Sök i Ratio Lex

Om ändring i vissa delar av lagen den 2 december 1892 angående lindring i rustningsoch rotering sbesvären

74 sidor, varav 69 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 69 av 74 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:86, Om ändring i vissa delar av lagen den 2 december 1892 angående lindring i rustningsoch rotering sbesvären

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

1

Nr 86.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen om ändring i vissa

delar av lagen den 2 december 1892 angående lindring

i rustnings- och rotering sbesvären; given Stockholms slott

den 11 februari 1921.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

försvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels antaga bifogade förslag till lag om ändring i vissa delar av

lagen den 2 december 1892 angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären;
dels

ock medgiva

a) att, därest vid uppskattning av rustnings- och roteringsbesvär

erfordras, att länsstyrelse biträdes av särskild sakkunnig, härav föranledda

utgifter må bestridas av vederbörande anslag till ersättning för

rustning och rotering, och

b) att — utan hinder av vad i § 3 av lagen den 2 december 1892

angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären stadgas om bestämmande

vart tionde år, varje gång för de närmast följande tio åren, av

rustnings- och roteringsbesvärens värde för det i § 1 av samma lagangivna

ändamål — de genom kungörelsen den 31 december 1909 angående

ny uppskattning av rustnings- och roteringsbesvären vid vissa

truppförband för en tid av tio år, räknat från början av år 1910, fastställda

värden må gälla jämväl under år 1921.

GUSTAF.

C. G. Hammarskjöld.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 75 käft. (Nr 86.)

422 20 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 2 december 1892 (n:r 108) angående

lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Härigenom förordnas,

dels att de i § 2 av lagen den 2 december 1892 angående lindring i

rustnings- och roteringsbesvären meddelade bestämmelser om vissa värden

å rustnings- och roteringsbesvären vid båtsmanshåll et skola, såvitt angår

rusthåll och rotar, av vilka dylikt besvär fortfarande utgår, upphöra att

gälla,

dels ock att § 3 i samma lag skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 3-

Länsstyrelse i län, varest ett eller flera effektiva rusthåll eller rotar

vid truppförband eller båtsmanshållet finnas, skall första gången år 1922

för åren 1922—1926 samt därefter år 1926 och vart femte följande år,

varje gång för de närmast kommande fem åren, i enlighet med av Kung].

Maj:t utfärdade närmare föreskrifter bestämma rustnings- och roteringsbesvärens

värde för det i § 1 angivna ändamål beträffande samtliga inom

länet befintliga rusthåll eller rotar, därvid särskilt värde skall fastställas

för varje rusthåll eller rote.

Besvär över länsstyrelses beslut i fråga, som ovan sägs, må anföras

hos kammarkollegiet före klockan tolv å sextionde dagen från det beslutet

gavs, och må över kammarkollegiets beslut besvär anföras hos Konungen

före klockan tolv å sextionde dagen från det kollegiets beslut gavs.

Länsstyrelses beslut rörande rustnings- eller roteringsbesvärs värde

varde genom länsstyrelsens försorg ofördröjligen delgivet advokatfiskalen

i kammarkollegiet, vilken äger att mot beslutet föra talan för bevarande

av kronans rätt.

Underrättelse om att länsstyrelse eller kammarkollegiet meddelat beslut

angående rustnings- eller roteringsbesvärs värde och om tiden då

det skett skall genom myndighetens försorg ofördröjligen införas i allmänna

tidningarna och i tidning inom orten samt med posten sändas

till enskild part.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

3

U tdrag av protokollet över försvar särenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11

februari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Efter gemensam beredning inom försvars- och socialdepartementen

yttrade chefen för förstnämnda departement, statsrådet Hammarskjöld

följande:

»Under framhållande av sambandet mellan den ifrågasatta utsträckningen

av värnplikten samt bibehållande av indelningsverket i dess dåvarande

form hemställde - riksdagen i skrivelse den 13 maj 1867, att

Kungl. Maj:t måtte låta utreda och vid uppgörande av förslag till arméns

organisation taga i övervägande, om och på vad villkor det på roteoch

rusthållare vilande besvär kunde lindras eller ock avlösas samt jämväl

på andra samhällsklasser fördelas. I anledning härav tillkallade

Kungl. Maj:t särskilda kommitterade för verkställande av utredning och

avgivande av förslag rörande lindring i nämnda besvär, vilka kommitterade

i ett år 1868 avgivet betänkande framlade sina undersökningar

av den årliga kostnaden, som genom besväret av roteringen och rustningen

uppkommit för den skattdragande jorden samt fortfarande ålåg

densamma, m. m., ävensom vissa härå grundade förslag. Ytterligare utredning

och förslag i ämnet förebragtes dels av dåvarande expeditionschefen

Albert Anderson i hans år 1874 avgivna betänkande angående

sättet och villkoren för grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens

avskrivning, dels ock av skatteregleringskommittén i dess utlåtande

och förslag av år 1882; och ledde de sålunda verkställda utredningarna

slutligen till antagandet av lagen den 5 juni 1885 om linddring

i rustnings- och roteringsbesvären. Enligt denna skulle i rustnings-

och roteringsbesvären för år 1886 och framgent lindring äga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition Nr 86.

rum med 30 procent av dessa besvärs uppskattade och i lagen angivna

värde, som fastställts med ledning av förberörda utredningar.

Emellertid hade redan vid behandlingen i riksdagen av förslaget

till nyssnämnda lag framhållits, att som villkor för den samtidigt beslutade

avskrivningen av grundskatterna uppställts medgivande av en

motsvarande lindring i rustnings- och roteringsbesvären, men att full

rättvisa mot rust- och rotehållare icke bleve skipad, förrän kostnaderna

för indelningsverket blivit fixerade på samma sätt som grundskatterna.

Under debatten i andra kammaren rörande lagförslaget hemställdes ock,

att vid markegångssättningen efter år 1886 ny uppskattning årligen

skulle äga rum av medelvärdet å rustnings- och roteringsbesväret för

de till varje regemente eller kår hörande rusthåll eller rotar, samt att

den kostnad, varmed rusthåll eller rote efter sådan uppskattning befunnes

vara betungad utöver det i lagförslaget bestämda värdet, skulle

gottgöras rusthållet eller roten av staten. Samtidigt med utfärdandet

av lagen om lindring i besvären uppdrog också Kungl. Maj:t, under

hänvisning till vad vid riksdagen sålunda förekommit, åt kammarkollegiet

att gemensamt med armé förvaltningens civila departement och marinförvaltningen

inkomma med förslag och utlåtande i frågan. Därvid

erinrades, att då de verkliga kostnaderna för rustningens och roteringens

utgörande torde komma att tid efter annan i väsentligare mån förändras,

det syntes böra tagas under övervägande, huruvida icke jämväl det penningvärde,

varefter lindringen beräknades, borde i stället för att orubbligt

förbliva vid samma i lagen om lindringen angivna belopp, medelst

förnyade uppskattningar å lämpliga mellantider underkastas de förändringar,

som kunde bliva erforderliga, för att detta värde skulle kunna

å varje tid ungefärligen motsvara de verkliga kostnaderna.

f sitt i anledning härav avgivna utlåtande angåvo ämbetsverken,

huru periodiska uppskattningar enligt ämbetsverkens mening kunde anordnas,

men framhöllo tillika, att förslagets syfte, fixering av indelningsverkets

bördor, med hänsyn till de betydande skiljaktigheterna i kostnaden

vid olika rust- och rotehållsnummer, icke kunde uppnås på den

angivna vägen. Härtill komme det enligt ämbetsverkens mening för förslagets

©antaglighet avgörande skälet, att det vore stridande mot sunda

statshushållningsgrundsatser, att rust- och rotehållare, vilka vid indelningsverkets

bibehållande ensamma bestämde utgifterna för knektens och

hästens anskaffning och underhåll, tillika finge för dessa kostnader likasom

skriva räkning på statsverket.

Frågan om ändring av bestämmelserna i förenämnda lag den 5 juni

1885 om lindring i rustnings- och roteringsbesvären förekom där
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. Maj:ts proposition Nr 86.

efter vid 1891 och 1892 års lagtima riksdagar samt 1892 års urtima

riksdag. Därunder framhölls av statsutskottet vid 1891 års riksdag, att,

ehuruväl vid förslagen om de stora skattefrågornas lösning städse förutsatts,

att nedsättning i grundskatterna skulle betinga motsvarande lindring

i rustnings- och roteringsbesvären, de rustnings- och roteringsskyldiga

i själva verket icke erhållit samma lindring, som kommit grundskattegivare

till del, enär till följd av prisförhöjningar och i övrigt svårigheten

att exakt värdera rustnings- och roteringsprestationerna de vid

den då gällande uppskattningen åsätta värden stundom måste anses väl

låga. Utskottet förklarade, att utskottet, under sådana förhållanden och

då vid det avgörande steg till dessa besvärs lindring, som då ifrågasatts,

vikten av att söka på ett med rättvisa och billighet i möjligaste mån

överensstämmande sätt ordna dessa angelägenheter än starkare framträdde,

funnit sig såsom enda medlet till vinnande av ett sådant mål

böra förorda en upprepad värdering av dessa besvär, vilken syntes böra

verkställas av Kungl. Maj:t efter utredning av en nämnd, så sammansatt,

att de olika intressena där bleve tillgodosedda. Under beaktande

av angivna synpunkter antog därefter 1892 års urtima riksdag för sin

del förslag till lag i ämnet; och utfärdades i enlighet härmed den 2

december 1892 lag angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

I sistnämnda lag stadgas uti § 1, att i rustnings- och roteringsbesvären

skall, på sätt i lagen närmare angives, lindring äga rum att

årligen utgå under åren 1893—1903 med vissa procent av dessa besvärs

uppskattade värde samt från och med år 1904 med hela beloppet

av samma värde. Sedan därefter i § 2 angivits, till vilka värden prestationerna

för varje rusthåll eller rote skulle vid uppskattning av rustnings-

och roteringsbesvären för det i § 1 angivna ändamål bestämmas

dels vid båtsmanshållet dels ock för tiden intill år 1900 vid rust- och

rotehållet i övrigt, föreskrives i § 3 bland annat följande: År 1899

och därefter vart tionde år, varje gång för de närmast följande tio åren,

bestämmer Konungen rustnings- och roteringsbesvärens värde för det i

§ 1 angivna ändamål efter föregående utredning av eu för varje landstingsområde,

inom vilket finnas rusthåll eller rotar, tillhörande regemente

eller kår, på visst sätt utsedd nämnd och utlåtande av vederbörande

landsting, dock att, där inom ett landstingsområde antalet rusthåll eller

rotar vid samma regemente eller kår understiger femtio, beträffande dessa

icke erfordras något yttrande av nämnd. Efter det nämndernas förslag

avgivits och vederbörande landstings yttranden inhämtats, bestämmas

ifrågavarande värden till ett för varje rusthåll eller rote vid samma regemente

eller kår i fullt tiotal av kronor angivet, lika belopp.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Förslag till

uppskattning

av rustningsoch

roteringsbesvär

under

tioårsperioden

1920

— 1929.

Yttrande av

kammaradvokatfiskalsärabetet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

Härav framgår, att bestämmelserna om den periodvis återkommande

uppskattningen av rustnings- och roteringsbesvärens värden icke blevo

tillämpliga å besvären vid båtsmanshållet. Anledningen härtill torde hava

varit, att båtsmanshållet av 1887 års riksdag satts på vakans, vilken

vakanssättning beräknades vara slutförd med år 1895-

I enlighet med stadgande i § 13 av lagen den 2 december 1892,

att de ytterligare bestämmelser, som för tillämpning av föreskrifterna i

lagen kunna finnas erforderliga, meddelas av Konungen, har i kungörelse

den 23 juli 1897 föreskrivits, bland annat, att vederbörande

länsstyrelse skall vidtaga åtgärder för utseende av uppskattningsnämnd,

att nämnden skall sammanträda första gången år 1898 och därefter

vart tionde år senast under förra hälften av juli månad, samt att det

åligger vederbörande länsstyrelse att efter mottagandet av de vid

nämndens sammanträde förda protokoll däröver inhämta landstingets yttrande

samt till Kungl. Maj:t före den 15 oktober ovan angivna år insända

landstingets yttrande jämte eget utlåtande och övriga handlingar

i ärendet.

För tioårsperioden 1910—1919 hava värdena å rustnings- och roteringsbesvären

fastställts genom kungörelse den 31 december 1909 (svensk

författningssamling nr 176).

Sedan länsstyrelserna i Stockholm, Uppsala, Nyköping, Linköping,

Jönköping, Växjö, Göteborg, Vänersborg, Mariestad, Karlstad, Örebro,

Västerås, Gävle och Luleå till Kungl. Maj:t överlämnat av vederbörande

nämnder för respektive läns landstingsområde på grund av ovanberörda

föreskrifter uppgjorda förslag till uppskattning av rustnings- och roteringsbesvären

vid ifrågakommande truppförband för tioårsperioden 1920

—1929 jämte av landsting och länsstyrelser däröver avgivna yttranden

ävensom länsstyrelsen i Östersund anmält sig icke hava funnit anledning

vidtaga åtgärder för tillsättande av nämnd, hava kammarkollegiet och

statskontoret anbefallts att inkomma med utlåtande i detta ärende.

Ämbetsverken hava den 15 december 1919 avgivit det infordrade

utlåtandet samt tillika överlämnat yttrande i ämnet av kammaradvokatfiskalsämbetet

(se bil. A).

I sitt yttrande har advokatfiskalsämbetet till en början anmärkt, att,

ehuru år 1918 den författningsenliga förutsättningen förelegat för tillsättandet

av uppskattningsnämnd i enlighet med föreskrifterna i 1892

års lag och ovannämnda kungörelse, länsstyrelserna i Kalmar, Kristianstad,

Malmö och Falun uraktlåtit att vidtaga dylik åtgärd, ävensom att

länsstyrelsen i Umeå underlåtit att till Kungl. Maj:t anmäla, att inom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

7

Västerbottens landstingsområde antalet effektiva rotar vid ett och samma

regemente ej uppgått till 50. Numera hade dock, enligt vad advokatfiskalsämbetet

inhämtat, antalet effektiva rotar vid ett och samma regemente

nedgått under 50 i Kristianstads och Kopparbergs län.

Advokatfiskalsämbetet har härefter framhållit, att den uppskattning,

som skett år 1909 och framgent skulle äga rum, hade kunnat väsentligen

förenklas i förhållande till vad som varit fallet vid tidigare uppskattningar.

Då numera nya soldater icke anställdes och några nya

soldatkontrakt förty ej inginges, kunde nämligen de kostnader, som besvären

betingade, i stort sett anses bestämda, såvitt anginge de i besväret

ingående prestationerna. Dock vore att märka, att rust- och rotehållare,

som i allmänhet haft att förse soldat med torp, jämlikt kungörelse den

2 december 1892 vore oförhindrade att till soldat utgiva allenast kontant

lön. Skedde detta, ägde emellertid soldat rättighet att efter ett år,

räknat från näst efter därom gjord framställning inträffande laga fardag,

erhålla torp med kåltäppa eller planteringsland — en rättighet, som likväl,

enligt vad erfarenheten givit vid handen, endast sparsamt utnyttjats.

I den följande framställningen har advokatfiskalsämbetet använt benämningen

»kontantkontrakt» å de kontrakt, enligt vilka blott kontanta

löneförmåner utgå, och »naturakontrakt» å övriga, enligt vilka soldaten

äger av rust- eller rotehållarna i regel bekomma, förutom städja eller

lega, jämväl lön, torp, s. k. hemkall — bestående av spannmål, viktualier,

hö, halm m. m. — mulbete, vedbrand, gärdselfång samt vissa

skjutsar, jämte det rust- och rotehållare skola svara för nybyggnad och underhåll

av torpets byggnader ävensom i viss omfattning för torpets brukning.

Till rusthållares skjddighet hör därjämte att anskaffa och underhålla

häst, vilken skyldighet numera endast undantagsvis utgöres effektivt.

Advokatfiskalsämbetet framhåller vidare, att varken år 1898 eller år

1908 vederbörande nämnder torde kunna anses hava tillfredsställande

löst den dem tilldelade uppgiften att uppskatta den kostnad, rustniugsoeh

roteringsbesväret betingade. Detta framginge redan därav, att

nämndernas förslag i regel icke blivit grundläggande för Kungl. Maj:ts

beslut. Båda nämnda år hade nämligen inom kammarkollegiet och

statskontoret efter grundliga utredningar verkställts nya uppskattningar

av besvären, därvid värden erhållits, som ofta väsentligt skilt sig från

nämndernas. I huvudsak hade därefter av Kungl. Maj:t fastställts de av

ämbetsverken uträknade värdena.

Advokatfiskalsämbetet har därefter ingått på en granskning av de

nu föreliggande uppskattningarna. För att kunna verkställa dylik granskning

har ämbetet införskaffat samtliga nu gällande soldatkontrakt. Åm
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts proposition Nr 86.

betet påvisar, hurusom, jämte det utredning av nämnd icke skett rörande

rustnings- och roteringsbesväret vid 11 av här ifrågavarande regementen,

de av nämnder verkställda utredningarna rörande rustnings- och roteringsbesvären

vid övriga regementen äro ytterst bristfälliga och i vissa

fall icke ens bereda möjlighet till prövning av de föreslagna värdena.

Ämbetet har i regel icke heller sett sig i stånd att verkställa ny uppskattning.

Orsakerna till det sålunda angivna resultatet av nämndernas arbete

har ämbetet funnit vara mångahanda. Till en början syntes, framhåller

ämbetet, förhållandet bero därpå, att nämnderna i allmänhet visat sig

icke vara lämpliga organ att handhava det grundläggande arbetet för

bestämmande av värdet å besvären. Nämnderna hade i regel icke förskaffat

sig kännedom om de särskilda kontraktens innehåll och övriga på

saken inverkande omständigheter, utan nöjt sig med att helt summariskt

och utan verklig eller i varje fall tillfyllestgörande utredning föreslå

vissa värden. Till huvudsaklig del vore emellertid orsakerna till berörda

missförhållanden att söka i de nuvarande lagbestämmelserna, vilka på

grund av ändrade förhållanden lade hinder i vägen för uppnåendet av

det med desamma avsedda ändamålet, nämligen beredande av full ersättning

åt rust- och rotehållare för det dem åliggande besväret. Sålunda

hade de nämnder, som verkställt en omsorgsfull utredning, mött en betydande

svårighet i bestämmelsen, att värdet skulle bestämmas till ett

för varje rote eller rusthåll vid regementet lika belopp. Medan förmånerna

enligt kontantkontrakten förut kunnat betraktas i stort sett likvärdiga

med förmånerna enligt naturakontrakten, rådde numera härutinnan

en betydande skillnad. Läget vid en uppskattning kunde hava varit det,

att lönen enligt kontrakten i genomsnitt uppgått till 200 kronor men förmånerna

enligt naturakontrakten kunnat värderas till 600 kronor. Hade i

sådant fall antalet av båda slagen kontrakt varit lika, torde rätta värdet å

besväret hava bort sättas till 400 kronor. Följden härav hade blivit, att alla

rust- eller rotehållare, som hade kontantkontrakt med sina soldater, skulle

hava gjort en direkt vinst å 200 kronor, medan de, som hade naturakontrakt,

lidit en förlust å samma belopp. Vidare hade bestämmelsen om uppskattning

av besväret för tio år framåt på grund av nuvarande osäkerhet

rörande prisläget under den kommande tioårsperioden vållat olösliga

svårigheter till ernående av ett tillförlitligt värde. Slutligen syntes stadgandet,

att utredning av nämnd icke erfordrades, då inom ett landstingsområde

antalet rusthåll eller rotar vid samma regemente understege

50, icke längre vara tillfredsställande. Skälet till stadgandet angåves

i särskilda utskottets utlåtande vid 1892 års urtima riksdag så,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

9

att yttrande av nämnd i dylika fall icke vore erforderligt, då det uppskattade

värdet av ifrågavarande rusthålls eller rotars prestationer icke

skulle kunna utöva något nämnvärt inflytande på den siffra, som för

regementet i dess helhet komme att fastställas, och att kostnaden för en

särskild värdering därför borde undvikas. Det kunde emellertid numera

inträffa, att beträffande ett regemente totalantalet rotar icke uppginge

till 50. I dylika fall komme sålunda eventuellt ingen utredning alls att

verkställas av nämnd.

Då de nuvarande bestämmelserna i ämnet sålunda icke synts advokatfiskalsämbetet

fylla det med dem avsedda ändamålet, har ämbetet

ifrågasatt vissa ändringar i 1892 års lag, i huvudsak åsyftande att bereda

rust- och rotehållare den av statsmakterna avsedda fulla ersättningen

för kostnaderna vid besvärets utgörande, men tillika att förebygga

det missförhållande, att den av statsverket utbetalade ersättningen överstege

rust- eller rotehållares verkliga kostnader vid besvärets fullgörande.

Åmbetet har därvid föreslagit, att ett individuellt värde skulle fastställas

för varje särskild rote eller rusthåll, att dessa värden skulle erhålla

en väsentligt kortare giltighetstid än nu vore fallet, förslagsvis

tre år, samt att fastställandet av värdena skulle överflyttas från Kungl.

Maj:t å länsstyrelserna. Såväl kronans som den enskildes rätt kunde,

framhåller ämbetet vidare, tillgodoses genom den besvärsrätt, som komme

att finnas mot länsstyrelsens beslut. Besvärsrätten kunde tänkas ordnad

på samma sätt som enligt lagen den 8 november 1912 om avlösning av

vissa frälseräntor, d. v. s. rätt till besvär inom 60 dagar från beslutets

dag. I sådant fall syntes föreskrift böra meddelas om delgivning av

länsstyrelsens beslut med kammaradvokatfiskalsämbetet.

Ämbetet bemöter den möjliga invändningen, att det skulle sakna

praktisk betydelse att nu, då indelningsverket sedan lång tid tillbaka

vore ställt på avskrivning, vidtaga förändringar av ifrågavarande bestämmelser.

Åmbetet påvisar nämligen, hurusom antalet effektiva rotar

under vissa angivna föratsättningar kan beräknas utgöra, år 1922 1,832,

år 1925 1,611, år 1930 1,071, år 1935 434 och ännu år 1939 7.

I sitt förenämnda utlåtande av den 15 december 1919 hava kammarkollegiet

och statskontoret förklarat sig finna vad av advokattiskalsämbetet

i huvudsak anförts vara av den betydelse, att en revision av de

nu gällande bestämmelserna syntes ofrånkomlig. Den av advokatfiskalsämbetet

verkställda utredningen måste sålunda — framhålla ämbetsverken

— till en början anses ådagalägga, att skillnaden i kostnaden för de

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 75 käft. (Nr 86.) 422 20 2

Yttrande av

kammarkollegiet

och

statskontoret.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 86.

olika rotarna eller rusthållen vid samma regemente vore högst väsentlig.

Största olikheten torde föreligga mellan å ena sidan kontantkontrakten

och å andra naturakontrakten, men även inom vardera av nämnda

grupper vore skillnaden anmärkningsvärd. På sätt förut antytts, måste

bibehållandet av den nuvarande anordningen med ett enda värde för

samtliga rotar eller rusthåll vid ett regemente medföra, att en del rotar

komme att erhålla en ersättning, som med åtskilliga hundratal kronor

överstege den verkliga kostnaden vid besväret, under det vid andra rotar

ersättningen med kanske lika mycket understege den verkliga kostnaden.

Särskilda värden å besväret syntes förty böra bestämmas för varje rusthåll

och rote. Denna anordning hade även, på sätt inhämtades av advokatfiskalsämbetets

utredning, tidigare varit ifrågasatt, men icke befunnits

lämplig med hänsyn bland annat till de väsentliga kostnader, som ansetts

därmed komma att bliva förbundna. Emellertid vore att märka,

att, på sätt advokatfiskalsämbetet statistiskt påvisat, dels antalet effektiva

rotar numera högst väsentligt nedgått och ständigt minskades, dels ock

antalet kontantkontrakt, vilka näppeligen kunde bereda någon svårighet

vid uppskattningen, utgjorde omkring hälften av samtliga kontrakt.

Med hänsyn till de rådande osäkra prisförhållandena torde en uppskattning

av rustnings- och roteringsbesvären blott vart tionde år numera

vara synnerligen olämplig. Advokatfiskalsämbetet hade föreslagit,

att värdena skulle fastställas endast för tre år i sänder. Då det emellertid

syntes angeläget, att nya uppskattningar med därav föranledda

besvär och omkostnader icke skedde oftare än nödvändigt, ansåge ämbetsverken,

att ifrågavarande värden borde kunna fastställas att gälla

var gång för en femårsperiod.

I fråga om nu gällande ordning för de förevarande värdenas uppskattning

och fastställelse hade advokatfiskalsämbetet påvisat, att de för

ändamålet valda nämnderna måste anses hava på ett synnerligen otillfredsställande

sätt fyllt sin uppgift. Dessa nämnders bibehållande syntes

ämbetsverken fördenskull varken nödigt eller lämpligt. I stället syntes

det näppeligen vara förenat med någon betänklighet, att utredningen

rörande de med ifrågavarande besvär förenade kostnaderna anförtroddes

åt länsstyrelserna själva. Därest förberedande utredningar uppdroges åt

vederbörande landsfiskaler, syntes, med hänsyn till å ena sidan att uppskattningar

icke skulle komma att verkställas oftare än vart femte år

och å andra sidan det betydande antalet kontantkontrakt, länsstyrelserna

icke härigenom komma att alltför mycket betungas. Det syntes emellertid

ämbetsverken vidare, som om det icke vore vare sig nödvändigt

eller — med hänsyn till aktuella förslag rörande decentralisation av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 86.

11

regeringsärenden — lämpligt, att värdena skulle fastställas av Kungl.

Maj:t, utan torde jämväl detta fastställande kunna överlåtas å länsstyrelserna.

Såväl enskildas som kronans rätt torde kunna på ett fullt betryggande

sätt tillgodoses, om, såsom advokatfiskalsämbetet föreslagit,

besvär över länsstyrelses beslut i ämnet Unge föras hos exempelvis kammarkollegiet,

därvid kronans rätt lämpligen borde iakttagas av advokatfiskalsämbetet,

som förty borde delgivas vederbörande länsstyrelsers

beslut.

Såsom en sammanfattning av vad sålunda erinrats syntes ämbetsverken

alltså en revision av de här berörda författningsbestämmelserna

böra ske i den riktning, att — i stället för de hittillsvarande, för samtliga

rusthåll eller rotar vid samma regemente gemensamma värdena å

rustnings- och roteringsbesväret — ett individuellt värde fastställdes för

varje särskild rote eller rusthåll, att sistnämnda värden, i anseende till

de inträdda osäkra prisförhållandena, erhölle en väsentligt kortare giltighetstid

än nu vore fallet, förslagsvis fem år, samt att den nuvarande

anordningen — med en förberedande utredning jämte förslag av en särskild

uppskattningsnämnd, förslagets hänskjutande till landstingets och

länsstyrelsens yttrande samt värdenas fastställande i sista hand av Kungl.

Maj:t — ersattes med ett förenklat förfarande, anordnat exempelvis på

det sätt, att befattningen med ifrågavarande uppskattningar överlämnades

till länsstyrelserna, som, efter en grundläggande utredning jämte

förslag av vederbörande landsfiskaler och sedan rote- och rusthållarna

beretts tillfälle att däröver inkomma med yttrande, meddelade slutlig

fastställelse av värdena i fråga, därvid rätt till fullföljd av talan mot

dessa lansstyrelsernas beslut borde inrymmas åt såväl de enskilda roteoch

rusthållarna som kronan.

För den händelse ifrågavarande förslag vunne statsmakternas gillande,

borde, efter vederbörande ämbetsmyndigheters hörande och i så

god tid, att under år 1920 nya värden hunne fastställas, genom kungl.

förordning utfärdas närmare föreskrifter rörande tillämpningen av de föreslagna

lagbestämmelserna. Därvid torde vad av advokatfiskalsämbetet i

sådant avseende föreslagits böra vinna beaktande. Särskilt syntes böra

uppmärksammas, att därest efter den 31 december 1919 förändring ägde

rum i gällande avtal mellan soldat och rote- eller rusthållare, värdet av

rotens eller rusthållets prestationer borde, utan hänsyn till de inträdda

förändringarna, icke fastställas högre än till värdet av nuvarande prestationer.

I annat fall skulle statsverket kunna åsamkas betydliga kostnader

på så sätt, att de soldaten tillkommande förmånerna höjdes genom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts proposition Nr 86.

överenskommelser, som träffades, sedan det blivit känt, att staten utbetalade

ersättning för desamma.

Därest Kungl. Maj:t skulle dela ämbetsverkens mening, att de gällande

lagbestämmelserna i förevarande ämne numera icke möjliggjorde

ens en tillnärmelsevis rättvis uppskattning av kostnaderna av rustningsoch

roteringsbesväret, ävensom att förty snarast möjligt en ändring av

dessa bestämmelser borde åvägabringas, uppställde sig frågan, huruvida,

med hänsyn därtill att ett medgivande till en dylik lagändring kunde

utverkas först under loppet av 1920 års riksdag, med ett fastställande

av nya värden för den instundande tioårsperioden kunde i avbidan därå

anstå.

Vid ett övervägande härav torde kunna framhållas, hurusom det

egentliga syftet med bestämmelsen i 3 § i 1892 års lag väl finge anses

vara, att vart tionde år ny uppskattning av värdena skulle äga rum,

medan det däremot torde vara av oväsentlig betydelse, huruvida det

njm värdet fastställdes året innan eller samma år som värdet första

gången skulle tillämpas, blott fastställandet skedde i god tid före den

i samband med kronouppbörden i slutet av året skeende utbetalningen

av ersättningsbeloppen.

Det torde ytterligare för den sålunda uppkomna frågans bedömande

kunna erinras, att, då på sätt förut upplysts beträffande vissa län, lagenlig

uppskattning genom nämnd icke ägt rum, ärendet i allt fall icke

kunde komma att hos Kungl. Maj:t föreligga i ett skick, som motsvarade

ett strängt iakttagande av gällande författnings föreskrifter rörande

dess förberedande handläggning.

Skulle Kungl. Maj:t med hänsyn till den omförmälda lagbestämmelsens

ordalydelse och oaktat den nu föreliggande utredningens bristfällighet

likväl anse sig böra år 1919 fastställa nya värden för tio år

framåt, torde följande böra beaktas. Ifrågavarande värden, som ju skulle

hänföra sig till samtliga rotar eller rusthåll vid respektive regemente,

torde böra fastställas till så lågt belopp, att vid en eventuell enligt de

föreslagna bestämmelserna verkställd individuell uppskattning för ingen

rote eller rusthåll skulle komma att ernås lägre belopp än det sålunda

fastställda. I annat fall skulle till synes icke kunna hindras, att då

vederbörande rote eller rusthåll väl måste anses äga rätt att under samtliga

kommande 10 år påfordra ersättning med minst det sålunda under

år 1919 fastställda värdet, en del rotar och rusthåll komme att på statsverkets

bekostnad göra en otillbörlig vinst, motsvarande skillnaden

mellan det fastställda värdet och de verkliga kostnaderna. På sätt advokatfiskalsämbetet

föreslagit, torde i sådant syfte kunna fastställas ett

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

13

värde av 100 kronor att gälla för samtliga regementen med undantag av

Livregementets dragoner, där värdet å kela rustningsbesväret borde fastställas

till 425 kronor och å skyldigheten att hålla karl 100 kronor.

Genom ett sådant förfarande, som det nyss angivna, skulle väl lagens

bestämmelser formellt taget komma att iakttagas, men reellt skulle

givetvis därigenom brytas mot desamma i betänklig grad. De sålunda

bestämda värdena skulle nämligen, ehuru uttryckligen fastställda att

gälla för tio år framåt, i själva verket ej vara avsedda att någonsin tilllämpas,

utan måste — vare sig riksdagen bifölle eller avsloge det förslag

om ändrade grunder, som kunde komma att av Kungl. Maj:t framläggas

— nya bestämmelser meddelas om de värden, som skulle i realiteten

bliva gällande. Vid sådant förhållande funne sig ämbetsverken

icke kunna förorda detta alternativ utan ansåge, att med fastställandet

av ifrågavarande värden borde anstå, tills riksdagen meddelat sitt beslut

i frågan.

På grund av vad sålunda anförts hemställde kammarkollegiet och

statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte, innan fastställelse skedde av nya

värden å rustnings- och roteringsbesvären, dels i proposition till 1920 års

riksdag föreslå sådan ändring av § 3 av förberörda lag den 2 december

1892, att däri komme att stadgas, att år 1920 för åren 1920—1924

samt sedermera år 1924 och därefter vart femte år, varje gång för de

närmast följande fem åren, länsstyrelsen i län, varest fortfarande funnes

effektivt rusthåll eller rote, skulle bestämma rustnings- och roteringsbesvärets

värde för det i § 1 angivna ändamål, därvid länsstyrelsen hade

att fastställa särskilt värde för varje rusthåll eller rote inom länet, dels

ock, under förutsättning att en dylik lagändring komme att genomföras,

genom förordning utfärda närmare föreskrifter rörande tillämpningen

av de nya lagbestämmelserna.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 31 december 1919

yttrade dåvarande statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet till

statsrådsprotokollet, bifogat den till 1920 års riksdag avlåtna proposition

nr 64, bland annat, att den i ärendet verkställda utredningeu, för vars

huvuddrag i det föregående redogjorts, oförtydbart ådagalade behovet av

ändrade bestämmelser rörande uppskattning av rustnings- och roteringsbesvärens

värde. Årendet förelåge ännu icke i det skick, anförde bemälde

departementschef vidare, att detsamma kunde slutgiltigt underställas

Kungl. Maj:ts prövning, men vore det hans avsikt att, så snart sig göra

läte, framlägga förslag till erforderlig ändring av ifrågavarande lagbestämmelser.

Vid sådant förhållande och med hänsyn till vad myndigheterna

Proposition

till 1920 års

riksdag angående

uppskattning

av

rustnings- och

roteringsbesvären

s värde

under år

1920.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Yttranden

från vederbörande

länsstyrelser.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

därom anfört, torde det icke vara lämpligt att på grundval av nu gällande

lagbestämmelser i ämnet för den instundande tioårsperioden fastställa

nya värden å rustnings- och roteringsbesvären, utan syntes med

sådan uppskattning böra anstå i avvaktan på avgörandet av frågan om

en revision av berörda lagbestämmelser. Då emellertid, även om sistnämnda

fråga hunne föreläggas 1920 års riksdag till avgörande, en förnyad

värdering, anordnad i huvudsak på sätt myndigheterna föreslagit,

näppeligen kunde slutföras i så god tid, att densamma vunnit laga kraft

vid den tidpunkt, då den å 1920 belöpande ersättningen för ifrågavarande

besvär skulle till rust- och rotehållarna utbetalas, syntes ersättningen

för nämnda år lämpligen böra utgå enligt de genom förenämnda

kungörelse den 31 december 1909 för tioårsperioden 1910—1919 fastställda

värden; och torde riksdagens medgivande härutinnan böra inhämtas.

I enlighet med vad sålunda anförts beslöt Kungl. Maj:t genom proposition

föreslå riksdagen medgiva, att — utan hinder av vad i § 3

av lagen angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 2

december 1892 stadgades om bestämmande vart tionde år, varje gång

för de närmast följande tio åren, av rustnings- och roteringsbesvärens

värde för det i § 1 av samma lag angivna ändamål — de genom kungörelsen

den 31 december 1909 angående ny uppskattning av rustningsoch

roteringsbesvären vid vissa truppförband för en tid av tio år, räknat’"

från början av år 1910, fastställda värden finge gälla jämväl under

år 1920.

Sedan riksdagen bifallit förevarande proposition, utfärdades i enlighet

härmed den 19 mars 1920 kungörelse angående uppskattning av

rustnings- och roteringsbesvärens värde vid vissa truppförband under år

1920 (svensk författningssamling nr 99).

Över myndigheternas ifrågavarande förslag till ny ordning för uppskattning

och fastställelse av rustnings- och roteringsbesvärens värde

hava infordrats yttranden från länsstyrelserna i de län, varest fortfarande

finnas effektiva rusthåll eller rotar vid regemente eller kår. Länsstyrelserna

hava i allmänhet ansett en revision av nu förefintliga bestämmelser

vara erforderlig.

Av de hörda länsstyrelserna, till antalet 20, hava länsstyrelserna

i Stockholm, Linköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Kristianstad, Karlstad,

Västerås, Gävle och Falun förklarat sig till alla delar biträda förslaget.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Kr 8G.

Länsstyrelsen i Malmö, som emellertid håller före, att de ersättningsbelopp,

vilka ännu återstå att gälda, icke torde vara av någon avsevärd

betydelse vare sig för statsverket eller ersättningstagarna själva

samt att det synes vara väl sent att för det återstående ringa antalet

ersättningstagare införa ett rätt omständligt förfarande för åstadkommande

av en bättre ordning i nu ifrågavarande avseende, har ingen

principiell erinran mot kammarkollegiets och statskontorets förevarande

förslag.

Länsstyrelsen i Umeå har icke annat att erinra mot förslaget, än

att ersättningen borde bestämmas enligt medeltalet av de senast gångna

fem årens verkliga utgifter, varjämte länsstyrelsen påpekar att, därest

det skulle anses, att en prövning av ersättningarna genom länsstyrelserna

kunde medföra ojämnhet i ersättningsbeloppen, prövningen torde

böra anförtros åt central myndighet, förslagsvis kammarkollegiet. Länsstyrelsen

framhåller såsom särskild orsak till sitt tillstyrkande i övrigt

av förslaget, att länsstyrelserna för bedömandet av värdet av de från

rote- och rusthållarna utgående förmåner numera torde hava tillfälle att

anlita sakkunnigt biträde.

Länsstyrelserna i Örebro, Göteborg, Mariestad och Östersund hava

icke annan erinran att framställa mot förslaget, än att uppskattningen

av besvären enligt dessa länsstyrelsers mening möjligen borde ske under

inedverkan av särskilt tillkallade sakkunniga — enligt länsstyrelsens i

Örebro åsikt utan förberedande utredning av vederbörande landsfiskal.

Länsstyrelsen i Östersund ifrågasätter alternativt, att yttrande i uppskattningsfråga

av vederbörande länsstyrelse inhämtas från sakkunnigt

håll, exempelvis hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Länsstyrelsen i Luleå har icke annat att erinra mot förslaget än

att uppskattningsnämnderna borde bibehållas för verkställande av den förberedande

utredningen, men att emellertid till ledning för nämndernas

arbete borde meddelas särskilda anvisningar rörande grunderna för uppskattningens

verkställande.

Medan sålunda ovannämnda 17 länsstyrelser i huvudsak icke haft

något att erinra mot ämbetsverkens ifrågavarande förslag, hava de tre

övriga länsstyrelserna — i Vänersborg, Nyköping och Uppsala — ställt

sig avvisande mot samma förslag.

Länsstyrelsen i Vänersborg finner sålunda icke, att något vägande

skäl av myndigheterna anförts för överflyttande å länsstyrelserna av fastställandet

utav rustnings- och roteringsbesvärens värde. Enligt länsstyrelsens

mening bör uppskattningen fortfarande verkställas av nämnd.

Då materialet för uppskattningen lättast kan tillhandahållas av veder
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

börande regementschefer, vilka äga tillgång till soldatkontrakten och

genom soldaterna kunna erhålla erforderliga kompletterande uppgifter i

ämnet, borde enligt länsstyrelsens åsikt uppskattningen ske regementsvis.

Av nämndens tre ledamöter borde en utses av vederbörande regementschef,

en av landstinget i det län, där flertalet av regementets rusthåll

eller rotar äro belägna, samt den tredje ledamoten av vederbörande

länsstyrelse. Länsstyrelsen anser det också kunna ifrågasättas, huruvida

icke uppskattningen helt borde anförtros åt vederbörande militära myndigheter.

Länsstyrelsen förordar förslaget, att ett individuellt värde

åsättes varje rusthåll eller rote. Vad beträffar giltighetstiden för de

fastställda värdena uttalar länsstyrelsen, att bestämda tidpunkter för

framtida värderingar icke torde böra bestämmas, utan att det borde ankomma

på Kungl. Maj:t att, då förhållandena på prismarknaden därtill

föranleda, förordna om ny uppskattning. Dessutom betonar länsstyrelsen

angelägenheten av att särskilda bestämmelser meddelas rörande grunderna

för uppskattningen.

Länsstyrelsen i Nyköping anser ändrade bestämmelser rörande fastställandet

av ifrågavarande besvärs värden icke erforderliga, utan håller

före, att en tillfredsställande lösning torde kunna vinnas genom att låta

de gamla värdena undergå den höjning, som med hänsyn till penningvärdets

fall torde kunna anses skälig. Beträffande rusthåll eller rotar

med s. k. kontantkontrakt borde enligt länsstyrelsens mening föreskrivas,

att ersättningen icke finge överstiga utgifterna för besvärets fullgörande.

Länsstyrelsen förordar förslaget att minska giltighetstiden för de åsätta

värdena från tio till fem år.

Länsstyrelsen i Uppsala förklarar sig icke hava funnit tillräckliga

skäl för överflyttning å länsstyrelserna av uppskattningen av ifrågavarande

ersättningar.

Framställning I en till Kungl. Maj :t inkommen skrift har en av rotehållarna för

om ersättning roten nr 39 Eriksson av Norrlands 3:e roteringsbåtsmanskompani gjort

lama för framställning om gottgörelse för den merkostnad roteringsbesvärets utroten

nr 39 görande betingat utöver den ersättning, rotehållarna enligt lagen den 2

3m rotering december 1892 angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären

båtsmanskom- uppburit för år 1919.

pam'' över denna framställning hava dels marinförvaltningen dels ock

kammarkollegiet och statskontoret gemensamt anbefallts attavgivayttranden.

larmförvait- Marinförvaltningen har i yttrande den 22 april 1920 över framställningens

ningen erinrat, att enligt lagen den 2 december 1892 ersättning för rote
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 86. 1?

ringsbesväret vid ifrågavarande båtsmanskompani utginge med 120 kronor

för år. Under framhållande, att ehuru numera endast ett fåtal båtsmansnummer

kvarstode effektiva, rätt och billighet likväl syntes kräva, att åtgärder

vidtoges för att penningvärdets fall måtte föranleda ökning i

ersättningsbeloppen för båtsmanshållet, ävensom att det syntes marinförvaltningen

skäligt, att uppskattningen härav skedde på samma sätt

som för rustnings- och roteringsbesväret vid armén, har marinförvaltningen

hemställt, att vid pågående utredning rörande ändrade grunder

för ifrågavarande besvärs uppskattande vid armén jämväl måtte tagas

under övervägande, huruvida icke berörda besvär vid båtsmanshållet

borde ersättas enligt likartade grunder som motsvarande besvär vid

armén.

I gemensamt yttrande den 8 oktober 1920 över framställningen

hava kammarkollegiet och statskontoret, med överlämnande av ett utav

kammaradvokatfiskalsämbetet avgivet tjänstememorial, uttalat sin anslutning

till vad marinförvaltningen i ärendet anfört.

I berörda tjänstememorial har advokatfiskalsämbetet erinrat, att

jämlikt § 1 av lagen den 2 december 1892 lindring i rustnings- och

roteringsbesvären skulle, på sätt i lagen närmare angåves, äga rum

från och med år 1904 med hela beloppet av besvärens uppskattade

värde ävensom att i § 2 av samma lag föreskrivits, att vid uppskattning

av nämnda besvär för det i § 1 angivna ändamål prestationerna

för varje rusthåll eller rote skulle vid båtsmanshållet kompanivis bestämmas

till vissa närmare angivna värden av lägst 50 och högst 120

kronor. Värdet av prestationerna vid båtsmanshållet, anförde ämbetet

vidare, vore sålunda fixerat utan att, på sätt som vore gällande vid arméns

truppförband, vara föremål för ny uppskattning vart tionde år i enlighet

med § 3 i 1892 års lag. Anledningen till denna begränsning i sagda

lagrums tillämplighetsområde vore att finna i 1887 års riksdags beslut

om båtsmanshållets sättande på vakans och vakanssättningens beräknade

slutförande före år 1899, då enligt 1892 års lag prestationerna vid arméns

truppförband första gången skulle omvärderas. Den antydda beräkningen

hade emellertid visat sig vara felaktig, vilket framginge redan

av det förhållandet, att i riksstaten årligen upptoges ett belopp till ersättning

för rustning och rotering vid flottan. Den 1 januari 1922 torde

antalet effektiva båtsmansnummer hava nedgått till 10, men ännu så

sent som år 1931 kunde en båtsman — vid roten nr 263 vid Blekinge

l:a kompani — antagas vara i tjänst.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 75 höft. (Nr 86.) 422 20 3

Kammarkollegiets

och

statskontorets

yttrande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

18 Kung!. Maj:ts proposition Nr 86.

Advokatfiskalsämbetet har vidare framhållit, att intet av de ännu

gällande kontrakten mellan rust- och rotehållare, å ena, samt båtsmän,

å andra sidan, vore av den beskaffenhet, att däri avtalats allenast

kontant lön, utan utginge till samtliga båtsmän jämte lönen naturaförmåner

av olika slag och omfattning. Något bedömande i detalj av

kostnaden för besvärets utgörande hade icke synts ämbetet erforderligt

och hade för övrigt med enbart kontrakten som material icke varit

genomförbart. Sålunda hade värdet av vissa prestationer — såsom

brukningshjälp, mulbete, gärdselfång — på grund av bland annat kontraktens

härutinnan svävande bestämmmelser icke kunnat av ämbetet

uppskattas. Hemkallet däremot hade med ledning av vederbörliga markegångstaxor

i regel varit uppskattbart. Vid beräknandet av kostnaden

hade det framgått, att enbart hemkallet betingat ett värde betydligt

överstigande hela den till rust- och rotehållarne utgående'' högsta ersättningen.

Av det ovan anförda syntes det ämbetet framgå, att ändrade bestämmelser

för ersättningen till rust- och rotehållarne vid båtsmanshållet

vore av behovet påkallade. Syftemålet med 1892 års lag, anförde ämbetet

vidare, torde hava varit att åt rust- och rotehållarne bereda full gottgörelse

för de med rust- och roteringsbesvärets utgörande förenade

kostnader.

Advokatfiskalsämbetet har slutligen hemställt, att den föreliggande

framställningen icke måtte föranleda annan åtgärd, än att blivande

förslag till ändrade bestämmelser rörande uppskattningen av rustningsoch

roteringsbesvären måtte komma att omfatta jämväl samma besvär

vid båtsmanshållet.

Kammarkollegiets och statskontorets förevarande förslag går ut på,

att ett individuellt värde skall fastställas för varje särskild rote eller

rusthåll, att nämnda värden, i anseende till de inträdda osäkra prisförhållandena,

böra erhålla en giltighetstid av allenast fem år, samt att

den nuvarande ordningen för uppskattning av värdet av besvären bör

ersättas med ett förenklat förfarande, anordnat exempelvis på det sätt,

att befattningen med ifrågavarande uppskattningar överlämnas till länsstyrelserna,

vilka, efter en grundläggande utredning jämte förslag av

vederbörande landsfiskaler och sedan rote- och rusthållarna beretts tillfälle

att däröver inkomma med yttrande, meddela slutlig fastställelse av

värdena i fråga, därvid rätt till fullföljd av talan mot dessa länsstyrelsernas

beslut bör inrymmas åt såväl de enskilda rust- och rotehållarna

som kronan.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

Av den förebragta utredningen synes otvetydigt framgå, att de nu

gällande föreskrifterna i ämnet icke äro tillfredsställande samt att en

revision av samma föreskrifter är nödvändig för möjliggörande av en

rättvis uppskattning av kostnaderna för ifrågavarande besvärs fullgörande.

I betraktande av antalet av de effektiva rusthåll och rotar,

vilka ännu förefinnas och åtskilliga år framåt beräknas bestå, lärer en

sådan revision äga icke ringa praktisk betydelse. Att den ifrågasatta

revisionen får omfatta även besvären vid båtsmanshållet, vilka icke varit

föremål för någon omvärdering sedan tillkomsten av 1892 års lag, torde

allenast vara med rättvisa förenligt. Jag tillåter mig att i fråga härom

erinra, att 1892 års urtima riksdag i skrivelse nr 4 uttalat, att den av

1887 års riksdag beslutade vakanssättningen av båtsmanshållet, såvitt

bedömas kunde, komme att fullständigt genomföras inom den år 1887

beräknade tiden av åtta år, men att, därest mot förmodan rustningsoch

roteringsbesvären vid båtsmanshållet framdeles komme att ånyo

effektivt utgöras, riksdagen ansett det vara eu naturlig sak, att dessa

besvär, i likhet med vad riksdagen besluta beträffande övriga rustningsoch

roteringsbesvär, bleve underkastade ny och periodvis återkommande

uppskattning.

Enligt ämbetsverkens mening är det, särskilt med hänsyn till

rådande osäkra prisförhållanden, icke tillfredsställande, att värdena fastlåsas

för så lång tidrymd som tio år. Denna åsikt torde icke kunna

jävas; och finner jag förslaget, att ny uppskattning av värdena skall

äga rum vart femte år, väl avvägt.

Syftet, att ersättningarna i möjligaste mån skola motsvara de verkliga

kostnaderna för besvären, lärer med hänsyn till den olika tungan

av natura- och kontantkontrakt icke kunna effektivt vinnas annorledes

än genom att fastställa ett individuellt värde för varje rusthåll eller rote.

Omläggas grunderna för värdesättningen på sådant sätt, torde anledning

saknas att hos Kungl. Maj:t bibehålla bestyret med värdenas

fastställande, utan torde detta, såsom föreslagits, böra överflyttas å länsstyrelserna.

Vad den förberedande utredningen, som bör föregå länsstyrelsernas

beslut, vidkommer, hava kammarkollegiet och statskontoret föreslagit,

att denna skulle uppdragas åt landsfiskalerna. Därjämte hava vid denna

fråga några länsstyrelser gjort gällande, att länsstyrelserna i och för

uppskattningen borde få anlita särskilda sakkunniga. Emellertid torde

det icke vara nödvändigt att för närvarande fatta definitiv ståndpunkt

till spörsmålet om den lämpligaste formen för verkställande av den förberedande

utredningen, utan torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr S6.

därest förevarande förslag i huvudsak vinner statsmakternas bifall, efter

vederbörande ämbetsmyndigheters hörande bestämma därom i samband

med utfärdande av föreskrifter rörande tillämpningen av de nya lagbestämmelserna

i ämnet. Jag vill i detta sammanhang endast erinra,

att de kostnader, som skulle föranledas av anlitandet av dylika sakkunniga,

icke synas mig nödvändiggöra beredandet av särskilda medel

för ändamålet på annat sätt, än att medgivande hos riksdagen utverkas

till att sagda kostnader må bestridas av vederbörande anslag till ersättning

för rustning och rotering, vilka ju hava förslagsanslags natur,

och synes någon höjning av anslagen i anledning härav icke påkallas.

För underlättande av länsstyrelsernas arbete med ifrågavarande

värdens fastställande och vinnande av möjligast enhetliga principer för

värdesättningen torde här ovan antydda föreskrifter rörande tillämpningen

av de nya lagbestämmelserna jämväl böra, såvitt möjligt, innefatta vissa

allmänna grunder för värdesättningen. I övrigt synes vad kammaradvokatfiskalsämbetet

anfört i förevarande hänseende böra vinna tillbörligt

beaktande vid utfärdandet av dylika föreskrifter.

Mot länsstyrelses beslut i nu ifrågavarande ämne bör besvärsrätt

givetvis tillkomma såväl kronan som enskild part. För de bestämmelser

därom, jag ämnar föreslå, hava motsvarande föreskrifter i lagen den 8

november 1912 om avlösning av vissa frälseräntor tjänat till ledning.

Därest nu ifrågasatta lagändringar av riksdagen beslutas, är, såsom

nämnts, erforderligt, att efter vederbörlig utredning föreskrifter utfärdas

rörande tillämpningen av de nya bestämmelserna. Icke minst på grund

härav torde knappast kunna förväntas, att länsstyrelserna skola medhinna

att fastställa rustnings- och roteringsbesvärens värde för innevarande år

i tillräckligt god tid före den tidpunkt, då den å året belöpande ersättningen

för omförmälda besvär skall utbetalas. Med hänsyn härtill torde

det icke kunna undvikas att låta de nya bestämmelserna i ämnet träda

i. kraft först med ingången av år 1922. Vid sådant förhållande bör, i

likhet med vad beträffande år 1920 ägde rum, riksdagens medgivande

utverkas därtill, att de genom förenämnda kungörelse den 31 december

1909 för tidsperioden 1910—1919 fastställda värden må gälla även för

innevarande år. Härvid har jag tagit under övervägande frågan, huruvida

det skulle vara möjligt att redan för innevarande år- bereda rusteller

rotehållare, vilka på grund av dem åliggande byggnadsskyldighet

eller andra omständigheter äro speciellt betungade, särskild ersättning

utöver den,, som utgår enligt nyssnämnda kungörelse. I betraktande

av de praktiska svårigheter, varmed en dylik åtgärd skulle vara förenad,

har jag emellertid icke ansett mig böra framställa förslag härom.»

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts proposition Nr 86.

21

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst det förslag

till lag om ändring i vissa delar av lagen den 2 december 1892 angående

lindring i rustnings- och roteringsbesvären, som han i anslutning

till det nu anförda låtit upprätta inom försvarsdepartementet, hemställde

departementschefen, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen att

dels antaga berörda förslag

dels ock medgiva

a) att, därest vid uppskattning av rustnings- och roteringsbesvär

erfordras, att länsstyrelse biträdes av särskild sakkunnig, härav föranledda

utgifter må bestridas av vederbörande anslag till ersättning för

rustning och rotering, och

b) att — utan hinder av vad i § 3 av lagen den 2 december 1892

angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären stadgas om bestämmande

vart tionde år, varje gång för de närmast följande tio åren, av

rustnings- och roteringsbesvärens värde för det i § 1 av samma lag

angivna ändamål — de genom kungörelsen den 31 december 1909 angående

ny uppskattning av rustnings- och roteringsbesvären vid vissa

truppförband för en tid av tio år, räknat från början av år 1910, fastställda

värden må gälla jämväl under år 1921.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skulle avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik von Horn.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

Bil. A.

Vördsamt memorial.

Genom särskilda remisser den 16 juni och den 26 november 1919 hava

kungl. kollegium och kungl. statskontoret infordrat advokatfiskalsämbetets yttrande

i ärende angående uppskattning av rustnings- och roteringsbesvären för

åren 1920—1929. I anledning härav får ämbetet vördsamt anföra följande.

Jämlikt 1 § i lagen den 2 december 1892 angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären

skall lindring i besvären, på sätt i lagen närmare angives, äga rum

från och med år 1904 med hela beloppet av besvärens uppskattade värde. I 3 § av

berörda lag stadgas, såvitt nu är i fråga, följande: År 1899 och därefter vart tionde

år, varje gång för de närmast följande tio åren, bestämmer Konungen rustnings- och

roteringsbesvärens värde för det i 1 § angivna ändamål efter föregående utredning

av en nämnd och utlåtande av vederbörande landsting. Omförmälda nämnd

skall för varje landstingsområde, inom vilket finnas rusthåll eller rotar, tillhörande

regemente, bestå av ordförande och fyra ledamöter, av vilka ordföranden och en

ledamot utses av Konungens befallningshavande, en ledamot av landstinget och

två ledamöter för varje regemente av vederbörande rust- eller rotehållare. Där

inom ett landstingsområde antalet rusthåll eller rotar vid samma regemente understiger

femtio, erfordras beträffande dessa icke något yttrande av nämnd. Efter

det nämndernas förslag avgivits och vederbörande landstings yttranden inhämtats,

bestämmas ifrågavarande värden till ett för varje rusthåll eller rote vid

samma regemente i fullt tiotal av kronor angivet, lika belopp. Erforderliga föreskrifter

angående val av de ledamöter, som utses av rust- och rotehållare, meddelas

av Konungen. — I kungl. kungörelsen den 23 juli 1897 med vissa bestämmelser

rörande nyssberörda nämnd föreskrives, bland annat, att nämnden skall

sammanträda första gången år 1898 och därefter vart tionde år, senast under

förra hälften av juli månad, å tid och ort, som Konungens befallningshavande

bestämmer och låter meddela ordföranden och ledamöterna i nämnden, att vid

nämndens sammanträde skall föras protokoll, vilket skall innehålla det av nämnden

upprättade förslag, samt att det åligger Konungens befallningshavande, förutom

vidtagande av vissa åtgärder vid valet av de utav rust- och rotehållare

i nämnden utsedda ledamöter, att efter mottagandet av det vid nämndens sammanträde

hållna protokoll däröver inhämta landstingets yttrande samt till Kungl.

Maj:t före den 15 oktober ovan angivna år insända landstingets yttrande jämte

eget utlåtande och övriga handlingar i ärendet.

Med tillämpning av dessa bestämmelser skulle sålunda Konungens vederbörande

befallningshavande före den 15 oktober 1918 hava inkommit till Kungl.

Maj:t med de till förevarande ärende hörande handlingar.

Med de nådiga remisser, som avlåtits till ämbetsverken den 12 juni och

den 25 november 1919, hava överlämnats handlingar i ärendet från Konungens

befallningshavande i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,

Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,

Örebro, Västmanlands, Gävleborgs och Norrbottens län. Dessutom har Konungens

befallningshavande i Jämtlands län anmält, att befallningshavanden icke funnit

anledning vidtaga åtgärder för tillsättande av nämnd. Av Konungens befallningshavande

i övriga län, varest effektiva rusthåll eller rotar äro belägna, hava

Konungens befallningshavande i Kalmar, Kristianstads,Malmöhus och Kopparbergs

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

lan underlåtit iakttaga föreskrifterna i 1892 års lag och ovannämnda kungörelse,

ehuru förutsättningen för tillsättande av nämnd år 1918 varit för handen, och

har Konungens befallningshavande i Västerbottens län, där antalet effektiva rotar

understigit 50, icke anmält detta förhållande för Kungl. Maj:t. Numera har antalet

effektiva rotar i Kristianstads och Kopparbergs län nedgått under 50.

. Innan ämbetet övergår till en granskning av nämndernas förslag, får ämbetet

lämna en översikt av de uppskattningar, som tidigare ägt rum, ävensom

i samband därmed en redogörelse för tillkomsten av det grundläggande stadgandet

i ämnet, 3 § i 1892 års lag.

I sådant avseende får ämbetet till en början erinra om sambandet mellan

försvars- och skattefrågorna. Av två skilda grunder kom avskrivningen av rustnings-

och roteringsbesvären att bliva beroende av försvarsfrågans lösning. Dels

ansågs det nämligen som bekant, att eu utsträckning av värnplikten lämpligen

borde motsvaras av en inskränkning av indelningsverkets bördor, och dels blev

ju en ökning av landets försvarskrafter betingad av en nedsättning i grundskatterna,

vilken i och för sig ansågs böra medföra ett avlyftande av rustningsoch

roteringsbesvären såsom i likhet med grundskatterna ett på jorden vilande

onus. Under framhållande av sambandet mellan utsträckning av värnplikten

samt bibehållandet av indelningsverket i dess dåvarande form hemställde riksdagen

i underdånig skrivelse den 13 maj 1867, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda

och vid uppgörande av förslag till arméns organisation taga i övervägande

om och på vad villkor det på rote- och rusthållare vilande besvär måtte kunna

lindras eller ock avlösas samt jämväl på andra samhällsklasser fördelas. I anledning

härav tillkallade Kungl. Maj:t kommitterade för utredning och förslag rörande

lindring i nämnda besvär. I sitt år 1868 avgivna betänkande i ämnet anförde

kommitterade i fråga om uppskattning av besvärens värde inledningsvis följande

(sid. 43): »Till utredningen av den fråga, som blivit kommitterade förelagd, kar

vidare hört att undersöka och angiva vad årlig kostnad, som genom besväret av

roteringen och rusthållsindelningen uppkommit för den skattdragande jorden

samt fortfarande densamma åligger. Genom de av kommitterade för detta ändamål

gjorda beräkningar, vilka varit förenade med flera svårigheter, hava väl icke

ofelbara uppgifter kunnat ernås, men kommitterade våga föreställa sig att därmed

hava kommit det sanna och verkliga förhållandet så nära som möjligt.»

Kommitterade, som gåvo skilda framställningar rörande de båda besvären, verkställde

ock olika beräkningar av kostnaderna för utgörande av desamma. Dessa

beräkningar företedde sinsemellan dock huvudsakligen allenast den olikheten,

att beräkningen av den ursprungliga kostnaden vid rusthållsindelningen icke

såsom i fråga _ om roteriimen grundades å med orterna ingångna allmänna kontrakt.

utan å vissa i äldre handlingar funna uppgifter rörande kostnaden. Kustliållsindelningen

har nämligen icke, såsom roteringen, sin grund i överenskommelser

mellan kronan och allmogen i de skilda provinserna, de så kallade knektekontrakten,

utan i ett åtagande av enskilda åbor eller ägare av hemman att utrusta

karl och häst emot att få åtnjuta räntan av hemmanet, som då indelades

till rusthållshemman. — Såsom av det förestående framgår, skulle kommitterade

icke blott beräkna den kostnad, som uppkommit för den skattdragande jorden,

utan jämväl den kostnad, som fortfarande ålåg densamma. Kommitterade erinrade

härvidlag, hurusom den ovillkorliga skyldigheten för rust- och rotehållarna

att utan avseende på kostnaden till rikets tjänst uppsätta knekt och häst i förening

därmed, att inträde i krigstjänst vid indelta armén vore frivilligt och beroende

på legoavtal emellan rust- eller roteliållaren och mönstergill karl, haft

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:is proposition Nr 86.

till följd, att äldre bestämmelser om knekts förmåner av rusthållet eller roten

kommit ur bruk. Till ledning för nämnda beräkningar rörande roteringen, som

i det följande närmast uppmärksammas, synas kommitterade hava käft uppgifter

angående soldaternas löneförmåner och rotehållarnas åtaganden vid varje rote,

vilka uppgifter infordrats från rotehållarna genom kompanicheferna. Vid granskning

av dessa uppgifter befunnos de emellertid — till synes särskilt beträffande

kostnaderna för mulbete, vedbrand, gärdselfång, torpens brukning och byggnadernas

underhåll samt i fråga om torpjordens avkastning — sig emellan förete

större skiljaktigheter än som av olika ortsförhållanden kunde förklaras och vilka

tycktes föranledda såväl av de olika synpunkter, från vilka man utgått, som av

verkligt missförstånd och felaktig uppskattning. Kommitterade förklarade, att

för dem återstode endast att efter noga granskning söka rätta felen och överdrifterna.

För utförande därav antogo kommitterade vissa närmare angivna

grunder. De medelbelopp av dåvarande roteringskostnaden, som därvid uträknades

för regementen och kårer, voro sinsemellan väsentligen skiljaktiga: högsta

medelkostnaden vid Västgöta-Dals — nu Hallands — regemente belöpte sig till

162 kronor 57 öre och lägsta vid Norrbottens fältjägarekår — nu Norrbottens

regemente — till 63 kronor 39 öre. Kommitterade uttalade härom, att dessa

skiljaktigheter väl till en del härledde sig därifrån, att soldaten i den ena orten

betingat sig högre villkor än i den andra, men att de dock även hade sin förklaringsgrund

dels i de olika varuvärdena å särskilda orter och dels i den större

eller mindre jordrymd, som åt soldaten blivit upplåten. Kommitterade stannade

emellertid icke vid de beräkningar, som nu nämnts, utan verkställde, på det att

den då utgående kostnaden måtte kunna ur flera synpunkter bedömas, åtskilliga

andra medeltalsberäkningar och lämnade uppgifter, varom vid betänkandet fogade

tabeller lämnade närmare besked. Av dessa framgå i fråga om roteringen,

bland annat, kommitterades medelberäkning för nummer av hela dåvarande kostnaden

för besväret, av kostnaden efter vakansavgift, efter endast kontant lön och

efter lön med torp ävensom högsta vakansavgiften vid regementet och medium

av högsta vakansavgiften vid varje kompani. I fråga om de båda senare uppgifterna

anförde kommitterade, att de antagit dessa uttrycka de tal, som närmast

angåve den dåvarande verkliga kostnaden, ävensom att, om detta antagande finge anses

riktigt, de utförda beräkningarna i det närmaste skulle hava träffat rätta förhållandet.

Det arbete, som kommitterade nedlagt vid fullgörandet av sitt uppdrag såväl

i det avseende, varom här varit fråga, som ock i övrigt, ledde väl icke till

någon lagstiftning i ämnet, Men de beräkningar, som verkställts, blevo av grundläggande

betydelse för senare åtgöranden i och för avskrivning av besvären.

Så begagnades i det betänkande, som avgavs år 1874 av dåvarande expeditionschefen

Älb. Anderson angående sättet och villkoren för grundskatternas

samt rustnings- och roteringsbesvärens avskrivning, vid uppskattning av besvärens

kostnader ovan berörda från rust- och rotehållare infordrade uppgifter samt

tillämpades med viss jämkning de av omförmälda kommitterade följda beräkningsgrunder.

Sålunda beräknades (sid. 56 f.):

städjans och legans årskostnad till en tjugondedel av det belopp, som vid

antagandet av karl enligt uppgifterna betalats;

lönen lika med uppgifterna;

hemkallet, bestående av spannmål, viktualier, hö, halm m. m., efter medeltalet

av 1864—1873 årens markegångspris;

mulbete, vedbrand och gärdselfång enligt uppgifterna;

skjuts och kvarnresor enligt uppgifterna;

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86. 25

kostnaderna för torpets brukning samt torpets behållna avkastning till visst

belopp för varje kvadratrev åker respektive åker samt äng och hagmark;

kostnaderna för torpets nybyggnad och underhåll med ledning av gällande

markegång för vakant soldatrote till i allmänhet 12,5 0 kronor för varje torp årligen;

kostnaderna för remontering till 40 kronor årligen för varje häst, utgörande

å eu tjänstetid av 10 år fördelad kostnad för inköp av häst efter avdrag av

hästens värde vid kasserandet; samt

hästens underhåll efter de värden, 1868 års kommitterade antagit, eller 130

kronor per år.

De resultat, vartill expeditionschefen Anderson kom i sitt betänkande, voro

på få undantag när något högre än ovanberörda kommitterades.

Beräkningen av de medelvärden för roterings- och rustningsprestationerna,

som därefter föreslogos av skatteregleringskommittén och som slutligen stadfästades

genom lagen av den 5 juni 1885, byggde väsentligen på expeditionschefen

Andersons uppskattning. Kommittén anförde härutinnan följande i sitt

den 13 september 1882 avgivna utlåtande och förslag (sid. 15): »Vad nu först

soldathållet angår, så ligga de av ovanbemälde kommitterade år 1868 beräknade

värden väl långt tillbaka och äro för övrigt liksom de i markegångstaxorna upptagna

rotevakansavgifter i de flesta fall för låga. Av dessa anledningar har kommittén

till grund för sina beräkningar uti ifrågavarande avseende antagit de i

ovanberörda betänkande av år 1874 beräknade kostnader för effektivt rusthåll

eller rote samt medeltalet av vakansavgifterna enligt de från och med år 1870

upprättade vakanskontrakt. Medeltalet av dessa båda beräkningsgrunder, ökat

till närmaste tiotal av kronor, har i allmänhet antagits utgöra värdet å den

prestation, som åligger ett rusthåll eller rote vid särskilda regementen och kårer,

likväl med den inskränkning att, därest värdet härigenom i något fall kommit att

i avsevärd män understiga medeltalet av vakansavgifterna, samma värde höjts till

närmaste tiotal däröver.»

De värden, som sålunda bestämdes i 1885 års lag angående lindring i rustnings-

och roteringsbesvären, synas hava avsetts att gälla utan någon förändring

under avskrivningstiden. Att detta icke var i överensstämmelse med rust- och

rotehållarnas intresse visar den debatt, som förekom i andra kammaren vid behandlingen

av förslaget till ovannämnda lag (andra kammarens protokoll del 3

nr 40 sid. 48 ff.). Under framhållande, att som villkor för den samma dag beslutade

avskrivningen av grundskatterna uppsatts medgivande av eu motsvarande

lindring i rustnings- och roteringsbesvären, men att full rättvisa mot rust- och

rotehållare icke bleve skipad, förrän kostnaderna för indelningsverket blivit fixerade

på samma sätt som grundskatterna, föreslog nämligen en ledamot, Sven

Kilsson, bland annat, att vid markegångssättningen skulle efter år 1886 ny uppskattning

årligen äga rum å medelvärdet av rustnings- och roteringsbesväret för

de till varje regemente eller kår hörande rusthåll eller rotar, samt att den kostnad,

varmed rusthåll eller rote efter sådan uppskattning befunnes vara betungad

utöver det i lagförslaget bestämda värdet, skulle gottgöras rusthållet eller roten

av staten. Ehuru det berättigade i syftet med förslaget vitsordades från skilda

håll, vann detta icke riksdagens gillande, möjligen beroende därpå, att förslaget

såsom väckt i kammaren icke varit föremål för utskottsbehandling eller annat

närmare övervägande. Förslaget blev dock uppmärksammat från statsmakternas

sida. I anledning av förfrågningar, huruvida regeringen hade för avsikt att framlägga

något förslag till fixerande av indelningsverkets bördor, förklarade nämligen

dåvarande statsministern Themptander vid överläggningen i andra kammaren om

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 75 höft. (Nr 86.) 422 20 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr Sfi.

värnpliktslagen (andra kammarens protokoll 1885 del 4 nr 54 sid. 4—5), att syftet

med det ovan berörda förslaget syntes honom vila på fullt billiga grunder och

otvivelaktigt vara förtjänt av ganska stort avseende, emedan endast därigenom

kunde beredas en likställighet i förmåner mellan å ena sidan dem, som utgjorde

grundskatter, och å andra sidan rust- och rotehållare. Löfte gavs ock om medverkan

efter ärendets närmare utredning därtill, att en framställning i det huvudsakliga

syfte, förslaget angåve, måtte underställas riksdagens prövning.

Samtidigt med utfärdandet av lagen om lindring i besvären uppdrog också

Kungl. Maj:t i nådigt brev åt kungl. kollegium under hänvisning till vad vid

riksdagen, enligt vad ovan anförts, förekommit att gemensamt med kungl. arméförvaltningen

å civila departementet och kungl. marinförvaltningen inkomma med

förslag och utlåtande i frågan, samt anförde härvid, att då de verkliga kostnaderna

för rustningens och roteringens utgörande torde komma att tid efter annan

i väsentligare mån förändras, det syntes böra tagas under övervägande, huvuvida

icke jämväl det penningvärde, varefter lindringen beräknades, borde i stället för

att orubbligt förbliva vid samma i lagen om lindringen angivna belopp medelst

förnyade uppskattningar å lämpliga mellantider underkastas de förändringar, som

kunde bliva erforderliga för att detta värde skulle kunna å varje tid ungefärligen

motsvara de verkliga kostnaderna.

I anledning av detta nådiga brev redogjorde berörda ämbetsverk i underdånigt

utlåtande den 29 december 1886 för de utvägar, som för det i nådiga

brevet omförmälda ändamålet kunde ifrågasättas. Ämbetsverken uppeliöllo sig

utförligt vid det Nilssonska förslaget och angåvo närmare, huru periodiska uppskattningar

enligt deras förmenande skulle anordnas. Sålunda skulle prestationerna

uppskattas, så vitt möjligt i närmaste överensstämmelse med ovan omförmälda

grunder för beräkningen av de i 1885 års lag fastställda medelvärden; dock

att jämförelsen med medelsiffror för kontraktsenliga vakansavgifter, vilken endast

varit en nödfallsutväg för 1880 års kommitté, vid dessa följande mera fullständiga

uppskattningar av verkliga kostnaden icke torde behöva ifrågakomma. Uppskattningarna,

som ej syntes böra återkomma oftare än vart tionde år, borde emellertid

icke verkställas av markegångsnämnderna utan av särskilda kommissioner,

så sammansatta, att såväl rust- och rotehållares som statsverkets intressen samt

nödig örtkännedom och sakkunskap inom desamma vore vederbörligen representerade.

Emellertid funne ämbetsverken det Nilssonska förslagets syfte, fixering

av indelningsverkets bördor, med hänsyn till de betydande skiljaktigheterna i

kostnaden vid olika rust- och roteliållsnummer, icke kunna uppnås på den angivna

vägen, vartill komme det enligt ämbetsverkens mening för förslagets oantagligliet

avgörande skiilet, att det vore stridande mot sunda statsliushållningsgrundsatser,

att rust- och rotehållare, vilka vid indelningsverkets bibehållande ensamma

bestämde utgifterna för knektens och hästens anskaffning och underhåll,

tillika finge för dessa kostnader likasom skriva räkning på statsverket. På dessa

och andra grunder ifrågasattes lämpligheten att låta förslaget bliva föremål för

någon framställning till riksdagen.

I de propositioner, som Kungl. Maj:t avlät till 1891 och 1892 års lagtima samt

sistnämnda års urtima riksdagar angående ändring i lagen om lindring i rustningsoch

roteringsbesvären den 5 juni 1885, upptogos ej heller några bestämmelser om ny

uppskattning av besvären, vilkas värden angåvos till samma belopp som i 1885 års

lag. Motionsvis framställdes emellertid förslag härutinnan vid alla tre riksdagarna.

Statsutskottet vid 1891 års riksdag uttalade (utlåtande nr 53 sid. 31) den meningen,

att, ehuruväl vid förslagen om de stora skattefrågornas lösning städse förutsatts,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr S6.

27

att nedsättning i grundskatterna skulle betinga motsvarande lindring i rustningsocli

roteringsbesvären, de rustnings- och roteringsskyldige i själva verket icke

erhållit samma lindring, som kommit grundskattegivare till del, enär till följd av

prisförhöjningar och i övrigt svårigheten att exakt värdera rustnings- och roteringsprestationerna

de vid den då gällande uppskattningen åsätta värden stundom

måste anses väl låga. Utskottet förklarade, att utskottet under sådana förhållanden

och då vid det avgörande steg till dessa besvärs lindring, som nu ifrågasatts,

vikten av att söka på ett med rättvisa och billighet i möjligaste mån överensstämmande

sätt ordna dessa angelägenheter än starkare framträdde, funnit sig

såsom enda medlet till vinnande av ett sådant mål böra förorda en upprepad

värdering av dessa besvär, vilken syntes böra verkställas av Kungl. Maj:t efter

utredning av en nämnd, så sammansatt, att de olika intressena där bleve tillgodosedda.

De betänkligheter, som ovannämnda ämbetsverk uttalade mot periodisk

uppskattning av besvären under ett samtidigt bibehållande av indelningsverket,

synas sålunda icke hava avskräckt utskottet. Det synes sannolikt, att utskottet

velat undvika den väsentligaste av de utav ämbetsverken påpekade olägenheterna

medelst stadgandet, att Kungl. Maj:t skall bestämma värdet och att

nämnden hänvisats att verkställa utredning. Under behandlingen av detta utskottsutlåtande

i riksdagen yttrade sig bland andra författaren till 1874 års berörda

betänkande, dåmera generaldirektören Anderson, och anförde (första kammarens

protokoll del 3 nr 31 sid. 9) utom annat: »För min del får jag säga det,

att jag har ingenting emot statsutskottets förslag, dels därför att det överensstämmer

med lagens mening, att det skall vara ersättning efter verkliga värdet,

dels också därför, att jag icke kan se någon egentlig fara, om man antager statsutskottets

förslag. Prestationernas värde skall efter detta förslag bestämmas av

Kungl. Maj:t efter utredning av en nämnd —----------— — —

och jag kan icke annat än förutsätta, att Kungl. Maj:t därvid kommer att tillgodose

statens intresse.» Förslaget föll, därigenom att försvarsfrågan icke vann

sin lösning. Samma öde rönte det förslag, som utarbetades av statsutskottet vid

1892 års lagtima riksdag. Detta utskott hade (utlåtande nr 41 sid. 24) ingått i en

närmare utveckling av sättet för uppskattningarnas anordnande och därvid bland

annat uttalat lämpligheten av att över uppskattningarna upprätta särskilda längder,

vilka borde insändas till Kungl. Maj:t efter yttrande däröver av vederbörande

landsting. Vid urtima riksdagen år 1892 uppnåddes så enighet i försvarsfrågan,

varigenom även förslag om förnyade uppskattningar av rustnings- och roteringsbesvären

bifölls. Det särskilda utskottet vid denna riksdag förklarade (utlåtande

nr 4 sid. 6 tf.) sig i allt väsentligt hava anslutit sig till den uppfattning, som

statsutskottet vid lagtima riksdagen samma år gjort gällande. Beträffande vissa

detaljer av den anordning, statsutskottet tänkt sig, hade utskottet en något avvikande

mening, likasom utskottet över huvud taget ansett lämpligt, att vissa

närmare angivna föreskrifter intoges i lagen. Efter en redogörelse för innehållet

i det föreslagna stadgandet gavs detsamma den formulering, som därefter med eu

mindre väsentlig jämkning återfinnes i ovanberörda 3 § av 1892 års lag angående

lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Den föregående framställningen torde ådagalägga, att uppskattning av besvären

är förenad med ej ringa svårighet och vansklighet, att uppskattningen av

vissa viktiga prestationer är beroende av uppgifter från orten, att föremålet för

uppskattningen är den kostnad, besvärets utgörande verkligen betingar, att 3 § i

1892 års lag tillkommit för att söka bereda full likställighet mellan rust- och rotehållare

å ena och grundskattegivare å andra sidan, att den utredning, nämnd har

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

att verkställa, bör innefatta en beräkning av kostnaderna för besväret, att utredningen

avsetts skola vara grundläggande för Kungi. Maj:ts beslut, att de värden,

som bestämmas enligt 1892 års lag, skola träda i stället för dem, vilka, på sätt

ovan anförts, grunda sig å omsorgsfullt utförda och noggrant prövade uppskattningar,

samt att med hänsyn härtill nämndens beräkning bör uppfylla samma krav

på noggrannhet och tillförlitlighet som de tidigare uppskattningarna.

Varken år 1898 eller år 1908 torde nämnderna kunna anses hava löst den

uppgift, som tilldelats dem. Detta framgår redan därav, att nämndernas förslag

icke blivit grundläggande för Kungl. Maj:ts beslut. Såväl år 1899 som år 1909

verkställde nämligen advokatfiskalsämbetet, som för yttrande fått till sig överlämnad

nådig remiss till kungl. kollegium och kungl. statskontoret att avgiva

underdånigt utlåtande i ärendena, nya uppskattningar av besvären och kom då

till resultat, som ofta väsentligen skilde sig från nämndernas. De av advokatfiskalsämbetet

föreslagna värden jämkades i vissa fall av ämbetsverken, varefter

Kungl. Maj:t bestämde dessa värden, år 1899 med ett fåtal ändringar. I fråga

särskilt om det material, som legat till grund för nämndernas utredning, får ämbetet

anföra följande. Ämbetet har uppmärksammat, hurusom chefen för kungl.

lantförsvarsdepartementet år 1898 synes i skrivelse till regements- och kårchefer

—- under uttalande av det önskvärda, att nämnd för fullgörande av sitt uppdrag

ägde tillgång till ett större material av faktiska uppgifter rörande rustnings- och

roteringsbesvärens värde än den erfarenhet i enstaka fall angående dessa, som av

nämndens ledamöter kunnat inhämtas och varpå dessa personers åsikter eller

yrkanden rörande ersättningens storlek måste stödja sig — hava anmodat nämnda

chefer att till Konungens befallningshavande avlämna uppgifter å medeltalet av

de kontanta förmåner och andra prestationer, som betingats enligt de under åren

1893—1897 ingångna kontrakt. Körande de uppgifter, som sålunda skulle hava

inkommit, anförde advokatfiskalsämbetet i memorial den 15 juni 1899, att det i

allmänhet varit önskligt, att fullständigare redogörelser lämnats för löneförmånerna

enligt de kontrakt, som upprättats under åren 1893—1897 eller det större

eller mindre antal år på 1890-talet, som de lämnade uppgifterna avsåge. Vid

ärendets föredragning funno jämväl ämbetsverken, att de officiella uppgifter, å

vilka uppskattningen av rustnings- och roteringsbesvärens värde skulle grunda

sig, i många fall vore alltför bristfälliga, i anledning varav ämbetsverken i skrivelser

den 7 juli nämnda år till arméfördelningscheferna anhöllo om kompletterande

upplysningar. Dessa avsågo huvudsakligen de varje soldat tillerkända löneförmåner

såväl i kontant som in natura enligt de åren 1893—1897 ingångna kontrakt.

I fråga om soldat anslagen jord begärdes meddelande rörande dels arealen

i olika ägoslag, dels, där jorden vore utarrenderad, det därför betingade

arrendebelopp. Härjämte fäste ämbetsverken uppmärksamhet på vikten, att så

vitt möjligt angående alla uti de ifrågakommande kontrakten omförmälda arter av

naturaprestationer lämnades sådana upplysningar, att prestationernas värde med

ledning därav kunde beräknas. — Den anmodan att lämna vissa upplysningar,

som sålunda synes hava utgått till vederbörande truppförbandschefer år 1898,

torde ej äga motsvarighet 1908. I åtskilliga fall saknas nämligen upplysningar

bland handlingarna och lämnas ingen antydan i protokollet om förekomsten av

dylika. Advokatfiskalsämbetet anförde i memorial den 4 november 1909, att

ämbetet funnit nämndernas uppskattning i allmänhet otillfredsställande. Ämbetsverken

funno jämväl enligt underdånigt utlåtande den 30 i nämnda månad det

anmärkningsvärt, att de av nämnderna förebragta utredningar med fä undantag vore

alltför knapphändiga för att kunna läggas till grund för värdenas uppskattning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

Den uppskattning, som skedde år 1909 och framgent skall äga rum. företer

en väsentlig skillnad i förhållande till tidigare i fråga om det material, som bör

ligga till grund för uppskattningen. Detta beror å indelningsverkets avskaffande.

Tidigare var kostnaden att hålla soldat icke på det sätt fixerad, som den nu är.

Medan kostnaden till avsevärd del tidigare hänförde sig till de kontrakt, som

senare upprättades med soldaterna och vilkas innehåll alltså ej var känt vid uppskattningarna,

anställas numera inga soldater och upprättas förty icke några nya

kontrakt utan ske allenast ändringar i de gamla. De kostnader, som besvären

numera betinga, kunna alltså i stort sett anses bestämda, såvitt angår prestationerna.

Dock är att märka, att rust- och rotehållare, som i allmänhet haft att

förse soldat med torp, jämlikt kungl. kungörelse den 2 december 1892 äro oförhindrade

att till soldat utgiva allenast kontant lön. Sker detta, äger emellertid

soldat rättighet att efter ett år, räknat från näst efter därom gjord framställning

inträffande laga fardag, erhålla torp med kåltäppa eller planteringsland. — Den

efterföljande undersökningen giver emellertid vid handen, att sådana förändringar

förekommit sparsamt. En annan omständighet, som jämväl inverkar i förevarande

hänseende, är möjlighet av soldats avgång genom död eller avsked, även denna

dock av mindre betydelse. Med hänsyn till att värdet å ena sidan är avsett att

utgöra full ersättning för den kostnad, besväret nu betingar, samt å andra sidan

skall bestämmas till ett för varje rote eller rusthåll vid samma regemente lika

belopp, bör värdet grundas å ett medeltal av kostnaderna för samtliga rotar. På

grund av vad nu anförts är det av stor vikt till ernående av ett riktigt resultat,

att nämnden äger kännedom dels om kostnaden för besvärets utgörande, helst för

samtliga rotar eller rusthåll men i allt fall för ett flertal av desamma, dels ock om

den tid, dessa kontrakt med hänsyn till soldats ålder böra beräknas gälla. Utan sådan

kännedom, som nu sagts, synes en tillförlitlig uppskattning omöjlig att verkställa.

Ämbetet övergår härefter till en granskning av nämndernas uppskattningar

utav rustnings- och roteringsbesvären vid regementena. För detta ändamål och i

anslutning till vad yttrats rörande det material, som bör ligga till grund för

värdebestämningen, har ämbetet funnit nödigt äga tillgång till samtliga vid indelta

armén gällande kontrakt. Såsom ovan antytts, kunna rust- och rotehållare

antingen avlöna soldat med allenast kontant lön eller ock tillhandahålla honom

torp jämte andra förmåner. De kontrakt, vari allenast kontant lön avtalats, hava

kallats kontantkontrakt och övriga naturakontrakt.

Livregementets grenadj ärer.

Vid regementet, som till en del utgör avsuttet kavalleri, uppgår antalet

effektiva rusthåll och rotar till 158, varav 85 äro belägna i Örebro län, 34 i Västmanlands,

20 i Södermanlands, 18 i Värmlands samt 1 i Stockholms län.

Utredning av nämnd föreligger blott för rotarna i Örebro län eller för något

mera än hälften av hela antalet rusthåll och rotar. Nämnden i detta län har föreslagit,

att kostnaden för ett rotenummer måtte uppskattas till 500 kronor 25 öre.

— Till detta resultat kom nämnden genom att höja de belopp, som vid 1909 års

förrättning beräknats, med 50 procent. Nämnden ansåg höjningen skälig »med

hänsyn till stegringen av pris å naturaprestationerna» och begagnade såsom utgångspunkt

vid bestämmande av procentsatsen stegringen av rågpriset, men jämväl

övriga naturaprestationer »såsom ved, hö och husreparationer» togos i betraktande.

Landstinget har förklarat sig icke hava något att erinra mot detta

förslag. Konungens befallningshavande har däremot i sitt underdåniga utlåtande

anfört följande: »Det är givetvis ytterst vanskligt att under nu rådande ovissa

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung!. May.ts proposition Nr 86.

förhållanden uttala sig något bestämt angående värden, avsedda att tillämpas

under tio år framåt, men Eders Kungl. Maj:ts befall ningshavande bär ansett sig

icke sakna skäl för den meningen, att de föreslagna beloppen äro väl höga.

Medelvärdet å i hemkallet ingående prestationer om 3,3 0 hektoliter råg, 4,08

deciton hö och 5,1 deciton råghalm för tioårsperioden 1908—1917 — om nar hemkallet

skulle anses i viss mån normerande — har ökats till 84 kronor 28 öre

mot 53 kronor 59 öre för perioden 1888—1897 samt 63 kronor 62 öre för perioden

1898—1907, vadan, med hänsyn tagen jämväl till inträffad värdestegring å

övriga prestationer, nämndens åsikt, att rustnings- och roteringsprestationerna

ökats i värde med omkring 50 procent icke alldeles saknar stöd av de under löpande

period gängse värdena. Men då nämnden till utgångspunkt valt högre

värden än de av Eders Kungl. Maj:t tidigare fastställda, torde dess slutsatser

icke kunna godkännas. Mot värdenas bestämmande till 50 % av de senast fastställda

talar emellertid, att under de senaste åren den allmänna prisstegringen

varit synnerligen stark och att priserna antagligen under hela nästa tioårsperiod

komma att hålla sig icke obetydligt över värden, upptagna hälften högre än de

för löpande period gällande. En förmodan att medeltalet för nästkommande period

kommer att ligga omkring 75 % högre än de år 1909 av Eders Kungl. Maj:t

fastställda värdena torde äga visst fog för sig, och får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande,

ehuru medveten om, att dess förslag är i vissa avseenden grundat

på allenast sannolikhetsberäkningar, vilka kunna vara oriktiga, i underdånighet

hemställa, att rustnings- och roteringsbesvären för nästinstundande tioårsperiod

bestämmas — — — —---- —--—■ —---- — beträffande

Livregementets grenadjärer till 385 kronor.»

Nämndens uppskattning torde icke kunna göra anspråk på tillförlitlighet.

De förutsättningar för vinnande av eu riktig uppskattning, som ovan angivits, äro

nämligen icke i någon mån uppfyllda. Den viktigaste förutsättningen, att äga

fullständig kännedom om de kostnader, vars medeltal skall uppskattas, saknas

helt och hållet. Nämnden har, såvitt av protokollet må antagas, icke i första

hand utgått från kostnaderna ens vid någon rote utan grundat sin uppskattning

å tidigare beräkningar. Härvid har nämnden, såsom Koungens befallningshavande

anfört, icke utgått från de värden, som bestämdes 1909, utan de som åk föreslogos

av nämnden, ehuru dessa, 333 kronor 50 öre respektive 310 kronor 50 öre, av

Kung], Maj:t nedsattes till allenast 220 kronor. Utan närmare undersökning,

vilka prestationer, som utgöras till soldaterna, måste varje procentuell höjning

bliva synnerligen otillfredsställande. Somliga varor och tjänstbarheter hava stigit

mer, andra mindre, och då soldaterna erhålla kontant lön i ett för allt, har ingen

som helst stegring regelrätt ägt rum. Bestämmandet av höjningen till 50 procent

slutligen tinner ämbetet med hänsyn till motiveringen mindre lätt att förstå.

Den såsom utgångspunkt härvidlag antagna grund är rågpriset. Detta utgjorde

för 1 hektoliter enligt årliga markegången år 1909 9 kronor 41 öre och enligt

samma markegång år 1918 — den vid tiden för nämndens sammanträde gällande

— 29 kronor 6 öre. Detta pris liar sålunda höjts med 208,82 procent. Att prisen

å övriga angivna prestationer, vilka för övrigt tillmätts mindre betydelse,

icke stegrats i ringare grad utan tvärtom kunna uppvisa väsentligt kraftigare höjning

är allmänt känt. Enligt nyssnämnda markegång utgjorde prisen å en deciton

hö och ett stavrum ved i kronor år 1909 4,47 respektive 13,52 samt år 1918 30,62

respektive 68,53, innebärande en höjning av 585 procent för hö och 406,88 procent

för ved.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung!. Mnj.is proposition Nr 86.

År sålunda den uppskattning, som skett beträffande de 85 av rust- och

rotehållen vid regementet, synnerligen otillfredsställande, saknas åter varje som

helst utredning rörande de återstående 73. Av de vid dessa gällande kontrakt

äro 7 kontantkontrakt.

Det förslag, Konungens befallningshavande framlagt, har befallningshavanden

själv icke ansett tillförlitligt. Den uppgift, som lämnas rörande myckenheten

av de i hemkallet ingående persedlar, återfinnes i eu av de beräkningar, som företeddes

för nämnden 1898. Men huruvida denna kan anses normgivande för samtliga

soldater vid regementet, därom finnes icke något uttalande vid tidigare uppskattningar.

Den väsentligaste anmärkningen emot förslaget är emellertid densamma,

som här ovan riktats mot nämndens, nämligen att förslaget icke grundats

å kännedom om de kostnader, som besvärets utgörande för närvarande betingar.

Vid den uppskattning av besvären, som ämbetet haft för avsikt verkställa,

har det av nämnden i Örebro län utförda arbetet ej kunnat vara till något gagn

ens i fråga om rotarna i detta län, då ingen utredning om de växlande faktorer,

varå kostnaden beror, förebragts. De av ämbetet infordrade kontrakten lämna

nu visserligen fullständiga uppgifter om samtliga de prestationer, som rust- och

rotehållare i varje särskilt fall utgöra till soldaterna. Så erfar man, att soldaterna

i 46 fall avlönas med allenast kontanta förmåner. Medeltalet av dessa löner utgör

omkring 230 kronor. Härjämte äro soldaterna i åtskilliga fall tillförsäkrade

en mindre kontant summa efter vissa års tjänst. Men en beräkning av kostnaderna

enligt naturakontrakten är icke lika lätt att verkställa, ty den kännedom

man kan vinna av kontrakten om prestationerna är icke tillfyllest för att beräkna

kostnaderna för desamma, då man ju för detta ändamål jämväl måste

känna prisen å de varor och tjänstbarheter, som ingå i prestationerna. Och

därom lämna kontrakten i regel icke något som helst besked. Upplysningar om

värdet av vissa prestationer voro ock för handen vid den första uppskattning,

som verkställdes år 1899 av advokatfiskalsämbetet. Ämbetet meddelade nämligen

vid redogörelsen för de grunder, efter vilka de olika löneförmånernas värde i

regel beräknats, att ämbetet i fråga om värdet å mulbete, gärdselfång, skjuts

till och från kompanisamlingsplats samt kvarnresor varit hänvisat till uppgifter

i handlingarna i ärendet, där ej medelvärde därå kunnat hämtas från markegångstaxorna

för åren 1889 — 1898, samt att detsamma gällt beträffande nyttjanderätten

till torpjorden, dragare till torpjordens brukning samt torp jordens skötsel

under soldatens frånvaro. De tillämpade grundsatserna voro delvis desamma,

som enligt vad ovan anförts begagnats i det Andersonska betänkandet. Samtliga

de prestationer, om vars värde uppgifter sålunda tidigare förelegat, utgöras regelrätt

enligt naturakontrakten. Och ej allenast beträffande kostnaderna för

dessa prestationer erfordras ytterligare upplysningar utöver dem, kontrakten

lämna. Såsom kostnader för torpets underhåll och nybyggnad uppförde nämligen

advokatfiskalsämbetet år 1899 medeltalen av de i vederbörande läns markegångstaxor

för de tio sistförfluten åren under rubrik vakansavgift därå förekommande

värden. Möjlighet att begagna denna metod, därest den eljest skulle

befinnas lämplig, saknas numera såväl för detta regemente som för flertalet övriga,

enär angivna rubrik uteslutits ur markegång.staxorna för samtliga län med undantag

av Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, Alvsborgs, och Skaraborgs län.

Då uppgifter om värden saknas i nu föreliggande handlingar, har ämbetet

haft under övervägande möjligheten att tillämpa de vid 1899 års beräkning lämnade.

Ämbetet har emellertid ansett detta icke låta sig göra. En rättvis procentuell

genomsnittshöjning av värdena vid de olika rusthållen och rotarna är

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts proposition Nr 86.

svår att genomföra, redan om höjningen blott skulle avse 1919 års prisläge å

tjänstbarlieter och varor och om kännedom funnes beträffande alla de å detta

prisläge i de särskilda fallen inverkande faktorer. Så mycket mindre tänkbart

är genomförandet av eu dylik höjning, då denna skulle hänföra sig till medelprisnivån

1920—1929 och varje kännedom om nyssnämnda förhållanden saknas.

Till de hinder för en uppskattning av besväret vid detta regemente, för

vilka nu redogjorts, komma ytterligare följande. Prisuppgifter saknas för åtskilliga

persedlar, som ej äro upptagna i markegångstaxorna. Detta är fallet

med ris i Örebro län, malt, agnar, ris och stubbar i Västmanlands län, mjölk,

vass och stubbar i Södermanlands län samt gödsel i Värmlands län. Vidare

angives persedeln ved understundom såsom långved och kastved, medan markegångstaxan

för Örebro län upptager persedlarna ved, slottsved och malmved.

Ej sällan saknas begränsning av den myckenhet, vari persedlarna ved samt ris

och stubbar utgå, varå till exempel må nämnas bestämningarna »erforderligt, till

husbehov». Härtill kommer, att några mått äro mindre lätta att bestämma såsom

storfamn, skogsfamn och dylikt, samt att soldaten själv skall hugga och

liemforsla veden. I samtliga de hänseenden, som här berörts, borde nämnden

hava verkställt utredning. Hade så skett, torde Kungl. Maj:t hava blivit satt i

tillfälle pröva uppskattningen av kostnaderna för de olika prestationerna och

därigenom det å besväret föreslagna värde.

Första livgrenadjiirregementet.

Antalet effektiva rotar vid regementet utgör 107, samtliga belägna i Östergötlands

län.

Efter att hava erinrat, att nämnden år 1908 föreslagit värdet å besväret till

230 kronor, men att Kungl. Maj:t nedsatt detsamma till 190 kronor, anförde

nämnden: »Ehuru värdet av de i legan ingående förmåner under den förflutna

tioårsperioden högst väsentligt stegrats, beslöt nämnden — då ersättningen är

avsedd att utgå för en längre följd av år och nu gällande dagspriser alltså ej

lämpligen torde kunna läggas till grund för densamma samt med hänsyn järn vill

till Kungl. Majds förenämnda beslut — föreslå, att roteringsbesväret vid Kungl.

första livgrenadjärregementet måtte bestämmas till 250 kronor för varje rotehåll.

» Detta värde har tillstyrkts av landstinget, och Konungens befallningsliavande

i länet har förklarat sig ej anse värdet för högt.

Den utredning, nämnden presterat, är icke i någon mån vägledande för

uppskattningen, främst beroende därpå, att nämnden icke verkställt någon närmare

undersökning av kostnaderna för besväret. Av protokollet synes framgå,

att endast kostnaderna enligt naturakontrakt varit föremål för uppskattning;

nämnden torde sålunda icke hava gjort sig underrättad om att jämte naturakontrakten

finnas kontantkontrakt. Antalet av dessa senare är 26, uppgående

till ungefär fjärdedelen av samtliga kontrakt. Denna underlåtenhet borde givetvis,

därest beräkningen av kostnaderna enligt naturakontrakten varit riktig, hava

avsevärt sänkt medelvärdet av besväret. Såsom emellertid nämnden nu förfarit,

torde fog icke saknas för påståendet, att det föreslagna värdet, trots att hänsyn

icke tagits till kontantkontrakten, är för lågt. Ämbetet stödjer sig härvidlag

främst å nämndens förfarande att höja 1909 års värde 190 kronor till 250 kronor

eller med 31,6 procent. Det anförda skälet, att dagspriserna icke borde läggas

till grund för beräkningen, är givetvis riktigt. Men i stället för dessa pris skola

sättas sådana, som kunna förväntas i genomsnitt bliva gällande under åren 1920

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

—1929. Det är nu visserligen omöjligt att kunna förutse de pris, som skola

bliva gällande under en så lång tid som en tioårsperiod, då man ej känner de

faktorer, som inverka å prisbildningen, synnerligast under nu rådande mycket

vanskliga förhållanden. Markegångstaxornas pris sedan år 1909 peka dock alldeles

bestämt i den riktningen, att en höjning av 1909 års värde med allenast

31,6 procent icke kommer att motsvara det värde, vartill naturakontraktens förmåner

kunna beräknas i genomsnitt uppgå under åren 1920—1929. I detta avseende

får ämbetet hänvisa till nedanstående tablå, utvisande A-prisen enligt

markegångstaxan åren 1909—1919 å persedlarna råg, hö och ved, vilka äro de

allmännast förekommande enligt naturakontrakten vid regementet.

1909

1910

1911

1912

1913

1914

1915

1916

1917

1918

1919

1 hektoliter råg.........

9

50

8

25

9

39

10

9

30

14

15

75

14

25

18

20

22

70

27

75

1 lass hårdvallshö om

3,4 deciton............

13

60

14

—

18

—

16

50

16

50

22

—

23

—

22

—

51

—

74

80

40

80

1 lass ved om 1,256

kbm.....................

5

—

4

80

4

80

5

25

5

40

5

50

6

50

10

—

14

50

14

50

14

50

Redan år 1914 är prisstegringen väsentlig å råg och hö och har sedan dess

betydligt ökats. I procent utgör den från år 1909 till år 1917 å råg 91,6, å hö

275 och å ved 190 samt från år 1909 till år 1919 å råg 192,1, å hö 200 och å

ved 190.

Ämbetet anser alltså, icke blott att metoden att höja 1909 års värde å besväret

utan att äga kännedom om de i besväret ingående prestationer är förkastlig

utan jämväl att metoden begagnats felaktigt. Det av nämnden föreslagna

värdet synes därför efter ämbetets förmenande icke böra läggas till grund för

Kungl. Maj:ts uppskattning av besväret. Med hänsyn emellertid till svårigheter

av enahanda art, för vilka redogjorts här ovan vid Livregementets grenadjärer,

har ämbetet icke varit i stånd att verkställa en ny uppskattning av besväret enligt

naturakontrakten. Medeltalet av lönerna enligt kontantkontrakten utgör

däremot omkring 185 kronor. De förmåner, som tillförsäkrats soldaterna i naturakontrakten,

äro torp samt åtskilliga persedlar såsom råg, korn, havre, hö,

ved m. m. och vissa tjänstbarheter. I de avseenden, där upplysning saknades

för bedömningen av värdet utav besvären vid föregående regemente, hade jämväl

nämnden i Östergötlands län bort förebringa utredning. För beräkning av

vissa prestationer kan markegångstaxan tjäna till ledning, men anlitandet av mer

eller mindre gissningsvis erhållna värden å sådana faktorer vid bestämningen av

kostnaderna för besväret som nyttjanderätten till torpjorden och arbetsprestationer

vid densammas brukning gör uppskattningen i dess helhet alltför otid

förlitlig.

Andra 1 i vgrenadj ärregeinentet.

Antalet rusthåll vid regementet, som är ett avsuttet kavalleriregemente, utgör

123, varav 117 synas belägna i Östergötlands län och 6 i Kalmar län.

Rörande den uppskattning av besväret, som verkställts av nämnd i Östergötlands

län, får ämbetet i huvudsak hänvisa till vad ämbetet anfört vid föregående

regemente. Härutöver får ämbetet påpeka det oegentliga i nämndens

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 75 käft. {Nr 86.) 422 20 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung!.

tillvägagångssätt att utan närmare undersökning antaga värdet å besväret vara

lika för Första och Andra livgrenadjärregementena. Detta är så mycket mindre

riktigt, som nu förevarande regemente ursprungligen hört till kavalleriet, varest

soldats avlöninggsätt i allmänhet synes vara helt olika anordnat i jämförelse med

förhållandet vid infanteriet, vari Första livgrenadjärregementet städse ingått. Hade

nämnden gjort sig underrättad om de prestationer, som utgöras till soldaterna

i det ena och andra fallet, hade resultatet måhända blivit ett annat än det är

jämväl i nu förevarande hänseende. En granskning av naturakontrakten vid

detta regemente giver nämligen vid handen, att soldaternas huvudsakliga löneförmån

är torpet. Närmare uppgifter om torpets beskaffenhet lämnas icke. I

olikhet mot vad fallet är vid föregående regemente åtnjuta soldaterna regelrätt

icke härutöver andra naturaförmåner än bränsle, mulbete och vissa tjänstbarheter.

Blott enligt några kontrakt lämnas hö och halm, varemot korn och råg

aldrig förekomma. Vid betraktande av detta förhållande och utan ledning beträffande

det nuvarande värdet å innehavet av torp har ämbetet ännu mindre

möjlighet att uppskatta värdet av soldats förmåner enligt naturakontrakten vid

detta regemente än vid Första livgrenadjärregementet. — Medeltalet av lönerna

enligt kontantkontrakten, som uppgå till ett antal av 34 och utgöra mera än

fjärdedelen av alla kontrakt, är omkring 190 kronor.

Västgöta regemente.

Antalet effektiva rusthåll och rotar vid regementet, som huvudsakligen utgör

avsuttet kavalleri, är 116, varav 31 äro belägna i Älvsborgs län och 85 i

Skaraborgs.

Nämnden i Skaraborgs län har uppskattat värdet till 300 kronor, vilket

synts nämnden »närmast överensstämma med verkliga kostnaden». Detta värde

beslöts efter tagen kännedom därom, att det av nämnden vid föregående tillfälle

uppskattade värdet, 200 kronor, av Kungl. Maj:t nedsatts till 180 kronor, samt

med ledning av från vederbörande truppförbands förvaltning inkommen uppgift

angående indelta soldaters löneförmåner.

Vad nu anförts utgör den av nämnden åstadkomna utredningen rörande

besväret, varför sådan uppskattning, som lagen tänkt sig, näppeligen synes hava

skett. Värdet torde vara godtyckligt valt, då av protokollet att döma omedelbar

kännedom icke tagits om de utgående löneförmånerna. Detta hade varit så

mycket mer erforderligt, som nämnden synbarligen icke tillmätt uppgiften från

regementsförvaltningen, närmare bestämt intendenten, nämnvärd betydelse. Denne

har nämligen förklarat, att »medelbeloppet av den lön och övriga förmåner», som

tillkomma de indelta soldaterna vid regementet enligt gällande kontrakt, utgör

180 kronor. Berörda uppgift synes icke hava varit till »ledning» vid uppskattningen,

då denna resulterat i ett förslag å värdet till 300 kronor. Ehuru i nämndens

protokoll allenast talas om regementsförvaltningens uppgift rörande löneförmånerna,

har för nämnden varit tillgänglig en förteckning å kostnaderna att

hålla soldat vid ett nummer av regementet, upprättad av en ledamot av nämnden.

Kostnaden vid ifrågavande nummer uppskattades till 469 kronor 40 öre,

vilket belopp alltså, högst väsentligt skiljer sig från medelkostnaden enligt intendentens

uppgift. Även om vissa anmärkningar kunna göras mot några av de i

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86. 35

förteckningen upptagna poster, synes det ämbetet dock sannolikt, att medelkostnaden

enligt naturakontrakten rör sig omkring denna summa.

Av ännu gällande 116 kontrakt hava 4 förkommit. Av återstående äro 54

naturakontrakt, 41 kontantkontrakt samt 17 sådana kontrakt, enligt vilka soldaterna

till rust- och rotehållare utarrenderat torpen och allenast åtnjuta den kontanta

arrendeavgiften. Högsta avtalade lönen enligt kontantkontrakten är 240

kronor och lägsta 125 kronor samt högsta och lägsta arrendeavgiften enligt sistnämnda

kontrakt 190 kronor och 110 kronor. Medelkostnaden enligt samtliga de

kontrakt, som berättiga soldaten till en kontant summa i ett för allt, vare sig

lön eller arrendeavgift, utgör omkring 180 kronor. Intendenten synes hava grundat

sin uppgift enbart å dessa kontrakt, fastän densamma angivits vara ett medelbelopp

av de indelta soldaternas löneförmåner. Huru missledande den är, blir

klart, då man betänker, att naturakontrakten dels representera ett betydligt högre

penningvärde än övriga kontrakt, dels ock i antal föga understiga dessa.

Även om protokollet icke antyder något om, att ovannämnda beräkning av

kostnaderna enligt ett naturakontrakt beaktats vid uppskattningen, torde den

dock hava varit av betydelse härför. Det synes nämligen icke uteslutet, att

nämnden tagit ett jämkat medeltal av intendentens och nämnda ledamots uppgifter.

Medeltalet av de båda beloppen utgör nämligen 325 kronor. Om detta

tal ansåges riktigt återgiva kostnaderna, vore nämndens värdering alltså icke

väsentligt felaktig. Huru härmed än må förhålla sig, synes med hänsyn till vad

ovan anförts dock finnas fog för ovan uttalade omdöme, att värdet icke torde

grunda sig å någon verklig uppskattning utan vara godtyckligt valt.

Såsom vid Andra livgrenadjärregementet är jämväl här torpet soldatens

huvudsakligaste lönetillgång. Ej heller här lämnas närmare besked om torpets

beskaffenhet. Utom torp erhålla soldaterna huvudsakligen bränsle samt mulbete

och vissa tjänstbarheter. Uppskattning av bränsleförmånen torde regelrätt kunna

här verkställas, varemot värdering av torpet och övriga förmåner kräver närmare

utredning i flera hänseenden. Möjligen skulle dock kunna göras gällande, att

viss ledning vid en uppskattning stode till buds. Så erhålla soldaterna enligt

kontrakten understundom i stället för vissa av nu angivna prestationer kontant

ersättning, varjämte vakansavgift beräknas av markegångsdeputerade såväl i

Skaraborgs som Alvsborgs län.

Vidkommande den första hjälpkällan får ämbetet anföra, att ersättningarna,

som variera i de särskilda fallen och utgå till allenast ett mindre antal soldater,

icke kunna vara avgörande för den nuvarande kostnaden, då de avtalade beloppen

bestämts för tjugu år sedan eller ännu längre tillbaka i tiden samt de vanskligheter,

som yppa sig vid en procentuell höjning, framträda i lika hög grad här

som ovan omförmälts vid Livregementets grenadjärer.

Vad åter angår vakansavgiften i markegångstaxorna, må erinras, att de

grunder, enligt vilka markegångssättningen å soldatrotars prestationer bör verkställas,

närmare äro angivna i kammarkollegii kungörelse av den 9 oktober 1835.

Denna kungörelse har i ovanberörda underdåniga utlåtande den 29 december

1886 tolkats så, att markegångsdeputerade skola specifikt utföra hel rotes gemensamma

kostnad på följande sätt:

avlöningen enligt innehållet av de för orten upprättade, av Kungl. Maj:t

fastställda allmänna kontrakt samt övriga gällande stadganden;

legan till en tjugondedel av den i orten vanliga utgift till knektens städslande

och legande;

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. 3Iaj:ts proposition Nr 86.

hemkall, som knekten njuter, till värdet efter markegångspris av däri ingående

spannmål, hö och halm;

torpets avkastning, sådant det efter ortens allmänna kontrakt bör bestås, till

det av deputerade uppskattade värdet;

vedbrand och mulbete samt torpets underhåll och nybyggnad likaledes med det

av deputerade uppskattade värdet, det sistnämnda fördelat per år och beräknat

årligen, t. ex. till en hundradedel av byggnadskostnaden,

allt för varje län efter antagna grunder och gällande stadganden för roteringsbesvärets

utgörande.

Föremålet för markegångsdeputerades uppskattning synes sålunda vara det

besvär, som utgöres huvudsakligen enligt knektekontrakten. Markegångsdeputerades

uppskattning grundar sig icke å någon kännedom om de kostnader, besväret

enligt nu gällande kontrakt betingar. Enligt 1892 års lag är det emellertid

dessa kostnader, vars värde skall uppskattas. Redan på grund härav böra de i

vakansavgiften förekommande värden å olika prestationer icke komma till användning

vid nu ifrågavarande uppskattning. __ Härtill kommer, att de av markegångsdeputerade

bestämda vakansavgifterna i Älvsborgs och Skaraborgs län sinsemellan

förete så betydliga skiljaktigheter, att riktigheten av desamma synes kunna sättas

ifråga. För år 1919 utgör nämligen vakansavgiften i Älvsborgs län 507 kronor

51 öre och i Skaraborgs län 350 kronor. Att båda dessa avgifter motsvara rätta

värdet av det kontraktsenliga besväret synes osannolikt.

Karlskrona grenadj ärregemente.

Antalet rusthåll vid regementet, som tidigare tillhört kavalleriet, utgör 42,

varav 31 äro belägna i Jönköpings län och 11 i Kronobergs.

På grund av det ringa antalet rusthåll föreligger icke någon utredning

rörande besväret av nämnd i någotdera länet. Enligt kontrakten vid regementet

åtnjuta soldaterna i 26 fall allenast kontant lön, varierande mellan 100 och 160

kronor. Medeltalet av lönerna utgör omkring 150 kronor. Enligt naturakontrakten,

innalles 16 stycken, är rätten till torp huvudförmån. Härjämte har soldaten

rätt till vedbrand, sommarbete, gärdsle samt »strödja till gödselsamling», vartill

kommer skyldighet för rusthållet att underhålla torpbyggnader och ombesörja

torpets skötsel vid soldatens kommendering. Däremot håller sig soldaten så gott

som undantagslöst med egna hästar vid torpets brukning. I saknad av utredning

rörande värdet av soldaternas förmåner ser sig ämbetet ur stånd att verkställa

en tillförlitlig uppskattning av besvären.

Upplands infanteriregemente.

Antalet effektiva rotar vid regementet uppgår till 118, varav 100 äro förlagda

i Uppsala län och 18 i Stockholms län. Utredning har verkställts av

nämnd såväl i Uppsala som i Stockholms län.

Utredningen av nämnden i Uppsala län synes mycket fullständig. En av

nämndens ledamöter har gjort en sammanställning av alla de löneförmåner, som

enligt de vid tiden för utredningen gällande 106 kontrakten utgingo till solda
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

37

terna, och i förekommande fall omsatt varor och tjänstbarheter till penningar.

Det förslag till värde, nämnden framlagt på grundval härav, är 330 kronor.

Förutsättningen för att ernå ett riktigt medeltal av kostnaderna för besväret,

varå värdet som nämnts bör grunda sig, nämligen att äga kännedom om desamma,

är här sålunda i möjligaste mån för handen. Ämbetet vill emellertid i trots

härav ifrågasätta riktigheten av detta nämndens resultat. Antalet kontantkontrakt

utgör 11, och medeltalet av lönerna enligt desamma är omkring 195 kronor.

Med hänsyn till de få kontantkontrakten och då soldats löneförmåner enligt

naturakontrakten huvudsakligen bestå i, förutom torphus med täppa, eu stor

mängd persedlar såsom vete, råg, korn, ärter, ved, hö, halm m. m., å vilka prisen

väsentligt stegrats, synes värdet, som överstiger det år 1909 bestämda, 210 kronor,

med 57,1 procent, vara väl lågt. Vid beräkningen tillämpade nämnden medelmarkegångsprisen

1908—1917. För att erhålla en uppfattning om storleken av

den årliga markegången under åren 1909—1919 meddelar ämbetet nedanstående

tabell, avseende råg, korn, hö och ved:

1909

1910

1911

1912

1913

^914

1915

1916

1917

1918

1919

1 kl. råg ...............

8

86

7

82

9

10

9

08

8

35

12

31

14

14

10

20

34

27

30

26

97

1 hl. korn...............

7

08

6

90

7

86

7

60

6

89

9

93

11

—

12

31

16

07

21

45

18

311

1 deciton ko............

4

92

4

79

7

46

5

—

4

95

G

99

7

50

6

92

13

15

30

-

17

1 famn fällved.........

11

50

11

92

12

08

13

09

14

04

14

74

16

45| 22

98

31

05

41

78

42

—

Den enorma prisstegring, som sålunda inträtt sedan år 1909, synes hava nått

sin kulmen 1918. Sänkningen år 1919 är emellertid, i de fall den förekommit,

helt obetydlig. Priserna år 1919 utvisa en höjning i förhållande till 1909 års

med följande procent,o nämligen för råg 204,37, för korn 158,76, för hö 245,33

samt för ved 265,22. År 1919 äro prisen sålunda omkring 200 procent högre än

år 1909. Visserligen kan prisnivån under kommande år — såsom redan nämnts

— icke förutsägas, men med hänsyn till nämnda prisstegringar och då av allt

att döma priserna icke skola väsentligen nedgå under de första åren av nästa

tioårsperiod, vill det synas, som om nämnden ej träffat det rätta. För att nämndens

beräkning skall hålla streck, fordras ju eu högst betydande sänkning av

prisnivån, en sänkning, som icke torde vara att förvänta. Till ytterligare belysning

av, att den gjorda beräkningen är synnerligen låg, må anföras, att värdet

av täppa upptagits till 10 kronor och av stuga med uthus till 30 kronor. Det

senare beloppet fann nämnden väl lågt, varför det höjdes till 40 kronor. Täppan

har enligt kontrakten i regel en storlek av omkring 8 ä 10 ar, understundom

dock väsentligt större. I ett av naturakontrakten, enligt vilket soldaten ej tilldelades

någon täppa, bestämdes en ersättning härför av 2 hektoliter spannmål,

hälften råg och hälften korn, motsvarande i penningar enligt 1919 års markegång

45 kronor 28 öre. Även om denna ersättning nu synes hög, torde man icke vara

berättigad anse denna såsom en slags extra förmån till soldaten vid anställandet,

ty då torde rotehållarna hava måst utfästa densamma för den mistade förmånen.

För bedömandet av värdet utav stuga och uthus kan ämbetet icke åberopa någon

motsvarande jämförelse, I kontantkontrakten lämnas dock vissa upplysningar

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Ktmgl. Maj.is proposition Nr 86.

om det värde, »torp» ansetts äga. I allmänhet torde med torp avses såväl husen

som täppan. Somliga av dessa kontrakt uppdela nu de kontanta förmånerna i

ersättning för hemkall och för torp. Så utgår sistnämnda ersättning med 35

kronor i två fall och 50 kronor i ett fall. Andra kontrakt berättiga soldaten till

en kontant summa i ett för allt men förordna om visst avdrag därå vid erhållande

av torp. Dylikt avdrag är bestämt i ettvart av tre kontrakt till 30 kronor,

40 kronor och 75 kronor, samt i fem kontrakt till 50 kronor. Då berörda kontrakt

ingåtts år 1901 eller tidigare, skulle naturligen nämnda belopp blivit betydligt

högre, därest avtal därom skett nu. Vid sådant förhållande torde ifrågavarande

två poster böra avsevärt höjas.

Nämnden i Stockholms län har haft tillgång till specifika uppgifter om de

förmåner, vilka soldaterna åtnjuta enligt 14 av kontrakten, vilka numera uppgå

till 18, därav 1 kontantkontrakt. Om det material, som legat till grund för uppskattningen,

alltså icke är av den fullständiga beskaffenhet som i Uppsala län,

har nämnden dock genom de föreliggande uppgifterna kunnat erhålla en ganska

god uppfattning om rotarnas prestationer. Råder sålunda en viss överensstämmelse

härutinnan, äro olikheterna i övrigt så mycket större. Någon beräkning

av värdet utav samtliga förmåner torde icke hava verkställts av denna nämnd.

Ej heller hava medelmarkegångspiäsen kommit till användning vid uppskattningen.

Enligt protokollet tillämpades nämligen med hänsyn till det stegrade

värdet å alla slags förnödenheter och den ringa utsikt, som förefanns att värdet

å förnödenheterna skulle i nämnvärd mån nedgå inom de närmaste åren, icke

medelmarkegångspriset utan årspriset enligt gällande markegångstaxa. Att detta

uttalande i protokollet emellertid icke är med rätta förhållandet fullt överensstämmande,

framgår därav, att är spris åsättas allenast råg, korn och smör, medan

de persedlar, som soldaterna i allmänhet åtnjuta, äro råg, korn, ärter, vete,

hö, halm, agnar, ved m. m. För bedömande av den grund, som tillämpats i

fråga om de persedlar, som ej åsättas årspris, lämnar nämndens protokoll alltså

icke någon ledning. Det värde, som nämnden på grundval av den utförda beräkningen

föreslagit, är 700 kronor.

Enligt 3 § i 1892 års lag skall värdet å roteringsbesväret bestämmas till

ett för varje rote vid samma regemente lika belopp. Då nämnderna i länet

kommit till olika resultat, måste de föreslagna värdena jämkas till ett. Med hänsyn

till att det ena är omkring 112 procent högre än det andra, måste jämkningen

vara väsentlig. Såsom ämbetet redan påpekat, synes nämndens i Uppsala

län förslag vara väl lågt. Angivandet av det omfång, vari en höjning härav

skulle ske, förutsätter emellertid kännedom om kommande prisläge, vilken ju

alldeles saknas. Vanskligheten i detta hänseende torde hava medverkat därtill,

att nämndernas förslag var för sig utan någon invändning godtagits av vederbörande

landsting och Konungens befallningsliavande.

I detta sammanhang får ämbetet meddela, att ämbetet av en hos Kungl.

Maj:t gjord framställning inhämtat, hurusom rotehållare vid sammanträde den

27 oktober 1917 i Enköping uttalat, att de värden, knektekontraktens naturapersedlar

motsvarade, i allmänhet icke understege 600 kronor och därutöver

varierade ända upp till 1,000 kronor per år. Enligt uppgift i protokollet styrktes

dessa påståenden med specificerade beräkningar. Vid sammanträdet framhölls

jämväl, att rotehållare, på grund av den ringa ersättningen, under mer

än 15 år uppburit och alltjämt vidkändes en ganska kännbar årlig tunga av

roteringsbesväret, samtidigt som de voro underkastade allmän värnplikt. På

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 86.

grund av olikheten skilda rotar emellan ansågs full rättvisa icke kunna ernås

med höjning av statsbidraget, utan mötesdeltagarna hemställde om fullständig

avlösning av besväret genom statsverkets övertagande av soldaternas avlöning.

Ehuru det är vanskligt att avgöra, i vad mån de i framställningen lämnade

uppgifter äro riktiga, finner ämbetet det dock sannolikt, att rotehållarnas kostnader

i allmänhet icke understigit 600 kronor år 1917. Om dessa rotehållare

sålunda drabbats av en väsentlig tunga därigenom att ersättningen för besväret

varit alldeles för liten i förhållande till kostnaden för detsamma, synes det icke

förenligt med rättvisa och billighet att vid ny uppskattning av värdet tillmäta

detta så, att den nya ersättningen täckte blott hälften av den verkliga utgiften.

Detta skulle emellertid bliva följden, därest nämndens i Uppsala län förslag

antoges.

Såsom i viss mån upplysande angående kostnaden för besväret får ämbetet

ytterligare meddela, att vakansavgiften i markegångstaxorna för åren 1917-—1919

utgör 351 kronor 40 öre, 509 kronor 35 öre och 464 kronor 69 öre respektive.

Skaraborgs regemente.

Antalet effektiva rotar vid regementet utgör 142, samtliga belägna i Skaraborgs

län.

Den av nämnden i länet verkställda uppskattningen av besväret vid detta

regemente är av enahanda beskaffenhet som vid Västgöta regemente och har

lett till samma förslag till värde å besväret, nämligen 300 kronor. Rörande nu

förevarande uppskattning får ämbetet i tillämpliga delar hänvisa till vad ämbetet

anfört under sistberörda regemente. Härjämte får ämbetet dels erinra om det

otillfredsställande att utan närmare undersökning antaga värdet av besväret lika

vid olika regementen, vilket här synes så mycket mindre riktigt, som Västgöta

regemente tillhört kavalleriet, dels ock meddela, att intendenten uppgivit soldaterna

åtnjuta i lön, »kontant eller natura», 225 kronor, samt att sådan förteckning

här icke lämnats om kostnaderna för besväret enligt naturakontrakt som

vid Västgöta regemente.

I fråga om möjlighet att härstädes verkställa en beräkning gäller vad ovan

därom anförts. Medeltalet av de enligt kontantkontrakten, som äro 34 till antalet

och utgöra fjärdedelen av samtliga kontrakt, nu utgående löner är omkring

207 kronor. Enligt naturakontrakten är huvudförmånen vid detta regemente i

regel nyttjanderätten till torpen. I flera fall uppbära dock soldaterna härjämte

råg, korn, hö och halm, vilka persedlar kunna beräknas med ledning av markegångstaxan.

För värdering av nyttjanderätten till torpet samt övriga förmåner

såsom rätt till mulbete, gärdselfång, ved, torvtäkt, lövtäkt, kvarnresor, ris, stubbar,

dragare vid brukning av torpjorden, torpjordens skötsel vid frånvaro m. m. saknas

erforderliga uppgifter. —■ Till den upplysning den i markegångstaxan förekommande

vakansavgiften kan tjäna vid en uppskattning av besväret får ämbetet

meddela, att densamma upptages i 1917—1919 års taxor till 300 kronor, 400

kronor och 350 kronor respektive.

Södermanlands regemente.

Antalet effektiva rotar vid regementet utgör 110, samtliga belägna i Södermanlands

län.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr Sfi.

Nämnden i länet har verkställt utredning om samtliga de i besväret ingående

förmåner och i protokollet för en var angivit dess värde, dock utan att

i förekommande fall meddela närmare uppgift om värderingen. Beträffande naturaförmånerna

ansåg nämnden, att nödig hänsyn måste tagas till de ofantligt

ändrade värden, som dessa numera betingade. Därvid utgick nämnden ifrån,

att de vid tiden för nämndens sammanträde den 13 juli 1918 uppdrivna priser

under kommande tidsperiod skulle i någon mån gå tillbaka. Med dessa grundsatser

fann nämnden 573 kronor 92 öre motsvara kostnaderna för besväret.

Landstinget har »godkänt» förslaget. Konungens befallningshavande ansåg det

i förslaget upptagna värdet väl i huvudsak motsvara nuvarande värdet å de avsedda

prestationerna, uträknat med ledning i förekommande fall av årets markegång,

men då detta värde måste anses vara betydligt högre än det, som under

normala förhållanden skulle kunna antagas, ansåg befallningshavanden, att ifrågavarande

ersättning icke kunde fastställas till det höga belopp, som nämnden

föreslagit, utan till något lägre belopp, som skäligen syntes kunna beräknas

komma att utgöra prestationernas årliga värde i medeltal för tioårsperioden

1920—1929. Någon fullt tillförlitlig ledning för en sådan värdering fann befall

ningsliavanden givetvis icke kunna erhållas men höll före, att ett medeltal av

det förslag, som avgavs år 1908, eller 230 kronor och det nu föreslagna 573 kronor

92 öre, eller alltså i jämnat tal 400 kronor årligen skulle utgöra fullt skälig

ersättning för besväret under kommande tioårsperiod.

Huruvida Konungens befallningshavandes kritik av nämndens förslag är

befogad och i vad mån det av Kommgens befallningshavande framlagda värdet

är mera antagligt än nämndens, är vanskligt att avgöra, enär frågan ytterst är

beroende av uppfattningen om prisnivån 1920—1929. Körande nämndens förslag

får ämbetet för egen del anföra följande. Hänsyn har icke tagits till kontantkontrakten,

men då dessa blott utgöra 8 av ämbetet tillhandakomna 108

kontrakt, kan denna omständighet icke väsentligen inverka å värdet av besväret.

Största posten i nämndens förteckning å kostnaderna är värdet å hemkallet, upptaget

till 258 kronor. Då detta värde icke är på annat sätt specificerat, än att

det angivits bestå av spannmål, hö och halm, har det icke varit möjligt att närmare

utleta nämndens beräkningsgrunder. Ämbetet har emellertid med ledning

av kontraktens uppgifter verkställt en beräkning av hemkallets medelvärde. Då

somliga persedlar bestämts efter vikt, andra efter rymd samt förhållandet mellan

vikt- och rymdmått växlar allt efter varans beskaffenhet, har beräkningen blivit

approximativ. Enligt densamma skulle emellertid till 100 soldater utgöras sammanlagt

omkring 20 hektoliter vete, 200 hektoliter råg, 74 hektoliter korn, 10

hektoliter havre, 650 deciton hö och 360 deciton halm. Omsatt i penningar utgör

värdet i runt tal av dessa persedlar enligt markegångstaxans A-pris år 1917

18,975 kronor, år 1918 32,110 kronor samt år 1919 21,670 kronor. Med hänsyn

till dessa siffror synes ej osannolikt, att nämnden beräknat värdet å hemkallet

väl högt. Flertalet av övriga beräkningar kan ämbetet icke tillförlitligt pröva.

Såsom ämbetet antytt, har i regel allenast uppgivits, att förmånerna skattats

till vissa värden, utan att samtidigt besked lämnats om den grund, efter vilken

uppskattningen skett. Sålunda hava följande värden, uttryckta i kronor, åsatts

dessa förmåner: mulbete 30, ved och gärdselfång 80, fria dragare till torpets

brukning 40, biträde vid torpets brukning 10, kvarnskjutsar 10, nyttjanderätten

till torpet 80, reparationer och nybyggnad 50. Utredning synes hava bort ske

t. ex. för huru många kreatur betet i regel avsetts, antalet dagsverken för tjänst
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

barheterna vid torpets brukning, antalet kvarnskjutsar samt storleken av torpet

och antagen avkastning därav. I samtliga fall torde därjämte prisen hava bort

uppgivas. Bedömda med hänsyn till kontraktens innehåll synas värdena i allmänhet

icke för höga. Yeden, som antagits uppgå till en myckenhet av 15

kubikmeter, betingar enligt markegångstaxan väsentligt högre pris än 80 kronor.

I 1917 års taxa är 1 kubikmeter ved åsatt ett pris av 11 kronor 67 öre, i 1918

års 13 kronor och i 1919 års 14 kronor. Med tillämpning av 1917 års taxa —

den gällande vid nämndens sammanträde — uppgår denna myckenhet ved till

ett pris av 175 kronor 5 öre och enligt 1919 års till 210 kronor. Jämväl värdet

å tjänstbarheterna synes knappt tillmätt, med hänsyn till den betydande stegringen

av pris å arbetskraft. Värdet å 1 ökedagsverke och 1 drängedagsverke

upptages sålunda i markegångstaxan 1917 till 12 kronor och 4 kronor respektive,

1918 till 16 kronor 80 öre och 5 kronor 60 öre respektive samt 1919 till 24 kronor

och 8 kronor respektive. Posten reparationer och nybyggnad 50 synes däremot

hög. Emellertid kunna naturligen förhållandena vara sådana, att kostnaden

för de reparationer, som krävas, med nuvarande arbetspriser, kunna uppgå till

denna summa.

Med hänsyn till vad nu anförts torde nämndens förslag äga fog för sig.

Konungens befallningshavandes uppfattning om den kommande prisnivån kan ju

vara riktig. Emellertid synes det sätt, på vilket Konungens befallningskavande

tillvägagått vid sänkningen av värdet, föga välgrundat. Så har Konungens befallningshavande

utgått från det av nämnden år 1908 föreslagna värde 230 kronor,

ehuru det av Kungl. Maj:t bestämda värdet utgör 220 kronor. Att Konungens

befallningshavande vält den tidigare nämndens värde till utgångspunkt torde

förutsätta, att det av Kungl. Maj:t fastställda värdet är mindre riktigt än nämndens,

,en förutsättning, vartill skäl torde saknas. Och att grunda den prisnivå,

som är att förvänta 1920—1929, å de av nämnderna åren 1908 och 1918 föreslagna

värden synes godtyckligt.

Kronobergs regemente.

Antalet effektiva rotar vid regementet utgör 115, samtliga belägna i Kronobergs

län.

Nämnden har uppskattat värdet till 225 kronor. Detta värde beslöts »efter

övervägande av värdet utav torp för soldat----------samt

prestationer och utgifter för övrigt, som efter vad erfarenheten under de senaste

tio åren givit vid handen föranledas av roteringsbesväret» vid regementet. Protokollet

synes närmast föranleda antagandet, att nämnden icke grundat sitt värde

efter tagen kännedom om kontrakten vid regementet. Emellertid torde nämnden

hava träffat ett medelvärde, som ej synes alldeles oantagligt. Vid detta regemente

avlönas soldaterna i ej mindre än 99 fall med endast kontanta förmåner.

Medeltalet av lönerna, som utgå oförändrade enligt dessa kontrakt, utgör omkring

150 kronor. Med hänsyn till detta låga medeltal och det stora antalet kontantkontrakt

i förhållande till naturakontrakten, fordras ett ganska högt värde av besväret

enligt de senare för att medelkostnaden ens skall uppnå det föreslagna.

På. grund av bristande kännedom om värdet å sådana förmåner, som soldaterna

enligt naturakontrakten åtnjuta, såsom bete, lövtäkt, gärdselfång, dragare och

framför allt nyttjanderätt till torpet, kan ämbetet icke verkställa någon tillförlitlig

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 75 höft. (Nr 86.) 422 so 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 86.

uppskattning av besväret enligt naturakontrakten, även om ämbetet med ledning

av markegångstaxan kan utröna värdet å råg och korn samt i viss mån ved, vilka

samtliga jämväl i regel utgå. Antages emellertid värdet av besväret enligt naturakontrakten

vara 500 kronor, utgör medelvärdet av besväret i dess helhet omkring

200 kronor, och med ett värde av 600 kronor utgör medelvärdet omkring 215

kronor. Även om förslaget alltså icke är oantagligt, torde utredning hava bort

ske om de kostnader, som besväret betingar, samt redogörelse hava lämnats för

densamma, varigenom tillfälle beretts till verklig prövning av uppskattningen.

Till den upplysning, vakansavgifter i markegångstaxan kan tjäna, får ämbetet

meddela, att den utgör år 1917 214 kronor 83 öre, 1918 268 kronor 84 öre och

1919 269 kronor 43 öre.

Jönköpings regemente.

Antalet effektiva rotar är 99, varav 98 äro belägna i Jönköpings län och 1

i Östergötlands län.

Yttrande föreligger av nämnd i Jönköpings län. Enligt protokollet uttalade

nämnden såsom sin mening, att värdet å roteringsbesväret med hänsyn till skyldigheten

för vissa rotehållare att till soldaten utgöra dagsverken och tillhandahålla

ved skäligen borde höjas till 170 kronor. Det nu gällande värdet utgör 150

kronor.

Icke heller förevarande nämnd kan sägas hava grundat uppskattningen av

värdet å kostnaderna för besväret, enär nämnden icke förskaffat sig kännedom

om desamma. Med hänsyn till de prestationer, som betingat ökningen, samt den

betydliga stegring, som priset därå undergått, synes denna ökning, tjugu kronor,

anmärkningsvärt liten. En undersökning av de infordrade kontrakten giver emellertid

vid handen, att de kontrakt, vari angivna persedlar avtalats, äro förhållandevis

få. Av kontrakten äro allenast 32 eller ungefär l/3 av hela antalet naturakontrakt.

Av de soldater, med vilka kontantkontrakten upprättats, innehava tre

numera torp, eu har erhållit 725 kronor mot avstående av rätten att begära torp

och fyra hava gjort framställning att få torp. Härjämte hava lönerna i några fall

höjts. Under den närmaste tiden skulle antalet naturakontrakt sålunda uppgå till

något mera än 7S av samtliga, Medeltalet av lönerna enligt för närvarande gällande

64 kontantkontrakt uppgår till i runt tal 150 kronor. Yärdet av besväret

enligt naturakontrakten låter sig svårligen beräknas, då huvudförmånen utgöres

av torp och all upplysning saknas för bedömande av dess värde. Så mycket

torde i varje fall kunna antagas, att då torpet jämte övriga förmåner på 1890- talet enligt då ingångna kontantkontrakt värderats till omkring 150 kronor, detsamma

vid en nu skeende underhandling mellan soldat och rotehållare skulle

hava tillagts ett högst väsentligt ökat penningvärde. En verklig uppskattning

förutsätter naturligen ytterligare utredning rörande de förmåner, som ingå i besväret.

Utan en sådan torde ej heller med bestämdhet kunna avgöras, om och i

vad mån nämndens förfarande att höja värdet från 150 kronor till 170 kronor i

anledning av förändringarna i prisen å ved och arbetskraft är riktigt. Då emellertid

denna omständighet är den enda, som enligt protokollet tillmätts betydelse

vid uppskattningen, samt utredning i allt fall i avseende å nämnda prisförhållanden

och den inverkan, desamma utöva å besväret, bör hava ägt rum, får ämbetet

till belysning av prisförhållandena meddela nedanstående tabell, utvisande markegångsprisen

å en kubikfamn fällved, ett drängedagsverke och ett ökedagsverke

med ett par hästar och en karl, som öken åtföljer.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

43

1909

1910

1911

1912

1913

1914

1915

1916

1917

1918

1919

1 kbm. tallved .........

4

_

3

78

3

61

3

86

4

4

83

4

90

6

30

9

11

11

59

11

80

1 drängedagsverke . ..

2

25

2

25

2

25

2

25

2

50

2

50

2

76

3

—

3

97

5

21

6

72

1 ökedagsverke ........

6

50

6

50

6

50

6

75

7

—

7

62

8

19

9

66

14

27

25

—

28

95

Priserna hava sålunda stegrats synnerligen kraftigt. Höjningen från år 1909

till år 1917 utgör å ved 127,7 5 procent, å ett drängedagsverke 76,44 procent och

å ett ökedagsverke 119,54 procent samt från år 1909 till år 1919 195 procent,

198,67 procent och 345,38 procent respektive. Myckenheten av nu angivna prestationer

är synnerligen växlande och understundom svår att bestämma. Vedmängden

varierar sålunda från 2 till 8 famnar, från 3 till 12 enbetslass o. s. v.

I ett par kontrakt berättigas soldaten taga »erforderligt» bränsle. Rörande tjänstbarheter

må nämnas, att rotehållare lämnar biträde vid torpets brukning samt

ombesörjer torpets skötsel helt och hållet vid soldatens kommendering. Antalet

dagsverken, som härför åtgå, är mindre lätt att angiva och växlar naturligen efter

torpens beskaffenhet; per år torde antalet dock vara förhållandevis beaktansvärt.

Även om ovan angivna siffror naturligen icke kunna läggas till grund för bedömningen

av kostnaderna, synes dock kunna antagas, att den utredning, nämnden

må hava verkställt i ovanberörda hänseenden, är mindre tillfredsställande. Visserligen

är antalet naturakontrakt relativt obetydligt men ej så ringa, att de betydande

prisförhöjningar, som enbart nu ifrågavarande persedlar undergått, icke

skulle hava inverkat i större omfattning än nämndens förslag giver vid handen.

Beaktas jämväl övriga prisstegringar, torde nämndens förslag till värde å besväret

föga motsvara medeltalet av de kostnader, som besväret skäligen kan beräknas

skola betinga.

Dalregementet.

Antalet effektiva rotar utgör 47, samtliga belägna i Kopparbergs län.

Såsom ämbetet inledningsvis påpekat, har nämnd icke utsetts för uppskattning

av besväret. Faktiskt är ock en utredning av nämnd mindre behövlig, om

man äger tillgång till gällande kontrakt. Samtliga soldater avlönas nämligen

med enbart kontant lön, vilken blott i ett fåtal fall undergått någon förändring.

Medeltalet av nu utgående löner utgör omkring 190 kronor. Enligt 1909 års kungörelse

är värdet å besväret satt till detta belopp, som alltså jämväl framgent

torde motsvara kostnaderna för besväret.

Hälsinge regemente.

Antalet effektiva rotar vid regementet utgör 56, alla belägna i Gävleborgs

län.

Nämnden i länet synes hava verkställt en omsorgsfull utredning av besväret.

Ordföranden i nämnden har nämligen från respektive kommuner infordrat ej

mindre uppgift om antalet effektiva rotar än även avskrift av gällande soldatkontrakt

samt av beslut eller överenskommelser om särskilda förmåner, som tillförsäkrats

soldaterna. Samtliga kommuner utom två hava tillhandahållit de äskade

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj ds proposition Nr SO.

handlingarna. Med ledning av dessa och på grund av för nämnden i övrigt

kända förhållanden beslöt nämnden, bland annat, att vid beräkningen följande

värden skulle åsättas dessa förmåner: ro tejord årligen per tunnland 20 kronor,

vedbrand 50 kronor, gärdselfång och reparationer 10 kronor, mulbete 6 kronor,

skjuts 5 kronor samt läkarevård och medicin 10 kronor, samt att övriga förmåner

skulle uppskattas med ledning av den årliga markegången enligt 1917 års taxa,

eller, där denna icke innehölle ifrågavarande persedlar, efter prövning i varje särskilt

fall. Härefter verkställdes en uträkning av kostnaden enligt varje kontrakt

vid då effektiva 65 rotar. Det medeltal, som därvid erhölls, nämligen 235 kronor,

föreslog nämnden såsom värde å besväret.

Detta värde, som är lika med det år 1908 uppskattade och blott med 35

kronor överstiger den nu utgående ersättningen, synes knappt tilltaget. Förklaringen

till det låga värdet torde vara att söka i det förhållandet, att soldaterna i

flertalet fall avlönas med allenast kontanta förmåner. Av de 56 kontrakt, som

för närvarande gälla vid regementet, äro 35 eller nära 2:! av hela antalet kontantkontrakt.

Medeltalet av soldaternas årliga löner på grund av dessa kontrakt utgör

omkring 210 kronor. Naturligen hava berörda penninglöner väsentligen nedtryckt

medeltalet av kostnaderna för besväret enligt naturakontrakten. Härtill

kommer, att fyra av naturakontrakten så till vida mera likna kontantkontrakten,

som torp enligt desamma icke bestås soldaterna utan en jämförelsevis hög lön

samt vissa naturaförmåner i stället utgå. Kostnaden enligt tre av kontrakten

uppgår till omkring 250 kronor. Det fjärde kontraktet innehåller icke tillräckliga

uppgifter om soldatens förmåner, för att värdet av desamma skall kunna uppskattas.

För beräkningen av kostnaderna enligt naturakontrakten har nämnden,

såsom ovan nämnts, tilllämpat vissa grunder. De värden, som sålunda åsatts angivna

prestationer, synas ämbetet snarare för låga än för höga. Härvidlag är

emellertid att märka, att värdena hänföra sig till ett kommande prisläge, om

vilket, såsom ämbetet förut nämnt, olika befogade meningar kunna råda, synnerligast

under närvarande vanskliga förhållanden. Av värdena stämmer det av

nämnden antagna arrendevärdet tämligen nära överens med en uppgift om

arrendevärdet vid början av år 1918 å jord i Gävleborgs län, intagen i en i kungl.

lantbruksakademiens handlingar och tidskrift för år 1919 publicerad uppsats.

Däremot förefaller 50 kronor för vedbrand vara ett mycket ringa belopp. Dock

må anmärkas, att soldaten blott äger rätt att taga sämre skog samt själv får ombesörja

huggning och hemforsling. Värdena å gärdselfång och reparationer, mulbete,

skjuts samt läkarvård och medicin, sammanlagt 31 kronor, torde vara alltför

knappt tilltagna. Tillämpningen av 1917 års markegångstaxa i fråga om de persedlar,

som där finnas upptagna, synes rimlig i belysning av 1918 och 1919 års

markegångspris. Nämnden har icke i protokollet intagit en beräkning av kostnaderna

enligt naturakontrakten, vid vilken nu nämnda värden tillämpats. Nämnden

har allenast lämnat eu sammanställning av de medelkostnader, besväret

sockenvis uträknats betinga. I en socken, Arsunda, finnes emellertid blott en

rote, och kostnaden för denna, 404 kronor, hänför sig synbarligen till ett naturakontrakt.

Skulle angivna kostnad kunna anses typisk för naturakontrakten, bleve

medelkostnaden för hela besväret omkring 270 kronor och överstege alltså med

35 kronor det av nämnden föreslagna värdet. Uppfattningen, att nämndens beräkning

är låg, torde vinna ytterligare stöd av två omständigheter. Nämnden

synes nämligen icke hava tagit i beräkning de betydande belopp rotehållare ej

sällan haft att utgöra vid anskaffande av stugubyggnad till soldaterna; kostnaden

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 86.

45

härför är svår att beräkna, då den flerstädes är beroende av dagsverken och tillsläppande

av materialier, men understundom har soldaten själv fått anskaffa

stugubyggnad och för sådant ändamål av rotehållarna erhållit ett kontant belopp,

i regel omkring 1,500 kronor. Vidare utgör den ersättning för torp och andra

naturaförmåner, som avtalades omkring år 1900, i runt tal 200 kronor. Till följd

av penningvärdets betydande fall komme en värdering nu av ifrågavarande förmåner

sannolikt att belöpa sig till ett avsevärt högre belopp. Med hänsyn till

vad sålunda anförts synes fog finnas för den meningen, att nämndens värdering,

ehuru omsorgsfull, dock icke giver ett riktigt uttryck åt de av besväret föranledda

kostnader.

Älvsborgs regemente.

Antalet effektiva rotar vid regementet utgör 112, samtliga belägna i Älvsborgs

län.

Nämnden har uppskattat roteringsbesväret till ett värde av 683 kronor 80

öre. I protokollet meddelas följande rörande den sålunda verkställda uppskattningen.

Chefsämbetet vid regementet hade insänt en del soldatkontrakt, huvudsakligen

upprättade åren 1900—1901. Av dessa framginge, att medeltalet av

legan utgjorde 24 kronor och av lönen 178 kronor, samt att medeltalet av avdraget

på kontanta lönen, därest soldaten påfordrade sitt torp, uppginge till 50 kronor.

Av soldatkontrakt, upprättat år 1901 och avseende soldat, som innehade sitt torp,

framginge, att legan utgjorde 5 kronor och kontanta lönen 50 kronor. Då roteringsskyldigheten

hårdast träffade de rotar, där soldaten innehade sitt torp och

då varje soldat hade rätt till sådan förmån, hade nämnden gjort en beräkning

över omkostnaden för roteringsskyldigheten för sådant fall, varvid roteringsbesväret

med hänsyn till de synnerligen stegrade material- och arbetskostnaderna

uppskattats till ett värde av 683 kronor 80 öre.

Utredningen synes Konungens befallningshavande ej hava ansett tillräcklig,

enär Konungens befallningshavande i sitt underdåniga utlåtande meddelar sig

hava inhämtat, att till utgångspunkt för värdesättningen tagits de prisbestämningar

av vakansavgiften för hel soldatrote, som åsatts vid 1918 års markegångssättning

och vilka framginge av bifogad markegångstaxa för år 1918. Nämnden,

som emellertid ansett, att något högre värden borde åsättas, hade beräknat

respektive prestationer sålunda:

städsel och lega .............

lön i penningar................

torpets avkastning ..........

årlig byggnadsskyldighet

brukningskostnad m. m..

ved och gärdsle .............

...................... kronor 30: —

...................... » 70: —

....................... » 301:80

» 60: —

....................... * 160: —

............... 62: —

eller tillhopa kronor 683: 80

Mot detta värde har Konungens befallningshavande icke haft något att

erinra.

För egen del finner ämbetet nämndens grundsats att bygga uppskattningen

på vakansavgiften i markegångstaxan icke kunna leda till en tillförlitlig bedömning

av värdet å besväret. Såsom ämbetet förut framhållit, skall markegångssätt
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kung!. Maj:ts proposition Nr 86.

ningen å vakansavgiften avse besväret, sådant detta utgöres enligt ortens allmänna

kontrakt och övriga gällande stadganden. Någon hänsyn tages sålunda icke till

de förändrade förhållanden, som nu kunna råda. En höjning av de olika posterna

utan att beakta nu gällande kontrakt måste naturligen bliva godtycklig.

Aven om det icke varit principiellt oriktigt att grunda uppskattningen av

besväret å vakansavgiften i markegångstaxan, synes nämndens beräkning mindre

tillfredsställande ur två skilda synpunkter. Nämnden har nämligen förutsatt, att

besväret i dess helhet skulle utgöras enligt naturakontrakten. Detta torde dock

vara oriktigt. Av en undersökning utav kontrakten för samtliga rotar med undantag

av tre, för vilka kontrakten förkommit, synes framgå, att 77 kontrakt äro

kontantkontrakt och 32 naturakontrakt. Omkring 2/3 av hela antalet soldater

avlönas alltså med enbart kontant lön. Visserligen har det icke varit för nämnden

obekant, att kontantkontrakt finnas. Men nämndens motivering för att allenast

beakta naturakontrakten synes felaktig. Såsom nämnts, anför nämnden till

stöd för sitt förslag, att roteringsskyldigheten hårdast drabbar de rotar, där

soldaten innehar torp, samt att varje soldat har rätt att påfordra torp. Nämnden

synes alltså förutsätta, att soldaterna skola göra framställning om erhållande av

torp men har icke förebragt något skäl för sannolikheten härav. Hittills har

flertalet soldater sedan 1890-talet uppburit sina löner enligt oförändrade kontrakt.

Några hava efter år 1900 utbytt sina naturakontrakt mot kontantkontrakt, därav

en så sent som 1918, men i intet fall hava de soldater, som ursprungligen haft

kontantkontrakt, begärt att erhålla torp. Under sådana förhållanden synes det

böra antagas, att soldaterna ej heller i framtiden skola göra framställning om

erhållande av torp.

Vidare skulle emellertid roteringsbesväret, därest soldaterna erhölle torp,

icke komma att utgöras på sätt nämnden antagit. Enligt kontantkontrakten

erhålla nämligen soldaterna vid framställning i regel endast torp med planteringsland

av omkring x/2 tunnlands storlek, medan markegångstaxan förutsätter, att

torp skall vara av beskaffenhet att kunna avkasta 1,6 5 hektoliter råg, 1,6 5 hektoliter

korn, 5,1 deciton hö och 5,1 deciton halm. Annan förändring av kontrakten

sker i allmänhet ej än att visst avdrag, enligt härstädes verkställd beräkning i

medeltal omkring 77 kronor, göres å den avtalade lönen. Det är sålunda allenast

bostadsförmån, som soldaten komme att åtnjuta, medan övriga förmåner alltjämt

skulle utgå i penningar. Någon mera avsevärd höjning av kostnaderna för besväret

torde denna förändring icke komma att förorsaka.

Av det ovan anförda torde vara uppenbart, att nämndens beräkning av

värdet å besväret är missledande. Enligt ämbetets förmenande böra kontantkontrakten

tillerkännas samma betydelse som naturakontrakten vid uppskattningen.

Medelkostnaden för besväret enligt kontantkontrakten utgör omkring

170 kronor. Då antalet kontantkontrakt utgör 2/3, skulle rätta värdet, därest

nämndens beräkning av kostnaderna enligt naturakontrakten vore riktig, betydligt

understiga nämndens förslag. En uppskattning av värdet å besväret, grundat å

kännedom om prestationerna enligt naturakontrakten åter, förutsätter övliga uppgifter

om värdet å nyttjanderätten till torpet samt å de varor och tjänstbarheter,

som utgöras till soldaterna. Vid detta regemente synes huvudförmånen vara

torpet. Utom ved, rätt till mulbete samt vissa tjänstbarheter erhålla soldaterna

nämligen regelrätt ingen årlig naturaförmån. Ätt märka är dock, att lönen i

allmänhet synes något högre än vanligen är fallet. Den utgör i genomsnitt omkring

40 kronor. De tjänstbarheter, som bestås soldaterna, äro de vanligen

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 86.

47

förekommande, såsom biträde vid brukning av torpet och torpets skötsel vid

kommendering m. m. — Slutligen får ämbetet meddela, att vakansavgiften år

1918 — den vid tiden för nämndens sammanträde gällande — jämlikt av kungl.

kollegium gjord ändring i markegångstaxan utgör 521 kronor 21 öre, icke såsom

Konungens befallningsliavande synes hava antagit 527 kronor 13 öre, och år 1919

507 kronor 51 öre.

Hallands regemente.

Antalet effektiva rotar vid regementet utgör 94, varav 82 äro belägna i

Älvsborgs län ocli_ 12 i Skaraborgs län. Förslag till uppskattning har avgivits

av nämnd såväl i Alvsborgs som i Skaraborgs län.

Av det föregående framgår, att i båda nu nämnda län uppskattning ägt rum

av rustnings- och roteringsbesvären vid olika regementen. I Skaraborgs län''hava

nämnderna uppskattat kostnaden att hålla soldat till lika belopp vare sig fråga

varit om Yästgöta, Skaraborgs och Hallands regementen eller Livregementets

husarer. På likartat sätt hava nämnderna i Alvsborgs län förfarit beträffande

Alvsborgs och Hallands regementen. Med anledning härav vill ämbetet erinra

om vad ämbetet ovan uttalat, att det är oriktigt att utan närmare undersökning

uppskatta besvären vid olika regementen till samma värde. Även om besvären

vid skilda regementen, vars rotar ligga inom ett län, kunna förväntas vara av

enahanda art, måste naturligen konstateras, huruvida så är fallet. Att denna

förmodan icke alltid bekräftas, visar sig i fråga om rotarna i Alvsborgs län.

Sådant besväret numera gestaltar sig, är nämligen detsamma för rotarna vid

Hallands regemente oftast mera betungande än för rotarna vid Alvsborgs regemente.

Såsom framgår av redogörelsen för sistnämnda regemente utgör nämligen

antalet kontantkontrakt vid detsamma det övervägande flertalet, medan förhållandet

vid Hallands regemente är det omvända. Vid den uppskattning, som är

avsedd att äga rum enligt 1892 års lag, är denna omständighet av synnerlig betydelse,

enär nuvarande kostnader för besvärets utgörande in natura äro väsentligt

högre än då besväret omvandlats i penningar. Ju fler kontantkontrakt finnas

vid ett regemente, desto mindre blir medeltalet av kostnaderna för besväret vid

detsamma. Med hänsyn härtill bör rätta medeltalet av kostnaderna för besväret

vid Älvsborgs regemente bliva väsentligt lägre än vid Hallands.

Nämnden i Älvsborgs län har byggt sitt förslag till värde å besväret, 683

kronor 80 öre, å samma grunder som vid Älvsborgs regemente. Hänsyn bär

sålunda icke tagits till de uppgifter om löneförmåner, som för nämnden tillgängliga

kontrakt utvisade och rörande vilka nämnden verkställde utredning. Nämnden

anför sålunda, att chefsämbetet vid regementet insänt en del soldatkontrakt,

huvudsakligen upprättade åren 1899—1901, av vilka framginge, att medeltalet av

handpenningen utgjorde 67 kronor, av legan 43,33 kronor och lönen 211,n kronor

samt att medeltalet av avdraget på kontanta lönen, därest soldaten påfordrade

sitt torp, uppginge till 92,21 kronor. Av soldatkontrakt, upprättade åren 1900

och 1901 och avseende soldat, som innehade sitt torp, framginge, att medeltalet

av handpenningen utgjorde 15 kronor, legan 28,3 3 kronor och kontanta lönen

80,8 3 kronor. — Körande lämpligheten av nämndens tillvägagångssätt får ämbetet

hänvisa till vad ämbetet anfört vid Älvsborgs regemente. Det resultat, vartill

nämnden vid nu ifrågavarande regemente kommit, torde dock icke vara så otillfredsställande

som vid Älvsborgs regemente med hänsyn till det ringa antalet

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung!. Maj:ts proposition Nr 86.

kontantkontrakten bär. I Älvsborgs län är antalet kontantkontrakt allenast 16,

varemot naturakontrakten utgöra ej mindre än 66. Även om kontantkontrakten

här inverka i en helt annan omfattning å värdet av besväret än vid Älvsborgs

regemente, synes dock uppskattningen på grund av vad ovan anförts vid Älvsborgs

regemente vara alltför otillförlitlig för att läggas till grund för Kungl.

Maj:ts bestämning av värdet.

Nämndens i Skaraborgs län förslag är så till vida välgrundat, att detsamma

avgivits först efter tagen kännedom om samtliga förmåner, sådana de av vederbörande

regementsintendent uppgivits utgå till soldaterna. I detta avseende

skiljer sig förslaget från de övriga av nämnderna i Skaraborgs län avgivna.

Emellertid synes nämnden icke hava tillvaratagit de möjligheter, som sålunda

funnos till en riktig uppskattning, ty av samma skäl, som anförts vid uppskattningen

av besväret vid övriga regementen i länet, har värdet föreslagits till 300

kronör. Någon utredning av de förmåner, som utgingo enligt kontrakten, har

sålunda ej, såvitt protokollet utvisar, verkställts, ehuru denna skulle hava varit

av mindre vidlyftig beskaffenhet, då antalet kontrakt enligt uppgiften utgjorde

13, varav 7 kontantkontrakt. Numera har en av de soldater, för vilka kontantkontrakten

gällt, fått avsked. I vad mån uppgifterna om kontrakten verkligen

varit till ledning vid uppskattningen, såsom i protokollet anföres, är sålunda

mindre klart. Såsom ämbetet såväl vid Västgöta som Skaraborgs regemente

framhållit, synes uppskattning av den beskaffenhet, som här skeft, icke böra

godkännas.

Medelbeloppet av de kontanta förmåner, som utgå enligt de 22 kontantkontrakten

vid regementet, utgör omkring 210 kronor. I fråga om möjlighet till

uppskattning av besväret enligt naturakontrakten får ämbetet huvudsakligen åberopa

vad ämbetet anfört här ovan vid Älvsborgs regemente.

Vid den prövning av förslagen var för sig, som ämbetet verkställt, har ämbetet

alltså icke funnit någotdera antagligt. En jämförelse visar ock en betydande

skillnad i de föreslagna beloppen. Nämnden i Älvsborgs län har föreslagit

ett värde, som är över 100 procent högre än nämndens i Skaraborgs län.

Den jämkning av värdena, som är nödvändig, måste alltså vara betydlig. Då

emellertid ämbetet icke varit i stånd att med någon säkerhet uppskatta värdena

var för sig, kan ämbetet icke heller angiva, på vad sätt och i vad mån jämkningen

bör ske.

Bohusläns regemente.

Äntalet effektiva rotar vid regementet utgör 92, samtliga belägna i Göteborgs

och Bohus län.

Nämnden i länet har uppskattat värdet till 450 kronor. Av det hos nämnden

förda protokollet framgår icke, att någon utredning verkställts av nämnden.

Där anföres allenast, att nämnden »efter överläggning» beslutat uppskatta värdet

till angivna belopp. Synbarligen på grund av protokollets knapphändighet fann

Konungens befallningshavande i länet nödigt att av nämndens ledamöter begära

utredning angående de beräkningsgrunder, som tillämpats vid förslagets avgivande.

Tre av ledamöterna inkommo med specificerade uppgifter å de av dem föreslagna

värden, slutande å 544 kronor 17 öre, 456 kronor och 490 kronor. Efter

granskning av dessa handlingar sammanställde Konungens befallningshavande

uppgifterna i en tabell av följande innehåll:

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kung). Maj:ts proposition Nr 86-

»Förslag å värdet å roteringsbesväret vid rotar, tillhörande Kungl. Bohus

läns regemente inom Göteborgs och Bohus läns landstingsområde.

Soldattorpets arrendevärde...............

Ränta och amortering å kostnaden för byggnaderna,

5 % av byggnadernas värde kr.

. _ 1,500 ............................................

Årligt underhåll av byggnaderna . .

Årlig kontant lön till soldaten..........

Soldatlegans amortering ...................

Vedbränsle...........................................

Vårarbete å torpet ...........................

Höstplöjning å torpet ......................

Körslor till mötesplats, kvarn m. m

Mulbete ............................................

kronor 150: —

........... »

7o

—

........... »

30

—

........... »

6

—

15

—

........... »

90

—

........... »

20

—

........... »

20

—

........... »

30

—

........... »

14

—

Kronor

450

—

Mot det sålunda uppskattade värdet fann Konungens befallningskavande

icke något att erinra, Utan annan ledning för bedömande av nämndens uppskattning

än dess protokoll har landstinget tillstyrkt godkännande av nämndens

förslag.

lör egen del får ämbetet till en början erinra om betydelsen vid en uppskattning

att äga kännedom om prestationerna enligt kontrakten. Nu ifrågavarande

värdering hänför sig uppenbarligen till naturakontrakten. Huruvida

kontantkontrakt finnas eller icke, har nämnden icke undersökt. Hade detta

skett, torde resultatet hava blivit ett annat. Av nu gällande 92 kontrakt äro

icke mindre än 41 eller föga under hälften kontantkontrakt. Medeltalet av de

löner, som utgå enligt dessa alltjämt oförändrade kontrakt, är omkring 205 kronor,

alltså åtskilligt lägre än halva uppskattade värdet enligt naturakontrakten.

Vore sistnämnda värde riktigt, skulle medeltalet enligt samtliga kontrakt utgöra

omkring 340 kronor. Riktigheten av uppskattningen utav besväret enligt naturakontrakten

torde emellertid med fog kunna dragas i tvivelsmål. Bå har legan

av två ledamöter antagits utgöra 500 kronor och av en ledamot 300 kronor. En

av de förra meddelar ytterligare, att legan »vid de senaste legningarna utgjorde

minst 500 kronor». En granskning av kontrakten å denna punkt giver vid handen,

att högsta lega som utfästs i desamma är 300 kronor, att denna förekommer

i två kontrakt, ingångna 1892 och 1897, att legan utgjort mellan 100 och

300 kronor i 28 fall, att legan understigit 100 kronor i 55 fall, samt att lega ej

alls utgått i 7 fall. Medeltalet av de avtalade legobeloppen utgör allenast 72

kronor 56 öre. Legan har sålunda antagits uppgå till ett mångdubbelt högre

belopp än den i verkligheten utgör. Har nämnden, såsom synes sannolikt, till

grund för sitt antagande om legans belopp lagt legan vid de senast ingångna

kontrakten, har jämväl en felaktighet i principiellt avseende förelupit. Ty en

beräkning av medeltalet utav kostnaderna att hålla soldat torde icke i något

hänseende böra ske på grundval allenast av de senast ingångna kontrakten. Såsom

framgår av förestående sammanställning av kostnaderna, är nu ifrågavarande

post obetydlig och är därför icke av någon större betydelse för bestämningen

av värdet. Men då uppskattningen i denna del är otillfredsställande, rubbas

tilltron till uppskattningens tillförlitlighet jämväl i övrigt. Ämbetet har icke

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 75 höft. (Nr 86.) 422 20 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

samma möjlighet till prövning av övriga poster i beräkningen som av legan med

hänsyn till svårigheten att bestämma prestationernas omfattning och värde. Så

har torpets areal icke angivits i kontrakten, varför torpets arrendevärde, som

representerar den största posten i beräkningen, redan på grund härav icke kan

beräknas. Posten vedbränsle torde icke vara för högt upptagen, varemot ett par

anmärkningar synas kunna göras mot beräkningen av ränta och amortering å

kostnaden för byggnaderna. Dels torde ränta icke hava beräknats vid tidigare

uppskattningar, dels synes beräkningen hava bort grundas å kostnaderna för

byggnadernas uppförande, icke deras nuvarande värde. Med hänsyn till ovan

anförda omständigheter, att uppskattningen helt och hållet avser kostnaderna

för besväret enligt naturakontrakten, ehuru dessa ej avsevärt överstiga antalet

kontantkontrakt, samt att beräkningen av nyssnämnda kostnader torde vara mindre

tillförlitlig, synes uppskattningen icke böra läggas till grund för Kungl.

Maj:ts bestämning av värdet.

Västmanlands regemente.

Antalet effektiva rotar vid regementet utgör 60, varav 58 äro belägna i

Västmanlands län, 1 i Örebro län och 1 i Kopparbergs län.

Nämnden i Västmanlands län har föreslagit värdet å besväret till 460 kronor.

Med hänsyn till penningvärdets minskning fann nämnden skäligt att till

grund för beräkningen lägga medelvärdet av soldats förmåner av roten enligt

markegångstaxan endast för de fyra senaste åren (1915—1918). Medelvärdet ut
Sjorde

i kronor 284,7 8, 275,5 3, 429,8 0 samt 826 respektive. Av dessa belopp erölls

medeltalet 454 kronor 3 öre. Nu utgående ersättning är 220 kronor.

Huruvida åter själva uppskattningen av medelvärdena är riktig, kan ämbetet

icke avgöra med ledning av nämndens beräkning. Ty annan utredning än

den, för vilken här ovan redogjorts, har ej förebragts. Det skulle givetvis erbjudit

stort intresse att hava fått del av den uppgift om soldats löneförmåner,

som legat till grund för nämndens beräkning. Sådan har emellertid icke lämnats.

Klart är dock, att vid beräkningen hänsyn endast tagits till naturakontrakten.

Emot detta förfarande torde någon mera befogad anmärkning knappast kunna

göras, enär av gällande 60 kontrakt, allenast 7 eller nära 1/10 äro kontantkontrakt.

För att få en föreställning om besväret enligt naturakontrakten har ämbetet

verkställt en beräkning av de persedlar, som allmännast förekomma: råg,

korn, hö och halm. För närvarande utgå följande ungefärliga myckenheter,

nämligen 273 hektoliter råg, 130 hektoliter korn, 343 deciton hö samt 390 deciton

halm. Förvandlade i penningar enligt den årliga markegången 1917, den senast

fastställda vid nämndens sammanträde, uppgå dessa persedlar till ett värde av

omkring 14,815 kronor. Härjämte uppbära soldaterna enligt ifrågavarande kontrakt

penninglöner till ett sammanlagt belopp av omkring 925 kronor. Medeltalet

av samtliga nu nämnda förmåner utgör per rote i runt tal 310 kronor.

Medeltalet, grundat i tillämpliga delar å årliga markegången 1918, utgör omkring

410 kronor och å samma markegång 1919 omkring 340 kronor. Till de av ämbetet

uppskattade förmånerna komma så rätt till bostad, planteringsland, bränsle,

bete, gärdselfång, vissa tjänstbarheter såsom ökedagsverken, tillhandahållande

av häst och vagn vid hemkörning av bränsle, resor till kvarn m. m. Uteslutet

synes icke, att kostnaderna för utgörande av samtliga nu nämnda förmåner över
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kung!. Maj:ts proposition Nr 86.

stiga skillnaden mellan angivna medeltal och nämndens värde för år 1917 eller

omkring 120 kronor. Yärdet år 1918 torde vara väl högt, särskilt i jämförelse

med 19i7 års. Sin förklaring torde detta förhållande erhålla därav, att nämnden

icke, såsom i protokollet angives, tillämpat 1918 års markegångspris av det skälet,

att några sådana icke voro fastställda vid tiden för nämndens sammanträde

i juli månad, utan i stället begagnat sig av dagsprisen, vilka troligen överstego

de senare fastställda markegångsprisen.

Till jämförelse med ovan lämnade siffror rörande kostnaden för besväret

får ämbetet redogöra för beräkningen av kostnaden vid en av rotarna vid regementet.

En dylik beräkning har nämligen företetts i en till ämbetsverken för

avgivande av underdånigt utlåtande överlämnad framställning av rotehållare för

roten nr 102 om gottgörelse för de kostnader för roteringsbesvärets utgörande,

som överstege den utgående ersättningen, i vilket ärende ämbetets

yttrande infordrats. Beräkningen hänför sig till 1917 års lön för soldaten och

grundar sig å den del av kostnaden för prestationerna i penningar vid roten,

som kronan såsom en av rotehållarna utgjort till soldaten. Kronan har nämligen

för prestationerna betalat tillhopa 68 kronor 2 öre. Då de hemman, varav roten

är sammansatt, utgöra 372 penningland och kronan svarar för 40 penningland,

äro de enskilda delägarnas sammanlagda andelar 9,3 gånger större än kronans.

På grund härav skulle rotens hela kostnad för besväret utgöra 632 kronor 58

öre. För år 1918 har kostnaden angivits till 864 kronor. I syfte att få en uppfattning

om förhållandet mellan kostnaderna för denna rotes prestationer och

övrigas har ämbetet verkställt en beräkning av kostnaderna för enbart persedlarna

råg, korn, hö och halm vid denna rote. Kronan skall i lösen härför år

1917 hava betalat 52 kronor 98 öre, vilket visar, att huvudparten av rotens kostnad

faller å dessa persedlar. Prisberäkningen har dock skett efter åtskilligt

högre norm än 1917 års markegång. För att ernå fullt jämförbara värden har

ämbetet därför omräknat värdet av nämnda persedlar i enlighet med 1917 års

markegång och därvid funnit, att rotens kostnad för dessa persedlar utgör 392

kronor 66 öre eller omkring 25 procent högre än det av ämbetet beräknade medeltalet

av de kostnader, dessa persedlar i allmänhet kunna anses betinga. Under

antagande, att kostnaden för roten nr 102 med omkring 25 procent överstiger

medelkostnaden för besväret, har ämbetet höjt de av nämnden för åren 1917

och 1918 beräknade medelvärdena med dessa procent. Jämföras de erhållna

värdena 537 kronor 25 öre respektive 1,032 kronor 50 öre med kostnaderna för

roten nr 102, befinnes det, att 1917 års värde något överstiger ovan beräknade

kostnad år 1917, 532 kronor 52 öre, samt att 1918 års värde är väsentligt högre

än kostnaden samma år, 658 kronor 7 öre, beräknad med ledning av 1918 års

markegångspris å ovan berörda persedlar. Även med skälig hänsyn till de förändrade

värdena å övriga prestationer år 1918 ävensom den approximativa beräkning

av medelkostnaden för ovan nämnda persedlar, som här skett, synes det

kunna ifrågasättas, att av nämnden beräknade värden stå i riktig proportion till

varandra.

Av det ovanstående torde framgå, att den av nämnden gjorda uppskattningen,

även om den icke synes oantaglig, dock lämnar rum för vissa anmärkningar,

vilka rubba dess tillförlitlighet, och framförallt att den skett på ett sådant

sätt, att tillfälle till verklig prövning av tillämpade grunder vid beräkningen ej är

möjlig.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

Slutligen får ämbetet meddela, att genom Kungl. Maj:ts dom den 12 juni

1918 i mål angående bättre rätt till Västmanlands regementes knektelegomedelskassa

fastslagits, att nämnda kassas tillgångar äro att anse såsom statsmedel,

varå efter indelningsverkets upphörande rotehållarna icke vidare kunna gorå an

språk. Liksom tidigare skett, bör alltså den från kassan utgående knektelegan

icke tagas i beräkning vid uppskattningen.

Norrbottens regemente.

Antalet effektiva rotar vid regementet utgör 45, samtliga belägna i Norrbottens

län.

På grund av det ringa antalet kvarstående rotar har nämnd icke tillsatts i

länet. Konungens befallningshavande har emellertid infordrat landstingets i länet

yttrande rörande det värde, vartill besväret kunde uppskattas, och har landstinget

i anledning härav föreslagit ett värde å 325 kronor. Konungens befallningshavande

har funnit detta värde, innebärande en höjning av förra värdet, 260

kronor, med 65 kronor »väl avvägt, om man bortser från de nu under kristiden

rådande särskilda förhållanden».

Förslaget, vilket sålunda icke grundats å kännedom om besväret i olika fall,

lärer icke utan vidare böra godtagas. Ämbetet finner det här såsom i andra fall

förkastligt att bestämma värdet å besväret utan att äga kännedom om kostnaderna

för dess utgörande. Utredning rörande dessa synes alltså böra äga rum.

Med tillhjälp av de av ämbetet införskaffade kontrakten vinnes upplysning om de

olika förmåner, soldaterna åtnjuta. I 22 fall eller omkring hälften avlönas soldaterna

med allenast kontant lön. Medeltalet av lönerna är omkring 245 kronor.

Enligt naturakontrakten utgöres huvudförmånen av torp. Härjämte erhålla soldaterna

regelrätt bränsle, virke, vissa dagsverken samt så kallad avskedsjord,

d. v. s. rätt att vid undfånget avsked nyttja viss jord. I saknad av närmare utredning

rörande värdet av dessa förmåner kan ämbetet icke verkställa någon tillförlitlig

uppskattning av besväret. Ämbetet anser sig .dock kunna uttala det omdömet,

att det föreslagna värdet synes väl lågt. Även om kontantkontrakten

tagas i beaktande, lärer en höjning från år 1909 av värdet å besväret med allenast

omkring 25 procent icke vara tillräcklig. Konungens befallningshavandes tillvägagångssätt

att helt och hållet bortse från nu rådande förhållanden torde vara oriktigt,

då skäl till antagande synes föreligga, att dessa förhållanden skola bliva i

viss mån konstanta.

Västerbottens regemente.

Antalet effektiva rotar vid regementet utgör 43, samtliga belägna i Västerbottens

län.

Körande värdet å besväret vid detta regemente finnes varken utredning av

nämnd eller yttrande av landsting eller Konungens befallningshavande i länet.

Emellertid torde en tämligen tillförlitlig uppskattning av besväret, sådant det för

närvarande utgöres, kunna ske med ledning av kontrakten. Dessa hava oftast

den form, att vederbörande rotehållare av soldaten arrendera hemkallet, vilket

enligt begagnade tryckta formulär består av torp, åker, äng, bete, ved, tillgång

till kvarn och badstuga, nödiga dragare med redskap ävensom vid tillträdet korn,

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungi. May.ts proposition Nr 86.

53

ko, får och gödsel, allt på sätt i kontraktet närmare angives. Arrendet kan uppsägas

när som helst av soldaten, vilken då tillträder hemkallet å den laga fardag,

som inträffar efter viss tids förlopp efter uppsägningen. Utöver hemkallet erhåller

soldaten regelrätt lega, lön och nybruk. Enligt uppgift av regementschefen

arrendera rotehållarna för närvarande hemkallet vid 39 av 43 rotar. I åtskilliga

fall har viss mindre höjning skett i avtalade arrendeavgifter. Medelbeloppet av

nu utgående arrendebelopp ävensom den lön, soldaterna erhålla, utgör omkring

185 kronor. — Att uppskatta värdet å besväret enligt de kontrakt, där soldaten

själv innehar hemkallet, ställer sig däremot mera vanskligt. Huvudförmånen utgöres

av torp med åker eller äng. Ämbetet saknar möjlighet att tillfredsställande

bedöma värdet av denna liksom övriga förmåner. Med hänsyn emellertid till det

obetydliga antalet av dessa kontrakt lärer en approximativ uppskattning icke vara

alldeles oantagbar. Av de fyra kontrakt, varom nu är fråga, hava två innehållit

bestämmelser om arrende av hemkallet. Enligt dessa två, ingångna 1894 och

1896, utgöra arrendeavgifterna respektive 130 kronor och 110 kronor. En höjning

av dessa avgifter, motsvarande den stegring av arrendet, som kan beräknas skola

inträda under åren 1920—1929, torde nu kunna användas som hjälpmedel vid

uppskattningen. För att erhålla en norm för höjningen har ämbetet begagnat sig

av årsprisen å huvudpersedlarna i länet 1894, 1896 och 1919. Årsprisen hava

tillämpats, enär dessa hänföra sig till prisen under eu längre tidsperiod. De äro

icke dagspriser utan ett medeltal av dylika. Medelmarkegångsprisen hava ej ansetts

lämpliga, då de icke giva ett riktigt uttryck åt den under senare år inträdda

betydliga förändringen i prisnivån. I följande tabell hava berörda pris sammanställts

:

1894

1896

1919

Kr.

Kr.

Kr.

1

1 hl. råsr............................................ 9

53

8

43

!

25 |82,

1 hl. korn.......................................... 9

13

7

62

21 25

1 kg. sommarsmör................................ 1

58

1

49

6 28;

1 kg. renkött.......................................j 0

59

0

55

4 [36

Med hänsyn till denna betydliga stegring torde man kunna antaga en höjning

med 200 procent äga fog för sig. Höjes då medeltalet av arrendeavgifterna,

120 kronor, med nämnda procent, skulle värdet av hemkallet kunna beräknas till

360 kronor, vartill kommer 10 kronor i lön eller tillhopa 370 kronor. Detta

innebär en ökning av det år 1909 bestämda värdet, 190 kronor, med omkring 100

procent. I vad mån denna ökning kommer att motsvaras av prisläget under den

kommande tioårsperioden är ju omöjligt att förutse. För närvarande torde man

dock räkna med minst denna höjning av den blivande prisnivån i förhållande till

1909 års. Med detta värde å besväret enligt nu angivna kontrakt skulle besväret

i sin helhet kunna uppskattas till i runt tal 200 kronor.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

Kalmar regemente.

Såsom ämbetet inledningsvis påpekat, föreligger icke någon utredning av

nämnd rörande besväret vid detta regemente, ehuru antalet rotar överstiger 50.

Med hänsyn härtill får ämbetet inskränka sig till följande meddelanden.

Antalet rotar vid regementet utgör 149, varav 73 äro belägna i Kalmar län,

48 i Jönköpings och 28 i Kronobergs län. Av kontrakten äro 114 eller omkring

3/4 av hela antalet kontantkontrakt. Medeltalet av lönerna enligt dessa utgör omkring

157 kronor. Naturakontrakten, 24 i Kalmar län, 6 i Jönköpings och 5 i

Kronobergs län, tillförsäkra soldaterna såsom huvudförmän torp samt härjämte

vissa årliga prestationer.

Yärmlands regemente.

Antalet rotar vid regementet utgör 97, samtliga belägna i Värmlands län.

Nämnden i länet har beräknat medelvärdet av soldats årliga förmåner sålunda

:

1,70 hektoliter råg ä 17:61 enligt medelmarkegångspriset för åren

1908—1917 med 50 % förhöjning .....................

3.3 5 hektoliter havre enligt samma beräkningsgrund

17.3 91 kilogram kött och fläsk ä 3 kronor.................

Vedbrand och gärdsle, 21,0 8 lass ä 7 kronor............

Torp: plan, åker, bete och foderlijälp (i vissa fall)...

Nybyggnadsskyldigheten...............................................

Underhållsskyldigheten ...............................................

Brukning av torpet........................................................

D:o vid kommenderingar ....................................

...................... •»

35: 48

...................... »

52: 17

...................... »

147: 56

..................... »

75: —

...................... »

50: —

...................... »

75: —

.................... »

80: —

...................... »

20: —

värn m. m....

15:-

Summa kronor 580

15

Till ledning vid uppgörande av förestående förslag har nämnden haft tillgång

till samtliga vid tiden för nämndens sammanträde gällande soldatkontrakt,

104 till antalet. Nämnden meddelar i fråga om kontrakten, att soldats avlöning

enligt 55 av dem utginge på sätt berörda uppskattning visade, att soldaterna enligt

15 av kontrakten ägde såsom avlöning uppbära den rotehållarna tillkommande

rotelindringsersättningen 220 kronor, samt att årliga avlöningen enligt

återstående 34 kontrakt utginge med bestämda kontanta belopp, vilkas medeltal

utgjorde 200 kronor 73 öre. Nämnden ansåg icke »nödigt att yttra sig därom, i

vad mån sistnämnda 49 kontrakt må komma i betraktande vid slutliga bestämmandet

av rotelindringsersättningen». Emot detta uppskattningsförslag har landstinget

förklarat sig icke hava något att erinra. Konungens befallningshavande

har däremot anfört följande: »Då enligt nådiga kungörelsen den 31 december

1909 ersättningen för nu löpande 10-års period utginge med 220 kronor för hel

soldatrote, innefattar det för ifrågavarande period av nämnden till 583 kronor 49

öre uppskattade värde den betydande ökningen av 165 procent. Aven med hänsyn

till nu gällande abnorma pris å varor och arbetslöner måste en sådan ökning

anses alltför hög, men synes Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande å

andra sidan vanskligt under rådande förhållanden finna ett värde, som under en

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 86. 55

längre tid framåt komme att skäligen svara mot verkliga prisläget. Någon ledning

från förr förekommande utbyten av torpkontrakt mot kontant penningelön

finnes nu ej heller för handen, då dylika utbyten under senare åren ytterst sällan

ägt rum. Det kunde härav antagas, att soldaten funne med sin fördel mera förenligt

att själv bruka torpet än att taga den från statsverket utgående roteringsersättningen.

Prisstegringens sannolika omfattning finge därföre sökas från andra källor,

och Eders Kung!. Maj:ts befallningshavande har i detta hänseende ansett de årliga

markegångstaxorna för länet innebära god grund för frågans bedömande, då

de. huvudsakliga i roteringsbesväret ingående prestationer däri varit föremål för

prissättning. Markegångstaxorna för Värmlands län åren 1 ''JO9 och 1917 upptaga

sålunda följande pris:

1909

1917

|

Kr.

Kr.

Råg per hektoliter .............................................

9

05

»

59

Havre d:o ............................................

5

06

10

85

Kött per eko .....................................

1

03

2

40

Fläsk » » ............

1''

13

2

99

Yed, Btavrum.....................................................

12

67

25

56

Dagsverke.........................................................

2

25

4

04

Ökedagsverke......................................................

4

85

7

47

Summa

36

64

72

90

utvisande en ökning i medeltal av omkring 100 procent. Då prisstegringen kunde

antagas något lägre å landsbygden, syntes kunna slutas, att nämnda medeltal,

som avse både stad och land, skäligen bör betraktas såsom maximigräns.

På grund av vad sålunda anförts får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

underdånigst hemställa, att ifrågavarande ersättning måtte för kommande tioårsperiod

sättas till ett belopp ej överstigande 440 kronor för varje rote».

Den av nämnden verkställda utredning rörande de förmåner, som ingå i

besväret, synes i huvudsak tillförlitlig. Vid en beräkning, som härstädes verkställts,

av den myckenhet, vari persedlarna råg, havre, kött, fläsk och ved i

genomsnitt utgå, hava nämndens antagna siffror bekräftats. Till belysning av

de av nämnden tillämpade pris får ämbetet åberopa nedanstående tabell, utvisande

nämndens pris samt den årliga markegången 1917—1919.

Nämndens

Årliga markegången

pris

1917

I

1918

1919

1 hektoliter råg.......................................

17

61

19

59

25 55;

26

58

1 » havre ....................................

10

59

10

85

13 158:

13

97

1 kilogram fläsk.......................................

3

_

2

99

4 11

4

77

1 » kött .......................................

3

2

40

4 781

4

43

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kung!. Ma]ds proposition Nr 86.

Priset å ved hänför sig i markegångstaxan till stavrum, medan det här använda

måttet är lass. År 1908 antog nämnden priset å ett lass till 3 kronor.

Det nu tillämpade priset är alltså omkring 133 procent högre. Markegångstaxans

pris å 1 stavrum ved utgjorde i kronor 1908 12,95, 1917 25,56, 1918 40,24 samt

1919 39,ii. Under beaktande därav, att nu berörda pris av nämnden tillämpats

vid dess sammanträde i juli 1918, då alltså de i gällande 1917 års markegångstaxa

upptagna pris väsentligt höjts, synes nämnden hava begagnat antagliga pris

vid uppskattningen. Av övriga poster i nämndens beräkning vill det synas, som

om nybyggnadsskyldigheten 50 kronor, underhållsskyldigheten 75 kronor och

brukning av torpet sammanlagt 100 kronor upptagits till väl höga belopp. Nybyggnadsskyldighet

lärer icke annat än undantagsvis komma i fråga vidare, då

indelningsverket är avskaffat. Av samma skäl torde reparationer inskränkas så

mycket som möjligt. Körande kostnaden för brukningen av torpet må till jämförelse

nämnas, att dessa poster upptagits av nämnden för Södermanlands regemente

till 50 kronor, och av nämnden för Bohusläns regemente till 40 kronor.

Såsom nämnden själv angivit, är beräkningen helt och hållet grundad på

naturakontrakten. Antalet av dessa är numera 45, medan kontantkontrakten

uppgå till 52. De senare äro sålunda det övervägande flertalet. Emellertid är

att märka, att lönen jämlikt uppgift från regementet i ej mindre än 32 av de

senare kontrakten är bestämd till den ersättning, som rotehållarna uppbära av

staten. Fråga uppstår då, vilken betydelse dessa löner skola anses äga. Föremålet

för uppskattningen äro ju rotehållarnas prestationer under kommande tioårsperiod,

men dessa ''äro i nu nämnda fall just det värde, vartill prestationerna

skattas. Då lönerna för soldaterna torde hava bestämts till ersättningsbeloppet

bland annat med tanke på, att dessa skulle erhålla den ersättning Kungl. Maj:t

å varje tid funne motsvara de verkliga kostnaderna samt dessa vid tidigare uppskattningar

torde hava ansetts lika enligt kontant- och naturakontrakt, kunde fog

finnas för den uppfattningen, att nu berörda kontrakt likställdes med naturakontrakt.

Härför talar jämväl, att kontrakten tillkommit huvudsakligen åren 1900—

1910, då förmånerna enligt de båda slagen av kontrakt voro likvärdiga. Under

senare tid hava däremot utbyten av gamla kontrakt skett mera sparsamt: 1 år

1915, 2 år 1918 och 1 år 1919; i samtliga dessa fall hava dock de till rotehållarna

utgående ersättningarna bestämts såsom löner, ehuru det åtminstone de två sistnämnda

åren måst hava varit uppenbart, att ersättningarna icke täckt värdet av

naturaförmånerna. Då emellertid nu ifrågavarande löner äro bestämda på ett

sådant sätt, att hänsyn icke kan tagas till dem, sådana de nu utgöras, vid beräkningen

av kostnaderna för prestationerna, synes det riktigast att ifrågavarande

kontrakt lämnas helt och hållet ur räkningen vid uppskattningen. Medeltalet av

de löner, som utgå till bestämt belopp enligt övriga 20 kontrakt, utgör omkring

200 kronor. Väsentlig hänsyn torde böra tagas till dessa kontrakt. Nämndens

uttalande i denna fråga synes mindre klart vid det förhållandet, att värdet å

besväret har karaktären av ett medelvärde. Med en skälig jämkning av det av

nämnden beräknade medelvärdet å besväret enligt naturakontrakten till 500 kronor

utgör medeltalet av förmånerna enligt de kontrakt, vari bestämda förmåner avtalats,

omkring 400 kronor. Detta tal understiger alltså både det av nämnden och

Konungens befallningshavande föreslagna. Förklaringen härtill är att söka i den

omständigheten, att Konungens befallningshavande antagit höjningen av värdet

vara lika för .alla kontrakt, vilket är oriktigt, enär kontantkontraktens löner icke

ökats. I vad mån den av Konungens befallningshavande antagna höjningen av

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kung!. Maj:ts proposition Nr 86.

1909 års prisnivå ined 100 procent kommer att motsvaras av verkligheten, kan ju

icke förutsägas. Ämbetet anser sig emellertid böra meddela, att markegångstaxan

för såväl 1918 som 1919 företer väsentligt högre pris än 1909 års pris med 100

procents förhöjning. Under hänvisning till ovanstående tabell rörande råg, havre,

fläsk och kött samt vad i samband härmed anförts i fråga om ved får ämbetet

meddela, att prisen å ett jordeboksdagsverke och ett ökedagsverke utgjorde i

kronor år 1918 5,67 och 11,99 respektive samt år 1919 6,24 och 14,io respektive.

Ökningen av priserna å nu nämnda persedlar och tjänstbarheter utgör med tilllämpning

av Konungens befallningskavandes beräkningssätt från 1917 till 1918

omkring 189 procent och från förstnämnda år till 1919 omkring 198 procent,

Vore den av Konungens befallningshavande antagna grunden för värderingen

riktig, skulle värdet nu böra uppskattas till i runt tal 650 kronor.

Jämtlands fältjägarregemente.

Antalet effektiva rotar vid regementet utgör 12, samtliga belägna i Jämtlands

län.

De 12 kontrakten utfästa regelrätt en ganska avsevärd kontant lön samt,

därest soldaten så önskar, husrum och vedbrand i enlighet med knektekontraktet

för Jämtland. I några fall utgår härjämte en viss mängd korn. Med en förvandling

i penningar av kornet enligt 1919 års B-pris utgör medeltalet av de

årliga förmånerna utom husrum och vedbrand omkring 175 kronor. Förmånen

av husrum och vedbrand är däremot mindre kitt att uppskatta. Enligt knektekontraktet

skall rotehållare, då soldaten icke erhåller torp, antingen härbärgera

honom eller ock åt honom upplåta sådant boningshus, som bör finnas å torp.

Detta skall innehålla, bland annat, en stuga med spis ävensom eu timrad förstugukammare.

I vedbrand utgå enligt knektekontraktet årligen 16 lass. Veden

hugges av soldaten och hemköres med rotens ökar. För eu uppskattning av

dessa förmåner står föga ledning till buds. I ett år 1901 ingånget kontrakt är

dock förmånen beräknad hava ett värde av 30 kronor. Vid den uppskattning,

som föregick 1899 års kungörelse angående värdena, beräknades förmånen till 27

kronor. År 1908 uppskattades icke förmånen för sig. Med beaktande av penningvärdets

fall i allmänhet samt den starka stegringen av vedpriset synes en höjning

av värdet å förmånen till 75 kronor vara befogad. Under sådana omständigheter

skulle värdet å besväret skäligen kunna skattas till i runt tal 240 kronor,

vilket innebär en förhöjning av gällande värde med 60 kronor.

Norra Skånska infanteriregementet.

Antalet effektiva rotar utgör 66, varav 40 synas belägna i Kristianstads län

och 26 i Malmöhus län.

Såsom ämbetet redan påpekat, har utredning icke verkställts av nämnd,

ehuru antalet rotar i juli 1918 uppgått till 50. Av ämbetet tillhandakomma 65

kontrakt äro alla utom tre kontantkontrakt; ett kontrakt har genom eldsvåda

förkommit. Medeltalet av lönerna enligt kontantkontrakten utgör omkring 160

kronor. Dock är att märka, att lönerna enligt uppgift från regementet böjts

genom avtal vid sidan av kontrakten. Av billighetsskiil synas dessa ändringar.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 75 käft. (Nr 86.) 422 20 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 80.

varom ämbetet saknar närmare kännedom, böra beaktas. Uppskattningen av

besväret enligt naturakontrakten bör föregås av utredning rörande de kostnader,

besvärets utgörande enligt desamma betingar. I de två naturakontrakt, vartill

ämbetet haft tillgång, är den egentliga förmånen nyttjanderätt till torp. Härutöver

erhålla soldaterna icke annat än bidrag till torpets brukning 36 och 25

kronor respektive. I ett av kontrakten är arealen av torpet angiven och utgör

8 tunnland. I förenämnda uppsats om arrendevärdet å jord i olika län hade

uppgifter från Malmöhus län icke avlämnats. Någon ledning är sålunda icke

där att hämta.

Södra skånska infanteriregementet.

Ämbetet har inledningsvis påpekat, att någon utredning icke föreligger

rörande besväret vid detta regemente, ehuru antalet rotar överstiger 50. vid

detta förhållande får ämbetet inskränka sig till följande meddelanden.

Antalet effektiva rotar vid regementet utgör 93, varav 68 synas belägna i

Malmöhus län och 25 i Kristianstads län. Samtliga kontrakt utom ett äro koutantkontrakt.

Medeltalet av de enligt dessa kontrakt utgående löner med däri

vidtagna smärre höjningar utgör i runt tal 165 kronor.

Livregementets dragoner.

Antalet rusthåll vid regementet utgör 42, varav 27 äro belägna i Stockholms

län, 14 i Uppsala län och 1 i Gävleborgs län. Ä samtliga rusthåll finnes

karl, å några härjämte häst. Enligt meddelande av regementschefen beräknas

rusthållshästarna kvarstå till hösten 1920. Utredning har verkställts av nämnd

såväl i Stockholms som Uppsala län.

Nämnden i Stockholms län har uppskattat besväret till 1,025 kronor, därav

kostnaden att hålla karl till 700 kronor. För uppskattningen hava anförts samma

skäl, som ovan angivits vid Upplands infanteriregemente. Kostnaden att hålla

karl har uppskattats till samma värde som roteringsbesväret vid berörda regemente.

Emellertid har nämnden här icke haft tillgång till några kontrakt utan

grundat värderingen å inom nämnden meddelade upplysningar rörande de i besväret

ingående prestationer.

Nämnden i Uppsala län har förklarat sig anse, att kostnaden för dragon

borde uppskattas lika som för soldat samt uttryckligen till grund för värdet lagt

beräkningen av kostnaden utav besväret vid Upplands infanteriregemente och

sålunda icke verkställt någon självständig beräkning.

Av kontrakten hava 11 förkommit. Av återstående äro allenast 2, ett i

vartdera länet, kontantkontrakt. En undersökning av naturakontrakten visar nu,

att de äro av tämligen lika beskaffenhet som de vid Upplands infanteriregemente.

Sålunda utgöres torpet vid båda regementena i allmänhet av allenast bostad med

täppa och bereder ej möjlighet till drivande av jordbruk. I bägge fallen bestå

lönerna huvudsakligen av de årliga prestationerna av vete, råg, korn, åker, hö,

halm, ved m. m. De myckenheter, vari dessa varor utgå, förete ej heller avsevärda

skiljaktigheter. Vid sådant förhållande synas nämnderna härutinnan hava

förfarit riktigt, och får ämbetet rörande nämndernas uppskattning åberopa vad

ämbetet anfört här ovan vid Upplands infanteriregemente.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 80.

Kostnaden att hålla häst hava nämnderna uppskattat till tämligen lika belopp:

i Stockholms län 325 kronor och i Uppsala län 350 kronor. Medan kostnaden

att hålla karl uppskattats till väsentligt högre belopp av nämnden i Stockholms

län, har sålunda kostnaden att hålla häst beräknats högre av nämnden i

Uppsala län; skillnaden mellan de båda förslagen är dock härutinnan oväsentlig.

Vid den av advokatfiskalsämbetet år 1899 verkställda uppskattningen antogs den

i markegångstaxan förekommande dygnrationen lämpligen kunna läggas till

grund. Då denna metod alltjämt synes praktisk, får ämbetet meddela, att

dygnrationen åren 1917 —1919 beräknats i Stockholms län till kronor 1,3o, 1,89

och 1,71 respektive samt i Uppsala län till kronor 1,31, 2,05 och 1,57 respektive.

Under antagande att hästen underhålles å rusthållet omkring 320 dagar av året

och med tillämpning av medelprisen å ovanberörda dygnrationer, 1 krona 63 öre

och 1 krona 64 öre respektive, skulle underhållet betinga 521 kronor 60 öre och

524 kronor 80 öre respektive. Då emellertid den nytta, rusthållarna kunna anses

äga av hästen, enligt uppgift från regementet torde kunna värderas till omkring

200 kronor, synes nämndens i Stockholms län förslag vara att förorda.

Livregementets husarer.

.. Antalet karleffektiva rusthåll vid regementet utgör 32, varav 15 äro belägna

i Örebro län och 17 i Skaraborgs. Ingå hel- eller hästeffektiva rusthåll finnas.

Utredning föreligger av nämnd såväl i Örebro län som i Skaraborgs.

Nämnden i Örebro län har uppskattat värdet till 465 kronor 75 öre. I fråga

om grunden till och lämpligheten av denna uppskattning, som är gemensam för

Livregementets grenadier och husarer samt avser allenast kostnaden att hålla

soldat, far ämbetet hänvisa till vad ämbetet anfört här ovan vid förstnämnda

regemente.

I Skaraborgs län har nämnden föreslagit värdet å hela rustningsbesväret

till 700 kronor, och å skyldigheten att hålla karl till 300 kronor. Körande nämndens

förslag i sistnämnda hänseende får ämbetet i tillämpliga delar åberopa vad

ämbetet anfört vid Västgöta, Skaraborgs och Hallands regementen. Den i protokollet

berörda uppgiften från vederbörande truppförband återfinnes ej bland

handlingarna. Belysande för tillförlitligheten av uppskattningen är, att kostnaden

att underhålla häst beräknats, ehuru rusthållshästar icke funnits sedan

år 1915.

Då. nämndernas förslag, vart för sig bedömda, icke äro av den art, att ett

tillförlitligt värde å besväret kan grundas å någotdera, är det även omöjligt att

avgöra, i vad man jämkning skall äga rum för att erhålla ett för varje rusthåll

vid regementet lika belopp. För sådant ändamål vore en helt och hållet nv

uppskattning erforderlig, grundad å gällande kontrakt. Allenast till den del

besväret utgöres enligt kontantkontrakt är en sådan uppskattning möjlig. Av de

32 kontrakten äro 6 kontantkontrakt. Medeltalet av lönerna enligt dessa utgör

omkring 200 kronor. Huvudförmånen enligt naturakontrakten är torpet. Härjämte

åtnjuta soldaterna eu mindre lön, ved, vissa tjänstbarheter och i några

fall råg, havre in. m.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kung1. Ma,j:ts proposition Nr 86.

Smalands husarregemente.

Antalet karleffektiva rusthåll vid regementet utgör 24, varav 14 äro belägna

i Jönköpings, 3 i Kronobergs och 7 i Kalmar län. Yarken hel- eller hästeffektiva

rusthåll finnas numera vid regementet.

På grund av det ringa antalet rusthåll föreligger icke utredning av nämnd

i någotdera länet. Ej heller hava Konungens befallningshavande eller landstingen

yttrat sig angående värdet. Av gällande kontrakt äro 15 eller nära */s

kontantkontrakt. Lägsta lönen enligt dessa är 150 kronor och högsta 170 kronor.

I ett fall utgår den av staten betalade ersättningen för besväret såsom lön.

Medeltalet av lönerna utgör omkring 155 kronor. Naturakon trakten tillförsäkra

husarerna främst rätt till torp. Därjämte lämnas huvudsakligen vedbrand och

vissa tjänstbarheter, varemot ingen årlig lön utgår.

Skånska husarregementet.

Antalet karleffektiva rusthåll vid regementet utgör 13, varav 8 äro belägna

i Kristianstads och 5 i Malmöhus län. Varken hel- eller hästeffektiva rusthåll

finnas numera.

Såsom ämbetet ovan erinrat hava nämnder för uppskattning av besvären

icke tillsatts vare sig i Kristianstads eller Malmöhus län. För detta regementes

vidkommande har sådan nämnd ej varit erforderlig, enär antalet rusthåll understigit

50. Sådan utredning är ock mindre nödvändig, då man äger tillgång till

gällande kontrakt. Enligt samtliga dessa utgår allenast kontant lön. För några

soldater har mindre höjning i lönen skett. Högsta lönen är 180 kronor och

lägsta 125 kronor. Medeltalet av de löner, husarerna nu åtnjuta, är omkring

150 kronor. Nu utgående ersättning är 160 kronor. Under sådana förhållanden

skulle en sänkning av ersättningen äga fog för sig.

Skånska dragonregementet.

Antalet karleffektiva rusthåll vid regementet utgör 3, varav 2 äro belägna

i Kristianstads län och 1 i Malmöhus län. Inga hel- eller hästeffektiva rusthåll

finnas numera.

Av kontrakten hava 2 förkommit. Enligt det tredje kontraktet, för nr 13

Krantz, utgör lönen 125 kronor. Enligt under hand meddelad uppgift från regementet

skulle de tre dragonerna uppbära 150 kronor i nummerlön samt Krantz

därjämte arvode såsom korpral med 120 kronor.

Norrlands dragonregemente.

Enligt meddelande från regementschefen finnas icke längre några effektiva

rusthåll vid regementet.

Av de föregående redogörelserna framgår, att utredning av nämnd icke

skett rörande rustnings- eller roteringsbesväret vid Karlskrona grenadjärrege
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kung1. Maj:ts proposition Nr Sfi.

mente. Dalregementet, Norrbottens regemente, Västerbottens regemente, Kalmar

regemente, Jämtlands fältjägarregemente, Norra skånska infanteriregementet, Södra

skånska infanteriregementet, Smålands husarregemente, Skånska husarregementet

samt Skånska dragonregementet, att de av nämnd verkställda utredningar rörande

rustnings- och roteringsbesväret icke synas tillfredsställande vid Livregementets

grenadjärer, Första livgrenadjärregementet, Andra livgrenadjärregementet, Västgöta

regemente, Skaraborgs regemente, Jönköpings regemente, Älvsborgs regemente,

Hallands regemente, Bohusläns regemente och Livregementets husarer, att utredningen

av nämnd rörande besväret vid Kronobergs regemente och Västmanlands

regemente samt av nämnd i Stockholms län beträffande besväret vid Upplands

infanteriregemente och Livregementets dragoner icke bereder möjlighet till prov

ning av föreslagna värden, att vad nu anförts i viss mån även gäller utredningen

av nämnd vid Södermanlands regemente, att utredningen av nämnd i Värmlands

län rörande besväret vid Värmlands regemente synes i visst hänseende principiellt

mindre riktig, att väl låga värden torde hava föreslagits av nämnderna i Uppsala

län å besväret vid Upplands infanteriregemente och Livregementets dragoner, att

nämnden i Gävleborgs län även synes hava föreslagit ett väl lågt värde å besväret

vid Hälsinge regemente, att ingen nämnd tagit hänsyn till den tid, kontrakten

kunnat beräknas bliva gällande, samt att ämbetet i regel icke varit i tillfälle

att verkställa en ny uppskattning.

Anledningarna till att resultatet av uppskattningarna blivit det anförda

torde vara många. I första hand kan anmärkas, att nämnderna i allmänhet icke

synas hava varit lämpliga organ att handhava det grundläggande arbetet för bestämmandet

av värdet å besvären. Ej ens de av rust- och rotehållarna valda

ledamöterna torde alltid hava varit måna om ernående av riktiga förslag. Ämbetet

har sålunda uppmärksammat, hurusom dessa ledamöter enligt protokollet icke

haft något att invända mot förslagen till värde å besväret vid Första och Andra

livgrenadjärregementena, vid Jönköpings regemente, och av nämnden i Uppsala

län vid Upplands infanteriregemente, med flera, vilka värden synts låga. Sistnämnda

omständighet torde sammanhänga med rust- och rotehållares till svnes

svaga intresse för valet av ledamöter i nämnden. Så hava Konungens befallningsliavande

i Östergötlands och Jönköpings län — vilka äro de enda, som uttalat

sig om valet av ledamöter — meddelat, att val i åtskilliga kommuner icke

ägt rum, emedan röstberättigade icke kommit tillstädes eller ock avstått från att

rösta. Detta synes antyda, att nämnden är mindre lämplig som organ för ifrågavarande

utredning jämväl ur den synpunkten, att rust- och rotehållares intressen

icke därigenom tillvaratagas. — De nämnder, som verkställt en omsorgsfull

utredning, hava mött en betydande svårighet, som orsakas av bestämmelsen,

att värdet skall bestämmas till ett för varje rote eller rusthåll vid regementet

lika belopp. Medan kontantkontrakten förut kunnat betraktas likvärdiga med

naturakontrakten, råder nu dem emellan en betydande skillnad. Läget vid en

uppskattning kan hava varit det, att lönen enligt kontantkontrakten i genomsnitt

uppgått till 200 kronor och att förmånerna enligt naturakontrakten kunnat värderas

till 600 kronor. Hade i sådant fall antalet av båda slagen kontrakt varit

lika, torde rätta värdet å besväret hava bort sättas till 400 kronor. Följden

härav hade blivit,. att alla rotehållare, som hade kontantkontrakt med sina soldater,

skulle hava gjort en direkt vinst å 200 kronor, medan de, som hade naturakontrakt,

lidit en förlust å samma belopp. Orättvisan och det ohållbara i eu

sådan bestämmelse synes ligga i öppen dag. — Vidare har bestämmelsen om

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 KungI. Maj:ts proposition Nr 86.

uppskattning av besväret för tio år vållat olösliga svårigheter till ernående av

ett tillförlitligt värde. — Härtill kommer slutligen stadgandet, att utredning av

nämnd icke erfordras, då antalet rusthåll eller rotar inom ett landstingsområde

understiger 50. Bestämmelsen, liksom hela 1892 års lagstiftning, avsåg indelningsverket

under dess bestånd. Skälet till stadgandet angives i särskilda utskottets

utlåtande vid 1892 års urtima riksdag (nr 8 sid. 4) så, att yttrande av

nämnd beträffande ifrågavarande rusthåll eller rotar icke vore erforderligt, dä

det uppskattade värdet av ifrågavarande rusthålls eller rotars prestationer icke

skulle kunna utöva något nämnvärt inflytande på den siffra, som för regementet

i dess helhet komme att fastställas, och att kostnaden för en särskild värdering

därför borde undvikas.

Nu anförda förhållanden synas med nödvändighet påkalla ändring av gällande

bestämmelser i ämnet. Häremot kunde den invändningen göras, att det

vore mindre praktiskt nu, då indelningsverket sedan lång tid vore ställt på avskrivning,

börja vidtaga förändringar i bestämmelser rörande detsamma. Frånsett

nödvändigheten av nya bestämmelser, därest en rättvis ersättning för besväret

skall kunna lämnas, är att märka, att indelningsverket, trots dess avskrivning,

alltjämt är och kan antagas under ännu ganska lång tid blivå av betydelse,

Härutinnan får ämbetet åberopa bifogade tabell (bil. 1). Vid uppställningen av

denna tabell har ämbetet antagit soldaterna i enlighet med kungl. kungörelsen

den 29 september 1911 i regel erhålla avsked vid 55 års ålder. Enligt kungörelsen

äger emellertid å ena sidan soldat erhålla avsked när som helst och å andra

sidan regementschef" behålla soldat i tjänst efter fyllda 55 år. Dessa omständigheter

ävensom möjligheten av soldats avgång genom dödsfall hava icke

beaktats. Att möjligheten för soldaten att kvarstå i tjänst över 55 års ålder kali

förrycka beräkningen, visas därav, att antalet överåriga soldater den 1 januari

innevarande år utgjorde 177. Av tabellen framgår nu bland annat, att den 1

januari 1930 — efter förloppet av nästa tioårsperiod — antalet soldater skulle

utgöra ej mindre än 1,071, samt att ännu under år 1939 soldater, som icke fyllt

55 år, kunna antagas kvarstå i tjänst. På grund av vad sålunda anförts torde

med fog kunna göras gällande, att behovet av förändrade bestämmelser bör tillgodoses

jämväl av praktiska skäl.

Börande innehållet av de nya bestämmelser, som sålunda synas böra meddelas,

får ämbetet anföra följande.

Vidkommande först frågan om annat organ för utredning rörande besväret

än nämnd, föreställer sig ämbetet, att en utredning av ifrågavarande slag, som,

rätt bedriven, torde kräva längre tid än nämnd bör anslå för densamma, lämpligast

handhaves av en myndighet. Den myndighet, som härvid närmast torde

kunna komma i fråga, är Konungens befallningshavande. Skulle utredningen

uppdragas åt denna myndighet, synes det jämväl böra tagas under övervägande,

om icke bestämmande! av värdena skulle kunna överflyttas å densamma från

Kungl. Maj:t. Det torde nämligen få antagas, att eu av Konungens befallningshavande

ombesörjd utredning och ett på grundval därå bestämt värde skall bliva

tillförlitligt, vid vilket förhållande skid måhända icke föreligga, att en centralmyndighet

bestämde värdena. Såväl kronans som den enskildes rätt kunde tillgodoses

genom den besvärsrätt, som komme att finnas mot beslutet. Besvärsrätten

kunde tänkas ordnad på samma siitt, som enligt lagen den 8 november

1912 om avlösning av vissa frälseräntor, d. v. s. rätt till besvär inom 60 dagar

från beslutets dag. I sådant fall synes föreskrift böra meddelas om delgivning

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr Sfi.

uv Konungens befallningshavandes beslut med advokatfiskalsämbetet. - Rörande

omtattmngen av det arbete, dylika bestämmelser komme att medföra för Konungens

e. allningsliavande, fur ämbetet åberopa bil. 2, varav i stort sett framgår dels antalet

effektiva rusthåll och rotar länsvis vid de olika regementena och fördelningen

av gällande kontrakt i kontantkontrakt och naturakontrakt, dels ock samtliga

inom varje län förekommande rusthåll och rotar samt nyssberörda fördel**

tabellen inhämtas, att Konungens befallningshavande i Skaraborgs och

Östergötlands lan med föreslagen anordning komme att bliva mest betungade,

i n därefter frågan om ersättning för bestämmelsen, att värdet

skall fastställa^ till ett for varje rusthåll eller rote vid regemente lika belopp

torde icke syftet — bestämmande av ett värde, som motsvarar de verkliga

kostnaderna för besväret — kunna uppnås med mindre värdet kommer att faststallas

till eft belopp för vane rote eller rusthåll. Möjligen skulle det kunna

befinnas tillräckligt att fastställa ett värde, som är lika i alla de fall, där soldaterna

avlönas med endast kontant lön, och ett för Övriga fall. Eu sådan lösning

torde emellertid vara mindre lycklig med hänsyn till olikheten i kostnaderna

vid skilda rotar, såval vid dem, där endast kontanta förmåner utgå som

vid ovnga Lönerna kunna variera betydligt enligt kontantkontrakten; största

skillnaden torde dock föreligga mellan kostnaderna vid rotar, där naturakontrakt

galla. I cletta avseende får ämbetet hänvisa till följande tabell, uppgjord

av ovanberorda, år 1867 tillkallade kommitterade och avseende högsta och lagsta

kostnaden vid roterade infanteriet enligt naturakontrakt.

Kr.

r z.

Första fivgrenadjärregementet.....................

604

[ 1

185 90

01

Upplands regemente ....................................

330

i 15

i

I 92

25

Skaraborgs regemente

370

19

94

91

Södermanlands regemente.........;..................

299

98

52

47

25

Kronobergs regemente

361

74

56

Jönköpings regemente .

513

04

65

97

.Dalregementet...............

182

05

62

45

Hälsingo regemente .........

199

-

58

48

Älvsborgs regemente

400

65

62

54

Västgöta-Dals regemente............

486

60

93

30

77

Bohusläns regemente

358

58

Västmanlands regemente ........................

320

83

106

87

Norrbottens fältjägarkår

150

46

64

30

Västerbottens fältjägarkår

256

10

102

75:

Kalmar regemente .... .

353

76

73

88 j

Närkes regemente..............

367

30

64 j

54

Värmlands regemente...........................

354

45

no

72

Jämtlands fältjägarkår

155

37

44

Norra skånska infanteriregementet...................

281

48

82

08

Södra skånska infanteriregementet

232

86!

77

62

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Maj. ts proposition Nr 86.

Yid kavalleriet och berustacle infanteriet förefunnos jämväl liknande skiljaktigheter.

Ovan angivna siffror kunna dock icke anses exakt återgiva de verkliga

olikheterna, då ju uppskattningen av förmåner, som måhända icke varit

alltför skiljaktiga, skett helt olika. — Att skillnaden i kostnader vid olika rotar

och rusthåll varit betydlig, har starkt framhållits i ovanberörda underdåniga utlåtande

den 29 december 1886. Det torde ock ligga i sakens natur, att kostnaderna

för besvärets utgörande äro olika, då desamma berott eller bero på skiljaktiga

förhållanden .å olika orter, torpens beskaffenhet, växlande rekryteringsmöjligheter

m. in. Ämbetet har ock i fråga om nu gällande kontrakt bemärkt,

att avsevärda olikheter förekomma. Med hänsyn härtill synas särskilda värden

å besväret böra bestämmas för varje rusthåll och rote. Denna anordning har

tidigare varit ifrågasatt, men icke ansetts lämplig med hänsyn bland annat till

kostnaderna för en uppskattning. Emellertid år att märka, att antalet effektiva

rotar är väsentligt mindre nu än förr och ständigt minskas, varför denna synpunkt

icke vidare torde böra utgöra ett hinder. Till belysning härav får ämbetet

åberopa dels bil. 3 utvisande antalet effektiva rusthåll och rotar, enligt i kungl.

statskontoret upprättade längder, den 1 januari 1901 — sista året för beståndet

av indelningsverket i dess helhet — och den 1 januari 1910 - början av nu

snart tilländalupna tioårsperiod — dels bil. 1, utvisande antalet nu kvarstående

soldater och deras beräknade avgång, dels oek bil. 2, varav framgår, att antalet

kontantkontrakt i riket, enligt vilka besväret är enkelt att uppskatta, utgör 1,061

eller föga mindre än hälften av samtliga kontrakt.

Med hänsyn till de växlande prisförhållandena torde uppskattningarna böra

ske oftare än vart tionde år. Det vill synas, som om giltighetstiden för ett värde

ä besväret icke lämpligen borde sättas längre än till 3 år och att uppskattningarna

följaktligen borde återkomma vart tredje år. Kostnaden för uppskattningarna

torde icke bliva avsevärd med undantag av den för den första. Yid de senare

torde huvudsakliga arbetet komma att bestå i en omräkning av värdet enligt

gällande pris. Yarken hos Konungens befallningshavande eller, eventuellt, advokatfiskalsämbetet

skulle avsevärd tid härför behöva tagas i anspråk.

Det skäl, som tidigare gjort uppskattning onödig inom de landstingsområden,

där antalet rotar eller rusthåll understigit 50, finnes icke vidare, då samtliga

rusthåll eller rotar vid ett regemente efter indelningsverkets avskaffande

kunna understiga nämnda tal. Bestämmelsen bör därför numera bortfalla.

Börande innehållet i övrigt av 3 § i 1892 års lag får ämbetet allenast tilllägga,

att hörande av landsting, innan Konungens befallningshavande skulle bestämma

värdet, icke synes böra komma i fråga.

Till vinnande av en enhetlig uppskattning torde vid tillämpning av de nya

bestämmelserna vissa gemensamma grundsatser böra följas. Främst lärer böra

erinras, att föremålet för uppskattningen är den kostnad, som besvärets utgörande

kan anses förorsaka. Med ständig hänsyn till denna huvudregel torde följande

höra iakttagas. Gällande kontrakt torde läggas till grund för uppskattningen

och i desamma angivna förmåner specifikt värderas. Sådana engångskostnader,

som betingats av lega, städsel, utsäde å torp m. m., synas icke vidare böra komma

i fråga till ersättning. Dessa utgifter hava nämligen vid tidigare uppskattningar

ansetts återkomma vart tjugonde år, och värdet å besväret har bedömts med

hänsyn härtill. Då nu ifrågavarande utgifter regelrätt förekommit för över tjugu

år sedan, torde de därför huvudsakligen vara gottgjorda genom redan lamnade

ersättningar. Betydligare utgifter däremot, t. ex. sådana som ovan nämnts vid

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj:ts proposition Nr 86.

65

Hälsinge regemente, torde däremot möjligen efter prövning i varje särskilt fall

alltjämt kunna bliva föremål för ersättning. — Lönen upptages enligt kontraktet.

Huruvida eu eventuell höjning av lönen skall medräknas, torde höra bero på

särskild omprövning och i regel allenast komma i fråga, då höjningen skett före

meddelande av nya bestämmelser. I annat fall skulle statsverket kunna tillskyndas

betydliga kostnader genom höjningar, som överenskommits, sedan det blivit känt.

att staten utbetalade ersättning för desamma. En viss garanti härför erbjuder

ju dock det godkännande av ändringar i kontrakt, som torde lämnas av Konungens

befallningshavande och vederbörlig militär myndighet. — Hemkallet omsättes

i penningar med ledning av markegångsprisen. — Uppgifterna i kontrakten

om torp, vedbrand, tjänstbarlieter vid torpets brukning och skötsel, gärdselfång,

kvarnresor och dylikt kompletteras i förekommande fall med de upplysningar,

som äro nödvändiga för eu beräkning av den kostnad, utgörandet av nu angivna

prestationer förorsakar rust- och rotehållare. Rörande torpet erfordras sålunda

uppgift om arealen i olika ägoslag, om avkastningen m. m. Härvid är att märka,

att torp understundom uppodlats å kronoallmänning, i vilka fall rotehållare icke

synas äga anspråk på ersättning, motsvarande torps arrendevärde. — I fråga om

kostnaderna för torps nybyggnad är att märka, att sådana sannolikt icke annat

än undantagsvis ifrågakomma efter indelningsverkets upphörande. Vid sådant

förhållande torde ersättning härför i regel icke behöva utgå. Reparationer av

byggnader torde ock hava inskränkts så mycket som möjligt. Uppskattningen

av de kostnader, som kunna komma i fråga härför, synes icke kunna ske annorledes

än på grundval av därom lämnade uppgifter. — Då rusthållshästar allenast

finnas vid Livregementets dragoner, samt uppskattning av rustningsbesväret i

denna del ej synes erbjuda större svårigheter, lära några föreskrifter icke behöva

ifrågakomma.

Vidkommande förfarandet må nämnas, att en förberedande undersökning

av kontrakten synes böra ske å landskontoret för att bestämma, i vilka hänseenden

utredning erfordras. Insamlande av erforderliga upplysningar torde därefter

lämpligen böra ske genom landsfiskalernas försorg, vilka jämväl torde yttra sig

över inkomna uppgifter. Rörande själva uppskattningen torde sådana uppgifter

böra lämnas, att tillfälle till verklig prövning lämnas av Konungens befallningshavandes

beslut.

Uppskattningen enligt de nya bestämmelserna torde, därest så kan ske, böra

slutföras så tidigt, att de nya värdena skola kunna förväntas vinna laga kraft

nästkommande år och utbetalning av ersättningarna kunna ske i vanlig ordning.

Försiktigheten synes emellertid bjuda, att Kungl. Maj:t innevarande år fastställer

de värden, vartill besväret skall uppskattas, för den händelse hinder möter att

före nästkommande års irtgång erhålla laga kraft ägande beslut rörande de nya

värdena. Skillnaden mellan sistnämnda värden och dem. vars bestämmande nu

ifrågasatts, torde kunna utbetalas samtidigt med den nya ersättningen. Under

förhandenvarande omständigheter torde värdena böra bestämmas att gälla allenast,

intill dess nya värden fastställts. Ämbetet har haft under övervägande

lämpligheten att förlänga giltigheten av de genom kungl. kungörelsen den 31

december 1909 bestämda värden, med undantag av dem, som avse hela rustningsbesväret

samt skyldigheten att hålla karl vid Norrlands dragonregemente, i

vilka delar nya värden huvudsakligen äro obehövliga, enär berörda besvär i stort

sett upphört. Då emellertid värdet vid en individuell uppskattning i åtskilliga

fäll torde kunna beräknas skola sättas lägre än nu utgående ersättning, synes

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 75 höft. (Nr 86). 422 20 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

60 Kungi. Maj.ts proposition Nr 86.

denna utväg mindre lämplig. En annan möjlighet vore att begagna sig av minsta

kontanta lön, som för närvarande utgår vid varje regemente. Då emellertid detta

värde blott i ett eller annat fall skulle motsvara den verkliga kostnaden, synes

det praktiskt att bestämma ett värde å rustnings- och roteringsbesvären vid samtliga

regementen, vilket, då lägre lön än 100 kronor icke torde vara i något fall

avtalad, synes kunna bestämmas till detta belopp. Undantag härifrån lärer emellertid

böra göras i fråga om rustningsbesväret vid Livregementets dragoner. Då

nämligen rusthållshästar som ovan anförts alltjämt finnas vid detta regemente

samt den av nämnden i Stockholms län verkställda uppskattningen av kostnaden

att hålla häst synts kunna godkännas, torde det av berörda nämnd föreslagna

värde, 325 kronor, jämte den här antagna kostnaden att hålla soldat, 100 kronor,

böra fastställas såsom värde å rustningsbesväret vid regementet att gälla ovan

berörda tid.

Under åberopande av vad ovan anförts får ämbetet alltså vördsamt föreslå,

att ämbetsverken måtte hos Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj :t ville

dels avlåta proposition till riksdagen med förslag till ändring av 3 § i lagen den

2 decmber 1892 angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären, åsyftande

uppskattning av besvären vid varje rusthåll och rote, dels och i nådig kungörelse,

jämte förklarande, att Kungl. Maj:t hade för avsikt för riksdagen framlägga, förslag

till ändrade grunder för uppskattningen av rustnings- och roteringsbesvären,

förordna, att vid uppskattning av rustnings- och roteringsbesvären prestationerna

för varje rusthåll eller rote skola, intill dess nya värden fastställts, bestämmas

till ett värde av 100 kronor, dock att vid Livregementets dragoner värdet å hela

rustningsbesväret skall utgöra 425 kronor och å skyldigheten att hålla karl

100 kronor.

Till memorialet hörande bilagor, samtliga i ärendet remitterade handlingar

jämte åtskilliga inkomna skrivelser ävensom härstädes upprättade sammanställningar

av de enligt gällande soldatkontrakt utgående prestationer överlämnas

härjämte.

Stockholm den 4 december 1919.

e. f.

OLOF ALSÉN.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. 1. Antal effektiva rotar och rusthåll.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

Antal effektiva rotar

Regementen.

i

Antal

soldater,

som den

•A 1919

uppnått

55 års

ålder och

kvarstå

i tjänst.

Beräknat antal soldater, som icke

1919.

1920.

1921.

1922.

1923.

1924.

1925.

1926.

1927.

1928.j

Livreg:s grenadjärer .....................

14

144

141

134

127

124

121

116

108

105

j

97 j

Första livgrenadjärreg...................

6

101

98

96

91

86

85

79

74

68

63j

Andra livgrenadjärreg. ..................

—

123

120

119

115

no

107

102

98

90

87''

Västgöta reg...............................

10

106

104

102

98

95

92

86

82

77

741

Karlskrona grenadjärreg................

2

40

39

38

36

35

35

32

30

26

23

Upplands infanterireg...................

9

109

102

96

84

80

77

70

66

61

54!

; Skaraborgs reg............................

28

114

109

101

96

85

80

73

70

63

56

i Södermanlands reg.......................

1

107

104

104

100

98

96

91

86

74

69

Kronobergs reg............................

3

112

in

110

no

105

101

98

95

89

82

Jönköpings reg............................

3

96

94

92

90

84

81

80

77

71

66

Dalreg........................................

3

44

44

42

40

39

38

36

34

29

28

Hälsinge reg...............................

5

51

51

51

48

46

46

44

42

41

40

Älvsborgs reg..............................

5

107

104

103

98

96

96

92

86

80

72

Hallands reg...............................

15

80

76

71

66

63

57

55

49

44

43

Bohusläns reg..............................

2

90

84

80

79

77

75

75

71

68

62

Västmanlands reg. ........................

13

47

47

43

40

39

39

36

32

31

27

Norrbottens reg............................

5

40

38

38

36

34

33

30

26

25

23

Västerbottens reg.........................

2

43

42

42

42

40

39

38

36

32

30

Kalmar reg..................................

16

133

132

127

121

119

114

no

107

92

86

Värmlands reg.............................

9

88

84

83

78

73

70

64

64

60

56

Jämtlands fältjägarreg...................

2

10

10

10

10

10

10

10

10

9

9

Norra skånska infanterireg..............

2

64

63

62

62

58

55

53

52

51

49

Södra skånska infanterireg.............

10

83

83

83

82

80

78

74

69

64

61

Livregementets dragoner ...............

5

37

37

34

29

27

22

20

19

18

15

Livregementets husarer...................

0

27

27

26

22

20

20

19

15

12

10

Smålands husarreg.........................

1

23

22

22

20

20

19

19

18

16

14

Skånska husarreg.......................

1

12

12

11

10

9

8

7

6

6

1

j

Skånska dragonreg.........................

—

3

3

2

2

2

2

2

2

2

Summa

177

2,034

1,981

1,922

1,832

1,754

1,696| 1,611

jl,524

1.404

1,292

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86''.

69

Bil. 1.

och rusthåll.

—r ■ —

...................

uppnått 55

Irs ålder den Vi nedannäninda

0

ar.

Summa.

Anmärkningar.

1929.

1930.

1931.

1932.

1933.

1934.

1935.

1936.

1937.

1938.

1939.

88

84

67

58

50

45

34

26

19

7

_

158

! 59

53

49

48

44

34

26

15

7

4

—

107

-

79

66

56

55

50

37

19

14

7

2

—

123

69

62

51

44

39

33

17

15

11

3

—

116

21

'' 19

16

15

14

14

11

4

—

—

—

42

48

42

39

37

32

28

22

15

6

1

—

118

55

50

44

39

35

32

26

17

7

5

*i

142

* Född 1884.

63

50

42

32

28

20

13

10

2

—

—

108 ;

\ soldater.

74

70

63

54

44

38

23

16

8

4

—

115 i

,

61

55

51

46

37

35

23

14

8

3

—

99

26

22

21

18

18

17

15

10

6

—

—

47

39

38

34

31

26

23

19

8

5

—

—

56

66

60

52

42

30

22

18

9

4

1

—

112

JEn soldat har fått avsked d.

41

36

33

32

28

24

20

15

8

1

i

95

\ "In 1919.

59

55

50

42

37

27

22

12

4

3

—

92

26

25

25

24

23

18

16

10

8

3

—

60

20

17

14

14

13

11

7

4

3

3

—

45

(Två soldater hava fått avsked

25

22

17

14

12

12

10

5

2

1

—

45

\ d. n/ii resp. d. 13/n 1919.

78

69

59

51

43

31

18

ii

6

2

i

149

51

44

39

30

28

26

17

12

9

3

* 2

97

* Födda resp. 1884 och 18S5.

9

8

6

4

3

2

2

2

1

1

—

12

47

43

38

34

29

23

20

15

7

4

*2

66

* Född 1884.

57

51

47

39

35

26

24

14

9

3

93

13

11

10

6

4

4

4

1

—

—

42

|

9

8

7

7

7

6

4

2

—

—

—

32

1

■

14

11

11

10

9

8

4

1

1

—

—

24

13

3

I

1,197| 1,071

941

826

718

595

434

272

148

54 7

2,211

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. May.ts proposition Nr 86.

Bil. 2.

Antal kontantkontrakt och naturakontrakt.

Tab. A. Antal kontrakt vid värjo regemente, fördelade länsvis.

Regementen och län.

1

Kontant-

kontrakt.

Natura-

kontrakt.

Summa.

1

Anmärkningar.

Livregementets grenadjärer.

!

1

Stockholms län ..............................

—

1

1

Södermanlands län...........................

—

20

20

Värmlands län.................................

—

18

18

Örebro län ....................................

39

46

85

Västmanlands län ...........................

7 46

27 U2

34 las

Första livgrenadjärreg.

— 46

•j

Östergötlands län ...........................

26

81

107

Andra livgrenadjärreg.

. ■

Östergötlands län ...........................

34

83

117

j

Kalmar län ...................................

. — 34

6 89

'' 6 123

—

Västgöta reg.

Älvsborgs län ................................

16

15

31

Fyra kontrakt saknas.

Skaraborgs län ......

42 egg

81 H2

* Härav 17 kontrakt, enligt vilka

rust- eller rotehållare arrendera

Karlskrona grenadjärreg.

soldattorpet.

Jönköpings län.................................

17

14

31

j Kronobergs län ..............................

9 26

2 16

11 42

Upplands infanterireg.

.

\ Stockholms län ..............................

1

17

18

i Uppsala län...................................

J1 12

89 106

100 Hg

*

Skaraborgs reg.

j Skaraborgs län ...............................

34

108

142

Södermanlands reg.

; Södermanlands län...........................

8

100

108

Två kontrakt sakna*.

Kronobergs reg.

| Kronobergs län .............................

99

16

115

Transport

343

682

1,025

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 86.

71

Regementen och län.

Kontant-

kontrakt.

Natura-

kontrakt.

Summa.

Anmärkningar.

Transport

343

682

1,025

:

■Jönköpings reg.

Östergötlands län ...........................

1

i

!

1

: Jönköpings län ...............................

66

32 33

_ 98 99

i

Dalregementet.

i Kopparbergs län..............................

47

—

47

Hälsinge reg.

1 Gävleborgs län ............... ... .

35

21

56

''

Älvsborgs reg.

i

Alvsborgs län .................................

77

32

109

Tre kontrakt saknas.

Hallands reg.

Alvsborgs län .................................

16

66

82

Skaraborgs län..................................

_J 22

_6 72

J2 94

|

l

Bohusläns reg.

Göteborgs och Bohus län..................

41

51

92

j

Västmanlands reg.

•

Örebro län ....................................

—

1

1

;

Västmanlands län .........................

6

52

58

i

Kopparbergs län..............................

7

53

_! 60

i

Norrbottens reg.

Norrbottens län .....................

22

23

45

Västerbottens reg.

Västerbottens län ........................

39

4

43

Kalmar reg. ''

Jönköpings län ......................

42

6

48

Kronobergs län ................

23

5

28

Kalmar län ....................................

J9 H4

2i 35

_73 149

Transport

813

1,006

1,819

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl Maj:ts proposition Nr 86.

Regementen och län.

Kontant-

kontrakt.

Natura-

kontrakt.

Summa.

Anmärkningar.

''

Transport

813

1,006

1,819

i

Värmlands reg.

i Värmlands län.................................

52

45

97

Jämtlands fältjägarreg.

''

; Jämtlands län...........................

_

12

12

Norra skånska infanterireg.

Kristianstads län..............................

39

—

39

Ett kontrakt saknas.

Malmöhus län.................................

26 05

•

?6 65

Södra skånska infanterireg.

Kristianstads län ............................

25

—

25

i

Malmöhus län.................................

67 92

1

_63 93

Livregementets dragoner.

Stockholms län...............................

1

15

16

Elva kontrakt saknas, samtliga ro-

rande rusthåll i Stockholms län.

Uppsala län....................................

1

13

14

Gävleborgs län ..............................

2

_J 29

1 31

Livregementets husarer.

Skaraborgs län ...............................

5

12

17

Örebro län ...................................

_. 1 6

J4 26

J.5 32

Smålands husarreg.

i

Jönköpings län ..............................

9

5

14

i

Kronobergs län ..............................

2

i

3

i

Kalmar län ....................................

_4 15

3 9

_7 24

■ i

Skånska lmsarreg.

Kristianstads län.............................

8

—

8

Malmöhus län.................................

__5 13

—

__5 is

Skånska dragonreg.

I

Kristianstads län..............................

2

—

2

Malmöhus län.................................

1 3

—

4 3

1,061

1,128

2,189

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 86.

78

Tab. B. Antal kontrakt vid armén, fördelade länsvis.

Lön.

Kontant-

kontrakt.

Natura-

kontrakt.

Summa.

Stockholms län ..........................................................

2

33

35

Uppsala län ...............................................................

12

102

114

Södermanlands län ..........................................

8

120

128

Östergötlands län ......................................................

60

165

225

Jönköpings län.........................................................

134

57

191

Kronobergs län ..........................................................

133

24

157

Kalmar län ...............................................................

53

33

86

Kristianstads län...............................................

74

—

74

Malmöhus län................................................

99

1

100

Göteborgs och Bohus län.................................

41

51

92

Ålvsborgs län ....................................................

109

113

222

Skaraborgs län............................................................

87

165

252

Värmlands län................................................

52

63

115

Örebro län ...........................................................

40

61

101

Västmanlands län ......................................

13

79

92

Kopparbergs län .........................................

48

_

48

Gävleborgs län.................................................

35

22

57

Jämtlands län.....................................

_

12

12

Västerbottens län ...............................

39

4

43

Norrbottens län ..............................................

22

23

45

Summa

1,061

1,128

2,189

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 75 käft. (Nr 86.)

422 20 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kung!. May.ts proposition Nr 86.

Bil. 3.

Antal effektiva rusthåll och rotar Vx nedannämnda år.

Antal effektiva rusthåll

Regemente n.

och rotar

Anmärkningar.

Vi 1901.

Vi 1910.

Livregementets grenadjärer...............

1,378

315

Första livgrenadjärreg....................

918

172

Andra livgrenadjärreg....................

906

254

Västgöta reg..................................

860

281

Karlskrona grenadjärreg...................

352

123

Tidigare kallat Smålands grenad.-kår.

Upplands infanterireg......................

904

188

Skaraborgs reg...............................

910

273

Södermanlands reg.........................

904

307

Kronobergs reg..............................

904

334

Jönköpings reg...............................

904

203

Dalregementet ..............................

904

164

Hälsinge reg..................................

904

161

Älvsborgs reg.............................

1,809

366

Hallands reg..............................

909

226

Tidigare kallat VastgÖta-Dals reg.

Bohusläns reg............................

904

295

Västmanlands reg.........................

904

169

Norrbottens reg............................

307

69

Västerbottens reg............................

381

65

Kalmar reg..................................

1,215

374

Värmlands reg...............................

904

189

Jämtlands fältjägarreg...................

488

97

Norra skånska infanterireg............

904

172

Södra skånska infanterireg................

904

225

Livregementets dragoner..................

445

218

Livregementets husarer ..................

440

185

Smålands husarreg........................

440

295

Skånska husarreg.......................

372

65

Skånska dragonreg.......................

368

71

Norrlands dragonreg......................

—

2

Uppgift saknas för år 1901.

Livreg. till fot...............................

562

—

23,004

5,858

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:202 Skrivelse till Konungen i anledning av Kung!. Maj:ts proposition om ändring i vissa delar av lagen den 2 december 1892 angående lindring i rustningsoch rotering s. 19 i texten