Sök i Ratio Lex

Angående anslag för bekämpande av arbetslösheten

1922-01-07 · 36 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:11, Angående anslag för bekämpande av arbetslösheten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majila proposition nr 11.

1

Nr 11.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående anslag för bekämpande

av arbetslösheten; given Stockholms slott den

7 januari 1922.

Under åberopande av bilagda utdrag av-statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Herm. Lindqvist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari 1922.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Sciilyter, Örne.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist, anför:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln sid. 25, har jag anmält,

att jag ämnade föreslå Kungl. Maj:t att för arbetslöshetens bekämpande

i särskild proposition äska 85,000,000 kronor på tilläggsstat för år

1922 och 5,000,000 kronor på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923.

Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga denna

fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 10 käft. (År 111)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kunyl. Maj:ts proposition nr 11.

slag och . Av 1914 års. senare riksdag bemyndigades Kungl. Maj:t att såsom

gällande he-bidrag till understödjande av arbetslösa använda och av tillgängliga mestämmelser.

del mot framtida anmälan till ersättande, förskjuta ett belopp av förslagsvis

5,000,000 kronor. Kungörelse i ämnet utfärdades den 28 september

1914 (svensk författningssamling nr 237); och redan i oktober

1914 påbörjades sådan understödsverksamhet, som i kungörelsen avsågs.

Sedan verkställd utredning givit vid handen, att statens andel i

de till den 1 december 1915 utbetalda understöden till arbetslösa kunde

beräknas uppgå-i det närmaste till 425,000 kronor, föreslog Kungl. Maj:t

1916 års riksdag att till täckande av berörda kostnader å extra stat för

år 1917 anvisa ett belopp å 425,000 kronor. Denna Kungl. Maj:ts framställning

blev av riksdagen bifallen.

I skrivelse den 13 april 1916, nr 78, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående anslag till arbetslöshetens bekämpande, har riksdagen

anmält, att riksdagen dels medgivit, att med avseende å statens

meddelande av understöd till arbetslösa finge tillämpas vissa ändrade bestämmelser

samt att Kungl. Maj:t tills vidare finge vidtaga nödiga åtgärder

för förebyggande av arbetslöshet i enlighet med av riksdagen angivna

grunder, dels ock bemyndigat Kungl. Maj:t att för nu omförmälda

ändamål använda och av tillgängliga medel mot framtida anmälan till

ersättande förskjuta ett belopp, uppgående jämte redan för understödjande

av arbetslösa under år 1916 förskjutna medel till 5,000,000 kronor.

Genom kungörelse den 19 maj 1916 (svensk författningssamling nr

139) har Kungl. Maj:t därefter, med upphävande av kungörelsen den 28

september 1914, till efterrättelse fastställt ändrade bestämmelser angående

understöd åt medellösa arbetslösa samt bidrag av statsmedel därtill.

Efter framställning av Kungl. Maj:t har vidare 1917 års riksdag

a extra stat för ar 1918 anvisat dels till täckande av kostnader för arbetslöshetens

bekämpande under tiden den 1 december 1915—30 november

1916 ett förslagsanslag, högst, 918,500 kronor, dels ock för bekämpande

av arbetslösheten i huvudsaklig enlighet med av Kungl. Maj:t

föreslagna och av riksdagen godkända grunder ett förslagsanslag, högst,

11,500,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att därav förskottsvis redan

under år 1917 utanordna erforderligt belopp. Genom kungörelse den 7

december 1917 (svensk författningssamling nr 865) gjordes vissa ändringar

i och tillägg till kungörelsen den 19 maj 1916.

För berörda ändamål anvisade sedermera 1918 års lagtima riksdag

^e^so utöver av 1917 års riksdag beviljade medel — på tilläggsstat

för år 1918 ett förslagsanslag, högfet, 12,000,000 kronor, dels ock för år

1919 ett förslagsanslag, högst, 4,000,000 kronor. I sammanhang därmed

gjordes genom kungörelse den 16 augusti 1918 (svensk författnings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t» proposition nr 11. 3

samling nr 748) vissa ändringar i och tillägg till kungörelsen den 7 december

1917.

För samma ändamål anvisade 1919 års riksdag dels — utöver

av 1918 års lagtima riksdag beviljade medel — på tilläggsstat för år

1919 ett förslagsanslag, högst, 8,000,000 kronor, dels ock på extra stat

för år 1920 ett förslagsanslag, högst, 2,000,000 kronor, samt 1920 års

riksdag dels på tilläggsstat för år 1920 ett förslagsanslag, högst, 3,000,000

kronor, dels ock på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag, högst,

1,000,000 kronor. I enlighet med av riksdagen godkända grunder för

meddelandet av arbetslöshetsunderstöd utfärdade Kungl. Maj:t den 22

oktober 1920 kungörelse angående understöd åt medellösa arbetslösa samt

bidrag av statsmedel därtill (svensk författningssamling nr 696).

Slutligen anvisade 1921 års riksdag för bekämpande av arbetslösheten

dels på tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag, högst, å 11,000,000

kronor — varav en summa av 500,000 kronor beräknats till bestridande av

särskilda åtgärder för »lindrande av nöd», som i följd av arbetslöshet

drabbat personer, vilka icke enligt gällande författning vore kvalificerade

att erhålla arbetslöshetsunderstöd — samt ett reservationsanslag av

23,500,000 kronor eller inalles 34,500,000 kronor, dels ock på extra stat

för år 1922 ett förslagsanslag, högst, 3,000,000 kronor, varav 500,000

kronor för »lindrande av nöd» (riksdagens skrivelser nr 177 och 350).

Med bifall till en på kommunikationsdepartementets föredragning avlåten

proposition anvisade dessutom samma riksdag under titel »Utgifter för

kapitalökning, statens affärsverksamhet» på tilläggsstat för år 1921 ett

reservationsanslag av 9,000,000 kronor, att utgå av lånemedel och att

enligt Kungl. Maj:ts bestämmande användas för sådana arbeten vid telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk, vilka kunde påkallas

för bekämpande av arbetslösheten (riksdagens skrivelse nr 339 B

punkt 46).

I anslutning till de av 1921 års riksdag antagna grunderna för

användandet av de beviljade allmänna arbetslöshetsanslagen meddelade

Kungl. Maj:t genom kungörelse den 22 juni 1921 angående statsbidrag

till understöd åt medellösa arbetslösa (svensk författningssamling nr 366)

nya bestämmelser i ämnet, vilka innefatta vissa ändringar i och tillägg

till stadgandena i 1920 års kungörelse.

De sålunda gällande bestämmelserna i ämnet äro av huvudsakligen

följande innehåll:

Understöd må utgå dels till svensk medborgare, som fyllt 15 år,

är arbetsför inom sitt yrke samt hos organ för offentlig arbetsförmedling

sökt men ej erhållit arbete, dels ock till sådan persons familj, allt under

förutsättning, att han under minst sex månader före det ansökan gjorts

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

icke åtnjutit understöd av fattigvården, dock att hänsyn icke skall tagas

till sådant understöd av fattigvården, som varit tillfälligt eller utgått i

anledning av sökandens eller hans familjemedlemmars sjukdom eller tilldelats

sökande, som uppenbarligen efter bästa förmåga sökt försörja sig

och de sina, men till följd av särskilt betungande försörjningsplikt nödgats

för familjens uppehälle mottaga sådant understöd. Förrän understöd

kan beviljas, skall undersökas, huruvida icke lämpligt tillfälle till

utkomst genom eget arbete kan beredas den arbetslöse. Till understöd

bidrager staten med högst 1 krona 50 öre per dag för man och hustru

tillhopa, 1 krona per dag för ensam person, som fyllt 18 år, 60 öre per

dag för ensam person, som fyllt lo men ej 18 år, samt 30 öre för värje

inom eller utom äktenskapet fött barn. Statsbidrag till understöd får ej

utgå för mera än sex dagar i veckan. I regel utgår understöd av statsmedel

endast till samma belopp, som tilldelats den arbetslöse av resp.

kommuils eller landstings medel. Erhåller den arbetslöse bidrag av

arbetsgivare eller arbetslöshetskassa, må understöd likväl till honom utgå,

dock högst med så stort belopp, att detsamma jämte nämnda bidrag

uppgår till 2/ä av den å orten vanliga avlöningen för jämförlig arbetare.

Understödets storlek bestämmes efter den arbetslöses större eller mindre

behov och kan efter omständigheterna utgå i kontanta medel eller, helt

eller delvis, i naturaförmåner. Understödstagare är vid risk av understödets

indragande skyldig föra ett ordentligt och nyktert levnadssätt, att

regelbundet anmäla sig hos den offentliga arbetsförmedlingen samt att

mottaga lämpligt arbete, som anvisas honom. Understödet skall icke äga

fattigvårds karaktär.

Kommun eller landsting, som ämnar börja verksamhet för beredande

av arbetslöshetsunderstöd och önskar komma i åtnjutande av statsbidrag,

har att, innan verksamheten begynner, inhämta arbetslöshetskommissionens

medgivande därtill samt göra ansökan om statsbidrag hos kommissionen,

vilken även äger att, då anledning därtill föreligger, besluta, att sådant

bidrag ej vidare skall utgå.

Genom kungörelsen av den 22 juni 1921 har vidare tillskapats

ännu en understödsform, nämligen hjälp till hyra eller till därmed jämförliga

utgifter, såsom betalning av ränta å skuld för eget hem och likartade

oundgängliga kostnader för hemmets och familjens sammanhållande.

Dylik hyreshjälp må i särskilt ömmande fall tilldelas sådan

arbetslös familjeförsörjare, som enligt kungörelsens bestämmelser kan

erhålla arbetslöshetsunderstöd eller av staten anordnat nödhjälpsarbete,

dock icke till erläggande av hyra för av arbetsgivare upplåten bostadslägenhet.

Statsbidrag till beredande av hyreshjälp beviljas kommun

eller landsting av statens arbetslöshetskommission för ett kalenderkvartal

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

i sänder av medel, vilka för ändamålet av Kungl. Maj:t ställas till kommissionens

förfogande, och utgår för eu var understödstagare med enahanda

belopp, som i sådant hänseende beviljats av kommunen eller landstinget,

dock att, där sådant finnes påkallat med hänsyn till det begränsade

beloppet av för ifrågavarande ändamål anvisade statsmedel, statsbidraget

för varje understödstagare må av arbetslöshetskommissionen bestämmas

till lägre belopp än av resp. kommun eller landsting för ändamålet utgivna

medel.

Verksamheten för »lindrande av nöd» blev i överensstämmelse med

riksdagens uttalade önskan ej reglerad genom någon författning, utan

skulle det ankomma på Kungl. Maj:t att efter motiverad framställning av

arbetslöshetskommissionen för varje särskilt fall anvisa de behövliga beloppen.

Enligt meddelade uppgifter hava i arbetslöshetsunderstöd från och

med den 1 oktober 1914 utbetalats följande belopp:

Understödens

totalbelopp

kr.

Statens andel

beräknad till

kr.

År 1914 (okt.—dec.)

> 1915 ......

» 1916 ......

» 1917 .....

. 1918 .....

> 1919 .....

> 1920 .....

> 1921 (jan.—okt).

182,659

680,165

80,665

266.681

3,342''086

1,994,955

132,209

9,222,027

91,330

340,083

40,333

133,341

2,037,006

1,165,060

66,103

4,588,761

År 1921:

Januari .

Februari .

Mars . .

April . .

Maj . . .

Juni . . .

Juli . . .

Augusti .

September

Oktober .

ntal kom-

Understödens

Statens andel

totalbelopp

beräknad

maner

kr.

kr.

. 14

37,483-83

18,683-47

. 45

376,112-54

180,075-41

. 75

991,787-02

485,608-14

. 82

1,342,329-96

. 664,655-09

. 80

1,208,912-04

604,784-75

. 74

1,192,152-21

£90,605-15

. 79

987,235-07

497,798-81

. 74

1,025,081-18

516,116-50

. 85

1,037,266-60

517,907-30

. 103

1,023,667 23.

512,527-32

Summa kr. - 9,222,027-18 4,588,761-94

Kostnaderna för understödsverksamheten hava sålunda under hela

kristiden utgjort omkring 15-9 milj. kronor1, varav omkring 8’s milj.

kronor belöpt sig på staten.

1 Häri icke inräknade kostnaderna för den sedan år 1915 anordnade särskilda understödsverksambeten

för tobaksarbetare, som blivit arbetslösa i samband med tobaksmonopolets

genomförande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts proposition nr 11.

För sysselsättande av arbetslösa har under kristiden från de allmänna

arbetslöshetsanslagen anvisats i runt tal 58*2 milj. kronor. Däri

ingå följande genom Kungl. Maj:ts beslut under år 1921 anvisade belopp,

nämligen till:

Kronor.

Södra Sveriges statsarbeten................ 21 750 000

Norrlands statsarbeten .................... 4 500 000

Länsstyrelsen i Luleå, för vissa nödlijälpsarbeten i Jokkmokk ... ’ 50000

Vattenfallsstyrelsen...................... 62S’000

Marinförvaltningen...................... 248 500

Arméförvaltningen.................... . 888''300

Domänstyrelsen........................ 900000

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen............’ . . . 100 000

Svenska mossknlturföreningen ................. n''617’30

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohns län för arbeten vid Kolhättans

larjläge..................- . .... 10,000

Statens järnvägar....................... 150,000

29,236,417 30

Sammanlagda beloppet av de för nyssnämnda ändamål under år

1921 anvisade medel utgör alltså 29,236,417''30 kronor.

Dessutom har Kungl. Maj:t under år 1921 anvisat nedanstående

summor, inalles 1,479,431*14 kronor, till särskilda ändamål, nämligen till:

Kronor.

Arbetslöshetskommissionens administrationskostnader . ...... 80000

Kommissionens lånefond för vägbyggen........ f 000''000

Hyreshjälp . ...................... ! ! . ! ’325i)00

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bobus län för bestridande av resekostnader

för arbetslösa.................. 9 43P14

Arméförvaltningen för viss anskaffning............. 4ö’000

Vattenfallsstyrelsen för inköp av armeringsjärn......... 20^000

Det belopp av 500,000 kronor, som beviljats å 1921 års tilläggsstat

för »lindrande av nöd», har icke tagits i anspråk för detta ändamål, utan

använts lika med övriga för nämnda år beviljade medel.

Ovannämnda av Kungl. Maj:t för nödhjälpsarbeten och till särskilda

ändamål anvisade belopp, inalles 30,715,848*44 kronor, tillsammans

med statens beräknade andel i kostnaderna för understödsverksamheten

under tiden januari—oktober 1921, eller kronor 4,588,761*94, uppgå således

till 35,304,610*38 kronor eller i det närmaste hela beloppet av de för

arbetslöshetens bekämpande under år 1921 av riksdagen anvisade medel

35,500,000 kronor.

Beträffande dispositionen av det för år 1922 av riksdagen anvisade

förslagsanslaget å högst 3,000,000 kronor ävensom angående medels
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11. 7

behovet för januari månad innevarande år torde jag få inskränka mig

att anföra följande. Genom särskilda Kungl. Maj:ts beslut hava av

nämnda anslag före denna dag anvisats tillhopa 400,000 kronor. Med

anledning av framställningar från arbetslöshetskommissionen, som beräknat

ett medelsbehov för januari månad av inalles 5,750,000 kronor för

hjälpverksamhetens fortsättande enligt gällande grunder, har Kungl.

Majrt tidigare denna dag från anslaget för oförutsedda utgifter anvisat

såsom förskott i avräkning å det anslag för arbetslöshetens bekämpande,

som riksdagen må komma att bevilja på årets tilläggsstat, ett belopp av

2,950,000 kronor, motsvarande vad som för ändamålet erfordras utöver

odisponerad tillgång å förenämnda anslag för år 1922 ävensom beräknelig

reservation å 1921 års anslag.

I skrivelse, dagtecknad den 23 december 1921, har arbetslöshetskommissionen

inkommit med en redogörelse för sin verksamhet under år

1921 samt med de förslag, vartill kommissionen funnit läget föranleda.

Kommissionen anför därvid:

De förhoppningar, som i våras ännu kunde hysas om en mildring av den

svåra depressionen inom näringslivet för återstående delen av innevarande år,

blevo icke infriade. Visserligen medförde den varma årstidens inbrott någon

lättnad med avseende å arbetstillgången inom de egentliga säsongyrkena, men i

stort sett fortsatte den rådande massarbetslösheten.

Hur abnormt läget på arbetsmarknaden gestaltat sig under året, framgår

tydligt av nedanstående tabell, som utvisar antalet arbetslösa inom de svenska

fackorganisationerna i procent av hela det redovisade• medlemsantalet:

81/i 28/ä al/s 5% SIA s% 81/v . 81/s 30/e 8,/io 80/n 81/ia

1911 ........— 12-0 104 6-7 3-5 3-2 2-9 3l 23 43 4’4 85

1912 ........Ill 8-4 6-5 5-2 3-7 3-3 28 2-7 2''9 36 57 8-4

1913 ...... -8-9 7-1 5-7 4-0 2-6 2''7 2-5 2’3 2''2 2‘6 4-4 7‘5

1914 ........ 10-4 7-5 6-5 5-1 3-2 3 l 30 8''1 7''7 8''1 103 15-0

1915 ..... . . 14-8 12 0 11-2 8-5 6-7 6-3 4-0 3-6 35 3 8 4 5 7-7

1916 ........ 8-0 67 5-2 4-7 3-3 2-7 2-7 2’2 2-2 2-3 2-2 54

1917 ........5''9 5-5 7-0 4-4 2 8 3-1 3-3 2-8 2-4 2-8 2''4 5''8

1918 ........ 6-0 5-0 4-9 5-0 4''0 4''6 4’2 35 37 3''2 3-4 7-3

1919 ........ 7-5 7-6 8-1 7''5 6-1 4''6 3-8 3-2 3i 3''2 3-8 7''2

1920 ........ 7-6 7-5 4-5 3''5 2''9 34 2-8’ 30 2''9 43 7''0 15 8

1921 ........äO-2 20-8 24-6 24-s 253 27''9 27-s 26s 26''2 26s 29o —

Såsom synes har en så hög arbetslöshetsfrekvens som under innevarande

år icke förefunnits sedan ifrågavarande statistiska rapportering började; man

torde också kunna påstå, att den nuvarande arbetslösheten hittills varit utan motstycke

i Sveriges senare historia. Depressionens verkningar gentemot de i näringslivet

anställda inskränka sig emellertid icke enbart till de arbetslösa. Minskningen

av den normala arbetstillgången och därmed av lönearbetarnas vanliga inkomster

är i verkligheten mycket större än vad själva antalet arbetslösa giver

Arbetslös
hetskom
missionen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

vid handen. Nästan lika många arbetare hava under större eller mindre del av

året fått arbeta med inskränkt arbetstid, därför att företagen icke haft full sysselsättning

ens för sin reducerade arbetarstam. Dessa s. k. korttids-arbetare hava

emellertid såsom endast partiellt arbetslösa icke kunnat komma i åtnjutande av

någon hjälp'' från det allmännas sida. Ett förslag i sådant syfte vid årets riksdag,

genom motion av hr A. J. Bärg, avvisades nämligen av riksdagen såsom innebärande

allt för vådliga konsekvenser ur statsfinansiella och socialekonomiska

synpunkter.

Depressionen drabbar alltjämt de olika näringsgrenarna med växlande

tyngd. Livsmedelsindustrierna äro sålunda ännu föga berörda och erbjuda sina

arbetare i stort sett oförminskad arbetstillgång och nästan oförändrad arbetsförtjänst.

Mörkast ter. sig- ställningen för gruv-, järn- och verkstadsindustrierna

samt sjöfarten, där arbetslösheten under året varit i oavlåtligt stigande. Sågverksindustrien

och textilindustrien, vilka under våreon och sommaren lågo nästan alldeles

nere, begynte repa sig under höstens lopp. Åtminstone för tillfället arbeta

textilfabrikerna under gynnsamma villkor, och under de sista månaderna har

skeppningen av trävaror,, särskilt från Norrland, tagit en större omfattning än

vad man tidigare vågade hoppas. För trämassefabrikernas och pappersbrukens

vidkommande förefaller det, som om förebuden till en bättre konjunktur synas

börja skönjas på världsmarknaden. På grund härav kan det förmodas, att skogsavverkningarna

under vintern icke komma att bedrivas i fullt så ringa omfattning,

som det räknades med under sommaren. En högst avsevärd inskränkning av

skogsarbetet torde emellertid vara ofrånkomlig och kommer säkerligen att på ett

synnerligen kännbart sätt beröra alla de tusentals arbetare och småbönder i Norrlands

skogstrakter och annorstädes, vilka för sitt uppehälle äro beroende av regelbunden

inkomst från detta vinterarbete. För glasindustrien har en ljusning förmärkts

under de sista månaderna. Flera tidigare helt nedlagda fönsterglasbruk, hava

nyligen återupptagit driften på basis av mycket stark reduktion av arbetslönerna.

Inom många industrier har man i allmänhet i det längsta sökt undvika att

avskeda sina arbetare, och många företag hava gjort stora ekonomiska uppoffringar

för att sammanhålla en yrkesskicklig och samövad personal. Det försämrade ekonomiska

läget har emellertid efter hand nödvändiggjort entledigande i en beklagligt

stor omfattning. Dess bättre sammanfaller icke antalet arbetslösa med antalet

avskedade, utan har erfarenheten även under denna svåra kris bekräftat förut

gjorda iakttagelser, att en betydande del av de sålunda entledigade, tack vare de

nära förbindelser, som i vårt land ännu bestå mellan industri och landsbygd, sökt

sig ut till anförvanter och bekanta bland jordbruksbefolkningen och där tills vidare

fått sitt uppehälle. Jordbruket torde på detta sätt numera hava återvunnit den

arbetskraft, som genom högkonjunkturen under krigsåren till ett antal av 40 ä

50 tusen personer sögs in till industrierna. Men denna jordbrukets förmåga att

absorbera arbetskraft är icke obegränsad, i synnerhet som den kris, som nu övergår

landet, även berör denna den viktigaste av våra näringar och tvingar lantbrukaren

till sträng begränsning av utgifterna. Under hösten har också hos jordbrukarna

kunnat förmärkas en tydlig tendens att anställa så få arbetare som möjligt,

trots de starkt sjunkande lönerna på landsbygden. Följden har blivit, att

många lantarbetare nu stå utan plats och möjlighet att försörja sig samt därför

anmält sig i behov av understöd. Under våren och sommaren—jordbrukets högsäsong

— voro lantarbetarna avstängda från såväl nödhjälpsarbete som understöd,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majits proposition nr 11.

men vidtogs på hösten den ändring, att arbetslösa lantarbetare likställdes med

övriga arbetslösa.

Yad hela antalet arbetslösa i landet beträffar, får kommissionen hänvisa

till efterföljande tabell, som utvisar antalet arbetslösa länsvis den 31 sistlidne

oktober samt den offentliga hjälpverksamhetens omfattning nämnda dag:

Antalet arbetslösa och (len offentliga hjälpverksamhetens omfattning (len 31 oktober 1921.1

Läs

Hela antalet

arbetslösa

i kommunala

nödhj.-arb.

Därav

uppbärande

understöd

Stockholms stad .

Stockholms län

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gottlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göt. o. Bohus

Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

Hela riket

Preliminära siffror pr 30 november för hela riket

*) Göteborgs stad..................

2) Malmö > ............’......

8) Norrköpings > ..................

5,364

3,727

1,259

3,131

3,929

2,853

1,917

3,122

243

2,079

879

2,557

969

9,819

1,469

406

4,969

3,415

5,164

8,766

7,638

7,664

1,192

5,994

9,733

98,258

117,000

5,239

628

1,071

279

176

44

44

421

436

108

498

46

142

143

222

44

567

86

109

342

495

429

1,039

1,353

775

73

274

673

8,818

8,700

355

140

218

4,699

1,201

164

1,807

1,307

413

62

370

25

19

1.013

'' 47

4,937

132

36

880

660

2,230

1,132

1,217

168

109

22,528

34,800

3,868

438

495

Dessa uppgifter utgöra en sammanfattning för de c:a 650 kommuner, rörande

vilkas aÅetslöshetsförhållanden kommissionen haft anledning inhämta närmare

upplysningar och bland vilka givetvis alla större arbetarcentra i landet äro

att räkna. Av dessa i runt tal 100,000 arbetslösa voro endast ungefär 1 % kvinnor.

Understödsverksamhet för kvinnliga arbetslösa förekommer också endast på

några få orter, där det, trots alltjämt förefintligt behov av hembiträden och

1 Beträffande antalet vid statliga nödhjälpsarbeten sysselsatta arbetare hänvisas till tab. å sid. 11.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 10 käft. (Nr 11.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

kvinnlig arbetskraft till jordbruket, icke visat sig möjligt att placera dessa arbetslösa,

kvinnliga familjeförsörjare.

Såsom nämnts hänföra sig ovanstående siffror till tidpunkten för den kalla

årstidens inbrott, den 31 oktober. Arbetsmarknaden undergick emellertid under

november månad en ytterligare försämring, som synes av å ovanstående tabell

meddelade preliminära siffror för denna månad, och torde arbetslösheten först kulminera

fram i instundande januari månad; julsäsongen under december medför

nämligen alltid någon lindring. Efter nyåret 1922 torde man med sannolikhet

hava att räkna med en arbetslöshetssiffra, som för landet i dess helhet med minst

25,000 torde komma att överskrida nyssnämnda novembertal. Häri ingå givetvis då

de 20 ä 30,000 säsongarbetare, vilka under normala förhållanden städse äro arbetslediga

denna tid av året, men vilkas säsongarbetslöshet skärpes under nu rådande

förhållanden, då de tillfällen till ströarbeten och sysselsättning inom ett komplementyrke,

som eljest brukar stå dem till buds, nu äro mera sällsynta. I denna summa

torde vidare hava inräknats åtskilliga tusental personer, vilka för sin utkomst

visserligen icke uteslutande äro hänvisade till lönearbete — närmast de ovan berörda,

inom skogshanteringen verksamma småbrukare, torpare, lägenhetsinnehavare

med flera — men vilka nu på grund av utebliven arbetsförtjänst anmält

sig som arbetslösa, och som sannolikt i många fall näppeligen utan samhällets

hjälp kunna nödtorftigt livnära sig över vintern.

I jämförelse med senaste årsskiftet torde man alltså kunna befara, att arbetslösheten

instundande nyår kommer att bliva ungefär fördubblad. Denna stegring

av arbetslösheten har dessutom åtföljts av minskad ekonomisk motståndskraft hos

de därav hemsökta individerna. Tiotusentals personer torde nu ha gått arbetslösa

underbett helt år, varvid småningom de enskilda hjälpkällorna samt för de organiserade

arbetarna de fackliga understödsfonderna utsinat, så att vederbörande

numera för sin existens äro helt hänvisade till det allmännas knappa hjälp.

Hänsyn har också fått tagas till detta förhållande, så att antalet nödhjälpsarbetare

och understödda varit i starkt stigande, särskilt under de sista månaderna.

I stort sett har emellertid arbetslöshetskommissionen inom ramen av tillgängliga

medel lyckats upprätthålla den hjälpplan, vilken framlades i den Kungl.

propositionen nr 362 vid 1921 ars riksdag, på grund varav också för ändamålet

beviljade anslag — ehuru helt utnyttjade — icke överskridits.

Tyvärr kan kommissionen icke framlägga någon mera pålitlig statistik över

antalet understödstagare förrän från och med sistlidne oktober, enär rapporterna

från de kommunala arbetslöshetskommittéerna tidigare icke möjliggjort en sådan

särskiljning, att antalet understödstagare efter huvudpersoner framkommit utan

ha i antalet understödstagare inberäknats även de understöddas hustrur och barn.

Vidstående tabell utvisar emellertid hela antalet understödstagare, inklusive

familjemedlemmarna, samt understödens sammanlagda belopp för olika månader:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition nr 11.

Tablå hvar understödsverkHftinhat med statsbidrag samt statliga iiUdiijillpsarbetcn under

tiden 1 januari—SO november 1921.

Understödsverksamhetens omfattning.

Statliga nödhjälpsarbeten.

Tidpunkt.

Antal

under- stöda- tagare.

Antal

Antal

arbetsplatser.

Antal sysselsatta

arbetslösa.

Antal

kom-

muner.

hjälp- ta iu- divi- der.

Understödens

totalbelopp.

Statens

andel.

Södra Sve-

riges Stats- arbeten.

Norr-

lands

stats-

arbe-

ten.

S:a.

Södra Sve- riges stats- arbeten.

Norr-

lands

stats-

arbe-

ten.

S:a.

1021.

31 januari .

14

3,411

27,995

37,483-33

18,683-47

41

41

1,381

1,881

28 februari .

45

—

376,112-54

180,075-41

64

—

64

3,366

—

3.366

31 mars . .

75

—

54,571

991,787-02

485,608-14

104

—

104

5,652

—

5,652

30 april . .

82

_

61,377

1,342,329-96

664,655-09

136

—

136

8,835

—

8,835

31 maj . .

80

—

62,732

1,208,912-04

604,784-75

161

—

161

10,646

—

10,646

30 juni . .

74

_

50,249

1,192,152-21

590,605-15

151

—

151

9,422

—

9,422

31 juli . . .

79

_

46,657

987,235-07

497,798-81

200

6

206

11,467

348

11,815

31 augusti .

74

—

48,921

1,025,081-18

516,116-50

191

23

211

11,618

2,031

13,649

30 september

85

—

47,646

1,037,266-60

517,907-30

218

35

253

10,303

3,611

13,914

31 oktober .

103

22,700

48,650

1,023,667-23

512,527-32

231

53

284

11,588

6,449

18,027

30 november

1261

34,8001

—

—

—

263

75

338

12,320

6,834

19,154

S:a kr.

9,222,027-18 4,588,761-941 2

Av tabellen framgår, hurusom understödsverksamheten, som under våren

visade en oroväckande utvidgning, under sommaren reducerats, vilket skedde därigenom,

att de kommunala arbetslöshetskommittéerna, sedan från kommissionens

sida genom särskilt cirkulär påpekats nödvändigheten av en sträng behovsprövning,

från understöd och nödhjälpsarbete i regel utestängde ungkarlar samt alla

personer tillhörande sommarsäsongyrken. Någon större olägenhet förspordes icke

härav, i synnerhet som de meddelade anvisningarna icke förhindrade att i ömmande

fall bringa hjälp. Genom det bemyndigande, som kommissionen i kraft

av statsmakternas beslut i K. kungörelse den 22 juni 1921 rörande understödsverksamheten

erhöll ifråga om rätten att vägra statsbidrag till den kommunala understödsverksamheten

för arbetslösa, har det även i fortsättningen lyckats kommissionen

att genomföra de av statsmakterna angivna principerna beträffande understödsverksamhetens

igångsättande och handhavande. En värdefull hjälp har

kommissionen härvidlag haft av de tvänne inspektörer, som närmast å statsarbetenas

vägnar regelbundet besöka vederbörande kommuner och vilka även till kommissionen

avgiva rapporter över sina överläggningar med de kommunala hjälporganen

samt sina iakttagelser över hjälpverksamheten. Till ledning för denna

har kommissionen också utarbetat »Råd och Anvisningar», vilka distribuerats till

de kommunala hjälporganen, och vilka i sin mån bidragit till att få till stånd en

välbehövlig likformighet i fråga om hjälpverksamhetens lokala bedrivande.

1 Preliminära siffror.

2 Anledningen till att statens bidrag blivit mindre än bälften av kommunernas tillskott, är

att några kommuner utdela understöd, där det kommunala tillskottet utgår med något högre belopp

n det statliga maximibidraget.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

En viktig funktion utövas därvidlag av de revisorer, vilka utses av länsstyrelser

och kommuner.. Länsstyrelsens revisorer ha att uppträda som kronans

ombud med särskilt aktgivande därpå, att statsbidrag icke må utgå till sådan nödhjälpsverksamhet,

som står i strid med gällande författning. Genom understödsverksamhetens

utvidgning ha dessa revisorer i större städer åsamkats en mycket

tung arbetsbörda, vilken man rimligtvis icke kan begära, att härför kvalificerade

personer i längden frivilligt skola åtaga sig. Let kan därför ifrågasättas, huruvida

icke någon ersättning av statsmedel i lämplig form kunde beredas dessa

av länsstyrelserna utsedda revisorer.

Arbetslösheten pålägger för närvarande Sveriges kommuner betydande ekonomiska

offer. Kommissionen kan emellertid som sin erfarenhet vitsorda, att

kommunerna beredvilligt bära dessa samt i stort sett visa erkännansvärd klokhet

och omtanke vid sina åtgärder för arbetslöshetens bekämpande. Trots det brydsamma

finansläge, vari så många kommuner genom tidsförhållandena blivit försatta,

har Kungl. Maj:t på kommissionens tillstyrkan under år 1921 endast behöft

höja statsbidraget för understöds verksamheten utöver de normala 50 % i två fall

nämligen för Nederkalix och Jokkmokks kommuner.

Genom ovannämnda kungörelse av den 22 juni 1921 utfärdades närmare bestämmelser

om den nya hjälpform, hyreshjälp, som statsmakterna beslöto vid årets

riksdag. För detta syfte hade man tänkt sig ett belopp av kr. 500,000: — pr kvartal.

Denna summa har emellertid icke blivit helt förbrukad. Kommunerna hava i

regel vant. mycket restriktiva med avseende på beviljandet av hyresbidrag, enär

det visat sig, i överensstämmelse med tidigare socialpolitisk erfarenhet, att i dylika

fall en samverkan lätt uppstår mellan en hyresvärd och en hyresgäst, varvid

den förre under form av vräkningshot vill frampressa offentlig hyreshjälp åt

den senare. Av statsmedel har hyreshjälp för 2:dra, 3:dje och 4:de kvartalen

1921 beviljats med i avrundat tal resp. 52,000: — kr., 99,000: — kr. och 166,000:''— kr.

Ehuru beaktande de vådor, som vidlåda ifrågavarande hjälpform, vill dock kommissionen

förorda dess bibehållande.

Den av statsmakterna meddelade bestämmelsen, att hyreshjälp icke kan

tilldelas arbetslös, som bebor av arbetsgivaren upplåten lägenhet, har emellertid i

praktiken, lett till ohållbara konsekvenser. Under förra delen av året voro de arbetsgivare,

vilka i egenskap, av husägare.eller majoritetsintressenter i fastighetsbolag

uthyrde, lägenheter åt sina arbetare, i allmänhet sinnade att låta anstå med hyresindrivningen,

men sedan arbetarna en längre tid varit definitivt avskedade från

vederbörande företag och då dessas ekonomi blivit allt sämre, hava i många kommuner

såväl vederbörande arbetsgivare som arbetslösa enträget hemställt om en

sådan, tolkning av ifrågavarande bestämmelse, att hyresbidrag kunde utgå åtminstone

i de mest ömmande fallen. Detta har emellertid icke varit möjligt, men vill

kommissionen härmed föreslå, att bestämmelsen ifråga måtte utgå ur kungörelsen

samt hyreshjälpens tilldelande bestämmas allenast efter föreliggande hjälpbehov.

De ekonomiska bördor, som den rådande arbetslösheten pålagt kommunerna,

inskränka sig emellertid icke endast till deras bidrag till den offentliga understödsverksamheten.

Av den å sid. 9 återgivna tabellen framgår, att kommunerna

vid sina egna nödhjälpsarbeten också sysselsätta ett avsevärt antal arbetslösa;

till kommunala nödhjälpsarbeten ha härvid hänförts även de vägarbeten, som i

egen regi utföras av vägdistrikt o. dyl.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 11. 13

Av landstingen år 1921 beviljade anslag till arbetslöshetens bekämpande:

Ii ä n.

Till

Understöd.

Till Lån.

Till

Förvaltning.

Stockholms .............

30,000

500,000

5,000

Uppsala...........• . . .

75,000

75,000

4,000

Södermanlands............

100,000

—

5,000

Östergötlands . . . . •......• .

150,000

—

1,000

Jönköpings ..............

100,000

—

—

Kronobergs..............

125,000

—

—

Kalmar norra............

75,000

—

1,000

Kalmar södra............

100,000

—

3,000

Gottlands..............

29,033: 34

—

—

Blekinge...............

100,000

—

—

Kristianstads.............

250,000

—

3,000

Malmöhus..............

200,000

—

5,000

Hallands...............

50,000

—

—

Göteborgs och Bohus.........

106,000

—

—

Älvsborgs..............

270,000

—

—

Skaraborgs..............

75,000

—

—

Värmlands..............

200,000

—

—

Örebro................

200,000

300,000

5,000

Västmanlands............

—

300,000

—

Kopparbergs.............

—

500,000

3,000

Gävleborgs..............

300,000

—

—

Västernorrlands ...........

200,000

300,000

3,000

Jämtlands..............

50,000

—

—

Västerbottens............

—

100,000

2,000

Norrbottens .............

500,000

—

—

Summa

3,285,033: 34

2,075,000

40,000

Summa summarum 5,400,033: 34 kr.

Även landstingen hava under innevarande år beviljat avsevärda bidrag till

arbetslöshetens bekämpande, tillhopa icke mindre än i runt tal 5,400,000 kr. Sådana

anslag hava regelbundet förekommit sedan hösten 1914, men hava hitintills

icke behövt i någon nämnvärd grad användas. De särskilda landstingens anslagsbelopp

för detta ändamål framgår av ovanstående tabell.

Genom sin förbindelse med länshjälpkommittéerna bar arbetslöshetskommissionen

möjlighet att på varje tidpunkt få erfara, i vad mån de särskilda kommunerna

erhålla bidrag av dessa landstingsmedel, vartill givetvis hänsyn måste tagas

vid bedömandet av bebövligheten och omfattningen av begärda statliga hjälpåtgärder.

Vid sin verksamhet under året bar arbetslöshetskommissionen följt statsmakternas

direktiv, att tyngdpunkten av statens åtgärder på detta område alltjämt

skulle ligga på anordnande av lämpliga nödhjälpsarbeten. På grund härav

bär också kommissionen, då under våren arbetslösheten i Norrland, på grund av

stagnationen inom trävarurörelsen, tog allt större omfattning, hos Kungl. Maj:t

hemställt om upprättande av ett särskilt organ för statliga nödhjälpsarbetens

igångsättande och bedrivande i Norrland. Genom nådigt beslut av den 10 sistlidne

juni kommo Norrlands Statsarbeten till stånd, vilka organiserades med sin

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kvngl. Maj:ts proposition nr 11.

föregångare, Skogssällskapets Statsarbeten, soin modell och med beaktande av

dittills gjorda erfarenhetsrön på området. Ledningen uppdrogs sålunda åt en särskild

av Kungl. Maj:t tillsatt arbetsdirektion, och verksamhetens snabba utveckling

under året framgår av den å sid. 11 återgivna tabellen. Vad Skogssällskapets

Statsarbeten beträffar, förändrades deras namn genom Kungl. Maj:ts beslut den 4

sistlidne oktober till Södra Sveriges Statsarbeten. Genom Kungl. Maj:ts särskilda

beslut har sedermera i direktionerna för Södra Sveriges Statsarbeten insatts tvenne

och för Norrlands Statsarbeten en arbetarrepresentant.

De statliga nödhjälpsarbetena, vilka allt sedan 1918 i ekonomiskt hänseende

varit den kostsammare delen av den statliga hjälpverksamheten, hava genom

den rådande massarbetslöshetens framträdande under den senaste vintern och våren i

viss mån ändrat karaktär. Tidigare voro dessa arbeten i allmänhet förlagda till

de allmänningar, som stodo under förvaltning av Skogssällskapet i Göteborg.

Numera räcka dessa icke på långt när till att bereda sysselsättning för de arbetslösa

i södra och mellersta Sverige, utan hava dessa arbeten alltmer kommit att

utgöras av vägbyggnader och dylika företag, där kostnaden i huvudsak utgöres

av arbetslöner. Norrlands Statsarbeten hava från början slagit in på denna linje.

Arbetslöshetskommissionen, som beslutar om sådana företags igångsättande, bar

därvid sökt att företrädesvis som nödhjälpsarbete bedriva sådana vägarbeten, vilka

under de närmaste åren skulle komma i åtnjutande av sedvanligt statsbidrag.

Vid uppgörelse med vägdistrikten om sådana företags utförande förbinda dessa

sig att lämna J/3 av den _ beräknade kostnaden, som normalt skulle påvila

dem, medan återstående */* tillskjutas av arbetslöshetsmedel, vilka sålunda kunna

anses avlasta senare statliga vägbyggnadsanslag. Övervägande antalet nödhjälpsarbeten

utgöras numera också av sådana vägbyggen, vartill kostnadsberäkning

och avsyning uppgöras och verkställas av .Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens

distriktstjänstemän efter vanliga normer. Även städer, som icke kunna få sina

arbetslösa anvisade till sådana vägbyggen, men som kunna erbjuda lämpliga arbetsföretag

av likartad beskaffenhet, kunna få hjälp därigenom, att . Statsarbetena

i sin regi utföra sådana arbeten, varvid städerna hava att erlägga alla materialkostnader

samt i regel 60 / av arbetskostnaderna.

Vid sidan av sin uppgift att bereda arbetslösa sysselsättning och. utkomst

äga nödhjälpsarbetena alltjämt betydelse genom att utgöra en viktig prövosten

på de understöddas arbetsvillighet och verkliga hjälpbehov. Alltjämt förekomma

fall av arbetsvägran, varvid vederbörande, där efter prövning giltiga skäl icke

ansetts föreligga, avstängts från vidare understöd. Men dylik arbetsvägran förekommer

nu långt mera sällan än vid krisens början, då ofta 50 å 60 % av de

understödda visade sig ohågade att antaga sådant arbete. Genom skiftanordning

vid de statliga nödhjälpsarbeten, vilka anordnats som dagkoloni — vilket är

den vanligaste formen -— lyckas man bereda sysselsättning åt ett större antal

understödda, än som framgår av statistiken över de vid ett visst datum i de

statliga nödhjälpsarbetena anställda, och dymedelst också pröva arbetsvilligheten

i större omfattning än som eljest vore möjligt.

En strävan har på sistone uppstått hos några städer att försöka få den

nuvarande anordningen — Statsarbetena såsom företagare med .kommunala tillskott

till kostnaderna — förändrad därhän, att städerna själva utföra nödhjälpsarbeten

och därvid sysselsätta understödda arbetslösa på villkor att som tillskott till deras

arbetslön av statsmedel utgår det bidrag, som eljest skulle kommit dem såsom

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

KungI. MajUs proposition nr 11.

understödda till del. Hur behj ärtans värd och i överensstämmelse med den hitintills

förda arbetslöshetspolitikens principer, att hellre bereda arbete än understöd,

detta önskemål än är, linner sig kommissionen likväl icke kunna förorda detsamma.

Det torde nämligen icke kunna anses förenligt med en rationell arbetslöshetspolitik

att under eu tid av stora budgetsvårigheter för såväl staten som kommunerna

giva det statliga bidraget till kommunernas bekämpande av arbetslösheten

en sådan form, att dessa medelst statssubventioner skulle kunna stimuleras till en kom.

munal företagarverksamhet i största skala. Vid sådant förhållande bleve det fara

värt, att det kommunala arbetsintresset understundom komma att gå före det

verkliga hjälpbehovet, vartill även med nu tillämpade system tendenser ingalunda

saknas. Kommissionen ställer sig även på den grund avvisande mot det ifrågavarande

förslaget, att dess förverkligande skulle kräva en ytterligare ökning "av

kommissionens arbete med teknisk prövning av dylika påtänkta kommunala arbeten

med statssubvention samt en skärpt kontroll av deras utförande med hänsyn

till de arbetslösas sysselsättande, den förda lönepolitiken m. m., vilket kommissionen

med hänsyn till då uppkommande behov av nya funktionärers anställande i kommissionens

och Statsarbetenas tjänst ej kan anse önskligt eller lämpligt. Enligt

vad kommissionen inhämtat, delas också ovan anförda betänkligheter mot ifrågavarande

projekt av ledande stadskommunala kretsar i vårt land.

Gentemot denna kommissionens uppfattning av ifrågavarande spörsmål

ha avvikande meningar framförts av ledamöterna herrar Hagman, Holmström och

G. H. von Koch. Hrr Hagman och Holmström hava därvid anfört:

»Den nuvarande hjälpverksamheten för arbetslösa har, med rätta, förlagt

sin tyngdpunkt till beredande av arbetstillfällen. Så länge arbetslösheten endast

var av mindre omfattning, förefanns ingen svårighet för dåvarande Skogssällskapets

Statsarbeten att på ett tillfredsställande sätt lösa alla förekommande uppgifter.

Sedan emellertid arbetslösheten fått den enastående omfattning, som nu

är fallet, framträda i stigande grad svårigheterna för arbetslöshetskommissionens

tvenne verkställande organ på området, Södra Sveriges Statsarbeten och Norrlands

Statsarbeten, att omhändertaga och bereda arbete för alla arbetslösa, som

behöva och kunna beredas arbete inom den ram, som tillgängliga medel alltid

uppdraga. Då vid Södra Sveriges Statsarbeten äro anställda omkring 12,000 och

vid Norrlands Statsarbeten 7,000 arbetslösa, samtidigt som förslag till igångsättande

av nya arbetsföretag fördröjas, därför att den nu befintliga provisoriska

organisationen är överbelastad, har bland andra åtgärder till svårigheternas avlösande

framkommit, att även kommuner skulle kunna erhålla bidrag av statsmedel

för nödhjälpsarbetens igångsättande.

Att en dylik möjlighet borde beredas, framhålles med styrka från åtskilliga

kommuner. Särskilt där den kontanta understödsverksamheten är omfattande,

har det av lättförklarliga skäl synts de kommunala myndigheterna mindre tillfredsställande,

att tusentals kronor dagligen utbetalas utan annan motprestation

än inskrivningskortets stämpling på ortens arbetsförmedlingsanstalt.

I kommissionens förevarande framställning har även detta spörsmål upptagits

till belysning, ehuruväl kommissionens majoritet icke anser sig kunna förorda

en dylik utväg, därför att densamma skulle till sina konsekvenser lätt komma

att innebära en statssubvention av kommunal företagarverksamhet i stor skala.

Ehuru vi äro villiga att medgiva, att från flera kommuners sida under de sista

månaderna framkommit ett mycket kraftigt arbetsintresse, som med hänvisning

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

till den omfattande understödsverksamheten för arbetslösa kraft att kunna på

föreslaget sätt erhålla statsbidrag för genomförandet av vissa önskade kommunala

arbeten i egen regi, kunna vi dock icke biträda kommissionens majoritet, då densamma

avstyrker statsbidrags utgående till rent kommunala nödhjälpsarbeten. Om

en dylik utvidgning av kommissions befogenhet förses med nödiga garantier, torde

inga risker behöva befaras, men väl skulle en dylik anordning kunna möjliggöra

dels att nyttigt arbete utfördes istället för de rent improduktiva understöden,

dels skulle en avlastning kunna ske från kommissionens egna verkställande organ,

som nu äro engagerade upp till den organisatoriska bristningsgränsen.

I vårt grannland Norge, där man i stort sett bedriver en hjälpverksamhet,

som starkt påminner om förhållandena i Sverige, har systemet om direkta bidrag

till kommuner införts. Ur en rundskrivelse från »det Kongelige Departement for

Sociale Saker» av den 29 oktober 1921 framgår följande:

Kommuner (även länskommuner) som för arbetslöshetens avhjälpande igångsätta

nödhjälpsarbete, kunna av departementet erhålla bidrag efter följande regler:

1) Bidraget utgör 2 kronor för varje dagsverke, som utföres som nödhjälpsarbete.

För sådana kommuner, där arbetslösheten är särskilt omfattande, och vilka själva ha offrat

mycket i förhållande till sin ekonomiska förmåga, kan bidraget förhöjas till 3 kronor per

dagsverke. Bidraget får dock icke i något fall uppgå till mera än 50 % av dagavlöningen.

Framställningar om bidrag skola insändas till departementet, innan arbetet igangsättes,

och skola vara åtföljda av yttrande från kommunens arbetslöshetskommitté och från offentlig

arbetsförmedlingsanstalt — om sådan finnes inom kommunen — till belysande av frågan

om nödvändigheten av nödhjälpsarbetes igångsättande. Framställningarna skola insändas

till Socialdepartementet genom arbetsförmedlingsinspektören.

2) Kommuner med offentlig arbetsförmedlingsanstalt kunna endast erhålla sådant

bidrag som under punkt 1) omnämts, för personer, som förgäves ha sökt anställning genom

anstalten och som äro antagna till nödhjälpsarbete genom anstaltens förmedling. Departementet

kan vidare kräva, att för andra kommuner, när dessa ligga så nära en offentlig

arbetsförmedlingsanstalt, att det icke är förenat med särskilt besvär för de arbetslösa att

där anmäla sig, skola gälla samma villkor.

För kommuner utan offentlig arbetsförmedlingsanstalt skall den kommunala arbetslöshetskommittén

fullgöra den offentliga arbetsförmedlingens uppgifter.

3) Departementet kan när som helst inställa utbetalningen av bidrag, när det

finner arbetsmarknadens tillstånd vara sådant, att nödhjälpsarbete ej behöver fortsättas.

4) Uppgift över det antal dagsverken, vilka utförts som nödhjälpsarbete, jämte upplysningar

om daglönens genomsnittliga storlek o. s. v., avlämnas varje månad på därför

upprättat formulär och insändes genom arbetsförmedlingsinspektören till departementet,

som härefter fastställer bidragsbeloppen.

5) Bidrag av den art, som här omnämnes, förutsätter, att lönerna vid berörda

nödhjälpsarbeten icke överstiga 12 kronor per dag. Vid ackordsarbete kan dock tillsvidare

godkännas, att dagsförtjänsten uppgår till 14 kronor per 8 timmarsdag. Vid daglönsarbete

kan likaledes tills vidare godkännas en daglön upp till 14 kronor för arbetare med stora

familjer i kommuner med särskilt dyra levnadsomkostnader. Departementet förutsätter,

att lönen vid alla tillfällen regleras efter försörjningsplikten. Framställningar om förhöjning

av dagavlöningen utöver 12-kronorsgränsen insändas av kommunen till Socialdepartementet.

6) Därest nödhjälpsarbetet är iggngsatt med bidrag från länet eller (och) staten,

utbetalas bidraget till ifrågavarande arbetsföretag och icke till kommunen. Denna kan

därvid få en proportionell andel av bidragsbeloppet motsvarande det antal dagsverken, som

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kunjl. Maj:ts proposition nr 11.

17

utförts för kommunens räkning. Upplysningar om arbetet är utfört enbart för kommunens

räkning, eller med tillskott som ovan nämnts, må meddelas i de insända uppgifterna.

7) Förutsättningen för bidrag till kommunalt nödhjiilpsarbete är, att detta förbehålles

oförvållat arbetslösa personer, och att till dylik arbete icke antagas personer, vilkas

arbetslöshet är beroende av arbetskonflikter, eller som neka antaga erbjudet arbete, som de

anses lämpliga att utföra. Vidare förutsättes, att företrädesvis familjeförsörjare anställas.

Härav framgår, att man i Norge ansett det både möjligt och lämpligt att

lämna direkta bidrag till arbetsföretag, igångsatta av kommunerna själva och

under egen regi. Därutöver bedrivas, liksom i vårt land, rent statliga nödbjälpsarbeten.

I Danmark har regeringen framlagt ett liknande förslag om statliga bidrag

till kommunala nödhjälpsarbeten.

Undertecknade anse därför att den allmänna hjälpverksamheten för arbetslöshetens

bekämpande bör utvecklas därhän, att kommuner, som äro villiga att

hellre igångsätta nödhjälpsarbeten än att bedriva kontant understödsverksamhet,

må härtill kunna erhålla de bidragsbelopp av statsmedel, som under andra förhållanden

skulle utgått som kontant understöd. För att härvid förebygga missbruk

samt få till stånd enhetliga normer torde emellertid arbetslöshetskommissionen

behöva tillerkännas ett mycket starkt inflytande på de förhållanden, varunder

dylika statsbidrag kunna utgå. Sålunda torde kommissionen böra tillerkännas rätt

att granska och pröva projekterade arbetsföretags lämplighet ur allmänna synpunkter

samt besluta, huruvida statsbidrag kan erhållas eller icke; företaga inspektion

över pågående arbetsföretag samt med hänsyn till arbetsmarknadens läge

avgöra, när bidrag av statsmedel ej längre må utgå. Lönerna vid dylika statssubventionerade

kommunala nödhjälpsföretag torde lämpligast sättas lika med

dem, som tillämpas vid statens nödhjälpsarbeten.

Genom en dylik anordning skulle de betydande belopp, som nu utgå som

kontant understöd, åtminstone i viss omfattning kunna befrämja uppkomsten av

nyttiga arbetsföretag. De under januari—oktober 1921 utbetalade kontanta understöden

av statsmedel uppgå till kronor 4,588,761: 94 och även om den kontanta understödsverbsamheten

ej helt kan avskaffas, bör deri kunna väsentligt inskränkas. En

möjlighet härtill synes föreligga genom ett bifall till här ovan framförda synpunkter.

Till vissa andra i förevarande framställning gjorda uttalanden och omdömen

ha vi ej heller kunnat giva vår anslutning.»

Herr von Kock har i anslutning härtill uttalat:

»I syftet med ledamöterna Hagmans och Holmströms reservation vill jag instämma.

Utan att nu kunna överblicka de konsekvenser, förslagets förverkligande

skulle leda till, önskar jag blott framhålla, att, om statens medverkan till arbetslöshetens

bekämpande framför allt avsåge att understödja landstingens och kommunernas

egna ansträngningar att bereda arbete, väsentliga fördelar skulle vinnas,

såsom mera rättvis fördelning av statsmedlen och fördelaktigare användning av

desamma samt inskränkning i understödsverksamheten. Vid en eventuell utredning

av denna fråga bör även särskilt undersökas, huruvida ej statsmedlen företrädesvis

kunde användas (som lån eller understöd) till sådana för respektive samhällen nödvändiga

företag, som i allt fall under de närmaste åren måste komma till stånd.

I den understödsverksamhet, som ändock måste förekomma, bör det

kontanta understödet inskränkas och delvis ersättas med natura-understöd (bespis
Biliang

till riksdagens protokoll 1022. 1 sand. 10 käft. (Nr 11.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

ning och. matanvisningar) i syfte att medlen kunna komma flera till godo och

bättre utnyttjas.»

I samband med ovannämnda strävan från kommunernas sida kan kommissionen

icke underlåta att giva uttryck åt sina farhågor för att i händelse av massarbetslöshetens

fortvaro och den offentliga hjälpverksamhetens ytterligare ökning

statens och kommunernas finanser kunna komma att ställas inför olösliga uppgifter.

Det tillkommer visserligen icke i främsta rummet kommissionen att framhäva

dessa synpunkter, men kommissionen har genom sin verksamhet fått tillfälle konstatera,

hurusom eu del kommuner redan börja svikta under bördan av de extra utgifter,

som arbetslöshetens bekämpande pålägga dem. En begränsning av den offentliga

hjälpverksamheten torde i första hand böra bestå däruti, att de kapitalkrävande

nödhjälpsarbetena, trots den viktiga roll de spela inom det nuvarande hjälpsystemet,

icke tillåtas antaga alltför stora proportioner, särskilt icke i förhållande

till den samtidigt bedrivna understödsverksamheten.

Ju större omfattning dessa statliga nödhjälpsarbeten på senare tid hava fått,

desto större betydelse har även den därvid förda lönepolitiken fått. Statsmakterna

hava i sådant hänseende som bekant föreskrivit, att lönerna vid de statliga nödhjälpsarbetena

på varje ort och vid varje särskild tidpunkt städse måste understiga de på

den öppna arbetsmarknaden gällande. Under våren tillämpades vid de statliga

nödhjälpsarbetena lönesatser, som medgävo en genomsnittsförtjänst av kr. 7: —

pr dag (kr. 8:— i Stockholmstrakten), vartill kom fam iljeun der stöd med pr

arbetsdag kr. 1: — för hustru och 25 öre för varje barn. På grund av löneoch

prisnivåns fortsatta sjunkande under sommaren fann sig kommissionen enligt

Kungl. Maj:ts direktiv föranledd att från och med den 1 augusti reducera dessa

löner med en sjundedel, i överensstämmelse med den motsvarande sänkning av

utgående understödsbelopp, vilken vidtagits i nya K. kungörelsen av den 22

juni 1921. Redan förut hade stark misstämning rått bland de vid de statliga

nödhjälpsarbetena sysselsatta arbetslösa över de låga lönerna, och här och var

hade redan strejk och blockad av dessa arbeten förekommit. Lönesänkningen

efter den 1 augusti framkallade en mera allmän aktion, som organiserades från

radikalt håll inom arbetarrörelsen, och som i början av september ledde till

samtidig arbetsnedläggelse vid ett liktal arbetsplatser. Men denna aktion, som

ursprungligen avsetts att omfatta alla statliga nödhjälpsarbeten, rann ut i sanden,

och i början av oktober, sedan nya understödda i regel anvisats i de strejkandes

ställe, återupptogs arbetet på ifrågavarande arbetsplatser. I mån av prisernas och

lönernas ytterligare nedgång, särskilt under sistlidne november månad, hava

Statsarbetena strävat att på arbetsplatser, förlagda till landsbygden, så avpassa

ackordsförtjänsterna att de som regel väsentligen understigit de å orten gängse

arbetslönerna på öppna arbetsmarknaden, varvid också utgående familjeunderstöd

reglerats efter behovsprincipen. Då lönenivån i landet för närvarande är synnerligen

olika, variera lönerna numera väsentligt på de olika arbetsplatserna.

I övrigt hava de statliga nödhjälpsarbetena bedrivits efter de principer,

för vilka tidigare särskilt i proposition nr 150 vid årets riksdag blivit utförligt

redogjort.

Liksom under föregående år har kommissionen alltjämt låtit sig angeläget

vara att i främsta rummet söka förlägga de statliga nödhjälpsarbetena till kronans

mark eller statliga företag. I sådant syfte har kommissionen även till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ls proposition nr 11.

styrkt, att från arbetslöshetsanslaget ett belopp på 1,100,000 kronor, varav 200,000

kronor avsetts att utgå ur det på extra stat för år 1922 beviljade anslaget å

3,000,000 kronor, under höstens lopp ställts till Domänstyrelsens förfogande, varigenom

nödhjälpsarbeten i Domänstyrelsens egen regi kunnat utföras å kronoparkerna.

Kommissionen har ansett det vara av största vikt, att under nu rådande

arbetslöshetsperiod alla föreliggande arbetstillfällen på öppna marknaden i möjligaste

mån bliva utnyttjade. Vid förfrågan hos Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen befanns

det, att en betydlig grupp av sådana outnyttjade arbetstillfällen utgjordes

av vägarbeten, till vilka statsbidrag redan voro anvisade eller under närmaste

framtiden skulle komma att anvisas. Det befanns vidare, att en hel del dylika

arbeten, vilka redan tillerkänts statsbidrag, likväl av olika anledningar icke

blivit igångsatta. I vissa fall ville vederbörande vägstyrelse invänta en förutsedd

nedgång i arbets- och materialpriserna för att icke riskera kostnadsförslagens

överskridande; i andra fall mötte det svårighet att förskottera nödiga medel i

avvaktan å statsbidragets utbetalande, vilket åtminstone icke fullständigt kunde

påräknas, förrän -arbetet var färdigt och slutavsynat. De omnämnda förhållandena

voro anledning till att vägföretag, till vilka statsmedel anvisats till ett

sammanlagt belopp av cirka 3 miljoner kronor, ännu icke under sistlidne sommar

blivit påbörjade. Arbetslöshetskommissionen ansåg det vara av vikt att söka

råda bot härför, vilket kommissionen fann kunna ske på sådant sätt, att kommissionen

dels iklädde sig skyldighet att svara för det belopp, varmed kostnadsförslaget

skulle komma att överskridas, dels genom att mot av kommissionen

godkänd säkerhet förskottera för arbetet nödiga penningbelopp. I båda fallen

skulle kommissionen i gengäld tillförsäkras ett visst inflytande på anställandet

av arbetare, medan den tekniska kontrollen i vederbörlig ordning skulle tillkomma

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens härtill förordnade tjänstemän. Även andra

fall skulle kunna inträffa, då man med jämförelsevis ringa uppoffring från det

allmännas sida skulle kunna bringa till utförande lämpliga arbetsföretag, tjänande

att mildra arbetslösheten. Kommissionen föreslog därför under sistlidne

augusti månad, att Kungl. Maj:t av arbetslöshetsanslaget för nyssnämnda ändamål

ville ställa ett belopp av 1 miljon kronor till kommissionens förfogande.

Kungl. Maj:t biföll denna framställning den 2 september och har under höstens

lopp ett belopp av sammanlagt kronor 250,000: — ställts till fyra vägdistrikts

förfogande, varigenom de kunnat igångsätta planerade företag. Då dessa företag

icke kunna anses utgöra nödhjälpsarbeten i vanlig mening, på den grund

att arbetet utföres genom vederbörande intressenters försorg, har kommissionen

icke ansett sig böra föreskriva de vanliga nödbjälpslönernas tillämpning vid

dessa företag.

Den offentliga nödhjälpens alltjämt stegrade omfattning under året har

bland annat medfört, att denna verksamhet kommit att synnerligen kännbart ingripa

på snart sagt alla socialekonomiska områden. Det kan sålunda icke förnekas,

att genom de många miljoner, som utgivits till de arbetslösas bispringande

i form av understöd, bland de bredare lagren skapats en motsvarande köpkraft,

vilken varit konstlad så till vida som den icke tillkommit genom produktiva

insatser i landets näringsliv, och har härigenom även förhindrats ett eljest

oundvikligt, brådstörtat lönefall. Gentemot detta strängt nationalekonomiska

betraktelsesätt måste emellertid ur social synpunkt hävdas, att den offentliga

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

, en i förhållande till det ofantliga, alltmer stegrade hjälpbehovet endast är

ett lindrande av den värsta nöden, och att, i händelse av denna verksamhets

frånvaro eller upphörande, understödsbördan i stället skulle överflyttas på fattigvården

och detta med sådan tyngd, att många kommuner snart skulle bliva urståndsätta

^ att av egna medel bestrida kostnaderna härför. Förr eller senare

skulle i så fall staten ändock nödgats ingripa. Den nu pågående offentliga

understödsverksamheten är därför att betrakta såsom ett förebyggande av fattigvård,

vilket också hösten 1914 var det avgörande socialpolitiska motivet för dess

igångsättande.

Den offentliga hjälpverksamheten har helt naturligt icke kunnat undgå

att komma i komplicerade och ömtåliga förvecklingar genom sin kontakt med de

fackliga konflikterna på arbetsmarknaden. Allt offentligt ingripande till arbetslöshetens

bekämpande medför som konsekvens, att det allmänna i vissa fall nödgas

pröva skäligheten av uppkomna lönetvister samt rättmätigheten av i samband

därmed vidtagna stridsåtgärder. Arbetslöshetskommissionen, som vid några tillfällen

tvingats taga ståndpunkt till sådana frågor och med anledning därav blivit

föremål för en viss kritik, vill gärna medgiva, att härvid delade meningar kunna

uppkomma allt etter de olika synpunkter, som anläggas på desamma. I själva

verket hava också anmärkningar riktats mot kommissionens politik på detta

område icke blott tran arbetarnes sida utan även från arbetsgivarnes. Orsaken

härtill är uppenbarligen den, att man i saknad av principiella riktlinjer från

statens sida nödgats basera kommissionens avgöranden på den oskrivna rättsordning,

som efterhand utbildat sig och där begreppen icke äro så klarlagda och

fixerade, att icke de egna synpukterna i de särskilda fallen bliva väsentligt normerande

för parternas uppfattning. Det är under sådana förhållanden klart, att

det för kommissionen tedde sig mycket vanskligt att träffa dylika avgöranden.

Pa grund härav hemställde kommissionen till Kungl. Maj:t, att till kommissionens

förfogande måtte ställas en person med särskild uppgift att på kommissionens

uppdrag utreda och till kommissionen avgiva utlåtande rörande frågor, huruvida

och i vad mån viss arbetskonflikt skulle anses vara av karaktär att inverka på

hjälpverksamheten för de arbetare, som voro direkt eller indirekt berörda av densamma.

.Kungl. Maj:t biföll denna framställning och utsåg genom beslut av den

4 sistlidna oktober direktör Allan Cederborg att vara särskild sakkunnig åt

kommissionen.

Beträffande de av statsmakterna senast bestämda grunderna för den statliga

hjälpverksamheten för arbetslösa vill kommissionen utöver i det föregående

framförda förslag icke ifrågasätta några större förändringar. Med hänsyn till

behovet att jämväl anpassa nu gällande understödssatser efter eventuell ytterligare

nedgång av levnadskostnaderna vill kommissionen dock föreslå, att det

bemyndigande, som nu gällande K. kungörelse av den 22 juni 1921 giver kommissionen,

nämligen att besluta huruvida och i vilken omfattning bidrag av statsmedel

skall utgå till kommunal understödsverksamhet för arbetslösa, må, då

begreppet. »omfattning» kan tydas pa olika sätt, uttryckligen givas den tolkningen,

att kommissionen skall, där så prövas lämpligt, äga bestämma att statsbidrag till

understödsverksamheten inom kommun må utgå endast under förutsättning, att understödssatserna

icke överstiga ett visst angivet lägre belopp än det i författningen

stadgade maximum. I verkligheten kommer detta icke att medföra några stora

förändringar, ity att åtskilliga kommuner, särskilt å landsbygden, av omtanke om

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

sin ekonomi och med beaktande av de billigare levnadskostnaderna fastställt utgående

understödsbelopp lägre än de i k. kungörelsen fastställda maximisatserna.

En annan omständighet, som föranleder kommissionen att föreslå en ändring

i nu gällande grunder för understödsverksambeten, är, att framställningar

gjorts i syfte, att arbetslöshetsunderstöd måtte i Sverige kunna utgå till utländska

medborgare från länder, där svenska medborgare åtnjuta samma förmån. Enligt

nu gällande bestämmelser kan sådant arbetslöshetsunderstöd endast utgå till

svenska medborgare, och då dessa bestämmelser fastställts efter prövning av riksdagen,

lärer någon ändring av nu gällande grunder icke kunna företagas annat

än efter riksdagens hörande i frågan. Då kommissionen finner, att åvägabringandet

av en sådan reciprocitet endast kan vara till fördel för de arbetslösa svenska

medborgare, vilka vistas i utlandet, och dä enligt vad kommissionen liar sig

bekant, i några fall bär bosatta utlänningar blivit av vederbörande kommunala

myndighet förvägrade offentlig hjälp på den grund, att statsbidrag icke kan utgå

härför, vill kommissionen hemställa, att hos riksdagen måtte utverkas sådan ändring

i nu gällande kungörelse, att Kungl. Maj:t kan genom särskilt beslut medgiva

ett visst lands medborgare att efter vederbörlig behovsprövning komma i

åtnjutande av offentlig arbetslöshetshjälp, under förutsättning att svensk medborgare

äger samma förmån i det ifrågakommande främmande landet. En sådan

åtgärd står också i överensstämmelse med andan i den internationella konvention

beträffande arbetslöshetens bekämpande, som antogs vid den första internationella

arbetskonferensen i Washington 1919, och om vars ratificerande de svenska statsmakterna

fattat beslut.

Av de i arbetslöshetsanslaget inräknade 500,000 kronor, vilka jämlikt riksdagens

beslut stått till förfogande för »lindrande av nöd», har ingenting behövts

tagas i anspråk för det angivna särskilda syftet, utan har koumnssionen ansett sig

kunna disponera dessa medel tillsammans med anslaget i dess helhet. Då kommissionen

har anledning att antaga, att även under nästa år inga anspråk på de 500,000

kronor, som i samma syfte beviljats på extra stat för år 1922, torde komma att

framställas, lärer enahanda förfaringssätt kunna tillämpas även gentemot sistnämnda

belopp. Vid sådant förhållande synas skäl icke föreligga för att vidare

beräkna medel för detta ändamål.

På grund av de särskilda svårigheter, för vilka som bekant den svenska

stenindustrien varit utsatt under tiden ända sedan världskrigets utbrott, har det

flera gånger befunnits nödvändigt för det allmänna att träda hjälpande emellan

medelst beställningar av gatsten. Sådan beställning gjordes under år 1916 av

kommunerna — vilka med Kungl. Maj:ts och riksdagens särskilda medgivande

för ändamålet erhöllo ett billigt statslån på 6,500,000 kronor — samt under åren

1917, 1918, 1919 och 1920 av staten själv till ett sammanlagt belopp av 7,800,000

kronor. För dessa beställningar har i tidigare framställningar från kommissionen

blivit utförligt redogjort. Verksamheten -ifråga handhaves närmast av Statens

Stenleveranscentral, vilken tillkom genom nådigt beslut av den 2 juni 1916. Även

i år har kommissionen funnit nödvändigt att i framställning av den 19 dennes

hos Kungl. Maj:t hemställa, att ett belopp av 1 miljon kronor måtte anvisas

till en ny stenbeställning från förslagsanslaget å extra stat för år 1922 till

arbetslöshetens bekämpande. Valutasvårigheterna lägga nämligen alltjämt hinder

i vägen för export av sten, och vederbörande företagare se sig därför tvungna

att till vintern ytterligare begränsa samt i vissa fall helt nedlägga driften och

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

avskeda arbetarna, därest icke undsättning i någon form kan lämnas från det allmännas

sida. Arbetslöshetskommissionen, som fått mottaga upprepade framställningar

i frågan, har noga övervägt lämpligheten av ett fortsättande med statens

beställningar av gatsten och har därvid funnit avgörande skäl tala för ny statsbeställning

såsom den alltjämt lämpligaste formen för det allmännas hjälp till denna

arbetarkategori. Ifrågavarande kommuner, vilkas befolkning till övervägande del

består av stenhuggare och fiskare, äro nämligen i en sådan ekonomisk belägenhet,

att de torde vara urståndsätta att av egna medel lämna något som helst bidrag

till de arbetslösas uppehälle. Genom sådan ny statsbeställning skulle sysselsättning

under vintermånaderna kunna beredas för c:a 2,000 stenhuggare i Bohuslän,

Halland och Blekinge.

Det var emellertid med stor tvekan, som kommissionen denna gång

förordade nyssnämnda utväg. Statens stenlager uppgick i november 1921,

enligt uppgifter från Stenleveranscentralen, till 503,548,5 7 kvm. storgatsten,

140,099,30 kvm. smågatsten och 15,421,69 löpmeter gångbaneflis, representerande

ett tillverkningsvärde av cirka 5,290,000 kronor. Med anledning av framställning

från arbetslöshetskommissionen bemyndigade visserligen Kungl. Haj: t den 30 december

1919 Stenleveranscentralen ej mindre att direkt med statsinstitutioner

träffa uppgörelse om levererande av för statens räkning inköpta stenpartier, än

även att i den öppna marknaden avyttra ifrågavarande stenpartier till pris, som

ej understege tillverkningskostnaden. På grund av det tryckta affärsläget på

denna marknad har hitintills icke någon möjlighet yppats för Stenleveranscentralen

att finna några enskilda avnämare för de stenpartier, som befinna sig i statens

ägo. Stenleveranscentralen har däremot under årets lopp varit i tillfälle att i

vissa fall förse Södra Sveriges Statsarbeten med stenpartier, som behövts för stensättning

av vägar, vilkas ombyggnad utförts såsom statliga nödhjälpsarbeten och

där särskilt den starka trafiken av motorfordon nödvändiggjort vägens stensättning.

Detta behov av särskilt de vägars beläggning med gatsten, vilka äro infartsleder

till våra största städer, har under höstens lopp från en del vägdistrikt

föranlett framställningar till kommissionen om erhållande av gatsten från statens

lager på samma villkor som statsinstitutioner. Då lagringskostnaderna för statens

ifrågavarande stenlager uppgå till c:a 52,000 kr. pr år samt då vidare ingen

möjlighet torde föreligga att inom närmaste framtiden få detta stora parti avsatt

i öppna marknaden, vilket för övrigt skulle medföra ett avsevärt avbräck för de

enskilda företagarna inom branschen och minska deras möjlighet att sysselsätta

sina arbetare, har arbetslöshetskommissionen i skrivelse av den 17 sistlidne november

hos Kungl. Maj:t hemställt om bemyndigande för Stenleveranscentralen

att, under förutsättning av kommissionens prövning och bifall, till vägdistrikten

och därmed jämförliga samfälligheter gratis ställa stenpartier till förfogande.

Härvid skulle dock enligt kommissionens uppfattning såsom villkor böra uppställas,

att vederbörande utfästa sig att dels betala alla med gatstenens transport

förenade kostnader, dels omedelbart igångsätta de vägföretag, till vilka stenen

lämnas, dels ock vid anställande av arbetskraft till sådana företag ställa sig arbetslöshetskommissionens

anvisningar till efterrättelse. Genom detta sistnämnda

villkor skulle kommissionen kunna ålägga vägdistrikten att vid dessa arbeten

endast sysselsätta sådana arbetslösa, vilka anvisades genom närmaste organ för

offentlig arbetsförmedling. På detta sätt skulle för understöd kvalificerade ar
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 11.

23

betslösa kunna få sysselsättning vid dessa arbeten, som härigenom komma att utgöra

ett led i den offentliga hjälpverksamheten för arbetslösa.

I propositionen nr 158 vid årets riksdag hade Kung]. Maj:t föreslagit riksdagen

att på tilläggsstat för 1921 under titel »Utgifter för kapitalökning, statens

affärsverksamhet» anvisa ett reservationsanslag av 9 miljoner kronor att enligt

Kungl. Maj:ts bestämmelser användas för arbeten vid Telegrafverket, Statens Järnvägar

och Statens Vattenfallsverk, vilka kunde påkallas till bekämpande av arbetslösheten.

Riksdagen biföll propositionen samt uttalade, att Kungl. Maj:t

skulle lämnas frihet att med ledning av hemställan från arbetslöshetskommissionen

och vederbörande verk bevilja medel till arbeten å sådana orter och trakter

inom landet, där åtgärder för arbetslöshetens mildrande kunde vara av mesta behovet

påkallade. Därvid borde såväl nya företag som ock arbeten, vartill medel

redan anvisats av riksdagen, kunna komma ifråga. Då emellertid arbetenas utförande

på nuvarande tidpunkt skulle komma att förorsaka vederbörande verk

viss merkostnad, som ur ekonomisk synpunkt icke kunde anses försvarlig, borde

denna merkostnad till lämplig del bestridas av medel från Socialdepartementets

anslag till bekämpande av arbetslösheten och Kungl. Maj:t äga frihet att bestämma

beträffande fördelningen av kostnaderna mellan de båda anslagen.

Detta anslag har efter förslag från vederbörande verk och efter arbetslöshetskommissionens

hörande av Kungl. Maj:t under årets lopp fördelats på följande

sätt:

Av Kungl. Maj:t anvisade medel till kommunikationsverken för bekämpande av arbetslöshet

under år 1921.

Datum

för

nådigt

brev.

Anvisat till

Ur

9,000,000

kronors-

anglaget

Kronor.

Ur

arbetslöshets-

anslaget

Kronor.

Summa

Kronor.

1921

27 maj.

5 ang.

26 »

.26 >

26 >

18 nov.

2 dec.

22 »

Kungl. Vattenfallsstyrelsen . . i.....

> > ........

» Järnvägsstyrelsen.........

» » .........

> Telegrafstyrelsen.........

> Vattenfallsstyrelsen........

» Järnvägsstyrelsen.........

> > .........

780,000: —

2,200,000: —

1,000,000: —

2,000,000: —

810,000: —

990,000: —

800,000: -

20,000: —

326,000: —

302,000: —

150,000: —

20,000

1,106,000

2,200,000

1,000.000

2,000,000

1,112,000

1,140,000

800,000

—

Kronor

8,580,000: -

798,000: —

9,378,000

—

Vid utgången av år 1921 odisponerat

belopp: >

420,000: —

420,000

Kronor

9,060,000: —

798,000: —

9,798,000

—

Enligt statsmakternas beslut skulle vid dessa arbeten, vilka i avsevärd

grad kunde betraktas som nödhjälpsarbeten, tillämpas lägre arbetslöner än de i

allmänhet vid verkens företag eljest gällande, ehuru frihet borde finnas att förfara

efter omständigheterna. Efter samråd med arbetslöshetskommissionen ha

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kung!. Maj:ts proposition nr 11.

också de affärsdrivande verken vid dessa s. k. icristidsarbeten tillämpat en lägre

löneskala. , „ , J ,

Yad till sist beträffar behovet av ytterligare anslag för arbetslöshetens

bekämpande under det närmaste året, får kommissionen till en början erinra om

att vid innevarande tidpunkt statliga nödhjälpsarbeten antingen äro i gång eller

kontrakterade, vilka för. nästa år torde komma att kräva bidrag av statsmedel av

sammanlagt c:a 30 miljoner kronor. Genom dessa arbeten hoppas emellertid kommissionen

kunna tillgodose behovet av statliga nödhjälpsarbeten under en avsevärd

del av instundande år. I övrigt måste kommissionen även denna gång anmäla,

att kommissionen naturligen saknar varje fast hållpunkt för bedömande av

de ekonomiska konjunkturernas och arbetsmarknadens därav beroende utveckling

under åren 1922 och 1923. Till följd härav är kommissionen hänvisad till att

beträffande anslagsbehovet för arbetslöshetens bekämpande under år 1922 och

första halvåret 1923 utgå allenast från sannolikhetsberäkningar, grundade på

den nuvarande ställningen.

Vid statliga nödhjälpsarbeten äro för närvarande anställda c:a 19,000 personer

och uppburo den 30 november 1921 34,800 arbetslösa understöd med statsbidrag.

Vid den följande beräkningen har antagits, att under hela året skulle i

medeltal 20,000 personer kunna sysselsättas med statliga nödhjälpsarbeten och 40,000

tilldelas arbetslöshetsundei stöd under fem månader av året, medan under årets

övriga sju månader antalet understödda beräknas begränsat med 25 %■

Sålunda skulle antalet arbetslösa, som på detta sätt omhändertagas, bliva:

Vid statliga nödhjälpsarbeten under 12 månader...... 20,000

Genom understöd under 5 månader............ 40,000

» » » 7 » ............ 30,000

Under förutsättning, att varje omhändertagen arbetslös, som är anställd vid

statligt nödhjälpsarbete, kommer att åsamka eu kostnad av högst 200 kronor per

månad — vari då inberäknats arbetslön, familjeunderstöd, Statsarbetenas administrationskostnader,

redskapsutrustning, intendentur vid de fasta förläggningarna m. m.

— samt varje arbetslös, som erhåller understöd med statsbidrag, 50 kronor i månaden,

skulle totalkostnaden framgå av följande beräkning:

12 x 200 x 20,000 = 48,000,000

5 x 50 x 40,009 = 10,000,000

7 x 50 X 30,000 = 10,500,000

Summa kronor 68,500,000

Härtill kommer det belopp, vilket kan beräknas behövligt såsom statsbidrag

till hyreshjälp under år 1922 och som kommissionen icke anser sig kunna

sätta lägre än till 1,500,000 kronor. Hela det sammanlagda behovet för år 1922

skulle sålunda uppgå till 70,000,000 kronor.

Mot denna beräknade totalkostnad svarar emellertid dels de för år 1922

på extra stat anslagna medel 3,000,000 kronor, dels de belopp, som komma att

inflyta från kommuner och vägstyrelser såsom deras andel i kostnaderna för statliga

nödhjälpsarbeten. och vilka belopp kunna beräknas till högst 6,000,000 kronor.

Vunnen erfarenhet av kommuner och vägstyrelsers trångmål ge nämligen vid

handen, att kommissionen torde bliva nödgad att under år 1922 i vissa fall sänka

sina anspråk på deras ekonomiska medverkan.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Därest nu angivna belopp å tillhopa 9,000,000 kronor fråmlragas (len förut

angivna totalkostnaden på 70,000,000 kronor, skulle kravet på tilläggsanslag för

år 1922 till arbetslöshetens bekämpande kunna begränsas till 61,000,000 kronor.

Denna kalkyl är emellertid baserad på den förutsättningen, att hjälpverksamheten

kunde hållas inom de gränser, som det hittillsvarande hjäipbehovet

ansetts kräva. Med den alltjämt växande arbetslösheten och nöden lärer emellertid

kunna förutses, att även hjälpverksamheten måste utvidgas. Med hänsyn härtill

och då utsikt icke torde finnas att för ifrågavarande ändamål få disponera ett

vanligt förslagsanslag, synes försiktigheten bjuda, att ytterligare medel ställas

till förfogande, och får kommissionen därför hemställa, att på 1922 års tilläggsstat

beräknas ett anslag av 70 miljoner kronor. Kommissionen anser sig emellertid

därjämte böra anmäla att vid beräknandet av detta anslag icke tagits i betraktande

de belopp, som kunna komina att utgå av arbetslöshetsmedel för statsbeställningar

till industrien, till vilken fråga kommissionen återkommer vid besvarandet

av särskilda remisser i detta ämne.

Då några sannolika beräkningar för förra hälften av år 1923 nu icke kunna

göras, torde lämpligast vara att för nämnda tid beräkna ett preliminärt belopp

av 5 miljoner kronor.

I den programförklaring, som medlemmarna av den nuvarande Departeregeringen

avgåvo vid tillträdet till sina ämbeten, betonades vikten av chefVns

att inom ramen av senaste riksdags föreskrifter, så långt ske kunde, yttrande,

bringa lättnad och hjälp åt de oförskyllt arbetslösa. Detta spörsmål blev

också omedelbart föremål för min noggranna uppmärksamhet, och i ett

yttrande till statsrådsprotokollet den 4 sistlidne november redogjorde jag

på grundval av inhämtade uppgifter för det dåvarande läget. Jag ‘konstaterade

därvid, att av de vid berörda tidpunkt arbetslösa, uppgående till

omkring 100,000, icke fullt hälften erhållit hjälp genom understöd eller

genom statliga och kommunala nödhjälpsarbeten och att sålunda den

pågående hjälpverksamheten vore otillräcklig i förhållande till föreliggande

behov. Återstoden av de arbetslösa hade visserligen dittills

förmått nödtorftigt draga sig fram, men hade detta berott därpå, att de

haft under högkonjunkturerna gjorda besparingar att tillgå samt erhållit

en betydande hjälp från fackorganisationerna, som, enligt vad jag nu kan

meddela, under år 1921 utbetalat c:a 10 miljoner kronor i understöd till

arbetslösa medlemmar. Då emellertid såväl de arbetslösas egna tillgångar

som fackorganisationernas arbetslöshetsfonder i stort sett förbrukats

och då kommunernas bärkraft genom den starka och ihållande depressionen

tagits hårt i anspråk, måste man befara, att under vintern en

svår nöd skulle uppstå bland'' de talrika oförvitliga medborgare, vilka

direkt eller indirekt drabbats av arbetslösheten.

Då läget sålunda var synnerligen bekymmersamt, vilket även bestyrkts

genom framställningar från arbetslöshetskommittéer, arbetarnas

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 10 käft. {Nr 11.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

organisationer och andra, sökte jag angiva de vägar, på vilka arbetslöshetens

landsolycka skulle kunna verksammare än dittills bekämpas. Bland

medlen att höja effektiviteten av statens hjälp åt de arbetslösa förordade

jag främst vidgning av understödsverksamheten därigenom att dels medgivande

till sådan verksamhet från arbetslöshetskommissionens sida icke

utan tungt vägande skäl skulle förvägras någon kommun, dels ock staten

skulle lämna den kraftigast möjliga hjälp till de kommuner, vilka på

grund av sin ekonomiska ställning hade svårighet att själva sörja för motarbetandet

av arbetslöshetens följder. På min liémställan anbefalldes också

arbetslöshetskommissionen en sådan tillämpning av riksdagens direktiver.

Jag framhöll vidare, att, ehuru talet om pågående nödhjälpsarbetens

improduktivitet vid en kritisk granskning framstode såsom i hög grad

överdrivet, det uppenbarligen, med hänsyn till såväl industriens bästa

som arbetarnas i särskilda intressen, skulle vara mycket att föredraga, om

i större utsträckning kunde åt de arbetslösa, som eljest hänvisas till

nödhjälpsarbeten, genom statliga åtgärder beredas arbetstillfälle i deras

förutvarande arbetsanställningar. I all synnerhet gällde detta grupper

av högt kvalificerade industriarbetare, såsom arbetare inom den av arbetslösheten

så svårt hemsökta mekaniska verkstadsindustrien samt vid järnbruken.

Jag ansåg mig emellertid icke kunna förorda framkomna förslag

att bereda statssubvention åt enskilda industriföretag, utan uttalade

mig i stället för att man i högre grad, än dittills skett, borde utnyttja

möjligheten att genom statsbeställningar stödja industrien även i de fall,

då tidpunkten för en dylik beställning icke syntes ur affärssynpunkt vara

den för staten fördelaktigaste, men visshet kunde vinnas, att genom skälig

uppoffring från statens sida avsevärd arbetstillgång kunde beredas yrkesskickliga

arbetare. På mitt förslag anbefalldes också de affärsdrivande

verken ävensom arméförvaltningen, marinförvaltoingen, medicinalstyrelsen

samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att skyndsamt till Kungl. Maj:t

inkomma med förslag till de åtgärder, som i nu antydda avseende kunde

ifrågakomma. Till detta spörsmål återkommer jag i det följande.

De sålunda av Kungl. Maj:t vidtagna åtgärderna, vilka åsyftade

att inom ramen av senaste riksdags direktiver giva det allmännas hjälpande

verksamhet en omfattning, som bättre än den dittillsvarande svarade

mot det utomordentligt stora hjälpbehovet, syntes mig erforderliga

redan med hänsyn till vad då kunde konstateras beträffande lägets allvarliga

karaktär. Äv arbetslöshetskommissionens nyss återgivna framställning

framgår emellertid, att förhållandena sedermera blivit ännu mera

bekymmersamma än man befarade. Då man enligt arbetslöshetskommissionens

beräkningar har att emotse en arbetslöshetssiffra för innevaran
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 11.

27

de januari månad av omkring 140,000, innebär detta en den allra starkaste

maning att uppbjuda alla de ekonomiska resurser, som kunna stå

till buds, för att möta följderna av eu sådan oerhörd hemsökelse för vårt

lands arbetare. Härför tala icke blott humanitära hänsyn utan även den

nationalekonomiska betydelsen av att värna den höga ståndpunkt, som

de svenska industriarbetarna under de senaste årtiondena lyckats uppnå

och vilken utgör en av de viktigaste förklaringsgrunderna till de vackra

segrar, den svenska industrien vunnit i den hårda konkurrensen på världsmarknaden.

Förskingras en arbetarstam, som under åratal varit ett

industriföretags kanske värdefullaste tillgång, eller nedsjunker denna

arbetarstam på grund av långvarig arbetslöshet i allt djupare nöd och

förlorar sin upptränade yrkesskicklighet, kan det dröja mycket länge,

innan ett sådant företag återfår sin gamla produktionskapacitet. Utgifterna

för en effektiv omvårdnad av de arbetslösa äro en kostnad, varförutan

ett lands under goda tider nådda materiella och kulturella höjdläge

ej kan bibehållas.

Å andra sidan medgiver det nuvarande statsfinansiella läget tyvärr

icke arbetslöshetshjälpens utsträckning till att omfatta samtliga otörvållat

arbetslösa och utblottade medborgare i landet. Den hjälpplan, som arbetslöshetskommissionen

framlägger i slutet av sin skrivelse, lärer närma

sig det maximum, vartill medel kunna anskaffas. Jag ansluter mig därför

i huvudsak till denna plan, enligt vilken medelsbehovet för finansiering

under 1922 av understödsverksamheten och nödhjälpsarbetena skulle

uppgå till 70,000,000 kronor. Att den av kommissionen beräknade marginalen

å 9,000,000 kronor i varje fall icke är för hög, synes mig uppenbart

i betraktande därav, att kommissionen beräknat de genom nämnda åtgärder

av staten bisprungna under de fem vintermånaderna uppgå till

60,000, medan antalet arbetslösa, såsom jag nyss nämnt, enligt senaste

uppgifter kan beräknas under innevarande månad uppgå till icke mindre

än 140,000.

Jag övergår nu till de av arbetslöshetskommissionen framställda Ändringar

förslagen till vissa förändringar i gällande grunder för hjälpverksamheten ^^hjälpför

arbetslösa. verksam
Beträffande

den i 1921 års understödskungörelse meddelade bestäm- heten''

melsen att kommissionen äger besluta, huruvida och i vilken omfattning

bidrag av statsmedel skall utgå till kommunal understödsverksamhet för

arbetslösa, har kommissionen hemställt, att åt densamma måtte givas den

tolkningen, att kommissionen må kunna fastställa lägre maximisatser

för understöd än de i författningen angivna. Jag anser, att bestämmel
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

sen bör erhålla en avfattning i överensstämmelse med vad sålunda föreslagits,

för att dess tillämpning under alla förhållanden skall kunna av

kommissionen riktigt anpassas efter rådande konjunkturer.

Yad kommissionen anfört rörande önskvärdheten av att statsunderstöd

till hyresbetalning framdeles må utgå jämväl för arbetslös, åt vilken

aibetsgivare upplåtit bostadslägenhet, synes mig mycket behjärtansvärt.

I likhet med kommissionen har jag vid upprepade tillfällen kunnat konstatera,

att det nuvarande undantaget för dylika lägenheter, särskilt på

grund av arbetslöshetens långvarighet, kommit att verka i hög grad

orättvist. Det bör därför enligt min mening nu upphävas.

Kommissionens förslag, att länsstyrelses revisorer vid kommunal understödsverksamhet

skola åtnjuta skälig ersättning för sitt arbete, finner

jag beaktansvärt och vill för min del föreslå en sådan lösning av frågan,

att ersättning till dessa revisorer må, med lämplig avvägning efter deras

olika arbetsbörda, beräknad med hänsyn till antalet understödda i respektive

kommuner, på förslag av vederbörande länsstyrelse och efter

arbetslöshetskommissionens hörande utanordnas från arbetslöshetsanslaget

genom beslut av Kungl. Maj:t.

Vidkommande spörsmålet, huruvida i Sverige bosatta utlänningar

skola komma i åtnjutande av offentlig arbetslöshetshjälp, torde böra betonas,

att den nuvarande hjälpverksamheten, såsom byggd på behovsprincipen,

icke utan vidare skänker arbetslös svensk medborgare rätt till

sådant understöd. En överenskommelse med främmande makt om ömsesidighet

på detta område skulle sålunda icke medföra någon ovillkorlig

förpliktelse för vårt land att låta denna makts här bosatta arbetslösa

undersåte komma i åtnjutande av arbetslöshetshjälp. Den föreslagna förändringen

skulle endast åsyfta hans likställande i berörda hänseende med

svensk medborgare, vilket innebär, att han efter vederbörlig behovsprövning

enligt samma grunder, som gälla i fråga om svenska medborgare, kan

erhålla sådant understöd. Med erinran härom samt under förutsättning

att åt svensk medborgare inom vederbörande främmande stat beredes

motsvarande förmån, vill jag livligt förorda kommissionens förslag rörande

hjälpverksamhetens utsträckande till i Sverige vistande utländska undersatar,

och skall det således, om min mening härutinnan vinnar gillande,

ankomma på Kungl. Maj:t att genom särskilt beslut förordna om hjälpverksamhetens

utsträckande till visst främmande lands medborgare.

En ur såväl principiell som praktisk synpunkt vida svårare

fråga är, huruvida kommuner skola få rättighet att utföra nödhjälpsarbeten

i egen regi och därvid sysselsätta eljest understödsbehövande arbetslösa

på villkor, att såsom bidrag till deras avlönande skall av stats
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

29

medel utgå det belopp, som eljest skulle utgått såsom statsbidrag till

understöd åt dem. Denna fråga har genom särskilda framställningar

från några kommuner bragts inför Kungl. Maj:t och nu närmare behandlats

i ax-betslöshetskommissionens förut återgivna framställning. Innan

jag ingår på densamma, torde böra fastslås, att det ifrågasatta förfarandet

icke låter sig förena med de av statsmakterna hittills givna direktiverna

beträffande arbetslöshetshjälpen, utan att en föi''ändring av dessa måste

vidtagas, om förslaget skall förverkligas.

Gent emot ifrågavarande förslag torde ur principiell synpunkt intet

vara att invända, enär det innebär ett konsekvent fullföljande av grundregeln

för vår arbetslöshetspolitik: att hellre förskaffa de arbetslösa sysselsättning

med nyttigt arbete än att anlita den improduktiva undex-stödsvägen.

Emellertid har kommissionens majoritet anfört vissa pi’aktiska

skäl emot att biträda förslaget. Jag förbiser ingalunda betydelsen av

dessa skäl och vill icke bestrida, att svårigheter kunna uppkomma vid

genomförande av en anordning, enligt vilken kommunerna få mottaga

statsbidrag icke allenast till understödsverksamhet utan ock till nödhjälpsarbeten

för de arbetslösa. Särskilt kan det vara ägnat att väcka

betänkligheter, att staten härigenom skulle göra ett avsteg från regeln

att icke subventionera rent kommunal verksamhet. Med avseende härå

må dock erinras, att det nu tillämpade systemet, enligt vilket statsarbetena

övertaga utförandet av kommunala arbeten och bestrida kostnaderna

däi’för med dels statens och dels kommunala medel, i realiteten

innebär ett subventionerande från statens sida. Den nu föreslagna nyheten

skulle sålunda vara av mera formell än reell betydelse, och det föreliggande

nödläget synes mig vara sådant, att det väl motiverar en dylik undantagsåtgärd,

därest densamma befinnes ägnad att på ett mera verksamt

sätt bidraga till arbetslöshetens bekämpande. I detta avseende finner

jag reservanterna inom arbetslöshetskommissionen hava anfört ett bärande

skäl för sin uppfattning genom påpekandet att statsarbetena redan tagit en

omfattning, som icke utan allvarlig risk kan ytterligare utökas. Vill man

sålunda fullfölja den linje för hjälpverksamheten, om vars företräden

alla synas vara eniga, nämligen att i största möjliga utsträckning bringa

hjälp genom beredande av tillfälle till arbete, så har man enligt min

mening ingen annan väg att gå än den av reservanterna förordade. Även

om härigenom statsbidragen skulle komma att uppgå till något större belopp,

så vinner man å andra sidan den obestridliga fördelen, att dessa medel

användas till företag, som äro ur kommunal synpunkt nödvändiga, i stället

för att statens utgifter för nödhjälpsarbeten nu ofta komma till mindre

direkt nytta. Jag förutsätter emellertid, att arbetslöshetskommissionen,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

enligt de närmare direktiver, som Kungl. Maj:t lärer komma att giva,

noggrant prövar från kommunerna inkommande förslag till arbeten,

begränsar statsbidraget per anställd arbetslös till vad skäligen kan beräknas

eljest utgå i statsbidrag till understöd, reglerar arbetsförhållandena

i anslutning till de för jämförliga statsarbeteu gällande grunderna och

i allmänhet övervakar, att statsmedel icke användas i vidare mån än det

oundgängliga hjälpbehovet kräver.

Vad därefter beträffar kommissionens förslag om en ny statsbeställning

av sten, har detta synts icke behöva möta några avgörande betänkligheter.

Stenhuggarna höra säkerligen till de arbetargrupper i vårt

land, som allra hårdast lidit av krisåren, och deras hantering befann sig

även under högkonjunkturen i ett ständigt nödläge. Det ändamålsenligaste

sättet att lindra dessa arbetares betryck torde otvivelaktigt

vara en sådan ny stenbeställning. Kungl. Maj:t har därför genom beslut

den 31 december 1921 för sådant ändamål anvisat högst 200,000 kronor

av det för år 1922 beviljade anslaget. Visserligen kan en ytterligare ökning

av statens stora stenlager väcka en viss tvekan. Kommissionen

har emellertid i sin förutnämnda skrivelse den 17 sistlidne november föreslagit,

att den tillverkade stenen skulle få kostnadsfritt tillhandahållas

väghållningsdistrikt för stensättning av infartsvägar till större städer

och andra vägar, som äro av större allmän betydelse och så hårt trafikerade,

särskilt av tyngre motorfordon, att ett dylikt starkare byggnadssätt

synes vara ur teknisk och praktisk synpunkt påkallat. Över

detta förslag har statskontoret hörts och i yttrande den 28 december 1921

förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till detsamma men

ansett det böra underställas riksdagen. Den sålunda föreslagna användningen

av den med statsmedel anskaffade stenen skulle möjliggöra

eu i hög grad önskvärd förbättring av viktigare vägar och bereda välbehövlig

lättnad för de med sådana vägars underhåll tungt belastade

väghållningsdistrikten. Av sådan anledning och på de av arbetslöshetskonnnissionen

i övrigt anförda grunderna finner jag mig kunna

förorda ifrågavarande förslag. Om riksdagen ej gör någon erinran häremot,

torde Kungl. Maj:t alltså enligt min mening böra bemyndiga stenleveranscentralen

att, efter inhämtande av arbetslöshetskommissionens

medgivande, för nu angivna ändamål utan ersättning ställa lämpliga

partier gatsten till förfogande för vägstyrelser och därmed jämförliga

myndigheter på det av arbetslöshetskommissionen likaledes föreslagna

villkoret, att vederbörande utfäster sig att dels betala alla med stenens

transport förenade kostnader, dels omedelbart igångsätta det vägföretag,

för vilket stenen lämnas, dels ock vid anställande av arbetskraft vid

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Afaj:ts proposition nr 11. 31

sådant företag ställa sig arbetslöshetskommissionens anvisningar till efterrättelse.

Att inom ramen för det allmänna arbetslöshetsanslaget beräkna

något särskilt belopp för »lindrande av nöd» finner jag i likhet med kommissionen

icke längre böra ifrågakomma.

Jag torde härefter hava att något närmare ingå på frågan om

beredande av medel till de förut nämnda statsbeställningarna.

I anledning av förut omförmälda, den 4 november 1921 givna

åläggande hava vederbörande ämbetsverk till Kungl. Maj:t inkommit med

förslag till de statsbeställningar, som inom deras förvaltningsområden

lämpligen kunde ifrågakomma för arbetslöshetens lindrande. Omfattningen

av dessa förslag framgår av följande tablå:

Järnvägsstyrelsen.

Beräknade kostnader kronor

Till rullande materiel m. m................ 3,954,70g1

Vattenfallsstyrelsen.

För materiel till kraftstationsarbeten vid Lilla Edet..... 4,500,000

» insättande av en turbin nr 7 i Porjus kraftverk..... 800,000

2> utbyggnad av statens stamlinjesystem från Trollhättan till

Hälsingborg................... 7,000,000 12,300,000

Arméförvaltningen.

För artilleridepartementets räkning............ 1,500,000

(restanslag å nämnda belopp finnas''disponibla)

För fortifikationsdepartementets räkning.......... 1,678,900

» intendentsdepartementets räkning........... 17,196,900

Till viss materiel för ingenjörstruppernas räkning (enligt särskild

framställning).................. 135,000 20,510,800

Marinförvaltningen.

Till fartygsmateriel m. m..................1,113,000

» viss övningsmateriel (enligt särskild framställning)..... 30,000

Domänstyrelsen.

Har uppgivit sig icke havaAågra statsbeställningar att föreslå .

Telegrafstyrelsen.

Till inköp av diverse materiel och kablar m. m........ 4,300,000

1 Härutöver har järnvägsstyrelsen redan tidigare ifrågasatt beställning av rullande materiel

m. m. till ett belopp av omkring 7,000,000 kronor.

Lindrande

av nöd».

Stats
beställ
ningar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Medicinalstyrelsen.

Till upphandling av textilvaror

ej fixerat belopp

» igångsättande av byggnadsarbeten vid hospitalen.....ej fixerat belopp

Generalpoststyrelsen.

Till anskaffning av industrialster för postverkets räkning . . .

Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen.

500,000

Har uppgivit sig icke hava förslag till statsbeställningar att framställa

....................

Summa kronor

42,708,500.

Den statsfinansiella situationen kan givetvis icke medgiva, att

samtliga de sålunda föreslagna beställningarna komma till utförande.

Jag kan icke ännu närmare angiva, vilka särskilda beställningar böra

utväljas. Det yttrande i ärendet, som infordrats från arbetslöshetskommissionen,

har för övrigt icke ännu inkommit. Avgörandet måste givetvis bliva

beroende på en prövning ej blott av priser och andra leveransvillkor utan

även av den betydelse, som beställningen i varje särskilt fall kan visas

erhålla för arbetslöshetens bekämpande.

I fråga om beställningar, gjorda av andra statsinstitutioner än

kommunikationsverken, synes böra så förfaras, att de erforderliga medlen

i sin helhet utgå från det allmänna arbetslöshetsan slaget. För

detta ändamål torde, såvitt nu kan bedömas, böra beräknas ett belopp av

5,000,000 kronor.

För kommunikationsverken, varmed jag i detta sammanhang förstår

telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, göra sig

i fråga om beställningarna från den enskilda industrien enahanda synpunkter

gällande som beträffande andra för dessa verks räkning utförda

nödhjälpsarbeten. Ur ren affärssynpunkt kan verkställandet redan nu av

ifrågavarande beställningar och arbeten i allmänhet ej anses motiverat.

A andra sidan kan det dock icke anses rimligt, att nämnda verk skulle

tillgodonjuta den förmån, som sådana arbeten, nu eller framdeles, representera

för dem, utan att någon del av motsvarande värde komme att

för framtiden belasta det i affärsföretaget nedlagda kapital, som skall

förräntas. Med hänsyn härtill har den principen varit under övervägande,

att avgörande beträffande frågan om det belopp, som bör påföras

det ifrågavarande affärsverkets kapital, skulle fattas först vid den tidpunkt,

då verket ansåge sig ur affärssynpunkt hava behov av beställningens

eller arbetets utförande. Olika förslag huru i sådant hänseende

bokföringsmässigt borde förfaras hava avgivits av riksräkenskaps
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:1a ''proposition nr 11.

;;,3

verket. Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet har

jag dock kommit till den uppfattningen, att, om möjligt, redan i Kung].

Maj:ts beslut om anvisande av medel för de olika beställningarna eller

arbetena skall fastställas, med vilket belopp det ifrågavarande verkets

kapital bör av sådan anledning belastas och vilket belopp skall utgå av

det allmänna arbetslöshetsanslaget. Framhållas må även, att denna

princip hittills blivit följd, då kostnaderna för vissa arbeten, undantagsvis

även beställningar, bestritts med anlitande dels av det på 1921 års

tilläggsstat under »utgifter för kapitalökning» beviljade anslaget för arbeten

vid vissa av kommunikationsverken för bekämpande av arbetslösheten,

dels ock av det allmänna ai-betslöshetsanslaget.

Chefen för kommunikationsdepartementet har för mig framhållit,

att det för den affärsmässiga skötseln av kommunikationsverken måste

anses vara av stor betydelse, att å verkens kapital vid ovan nämnda fördelning

ej påföres större belopp än som ur rent affärsmässiga synpunkter

kan anses skäligt, varvid hänsyn måste tagas ej endast till den ytterligare

nedgång i prisnivån, som kan förväntas, utan även till de ränteförluster,

som verken åsamkas genom att nödgas tidigare än eljest skulle

varit fallet utföra arbetena. Till hans uppfattning om vad sålunda bör

iakttagas kan jag ansluta mig.

Det belopp, som för beställningar och arbeten för kommunikationsverken

skulle utgå från det allmänna arbetslöshetsanslaget, har — med

hänsyn jämväl till att vissa av dessa arbeten såsom likställda med vanliga

nödhjälpsarbeten torde kunna bliva delaktiga i de för sistnämnda

arbetens finansiering avsedda medlen — beräknats till 10,000,000 kronor.

Som förut anförts, anvisade 1921 års riksdag under »utgifter för

kapitalökning» ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel, å 9,000,000

kronor för sådana arbeten vid telegrafverket, statens järnvägar och statens

vattenfall sverk, vilka kunde påkallas för bekämpande av arbetslösheten.

En närmare redogörelse för användningen av detta anslag kommer

senare i dag att lämnas av chefen för kommunikationsdepartementet.

De arbeten, som med anlitande av berörda anslag kommit till utförande,

hava, i enlighet med vad riksdagen framhållit såsom önskvärt,

varit sådana, som ändock under den närmaste tiden måst komma till

stånd och som därjämte i förhållande till kostnaderna möjliggjort sysselsättandet

av ett stort antal arbetslösa. Om, såsom chefen för kommunikationsdepartementet

senare denna dag lärer föreslå, ett nytt sådant

anslag beviljas innevarande år, beredes möjlighet att jämväl i

fortsättningen inrikta en del av de arbeten, som måste igångsättas till

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 10 höft. {Nr 11.) 5

Särskilt

anslag av

lånemedel

ill kommunikationsverken.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

arbetslöshetens bekämpande, på för kommunikationsvei-ken gagneliga, om

också ej omedelbart ur affärssynpunkt betingade företag; härigenom

kunna framtida utgifter för kapitalökning för verkens del besparas. Genom

arbetena ifråga få verken tillfälle att, såvitt möjligt, i tjänst behålla

sådan verkens arbetarpersonal, som eljest under den rådande lågkonjunkturen

måst avskedas, men sysselsättning beredes även i viss omfattning

utom verken stående arbetare, som eljest måst anställas vid vanliga

nödhj älpsarbeten.

Av de medel, som sålunda skulle upptagas såsom utgifter för

kapitalökning, lära i allmänhet komma att utgå de bidrag till kommunikationsverkens

statsbeställningar, som anses böra påföras verkens kapital.

I enstaka fall torde medel för dylikt ändamål dock kunnas beredas från

av riksdagen tidigare beviljade anslag för kajhtalökning eller i annan

ordning.

Vidare skulle förenämnda kapitalökningsanslag avses för fortsatt

bedrivande för verkens del av sådana arbeten i övrigt, som under nuvarande

förhållanden ej kunna anses ur affärssynpunkt berättigade, men

vilkas avbrytande eller bedrivande i långsammare tempo skulle kunna

medföra en ökning av den radande arbetslösheten. Att nu angiva de

särskilda arbeten, som härvid kunna ifrågakomma, är ej möjligt, lika

litet som beträffande det förra året beviljade anslaget sådant på förhand

kunde ske. Avgöranderätten härutinnan lärer som hittills böra tillkomma

Kungl. Maj:t, som torde för en kommande riksdag närmare redogöra

för användningen. Någon ändring i de allmänna grunder för

anslagets användning, vilka förelädes nästlidet års riksdag och för vilkas

huvudsakliga innebörd arbetslöshetskommissionen i sin skrivelse redogjort,

bär chefen för kommunikationsdepartementet ej ansett skäl ifrågasätta!

Anslaget bör som hittills avses för telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk. De beträffande postverket ifrågakommande bidragen

till statsbeställningar torde i regel böra bestridas såsom driftkostnader,

vilket även lärer bliva fallet beträffande eventuella bidrag till arbeten

av ifrågasatt art vid statens domäner.

Chefen för kommunikationsdepartementet har meddelat mig, att han

ansett ett något högre belopp än det av nästlidet års riksdag beviljade,

9.000. 000 kronor, böra å tilläggsstaten under »utgifter för kapitalökning»

ställas till förfogande för ifrågavarande tre kommunikationsverk.

Det erforderliga medelsbehovet har med ledning av från vederbörande

verksstyrelser under hand infordrade uppgifter beräknats till omkring

12.000. 000 kronor, därvid förutsatts, att nämnda belopp skulle räcka jämväl

för de första månaderna under 1923. Uppenbarligen är denna beräk
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj:ts proposition nr 11.

35

ning synnerligen approximativ. Hänsyn har emellertid måst tagas till de

försämrade förhållandena å arbetsmarknaden och särskilt nödvändigheten

att för undvikande av avskedanden bereda arbete för verkens arbetarpersonal,

varjämte är att märka, att eu betydande del av ifrågavarande

medel kommer att tagas i anspråk för beställningar.

Förslag till anskaffande av ifrågavarande belopp kommer, som

nämnt, att senare i dag framläggas av bernälde departementschef. Redan

här må dock förutskickas, att på grund av de betydande besparingar,

som beräknas uppkomma å de för bostadsbyggande vid kommunikationsverken

tidigare anvisade anslagen, skulle, därest dessa besparingar med

riksdagens medgivande få användas för nu ifrågavarande ändamål, såsom

nytt anslag av lånemedel under »utgifter för kapitalökning» behöva å

tilläggsstaten äskas allenast 5,000,000 kronor.

Enligt vad jag i det föregående anfört, skulle under år 1922 erfordras

— utöver av 1921 års riksdag anvisade medel och bortsett från

nyssberörda anslag av lånemedel för kommunikationsverken — dels för

statsbidrag till arbetslöshetsunderstöd och för nödhjälpsarbeten 70,000,000

kronor, dels för kommunikationsverkens beställningar och arbeten 10,000,000

kronor och dels för övriga verks beställningar 5,000,000 kronor eller

sammanlagt 85,000,000 kronor. Det sålunda erforderliga betydande anslaget

synes mig lämpligen böra erhålla naturen av förslagsanslag, högst.

Då det av förra riksdagen för år 1922 beviljade anslaget å 3,000,000

kronor icke förslår ens för de närmaste och mest trängande åtgärderna

till arbetslöshetens bekämpande — i följd varav jag, såsom förut nämnts,

tidigare denna dag i annat ärende nödgats hemställa om anvisande för

sådant ändamål av ett belopp förskottsvis ur förslagsanslaget för oförutsedda

utgifter ''— måste det förutsättas, att riksdagen vill snarast möjligt

besluta om anslags beviljande å tilläggsstat.

Anslagsbehovet för första halvåret 1923 torde böra beräknas till det

av arbetslöshetskommissionen föreslagna beloppet, 5,000,000 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig angivna grunder,

under riksstatens femte huvudtitel anvisa dels på tillläggsstat

för år 1922 ett förslagsanslag, högst, 85,000,000

kronor och dels på extra stat för tiden 1 januari—30

juni 1923 ett förslagsanslag, högst, 5,000,000 kronor.

Samman
fattning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!.. Mag ds proposition nr 11.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Fritz von Schwerin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (8)

8 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:291 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ang. anslag för bekämpande av arbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. SU 1922:118 Memorial i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ang. anslag för bekämpande av arbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. Rskr. 1922:98 Skrivelse till Körningen angående anvisande av ytterligare medel för bekämpande av arbetslösheten. s. 1 i texten
  4. Rskr. 1922:99 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till anordnande för kommunikationsverkens räkning av arbeten för bekämpande av s. 4 i texten
  5. SU 1922:28 Memorial angående anvisande av ytterligare medel för bekämpande av arbetslösheten. s. 1 i texten

Visa alla 8