Sök i Ratio Lex

Angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt

1921-02-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:75, Angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj As proposition Nr 75.

1

Nr 75.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökning av riksbankens

sedelutgivningsrätt; given Stockholms slott den 11

februari 1921.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

H. S. Tamm.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 februari 1921.

N ärvar ande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Tamm, anförde:

Jag anhåller att få anmäla en från herrar fullmäktige i riksbanken

inkommen skrivelse rörande frågan om riksbankens sedelutgivningsrätt.

Denna skrivelse, dagtecknad den 5 februari 1921, är av följande lydelse:
Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 65 höft. (Nr 75.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!,. Majits proposition Nr 75.

»§ 6 i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 är enligt lag av den

25 maj 1915 av följande lydelse:

''Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras av dubbla

summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad, som i 8 § sägs, samt därutöver

till ett belopp av etthundratjugufem miljoner kronor.

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas

oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt medgiva riksbanken att

utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor;

åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen

indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven

ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.’

Enligt kungl. brevet den 27 februari 1920 har riksbanken medgivits att för

tiden till den 1 mars 1921 begagna nämnda i 6 § andra stycket av riksbankslagen

omförmälda rätt att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst 125,000,000

kronor.

Under år 1920 har denna extra sedelutgivningsrätt enligt samtliga veckorapporter

med undantag av fyra i större eller mindre utsträckning varit tagen i

anspråk. Den 3 april och den 4 september 1920 hade den obegagnade sedelutgivningsrätten

nedgått till 12,811,235 kronor 9 öre respektive 13,886,112 kronor 49

öre. Riksbanken stod alltså dessa dagar betänkligt nära gränsen för sedelutgivningsrätten,

oaktat denna ökats med här ifrågavarande 125,000,000 kronor. Riksbanken

var alltså under år 1920 i oundgängligt behov av denna extra sedelutgivningsrätt.

Förändringarna i riksbankens ställning under de hittills sedan årsskiftet förflutna

veckorna ha stått i nära överensstämmelse med förändringarna under motsvarande

veckor år 1920. Om denna överensstämmelse kommer att fortfara och

hur penningmarknaden kan komma att utveckla sig under innevarande år, undandrager

sig för närvarande varje tillförlitlig beräkning. De svårigheter, varunder

det svenska näringslivet har att kämpa, mana emellertid till iakttagande av största

möjliga försiktighet. Riksbanken måste ständigt vara rustad att möta de olika

situationer, som kunna uppstå ur det nuvarande brydsamma och ovissa ekonomiska

läget. Under dessa förhållanden anse fullmäktige, att riksbanken, oaktat sedelcirkulationens

successiva och varsamma nedbringande bör eftersträvas, icke kan efter

den 1 instundande mars undvara den i 6 § andra stycket av riksbankslagen omförmälda

sedelutgivningsrätten, och hemställa fullmäktige följaktligen, att Eders

Kungl. Maj:t ville i proposition till riksdagen föreslå, att riksbanken må under tiden

till den 1 mars 1922 begagna ifrågavarande sedelutgivningsrätt.»

Fullmäktige i riksgäldskontoret., vilka yttrat sig i ärendet, hava

icke haft något att erinra mot bankofullmäktiges framställning.

Beträffande tillkomsten av gällande bestämmelser om den extraordinära

sedelutgivningsrätten tillåter jag mig hänvisa till den redogörelse,

som den 6 februari 1920 av dåvarande chefen för finansdepartementet

meddelades i statsrådet, då frågan om proposition i förevarande ämne senast

anmäldes för Kungl. Maj:t (se proposition nr 75 år 1920). Jag vill här

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 75.

endast tillägga, att 1920 års riksdag i skrivelse den 25 februari 1920

(nr 23) anmält sitt bifall till nämnda proposition.

I detta sammanhang vill jag beröra även en annan fråga.

I lag den 27 februari 1920 (nr 61) angående rätt för Konungen

att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för

Sveriges riksbank den 12 maj 1897 (nr 27) och av § 9 i lagen om

rikets mynt den 30 maj 1873 (nr 31) stadgas, att, om sådant med hänsyn

till utomordentliga, av krig föranledda förhållanden prövas oundgängligen

nödigt, må Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret,

ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 § andra

stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken

åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens räkning

till myntverket avlämnas, än även förklara, att bestämmelsen i

§ 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 om rätt för en var, som

vid myntverket inlämnar guld, att därför erhålla guldmvnt, under viss

tid icke skall äga tillämpning.

Denna lag gäller till och med den 28 februari 1921.

I skrivelse den 20 november 1920 till fullmäktige i Sveriges riksbank

hemställde jag, att dessa ville, så snart lämpligen ske kunde, inkomma

med yttrande, huruvida och i så fall för vilken tid bestämmelserna

i nämnda lag borde förlängas att gälla utöver den 1 mars 1921.

Dylikt yttrande avgavs den 27 januari 1921 och är i huvudsak

av följande lydelse:

»Fullmäktige tillåta sig erinra, att Kungl. Maj:t med stöd av en år 1919

utfärdad lag i ämnet enligt förordningen den 16 juli samma år medgivit inställandet

av tillämpningen av ifrågavarande stadganden under tiden från och med

den 1 augusti 1919 till och med den 29 februari 1920. Vid sistnämnda tidpunkt

inträdde alltså åter riksbankens skyldighet att till visst pris inlösa guld i plants

ävensom rätten för envar att i myntverket erhålla guldmynt mot plantsguld. Fullmäktige

ansågo sig då icke äga anledning att med åberopande av 1920 års lag i

ämnet begära förlängning av ifrågavarande bestämmelser utöver nyssnämnda dag

och hava icke heller under den tid, som sedan dess förflutit, funnit sig böra hemställa

om förordnande i enlighet med lagens stadganden.

Förhållandena på den internationella guldmarknaden äro visserligen för närvarande

sådana, att riksbanken under den närmaste framtiden icke torde bliva i

behov av det skydd, dessa bestämmelser äro avsedda att lämna. Men ställningen

på guldmarknaden liksom på alla områden av det ekonomiska livet är fortfarande

så oviss och oberäknelig, att enligt fullmäktiges mening utväg fortfarande bör finnas

att, om förhållandena sådant påkalla, kunna befria riksbanken från guldinlösningsplikten

samt att sätta ur tillämpning envars rätt att vid myntverket erhålla guldmynt

mot plantsguld.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Departements
chefen.

Kungl. Mctj:ts proposition Nr 75.

Med hänsyn till innehållet i gällande myntkonvention mellan de skandinaviska

länderna bör denna utväg komma till användning först efter underhandling med

danska och norska regeringarna.

Med stöd av det anförda få fullmäktige anhålla, att herr statsrådet ville hos

Kungl. Maj:t hemställa om avlåtande av proposition till riksdagen med förslag, att

lagen av den 27 februari 1920 angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa

tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897

och av 9 § i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 förnyas att gälla under ytterligare

ett år till den 1 mars 1922.»

Med anledning av denna skrivelse hava fullmäktige Driksgäldskontoret

lämnats tillfälle att yttra sig, och hava de meddelat, att de ej

hava något att erinra mot bifall till fullmäktiges i riksbanken senast

berörda framställning.

Att riksbankens utvidgade sedelutgivningsrätt för närvarande ej

kan undvaras finner jag uppenbart. Utgående från den uppfattning i

valutafrågan, för vilken jag vid framläggandet av årets statsverksproposition

gjort mig till tolk, anser jag emellertid frågan härom icke

böra behandlas isolerad utan såvitt möjligt i samband med övriga till

valutavården hörande spörsmål. Jag vill i detta sammanhang meddela,

att jag genom skrivelse den 5 februari 1921 anmodat ekonomiska

rådet att i samband med behandlingen av ärendet om eventuellt fortsatt

suspension av riksbankens skyldighet att inlösa sina sedlar med

guld senast den 1 mars 1921 inkomma med nytt utlåtande i valutafrågan.

Sedan detta yttrande avgivits och när i anslutning därtill

valutapolitiken i den utsträckning, som kan befinnas lämpligt, upptages

till behandling, synes jämväl frågan om bibehållande av riksbankens

utvidgade sedelutgivningsrätt böra tagas under övervägande

med hänsyn till de praktiska konsekvenser, som de lör valutapolitiken

uppställda riktlinjerna kunna medföra. Då emellertid nuvarande bestämmelser

för sedelutgivningen äga giltighet endast till den 1 mars

1921, då vidare behandlingen i ett sammanhang av de valutapolitiska

frågorna med hänsyn till den tidpunkt, då ekonomiska rådets yttrande

kan förväntas inkomma, icke kan äga rum förrän under loppet av mars

månad, och då slutligen försiktigheten bjuder, att riksbanken icke är

betagen möjligheten att under sagda månad begagna den utvidgade

sedelutgivningsrätten, torde dylik rätt för närvarande böra medgivas

till den 1 april 1921, d. v. s. den tidpunkt, då suspensionen av riksbankens

skyldighet att inlösa sedlar med guld enligt nu gällande föreskrifter

upphör.

Vad angår frågan om skyldighet för riksbanken att inlösa guld i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majds proposition Nr 75.

plants m. m., äro, såsom riksbanksfullmäktige uttalat, förhållandena på

den internationella guldmarknaden för närvarande sådana, att riksbanken

under den närmaste framtiden icke synes bliva i behov av det skydd,

som de därom meddelade bestämmelser äro avsedda att lämna, och

lärer därför avgörandet av denna fråga kunna utan olägenhet uppskjutas

till den tidpunkt, då övriga till valutavården hörande spörsmål upptagas

till behandling.

Under åberopande av det nu anförda får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva, att riksbanken må för tiden till

den 1 april 1921 begagna den i 6 § andra stycket av lagen för Sveriges

riksbank den 12 maj 1897 omnämnda rätten att utgiva sedlar till ett

belopp av högst etthundratjugufem miljoner kronor utöver vad som är

medgivet i första stycket av samma paragraf.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bil. litt... . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 65 käft. (Nr 75.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:63 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt. a1 i texten
  2. BU 1921:12 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt. s. 1 i texten