Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 5, § 8 mom. 4 och § 9 monn. 2 i förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911

1922-02-17 · 25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:114, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 5, § 8 mom. 4 och § 9 monn. 2 i förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

1

Nr 114.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av § 5, § 8 mom. 4 och § 9 monn. 2 i förordningen

med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911;

given Stockholms slott den 17 februari 1922.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finänsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

1) antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse

av § 5, § 8 mom. 4 och § 9 mom. 2 i förordningen med tulltaxa för

inkommande varor den 9 juni 1911; samt

2) besluta, att förordningen skall träda i kraft å dag, Kungl. Maj:t

bestämmer.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 100 höft. (Nr 114).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av § 5, § 8 mom. 4 och § 9 mom. 2 i förordningen

med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911.

Härigenom förordnas, att § 5, § 8 mom. 4 och § 9 mom. 2 i förordningen

med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 skola

hava följande ändrade lydelse:

§ 5.

Vid resa från Norge till Sverige över här nedan angivna delar av

gränsen, annorledes än med järnväg ävensom järnvägsledes intill första

vid järnvägen belägna tullkammare, vare det, med undantag för spelkort,

vilka äro underkastade såväl stämpelavgift som tull, samt brännvin

och sprit jämte därmed beredda drycker ävensom vin och arbetad tobak,

för vilka senare varor tull skall erläggas, medgivet att av till införsel

tillåtna, tull underkastade naturalster eller tillverkningar tullfritt medföra

följande partier, därest dessa uteslutande äro avsedda för gränsbefolkningens

hushållsbehov, nämligen:

I. över gränsen mot Bohuslän öster om linjen Saltbacken—

Sponviks skansar, mot Dalsland samt mot Värmland med

undantag av den norr om gränstullstationen i Mitandersfors

belägna delen av gränsen:

bröd, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

fläsk, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram,

kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram,

malt, 10 kilogram,

maltdrycker, alla slag, tillsammans 5 liter,

risgryn, 5 kilogram,

socker och sirap, alla slag, tillsammans 5 kilogram,

spannmål, omalen, 40 kilogram,

spannmål, malen, 25 kilogram,

vävnader, alla slag, till ett sammanlagt värde av 75 kronor

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

3

samt

andra varor till ett sammanlagt värde av 60 kronor;

II. över gränsen mot Värmland norr om gränstullstationen i Mitandersfors:
bröd,

alla slag, tillsammans 20 kilogram,

fläsk, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram,

kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram,

malt, 40 kilogram,

maltdrycker, alla slag, tillsammans 10 liter,

risgryn, 5 kilogram,

socker och sirap, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

spannmål, omalen, 150 kilogram,

spannmål, malen, 100 kilogram,

vävnader, alla slag, till ett sammanlagt värde av 75 kronor

samt

andra varor till ett sammanlagt värde av 100 kronor;

III. över gränsen mot Dalarna, Härjedalen och Jämtland:

bröd, alla slag, tillsammans 20 kilogram,

fläsk, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram,

kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram,

malt, 40 kilogram,

maltdrycker, alla slag, tillsammans 10 liter,

risgryn, 5 kilogram,

socker och sirap, alla slag, tillsammans 20 kilogram,

spannmål, omalen och malen, tillsammans 600 kilogram,

vävnader, alla slag, till ett sammanlagt värde av 150 kronor

samt

andra varor till ett sammanlagt värde av 150 kronor;

IV. över gränsen mot Lappland:

bröd, alla slag, tillsammans 20 kilogram,

fläsk, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram,

kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram,

malt, 40 kilogram,

maltdrycker, alla slag, tillsammans 10 liter,

risgryn, 5 kilogram,

socker och sirap, alla slag, tillsammans 50 kilogram,

spannmål, omalen och malen, tillsammans 600 kilogram,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

vävnader, alla slag, till ett sammanlagt värde av 150 kronor

samt

andra varor till ett sammanlagt värde av 300 kronor.

Där vara av resande medföres i större myckenhet, än ovan stadgats,

skall tull, enligt vad eljest gäller, erläggas för hela den av varan införda

kvantiteten.

Resa flera medlemmar av ett hushåll tillsammans, åtnjutes tullfrihet

endast av en av dem.

Tullfrihet, varom i denna paragraf sägs, gäller icke för varor, som

i handelsavsikt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller

för att utlämnas såsom ersättning för verkställt arbete, ej heller för

varor, som av handlande eller för handlandes räkning införas, såvitt de

äro av de slag, med vilka han idkar handel; dock äger för särskilda fall

generaltullstyrelsen härifrån medgiva undantag.

Resande vare, om tulltjänsteman sådant fordrar, skyldig att avlämna,

jämte uppgift om yrke och hemvist, eu på tro och heder avgiven

skriftlig förklaring angående den avsedda användningen av de

varor, han medför. Införas varorna icke för resandes egen räkning,

skall sådan förklaring avgivas av den, för vilkens räkning de införas.

Underlåter vederbörande avlämna dylik förklaring, skola varorna i vanlig

ordning tullbehandlas.

Hurusom för socker, vilket enligt denna paragraf införes tullfritt,

jämväl frihet från sockerskatt må åtnjutas, därom är särskilt stadgat.

§ 8‘.

4. Varor, som av gränsbefolkningen för hushållsbehov föras från

Norge eller Finland till närbelägen ort i Sverige för att här förädlas

genom blekning, färgning, garvning, hyvling, målning, spinning, vävning

eller annan dylik bearbetning eller för reparation och som efter

sådan förädling eller reparation till ursprungslandet återutföras, äro vid

införseln fria från tullumgälder, för så vitt varuägaren ställer sig till

efterrättelse de närmare kontroll föreskrifter, vilka till förekommande av

missbruk kunna varda i enlighet med de allmänna anvisningar, som

av generaltullstyrelsen i ämnet utfärdas, meddelade av vederbörande

tullmyndighet vid gränsen.

Frihet från tullumgälder åtnjutes, under enahanda förutsättning,

jämväl för dragare och fordon, som av gränsbefolkningen föras från

Norge eller Finland till närbelägen ort i Sverige för att under viss

kortare tid här användas till timmerforsling eller annat dylikt ändamål,

likasom även för kreatur, vilka från sagda främmande länder införas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

5

för att under viss tid å sådan ort gå i bet. Därest tiden för sådan

disposition inom Sverige, som nu blivit sagd, överstiger sex månader,

skall medgivande av tullfrihet ankomma på prövning av vederbörande

tullmyndighet vid gränsen i enahanda ordning och under villkor, som

här ovan i mom. 1 föreskrivas, samt med iakttagande tillika av de allmänna

anvisningar, som av generaltullstyrelsen i ämnet utfärdas.

§ ».

2. Varor, som av gränsbefolkningen för hushållsbehov föras från

Sverige till Norge eller Finland för att förädlas genom blekning, färgning,

garvning, hyvling, målning, spinning, vävning eller annan dylik

bearbetning eller för reparation och som efter sådan förädling eller

reparation återinföras, skola vid återinförseln vara fria från tullumgälder,

för så vitt varuägaren ställer sig till efterrättelse de närmare kontrollföreskrifter,

vilka till förekommande av missbruk kunna varda i enlighet

med de allmänna anvisningar, som av generaltullstyrelsen i ämnet utfärdas,

meddelade av vederbörande tullmyndighet vid gränsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Hittills

gällande

bestämmelser

om gränshandeln

med

Norge.

'' Före unionsupplösningen.

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 februari 1922.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena BrantinG, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,

Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anför härefter:

Under den s. k. mellanrikslagens giltighetstid voro svenska eller

norska naturalster eller tillverkningar vid införsel från det ena riket till

det andra i regel fria från tullavgifter. Vissa mindre partier av en del

enligt den allmänna regeln tullpliktiga förnödenheter fingo därjämte

tullfritt införas vid gränstrafik. Sistnämnda medgivande modifierades

år 1887 såtillvida, att det förklarades icke gälla för varor, som infördes

i handelsavsikt. Sedan 1888 års riksdag beslutat nya tullsatser för en

del förnödenheter, såsom spannmål och bröd, utfärdades år 1890 en ny

förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden,

enligt vilken bland annat förut gällande tullfrihet vid

införsel av spannmål och bröd från det ena riket till det andra begränsades

till att avse allenast vissa mindre partier vid införsel i gränstrafik.

Slutligen trädde mellanrikslagen på grund av uppsägelse från

svensk sida år 1897 i sin helhet ur kraft.

Ehuru den allmänna tullfriheten för svenska eller norska naturalster

eller tillverkningar sålunda bortföll, bibehöllos i vartdera av de

båda rikena de lättnader, vilka för gränsbefolkningen ansågos särskilt

betydelsefulla. De från svensk sida tillämpliga reglerna härvid intogos

i förordningen den 28 maj 1897 angående vissa bestämmelser rörande

sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge, vilken förordning

därefter, så länge unionen ägde bestånd, årligen förnyades i väsentligen

oförändrad lydelse — sista gången den 12 maj 1905. I anslutning till

mellanrikslagens bestämmelser medgåvos enligt nämnda förordning vid

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

7

resa landvägen — varmed jämväl förstods resa över insjö eller flod

m. in. — från Norge till Sverige rätt att av till införsel tillåtna naturalster

eller tillverkningar tullfritt medföra vissa mindre partier, vilka

emellertid voro betydligt knappare tillmätta än motsvarande partier enligt

mellanrikslagen. Tullfrihet föreskrevs därjämte i följande särskilda

fall. Om i gränstrakterna någon ägde eller brukade egendom på båda

sidor om gränsen, finge för egendomens skötsel erforderligt utsäde,

kreatur och redskap tullfritt införas till Sverige. Vidare skulle varor,

som av gränsbefolkningen för hushållsbehov förts från Sverige till Norge

för att förädlas genom blekning, färgning, garvning, målning, spillning,

vävning eller annan dylik bearbetning eller för reparation och som efter

sådan förädling eller reparation återinfördes, vid återinförseln vara fria

från tullumgälder. Slutligen skulle dragare och fordon, som uppenbarligen

användes endast för transport av gods eller personer från Norge

till Sverige, icke vara underkastade tullavgifter.

Efter unionsupplösningen vidtogos enligt förordningen den 16 maj

1906 ytterligare inskränkningar i fråga om tullfriheten vid gränstrafik,

varvid i stort sett de bestämmelser tillkommo, som för närvarande tilllämpas.

Såsom den betydelsefullaste av de förändringar, sistnämnda

förordning medförde, må framhållas, att all tullfrihet bortföll vad gränsen

söder om tullstationen i Mitandersfors i Värmland angår. I samband

härmed minskades de till tullfri införsel tillåtna varupartierna vid

införsel över gränsen mot norra Värmland. En ytterligare betydelsefull

skiljaktighet mellan 1906 års och äldre förordningar bestod däri,

att tullfrihet efter nämnda tidpunkt endast åtnjöts vid resa över gränsen

norr om Mitandersfors annorledes än med järnväg. I likhet med

vad förut varit fallet föreskrevs vidare år 1906, att frihet från tullavgifter

icke gällde för varor, som infördes i handelsavsikt, vare sig för

att i vanlig ordning försäljas eller för att utlämnas såsom ersättning

för verkställt arbete, och ej heller för varor, som av handlande eller för

handlandes räkning infördes, såvitt de voro av det slag, med vilka han

idkade handel. Det skulle på anfordran av tullmyndigheterna åligga

resande att styrka sina uppgifter härutinnan medelst en under edsplikt

avgiven skriftlig försäkran vid äventyr, att varorna eljest i vanlig ordning

tullbehandlades. Slutligen intogs i 1906 års liksom i föregående

förordningar den bestämmelsen, att för vara, som av resande medfördes

i större myckenhet än enligt förordningen vore tillåtet, tull skulle

erläggas för hela den av varan införda kvantiteten.

1906 års för

ordning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition. Nr 114.

Ändrade De förändringar, som regleringen av gränshandeln sedan år 1906

efte^mö^ undergått, inskränka sig i huvudsak till, att de tullfria kvantiteterna

ökats. Redan enligt de före unionsupplösningen tillämpade bestämmelserna

gällde vidsträcktare tullfrihet till förmån för gränsbefolkningen i

sådana trakter, vilka på grund av vägförhållandena voro hänvisade till

att verkställa sina inköp i Norge, såsom särskilt västra Dalarna och

Härjedalen, eller varest de långa avstånden nödvändiggjorde medförande

av större varupartier på en gång, såsom framför allt i övre

Norrland. Motsvarande bestämmelser i 1906 års förordning modifierades

till en början enligt förordning den 7 maj 1909 såtillvida, att utvidgad

tullfrihet beviljades vid införsel över den mot Kalls socken i mellersta

Jämtland belägna delen av riksgränsen. Slutligen följde enligt kungörelse

den 20 december 1912 väsentliga lättnader i gränstrafiken över

hela riksgränsen norr om Mitandersfors, i det att de tullfria kvantiteterna

för ett flertal förnödenheter fördubblades eller utökades i ännu

höiire grad. Särskilt betydande voro de lättnader, som medgåvos vid

införseln över riksgränsen mot Arjeplogs och Karesuando socknar i

Norrbottens län. Till sist må nämnas, att till följd av tobaksmonopolets

införande rätten till tullfri införsel av tobak bortföll enligt kungörelse

den 15 december 1914. I övrigt hava ej några förändringar vidtagits

i ifrågavarande bestämmelser i 1906 års förordning, vilka numera

finnas intagna i § 5 av gällande tulltaxeförordning.

Ovannämnda sedan 1897 införda förändringar beträffande de tullfria

kvantiteterna av olika varuslag framgå av följande tablåer:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114. 9

Enligt förordningen den 28 maj 1807:

B. Riksgränsen a) mel- lan Djäknelidens tull-

A. Hela riksgränscn

station i (norra) Värm-

med undantag av

land och Ljusnebäcken

under B. upptagna

i Härjedalen samt b) mot

delar därav.

Frostvikens socken i

(norra) Jämtland och

norr därom belägna orter.

Bröd ...............................................................

Fläsk ....................................................

10 kg.

10 »

20 kg.

10 »

Garn, alla slag .................................

5 »

5 »

5 *

Kaffe och kaffesurrogat.................................

Malt ..................................„...........

10 »

40 »

Risgryn ............................................................

5 »

5 »

Socker ...................................................

5 »

10 »

Spannmål, omalen .................................

40 »

150 »

» malen ........................................

25 »

100 »

Tobak..........................................

Vävnader, alla slag, 15 m.; dock högst till ett

1 »

1 »

värde av ......................................

25 kr.

5 1.

40 kr.

10 1.

Öl ...........................................

Andra varor 1 till ett sammanlagt värde av .........

20 kr.

30 kr.

Enligt § 5 ar gällande tnlltaxeförordning:

Bröd, alla slag .........................

Fläsk, alla slag.........................

Garn, alla slag ........................

Kaffe, alla slag, och kaffesurrogat

Malt ................................ ....

Maltdrycker, alla slag................

Risgryn.....................................

Socker och sirap, alla slag..........

Spanmål, omalen ......................

> malen .........................

Vävnader, alla slag, 15 m.; dock högst

till ett värde av..

Andra varor 1 till

värde av ...........

ett sammanlagt

A. Riksgränsen norr

om gränsstationen i

Hitandersfors i

(mellersta) Värmland

med undantag av

under B. och C.

upptagna delar därav.

B. Riksgränsen mot

a) Härjedalen; b)mot

Hotagens och Frostvikens

socknar i

(norra) Jämtland;

samt c) mot Västerbottens

län.

C. Riksgränsen mot

a) Arjeplogs socken

(den sydligaste) och

b) Karesuando socken

(den nordligaste)

i Norrbottens län.

20 kg.

20 kg.

20

10 »

10 »

10

5 »

5 » ‘

5

5 »

5 »

5

40 »

40 »

40

10 I.

10 1.

10

5 kg.

5 kg.

5

10 »

20 »

50

150 »\

100 ./

600 »

600

40 kr.

40 kr.

40

30 »

30 »

50

1 Undantagna härifrån voro spelkort, som voro underkastade såväl stämpelavgift som tull,

samt brännvin och sprit jämte därmed beredda drycker ävensom vin, för vilka senare varor tull

skulle erläggas.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 100 höft. (Nr 114).

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Enligt 1906 års förordning bibehölls därjämte till förmån för

sådana personer, som i gränstrakterna ägde eller brukade egendom på

båda sidor om gränsen, regeln om tullfri införsel av utsäde, kreatur och

redskap, som erfordrades för dylik egendoms skötsel; dock tillädes nu

såsom ytterligare villkor, att egendomarna antingen gränsade omedelbart

till varandra eller voro så belägna, att avståndet mellan egendomarnas

närmaste gränser ej översteg 20 kilometer. Detta stadgande, vilket

gällde för hela riksgränsen, har sedermera icke förändrats och finnes

numera intaget i § 6 av 1911 års tulltaxeförordning.

I överensstämmelse med de före unionsupplösningen gällande reglerna

föreskrev 1906 års förordning vidare, att varor, som av gränsbefolkningen

för hushållsbehov fördes från Sverige till Norge för att förädlas

genom blekning, färgning, garvning, målning, spinning vävning eller

annan dylik bearbetning eller för reparation och som efter sådan förädling

eller reparation återinfördes, vid återinförseln skulle vara fria

från tullumgälder. Därjämte stadgades — i likhet med vad förut allt

sedan år 1898 gällt — att även sådana varor, som av gränsbefolkningen

för hushållsbehov fördes från Norge till Sverige för att här

undergå sådan förädling eller reparation, om vilken nyss blivit sagt,

och därefter till Norge återutfördes, vid införseln till Sverige skulle vara

fria från tullumgälder. Dessa stadganden, vilka avsågo hela gränsen,

finnas numera i oförändrad lydelse intagna i § 9 mom. 2 respektive § 8

mom. 4 av 1911 års tulltaxeförordning.

I likhet med vad som gällde före unionsupplösningen stadgade

1906 års förordning slutligen tullfrihet för dragare och fordon, som

uppenbarligen användes endast för transport av gods eller personer från

Norge till Sverige. En ytterligare lättnad av liknande art tillkom enligt

kungörelse den 11 april 1913, i det att tullfrihet beviljades jämväl för

dragare och fordon, som av gränsbefolkningen fördes från Norge till

närbelägen ort i Sverige för att under viss kortare tid här användas till

timmerforsling eller annat dylikt ändamål. Samtidigt medgavs tullfrihet

även för kreatur, som infördes från Norge för att under viss kortare tid

å sådan ort gå i bet. I båda fallen skulle emellertid, därest tiden för

sådan disposition inom Sverige överstege tre månader, medgivande av

tullfrihet ankomma på prövning av generaltullstyrelsen. Samtliga de

sålunda i fråga om tullbehandling av dragare, fordon och kreatur fastställda

reglerna, vilka avsågo hela riksgränsen, bibehålla alltjämt sin ,

giltighet och finnas numera intagna i § 4 mom. 2 respektive § 8 mom.

4 av 1911 års tulltaxeförordning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts proposition Nr 114.

11

De norska bestämmelser, som åsyfta att i motsvarande avseende

reglera gränshandeln, äro i stort sett likartade med de svenska. De

mest betydande olikheterna bestå däri, att enligt de i Norge gällande

reglerna hava de tullfria kvantiteterna icke ökats sedan 1905, varjämte

tullfriheten gäller även vid transport från Sverige till Norge med järnväg.

Under de senaste åren hava bland gränsbefolkningen såväl i Sverige

som i Norge framkommit önskemål om en revidering av de nu gällande

bestämmelserna, varvid man i allmänhet synes hava åsyftat att få till

stånd ett återupptagande av de regler, som gällde före utfärdandet av

1906 års förordning.

På ett för ändamålet anordnat möte i Fredrikshald den 28 april

1919 mellan representanter för vissa svenska och norska gränskommuner

dryftades sålunda frågan om en framställning till svenska och norska

regeringarna angående lättnader i gränstrafiken mellan länderna. Man

enades därvid om en resolution, utgörande en hemställan till de bägge

regeringarna om att förutvarande ömsesidiga lättnader i gränstrafiken

måtte bliva återupprättade på båda sidor om gränsen ungefär i den omfattning,

som ägde rum före den 16 maj 1906. Från svensk sida var resolutionen

undertecknad av ombud från Högdals, Lommelanda, Töftedals,

Näsinge, Skee, Dals-Eds och Nössemarks socknar. Ordförandena i

Rölanda och Östervallskogs socknars kommunalstämmor samt ett utskott

av kommunalfullmäktige i Krokstads socken hava sedermera genom

särskilda underdåniga skrivelser framfört befolkningens i sistnämnda

tre socknar anslutning till resolutionen.

Över denna resolution avgåvos utlåtanden av länsstyrelserna i

Göteborg och Vänersborg.

Länsstyrelsen i Göteborg lämnade en historisk redogörelse för lagstiftningen

rörande gränstrafiken samt hemställde, att ärendet måtte överlämnas till tull- och

traktatkommittén för behandling. Länsstyrelsen i Vänersborg framhöll, att ett återinförande

av den tullfrihet för vissa mindre partier av en del förnödenheter m. m.

vid landsvägsresa över gränsen mot Norge och de övriga lättnader för samfärdseln

mellan gränstrakterna, som efter den så kallade mellanrikslagens upphörande intill den

16 maj 1906 medgivits, skulle vara till avsevärd fördel för gränsbefolkningen. Den

omedelbara ekonomiska betydelsen av sådana lättnader minskades visserligen alltjämt

i samma män, som kommunikationerna mellan gränstrakterna och produktionsoch

avsättningsorterna förbättrades. Men särskilt med hänsyn till det väckande

och livgivande inflytande, som en obehindrad samfärdsel mellan folken och ett

ständigt utbyte av idéer och erfarenheter medförde, höll länsstyrelsen före, att, så

långt likets allmänna finanspolitik kunde medgiva, varje band på samfärdseln mellan

Sverige och Norge borde avlägsnas.

Norska bestämmelser

om

gränshandeln.

Önskemål om

bestämmelsernas

revidering.

Mötet i

Fredrikshald

april 1919.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Tull- och

traktatkommitténs

framställning

den

30 juni 1920.

Länsstyrelsernas

yttranden.

Tull- och traktatkommitténs skandinaviska avdelning, som funnit

frågan om den svensk-norska gränstrafiken falla inom området för dess

uppdrag, inkom den 30 juni 1920 till Kungl. Maj:t med en framställning

i ämnet. Avdelningen meddelade därvid bland annat, att den, i

syfte att erhålla en mera ingående kännedom om gränsbefolkningens

önskemål, tillskrivit länsstyrelserna i Göteborg, Vänersborg och Karlstad

med begäran om upplysningar dels angående de strävanden, som inom

respektive län under senare år varit å bane för åstadkommande av

ändrade bestämmelser rörande gränstrafiken, dels angående de önskemål

i berörda hänsende, som gjorde sig gällande hos gränsbefolkningen och

hos kommunala myndigheter såväl på den svenska sidan om gränsen

som, såvitt upplysningar härom kunnat erhållas, på den norska, dels ock

angående den ståndpunkt, länsstyrelserna för egen del ansåge sig böra

intaga till ifrågavarande spörsmål.

I de med anledning härav till avdelningen ingångna svarsskrivelserna

hade länsstyrelserna anfört i huvudsak följande:

Länsstyrelsen i Göteborg ansåg sig hava funnit, att åsikterna inom norra

delen av länet vore delade rörande lämpligheten av att i avseende å gränstrafiken

med Norge återgå till förhållandena före 1906. Fredrikshald vore visserligen den

plats, där befolkningen inom en stor del av norra Bohuslän förr plägat inköpa sina

förnödenheter och jämväl i stor utsträckning vinna avsättning för sina produkter.

Numera hade emellertid i de svenska gränstrakterna flera handelsföretag kommit

till stånd, vilka väl kunde tillgodose ortens behov av förnödenheter, möjligen med

undantag av kläder och andra manufakturvaror. En återgång till förhållandena

före den 16 maj 1906 skulle givetvis tillfoga dessa företag ett betydande avbräck.

Kommunikationsförhållandena å den svenska sidan hade onekligen tidigare varit

otillfredsställande, men härutinnan hade dock under senare tiden inträtt en förbättring,

något som jämväl måste anses vara av stor betydelse vid bedömande av behovet

av lättnader i gränstrafiken.

Enligt länsstyrelsens förmenande vore en återgång till äldre förhållanden för

en del av gränsbefolkningen önskvärd, vilket dock icke finge anses innebära, att ett

mera allmänt behov förelåge för en sådan återgång.

Länsstyrelsen i Vänersborg överlämnade infordrade yttranden från landsfiskalerna

i Dals-Eds och Lelångens distrikt. Av dessa yttranden syntes framgå,

att i denna trakt gränsbefolkningens önskemål alltjämt ginge i den Åkning, som i

förberörda resolution angivits. För egen del vore emellertid landsfiskalerna av den

åsikten, att de ifrågasatta lättnaderna i bestämmelserna för gränshandeln med hänsyn

till de förbättringar i kommunikationsförhållandena, som under senaste tiden

införts, icke kunde anses av behovet påkallade. Vad angår länsstyrelsens ståndpunkt

till spörsmålet, hänvisade länsstyrelsen till sitt förut omnämnda utlåtande i

ämnet.

Aven länsstyrelsen i Karlstad överlämnade yttranden från landsfiskalerna i

länets gränsdistrikt, vari framhölls, att befolkningen inom dessa trakter hyste en

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition Nr 114.

livlig önskan, att förutvarande medgivande till tullfri införsel från Norge av vissa

förnödenheter måtte återinföras. För egen del ansåge länsstyrelsen dessa önskemål

beaktansvärda och förtjänta av understöd.

Vidare meddelade förenämuda avdelning av tull- och traktatkommittén,

att vad beträffar den ställning, som den norska gränsbefolkningen

intoge till frågan, avdelningen genom rapport den 21 juli 1919 från

svenska ministern i Kristiania till utrikesdepartementet erfarit, att den

vid förut omförmälda möte i Fredrikshald den 28 april 1919 antagna

resolutionen behandlats av vissa »kommunestyrer» och därvid med stor

majoritet biträtts. I skrivelse till ministern den 25 september 1919,

vilken skrivelse av honom i avskrift insänts till utrikesdepartementet

och därifrån remitterats till avdelningen med begäran om yttrande,

hade vidare en av initiativtagarna till förberörda möte i Fredrikshald,

svenska konsuln därstädes Sem, anhållit, att ministern skulle söka utverka,

att hänvändelse gjordes från de svenska statsmyndigheterna till

de norska i syfte att få till stånd underhandlingar om återupprättandet

av gränshandeln. Och slutligen hade, enligt meddelande i skrivelse från

utrikesdepartementet den 15 oktober 1919, från Fredrikshalds kommun

under oktober månad 1919 genom en kommitté för befrämjande av

gränshandeln mellan Sverige och Norge en hänvändelse gjorts till norska

regeringen, vilken enligt upplysning därvid ställt sig mycket sympatisk till

frågan om återinförande av vissa ömsesidiga lättnader i bestämmelserna

för gränstrafiken. I betraktande av att mellanrikslagen på sin tid uppsades

från. svensk sida, hade man emellertid å norsk sida ansett sig böra

avvakta förslag till förhandlingar därom från svenska regeringen.

Av vad avdelningen sålunda inhämtat, syntes det framgå, att befolkningen

på bägge sidor om den del av gränsen, å vilken den förut

medgivna tullfriheten upphävts genom förordningen den‘16 maj 1906,

eller på svenska sidan av hela gränssträckan söder om Mitandersfors,

i allmänhet önskade en återgång till de förhållanden, som rådde under

tiden närmast före sistnämnda datum.

Den norska traktatkommissionens nabolandsutvalg hade, anförde

avdelningen ytterligare, samtidigt med avdelningen haft frågan under

behandling. Redan vid det skandinaviska delegationsmötet i Köpenhamn

juli 1919 hade man överenskommit att å ömse sidor göra undersökningar

i ämnet, och i skrivelse den 25 september 1919 hade från

norsk sida meddelats, att nabolandsutvalget fått intryck av, att i de norsksvenska

gränstrakterna på bägge sidor funnes vissa önskningar om re
-

Norska

griinsbefolk.

ningens

önskemål.

Norska traktatkommissionens

behandling

av

frågan.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Utredning

angående

gränshandelns

omfattning

m. m.

Konferensen

i Kristiania

januari 1920,

vision av de gällande bestämmelserna. Vid ett sammanträffande mellan

kommittéernas ordförande i Köpenhamn hösten 1919 hade ämnet ånyo

bragts på tal och överenskommelse träffats, att frågan skulle behandlas

vid det skandinaviska delegationsmötet i Kristiania i januari 1920.

För att till sistnämnda möte vinna en ytterligare vidgad överblick

över hithörande förhållanden hade avdelningen därefter verkställt utredningar

rörande bland annat omfattningen av gränshandeln, d. v. s. den

tullfria exporten och importen av eljest tullpliktiga varor över norska

gränsen sedan år 1904.

Denna utredning hade givit vid handen, å ena sidan att en avsevärd

del, i varje fall mer än hälften av hela gränshandeln före år 1906 torde

hava fallit på gränssträckan söder om Mitandersfors, å andra sidan att

gränshandeln måste, om den jämfördes med rikets handelsomsättning i

sin helhet, anses vara av jämförelsevis obetydlig omfattning. Sålunda

uppgick värdet av de jämlikt bestämmelserna om tullfrihet för gränshandeln

från Norge införda eljest tullpliktiga varor under åren 1904—

1905 i medeltal till 611,000 kronor, och under 1906 —1914, sedan tullfrihet

icke längre medgavs å sträckan söder om Mitandersfors, till

193,000 kronor. Jämfördes åter de belopp, som skulle hava erlagts i

tull för dessa varumängder, därest tullumgälder utgått i vanlig ordning,

med hela beloppet av erlagd tull för till riket införda varor, så visade det

sig, att tullinkomsterna genom de före 1906 medgivna lättnaderna endast

minskats med några promille. För år 1904 skulle förstnämnda belopp

hava uppgått till omkring 300,000 kronor, medan samtliga uppburna

tullavgifter uppgingo till omkring 60,000,000 kronor. Ur finanspolitisk

synpunkt torde sålunda knappast något hinder för medgivande

av de begärda lättnaderna kunna anses föreligga.

Enligt en från den norska traktatkommissionen erhållen uppställning

över tullpliktiga varor, som med stöd av gränshandelsbestämmelserna

tullfritt införts från Sverige till Norge, hade värdet av denna införsel

jämväl för Norges del sjunkit med mer än hälften efter införandet av

1906 års bestämmelser.

I enlighet med förberörda överenskommelse hade frågan slutligen

behandlats av de svenska och norska delegationerna vid de skandinaviska

traktatdelegationernas konferens i Kristiania den 29—31 januari 1920.

Man hade därvid till en början ansett sig kunna konstatera, att de

ifrågasatta lättnaderna för gränshandeln motsvarades av ett allmänt

önskemål hos befolkningen på båda sidor om den ifrågavarande gräns
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 114. IT»

sträckan. De skäl av praktisk ekonomisk natur för beviljande av dessa

lättnader, som genom utredningarna förebragts, hade delegationerna

funnit beaktansvärda, och med hänsyn härtill ävensom ur synpunkten

av de strävanden, som åsyftade ett stärkande av samhörighetskänslan

mellan de skandinaviska folken, hade delegationerna ansett sig böra

förorda en revision av gällande bestämmelser i av gränsbefolkningen

önskad riktning. Delegationerna hade till följd härav beslutat att var

för sig hos sin regering hemställa om vidtagande av åtgärder i sådant

syfte.

I samband härmed ville avdelningen emellertid framhålla, att bestämmelserna

från tiden före 1906 icke lämpligen syntes kunna i detalj

återupptagas, enär dels den omständigheten, att förhållandena i gränstrakterna

sedan dess i flera avseenden undergått väsentliga förändringar,

dels önskvärdheten av, att likformighet mellan de svenska och norska

bestämmelserna i ämnet i allmänhet komme till stånd, möjligen kunde

komma att föranleda vissa avvikelser. Avsikten vore därför att,

under förutsättning -av de bägge regeringarnas godkännande i princip

av de framförda synpunkterna, fortsätta de påbörjade utredningarna och

därefter framlägga närmare utarbetade förslag tili ändrade bestämmelser

i ämnet.

^ Under åberopande av det anförda, hemställde avdelningen slutligen,

att Kungl. Maj:t täcktes träda i förbindelse med norska regeringen för

vinnande av enighet i princip angående önskvärdheten av en återgång

i huvudsak] till de bestämmelser rörande gränshandeln mellan Sverige

och Norge, som gällde närmast före år 1906.

De framställningar och utlåtanden, som jag hittills omnämnt, hava

endast avsett reglerna för gränshandeln inom de söder om Mitandersfors

i Värmland belägna gränstrakterna. Redan i oktober 1919 inkom emellertid

från kommunalfullmäktige i Tärna socken i Västerbottens län en

framställning om, att de efter varuvärdet angivna kvantitetsbegränsningarna

för tullfri införsel över vissa delar av gränsen mot Norge måtte

erhålla den jämkning, som betingades av penningvärdets fall.

Generaltullstyrelsen, till vilken sistberörda framställning remitterades,

avgav den 23 mars 1920 utlåtande över densamma.

\ Styrelsen förklarade sig hava funnit då rådande förhållanden på

varumarknaden påkalla författningsändring i angiven riktning. I övrigt

ville styrelsen, som ansåg, att ärendet borde överlämnas till tull- och

traktatkommittén, endast uttala, att den ifrågasatta författningsändringen

Tärna kommunalfullmäktiges

framställning

oktober 1919.

Generaltull
styrelsen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

givetvis borde utsträckas att avse samtliga de delar av gränsen mot

Norge, för vilka ifrågavarande bestämmelser vore gällande.

Tull- och Den 26 juli 1920 inkom tull- och traktatkommitténs skandinaviska

miuénskfJam- avdelning med ytterligare en framställning i ämnet. Avdelningen erinstaiining

den rade därvid om, att dess förutnämnda förslag i första hand innebure,

26 juli 1920. at^ såsom före år 1906 varit fallet, vissa lättnader i gränstrafiken borde

införas jämväl för den del av gränsen, som vore belägen söder om Mitandersfors

i Värmland. Enligt avdelningens mening borde emellertid i

samband härmed gränstrafikbestämmelserna i hela deras vidd överses

och undergå de jämkningar, som till äventyrs kunde av under tidernas

lopp ändrade förhållanden finnas påkallade. Därvid erbjöde sig åtskilliga

spörsmål, som tarvade särskilda undersökningar. Framförallt syntes det

avdelningen önskvärt att få utrönt, för vilka kvantiteter av olika varuslag

tullfrihet borde medgivas och om behov av att återinföra tullfrihet

vid järnvägsresa förelåge, ävensom vilka bestämmelser, som borde gälla

vid land väga och vid sjöväga trafik, samt om behov fö re funnes av

jämkning i gällande bestämmelser, enligt vilka tullfrihet ej åtnjötes för

varor, som infördes i handelsavsikt. I syfte att erhålla material för

besvarande av dessa frågor och därmed för utarbetande av närmare

förslag till nya gränstrafikbestämmelser, hemställde avdelningen, att

Kungl. Maj:t täcktes anbefalla länsstyrelserna i de län, som gränsa till

Norge, att snarast möjligt på lämpliga orter och till erforderligt

antal anordna allmänna möten med gränsbefolkningen eller annorledes

inhämta dess mening i ämnet, därvid vederbörande till besvarande borde

föreläggas vissa av avdelningen uppställda frågor, samt att inom viss

tid inkomma med såväl redogörelser för de å mötena eller annorledes

av gränsbefolkningen framställda önskemål som ock egna yttranden i

ämnet.

inhämtande I anslutning till denna avdelningens framställning anbefalldes läns
av

gransbe- styrelserna i Göteborg, Vänersborg, Karlstad, Falun, Östersund, Umeå

inskemåTi och Luleå, att. på sätt avdelningen föreslagit, inhämta gränsbefolkningens

vissa frågor. menjng beträffande förevarande spörsmål samt häröver avgiva redogörelser

och yttranden. De handlingar, som till följd härav inkommo

från länsstyrelserna, överlämnades därefter till tull- och traktatkommittén

för att av kommittén efter samråd med generaltullstyrelsen tagas under

övervägande vid frågans fortsatta behandling.

I>et skulle föra för långt att i detalj redogöra för innehållet i

dessa handlingar. I stort sett voro de ägnade att förstärka det förut

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114. 17

vunna intrycket av, att gränsbefolkningen i allmänhet önskade en återgång

till bestämmelserna före 11)06, dock med den förändringen, att de

tullfria kvantiteterna borde — i vissa fall högst avsevärt — utökas.

Dessutom gåvo de uttryck åt derå önskemål av mera speciell art, vilka

längre fram skola beröras.

Vad särskilt angår länsstyrelsernas egna yttranden, så utgjordes dessa

i fråga om Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län i huvudsak av hänvisningar

till länsstyrelsernas ovan omnämnda yttranden i ämnet. Länsstyrelsen i Karlstad

ansåg det vara ett berättigat önskemål hos gränsbefolkningen i länet att erhålla

de ifrågasatta lättnaderna för gränshandeln och att de tullfria kvantiteterna med

hänsyn till penningvärdets fall i viss mån bleve ökade. Beträffande de mera speciella

önskemål, som framförts, framhöll länsstyrelsen bland annat, att i avseende på tullfrihet

vid järnvägsresa torde kunna ifrågasättas bestämmelser liknande de norska,

enligt vilka tullfrihet beviljades för bagage, som medfördes i kupén, men icke för

inskrivet resgods. Länsstyrelsen i Falun tillstyrkte största möjliga lättnader för

gränsbefolkningen i avseende på gränshandeln. I samma riktning uttalade sig länsstyrelsen

i Östersund, som därvid särskilt framhöll behovet av ökade tullfria kvantiteter,

viss tullfrihet vid järnvägsresa samt tullfrihetens utsträckning att omfatta

jämväl varor, som infördes i handelsavsikt, Länsstyrelsen i Umeå erinrade om de

svåra kommunikationsförhållandena i gränstrakterna och förordade fullständig tullfrihet,

med undantag för ett fåtal varor, eller i varje fall en betydande ökning av

kvantiteterna, ävensom att tullfriheten måtte gälla också för varor, som infördes i

handelsavsikt. Länsstyrelsen i Luleå slutligen tillstyrkte största möjliga lättnader

för gränsbefolkningen i Arjeplogs och Karesuando socknar.

Ehuru, såsom av det föregående framgår, gränsbefolkningens önskemål

i huvudsak torde få anses gå i riktning av ökade lättnader för

gränshandeln, hava likväl framställningar i motsatt syfte icke alldeles

saknats.

Sålunda hemställde Arvika köpmannaförening i oktober 1920, att utsträckt

tullfrihet icke måtte beviljas, varvid såsom motivering anfördes, att utmed gränsen

söder om Mitandersfors funnes svenska handlande i tillräcklig mängd, för att gränsbefolkningen

i dessa trakter skulle kunna anses i ifrågavarande avseende befinna

sig i samma läge som flertalet av landets övriga invånare. Bohusläns köpmannaförbund

uttalade sig i samma riktning, under det att Nordmarks härads minuthandlareförening,

hemställde, att de ifrågasatta lättnaderna endast måtte medgivas

under förutsättning, att gränstrakternas köpmän beviljades samma förmåner som

andra personer. Handelskammaren i Karlstad avlät i november 1920 en protestskrivelse

till tull- och traktatkommittén, vari gjordes gällande att intet verkligt

behov förelåge, vare sig av någon tullfri införsel över gränsen söderom Mitandersfors

eller av utvidgad sådan införsel till de värmländska gränstrakterna norr därom,

ävensom att vissa svenska intressen skulle lida betydande skada genom ändring av

nu gällande bestämmelser i berörda riktning. I mars 1921 inkommo jämväl stadsfullmäktige

i Strömstad med en framställning i avstyrkande syfte, vad Bohuslän

beträffar. I sistnämnda framställning framhölls likaledes, att antalet handlande vid

Bihang till riksdagens protokoll 1022. 1 samt. 100 käft. (Nr 114). 3

Framställningar

om bibehållande

av

gällande bestämmelser.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Förslag till

nya bestämmelser.

överenskommelse

med

norska regeringen.

Tull och

traktatkommitténs

förslag.

Tullfrihet

endast för

varor, avsedda

för

gränsbefolkningens

behov.

gränsen numera betydligt ökats, varjämte anfördes, att kommunikationerna mellan

gränstrakterna och Strömstad förbättrats genom nya väganläggningar. Frigivande

av gränshandeln skulle enligt stadsfullmäktiges mening medföra ytterst ofördelaktiga

följder för den svenska handeln i norra Bohuslän, särskilt beträffande lantmannaprodukter.

Slutligen har Vette härads köpmansförening gjort liknande hemställan.

I enlighet med vad tull- och traktatkommitténs skandinaviska avdelning

i sin förberörda framställning den 30 juni 1920 hemställt

gjordes i januari 1921 hänvändelse till norska regeringen, som meddelade,

att den delade svenska regeringens uppfattning angående önskvärdheten

av en återgång i huvudsak till de bestämmelser i ämnet,

vilka gällde före år 1906. I samband härmed erinrade norska regeringen

om, att de norska och svenska traktatkommittéerna samarbetade

i frågan och skulle, sedan de uppnått enighet om vissa mindre betydande

ändringar i de gamla bestämmelserna, för sina respektive regeringar

framlägga förslag till nya stadganden i ämnet.

Skandinaviska avdelningen avlät för sin del framställning med

sådant förslag den 22 mars 1921. Avdelningen meddelade därvid bland

annat, att förslaget, som avsåge ändrad lydelse av tulltaxeförordningen

§ 5, § 8 mom. 4 och § 9 mom. 2, uppgjorts i samråd med representanter

för generaltullstyrelsen. Vad anginge de allmänna riktlinjer, som

därvid följts, hade man i första rummet utgått från den mellan de bägge

regeringarna träffade överenskommelsen om återupptagande i huvudsak

av bestämmelserna från tiden före år 1906 men därjämte även sökt

taga hänsyn till de sedan dess ändrade förhållandena och de särskilda

önskemål, som genom infordrade utlåtanden, mötesresolutioner eller eljest

kommit till myndigheternas kännedom.

Beträffande de närmare detaljerna i förslaget anförde avdelningen

följande.

»Enligt gällande bestämmelser för gränshandeln äger, med få undantag,

resande, som annorledes än med järnväg färdas över riksgränsen norr om gränsstationen

i Mitandersfors, att på vissa villkor för eget behov tullfritt medföra vissa

mindre varupartier. Detta medgivande avser enligt avdelningens förmenande i

första hand att möjliggöra för gränsbefolkningen inköp av varor till egen konsumtion

å närmaste handelsplats, utan att den omständigheten, att inköpsorten är belägen

på andra sidan gränsen, skall medföra några särskilda kostnader. Med hänsyn

härtill och då givetvis icke förefinnes något skäl att medgiva samtliga resande,

oberoende av boningsorten, denna förmån, har avdelningen i det föreliggande förslaget,

med ändring av nu gällande regel i detta avseende, begränsat rätten till

tullfri införsel till att avse endast sådana varupartier, som uteslutande äro avsedda

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

19

för gränsbefolkningens hushållsbehov. Stadgandet härom har, såsom i viss män

angivande syftet med de beviljade lättnaderna för gränshandeln, ansetts böra intagas

uti § 5 första punkten. Vad beträffar innebörden av begreppet gränsbefolkning

tillåter sig avdelningen framhålla, att detta uttryck användes i såväl § 8 som

§ 9 i nu gällande tulltaxeförordning. Med hänsyn till den väsentliga betydelse för

tillämpningen av bestämmelserna angående gränshandeln, som detta uttryck kommer

att erhålla, därest avdelningens förslag i nu anförda punkt vinner godkännande,

torde emellertid särskilda föreskrifter angående tolkningen av uttrycket gränsbefolkning

lämpligen böra utfärdas av generaltullstyrelsen.

Med hänsyn till den olikhet i kommunikationsförhållanden, som råder mellan

olika delar av gränsen, har, beträffande de varuslag, för vilka tullfri införsel enligt

§ 5 tulltaxeförordningen är medgiven, enligt nu gällande bestämmelser stadgats

något olika kvantiteter vid resa

I. över andra delar av gränsen än de här nedan under II och III särskilt

angivna,

II. över gränsen mot Härjedalen eller mot Hotagens och Frostvikens socknar

i Jämtland eller mot Västerbottens län samt

III. över gränsen mot Arjeplogs eller Karesuando socknar i Norrbottens län.

Avdelningen, som på nyss anförda skäl anser, att en dylik differentiering i

princip bör bibehållas, har i sitt närslutna förslag indelat gränsen i följande fyra

sammanhängande zoner, nämligen: •

I. gränsen mot Bohuslän öster om linjen Saltbacken—Sponviks skansar, mot

Dalsland samt mot Värmland med undantag av den norr om gränsstationen i Mitandersfors

belägna delen av gränsen,

II. gränsen mot Värmland norr om gränsstationen i Mitandersfors,

III. gränsen mot Dalarna, Härjedalen och Jämtland samt

IV. gränsen mot Lappland.

Denna indelning synes avdelningen mera naturlig och bättre motsvarande

gränsbefolkningens önskemål än den nu gällande. Emot en eventuell erinran att

undantag borde göras för de trakter vid de nordliga delarna av gränsen, som äro

försedda med järnvägsförbindelser, tillåter sig avdelningen framhålla, att enligt ovan

anförda för trafiken över gränsen i dess helhet gällande bestämmelse tullfrihet under

alla förhållanden endast medgives för varor, införda för gränsbefolkningens hushållsbehov,

samt att rätten till tullfri införsel av sådana varor vid järnvägsresa

enligt förslaget icke skulle gälla för längre färd än till första vid järnvägen belägna

tullkammare.

I de uttalanden från gränsbefolkningen, som avdelningen haft att taga under

övervägande vid revisionen av gränstrafikbestämmelserna, har bland annat framhållits,

att en ökning av den för närvarande till tullfri införsel medgivna kvantiteten

beträffande vissa varuslag vore önskvärd. Befolkningen i Tärna och Sorsele

socknar har därjämte anhållit om rätt att tullfritt införa vissa kvantiteter av en

del andra nödvändighetsvaror än de i § 5 tulltaxeförordningen särskilt nämnda.

Dessa krav torde enligt avdelningens förmenande i viss utsträckning böra beaktas.

Genom den förändring i zonindelningen, som avdelningen föreslagit, komme befolkningen

i vissa vid den norra delen av gränsen belägna trakter i åtnjutande av högre

Ny zonindelning.

Ökning av

kvantiteterna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Tullfrihet

vid järnvägsresa

i vissa

fall.

Sjöväga

införsel likställd

med

landväga.

Införsel i

handelsavsikt.

tullfria kvantiteter socker och spannmål, än enligt nu gällande bestämmelser. Beträffande

den sydligaste zonen, vilken avser den del av gränsen, som alltsedan den

16 maj 1906 är undantagen från alla lättnader i gränstrafiken, har avdelningen i

sitt förslag återgått till samma varukvantiteter — med undantag dock för vävnader

och rubriken ''andra varor’ — för vilka tullfrihet var medgiven närmast före

nämnda tidpunkt. De maximivärden å de tullfria kvantiteterna av vävnader och

''andra varor’, som angivas i § 5 tulltaxeförordningen och vilka fastställdes redan

år 1912, torde givetvis med hänsyn till prisstegringen under de senare åren kräva

en justering. Avdelningen har även föreslagit vissa förhöjningar i dessa värden,

vilka förhöjningar särskilt för de nordligare zonerna äro. högst avsevärda. Däremot

har nu gällande specifikation av varor, för vilka tullfrihet må åtnjutas, bibehållits

oförändrad. Den betydliga förhöjning i maximivärdet för ''andra varor’, som föreslagits

beträffande den fjärde zonen, torde dock i viss mån motsvara den utvidgning

i fråga om varuslagen, varom gränsbefolkningen i denna trakt gjort framställning.

Enligt nu gällande bestämmelser avser den medgivna tullfriheten endast varor,

som införas över riksgränsen annorledes än med järnväg. Före år 1906 gällde

tullfriheten vid alla färder över gränsen landvägen, således även för järnvägsresor.

Med hänsyn till de farhågor, som från tullverkets sida yppats, att medgivande av

tullfrihet vid järnvägsresa skulle, särskilt i de södra gränstrakterna, komma att

missbrukas, därest icke omfattande kontrollåtgärder till förhindrande härav vidtoges,

anser avdelningen en återgång till bestämmelserna före år 1906 i nu berörda avseende

endast i så måtto lämplig, att tullfrihet medgives vid resa intill första vid

järnvägen belägna tullkammare. Avdelningens förslag i fråga om tullfrihet vid järnvägsresa

innebär sålunda en inskränkning i tidigare gällande bestämmelser men en

utvidgning av nu medgivna lättnader.

För varor, införda sjöledes över riksgränsen, medgavs närmast före år 1906

tullfrihet enligt vad för resa landvägen stadgats i samma mån varuförseln jämlikt

bestämmelserna i tullstadgans § 46 i tullhänseende var att anse såsom landväga

trafik. Under förutsättning att rätten till tullfri införsel, såsom avdelningen föreslagit,

begränsas till att avse endast sådana varupartier, som uteslutande äro avsedda

för gränsbefolkningens hushållsbehov, synes någon dylik inskränkning i fråga

om den sjöväga införseln icke vara påkallad.

Det undantag från eljest medgivna lättnader i tullhänseende, som stadgas,

såväl i nuvarande som före år 1906 gällande bestämmelser, för varor, som införas

i handelsavsikt eller av handlande eller för handlandes räkning, såvitt varorna äro

av det slag, med vilka han idkar handel, torde böra i princip alltjämt bibehållas.

Från befolkningen i vissa av de nordligaste gränstrakterna har emellertid framhållits,

att jämväl vissa lanthandlande därstädes vore hänvisade till att hämta sina,

för eget bruk eller för avsalu inom orten avsedda, förnödenheter i Norge, varför

något principiellt skäl för bibehållande av berörda undantag i sådana orter icke

förefunnes. Med hänsyn till förhållandena i dessa trakter har avdelningen föreslagit,

att generaltullstyrelsen må erhålla bemyndigande att för särskilda fall medgiva

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 114. 21

tullfrihet för varor, som införas i handelsavsikt, av handlande eller för handlandes

räkning.

Enligt § 8 mom. 4 tulltaxeförordningen åtnjutes på vissa villkor frihet från

tullumgälder för dragare och fordon, som av gränsbefolkningen föras från Norge

till närbelägen ort i Sverige för att under viss tid här användas till timmerforsling

eller annat dylikt ändamål, liksom även för kreatur, som införas för att gå i bet.

Därest tiden för sådan disposition överstiger tre månader, skall medgivande av tullfrihet

ankomma på prövning av generaltullstyrelsen. I enlighet med från gränsbefolkningen

i skilda orter framställd begäran, i syfte att vinna en förenklad och

snabbare tullbehandling, tillåter sig avdelningen föreslå en utsträckning av den tid,

under vilken gränsbevakningen äger prövningsrätten, intill 6 månader.

På grund av förekommen tvekan, huruvida den tullfrihet, som jämlikt § 8

mom. 4 och § 9 mom. 2 tulltaxeförordningen medgives för sådana varor, avsedda

för gränsbefolkningens hushållsbehov, vilka för förädling införas eller efter undergången

förädling i Norge återinföras till Sverige, även omfattar hyvlade trävaror,

hava dessa stadganden i förslaget förtydligats genom särskilt omnämnande av

hyvling.»

Avdelningen anförde vidare, att samtliga föreslagna ändringar av de för närvarande

gällande bestämmelserna givetvis förutsatte, att motsvarande norska bestämmelser

bleve i huvudsak likartade. Det förslag till nya bestämmelser för gränstrafiken

från Sverige till Norge, som den norska traktatkommissionens nabolandsutvalg

sannolikt komme att framlägga för norska regeringen, vore i vissa punkter

avvikande från avdelningens förslag. Någon indelning av gränsen i zoner med olika

varukvantiteter eller sådan begränsning av tullfriheten vid järnvägsresa, som avdelningen

ifrågasatt, förekomme sålunda icke i det norska förslaget. De skiljaktigheter

mellan de norska och svenska förslagen, som förefunnes, torde emellertid i

viss män kunna anses vara betingade av den olikartade betydelse, särskilt i de

nordligare trakterna, dessa bestämmelser ägde för den svenska och den norska

befolkningen, och syntes icke, enligt avdelningens förmenande, vara av natur att

påkalla någon erinran från svensk sida.

Avdelningen hemställde slutligen, att, under förutsättning att å norsk sida i

huvudsak motsvarande bestämmelser bleve gällande, § 5, § 8 mom. 4 och § 9 mom. 2

av förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 måtte

erhålla viss ändrad lydelse, i överensstämmelse med det av avdelningen uppgjorda

förslaget.

Sedan sistberörda framställning avläts, har norska stortinget genom

beslut den 29 juni 1921 antagit en kungörelse om tullavgifter från den

1 juli 1921, vari återfinnas de nya norska bestämmelserna om gränshandeln

med Sverige, med tillägg, att desamma skola träda i kraft från

den tid, Konungen bestämmer. Sistnämnda stadgande har givetvis

tillkommit, emedan man å norsk sida önskar, att gränshandelsbestämmelserna

skola i bägge länderna samtidigt börja tillämpas.

Tullfrihet för

dragare och

fordon m. m.

Tullfrihet vid

återinförsel

av förädlade

varor.

Olikheter

mellan de

svenska och

norska förslagen.

De nya norska

bestämmelserna.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

De norska bestämmelserna torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet.

Det framgår av dessa bestämmelser, att man i Norge i stort sett

följt samma riktlinjer som de av tull- och traktatkommittén angivna.

Utom förberörda olikheter i avseende på zonindelning och kvantiteter

synas avsevärda skiljaktigheter endast bestå däri, att tullfrihet i Norge

medgives även vid järnvägsresa, som utsträckes till ort bortom första

tullkammare, samt att finans- och tulldepartementet äger bland annat

i vissa fall öka de tullfria kvantiteterna.

Jag har förut erinrat om, att de svenska och norska regeringarna

redan träffat överenskommelse om att vidtaga åtgärder för en återgång

i huvudsak till bestämmelserna från tiden närmast före utfärdandet av

1906 års förordning..

I likhet med tull- och traktatkommitténs skandinaviska avdelning

anser jag emellertid erforderligt, att vissa modifikationer vidtagas i dessa

bestämmelser och att man därvid bör utgå från dels de under årens

lopp ändrade förhållandena i gränstrakterna, dels önskemålet, att de

svenska och norska stadgandena i ämnet bliva såvitt möjligt överensstämmande.

Med hänsyn härtill finner jag intet huvudsakligt vara att erinra

mot avdelningens förslag till nya bestämmelser.

Till förtydligande av föreskrifterna om tullfrihet för vissa varukvantiteter

synes emellertid böra stadgas, att, därest flera medlemmar

av ett hushåll resa samtidigt, tullfrihet får åtnjutas endast av en bland

dem. Motsvarande stadgande återfinnes i de norska bestämmelserna.

1 annat sammanhang har jag för avsikt att förorda överflyttning

till vederbörande tullförvaltning av generaltullstyrelsen nu tillkommande

befogenhet att under särskilda förhållanden medgiva temporär tullfrihet

vid införsel i allmänhet av varor för åtskilliga, ändamål, däribland reparation

och komplettering, ävensom tullindring vid återinförsel av varor,

som i utlandet reparerats eller bearbetats. Därvid kommer jag att till

tryggande av likformighet vid utövandet av omförmälda befogenhet tillstyrka

meddelande av föreskrift om utfärdande genom generaltullstyrelsens

försorg av allmänna anvisningar för tullförvaltningarna i förevarande

spörsmål. I enlighet härmed torde ock de jämkningar böra

göras i skandinaviska avdelningens förslag, att beträffande införsel i

ändamål av eller efter förädling eller reparation liksom ock beträffande

införsel av kreatur och fordon under närmare angivna omständigheter

jämväl vid fråga om tullfri disposition under längre tid än sex månader

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

vederbörande tullmyndighet vid gränsen meddelas rätt att med iakttagande

av de anvisningar, som av generaltullstyrelsen utfärdas, medgiva

tullfrihet. Vad angår införseln i handelsavsikt, finner jag däremot icke

lämpligt, att bestämmanderätten, huruvida tullfrihet i dylikt fall må böra

medgivas eller ej, överflyttas från generaltullstyrelsen till lokal tullmyndighet.

Avgörandet av sådana ärenden synes mig nämligen kunna ofta

förutsätta utredningar av den art, att underordnad myndighet icke förmår

att på egen hand tillfredsställande verkställa desamma. Någon

ändring i skandinaviska avdelningens förslag i denna punkt bör alltså

enligt min mening icke företagas.

Den skriftliga förklaring angående avsedd användning av medförda

varor, vilken enligt avdelningens förslag skulle avgivas under edlig

förpliktelse, har jag ansett böra i stället utfärdas på tro och heder, särskilt

som genom av Kungl. Maj:t den 16 december 1921 utfärdad kungörelse

(nr 739) blivit förordnat, att försäkran, som kan avfordras resande

i allmänhet för erhållande av tullfrihet för medförda förnödenheter m. m.,

skall avfattas under sistberörda form.

Då de svenska bestämmelserna torde böra träda i kraft samtidigt

med de norska, synes det böra lämnas åt Kungl. Maj:t att fastställa

tiden för ikraftträdandet. *

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett förslag till

förordning om ändrad lydelse av § 5, § 8 mom. 4 och § 9 mom. 2 i förordningen

med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 och hemställer,

att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

1) antaga berörda förslag till förordning; samt

2) besluta, att förordningen skall träda i kraft å dag, Kungl. Maj:t

bestämmer.

Vad föredragande departementschefen sålunda,

med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bil:

litt. . . vid detta protokoll ulvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z. Topelius.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Bilaga.

Kongelig kunngjörelse

om tollavgifter fra 1 juli 1921.

Fra den tid, Kongen bestemmer, skal tolltariffens innledende bestemmelser

§ B lyde således:

§ 3. Med hensyn til »införsel fra Sverige til Norge gjelder fölgende sserlige

regler:

1. Yed reise landverts fra Sverige til Norge skal det vsere tillatt tollfritt.

å medföre fölgende mindre varepartier, bestemt til bruk for grensebefolkningen:

Bröd 10 kg.

Flesk 10 kg.

Garn, alle slags, tilsammen 5 kg.

Kaffe og kaffesurrogater, tilsammen 5 kg.

Kornvarer, umalte, 40 kg.

» malte, 25 kg.

Risengryn 5 kg.

Sukker 5 kg.

Tobakksvarer, stempelavgiftsfrie, 1 kg.

Yevde töier, alle slags, tilsammen 15 meter, dog ikke utöver en samlet verdi •

av kr. 50.oo.

Öl 5 liter samt andre varer til en samlet verdi av kr. 40.oo.

Disse kvanta utgjör hvad der på samme reise tollfritt kan medföres av en

person, enten den reisende selv er eier av varene eller disse medföres for en annens

regning. Er flere personer av samme husstand i reisefölge er hare en av dem berettiget

til toll frihet.

For vare, som av reisende medföres i större mengde enn ovenfor fastsatt,

skal toll overensstemmende med hvad der ellers gjelder erlegges for hele den av

varen innförte kvantitet.

Forsåvidt angår andre varer er fölgende undtatt fra tollfrihet:

Spillekort, brennevin og spiritus tillikemed derav tilberedte drikke,

Vin, •

Malt,

Stempelavgiftspliktige tobakksvarer.

Andre varer, forsåvidt de er eller måtte bli underkastet såvel stempelavgift

som toll.

Förän omhandlede tollfrihet gjelder ikke for varer, som innföres i handelsöiemed

enten for på sedvanlig måte å selges eller for å leveres som erstatning for

utfört arbeide’ ei heller for varer som innföres av handlende .eller for handlendes

regning, forsåvidt de er av de slags, med hvilke han driver handel.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

25

Rosende skal, om nogen tollfunksjonser fordrer det, vsere forpliktet til foruten

å opgi bedrift og hjemsted, å avlevere en under edlig förpliktelse avgift

skriftlig forsikring om, åt de varor, han rnedförer, ikke innföres i handelsöiemed.

Innföres varene ikke for reisendes egen lagning, skal sådan forsikring avgis

av den, for hvis regning de innföres.

Undlater nogen å avgi sådan forsikring, skal varene på sedvanlig måte

fortolles.

2. Vareförsel fra Sverige til Norge over Iddefjorden og Svinesund östenfor

Sponviks skanse i ferje, pråm eller båt, eller om vinteren over isen skal med hensyn

til tollvesenet ansees som landverts, forsåvidt varene ikke enten er sjöverts

fört til den svenske side av nevnte ferjested eller fjord og derfra siden överfört

til den norske side eller er överfört hertil for umiddelbart å bringes videre sjöverts.

3. Hvis i grensetraktene nogen eier eller bruker eiendom på begge sider _

av grensen, og disse eiendommer enten grenser umiddelbart til hinannen eller er

således beliggende, åt avstanden mellem eiendommenes nsermeste grenser ei överstiger

20 kilometer, kan utsaed, kreaturer og redskaper, som behöves for eiendommenes

drift, föres tollfritt over grensen til Norge.

4. Varer, som av grensebefolkningen for husholdningsbehov föres fra Norge

til Sverige for å foredles gjennem blekning, falsning, gällning, maling, spinning,

vevning eller annen lignende bearbeidelse eller til reparasjon, og som efter sådan

foredling eller reparasjon gjeninnföres, skal vad gjeninnförslen vsere frie for tollavgifter.

Likeledes skal vaner, som av grensebefolkningen for husholdningsbehov föres

fra Sverige til Norge for her å undergå sådan foredling eller reparasjon, som ovenfor

omhandlet, og derefter gjenutföres til Sverige, ved innförslen til Norge vsere

frie for tollavgifter.

5. Trekkdyr og kjöretöier, som hare anvendes til transport av gods eller

personer fra Sverige til Norge, eller som for en tid av inntil 6 måneder fra de

svenske grensedistrikter föres over til nserliggende sted i Norge for å anvendes

til tömmerkjöring eller andet arbeide, er ikke underkastet tollavgifter; det samme

gjelder husdyr, som föres over fra svensk til norsk grensed istrikt til sommerbeite.

6. Til forebyggelse av misbruk av de i 3dje, 4de og 5te passus gjorte

innrömmelser har Finans- og Tolldepartementet eller i särskilt tilfelle vedkommende

tollmyndighet ved grensen å meddele de nsermere kontrolforskrifter, som

kan ansees fornödne.

Finans- og Tolldepartementet bemyndiges til for innförslen til visse landsdeler

eller ad visse veier å forhöie de i denne paragraf fastsatte maksima for den

tollfrie innförsel samt til å bestemme, åt tollfriheten skal for visse mindre kvanta

tilståes om enn varen innföres for å selges, når den er tilvirket i et til Norge

stötende svensk grensedistrikt, er et produkt av landbruk eller husflid, og innförslen

skjer for produsentens regning. Departementet skal derhos vsere bemyndiget

til helt eller delvis å undlate å la opkreve innförselstoll av hvad der innföres

over landgrensen nordenfor Nord-Tröndelag fylke.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 100 höft. (Nr 114).

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:284 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 5, § 8 mom. 4 och § 9 mom. 2 i förordningen a1 i texten
  2. BevU 1922:50 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändr s. 1 i texten
  3. BevU 1922:40 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 5, § 8 mom. 4 och § 9 mom. 2 i förordningen med tulltaxa a1 i texten