Angående ändring i gällande bestämmelser om glidande tull''al ser för vissa slag av spannmål m. m
1921-02-11 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:81, Angående ändring i gällande bestämmelser om glidande tull''al ser för vissa slag av spannmål m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj ds proposition Nr 81.
1
Nr 81.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändring i gällande
bestämmelser om glidande tull''al ser för vissa slag av spannmål
m. m.; given Stockholms slott den 11 februari 1921.
Kung!. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbrnksärenden lör denua dag, föres''å riksdagen.
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Nils Hansson.
Utdrag av protokollet över jordbrnksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 februari 1921.
Närvarande:
Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve
Krångel, statsråden Ericsson, Dahlberg. Hurray, Elmquist, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.
Departementschefen, statsrådet Hansson anförde:
I proposition den 2 augusti 1919, nr 2, föreläde Kungl. Magt
riksdagen förslag om anordning för tiden 1 juni 1920 —Hl maj 1922
av ett system med glidande tullsatser för vete, råg och korn. mjöl och
gryn därav ävensom malt och vissa slag av bröd.
Bikung till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 70 höft. (Nr 81.) 1
Proportion
1919.
2
Sakkunnigas
förslag.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 81.
Förslaget var byggt på eu av särskilt tillkallade sakkunniga verkställd
utredning, framlagd i ett den 30 april 1919 avgivet betänkande
angående avvecklingen av den statliga spannmålsregleringen. De sakkunniga
hade framhållit, att åtgärder vore påkallade för att även efter
det de garanterade minimiprisen å brödsäd den 1 juni 1920 uppbört
att gälla motverka allt för starka differenser mellan de inhemska produktionskostnaderna
för brödsäd och prisen å importerad vara. De hade
nämligen funnit klokheten bjuda att tillse, att den inhemska brödsädsodliugen,
i varje fall under de närmaste åren, upprätthölles i sådan omfattning,
att den kunde fylla landets minimibehov. För den händelse
att prisfallet på importerad spannmål under övergångstiden efter minimiprisens
upphörande bleve våldsamt, borde jordbruket beredas skydd.
Detta sjmtes de sakkunniga kuuna ske medelst ett system av glidtullar
för tiden från och med den 1 juni 1920, då minimiprisen upphörde,
och till och med den 31 maj 1922.
Glidtullarna skulle variera på det sätt, att desamma höjdes, när
importpriset folie, och sänktes, när importpriset stege. Härför förutsattes
dels en metod för uträknande av det inhemska normalpriset för brödsäd
och dels bestämmelser för importprisets beräknande. 1 förra hänseendet
hade de sakkunniga framlagt en kalkyl, däri det enligt tillgängliga
noteringar för tioårsperioden 1904—1913 gällande normalpriset för vete
och råg uppdelats på fyra produktionsfaktorer, nämligen mänsklig arbetskraft,
dragararbete, gödsling samt ränta å jordvärde och driftkapital.
Genom att i denna kalkyl i stället insätta nya, enligt vissa grunder konstaterade
pris å de tre förstnämnda av dessa faktorer skulle man få ett relationstal
å produktionspriset för det år, som vore i fråga, i jämförelse med
nämuda tioårsperiod. På grund av att konjunkturerna beräknades vara i
fallande, hade ett avdrag av 5 procent å de kalkylerade prisen ansetts böra ske.
I avseende å glidtullarnas storlek hade de sakkunniga anfört, att
de syntes kunna utmätas enligt i huvudsak tre olika system. Antingen
kunde de fixeras så, att de jämnt täckte skillnaden mellan normalpriset
å den inhemska och priset å den importerade varan, d. v. s. avsåge att
förhindra, att den svenska spannmålen saluhölles till lägre pris än det
beräknade normalpriset. Eller ock kunde dessa tilläggssatser bestämmas
så stora, att de voro högre än donna skilnad, varigenom de skulle möjliggöra
för den svenska lantbrukaren att för sin brödsäd utfå ett högre
pris än normalpriset. Eller slutligen kunde tillägget fastställas på sådant
sätt, att det täckte allenast eu del av prisskillnaden, Varvid det inhemska
jordbruket således icke kunde tillgodogöra sig hela normalpriset utan
måste bära någon del av den med prisfallet å världsmarknaden förenade
Kungl. Maj:ts proposition Nr 81. 3
risken, vilken sålunda i viss mån skulle delas mellan producenten och
konsumenten.
Vid valet mellan de nu angivna metoderna borde beaktas nödvändigheten
att småningom åstadkomma en sänkning av det gällande
allmänna prisläget; och borde utövarna av jordbruksnäringen vara
beredda att påtaga sig sin del av den gemensamma börda, som en
allmän prisnedgång komme att innebära för vårt folks flertal. De
sakkunniga hade med hänsyn härtill förordat, att ett eventuellt underskott
i produktionskostnaden för brödsäd skulle bäras till så lika delar
som möjligt av producenter och konsumenter, d. v. s. att tilläggssatsen
(tullen) för importerat vete skulle utgå med ett belopp, motsvarande
halva skillnaden mellan det inhemska normalpriset och det för
en viss period beräknade importpriset. Dock borde ingen tilläggssats
utgå, då sagda skillnad ej uppginge till minst 1 krona per 100 kilogram.
Slutligen hade de sakkunniga föreslagit, att tilläggssatsen (tullen)
för till riket införd råg och korn skulle utgå med samma belopp, som
för motsvarande period fastställts att gälla för vete.
Till protokollet vid propositionens avlåtande uttalade dåvarande departement*- chefen för jordbruksdepartementet sin anslutning till de sakkunnigas e e,en
förslag, dock med en viktig modifikation. Då enligt hans mening det
ifrågasatta tullskyddet icke borde inom den angivna ramen få stiga
obegränsat, borde en maximitullsats föreskrivas. Denna syntes lämpligen
kunna sättas till den i tulltaxan föreskrivna, men suspenderade tullsatsen
för vete, råg och korn av 3 kronor 70 öre per deeiton. Genom detta
förfaringssätt skulle åstadkommas, att icke i något fall högre tull skulle
utgå än om suspensionen upphävdes och förhållandena återfördes till de
förutvarande. 1 övrigt upptogs i propositionen i ämnet de sakkunnigas
förslag utan ändringar.
Från ärendets riksdagsbehandling vill jag erinra om följande. Första R<kadag*besärskilda
utskottet hemställde i utlåtande nr 2 om bifall till Kungl. Maj:ts han<Utn9enförslag
med vissa, i samförstånd med dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
vidtagna redaktionella ändringar. Vid utskottsbetänkandet
voro fogade flera reservationer. I en av dessa, avgiven av herr Johan
Nilsson i Skottlandshus m. fl., framhölls såsom principiellt riktigt, att
tullskyddet bleve sådant, att åtminstone produktionskostnaderna täcktes.
Då det emellertid vore utsiktslöst att vinna erforderlig anslutning till
detta krav, inskränkte sig reservanterna till att yrka, dels att det
För
fattnmgar.
Ändringsförslag
1920.
Systemets tilllämpning.
4 Kungl. May.ts proposition Nr 81.
föreslagna femprocentsavdraget skulle falla bort, dels oek att glidtullens
begränsning till 3 kronur 70 öre icke skulle ifrågakomma. I
eu annan reservation, avgiven av herr Wohlin m. fl., yrkades, att glidtullen
skulle under tiden 1 juni 1920—31 maj 1921 motsvara balva
skillnaden samt under tiden 1 juni 1921—31 maj 1922 tre fjärdedelar
av skillnaden mellan normalpriset och importpriset, ävensom att bestämmelserna
om förenämnda femprooentsavdrag och maximeiing skulle uteslutas.
Eu tredje reservation avgavs av herr Hage, som yrkade rent
avslag. Frågan förevar hos kamrarna den 20 augusti 1919, därvid
utskottets hemställan bifölls.
Sedan riksdagen alltså bifallit Kungl. Majrts förslag i ämnet utfärdades
författningar den 21 augusti 1919 (nr 567 och 568) angående
glidande tullsatser för vissa slag av spannmål m. in. samt angående
vhsa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa
för inkommande varor.
Fråga om ändringar i de beslutade anordningarna om glidtullar
uppkom till behandling vid 1920 års riksdag. 1 likalydande motioner
nr 107 i första kammaren av herr Johan Nilsson i Skottlandshus
m. fl. och nr 169 i andra kammaren av herr Lindman m. (1. framställdes
vissa förslag, avsedda att tillgodose jordbrukets intressen, varvid
yrkades, bland annat, sådan ändring av 1919 års urtima riksdags
beslut angående glidtullar å spannmål m. m., att tullsatsen skulle bestämmas
till att motsvara hela skillnaden mellan importpriset och det
inhemska normalpriset, beräknade på sätt i 1919 års riksdagsbeslut bestämts.
I övrigt förelågo åtskdliga, tullfrågan rörande motioner, av
vilka några voro av den allmänna innebörd, att de omfattade jämväl
frågan om spannmålstullarna. I utlåtande nr 11 angående vissa delar
av tullbevillningen hemställde bevillningsutskottet, att ovan återgivna
yrkande i angivna motioner icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
1 till utlåtandet fogade reservationer hade framställts yrkanden,
som i frågan om glidtullarna å spannmål inneburo hemställan om bifall
till de av herrar Nilsson i Skottlandslms m. fl. och Lindman m. fl.
väckta motioner.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen den 17 mars 1920.
Jämlikt ovan nämnda förordning den 21 augusti 1919 (nr 567)
angående glidande tullsatser för vhsa slag av spannmål m. m. har på
sätt närmare skall längre fram omnämnas dels lantbruksstyrelsen uträknat
det inhemska normalpriset för vete för tiden ljum 1920—31 maj 1921,
5
Kungl. Maj;ts proposition Nr 81.
dels ock kommerskollegium för de tre perioderna juni—augusti 1920,
september—november 19-0, december 1920—februari 1921 samt mars—
maj 1921 beräknat importpriset å vete. Vid det förhållande att importpriset
visat sig överstiga normalpriset har Kling!. Maj:t genom kungörelser den
21 maj 1920 (nr 219), den 24 augusti 1920 (nr 582) och den 19 november
1920 (nr 723) förklarat, att tull under nämnda perioder icke skall utgå.
Glidtnllsystemet har alltså hittills icke trätt i tillämpning.
Det utländska prisläget för vete visar emellertid eu kraftigt nedgående
tendens och priset å importerat vete torde i verkligheten redan
nu understiga det inhemska normalpriset.
Åtskilliga framställningar om vidtagande av åtgärder för ökat inkomna
skydd för den inhemska brödsädsodlingen, huvudsakligen avseende återinförande
av de före världskriget gällande tullsatser å spannmål, hava
inkommit till jordbruksdop irtementet. Sålunda hava framställningar i
ärendet inkommit från, bland andra, Blekinge läns, Kristianstads läns,
Malmöhus läns och Örebro läns hushållningssällskap, från Sveriges allmänna
lantbrukssällskap, Uppsala läns valkretsförening av boudeförbnndet
och norra Hallands lantbruksklubb. Flertalet av dessa framställningar
hava överlämnats till tull- och traktatkommittön.
De sålunda inkomna framställningarna giva uttryck åt brödsäds- Lägttåspannproducenternas
bekymmer med anledning av lägetå spannmålsmarknaden. mn''aden
Såsom närmare framgår av tillgängliga noteringar å inhemsk
spannmål (se bilaga A) bar priset å svenskt vete sedan innevarande
hushnllsårs ingång varit i kraftigt fallande, från omkring 50 kronor till
ungefär 31 kronor för 100 kilogram, och ytterligare prisfall torde vara
att emotse. Beträffande råg har priset hållit sig lågt allt sedan i
höstas. Eu fallande tendens har även här gjort sig gällande.
För att förstå orsakerna till sålunda inom landet rådande låga
pris å spannmål, torde det vara av betydelse att närmare klarlägga den
allmänna situationen på spannmålsmarknaden.
Vid husbållsårets ingång den 1 september 1920 innehade kvarnar, Spannmauanslutna
till Sveriges kvarnintressenter, förening u. p. a. — utövaren lager''
av föregående års spaunmålsmonopol — följande lager:
vete...................... 36,288 ton råg.............................. 35,336 ton
vetemjöl .............. 1,019 » rågmjöl och rågsikt 2,269 »
S:a 37,307 ton S:a^7,605 ton.
6
Årtttkörden.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 81.
Denna lagerbehållning beräknades av sagda förening vara åtminstone
tre gånger större än under normala år vid motsvarande tidpunkt.
Lagringen sammanhängde med bestämmelserna i det jämlikt 1919 års
urtima riksdags beslut mellan svenska staten och kvarnintressentförenirigen
ingångna avtal angående spannmålshandelns ordnande under hushållsåret
1919—1920, varigenom föreningen förbundits att vid avtalsårets
utgång innehava ett, brödsädslager av minst 40,000 ton, därav minst
25,000 ton vete, avsett som reserv i händelse av försvårad import och
försenad inhemsk; skörd. På grund av tillstötande andra omständigheter
— kvarnstrejken sommaren 1920, oroande rykten från den argentinska
exportmarknaden m. m. — blev emellertid upplagringen, särskilt av råg,
avsevärt större än den enligt kontraktet bestämda minimikvantiteten.
Detta kom att öva kraftig inverkan på kvarnarnas förmåga och villighet
att under hösten 1920 få den inhemska spannmålshandeln i gång. Köplusten
var redan från början ringa och, såsom i det följande närmare
skall beskrivas, rönte prisbildningen i fråga om råg kraftig inverkan härav.
Å andra sidan var behovet hos producenterna att sälja säkerligen
icke mindre under hösten 1920 än närmast föregående år. Den
svenska spannmålsskörden hösten 1920 kan i kvantitativt hänseende betecknas
såsom fullt medelgod; vad ensamt brödsäden (vete och råg)
angår något över medelmåttan. hånligt statistiska centralbyrån har
skörderesultatet år 1920, jämfört med åren 1918 och 1919 samt normalåret
1915, preliminärt uppskattats sålunda.
År 1920
År 1919
År 1918
År 1915
lon
ton
ton
lon
Vete
287,000
259,000
242,000
263,000
Råg...................
586,000
586,000
490,000
601,000
Summa brödsäd
873,000
845,000
732,000
864,000
Korn
240,000
281.000
252.000
300,000
Havre
1,025,000
1,112,000
814,000
1,253,000
Blandsäd .......
449,000
476,000
375,000
353,000
Arter................
57,000
58,000
50,000
30,000
Bönor...............
3,000
4,000
3,000
3,000
Vicker ............
7,000
6,000
5,000
11,000
All säd
2.654,000
2,782,000
2,231,000
2,814,000.
Årets inhemska veteskörd får alltså betecknas såsom god, under
det rågskörden något understiger normalskörden år 1915. Brödsädsskörden
i sin helhet överstiger emellertid enligt statistiska centralbyråns
uppskattning såväl närmast föregående två års relativt goda skördar som
Kungl. Maj:ts proposition Nr 81. 7
1915 års skörd och överstiger för övrigt jämväl 1916 och 1917 års
skörderesultat.
Det lärer bland brödsädsproducenter vara en ganska utbredd uppfattning,
att de tryckta priserna å brödsäd i främsta rummet förorsakats
av en alltför stor införsel av utländskt vete. Ett närmare studium av
importstatistiken visar emellertid, att denna import ingalunda varit anmärkningsvärt
omfattande. Sedan den 1 september 1920, den tidpunkt
då brödsädsimporten i samband med spannmålsmonopolets upphörande
frigavs, har införseln till riket av vete och vetemjöl enligt uppgift från
generaltullstyrelsens statistiska avdelning haft följande omfattning:
1920 September.................... 1,523 ton vete och 1,635 ton vetemjöl
Oktober........................ 2,607 » » » 1,874 » »
November.................... 21,572 » » » 1,410 » »
December .......... 15,171 » » » 2,487 » »
1921 Januari ....................... 4,639 » » » 3,877 » »
Summa 45,512 ton vete och 11,283 ton vetemjöl.
Under dessa fem månader hava alltså importerats sammanlagt 56,795
ton vete och vetemjöl, vilket, om allt omräknas i omalen vete, blir i
runt tal 12,300 ton per månad. För femårsperioden närmast före världskriget
belöpte sig veteimporten i medeltal per månad till 16,500 ton,
vilket alltså visar, att årets import väsentligt understiger normalimporten.
I jämförelse med importen under motsvarande fem månader tidigare år är
årets veteimport obetydlig såsom framgår av nedanstående jämförande
uppgifter:
Sept. 1020— Sept. 1913—
jan- 1921 jan. 1914
ton ton
Import av vete .................................. 45,512 98,851
Import av vetemjöl ............................ 11,283 3,440
Summa 56,795 102,291.
Import av råg och rågmjöl har praktiskt taget icke förekommit
under innevarande hushållsår. Importsilfrorna, jämförda med förhållandena
under året närmast före världskriget, äro följande:
Hushållsåret 1920-1921 Hushållsåret 1913-1914
Råg
Rågmjöl
Råg
Rågmjöl
ton
ton
lön
lön
1920 September
—
16
1913 13,376
1,070
Oktober...
—
15
14,117
1,676
November
5
2
10,402
2,332
December
—
—
6,747
744
1921 Januari...
—
2
1914 7,484
494
Summa
5
35
52,126
6,316.
Spannmåls
import.
8
Kungl. Maj ts proposition Nr 81.
I fråga om brödsädstillgång har alltså den hittills passerade, förra
delen av lnisliållsåret 1920 —192 L karaktäriserats av osedvauligt stor
ingående lagerbehålluing, något över normal inhemsk skörd men betydligt
under normal import.
Vad veteimpnrten beträffar synes dock åtskilliga tecken tyda på
att denna, sedan även den argentinska skörden nu kommit i marknaden
och salubjudes till låga pris, kan under de närmaste månaderna bliva
vida mera omfattande än som motsvarar landets behov, för så vilt icke
några reglerande åtgärder vidtagas.
Pris
bildningen.
Prisbildningen å den inhemska spannmålsmarknaden — särskilt i
fråga om råjren — har givetvis kraftigt påverkats av den betydande
ingående lagerbehållningen. Det är emellertid uppenbart, att prisförhållandena
å världsmarknaden rörande spannmål även övat en väsentlig
inverkan på den svenska brödsädens, pris. Priset i exportländerna å vete
har, sedan den nva skörden i Nordamerika förts i marknaden, befunnit
sig i kraftig och hastig nedgång, vartill kommer att även frakterna
varit i sjunkande. Härnedan intagna uppställning upptager dels kommerskollegiets
uppgifter å importpriset å nordamerikanskt vete — den
under de gångna månaderna i världshandeln dominerande vetevaran —
fritt banvagn i svensk hamn i medeltal per månad i runt tal, dels ock
Sveriges allmänna lantbrukssällskaps noteringar av priset å svenskt vete
av genomsnittskvalitet i medeltal för var och en av månaderna oktober—
januari, allt i kronor per 100 kilogram.
Oklober November December Januari
Nordamerikanskt vete.................... 54 49
Svenskt vete.................................... 49 47
Skillnaden 5 2
43 40
39 36
4 4
Den starka tendensen med fallande världsmarknadspris har, som
synes, noggrant återspeglats i priset å det svenska vetet. Prisfallet å
den inhemska varan har gått något före men ungefär lika hastigt som
å importvetet. Att priset å det svenska vetet ständigt hållit sig något
under importpriset har sin naturliga förklaring i den högre vattenhalt
och det i följd därav något lägre förmalningsvärde, som det svenska
vetet besitter i förhållande till det även i kvalitativt avseende något
värdefullare amerikanska.
Den jämna nedgången i veteprisen jämte det allmänna ekonomiska
tidsläget har medfört, att konsumenterna endast gjort inköp lör dagsförbrukuingen.
Kristidens nervösa förhållanden på livsmedelshandelns
9
Kungl. Maj.ts proposition Nr 81.
område med strävan hos konsumenterna att så vitt möjligt skaffa
varor för längre tids behov hava alltså förbytts i den största återhållsamhet
vid inköp och lagring. På grund av väntat ytterligare prisfall
och en i stort sett minskad köpkraft hos konsumenterna, torde hushållen
numera endast förse sig med det för tillfället ouudgängligaste behovet
av mjöl. Härigenom och då tendensen synes vara enahanda hos såväl
minuthandlande som grossist< r, har mjölhandeln i väsentlig män minskats,
och olusten för nya inköp, även till betydligt sänkta priser, ökas alltmer.
Att detta i sin tur återverkar på kvarnarnas verksamhet är uppenbart
och har givetvis medfört, att dessa ej se sig i stånd eller önska
att i normal omfattning upphandla spannmål. Härigenom har marknadspriset
på den svenska varan nedpressats än ytterligare, särskilt under
första verkan i februari, då Argentinas veteskörd börjat salu bjudas.
Beträffande råg hava förhållandena så till vida varit annorlunda,
att rågpriset inom landet hållits lågt — omkring 34—30 kronor för
100 kilogram — allt sedan ingången av innevarande hushållsår, ehuru
en i stort sett något fallande tendens även här gjort sig gällande. JNIed
hänsyn till att rågkonsumtiouen något stegrats och utfodring och export
av råg nedsatt tillgången, synes det dock vara sannolikt, att en fastare
tendens å rågmarknaden är att emotse, under förutsättning att icke veteimporten
tager sådana dimensioner, att även rågpriset härav påverkas.
1 detta sammanhang må framhållas, att en del åtgärder redan
vidtagits i syfte att motverka ett för landets brödsäd-rproduktion allt
för tryckande prisläge. Sålunda hava på grundval av Kungl. Maj:ts beslut
den 5 november 1920 exportlicenser meddelats för 20,000 ton råg,
huvudsakligen till kooperativa lantmannasammanslutningar, en åtgärd
som åtminstone tillfälligt medförde någon lyftning i rågpriset och stimulerade
omsättningen. Vidare har Kungl. Maj:t genom beslut den
23 december 1920 helt upphävt exportförbuden å spannmål och mjöl.
Exportfriheten trädde i kraft redan den 27 docember 1920. Statens
spannmålslagerhus hava upplåtits till allmänt begagnande för inlagring
av spannmål såsom deposition, varjämte belåning i riksbanken av i
lagerhusen sålunda upplagrad spannmål medgivits. Utredning pågår
inom justitiedepartementet angående de ytterligare åtgärder, som i lagstiftningsväg
kunna finnas erforderliga för ett tillfredsställande ordnande
av frågan om belåning av i lagerhusen inlagd spannmål.
Då såsom av den lämnade redogörelsen framgår lantmännen äro
i behov av att sälja spannmål under det kvarnarnas köplust är ringa
Bikung till riksdagens protokoll 11)21. 1 sand. 70 höft. (Nr 81.) 2
Vidtagna åtgärder.
Glidtull
lystenhet»
efleklioUet.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 81.
och importpriset tenderar att hålla sig under det inhemska normalpriset,
gäller det att undersöka, om det med de glidande tullsatserna åsyitade
tullskyddet fungerar. Att såsom i ovan refererade framställningar från
hushållningssällskap m. fl. ifrågasatts, återinföra fasta tullsatser, torde icke
kunna komma i fråga, så länge tull- och traktatkommittén har frågan under
utredning och världspriset på brödsäd är underkastat de våldsammaste
fluktuationer, såsom i det föregående visats. Däremot bör tillses, att det
antagna systemet med glidande tullsatser fungerar på ett för dess syfte
tillfredsställande sätt. Utredning i denna fråga har därför inom jordbruksdepartementet
sedan någon tid pågått.
Normaipriiet, För fastställande av glidtullens storlek skola ju beräkningar verk
beråkning.
beträffande å ena sidan det inhemska normalpriset och å andra
sidan importpriset för vete.
Vad då först angår normalpriset, så skall enligt systemet detta
under tiden 1 juni 1920—31 maj 1922 för ett år i sänder uträknas av
lantbruksstyrelsen i enlighet med vissa i förordningen i ämnet åberopade
grunder. Sedan Kungl. Magt den 6 februari 1920 meddelat närmare
bestämmelser angående verkställandet av omförmälda uträkning i principiell
överensstämmelse med 1919 års urtima riksdags beslut i ämnet,
har lantbruksstyrelsen beräknat det inhemska normalpriset för vete för
tiden 1 juni 1920—31 maj 1921 till 39 kronor 54 öre för 100 kilogram.
En motsvarande beräkning har för jämförelse verkställts även beträffande
råg, varvid för tiden 1 juni 1920—31 maj 1921 normalpriset for råg
visat sig uppgå till 34 kronor 62 öre.
Såsom förut framhållits är det emellertid icke normalpriset utan
ett fem procent lägre grundpris, som vid glidtullens beräknande kommer
till användning. Detta grundpris — för jämförelse uträknat även för
råg — framgår av denna uppställning, angivande pris i kronor per 100 kg.:
Vete Rfig
normalpris ................... 39.54 34.62
5 procents avdrag 1.98 1.73
grundpris 37.5 6 32.8 9.
jämforthe. Glidtullsystemet avsåg ju i sak att åstadkomma ett skydd av viss
mellan grund- omfattning f ör den svenska brödsädsproduktionen, för den händelse
marknadspris, marknadspriset genom utländsk konkurrens pressades ned minst en
krona för 100 kilogram under det alliså i viss mån garanterade grundpriset.
Av tillgängliga noteringar å svensk spannmål (se bilaga A)
framgår, att marknadspriset å vete understigit nyss nämnda grundpris
11
Kungl. Alaj:ts proposition Nr 81.
beträffande vete av 125 skålpund holländsk vikt allt sedan första veckan
i december 1920 och beträffande vete av 128 skålpund holländsk vikt
— d. v. s. den kvalitet, som plägar kunna anses som den genomsnittliga
— från och med årsskiftet 1920—1921. Enligt senaste noteringar
(andra veckan av februari månad 1921) hade marknadspriset för dessa
kvaliteter vete understigit grundpriset med ej mindre än respektive
7 kronor 8G öre och 6 kronor 91 öre för 100 kilogram. Även rågpriset
ligger i marknaden under ovan nämnda grundpris, nämligen, enligt
noteringar per andra veckan under februari månad 1921, för råg av 117
skålpund holländsk vikt med 4 kronor 64 öre och för råg av 120
skålpund holländsk vikt (medelkvalitet) med 3 kronor 69 öre för 100
kilogram.
Vad härefter beträffar importpriset så skall detta beräknas av impor‘pri,eu
kommerskollegium för perioder av tre månader, räknade från och bfräk''antrmed
den 1 juni 1920. Närmare föreskrifter härutinnan hava av
Kungl. Maj:t meddelats den 19 mars och den 23 juli 1920. I överensstämmelse
med de sakkunnigas förslag och chefens för jordbruksdepartementet
uttalande till statsrådsprotokollet vid propositionens framläggande
sker denna beräkning beträffande importpriset för en viss tremånadersperiod
med ledning av under en föregående tremånadersperiod, slutande
två månader före början av den period, för vilken priset skall tillämpas,
gällande pris, vari ingå fobpriset för vete i utländsk exporthamn i
utländsk valuta, denna valuta i svenskt mynt, fraktkostnaden till svensk
importhamn, försäkringskostnaden och lossningskostnaden i svensk importhamn.
Således är importpriset å vete för exempelvis tremånadersperioden
1 december 1920—28 februari 192 L beräknat med ledning av
uppgifter å priset i utländsk hamn å vete, fraktsatser, valutakurser m. m.,
som varit rådande under juli—september 1920. De av kommerskollegium
sålunda verkställda beräkningarna hava lett till pris, som betydligt överstigit
det fastställda grundpriset. Sålunda har det importpris, som
skulle användas för glidtullsberäkning under tremånadersperioden september—november,
beräknats till 65 kronor 58 öre samt motsvarande pris för
december—februari till 59 kronor 57 öre och för mars—maj till 48 kronor
78 öre, allt för 100 kilogram.
Glidtullsystemet har alltså hittills icke trätt i funktion, och med
bibehållna bestämmelser för uträkningarna komme tull icke heller att
utgå under den närmast kommande, deu 31 maj 1921 utlöpande tre- 1unktion.
månadersperioden. Detta måste ju dock anses såsom ganska oegentlig^,
Jord
brukidepartemente''8
utredning.
Lavtbruks
siyreUen.
12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 81.
då såsom nyss nämnts det faktiska marknadspriset å svenskt vete
och råg redan nu pressats ned rätt väsentligt under icke endast normalpriset
utan även det efter 5 procents avdrag å normalpriset beräkuade
grnndpriset samtidigt som efterfrågan på svensk vara blivit så ringa,
att mången lantman icke ens till dessa reducerade pris kan ernå köpare
till den utbjudna brödsäden.
Det torde därför utan tvivel förhålla sig så, att de träffade anordningarna
lör glidtullens beräknande visat sig icke vara lör sitt avsedda
ändamål fullt tjänliga under nu rådande förhållanden med krattigt
och hastigt fallande pris på importvara.
Vid förut nämnda inom jordbruksdepartementet igångsatta utredning
hava ifrågasatts ändringar i nu gällande system i tre olika avseenden,
nämligen 1) importprisets beräknande för kortare perioder, därvid närmast
ifrågasatts sådana om en månad, och med ledning av uppgifter, avseende
en månadsperiod, som slutar cirka 14 dagar före början av den, varunder
priset skall gälla, 2) borttagande av avdraget av 5 procent å
det inhemska normalpriset, samt 3) borttagande av tullsatsens begränsning
till 3 kronor 70 öre för 100 kilogram.
Angående de sålunda ifrågasatta ändringarna har yttrande infordrats
från lantbruksstyrelsen och beträffande ändring i det, under 1)
angivna avseende jämväl av kommerskollegium.
Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande den 8 februari 1921 anfört
följande.
»Vad först beträffar borttagande av bestämmelserna i Kungl. Maj:ts kungörelse
den 21 augusti 1919 (nr 567) angående glidande tullsatser för vissa slag
av spannmål m. m. om avdrag av 5 procent å det på föreskrivet sätt beräknade
inhemska normalpriset, å vete, får lantbruksstyrelsen hänvisa till sitt den 9 maj
1919 till dåvarande chefen för jordbruksdepartementet avgivna yttrande över särskilda
sakkunnigas betänkande i flaga om den statliga spannmålsregleringens avveckling,
vari lantbruksstyrelsen på angivna skäl framhöll, att det ifrågavarande.
av de sakkunniga föreslagna avdraget syntes mindre berättigat.
Även ifråga om upphävande av bestämmelsen rörande tullsatsens begränsning
till 3 kronor 70 öre för 100 kilogram tillåter sig lantbruksstyrelsen hänvisa
till sitt ovan åberopade yttrande. Lantbruksstyrelsen anförde nämligen däri såsom
ett vägande skäl för realiserande av de sakkunnigas omförmälda förslag — vilket
icke upptog någon bestämmelse om dylik begi ansning — att ''vid fallande importpris
tullskyddet i viss mån blir effektivt och mera effektivt ju mer importpriset
sjunker’. Lantbruksstyrelsen håller alltjämt före, att en begränsning^ av ett på
glidande tullskala baserat tullskydd strider mot detta skyddsystems idé och förty
icke bör ifrågakomma.
13
Kungl. Maj ts proposition Nr 81.
Vad slutligen vidkommer frågan om importprisets beräknande för perioder
om en månad vill lantbruksstyrelsen, som icke torde hava att yttra sig om den
tekniska möjligheten av detta förslags genomförande, inskränka sig till att erinra,
att den sista tidens erfarenhet tydligt givit vid handen, att en förändring uti ifrågasatt
riktning synes i hög grad önsklig.»
Kommerskollegium, som i ärendet samrått med generaltullstyrelsen,
har i yttrande den 10 februari 1021 anfört följande.
»Det häftiga prisfallet under senaste tiden såväl å världsmarknaden för vete
som å fraktmarknaden har lett till en sådan situation ifråga om de tullar förvissa
slag av spannmål in. m., vilka regleras genom ovannämnda förordning, att det praktiserade
sätlet för deras beräknande icke leder till det med systemet avsedda resultatet.
Syftet med införande av glidtullsystemet torde nämligen hava varit att till
grund för tullsatsberäkningen skulle komma att ligga bl. a. priset på importerat
vete. Då emellertid beräknandet av detta pris enligt hittills praktiserad metod
grundats på ett under tillämpningstiden i genomsnitt fem månader gammalt världsmarknadspris
å vete, har vid det å senaste tiden inträffade häftiga fallet av såväl
förenämnda världsmarknadspris som fraktsatserna metoden medfört, att det pris å
importerat vete, vilket förutberäknats för en viss tidsperiod, väsentligt överstigit
det verkliga priset därå under samma period.
Den enligt herr statsrådets skrivelse ifrågasatta ändringen i metoden för
förutberäkning av importpriset å vete, genom vilken avståndet mellan tiden för det
genomsnittliga världsmarknadspris, som skulle läggas till grund för importpiisberäkningen
under en viss period, och denna period skulle minskas till en och en
halv månad i genomsnitt, synes kollegium vara ägnad att i viss mån minska den
olägenhet härutinnan, som den hittills använda metoden medfört. På grund härav
synes den nu ifrågasatta metoden böra givas företräde framför den hittills använda.
Givetvis skulle en tullsatsberäkning, som ändå bättre svarade mot syftet med ifrågavarande
gidtullsystem, uppnås, om förutberäkningen av importpriset skedde för
ännu kortare perioder än den ifrågasätta perioden av en månad, eller om importpriset
beräknades på grundval av förhållanden, som läge ännu närmare., den
tidsperiod, under vilken importpriset skulle gälla, än som nu är ifrågasatt. Aven
om en anordning i någondera av dessa sistnämnda tidningar må vara möjlig att
genomföra, har kollegium emellertid funnit avgörande skäl tala mot en ännu snabbare
växling av de här ifrågavarande tullsatserna än den som ändock måste följa
av den nu ifrågasatta ändringen, för så vitt den kommer ti 1 stånd, samt förty icke
velat framlägga förslag i någondera av nyss antydda två likiningar.
Vad nu beträtfar den i herr statsrådets skrivelse åsyftade ändrade metoden
för importprisets beräknande vill kollegium, om än metoden innebär i visst avseende
fördelar framför den hittills tillämpade metoden, dock icke undanhålla den
erinran, att en dylik ny metod just på grund av den till synes snabba växling, som
vid användning av densamma komine att följa ifråga om tullsatserna, är i sin mån
behäftad med enahanda nackdelar som nyss antydda två uppslag. Härvid syftar
kollegium ej blott på den uppenbara vikten i allmänhet för affärsverksamheten att
tullsatser icke underkastas täta och ej förut beräkneliga förändringar utan även på
den särskilda betydelsen härav i föreliggande avseende, där frågan gäller varor,
Kommerwkolltgium.
OepartR
mentscnefen.
Jmportpriicts
beräknande.
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 81.
vilka importeras från orter med vitt skilda avslånd från Sverige. Så må exempelvis
nämnas, att två mjölpartier, som en och samma dag inköpas det ena från
Sverige närbelägen utländsk ort, det andra från mer avlägset belägen utländsk ort,
måhända komme att drabbas av tull efter olika tullsatser, då det parti, som importeras
från den avlägsnare orten, möjligen icke kan angivas till förtullning under
samma period som det andra partiet. Under en fallande konjunktur sådan som den
nuvarande skulle alltså genomförandet av den nu ifrågasatta ändringen kunna verka
därhän, att för vara frän närmare belägen ort erhölles lägre tulldebitering än förvara
samtidigt införd flan fjärmare ort. Vidare skulle den ifrågasatta ändringen
i metoden för importprisets beräknande bliva behäftad med en viss annan olägenhet,
nämligen därutinnan att fastställandet av tullsatserna kunde ske först omedelbart
innan de skulle träda i kraft, något som skulle i sin ordning medföra att beträffande
import av varor av här ifrågavarande slag från avlägsnare trakter, såsom
Sydamerika, det icke torde bliva möjligt för importörerna annat än högst under
någon kortare tid av varje månad att förutse, efter vilken tullsats tullen för varorna
skall utgå.
Beti ältande möjligheten för kollegium att verkställa beräkning av importpriset
för vete för perioder av en månad, då lämpligen kalendermånad och med ledning
av uppgifter avseende en månadsperiod, som slutar den 15 i nästföregående månad,
får kollegium meddela, att under normala förhållanden hinder härför icke synes
möta. Uppgift å det av kollegium sålunda för kalendermånad förut beräknade importpris
torde emellertid icke kunna meddelas Kungl. Maj:t i allmänhet tidigare än
den 22 i nästföregående månad. Kollegium tilltror sig kunna, efter någon tids
föregående anmodan, inkomma med dylik beräkning första gången den 22 februari
1921.»
Beträffande metoden för importprisets kalkylering ansluter jag mig
till de av lantbruksstyrelsen och kommerskollegium till stöd för kortare
perioder anförda synpunkter. Genom att det till grund för tullens utgående
beräknade importpriset grundats på prisförhållandeo, som varit rådande
flera månader före den tid, under vilken tullen är avsetid att gälla, blir
under fallande konjunkturer skyddet uppenbarligen i stort sett overksamt
och kommer i allt fall för sent. På grund av den relativt långa
tidsintervallen av tre månader försvagas eller omintetgöres dess verkningar
än ytterligare. Ehuru allt för korta tidsintervaller och i följd
därav ofta ändrade tnllsatser kunna tänkas införa störande moment i
marknaden och prisbildningen, tala dock övervägande skäl för att importpriset
beräknas för en kortare tidsperiod än hitiills samt grundas
på prisförhållanden, som gällt, så nära före tullens giltighetstid som
ungefärligen motsvarar tiden för hemforsling från nordamerikansk exportmarknad.
Jag anser alltså, att importpriset bör så snart ske kan beräknas
för perioder av en månad i stället för som hittills för tre samt
med ledning av medelpriset å importerat vete under en månadsperiod,
som slutar ungefär 14 dagar före början av den, varunder priset skall
15
Kungl. Maj.ts proposition Nr 81.
gälla. I likhet med kommerskollegium finner jag det lämpligast, att perioderna
för importprisets beräknande och den därpå grundade tullsatsens
fastställande sammanfalla med kalendermånad. Vad angår den månad,
varunder de här föreslagna ändringarna kunna bliva beslutade, torde
beräkningen dock böra få avse del av samma månad.
Vid införandet av bestämmelsen om avdrag av 5 procent å
normalpriset utgick man på sin tid från förutsättningen, att det pa
grundval av uppgifter om arbetslöner, dragarkostnad och gödsling lör
en delvis redan passerad tidrymd beräknade normalpriset sannolikt bleve
— på grund av väntad nedgång för samtliga dessa kostnader — något
högre än som skulle blivit fallet, om det vid kalkylens verkställande
varit möjligt att basera priset helt på de siffror, som avsågo det brukningsår,
under vilket odlingen och skörden verkligen bedrivits. Utvecklingen
har emellertid blivit en annan än den väntade beträffande den på produktionskostnaden
kraftigast inverkande posten, priset å mänsklig arbetskraft
inom jordbruket, varigenom den för fem-procentsavdragets införande
antagna förutsättningen icke förverkligats. I normalpriset har vidare
räknats med en konstant räntekostnad, lika med den före kriget gällande.
Då såväl egendomsvärdet som framför allt driftskapitalet och
räntefoten numera äro väsentligt högre än före krisen, medför beräkningssättet
med konstant räntekostnad redan i och för sig, att ett ganska
kraftigt avdrag göres i normalpriset. Allt detta talar för ett borttagande
av femprocencsavdraget. Ett ytterligare skäl härför ligger dessutom i
den förut nämnda omständighet, att det utländska vetet med hänsyn till
sin något högre kvalitet värdesättes över det svenska. I den fria
handelu kommer nämligen det svenska vetet framdeles som hittills med
all säkerhet att på grund av denna kvalitetsskillnad betinga lägre pris
än det amerikanska, något som snarare motiverat höjning av normalpriset
vid glidtullens beräkning än en sänkning med 5 procent. Denna
omständighet i fråga om det svenska och utländska vetets inbördes
kvalitet — som torde hava blivit förbisedd vid frågans första behandling
— jämte den faktiska utvecklingen beträffande jordbrukets kostnader
för arbetskraft, räntor m. m. betinga därför, att bestämmelsen om
femprocentsavdraget borttages.
Den i det ursprungliga förslaget om glidtullar sedermera vidtagna
beskäring, som ligger i bestämmelsen, att tullen icke får i något
fall överstiga 3 kronor 70 öre för 100 kilogram, synes mig vara främmande
för systemets grundtanke, som avser att det av tidslörhållandena
Fernprocentsavdrnget
å
TtormalpriMei.
Maximii aisen
& 3 kronor
70 öre.
16
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 81.
påkallade stödet för brödsädsproduktionen smidigt anpassas efter dessa
förhållanden. Bestämmelsen att glidtullen skall utgå med ett belopp,
motsvarande endast halva skillnaden mellan det inhemska normalpriset
och det för en viss föregående period beräknade impurtpriset, medför
ju i allt fall, att producenterna få bära sin hälft av det underskott i
produktionskostnaden, som ett prisfall å importvaran förorsakar. Om
prisfallet å världsmarknaden bliver för vete så betydande, att halva
skillnaden mellan det inhemska, per år fastställda normalpriset och importpriset
kommer att uppgå till 3 kronor 70 öre för 100 kilogram —
och tullsatsen alltså enligt hittillsvarande bestämmelser uppnått sitt
maximum —, lärer detta redan i och för sig innebära en för brödsädspröd
ucenternas del så försvårad men för konsumenternas del, åtminstone
beträffande varupris, så lättad situation, att det näppeligen ur glidtullsystemets
synpunkt vore rättvist att på grund av bibehållen maximering
av tullen lägga hela det möjligen inträffande ytterligare prisfallet å
världsmarknaden på producenterna. Därjämte torde det böra beaktas,
att en rubbning i d<*t inbördes förhållandet mellan spannmåls- och
industritullar, till jordbrukets nackdel, varit rådande allt sedan är 1914,
då spannmålstullarna suspenderades, och att sagda förhållande icke åtcrställes
genom en glidtull, som får uppgå till högst den suspenderade
tullens belopp men ofta stannar väsentligt därunder. Det bör därför
vara en gärd av rättvisa att, då svåra tider för brödsädsproduktionen
stunda, göra skyddet för densamma något mera effektivt. Eu åtgärd
i sådant syfte är för övrigt redau i och för sig fullt motiverad med
hänsyn till angelägenheten av att upprätthålla den inhemska brödsädsodlingen
i den omfattning, som erfordras för att i möjligaste mån
fylla landets minimibehov. Under förutsättning att glidtullen allt fortfarande
utgår med endast halva skillnaden mellan de beräknade normal-
och importprisen, finner jag mig alltså i den nuvavarande situationen
kunna, utan att tro mig åsidosätta övriga intressen inom samhället,
föreslå borttagande av bestämmelsen om glidtullens maximering
till 3 kronor 70 öre.
På grund av vad jag här ovan anfört hemställer jag efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet, att Eders Kung!.
Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att
dels besluta sådan ändring av de för tiden 1
juni 1920—31 maj 1922 antagna bestämmelser an
-
17
Kungl. Moj:ts proposition Nr 81.
gående glidande tullsatser för vissa slag av spannmål
m. m.,
att perioderna för importprisets beräknande skola
bestå av en kalendermånad, dock att, vad angår den
månad, varunder riksdagens beslut om ändringen delgives
Kungl. Maj:t, importpriset må beräknas för del
av samma månad,
att vid tullsatsens fastställande avdrag från det
inhemska normalpriset icke skall ske,
samt att maximibegränsniug av tullsatsen icke
skall ifrågakomma,
dels ock fastställa ändrad lydelse av vissa rubriker
i tulltaxan i enlighet med vid detta protokoll såsom
bilaga B fogat förslag att tillämpas från och med den
dag, ändringarna i bestämmelserna angående glidande
tullsatser träda i kraft, till och med den 31 maj 1922.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga . . . till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Rune Thygesen.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 70 käft. (Nr 81.)
3
18
Kungl. Maj:t$ proposition Nr 81.
Bil. A.
Noteringar & svensk brödspannmål under tiden september 1920 - februari 1921.
(Enligt i tidskriften »Lantmannen» införda, av Sveriges allmänna lantbrukssällskap verkslällda
noteringar.)
Prisen anges i kronor för 100 kilogram och hava beräknats banfritt noteringsorterna
i parti vid köp direkt från odlaren samt avse högsta pris för prima vara
vid genast leverans per netto kassa. Efterföljande pris äro medelpris för samtliga
noteringsorter.
Dag
Vete med hektolitervikt av
Båg med hektolitervikt av
131 sk. h.
(79.4 kg.)
128 sk. h.
(77.h kg.)
125 sk. h.
(75.8 kg.)
123 sk. h.
(74.6 kg.)
120 sk. h
(72.8 kg.''
117 sk h
(71.0 kg.)
7 sept. 1920 .....................
—
48—
—
—
33.6 5
—
14 » » .....................
—
48.50
—
—
33.50
—
21 » » .....................
50.25
49.6 5
48.18
34.15
33.2 5
32.2 5
28 » » .....................
50.45
49.7 5
48.3 5 .
34.05
33.20
32.20
B okt. » .....................
50.7 0
49.85
48.80
34.05
33.15
32.20
13 » » .....................
49.90
48.90
47.70
33:90
33—
32—
20 » » .....................
49.50
49—
47.60
33.25
32.45
31.50
27 » » .....................
49.80
48.45
47.40
32.4 5
32—
31.05
3 nov. » ....................
49.30
48.45
47.40
32.46
32—
31.05
10 » » .....................
48.75
■ 48—
46.70
33.80
32.85
31.90
16 » » .....................
46.80
46.50
45.50
33.40
33—
32.40-
23 » » .....................
45.50
45.—
44.95
35.5 5
33.20
32.45
1 dec. » .....................
40.80
40.2 6
39.10
33.16
32.45
31.65
8 » » ....................
39.—
38.40
37.40
32.80
31.65
30.65
15 » » .....................
38.90
38.20
37.10
32—
31.15
30.40
22 » » .....................
38.50
37.75
36.70
31.45
31—
30—
5 jan. 1921 .....................
37.80
37—
36—
31.46
31—
30—
12 » » .....................
37.3 0
36.80
35.60
31.65
31.05
30.10
19 » » .....................
37—
36.40
35.20
31.40
30.90
30.90
25 » » .....................
35.70
35.20
34.10
31.10
30.65
29 75
1 febr. » .....................
34.15
33.3 5
32.8 5
30.55
30.15
29.20
8 » * .....................
31.30
30.6 5
29.70
29.80
29.20
28.2 5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 81.
19
BIL B.
Förslag
till ändrad lydelse av vissa rubriker i tulltaxan.
74 a
74 b
7B
76
77
78
79 a
79 b
79 c
80
149
I
A. Spannmål m. m
Spannmål:
omalen:
Kvantitet
för tull
-
Tullsats
beräkningen j Kronor
majs ......................................................................
andra slag ...........................................................
malen:
gryn av havre.........................................................
gryn av råg, vete eller korn samt mjöl av råg, vete eller
korn: tnllsatsen utgör ett av Konungen för kalendermånad
eller del därav angivet, i jämnt femtal öre ut
tryckt belopp, som med 75 procent överstiger den för
omalet vete samtidigt gällande tullsats;
gryn, andra slag; mjöl, andra slag; ävensom mjöl av
ariowrot och andra vegetabilier, ej till annan rubrik
hänlörligt...............................................................
Ris
Bröd, alla slag. ej särskilt nämnt: tullsatsen är lika med den;
för mjöl av råg, vete eller korn gällande.
råg, vete och korn: tull utgår, där vederbörligen fastställt
importpris för vele med en krona eller mera för 100
kilogram undersliger fastställt inhemskt normalpris för
sådan vara, och tnllsatsen utgör ett av Konungen för
kalendermånad eller del därav angivet belopp, mot-:
svarande halva skillnaden mellan nämnda normalpris!
och importpris;
ärter och bönor, tjänliga till människolöda ..................
havre; ävensom vicker, sojabönor samt andra ärter och;
bönor, cj till nästföregående rubrik hänförliga............I
malt, även krossat: tnllsatsen är lika med den för gryn;
av råg, vele eller korn gällande;
100 kg
3 70
100 kg
100 kg
fria
fri
3
3
70
100 kg
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1921:130 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i gällande bestämmelser om glidande tullsatser för vissa slag av spannmål m. a1 i texten
- BevU 1921:22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22 s. 1 i texten