Sök i Ratio Lex

Angående anslag för barnmor skeundervisning en

1921-02-04 · 42 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 40 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:65, Angående anslag för barnmor skeundervisning en

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ålajits proposition nr 65.

1

Nr 65.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för barnmor

skeundervisning en; given Stockholms slott den 4 februari

1921.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet för

socialärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Henning Elmquist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 februari

1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geek, ministern för utrikes ärendena

greve Wkangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Morray, Elmquist, Malm,

Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist anförde:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln sid. 255, har Kungl.

Maj:t under rubriken »Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen» föreBiliang

till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 55 käft. (AV 65.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

slagit riksdagen att, i avbidan på den proposition, som kunde komma att

i ämnet avlåtas, för år 1922 beräkna en höjning i ordinarie anslaget till

barnmorskeundervisningen och barnbördshusen från dess nuvarande belopp

38,680 kronor till 75,708 kronor. Därjämte har å tilläggsstaten för år

1921, femte huvudtiteln sid. 18, för vissa i samband härmed stående

ändamål beräknats ett förslagsanslag, högst, 3,000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t under rubriken »Repetitionskurser för barnmorskor»,

statsverkspropositionen under femte huvudtiteln sid. 256, föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition, som kunde komma

att i ämnet avlåtas, till anordnande av repetitionskurser för barnmorskor

och utdelande av understöd åt de i kurserna deltagande, på extra stat

för år 1922 beräkna ett förslagsanslag, högst, 15,500 kronor.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga dessa frågor.

Inledning.

Under de senaste åren har, vid sidan av det intresse, som ägnats

sjuksköterskeväsendets utveckling, uppmärksamheten i ökad omfattning

riktats jämväl å barnmorskekårens verksamhet och det behov av reformer

i organisatoriskt och ekonomiskt hänseende, som föreligger i fråga om

denna kår. Den växande känslan av att frågan om barnmorskeväsendets

sunda och tidsenliga utveckling är av icke ringa allmän betydelse

har sålunda bland annat tagit sig uttryck i lagen den 28 mars 1919 om

anställande av distriktsbarnmorskor m. in. (Sv. förf.saml. nr 138),

genom vilken landet indelats i barnmorskedistrikt, vart och ett med en

fast anställd distriktsbarnmorska, samt bestämmelser meddelats om viss

minimilön åt dessa befattningshavare att utgöras av staten, landstingen

och kommunerna, samt om barnmorskestyrelser, en för varje landstingsområde

och stad, som ej deltager i landsting. I sammanhang härmed

hava den 21 november 1919 (Sv. förf.saml. nr 798 och 799) utfärdats

nytt reglemente för barnmorskor samt reglemente för barnmorskestyrelserna

i riket, genom vilka författningar den nya organisationen blivit

närmare utformad. Vidare har den 20 februari 1920 utfärdats kungörelse

angående statsbidrag till avlöning åt distriktsbarnmorskor m. in.

(Sv. förf.saml. nr 140). Däremot regleras barnmorskornas utbildning

fortfarande genom stadgan för barnmorskeundervisningen den 18 oktober

1907 (nr 84 s. 1).

Under det utredningsarbete, som föregick de nu omförmälda, under

åren 1919 och 1920 utfärdade författningarnas tillkomst, gjordes från

åtskilliga håll med styrka gällande, att vid sidan av reformer i fråga

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition nr 65. 3

om barnmorskeväsendets organisation och barnmorskornas ekonomiska

förhållanden med nödvändighet krävdes, att frågan om en förbättrad utbildning

av barnmorskor npptoges till behandling. Yrkanden i sådan

riktning hava jämväl vid upprepade tillfällen under en följd av år framkommit

från barnmorskorna själva.

På framställning av medicinalstyrelsen, som under förenämnda utredningsarbete

uttalat sig för behovet av en reformerad barnmorskeundervisning,

har Kungl. Maj:t den 10 januari 1918 bemyndigat styrelsen

att tillkalla överläraren vid barnmorskeundervisningsanstalten i Stockholm,

professorn E. Alin, att såsom sakkunnig biträda styrelsen vid verkställande

av utredning och utarbetande av förslag rörande förbättrad barnmorskeundervisning.

För åstadkommande av en allsidig utredning rörande det befogade

i de önskningar, som särskilt från barnmorskekåren framställts, infordrade

styrelsen den 17 januari 1918 utlåtanden från barnmorskeöverlärarna,

biträdande läraren vid läroanstalten i Stockholm, f. d. barnmorskeläraren

professorn E. Essen-Möller i Lund, förste stadsläkarna i Stockholm och

Göteborg, stadsläkaren i Malmö och samtliga förste provinsialläkare

i riket.

Genom remiss den 5 mars 1918 anbefalldes medicinalstyrelsen

vidare att inkomma med utlåtande över en av allmänna svenska barnmorskeförbundet

i skrivelse den 28 februari 1918 gjord framställning om

beaktande av vissa synpunkter vid utarbetande av ny stadga för barnmorskeundervisningen.

Ett ytterligare bidrag till kännedomen om de brister, som vidlåda

barnmorskeundervisningen, föreligger i form av en skrivelse till medicinalstyrelsen

den 6 februari 1917 från svenska läkarsällskapets sektion

för pediatrik. Över denna skrivelse, däri uttalas vissa önskemål om undervisning

åt barnmorskeeleverna i spädbarnsvård m. m., hava yttranden

avgivits av barnmorskelärarna.

Sedan samtliga i ärendet inkomna handlingar överlämnats till professorn

Alin, har denne till styrelsen överlämnat ett utkast till ny stadga

för barnmorskeundervisningen jämte motivering. Över detta utkast hava

yttranden avgivits av barnmorskeöverläraren i Göteborg och biträdande

barnmorskeläraren i Stockholm samt allmänna svenska barnmorskeförbundet.

Härefter har medicinalstyrelsen i skrivelse den 29 augusti 1919

till Kungl. Maj:t inkommit med ett i huvudsaklig överensstämmelse med

professorn Alins utkast utarbetat förslag till stadga för barnmorskeundervisningen

jämte motivering ävensom förslag till nya stater för barnmorskeläroanstalterna.

I sammanhang härmed har styrelsen gjort hem
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

KungL Maj:ts proposition nr 65.

ställan om viss höjning av de för ifrågavarande ändamål och för anordnande

av repetitionskurser för barnmorskor beviljade anslag m. m.

I trenne senare inkomna skrivelser av den 17 och 31 augusti 1920 har

styrelsen slutligen framställt vissa anslagskrav, som beröra barnmorskeundervisningsväsendet.

Efter därom gjord framställning har Kungl. Maj:t lämnat svenska

läkarsällskapets sektion för pediatrik tillfälle att yttra sig över medicinalstyrelsens

ifrågavarande stadgeförslag, och har sådant yttrande numera

inkommit.

Gällande bestämmelser om barnmorskeundervisningen.

Medicinalstyrelsen framhåller, hurusom i fråga om barnmorskeutbildningen

kunskapsfordringar och lärotid endast med största långsamhet

undergått någon ökning. Enligt styrelsens förmenande har denna långsamma

utveckling varit till förfång både för barnmorskornas duglighet

och anseende.

1906 års Efter år 1880 vidtogos under tjugufem år inga förändringar i

förslag, barnmorskereglementet, men år 1906 ingick medicinalstyrelsen till Kungl.

Maj:t med ett förslag till nytt barnmorskereglemente. Ur det förut befintliga

hade då utbrutits allt, som rörde undervisningen och sammanförts

i en särskild stadga för barnmorskeundervisningen. Enligt förslaget

skulle de då gällande kunskapsfordringarna avsevärt höjas.

1907 års un- Vid avfattandet av den ännu gällande stadgan för barnmorskeunder
derJtadgaSS"

visningen av den 18 oktober 1907 blev emellertid vad medicinalstyrelsen

föreslagit endast delvis beaktat. Enligt nämnda stadga § 8 skall

den, som söker inträde i undervisningsanstalt för barnmorskor, förete

intyg av ordinarie lärare vid allmänt läroverk eller folkskola, att han vid

med sökanden högst sex månader före ansökningstidens utgång företagen

prövning funnit henne besitta a) färdighet att väl läsa innantill ävensom

förmåga att redogöra för det lästa och att någorlunda felfritt uppskriva

ett dikterat stycke och skriftligen återgiva en muntlig framställning; b)

färdighet i de fyra räknesätten i hela tal och bråk med tillämpning på

praktiska uppgifter av lättfattligt innehåll jämte övning i enkel huvud
räkning;

c) någon insikt i läran om människokroppen, djuren och växterna

efter någon kortfattad lärobok; samt d) en jämn och redig handstil. Intyget

bör innehålla särskilt vitsord för varje ämne och, om det utfärdats

av folkskollärare, vara försett med attest av skolrådets ordförande eller

vice ordförande angående betygsgivarens behörighet. I stället för intyg,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

5

som nu nämnts, må företes betyg från folkskoleseminarium eller högre

läroanstalt, där sökanden åtnjutit undervisning, varav kan slutas, att hon

äger erforderliga kunskaper i förenämnda ämnen.

Enligt 1907 års stadga gälla i övrigt i huvudsak följande bestämmelser

i fråga om barnmorskeundervisningen:

Utbildningen av barnmorskor sker vid två läroanstalter, en i Stockholm

och en i Göteborg. Vid vardera läroanstalten mottagas lärjungar

från alla delar av riket. Barnmorskeelever antagas av medicinalstyrelsen

i viss föreskriven ordning, men med de av styrelsen antagna anställes

efter deras ankomst till anstalten inträdesprövning. Befinnes elev därvid

så okunnig i de ämnen, som hon, enligt vad förut nämnts, skall kunna,

att hon icke anses kunna draga avsedd nytta av undervisningen,

eller befinnes hon uppenbarligen olämplig för yrket, må inträde kunna

henne av anstaltens överlärare förvägras. Undervisningen bestrides av

överläraren samt en biträdande lärare och en instruktionsbarnmorska.

Undervisning meddelas i allmän förlossningskonst under nio månader i

följd åt varje kurs av barnmorskeelever, och ny kurs börjar årligen den

1 april och den 1 oktober. De tre första och de tre sista månaderna av

varje kurs äro lästerminer. Praktiska övningar och tjänstgöring på

barnbördshus skola, där så ske kan, pågå under hela lärotiden. Eleverna

fördelas till tjänstgöring på barnbördshusets skilda avdelningar, där de

äro pliktiga att utföra alla arbeten, som äro behövliga för barnsängskvinnornas

och de späda barnens vård. Med de elever, som genomgått

fullständig kurs och anses äga erforderliga kunskaper, anställes offentligt

avgångsförhör. Godkända elever erhålla av överläraren utfärdade

barnmorskebrev och legitimeras av medicinalstyrelsen som barnmorskor.

Utöver den undervisning, som nu nämnts, meddelas vid anstalterna

undervisning i instrumental förlossningskonst åt barnmorskor, som vid

examen i den allmänna förlossningskonsten för kunskaper erhållit minst

betyget med beröm godkänd. Sådan undervisning äger årligen rum under

månaderna januari—mars och juli—september. Vid slutet av varje

instrumentalkurs hålles avgångsförhör. Då de flesta eleverna genomgå

sådan kurs, utgör sammanlagda utbildningstiden i allmänhet ett år.

I detta sammanhang bör anmärkas, att enligt det tidigare reglementet

för barnmorskor ägde barnmorska, som godkänts i den instrumentala

förlossningskonsten, i vissa fall verkställa förlossningsoperationer,

även sådana med skarpa instrument. Rätten att använda

skarpa instrument är emellertid nu borttagen. Enligt gällande reglemente

av deu 21 november 1919 äger nämligen barnmorska icke rätt

att utföra annan förlossningsoperation än »dels sådan, som utföres med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Reformför
slag.

Medicinal
styrelsen.

Departe
mentsche
fen.

händerna, dels ock det lågt stående huvudets utdragning med tång».

Operation av nämnda slag får dock ej företagas av barnmorska, som ej

godkänts i kurs, däri undervisning meddelats i utförande av dylik operation,

och ej heller i andra fall, än då hjälp av läkare icke kan erhållas

eller hjälpen erfordras så hastigt, att läkarens ankomst ej kan avvaktas.

Behovet av reformer i barnmorskeundervisningen.

Jag torde i det följande få tillfälle att närmare beröra de krav,

som dels sedan mer än trettio år tillbaka av barnmorskorna själva

dels ock av läkarkåren framställts i avseende på en reformerad barnmorskeundervisning.

Här må endast de viktigaste i korthet omnämnas.

Allmänt har påyrkats höjande av fordringarna för inträde i undervisningsanstalterna

och i sammanhang härmed införande av ett sådant sätt för

barnmorskeelevers antagande, som medför största möjliga garanti för att

de antagna äga förutsättningar att kunna tillgodogöra sig undervisningen.

Vidare har med ganska stor enstämmighet fordrats en väsentligt

ökad utbildningstid. Och slutligen hava allmänt uttalats önskemål om

ändringar i kursplanen, avseende bl. a. införande i större omfattning än

hittills skett av undervisning i spädbarnsvård och vad därtill hör, särskilt

för att sätta barnmorskorna i stånd att bland av dem behandlade

barnaföderskor utbreda kunskaper i dylik vård.

Medicinalstyrelsen framhåller, att ökad duglighet endast kan förvärvas

genom ökade kunskaper och att barnmorskekåren därför främst

bland sina reformkrav uppställt fordran på ökad undervisning. I vårt

land med dess svaga folkökning bör, fortsätter styrelsen, intet liv få förspillas

genom bristfälliga anordningar för dess bevarande under den ömtåligaste

delen av dess tillvaro. I detta avseende torde en väl utbildad

och erfaren barnmorskekår kunna göra verkligt gagn. Av läkarutlåtandena

i fråga framgår emellertid enligt styrelsens mening tydligt, att

barnmorskekåren lider av flera svåra brister, som genom eu förbättrad

undervisning kunna avhjälpas. Styrelsen har därför utarbetat förslag

till ny stadga för barnmorskeundervisningen i syfte att undervisningen

måtte bringas i överensstämmelse med tidens krav.

Jag är enig med medicinalstyrelsen därutinnan, att mot nu gällande

bestämmelser för utbildning av barnmorskor åtskilliga berättigade

anmärkningar kunna framställas och att reformer måste i vissa hänseenden

vidtagas i fråga om barnmorskeundervisningen, om denna skall kunna

göra barnmorskorna skickade att på ett fullt tillfredsställande sätt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

7

utöva sitt krävande kall. Jag skall här nedan angiva de huvudsakliga

hänseenden, i vilka jag anser, att förändring bör komma till stånd.

Siittet för elevernas antagande.

Det torde icke vara erforderligt att i detalj redogöra vare sig för

det nu tillämpade ganska omständliga förfaringssättet vid elevers antagande

eller för de häremot framställda anmärkningarna. Emellertid må

nämnas, att dessa anmärkningar huvudsakligen innebära, att ett urval

uteslutande med hänsyn till ansökningshandlingarna och utan tillfälle

till prövning av vederbörandes praktiska duglighet icke är på sin plats,

samt att intygen om de sökandes kunskaper i ett mycket stort antal fall

befunnits vara missvisande, i det intygsgivarna synnerligen ofta på ett

allt för välvilligt sätt bedömt vederbörandes kunskaper.

Medicinalstyrelsen anser ett förbättrat urval bland de inträdessökande

kunna vinnas, om intygsutfärdandet ej som hittills blott alternativt

utan uteslutande överlämnas åt elementarlärare, seminarielärare

eller lärare vid kommunal mellanskola eller högre folkskola. Styrelsen

finner vidare den nu föreskrivna proceduren för elevers antagande vara

alltför vidlyftig. Då styrelsen, som enligt nu gällande bestämmelser antager

elever, ej därvid haft anledning frångå överlärarnas förslag, och

intet annat av de centrala ämbetsverken sysselsätter sig med antagande

av lärjungar vid dem underställda skolor, föreslår styrelsen, att elevernas

antagande skall uppdragas åt överlärarna.

En av de viktigaste förändringarna, som av styrelsen föreslås i

fråga om elevers antagande, är införandet av en provmånad. Denna

fordran motiveras i främsta rummet därav, att det torde vara omöjligt

att på annat sätt få reda på, vad en inträdessökande duger till i praktiskt

avseende. Styrelsen anser 6—8 provelever kunna samtidigt tjänstgöra

å vardera läroanstalten. Man skulle då hinna med att låta 60—70 elever

årligen provtjänstgöra. Att mottaga alla inträdessökande till provtjänstgöring,

såsom av barnmorskeförbundet begärts, är, säger styrelsen, av utrymmesskäl

outförbart. Ett första urval på grund av insända betyg

måste ske. Till prov inställas sedan blott de, som på grund av kunskaps-

och andra intyg äro mest meriterade. Den förut brukliga inträdesprövningen,

som visat sig vara utan större praktiskt värde, finner styrelsen

böra bortfalla och ersättas av tillförlitliga intyg om sökandens

kunskaper, utfärdade på sätt förut angivits.

Kritik av

gällande bestämmelser.

Medicinal
styrelsen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Departe
mentsche
fen.

Kritik och

reformförslag

Läkarnas

utlåtanden.

Jag är icke nu beredd att i detalj taga ståndpunkt till de förslag

i avseende å sättet för barnmorskeelevernas antagande, som av medicinalstyrelsen

framställts. Det synes mig emellertid uppenbart, att det

nuvarande omständliga förfarandet bör kunna i väsentlig mån förenklas.

Antagandet torde lämpligen kunna överflyttas från medicinalstyrelsen till

vederbörande lärare. I avseende å de kunskapsintyg, som skola fogas

vid ansökningshandlingarna, synes vad medicinalstyrelsen föreslagit vara

förtjänt av beaktande. Vidare är det tydligt, att ett gott urval svårligen

kan komma till stånd, utan att aspiranterna erhålla tillfälle till provtjänstgöring

på sätt redan med tillfredsställande resultat äger rum i fråga

om sjuksköterskor. Däremot synes den nu föreskrivna inträdesprövningen,

som visat sig vara utan egentlig praktisk betydelse, kunna

bortfalla.

Iutriidesfordringar.

I ännu högre grad än sättet för elevers antagande har frågan om

det kunskapsmått, som man av dem skäligen kan fordra, varit föremål

för intresse, och från flertalet håll framställes nu en önskan, att

höjning av inträdesfordringarna måtte komma till stånd. Barnmorskorna

själva yrka ivrigt därpå, och ehuru i deras sista här ovan omförmälda

framställning ej något bestämt kunskapsmått är angivet, torde av deras

föregående mötesuttalanden i ämnet framgå, att de anse samma inträdesfordringar,

som nu gälla för småskolelärarinneseminarierna, vara önskvärda

i fråga om barnmorskeläroanstalterna.

De flesta ämbetsläkarna hava också yrkat på väsentligt höjda inträdesfordringar,

ett par hava närmare preciserat detta yrkande till »fullständig

folkskolekurs». Tre vilja ej vara med om något sådant försvårande

av inträdesmöjligheterna. Av barnmorskelärarna anser professor

Essen-Möller, att man genom införandet av provtjänstgöring kunde tå en

sådan uppfattning av de sökandes duglighet, att någon höjning av inträdesfordringarna

möjligen ej behövde ifrågakomma. Professor Lindquist

anser elevernas förkunskaper nu vara alldeles för dåliga, men håller

före, att, om blott de nu gällande föreskrifterna strängt tillämpades, fordringarna

ej skulle behöva skärpas. Doktor Bovin däremot uttalar den åsikten,

att barnmorskeeleverna äro alldeles för okunniga för att kunna hava nytta

av undervisningen, och till denna mening ansluter sig professor Alin,

vilken anför huvudsakligen följande:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Mer an 20 års erfarenhet som barnmorskelärare har övertygat honom om,

att eleverna stå på en mycket låg allmän bildningsgrad samt att undervisningen

till följd därav försvåras och föriangsammas; den ringaste tankeoperation är ofta

för eleverna omöjlig, och den närmaste följden därav är svårigheten att fä svar

på en framställd fråga; eleven kan ej fasthålla den utan svarar gång på gång på

något annat än det, varom hon tillfrågats; de allra enklaste abstraktioner, t. ex.

om linjer, avstånd, rymd o. s. v., som man vid undervisningen ej kan undvara,

äro för dem ofattbara; ovanan vid bokliga studier försvårar i hög grad inlärandet

av en läxa. Dagligdags har barn mors kela raren exempel på, hurusom eleverna,

trots påläsning och oaktat den givna uppgiften rad för rad blivit av instrnktionsbarnmorskan

genomgången och förklarad, ändå ej kunna ett ord, när det gäller

att besvara lärarens frågor. Särskilt svår och hinderlig för undervisningen är

oförmågan av även den enklaste huvudräkning, vilken ofta ifrågakommer, såväl

när det gäller tidsbestämningen under havandeskapet som beredande av antiseptiska

lösningar, för att nu ej tala om den allmänna grova okunnigheten rörande

mått, mål och vikt: allt detta är ägnat att förlångsamma undervisningen och

hålla den nere. Visserligen bruka de sämsta, 12—15 stycken, få taga en månads

kurs för eu lärarinna, men resultatet är naturligtvis på grund av tidens knapphet

ganska klent. Då nu prestationerna i dessa ämnen, i vilka ett visst kunskapsmått

föreskrives, äro så svaga, behöver det knappt påpekas, att kunskaperna i övrigt

äro ännu sämre. De vanligaste naturföreteelser, de mest elementära fäkta i allmänbildande

ämnen äro dem ofta fullkomligt obekanta. Det är nog ganska säkert,

att en kår av sådana medlemmar, även om de oklanderligt sköta sin dagliga gärning,

aldrig kan tillkämpa sig den plats i samhället, som motsvarar deras yrkes

stora betydelse. Den låga allmänna bildningsgraden med likgiltighet för läsning

och tröghet att tänka gör också sitt till, att yrkesutövningen snart nog blir blott

slentrianmässig. Ämbetsläkarnas klagan över de klena förlossningsberättelserna

och rapporterna är ytterligare ett vittnesbörd om samma sak.

Medicinalstyrelsen har lämnat följande sammanfattning av det nn Medicinalav

styrelsen framlagda förslaget till inträdesfordringar: styrelsen.

Vad först modersmålet anginge, hade anspråken höjts till nära likhet med

seminariefordringarna och innebure således någon skärpning av nu gällande bestämmelser.

I modersmålet borde enligt styrelsens mening fordras: färdighet att rätt

och ledigt läsa innantill; förmåga att uppfatta och på ett redigt sätt muntligen

redogöra för det upplästa; någorlunda god säkerhet i rättstavning av svenska ord

och användning av skiljetecken i enklare satsbyggnader; samt förmåga att i ett

redigt och någorlunda felfritt språk skriftligen återgiva eu muntlig framställning

eller ock skriftligen redogöra för ett bland derå uppgivna lättare ämnen. I räkning

syntes man kunna göra anspråk på, att de inträdessökande även kunde

något av procenträkning, särskilt med hänsyn till den för en barnmorska ofta

återkommande uppgiften att bereda lösningar av en bestämd procenthalt. Förutvarande

fordran på övning i enkel huvudräkning hade mycket ofullkomligt motsvarats

och hade därför ökats till »god övning»; vid framställning av läran om

bäckenets förlossningsmekanism samt kroppens rörelser i allmänhet hade det alltid

varit ett nästan oöverkomligt hinder, att eleverna ej hade en aning om vinklar,

trianglar, linjer o. s. v. Detta förhållande avhjälptes genom fordran på någon

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 55 käft. (Nr 65.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

Kritik ock reformförslag.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

kunskap i geometri. Kännedomen om metersystemet hade också hos de flesta

elever varit mycket ofullständig; fordran på sådan kunskap hade ej funnits, men

vore absolut nödvändig.

Mycket beklaglig och hindersam vid undervisningen hade även den fullständiga

okunnigheten om lösning, smältning, olika aggregationstillstånd, kemiska

föreningar, värmebildning m. m. varit, och man kunde då ej annat än finna, att

den av medicinalstyrelsen vid utarbetandet av den nu gällande stadgan framställda,

men sedan uteslutna fordran på någon insikt i läran om de vanligaste naturföreteelserna

vore i hög grad lämplig; detsamma gällde om de vid samma tillfälle av

medicinalstyrelsen uppställda fordringarna på något högre allmänbildning, särskilt

elementära kunskaper i historia och geografi.

Både för att underlätta inhämtandet av föreskrivna kunskaper i de olika

ämnena och för att vara till ledning för den, som skulle pröva den inträdessökande,

vore det lämpligt, att en eller flera kortfattade läroböcker i varje ämne angåves

för de inträdessökande. Upplysning om sådana böcker kunde av dem, som

ämnade söka inträde, erhållas genom förfrågan vid läroanstalterna. Medicinalstyrelsen

borde med lämplig mellantid (t. ex. två år) på hemställan av överlärarna

bestämma de för nämnda ändamål lämpliga böcker.

Styrelsen upptager vidare till behandling frågan, huruvida fordran

på genomgången sjuksköterskekurs bör ifppställas som villkor för inträde

vid barnmorskeläroanstalt, men anser på anförda skäl sådan fordran ej

böra uppställas, allra minst om kursen, såsom av styrelsen föreslås, kommer

att räcka 1 V2 år.

Från såväl barnmorskorna själva som det övervägande antalet i

ärendet hörda läkare hava bestämda yrkanden framförts om ett väsentligt

skärpande av inträdesfordringarna. Utredningen synes mig ock giva vid

handen, att de nu gällande fordringarna, även om de noggrant tillämpas,

icke lämna garanti för att lärjungarna skola kunna tillgodogöra sig en undervisning,

som gör dem fullt skickade att på ett tillfredsställande sätt

utöva barnmorskeyrket. Å andra sidan bör noga iakttagas, att fordringarna

icke sättas så höga, att inträdet å banan obehörigen försvåras för

allmogens döttrar. Medicinalstyrelsens förslag i ämnet synes mig i det

hela vara avvägt på ett sätt, som tillbörligt beaktar de båda synpunkter,

vilka sålunda böra vara bestämmande. Jag anser mig därför kunna i huvudsak

ansluta mig till styrelsens förslag härutinnan.

Lärotidens längd.

Såsom redan förut omnämnts har barnmorskekåren under en följd

av år ivrat för införande av en väsentligt längre utbildningstid än den

nuvarande, till endast 9 månader eller, om instrumentalkursen inberäk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 65

nas, till ett år uppgående lärotiden. Även barnmorskelärarna Alin, Lindquist

och Bovin äro övertygade, att den korta utbildningstiden är en av

de viktigaste anledningarna till bristerna i barnmorskeutbildningen. Professorn

Essen-Möller anser däremot, att genom införande av ett par månaders

prövotid av inträdessökande så dugliga elever skola kunna erhållas,

att lärotiden icke skall behöva förlängas, särskilt om instrumentalkursen

avskaffas.

Hur mycket lärotiden bör förlängas är föremål för delade meningar.

Professorerna Alin och Lindquist vilja sätta den till 1 V2 år, doktor

Bovin och en del provinsialläkare föreslå 2 år. Barnmorskorna hava

städse önskat 2 års lärotid, och i anledning av professor Alins utkast

till undervisningsstadga, i vilket tiden föreslagits till 1 V2 år, har allmänna

svenska barnmorskeförbundet å sitt allmänna möte år 1919 bestämt

vidhållit barnmorskornas krav på tvåårig utbildningstid samt härom

riktat en vädjan till Kungl. Maj:t.

I yttrande över professor Alins utkast till undervisningsstadga uttalar

doktor Bovin sin anslutning till barnmorskeförbundets uppfattning

i denna del samt anför vidare:

»Min övertygelse är, att vi endast genom en 2-årig burs kunna göra flertalet

elever till väl utbildade barnmorskor. Eleverna behöva den tiden för att

tillägna sig och behålla allt det de ha att lära sig och för att leva sig in i den

för de flesta av dem fullkomligt nya verksamheten. Huru ofta ser icke barnmorskeläraren

under nuvarande anordning, att elever, som underkänts vid kursens

slut och därför fått »gå om kursen», sedermera rett sig tämligen bra. De ha

»vaknat» under 2:a året. Eu 2-årig utbildningstid behövs för att alla eleverna

skola hinna få vara med om och själva deltaga i en mängd sjukvårdstekniska

detaljer, vilka icke på ett barnbördshus ingå i den (lagliga skötseln, men vilka

en utbildad barnmorska måste kunna. Icke att undra på att en nyutbildad barnmorska

bär sig fumligt och okunnigt åt, när hon kanske under hela kursen icke

alls eller endast någon enstaka gång själv givit en morfininjektion, utfört en

narkos, gjort en blåssköljning, tarmsköljning eller subkutan koksaltinfusion.

Genom att lärokursen göres 2-årig kunna alla eleverna få tid att tvenne gånger

deltaga i den årligen förekommande kursen i barnavård av barnläkare å

barnavårdsanstalt, vilket mycket väl behöves, enär vid varje lektion flera elever

komma att vara frånvarande för arbete på barnbördshuset. Sedan riksdagen

beslutat, att statligt auktoriserade sjuksköterskor skola hava 2-årig utbildning,

bör som en självklar konsekvens följa, att även barnmorskorna skola hava det.

I annat fall komma barnmorskorna allt framgent att bland sjukvårdspersonalen

utgöra en lägre social klass i jämförelse med sjuksköterskorna, något som livligt

vore att beklaga för förlossningsvårdens utveckling och uppskattning såväl som

för barnmorskornas egen skull. Barnmorskans sociala gärning är fullt ut lika

hög och ansvarsfull som sjuksköterskans. Den förra verkar betydligt oftare

självständigt och utan läkares kontroll än den senare.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kuugl Maj:ts proposition nr 65.

Medicinal
styrelsen.

Medicinalstyrelsen ansluter sig till kravet om ökad utbildningstid

samt anför:

»Eleverna hinna ej genomgå kursen i den omfattning, den antagna läroboken

framställer den, och detta ehuru läsningen i hög grad forceras; detta medför

dessutom den beaktansvärda olägenheten, att lärlingen .icke alls hinner smälta

det, som genomgås; det sitter blott löst i minnet för stunden och är snart förgätet.

Vid varje repetitionskurs med äldre barnmorskor är man i tillfälle konstatera,

hur litet som sitter kvar av lärobokens innehåll, en viss rutin och dressyr

finnes, men den teoretiska grunden därför är borta. Detta gör arbetet hantverksmässigt

och oreflekterat och är en ständig anledning till olämpliga ingrepp eller

ett oriktigt bedömande av situationens krav. Det är obegripligt, att för undervisningens

bedrivande den föreskrift är given i nu gällande stadga, att läroboken

skall genomgås minst en gäng under varje termin, d. v. s. på tre månader.

Under de si.-ta 20 åren har det ej heller, sä vitt bekant, vid någon läroanstalt

kunnat genomföras en så forcerad läsning. I synnerhet när lektioner hållas varje

dag och det praktiska arbetet på barnbördshuset med mycket nattvak samtidigt

åligger eleverna, visar det sig mycket tydligt vara händelsen, att deras förberedelsetid

för lektionerna är alldeles för kort för att de skola hinna tänka igenom

läxans dem så absolut främmande innehåll och fästa det i minnet tillsamman

med det, som de förut läst; ett dagligt bevis på den otillräckliga förberedelsen

är, att svaren ofta ej bliva annat än famlande försök att rabbla upp meningar

ur läroboken. Enda sättet att bättra detta förhållande är. att tiden till påläsning

och förberedelse blir längre, ty i fråga om det praktiska arbetet kunna ej

några större tidsbesparande eftergifter göras; något mindre fordran på sådant

arbete torde dock kunna ifrågakomma, om, såsom nedan föreslås, genom införande

av 1V2 års kurs det intagna elevantalet något ökas. För att skaffa eleverna

längre tid till förberedelse och möjliggöra ett grundligare inlärande av den förelagda

uppgiften, torde därför varannan dags läsning vara att föredraga framför

dagliga lektioner. Mun måste vidare fasthålla vid, att varje avdelning av läroboken

två gånger hinner genomgås. Härtill kommer, att i den nya undervisningsplanen

tid måste anslås åt en något utvidgad anatomisk-fysiologisk undervisning

(den nuvarande knappa tiden gör, att man t. ex. ej kan hinna genomgå

någonting om sinnesorganen); undervisning i hälsovårdens grunder och något

ökad kännedom om infektion och desinfektion är önskvärd, eu mera ingående

barnavärdsundervisning påyrkas från alla håll, allt detta gör det ofrånkomligt

att förlänga lärotiden.

Professor Essen-Möllers åsikt, att man genom införande av (ett par månaders)

provtid skulle kunna få en uppsättning intellektuellt och praktiskt så förträffliga

elever, att lärotiden ej skulle behöva förlängas, synes särskilt med hänsyn

till den längre tid, som den utvidgade kursplanen kräver, vara alldeles för

sangvinisk. Även om man, som professor Essen-Möller framhållit, vinner ett

par månader för den allmänna utbildningen genom borttagande av den s. k. instrumentkursen,

som hittills krävt 3 månader, räcker tiden icke till för den föreslagna

kursplanens genomförande. Man får ej heller förbise den fördel, som vinnes

genom den betydligt ökade praktiska färdighet, som en förlängning av lärokursen

för med sig.»

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 65.

13

Beträffande den omfattning, vari en förlängning bör komma till

stånd, ansluter sig medicinalstyrelsen till professorerna Alin och Lindquist

samt förordar sålunda, att tiden sättes till 1 V2 år. Styrelsen anför

vidare följande:

»De tyngst vägande invändningar, som mot ett förslag om väsentlig förlängning

kunna framställas, äro att elevernas omkostnader för utbildningen därigenom

skola betydligt ökas samt att vidare antalet nya barnmorskor möjligen

kan bliva så begränsat att landets behov av barnmorskor ej blir tillgodosett.

Vad den första invändningen beträffar torde den ej komma att verka avskräckande,

sedan nu den föreslagna löneförhöjningen med ålderstillägg och övriga

förbättrade förmåner genom lagen den 23 mars 1919 om anställande av distriktsbarnmorskor

kommit till stånd samt det stora flertalet barnmorskor därigenom

förbättrats socialt och ekonomiskt. Endast under förutsättning av en

väsentligt förbättrad ekonomi för barnmorskorna kan man nämligen tanka på

ökade fordringar och förlängd lärotid.

Allvarligare är invändningen, att landet med den föreslagna förlängningens

införande skulle få alldeles för litet antal barnmorskor. Utan överdrift

torde kunna sägas, att det för närvarande är alldeles för många barnmorskor (i

början av 1916 3,097). De obetydliga inträdesfordringarna locka många sökande,

som sannolikt anse, att om också inkomsterna äro daliga, är det dock både förnämligare,

intressantare och för övrigt bättre att vara barnmorska än att fortsätta

med att vara tjänarinna el. dyl.»

Efter en redogörelse för antalet under åren 1906—1914 inträdessökande

och utexaminerade, uppgående för sistnämnda år, de inträdessökande

till 336 och de utexaminerade till 106, fortsätter styrelsen:

»Det är naturligtvis i högsta grad vanskligt att kunna besvara den

fråga, som i detta sammanhang nödvändigt framställer sig: hur mänga barnmorskor

behöver landet? Men någon ledning för ett svars avgivande giver medicinalstyrelsens

1919 avgivna utlåtande angående barnmorskornas löneförhållanden.

Med ledning av förste provinsialläkarnas förslag uppgives där landets

behov av kommunalt anställda barnmorskor vara 2,000 (förste provinsialläkarnas

siffror utgjorde 1,949). Därmed är landsbygdens och de mindre städernas behov

av barnmorskor fyllt. I början av 1916 voro 2,170 anställda hos kommun, enligt

riksförsäkringsanstaltens berättelse, återstoden 927 (med undantag av 27 på barnbördshus

anställda) voro privatpraktiserande och utövande yrket huvudsakligen i

de större städerna, där en mycket stor del av dem endast med svårighet kunde

försörja sig på grund av de obetydliga antal förlossningar, som de fingo att

sköta.

Räknar man nu, att 2,000 behövas för de kommunala anställningarna, ett

200-tal för bainbördshusen och till reservbarnmorskor, torde man kunna påstå,

att omkring 2,500 — 2,600 barnmorskor är vad landet för närvarande behöver. Man

torde t. 0. m. kunna påstå, att nätnnda antal är så pass stort, att det med hänsyn

tagen till vår svaga folkökning bör kunna vara tillräckligt under flera decennier

framåt. Det bör kanske också erinras därom, att en icke ringa del av de

i riksförsäkringsanstaltens berättelse som privatpraktiserande upptagna, frånsett

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

dem, som åtnjuta pension på grund av ålder, invaliditet o. s. v., i själva verket

utövar ingen eller en högst obetydlig barnmorskeverksamhet.

Barnmorskornas antal i riket har långsamt ökats från 2,947 (1907) till

3,097 (början av 1917), men arbetstillfällena för de enskilda barnmorskorna ha

under tiden minskats från 128,933 förlossningar till 119,026 (1913), beroende på,

förutom de sjunkande födelsetalen, det alltmer vanliga anlitandet av barnbördshus

och privata förlossningshem. Även detta förhållande, som genom upprättandet

av ytterligare antal smärre förlossningshem och ökningen av barnbördshusens

klientel kommer att vidare utveckla sig till barnmorskornas nackdel, talar för,

att en minskning av antalet barnmorskor är önskvärd.

Det är klart, att om å ena sidan kursen förlänges och å den andra läroanstalternas

förmåga att mottaga lärjungar är densamma som hittills, måste antalet

utexaminerade sjunka och sålunda även barnmorskekårens numerär. I fråga om

antalet elever vid anstalterna kunna i Stockholm på grund av bostadsförhållandena

icke mer än 30 eller med svårighet 35 elever mottagas i varje kurs. Vidare

kan man, med hänsyn till nödvändigheten av att alltid hava ett antal elever,

som hunnit förvärva någon vana vid förlossnings- och barnsängsvård, ej frånkomma

den av ålder följda principen att samtidigt hava två kurser, en äldre och

en yngre. I Göteborg med dess jämförelsevis mindre patientantal torde ej mer

än högst 25 elever kunna ingå i varje kurs. Vid lärotidens slut skulle alltså

från bada anstalterna utexaminerade bliva omkring 60 barnmorskor sammanlagt.

Frågan blir då, hur ofta barnmorskekåren behöver ett sådant tillskott för att

komma ned till 2.500 och hålla sig däromkring.

För att få svar på denna fråga har hänvändelse skett till sakkunnig matematiker

(överdirektören A. Falk), vilken med ledning av uppgifter om antalet

barnmorskor i riket för varje år 1897—1917 samt ärliga antalet utexaminerade

under samma tid avgivit följande svar:

1) om barnmorskekursen göres tvåårig och 60 utexamineras varje år, kommer

barnmorskeantalet i riket att på 18 år sjunka till 2,500; först när det sjunkit

ned till 1,800 kommer det att hålla sig konstant. Det dröjer dock mycket

(egentligen oändligt) länge, innan detta inträffar.

2) om kursen räcker 1 V2 år och 70 utexamineras varje år eller med andra

ord omkring 105 var 18:de månad från vardera anstalten, dröjer det 29 är, innan

antalet sjunkit till 2,500 och det sjunker aldrig under 2,100. Under förutsättning,

att vid vardera anstalten mottages lika antal lärjungar, behöver med denna

anordning för varje gång (vart 3U år) vid de häda anstalterna ej intagas mer än

52—53 elever tillsamman, och vid vardera komma således ej heller att samtidigt

finnas mer än några och femtio elever. De första två åren blir produktionen

något för liten, sedan kommer den att följa nyss beskrivna beräkning.

Det är av denna beräkning tydligt, att en förlängning av lärotiden till

1 V2 år åstadkommer en långsam reduktion av barnmorskeantalet, utan att ändock

bringa det därhän, att barnmorskekåren blir alldeles otillräcklig för landets

behov.

En viss olägenhet kommer 11/ä års kursen att medföra därigenom att tiden

för kursens början ej blir densamma varje år, utan t. ex.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

En kurs börjar 1 jan. 1919—slutar SO juni

» » »1 okt. 1919— » 30 mars

» » »

» » »

» » »

1 juli 3920—

1 april 1921—

1 jan. 1922—

1 okt. 1922

» 30 dec.

» 30 sept.

» 30 juni

etc.»

1920

1921

1921

1922

1923

Då det nu gäller att åvägabringa en förbättrad barnmorskeunder- Departevisning,

är frågan om utbildningstidens längd givetvis av den största be- mentschefentydelse.

Bland sakkunniga och för frågan intresserade personer råder

eu i det närmaste enhällig uppfattning, att den nuvarande utbildningstiden

— 9 månader eller, om den s. k. instrumentalkursen medräknas,

ett år — är alldeles för kort. Det anses icke vara möjligt att på denna

tid utbilda fullt kompetenta barnmorskor.

Vad i ärendet förekommit bär övertygat mig om, att den nuvarande

utbildningstiden icke är tillfyllest. Icke ens med de av mig i det föregående

förordade skärpta fordringarna för vinnande av inträde i undervisningsanstalterna

och de likaledes av mig tillstyrkta förändrade bestämmelserna

beträffande elevers antagande torde det vara möjligt att på den

nu föreskrivna tiden bibringa eleverna en fullgod utbildning. Jag ansluter

mig därför utan tvekan till yrkandet på ökad utbildningstid.

Frågan, i vad mån utbildningstiden bör förlängas, kan däremot

vara föremål för en viss tvekan, då de sakkunniga härutinnan varit av

olika meningar. Vid övervägande av de skäl, som anförts för dessa olika

meningar, har jag emellertid kommit till den uppfattningen, att de

starkare skälen tala för, att en utsträckning av utbildningstiden till

endast F/2 år icke är tillfyllest utan att tvåårig lärotid kräves för åstadkommande

av fullt tillfredsställande utbildning. Den av medicinalstyrelsen

förebragta utredningen angående landets behov av barnmorskor synes mig

även giva vid handen, att detta behov skall kunna, jämväl med tvåårig

utbildningstid, under lång tid tillgodoses utan ökning av elevplatsernas

nuvarande antal.

I praktiskt och organisatoriskt hänseende skulle en 2-årig utbildningstid

äga avsevärda fördelar framför en F/2-årig. Medicinalstyrelsen

hår själv framhållit olägenheten av att med en lärotid av sistnämnda

längd tidpunkten för kursernas början ej blir densamma varje

år, utan blir t. ex. under ett år den 1 januari och den 1 oktober, under

följande år den 1 juli, under följande år den 1 april, under därpå

följande år den 1 januari och den 1 oktober o. s. v. En dylik anordning

skulle sannolikt verka förvirrande och medföra vissa svårigheter för

de inträdessökande. Men även arbetet vid läroanstalterna skulle enligt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!.. Maj:ts proposition nr 65.

min mening vinna på, om ny kurs började varje år på samma tid, vilket

skulle kunna genomföras med 2-årig utbildningstid. Jämväl ur denna

synpunkt synes mig den 2-åriga utbildningstiden äga företräde framför

den av medicinalstyrelsen föreslagna.

Till det nu anförda kommer, att, efter det medicinalstyrelsen avgivit

sitt nu ifrågavarande förslag, eu omständighet inträffat, som ställer denna

fråga i ett i viss mån ändrat läge. Jag syftar härvid på statsmakternas

beslut i fråga om utbildningstiden i godkända sjuksköterskeskolor och i

statens skola för utbildning av distriktssköterskor. Jag skall tillåta mig

att här i största korthet redogöra för denna frågas behandling i riksdagen.

I Kungl. Majrts proposition n:r 260 till 1919 års lagtima riksdag

föreslogs bland de fordringar, som borde uppställas för att sjuksköterskeskola

skulle kunna erhålla statens godkännande — varmed förenats vissa

förmåner i fråga om statsbidrag till pensionering af från sådan skola utgångna,

i offentlig tjänst anställda sköterskor — att utbildningstiden

skulle utgöra minst 1 år. Vidare föreslogs, att utbildningstiden i distriktssköterskeskolan

i allmänhet skulle utgöra 1 år. Inträde i sistnämnda

skola skulle endast vara öppet för den, som genomgått fullständig utbildning

i allmän sjukvård. Sammanlagda utbildningstiden för en distriktssköterska

skulle sålunda utgöra 2 år.

I fråga om utbildningstiden i godkänd sjuksköterskeskola var

emellertid riksdagen av annan mening än Kungl. Maj:t. Riksdagen

anslöt sig nämligen till den av sjuksköterskorna själva och av ett flertal

läkare omfattade åsikten, att utbildningstiden i dylik skola icke borde

göras kortare än 2 år. Däremot ifrågasatte riksdagen, huruvida icke,

därest 2-årig kurs bleve minimifordran för godkänd sjuksköterskeskola,

distriktssköterskeskolan kunde utan olägenhet förkortas och förenklas.

Riksdagen ansåg dock lämpligast att, till dess erfarenhet vunnits om,

huruvida begränsning av lärotidens längd i distriktssköterskeskolan kunde

utan olägenhet företagas, stanna vid den av Kungl. Maj:t föreslagna

tiden för lärokursen i fråga. Riksdagen förutsatte dock, att de inskränkningar,

som eventuellt visade sig möjliga, snarast görligt komme till stånd.

Fullgod utbildning i allmän sjukvård har sålunda icke ansetts

kunna åvägabringas på kortare tid än 2 år, och för distriktssköterska

är sammanlagda utbildningstiden bestämd till 3 år.

Vad barnmorskorna beträffar, är deras verksamhet, särskilt där de

äro anställda såsom distriktsbarnmorskor på landsbygden, av ganska självständig

art. I mycket stor utsträckning hava de att handla på egen

hand utan läkarkontroll. Även om deras förrättningar falla inom ett

mer begränsat område än distriktssköterskornas, torde deras kall få anses

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Muj:ts proposition nr 65.

vara lika krävande och deras ställning lika självständig som nämnda

sköterskors. Vad angår övriga sjuksköterskor är dessas verksamhet i

allmänhet i högre grad än barnmorskornas ställd under läkares omedelbara

inseende.

Vid nu angivna förhållanden skulle enligt min mening ett bestämmande

av utbildningstiden för barnmorskorna till allenast IV2 år knappast

stå i god överensstämmelse med den ståndpunkt, statsmakterna intagit

till frågan om sjuksköterskornas utbildningstid, låt vara att det icke kan

ifrågakomma att såsom för distriktssköterskorna uppställa fordran på

3-årig utbildning. Barnmorskornas med så stor ihärdighet framförda

önskningar om 2-årig utbildningstid måste ock tillmätas en icke ringa

betydelse. Med allt beaktande av vikten utav, att studietiden och de

därmed för eleverna förenade kostnaderna icke ökas utöver vad som i

sådant hänseende är oundgängligen nödvändigt, kan jag icke annat än

finna, att det allmännas intresse av en fullgod barnmorskeutbildning

kräver en något längre utbildningstid, än medicinalstyrelsen förordat.

Jag ansluter mig därför till förslaget om 2-årig lärotid.

Ändringar i kursplanen.

Såsom förut erinrats, äger barnmorska enligt det nya barnmorske- Undervisning

reglementet av år 1919 icke rätt att utföra annan förlossningsoperation1 ““vfnns^°de

än sådan, som utföres med händerna, och det lågt stående huvudets utdragning

med tång. Numera äger barnmorska sålunda icke begagna

skarpa instrument och s. k. trubbig hake.

Medicinalstyrelsen framhåller nu, att barnmorskeeleverna böra liksom Medidnalhittills

erhålla undervisning i användandet av den låga tången samt styrehen

vidtagande av vändning på fot och inre lösning av efterbörd. Styrelsen

anför vidare:

»Den ännu gällande föreskriften, att tre månader skola användas till den

e. k. instrumentalkursen, är dock från undervisningssynpunkt alldeles orimlig, om

man betänker, att till hela den övriga törlossningsiäran. både den regelbundna

och den oregelbundna, blott äro anslagna 6—7 månader. De två första månaderna

i varje kurs åtgå till läran om människokroppen och till infektionsläran; 3—4

veckor räcka gott till för den undervisning i instrumental förlossningskonst, som

en barnmorska kan behöva, och om, som här föreslås, undervisning blott skall

givas i den låga tångens bruk, räcka 14 dagar därtill. Den fristående instrumentalkursen

har för övrigt haft stor olägenhet med sig, i det att den alldeles förryckt

betygssättandet i barnmorskeexamen. Stadgan påbjuder nämligen, att för

tillträde till instrumentalkurs Jordras, att i första examen hava minst »med beröm

godkända» kunskaper; detta har åter medfört, att »cum laude» blivit normalbetyg

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 55 höft. {Nr 65.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

och måst givas åt personer, som icke skulle hava fått det, därest icke resultatet

av deras utbildning skulle bliva förfelat, om de fått ett lägre betyg.»

Undervisning I det föregående har omnämnts den skrivelse, som svenska läkar
SPvård!rnS"

sällskapets sektion för pediatrik den 6 februari 1917 avlåtit till medicinalstyrelsen.

Däri framhålles såsom barnläkarnas erfarenhet, att barnmorskorna ofta icke

kunna lämna mödrarna de råd och den hjälp, de behöva; särskilt att de ej lärt

sig förstå digivningens stora betydelse och den onaturliga uppfödningens våda,

utan givit råd, som varit till skada Den undervisning, som nu gives, avser

blott det nyfödda barnet, och barnmorskorna få ej se de svåra följderna av

en felaktig uppfödning. Den bör mer gå ut på att giva dem kunskap om

de stora farorna av olämplig uppfödning och för tidig avvänjning samt sätta

dem i stånd att övervinna amningssvårigheter. Undervisningen bör därför omfatta

propaganda för digivning, dess teknik, amningssvårigheter och deras bekäm
Eande,

följderna av onaturlig uppfödning, avvänjning under normala förhållanden,

arnets normala utveckling och skötsel m. m. samt barnavårdslagstiftning. Ingen

undervisning i barnsjukdomar. Förenämnda undervisning torde endast av barnläkare

kunna givas och åtminstone delvis lämnas på barnavårdsanstalt.

Barnmorskelärarna, vilkas yttranden över denna skrivelse infordrats,

hava i huvudsak anslutit sig till de däri framställda önskemålen.

Allmänna svenska barnmorskeförbundet har i sin förut omförmälda

skrivelse den 28 februari 1918 förordat undervisning för barnmorskeeleverna

i friska späda barns vård.

Även vissa förste provinsialläkare hava uttalat sig i enahanda riktning.

Medicinal- Medicinalstyrelsen uttalar, att, särskilt med hänsyn till inlärande

styf elsen. ay digiVmngens vikt, skäl ej synas tala för den åsikten, att saken

skulle mycket vinna på, att en barnläkare anställdes vid barnbördshuset,

detta därför att amningssvårigheterna under de 8—9 dygn modern

ligger på barnbördshuset i allmänhet varken äro vanliga eller stora;

något allvarsamt motstånd från mödrarnas sida förekommer ej heller då.

Det kommer sålunda, anser styrelsen, att på barnbördshuset fattas demonstrationsmaterial

för en fristående undervisning rörande något äldre barns

vård. Då vidare denna undervisning väl mest bör vara praktisk, torde

den lämpligen kunna förläggas till någon barnpoliklinik eller klinik, vars

föreståndare mot ersättning lämnar behövlig undervisning och demonstrerar

lämpliga fall. Detta förslag förutsätter, att överenskommelse kan

träffas med lämplig anstalt. Styrelsen anser icke något tvivel föreligga

om, att sådan överenskommelse kan bringas till stånd.

Yttrande. I sitt förenämnda yttrande över medicinalstyrelsens förslag förklarar

svenska läkarsällskapets sektion för pediatrik, att förslaget i huvudsak

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

19

överensstämmer med sektionens uttalande i skrivelsen den 6 februari

1917. Mot en del detaljer i styrelsens förslag till undervisningsstadga

framställer sektionen vissa erinringar, för vilka dock här redogörelse icke

torde vara erforderlig.

I likhet med medicinalstyrelsen finner jag det vara lämpligt, att den

fristående instrumentalkursen avskaffas och att i stället i den allmänna

kursen meddelas undervisning i sådan instrumentalbehandling, som enligt

gällande barnmorskereglemente är för barnmorskorna medgiven.

Även beträffande undervisningen i spädbarnsvård tillstyrker jag i

huvudsak medicinalstyrelsens förslag.

Repetitionskurser.

Enligt gällande stadga för barnmorskeundervisningen anordnas vid

barnmoiskeläroanstalterna, när omständigheterna därtill föranleda, repetitionskurser

för äldre barnmorskor. Sådana kurser skola anordnas i mån

av behov och då medel för ändamålet stå till styrelsens förfogande. De

fortgå under minst 14 dagar åt gången och hava till ändamål att bereda

tillfälle åt barnmorskorna i riket att dels uppliva vad de under sin första

lärotid inhämtat och dels lära känna nyare framsteg inom förlossningskonsten.

Deltagandet i kurserna är frivilligt.

I 1919 års barnmorskereglemente stadgas, i huvudsaklig överensstämmelse

med av medicinalstyrelsen avgivet förslag, att barnmorska åligger

att vart tionde år efter legitimationen genomgå av medicinalstyrelsen anordnad

repetitionskurs, i den mån plats kan beredas henne vid sådan

kurs. Förste provinsialläkaren kan dock, när skäl därtill föreligga, medgiva

uppskov med repetitionskurs så ock befria barnmorska, som uppnått

femtio års ålder, från skyldigheten att genomgå sådan kurs.

De hittills anordnade repetitionskurserna hava med mycket erkännande

omtalats av tjänsteläkarna, av vilka det övervägande antalet liksom

barnmorskelärarna förordat, att dessa kurser göras obligatoriska. Detta

önskemål har, på sätt nyss angivits, i princip beaktats vid det nya barnmorskereglementets

utfärdande.

Medicinalstyrelsen, som anser kurserna böra vara obligatoriska och

återkomma vart tionde år, föreslår nu, att vid de båda läroanstalterna,

vid kvinnokliniken i Lund samt, när så kan ske, vid barnbördshusen i

Malmö och Norrköping, skola årligen anordnas efter behov 1—2 repetitionskurser

åt gången.

Departe
mentschefen
-

Gällande be

stämmelser.

Reform
förslag.

Medicinal
styrelsen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Medicinalstyrelsen har verkställt beräkningar angående det sannolika

antalet barnmorskor, som kommer att årligen vara pliktigt att genomgå

repetitionskurser och bör beredas tillfälle därtill. Styrelsen har därvid utgått

från att barnmorskorna, som, då de äro anställda hos kommun eller å barnbördshus

enligt gällande bestämmelser pensioneras redan vid 55 års ålder,

i allmänhet icke skola komma att efter uppnådda 50 år genomgå repetitionskurs.

Styrelsen har kommit till det resultat, att 125—200 barnmorskor

böra årligen erhålla tillfälle att vid omförmälda anstalter genomgå

sådan kurs.

Sedan Kungl. Maj:t vid utfärdandet av 1919 års reglemente för

''barnmorskor i princip anslutit sig till den av sakkunniga uttalade uppfattning

om lämpligheten av obligatoriska repetitionskurser, återkommande

för varje barnmorska vart tionde år, torde ingenting hava inträffat av

beskaffenhet att föranleda ett frångående av det sålunda träffade avgörandet.

Jag anser därför, att dylika kurser böra komma till stånd. Till

frågan om kostnaderna för desamma återkommer jag här nedan.

Jag har nu berört de delar av det föreliggande förslaget till reformering

av barnmorskeundervisningen, vilka äro av principiell eller mera

ingripande natur eller vilka äro av beskaffenhet att föranleda ökning i

de för denna undervisning beviljade anslag. Till förslagets detaljer

torde jag få anledning återkomma* sedan anslagsfrågorna i vederbörlig

ordning varit föremål för riksdagens prövning.

Jag anhåller nu att få övergå till de ekonomiska konsekvenserna

av medicinalstyrelsens förslag och skall därvid först uppehålla mig vid

de av styrelsen förordade anslagen till barnmorskeläroanstalterna.

Anslagen till barnmorskeläroanstalterna.

Under åren 1911—1920 fanns under åttonde huvudtiteln i riksstaten

under rubriken »Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen»

upptaget ett ordinarie anslag om 63,533 kronor. Av detta anslag utgick

till allmänna barnbördshuset i Stockholm 24,853 kronor, till barnbördshuset

Pro Patria (till medikamenter) 90 kr. och, såsom ersättning för

avskriven kyrkotionde, till barnmorskeläraren i Lund enligt brev den 19

maj 1899 1,358 kr., vilket sistnämnda belopp emellertid enligt brev den

18 oktober 1907 fick efter barnmorskeundervisningsanstaltens i Lund upphörande

utgå såsom bidrag för uppehållande av verksamheten vid det

av Malmöhus läns landsting bekostade barnbördshuset i Lund, under för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8ö.

21

utsättning att därstädes för medicine kandidater bereddes tillfälle till klinisk

undervisning. I det ifrågavarande ordinarie anslaget ingick anslag

även till undervisningsanstalterna för barnmorskor i Stockholm och Göteborg

om respektive 21,119 kronor 50 öre och 16,112 kronor 50 öre. —

Enligt beslut av 1920 års riksdag skall från och med år 1921 anslaget

till allmänna barnbördshuset fortfarande upptagas under åttonde huvudtiteln,

under det att övriga anslag skola uppföras under femte huvudtiteln

med tillhopa 38,680 kronor.

Genom kungörelse den 18 juni 1910 (Bih. t. Sv. förf.saml. n:r 47

s. 1) har Kungl. Maj:t fastställt stater bland annat för de båda undervisningsanstalterna.

Dessa stater hava följande utseende:

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Undervisningsanstalten för barnmorskor i Stockholm:

|

lön. $*nst-

goringsp

1 överlärare............... 5,000 2.500

7,500

!

1 biträdande lärare............ 2,500 1,500

4,000

—

1 instruktionsbarnmorska, arvode..............

1,000

—

vikariatsersättningar under semester för överläraren, biträdande

läraren och instruktionsbnrnmorskan............

512

50

1

premier för barnmorskeelever................

75

—

understöd åt 12 barnmorskeelever..............

2,532

—

för anskaffande och vidmakthållande av undervisningsmateriel .

500

—

1

till lokaler m. m. för barnmorskeundervisning .........

5,000

—

21,119

50 !

Undervisningsanstalten för barnmorskor i Göteborg:

i

lön. ^n8t-

göringsp.

1 överläraro............... 5,000 2,500

7,500

1 biträdande lärare............ 2,500 1,500

4,000

—

1 förestånderska och instruktionsbarnmorska, arvode......

1,000

—

vikariatsersättningar under semester för överläraren, biträdande

läraren och förestånderskan-instruktionsbarnmorskan . . . . ■

512

50

till frilärlingars underhåll m. m................

2,600

—

för anskaffande och vidmakthållande av undervisningsmateriel

500

—

16,112

50

Anm. 1. Efter fem år kan lönen för överlärare höjas med 600 kronor.

Anm. 2. Så länge från vederbörande kommun ersättning utgår till överlärare eller biträdande

lärare i hans egenskap av överläkare eller biträdande läkare vid kommunens barnbördshus, skall avlöningen

av statsmedel minskas med ersättningen motsvarande belopp och i följd därav såsom pensionsunderlag

tjäna lönen enligt ovanstående stat med det ålderstillägg, som därtill hörer, efter avdrag av det belopp,

som enligt gällande bestämmelser må kunna utgå till befattningshavaren i pension från kommunen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Medicinal
styrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Förenämnda poster å 90 kronor och 1,358 kronor beröras ej av det

föreliggande förslaget till reformerande av barnmorskeundervisningen. Däremot

nödvändiggör nämnda förslags genomförande vissa ändringar i staterna

för de båda barnmorskeundervisningsanstalterna eller, såsom de i

enlighet med medicinalstyrelsens förslag hädanefter torde böra benämnas,

barnmorskeläroanstalterna.

I sin skrivelse den 29 augusti 1919 framhåller medicinalstyrelsen,

att de i gällande stater upptagna avlöningar till överlärare och biträdande

lärare böra i huvudsak bibehållas, men att benämningen å den sistnämnde

bör ändras till lärare och tre ålderstillägg tilldelas honom i likhet med

tjänsteman av första graden. Erfarenheten har enligt styrelsens mening

tydligt givit vid handen, att befattningen icke är att betrakta såsom en

övergångsplats, och då bör den, säger styrelsen, även givas samma ställning

i avseende å pension m. in. som andra ordinarie tjänster av motsvarande

betydenhet. Enligt vad styrelsen vidare upplyser åtnjuter varken

överlärare eller biträdande lärare för närvarande något lönebidrag av

vederbörande stad.

Överläraren och läraren skola enligt styrelsens förslag åtnjuta semester,

den förre under två månader och den senare under sex veckor

i stället för såsom nu under respektive sex veckor och en månad.

Styrelsen föreslår vidare upptagande av ett arvode åt en lärare

i späda barns vård: m. m. att utgå med (100 kronor för varje kurs.

Enligt kursplanen skall den av honom meddelade undervisningen pågå

under omkring 8—10 veckor med tillhopa högst tjugu lektioner. I

staten bör enligt styrelsens mening upptagas 800 kronor årligen för vardera

anstalten.

För närvarande tinnes vid vardera anstalten anställd en instruktionsbarnmorska.

Styrelsen föreslår denna befattnings bibehållande, dock

under den ändrade benämningen överbarnmorska. Om denna befattningshavare

anför styrelsen:

»överbarnmorskan (förutvarande instruktionsbarnmorskan) bör bindas fastare

vid anstalten och bliva ordinarie befattningshavare med rätt till pension.

Det nuvarande arvodet å 1,000 kr. är alldeles för lågt och sätter icke anstalten

i stånd att allt framgent för platsen förvärva de bästa krafterna. Visserligen

åtnjuter hon i Stockholm och i Göteborg av vederbörande stad även ett arvode,

i Stockholm å 600 kr. jämte ålderstillägg och naturaförmåner samt pension, och i

Göteborg å 750 kronor kontant, men dessa avlöningsförmåner äro dock icke i och

för sig av den storlek, att de locka sökande, och motiveras för övrigt till fullo

av det arbete, hon utför till stadens nytta vid sidan av sin statliga verksamhet.

Styrelsen får för den skull föreslå, att henne tillerkännes en avlöning i Stockholm

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65. 23

å 2,000 kronor, därav 1,300 kr. i lön och 500 kr. i tjänstgöringspenningar samt

200 kr. i ortstilläsg, och i Göteborg å 1,300 kronor, därav 1.300 kr. i lön och 500

kr. i tjänstgöringspenningar, allt jämte tre ålderstillägg vartdera å 200 kronor,

allt i likhet med kvinnligt biträde av andra graden. De nuvarande innehavarna

å instcuktionsbarnmorsketjänsterna synas böra fä för ålderstillägg tillgodoräkna

sig de tjänstår å tjänsten, de redan förvärvat. Såsom ordinarie befattningshavare

skulle överbarnmorskan erhålla rätt till pension vid 00 års ålder. Då barnmorska

enligt bestämmelserna för pensionsanstalten erhåller pension redan vid 55 års

ålder och då här ifrågavarande befattning är av synnerligen krävande art, synes

pensionsåldern i förevarande fall böra fastställas till 55 levnads- och 25 tjänstår.

En ändring i pensionslagen blir följaktligen erforderlig.»

Vid sidan av överbarnmorskan skall enligt styrelsens förslag ställas

en assistent (barnmorska). I denna del anför styrelsen:

»överbarnmorskan är under nuvarande förhållanden överhopad med arbete

hela da<ren igenom, mycket till följd av den mängd administrationsgöromål, som

vila på henne, mottagande av alla sköterskornas rapporter, uppsättande av diarium,

förande av dagbok, rättande, utlämnande, ordnande av alla förlossningsberättelser,

mottagande av patientanmälningar, besvarande av en massa skriftliga

förfrågningar rörande anstalten och från inträdessökande, förberedande granskning

av alla elevansökningar, två gånger dagligen genomgång med eleverna av förlossningspatienterna;

närvaro vid alla förlossningar med sätesbjudning och övriga

förlossningar, vid vilka svårigheter kunna väntas, demonstrationer på vårdavdelningarna

av kvinnors och barns vård, dagligen förbereda överlärarens och lärarens

lektioner. Det är klart, att hon sålunda ryckes hit och dit och att det ofta oaktat

bästa vilja är henne omöjligt att så tillgodose undervisningen som önskligt

vore. Insikten härom har säkerligen motiverat lbarnmorskornas hemställan om

ytterligare en barnmorskas anställande för undervisningen och styrelsen ansluter

sig utan tvekan till denna begäran. Man torde ej kunna tänka på att låta den

nuvarande instruktionsbarnmorskan vara anställd blott vid läroanstalten och odelat

ägna sig åt undervisningen samt avstå från sin anställning som föreståndarinna,

enär hon därigenom skulle betagas möjligheten att deltaga i och övervaka

elevernas praktiska arbete, såsom hittills alltid varit plägsed vid båda läroanstalterna.

Hennes avlöning skulle också genom sådan klyvning av hennes nuvarande

verksamhet bliva otillräcklig.»

Styrelsen anser assistenten kunna nöja sig med ett något lägre

arvode än överbarnmorskan. Platsen kommer, säger styrelsen, antagligen

att besättas med yngre dugande barnmorskor och alltså utgöra ett slags

övergångsplats till kommunal anställning med mera omfattande verksamhet.

Styrelsen föreslår ett årsarvode av 1,800 kronor och att assistenten

i likhet med överbarnmorskan bör åtnjuta eu månads semester.

Med anledning av den av styrelsen föreslagna förhöjningen av överbarnmorskans

löneförmåner och det föreslagna nya arvodet för assistenten

bör enligt styrelsens mening det i staterna upptagna beloppet till vikariatsersättningar

under semester ändras att omfatta semester för överläraren,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

läraren, överbarnmorskan och assistenten och höjas från 512 kronor 50 öre

(312.50 + 125 + 75) till 895 kronor 85 öre (4 1 6.67 + 187.50 + 166.68+ 125).

Det i staten för anstalten i Stockholm upptagna beloppet å 75

kronor till premier har, framhåller styrelsen, visat sig alldeles för lågt

och bör höjas, samtidigt med att anslag till premier även beviljas för

anstalten i Göteborg. Styrelsen anser premiebeloppet icke böra sättas

lägre än 300 kronor för vardera anstalten att utdelas vid avgångsförhöret.

För detta belopp synes efter överlärarens bestämmande exempelvis

ett antal instrument kunna inköpas. Ett tiotal barnmorskor skulle sålunda

vid varje examen kunna erhålla premieföremål. Kostnaderna skulle

för var tionde månad uppgå till 600 kronor och för år kunna beräknas

till 800 kronor. Detta sistnämnda belopp bör alltså enligt styrelsens

mening upptagas i staten med hälften å vardera anstalten.

Anslagen i staterna för anskaffande och vidmakthållande av undervisningsmateriel

å 500 kronor för vardera anstalten äro, framhåller styrelsen,

under nu rådande dyrtid alldeles otillräckliga. Arbetsprisernas

ofantliga stegring hava gjort erforderlig materiel flera gånger dyrare än

förr. I hopp att prisstegringen även på detta område framdeles skall

åtminstone delvis försvinna föreslår styrelsen, att anslagen för närvarande

endast höjas till dubbla beloppet eller 1,000 kronor för vardera

anstalten.

Beträffande anslagen till understöd åt elever anför styrelsen:

»Anslaget till understöd åt barnmorskeelever utgör för anstalten i Stockholm

2,532 kronor, beräknat för 12 elever, och för anstalten i Göteborg 2,6o0 kronor

(till frilärlingars underhåll m. m.). Förstnämnda anslag med eu beräkning av

tolv frielever fördelar sig med omkring 211 kronor ä varje frielev per kurstid (9

män.)- Vid anstalten i Göteborg, där endast 9 frielever finnas, erhålla dessa understöd

under 6 mån. med 20 kr. i månaden. Återstoden av anslaget eller 1,520

kr. användes till expenser (eldigt kungl brev den 2 juni 1893 och 13 juni 1908).

Nuvarande kostnaden för en elevs underhåll vid anstalten i Stockholm uppgår

till omkring 1,200 kronor per helår. Ovan omförmälda understöd är sålunda alldeles

otillräckligt att bereda fullständig frielevplats. Detta synes styrelsen ej

heller numera nödvändigt, sedan lönerna för barnmorskorna blivit väsentligt höjda.

Ett understöd å 400 kronor per år för 12 elever vid vardera anstalten synes styrelsen

fullt tillräckligt. Anslagen för ändamålet i staten skulle följaktligen behöva

höjas till 4,800 kronor för vardera anstalten.»

Såsom nyss nämnts användes för närvarande en del (1,520 kronor)

av det för anstalten i Göteborg till frilärlingars underhåll m. m. beviljade

anslaget till expenser. Enligt styrelsens förslag skall för anstalten

i fråga upptagas ett anslag å 1,500 kronor till hyra, bränsle, lyse, inventarier

m. m.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 65.

25

I anslaget till lokaler m. m. för barnmorskeundervisningen i Stockholm

erfordras enligt styrelsens mening ingen ändring. Något fullt motsvarande

anslag finnes ej nu vid anstalten i Göteborg. (Jfr dock anslaget

å 2,600 kr.) Skall emellertid, såsom avsett är, även vid sistnämnda

anstalt inrättas ett internat för eleverna, blir, säger styrelsen,

utan tvivel ett anslag för ändamålet även där nödvändigt.

Vad angår det av styrelsen äskade anslaget å 1,000 kronor till

vardera anstalten för anskaffande och vidmakthållande av undervisningsmateriel

har styrelsen i skrivelse den 17 augusti 1920, med åberopande

av en framställning från professorn Alin, hemställt om förslag till 1921

års riksdag angående anslag dels å tilläggsstat för år 1921 dels, därest

icke frågan om nya stater för barnmorskeläroanstalterna i riket underställes

nämnda riksdag, å extra stat för år 1922, av 1,000 kronor till

förstärkning av anslagen i nämnda stater för anskaffande och vidmakthållande

av undervisningsmateriel, med 500 kr. till vardera läroanstalten.

I fråga om de i skrivelsen den 29 augusti 1919 begärda anslagen

till understöd åt elever (4,800 kr. för vardera anstalten) samt till hyra,

bränsle, lyse, inventarier m. m. (1,500 kr. för anstalten i Göteborg), har

styrelsen senare i en skrivelse av den 31 augusti 1920 framkommit med

vissa ändrings- och tilläggsförslag. I skrivelsen framställer styrelsen även

ett förslag om anslag till lokaler för anstalten i Göteborg.

Innan jag ingår härpå, torde det vara nödigt att i korthet redogöra

för det mellan medicinalstyrelsen och Göteborgs stad avslutade kontrakt,

enligt vilket undervisningsanstalten i Göteborg för närvarande disponerar

lokaler i Göteborgs stads barnbördshus.

Detta kontrakt är dagtecknat den 18 juni och den 25 juli 1900 samt

gäller till och med den 31 december, som först infaller, sedan sex månader

förflutit efter å någondera sidan skedd uppsägning. Kontraktet

innehåller huvudsakligen följande bestämmelser:

Staden upplåter till anstalten i barnbördshuset en lärosal för 50—60 åhörare,

ett mottagnings- och undersökningsrum samt tre rum jämte garderob till

bostad för 6—8 barnmorskeelever. Årliga hyran härför utgör 600 kr. Till dessa

lokaler erforderlig undervisningsmateriel, möbler m. m. anskaffas av medicinalstyrelsen

och underhållas av barnbördshusets styrelse mot goltgörelse av medicinalstyrelsen.

Den av staten avlönade barnmors k eläraren skall med biträde av

den likaledes av staten avlönade andre läraren vara barnbördshusets läkare. Den

till biträde vid undervisningen och sjukvården erforderliga förestånderskan antages

av medicinalstyrelsen på barnmorskelärarens förslag och sedan barnbördshusets

styrelse avgivit yttrande. Hon avlönas av staten men erhåller hyresfritt 2

rum i barnbördshuset med rätt att begagna dess kök samt åtnjuter kostnadsfi itt

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 55 käft. (AV 65.) 4

Gällande

kontrakt med

Göteborg

stad.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

av barnbördshuset värme, belysning och lämplig kost. Hon lyder i tjänstgöringen

under läraren, dock med skyldighet att i allt vad till uppbörd, ordning m. m.

hörer efterkomma barnbördshusets styrelses föreskrifter. Utom barubördshuset må

hon, vid äventyr av tjänstens förlust, icke biträda vid förlossningar eller sjukvård.

Vid anstalten antagna elever äga tillträde till barnbördshuset och tjänstgöra

där utan avlöning av staten såsom sjuksköterskor med skyldighet att ställa

sig till efterrättelse den ordningsstadga, som på lärarens förslag fastställes av

barnbördshusets styrelse. Frieleverna åtnjuta vid barnbördshuset kosthåll efter

av barnbördshusets styrelse på lärarens förslag och av medicinalstyrelsen godkänd

stat samt mot betalning, ej överstigande 20 kr. i månaden för varje frielev, vilken

betalning barnbördshusets styrelse äger utbekomma från medicinalstyrelsen,

men övriga elever, som själva bekosta sitt underhåll under lärotiden, böra hava

bostad och kosthåll utom barnbördshuset, som icke skall vidkännas någon utgift

för deras behov.

Medicinal- I sin ovannämnda skrivelse den 31 augusti 1920 anför medicinal
styrelsen

, ,

deri 31 aug. styrelsen:

1920.

»Under slutet av år 1919 och början av år 1920 hava underhandlingar

under hand pågått mellan medicinalstyrelsen med biträde av professor A. L.

Lindquist, å ena, och drätselkammaren i Göteborg, å andra sidan, rörande inrättande

av ett internat för barnmorskeeleverna i Göteborg och därmed sammanhängande

nybyggnad vid barnbördshuset. Möjligheten att erhålla ett sådant internat

gjordes emellertid från Göteborgs stads sida beroende av, att staden tillförsäkrades

ett statsanslag, vilket av drätselkammaren med hänsyn till totalkostnaden

för det erforderliga nybyggnadsarbrtet beräknades icke höra understiga 15.000

kronor. Staden har vidare genom sin drätselkammare utlovat att efter nybyggnaden

ställa till medicinalstyrelsens förfogande för elevernas räkning dels lärosal,

bostadsrum, matsal och serveringsrum, belägna i nybyggnaden, dels ock mottagningsrum

och undersökningsrum, belägna i huvudbyggnaden.

Sedan styrelsen fått taga del av de för om- och nybyggnaden av arkitekten

Ernst Kruger under år 1919 upprättade ritningar och kostnadsförslag, beslöt

styrelsen den 28 maj 1920 att under förutsättning av Kungl. Maj:ts bifall godkänna

ett av Göteborgs drätselkammares första avdelning den 11 maj 1920 undertecknat

avtal rörande anordnande av bostäder m. m. för eleverna vid barnmorskeläroanstalten

i Göteborg. Av ett styrelsen sedermera tillhandakommet protokollsutdrag

framgår, att berörda avtal den 17 juni 1920 godkänts av stadsfullmäktige

i Göteborg samt att stadsfullmäktige, under förutsättning att avtalet bleve godkänt

av Kungl. Maj:t före utgången av juni månad år 1921, bestämt bland annat,

att nybyggnaden skulle uppföras i huvudsaklig överensstämmelse med förenämnda

av arkitekten Kruger upprättade ritningar och kostnadsförslag samt förses med

erforderliga ledningar för avlopp, vatten, belysning och värme jämte elektriska

ringleduingsanordnmgar ävenledes enligt handlingarna i ärendet bifogat kostnadsförslag,

allt för en beräknad utgift av 377.027 kronor 65 öre, ävensom att inventarier

till nybyggnaden skulle anskaffas för en beräknad utgift av 58,687 kronor

5 öre i huvudsaklig överensstämmelse med uppgjort särskilt kostnadsförslag.»

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. proposition nr 65.

27

Omförmälda mellan medicinalstyrelsen och Göteborgs stad under

viss förutsättning träffade skriftliga avtal är såsom bilaga fogat till detta

protokoll.

Angående nämnda avtal anför styrelsen:

»Enligt detta avtal skulle statens kostnader i första hand komma att utgöra

15,000 kronor ävensom det belopp, som utgör skillnaden mellan nu till frielever

utgående belopp, 1,080 kronor (9 elever å 20 kronor i månaden under sex

månader), och det belopp, som erfordras för frielevernas kostersättning efter 00

kronor i månaden. I skrivelsen den 29 augusti 1919 beräknade medicinalstyrelsen

12 frielever och ett bidrag till var och en av dem å 400 kronor. Dessa 400

kronor skulle emellertid nu endast räcka till något mer än sex månaders kostpenningar.

Avser man att vinna åtminstone halva utbildningstiden fri för eleverna,

bör ersättningen vid l1/* års kurs avse 9 månader, alltså minst 540 kronor

per elev eller 6,480 kronor för 12 elever. Som på varje år faller 4/3 kurs, skulle

årsbehovet uppgå till 8,640 kronor, ökas kursen till tvåårig blir det erforderliga

beloppet 720 kronor för varje frielev eller för varje år 8,640 kronor. Vad det

förstnämnda anslaget (å 15,000 kronor) beträffar, synes detsamma fullt motiverat

av det internat för eleverna, som blir en omedelbar följd av nybyggnaden. Läroanstalten

i Stockholm åtnjuter även anslag för motsvarande ändamål. Detta anslag

utgör visserligen endast 5,000 kronor, men beviljades av 1905 år riksdag (se

Kungl. brev den 9 juni 1905 angående förbättrade anordningar för barnmorskeundervisningen

i Stockholm) med hänsyn till då erforderlig nybyggnadskostnad

å 100,000 kronor. Det för Göteborg nu föreslagna beloppet, 15,000 kronor, bör ses

i förhållande till nu ifrågasatta byggnads- och inredmngskostnad å över 4ö0,000

kronor och kan då icke anses för högt.

Vid beviljande av förenämnda anslag till frielever och lokaler blir det nuvarande

anslaget i staten å 2,600 kronor till frilärlingars underhåll med mera

till större delen obehövligt. Av detta anslag hava utom 1,080 kronor för frielever

utgått 600 kronor till hyra av lärosal (se föregående kontrakt år 1900 med Göteborgs

stad) och 255 kronor till uppvärmning och belysning samt 665 kronor till

expenser (enligt 1919 års räkenskaper). I stället för sistnämnda belopp bör lämpligen

i staten upptagas ett särskilt anslag till expenser, underhåll av inventarier

m. m. å förslagsvis 1,000 kronor. Enligt förberörda avtal (§ 5) skola nämligen

de för lärosalen erforderliga möbler ävensom all den utrustning och alla de materiel,

som äro avsedda för elevernas undervisning, anskaffas genom medicinalstyrelsens

försorg och underhållas av hälsovårdsnämnden i Göteborg mot gottgörelse

av styrelsen. Underhållskostnaden synes böra tagas ur nyssnämnda expensanslag,

men antagligen komma medel att bliva erforderliga till komplettering av

undervisningssalens möblering och utrustning m. m. Ett anslag för en gång å

2,000 kronor synes styrelsen erforderligt.

Under förutsättning att åt var och en av tolv frielever anslås 540 kronor,

komma alltså tre nya ordinarie anslag, ett å 15,000 kronor, ett å 8,640 kronor (reservationsanslag)

och ett å 1,000 kronor, samt ett extra anslag å 2,000 kronor

att bliva erforderliga för barnmorskeläroanstalten i Göteborg i stället för nuvarande

anslag å 2,600 kronor i gällande stat. Även bör anslaget till frielever i

Stockholm höjas till samma belopp som det i Göteborg.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Departe
ments
chefen.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 65.

Under åberopande av vad ovan anförts får medicinalstyrelsen hemställa,

att Kungl. Maj:t täcktes, i samband med frågan om ändrad undervisningsstadga

för barnmorskeläroanstaltorna i riket, föreslå instundande riksdag att dels, med

borttagande ur staten för barnmorskeläroanstalten i Göteborg av nuvarande anslag

ä 2,ti00 kronor till frilärlingars underhåll m. m., där upptaga 1) ett anslag

å 15.000 kronor till lokaler, 2) ett anslag å 8,640 kronor till frielever samt 3) ett

anslag å 1,000 kronor till expenser m. m. dels på extra stat för år 1921 anvisa

ett anslag å 2,000 kronor till fullständigande av lärosalens möblering och utrustning

m. m., dels ock i staten för barnmorskeläroanstalten i Stockholm upptaga ett

anslag å 8,H40 kronor till frielever i stället för nuvarande anslag å 2,532 kronor

till understöd åt 12 barnmorskeelever.

Skulle frågan om ändrad undervisningsstadga ej komma att föreläggas 1921

års riksdag, komma vissa av förenämnda belopp dock att erfordras på grund av

förenämnda avtal. Styrelsen får därför eventuellt anhålla, att Kungl. Maj:t ville

föreslå riksdagen att med förenämnd ändring av staten för barnmorskeläroanstalten

i Göteborg där upptaga dels ett anslag å 15,000 kronor till lokaler, dels ett

anslag å 3,240 kronor till frielever, dels ock ett anslag å 1,000 kronor till expenser,

ävensom å extra stat för år 1922 anvisa ett anslag å 2,000 kronor till fullständigande

av lärosalens möblering och utrustning.»

Enligt vad medicinalstyrelsen sedermera på begäran meddelat,

skulle genomförande av tvåårig utbildningstid icke föranleda annan ändring

i de av styrelsen föreslagna staterna, än att anslagen till lärarna i

späda barns vård (800 kronor till vardera anstalten) och premier (400

kronor till vardera anstalten) skulle kunna minskas till 600 respektive

300 kronor.

Enligt medicinalstyrelsens förslag skall vid vardera läroanstalten

undervisning meddelas av en överlärare, en lärare (motsvarande den nuvarande

»biträdande läraren»), en lärare i barnavård, en överbarnmorska

(motsvarande den nuvarande »instruktionsbarnmorskan») samt en assistent

(barnmorska). Den nuvarande organisationen omfattar varken lärare i

barnavård eller assistent. Enligt styrelsens förslag skola dessa två befattningshavare

icke vara fast anställda utan tillsättas på förordnande och

avlönas medelst arvoden. Däremot föreslår styrelsen, att den nuvarande

instruktionsbarnmorskan skall bliva ordinarie befattningshavare med rätt

till pension. Beträffande överläraren och läraren föreslås inga andra

ändringar i fråga om löneförmånerna och vad därmed har samband, än

att överläraren och läraren skola erhålla förlängd semester och den sistnämnde,

i olikhet mot vad för närvarande är fallet, jämväl ålderstillägg.

Innan jag ingår på dessa organisations- och avlöningsfrågor, torde

jag böra erinra därom, att Kungl. Maj:t den 3 december 1920 uppdragit

åt en kommitté att verkställa utredning och avgiva förslag rörande ny

definitiv lönereglering för befattningshavare vid rikets universitet och

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

29

vissa högre läroanstalter. Enligt vad chefen för ecklesiastikdepartementet

vid kommitténs tillsättande anfört till statsrådsprotokollet för nämnda

dag torde det ifrågavarande utredningsarbetet böra omfatta jämväl undervisningsanstalterna

för barnmorskor. Utredningen borde inskränkas till

rent lönetekniska frågor och sålunda bortse från organisatoriska spörsmål.

Förslag i ämnet hade ansetts böra framläggas för 1922 års riksdag.

Då det sålunda lärer vara att förvänta, att definitiv lönereglering

för barnmorskeläroanstalterna kommer att genomföras vid 1922 års riksdag

att träda i tillämpning med 1923 års ingång, torde det knappast

vara lämpligt att nu framlägga förslag i sådana frågor, som komma att

bliva föremål för omförmälda kommittés arbete. Frågorna om semester

för överläraren och läraren (biträdande läraren), om ålderstillägg åt den

sistnämnde samt om överbarnmorskans (instruktionsbarnmorskans) löneförmåner

in. m. torde sålunda för närvarande böra lämnas å sido.

Av vikt är emellertid, att det i princip fastslås, att nämnda barnmorska

bör i enlighet med vad medicinalstyrelsen föreslagit, erhålla ordinarie

anställning med rätt till pension. Därest riksdagen icke framställer

erinran mot vad jag sålunda anfört, torde vid den definitiva löneregleringen

befattningen böra upptagas såsom ordinarie och avlöningsförmånerna

bestämmas i enlighet härmed. Vidare torde redan innan den

definitiva löneregleringens genomförande kunna upptagas de av medicinalstyrelsen

föreslagna benämningarna »läroanstalt för barnmorskor» (i

stället för »undervisningsanstalt för barnmorskor»), »lärare» (i stället för

»biträdande lärare») samt »överbarnmorska» (i stället för »instruktionsbarnmorska»).

De organisatoriska förslagen om anställande vid vardera läroanstalten

av en lärare i barnavård och en assistent (barnmorska) synas mig

ock redan nu böra genomföras. Den undervisning i spädbarnsvård, vars

införande jag förut tillstyrkt, bör nämligen otvivelaktigt meddelas av

någon barnläkare såsom särskild lärare, och att för lättande av överbarnmorskans

arbetsbörda erfordras en assistent, torde vara till fullo

ådagalagt. Sedermera skall givetvis vid den definitiva löneregleringen

tagas under övervägande, huruvida de arvodesbelopp, som nu bestämmas

för ifrågavarande befattningshavare, böra underkastas revision.

Det av styrelsen föreslagna arvodet åt lärarna i barnavård synes

mig skäligt; och torde alltså, under förutsättning att lärotiden, såsom jag

i det föregående förordat, bestämmes till 2 år, för dessa lärare böra

beräknas ett årligt belopp av 600 kronor för vardera anstalten.

Vad angår det arvodesbelopp, 1,800 kronor, som styrelsen föreslagit

för assistenterna, synes mig visserligen mot detsamma i och för

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

sig någon erinran icke kunna med fog göras. Då emellertid, såsom

av det föregående framgår, någon höjning av de till instruktionsbarnmorskorna

utgående avlöningsförmånerna icke kunnat för närvarande

av mig förordas, anser jag arvodet till assistenterna böra bestämmas så,

att det något understiger det sammanlagda belopp, som instruktionsbarnmorskorna

äga uppbära från staten och vederbörande städer. I enlighet

härmed anser jag arvodet till assistenterna böra utgå med 1,500

kronor årligen.

I staterna för vardera anstalten finnes för närvarande uppförd

eu post å 512 kr. 50 öre till vikariatsersättningar under semester för överläraren,

biträdande läraren och instruktionsbarnmorskan. Enligt vad

styrelsen framhåller, är det avsett, att härav skall utgå ersättning till

överlärarens vikarie med 312 kronor 50 öre, till biträdande lärarens

vikarie med 125 kronor och till instruktionsbarnmorskans vikarie med

75 kronor. I det ifrågavarande, till vardera anstalten utgående anslagsbeloppet

torde, med hänsyn till den ståndpunkt jag intagit till frågan

om förlängning av överlärarnas och lärarnas semester samt instruktionsbarnmorskans

löneförmåner m. m., allenast den ändringen böra göras,

att vardera beloppet böjes med 75 kronor för att bereda ersättning åt

assistenters vikarie.

Till premier för barnmorskeelever finnes för närvarande i staten

för anstalten i Stockholm upptaget ett belopp om 75 kronor. Dessa

premier hava utgått i form av instrument. I likhet med medicinalstyrelsen

finner jag detta anslag vara alltför lågt, liksom jag även delar

styrelsens uppfattning, att jämväl vid anstalten i Göteborg medel för

premiers utdelande böra finnas till förfogande. Med ett beräknat premiebelopp

av 300 kronor för varje kurs skulle, under förutsättning att

lärotiden bestämmes till två år, ett belopp av 600 kronor böra för

ifrågavarande ändamål i staterna uppföras med 300 kronor för vardera

anstalten.

Beträffande de för närvarande i staterna uppförda beloppen om

500 kronor för vardera anstalten till anskaffande och vidmakthållande av

undervisningsmateriel hemställer styrelsen om deras fördubbling; för år

1921 äskas, utöver redan beviljade belopp, å tilläggsstat 500 kronor för

vardera anstalten. Vad styrelsen sålunda föreslagit anser jag mig böra

tillstyrka.

Av de i nuvarande stater till understöd åt barnmorskeelever resp.

till frilärlingars underhåll m. in. upptagna beloppen om 2,532 och 2,600

kronor hava i Stockholm understöd utdelats åt 12 elever med 211 kronor

åt varje, och i Göteborg hava 9 frielever erhållit understöd under sex

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

månader med 20 kronor i månaden åt varje elev. Återstoden av det

för anstalten i Göteborg beräknade anslaget eller 1,520 kronor har enligt

särskilda kungl. brev använts till expenser. Till lokaler för anstalten i

Stockholm finnes ett belopp anvisat om 5,000 kronor, under det att för

anstalten i Göteborg motsvarande anslagsbelopp ej förefinnes.

Enligt medicinalstyrelsens förslag, sådant detsamma ter sig i styrelsens

skrivelse i ämnet av den 31 augusti 1920, skulle i stället för de

nuvarande anslagen å 2,532 kronor och 2,600 kronor till understöd åt

barnmorskeelever resp. frilärlingars underhåll m. m. uppföras ett belopp

för vardera anstalten om 8,640 kronor till understöd åt tolv frielever. För

anstalten i Stockholm skulle liksom hittills anslås 5,000 kronor till lokaler

m. m. för barnmorskeundervisning, för anstalten i Göteborg skulle för samma

ändamål beviljas 15,000 kronor årligen. För sistnämnda anstalt skulle

dessutom erfordras ett årligt anslag å 1,000 kronor till expenser m. m.

samt ett anslag på tilläggsstat för år 1921 å 2,000 kronor till fullständigande

av anstaltens lärosals möblering och utrustning m. m. Dessa

för anstalten i Göteborg äskade belopp äro erforderliga med hänsyn till

det med Göteborgs stad preliminärt avslutade, såsom bilaga vid statsrådsprotokollet

fogade kontraktet rörande nybyggnad vid Göteborgs barnbördshus,

genom vilken internat skall åstadkommas för eleverna. Hänvisande

till nämnda kontrakts innehåll och den av styrelsen till stöd

för dess ifrågavarande anslagsäskande lämnade motivering, får jaghär

uttala min anslutning till styrelsens förslag och därvid betona,

att jag anser den viktiga frågan om anordnande av ett internat för eleverna

vid anstalten i Göteborg härigenom hava erhållit en, särskilt med hänsyn

till numera rådande prisförhållanden, för staten gynnsam lösning.

Med upptagande av de utav mig förordade anslagsposter skulle

staterna för barnmorskeläroanstalterna erhålla följande utseende:

Kronor

öre

Kronor

öre

Läroanstalten för barnmorskor i Stockholm:

lön tjänst-

göringsp.

1 överlärare............... 5,000 2,500 .....

7,500

_

1 lärare................. 2,500 1,500 .....

4,000

_

1 lärare i barnavård, arvode . . . r.................

600

_

1 överbarnmorska, arvode....................

1,000

_

1 assistent (barnmorska), arvode.................

l,5u0

—

vikariatsersättningar under semester för överläraren, läraren, överbarn-

morskan och assistenten...................

587

50

|

premier för barnmorskeelever...................

300

_

understöd åt 12 frielever...................

8,640

_

1

för anskalfande och vidmakthållande av undervisningsmateriel.....

1.000

—

till lokaler m. m. för barnmorskeundervisning.............

5,0u0

—

30,127

50 |

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Kronor

öre

Kronor

öre

Läroanstalten för barnmorskor i Göteborg:

lön tjäa3t''

Ion göringsp.

1 överlärare............... 5.000 2,500 .....

7,500

—

1 lärare................. 2,500 l,5u0.....

4,0u0

—

1 lärare i barnavård, arvode.....................

600

—

1 överbarnmorska, arvode......................

l.i DO

—

1 assistent (barnmorska), arvode...................

1,500

—

vikariatsersättniugar under semester för överläraren, läraren, överbarn-

morskau och assistent'' n.....................

587

50

! premier för barnmorskeelever......................

600

—

| understöd åt 12 frielever......................

8,640

—

> för anskaffande och vidmakthållande av undervisningsmateriel.....

1,000

—

; till lokaler m. m. lör barnmorskeundervisning...... .......

15,000

—

expenser m. .............................

1,000

41,127

50

Anm. 1. Efter 5 år kan lönen för överlärare höjas med 600 kronor.

Anm. 2. Därest från vederbörande kommun ersättning utgår till överlärare eller lärare i hans

egenskap av överläkare eller läkare vid kommunens barnbördshus, skall avlöningen av statsmedel minskas

rued ersättningen motsvarande belopp och i följd härav säscm pensionsunderlag tjäna lönen enligt ovanstående

stat med det ålderstillägg, som därtill hörer, efter avdrag av det belopp, som enligt gällande

bestämmelser må kunna utgå till befattningshavaren i pension från kommunen.

Enligt de nu gällande staterna utgöra statsanslagen till anstalten

i Stockholm 21,119 kronor 50 öre och till anstalten i Göteborg 16,112

kronor 50 öre eller tillhopa 37,232 kronor. Ökningen skulle sålunda vid

bifall till mitt förslag uppgå till 9,008 kronor för anstalten i Stockholm

och till 25,015 kronor för anstalten i Göteborg eller tillhopa till 34,023

kronor. Då beträffande övriga i riksstaten under rubriken »Barnmorskeundervisningen

och barnbördshusen» uppförda, i det föregående närmare

angivna anslag om 90 kronor och 1,358 kronor någon ändring icke nu

ifrågasättes, skulle summan av de under nämnda rubrik upptagna anslagen

komma att ökas från 38,680 kronor till 72,703 kronor.

Anslag till repetitionskurser för barnmorskor.

Från och med år 1899 hava av riksdagen på extra stat anvisade

medel stått till förfogande för fortsatt utbildning av barnmorskor: »repetitionskurser

för äldre barnmorskor» helte det först; »fortbildningskurser

för barnmorskor» är numera sedan år 1915 benämningen å dessa kurser.

Kurserna voro till en början förlagda uteslutande till barnmorskeundervisningsanstalterna

i Stockholm och Göteborg (två kurser vid vardera

anstalten). Under åren 1904—1917 har även en motsvarande kurs år
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

ligen uppehållits i Lund. I enlighet med medicinalstyrelsens förslag, att

fortbildningskursen i Lund blott skulle äga rum vartannat år, har denna

kurs inställts för åren 1918 och 1920. Under år 1919 har den fortgått

och under år 1921 är den avsedd att äga rum.

Synnerligen stora belopp hava ej varit anvisade för nämnda kurser.

Sedan nya stater för barnmorskeundervisningsanstalterna år 1910 fastställts

och överlärarna vid dessa från och med år 1911 blivit pliktiga

att utan särskild ersättning såsom ett tjänsteåliggande bestrida ifrågavarande

undervisning, sattes det extra anslaget för åren 1911—1917 till

2,000 kronor. För år 1918 — då kursen i Lund blev inställd — utgick

anslaget^ med 1,400 kronor. För år 1919, då kurser skulle uppehållas

såväl i Stockholm och Göteborg som i Lund, beviljade 1918 års lagtima

riksdag å extra stat 2,000 kronor. Härtill kom ett lika stort belopp å

tilläggsstat, beviljat av 1919 års lagtima riksdag, som desslikes på extra

stat för år 1920 anvisade ett anslag av 2,800 kronor för det årets kurser

i Stockholm och Göteborg.

I 1920 års statsverksproposition (femte huvudtiteln s. 214) framhöll

vederbörande departementschef, att kostnaderna för dessa kurser numera

beräknades efter ändrade grundei-. Idet förhölle sig nämligen i själva

verket så, att ur de till kurserna anslagna medlen med riksdagens goda

minne utgått understöd åt deltagarinnorna i kurserna. Med hänsyn till

behovet av ökning av dessa understöd — i någon mån även för skälig

ökning av arvodet åt ledaren av kursen i Lund, när sådan uppehölles

— hade anslagsförhöjningarna för åren 1919 och 1920 vidtagits.

Vidare framhölls, att enligt medicinalstyrelsens nu ifrågavarande

förslag till ändringar i barnmorskeundervisningen repetitionskurser för

barnmorskor skulle bliva erforderliga i större utsträckning än hittills,

vilket skulle medföra ökade kostnader, helst enligt styrelsens mening de

till deltagarna i kurserna utgående understöden borde ytterligare ökas.

Med hänsyn till att frågan om fastställande av ny stadga för barnmorskeundervisningen

ej för det dåvarande vore mogen att företagas till

avgörande, funne departementschefen sig icke böra understödja medicinalstyrelsens

äskande om ökat anslag, utan inskränkte sig till att föreslå

äskande av anslag på extra stat för år 1921 till det belopp, som enligt

gällande grunder borde för det året utgå, eller 4,000 kronor. För en

höjning av understödsbeloppen syntes väl icke skäl alldeles saknas, men

då en höjning av dessa belopp skett vid 1919 års lagtima riksdag, vore

det ej skäl att utan sammanhang med den föreslagna nya anordningen

av barnmorskeundervisningen beräkna en förhöjning av understöden.

I enlighet med vad sålunda uttalats föreslog Kungl. Maj:t riksda
Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 55 käft. (Nr 65.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

Medicinal
styrelsen.

34 Kun (fl. Maj: t.i proposition nr SA.

gen att till anordnande i Stockholm, Göteborg och Lund av fortbildningsr

kurser för barnmorskor på extra stat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag,

högst, 4,000 kronor. Detta förslag bifölls av riksdagen.

1 det föregående har omnämnts den beräkning, medicinalstyrelsen

verkställt angående det sannolika antalet barnmorskor, som efter införande

av obligatoriska repetitionskurser bör årligen erhålla tillfälle att

genomgå dylika kurser. Styrelsen har därvid kommit till det resultat,

att åt 125—200 barnmorskor bör varje år beredas möjlighet att genomgå

kurserna.

Styrelsen framhåller vidare, att för närvarande, då deltagandet i

kurserna är fullt frivilligt och uppmuntras genom anslag från landstingen,

antalet deltagare i de fyra (vartannat år fem) årliga kurserna uppgått

till 70 resp. 85. Efter eu erinran, att statsbidraget under de senaste

åren utgjort, de år, då förutom kurserna vid statsanstalterna även en

kurs varit anordnad vid barnbördshuset i Lund, 4,000 kronor, och de år,

då ingen kurs i Lund förekommit, 2,800 kronor, fortsätter styrelsen:

»För kursen i Lund har således beräknats 1,200 kronor. Härav skulle 600

kronor utgöra arvode åt professor E. Essen-Möller såsom föreståndare för kursen,

omkring 50 kronor utgå i ersättning till biträde vid undervisningen och återstoden

utgå i hyresersättning m. m. till deltagarna i kursen (omkring 35 kronor till

var och en av 15 deltagare).

Undervisningen i kurserna har däremot i Stockholm och Göteborg plägat

meddelas kostnadsfritt av lärarna, enär densamma ansetts ingå i dessa lärares

tjänsteåligganden. Utgifterna för biträde hava utgjort i Stockholm 200 kronor

och i Göteborg 90 kronor, allt för år, eller förhöjt i runt tal tillhopa 350 kronor.

Till hyresersättning m. m. till 70 deltagare (46 i Stockholm och 24 i Göteborg)

efter 35 kronor hava beräknats 2,450 kronor.

Med det ökade antalet deltagare (125—200 årligen) skulle de 4 årliga kurserna

vid läroanstalterna, även om antalet deltagare beräknas till 80—90, icke

bliva tillräckliga. Styrelsen har då, som ovan sagts, tänkt sig, att kurser skulle

anordnas jämväl vid barnbördshusen i Lund, Malmö och Norrköping. Vid Lunds

barnbördshus med 22 sängar och vid Malmö barnbördshus med 31 sängar synas

20 repeterande barnmorskor väl kunna mottagas å vartdera stället, vid Norrköpings

barnbördshus, som blott har 18 sängar, torde antalet repeterande böra

minskas till 15. Man skulle följaktligen genom anordnande av en och, om så

erfordras, två kurser vid vartdera av förenämnda tre barnbördshus kunna anordna

repetitionskurser för 55 resp. 110 barnmorskor. Huru många kurser som varje år

skulle anordnas, måste fördenskull överlämnas åt medicinalstyrelsen att bestämma,

sedan anmälningar ingått från barnmorskestyrelser och anmälningspliktiga

barnmorskor om deltagande i repetitionskurs.

Till styrelsens förfogande måste emellertid std tillräckliga medel för anordnande

av erforderligt antal kurser. Vid läroanstalterna skulle kostnaderna

för undervisningen i förlossningskonst icke behöva tagas i beräkning. Överbarn
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kunijl. Maj:ts proposition nr 66.- 35

morskan, som enligt styrelsens förslag skulle få ökade löneförmåner, skulle även

få skyldighet att kostnadsfritt biträda vid anstaltens repetitionskurser. Endast

ett mindre årligt belopp till extra biträden vid kurserna, förslagsvis 100 kronor

vid vardera anstalten, synes böra upptagas. Däremot bör den lärare, som vid

anstalten undervisar i späda barns vård, erhålla ett arvode å 150 kronor för vardera

kursen.

Vid övriga barnbördshus bör kursföreståndaren erhålla ett skäligt arvode,

förslagsvis, om en kurs anordnas, detsamma som numera utgår till professor

Essen-Möller eller 600 kronor, men, om tvä kurser anordnas, 1,000 kronor. Den

lärare, som leder undervisningen i späda barns vård, bör erhålla samma arvode

som motsvarande lärare vid anstalt eller 150 kronor för varje kurs. Arvodet till

Översköterskor, som deltaga i undervisningen av barnmorskorna, bör lämpligen

utgå med 50—75 kronor för varje kurs. Till extra biträden bör beräknas omkring

25 kronor för kurs. Kostnaderna för två kurser ärligen vid barnbördshus skulle

således stiga till 1,500 kronor; för en kurs bleve kostnaden 850 kronor. Styrelsen

har infordrat yttranden frän nämnda barnbördshus och hava de förklarat sig

vilja anordna sådana kurser. Kostnaden för resan till och frän kurserna samt

uppehållet vid kurserna skola, i den mån bidrag ej erhållas, barnmorskorna själva

vidkännas. Styrelsen förutsätter emellertid, att landsting och barnmorskedistrikt

såsom hittills understödja barnmorskorna med bidrag exempelvis å 100—150 kronor,

alltefter resans längd. De höga priserna å bostäder och livsförnödenheter,

som nu äro och väl en lång tid framåt bliva rådande, göra det vidare synnerligen

behjärtansvärt, att de repeterande barnmorskorna ej undandragas det statsbidrag

till hyra m. m., som de nyligen tillerkänts. Styrelsen vill sålunda tillstyrka, att

det bidrag å 35 kronor, som senast utanordnats, ej blott bibehålies utan om möjligt

förhöjes till 50 kronor med hänsyn jämväl till skyldigheten att deltaga i

kurserna och avståendet från inkomster av praktik under det kurserna pågå. Med

beräkning av maximum, 200 repeterande barnmorskor årligen skulle ett anslag å

10,000 kronor bliva erforderligt. Med hänsyn till barnmorskornas växlande antal

vid deltagandet i repetitionskurserna bör hela anslaget för ändamålet erhålla

förslagsanslags natur.

Sagda förslagsanslag skulle, med beaktande av vad ovan föreslagits, böra

upptagas till 15,300 kronor eller i runt tal 15,500 kronor, att utgå enligt ovan

angivna grunder.»

På grund av det anförda hemställde styrelsen bl. a., att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att å extra stat för år 1921 bevilja etl

förslagsanslag å 15,500 kronor för ifrågavarande ändamål.

1 en senare skrivelse av den 17 augusti 1920 har styrelsen framhållit,

att, därest de med den nya undervisaingsstadgan sammanhängande

anslagsfrågorna icke komme att föreläggas 1921 års riksdag, anslaget till

fortbildningskurser för år 1922 borde beräknas lika med motsvarande anslag

för år 1920 och alltså utgå med 2,800 kronor i och för kurser i

Stockholm och Göteborg.

Till belysning av barnmorskornas utgifter för deltagande i repeti- Barnmorskortionskurserna

må här ur den av professorn Alin utgivna tidskriften nf®® deUagsuT

de i repetitionskurser
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

»Jordemodern» meddelas några uppgifter angående kostnaderna för deltagande

i repetitionskursen i Stockholm i februari 1920.

Uppgifter föreligga beträffande 27 deltagare, de flesta frän mellersta

Sverige och Norrland. Kostnaden för resorna var i medeltal 80 kronor,

lägst 15 kronor, högst 300 kronor (en deltagare från Västerbottens län).

Medelkostnaden för ram och mat var 163 kronor, för avhjälpande av

brister i utrustning (instrument, antiseptiska medel, ny lärobok m. m.)

27 kronor, för kvinnligt biträde i hemmet under barnmorskans bortovaro

40 kronor. Sammanlagda medelkostnaden utgjorde alltså 310 kronor,

däri dock icke ingår den kostnad för avlöning åt vikarie, som i 9 fall

utgått med 27—75 kronor.

Emot dessa utgifter stå på inkomstsidan bidrag från vederbörande

landsting med i medeltal 130 kronor, lägst 75 kronor, högst 300 kronor

(en deltagare från Västerbottens län) samt statsbidraget 25 kronor (numera

35 kronor).

De i denna kurs deltagande barnmorskorna hava sålunda härför

själva fått vidkännas den icke obetydliga utgiften av i medeltal 155

kronor eller halva kostnadsbeloppet, oberäknat den i vissa fall utgående

utgiften för vikarie.

Drpnrte- Enligt 1919 års barnmorskereglemente har barnmorska skyldighet

mentschefen. vart tionde år genomgå repetitionskurs »i den mån plats kan beredas

henne vid sådan kurs». Den ifrågavarande skyldigheten är sålunda beroende

av, i vad mån medel beviljas för kursers anordnande.

I det föregående har jag uttalat min anslutning till tanken om

obligatoriska repetitionskurser, återkommande för varje barnmorska vart

tionde år. Medicinalstyrelsen har beräknat, att 125—200 barnmorskor

skulle komma att årligen genomgå dessa kurser. Detta skulle ske dels

vid de båda statsanstalterna i Stockholm och Göteborg, där årligen två

kurser skulle komma att anordnas med tillhopa 80—90 barnmorskor för

varje år, dels ock vid barnbördshusen i Lund, Malmö och Norrköping,

där 1 å 2 kurser skulle årligen hållas med tillhopa högst 55 barnmorskor,

om 1 kurs hölles vid varje barnbördshus, och tillhopa högst 11.0 barnmorskor,

om 2 kurser komme till stånd vid varje barnbördshus. Hur

många kurser, som borde äga rum vid barnbördshusen, kunde icke på

förhand avgöras, utan borde detta få bestämmas av medicinalstyrelsen

för varje år, sedan anmälningar om deltagande ingått. Därest kurser skulle

anordnas för högsta beräknade antalet barnmorskor (200), skulle kostnaderna

för själva kursernas hållande uppgå till 5,300 kronor. Utginge

man däremot från det antal barnmorskor, som kunde rymmas på.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

37

förutom 4 kurser å statsanstalterna, allenast 3 kurser å omförmälda

barnbördshus (tillhopa högst 145 barnmorskor), skulle kostnaderna

uppgå till allenast 3,350 kronor. Härtill komme emellertid de belopp,

som borde utgå till barnmorskorna såsom bidrag till deras kostnader för

deltagande i kurserna. Dessa belopp, som för närvarande utgjorde 35

kronor för varje barnmorska, borde enligt styrelsens åsikt förhöjas till

50 kronor med hänsyn särskilt till den hädanefter föreliggande skyldigheten

att deltaga i kurserna och avståendet från inkomsterna av praktik

under den tid kurserna påginge. För 200 barnmorskor skulle sålunda

åtgå 10,000 kronor, för 145 barnmorskor 7,250 kronor. Inalles skulle

sålunda kurserna betinga, därest 200 barnmorskor deltoge i desamma,

15,300 kronor, och därest endast 145 barnmorskor genomginge kurserna,

10,600 kronor. Styrelsen förutsatte dock, att landsting och barnmorskedistrikt

komme att, liksom hittills, understödja barnmorskorna med bidragexempelvis

å 100—150 kronor, alltefter resans längd.

Det synes mig riktigt att, såsom styrelsen föreslagit, i styrelsens

hand lägges att efter sig företeende omständigheter inom vissa gränser

avgöra hur många kurser, som för varje år kunna behöva anordnas.

Vid statsanstalterna böra dock alltid tillhopa 4 kurser anordnas, vid

bambördshusen däremot 3—6 efter styrelsens beprövande. Därest det

av någon anledning icke skulle låta sig göra att anordna repetitionskurser

vid bambördshusen i Lund, Malmö och Norrköping, torde sådana kurser

böra få anordnas vid andra lämpliga barnbördshus.

Vad beträffar understöden till barnmorskorna för deltagande i kurserna,

lärer dessa understöds höjande till 50 kronor, med hänsyn till

kursernas hädanefter obligatoriska karaktär, ledande dyrtid och övriga

av styrelsen åberopade förhållanden, få anses vara väl motiverat. .Jagförutsätter

därvid, att vederbörande landsting och andra, hos vilka barnmorskorna

äro anställda, lämna dem bidrag till deras kostnader för deltagande

i kurserna, på sätt hittills varit fallet.

Även vad styrelsen i övrigt föreslagit anser jag mig kunna i huvudsak

biträda. Allenast den jämkningen lärer böra vidtagas i vad styrelsen

hemställt, att överbarnmorskorna vid anstalterna i Stockholm och Göteborg

erhålla ett särskilt arvode om 100 kronor valvera för sitt biträde

vid repetitionskurserna. Detta synes motiverat därav, att förslag om

löneförhöjning åt dessa befattningshavare, såsom av det föregående framgår,

icke kunnat för närvarande av mig tillstyrkas och att en sådan

löneförhöjning utgjort förutsättning för styrelsens förslag, att särskild

ersättning- för deras biträde vid kurserna icke borde ifrågakomma.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majds proposition nr 65.

Departementschefens

hemställan.

Det ifrågavarande anslaget, som alltså i sin helhet skulle uppgå

till 15,500 kronor, torde böra erhålla naturen av förslagsanslag, högst.

Med åberopande av vad jag anfört, får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels höja det under rubriken »Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen»

upptagna ordinarie anslag med 34,023 kronor, varigenom

samma anslag, nu 38,680 kronor, kommer att uppgå till 72,703 kronor;

dels å tilläggsstat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst,

3,000 kronor, därav 500 kronor till vardera bammorskeläroanstalten för

anskaffande och vidmakthållande av undervisningsmateriel samt 2,000

kronor till fullständigande av den till bammorskeläroanstalten i Göteborg

hörande lärosalens möblering och utrustning in. m.;

dels ock till anordnande av repetitionskurser för barnmorskor ä extra

stat för år 1922 bevilja ett förslagsanslag, högst, 15,500 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

(Jarl Stålhammar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majzts proposition nr då.

sa

Bilaga

»Emellan kungl. medicinalstyrelsen, å ena sidan, och drätselkammaren för

Göteborgs stad, å andra sidan, avslutas ett så lydande

AVTAL.

§ 1.

Under förutsättning att i samband med det nuvarande barnbördshuset i

Göteborg nybyggnad för eleverna vid den där inrymda barnmorskeanstalten uppföres

i huvudsaklig överensstämmelse med bilagda av arkitekten Ernst Kriiger

under år 1919 upprättade ritningar och kostnadsförslag, samt denna nybyggnad

förses med erforderliga ledningar för avlopp, vatten, belysning och värme samt

elektriska ringledningsanordningar, upplåter staden till kungl. medicinalstyrelsen

för elevernas räkning från och med den dag, då nybyggnaden för avsett ändamål

tages i besittning, dels i nybyggnaden lärosal, bostadsrum, matsal och serveringsrum

och dels i huvudbyggnaden ett emottagningsrum och undersökningsrum.

§ 2.

Med i § 5 omförmält undantag skola för dessa lokaler på stadens bekostnad

anskaffas inventarier i huvudsaklig överensstämmelse med ett av M. E.

Mårtensson och Hilda Nilsson den 8 januari 1920 upprättat och å 58,687 kronor

5 öre slutande kostnadsförslag.

§

Underhåll av nyssnämnda lokaler och inventarier samt lokalernas rengöring,

uppvärmning och belysning ombesörjes och bekostas av staden.

§ 4.

Såsom vederlag för de uppoffringar, staden enligt detta avtal ikläder sig,

erlägger medicinalstyrelsen, sedan den i § 1 avsedda byggnad av styrelsen godkänts

och för sitt ändamål tagits i bruk, till hälsovårdsnämnden i Göteborg en

årlig avgift av 15,000 kronor, som, så länge barnmorskeundervisningen vid an
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

stalten fortfar, dock under minst tio är, erlägges halvårsvis i efterskott med 7,500

kronor den sista helgfria dagen av mars och september månader årligen.

§ 5.

De för lärosalen erforderliga möbler ävensom all den utrustning och alla

de material, som äro avsedda för elevernas undervisning, anskaffas genom medicinalstyrelsens

försorg och underhållas av hälsovårdsnämnden i Göteborg mot gottgörelse

av styrelsen enligt av barnmorskeläraren attesterade räkningar, som vid

varje års slut till styrelsen insändas.

§ 6-

Den av Kungl. Maj:t förordnade och av staten avlönade barnmorskeläraren

skall med biträde av den, likaledes av staten avlönade andre läraren vara barnbördshusets

läkare och för sjukvården inom detsamma ansvara; åliggande det

honom att vid barnaföderskors intagande till vård å anstalten ställa sig till efterrättelse

det för barnbördshuset gällande reglemente och de föreskrifter, som i

överensstämmelse därmed av hälsovårdsnämnden i Göteborg meddelas.

§ 7.

Den till biträde vid undervisningen och sjukvården erforderliga föreståndarinnan

antages, på sätt hittills skett, av medicinalstyrelsen på barnmorskelärarens

förslag, som _ av hälsovårdsnämnden jämte eget yttrande till styrelsen

insändes. Föreståndarinnan avlönas av staten, men erhåller hyresfritt 2 lämpligt

belägna rum i barnbördshuset med rätt att begagna anstaltens kök, varjämte hon

av barnbördshuset kostnadsfritt åtnjuter värme, belysning och lämplig kost. Hon

lyder uti all tjänstgöring under barnmorskeläraren, “"dock med skyldighet att i allt

vad till uppbörd, ordning m. m. hörer efterkomma hälsovårdsnämndens föreskrifter.

Utom barnbördshuset må hon, vid äventyr av tjänstens förlust, icke

biträda vid förlossning eller sjukvård.

§ 8.

Samtliga vid undervisningsanstalten antagna elever skola, enligt lärarens

bestämmande, äga tillträde till barnbördshuset och därå, utan avlöning av staten,

tjänstgöra såsom sjuksköterskor med skyldighet att ställa sig till noggrann efterrättelse

den ordningsstadga, som, på lärarens förslag, fästställes av hälsovårdsnämnden

i Göteborg.

§ 9.

Frieleverna skola vid barnbördshuset åtnjuta kosthåll efter av hälsovårdsnämnden

i Göteborg på lärarens förslag fastställd och av medicinalstyrelsen godkänd

stat emot gottgörelse från styrelsen för kostnaderna enligt av barnmorskeläraren

attesterade räkningar, som vid varje års slut till styrelsen insändas, dock

med iakttagande därav, att denna gottgörelse ej må överstiga 60 kronor i månaden

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kanal. Maj: t k proposition nr 65.

för varje frielev. Envar av de elever i övrigt, som önska åtnjuta undervisning

vid barnmorskeanstalten i Göteborg, är skyldig att före undervisningens början

hos stadens hälsovårdsnämnd deponera det belopp, som av nämnden efter samråd

med styrelsen prövas nödigt till gäldande av kostnaderna för utspisningen, jämte

godkänd borgen för härutöver möjligen uppkommande kostnader.

Samtliga elever äro pliktiga att bo inom barnbördshusets område.

§ 10.

Utan hinder av § 9 i gällande emellan kungl. medicinalstyrelsen och

stadsfullmäktige i Göteborg år 1900 upprättade kontrakt upphör detsamma att

gälla med den dag, då nybyggnaden för Darnmorskeelever jämlikt § 1 här ovan

får för avsett ändamål tagas i besittning; och skall om möjligt senast en månad

före sådant besittningstagande underrättelse om dagen av Hälsovårdsnämnden

lämnas styrelsen.

§ 11.

Detta avtal är giltigt endast under förutsättning, att det blivit godkänt

av stadsfullmäktige i Göteborg före utgången av innevarande år samt av Kungl.

Maj:t senast den JO juni 1921.

Göteborg den 11 maj 1920.

För drätselkammaren.

Dess första avdelning:

HENRIK ALMSTRAND.

Sigurd Hansson. Birger Jansson.

Axel A. Dahlström.

A. Cavalli.

Stockholm, kungl. medicinalstyrelsen den 28 maj 1920.

Oh. Lundberg.

B. BUHRE.

Einar Hedberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 55 käft. (AV 65.)

(i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm 1921. Kungl. Boktryckeriet.

204138

P. A. Norstedt k Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:397 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för barnmorskeundervisningen. s. 2 i texten
  2. SU 1921:216 Memorial i anledning av hamrarnes skiljaktiga beslut beträffande statsutskottets förslag till sammanjämkning mellan kamrarnes stridiga beslut i fråga om anslag s. 1 i texten
  3. SU 1921:183 Memorial i anledning av kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om anslaq för barnmorskeundervisningen. s. 17 i texten
  4. SU 1921:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för b ammor skeunder visning en jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten