Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 §, 20 § 1 mom. och 22 § i förordningen den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket

1921-02-04 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:61, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 §, 20 § 1 mom. och 22 § i förordningen den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition AV 61.

1

Nr 61.

Kungl. Majits proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 18 §, 20 § 1 mom. och 22 § i förordningen

den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket; given Stockholms slott den 4 februari

1921.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprokollet,

över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå

riksdagen att antaga bilagda förslag till förordning om ändrad lydelse

av 18 §, 20 § 1 mom. och 22 § i förordningen den 15 december 1914

angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

GUSTAF.

H. S. Tamm.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 51 höft. (Nr 61.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 18 §, 20 § 1 mom. och 22 § i förordningen

den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkniugen

i riket.

Härigenom förordnas, att 18 §, 20 § 1 mom. och 22 § i förordningen

den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade

lydelse:

18 §.

I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå med ett belopp,

som motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset eller i fall, som

avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, nämligen:

för cigarrer och cigarrcigarretter.................................... 15 procent

» snus.................................................................................... 25 »

20 § 1 mom.

Tobaksvara — — — kontrollstämpel.

Ur — — — cigarrett.

Därest å restauran t, hotell eller liknande lokal försäljning av tobaksvara

till gäst förmedlas genom servitör eller annan å lokalen anställd

person, må försäljningen, därest den avser mindre kvantitet än b el förpackuing,

ske endast så, att varan av gästen själv eller i dennes åsyn

upptages ur originalförpackningen.

22 §.

1 mom. Den, som bevisligen inom riket yrkesmässigt driver handel

med tobaksvaror, ävensom annan innehavare av registrerad firma, vilken

genom hyrande av lokal, inköp av lager eller dylik åtgärd tydligen

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition Nr 61

ådagalägger, att han ämnar driva sådan handel, må, utan hinder av

vad i 2 § stadgas, till riket införa dylika varor; skolande härvid såsom

tobaksvar a icke anses tobaksmjöl.

2 mom. För tobaksvara, importerad till tullinlandet enligt denna

paragraf, skall, vare sig varan direkt förtullas eller uttages från tullager,

jämte den å varan enligt tulltaxan belöpande tull, erläggas en licensavgift,

som utgöres av den å varan enligt 18 § belöpande skatt ävensom

av ett belopp, motsvarande vad monopolets utövare för täckande

av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara med samma priskurantpris

eller i fall, som avses i fjärde stycket av detta mom., med

samma värde.

Till omkostnader — — — tull.

Priskurantpriset — — — priskurantpriset.

Där det av importören uppgivna priskurantpriset befinnes uppenbart

för lågt i förhållande till varans värde, skall till utgångspunkt för

licensavgiftens bestämmande tagas i stället för priskurantpriset det värde,

som varan med hänsyn till inom landet gängse priser å tobaksvaror, enligt

av monopolets utövare verkställd uppskattning, skäligen kan anses äga

i detaljhandel.

Importör är skyldig att, där så för licensavgiftens bestämmande

anses nödigt, för monopolets utövare på anfordran förete sin inköpsfaktura.

Licensavgiftens belopp — — — avgift.

3 mom. Tobaksvara — — — vara.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

Skrivelse från

Aktiebolaget

Svenska

Tobaksmonopölets

styrelse.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 februari

1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm,

Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Tamm, anförde härefter:

I en till Konungen ställd, den 16 februari 1920 dagtecknad skrivelse

har Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolets styrelse gjort följande

framställning:

»Under de gångna åren av Tobaksmonopolets verksamhet har det visat sig,

att vissa bestämmelser, som innefattas i Kungl. förordningen den 15 december 1914

angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket (här nedan kallad monopolförordningen)

erhållit en avfattning, som ur synpunkten av de intressen, vilka genom

bestämmelserna skola tillvaratagas, måste anses mindre lämplig. Under sådana omständigheter

har Tobaksmonopolets styrelse, som bäst torde varit i tillfälle att iakttaga

verkningarna av gällande lagstiftning å ifrågavarande område, ansett sig icke

böra underlåta att hos Eders Kungl. Maj:t göra framställning i syfte att ovannämnda

bestämmelser må bliva snarast möjligt på lämpligt sätt ändrade och kompletterade.

Styrelsen tillåter sig här nedan redogöra för de ändringar i och tillägg

till monopolförordningens bestämmelser, som styrelsen anser sig för närvarande

böra påkalla, ävensom för de skäl, som ligga till grund för styrelsens förslag i

ifrågavarande hänseende.

1) Till en början är att märka, att stadgandena i 20 § 1 mom. av monopolförordningen

i tillämpningen givits en tolkning, som knappast torde hava varit av

lagstiftaren avsedd. I nämnda författningsrum stadgas, att tobaksvara må förekomma

till försäljning inom riket endast i originalförpackning, försedd genom monopolets

utövares försorg med av Kungl. Maj:t fastställd kontrollstämpel; dock att ur

sådan förpackning större eller mindre del av innehållet må — med visst närmare

angivet undantag — för sig försäljas. Det har nu visat sig, att nämnda stadganden

icke ansetts utgöra hinder för bibehållande av det före monopolets tillkomst allmänt

gängse bruket att å restauranter och liknande lokaler tillhandahålla gästerna tobaksvaror,

upptagna ur originalförpackningen, i glas, porslinsbehållare eller dylika kärl. Resonemanget

synes härvid hava varit, att servitören, som till gästen överlämnade varorna,

tjänstgjorde såsom ombud för gästen och att försäljningen sålunda skedde — icke då

varorna av servitören överlämnades till gästen — utan då varorna av servitören uttoges

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

vid disken eller den i lokalen förefintliga cigarrkiosken. Tobaksmonopolet har visserligen

såsom sin mening hävdat, att här beskrivna förfarande icke kunde anses stå i överensstämmelse

med stadgandena i 20 § 1 mom. av monopolförordningen; men sedan

saken blivit föremål för domstols prövning, har det visat sig, att domstolarna icke

delat den av tobaksmonopolet förfäktade meningen. 1 dylikt hänseende tillåter sig

styrelsen åberopa Göta Hovrätts i avskrift här bifogade utslag *) i mål mellan stadsfiskalen

Thorsten Arwidsson i Göteborg, åklagare, och vissa restauratörer i nämnda

stad, vilket utslag, sedan justitiekanslern förklarat detsamma icke böra överklagas,

vunnit laga kraft. Av utslaget framgår, att åklagarens talan av såväl rådhusrätten

som hovrätten ogillats; och torde det sålunda få anses ådagalagt, att med den avfattning,

som här ifrågavarande bestämmelser nu äga, ansvar icke kan ådömas för

ovan omförmälda, å restauranter m. fl. ställen tillämpade försäljningsform.

Emellertid ligger det i öppen dag, att denna icke blott omöjliggör varje

kontroll från allmänhetens sida över att den tobaksvara, som erhålles, verkligen

betingar det fordrade priset utan jämväl är ägnad att äventyra statens rätt att,

på sätt 18 § av monopolförordningen stadgar, för varje tobaksvara erhålla skatt

med vissa procent av varans utför sälj ning spris. Detta pris, i förordningen kallat

priskurantpriset, skall enligt 19 § finnas utsatt å varje förpackning och får — såsom

liggande till grund för skattens beräknande — enligt 20 § 2 mom. vid försäljningen

icke överskridas. Skulle så ske, komme nämligen staten att undandragas en del

av den skatt, som rätteligen bort för varan utgå. Kontrollen över att vid försäljningen

priskurantprisen vederbörligen hållas är lagd i allmänhetens hand; men

för att denna kontroll skall kunna utövas, är det synbarligen nödvändigt, att allmänheten

vid inköpet blir i tillfälle att se varan i den med priskurantpris försedda

originalförpackningen. Med den å restauranterna tillämpade försäljningsformen

blir den kontroll, som kan i detta hänseende utövas, fullständigt illusorisk,

då den icke utövas av den konsumerande allmänheten själv utan av vissa i säljarens

tjänst anställda personer, vilka på grund av sin ställning till säljaren svårligen

kunna anses lämpade för tillvaratagande av statens här ifrågavarande intresse.

Risken för oegentligheter blir under sådana omständigheter synnerligen stor, och

talrika klagomål över överskridna priskurantpris hava också hos Tobaksmonopolet

anförts, ehuru fullt bindande bevisning helt naturligt endast sällan kunnat förebringas.

Med den ställning, domstolarna i nu berörda rättsfråga intagit, synes det

alltså styrelsen nödvändigt, att till undanrödjande av nu anmärkta missförhållande

20 § 1 mom. av monopolförordningen kompletteras med ett stadgande av innehåll,

att,'' där å restaurant, hotell eller liknande lokal försäljning av tobaksvara till gäst

förmedlas genom servitör eller annan å lokalen anställd person, tobaksvaran skall,

i fall då försäljningen avser mindre kvantitet än hel förpackning, av gästen själv

eller i dennes åsyn upptagas ur originalförpackningen.

Här ifrågasatta stadganden torde lämpligen böra såsom ett tredje stycke

införas i 1 mom. av monopolförordningens 20 §. Förslag till ändrad avfattning av

nämnda författningsrum bifogas härjämte (Bil. A).

En annan paragraf, som enligt styrelsens på erfarenheterna från Tobaksmonopolets

gångna verksamhetsår grundade mening påkallar revision, är monopolförordningens

§ 22. Denna paragraf innehåller bestämmelser om den enligt mono
'')

Här ej avtryckt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kun f/l. Maj.ts proposition Nr 61.

pollagstiftningen enskilda tobakshandlare medgivna rätt att, utan hinder av det i

förordningens 2 § stadgade förbud mot införsel av tobak och tobaksfabrik till

riket införa färdiga tobaksvaror. Dylik rätt tillkommer enligt 22 § 1 mom., jämfört

med vad å sid. 76 i Kungl. Maj:ts proposition nr 254 till 1914 års senare riksdag

därom yttras, i obegränsad omfattning »varje firinaregistrerad tobakshandlare».

För alla av enskilda handlande importerade tobaksvaror skall emellertid, innan varorna

utlämnas till vederbörande importörer, förutom stadgad tullavgift erläggas en

för den särskilda varan av monopolets utövare uträknad s. k. licensavgift,

innefattande dels den å varan enligt 18 § belöpande skatt dels ock ett belopp, motsvarande

vad monopolets utövare pålägger vara med samma priskurantpris för

täckande av sina omkostnader samt vinst. Priskurantpriset skall bestämmas av

monopolets utövare till det belopp, importören önskar erhålla för varan; och skall

därvid licensavgiften inräknas i priskurantpriset. 1 praktiken har, såsom ock i den

kungl. propositionen förutsattes, vid licensavgiftens bestämmande så tillgått, att

icke blott skattebeloppet utan även den del av licensavgiften, som motsvarar monopolets

omkostnader och vinst, utgått med visst för alla tobaksvaror på förhand

fastslaget procenttal av priskurantpriset.

Utgångspunkten vid utarbetandet av här ifrågavarande bestämmelser har

påtagligen varit det antagandet, att alla tobaksvaror, som av enskilda handlande

till riket infördes, komme att utförsäljas till allmänheten samt att priskurantpriset

alltså icke komme att sättas lägre, än att detsamma så väl täckte importörens

samtliga omkostnader för varans inköp och hemfraktande m. m. som ock beredde

importören själv handelsvinst. Eller med andra ord tanken har varit den, att

priskurantpriset för de av enskilda handlande importerade tobaksvarorna skulle —

i likhet med motsvarande pris å de av Tobaksmonopolet tillverkade varorna — utgöra

en någorlunda tillförlitlig mätare av resp. varors värde i detaljhandeln.

Då tobaksbeskattningen, sådan den i Sverige är anordnad, till sin natur är en

värdebeskattning, skulle givetvis, därest ovannämnda antagande vore riktigt, någon

erinran icke varit att framställa varken mot att, på sätt monopolförordningen stadgar,

låta tobaksskatten även för de av enskilda handlande importerade tobaksvarorna

under alla förhållanden utgå efter varornas priskurantpris eller mot att sätta den

för monopolets utövare avsedda delen av licensavgiften i förhållande till nyssnämnda

pris.

Nu förhåller det sig emellertid så, att de priskurantpris, handlandena önska

åsätta importerade tobaksvaror, ingalunda alltid giva riktigt uttryck för det värde,

varorna i detaljhandeln skulle äga. Det har nämligen icke sällan förekommit, att

handlande, som till riket infört tobaksvaror, avsedda till försäljning åt allmänheten

i vanlig ordning, samtidigt därmed eller någon tid efteråt infört tobaksvaror —

ofta av alldeles samma slag — vilka torde vara avsedda för eget bruk, samt för

dessa begärt åsättande av ett priskurantpris, vida lägre än för de till återförsäljning

avsedda varorna och understundom säkerligen till och med långt understigande

varornas inköpspris. Licensavgiften för dylika för eget bruk importerade tobaksvaror

kommer under sådana omständigheter att utgå med lägre belopp, än vad som

skulle blivit fallet, därest varorna varit avsedda för återförsäljning; och då, på sätt

ovan nämnts, i licensavgiften ingår jämväl den å varan belöpande skatt till staten,

undandrages staten följaktligen för dessa varor en del av den skatteinkomst, som

rätteligen bort för desamma utgå.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 61.

Något effektivt medel att förebygga, att förordningens bestämmelser på här

angivet sätt kringgås, står emellertid icke för närvarande Tobaksmonopolet till

buds. Missförhållandet framstår så mycket allvarligare, som, enligt vad ovan sagts,

för rättighet att till riket införa tobaksvaror icke fordras annan kvalifikation än

att vara »handlande med tobaksvaror», vilken kvalifikation enligt motiveringen

skall anses uppfylld av envar »firmaregistrerad tobakshandlande». Ehuru lagstiftarens

avsikt väl icke torde hava varit att inrymma importrätt åt annan

än den, som verkligen yrkesmässigt driver handel med tobaksvaror, synes

likväl ovanberörda i motiveringen gjorda uttalande icke utan fog kunna tagas till

intäkt för den uppfattningen, att för importrätt icke skulle erfordras annat än en

vanlig anmälan till handelsregistret om att vederbörande ämnade bedriva handel med

tobaksvaror. Under sådana omständigheter, och då en anmälan till handelsregistret

endast drager ett par kronors kostnad, ligger den farhågan nära till bands, att

enskilda personer, som vilja för sitt eget eller sina vänners behov förskaffa sig

utländska tobaksvaror, på nu antytt sätt förskaffa sig möjlighet härtill och därefter

vid varornas införsel begära åsättande av ett priskurantpris så lågt, att varorna

praktiskt taget bliva fria från beskattning samtidigt som Tobaksmonopolet så gott

som fullständigt går miste om det licensavgiftsbelopp, som bort tillkomma Tobaksmonopolet.

Även för den verkliga handlandekåren framstår eu dylik utsträckning

till enskilda personer av den handlandena förbehållna importrätten såsom en kännbar

olägenhet.

Möjlighet att råda bot för här berörda missförhållanden förutsätter en författningsförändring

och har Tobaksmonopolets styrelse ansett sig i sådant hänseende

böra föreslå

dels att stadgandet i 22 § 1 mom. av monopolförordningen förtydligas därhän,

att någon tvekan icke kan råda om att importrätt tillkommer endast den, som bevisligen

inom riket yrkesmässigt driver handel med tobaksvaror,

dels ock att rättighet måtte inrymmas för Tobaksmonopolet att vid bestämmandet

av licensavgiften för importerad tobaksvara pröva, huruvida det av importören

begärda priskurantpriset med hänsyn till inom landet i allmänhet gängse

priser å tobaksvaror kan anses giva ett någorlunda riktigt uttryck för det värde,

som tobaksvaran vid försäljning i detaljhandeln skäligen kan anses äga. Därest

vid denna prövning det av importören uppgivna priskurantpriset befinnes uppenbart

för lågt, synes till utgångspunkt vid licensavgiftens bestämmande böra tagas, i

stället för priskurantpriset, varans sålunda uppskattade värde. Någon betänklighet

mot att åt Tobaksmonopolet inrymma eu dylik befogenhet torde så mycket mindre

behöva förekomma, som enligt 4 stycket av 22 § 2 mom. importör, som anser, att,

licensavgiften beräknats för hög, äger att hos Kungl. Maj:t begära fastställande

av avgift.

För att för Tobaksmonopolet underlätta prövningen av varans värde, synes

likaledes böra stadgas, att importör skall vara skyldig att på anfordran för Tobaksmonopolet

förete sin inköpsfaktura.

Ett stadgande av här föreslagna innehåll torde lämpligen kunna inskjutas i

22 § av monopolförordningen såsom ett tredje moment före det stycke, som meddelar

föreskrift om, att licensavgiftens belopp uträknas av monopolets utövare m. in.

Sistnämnda stycke skulle inflyta såsom ett självständigt mom. 4, och nuvarande

mom. 3 i stället erhålla beteckningen mom. 5.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr Öl.

Därest det förslag, för vilket nyss redogjorts, vinner beaktande, erfordras

jämväl vissa jämkningar i ordalydelsen av 18 § samt 22 § 2 mom. av monopolförordningen.

Förslag till de erforderliga författningsändringarna närslutes i särskild

handling, betecknad såsom Bil. B.»

Innehållet i de vid den nu citerade skrivelsen fogade bilagor, A

och B, innefattande förslag till ändringar i vissa paragrafer av tobaksmonopolförordningen,

må här återgivas:

»18 §.

I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå med ett belopp, som motsvarar

nedanstående procent av priskurantpriset eller i fall, som avses i 22 § 3 mom.,

av varans värde, nämligen:

för cigarrer och cigarrcigarretter 15 procent etc.

20 §.

1 mom. Tobaksvara — — — kontrollstämpel.

Ur — — — cigarrett.

Därest å restaurant, hotell eller liknande lokal försäljning av tobaksvara till

gäst förmedlas genom servitör eller annan å lokalen anställd person, samt försäljningen

avser mindre kvantitet än hel förpackning, må försäljningen ske endast så,

att varan av gästen själv eller i dennes åsyn upptages ur originalförpackningen.

22 §.

1 mom. Den, som bevisligen inom riket yrkesmässigt driver handel med tobaksvaror,

må, utan hinder av vad i 2 § stadgas, till riket införa dylika varor.

2 mom. För tobaksvara, importerad till tullinlandet enligt denna paragraf,

skall, vare sig varan direkt förtullas eller uttages från tullager, jämte den å varan

enligt tulltaxan belöpande tull, erläggas en licensavgift, som utgöres av den å varan

enligt 18 § belöpande skatt ävensom av ett belopp, motsvarande vad monopolets

utövare för täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara med

samma priskurantpris eller, i fall, som avses i 3 mom., med samma värde.

Till omkostnader — — — tull.

Priskurantpriset — — — priskurantpriset.

3 mom. Där det av importören uppgivna priskurantpriset befinnes uppenbart

för lågt i förhållande till varans värde, skall till utgångspunkt för licensavgiftens

bestämmande tagas i stället för priskurantpriset det värde, som varan med hänsyn till

inom landet gängse priser å fobaksvaror, enligt av monopolets utövare verkställd uppskattning,

skäligen kan anses äga i detaljhandel.

Importör är skyldig att, där så för licensavgiftens bestämmande anses nödigt,

för monopolets utövare på anfordran förete sin inköp sfaktura.

4 inom. Licensavgiftens belopp —--avgift.

5 mom. Tobaksvara — — — vara.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition Nr 61.

Den 28 februari 1920 har kommerskollegium över berörda skrivelse

och förslag avgivit infordrat utlåtande. Vad beträffade det föreslagna

tillägget till 20 § 1 mom. i monopolförordningen, syntes det kollegium,

som om ändring i gällande förordning vore erforderlig, och hade kollegium

intet att erinra mot syftet med framställningen i denna del.

Vad anginge de föreslagna ändringarna i monopolförordningens 18 och

22 §§, förutsatte kollegium, att med ändringen i 22 § 1 mom. avsetts,

att endast den skulle få importera tobaksvaror, som verkligen handlade

med sådana varor, eller ock genom hyrande av lokal, inköp av lager

eller dylik åtgärd visade att han verkligen ämnade driva sådan handel,

och att alltså allenast bevis om inregistrerad firma med dylikt syfte

icke vore till fyllest. Då emellertid denna mening icke syntes hava

blivit tillräckligt tydligt uttryckt genom ändringen, hemställde kollegium,

som biträdde syftet med denna, om ett förtydligaude i sådant hänseende.

Mot innehållet i det föreslagna nya 3 mom. i 22 § till förekommande

av ett för lågt priskurantpris hade kollegium intet att erinra.

I ett den 9 juli 1920 avgivet utlåtande har sedermera statskontoret

i fråga om den av styrelsen för Aktiebolaget Tobaksmonnpolet föreslagna

ändringen i monopolförordningens 20 § 1 mom. uttalat, att, enligt statskontorets

mening, möjligheten till kontroll från allmänhetens sida, i den

mån allmänheten ville utöva sådan, syntes lika väl tillgodosedd genom

nu gällande bestämmelse, eftersom i det av bolag» t nämnda fäll gästen,

om han så önskade, kunde fordra, att varan skulle upptagas ur originalförpackningen

av honom själv eller i hans åsyn, och å andra sidun, om

han själv upptoge varan ur eu bruten förpackning, han icke i större

mån, än om han finge varan sig tillställd i glas, porslinsbehållare eller

dylikt kärl, syntes kunna kontrollera, att varan hade det priskurantpris,

som å förpackningen angåves. Statskontoret funne sig dessutom böra

särskilt betona, att statens rätt att jämlikt 18 § i monopolförordningen

erhålla skatt med vissa procent av varans priskurantpris icke åsidosattes

genom det av monopolbolaget påtalade förfaringssättet. Vid sådant förhållande

saknade statskontoret anledning att tillstyrka framställningen

om ändring av 20 § i monopolförordningen.

Mot de föreslagna ändringarna av 18 § och 22 § 2 och följande

moment hade statskontoret intet att erinra.

Däremot ansåge sig statskontoret ej kunna tillstyrka förslaget till

ändring av 22 § 1 mom. Detta förslag, avseende dels garanti mot förlust

för statsverket genom för lågt priskurantspris, dels skydd för den

yrkesmässiga handeln med tobaksvaror, vore enligt statskontorets förBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 51 käft. (Nr 61.) 2

Kommer skolltgium.

Statskontoret.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

menande i förstnämnda hänseende otillräckligt och tillika onödigt, om

de föreslagna ändringarna i övriga delar av 22 § antoges. Sistberörda

syfte åter kunde, enligt statskontorets förmenande, icke i och för sig

betraktas såsom något statsintresse.

Skrsv!ri a&n Jag vill här omnämna en den 14 februari 1920 till finansd epartetobaicshand■

''mentet inkommen skrivelse från Sveriges tobakshandlares riksförbund

förbund me<^ hemställan om åtgärder i enahanda syfte, som det styrelsen för

Aktiebolaget Tobaksmonopolet genom den föreslagna ändringen i 22 §

1 mom. monopolförordningen ville vinna. Kommerskollegium och statskontoret

hava i häröver avgivna utlåtanden hänvisat till vad de i anledning

av berörda styrelses förslag yttrat.

t ‘

BePchetenniS'' För min del finner jag framställningen från styrelsen för Aktie
bolaget

Tobaksmonopolet befogad och dess förslag sådaua, att de — med

vissa, huvudsakligast formella, ändringar — böra föreläggas riksdagen

till antagande.

Vad först beträffar tobaksförsäljningen å restauran ter m. fl. ställen,

finner jag icke, att statskontoret på något övertygande sätt vederlagt,

vad berörda styrelse till stöd för sitt förslag anfört och vars betydelse

även av kommerskollegium vitsordats. Kontrollen i fråga om

beskattningen är ju i förevarande fall så gott som uteslutande lagd i

allmänhetens hand, och uppenbarligen är det ett statsintresse, att så

mycket som möjligt åtgöres för vinnande av största effektivitet åt densamma.

Gentemot statskontoret må även framhållas, att skatten till

staten bör utgå i förhållande till det pris, för vilket varan faktiskt försälj

es till allmänheten. År utförsäljningspriset högre än priskurantpriset,

bör tydligen detta senare kunna höjas och såmedelst även staten

erhålla högre skatt. Att priskurantpriset och det verkliga utförsäljningspriset

överensstämma, är alltså ett statsintresse, som måste beaktas likasåväl

som den köpande allmänhetens intresse att ej betala mer, än vad

säljaren har rätt att fordra.

Statskontoret har även vänt sig emot den föreslagna begreppsbestämningen

av »handlande med tobaksvaror». Härvidlag vill jag endast

framhålla, att den föreslagna ändringen synes bättre än den nuvarande

ordalydelsen beteckna vad lagstiftaren verkligen avsett, ävensom att den

skärpta kontroll, man med övriga nu föreslagna bestämmelser avsett

att vinna, dock icke kan helt ersätta ett avskaffande av möjligheten till

sådan import, vid vilken missbruk isynnerhet kan tänkas förekomma.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

Ett förtydligande av den art, kommerskollegium förordat, anser jag

emellertid böra vidtagas i den föreslagna författningstexten.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett förslag

till förordning om ändrad lydelse av 18 §, 20 § 1 mom. och 22 § i

förordningen den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket, hemställde departementschefen, att nämnda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bil. litt.. . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Martin Philipson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:415 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 §, 20 § 1 mom. och 22 § i förordningen den s. 1 i texten
  2. BevU 1921:58 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 §, 20 § 1 mom. och 22 § i förordningen den 15 december a1 i texten