Sök i Ratio Lex

Angående ändring i gällande bestämmelser om glidande tull''al ser för vissa slag av spannmål m. m

1921-02-11 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:81, Angående ändring i gällande bestämmelser om glidande tull''al ser för vissa slag av spannmål m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 81.

1

Nr 81.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändring i gällande

bestämmelser om glidande tull''al ser för vissa slag av spannmål

m. m.; given Stockholms slott den 11 februari 1921.

Kung!. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbrnksärenden lör denua dag, föres''å riksdagen.

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Nils Hansson.

Utdrag av protokollet över jordbrnksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 februari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve

Krångel, statsråden Ericsson, Dahlberg. Hurray, Elmquist, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Departementschefen, statsrådet Hansson anförde:

I proposition den 2 augusti 1919, nr 2, föreläde Kungl. Magt

riksdagen förslag om anordning för tiden 1 juni 1920 —Hl maj 1922

av ett system med glidande tullsatser för vete, råg och korn. mjöl och

gryn därav ävensom malt och vissa slag av bröd.

Bikung till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 70 höft. (Nr 81.) 1

Proportion

1919.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sakkunnigas

förslag.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 81.

Förslaget var byggt på eu av särskilt tillkallade sakkunniga verkställd

utredning, framlagd i ett den 30 april 1919 avgivet betänkande

angående avvecklingen av den statliga spannmålsregleringen. De sakkunniga

hade framhållit, att åtgärder vore påkallade för att även efter

det de garanterade minimiprisen å brödsäd den 1 juni 1920 uppbört

att gälla motverka allt för starka differenser mellan de inhemska produktionskostnaderna

för brödsäd och prisen å importerad vara. De hade

nämligen funnit klokheten bjuda att tillse, att den inhemska brödsädsodliugen,

i varje fall under de närmaste åren, upprätthölles i sådan omfattning,

att den kunde fylla landets minimibehov. För den händelse

att prisfallet på importerad spannmål under övergångstiden efter minimiprisens

upphörande bleve våldsamt, borde jordbruket beredas skydd.

Detta sjmtes de sakkunniga kuuna ske medelst ett system av glidtullar

för tiden från och med den 1 juni 1920, då minimiprisen upphörde,

och till och med den 31 maj 1922.

Glidtullarna skulle variera på det sätt, att desamma höjdes, när

importpriset folie, och sänktes, när importpriset stege. Härför förutsattes

dels en metod för uträknande av det inhemska normalpriset för brödsäd

och dels bestämmelser för importprisets beräknande. 1 förra hänseendet

hade de sakkunniga framlagt en kalkyl, däri det enligt tillgängliga

noteringar för tioårsperioden 1904—1913 gällande normalpriset för vete

och råg uppdelats på fyra produktionsfaktorer, nämligen mänsklig arbetskraft,

dragararbete, gödsling samt ränta å jordvärde och driftkapital.

Genom att i denna kalkyl i stället insätta nya, enligt vissa grunder konstaterade

pris å de tre förstnämnda av dessa faktorer skulle man få ett relationstal

å produktionspriset för det år, som vore i fråga, i jämförelse med

nämuda tioårsperiod. På grund av att konjunkturerna beräknades vara i

fallande, hade ett avdrag av 5 procent å de kalkylerade prisen ansetts böra ske.

I avseende å glidtullarnas storlek hade de sakkunniga anfört, att

de syntes kunna utmätas enligt i huvudsak tre olika system. Antingen

kunde de fixeras så, att de jämnt täckte skillnaden mellan normalpriset

å den inhemska och priset å den importerade varan, d. v. s. avsåge att

förhindra, att den svenska spannmålen saluhölles till lägre pris än det

beräknade normalpriset. Eller ock kunde dessa tilläggssatser bestämmas

så stora, att de voro högre än donna skilnad, varigenom de skulle möjliggöra

för den svenska lantbrukaren att för sin brödsäd utfå ett högre

pris än normalpriset. Eller slutligen kunde tillägget fastställas på sådant

sätt, att det täckte allenast eu del av prisskillnaden, Varvid det inhemska

jordbruket således icke kunde tillgodogöra sig hela normalpriset utan

måste bära någon del av den med prisfallet å världsmarknaden förenade

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 81. 3

risken, vilken sålunda i viss mån skulle delas mellan producenten och

konsumenten.

Vid valet mellan de nu angivna metoderna borde beaktas nödvändigheten

att småningom åstadkomma en sänkning av det gällande

allmänna prisläget; och borde utövarna av jordbruksnäringen vara

beredda att påtaga sig sin del av den gemensamma börda, som en

allmän prisnedgång komme att innebära för vårt folks flertal. De

sakkunniga hade med hänsyn härtill förordat, att ett eventuellt underskott

i produktionskostnaden för brödsäd skulle bäras till så lika delar

som möjligt av producenter och konsumenter, d. v. s. att tilläggssatsen

(tullen) för importerat vete skulle utgå med ett belopp, motsvarande

halva skillnaden mellan det inhemska normalpriset och det för

en viss period beräknade importpriset. Dock borde ingen tilläggssats

utgå, då sagda skillnad ej uppginge till minst 1 krona per 100 kilogram.

Slutligen hade de sakkunniga föreslagit, att tilläggssatsen (tullen)

för till riket införd råg och korn skulle utgå med samma belopp, som

för motsvarande period fastställts att gälla för vete.

Till protokollet vid propositionens avlåtande uttalade dåvarande departement*- chefen för jordbruksdepartementet sin anslutning till de sakkunnigas e e,en

förslag, dock med en viktig modifikation. Då enligt hans mening det

ifrågasatta tullskyddet icke borde inom den angivna ramen få stiga

obegränsat, borde en maximitullsats föreskrivas. Denna syntes lämpligen

kunna sättas till den i tulltaxan föreskrivna, men suspenderade tullsatsen

för vete, råg och korn av 3 kronor 70 öre per deeiton. Genom detta

förfaringssätt skulle åstadkommas, att icke i något fall högre tull skulle

utgå än om suspensionen upphävdes och förhållandena återfördes till de

förutvarande. 1 övrigt upptogs i propositionen i ämnet de sakkunnigas

förslag utan ändringar.

Från ärendets riksdagsbehandling vill jag erinra om följande. Första R<kadag*besärskilda

utskottet hemställde i utlåtande nr 2 om bifall till Kungl. Maj:ts han<Utn9enförslag

med vissa, i samförstånd med dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

vidtagna redaktionella ändringar. Vid utskottsbetänkandet

voro fogade flera reservationer. I en av dessa, avgiven av herr Johan

Nilsson i Skottlandshus m. fl., framhölls såsom principiellt riktigt, att

tullskyddet bleve sådant, att åtminstone produktionskostnaderna täcktes.

Då det emellertid vore utsiktslöst att vinna erforderlig anslutning till

detta krav, inskränkte sig reservanterna till att yrka, dels att det

s. 4 Kontrollera mot PDF

För
fattnmgar.

Ändringsförslag

1920.

Systemets tilllämpning.

4 Kungl. May.ts proposition Nr 81.

föreslagna femprocentsavdraget skulle falla bort, dels oek att glidtullens

begränsning till 3 kronur 70 öre icke skulle ifrågakomma. I

eu annan reservation, avgiven av herr Wohlin m. fl., yrkades, att glidtullen

skulle under tiden 1 juni 1920—31 maj 1921 motsvara balva

skillnaden samt under tiden 1 juni 1921—31 maj 1922 tre fjärdedelar

av skillnaden mellan normalpriset och importpriset, ävensom att bestämmelserna

om förenämnda femprooentsavdrag och maximeiing skulle uteslutas.

Eu tredje reservation avgavs av herr Hage, som yrkade rent

avslag. Frågan förevar hos kamrarna den 20 augusti 1919, därvid

utskottets hemställan bifölls.

Sedan riksdagen alltså bifallit Kungl. Majrts förslag i ämnet utfärdades

författningar den 21 augusti 1919 (nr 567 och 568) angående

glidande tullsatser för vissa slag av spannmål m. in. samt angående

vhsa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa

för inkommande varor.

Fråga om ändringar i de beslutade anordningarna om glidtullar

uppkom till behandling vid 1920 års riksdag. 1 likalydande motioner

nr 107 i första kammaren av herr Johan Nilsson i Skottlandshus

m. fl. och nr 169 i andra kammaren av herr Lindman m. (1. framställdes

vissa förslag, avsedda att tillgodose jordbrukets intressen, varvid

yrkades, bland annat, sådan ändring av 1919 års urtima riksdags

beslut angående glidtullar å spannmål m. m., att tullsatsen skulle bestämmas

till att motsvara hela skillnaden mellan importpriset och det

inhemska normalpriset, beräknade på sätt i 1919 års riksdagsbeslut bestämts.

I övrigt förelågo åtskdliga, tullfrågan rörande motioner, av

vilka några voro av den allmänna innebörd, att de omfattade jämväl

frågan om spannmålstullarna. I utlåtande nr 11 angående vissa delar

av tullbevillningen hemställde bevillningsutskottet, att ovan återgivna

yrkande i angivna motioner icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

1 till utlåtandet fogade reservationer hade framställts yrkanden,

som i frågan om glidtullarna å spannmål inneburo hemställan om bifall

till de av herrar Nilsson i Skottlandslms m. fl. och Lindman m. fl.

väckta motioner.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen den 17 mars 1920.

Jämlikt ovan nämnda förordning den 21 augusti 1919 (nr 567)

angående glidande tullsatser för vhsa slag av spannmål m. m. har på

sätt närmare skall längre fram omnämnas dels lantbruksstyrelsen uträknat

det inhemska normalpriset för vete för tiden ljum 1920—31 maj 1921,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj;ts proposition Nr 81.

dels ock kommerskollegium för de tre perioderna juni—augusti 1920,

september—november 19-0, december 1920—februari 1921 samt mars—

maj 1921 beräknat importpriset å vete. Vid det förhållande att importpriset

visat sig överstiga normalpriset har Kling!. Maj:t genom kungörelser den

21 maj 1920 (nr 219), den 24 augusti 1920 (nr 582) och den 19 november

1920 (nr 723) förklarat, att tull under nämnda perioder icke skall utgå.

Glidtnllsystemet har alltså hittills icke trätt i tillämpning.

Det utländska prisläget för vete visar emellertid eu kraftigt nedgående

tendens och priset å importerat vete torde i verkligheten redan

nu understiga det inhemska normalpriset.

Åtskilliga framställningar om vidtagande av åtgärder för ökat inkomna

skydd för den inhemska brödsädsodlingen, huvudsakligen avseende återinförande

av de före världskriget gällande tullsatser å spannmål, hava

inkommit till jordbruksdop irtementet. Sålunda hava framställningar i

ärendet inkommit från, bland andra, Blekinge läns, Kristianstads läns,

Malmöhus läns och Örebro läns hushållningssällskap, från Sveriges allmänna

lantbrukssällskap, Uppsala läns valkretsförening av boudeförbnndet

och norra Hallands lantbruksklubb. Flertalet av dessa framställningar

hava överlämnats till tull- och traktatkommittön.

De sålunda inkomna framställningarna giva uttryck åt brödsäds- Lägttåspannproducenternas

bekymmer med anledning av lägetå spannmålsmarknaden. mn''aden

Såsom närmare framgår av tillgängliga noteringar å inhemsk

spannmål (se bilaga A) bar priset å svenskt vete sedan innevarande

hushnllsårs ingång varit i kraftigt fallande, från omkring 50 kronor till

ungefär 31 kronor för 100 kilogram, och ytterligare prisfall torde vara

att emotse. Beträffande råg har priset hållit sig lågt allt sedan i

höstas. Eu fallande tendens har även här gjort sig gällande.

För att förstå orsakerna till sålunda inom landet rådande låga

pris å spannmål, torde det vara av betydelse att närmare klarlägga den

allmänna situationen på spannmålsmarknaden.

Vid husbållsårets ingång den 1 september 1920 innehade kvarnar, Spannmauanslutna

till Sveriges kvarnintressenter, förening u. p. a. — utövaren lager''

av föregående års spaunmålsmonopol — följande lager:

vete...................... 36,288 ton råg.............................. 35,336 ton

vetemjöl .............. 1,019 » rågmjöl och rågsikt 2,269 »

S:a 37,307 ton S:a^7,605 ton.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Årtttkörden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 81.

Denna lagerbehållning beräknades av sagda förening vara åtminstone

tre gånger större än under normala år vid motsvarande tidpunkt.

Lagringen sammanhängde med bestämmelserna i det jämlikt 1919 års

urtima riksdags beslut mellan svenska staten och kvarnintressentförenirigen

ingångna avtal angående spannmålshandelns ordnande under hushållsåret

1919—1920, varigenom föreningen förbundits att vid avtalsårets

utgång innehava ett, brödsädslager av minst 40,000 ton, därav minst

25,000 ton vete, avsett som reserv i händelse av försvårad import och

försenad inhemsk; skörd. På grund av tillstötande andra omständigheter

— kvarnstrejken sommaren 1920, oroande rykten från den argentinska

exportmarknaden m. m. — blev emellertid upplagringen, särskilt av råg,

avsevärt större än den enligt kontraktet bestämda minimikvantiteten.

Detta kom att öva kraftig inverkan på kvarnarnas förmåga och villighet

att under hösten 1920 få den inhemska spannmålshandeln i gång. Köplusten

var redan från början ringa och, såsom i det följande närmare

skall beskrivas, rönte prisbildningen i fråga om råg kraftig inverkan härav.

Å andra sidan var behovet hos producenterna att sälja säkerligen

icke mindre under hösten 1920 än närmast föregående år. Den

svenska spannmålsskörden hösten 1920 kan i kvantitativt hänseende betecknas

såsom fullt medelgod; vad ensamt brödsäden (vete och råg)

angår något över medelmåttan. hånligt statistiska centralbyrån har

skörderesultatet år 1920, jämfört med åren 1918 och 1919 samt normalåret

1915, preliminärt uppskattats sålunda.

År 1920

År 1919

År 1918

År 1915

lon

ton

ton

lon

Vete

287,000

259,000

242,000

263,000

Råg...................

586,000

586,000

490,000

601,000

Summa brödsäd

873,000

845,000

732,000

864,000

Korn

240,000

281.000

252.000

300,000

Havre

1,025,000

1,112,000

814,000

1,253,000

Blandsäd .......

449,000

476,000

375,000

353,000

Arter................

57,000

58,000

50,000

30,000

Bönor...............

3,000

4,000

3,000

3,000

Vicker ............

7,000

6,000

5,000

11,000

All säd

2.654,000

2,782,000

2,231,000

2,814,000.

Årets inhemska veteskörd får alltså betecknas såsom god, under

det rågskörden något understiger normalskörden år 1915. Brödsädsskörden

i sin helhet överstiger emellertid enligt statistiska centralbyråns

uppskattning såväl närmast föregående två års relativt goda skördar som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 81. 7

1915 års skörd och överstiger för övrigt jämväl 1916 och 1917 års

skörderesultat.

Det lärer bland brödsädsproducenter vara en ganska utbredd uppfattning,

att de tryckta priserna å brödsäd i främsta rummet förorsakats

av en alltför stor införsel av utländskt vete. Ett närmare studium av

importstatistiken visar emellertid, att denna import ingalunda varit anmärkningsvärt

omfattande. Sedan den 1 september 1920, den tidpunkt

då brödsädsimporten i samband med spannmålsmonopolets upphörande

frigavs, har införseln till riket av vete och vetemjöl enligt uppgift från

generaltullstyrelsens statistiska avdelning haft följande omfattning:

1920 September.................... 1,523 ton vete och 1,635 ton vetemjöl

Oktober........................ 2,607 » » » 1,874 » »

November.................... 21,572 » » » 1,410 » »

December .......... 15,171 » » » 2,487 » »

1921 Januari ....................... 4,639 » » » 3,877 » »

Summa 45,512 ton vete och 11,283 ton vetemjöl.

Under dessa fem månader hava alltså importerats sammanlagt 56,795

ton vete och vetemjöl, vilket, om allt omräknas i omalen vete, blir i

runt tal 12,300 ton per månad. För femårsperioden närmast före världskriget

belöpte sig veteimporten i medeltal per månad till 16,500 ton,

vilket alltså visar, att årets import väsentligt understiger normalimporten.

I jämförelse med importen under motsvarande fem månader tidigare år är

årets veteimport obetydlig såsom framgår av nedanstående jämförande

uppgifter:

Sept. 1020— Sept. 1913—

jan- 1921 jan. 1914

ton ton

Import av vete .................................. 45,512 98,851

Import av vetemjöl ............................ 11,283 3,440

Summa 56,795 102,291.

Import av råg och rågmjöl har praktiskt taget icke förekommit

under innevarande hushållsår. Importsilfrorna, jämförda med förhållandena

under året närmast före världskriget, äro följande:

Hushållsåret 1920-1921 Hushållsåret 1913-1914

Råg

Rågmjöl

Råg

Rågmjöl

ton

ton

lön

lön

1920 September

—

16

1913 13,376

1,070

Oktober...

—

15

14,117

1,676

November

5

2

10,402

2,332

December

—

—

6,747

744

1921 Januari...

—

2

1914 7,484

494

Summa

5

35

52,126

6,316.

Spannmåls
import.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj ts proposition Nr 81.

I fråga om brödsädstillgång har alltså den hittills passerade, förra

delen av lnisliållsåret 1920 —192 L karaktäriserats av osedvauligt stor

ingående lagerbehålluing, något över normal inhemsk skörd men betydligt

under normal import.

Vad veteimpnrten beträffar synes dock åtskilliga tecken tyda på

att denna, sedan även den argentinska skörden nu kommit i marknaden

och salubjudes till låga pris, kan under de närmaste månaderna bliva

vida mera omfattande än som motsvarar landets behov, för så vilt icke

några reglerande åtgärder vidtagas.

Pris
bildningen.

Prisbildningen å den inhemska spannmålsmarknaden — särskilt i

fråga om råjren — har givetvis kraftigt påverkats av den betydande

ingående lagerbehållningen. Det är emellertid uppenbart, att prisförhållandena

å världsmarknaden rörande spannmål även övat en väsentlig

inverkan på den svenska brödsädens, pris. Priset i exportländerna å vete

har, sedan den nva skörden i Nordamerika förts i marknaden, befunnit

sig i kraftig och hastig nedgång, vartill kommer att även frakterna

varit i sjunkande. Härnedan intagna uppställning upptager dels kommerskollegiets

uppgifter å importpriset å nordamerikanskt vete — den

under de gångna månaderna i världshandeln dominerande vetevaran —

fritt banvagn i svensk hamn i medeltal per månad i runt tal, dels ock

Sveriges allmänna lantbrukssällskaps noteringar av priset å svenskt vete

av genomsnittskvalitet i medeltal för var och en av månaderna oktober—

januari, allt i kronor per 100 kilogram.

Oklober November December Januari

Nordamerikanskt vete.................... 54 49

Svenskt vete.................................... 49 47

Skillnaden 5 2

43 40

39 36

4 4

Den starka tendensen med fallande världsmarknadspris har, som

synes, noggrant återspeglats i priset å det svenska vetet. Prisfallet å

den inhemska varan har gått något före men ungefär lika hastigt som

å importvetet. Att priset å det svenska vetet ständigt hållit sig något

under importpriset har sin naturliga förklaring i den högre vattenhalt

och det i följd därav något lägre förmalningsvärde, som det svenska

vetet besitter i förhållande till det även i kvalitativt avseende något

värdefullare amerikanska.

Den jämna nedgången i veteprisen jämte det allmänna ekonomiska

tidsläget har medfört, att konsumenterna endast gjort inköp lör dagsförbrukuingen.

Kristidens nervösa förhållanden på livsmedelshandelns

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition Nr 81.

område med strävan hos konsumenterna att så vitt möjligt skaffa

varor för längre tids behov hava alltså förbytts i den största återhållsamhet

vid inköp och lagring. På grund av väntat ytterligare prisfall

och en i stort sett minskad köpkraft hos konsumenterna, torde hushållen

numera endast förse sig med det för tillfället ouudgängligaste behovet

av mjöl. Härigenom och då tendensen synes vara enahanda hos såväl

minuthandlande som grossist< r, har mjölhandeln i väsentlig män minskats,

och olusten för nya inköp, även till betydligt sänkta priser, ökas alltmer.

Att detta i sin tur återverkar på kvarnarnas verksamhet är uppenbart

och har givetvis medfört, att dessa ej se sig i stånd eller önska

att i normal omfattning upphandla spannmål. Härigenom har marknadspriset

på den svenska varan nedpressats än ytterligare, särskilt under

första verkan i februari, då Argentinas veteskörd börjat salu bjudas.

Beträffande råg hava förhållandena så till vida varit annorlunda,

att rågpriset inom landet hållits lågt — omkring 34—30 kronor för

100 kilogram — allt sedan ingången av innevarande hushållsår, ehuru

en i stort sett något fallande tendens även här gjort sig gällande. JNIed

hänsyn till att rågkonsumtiouen något stegrats och utfodring och export

av råg nedsatt tillgången, synes det dock vara sannolikt, att en fastare

tendens å rågmarknaden är att emotse, under förutsättning att icke veteimporten

tager sådana dimensioner, att även rågpriset härav påverkas.

1 detta sammanhang må framhållas, att en del åtgärder redan

vidtagits i syfte att motverka ett för landets brödsäd-rproduktion allt

för tryckande prisläge. Sålunda hava på grundval av Kungl. Maj:ts beslut

den 5 november 1920 exportlicenser meddelats för 20,000 ton råg,

huvudsakligen till kooperativa lantmannasammanslutningar, en åtgärd

som åtminstone tillfälligt medförde någon lyftning i rågpriset och stimulerade

omsättningen. Vidare har Kungl. Maj:t genom beslut den

23 december 1920 helt upphävt exportförbuden å spannmål och mjöl.

Exportfriheten trädde i kraft redan den 27 docember 1920. Statens

spannmålslagerhus hava upplåtits till allmänt begagnande för inlagring

av spannmål såsom deposition, varjämte belåning i riksbanken av i

lagerhusen sålunda upplagrad spannmål medgivits. Utredning pågår

inom justitiedepartementet angående de ytterligare åtgärder, som i lagstiftningsväg

kunna finnas erforderliga för ett tillfredsställande ordnande

av frågan om belåning av i lagerhusen inlagd spannmål.

Då såsom av den lämnade redogörelsen framgår lantmännen äro

i behov av att sälja spannmål under det kvarnarnas köplust är ringa

Bikung till riksdagens protokoll 11)21. 1 sand. 70 höft. (Nr 81.) 2

Vidtagna åtgärder.

Glidtull
lystenhet»
efleklioUet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 81.

och importpriset tenderar att hålla sig under det inhemska normalpriset,

gäller det att undersöka, om det med de glidande tullsatserna åsyitade

tullskyddet fungerar. Att såsom i ovan refererade framställningar från

hushållningssällskap m. fl. ifrågasatts, återinföra fasta tullsatser, torde icke

kunna komma i fråga, så länge tull- och traktatkommittén har frågan under

utredning och världspriset på brödsäd är underkastat de våldsammaste

fluktuationer, såsom i det föregående visats. Däremot bör tillses, att det

antagna systemet med glidande tullsatser fungerar på ett för dess syfte

tillfredsställande sätt. Utredning i denna fråga har därför inom jordbruksdepartementet

sedan någon tid pågått.

Normaipriiet, För fastställande av glidtullens storlek skola ju beräkningar verk
beråkning.

beträffande å ena sidan det inhemska normalpriset och å andra

sidan importpriset för vete.

Vad då först angår normalpriset, så skall enligt systemet detta

under tiden 1 juni 1920—31 maj 1922 för ett år i sänder uträknas av

lantbruksstyrelsen i enlighet med vissa i förordningen i ämnet åberopade

grunder. Sedan Kungl. Magt den 6 februari 1920 meddelat närmare

bestämmelser angående verkställandet av omförmälda uträkning i principiell

överensstämmelse med 1919 års urtima riksdags beslut i ämnet,

har lantbruksstyrelsen beräknat det inhemska normalpriset för vete för

tiden 1 juni 1920—31 maj 1921 till 39 kronor 54 öre för 100 kilogram.

En motsvarande beräkning har för jämförelse verkställts även beträffande

råg, varvid för tiden 1 juni 1920—31 maj 1921 normalpriset for råg

visat sig uppgå till 34 kronor 62 öre.

Såsom förut framhållits är det emellertid icke normalpriset utan

ett fem procent lägre grundpris, som vid glidtullens beräknande kommer

till användning. Detta grundpris — för jämförelse uträknat även för

råg — framgår av denna uppställning, angivande pris i kronor per 100 kg.:

Vete Rfig

normalpris ................... 39.54 34.62

5 procents avdrag 1.98 1.73

grundpris 37.5 6 32.8 9.

jämforthe. Glidtullsystemet avsåg ju i sak att åstadkomma ett skydd av viss

mellan grund- omfattning f ör den svenska brödsädsproduktionen, för den händelse

marknadspris, marknadspriset genom utländsk konkurrens pressades ned minst en

krona för 100 kilogram under det alliså i viss mån garanterade grundpriset.

Av tillgängliga noteringar å svensk spannmål (se bilaga A)

framgår, att marknadspriset å vete understigit nyss nämnda grundpris

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Alaj:ts proposition Nr 81.

beträffande vete av 125 skålpund holländsk vikt allt sedan första veckan

i december 1920 och beträffande vete av 128 skålpund holländsk vikt

— d. v. s. den kvalitet, som plägar kunna anses som den genomsnittliga

— från och med årsskiftet 1920—1921. Enligt senaste noteringar

(andra veckan av februari månad 1921) hade marknadspriset för dessa

kvaliteter vete understigit grundpriset med ej mindre än respektive

7 kronor 8G öre och 6 kronor 91 öre för 100 kilogram. Även rågpriset

ligger i marknaden under ovan nämnda grundpris, nämligen, enligt

noteringar per andra veckan under februari månad 1921, för råg av 117

skålpund holländsk vikt med 4 kronor 64 öre och för råg av 120

skålpund holländsk vikt (medelkvalitet) med 3 kronor 69 öre för 100

kilogram.

Vad härefter beträffar importpriset så skall detta beräknas av impor‘pri,eu

kommerskollegium för perioder av tre månader, räknade från och bfräk''antrmed

den 1 juni 1920. Närmare föreskrifter härutinnan hava av

Kungl. Maj:t meddelats den 19 mars och den 23 juli 1920. I överensstämmelse

med de sakkunnigas förslag och chefens för jordbruksdepartementet

uttalande till statsrådsprotokollet vid propositionens framläggande

sker denna beräkning beträffande importpriset för en viss tremånadersperiod

med ledning av under en föregående tremånadersperiod, slutande

två månader före början av den period, för vilken priset skall tillämpas,

gällande pris, vari ingå fobpriset för vete i utländsk exporthamn i

utländsk valuta, denna valuta i svenskt mynt, fraktkostnaden till svensk

importhamn, försäkringskostnaden och lossningskostnaden i svensk importhamn.

Således är importpriset å vete för exempelvis tremånadersperioden

1 december 1920—28 februari 192 L beräknat med ledning av

uppgifter å priset i utländsk hamn å vete, fraktsatser, valutakurser m. m.,

som varit rådande under juli—september 1920. De av kommerskollegium

sålunda verkställda beräkningarna hava lett till pris, som betydligt överstigit

det fastställda grundpriset. Sålunda har det importpris, som

skulle användas för glidtullsberäkning under tremånadersperioden september—november,

beräknats till 65 kronor 58 öre samt motsvarande pris för

december—februari till 59 kronor 57 öre och för mars—maj till 48 kronor

78 öre, allt för 100 kilogram.

Glidtullsystemet har alltså hittills icke trätt i funktion, och med

bibehållna bestämmelser för uträkningarna komme tull icke heller att

utgå under den närmast kommande, deu 31 maj 1921 utlöpande tre- 1unktion.

månadersperioden. Detta måste ju dock anses såsom ganska oegentlig^,

s. 12 Kontrollera mot PDF

Jord
brukidepartemente''8

utredning.

Lavtbruks
siyreUen.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 81.

då såsom nyss nämnts det faktiska marknadspriset å svenskt vete

och råg redan nu pressats ned rätt väsentligt under icke endast normalpriset

utan även det efter 5 procents avdrag å normalpriset beräkuade

grnndpriset samtidigt som efterfrågan på svensk vara blivit så ringa,

att mången lantman icke ens till dessa reducerade pris kan ernå köpare

till den utbjudna brödsäden.

Det torde därför utan tvivel förhålla sig så, att de träffade anordningarna

lör glidtullens beräknande visat sig icke vara lör sitt avsedda

ändamål fullt tjänliga under nu rådande förhållanden med krattigt

och hastigt fallande pris på importvara.

Vid förut nämnda inom jordbruksdepartementet igångsatta utredning

hava ifrågasatts ändringar i nu gällande system i tre olika avseenden,

nämligen 1) importprisets beräknande för kortare perioder, därvid närmast

ifrågasatts sådana om en månad, och med ledning av uppgifter, avseende

en månadsperiod, som slutar cirka 14 dagar före början av den, varunder

priset skall gälla, 2) borttagande av avdraget av 5 procent å

det inhemska normalpriset, samt 3) borttagande av tullsatsens begränsning

till 3 kronor 70 öre för 100 kilogram.

Angående de sålunda ifrågasatta ändringarna har yttrande infordrats

från lantbruksstyrelsen och beträffande ändring i det, under 1)

angivna avseende jämväl av kommerskollegium.

Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande den 8 februari 1921 anfört

följande.

»Vad först beträffar borttagande av bestämmelserna i Kungl. Maj:ts kungörelse

den 21 augusti 1919 (nr 567) angående glidande tullsatser för vissa slag

av spannmål m. m. om avdrag av 5 procent å det på föreskrivet sätt beräknade

inhemska normalpriset, å vete, får lantbruksstyrelsen hänvisa till sitt den 9 maj

1919 till dåvarande chefen för jordbruksdepartementet avgivna yttrande över särskilda

sakkunnigas betänkande i flaga om den statliga spannmålsregleringens avveckling,

vari lantbruksstyrelsen på angivna skäl framhöll, att det ifrågavarande.

av de sakkunniga föreslagna avdraget syntes mindre berättigat.

Även ifråga om upphävande av bestämmelsen rörande tullsatsens begränsning

till 3 kronor 70 öre för 100 kilogram tillåter sig lantbruksstyrelsen hänvisa

till sitt ovan åberopade yttrande. Lantbruksstyrelsen anförde nämligen däri såsom

ett vägande skäl för realiserande av de sakkunnigas omförmälda förslag — vilket

icke upptog någon bestämmelse om dylik begi ansning — att ''vid fallande importpris

tullskyddet i viss mån blir effektivt och mera effektivt ju mer importpriset

sjunker’. Lantbruksstyrelsen håller alltjämt före, att en begränsning^ av ett på

glidande tullskala baserat tullskydd strider mot detta skyddsystems idé och förty

icke bör ifrågakomma.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj ts proposition Nr 81.

Vad slutligen vidkommer frågan om importprisets beräknande för perioder

om en månad vill lantbruksstyrelsen, som icke torde hava att yttra sig om den

tekniska möjligheten av detta förslags genomförande, inskränka sig till att erinra,

att den sista tidens erfarenhet tydligt givit vid handen, att en förändring uti ifrågasatt

riktning synes i hög grad önsklig.»

Kommerskollegium, som i ärendet samrått med generaltullstyrelsen,

har i yttrande den 10 februari 1021 anfört följande.

»Det häftiga prisfallet under senaste tiden såväl å världsmarknaden för vete

som å fraktmarknaden har lett till en sådan situation ifråga om de tullar förvissa

slag av spannmål in. m., vilka regleras genom ovannämnda förordning, att det praktiserade

sätlet för deras beräknande icke leder till det med systemet avsedda resultatet.

Syftet med införande av glidtullsystemet torde nämligen hava varit att till

grund för tullsatsberäkningen skulle komma att ligga bl. a. priset på importerat

vete. Då emellertid beräknandet av detta pris enligt hittills praktiserad metod

grundats på ett under tillämpningstiden i genomsnitt fem månader gammalt världsmarknadspris

å vete, har vid det å senaste tiden inträffade häftiga fallet av såväl

förenämnda världsmarknadspris som fraktsatserna metoden medfört, att det pris å

importerat vete, vilket förutberäknats för en viss tidsperiod, väsentligt överstigit

det verkliga priset därå under samma period.

Den enligt herr statsrådets skrivelse ifrågasatta ändringen i metoden för

förutberäkning av importpriset å vete, genom vilken avståndet mellan tiden för det

genomsnittliga världsmarknadspris, som skulle läggas till grund för importpiisberäkningen

under en viss period, och denna period skulle minskas till en och en

halv månad i genomsnitt, synes kollegium vara ägnad att i viss mån minska den

olägenhet härutinnan, som den hittills använda metoden medfört. På grund härav

synes den nu ifrågasatta metoden böra givas företräde framför den hittills använda.

Givetvis skulle en tullsatsberäkning, som ändå bättre svarade mot syftet med ifrågavarande

gidtullsystem, uppnås, om förutberäkningen av importpriset skedde för

ännu kortare perioder än den ifrågasätta perioden av en månad, eller om importpriset

beräknades på grundval av förhållanden, som läge ännu närmare., den

tidsperiod, under vilken importpriset skulle gälla, än som nu är ifrågasatt. Aven

om en anordning i någondera av dessa sistnämnda tidningar må vara möjlig att

genomföra, har kollegium emellertid funnit avgörande skäl tala mot en ännu snabbare

växling av de här ifrågavarande tullsatserna än den som ändock måste följa

av den nu ifrågasatta ändringen, för så vitt den kommer ti 1 stånd, samt förty icke

velat framlägga förslag i någondera av nyss antydda två likiningar.

Vad nu beträtfar den i herr statsrådets skrivelse åsyftade ändrade metoden

för importprisets beräknande vill kollegium, om än metoden innebär i visst avseende

fördelar framför den hittills tillämpade metoden, dock icke undanhålla den

erinran, att en dylik ny metod just på grund av den till synes snabba växling, som

vid användning av densamma komine att följa ifråga om tullsatserna, är i sin mån

behäftad med enahanda nackdelar som nyss antydda två uppslag. Härvid syftar

kollegium ej blott på den uppenbara vikten i allmänhet för affärsverksamheten att

tullsatser icke underkastas täta och ej förut beräkneliga förändringar utan även på

den särskilda betydelsen härav i föreliggande avseende, där frågan gäller varor,

Kommerwkolltgium.

s. 14 Kontrollera mot PDF

OepartR
mentscnefen.

Jmportpriicts

beräknande.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 81.

vilka importeras från orter med vitt skilda avslånd från Sverige. Så må exempelvis

nämnas, att två mjölpartier, som en och samma dag inköpas det ena från

Sverige närbelägen utländsk ort, det andra från mer avlägset belägen utländsk ort,

måhända komme att drabbas av tull efter olika tullsatser, då det parti, som importeras

från den avlägsnare orten, möjligen icke kan angivas till förtullning under

samma period som det andra partiet. Under en fallande konjunktur sådan som den

nuvarande skulle alltså genomförandet av den nu ifrågasatta ändringen kunna verka

därhän, att för vara frän närmare belägen ort erhölles lägre tulldebitering än förvara

samtidigt införd flan fjärmare ort. Vidare skulle den ifrågasatta ändringen

i metoden för importprisets beräknande bliva behäftad med en viss annan olägenhet,

nämligen därutinnan att fastställandet av tullsatserna kunde ske först omedelbart

innan de skulle träda i kraft, något som skulle i sin ordning medföra att beträffande

import av varor av här ifrågavarande slag från avlägsnare trakter, såsom

Sydamerika, det icke torde bliva möjligt för importörerna annat än högst under

någon kortare tid av varje månad att förutse, efter vilken tullsats tullen för varorna

skall utgå.

Beti ältande möjligheten för kollegium att verkställa beräkning av importpriset

för vete för perioder av en månad, då lämpligen kalendermånad och med ledning

av uppgifter avseende en månadsperiod, som slutar den 15 i nästföregående månad,

får kollegium meddela, att under normala förhållanden hinder härför icke synes

möta. Uppgift å det av kollegium sålunda för kalendermånad förut beräknade importpris

torde emellertid icke kunna meddelas Kungl. Maj:t i allmänhet tidigare än

den 22 i nästföregående månad. Kollegium tilltror sig kunna, efter någon tids

föregående anmodan, inkomma med dylik beräkning första gången den 22 februari

1921.»

Beträffande metoden för importprisets kalkylering ansluter jag mig

till de av lantbruksstyrelsen och kommerskollegium till stöd för kortare

perioder anförda synpunkter. Genom att det till grund för tullens utgående

beräknade importpriset grundats på prisförhållandeo, som varit rådande

flera månader före den tid, under vilken tullen är avsetid att gälla, blir

under fallande konjunkturer skyddet uppenbarligen i stort sett overksamt

och kommer i allt fall för sent. På grund av den relativt långa

tidsintervallen av tre månader försvagas eller omintetgöres dess verkningar

än ytterligare. Ehuru allt för korta tidsintervaller och i följd

därav ofta ändrade tnllsatser kunna tänkas införa störande moment i

marknaden och prisbildningen, tala dock övervägande skäl för att importpriset

beräknas för en kortare tidsperiod än hitiills samt grundas

på prisförhållanden, som gällt, så nära före tullens giltighetstid som

ungefärligen motsvarar tiden för hemforsling från nordamerikansk exportmarknad.

Jag anser alltså, att importpriset bör så snart ske kan beräknas

för perioder av en månad i stället för som hittills för tre samt

med ledning av medelpriset å importerat vete under en månadsperiod,

som slutar ungefär 14 dagar före början av den, varunder priset skall

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition Nr 81.

gälla. I likhet med kommerskollegium finner jag det lämpligast, att perioderna

för importprisets beräknande och den därpå grundade tullsatsens

fastställande sammanfalla med kalendermånad. Vad angår den månad,

varunder de här föreslagna ändringarna kunna bliva beslutade, torde

beräkningen dock böra få avse del av samma månad.

Vid införandet av bestämmelsen om avdrag av 5 procent å

normalpriset utgick man på sin tid från förutsättningen, att det pa

grundval av uppgifter om arbetslöner, dragarkostnad och gödsling lör

en delvis redan passerad tidrymd beräknade normalpriset sannolikt bleve

— på grund av väntad nedgång för samtliga dessa kostnader — något

högre än som skulle blivit fallet, om det vid kalkylens verkställande

varit möjligt att basera priset helt på de siffror, som avsågo det brukningsår,

under vilket odlingen och skörden verkligen bedrivits. Utvecklingen

har emellertid blivit en annan än den väntade beträffande den på produktionskostnaden

kraftigast inverkande posten, priset å mänsklig arbetskraft

inom jordbruket, varigenom den för fem-procentsavdragets införande

antagna förutsättningen icke förverkligats. I normalpriset har vidare

räknats med en konstant räntekostnad, lika med den före kriget gällande.

Då såväl egendomsvärdet som framför allt driftskapitalet och

räntefoten numera äro väsentligt högre än före krisen, medför beräkningssättet

med konstant räntekostnad redan i och för sig, att ett ganska

kraftigt avdrag göres i normalpriset. Allt detta talar för ett borttagande

av femprocencsavdraget. Ett ytterligare skäl härför ligger dessutom i

den förut nämnda omständighet, att det utländska vetet med hänsyn till

sin något högre kvalitet värdesättes över det svenska. I den fria

handelu kommer nämligen det svenska vetet framdeles som hittills med

all säkerhet att på grund av denna kvalitetsskillnad betinga lägre pris

än det amerikanska, något som snarare motiverat höjning av normalpriset

vid glidtullens beräkning än en sänkning med 5 procent. Denna

omständighet i fråga om det svenska och utländska vetets inbördes

kvalitet — som torde hava blivit förbisedd vid frågans första behandling

— jämte den faktiska utvecklingen beträffande jordbrukets kostnader

för arbetskraft, räntor m. m. betinga därför, att bestämmelsen om

femprocentsavdraget borttages.

Den i det ursprungliga förslaget om glidtullar sedermera vidtagna

beskäring, som ligger i bestämmelsen, att tullen icke får i något

fall överstiga 3 kronor 70 öre för 100 kilogram, synes mig vara främmande

för systemets grundtanke, som avser att det av tidslörhållandena

Fernprocentsavdrnget

å

TtormalpriMei.

Maximii aisen

& 3 kronor

70 öre.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 81.

påkallade stödet för brödsädsproduktionen smidigt anpassas efter dessa

förhållanden. Bestämmelsen att glidtullen skall utgå med ett belopp,

motsvarande endast halva skillnaden mellan det inhemska normalpriset

och det för en viss föregående period beräknade impurtpriset, medför

ju i allt fall, att producenterna få bära sin hälft av det underskott i

produktionskostnaden, som ett prisfall å importvaran förorsakar. Om

prisfallet å världsmarknaden bliver för vete så betydande, att halva

skillnaden mellan det inhemska, per år fastställda normalpriset och importpriset

kommer att uppgå till 3 kronor 70 öre för 100 kilogram —

och tullsatsen alltså enligt hittillsvarande bestämmelser uppnått sitt

maximum —, lärer detta redan i och för sig innebära en för brödsädspröd

ucenternas del så försvårad men för konsumenternas del, åtminstone

beträffande varupris, så lättad situation, att det näppeligen ur glidtullsystemets

synpunkt vore rättvist att på grund av bibehållen maximering

av tullen lägga hela det möjligen inträffande ytterligare prisfallet å

världsmarknaden på producenterna. Därjämte torde det böra beaktas,

att en rubbning i d<*t inbördes förhållandet mellan spannmåls- och

industritullar, till jordbrukets nackdel, varit rådande allt sedan är 1914,

då spannmålstullarna suspenderades, och att sagda förhållande icke åtcrställes

genom en glidtull, som får uppgå till högst den suspenderade

tullens belopp men ofta stannar väsentligt därunder. Det bör därför

vara en gärd av rättvisa att, då svåra tider för brödsädsproduktionen

stunda, göra skyddet för densamma något mera effektivt. Eu åtgärd

i sådant syfte är för övrigt redau i och för sig fullt motiverad med

hänsyn till angelägenheten av att upprätthålla den inhemska brödsädsodlingen

i den omfattning, som erfordras för att i möjligaste mån

fylla landets minimibehov. Under förutsättning att glidtullen allt fortfarande

utgår med endast halva skillnaden mellan de beräknade normal-

och importprisen, finner jag mig alltså i den nuvavarande situationen

kunna, utan att tro mig åsidosätta övriga intressen inom samhället,

föreslå borttagande av bestämmelsen om glidtullens maximering

till 3 kronor 70 öre.

På grund av vad jag här ovan anfört hemställer jag efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet, att Eders Kung!.

Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att

dels besluta sådan ändring av de för tiden 1

juni 1920—31 maj 1922 antagna bestämmelser an
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Moj:ts proposition Nr 81.

gående glidande tullsatser för vissa slag av spannmål

m. m.,

att perioderna för importprisets beräknande skola

bestå av en kalendermånad, dock att, vad angår den

månad, varunder riksdagens beslut om ändringen delgives

Kungl. Maj:t, importpriset må beräknas för del

av samma månad,

att vid tullsatsens fastställande avdrag från det

inhemska normalpriset icke skall ske,

samt att maximibegränsniug av tullsatsen icke

skall ifrågakomma,

dels ock fastställa ändrad lydelse av vissa rubriker

i tulltaxan i enlighet med vid detta protokoll såsom

bilaga B fogat förslag att tillämpas från och med den

dag, ändringarna i bestämmelserna angående glidande

tullsatser träda i kraft, till och med den 31 maj 1922.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga . . . till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 70 käft. (Nr 81.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:t$ proposition Nr 81.

Bil. A.

Noteringar & svensk brödspannmål under tiden september 1920 - februari 1921.

(Enligt i tidskriften »Lantmannen» införda, av Sveriges allmänna lantbrukssällskap verkslällda

noteringar.)

Prisen anges i kronor för 100 kilogram och hava beräknats banfritt noteringsorterna

i parti vid köp direkt från odlaren samt avse högsta pris för prima vara

vid genast leverans per netto kassa. Efterföljande pris äro medelpris för samtliga

noteringsorter.

Dag

Vete med hektolitervikt av

Båg med hektolitervikt av

131 sk. h.

(79.4 kg.)

128 sk. h.

(77.h kg.)

125 sk. h.

(75.8 kg.)

123 sk. h.

(74.6 kg.)

120 sk. h

(72.8 kg.''

117 sk h

(71.0 kg.)

7 sept. 1920 .....................

—

48—

—

—

33.6 5

—

14 » » .....................

—

48.50

—

—

33.50

—

21 » » .....................

50.25

49.6 5

48.18

34.15

33.2 5

32.2 5

28 » » .....................

50.45

49.7 5

48.3 5 .

34.05

33.20

32.20

B okt. » .....................

50.7 0

49.85

48.80

34.05

33.15

32.20

13 » » .....................

49.90

48.90

47.70

33:90

33—

32—

20 » » .....................

49.50

49—

47.60

33.25

32.45

31.50

27 » » .....................

49.80

48.45

47.40

32.4 5

32—

31.05

3 nov. » ....................

49.30

48.45

47.40

32.46

32—

31.05

10 » » .....................

48.75

■ 48—

46.70

33.80

32.85

31.90

16 » » .....................

46.80

46.50

45.50

33.40

33—

32.40-

23 » » .....................

45.50

45.—

44.95

35.5 5

33.20

32.45

1 dec. » .....................

40.80

40.2 6

39.10

33.16

32.45

31.65

8 » » ....................

39.—

38.40

37.40

32.80

31.65

30.65

15 » » .....................

38.90

38.20

37.10

32—

31.15

30.40

22 » » .....................

38.50

37.75

36.70

31.45

31—

30—

5 jan. 1921 .....................

37.80

37—

36—

31.46

31—

30—

12 » » .....................

37.3 0

36.80

35.60

31.65

31.05

30.10

19 » » .....................

37—

36.40

35.20

31.40

30.90

30.90

25 » » .....................

35.70

35.20

34.10

31.10

30.65

29 75

1 febr. » .....................

34.15

33.3 5

32.8 5

30.55

30.15

29.20

8 » * .....................

31.30

30.6 5

29.70

29.80

29.20

28.2 5

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 81.

19

BIL B.

Förslag

till ändrad lydelse av vissa rubriker i tulltaxan.

74 a

74 b

7B

76

77

78

79 a

79 b

79 c

80

149

I

A. Spannmål m. m

Spannmål:

omalen:

Kvantitet

för tull
-

Tullsats

beräkningen j Kronor

majs ......................................................................

andra slag ...........................................................

malen:

gryn av havre.........................................................

gryn av råg, vete eller korn samt mjöl av råg, vete eller

korn: tnllsatsen utgör ett av Konungen för kalendermånad

eller del därav angivet, i jämnt femtal öre ut

tryckt belopp, som med 75 procent överstiger den för

omalet vete samtidigt gällande tullsats;

gryn, andra slag; mjöl, andra slag; ävensom mjöl av

ariowrot och andra vegetabilier, ej till annan rubrik

hänlörligt...............................................................

Ris

Bröd, alla slag. ej särskilt nämnt: tullsatsen är lika med den;

för mjöl av råg, vete eller korn gällande.

råg, vete och korn: tull utgår, där vederbörligen fastställt

importpris för vele med en krona eller mera för 100

kilogram undersliger fastställt inhemskt normalpris för

sådan vara, och tnllsatsen utgör ett av Konungen för

kalendermånad eller del därav angivet belopp, mot-:

svarande halva skillnaden mellan nämnda normalpris!

och importpris;

ärter och bönor, tjänliga till människolöda ..................

havre; ävensom vicker, sojabönor samt andra ärter och;

bönor, cj till nästföregående rubrik hänförliga............I

malt, även krossat: tnllsatsen är lika med den för gryn;

av råg, vele eller korn gällande;

100 kg

3 70

100 kg

100 kg

fria

fri

3

3

70

100 kg

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:130 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i gällande bestämmelser om glidande tullsatser för vissa slag av spannmål m. a1 i texten
  2. BevU 1921:22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22 s. 1 i texten