Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 m. in

230 sidor, varav 192 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 192 av 230 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:120, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majrts Proposition Nr 120.

1

Nr 120.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862 m. in.: given

Stockholms slott den 3 mars 1922.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

lag om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862,

lag om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse

i stad den 21 mars 1862,

lag om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm den 23 maj 1862,

lag om ändring i vissa delar av förordningen om landsting den 21

mars 1862,

lag om ändring i vissa delar av lagen den 20 maj 1921 med vissa

föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige

samt av landstingsmän,

lag om ändrad lydelse av 5 och 7 §§ i lagen den 26 november

1920 om val till riksdagen samt

lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Herm. Lindqvist. ''

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 106 höft. (Nr 120.)

1554 21 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Förslag

till

Lag

om Ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse på landet

den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 14 mom. 2, §§ 27 och 28, § 29 mom.

1, 3, 4 och 5, §§ 30 och 31, § 32 mom. 3 samt § 42 i förordningen

om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 skola erhålla följande

ändrade lydelse:

§ 14.

Mom. 2. Röstlängden skall senast den 30 juni vara avsänd eller

avlämnad till ordföranden i den i. lagen om val till riksdagen omförmälda

valnämnd. Vad i nämnda lag stadgas om röstlängds framläggande till

granskning och om kungörelse därom, om underrättelse till personer,

som i längden upptagits såsom icke röstberättigade, om framställande

av anmärkningar mot längden och om underrättelse till den, mot vars

rösträtt anmärkning framställts, om prövning av sådana anmärkningar

samt om längdens justering ävensom om klagan över valnämndens beslut

skall äga motsvarande tillämpning.

§ 27.

Mom. 1. I kommun med över 1,500 invånare skall den kommunen

tillkommande beslutanderätt, med de undantag, om vilka här nedan i

§35 förmäles, uppdragas åt kommunalfullmäktige.

Hav kommunens invånarantal nedgått till 1,500 eller därunder, skall

beslutanderätten fortfarande utövas av kommunalfullmäktige, därest kommunalstämman

icke annorlunda beslutar.

Mom. 2. Vill kommun med 1,500 invånare eller därunder åt fullmäktige

överlåta beslutanderätt, som i mom. 1 avses, må sådant vara

tillåtet.

Förslag om upphävande av sådant beslut må icke väckas förr än

fem år efter beslutets fattande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts Proposition Nr 120.

3

Mom. 3. Beslut i de i mom. 1 andra stycket och mom. 2 omförmälda

frågor skall hos Konungens befallningshavande ofördröjligen anmälas.

§ 28.

Mom. 1. Kommunalfullmäktiges antal bestämmes i förhållande till

folkmängden sålunda, att:

kommun med 2,000 invånare eller därunder utser............... 15—20,

)> » över 2,000 till och med 5,000 invånare utser..... 15—25,

» » » 5,000 » » » 10,000 » » 20—50,

.» » » 10,000 invånare utser ........................................ 25—40.

Kommunens vid kommunalstämma röstberättigade invånare bestämma,

inom nu stadgad begränsning, det antal kommunalfullmäktige, som bör

för kommunen utses.

Mom. 2. I avseende å valbarhet till kommunalfullmäktig, ursäkt

och avsägelse gäller vad i § 13 om ordförande i kommunalstämma stadgat

är.

Kommunalfullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den

1 januari året näst efter det, då valet skett. I kommun, där val sker

första gången och icke äger rum under ar, då allmänna val av kommunalfullmäktige

förrättas, skall valet dock icke avse längre tid än till utgången

av det år, då sådana allmänna val nästa gång skola äga rum.

Har beslut fattats om ändring av fullmäktiges antal, må i anledning

därav särskilt fullmäktigval icke företagas, utan skall kommunen, intill utgången

av det år, då allmänna fullmäktigval nästa gång skola förrättas,

företrädas av fullmäktige till det antal, som tidigare blivit bestämt. Lag

samma vare, där ändring av fullmäktiges antal påkallas av folkmängdens

ökning eller minskning.

Om val av kommunalfullmäktige i anledning av ändring i kommunal

indelning är särskilt stadgat.

§ 29.

Mom. 1. För val av kommunalfullmäktige skall kommun med mer

än 10,000 invånare indelas i valkretsar.

Vid valkretsindelningen iakttages, att varje krets kommer att utse

minst tio högst tjugu kommunalfullmäktige efter den beräkningsgrund,

att i allmänhet en kommunalfullmäktig utses för varje tal, motsvarande

det som erhålles, då kommunens mantalsskrivna folkmängd delas med

antalet fullmäktige för hela kommunen; att delar av samma by eller

hemman ej utan synnerliga skäl förläggas till olika valkretsar; att varje

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

valkrets skall kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje samt

att antalet fullmäktige för hela kommunen varder, i den mån utan

olägenhet kan ske, lika fördelat på de särskilda valkretsarna.

Indelningen i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets

bestämmes, efter därom av kommunalnämnden uppgjort förslag, av

kommunalstämma.

Beslut om sådan indelning skall fattas senast två månader före ingången

av det år, under vilket beslutet är avsett att träda i tillämpning.

Om beslutet skall Konungens befallningskavande ofördröjligen

underrättas.

Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Mom. 3. Åro i kommun flera valdistrikt, äger röstberättigad utöva

valrätt allenast vid valförrättning för det valdistrikt, där han är

mantalsskriven.

Mom. *4. Valet sker med slutna sedlar. Därvid skola begagnas

valsedlar av vitt papper utan kännetecken.

Å valsedel skall ovanför namnen iitsättas partibeteckning (partinamn

eller annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller för viss

meningsriktning).

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det

andra, och må utgöra högst dubbelt så många som det antal kommunalfullmäktige

valet avser.

Valsedel bör innehålla tydlig uppgift på den eller de utseddas namn,

titel eller yrke och hemvist så ock den beteckning i övrigt, som kan vara

nödig för att fullt otvetydigt utmärka, vem eller vilka åsyftas.

Ogill är valsedel:

till vilken använts annat än vitt papper;

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt

där anbragt;

vilken saknar partibeteckning eller upptager sådan å annat ställe än

ovanför namnen;

vilken icke upptager något giltigt namn.

År något namn ä valsedel överstruket, eller framgår med avseende

å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem som därmed

åsyftas, eller upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, anses

sådant namn såsom obefintligt. Åro å valsedel upptagna flera namn än

ovan är medgivet, anses det eller de sista, övertaliga namnen såsom

obefintliga.

Finnas i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr ISO.

5

Mom. 5 a). Val av kommunalfullmäktige förrättas för värjo valdistrikt

inför den valnämnd, som enligt lagen om val till riksdagen utses

för val till riksdagens andra kammare.

Valen skola förrättas under tiden från och med den 16 september

till och med den 20 oktober å dag, som kommunalstämma det år val

skall förrättas bestämmer. Val md dock icke äga rum å dag, då landstingsmannaval

för valdistriktet förrättas. Val skall fortgå minst två timmar

före klockan tre eftermiddagen och minst två timmar efter klockan fem

eftermiddagen. Där allmän gudstjänst ä valdagen hålles inom kommunen,

göres uppehåll för den tid, gudstjänsten pågår. I kungörelse

om valförrättning skall tiden för valet noggrant angivas. Sådan kungörelse

utfärdas för varje valdistrikt av valnämndens ordförande i den

ordning, som för kallelse till kommunalstämma stadgas.

Vid valet skall gälla till efterrättelse den enligt § 14 upprättade

röstlängd eller del av röstlängd.

Vid val av kommunalfullmäktige må röstägande icke utan personlig

inställelse inför valförrättaren utöva rösträtt i annat fall eller i annan

ordning än i särskild lag stadgas.

b) Ej må vid valet tal hållas eller tryckta eller skrivna upprop till

de väljande tillåtas inom vallokalen.

• Vid förrättningen skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till

storlek och beskaffenhet, tillhandahållas valmännen för det ändamål,

varom här nedan förmäles. Åro i kommun flera valdistrikt, skall,

innan valkuvert utlämnas, därå intryckas en stämpel, utvisande det valdistrikt,

för vilket förrättningen äger rum. Blanketter till valsedlar

skola jämväl å vallokalen tillhandahållas. Omedelbart före röstningens

början skall ordföranden visa de närvarande, att valurnan är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos

ordföranden, därest icke å kommunalstämma beslutits, att valet skall

ske efter upprop. Till varje valman utlämnas ett valkuvert.

I vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda

att möjliggöra för en var att med valhemlighetens bevarande

kunna inlägga sin valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa

platser vara inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat,

att för såväl valförrättaren som allmänheten är synligt, när eu plats är

upptagen; och åligger det valförrättaren att vaka över att valmans förehavande

där ej må av någon kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga

sin valsedel i kuvertet. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar

valmannen utan dröjsmål personligen detsamma till ordföranden. Efter

det ordföranden förvissat sig om, att den, vilken avlämnar valkuvertet,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 120.

är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att

kuvertet är behörigen stämplat, men eljest på utsidan omärkt, nedlägger

ordföranden kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden

vid namnet på den, vars rösträtt utövats, göres anteckning, att rösträtten

begagnats. Valman, som på grund av kroppsligt fel är oförmögan

att i föreskriven ordning avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen

anlita den, han själv därtill utser.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt

med annat kännetecken, varde ej mottaget.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som äkta make är berättigad

avlämna vid valförrättningen, är särskilt stadgat.

Då uppehåll i valförrättningen sker, skall valurnan omsorgsfullt

förseglas under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert

förvar; och bör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages,

valförrättaren inför öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen

äro obrutna.

De valmän, .som, då uppehåll för gudstjänst eller eljest göres i valet

eller valet skall sluta, eller, om valet skett efter upprop, vid uppropets

slut äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme där saknas, å anvisad

plats därintill men ej då hunnit deltaga i valet, äge rätt att i den ordning

de anmäla sig avlämna sina valsedlar. När alla, som vid det för

valets slut fastställda klockslag äga tillträde till valet, avlämnat sina

valsedlar, förklare ordföranden röstningen avslutad.

Omedelbart därefter uttagas valkuverten ur valurnan och räknas

oöppnade. I det protokoll, som skall föras vid förrättningen, antecknas

antalet valkuvert. Vid avfattande av protokollet bör till ledning tjäna

formulär, som av Konungen fastställes. Valkuverten inläggas härefter i

ett eller flera hållfasta omslag, som omsorgsfullt förseglas under minst två

närvarandes sigill. De sålunda åsätta sigillen skola därefter i protokollet

avtryckas. Därjämte skall i protokollet angivas antalet omslag, vari valkuverten

inlagts.

Sedan valprotokollet upplästs och dess riktighet bekräftats av ordföranden*

och två av de närvarande, avslutas förrättningen. Ordföranden

insände därefter ofördröjligen till Konungens befallningshavande dels

det eller de förseglade omslag, vari valkuverten äro inlagda, dels ock valprotokollet

och röstlängden. Sker insändandet med allmänna posten, skall

försändelsen assureras.

c) Konungens befallningshavande skall vid offentlig förrättning, som

skall äga rum så snart omständigheterna det medgiva, verkställa sammanräkning

av de röster, vilka vid kommunalfullmäktigval inom länet avgivits.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Om förrättningen utfärdad kungörelse, innehållande uppgift om den ordningsföljd,

i vilken sammanräkningen, därest hinder icke möter, kommer att

för de olika Kommunerna företagas, skall senast sex dagar före förrättningens

början uppläsas i dessa kommuners kyrkor.''

Vid rösternas sammanräknande användas av Konungen fastställda

blanketter med anvisningar, och läte Konungens befallningshavande vid

förrättningen föra protokoll enligt formulär, som av Konungen fastställes.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som till Konungens befallningshavande

inkommit, är särskilt stadgat.

Valens utgång kungöres omedelbart beträffande varje kommun genom

uppläsning av protokollet. Med protokollets uppläsning är valet för den

kommunen avslutat, varefter Konungens befallningshavande genast skall

till vederbörande återställa den röstlängd, som för sammanräkningen

insänts.

Samtliga valsedlar skola, särskilt för varje kommun, inläggas, de godkända

och de underkända var för sig, i omslag, vilka, innan förrättningen,

i vad den avser viss kommun, avslutas, förses med minst två närvarandes

sigill. De sålunda inlagda valsedlarna skola förvaras intill utgången av

den tid, för vilken valen gälla.

§ 30.

Mom. 1. Sedan valsedlarna ordnats efter partibeteckning, skall inom

varje'' parti, till den utsträckning, som för utseendet av stadgat antal fullmäktige

är nödig, genom särskilda sammanräkningar bestämmas ordning

mellan namnen å partiets valsedlar.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.

Mom. 2. Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn,

som står först å sedeln.

Partiets valsedlar ordnas i grupper så, att sedlar med samma första

namn bilda en grupp.

Valsedlarna inom varje grupp räknas, och deras antal utgör gruppens

rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står först på

gruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ordningen.

Mom. 3. Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det

namn, vilket, bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står

främst å sedeln.

Den elles'' de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående sammanräkning

gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplösas, och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

nämnda valsedlar ordnas i nya grupper sä, att sedlar, som vid den pågående

sammanräkningen gälla för . ett och samma namn, bilda en grupp;

däremot bibehållas övriga befintliga grupper oförändrade.

Valsedlarna inom''varje nybildad grupp räknas, och deras antal utgör

gruppens rösttal.

För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och

jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den grupp eller sammanlagda

rösttalet för de grupper, vilkas valsedlar gälla för namnet.

Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke grupp

av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad

plats. Har så skett, erhålles namnets jämförelsetal genom att dela dess

rösttal med det tal, som motsvarar den del, gruppen tagit i besättandet av

plats eller platser, som utdelats (gruppens platstal), ökat med 1, eller, om

flera grupper av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av

förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1.

Platstalet för en grupp beräknas sålunda, att gruppens rösttal delas med

största jämförelsetalet vid sammanräkningen närmast före gruppens bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.

Mom. 4. Bråktal, som uppkommer vid delning, beräknas i decimaler,

två till antalet. Höjning av den sista decimalsiffran må ej äga rum.

§ 31.

Mom. 1. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de

olika partierna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas det parti,

vilket för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal.

Plats, som blivit ett parti tilldelad, besattes genast så, att partiets första

plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom partiet,

partiets andra plats den, som bär andra namnet i ordningen, partiets

tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så vidare

efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen, redan

fått sig tillerkänd plats från ett eller flera andra partier.

Jämförelsetalet är lika med partiets rösttal, så länge partiet ännu

icke fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för

varje gång så, att partiets rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet

av partiet tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person erhållit

platser från två partier, skall dock, vid beräkning av det antal

platser, som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats;

har någon erhållit platser från tre partier, anses varje sådan plats såsom

en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i)

Kim yl. Maj: Is Proposition Nr 120.

Har ett parti redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som

motsvarar antalet namn å partiets valsedlar, värde det från vidare jämförelse

uteslutet.

Mom. 2. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn

står främst i ordningen inom det parti, som, enligt vad i mom. 1 sägs, hav

största jämförelsetalet.

§ 32.

Mom. 3. Avgår kommunalfullmäktig före den bestämda tjänstgöringstidens

utgång, skall, på fullmäktiges anmälan, Konungens befallningshavande

vid offentlig, minst sex dagar förut i kommunens kyrkor

kungjord förrättning företaga ny röstsammanräkning inom det parti, för

vilket den avgångne blivit vald. Blev den avgångne vald för flera partier,

skall sammanräkningen ske inom det parti, från vilket plats först

tilldelades honom.

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar,

vilka gällde för den avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet

tilldelades plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst, och

röstvärdet skall tillgodoräknas den av de förut ej valda, vilkens namn

står främst på sedeln. Den, som erhållit högsta rösttalet, inträde såsom

fullmäktig i den avgångnes ställe. Mellan lika rösttal skilje lotten.

Efter sammanräkningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas

under försegling.

Avgår jämväl sålunda utsedd ledamot före den bestämda tjänstgöringstidens

utgång, förfares på enahanda sätt; och skall vid den nya

röstsammanräkningen såsom förut hänsyn tagas blott till de valsedlar,

vilka gällde för den först avgångnes namn vid den sammanräkning, då

namnet tilldelades plats i ordningen.

Konungens befallningshavande läte vid förrättningen föra protokoll.

Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av nämnda protokoll.

Med protokollets uppläsning är valförrättningen avslutad.

§ 42.

I avseende på villkoren i övrigt för valbarhet till ledamot eller

suppleant ävensom angående rättighet att uppdraget sig avsäga gäller

vad i § 13 om ordförande i kommunalstämma stadgat är.

Ledamöter och suppleanter väljas för fyra år, räknade från och med

den 1 januari året näst efter det, då valet skett. Valet skall förrättas i

december månad under andra året efter det, då allmänna val av kommunalfullmäktige

ägt rum.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 106 käft. (Nr 120.) 1554 21 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 120.

Avgår ordinarie ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstid,

och'' har valet ej skett proportionellt, anställes fyllnadsval;

och bör dylikt val, där ej särskilda omständigheter annat föranleda, äga

rum i december månad. Den sålunda valde tjänstgör under den tid, som

för den avgångne återstått. Avgår ordinarie ledamot, som utsetts vid

proportionellt val, inkallas till ordinarie ledamot den suppleant, som

enligt den mellan suppleanterna bestämda ordning bör i stället inträda.

jDenna lag träder i kraft den 1 juli 1922, dock att vad i § 42 finnes

stadgat därom, att val av kommunalnämnd skall ske under andra året efter

det, då allmänna val av kommunalfullmäktige ägt rum, skall gälla först

från och med den 1 december 1924.

1 kommun eller municipalsamhälle, där kommunal- eller municipalfullmäktige

finnas eller skola tillsättas, skall år 1922 å stadgad tid val av

hela antalet fullmäktige äga rum. Tjänstgöringstiden för de fullmäktige,

som dessförinnan utsetts, skall utgå den 31 december 1922, ändå att de

valts för längre tid.

Har fullmäktig, som blivit utsedd enligt äldre lag, avgått före utgången

av år 1922, skall vid ledighetens fyllande äldre lag tillämpas.

Utgår tjänstgöringstiden för ledamot eller suppleant i kommunalnämnd

eller municipalnämnd tidigare än den 31 december 1924, må val av ny

ledamot eller suppleant icke ske för längre tid än till utgången av år 1924.

Tjänstgöringstiden för .ledamot eller suppleant, som före den 1 december

1924 valts för längre tid än till och med den 31 december 1924, skall

utgå sistnämnda dag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

11

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av förordningen om koinmnnalstyrelse i stad

den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 7 och 8, § 13 mom. 2, § 14 mom.

1 och 2, §§ 21 och 24—27, § 28 mom. 2 samt § 31 i förordningen om

kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade

lydelse:

§

Mom. 1. Uti stad med över 1,500 invånare skall den staden tillkommande

beslutanderätt uppdragas åt stadsfullmäktige.

Bar stadens invånarantal nedgått till 1,500 eller därunder, skall beslutanderätten

fortfarande utövas av stadsfullmäktige, därest icke de vid

allmän rådstuga röstberättigade annorlunda besluta.

Mom. 2. I stad med 1,500 invånare eller därunder må det på de

vid allmän rådstuga röstberättigade ankomma, huruvida de vilja åt stadsfullmäktige

sin beslutanderätt överlåta.

Förslag om upphävande av sådant beslut må icke väckas förr än

fem år efter beslutets fattande.

Mom. 3. Beslut i de i mom. 1 andra stycket och mom. 2 omförmälda

frågor skall hos Konungens befallningshavande ofördröjligen anmälas.

§

Vid allmän rådstuga utöva stadens samtliga röstberättigade invånare

kommunens beslutanderätt.

I stad, där stadsfullmäktige äro tillsatta, inskränkes allmänna rådstugans

befattning till val av stadsfullmäktige och beslut om de i § 7

mom. 1 andra stycket och mom. 2 andra stycket samt § 21 omförmäla

frågor.

I stad, där stadsfullmäktige icke finnas, tillkommer allmänna rådstugan

beslutanderätten i stadens alla gemensamma angelägenheter.

Om val av landstingsmän samt av nämndemän är särskilt stadgat.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

§ 13-

Mom. 2. Röstlängden skall senast den 30 juni vara avsänd eller

avlämnad till magistraten, där denna ej själv verkställt upprättandet.

Vad i lagen om val till riksdagen stadgas om röstlängds framläggande

till granskning och om kungörelse därom, om underrättelse till personer,

som i längden upptagits såsom icke röstberättigade, om framställande

av anmärkningar mot längden och om underrättelse till den, mot vars

rösträtt anmärkning framställts, om prövning av sådana anmärkningar

samt om längdens justering ävensom om klagan över magistratens beslut

skall äga motsvarande tillämpning.

§ 14-

Mom. 1. Allmän rådstuga hålles inför magistraten å rådhuset eller

å annan lokal, som magistraten för ändamålet bestämmer, och skola dess

förhandlingar vara offentliga.

Mom. 2. Allmän rådstuga skall hållas i stad, där stadsfullmäktige

finnas, under tiden från och med den 16 september till och med den 20

oktober de år, då fullmäktige böra väljas; men i stad, där stadsfullmäktige

icke finnas, varje år uti maj månad, för att besluta i anledning av berättelsen

om föregående årets räkenskaper och förvaltning; samt uti

december för bestämmande av stadens utgifts- och inkomststat enligt § 61

och för anställande av val till de befattningar inom kommunen, vilka

vid årets slut bliva lediga, ävensom för val av revisorer.

Den, vilken såsom ledamot av drätselkammare eller eljest är redovisningsskyldig

till kommunen, må icke väljas till revisor av förvaltning,

för vilken han har att redovisa, ej heller deltaga i val av revisor av

sådan förvaltning eller i beslut i anledning av revisorernas granskning

av sagda förvaltning.

§ 21.

Stadsfullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folkmängden

sålunda, att:

stad med 2,000 invånare eller därunder utser................................ 15—20,

b » över 2,000 till och med 5,000 invånare utser........... .. 15—25,

b » » 5,000 )> » » 10,000 b b ............... 20—30,

b » b 10,000 b b b 20,000 b » ............... 25—40,

» » » 20,000 b b b 40,000 b b ............... 35—50,

b b b 40,000 invånare utser .................................................. 45—60.

s. 13 Kontrollera mot PDF

KungL Maj:ts Proposition Nr ISO.

13

Stadens vid allmän rådstuga röstberättigade invånare bestämma,

inom nu stadgad begränsning, det antal stadsfullmäktige, som bör för

staden utses.

§ 24.

Mom. 1. Valet sker med slutna sedlar. Därvid skola begagnas

valsedlar av vitt papper utan kännetecken.

Å valsedel skall ovanför namnen utsättas partibeteckning (partinamn

eller annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller för viss

meningsriktning).

Namnen skola å valsedeln uppföras i eu följd, det ena under det

andra, och må utgöra högst dubbelt så många som det antal stadsfullmäktige,

valet avser.

Valsedel bör innehålla tydlig uppgift på den eller de utseddas namn,

titel eller yrke och hemvist så ock den beteckning i övrigt, som kan vara

nödig för att fullt otvetydigt utmärka, vem eller vilka åsyftas.

Ogill är valsedel:

• till vilken använts annat än vitt papper;

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med

avsikt där anbragt;

vilken saknar partibeteckning eller upptager sådan å annat ställe än

ovanför namnen;

vilken icke upptager något giltigt namn.

År något namn ä valsedel överstruket, eller framgår med avseende å

något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem som därmed

åsyftas, eller upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, anses

sådant namn såsom obefintligt. Åro å valsedel upptagna flera namn

än ovan är medgivet, anses det eller de sista, övertaliga namnen såsom

obefintliga.

Finnas i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

Mom. 2. Val skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen

och minst två timmar efter klockan sju eftermiddagen. Där

allmän gudstjänst å valdagen hålles inom staden, göres uppehåll för den

tid, gudstjänsten pågår.

I kungörelsen om valet skall tiden för detsamma noggrant angivas.

Ej må vid valet tal hållas eller tryckta eller skrivna upprop till de

väljande tillåtas inom vallokalen.

Vid valförrättning skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till

storlek och beskaffenhet, tillhandahållas valmännen för det ändamål,

varom här nedan förmäles. Därest staden är indelad i valkretsar, skall,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

innan valkuvert utlämnas, därå intryckas en stämpel, utvisande den valkrets,

för vilken förrättningen äger rum. Blanketter till valsedlar skola

jämväl å vallokallen tillhandahållas. Omedelbart före röstningens början

skall ordföranden visa de närvarande, att valurnan är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos

ordföranden, därest icke å allmän rådstuga beslutits, att valet skall ske

efter upprop. Till varje valman utlämnas ett valkuvert.

I vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda

att möjliggöra för eu var att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga

sin valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser vara

inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat, att för såväl

valförrättaren som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen; och

åligger det valförrättaren att vaka över att valmans förehavande där ej

må av någon kunna iakttagas. •

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga

sin valsedel i kuvertet. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar

valmannen utan dröjsmål personligen detsamma till ordföranden. Efter

det ordföranden förvissat sig om, att den, vilken avlämnar valkuvertet,

är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att

kuvertet är behörigen stämplat, men eljest på utsidan omärkt, nedlägger

ordföranden kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid

namnet på den, vars rösträtt utövats, göres anteckning, att rösträtten

begagnats. Valman, som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att

i föreskriven ordning avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen

anlita den, han själv därtill utser.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt

med annat kännetecken, varde ej mottaget.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som äkta make är berättigad

avlämna vid valförrättningen, är särskilt stadgat.

Då uppehåll i valförrättningen sker, skall valurnan omsorgsfullt förseglas

under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert

förvar; och bör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages,

valförrättaren inför öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen äro

obrutna.

De valmän, som, då uppehåll för gudstjänst eller eljest göres i

valet eller valet skall sluta, eller, om valet skett efter upprop, vid

uppropets slut äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme där saknas,

å anvisad plats därintill men ej då hunnit deltaga i valet, äga rätt

att i den ordning de anmäla sig avlämna sina valsedlar. När alla, som

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 120.

15

vid det för valets slut fastställda klockslag äga tillträde till valet, avlämnat

sina valsedlar, förklare ordföranden röstningen avslutad.

Där sammanräkning av de avgivna rösterna icke verkställes omedelbart

efter det röstningen på sätt nyss nämnts blivit avslutad, skall sammanräkningen

påbörjas inom sju dagar därefter samt de avlämnade valkuverten

under tiden förseglas och förvaras på sätt ovan stadgas för det fall, att

uppehåll i valförrättningen göres.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som till magistraten inkommit,

är särskilt stadgat.

§ 25.

Mom. 1. Sedan valsedlarna ordnats efter ''partibeteckning, skall inom

varje parti, till den utsträckning, som för utseendet av stadgat antal fullmäktige

är nödig, genom särskilda sammanräkningar bestämmas ordning

mellan namnen å partiets valsedlar.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.

Mom. 2. Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn,

som stär först å sedeln.

Partiets valsedlar ordnas i grupper så, att sedlar med samma första

namn bilda en grupp.

Valsedlarna inom varje grupp räknas, och deras antal utgör gruppens

rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står först på

gruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ordningen.

Mom. 3. Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det

namn, vilket, bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står

främst å sedeln.

Den eller de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående sammanräkning

gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplösas, och

nämnda valsedlar ordnas i nya grupper så, att sedlar, som vid den pågående

sammanräkningen gälla för ett och samma namn, bilda en grupp;

däremot bibehållas övriga befintliga grupper oförändrade.

Valsedlarna inom varje nybildad grupp räknas, och deras antal utgör

gruppens rösttal.

För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och

jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den grupp eller sammanlagda

rösttalet för de grupper, vilkas valsedlar gälla för namnet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 120.

Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke grupp

av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad

plats. Har så skett, erliålles namnets jämförelsetal genom att dela dess

rösttal med det tal, som motsvarar den del, gruppen tagit i besättandet av

plats eller platser, som utdelats (gruppens platstal), ökat med 1, eller, om

flera grupper av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av

förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1.

Platstalet för en grupp beräknas sålunda, att gruppens rösttal delas med

största jämförelsetalet vid sammanräkningen närmast före gruppens bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.

Mom. 4. Bråktal, som uppkommer vid delning, beräknas i decimaler,

två till antalet. Höjning av den sista decimalsiffran må ej äga rum.

§ 26.

Mom. 1. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de

olika partierna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas det parti,

vilket för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal.

Plats, som blivit ett parti tilldelad, besattes genast så, att partiets

första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom

partiet, partiets andra plats den, som bär andra namnet i ordningen,

partiets tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så

vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen,

redan fått sig tillerkänd plats från ett eller flera andra partier.

Jämförelsetalet är lika med partiets rösttal, så länge partiet ännu

icke fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för

varje gång så, att partiets rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet

av partiet tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person erhållit

platser från två partier, skall dock, vid beräkning av det antal

platser, som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats;

har någon erhållit platser från tre partier, anses varje sådan plats såsom

en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund.

Har ett parti redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som

motsvarar antalet namn å partiets valsedlar, varde det från vidare jämförelse

uteslutet.

Mom. 2. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn

står främst i ordningen inom det parti, som, enligt vad i mom. 1 sägs, har

största jämförelsetalet.

§ 27.

Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas

genom lottning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kling!. Maj. ts Proposition Nr 120.

IT

Vid rösternas sammanräknande användas av Konungen fastställda

blanketter med anvisningar, och bör vid avfattande av protokoll över stadsfullmäktigval

till ledning tjäna formulär, som av Konungen fastställes.

Samtliga valsedlar inläggas, de godkända och de underkända var för

sig, i omslag, vilka, innan förrättningen avslutas, förses med minst tvä

närvarandes sigill. De sålunda inlagda valsedlarna skola ■ förvaras intill

utgången av den tid, för vilken valet gäller.

§ 28.

Mom. 2. Avgår stadsfullmäktig före den bestämda tjänstgöringstidens

utgång, skall, på fullmäktiges anmälan, magistraten vid offentlig,

minst åtta dagar förut kungjord förrättning företaga ny röstsammanräkning

inom det parti, för vilket den avgångne blivit vald. Blev den

avgångne vald för flera partier, skall sammanräkningen ske inom det

parti, från vilket plats först tilldelades honom.

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar,

vilka gällde för den avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet

tilldelades plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst, och

röstvärdet skall tillgodoräknas den av de förut ej valda, vilkens namn

står främst på sedeln. Den, som erhållit högsta rösttalet, inträde såsom

fullmäktig i den avgångnes ställe. Mellan lika rösttal skilje lotten.

Efter sammanräkningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas

under försegling.

Avgår jämväl sålunda utsedd ledamot före den bestämda tjänstgöringstidens

utgång, förfares på enahanda sätt; och skall vid den nya

röstsammanräkningen såsom förut hänsyn tagas blott till de valsedlar,

vilka gällde för den först avgångnes namn vid den sammanräkning, då

namnet tilldelades plats i ordningen.

§ 31.

Mom. 1. Val av stadsfullmäktige förrättas under tiden från och med

den 16 september till och med den 20 oktober å dag, som magistraten bestämmer.

Val må dock icke äga rum å dag, då landstingsmannaval för

staden förrättas.

Mom. 2. Stadsfullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med

den 1 januari året näst efter det, då valet skett. I stad, där val sker

första gången och icke äger rum under år, då allmänna val av stadsfullmäktige

förrättas, skall valet dock icke avse längre tid än till utgången av

det år, då sådana allmänna val nästa gång skola äga rum.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 106 käft. (Nr 120). 1554 21 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Har beslut fattats om ändring av fullmäktiges antal, må i anledning

därav särskilt fullmäktigval icke företagas, utan skall staden, intill utgången

av det år, då allmänna fullmäktigval nästa gång skola förrättas, företrädas

av fidlmäktige till det antal, som tidigare blivit bestämt. Lag samma

vare, där ändring av fullmäktiges antal påkallas av folkmängdens ökning

eller minskning.

Om val av stadsfullmäktige i anledning av ändring i kommunal indelning

är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1922.

I stad, där stadsfullmäktige finnas eller skola tillsättas, skall år 1922

ä stadgad tid val av hela antalet fullmäktige äga rum. Tjänstgöringstiden

för de fidlmäktige, som dessförinnan utsetts, skall utgå den 31 december

1922, ändå att de valts för längre tid.

Har fullmäktig, som blivit utsedd enligt äldre lag, avgått före utgången

av år 1922, skall vid ledighetens fyllande äldre lag tillämpas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 120.

1!)

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm

den 23 maj 1862.

Härigenom förordnas, att § 5 mom. 3, § 6. mom. 2, §§ 10 — 13,

§ 14 mom. 2 och § 17 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm

den 23 maj 18G2 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 5.

Mom. 3. Röstlängden skall senast den 30 juni vara avlämnad till

magistraten. Vad i lagen om val till riksdagen stadgas om röstlängds

framläggande till granskning och om kungörelse därom, om underrättelse

till personer, som i längden upptagits såsom icke röstberättigade,

om framställande av anmärkningar mot längden och om underrättelse

till den, mot vars rösträtt anmärkning framställts, om prövning av

sådana anmärkningar samt om längdens justering ävensom om klagan

över magistratens beslut, skall äga motsvarande tillämpning.

§ 6.

Mom. 2. Valet av stadsfullmäktige verkställes av de valberättigade

inför magistraten i mars månad vart fjärde år å dagar, vilka magistraten

särskilt för varje valkrets utsätter, samt enligt ordning i övrigt, som

magistraten äger bestämma.

En var valberättigad anses tillhöra den valkrets, där han är

mantalsskriven, och må ej utöva rösträtt vid valförrättning för annan

valkrets.

Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Ordningen för valkretsarnas sammankallande ombytes dem emellan

så, att varje valkrets får i sin tur börja valet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 120.

§ 10.

Mom. 1. Valet sker med slutna sedlar. Därvid skola begagnas

valsedlar av vitt papper utan kännetecken.

Å valsedel skall ovanför namnen utsättas partibeteckning (partinamn

eller annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller för

viss meningsriktning).

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det

andra, och må utgöra högst dubbelt så många som det antal stadsfullmäktige

valet avser.

Valsedel bör innehålla tydlig uppgift på den eller de utseddas namn,

titel eller yrke och hemvist så ock den beteckning i övrigt, som kan vara

nödig för att fullt otvetydigt utmärka, vem eller vilka åsyftas.

Ogill är valsedel:

till vilken använts annat än vitt papper;

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt

där anbragt;

vilken saknar partibeteckning eller upptager sådan å annat ställe än

ovanför namnen;

vilken icke upptager något giltigt namn.

År något namn å valsedel överstruket, eller framgår med avseende

å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem som därmed

åsyftas, eller upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, anses

sådant namn såsom obefintligt. Aro å valsedel upptagna flera namn

än ovan är medgivet, anses det eller de sista, övertaliga namnen

såsom obefintliga.

Finnas i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

Mom. 2. Val skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen

och minst två timmar efter klockan sju eftermiddagen. Där

allmän gudstjänst å valdagen hålles inom staden, g öres uppehåll för den

tid, gudstjänsten pågår.

Ej må vid valet tal hållas eller tryckta eller skrivna upprop till de

väljande tillåtas inom vallokalen.

Vid valförrättning skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till

storlek och beskaffenhet, tillhandahållas valmännen för det ändamål,

varom här nedan förmäles. Innan valkuvert utlämnas, skall därå intryckas

en stämpel, utvisande den valkrets, för vilken förrättningen äger

rum. Blanketter till valsedlar skola jämväl å vallokalen tillhandahållas.

Omedelbart före röstningens början skall ordföranden visa de närvarande,

att valurnan är tom.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 120.

21

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos

ordföranden. Till varje valman utlämnas ett valkuvert.

I vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda

att möjliggöra för en var att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga

sin valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser

vara inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så "anordnat, att för

såväl valförrättaren som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen,

och åligger det valförrättaren att vaka över att valmans förehavande

där ej må av någon kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga

sin valsedel i kuvertet. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar

valmaunen utan dröjsmål personligen detsamma till ordföranden. Efter det

ordföranden förvissat sig om, att den, vilken avlämnar valkuvertet, är i

röstlängden upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att kuvertet

är behörigen stämplat, men eljest på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden

kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid namnet

på den, vars rösträtt utövats, göres anteckning, att rösträtten begagnats.

Valman, som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven

ordning avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita den,

han själv därtill utser.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt

med annat kännetecken, varde ej mottaget.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som äkta make är berättigad

avlämna vid valförrättningen, är särskilt stadgat.

Då uppehåll i valförrättningen sker, skall valurnan omsorgsfullt

förseglas under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert

förvar; och bör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages,

valförrättaren inför öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen äro

obrutna.

De valmän, som, då uppehåll för gudstjänst eller eljest göres i valet

eller valet skall sluta, äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme där

saknas, å anvisad plats därintill, men ej då hunnit deltaga i valet, äga

rätt att i den ordning, de anmäla sig, avlämna sina valsedlar. När

alla, som vid det för valets slut fastställda klockslag äga tillträde till

valet, avlämnat sina valsedlar, förklare ordföranden röstningen avslutad.

Där sammanräkning av de avgivna rösterna icke verkställes omedelbart

efter det röstningen på sätt nyss nämnts blivit avslutad, skall

sammanräkningen påbörjas inom sju (lagar därefter samt de avlämnade

valkuverten under tiden på betryggande sätt förvaras.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung1. Maj.ts Proposition Nr 120.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som till magistraten inkommit,

är särskilt stadgat.

§ 11.

Mom. 1. Sedan valsedlarna ordnats efter partibeteckning, skall inom

varje parti, till den utsträckning, som för utseendet av stadgat antal fullmäktige

är nödig, genom särskilda sammanräkningar bestämmas ordning mellan

namnen å partiets valsedlar.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.

Mom. 2. Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn,

som står först å sedeln.

Partiets valsedlar ordnas i grupper så, att sedlar med samma första

namn bilda en grupp.

Valsedlarna inom varje grupp räknas, och deras antal utgör gruppens

rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står först

på gruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ordningen.

Mom. 3. Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det

namn, vilket, bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står

främst å sedeln.

Den eller de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående sammanräkning

gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplösas, och

nämnda valsedlar ordnas i nya grupper så, att sedlar, som vid den pågående

sammanräkningen gälla för ett och samma namn, bilda en grupp;

däremot bibehållas övriga befintliga grupper oförändrade.

Valsedlarna inom varje nybildad, grupp räknas, och deras antal utgör

gruppens rösttal. ''

För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och

jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den grupp eller sammanlagda

rösttalet för de grupper, vilkas valsedlar gälla för namnet.

Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke grupp

av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad

plats. Har så skett, erhälles namnets jämförelsetal genom att dela dess

rösttal med det tal, som motsvarar den del, gruppen tagit i besättandet av

plats eller platser, som utdelats (gruppens platstal), ökat med 1, eller, om

flera grupper av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av

förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kun yl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Platstalet för en gnipp beräknas sålunda, att gruppens rösttal delas med

största jämförelsetalet vid sammanräkningen närmast före gruppens bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.

Mom. 4. Bråktal, som uppkommer vid. delning, beräknas i decimaler,

två till antalet. Höjning av den sista, decimalsiffran må ej äga rum.

§ 12-

Mom. 1. Skola tvä eller flera platser besättas, fördelas de mellan de

olika partierna sålunda, att platserna, eu efter annan, tilldelas det parti,

vilket för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal.

Plats, som blivit ett parti tilldelad, besattes genast så, att partiets

första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom

partiet, partiets andra plats den, som bär andra namnet i ordningen,

partiets tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så

vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen,

redan fått sig tillerkänd plats från ett eller flera andra partier.

Jämförelsetalet är lika med joartiets rösttal, så länge partiet ännu icke

lått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för

varje gång så, att partiets rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet

av partiet tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person erhållit

platser från två partier, skall dock, vid beräkning av det antal

platser, som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats; har

någon erhållit platser från tre partier, anses varje sådan plats såsom eu

tredjedels plats; och så vidare efter samma grund.

Har ett parti redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som

motsvarar antalet namn ä partiets valsedlar, varde det från vidare jämförelse

uteslutet.

Mom. 2. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn

står främst i ordningen inom det parti, som, enligt vad i mom. 1 sägs, har

största jämförelsetalet.

§ 13.

Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas

genom lottning.

Vid rösternas sammanräknande användas av Konungen fastställda

blanketter med anvisningar, och bör vid avfattande av protokoll över

stadsfullmäktigval till ledning tjäna formulär, som av Konungen fastställes.

Samtliga valsedlar inläggas, de godkända och de underkända var för

sig, i omslag, vilka, innan förrättningen avslutas, förses med minst tvä

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. May.ts Proposition Nr 120.

närvarandes sigill. De sålunda inlagda valsedlarna skola förvaras intill

utgången av den tid, för vilken valet gäller.

§ 14-

Mom. 2. Avgår stadsfullmäktig före den bestämda tjänstgöringstidens

utgång, skall, på fullmäktiges anmälan, magistraten vid offentlig,

minst åtta dagar förut kungjord förrättning företaga ny röstsammanräkning

inom det parti, för vilket den avgångne blivit vald. Blev den

avgångne vald för flera partier, skall sammanräkningen ske inom det

parti, från vilket plats först tilldelades honom.

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar,

vilka gällde för den avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet

tilldelades plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst, och

röstvärdet skall tillgodoräknas den av de förut ej valda, vilkens namn

står främst på sedeln. Den, som erhållit högsta rösttalet, inträde såsom

ledamot i den avgångnes ställe. Mellan lika rösttal skilje lotten.

Efter sammanräkningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas

under försegling, h

Avgår jämväl sålunda utsedd ledamot före den bestämda tjänstgöringstidens

utgång, förfares på enahanda sätt; och skall vid den nya

röstsammanräkningen såsom förut hänsyn tagas blott till de valsedlar,

vilka gällde för den först avgångnes namn vid den sammanräkning, då

namnet tilldelades plats i ordningen.

§ 17-

Stadsfullmäktig väljes för fyra år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1922.

År 1923 skall å stadgad tid val av hela antalet stadsfullmäktige äga

rum. Tjänstgöringstiden för de fullmäktige, som dessförinnan utsetts, skall

utgå den 31 mars 1923, ändå att de valts för längre tid.

Har fullmäktig, som blivit utsedd enligt äldre lag, avgått före utgången

av mars månad 1923, skall vid ledighetens fyllande äldre lag tillämpas.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

25

Förslag

till

a g

om ändring i vissa delar av förordningen om landsting den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 4, § 5 mom. 2—5, §§ 6—8, 12, 13 och

64 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 skola erhålla följande

ändrade lydelse:

§ 4.

Valen av landstingsman och suppleanter äro omedelbara och ske

med slutna sedlar.

yid valen skola begagnas valsedlar av vitt papper utan kännetecken.

A valsedel skall ovanför namnen utsättas partibeteckning (partinamn

eller annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller för viss

meningsriktning).

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det

andra. De må utgöra högst dubbelt så många som det antal landstingsman,

vilka skola utses för valkretsen; skall endast en landstingsman

utses för valkretsen, må dock valsedel innehålla tre namn.

Valsedel bör innehålla tydlig uppgift pa den eller de utseddas namn,

titel eller yrke och hemvist så ock den beteckning i övrigt, som kan vara

nödig för att fullt otvetydigt utmärka, vem eller vilka åsyftas.

Ogill är valsedel:

till vilken använts annat än vitt papper;

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt

där anbragt;

vilken saknar partibeteckning eller upptager sådan å annat ställe än

ovanför namnen;

vilken icke upptager något giltigt namn.

År något namn ä valsedel överstruket, eller framgår med avseende å

något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem som därmed

åsyftas, eller upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, anses

sådant namn såsom obefintligt.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 106 höft. (Nr 120). 1554 21 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

KungI. Maj:ts Proposition Nr 120.

Äro å valsedel upptagna flera namn än ovan är medgivet, anses

det eller de sista, övertaliga namnen såsom obefintliga.

Finnas i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

§ 5.

2 a). Val av landstingsman förrättas å landet för varje valdistrikt

inför den valnämnd, som enligt lagen om val till riksdagen utses

för val till riksdagens andra kammare.*

Höra delar av samma kommun till olika valkretsar för landstingsmannaval,

bildar varje del ett valdistrikt, såvida icke i enlighet med vad

nedan sägs ytterligare delning i valdistrikt förekommer.

Kommun, som icke är delad i valdistrikt på sätt nyss är sagt eller

i valkretsar för val av kommunalfullmäktige, så ock valkrets som nu

nämnts bilda var för sig ett valdistrikt, där icke på grund av bestämmelserna

i lagen om val till riksdagen del av kommunen eller del av

sådan valkrets utgör valdistrikt vid val till riksdagens andra kammare,

i vilket fall sådan del bildar eget valdistrikt jämväl vid landstingsmannaval.

Enligt lagen om val till riksdagen meddelat beslut om distriktsindelning

skall, där det icke på anförda besvär undanröjts, träda i tilllämpning

beträffande landstingsmannaval, som förrättas enligt den under

nästpåföljande år upprättade röstlängden.

b) Till valförrättning utfärdas för varje valdistrikt kallelse av valnämndens

ordförande i den ordning, som för kallelse till kommunalstämma

stadgas.

Om rösträtt och dess utövning gäller med ovan i mom. 1 stadgat

undantag vad i fråga om val av kommunalfullmäktige är föreskrivet.

c) Valet skall förrättas tredje söndagen i september månad eller.

om ordinarie kommunalstämma i mars månad samma år som valet skall

äga rum med minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes

röster så beslutar, å annan dag i september månad.

Val skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen

och minst två timmar efter klockan fem eftermiddagen. Där allmän

gudstjänst å valdagen hålles inom kommunen, göres uppehåll för den tid,

gudstjänsten pågår. I kungörelse om valförrättning för landstingsmannaval

skall tiden för valet noggrant angivas.

d) Ej må vid valet tal hållas eller tryckta eller skrivna upprop till

de väljande tillåtas inom vallokalen.

Vid förrättningen skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 120.

>

2 7

storlek och beskaffenhet, tillhandahållas valmännen för det ändamål, varom

här nedan förmäles. Innan valkuvert utlämnas, skall därå intryckas

en stämpel, utvisande det valdistrikt, för vilket förrättningen äger rum.

Blanketter till valsedlar skola jämväl å vallokalen tillhandahållas. Omedelbart

före röstningens början skall ordföranden visa de närvarande, att

valurnan är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos

ordföranden, därest icke å kommunalstämma beslutits, att valet skall ske

efter upprop. Till varje valman utlämnas ett valkuvert.

I vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda

att möjliggöra för en var att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga

sin valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser

vara inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat, att för

såväl valförrättare!! som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen;

och åligger det valförrättaren att vaka över att valmans förehavande

där ej må av någon kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga

sin valsedel i kuvertet. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar

valmannen utan dröjsmål personligen detsamma till ordföranden. Efter

det ordföranden förvissat sig om, att den, vilken avlämnar valkuvertet,

är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att kuvertet

är behörigen stämplat, men eljest på utsidan omärkt, nedlägger

ordföranden kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid

namnet på den, vars rösträtt utövats, göres anteckning, att rösträtten

begagnats. Valman, som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att

i föreskriven ordning avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen

anlita den, han själv därtill utser.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med

annat kännetecken, varde ej mottaget.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som äkta make är berättigad

avlämna vid valförrättningen, är särskilt stadgat.

Då uppehåll i valförrättningen sker, skall valurnan omsorgsfullt förseglas

under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert

förvar; och bör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages,

valförrättaren inför öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen äro

obrutna.

De valmän, som, dä uppehåll för gudstjänst eller eljest göres i valet

eller valet skall sluta, eller, om valet skett efter upprop, vid uppropets

slut äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme där saknas, å anvisad

plats därintill men ej då hunnit deltaga i valet, äga rätt att i den ord
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Proposition Kr 120.

ning de anmäla sig avlämna sina valsedlar. När alla, som vid det för

valets slut fastställda klockslag äga tillträde till valet, avlämnat sina

valsedlar, förklare ordföranden röstningen avslutad.

Omedelbart därefter uttagas valkuverten ur valurnan och räknas

oöppnade. I det protokoll, som skall föras vid förrättningen, antecknas

antalet valkuvert. Vid avfattande av protokollet bör till ledning tjäna

formulär, som av Konungen fastställes. Valkuverten inläggas härefter

i ett eller flera liålljasta omslag, som omsorgsfullt förseglas under minst

två närvarandes sigill. De sålunda åsätta sigillen skola därefter i protokollet

avtryckas. Därjämte skall i protokollet angivas antalet omslag, rari

valkuverten inlagts.

Sedan valprotokollet upplästs och dess riktighet bekräftats av ordföranden

och två av de närvarande, avslutas förrättningen. Ordföranden

insände därefter ofördröjligen till Konungens befallningshavande dels det

eller de förseglade omslag, vari valkuverten äro inlagda, dels ock valprotokollet

och röstlängden. Sker insändandet med allmänna posten, skall

försändelsen assurans.

e) Konungens befallningshavande skall vid offentlig, i en eller flera

a\ ortens mest spridda tidningar minst sex dagar förut kungjord förrättning

sammanräkna de avgivna rösterna. Denna förrättning skall

verkställas, sä snart omständigheterna det medgiva.

\ alets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av det vid

förrättningen förda protokoll. Med protokollets uppläsning är valet avslutat,

varefter Konungens befallningshavande genast skall till vederbörande

återställa den röstlängd, som för sammanräkningen insänts.

3. a) I stad förrättas valet inför magistraten.

y a^et skall förrättas tredje söndagen i september månad eller, därest

magistraten så beslutar, närmast därförut infallande lördag.

Om stadsfullmäktige eller i stad, där sådana ej finnas, allmän rådstuga

å ordinarie sammankomst i maj månad samma år som valet skall

äga rum med minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes

löstei sa beslutar, ma dock valet utsättas till annan dag i september

månad.

Val skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen

och minst tva timmar efter klockan sju eftermiddagen. Där allmän gudstjänst

a valdagen hålles inom staden, göres uppehåll för den tid, qudstjänsten

pagar. 1 kungörelsen skall tiden för valet noggrant angivas.

Om kallelse till valförrättningen, om rösträtt och dess utövninggäller

med ovan i mom. 1 stadgat undantag vad för allmänna rådstugan

är föreskrivet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kun(jl. Maj:tu Proposition Nr 120. 2!)

I övrigt skall med avseende å valets förrättande i tillämpliga delar

gälla vad här ovan i inom. 2 är föreskrivet.

b) I stad, som bildar egen valkrets, skall magistraten sammanräkna

rösterna. Där sammanräkningen ej äger rum omedelbart efter röstningens

avslutande, skall vid valförrättningen tid och ställe för sammanräkningen

tillkännagivas.

För annan stadsvalkrets sammanräknas rösterna av magistraten i

den folkrikaste staden; och skola till den myndighet de inom valkretsen

i övrigt avjämnade valkuverten jämte röstlängden och valprotokollet ofördröjligen

insändas. Sker insändandet med allmänna posten, skall försändelsen

assur er as. Tid och ställe för sammanräkningen skall minst

tre dagar därförut kungöras i eu eller flera av ortens mest spridda tidningar.

Sammanräkning av rösterna skall påbörjas inom sju dagar från valförrättningarnas

avslutande.

Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av protokoll

över sammanräkningen. Med protokollets uppläsning är valet avslutat,

varefter från annan magistrat inkommen röstlängd genast återställes.

4. Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som till Konungens

befallning shav ande, eller magistraten inkommit, är särskilt stadgat.

5. Vid rösternas sammanräknande användas av Konungen fastställda

blanketter med anvisningar, och bör vid avfattande av protokoll över röstsammanräkningen

till ledning tjäna formulär, som av Konungen fastställes.

Samtliga valsedlar inläggas, de godkända och de underkända var för

sig, i omslag, vilka, innan förrättningen avslutas, förses med minst tvä

närvarandes sigill. De sålunda inlagda valsedlarna skola förvaras, till. dess

valet vunnit laga kraft eller, i händelse av besvär, dessa blivit avgjorda.

§ (i
1.

Sedan valsedlarna ordnats efter partibeteckning, skall inom varje

parti, till den utsträckning, som för utseendet av stadgat antal landstingsmän

är nödig, genom särskilda sammanräkningar bestämmas ordning mellan

namnen å partiets valsedlar.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.

2. Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn, som

står först ä sedeln.

Partiets valsedlar ordnas i grupper så, att sedlar med samma första

namn bilda en grupp).

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts Proposition. Nr 120.

Valsedlarna inom varje grupp räknas, och deras antal utgör gruppens

rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står först

på gruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ordningen.

3. Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det namn,

vilket, bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står främst

ä sedeln.

Den eller de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående sammanräkning

gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplösas, och

nämnda valsedlar ordnas i nya grupper så, att sedlar, som vid den pågående

sammanräkningen gälla för ett och samma namn, bilda en grupp;

däremot bibehållas övriga befintliga grupper oförändrade.

Valsedlarna inom varje nybildad grupp räknas, och deras antal utgör

gruppens rösttal.

För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och

jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den grupp eller sammanlagda

rösttalet för de grupper, vilkas valsedlar gälla för namnet.

Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke grupp)

av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad

plats. Har så skett, erhålles namnets jämförelsetal genom att dela dess

rösttal med det tal, som motsvarar den del, gruppen tagit i besättandet av

plats eller platser, som utdelats (gruppens platstal), ökat''med 1, eller, om

flera grupper av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av

förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1.

Platstalet för en grupp beräknas sålunda, att gruppens rösttal delas med

största jämförelsetalet vid sammanräkningen närmast före gruppens bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.

4. Bråktal, som uppkommer vid delning, beräknas i decimaler, två till

antalet. Höjning av den sista decimalsiffran må ej äga rum.

% 7- .

1. Skola två eller flera landstingsmannaplatser besättas, fördelas de

mellan de olika partierna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas

det parti, vilket för varje gång uppvisar det största av nedan angivna

jämförelsetal. Plats, som blivit ett parti tilldelad, besättes genast så,

att partiets första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen

inom partiet, partiets andra plats den, som bär andra namnet i

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mqj:ts Proposition Nr 120.

31

ordningen, partiets tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen,

och så vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till

platsen, redan fått sig tillerkänd plats från ett eller flera andra partier.

Jämförelsetalet är lika med partiets rösttal, så länge partiet ännu

icke fatt sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för

varje gång så, att partiets rösttal delas med det tal, som motsvarar

antalet av partiet tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person

erhållit platser från två partier, skall dock, vid beräkning av det antal

platser, som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats;

bär någon erhållit platser från tre partier, anses varje sådan plats såsom

en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund.

Har ett parti redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som

motsvarar antalet namn ä partiets valsedlar, varde det från vidare jämförelse

uteslutet.

2. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn

står främst i ordningen inom, det parti, som, enligt vad i mom. 1 sägs,

har största jämförelsetalet.

§ 8.

1. Sedan valet av landstingsmän blivit avslutat, skola suppleanter

utses sålunda, att för landstingsman, vald för parti, som endast tilldelats

en plats, företagas två nya sammanräkningar inom detta parti samt att

för varje annan landstingsman företages en ny sammanräkning inom det

parti, för vilket han blivit vald. Har landstingsman fått sig tillerkänd

plats från flera partier, anses han vald för det parti, från vilket plats

först tilldelades honom.

De nya sammanräkningarna skola ske i den ordning, vari landstingsmännen

blivit valda.

Vid .varje ny sammanräkning tages hänsyn blott till de valsedlar,

vilka gällde för landstingsmannens namn vid den sammanräkning, dä

namnet tilldelades plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel

röst, och röstvärdet skall vid varje ny sammanräkning tillgodoräknas

den av de förut ej valda, vilkens namn står främst å sedeln. Den, som

erhållit högsta rösttalet, är vald till suppleant.

2. Vid valtillfället skall, särskilt för varje landstingsman, bestämmas

den ordning, i vilken suppleanterna från det parti, för vilket han

valts, skola i hans ställe inkallas. Härvid iakttages, beträffande landstingsman,

vald för parti, som tilldelats endast en landstingsmannaplats,

att företräde tillkommer den av suppleanterna, som blivit tidigare vald,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.is Proposition Nr 120.

samt beträffande annan landstingsman, att suppleant, som utsetts genom

den för landstingsmannen företagna sammanräkning, intager plats framför

annan suppleant, och att i övrigt företräde tillkommer suppleant,

som blivit tidigare vald.

§ 12.

Konungens b ef ältning skav ande eller magistrat, som verkställt röstsammanräkning,

åligger att utan lösen skyndsamligen låta tillställa var

och en landstingsman och suppleant ett utdrag av valprotokollet, i vad

det den ene eller den andre rörer; gällande detta prdtokollsutdrag såsom

fullmakt för den valde. Magistraten skall ock inom tre dagar efter röstsammanräkningen

till Konungens befallningshavande insända protokoll

över förrättningen, upptagande de personers namn och boningsort, som

blivit till landstingsman och suppleanter utsedda, med angivande tillika

av den ordning, i vilken suppleanterna skola i stället för varje särskild

landstingsman till tjänstgöring inkallas.

Konungens befallningshavande låter i länskungörelserna meddela

underrättelse om samtliga valens utgång.

§ 13.

År någon missnöjd med valet, må han däröver hos Konungen anföra

underdåniga besvär; och skall han, vid förlust av talan, sist inom

en månad efter den dag, då valet avslutats, ingiva sina till Konungen

ställda besvär tdl Konungens befallningshavande, som genom kungörelse,

vilken i en eller liera av ortens mest spridda tidningar införes, utsätter

viss kort tid, inom vilken underdånig förklaring över besvären må avlämnas

till Konungens befallningshavande, varjämte Konungens befallningshavande,

om röstsammanräkningen verkställts av magistrat, från

denna infordrar de avgivna valsedlarna samt övriga valet rörande handlingar.

Sedan den för förklarings avgivande bestämda tid tilländagått

har Konungens befallningshavande att besvären jämte de förklaringar,

som må hava inkommit, ävensom protokoll över valet, valsedlarna och

övriga valet rörande handlingar ofördröjligen till Konungen insända för

att i Dess regeringsrätt skyndsamt föredragas och avgöras.

Skiljes den valde från uppdraget, skall Konungens befallningshavande

ofördröjligen underrättas.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 120.

33

§ 64.

Vad i denna förordning är stadgat i avseendo å magistrat vare i

stad, där magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad särskilt

tillsatta styrelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1922.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 106 höft. (Nr 120.)

1554 11 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 20 maj 1921 med vissa föreskrifter i

fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige

samt av landstingsman.

Härigenom förordnas, att 2, 4 och 7 §§ i lagen den 20 maj 1921

med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige

samt av landstingsmän skola erhålla följande ändrade lydelse:

2 §•

I fall, som i 1 § avses, skall valförrättningen äga rum å vanligt

ställe. Endera förrättningsdagen må valet dock äga rum å annan tillgänglig

lokal, därest valförrättaren med hänsyn till samfärdsförhållandena

eller andra förhållanden inom kommun eller distrikt prövar detta

erforderligt.

4 §•

Där synnerliga skäl därtill äro, må beträffande kommun eller distrikt,

som i 1 § avses, valförrättaren utsätta valförrättningen att äga rum

jämväl å en påföljande tredje förrättningsdag å annan tillgänglig lokal

än den, där förrättning å första eller andra förrättningsdagen skall hållas.

Utsättes valet jämlikt denna paragraf att äga rum jämväl å en

tredje förrättningsdag, äga föreskrifterna i 3 § tillämpning.

7 §’

Yad i gällande lag föreskrives om de tider på dagen, under vilka

valförrättning, som ovan omförmälts, skall minst fortgå, skall äga tilllämpning

med avseende å var och en av de dagar, å vilka enligt 1—4 §§

förrättning, som där avses, kommer att äga rum.

Å var särskild valdag skola, sedan valmännen avlämnat sina röster,

valkuverten uttagas ur valurnan och oöppnade räknas. Sedan därefter

i det protokoll, som skall vid förrättningen föras, antecknats antalet valkuvert,

inläggas dessa i ett eller flera hållfasta omslag, som omsorgsfullt

förseglas under minst två närvarandes sigill. De sålunda åsätta sigillen

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

35

skola därefter i protokollet avtryckas. Därjämte skall i protokollet antecknas

antalet omslag, vari valkuverten inlagts.

Sedan valprotokollet för dagen npplästs och dess riktighet bekräftats

av ordföranden och två av de närvarande, avslutas förrättningen för

dagen.

För varje förrättningsdag insände ordföranden ofördröjligen till

Konungens befallningshavande det eller de förseglade omslag, vari valkuverten

inlagts.

Samtidigt med omslag, innehållande valkuvert för sista förrättningsdagen,

insände ordföranden samtliga protokoll för valet samt röstlängden.

Varje försändelse skall, om allmänna posten därvid anlitas, assureras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1922.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

36

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 och 7 §§ i lagen den 26 november 1920 om

val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 5 och 7 §§ i lagen den 26 november

1920 om val till riksdagen skola erhålla följande ändrade lydelse:

5 §■

Rösterna sammanräknas på sätt för val av stadsfullmäktige är stadgat.

Sedan valet av elektorer blivit avslutat, skola suppleanter utses sålunda,

att för elektor, vald för parti, som endast tilldelats en plats, företagas

två nya sammanräkningar inom detta parti samt att för varje annan

elektor företages en ny sammanräkning inom det parti, för vilket han

blivit vald. Har elektor fått sig tillerkänd plats från flera partier, anses

han vald för det parti, från vilket plats först tilldelades honom.

De nya sammanräkningarna skola ske i den ordning, vari elektorerna

blivit valda. Vid varje ny sammanräkning tages hänsyn blott till

de valsedlar, vilka gällde för elektorns namn vid den sammanräkning, då

namnet tilldelades plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst,

och röstvärdet skall vid varje ny sammanräkning tillgodoräknas den av

de förut ej valda, vilkens namn står främst å sedeln. Den, som erhållit

högsta rösttalet, är vald till suppleant.

Vid valtillfället skall, särskilt för varje elektor, bestämmas den ordning,

i vilken suppleanterna från det parti, för vilket han valts, skola i

hans ställe inkallas. Härvid iakttages, beträffande elektor, vald för parti,

som tilldelats endast en elektorsplats, att företräde tillkommer den av

suppleanterna, som blivit tidigare vald, samt beträffande annan elektor,

att suppleant, som utsetts genom den för elektorn företagna sammanräkning,

intager plats framför annan suppleant, och att i övrigt företräde

tilkommer suppleant, som blivit tidigare vald.

7 §•

Vid rösternas sammanräknande användas av Konungen fastställda

blanketter med anvisningar, och bör vid avfattande av protokoll över

elektorsval till ledning tjäna formulär, som av Konungen fastställes.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Samtliga valsedlar inläggas, de godkända och de underkända var för

sig, i omslag, vilka, innan förrättningen avslutas, förses med minst tvä närvarandes

sigill. De sålunda inlagda valsedlarna skola förvaras, till dess

valet vunnit laga kraft eller, i händelse av besvär, dessa blivit avgjorda.

Magistraten låter utan lösen skyndsamligen tillställa var och en

elektor och suppleant ett utdrag av valprotokollet, i vad det den ene

eller andre" rörer; gällande detta protokollsutdrag såsom fullmakt för

den valde.

Valets utgång skall kungöras i den ordning, som i fråga om meddelanden

från magistraten eljest är bruklig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1922.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar 12 § i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården.

Härigenom förordnas, att 12 § i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården

skall erhålla följande ändrade lydelse: ]

1 mom. Ledamöter och suppleanter i fattigvård sstyrelsen utses

bland inom fattigvårdssamhället bosatta svenska män och kvinnor, som

fyllt tjugufem år.

Ledamot eller suppleant kan ej vara

a) den som icke råder över sig och sitt gods;

b) den som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas

eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän

befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är

dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den som är ställd under

framtiden för brott, vilket medför nämnda påföljd;

c) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Gift kvinna vare ej på ''den grund, att hon står under mannens målsmanskap,

obehörig att utöva uppdrag, varom nu är fråga.

Med hänsyn till ämbets- eller tjänstemannaställning må landshövding,

landssekreterare, landskamrerare eller landsfogde icke vara ledamot eller

suppleant i fattigvårdsstyrelse; ej heller landsfiskal i fattigvårdsstyrelse

inom sitt distrikt. Av kommunen avlönad tjänsteman, som i och för sin

befattning är redovisningsskyldig inför fattigvårdsstyrelsen, må icke vara

ledamot eller suppleant i samma styrelse.

Beträffande rätt att avsäga sig uppdrag att vara ledamot eller suppleant

i fattigvårdsstyrelse gäller ä landet vad om ledamot eller suppleant

i kommunalnämnd och i stad vad om stadsfullmäktig är i kommunallagarna

stadgat ; dock att kvinna, endast om hon är gift, äger med avseende

å uppdrag, varom här är fråga, tillgodonjuta den henne enligt

kommunallagarna tillkommande särskilda avsägelserätt.

2 mom. Ledamöter och suppleanter i fattigvårdsstyrelsen väljas för

fyra år, räknade från och med den 1 januari året näst efter clet, då valet

skett.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

39

/ fattig vårdssamhälle, där val sker forsta gängen, skall halva antalet

ledamöter och halva antalet suppleanter eller, om antalet icke är jämnt, det

antal, som är närmast under hälften, utses för .allenast tvä år,och höra dessa

ledamöter och suppleanter, samt de, vilka skola kvarstå i fyra är, utses

genom särskilda val.

Särskilt val av ledamöter och suppleanter för kortare tid än fyra år

må ock, efter fattigvårdssamhällets beslut, ske, där sådant i anledning av

beslutad ökning av antalet ledamöter eller suppleanter varder nödigt, på det

att hälften av hela antalet ledamöter och suppleanter, eller, om detta icke

är jämnt, det antal, som är närmast över eller under hälften, må kunna

utses vartannat år.

Avgår ordinarie ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstid,

anställes fyllnadsval. Den sålunda valde tjänstgör under den tid, som

för den avgångne återstått.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1922.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 120.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3

mars 1922.

N är varande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist dels proportionsvalssakkunnigas

den 31 december 1921 avgivna betänkande III’''), i

vad det avser det proportionella valsättet vid de kommunala valen jämte

förslag till vissa andra ändringar i kommunallagarna ävensom åtgärder

mot s. k. masskassering vid landstingsmannaval, dels ock kommunalförfattningssakkunnigas

betänkande II, avgivet den 12 februari 1921, i

vad detsamma berör frågan om upphörande av den successiva förnyelsen

av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige samt ändrad tid för deras

väljande. Därvid anför föredraganden:

I. Det proportionella valsättet vid de kommunala valen in. in.

Sedan Kungl. Maj:t genom proposition till 1921 års riksdag, nr 353,

föreslagit riksdagen att antaga en ny sammanräkningsmetod för de

politiska valen, blev det sålunda framlagda förslaget av riksdagen i

huvudsak bifallet. I den skrivelse den 11 juni 1921, nr 320, vari riksdagen

anmälde sitt beslut i ämnet, hemställde riksdagen tillika, att

Kungl. Maj:t ville, om möjligt till 1922 års riksdag, framlägga förslag,

innebärande, att den nya sammanräkningsmetoden för val till andra

kammaren måtte införas att gälla även vid val till landsting, stadsfullmäktige

och kommunalfullmäktige.

I anledning härav hava inom socialdepartementet utarbetats förslag

till de författningsändringar, vilka erfordras för metodens införande i

avseende å valen i fråga. Dessa förslag hava därefter undergått granskning

av 1919 års proportionsvalssakkunniga, vilka i sitt omförmälda betänkande

III upptagit denna fråga till behandling och därvid även

framlagt förslag till vissa andra, i samband därmed stående författningsändringar.

Därefter har jag låtit, i huvudsaklig överensstämmelse med

vad de sakkunniga hemställt, inom socialdepartementet utarbeta de lagförslag,

för vilka jag nu skall tillåta mig att i korthet redogöra. *)

*) Detta betänkande föreligger ej i tryck.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

De ändringar i kommunallagarna, vilka av mig föreslås i syfte att Lagi

nämnda lagar införa den nya sammanräkningsmetoden, beröra föl- ändringar,

jande lagrum, nämligen kommunalförordningen för landet § 29 mom. 4 infZ-aZTav

och mom. 5 c), §§ 30 och 31 samt § 32 mom. 3, kommunalförordningen den n''ja

för stad § 24 mom. 1, §§ 25—27 och § 28 mom. 2, kommunal förord- raZiingsningen

för Stockholm § 10 mom. 1, §§ 11—13 och § 14 mom. 2 även- mctoden vid

som landstingsförordningen _§ 4, § 5 mom. 5 samt §§ G—8. Ändring- ValHng IZu''

ärna ansluta sig till de ändringar i vallagen, vilka antogos av 1921 års *fada~ och

riksdag vid införandet av den nya sammanräkningsmetoden för de fuUmmige.

politiska valen, och torde någon motivering för desamma icke vara erforderlig,

.utan inskränker jag mig till att hänvisa till den motivering,

som förekommer i Kungl. Maj:ts i det föregående omförmälda proposition

till 1921 års riksdag, nr 353. I vissa av de angivna lagrummen

hava även vidtagits några smärre ändringar, vilka icke äro omedelbart

föranledda av den nya metoden, men dock ansetts önskvärda för vinnande

av överensstämmelse med vallagens motsvarande stadganden.

I likhet med proportionsvalssakkunniga har jag vidare funnit det Andra smärre

lämpligt att i hithörande författningar göra vissa smärre ändringar, sva- laoändrin9arrande

mot de ändringar i vallagen, som skett genom lag den 11 juni

1920 (Sv. förf.-saml. nr 276) och därefter influtit i vallagen den 26

november 1920. Berörda vallagsändringar föreslogos av de sakkunniga

i deras betänkande I, avgivet den 10 mars 1920. De rörde 43, 53, 54

och 55 §§ i då gällande vallag, motsvarande 55, 68, 69 och 70 §§ i

den nu gällande vallagen, Beträffande ändringarnas innebörd hänvisas till

berörda betänkande sid. 12—14 och 30—31 samt Kungl. Maj:ts proposition

1920, nr 327, sid. 15 o. ff. Här må endast i korthet nämnas, att de av

de sakkunniga nu föreslagna ändringarna avse dels möjliggörande av vals

hållande utom vederbörande valdistrikt (kommunalförordningen för landet

§ 29 mom. 1 st. 5, mom. 3 och mom. 5 a) st. 1, kommunalförordningen för

stad § 31 mom. 3, kommunalförordningen för Stockholm § 6 mom. 2 st. 2 och

§17, landstingsförordningen § 5 mom. 2 a) st. 1 samt lagen den 20 maj

1921 med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och

stadsfullmäktige samt av landstingsmän 2 § och 4 § 1 st.; jfr gällande

vallag^ 55 §); dels rätt för valmän, som äro tillstädes i vallokalen, då

uppehåll för gudstjänst göres, att avlämna sina valsedlar (kommunalförordningen

för landet § 29 mom. 5 a) st. 2 och mom. 5 b) st. 9, kommunalförordningen

för stad § 24 mom. 2 st. 1 och mom. 2 st. 11, kommunalförordningen

för Stockhoim § 10 mom. 2 st. 1 och mom. 2 st.

10 samt landstingsförordningen § 5 mom. 2 c) st. 2, mom. 2 d) st. 9

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 106 höft. (Nr 120.) 155421 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Överflyttning

till länsstyrelserna

av sammanräkningarna

av landstingsmannavalen

på landet.

Föreningen

Sveriges

häradshöv
-

och mom. 3 a) st. 4; jfr gällande vallag § 68); dels ock valsedlarnas

inläggande efter röstningens avslutande i ett eller flera hållfasta omslag

(kommunalförordningen för landet § 29 mom 5 b) st. 10 och 11, landstingsförordningen

§ 5 mom. 2 d) st. 10 och 11 samt lagen den 20 maj

1921 7 §, 2, 4 och 5 styckena; jfr vallagen 69 och 70 §§).

I samband med förberörda ändringar i lagen den 20 maj 1921 föreslås

av de sakkunniga en formell ändring i nämnda lag 2 § och ett förtydligande

tillägg till 7 § 5 stycket. Vidare föreslås dels en justering i kommunalförordningen

för landet § 14 mom. 2, kommunalfördningen för stad § 13

mom. 2 och kommunalförordningen för Stockholm § 5 mom. 3, dels en

omflyttning av ett stadgande i landstingsförordningen från § 64 till § 5

mom. 2 d) st. 10 (jfr § 5 mom. 3 a) st. 6 samt § 5 mom. 5 i dess nuvarande

lydelse, i vilket sistnämnda lagrum ändring jämväl föreslås),

dels ock en omredigering till överensstämmelse med vallagen och de

övriga kommunallagarna av ett stadgande i landstingsförordningen § 12

samt samma stadgandes överflyttning från nämnda paragraf till ett nytt

stycke i § 5 mom. 5.

Vissa av de nu omförmälda lagrummen beröras även av det förslag

om upphörande av den successiva förnyelsen av kommunal-, municipaloch

stadsfullmäktige m. m., som i det följande kommer att av mig

framläggas. Sålunda föranleder berörda förslags genomförande uteslutande

ur kommunalförordningen för landet av § 29 mom. 1 st. 5 samt

ändringar i samma paragraf mom. 5 a) st. 2 och c), uteslutande ur

kommunalförordningen för stad av § 31 mom. 3 ävensom ändring i

kommunalförordningen för Stockholm § 17.

De lagförslag, vilka såsom bilagor fogats vid detta protokoll, äro i

nu förevarande delar avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med de

sakkunnigas förslag med de avvikelser därifrån, som, på sätt nyss antytts,

påkallas av genomförandet av förslaget om upphörande av den

successiva förnyelsen av nämnda fullmäktige.

I sitt omförmälda utlåtande hava proportionsvalsakkunniga framlagt

förslag jämväl om överflyttning från domhavandena till länsstyrelserna

av bestyret med röstsammanräkningen vid landstingsmannavalen på landet.

Denna fråga bar tidigare varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning

i anledning av framställning den 11 oktober 1911 från styrelsen för

föreningen Sveriges häradshövdingar.

I berörda framställning, som finnes intagen i Kungl. Maj:ts proposition nr 27

till 1912 års riksdag, redogöres till en början för tillkomsten och innebörden av

stadgandena om domhavandenas befattning med dessa sammanräkningar. Så på
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition AV 120. 4)5

pekas, hurusom domliavandenas ställning till landstingsmannavalen vid det proportionella

valsättets införande vid nämnda val undergått eu högst väsentlig förändring.

Tidigare hade det ålegat domhavande att å eu rättegångsdag, då han

för andra ämbetsgöromål uppehöll sig å tingsstället, förrätta ett val, som tog eu

timme eller möjligen två i anspråk. Numera hade domhavande att med ledning

av valprotokollen företaga sammanräkning av samtliga valsedlar med tillämpning

av de för den proportionella valmetoden fastslagna regler, upprätta protokoll över

valet med tillhörande tabeller samt därefter föranstalta om en ganska vidlyftig

expedition. Efter en närmare redogörelse för arbetets omfattning anföres i skrivelsen

vidare, bland annat: De anförda fakta ådagalade, att, om än i några domsagor

domhavandens arbete med sammanräkningen icke varit synnerligen betungande,

arbetet dock i andra domsagor varit väsentligt tidkrävande och i några

synnerligen drygt. De arbetskrafter, som måst för sammanräkningen anskaffas

och anlitas, liade även varit betydliga, och arbetet i dess helhet hade tagit i

anspråk ett stort antal arbetstimmar. Uppenbart vore, att sammanräkningsarbetet,

vilket ju måste anses vara främmande för lantdomarnas egentliga verksamhet,

under en avsevärd tidrymd upptoge häradshövdingarna i sådan grad, att de måste

till men för den rättssökande allmänheten alldeles åsidosätta och uppskjuta övriga

väsentligare domargöromål. Under samma tidrymd upptoge sammanräkningsarbetet

även häradshövdingarnas kanslipersonal, varigenom domsagogöromålen

komme att i ej obetydlig grad förryckas och försenas. Till sålunda anförda förhållanden,

vilka ur häradshövdingarnas och den rättssökande allmänhetens synpunkt

talade emot lämpligheten därav, att sammanräkningsarbetet vid landstingsmannaval

ålagts häradshövdingarna, komme emellertid en annan omständighet,

vilken från en än vidsträcktare synpunkt även tjcktes tala emot en sådan anordning,

nämligen svårigheterna vid den proportionella valmetodens tillämpning.

Företagen granskning av de år 1910 förrättade landstingsmannavalen hade visat,

att åtskilliga av de myndigheter, som utfört sammanräkningen, i flera hänseenden

förfarit felaktigt, om än lyckligtvis icke i sådan grad, att resultaten av valen

blivit oriktiga. Förklarligt vore emellertid, att sådana felaktigheter begåtts och

även framdeles komme att begås, om än de redan hållna valen torde hava skänkt

vederbörande åtskilliga erfarenheter. Uppenbart vore dock, att det vore lyckligt,

om sammanräkningen verkställdes av till antalet färre myndigheter, exempelvis

en för varje län, vilka då förvärvade större erfarenhet i fråga om sammanräkningsarbetet

och lättare kunde anlita särskilt sakkunniga biträden. De förhållanden

och synpunkter, som i skrivelsen framhållits, hade föranlett föreningen Sverige#;

häradshövdingar, till vilken slutit sig 108 av rikets häradshövdingar, att uppdraga

åt sin styrelse att göra underdånig framställning därom, att häradshövdingarna

måtte befrias från befattning med landstingsmannavalen.

Över denna framställning inhämtades yttranden från samtliga länsstyrelser

och magistrater. Länsstyrelserna med undantag av två avstyrkte bestämt ett

överflyttande till länsstyrelserna av häradshövdingarnas befattning med sammanräkningen

av rösterna vid landstingsmannaval.

Förslag i sådan riktning framlades ej heller för riksdagen. Däremot föreslog

Kungl. Maj:t i förenämnda proposition nr 27 år 1912, att till domhavandenas

förfogande skulle ställas biträden för ifrågavarande sammanräkning, men detta

förslag vann icke riksdagens bifall.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 185 till 1913 års riksdag upprepades sistnämnda

förslag; och antogos nu bestämmelser om biträden åt domhavandena vid

sammanräkningsförrättningarna.

(lingar* framställning

1911

ocli Kungl.

Maj:ts förslag

vill 1912 och

1913 års riksdagar.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung!. May.ts Proposition Nr 120.

Föreningen

Sveriges

häradshövdingars

framställning

år 1920.

Proportions
vals
sakkunniga.

Sistnämnda proposition upptog även förslag om införande av proportionellt

valsätt vid -val av kommunalfullmäktige. I den delen anförde departementschefen,

efter att hava framhållit, att dessa-val borde företagas i enahanda ordning som

valen av landstingsman, bland annat följande:

»Att ålägga domhavandena sammanräkningen av de vid dessa val avgivna

röster anser jag mig däremot ej kunna föreslå, och ser jag mig på den grund

nödsakad hemställa, att röstsammanräkningen uppdrages åt länsstyrelserna. Kommunalfullmäktiginstitutionen

finnes ju för närvarande införd endast i ett mindre

antal kommuner och, då anledning saknas antaga, att den kommer att införas i

så stor utsträckning, att länsstyrelserna kunna bliva i avsevärdare grad betungade

genom bestyret med dessa röstsammanräkningar, anser jag ej betänkligheter böra

möta mot den föreslagna anordningen.»

Propositionen blev uti ifrågavarande del antagen av riksdagen.

I skrivelse till Kung!. Maj:t den 11 mars 1920 har föreningen

Sveriges häradshövdingar gjort förnyad framställning om häradshövdingarnas

befriande från befattningen med röstsammanräkningen vid

lands tingsmannaval.

Proportionsvalssakkunniga anföra i motiveringen till sitt ifrågavarande

förslag följande:

»Numera är kommunalfullmäktiginstitutionen till följd av senare lagstiftning

införd i ett mycket stort antal kommuner, och sammanräkningarna vid kommunalfullmäktigvalen

torde i allmänhet förorsaka länsstyrelserna betydligt mera arbete

än sammanräkningarna vid landstingsmannavalen skulle göra.

Denna betydande arbetsbörda har också framtvingat särskilda anordningar.

Länsstyrelserna hava genom kungl. cirkulär erhållit bemyndigande att i och för

handläggning av kommunal- och municipalfullmäktigval i erforderlig utsträckning

förordna extra avdelningschefer och annan personal. (Jfr. Kungl. Maj:ts prop.

år 1921, nr 2, femte huvudtiteln, punkt 33.) — Samma utväg vore givetvis användbar

även vid sammanräkningarna vid landstingsmannavalen, därest dessa

överflyttades på länsstyrelserna.

Har antagandet, att kommunalfullmäktiginstitutionen icke skulle komma att

införas i större utsträckning, visat sig icke riktigt, så torde uttalandet, att valen

av kommunalfullmäktige och av landstingsman borde företagas i enahanda ordning,

däremot äga giltighet, även i fråga om den sammanräknande myndigheten.

Men att lägga röstsammanräkningarna vid samtliga dessa val å domhavandena

lärer icke kunna ifrågasättas. Dessa förrättningar höra väl dock närmare till en

administrativ än en dömande myndighet. De höra ju också nära samman med

motsvarande åt länsstyrelserna anförtrodda befattning med valen till andra

kammaren.

Inom länsstyrelserna torde numera finnas god tillgång på fullt kompetenta

personer för ifrågavarande arbete, under det domhavandena väl alltid komma att

känna sig ganska främmande för denna uppgift.

Ett tidigare framställt förslag att anförtro sammanräkningarna vid samtliga

inom ett län förekommande val åt en särskild kommission kan väl synas värt

beaktande. För besättande av en sådan torde man dock vara hänvisad till den

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120. 45

inom länsstyrelserna förefintliga sakkunskapen, och hela institutionen synes vid

sådant förhållande innebära eu onödig omgång. Den förut antydda utvägen med

extra avdelningschefer och annan extra personal ligger onekligen närmare och

kommer säkert att ställa sig billigare. Visserligen skulle ju även sammanräkningarna

vid stadsfullmäktigvalen och vid landstingsmannavalen i städerna kunna

uppdragas åt kommissionen och enhetligheten i förfarandet sålunda bliva större.

Det torde dock ur andra synpunkter icke vara lämpligt att överflytta detta arbete

från magistraterna på annan myndighet.

De sakkunniga vilja ytterligare påpeka, att vi i vårt förslag om officiella

valförberedelser räknat med länsstyrelsernas medverkan. En kommission skulle

därvid icke kunna göra samma nytta, såvida den icke utrustades med kansli och

arkiv samt gjordes mera konstant. I allt fall torde allmänheten finna sig bättre

tillrätta med att i dessa angelägenheter kommunicera med länsstyrelserna än med

ett nytt och mera tillfälligt ämbetsverk. Att uppdraga valförberedelserna och

sammanräkningarna åt olika myndigheter torde också vara olämpligt. Om någon

tanke finnes på införande av officiella valförberedelser i enlighet med de sakkunnigas

Betänkande II, synes alltså frågan om inrättande av en särskild kommission

för röstsammanräkningarna böra vila.

A andra sidan torde det vara av vikt, att frågan om förrättandet av röstsammanräkningarna

vid landstingsmannavalen blir ordnad till 1922 års val.»

I likhet med proportionsvalssakkunniga anser jag starka skäl tala för

ett överflyttande av sammanräkningarna vid landstingsmannaval på landet

från domhavaudena till länsstyrelserna. Enligt vad jag i det föregående

förordat skall hädanefter vid sammanräkning av landstingsmanna- samt

kommunal- och municipalfullmäktigval tillämpas samma sammanräkningsmetod

som vid andrakammarvalen. Det är vid sådant förhållande utan

tvivel i hög grad önskvärt, att sammanräkningarna av dessa val i största

möjliga utsträckning koncentreras på en och samma myndighet, som

härigenom vinner ökad erfarenhet och skicklighet vid metodens tillämpning.

Då såväl andrakammarvalen som kommunal- och municipalfullmäktigvalen

enligt redan gällande bestämmelser sammanräknas av länsstyrelserna,

synes mig ur nyss angivna synpunkt den föreslagna överflyttningen

vara lämplig och av förhållandena påkallad. Såsom de sakkunniga

framhållit torde länsstyrelserna numera äga god tillgång på

krafter, som äro kompetenta för ifrågavarande arbete. I detta hänseende

vill jag erinra om den utbildningskurs i tillämpning av de nya sammanräkningsbestämmelserna,

som Kungl. Maj:t låtit under augusti månad

1921 anordna och vari deltagit en tjänsteman från varje länsstyrelse.

Jämväl må framhållas, att Kungl. Maj:t vid de under de senare åren

iörrättade valen bemyndigat länsstyrelserna att i fall av behov förordna

extra avdelningschefer och annan personal för biträde vid sammanräkningarnas

verkställande.

Tidigare hava från vissa länsstyrelser försports klagomål rörande

svårigheten att inom författningsenlig tid medhinna sammanräkningarna

Departe
ments
chefen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 120.

av kommunalfullmäktigvalen, och spörsmålet om undanröjande av denna

svårighet har för utredning överlämnats till kommunalförfattningssakkunniga,

vilka i sitt i det föregående omförmälda, den 12 februari

1921 avgivna betänkande II framlagt förslag i sådant syfte. Detta går

i huvudsak ut på kommunalfullmäktigvalens förrättande tidigare under

hösten än för närvarande är stadgat och på upphävande av det i kommunalförordningen

förekommande stadgandet därom, att sammanräkning

skall vara påbörjad inom fjorton dagar från valets förrättande. Jag kommer

i det följande att föreslå författningsändring i den riktning, kommunalförfattningssakkunniga

förordat. Vinnér detta förslag bifall, komma länsstyrelserna

att för sammanräkningarna förfoga över en vida längre tid

än för närvarande, och de med sammanräkningarna förknippade olägenheterna

torde till följd härav bliva i väsentlig mån undanröjda. Betänklighet

synes vid sådant förhållande icke behöva möta mot att överflytta

sammanräkningen av landstingsmannavalen till länsstyrelserna, under

förutsättning att dessa erhålla tillräcklig tid jämväl för detta arbete. I

sådant hänseende synes mig den nuvarande bestämmelsen i landstingsförordningen

§ 5 mom. 2 e) om sammanräkningens påbörjande inom

fjorton dagar från valförrättningarnas avslutande böra utgå.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker jag dessa sammanräkningars

överflyttande från domhavandena till länsstyrelserna.

Förslaget i förevarande del innebär ändringar i dels landstingsförordningen

§ 5 mom. 2 d) et. 11, mom. 2 e) och mom. 4 samt §§12 och

13, dels ock lagen den 20 maj 1921 § 7 st. 4. Därest dessa ändringsförslag

antagas, tarvas ändring jämväl i kungörelsen den 4 mars 1910

om insändande till statistiska centralbyrån av vissa valprotokoll, valsedlar

och valstatistiska uppgifter, ett ärende som jag senare torde få tillfälle

anmäla för Kungl. Maj:t.

ifrågasatt Proportionsvalssakkunniga hava vidare framlagt förslag till sådana

tillämpning ändringar i stadna!! den 13 iuni 1913 om proportionellt valsätt vid vissa

sammanräk- val inom landsting och stadsfullmäktige m. m., som erfordras för att

ningsmetoden (jesga val den nya proportionella sammanräkningsmetoden skall vinna

vid vissa val . j r r o

inom lands- tillämpning.

Itads^och I anledning härav vill jag erinra, att denna fråga var föremål för

kommunal- bedömande vid 1921 års riksdag i anledning av en inom första kamfuiimäktige.

maren väckt motion, nr 225, däri hemställdes, att riksdagen ville hos

Kungl. Maj:t begära utredning om nytt valsätt, på basis av det då framlagda

förslaget om proportionellt valsätt vid riksdagsmannaval, för val

såväl till som inom landsting, stadsfullmäktige och kommunalfullmäk
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 120.

47

tige etc. Denna motion behandlades av konstitutionsutskottet i samband

med Kungl. Majrts proposition nr 353, varigenom förslag framlades om

den nya sammanräkningsmetodens tillämpande vid val till riksdagen.

Utskottets majoritet avstyrkte (utlåtande nr 49) såväl Kungl. Mapts proposition

som motionen, men ett antal reservanter inom utskottet hemställde

om bifall i huvudsak till propositionen samt om skrivelse till

Kungl. Maj:t med begäran om förslag om metodens införande vid val

till landsting samt stads- och kommunalfullmäktige. I sin motiveringanförde

reservanterna:

»Motionären förordar, att den i det kungl. förslaget ingående nya

valmetoden måtte snarast komma till tillämpning vid val såväl till som

inom landsting, stadsfullmäktige, kommunalfullmäktige etc., och föreslår

i detta syfte en skrivelse till Kungl. Maj:t. Då det torde vara obestridligt,

att bristerna i nuvarande sammanräkningsmetod framträtt icke blott

vid val till riksdagen, utan även vid val till övriga representativa mynlieter

såsom till landsting, stadsfullmäktige och kommunalfullmäktige,

synes det önskvärt, att den nya förbättrade metoden måtte snarast möjligt

komma till användning även vid dylika val. Till ett omedelbart införande

av densamma även vid val inom ifrågavarande myndigheter anse

vi däremot icke tillräckliga skäl förefinnas. Med denna begränsning

vilja vi alltså föreslå en skrivelse i motionens syfte.»

Reservanternas hemställan bifölls av riksdagen. I dess skrivelse i

ämnet, nr 320, göres intet uttalande rörande den nya sammanräkningsmetodens

införande vid val inom de ifrågavarande representativa korporationerna.

Såsom proportionsvalssakkunniga i annat sammanhang (på tal om valen

till riksdagens utskott) anfört, måste det visserligen, om inga särskilda skäl

till avvikelser föreligga, anses mest ändamålsenligt att för samtliga offentliga

proportionsval tillämpa samma valmetod. Då emellertid mig veterligen

den nuvarande sammanräkningsmetoden icke i avseende å nu ifrågavarande

val medfört några egentliga olägenheter, synes det tveksamt, huruvida

skäl för närvarande föreligger till lagändring i denna del. I detta

hänseende är jag alltså av samma uppfattning som förenämnda reservanter

i 1921 års konstitutionsutskott, mot vilkas mening på denna

punkt någon opposition icke torde hava yppats inom riksdagen.

De sakkunniga hava i sitt nu ifrågavarande utlåtande framlagt förslag

om införande av proportionellt valsätt vid val av riksdagens revisorer

samt om den nya sammanräkningsmetodens tillämpning såväl vid

nämnda val som vid val till riksdagens utskott. Enligt vad chefen för

Departe
ments
chefen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Tillämpning

av den nya

samman*''äkningametodcn

vid elektorsvalen.

justitiedepartementet meddelat mig, har han icke för avsikt att hos

Kungl. Maj:t hemställa om avlåtande av förslag i dessa ämnen till innevarande

års riksdag. Då särskilt frågan om sammanräkningsmetoden

vid valen till riksdagens utskott äger samband med spörsmålet om sammanräkningsförfarandet

vid val inom landsting och stadsfullmäktige m. fl.

kommunala korporationer, torde den omständigheten, att nämnda till

justitiedepartementet hörande förslag ej nu framläggas, även utgöra ett

skäl att låta tillsvidare anstå med framställning om ändrad samrnanräkningsmetod

för de ifrågavarande kommunala valen. Härtill kommer,

att frågan om införande av proportionellt valsätt vid vissa på landsting

samt stads- och kommunalfullmäktige ankommande val, utöver vad därom

redan är stadgat, blivit den 30 maj 1919 för utredning överlämnad till

kommunalförfattningssakkunniga, vilka i denna del ännu icke inkommit

med utlåtande. Och onekligen skulle det vara av intresse att, innan

metodfrågan upptages till avgörande, vinna kännedom icke blott angående

den omfattning, vari proportionellt valsätt, med stöd av därom

gällande bestämmelser, hittills kommit till användning vid dessa val, samt

angående frågan, huruvida behov yppats av införande i utsträckt omfattning

av proportionellt valsätt inom korporationerna i fråga, utan även

rörande de olägenheter, som tilläventyrs varit förenade med den nuvarande

metodens användning inom nämnda korporationer. Tillsvidare bör

den nuvarande metoden enligt min mening kunna utan olägenhet bibehållas,

så mycket hellre som erfarenheten torde hava visat, att i de

tämligen sällan förekommande fall, då dessa val skett proportionellt,

samtliga medlemmar av ett parti i allmänhet röstat med likalydande

valsedlar,, vilket haft till följd, att vid kan-didatnamnens ordnande inom

partierna varje, uträkningsförfarande varit överflödigt.

Av dessa skäl anser jag mig icke för närvarande böra tillstyrka

framläggande av förslag i den av proportionsvalssakkunniga i förevarande

hänseende förordade riktning.

I sitt i det föregående omförmälda utlåtande hava proportionsvalssakkunniga

jämväl föreslagit, att den nya proportionella sammanräkningsmetoden

skall vinna tillämpning vid utseende av elektorer för val

till riksdagens första kammare och suppleanter för dem, och hava de

sakkunniga utarbetat förslag till härav föranledda ändringar i lagen om

val till riksdagen. Efter samråd med chefen för justitiedepartementet

har jag funnit, att denna fråga lämpligen bör i förevarande sammanhang

upptagas till bedömande.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

49

I likhet med de sakkunniga anser jag, att om den nya sammanräkningsmetoden

införes vid de kommunala fullmäktigvalen, den bör

komma till användning även vid utseende av ifrågavarande elektorer

och suppleanter. Såsom stöd för denna min uppfattning torde jag kunna

inskränka mig till att hänvisa till innehållet i 4 och 5 §§ i lagen om

val till riksdagen, varav framgår, att dessa val skola förrättas i samband

med stadsfullmäktigvalen och enligt regler, som i huvudsak överensstämma

med vad som gäller för sistnämnda val. Särskilt är att märka,

att rösterna skola sammanräknas på samma sätt som för val av stadsfullmäktige

är stadgat.

För den nya metodens införande i avseende å dessa val erfordras

vissa ändringar i 5 och 7 §§ i vallagen. Förslagen till dessa ändringar

äro avfattade i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i de

förslag, för vilka jag i det föregående redogjort.

I detta sammanhang torde böra till behandling upptagas jämväl

den av proportionsvalssakkunniga i deras omförmälda, den 31 december

1921 avgivna utlåtande berörda frågan om åtgärder till förebyggande

av masskasseringar vid landstingsmannaval. Denna fråga hade överlämnats

till de sakkunniga för utredning i anledning därav att riksdagen

i skrivelse den 10 april 1918, nr 112, hos Kungl. Maj:t anhållit, att

Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning om de åtgärder, som kunde

vidtagas till undanröjande av de med s. k. masskassering av valsedlar

vid val till landstingen förenade olägenheter samt för riksdagen framlägga

de förslag, som av utredningen kunde påkallas, och i övrigt vidtaga

de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda.

I en annan skrivelse av den 10 april 1918, nr 113, hade riksdagen

gjort enahanda hemställan beträffande andrakammarvalen. I fråga om

dessa val framlade de sakkunniga i sitt betänkande I vissa förslag, vilka

lågo till grund för Kungl. Maj:ts propositioner nr 326 och 327 år 1920

och nr 242 år 1921. I dessa propositioner, vilka biföllos av riksdagen,

begärdes anslag för tillhandahållande vid andrakammarvalen 1920 och

1921 av valkuvert och omslag till desamma samt för tryckning av en

promemoria för valförrättare m. m. varjämte föreslogos vissa ändringar

i lagen om val till riksdagen i syfte att förebygga masskasseringar.

I sitt nu föreliggande betänkande hava de sakkunniga beträffande

landstingsmannavalen föreslagit i huvudsak enahanda åtgärder som av

dem tidigare förordats i fråga om andrakammarvalen.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 106 höft. (Nr 120.)

Departe

ments
chefen.

Åtgärder mot

masskasseringar

vid

landstingsmannaval.

De sakkunniga.

1554 kl 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. ■Maj:ts Proposition Nr 120.

Beträffande först frågan om tillhandahållande av valkuvert framhålla

de sakkunniga, att vid valet 1918 två fall och vid valet 1919 endast

ett fall av maöskassering inträffat, vilka vore av den art, att det officiella

tillhandahållandet av valkuvert kunnat förväntas verka preventivt.

Vid valet år 1918 voro nämligen i en kommun valkuverten av olika

storlek, i en annan saknade de då ännu föreskriven utskärning, varför

rösttalet antecknats å kuvertens yttersida. Vid valet år 1919 — vid

vilket föreskriften om en utskärning å valkuvertet till följd av den lika

rösträttens införande bortfallit — voro i ett valdistrikt valkuverten icke

ogenomskinliga.

Om sålunda, säga de sakkunniga, masskasseringsstatistiken icke

talade särskilt stax-kt för nödvändigheten av valkuverts tillhandahållaude,

hade däremot sådana fall, vilka distributionen av kuvertomslag vore

ägnad att förebygga, inträffat till större antal. År 1918 hade i 19 fall

och år 1919 i 11 fall kasseringar föranletts av fel i avseende å valsedelskonvoiuten.

Av dessa hade år 1918 i 7 fall och år 1919 i 5 fäll

kasseringarna föranlett valens upphävande. Dessa siffror torde, säga de

sakkunniga, även beträffande landstingsmannavalen motivera tillhandahållandet

från det offentligas sida av kuvertomslag. Då emellertid numera

de valtekniska förutsättningarna vid båda slagen av val, till andra

kammaren och till landstingen, vore i stort sett desamma, syntes det

ändamålsenligt att genomföra likformigheten även med hänsyn till valkuverten.

De sakkunniga tillstyrkte därför även för landstingsmannavalen

tillhandahållande från statens sida av valkuvert och kuvertomslag.

I sitt betänkande I föreslogo de sakkunniga till förebyggande av

masskassering vid andrakammarvalen vissa ändringar i vallagen. Dessa

ändringar avsågo bl. a. 69 och 70 §§ i nu gällande vallag. Såsom jag

i det föregående omnämnt hava de sakkunniga i sitt senast avgivna

utlåtande föreslagit mot berörda ändringar svarande ändringar i förordningen

om landsting § 5 mom. 2 d) st. 10 och 11. De hava därvid

utgått från att valuträkningen överflyttats från domhavandena till länsstyrelserna.

Förändringarna hava, säga de sakkunniga, till syfte dels

att uttryckligen framhålla möjligheten av valsedlarnas inläggande i ett

eller flera omslag — den senare anordningen vore ägnad att förebygga

sådan kassering, som berodde på att omslaget omkring valkuverten framkomme

i skadat skick till länsstyrelsen (§ 5 mom. 2 d) st. 10), dels att

förtydliga stadgande^ rörande det slutliga förfarandet vid valhandlingarnas

insändande i ändamål att förekomma, att valkuverten, valprotokollet

och röstlängden inlades i ett gemensamt omslag utan att valku
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

*Kungl. Maj:ts Proposition Nr ISO

51

verten förut inlagts i särskilt eller särskilda inneromslag, varigenom en

förberedande granskning av valhandlingarna genom Konungens befallningshavande

omöjliggjordes (§ 5 mom. 2 d) st. 11).

I överensstämmelse med den uppfattning, som kommit till uttryck

såväl i 1918 års riksdags skrivelse nr 112 som i de sakkunnigas betänkande,

anser jag, att särskilda åtgärder böra vidtagas till förebyggande

av masskasseringar vid landstingsmannavalen under innevarande år. I

första hand synes mig därvid böra ifrågakomma att genom till valförrättarna

utsända promemorior erinra dessa om det väsentligaste av vad

de i avseende å valförrättningarna hava att iakttaga. Om behovet och

lämpligheten av en dylik åtgärd torde delade meningar knappast vara

rådande. Riksdagen har för sin del starkt understrukit vikten härav.

Huruvida promemoriorna böra innehålla anvisningar icke blott i avseende

å landstingsmannavalen utan även beträffande andrakammarvalen samt

kommunalfullmäktigvalen synes tillsvidare böra lämnas öppet. Promemoriorna

torde böra i god tid före valen genom länsstyrelserna distribueras

till vederbörande. Kostnaderna för promemoriornas tryckning

synas böra bestridas från det under femte huvudtiteln anvisade förslagsanslaget

för tryckningskostnader. Någon särskild framställning till riksdagen

om anslag för detta ändamål torde sålunda icke behöva göras.

I avseende å det ifrågasatta tillhandahållandet av valkuvert ställer

''jag mig mera tveksam. Av de sakkunnigas utredning framgår nämligen,

att fel i avseende å valkuverten endast i ett obetydligt antal fall givit

anledning till kasseringar vid de båda senaste landstingsmannavalen.

Yidare torde den omständigheten, att vid de senaste andrakammarvalen

valkuvert på statens bekostnad tillhandahållits, icke vara av beskaffenhet

att med nödvändighet föranleda en liknande anordning i avseende å

ifrågavarande kommunala val, särskilt som även i andra hänseenden

(t. ex. beträffande bestridandet av kostnaderna för kuvert för valsedelsförsändelser)

olika bestämmelser råda vid politiska och vid kommunala

val. Den föreslagna anordningen skulle måhända även medföra konsekvenser

för kommunal- och stadsfullmäktigvalens del. Och ett tillhandahållande

från statens sida av valkuvert vid alla dessa val skulle draga

avsevärda kostnader. Men även om anordningen skulle avse endast

landstingsmannavalen, skulle kostnaderna icke bliva obetydliga, vilket

framgår bl. a. av de belopp, som i fråga om andrakammarvalen beräknats

i propositionerna nr 326 år 1920 och nr 242 år 1921. Såframt

icke särdeles vägande skäl kunna anses tala för anordningen i fråga —

och så är enligt min mening icke fallet — synes densamma därför icke

Departe
ments
chefen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.is L''roposition Nr ISO''.

böra komma till stånd. Icke heller för kuvertens tillhandahållande av

staten till självkostnadspris finner jag tillräckliga skäl föreligga.

Vad angår kuvertomslagen finner jag saken kunna enklast och lämpligast

ordnas på det sätt, att i de promemorior, vilka enligt vad ovan

anförts böra enligt min mening utsändas till valförrättarna, lämnas anvisning

på leverantör, som tillhandahåller sådana omslag av betryggande

beskaffenhet, och inskärpes vikten av att fullt ändamålsenliga

omslag komma till användning. Eventuellt skulle i promemoriorna kunna

meddelas en liknande anvisning i fråga om valkuvert.

Beträffande slutligen de författningsändringar, som av de sakkunniga

föreslagits i syfte att förebygga masskasseringar vid landstingsmannaval,

får jag hänvisa till de ändringar i landstingsförordningen § 5

mom. 2 d) st. 10 och 11, vilka i det föregående av mig tillstyrkts och

som ansluta sig till vad de sakkunniga föreslagit.

II. Upphörande av den successiva förnyelsen av kommunal-, municipal- och

stadsfullmäktige samt ändrad tid för deras väljande in. in.

Omförmälda av kommunalförfattningssakkunniga avgivna betänkande,

vilket såsom bilaga är fogat till detta protokoll, behandlar dels frågan

om upphörande av den successiva förnyelsen av kommunal-, municipaloch

stadsfullmäktige samt ändrad tid för desammas väljande och vissa

andra i samband därmed stående frågor, dels ock frågan om gränsen

mellan kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges befogenhet.

I de delar, som angå sistnämnda fråga, har detta betänkande redafr

varit föremål för behandling av Kungl. Maj:t och resulterat i Kungl.

Maj:ts proposition nr 299 till 1921 års riksdag, som av sagda riksdag

utan större förändringar antagits (Sv. förf.-saml. nr 251/1921). Då

betänkandet anmäldes i statsrådet den 18 mars 1921, gjorde föredragande

departementschefen beträffande frågan om den successiva förnyelsens

upphörande m. m. följande uttalande till statsrådsprotokollet:

»Emellertid förklara de sakkunniga i sitt betänkande (sid. 36 o. ff.), att det

av dem föreslagna upphävandet av den successiva förnyelsen, varigenom antalet

på en gång valda fullmäktige skulle komma att fördubblas, med nödvändighet

förutsatte, att valsättet vid fullmäktigval underkastades en revision, i viss mån

motsvarande den, som för närvarande vore ifrågasatt för riksdagsmannavalen.

De sakkunniga förutsätta sålunda, att, om den successiva förnyelsen nu avskaffas,

frågan om ett nytt valsätt vid de kommunala fullmäktigvalen skall

erhålla sin lösning vid 1922 års riksdag. Denna de sakkunnigas uppfattning om

en reform av valsättet såsom förutsättning för den successiva förnyelsens avskaffande

delas av mig, och anser jag på grund härav, att frågan om den

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120. 53

successiva förnyelsens avskaffande icke nu bör upptagas till prövning utan behandlas

först i. samband med frågan om ny valmetod. Ett dylikt förfarande

torde vara så mycket lämpligare, som detsamma icke lärer behöva medföra något

som helst uppskov med tillämpningen av de utav de sakkunniga föreslagna reformerna.

Aven om förslag i ämnet antages först av 1922 års riksdag, kunna,

såsom de sakkunniga föreslagit, de första fullmäktigvalen med tillämpning av de

nya bestämmelserna äga rum under hösten 1922, detta under förutsättning, att,

i enlighet med de sakkunnigas uppfattning, i anledning av den successiva förnyelsens

avskaffande någon ändring icke vidtages i de nuvarande bestämmelserna

angående valkretsindelning vid fullmäktigval. Aven med hänsyn till önskvärdheten

av att rörande de ifrågasatta reformerna inhämta utlåtanden från länsstyrelserna

och vissa kommunala myndigheter, torde ett uppskov vara tillrådligt.

»

I det föregående liar jag tillstyrkt framläggande av förslag till ny

sammanräkningsmetod vid de kommunala fullmäktigvalen. Då vidare

de sakkunnigas förslag beträffande den successiva förnyelsens avskaffande

m. m. varit föremål för utlåtanden från länsstyrelserna samt vissa kommunala

korporationer och myndigheter, förefiunas sålunda nödiga förutsättningar

för att sistnämnda reformförslag nu skall kunna göras till föremål

för framställning från Kungl Maj:ts sida till riksdagen.

Under hänvisning till den av de sakkunniga i förevarande fråga

meddelade historiken får jag angående den tidigare riksdagsbehandlingen

av förevarande frågor erinra om att 1917 års riksdag i anledningav

tvenne inom första kammaren väckta motioner (nr 43 och 44) i

skrivelse den 9 juni 1917 (nr 308) anhöll, att Kungl. Maj:t ville låta

för 1918 års riksdag framlägga förslag till sådana ändringar i gällande

kommunalförfattningar, att val av landstingsman och stadsfullmäktige

samt eventuellt även andra kommunala val i högre grad än då vore fallet

bleve sammanförda till en och samma tidpunkt. Efter att hava inhämtat

yttranden från länsstyrelser, landsting, stadsfullmäktige, magistrater och

stad sstyrelser, framlade Kungl. Maj:t i proposition till 1918 års lagtima

riksdag, nr 261, förslag till vissa ändringar i förordningarna om kommunalstyrelse

på landet och i stad samt i förordningen om landsting, gående

ut på ett upphävande av den successiva förnyelsen av kommunalfullfullmäktige,

stadsfullmäktige och landsting. 1 samband härmed föreslogos

vissa ändringar i bestämmelserna om fallmäktiges antal samt valkretsindelningen

vid fullmäktigval. Konstitutionsutskottet, som hade att

behandla förevarande proposition jämte vissa i anledning av densamma

väckta motioner, förordade i sitt utlåtande nr 21 Kungl. Maj:ts proposition,

i vad densamma anginge ett upphävande av den successiva förnyelsen

av landsting, men hemställde tillika, med godtagande i huvudsak

Historik.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj:ts Proposition Nr ISO.

av vissa i motionerna nr 162 och nr 163 i första kammaren framställda

förslag, att riksdagen måtte besluta vissa andra ändringar i landstingsförordningen,

gående ut på att landstingsmannavalen skulle förläggas

till sista söndagen i september, samt att såsom vilande till vidare grundlagsenlig

behandling antaga ett förslag till ändring i riksdagsordningen,

enligt vilket val av riksdagsmän i andra kammaren skulle verkställas

första söndagen i september. Utskottet hemställde vidare, att Kungl.

Maj:ts proposition, i vad den rörde avskaffandet av den successiva förnyelsen

av fullmäktige, icke måtte vinna riksdagens bifall, samt att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående

införande av viss för land och stad gemensam arbetsfri valdag på

söckendag. Mot utskottets utlåtande framfördes flera reservationer, av

vilka två gingo ut på att utskottet bort tillstyrka upphävandet av den

successiva förnyelsen jämväl för fullmäktigkorporationerna. Emellertid

vann varken Kungl. Maj:ts eller utskottets förslag bifall av någondera

kammaren, utan riksdagen anhöll i skrivelse den 19 juni 1918, nr 454,

att Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om utredning av frågan om införande

av eu för hela landet gemensam valdag på hösten, alternerande

för valen till andra kammaren och landstingsmannavalen, samt till nästa

års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Med anledning av denna riksdagsskrivelse framlade Kungl. Maj:t i

propositioner (nr 121 och 374) till 1919 års lagtima riksdag förslag till

sådana ändringar i förordningen om landsting och i riksdagsordningen,

att landstingsmannavalen inom samtliga valkretsar skola avse samma tid

samt dessa val och valen till riksdagens andra kammare skola — i allmänhet

å den tredje söndagen i september eller närmast därförut infallande

lördag — över hela riket förrättas, de förra åren 1922, 1926,

1930 o. s. v., de senare åren 1924, 1928, 1932 o. s. v. Dessa propositioner

blevo av konstitutionsutskottet tillstyrkta och antogos av riksdagen

(Sv. förf.-saml. år 1919 nr 332 och år 1921 nr 20). Ny lag

om val till riksda gen antogs 1920 (Sv. förf.-saml. år 1920 nr 796 med

ändringar år 1921 nr 16, 104, 168 och 316).

Sedan sålunda den successiva förnyelsen av landstingen avskaffats,

hemställdes vid 1920 års riksdag i motion i första kammaren, nr 42, att

riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.

Magt till nästa riksdag framlägga förslag om upphävande av den

successiva förnyelsen av stadsfullmäktige i stad, stadsfullmäktige i Stockholm

samt kommunal- och municipalfullmäktige. Med anledning av

denna motion anhöll riksdagen i enlighet med hemställan i konstitutionsutskottets

utlåtande nr 6 och memorial nr 134, det täcktes Kungl. Maj:t

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kuiu/I. Maj:ts Proposition Nr 120. 55

låta verkställa utredning och till nästa års riksdag framlägga därav föranledda

förslag dels om upphävande av den successiva förnyelsen av

fullmäktigkorporationerna, dels ock om sammanförande av valen till desamma

till samma år som valen av landsting.

Kommunalförfattningssakkunniga, åt vilka Kung]. Maj:t uppdragit

den av riksdagen begärda utredningen av förevarande fråga, föreslå i

sitt betänkande den successiva förnyelsens avskaffande för samtliga fullmäktigkorporationer,

under förutsättning, att de av Kung]. Maj:t och

riksdagen år 1921 antagna bestämmelserna angående ny valmetod vid

val till riksdagens andra kammare, synnerligast i vad de avse avskaffande

av reduktionsregeln, komrne att tillämpas jämväl vid de kommunala

representantvalen. I enlighet härmed skulle vissa ändringar företagas i

§ 28 mom. 2 och § 29 mom. 1 i förordningen o''m kommunalstyrelse

på landet, § 31 i förordningen om kommunalstyrelse i stad samt § 17

i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.

De ändringar i bestämmelserna om val av kommunalfullmäktige,

som av de sakkunniga föreslagits, komma automatiskt att avse jämväl

fattigvårdsfullmäktige, som i enlighet med bestämmelserna i 6 § av den

år 1919 ändrade lagen om fattigvården kunna eller skola förekomma i

de fall, där två eller flera kommuner förenat sig till ett fattigvårdssamhälle.

De sakkunniga föreslå vidare vissa smärre ändringar i de i § 28

mom. 1 i förordningen om kommunalstyrelse på landet och § 2-1 i förordningen

om kommunalstyrelse i stad intagna bestämmelserna, om antalet

fullmäktige i förhållande till folkmängden, vilka ändringar avse att

giva kommunerna större valfrihet än nu med avseende på fullmäktigantalet

och att låta gränserna i fråga om antalet fullmäktige för på

varandra följande storleksgrupper av kommuner delvis gå in i varandra.

Vidare föreslås sådana tillägg till § 28 mom. 2 av förordningen

om kommunalstyrelse på landet och § 31 av förordningen om kommunalstyrelse

i stad, att i landskommun eller stad, där val av fullmäktige sker

första gången, valet icke skall avse längre tid än till början av den

period, för vilken allmänna val av fullmäktige i rikets landskommuner

och städer äga rum; att: om landskommun eller stad fattat beslut om

ändring av fullmäktiges antal, särskilt fullmäktigval icke i anledning

därav må företagas, utan kommunens eller stadens förutvarande fullmäktige

företräda densamma intill utgången av den tid, för vilken de

blivit valda; samt att detsamma skall gälla, där ändring av fullmäktiges

antal påkallas av folkmängdens ökning eller minskning. Till § 27 i

De sakkunnigas

förslag.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

förordningen om kommunalstyrelse på landet och § 7 i förordningen

om kommunalstyrelse i stad föreslås sådant tillägg, att i landskommun

eller stad med fullmäktige, vars folkmängd efter fullmäktiginstitutionens

införande nedgått till 1,500 eller därunder, kommunens eller stadens

beslutanderätt fortfarande skall utövas av fullmäktige, därest icke kommunalstämman

respektive allmänna rådstugan annorlunda beslutar.

Sakkunnigförslaget går vidare ut på att fullmäktigvalen över hela

riket för framtiden skola förrättas under samma år som landstingsmannavalen,

d. v. s. åren 1922, 1926, 1930 o. s. v. Då andrakammarvalen

enligt gällande bestämmelser skola äga rum under åren 1924, 1928,

1932 o. s. v., skulle sålunda åren 1923, 1925, 1927 o. s. v. bliva fria

från kommunala och politiska representantval. Ett sammanförande av

fullmäktigval och landstingsmannaval till en och samma dag hava de

sakkunniga däremot icke kunnat förorda. Däremot föreslås sådan

ändring i nu gällande bestämmelser, att fullmäktigvalen i samtliga städer

och landskommuner förläggas till tiden 16 september—20 oktober.

Åndringsförslagen i fråga avse jämväl Stockholm, där stadsfullmäktigvalen

för närvarande äga rum i mars och stadsfullmäktiges tjänstgöringstid

löper från den 1 därpå följande april. De föreslagna bestämmelsernas

tillämpning på Stockholms stad skulle innebära, att jämväl

i denna stad fullmäktiges mandatstid skulle börja den 1 januari året

näst efter det, då valet skett. De sålunda föreslagna reformerna i fråga

om tiden för fullmäktigvalens förrättande komma till uttryck genom

ändring av eller tillägg till § 29 mom. 5 a) i förordningen om kommunalstyrelse

på landet, § 14 mom. 2 och § 31 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad samt §§ 6 och 19 i förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm ävensom genom vissa övergångsbestämmelser till

sagda förordningar.

Samtidigt med ändringen av § 14 mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad hava de sakkunniga i kraft av sitt uppdrag att

genom lämpliga bestämmelser söka underlätta valdeltagandet föreslagit

visst tillägg till paragrafens första moment, avseende att möjliggöra

allmän rådstugas hållande å annat ställe än rådhuset. Genom ett sådant

tillägg avses att råda bot mot det förhållandet, att i rådhuset förefintliga

lokaler efter den allmänna och lika rösträttens införande understundom

äro otillräckliga för den allmänna rådstuga, vid vilken stadsfullmäktigvalen

förrättas, och mot härav förorsakad trängsel i vallokalen och

försvårat valdeltagande.

Åven den successiva förnyelsen av kommunalnämnd skall enligt de

sakkunnigas förslag upphöra, detta med hänsyn till det ringa antalet

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120. 57

ledamöter i sådan nämnd, varigenom med successiv förnyelse proportionalismen

ej kan komma till vederbörlig rätt. Val av ledamöter och

suppleanter i kommunalnämnd skall enligt de sakkunnigas förslag förrättas

i december månad under andra året efter det, då allmänna val till

kommunalfullmäktige i rikets kommuner enligt gällande bestämmelser

ägt rum. De föreslagna ändringarna beröra § 42 i kommunalförordningen

för landet. För reformens fullständiga genomförande tiar dessutom föreslagits

sådan övergångsbestämmelse, att i hela riket hithörande val komma

att äga rum åren 1924, 1928, 1932 o. s. au Beträffande val av fångvårdsstyrelse,

för vilka val inga bestämmelser finnas, som'' möjliggöra

ledamöternas och suppleanternas tillsättande genom proportionella val,

föreslås däremot den nuvarande valordningens bibehållande. För vinnande

av detta syfte kräves på grund av ändringarna beträffande val av

kommunalnämnd tilläggande av ett särskilt moment i 12 § fattigvårdslagen.

För reformering av sammanräkningsförfarandet föreslå de sakkunniga

sådan lydelse av § 29 mom. 5 c) i kommunalförordningen för landet,

att Konungens befallningshavande skall vid offentlig förrättning, varom

kungörelse utfärdas, fortast möjligt verkställa sammanräkning av de

röster, som vid kommunalfidlmäktigval inom länet avrgivits. Den om

förrättningen utfärdade kungörelsen skall innehålla uppgift om den ordningsföljd,

i vilken sammanräkningen, därest hinder icke möter, kommer

att för de olika kommunerna företagas, och skall senast sex dagar före

förrättningens början uppläsas i dessa kommuners kyrkor. Valens utgång

skall kungöras omedelbart beträffande varje kommun genom uppläsningav

protokollet. Med protokollets uppläsning skall valet för den kommunen

vara avslutat. Härigenom skulle, framhålla de sakkunniga, sammanräkningsförrättningen

för länets fullmäktigkommuner i viss mån även

formellt bliva en sammanhängande förrättning med iakttagande dock, att

förrättningen för varje kommun blir slutförd för sig.

Beträffande motiveringen för de sakkunnigas förslag hänvisas till

betänkandet sid. 29—72.

Över kommunalförfattningssakkunnigas förslag hava utlåtanden infordrats

från länsstyrelserna, varjämte de kommunala fullmäktigkorporationerna

samt magistrater och stadsstyrelser lämnats tillfälle att yttra

sig i ärendet. Vidare haA7a de sakkunniga under pågående utredning

inhämtat utlåtanden från överståthållarämbetet samt Stockholms stadsfullmäktige

och magistrat angående deras ställning till förevarande förslag,

i vad de angå huvudstaden. Stadsfullmäktige hava därATid till sitt

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 106 käft. (Nr 120.) i55t 21 8

Inkomna

yttranden.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Proposition Nr 120.

58

utlåtande fogat av stadskollegiet begärda yttranden från de fyra partiernas

valorganisationer i huvudstaden.

Yttranden över förslaget i dess helhet eller delar därav föreligga

sålunda från samtliga 25 länsstyrelser, från fullmäktige i 47 städer och

38 landskommuner och municipalsamhällen, från 48 magistrater och

stadsstyrelser, från 3 drätselkamrar och municipalnämnder samt från 4

partiorganisationer, d. v. s. från sammanlagt 165 myndigheter och korporationer.

Av dessa myndigheter och korporationer har det stora flertalet tillstyrkt

eller förklarat sig icke hava något att invända mot de av de

sakkunniga framlagda förslagen. För den successiva förnyelsens avskaffande

hava sålunda uttalat sig 22 länsstyrelser, 35 stadsfullmäktigkorporationer,

31 kommunal- och municipalfullmäktigkorporationer, 35

magistrater och stadsstyrelser, 3 drätselkamrar och municipalnämnder

samt de 4 partiorganisationerna, d. v. s. sammanlagt 130 myndigheter

och korporationer av 165. För fullmäktigvalens förläggande å tid, som

av de sakkunniga föreslagits eller därmed i det närmaste sammanfallande,

hava uttalat sig 23 länsstyrelser, 42 stadsfullmäktigkorporationer,

34 kommunal- och municipalfullmäktigkorporationer, 46 magistrater och

stadsstyrelser, 3 drätselkamrar och municipalnämnder samt de 4 partiorganisationerna,

d. v. s. sammanlagt 152 myndigheter och korporationer

av 165. En länsstyrelse har icke yttrat sig över de delar av förslaget,

som avse tiden för valen.

För den successiva förnyelsens bibehållande hava uttalat sig 3 länsstyrelser,

12 stadsfullmäktigkorporationer, 7 kommunal- och municipalfullmäktigkorporationer

samt 13 magistrater och stadsstyrelser, d. v. s.

sammanlagt 35 myndigheter och korporationer av 165. För bibehållande

av den nuvarande tiden för fullmäktigvalen hava uttalat sig överståthållarämbetet,

5 stadsfullmäktigkorporationer, 4 kommunalfullmäktigkorporationer

samt 2 magistrater och stadsstyrelser, d. v. s. 12 myndigheter

och korporationer av 165.

De skäl, som i de inkomna yttrandena framföras för och emot förslagen,

äro i allmänhet desamma, som framkommit vid frågans riksdagsbehandling

eller framlagts av de sakkunniga, och ofta hava vederbörande

nöjt sig med en hänvisning till dessa skäl eller avgivit sitt yttrande

utan motivering.

Detta gäller. synnerligast de yttranden, i vilka de framlagda förslagen

om den successiva förnyelsens avskaffande förordas.

De fördelar av reformen, som därvid i första hand framhållas, äro

sålunda inskränkning av de kommunala valkampanjerna till hälften med

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts Proposition Nr 120.

59

åtföljande besparing av kostnader och besvär för såväl det allmänna

som de olika politiska partierna, varjämte såsom eu vinst tillika anlores,

att genom den fördubbling av antalet fullmäktige, som varje val skulle

komma att omfatta, proportionalismen och minoriteternas möjlighet att

göra sig gällande skulle mera än nu komma till sin rätt. Anmärkningsvärt

är, hurusom en del av de myndigheter och korporationer, som år

1917 eller 1919, då frågan om den successiva förnyelsens avskaffande

var på remiss, avstyrkte reformen i fråga, numera ändrat sin uppfattning

och tillstyrka avskaffandet.

Så är exempelvis fallet med överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Jönköpings,

Älvsborgs och Jämtlands län samt med stadsfullmäktige och magistrater

i åtskilliga städer, däribland de i Stockholm. Såsom motiv för den ändrade ståndpunkten

framföres den ökning av valmanskåren, som skett sedan 1917, och varigenom

en inskränkning av antalet valkampanjer finge en större betydelse ävensom

faran för plötsliga förändringar i fullmäktigkorporationernas sammansättning

minskades. Länsstyrelserna i Kristianstads, Västernorrlands och Jämtlands län

förklara uttryckligen, att den ifrågasatta nya valmetoden, varigenom reduktionsregeln

komme att avskaffas, vore utslagsgivande eller nödvändig förutsättning

för den successiva förnyelsens avskaffande, och i samma riktning uttalar sig ett

flertal andra myndigheter och korporationer, exempelvis magistraterna i Karlskrona,

Malmö, Ystad och Borås samt stadsfullmäktige i sistnämnda stad.

Magistraten i Lysekil däremot, som avstyrker den successiva förnyelsens

omedelbara borttagande, framhåller, att det dels icke med någon säkerhet

kan förutsägas, att de år 1922 nyvalda kamrarna komma att besluta

den nya valmetodens införande för de kommunala representantvalen, dels

kan ifrågasättas, huruvida sagda metod med sitt stränga upprätthållande av

rangordningen är lämplig även för kommunala val, samt gör därefter följande uttalande:

»Om man emellertid utgår från att den skulle bli antagen även för dessa

val, så torde man icke utan vidare kunna utgå ifrån att därigenom beredes den

lättnad i uträkningsförfarandet, som är nödig för att den antydda olägenheten av

besättandet av så stort antal mandat på eu gång skall kunna bortelimineras.

Den erfarenhet ifråga om den nya valmetoden, som vunnits vid årets riksdagsmannaval,

torde icke kunna läggas till grund för ett omdöme härutinnan, då det

vid dessa val ju rört sig om ett jämförelsevis ringa antal mandat. Och det torde

hava visat sig, att någon lättnad i sammanräkningsförfarandet icke inträtt genom

den nya valmetoden vid riksdagsmannavalen. Visserligen hava särskild^ sakkunniga

undersökt denna sak och funnit, att det icke skulle medföra någon olägenhet

att välja ett dubbelt antal fullmäktige, om den nya metoden bleve tilllämpad.

Men det finnes grundad anledning att icke tillmäta detta utlåtande en

avgörande betydelse; och dessa sakkunniga ha ju dock medgivit att sammanräkningsförfarandet

skulle komma att bli mera betungande än under nuvarande förhållanden

(sid. 37 överst). Det vill därför synas som om med beslutet om upphävande

av den successiva förnyelsen borde anstå dels tills dess den nya valmetoden

blivit vederbörligen antagen ifråga om de kommunala valen samt dels tills dess denna

metod blivit vid fullmäktigvalen prövad. De tiitt förekommande förändringarna

ifråga om valmetoden och därmed sammanhängande författningar, som ägt rum

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 120.

under de senaste åren och vållat såväl valförrättarna som den väljande allmänheten

störa svårigheter, borde mana till större försiktighet än som hittills ägt

rum vid lagstiftningen å detta område. Att bibehålla den successiva förnyelsen

vid fullmäktigvalen ännu några år kan uppenbarligen icke vålla några vidare

olägenheter.»

Ur övriga yttranden, som avstyrka den successiva förnyelsens borttagande,

må anföras följande uttalanden av länsstyrelserna i Uppsala,

Södermanlands och Örebro län.

Länsstyrelsen i Uppsala län åberopar i tidigare utlåtande framförda betänkligheter

mot långt gående inskränkningar av antalet offentliga valförrättningar. »Om»,

heter det därefter i det nu avgivna yttrandet, »såsom måste förutsättas, deltagandet

i allmänna val uppbäres av den enskilde valberättigades livliga intresse

och på insikt grundade övertygelse, kan det endast vara hälsosamt, att ett sådant

intresse utan alltför störa avbrott manas till verksamhet och att den valberättigade

uppfordras att ständigt underhålla och förkovra sin insikt i allmänna värv. Ett

gott resultat garanteras tydligen icke därigenom, att — i olikhet mot hittills —

valmannen endast med långa mellantider ruskas upp ur en habituel! sömn och

således bringas att i yrvaket tillstånd avgiva sin valsedel. Ifrågasättas kan, om

ej den överklagade valtröttheten huvudsakligen beror dels på ovana, dels på en, i

de flesta fall säkerligen omedveten, känsla av oförmåga; båda dessa orsaker torde

kunna undanrödjas genom övning vid ofta återkommande valtillfällen. Härtill

kommer, att förmenat sensationella händelser, vilka kanske snart reduceras till

sina verkliga mått, övergående situationer och lyckade s. k. vallögner åtminstone

icke höra utöva onödigt långvariga verkningar. Icke minst viktig är den omständigheten,

att, när de egentliga politiska valen sällan förekomma och den

känsliga barometer saknas, som i andra länder utgöres av fyllnadsval, de kommunala

valen kunna giva en värdefull ledning beträffande inträffade ändringar i

det allmänna tänkesättet, och sålunda på eu gång giva riksdagsmajoriteten eu

varning och antyda lämpligheten av en riksdagsupplösning. För övrigt måste

den föreslagna reformen anses vara i själva verket odemokratisk och sålunda

strida mot nu vedertagna principer. Om man i historien läste om en period, då,

sedan massorna förvärvat den hett åtrådda rösträtten, det inträffar att — samtidigt

därmed, att representativsystemets tillämpning utvidgas på bekostnad av

det omedelbara deltagandet i allmänna värv — antalet tillfällen för rösträttens

utövande inskränkes, skulle man utan tvekan beteckna denna period såsom reaktionär''.

Såsom en praktisk olägenhet måste framhållas, att sammanräkningarna

bliva vida mera besvärliga och tidsödande samt i följd härav komma att i hög

grad. förrycka länsstyrelsernas vanliga verksamhet. Denna olägenhet skulle

emellertid kunna undvikas genom sammanräkningarnas anförtroende åt särskilda

nämnder, eventuellt för andra områden än länen. Av det föregående framgår,

att befallningshavanden icke kan förorda det remitterade förslaget. Skulle emeller

tid, av skål, som befallningshavanden icke förmår uppskatta, det anses lämpligt

och nyttigt att inskränka antalet kommunala val, hemställer befallningshavanden,

att denna inskränkning genomföres medelst landets indelande — såsom i fråga

om val till första kammaren — i distrikt, inom vilka de kommunala valen hållas

olika år med den anordning, att varje år inom ett av distrikten sådana val äga

rum. Härigenom skulle åtminstone en av inskränkningens betänkliga följder bliva

i avsevärd mån förebyggd.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Jl

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Även länsstyrelsen i Södermanlands län åberopar tidigare avgivna yttranden

och anför därutöver såsom skäl mot förslaget bl. a. följande: »Valen till landstingen

äro politiska val, i det att landstingsmannen fortfarande välja ledamöter

av riksdagens första kammare. Valen till stads-, kommunal- och municipalfullmäktige

böra däremot icke anses såsom politiska val utan såsom endast kommunala,

ehuru åt dessa val, särskilt i de större kommunerna, numera givits i högre

eller mindre grad en politisk karaktär. Den omständigheten, att successiv förnyelse

av landstingskorporationerna avskaffats, synes för den skull ej böra i och

för sig — av likformighetsskäl — föranleda avskaffande av den successiva förnyelsen

av fullmäktigkorporationerna. Inom smärre kommuner eller municipalsamhällen

kan inom mindre tid än fyra år inträda stora förändringar i fråga om

befolkningens antal och sammansättning. Så t. ex. kan en stor industriell nyanläggning

tillföra samhället en proportionsvis mycket stor tillökning av invånarantalet,

och tvärtom kan nedläggandet av eu eller flera större industriföretag inom samhället

föranleda betydande minskning av folkmängden, vilkens flertal därefter måhända

också utgöres av helt andra grupper än industriidkare och industriarbetare.

I det förra fallet synes det oegentligt, att de nytillkomna befolkningslagren ej

för rån efter liera års förlopp få inverka på sammansättningeii av kommunens

eller samhällets fullmäktige, och i det senare fallet synes det likaledes otill

börligt, att samhällets angelägenheter skulle intill fyraårsperiodens utgång bestämmas

av fullmäktige, vilkas flertal måhända utsetts av de befolkningslager,

som redan lämnat orten. Enskilda personer, som ej i vidare grad bekymra sig

om politiska frågor, kunna dock vara livligt intresserade för de kommunala angelägenheterna

i den kommun eller det samhälle, dit de inflytta, om också detta intresse

kanske mest går ut därpå, att de mera än andra skatter tryckande kommunalskylderna

ej måtte stiga till allt för stor höjd. Även mot dylika till en kommun

nyinflyttade enskilda personer skulle det innebära eu orättvisa, att de ej finge

förrän efter flera års förlopp med sina röster inverka på sammansättningen av

ortens fullmäktigkorporation. Såsom skäl för den ifrågasatta ändringen hava de

sakkunniga åberopat bland annat, att inskränkningen av de kommunala valkampanjerna

till hälften innebure en avsevärd besparing av kostnader och besvär

för såväl det allmänna som de olika politiska partierna. Yad sålunda anförts

synes befallningsliavanden kunna gälla i fråga om förhållandena i större städer

och större industrisamhällen, varemot i det stora flertalet landskommuner ''de

kommunala valkampanjerna’ icke torde kräva avsevärda kostnader eller besvär

för det allmänna och för de olika politiska partierna. Ej heller torde den s. k.

''valtröttheten’ eller ''valledan’ hittills i fråga om de kommunala valen i någon

mera betydlig grad gjort sig märkbar.»

I fortsättningen framhåller länsstyrelsen såsom sin mening, att sammanräkningsförrättningarna

vid den successiva förnyelsens borttagande skulle bliva

långt mera besvärliga och tidsödande än för närvarande, något som för magistrater

och stadsstyrelser, som hava att ombesörja sammanräkningen av stadsfullmäktigval

var och en blott för sin stad, vore av mindre betydelse, men som för länsstyrelserna,

som skola sammanräkna alla val av kommunal- och municipalfullmäktige i hela

länet, skulle föranleda stora praktiska olägenheter. Vid detta resonemang utgår

emellertid länsstyrelsen från förutsättningen, att den nuvarande reduktionsregeln

fortfarande skulle tillämpas vid fullmäktigvalen. Även med den nya sammanräkningsmetoden

skulle vederbörande myndigheters arbete enligt länsstyrelsens

mening i vissa fall bliva mera betungande, därest den successiva förnyelsen

upphörde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts Proposition Nr 120.

t>2

På grund av det anförda anser sig länsstyrelsen böra avstyrka avskaffandet

av den succesiva förnyelsen av fullmäktige åtminstone i fråga om val av kommunaloch

municipaliullmäktige. — De skäl sakkunniga anfört för avskaffande av den

successiva förnyelsen av kommunal- och municipal nämnder synas länsstyrelsen

alldeles icke övertygande, och länsstyrelsen avstyrker på det bestämdaste de sakkunnigas

förslag, att dessa nämnders alla ledamöter jämte suppleanter skulle

utses på en gång för fyra år i sänder.

Den tredje länsstyrelse, som avstyrker den successiva förnyelsens borttagande,

nämligen länsstyrelsen i Örebro län, framhåller, bland annat, att de kommunala

valen näppeligen äro av den natur att föranleda så uppslitande och

tidsödande strider, som de politiska valen. Beträffande reformen i fråga och

dess konsekvenser heter det vidare i det av sagda länsstyrelse avgivna utlåtandet:

»Den från flera håll uttalade farhågan för att ett avskaffande av den successiva

förnyelsen och således nyval av hela ifrågavarande korporationer på en gång

skulle möjliggöra en alltför hastig ändring i dessas sammansättning och därigenom

äventyra kontinuiteten i det kommunala arbetet, kan befallningshavanden

visserligen icke dela, då erfarenheten av hittills förrättade val icke giver något

stöd härför. Befallningshavanden kan däremot icke finna det annat än fördelaktigt,

att valmännen erhålla tillfälle att vartannat år i viss mån själva pröva de

kommunala förhållandena och vederbörande fullmäktiges sätt att handhava sitt

uppdrag. Slutligen böra dock framhållas de rent tekniska svårigheterna för val

på en gång av ett stort antal representanter i en korporation, vilka svårigheter

göra sig gällande icke minst vid sammanräkningsförfarandet. Dessa svårigheter

komma ock enligt befallningshavandens uppfattning icke att minskas utan

fastmera att ökas, om, såsom ifrågasatts, de vid 1921 års riksdag antagna och

vid senast förrättade riksdagsmannaval tillämpade bestämmelser för sammanräkningen

också skola gälla i fråga om de kommunala valen. Nu berörda omständighet

bör givetvis icke vara av beskaffenhet att utgöra hinder för en reform,

därest en sådan i och för sig är behövlig och önskvärd, men med sin ovan uttalade

uppfattning i ärendet har befallningshavanden ansett sig icke kunna underlåta

att framhålla även nu berörda påföljd av ett upphävande utav den successiva

förnyelsen av ifrågavarande kommunala korporationer. Enär således vid en jämförelse

mellan skälen för och emot de sakkunnigas förslag i denna del de skäl,

som tala emot den avsedda ändringen, enligt befallningshavandens mening äro

övervägande, finner befallningshavanden sig böra hemställa, att förslaget härutinnan

icke måtte till någon vidare åtgärd föranleda.»

I övriga yttranden, som gå ut på den successiva förnyelsens bibehållande,

framföras inga nya synpunkter på frågan. Det framhålles

sålunda, att den ifrågasatta reformen skulle möjliggöra genomgående

och plötsliga förändringar av fullmäktigkorporationernas sammansättning

till skada för kontinuiteten i fullmäktiges verksamhet och för en målmedveten

kommunalpolitik; att genom den successiva förnyelsens borttagande

väljarna alltför sällan skulle komma i tillfälle att uttrycka sin

vilja såväl beträffande de personer, som skola företräda dem, som beträffande

den kommunalpolitik, som bör följas; samt att den nuvarande

proportionella metoden, tillämpad vid val för tillsättande av ett större

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 120. 03

antal platser, vore förenad med rent tekniska svårigheter, vartill komme

ökat arbete vid röstsammanräkningarna.

Mot de av de sakkunniga föreslagna ändringarna beträffande antalet

fullmäktige framföras i de avgivna utlåtandena anmärkning allenast från

stad sstyrelsen i Borgholm.

Denna myndighet anser, att vid borttagande av den successiva förnyelsen av

stadsfullmäktige dessas antal i städer med 2,000 invånare eller därunder bör utgöra

högst 15.

Stadsstyrelsen i Ludvika anser med hänsyn till kontinuiteten riskabelt att

avskaffa den successiva förnyelsen, därest icke samtidigt bestämmes, att även

städer, berättigade till minsta antalet fullmäktige, indelas i valkretsar.

I övrigt göras i de inkomna yttrandena inga invändningar mot den

nuvarande valkretsindelningens bibehållande jämväl vid avskaffande av den

successiva förnyelsen.

Intet av de avstyrkande utlåtandena utöver det ovan återgivna från

länsstyrelsen i Södermanlands län innehåller något uttalande angående

den successiva förnyelsens upphörande i fråga om kommunal- och municipalnämnd.

Såsom framgår av ovan anförda siffror, har de sakkunnigas förslag

om tiden för fullmäktigvalens förrättande vunnit ännu livligare anslutning

än förslaget om den s^^ccessiva förnyelsens upphörande.

1 några av de utlåtanden, som i huvudsak tillstyrka den av de sakkunniga

föreslagna ändringen av tiden för fullmäktigvalens förrättande,

framföras emellertid vissa speciella önskemål beträffande sagda tid.

Så framhålla stadsfullmäktige i Karlskrona och Ronneby önskvärdheten av att

valmånaden sättes så sent på året som möjligt, enär det kan befaras, att stadsfullmäktige,

som ej bliva omvalda, förlora intresset för sitt mandat.

Magistraten i Karlskrona anser önskvärt, att tiden för stadsfullmäktigvalen

framflyttas till tiden från mitten av oktober till slutet av november, så att valförberedelserna

kunna ske efter magistratsledamöternas semester.

Kommunalfullmäktige i Mölndal och Fässberg vilja hava fullmäktigvalen förlagda,

till tiden 15 oktober—15 november. Stadsstyrelsen i Hässleholm föreslår

november såsom lämplig valmånad. Stadsstyrelsen i Ludvika anser, att valen

lämpligen böra äga rum i november och mandatstiden, om den skall ändras, utgå

den 30 november, på det att samma stadsfullmäktige, som besluta om nästkommande

års stat, även skola vara de, som skola tillämpa densamma. Stadsftälmäktige

och magistraten i Västervik åter anse, att valen med hänsyn till flyttningarna

den 1 oktober böra förrättas under tiden 10—30 september."

I övrigt förete de tillstyrkande utlåtandena beträffande tiden för valen

skiljaktiga meningar allenast i fråga därom, huruvida landstingsmannaoch

fullmäktigvalen böra hållas på en och samma dag och följaktligen

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. May.ts Proposition Nr 120.

sammanföras till en gemensam förrättning, eller om en sådan sammanföring

icke bör äga ram. Två länsstyrelser och två fullmäktigkorporationer

uttala sig för önskvärdheten av att landstingsmannavalen och

fullmäktigvalen sammanföras till en förrättning eller i varje fall äga rum

så samtidigt som möjligt, medan å andra sidan en länsstyrelse och två

fullmäktigkorporationer yrka på förbud mot ett dylikt sammanförande

av valen eller i varje fall understryka olämpligheten därav.-

Länsstyrelsen i Gottlands län understryker sålunda önskvärdheten av att landstingsmanna-

och fullmäktigvalen sammanföras till en förrättning samt anför vidare:

»Om så ej sker minskas nämligen, såsom vederbörande departementschef i det

till propositionen i ämnet till 1918 års riksdag fogade statsrådsprotokollet

framhållit, i avsevärd grad de fördelar, man med sammanförandet vill vinna.

Väl måste de mot sammanförandet av ifrågavarande val till en förrättning

uttalade betänkligheter tillerkännas ett visst berättigande, men det synes dock

knappast vara ådagalagt, att sådana anordningar ej kunna åstadkommas, som

äro ägnade att förebygga den oreda och förvirring, sammanförandet befaras skola

medföra. Erinras må, att de på våren 1919 i de olika kommunerna samtidigt

förrättade två fullmäktigval för skilda tidsperioder, såsom de sakkunniga själva

vitsordat, förlupit utan större olägenheter ( det invecklade maskineriet fungerade

dock på det stora hela taget väl’, sid. 47 i betänkandet).»

Länsstyrelsen i Blekinge län förklarar sig vara ense med de sakkunniga i

fråga om önskvärdheten av att sammanföra de kommunala valen och landstingsmannavalen

till en i möjligaste män begränsad tidsperiod samt fortsätter: »Av

skäl, vilka visserligen icke kunna helt och hållet underkännas, hava de sakkunniga

emellertid icke ansett sig kunna förorda valens förrättande på en och samma

dag, utan inskränkt sig till att föreslå en valperiod på något över en månad.

Det är dock tydligt, att ett av huvudsyftena med den ifrågavarande lagstiftningen,

nämligen inskränkning i antalet valtillfällen, bäst skulle bliva tillgodosett genom

införandet av gemensam valdag för dessa val. Det torde niimligen kunna ifrågasättas,

huruvida mycket är att vinna i valdeltagandet, om två valförrättningar anordnas

under loppet av föga mer än en månad. Särskilt torde detta gälla inom

valdistrikt, där väljarna hava långa avstånd till vallokalen. Inom sådana distrikt

bleve säkerligen deltagandet i valen större, om dessa kunde anordnas på samma

dag. Enligt länsstyrelsens förmenande bör det därför tagas under allvarlig omprövning,

huruvida de olägenheter och svårigheter, som väntas bliva förknippade

med en dylik anordning, må kunna genom lämpliga åtgärder neutraliseras. Under

förutsättning, att för de olika valen användas skilda valkuvert, forsedel^ med

tryckt påskrift om det val som avses, torde för valförrättaren icke kunna möta

någon nämnvärd svårighet att samtidigt mottaga och sortera kuverten, kontrollera

förefintligheten av rösträtt för de olika valen samt verkställa erforderliga anteckningar

i röstlängden. Större uppmärksamhet förtjänar då den fara för förväxling

av valsedlar, som obestridligen måste förefinnas vid ett gemensamt val. Men

även denna olägenhet torde kunna i avsevärd grad nedbringas genom en föreskrift,

att valsedlarna skola vara försedda med tydlig påskrift om det val, som

avses. Om denna påskrift gives samma form och utseende som på valkuverten,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120. 05

torde risken för förväxling vara nedbragt till ett minimum och i praktiken icke

bliva av någon som helst betydelse. Den nu berörda frågan synes i varje fall

vara av sådan vikt, att den bör göras till föremål för en mera ingående undersökning,

innan proposition i iimnet framlägges för riksdagen.»

Den motsatta meningen omfattas av länsstyrelsen i Jönköpings län, som beträffande

frågan om ändrad tid för fullmäktiges väljande icke har annat att erinra

mot de sakkunnigas förslag än att, då det med fullt fog av de sakkunniga anses,

att fullmäktigvals och landstingsmannavals sammanförande till en gemensam förrättning

icke bör äga rum, bestämmelse därom synes böra intagas i mom. 5 av

§ 29 i förordningen om kommunalstyrelse på landet och § 31 i förordningen om

kommunalstyrelse i stad.

Stadsfullmäktige i Trälleborg framhålla lämpligheten av att det stadgas, att

en viss tid, t. ex. fjorton dagar, bör förflyta mellan de till samma tidsperiod

bestämda valen till landsting och till stadsfullmäktige. Om dessa val förrättas

alltför nära in på varandra, är nämligen enligt stadsfullmäktiges mening den

möjligheten ej utesluten, att intresset för det sist förrättade valet förminskas.

Samma uppfattning kommer till synes jämväl i yttrandet från kommunalfullmäktige

i Jämshög.

Av de 12 yttranden, som gå ut på ett bibehållande av den nuvarande

tiden för fullmäktigval, innehålla egentligen allenast de beträffande Stockholms

stad någon motivering för den sålunda framförda meningen.

Yttrandena beträffande förslaget, i vad det rör Stockholms stad, äro

helt naturligt av särskild vikt, eftersom den ifrågasatta reformen för

huvudstadens vidkommande har den största räckvidden.''

Stadsfullmäktige i Stockholm förorda, att fullmäktigvalen i huvudstaden allt

fortfarande skola förrättas i mars månad och mandatstiden räknas från den 1

därpå följande april. Till motivering av denna sin ståndpunkt erinra stadsfullmäktige

om de stora praktiska olägenheter för det kommunala förvaltningsarbetet,

som den föreslagna omläggningen skulle medföra. »Visserligen är det,» framhålla

stadsfullmäktige, »önskvärt, att valen förrättas så snart ske kan efter röstlängdens

upprättande, samt att val av elektorer för val av ledamöter av riksdagens första

kammare förläggas till samma tidpunkt av året som landstingsmannavalen. Vid

bedömande av förevarande fråga bör emellertid synnerlig hänsyn även tagas till

de kommunala myndigheternas arbetsbörda och dess fördelning. De uppgifter,

som numera åvila Stockholms stadsfullmäktige jämte stadens nämnder och styrelser,

äro av den betydande vikt och omfattning, att en omläggning av de kommunala

valen i en riktning, som i hög grad försvårar deras arbete, icke bör utan

tvingande skäl genomföras. Stadsfullmäktige hava icke kunnat finna, att sådana

skäl här föreligga. —--

Redan i slutet av augusti och början av september måste inom nämnder

och styrelser ett forcerat arbete börja på upprättande av budgetsförslagen för

nästkommande år, då dessa förslag författningsenligt skola före september månads

utgång vara inlämnade till stadskollegiet. Någon framflyttning av denna tidpunkt

är icke utan allvarligt men för budgetsberedningen möjlig. Det torde vara

tämligen uppenbart, att förberedelserna för ett kommunalt val av dubbelt så stor

omfattning som det hittills i Stockholm vanliga skulle, därest valet ägde rum

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 106 höft. (Nr 120.) 155421 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 120.

under senare hälften av september eller första hälften av oktober, utöva ett störande

inflytande å det då pågående förvaltningsarbetet. Valet berör nämligen

helt visst de flesta personer i förtroendeställning inom kommunalförvaltningen.

Det har visat sig vara en praktisk och ändamålsenlig ordning, att valbestyren

förlagts till den tidigare delen av vårterminen, då de kommunala arbetsuppgifterna

enligt erfarenheten icke äro så trängande, och att den senare delen av

vårterminen samt höstterminen reserveras för de större och viktigare kommunala

ärendena. Med den successiva förnyelsens upphörande och valförrättningens

till följd därav starkt ökade omfattning vinna skälen för denna arbetsfördelning

ytterligare i styrka. Stadsfullmäktige få sålunda vidhålla sitt avstyrkande av de

Sakkunnigas förslag till ändring av valtid och mandatsperiod för stadsfullmäktige

i Stockholm.

De sakkunnigas författningsförslag ger stadsfullmäktige anledning till följande

anmärkning.

De sakkunniga hava uppenbarligen förbisett, att med stadsfullmäktiges

mandatsperiod nära sammanhänger stadskollegiets samt nämnders och styrelsers

tjänstgöringstider. Vid bifall till de sakkunnigas förslag skulle det egenartade

och förmodligen ej avsedda förhållandet inträda, att i april månad samma år,

som stadsfullmäktige väljas, d. v. s. nära ett halvt år före detta val, stadskollegiets

ledamöter, med undantag av ordföranden och borgarråden, nyväljas för fyra

år. Förflyttas mandatsperiodens början för stadsfullmäktige till den 1 januari,

så torde även tiden för valen till stadskollegiet böra ändras. Likaså torde böra

övervägas, huruvida icke tiden för valen till nämnder och styrelser bör jämkas,

då det näppeligen kan anses lämpligt, att dessa val förrättas av en stadsfullmäktigkorporation,

som redan i sin helhet varit underkastad nyval, och omedelbart

innan de för de följande fyra åren nyvalda tillträda sina uppdrag. Jämväl i andra

hänseenden -lära de av de sakkunniga föreslagna lagändringarna tilläventyrs böra

föranleda omläggningar. Ordningen för huvudstadens kommunala arbete, sådan

den reglerats genom kommunalförordningen för Stockholm, skiljer sig nämligen

så väsentligt från förhållandena i landets övriga städer, att ett förenhetligande

i här föreslagen riktning möter avsevärt större svårigheter, än vad kommunalförfattnings

sakkunniga synas hava förutsatt.

Den korta tid, som stått till stadsfullmäktiges förfogande för avgivande av

yttrande över det remitterade förslaget, har icke medgivit stadsfullmäktige att

företaga den närmare utredning, som denna ytterligare revision av kommunalförordningen

kan påkalla. Stadsfullmäktige förutsätta emellertid, att — därest

en lagstiftning i av de sakkimniga förordad riktning anses böra komma till stånd

— stadens myndigheter beredas tillfälle att avgiva förnyat yttrande i ärendet.»

Magistraten i Stockholm, som i ett den 21 januari 1921 avgivet utlåtande

över av de sakkunniga tidigare ifrågasatt förläggande av fullmäktigvalen till

september, med hänsyn till semesterförhållanden och magistratens arbetsbörda

avstyrkt en ändring av tiden för fullmäktigvalen, har nu i sitt senaste, den 23

september 1921 avgivna yttrande, sedan den föreslagna tiden ändrats därhän, att

valen i sin helhet kunna förrättas i oktober, frångått sin tidigare ståndpunkt och

anföra därvid bland annat följande: »Ehuruväl magistraten alltså vidhåller sin

uppfattning om mars månad såsom en med hänsyn till verkets arbetsbörda lämpligare

vahnånad än oktober, vill magistraten dock å''andra sidan icke påstå, att

skillnaden härvidlag är så stor, att den bör få inverka avgörande, därest synnerligen

viktiga skäl skulle befinnas tala för den av de sakkunniga föreslagna änd
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(57

Kungl. May.ts Proposition Nr 120.

ringen. I detta hänseende liar framför allt den utredning, de sakkunniga förebragt

till stöd för sitt krav på valens förrättande snarast möjligt efter röstlängdens

fullbordande, synts magistraten så övertygande, att magistraten gentemot detta

krav finner sina betänkligheter mot valförrättningens överflyttande till hösten

böra falla.»

Överståthållarämbetet vidhåller däremot sin tidigare uttalade ståndpunkt, att

fullmäktigvalen i Stockholm alltjämt böra förrättas i mars månad, och avstyrker

följaktligen i denna punkt det av de sakkunniga framlagda förslaget. »Detta avstyrkande

är,» heter det i yttrandet, »grundat på önskvärdheten av att icke rubba

på den ordning, som uti ifrågavarande avseende gällt i huvudstaden alltsedan

kommunallagarna trädde i tillämpning. Genom att förrätta stadsfullmäktigvalen

i mars och låta de nyvalda börja sitt arbete den 1 därpå följande april, hinna

de nya stadsfullmäktige att bliva något samarbetade med varandra under vårmånaderna

och varda på så sätt bättre än eljest skulle vara förhållandet beredda

att upptaga till prövning de viktiga frågor, som vanligen förekomma till avgörande

under hösten och de första månaderna å det nya året. Erfarenheten har nämligen

givit vid handen, att med den stora kommunalförvaltning, som åligger

Stockholms stadsfullmäktige, så medhinner man icke under hösten att avgöra

samtliga de frågor, som stå på dagordningen för verkställighet under följande år,

utan nödgas överskjuta prövningen av en del utav dem till början av detta nya

år. Skulle man nu, på sätt de sakkunniga föreslagit, låta de nyvalda stadsfullmäktige

träda i tjänstgöring den 1 januari, så avhugger man det som bäst pågående

arbetet och överlåter det vid den tiden återstående arbetet till den. nyvalda

korporationen, som i den (nån den icke förut tillhört stadsfullmäktige icke

är inne i arbetet och icke är van att samarbeta. Att detta icke skulle vara en

lycklig anordning synes uppenbart.

På sätt överståthållarämbetet redan anfört i sin ovanberörda skrivelse till

kommunalförfattningssakkunniga, så finnes ett skäl för ifrågavarande vals förläggande

till hösten, nämligen önskvärdheten av att elektorsvalen till första kammaren,

vilka tydligen böra ske samtidigt med stadsfullmäktigvalen, förrättas vid

samma tid av året som landstingsmannavalen, men, såsom av ämbetet i samma

skrivelse tillika förmälts, synes detta skäl dock icke vara tillräckligt starkt för

att rubba den anordning, som ur kommunal synpunkt är önskvärd. Vikten av

att arbetet inom huvudstadens stora kommunala förvaltning fortgår ostört och

utan rubbningar är så betydande, att den sistnämnda synpunkten icke synes

böra tillmätas någon avgörande betydelse. Överståthållarämbetet delar således

fortfarande samma åsikt som stadsfullmäktige uti förenämnda fråga och

hemställer därför att de sakkunnigas förslag uti ifrågavarande del icke måtte

vinna bifall.» ...

De fyra partiorganisationerna i huvudstaden hava ingenting att erinra mot

att tiden för stadsfullmäktigvalen ändras på sätt, som av de sakkunniga föreslagits.

Mot de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna i § 29 mom.

5 c) av förordningen om kommunalstyrelse på landet angående sammanräkningsförfarandet

vid kommunalfullmäktigval hav-a vissa erinringar framställts

av länsstyrelserna i Södermanlands, Kristianstads, Värmlands, \ ästmanlands

och. Västerbottens län. Dessa anmärkningar rikta sig huvud
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

sakligen mot bestämmelserna angående sammanräkningens kungörande,

varvid enligt sakkunnigförslaget skulle meddelas uppgift om den ordningsföljd,

i vilken sammanräkningen, därest hinder icke mötte, komme

att för de olika kommunerna företagas.

Sålunda anför länsstyrelsen i Södermanlands län, att bestämmelsen, att kungörelse

om- tiden för sammanräkning av kommunalfullmäktigval skulle av länsstyrelsen

utfärdas och befordras till uppläsning i vederbörande kommuners kyrkor,

syntes onödig. Det hade nästan aldrig i länet hänt, att någon medlem från

vederbörande kommun infunnit sig vid sammanräkningen. Det torde vara tillfyllest,

att tiden för sammanräkningen kungjordes genom anslag tre dagar före

förrättningen. Liknande ändring borde göras i § 32 mom. 3 angående sammanräkning

för utseende av efterträdare åt avgången fullmäktig. Varför skulle för

övrigt sammanräkningen av rösterna från de olika kommunerna betraktas såsom

en sammanhängande förrättning? Hos länsstyrelserna förelåge ofta sådana förhållanden,

att det kunde vara öavvisligen nödvändigt att göra ett uppehåll för

en eller flera dagar mellan särskilda sammanräkningar.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser det understundom kunna möta svårigheter

att i den kungörelse, som enligt förslaget skall utfärdas, beräkna ordningsföljden

för sammanräkningarna. Länsstyrelsen anför vidare: »Såsom hittills skett,

lära nämligen sammanräkningarna i framtiden komma att hos länsstyrelserna

verkställas på flera avdelningar, och det kan därvid av olika anledningar befinnas

nödvändigt att överflytta eu kommuns valsedlar från en avdelning till en annan.

Då erfarenheten visat, att allmänhetens intresse för sammanräkningarna är synnerligen

ringa och endast undantagsvis andra än representanter för pressen inom

residensstaden infinna sig till sammanräkningarna, synes en kungörelse av det

innehåll, som föreslagits, skäligen betydelselös och torde enligt länsstyrelsens

mening helt kunna undvaras. Möjligen kunde den ersättas med ett anslag i länsstyrelsens

lokal rörande sammanräkningens fortgång.»

Och länsstyrelsen i Värmlands län anför i förevarande fråga: »I praktiken

komme en sådan bestämmelse säkerligen icke att medföra något egentligt gagn

och i alla händelser måste det befaras möta svårigheter att iakttaga därmed given

föreskrift, då, åtminstone, såsom sammanräkningsarbetet här varit ordnat, detsamma

uppdelats på olika avdelningar. Efter befallningshavandens förmenande

bör för den skull nämnda bestämmelse lämpligen utgå och länsstyrelsen lämnas

öppet att under förrättningens gång, efter sig då företeende omständigheter,

träffa avgörande om den ordning, i vilken sammanräkningen för de olika kommunerna

skall äga rum.»

Samma uppfattning kommer till synes jämväl i yttrandet från länsstyrelsen

i Västerbottens län.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framför följande erinran mot den föreslagna

lydelsen av § 29 mom. 5 c): »Enligt § 29 mom. c) skall befallningshavanden

omedelbart efter röstsammanräkningen kungöra valens utgång beträffande varje

kommun genom uppläsning av protokollet. Detta stadgande, att protokollet genast

skall uppläsas finnes även i gällande lagstiftning, men är synnerligen opraktiskt

och föranleder fördröjande av förrättningen i betänklig mån. Protokollsföringen

är vid de flesta sammanräkningarna mycket tidsödande, och föreskriften har icke

alltid kunnat efterföljas. Enligt befallningshavandens mening torde därför före
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

K un (fl. Maj.ts Proposition Nr 120. 69

skriften om protokollets uppläsning böra utgå och valets utgång kungöras genom

ett offentligt tillkännagivande.»

Samma länsstyrelse fäster dessutom uppmärksamheten å förefintlig bristande

överensstämmelse mellan bestämmelserna i § 29 mom. 5 a) i förordningen

om kommunalstyrelse på landet och motsvarande bestämmelser i § 5 mom. 2 c)

i landstingsförordningen beträffande den minimitid, under vilken val skola fortgå.

Länsstyrelsen ifrågasätter, huruvida av praktiska skäl de olika bestämmelserna

icke borde bringas i överensstämmelse med varandra.

Utöver vad ovan framhållits, innehålla yttrandena från magistraterna i

Stockholm och Vimmerhy yrkanden, att städernas magistrater helt och hållet

måtte befrias från befattning med valförrättning och röstsammanräkning, medan

överståthållarämbetet för sin del uttalar, att någon ändring i härutinnan förefintliga

bestämmelser icke bör företagas.

Ovan refererade yttranden giva tydligt vid handen, att bland länsstyrelserna

samt de kommunala representationerna och myndigheterna

en synnerligen allmän opinion förefinnes för åtgärder till minskande av

antalet valkampanjer och att enigheten i uppfattning härutinnan är

långt större nu, än när frågan för några år sedan var föremål för yttrande.

Riksdagen har i sin i det föregående omförmälda skrivelse nr

134 år 1920 uttalat sin mening i frågan.

Åven jag är av den uppfattning, som jämväl kommit till uttryck

i nyssnämnda riksdagsskrivelse, att eu inskränkning av antalet valtillfällen

är önskvärd, särskilt sedan nya stora befolkningslager gjorts delaktiga

av den kommunala och politiska rösträtten. Det kan över huvud

taget icke vara lämpligt att med alltför korta mellanrum sätta i gång

det stora valmaskineri, som de kommunala fullmäktigvalen förutsätta och

som på ett helt annat sätt än tillförne griper in i menig mans liv. Åven

ur kostnadssynpunkt och för att bereda de kommunala organen ökad

arbetsro är en inskränkning av antalet val önskvärd. En sådan inskränkning

torde, såvitt angår de kommunala valen, vara att anse såsom

en ren konsekvens av en del tidigare reformer, ett fortskridande på den

väg, man slagit in på. vid utökande av mandatstiden för riksdagens

andra kammare och borttagande av den successiva förnyelsen av landstingen.

En reform i den riktning, som nu av kommunalförfattningssakkunniga

föreslagits, utgör jämväl ett led i strävandena att bringa

överensstämmelse mellan de normer, som reglera de politiska och de

kommunala representantvalen. Slutligen vill jag erinra om ytterligare

ett ofta framhållet motiv för den successiva förnyelsens avskaffande,

nämligen att genom den fördubbling av antalet fullmäktige, som varje

val härvid skulle komma att omfatta, proportionalismen och minoriteternas

möjlighet att göra sig gällande skulle mera än nu komma till sin rätt.

Departe
ments
chefen.

Den successiva

förnyelsens

avskaffande

för fullmäktig

korp orationerna.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Beträffande invändningarna, att reformen skulle möjliggöra genomgående

och. plötsliga förändringar i fullmäktigkorporationernas sammansättning

till skada för kontinuiteten i fullmäktiges verksamhet och för en

målmedveten kommunalpolitik samt att till följd av det stora antal

mandat, som skulle vid varje val besättas, ofta ett fåtal röster, ett

kotteri, skulle kunna genomdriva val, som ej stöddes av någon allmännare

mening, torde det vara tillfyllest att hänvisa till vad de sakkunniga

anfört gentemot dessa invändningar (betänkandet sid. 30—33). I

likhet med riksdagen och de sakkunniga anser jag, att den proportionella

valmetoden i och för sig utgör en tillräcklig garanti för kontinuitetens

bevarande i fullmäktigförsamlingarna. Och den allmänna och

lika rösträtten torde omöjliggöra, att en alltför ringa minoritet, ett

kotteri, skall kunna förskaffa sig representanter i fullmäktige.

Större vikt torde böra tillerkännas anmärkningen, att genom den

successiva förnyelsens borttagande väljarna alltför sällan skulle komma

i tillfälle att uttrycka sin vilja såväl beträffande de personer, vilka skola

företräda dem, som i fråga om den kommunalpolitik, som bör följas.

Häremot kan emellertid invändas, att i fråga om andra kammaren och

landstingen sagda synpunkt icke varit utslagsgivande. Beträffande andra

kammaren utgör visserligen upplösningsrätten ett korrektiv mot förlängningen

av tiden mellan de allmänna valen, men i fråga om landstingen

förefinnes intet sådant korrektiv. Ur demokratisk synpunkt torde det

vara av vikt, att valen så anordnas, att deltagandet i desamma blir så

livligt som möjligt. Vid eu granskning av siffrorna angående valdeltagandet,

vilka under de senaste åren märkbart sjunkit, kan man icke

underlåta att åtminstone delvis härleda denna minskning i valdeltagandet

från den väldiga anhopning av val, som förekommit, och förmoda, att

vid mera sällan återkommande val, som gälla hela representationen, deltagandet

både genom valets ökade betydelse och genom frånvaron av

s. k. valtrötthet skall bliva livligare och allmännare, än vad nu alfabet.

År eu dylik förmodan riktig, så förefinnes tydligen ytterligare

ett skäl för den successiva förnyelsens borttagande.

Slutligen hava framhållits dels de större möjligheter till valkupper,

som skulle skapas genom den successiva förnyelsens borttagande, dels

vissa rent tekniska svårigheter samt ökat arbete vid röstsammanräkningarna,

som vore förenade med val för tillsättande av ett större antal

platser. Dessa svårigheter och olägenheter, som nära hänga samman

med den nuvarande proportionella valmetoden och särskilt reduktionsregelns

tillämpning, och vilka i det i propositionen till 1918 års lagtima

riksdag framlagda förslaget endast mycket ofullständigt avhjälptes

eller mildrades genom vissa i och för sig föga önskvärda jämkningar i

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

71

gällande bestämmelser angående valkretsindelning och antalet fullmäktige

i förhållande till folkmängden, torde hava utgjort den förnämsta

anledningen till att den successiva förnyelsens borttagande då strandade.

Kommunalförfattningssakkuniga hava även ansett dessa rent tekniska

och därmed sammanhängande svårigheter, som vid den nuvarande valmetoden

äro förenade med den successiva förnyelsens avskaffande, vara

av den natur, att man, endast för den händelse en reformering av valmetoden

i huvudsaklig överensstämmelse med vad redan skett i fråga

om andrakammarvalen genomföres, torde böra förorda den ifrågasatta

reformen. Med stöd av uttalande av proportionsvalssakkunniga anse

kommunalförfattningssakkunniga, att genom den nya sammanräkningsmetoden

de med den ifrågasatta reformen förenade rent tekniska svårigheterna

ävensom faran för valkupper och överraskningar vid valen

bliva avlägsnade.

Härutinnan delar jag helt de sakkunnigas uppfattning och anser

sålunda, att den nya sammanräkningsmetodens införande jämväl vid de

kommunala representantvalen bör utgöra förutsättning för avskaffandet

av den successiva förnyelsen av fullmäktigkorporationerna.

Åven beträffande reformens omfattning delar jag de sakkunnigas

mening, enligt vilken någon skillnad ej bör göras mellan val av stadsfullmäktige

å ena sidan samt val av kommunal- och municipalfullmäktige

å den andra. Redan önskvärdheten av att erhålla likformighet i bestämmelserna

beträffande land och stad talar för reformens tillämpning för samtliga

fullmäktigval. Den år 1918 utvidgade tillämpningen av fullmäktigsystemet

i landskommunerna ökar i hög grad betydelsen och nyttan av

den föreslagna reformen. Att, såsom föreslogs i propositionen till 1918

års lagtima riksdag, göra ett undantag i fråga om Stockholms stadsfullmäktige,

torde icke vara motiverat, särskilt som överståthållarämbetet

samt stadsfullmäktige och magistraten i Stockholm numera för sin del

förorda den ifrågasatta reformens företagande jämväl för huvudstadens

vidkommande.

Av det föregående framgår, att jag anser starka skäl tala för de

sakkunnigas förslag om den successiva förnyelsens avskaffande samt de

däremot framförda invändningarna icke vara av beskaffenhet att böra

hindra reformens genomförande. Jag tillstyrker alltså de sakkunnigas

förslag i denna del.

Av de sakkunniga föreslagna jämkningar beträffande bestämmelserna

om antalet fullmäktige i förhållande till folkmängden äro icke betingade

av den successiva förnyelsens borttagande utan av önskvärdheten dels

Antalet fullmäktige

i för

hållande till

folkmängden

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

allmän rådstuga

jämväl

å annat ställe

än rådhuset.

ökning av

antalet fullmäktige

allenast

i samband

med de

allmänna

valen m. m.

Viss ändring

för klarläggande

av gränsen

mellan

stämmas och

fullmäktiges

befogenhet.

därav att jämväl kommuner med 2,000 invånare eller därunder erhålla

viss frihet att själva fixera antalet fullmäktige, dels därav att även

övriga kommuner härutinnan erhålla större valfrihet än för närvarande,

varigenom ändringar av fullmäktigantalet på grund av folkmängdsökning

mindre ofta skulle behöva ifrågakomma. Dessa av de sakkunniga åberopade

motiv för ändringsförslagen i fråga anser jag övertygande och biträder

därför nämnda förslag, enligt vilka fullmäktiges antal skall utgöra

i

landskommun

med 2,000 invånare eller därunder

. 15—20,

b

b

» över 2,000 till och med 5,000

invånare ...

15—25,

b

b

B B 5,000 B B B 10,000

B

20—30,

b

b

b b 10,000 invånare.....................

25—40,

samt i

stad

med 2,000 invånare eller därunder.........

15—20,

»

b

b

över 2,000 till och med 5,000 invånare............

15—25,

»

»

b

B 5,000 B B B 10,000

B ............

20—30,

»

b

b

b 10,000 b b b 20,000

B ..........

25—40,

b

b

b

b 20,000 b b b 40,000

B ............

35—50,

»

b

»

b 40,000 invånare ...........................

45—60.

Likaledes biträder jag det av de sakkunniga föreslagna tillägget till

§ 14 mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse i stad, genom vilket

möj liggöres allmän rådstugas hållande jämväl å annat ställe än rådhuset.

Jag tillstyrker vidare de av de sakkunniga föreslagna, å sid. 55 o. f.

här ovan refererade ändringarna i § 27 och § 28 mom. 2 i förordningen

om kommunalstyrelse på landet samt i §§ 7 och 31 i förordningen om

kommunalstyrelse i stad. De sålunda föreslagna bestämmelserna utfylla,

såsom de sakkunniga närmare påvisa (betänkandet sid. 42—45), vissa

luckor i nuvarande lagstiftning och äro till en del ägnade att inskränka

antalet extra valkampanjer och sammanräkningsförrättningar. Den föreslagna

ändringen av § 7 i kommunalförordningen för stad föranleder en

formell ändring av § 8 i samma förordning, i sammanhang varmed torde

böra i sistnämnda lagrum, i anslutning till vad de sakkunniga föreslagit,

införas uttrycklig bestämmelse därom, att jämväl avgörandet av fråga

enligt § 21 om antalet fullmäktige är förbehållen allmänna rådstugan.

Beträffande § 27 i kommunalförordningen för landet hava de sakkunniga

i den del av sitt betänkande, som avser gränsen mellan kommunalstämmas

och kommunalfullmäktiges befogenhet (sid. 95 o. ff.), uttalat,

att kommunalförordningen bör reglera gränsen mellan stämmans

och fullmäktiges befogenhet även i fråga om ärenden, som icke äro

kommunala angelägenheter i trängre bemärkelse, samt för den skull

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120. 73

bland annat föreslagit, att ur nämnda paragraf inom. 1, däri stadgas

att »den kommunen i kommunala angelägenheter tillkommande beslutanderätt»

skall i vissa kommuner uppdragas åt fullmäktige, orden »i kommunala

angelägenheter» skola utgå. Detta förslag upptogs i Kungl.

Maj:ts ovan omförmälda proposition nr 299 till 1921 års riksdag (sid.

3, 19 och 20). 1 sitt utlåtande i frågan, nr 40, föreslog emellertid

konstitutionsutskottet (sid. 2 och 4), att nämnda uttryck skulle »i anslutning

till paragrafens nuvarande lydelse och för undvikande av missförstånd»

bibehållas, och detta blev även riksdagens beslut.

Knligt vad jag försport, har även efter 1921 års lagändring på

vissa håll tvekan yppats, huruvida beslutanderätt i ärenden, som icke

äro kommunala angelägenheter i trängre bemärkelse, må, när fråga är

om annan författning än kommunalförordningen, utövas av kommunalfullmäktige.

(Jämför Hammarskjölds Kommunallagarna, 8 upplagan,

1921: »Enligt § 27, även i dess nya lydelse, är det kommunens be
slutanderätt

i ’kommunala angelägenheter’, vilken överflyttas på kommunalfullmäktige.

Huruvida kommunalstämmans befogenhet, när den

icke grundar sig på F. K. L., utan på särskild författning, övergår på

kommunalfullmäktige, kan därför fortfarande synas tvivelaktigt och beroende

därpå, om den särskilda författningen avser kommunala angelägenheter;

jfr R. 1920 ref. 76 särsk. sidd. 185 f. Vid senaste lagändring

förutsattes emellertid uppenbarligen, att uttrycket ''kommunala

angelägenheter’ skulle fattas i eu mycket vidsträckt bemärkelse.» Se

jämväl Landskommunernas tidskrift 1922, 2 häftet, sid. 40).

För undanröjande av den tvekan, som sålunda yppats, synes det

mig lämpligt, att nämnda uttryck »i kommunala angelägenheter» uteslutes.

En motsvarande ändring anser jag, i anslutning till vad de sakkunniga

föreslagit, böra vidtagas i kommunalförordningen för stad § 7

mom. 1.

Såsom ett led i de föreslagna åtgärderna för inskränkning av an- Futtmäktigvai

talet valkampanjer ingår jämväl de sakkunnigas förslag om fullmäktig- (elektorsval)

valens sammanförande till samma år som valen av landsting. Här- tZgsmannaigenom

skulle, såsom det heter i riksdagsskrivelsen år 1920, det av val unde/

riksdagen år 1917 framlagda önskemålet om vart annat år regelbundet 3amma

återkommande kommunala och politiska val bliva i avsevärd grad förverkligat.

Det avsedda syftet nås tydligen genom övergångsbestämmelser

av innehåll, att i kommuner med fullmäktige valen av desamma i

enlighet med den nya ordningen skola äga rum första gången år 1922,

varav följer, att dessa val sedermera skulle försiggå åren 1926, 1930 o. s. v.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 106 käft. (Nr 120.) 1554 21 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

KungJ. Maj:ts Proposition Nr 120.

Fullmäktigvalens

förläggande

till en tidigart

tidpunkt

under året.

Att den tidsbestämning för de kommunala representantvalen, som

skulle åstadkommas genom dylika övergångsbestämmelser och de av mig

förut angivna tilläggen till § 28 mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet och § 31 i förordningen om kommunalstyrelse i stad

skulle för kommuner, som deltaga i landsting, väsentligen inskränka

valkampanjerna, ligger i öppen dag. Ur ordningssynpunkt innebär det

också för väljarna en verklig fördel, att under ett och samma, vart

fjärde år återkommande, valår få utöva sin kommunala rösträtt. Åven

med avseende på arbetet med sammanräkningarna utgör ett dylikt förhållande

en förenkling. För städer, som ej deltaga i landsting, hava

däremot bestämmelser om fullmäktigvalens förläggande till samma år

som landstingsmannavalen ingen betydelse ur valkampanj synpunkt. Men

här förefinnes för dylika bestämmelser ett annat minst lika viktigt skäl,

nämligen önskvärdheten, att de båda väljarkårerna till första kammaren

— landstingen och elektorerna, vilka sistnämnda skola väljas i samband

med stadsfullmäktigvalen — komma att. utses i möjligaste mån

samtidigt eller i varje fall enligt samma års röstlängd.

Under sådana förhållanden finner jag mig böra tillstyrka de sakkunnigas

förslag i dessa delar, med undantag dock beträffande stadsfullmäktigvalen

i Stockholm, till vilka jag i det följande skall återkomma.

Vid den sålunda av mig föreslagna omläggningen av de kommunala

fullmäktigvalen bör jämväl, såsom de sakkunniga framhålla, till prövning

upptagas frågan, huruvida icke samtidigt ändringar böra vidtagas

i nu gällande bestämmelser angående den tid på året, då fullmäktigvalen

skola förrättas. De sakkunniga hava i sådant hänseende, såsom förut

nämnts, föreslagit, att fullmäktigvalen skola såväl i stad som på landet

förrättas under tiden 16 september—20 oktober.

Till en början anser jag mig i anslutning till de sakkunniga böra

konstatera, att önskemålet om valkoncentrering och minskning av antalet

valkampanjer vinnes i samma mån, som man närmar tiden för

fullmäktigvalen till den tid, vilken för närvarande gäller för landstingsmannaval.

Åven önskemålet att väljarkorporationerna till första kammaren

— d. v. s. landstingen och elektorerna i städer, som ej deltaga i

landsting — väljas i möjligaste mån samtidigt, talar för ett dylikt närmande,

vilket väl, eftersom tiden för landstingsmannavalen helt nyligen och efter

en grundlig undersökning i fråga om den lämpligaste valtiden fixerats,

skulle innebära ett tillbakaflyttande av tiden för stadsfullmäktigvalen.

Kravet på att val i allmänhet förrättas så snart som möjligt efter

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kanal. May.ts Proposition Nr 120. 75

röstlängdens upprättande utgör jämväl, efter de ändrade bestämmelserna

om den kommunala röstlängden, ett synnerligen kraftigt motiv för ett

dylikt tillbakaflyttande av fullmäktigvalen. Särskilt torde det vara av

vikt, att valen äga rum före den stor.a årliga omflyttningen under veckan

24—31 oktober. Ur den allmänna rösträttens princip, att så många medborgare

som möjligt böra sättas i stånd att taga del i det politiska och

kommunala livet, kan det icke vara riktigt, att de kommunala fullmäktigvalen

äro förlagda efter denna omflyttning, då, särskilt efter fullmaktsröstningens

avskaffande, de, som flyttat till annan ort, i allmänhet icke

kunna göra bruk av sin rösträtt. Särskilt betänkligt blir ett sådant

förhållande i fråga om den politiska rösträtt, som kommer till uttryck

vid val av elektorer.

För en tillbakaflyttning av tidpunkten för fullmäktigvalen i landskommunerna

talar synnerligen kraftigt behovet för länsstyrelserna att

erhålla en rikligare tillmätt tid än nu för verkställande av sammanräkningarna

av kommunal- och municipalfullmäktigval, så att dessa

sammanräkningar med säkerhet och utan att alltför mycket inkräkta på

länsstyrelsernas ordinarie arbete kunna slutföras före mandatstidens

början. Så gott som samtliga länsstyrelser hava i skrivelser till Kungl.

Maj:t framhållit omöjligheten av att efter den allmänna och lika rösträttens

införande och sedan fullmäktigsystemet blivit i allt större utsträckning

genomfört å landsbygden få hithörande sammanräkningar

färdiga i rätt tid. Med hänsyn härtill uppdrog vederbörande departementschef

den 30 maj 1919 åt kommunalförfattningssakkunniga att utreda

jämväl frågan om undanröjande av de olägenheter, som för närvarande

äro förenade med sagda röstsammanräkningar. Sedan dess

har från länsstyrelsen i Örebro län inkommit ännu en framställning i

frågan, vilken finnes återgiven i de sakkunnigas betänkande sid. 49 o. ff,

och de sakkunniga utveckla ytterligare behovet av att länsstyrelserna

erhålla längre tid för hithörande sammanräkningars utförande.

Dylikt behov av längre tid för sammanräkningarna, som sålunda

för landsbygdens vidkommande utgör ett synnerligen kraftigt skäl för

fullmäktigvalens förläggande till en tidigare tidpunkt än för närvarande,

föreligger knappast i fråga om städerna. Däremot motiveras en tillbaka-''

flyttning av tiden för sammanräkningarna för såväl landsbygd som städer

av önskvärdheten därav, att besvär över valen så vitt möjligt hinna

prövas före mandatstidens början eller i varje fall, innan en alltför

avsevärd del av densamma förlupit.

Jämväl de nya bestämmelserna angående rätt för personer, tillhörande

vissa vrkes- och tjänstegrupper, att utan inställelse inför val
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Proposition Nr ISO.

förrädare rösta vid de politiska och kommunala representantvalen, motivera,

såsom de sakkunniga närmare utveckla (betänkandet sid. 54 och

55), en tillbakaflyttning av tidpunkten framför allt för kommunal- och

municipalfullmäktigvalen men jämväl för stadsfullmäktigvalen.

Gent emot de skäl, sola av de sakkunniga anförts till stöd för förslaget

om fullmäktig valens förläggande tidigare under året än för närvarande,

hava hittills, om man bortser från huvudstaden, anförts allenast

tre skäl för ett bibehållande av nuvarande valtid, nämligen, att fullmäktigvalens

förläggande till en tidigare tidpunkt med bibehållande av

nuvarande mandatstermin skulle medföra, att fullmäktige, som icke omvalts,

en längre tid än nu är fallet komme att efter valet uppehålla

sina befattningar, för vilka de förmodas därefter icke längre hysa samma

intresse, att ett sammanförande av politiska eller delvis politiska val med

rent kommunala skulle medföra, att jämväl åt de sistnämnda skulle, till

skada för den kommunala förvaltningen, givas en politisk prägel, samt

att avsevärda delar av särskilt städernas och framförallt storstädernas

befolkning intill långt fram på hösten vistas å annan ort än hemorten

och följaktligen vid en kraftig tillbakaflyttning av tiden för fullmäktigvalen

icke skulle kunna utan avsevärt besvär och försakande av behövlig

semestervila deltaga i dessa val eller i varje fall i det föregående

valarbetet.

Dessa motskäl torde emellertid icke på långt när kunna tillerkännas

samma betydelse som de skäl, vilka framförts för fullmäktigvalens tillbakaflyttande.

I denna fråga är jag sålunda enig med de sakkunniga

och torde till stöd för en sådan uppfattning kunna inskränka mig till

att ur betänkandet (sid. 56 o. tf.) anföra följande:

»Synpunkten, att representanter icke böra fungera, sedan andra valts, kan

aldrig fullt tillgodoses, och — — — den torde hava sin förnämsta betydelse, då

de valda^ i sin ordning skola utse representanter att fungera under en avsevärd

tid framåt, t. ex. landstingsman och elektorer för val av ledamöter till första

kammaren — — —. För övrigt ske redan nu kommunalfullmäktigvalen avsevärd

tid före det viktiga decembersammanträdet, och icke blott på landet, utan

även i stad torde ofta sammanräkningarna vara slutförda före berörda sammanträde.

Den uppfattning, att en inom kort avgående representant förlorar sitt intresse

för uppdraget och i ett eller annat hänseende vansköter detsamma, torde

för övrigt icke vara av erfarenheten bestyrkt. —--

Anmärkningen (mot ett sammanförande av politiska eller delvis politiska

val med rent kommunala) riktar sig tydligen i första hand mot ett Sammanförande

av olika val till en gemensam valförrättning och framför allt mot ett

sammanförande av andra-kammarvalen med de kommunala representantvalen, vare

sig landstingsmannavalen eller fullmäktigvalen. I fråga om ett sammanförande

under viss kortare tidsrymd av landstingsmannaval och fullmäktigval är an
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tfi Preposition Nr 120.

77

märkningen icke av större betydelse. Sant är, att landstingsmannavalen därigenom,

att landstingen äro valkorporationer till första kammaren, fått en i mångt

och mycket politisk karaktär, men även kommunalfullmäktigvalen och än mera

stadsfullmäktigvalen ske redan nu under användning av de gängse politiska

partibeteckningarna; och har farhågan, att den ifrågasatta anordningen skulle

medföra, att något av landstingsmannavalens politiska karaktär skulle överföras

på fullmäktigvalen, något fog för sig, så förefinnes väl även möjlighet för att

anordningen vore ägnad att betona jämväl förstnämnda vals kommunala karaktär

och betaga dem något av deras politiska färg. För övrigt må erinras, att man

icke hyst några betänkligheter att till gemensam valförrättning sammanföra stadsfullmäktigval

och de enbart politiska valen av elektorer för utseende av ledamöter

till riksdagens första kammare. —--

Invändningen (mot val under semestertid) har tydligen, så vitt angår de

kommuner, som deltaga i landsting, fog för sig allenast för den händelse, att

man skulle vilja förlägga fullmäktigvalen en avsevärdare tid före landstingsmannavalen,

d. v. s. före den tredje söndagen i september eller närmast därförut

infallande lördag, men saknar varje betydelse i fråga om valens förläggande till

ungefär samma tidpunkt som eller en senare tidpunkt än landstingsmannavalen.»

På ovan anförda skäl finner jag mig, i likhet med det övervägande

antalet av de i ärendet hörda myndigheterna, böra tillstyrka de sakkunnigas

förslag om fullmäktigvalens förrättande under tiden 16 september—20

oktober.

De sakkunnigas utredning av förevarande fråga har, som jag redan Landstingsanfört,

resulterat i förslag till fullmäktigvalens förläggande till en viss ™uiZiäktigvai

tidsperiod av de år, då landstingsmannaval äga rum. De sakkunniga å en och

hava däremot icke velat låta den ifrågasatta valkoncentrationen gå ända samma dag''

därhän, att de båda slagen av val, d. v. s. landstingsmannaval och fullmäktigval,

ovillkorligen skola hållas på en och samma dag och i samband

med varandra.

I dénna fråga hava sålunda de sakkunniga med hänsyn till att en

dylik gemensam valförrättning lätteligen för valmännen kan bliva eu

källa till oreda och förvirring’intagit enahanda ståndpunkt, som kommit

till uttryck i propositionen nr 261 till 1918 års lagtima riksdag.

Åven jag delar denna uppfattning. Visserligen förrättades våren 1919

i de olika kommunerna samtidigt tvenne fullmäktigval, nämligen dels för

tiden 1 maj eller i stad 1 april 1919—31 december 1920 och dels för tiden

1 maj eller i stad 1 april 1919—31 december 1922, och i enlighet med

bestämmelser i § 4 i lagen om val till riksdagen förrättas valen av elektorer

för utseende av ledamöter till riksdagens första kammare »i samband

med» stadsfullmäktigvalen. Därvid bör emellertid ihågkommas, att

det i förra fallet var fråga om val med enahanda rösträttsbestämmelser

och väljarkårer och att följaktligen varje väljare behövde använda allenast

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Tid för stadsfullmäktigvalen

i

Stockholm.

Kung!. Maj;ts Proposition Nr 120.

ett valkuvert, samt att det i senare fallet rör sig om val i våra största

städer med deras goda tillgång på såväl lämpliga vallokaler som tränade

valförrättare. I våra mindre städer och synnerligast å landsbygden, där

valens sammanförande i och för sig skulle vara mest önskvärt, förefinnas

tydligen icke motsvarande resurser för de särskilda valens verkställande

under betryggande former vid en och samma förrättning, och valens förläggande

till särskilda förrättningar under en och samma dag omöjliggöres

på landsbygden redan av den omständigheten, att båda valen

skola förrättas inför valnämnden. Åven i de mindre städerna skulle

säkerligen en anordning av sistnämnda slag i många fall stöta på svårigheter.

För att sålunda icke, samtidigt med att särskilda åtgärder föreslås

för förhindrande av masskasseringar vid valen, tillskapa nya anledningar

till sådana masskasseringar har jag ansett lämpligt, att i § 29 mom. 5 a)

i förordningen om kommunal styrelse på landet samt i § 31 mom. 1 av

förordningen om kommunalstyrelse i stad uttryckligt förbud införes mot

fullmäktigvals och landstingsmannavals sammanförande till en och

samma dag.

Ser man frågan om tiden för stadsfullmäktigvalen i Stockholm enbart

ur väljarnas synpunkt, måste man givetvis i likhet med de sakkunniga

komma till den uppfattningen, att även dessa val böra förläggas

till tiden 16 september—20 oktober och att följaktligen mandatstiden

för stadsfullmäktige jämväl i Stockholm bör löpa efter kalenderår. Särskilt

torde därvid böra beaktas, att den ursprungliga orsaken, varför stadsfullmäktigvalen

i huvudstaden förlagts till mars månad, just varit hänsynen

till att valen borde förrättas efter en så njmpprättad röstlängd

som möjligt, och att, sedan tiden för röstlängdens upprättande blivit en

annan, samma skäl numera talar för valens förläggande till hösten. Beaktande

förtjänar jämväl följande av de sakkunniga i denna fråga framförda

motiv:

»Och detta skäl för valens förläggande till tiden närmast efter röstlängdens

slutjustering gör sig, med hänsyn till den stora omflyttningen under sista veckan

av oktober, med ökad styrka gällande. Att, såsom nu är fallet i Stockholm,

stadsfullmäktigvalen förrättas mer än ett halvt år efter röstlängdens slutjustering,

under vilken mellantid de stora årliga flyttningarna försiggå, innebär i själva verket,

särskilt efter fullmaktsröstningens avskaffande, att ett stort antal röstberättigade

medborgare bliva ur stånd att utöva sin rösträtt på grund av flyttningar från en

ort till en annan. Omflyttningarna hava för Stockholms vidkommande en synnerligen

stor omfattning, även relativt taget större än för någon annan kommun i

riket. Stora flertalet av dessa flyttningar kommer på senare hälften av oktober.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

7‘J

Besinnar man härtill, att de stora flyttningstalen i första hand avse personer, tillhörande

grupperna arbetare och tjänare, samt att följaktligen den rösträttsförlust,

som blir en följd av den nuvarande tidpunkten för valet, drabbar de olika sociala

lagren synnerligen ojämnt, måste betänkligheterna mot valförrättning efter

flyttningstiden i oktober givetvis bliva än större. För övrigt bör iliågkommas,

att valens förläggande så nära soin möjligt efter röstlängdens upprättande och i

varje fall före flyttningstiden är av alldeles särskild betydelse i fråga om Stockholm

och andra städer, där elektorer för utseende av ledamöter till första kammaren

skola väljas samtidigt med stadsfullmäktige, och där valen alltså icke enbart

beröra kommunalförvaltningen i en kommun, där den flyttande måhända icke

vidare kommer att hava sin verksamhet, och för vilken han följaktligen torde

hava mindre intresse, utan tillika utgöra ett uttryck för rent politiska intressen

och åskådningar, som äro oberoende av vistelseorten.»

Ej heller av de sakkunniga framförda synpunkter beträffande önskvärdheten,

att fullmäktigval och elektorsval med hänsyn till bestämmelserna

om röstning utan personlig inställelse ske i möjligaste mån samtidigt

över hela riket, sakna betydelse (jfr betänkandet sid. 64 och 65).

Oaktat sålunda vägande skäl kunna anföras för de sakkunnigas förslag

beträffande tiden för stadsfullmäktigvalen i huvudstaden och för

mandatstiden därstädes, anser jag mig icke böra tillstyrka detsamma, utan

föreslår bibehållande härutinnan av nu gällande bestämmelser. Detta

beror i första hand på den avvisande hållning gent emot den ifrågasatta

reformen, som intagits av överståthållarämbetet och stadsfullmäktige i

Stockholm, och därpå att, eftersom huvudstaden har sin egen kommunalförfattning,

hänsyn kan tagas till denna stockholmsmyndigheternas uppfattning

utan inverkan på de för övriga kommuner i riket gällande eller

föreslagna bestämmelser. Jag har därvid ställt mig på motsvarande

ståndpunkt, som Kungl. Maj:t intog i propositionen nr 261 till 1918

års lagtima riksdag, där i fråga om förslag till den successiva förnyelsens

borttagande, huvudsakligen på grund av stockholmsmyndigheternas

avvisande hållning, undantag gjordes för Stockholms stadsfullmäktige.

Det torde ej heller kunna förnekas, att överståthållarämbetet och

stadsfullmäktige i Stockholm anfört goda skäl, då de, med hänsyn huvudsakligen

till arbetsförhållandena inom stadsfullmäktige, stadskollegiet samt

övriga styrelser och nämnder, påyrka den nuvarande valtidens bibehållande,

även om, såsom också i viss män medgives av stadsfullmäktige,

en del av de med den ifrågasatta reformen förenade olägenheterna kunde

övervinnas eller väsentligen mildras genom ändring av dels bestämmelserna

i § 34 mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm

angående tid för val av ledamöter i stadskollegiet, dels de bestämmelser,

som angå tiden för val av stadens övriga nämnder och styrelser samt

tjänstgöringstiden för dessa. Den omständigheten, att huvudstadens för
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Den succesiva

förnyelsens

borttagande ''

för kommunal-

och municipalnämnd

m. m.

Ändrade

bestämmelser

för sammanräkningar

vid kommunalfullmäktigval

m. m.

80 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

vältning fullständigt omlagts så sent som år 1920, torde också tala för

att icke nu reformer vidtagas, ägnade att ånyo framkalla vissa ändringar

i sagda förvaltning.

Den år 1918 införda bestämmelsen, att val av ledamöter och suppleanter

i kommunal- och municipalnämnd skola ske proportionellt, därest

sådant äskas av viss minoritet, står, såsom de sakkunniga påvisat, i mindre

god överensstämmelse med den låga minimisiffran för antalet ledamöter

i dylik nämnd. Proportionellt valsätt, då endast två eller tre ledamöter

skola utses, är tydligen föga värt såsom sådant, vare sig det skall göra

sig gällande vid ett formligt proportionellt val eller vid en frivillig överenskommelse,

avseende ep rättvis fördelning av platserna i enlighet med

de olika partiernas styrka. Dessa av de sakkunniga framförda skäl för

borttagande av den successiva förnyelsen av kommunal- och municipalnämnd,

varigenom varje val av sådan nämnd skulle komma att omfatta ett

dubbelt så stort antal ledamöter och suppleanter som för närvarande, anser

jag övertygande, och biträder jag således detta förslag. Likaledes är

jag enig med de sakkunniga, då de dels för att i våra fullmäktigkommuner

på landsbygden undvika plötslig omkastning eller ensidighet i

förvaltningen, som kan bliva en följd av en mer eller mindre samtidig

förnyelse av kommunalfullmäktige och kommunalnämnd, dels för att

kommunalnämndsval icke skola komma att företagas av vare sig fullmäktige,

som äro helt nya i sin funktion, eller som stå under omval, föreslå,

att val av ledamöter och suppleanter i kommunal- och municipalnämnd

skola förrättas i december månad andra året efter det, då allmänna val

av fullmäktige ägt rum. Åven ur ordningssynpunkt samt till förenklande

av en kommuns övergång från stämmo- till fullmäktigsystem är

det fördelaktigt, att val av kommunalnämnd och municipalnämnd över

hela riket äga rum vissa bestämda år, nämligen 1924, 1928, 1932 o. s. v.

Dessa ändringar av bestämmelserna om val av kommunalnämnd betinga,

med hänsyn till att den successiva förnyelsen av fångvårdsstyrelse

även enligt min mening bör bibehållas, viss ändring i fattigvårdslagen,

och biträder jag vad de sakkunniga härutinnan föreslagit.

De av de sakkunniga föreslagna ändringarna i gällande bestämmelser

om sammanräkningsförfarandet vid kommunal- och municipalfullmäktigval,

varigenom länsstyrelserna få längre tid för dessa sammanräkningar

och sammanräkningen för varje kommun skall slutföras för sig, biträder

jag likaså. Jag delar sålunda icke den uppfattning, som härvid

kommit till uttryck i vissa länsstyrelsers utlåtanden, i vilka anmärkning

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 120.

framföres mot de föreslagna bestämmelserna angående, sammanräkningens

kungörande. Att, såsom ett par länsstyrelser föreslagit, ersätta detta

kungörande med allenast ett anslag i länsstyrelsens lokal rörande sammanräkningens

fortgång eller att ur kungörelsen utesluta uppgiften om

den ordningsföljd, i vilken sammanräkning, därest hinder ej möter, kommer

att för de olika kommunerna företagas, anser jag icke tillrådligt,

enär härigenom sammanräkningen skulle berövas en del av den offentlighet,

som bör tillkomma en dylik förrättning. Den av de sakkunniga

föreslagna formuleringen av förevarande lagrum, varigenom, där omständigheterna

så påkalla, en förändring kan göras i den i kungörelsen angivna

ordningsföljden för de olika sammanräkningarna, bryter tydligen

udden av invändningarna, att sagda ordningsföljd ej alltid kan på förhand

med bindande säkerhet angivas. Ej heller anmärkningen mot den

från gällande lag hämtade bestämmelsen därom, att valens utgång skall

kungöras genom uppläsning av protokollet, finner jag böra föranleda

ändring i de sakkunnigas förslag.

I anslutning till vad en länsstyrelse anfört därom, att den tid, varunder

valen skola fortgå, angives olika i kommunalförordningarna och i

landstingsförordningen, anser jag, på sätt även proportionsvalssakkunniga

i sitt i det föregående omförmälda betänkande III föreslagit, sådan

ändring böra göras i § 5 mom. 2 c) i sistnämnda förordning, att jämväl

landstingsmannaval skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen.

Av tvenne magistrater gjorda yrkanden, att städernas magistrater

måtte helt och hållet befrias från befattning med valförrättning och röstsammanräkning,

anser jag så mycket mindre böra för närvarande föranleda

någon åtgärd, som detta spörsmål ingår bland de frågor, vilka fortfarande

äro föremål för utredning av kommunalförfattningssakkunniga.

På grundval av kommunalförfattningssakkunnigas förslag har jag låtit

inom socialdepartementet utarbeta förslag till de författningsändringar,

vilka erfordras för genomförande av de av dessa sakkunniga förordade,

av mig i det föregående tillstyrkta reformerna. Dessa förslag hava, i

den mån de beröra de författningar, i vilka ändringar påkallas för införande

av den nya proportionella sammanräkningsmetoden m. m., sammanförts

med de i sistnämnda syfte utarbetade lagförslagen.

Föredraganden uppläser härefter i enlighet med ovan angivna grunder

avfattade förslag till

Bihang till riksdagms protokoll 1922. 1 sand. 106 höft. (Nr 120.)

1554 21 1 1

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

KungI. Maj:ts Proposition Nr 120.

lag om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862,

lag om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse

i stad den 21 mars 1862,

lag om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm den 23 maj 1862,

lag om ändring i vissa delar av förordningen om landsting den 21

mars 1862,

lag om ändring i vissa delar av lagen den 20 maj 1921 med vissa

föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige

samt av landstingsmän,

lag om ändrad lydelse av 5 och 7 §§ i lagen den 26 november

1920 om val till riksdagen samt

lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården;

och hemställer föredraganden, att förslagen, vilka äro av den lydelse

bilagor till detta protokoll utvisa, må genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Herman Hultkrantz.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 192 2.

opaginerad Kontrollera mot PDF

KOMMUNALFÖRFATTNINGSSAKKUNNIGAS

BETÄNKANDE

II

AVGIVET DEN 12 FEBRUARI 1921

BEHANDLANDE FRÅGORNA

UPPHÖRANDE AV DEN SUCCESSIVA FÖRNYELSEN AV

KOMMUNAL-, MUNICIPAL- OCH STADSFULLMÄKTIGE

SAMT ÄNDRAD TID FÖR DESAMMAS

VÄLJANDE

GRÄNSEN MELLAN KOMMUNALSTÄMMAS

OCH KOMMUNALFULLMÄKTIGES

BEFOGENHET M. M.

STOCKHOLM 1921

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

210114

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. socialdepartementet ,

A. Motivering.............................

I. Upphörande av den successiva förnyelsen av kommunal-, municipal- och

stadsfullmäktige samt ändrad tid för desammas väljande.......

Nuvarande bestämmelser...................

Riksdagsbehandling ......................

1917 års riksdag s. 15. Infordrade utlåtanden och yttranden s. 16.

1918 års lagtima riksdag s. 20. 1919 års lagtima riksdag s. 26.

1920 års riksdag s. 26. Sammanfattning av anförda skäl för och

emot den successiva förnyelsens avskaffande s. 29.

De sakkunniga........................

Den successiva förnyelsens avskaffande s. 29. Valtröttheten s. 29.

Behovet av färre valprocedurer s. 30. Den proportionella valmetoden

såsom garanti för kontinuitetens bevarande s. 30. »Kotteripolitik» s. 30.

Valkupper s. 33. Faran av för långa mellanrum mellan valen s. 33.

Supplerande bestämmelser i syfte att förebygga olägenheter i samband

med den successiva förnyelsens avskaffande s. 34. Olämpligheten av en

genomgående sänkning av antalet fullmäktige s. 34. Olämpligheten av

en genomgripande ändring i nu gällande valkretsindelning s. 35. Den

väntade nya valmetoden s. 36. Ståndpunktstagande s. 37. Stadsfullmäktigvalen

i Stockholm s. 38. Lagändringar s. 39. Fattigvårdsfullmäktige

s. 39. Antalet fullmäktige i förhållande till folkmängden

samt valkretsindelning s. 40. Lagförslag s. 41. Ökning av antalet

fullmäktige allenast i samband med de allmänna valen;

mandatstid, då val sker första gången s. 42. Lagförslag s. 44.

Fu 11mäktigsystemets avskaffande på grund av minskad folkmängd

s. 45. Fullmäktigval »samtidigt med» landstingsmannaval

s. 45. Fullmäktigval, elektorsval och landstingsmannaval

under samma år s. 45. Fullmäktigvals och landstingsmannavals sammanförande

till gemensam förrättning s. 46. Tillbakaflyttande av tiden

för fullmäktigval i andra kommuner än Stockholm s. 47. Departementschefens

yttrande år 1918 och sedan dess ändrade förhållanden

s. 47. önskvärdheten av längre tid för sammanräkningsförrättningar

s. 48. Bestämmelserna om röstning utan personlig inställelse s. 54.

Flyttningsförhållandena s. 55. Olämpligheten av att en representant

fungerar efter det att en annan valts i hans ställe s. 56. Faran för

att fullmäktigvalen skola få politisk prägel s. 56. Val under semestertid

s. 57. Fixering av tiden för fullmäktigval s. 57. Lagförslag s. 58. Ändrad

tid för stadsfullmäktigvalen i Stockholm s. 59. Inkomna utlåtanden och

yttranden s. 59. De sakkunnigas ståndpunkt s. 61. Lagförslag s. 66.

Ändrade bestämmelser för sammanräkningarna vid kommunal-

och municipalfullmäktigval s. 66. Erinringarna från länsstyrelsen

i Örebro län befogade s. 66. Lagförslag s. 67. Val av

ledamöter och suppleanter i kommunal-och municipalnämnd

s. 67. Gällande bestämmelser s. 67. Skälen för den successiva för
-

tid

5

9

11

11

14

29

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sid.

nyeisens avskaffande i fråga om fullmäktige ej för handen i fråga om

nämnden s. 68. Den proportionella valmetoden och den låga minimi
-

siffran för antalet ledamöter i nämnden s. 69. Ändringsförslag s. 69.

Val av ledamöter och suppleanter i fångvårdsstyrelse s. 70.

Lagförslag s. 71. Val i den kyrkliga kommunen s. 71.

11. Gränsen mellan kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges befogenhet m.m. 73

Historik........................... 73

Bestämmelser i 1862 års förordningar s. 73. 1918 års kommunallags
reform

och senare skedda förändringar s. 74. I riksdagen framställda

yrkanden om förtydligande eller ändrade bestämmelser s. 75.

De sakkunniga........................ 86

Gränsen mellan stämmas och fullmäktiges befogenhet s. 86.

Jämförelse med motsvarande bestämmelser för stad s. 86. Gränsbestämmelsernas

brister i olika avseenden s. 88. Den generella bestämmelsen

för trång s. 88. Den generella bestämmelsen för vid s. 90.

Vissa andra otydligheter och ofullständigheter s. 91. Principer i

fråga om gränsregleringen s. 92. Av de sakkunniga uppgjord förteckning

s. 93. Sättet för bristernas avhjälpande genom nya lagbe
stämmelser

s. 93. Föreslagna ändringar i förordningen om kommunalstyrelse

på landet s. 95. Förslug till ändringar i andra författningar

s 96. Ärenden, angående vilka gälla särskild röstgrund s. 96.

Val av nämndemän s. 97. Val av sockenfullmäktige för utseende av

vattenrättsnämndemän s. 98. Val av ledamöter i valnämnd s. 99.

Tiden för val av landstingsmän s. 99. Kommuns uppdelning i pensionsdistrikt

s. 99. Ärenden rörande handeln med rusdiycker s. 100.

Tillämpning på kommunalfullmäktige av andra bestämmelser

ang. kommunalstämma s. 101. Nu gällande regler s. 101.

Föreslagna ändringar s. 101. F. K. L. § 17 s. 101. Landstingsförordn.

§ 5 s 103. F. K. L. § 29 mom. 5 a) s. 103. F. K. L. § 21

s. 104. F. K. L. § 23 s. 104. F. K L. § 34 s. 104. K. F. L.

§ 36 s. 105. Övriga lagrum i F, K. L. s. 107. Ändringar i

förordningen om kommunalstyrelse i stad s. 107.

B. Lagförslag.............................109

Förordningen om kommunalstyrelse på landet...............111

J‘''örordmngen om kommunalstyrelse i stad.................123

Förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm..............126

Förordningen om landsting.......................128

Lagen om fattigvården .........................129

Lagen om val till riksdagen......................131

Rättegång sb alken...........................133

Vattenlagen......................1.......134

C. Bilagor...............................135

Bilaga 1. Utlåtanden och yttranden angående borttagande av den successiva förnyelsen

för stadsfullmäktige i Stockholm samt angående ändrad tid för valen

till sagda korporation........................137

Bilaga 2. Förteckning över vissa i lagar, författningar etter annorstädes förekommande

bestämmelser, som av de sakkunniga tagits i betraktande vid behandling

av frågan om gränsen mellan kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges

befogenhet.........................146

opaginerad Kontrollera mot PDF

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. socialdepartementet.

Jämlikt nådigt bemyndigande den 30 maj 1919 uppdrog dåvarande

statsrådet och chefen för Kungl. civildepartementet åt undertecknad Lyberg,

Rooth, Magnusson, Lidström och Persson att i egenskap av sakkunniga

inom departementet biträda med utredning och förslag rörande vissa spörs
o
mål

på kommunalförvaltningens område. Åt undertecknad Lyberg uppdrogs

att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbeten, och såsom sekreterare

förordnades undertecknad Odén. På grund av senare, den 16

januari 1920, erhållit bemyndigande uppdrog departementschefen åt Odén

att med bibehållande av uppdraget såsom sekreterare hos de sakkunniga

i egenskap av sakkunnig biträda med berörda utredning och förslag.

De spörsmål, som sålunda hänvisats till de sakkunniga, voro ursprungligen

följande: fråga om rätt att deltaga i kommunala val och av
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

göranden utan personlig inställelse, fråga om ersättning åt innehavare av

kommunala förtroendeuppdrag, fråga om införande av proportionellt valsätt

vid vissa på landsting, stads- och kommunalfullmäktige ankommande

val utöver vad därom redan är stadgat, fråga om ett noggrannare bestämmande

av gränsen mellan kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges

befogenhet, fråga om förändrade bestämmelser i avseende på distriktsindelning

och därmed i samband stående anordningar vid kommunala val i

syfte att bereda de röstberättigade ökade möjligheter att begagna sig av

sin rätt att deltaga i valen samt i samband därmed stående fråga om vissa

ändringar i hittills gällande bestämmelser om valdistriktsindelning vid

kommunala och politiska val i avsikt att erhålla överensstämmelse i valdistriktsindelningen

för kommunalfullmäktigval, landstingsmannaval och

val till riksdagens andra kammare, fråga om sammanförande av den politiska

och den kommunala röstlängden samt slutligen fråga om sättet för

undanröjande av vissa med sammanräkningen vid kommunalfullmäktigval

förenade olägenheter.

Genom nådig skrivelse av den 29 november 1919 har Kungl. Maj:t

sedermera med överlämnande av en från länsstyrelsen i Örebro län inkommen

underdånig framställning om vissa ändrade bestämmelser med avseende å

tiden för kommunalfullmäktigval m. m. anbefallt de sakkunniga att taga

sagda framställning i övervägande vid fullgörande av dem lämnade uppdrag,

varjämte Kungl. Maj:t i enlighet med en från de sakkunniga den 11

december 1919 gjord hemställan om viss utvidgning av det de sakkunniga

lämnade uppdrag genom nådig skrivelse den 16 januari 1920 bemyndigat

de sakkunniga att till behandling upptaga även sådana kommunala frågor,

vilka, utan att direkt kunna hänföras till de i beslut den 30 maj 1919

omförmäld a spörsmål, likväl stå dessa så nära, att deras behandling lämpligen

bör ske i samband med dessa.

Sedan riksdagen i skrivelse den 16 april 1920 (n:r 134) anhållit,

det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning och till nästa års läks
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

dag framlägga därav föranledda förslag dels om upphörande av den successiva

förnyelsen av stadsfullmäktige, kommunal- ocli municipalfullmäktige

samt stadsfullmäktige i Stockholm, dels ock sammanförande av valen

av berörda kommunala korporationer till samma år som valen av landsting,

har vidare Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 14 sistlidna maj uppdragit

åt de sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag i de uti

ifrågavarande riksdagsskrivelse angivna hänseenden.

Chefen för civildepartementet har vidare på grund av nådigt bemyndigande

den 21 sistlidne maj uppdragit åt de sakkunniga, förstärkta med

ytterligare tvenne för ändamålet särskilt tillkallade sakkunniga, att biträda

med utredning och förslag rörande en revision av landstingsförordningen.

De för deltagande i detta arbete särskilt tillkallade sakkunniga voro borgmästaren

Gunnar Mikael Fredriksson Fant och muraren Gustaf Vilhelm

Källman. Sedan den senare avsagt sig det honom meddelade uppdraget,

har i hans ställe tillkallats kommunalkamreraren Axel Sterne.

Slutligen har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 10 september

1920 uppdragit åt de sakkunniga att skyndsamt inkomma med förslag till

de föreskrifter och formulär m. m., vilkas utfärdande ankommer på Kungl.

Maj:t jämlikt lagen den 30 juni 1920 om rätt för vissa väljare att utan

inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid vissa kommunala val samt

om behandling av valsedelsförsändelse.

Av nämnda till de sakkunniga hänvisade spörsmål hava de angående

rätt att deltaga i kommunala val och avgöranden utan personlig inställelse,

valdistriktsindelning vid kommunala och politiska val samt sammanförande

av den kommunala och den politiska röstlängden behandlats i ett av de

sakkunniga den 20 januari 1920 dagtecknat betänkande, vars förslag i

huvudsak upptagits och framlagts i Kungl. Maj:ts proposition n:r 286 till

1920 års riksdag. Förslagen i fråga hava av riksdagen utan större förändringar

antagits — Svensk författningssamling n:r 384—396. Uppdraget

av den 10 september 1920 att inkomma med förslag till särskilda före
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

skrifter och formulär för röstning utan personlig inställelse vid vissa

kommunala val har på grund av ärendets skyndsamma natur, som ej

möjliggjort dess behandling av de sakkunniga in pleno, fullgjorts på så

sätt, att undertecknade Lyberg och Odén i ett den 20 september 1920

avgivet betänkande framlagt förslag till kungörelse angående kuvert m. m.,

som avses i lagen den 30 juni 1920 om rätt för vissa väljare att utan

personlig inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid vissa kommunala

val — Svensk författningssamling n:r 616 — ävensom förslag till viss

cirkulärskrivelse till länsstyrelserna och P. M. angående valsedelsförsändelse,

avsedd att utdelas till kommunerna.

De sakkunniga hava nu närmast till behandling upptagit dels frågan

om upphörande av den successiva förnyelsen av kommunal-, municipaloch

stadsfullmäktige samt ändrad tid för desammas väljande, dels frågan

om gränsen mellan kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges befogenhet

ävensom vissa andra i samband med dessa spörsmål stående frågor.

I dessa delar utarbetat betänkande överlämnas härmed.

Rörande övriga till de sakkunniga hänvisade frågor skola de sakkunniga

senare inkomma med betänkande och förslag.

Stockholm den 12 februari 1921.

ERNST LYBERG.

Axel Rooth. P. Lidström.

K. E. Magnusson. P. J. Persson. Sven Oden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I. Upphörande av den successiva förnyelsen av kommunal-,

municipal- och stadsfullmäktige samt ändrad tid för desammas

väljande.

I § 28 mom. 2 av förordningen om kommunalstyrelse på l-ändet Nuvarandebestadgas

bland annat, att kommunalfullmäktige skola väljas för fyra år, stammelse''- samt att i kommun, där valet sker första gången, halva antalet fullmäktige

eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är närmast under hälften,

skall utses för allenast två år; och böra dessa fullmäktige och de, som

skola kvarstå i fyra år utses genom särskilda val. Är kommun indelad i

valkretsar, skola i enlighet med bestämmelserna i § 29 mom. 1 av sagda

förordning av det antal fullmäktige, som bör för hela kommunen på en

gång och för samma tid väljas, så många utses i varje valkrets, som, efter

förhållandet mellan hela antalet fullmäktige för kommunen och hela antalet

fullmäktige för valkretsen, därå belöpa; och äger kommunalstämma

enligt nu angiven grund bestämma, huru många fullmäktige skola i varje

valkrets genom ett val utses. 1 fråga om stadsfullmäktige gälla samma

bestämmelser, dock att det antal fullmäktige, som enligt ovan angiven

grund skall utses i varje valkrets, bestämmes av magistraten — § 31 av

förordningen om kommunalstyrelse i stad —. Genom lag den 9 juni

1911 hava samma bestämmelser införts jämväl i fråga om stadsfullmäktige i

Stockholm — § 17 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm —.

Dessförinnan valdes huvudstadens fullmäktige för allenast två år och val

skedde vart år, avseende varje gång halva antalet fullmäktige.

Med dessa bestämmelser om fullmäktigkorporationernas successiva

förnyelse sammanhänga i viss mån bestämmelserna om antalet fullmäktige

samt om valkretsindelning vid fullmäktig val, varjämte även bestämmelser

om tidpunkten för valens förrättande och mandatens begynnande vid förevarande

utredning äro av betydelse.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

I fråga om kommunalfullmäktiges antal stadgas i § 28 mom. 1 av

förordningen om kommunalstyrelse på landet, att:

kommun med 2,000 inv. eller därunder utser 20 fullmäktige

» över 2,000 t. o. in. 5,000 inv. » 21—25 >

» » 5,000 > 10,000 » » 26—30 »

» » 10,000 invånare » 31—40 »

Stadsfullmäktiges antal bestämmes i § 21 av förordningen om kommunalstyrelse

i stad sålunda:

stad med

» över

» »

» »

» »

» »

2,000 inv. eller därunder utser 20 fullmäktige

2,000

t. o. m. 5,000 inv.

» 21—25

»

5,000

> 10,000 »

» 26—30

»

10,000

» 20,000 »

» 31—40

»

20,000

» 40,000 >

» 41—50

40,000

invånare

» 51—60

»

Kommunens vid kommunalstämma eller allmän rådstuga röstberättigade

invånare bestämma inom ovannämnda begränsningar det antal

fullmäktige, som bör för kommunen utses.

Antalet stadsfullmäktige i Stockholm utgör enligt § 4 i förordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm ett hundra.

Med avseende på valkretsindelningen vid fullmäktigval gäller för

såväl land som stad, att kommun med mer än 10,000 invånare skall indelas

i valkretsar. Vid sådan valkretsindelning iakttages, att varje krets

kommer att utse på landet minst tio, högst tjugu och i stad med undantag

för Stockholm, minst tio, högst tjugufem samt i Stockholm minst

femton högst tjugufem fullmäktige efter den beräkningsgrund, att i allmänhet

en fullmäktig utses för varje tal, motsvarande det som erhålles,

då kommunens mantalsskrivna folkmängd delas med antalet fullmäktige

för hela kommunen; att på landet delar av samma by eller hemman

ej utan synnerliga skäl förläggas till olika valkretsar; att varje valkrets

skall kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje; samt att

antalet fullmäktige för hela kommunen varder, i den mån utan olägenhet

kan ske, lika fördelat på de särskilda valkretsarna. Indelningen i valkretsar

jämte antalet fullmäktige för varje valkrets bestämmes på landet

efter därom av kommunalnämnden uppgjort förslag av kommunalstämma

och i stad efter därom av magistraten uppgjort förslag av stadsfullmäktige

eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga — förordningen om kommunalstyrelse

på landet § 29 mom. 1, förordningen om kommunalstyrelse i

stad § 22 och förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm § 5 —.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Med avseende på tidpunkten för valen föreskriver § 29 mom, 5 a)

av förordningen om kommunalstyrelse på landet, att kommunalfullmäktigvalen

skola hållas under tiden 1 november—15 december å dag, som kommunalstämma

det år, val skall förrättas, bestämmer; och enligt § 14

mom. 2 och § 23 av förordningen om kommunalstyrelse i stad skola stadsfullmäktigvalen

förrättas i december å dag eller dagar, SOm magistraten

för varje valkrets bestämmer. Stadsfullmäktigvalen i Stockholm skola i

enlighet med bestämmelserna i § 6 mom. 2 av förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm förrättas i mars månad å dagar, vilka magistraten

särskilt för varje valkrets utsätter.

För kommunalfullmäktige ävensom för stadsfullmäktige utom i Stockholm

räknas mandatstiden från och med den 1 januari året efter det,

under vilket valet förrättats, för stadsfullmäktige i Stockholm däremot från

och med den 1 april det år, då valet förrättats.

Samtliga ovan anförda lagrum angående kommunalfullmäktige äga

i enlighet med stadgande i § 80 mom. 1 av förordningen för landet tilllämpning

jämväl i fråga om municipalfullmäktige.

Några i särskilda §§ av respektive förordningar givna bestämmelser,

att de allmänna kommunal-, municipal- eller stadsfullmäktigvalen skola förrättas

under ett och samma år eller under vissa angivna år, förefinnas

icke. Genom övergångsbestämmelser till de respektive kommunalförordningarna

har emellertid åstadkommits en dylik tidsbestämning för hithörande

val. övergångsbestämmelserna till förordningarna om kommunalstyrelse

på landet och i stad innehålla sålunda bland annat, att i

kommun, municipalsamhälle eller stad, där fullmäktige finnas eller skola

tillsättas, skall på landet å stämma före utgången av mars månad 1919

och i stad under mars månad 1919 val av hela antalet fullmäktige

äga rum. Därvid skall halva antalet fullmäktige eller, om detta icke är

jämnt, det antal, som är närmast under hälften utses på landet för tiden

frän och med den 1 maj 1919 till och med den 31 december 1920 och i

stad för tiden från och med den 1 april 1919 till och med den 31 december

1920 och återstående antalet fullmäktige från samma bcgyrinelsetider

till och med den 31 december 1922; och böra de fullmäktige, som skola

kvarstå till utgången av år 1920, och de, som skola kvarstå till utgången

av år 1922, utses genom särskilda val. Tjänstgöringstiden för de fullmäktige,

som dessförinnan utsetts för tid efter den 31 december 1918,

skall utgå på landet den 30 april 1919 och i stad den 31 mars 1919.

Dessa övergångsbestämmelser verka tydligen därhän, att för närvarande

kommunalfullmäktig-, municipalfullmäktig- och stadsfullmäktigval i det

stora flertalet kommuner med fullmäktige skola förrättas under åren 1922,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

1924, 1926 o. s. v. Men enär bestämmelser saknas därom, att, då fullmäktigval

sker första gången, valet skall gälla allenast intill början av kalenderåret

närmast efter det, då fullmäktigval i rikets övriga kommuner äga

rum, kunna kommuner, som efter 1919 års marsval infört eller införa full-*

mäktigsystem, komma att hålla hithörande val under andra år än de övriga

kommunerna. Stadsfullmäktigvalen i huvudstaden skola i enlighet

med övergångsbestämmelserna till förordningen om kommunalstyrelse i

Stockholm förrättas åren 1921, 1923, 1925 o. s. v.

Den successiva förnyelse, som i fråga om fullmäktigkorporationerna

vinnes genom ovan anförda bestämmelser, åstadkoms i fråga om landstingen

genom bestämmelser i § 2 mom. 5 samt § 16 i landstingsförordningen.

Enligt sagda lagrum skulle valen av landstingsman, för vilka

mandatstiden liksom för fullmäktige är fyra år, ske inom samtliga landstingsområden

vart annat år för en grupp landstingsvalkretsar och vart

annat år för en andra grupp, varvid skulle iakttagas, att hela antalet

landstingsmän bleve, i den mån så ske kunde, lika fördelat mellan de

båda grupperna. Med avseende å tidpunkten för landstingsmannavalens

förrättande stadgades i § 5 mom. 2 c och mom. 3 a, att desamma skulle

hållas på landet Maria bebådelsedag med viss möjlighet till undantag —

före 1913 under mars månad — och i stad under senare hälften av mars

månad — före 1913 under senare hälften av maj månad —.

Genom lag den 19 juni 1919 ändrades emellertid dessa bestämmelser

därhän, att landstingsmannavalen inom samtliga valkretsar skola

avse samma tid, och, med vissa möjligheter till undantag, äga rum på

landet den tredje söndagen i september och i stad likaledas den tredje

söndagen i september eller, därest magistraten så beslutar, närmast dårförut

infallande lördag. I samband härmed antog riksdagen såsom vilande

till vidare grundlagsenlig behandling förslag till ändrad lydelse av § 17

mom. 1 i riksdagsordningen i avsikt att framdeles — vid 1921 års riksdag

— i fråga om tidpunkten för de ordinarie andrakammarvalen i vallagen

— § 54 — införa liknande bestämmelser som för landstingsmannavalen.

Efter dessa lagändringars genomförande skola — i allmänhet å den tredje

söndagen i september eller närmast därförut infallande lördag — över hela

riket förrättas landstingsmannaval åren 1922, 1926, 1930 o. s. v. och val

till riksdagens andra kammare åren 1924, 1928, 1932 o. s. v.

Riksdagsbe- Med denna fråga om upphävande av den successiva förnyelsen av

handling, landsting, soin sålunda i samband med införande av en gemensam valdag,

alternerande för valen till andra kammaren och landstingsmannavalen, vunnit

sin lösning, voro ursprungligen nära förbundna frågorna om den successiva

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

förnyelsens upphävande för kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige samt

de kommunala och politiska valens sammanförande i möjligaste mån till en

och samma tidpunkt, såsom närmare framgår av nedan anförda historik.

1 anledning av tvenne vid 1917 års riksdag inom första kammaren

av herr Clason väckta motioner (n:r 43 och n:r 44) antog riksdagen sådana

grundlagsändringar, som erfordrades för genomförande av en 4-årig valperiod

för andra kammaren, och anhöll i skrivelse den 9 juni 1917 (n:r

308), att Kungl. Maj:t ville låta för 1918 års riksdag framlägga förslag

till sådana ändringar i gällande kommunalförfattningar, att val till landstingsman

och stadsfullmäktige samt eventuellt även andra kommunala

val i högre grad än nu är fallet bleve sammanförda till en och samma tidpunkt.

Beträffande de kommunala valen framhöll motionären det önskvärda

i att dels de olika slagen av dessa sammanfördes till samma tidpunkt, så

att dubbla valstrider undvekes, och dels reglerna om att halva uppsättningen

skulle väljas vart annat år bortfölle. De val, som borde sålunda

sammanföras, vore egentligen valen av landstingsmän samt av stadsfullmäktige.

Eventuellt kunde man tänka sig ändring även beträffande andra

kommunala val. Motionären ifrågasatte också, huruvida icke valperioderna

kunde utsträckas. Slutligen ansåg han böra undersökas, huruvida icke de

på nämnda sätt sammanförda kommunala valen borde sättas i relation till

andrakammarvalen, antingen så, att alla sammanfördes till en gemensam

tidpunkt vart fjärde år eller så, att val hölles vart annat år, den ena

gången andrakammarval, den andra gången kommunala val.

Riksdagen, som i huvudsak anslöt sig till motionärens synpunkter,

fann det vara synnerligen önskvärt, att en anordning, innebärande att

valstriderna icke alltför ofta förekomma, kunde genomföras. I riksdagens

skrivelse framhölls, att bland de kommunala valen särskilt landstingsmanna-

och stadsfullmäktigvalen under senaste år fått en allt starkare utpräglad

politisk innebörd och därmed också medfört valkampanjer, i omfattning

jämförliga med dem, vilka andrakammarvalen framkallade, och

föranledande olägenheter av samma art som dessa. Om man ville försöka

att genomföra en sådan anordning, att valstriderna icke alltför ofta återkomme,

borde man otvivelaktigt fatta såväl de kommunala som de i egentlig

mening politiska valen i ögonsikte. Bland de olika utvägar för frågans

lösning, som motionären antytt, ansåge riksdagen den anordning vara mest

tilltalande, att val av något av ifrågavarande slag förekomme endast vart

annat år, var annan gång andrakammarval och var annan gång de till

gemensam tidpunkt sammanförda kommunala valen. Valperioderna för

andrakammarvalen skulle alltså utsträckas till fyra år. 1 fråga om de

kommunala valen skulle nuvarande valperioder bibehållas men regeln om

1917 ars

riksdag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

den successiva förnyelsen bortfalla, så att vederbörande korporation bleve

på en gång vald i sin helhet. Och uttalade riksdagen, att aven vid dylika

val det proportionella valsystemet erbjöde garantier för nödig kontinuitet

i de kommunala ärendenas handläggning.

I fråga om ändringar beträffande de kommunala valen borde en

utredning genom Kungl. Maj:ts försorg ske. Denna, som borde bygga på

den förutsättningen, att valen till andra kammaren bleve fyraåriga, borde

i första rummet giva vid handen, vilka slag av kommunala val, som skulle

beröras av den ifrågasatta omläggningen. Riksdagen hade för sin del utgått

från, att detta skulle bliva fallet med landstingsmannaval och stadsfullmäktigval,

men ville icke uttala sig om i vad mån en omläggning

kunde anses lämplig och genomförbar med avseende på de i egentlig mening

kommunala valen på landet. Med avseende på de val, som ansåges

böra inbegripas i omläggningen, finge utredningen givetvis icke bindas

vid den anordning, vilken av riksdagen antytts såsom närmast till hands

liggande. Aven andra vägar borde, i anslutning till vad i motionen anförts,

tagas i betraktande, så t. ex. möjligheten att till ett och samma

valtillfälle sammanföra de politiska och de kommunala valen.

Infordrade över donna riksdagens skrivelse infordrade Kungl. Maj:t utlåtande

M0cİy«-W från länsstyrelserna, varjämte landstingen, stadsfullmäktige, magistrater

randen, och stadsstyrelser lämnades tillfälle att yttra sig i ärendet.

För innehållet i dessa utlåtanden och yttranden redogöres i det utdrag

ur statsrådsprotokollet, som finnes bilagt Kungl. Maj:ts proposition

nr 261 till 1918 års lagtima riksdag; och meddelas här nedan en del

citat, som avse upphävandet av den successiva förnyelsen av stadsfullmäktige

och kommunalfullmäktige ävensom de kommunala valens sammanförande

inom en kortare tidsperiod.

»Vad därefter», heter det i sagda utdrag ur statsrådsprotokollet, »angår den

för vinnande av syftet med riksdagens skrivelse betydelsefulla frågan om eventuellt

upphävande av reglerna om successiv förnyelse av landsting och stadsfullmäktige

bryta sig meningarna skarpare.

Flertalet såväl av länsstyrelserna som av övriga i ärendet hörda anse en

ändring i detta avseende, så att hela korporationen utses vid ett enda val, kunna

utan olägenhet ske och understryka riksdagens uttalande, att även vid dylika val

det proportionella valsättet i och för sig erbjuder tillräckliga garantier för nödig

kontinuitet i det kommunala arbetet. Det medgives dock av åtskilliga, att i

fråga om stadsf ull mäktig val en dylik omläggning måste anses i viss mån betänklig

ur den synpunkten, att valet komme att omfatta ett alltför stort antal representanter.

Ju större antal platser valet avsåge, desto mera möjlighet erbjödes den

s. k. kotteripolitiken att verka, och desto svårare vore det att kunna beräkna valets

utgång. Det har därför framhållits (av stadsfullmäktige i Vänersborg), att en

lagändring i nu nämnd riktning med nödvändighet förutsatte sådan ändring i

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

22 § i förordningen om kommunalstyrelse i stad, att även städer med lägre invånarantal

än 10,000 finge delas i valkretsar. Magistraten i Malmö anser det

böra tagas i övervägande, huruvida icke, om hela stadsfullmäktigantalet skulle

väljas för en och samma period, de i berörda lagrum angivna minimi- och maximitalen

för stadsfullmäktige för varje valkrets borde något sänkas; och magistraten

i Ulricehamn anser under nämnda förutsättning nödigt att vidtaga sådan ändring

i föreskrifterna om indelning av städerna i valkretsar, att högst ett visst

antal platser, förslagsvis tio, finge i samma valförrättning tillsättas. Läns.styrelsen

i Gävleborgs län gör gällande, att betänkligheterna i nu angivna hänseende

skulle minskas genom en sådan, även eljest önskvärd, omläggning av valmetoden,

att rangordningsregeln oftare än hittills vunne tillämpning.

Förslaget att avskaffa reglerna om successiv förnyelse av ifrågavarande

korporationer avstyrkes, utom, såsom redan nämnts, av ''länsstyrelsen i Uppsala

län, jämväl av överståthållar ämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings

och Älvsborgs län, vidare av Uppsala läns, Jönköpings läns, Kalmar läns norra

och Skaraborgs läns landsting, av stadsfullmäktige i ett stort antal städer (22),

däribland Stockholm och Gävle, samt av åtskilliga magistrater och stadsstyrelser,

varjämte Örebro läns landsting och magistraten i Stockholm, som icke direkt avstyrka

förslaget i denna del, framhålla, att betänkligheter resa sig mot detsamma.

Till stöd för avstyrkandet anföres huvudsakligen, att ett vals utgång understundom

kan bero av en uppjagad stämning eller en mot de förutvarande representanterna

riktad tillfällig misstämning och efter någon tid visa sig ej motsvara

den verkliga uppfattningen hos valmännen; att, därför om valet förrättades på en

gång av korporationen i sin helhet, i densamma kunde komma att ingå ett mycket

stort antal nyvalda (det uppgives i detta hänseende, att vid ett val i Östersund

av 15 platser 9 besatts med nya män), vilket i sin tur måste medföra ett

försvagat arbetsresultat och äventyra den önskvärda kontinuiteten i förvaltningen;

samt att det knappast vore lämpligt, att valmanskårens rätt att giva sitt

omdöme om kommunens förvaltning skulle inskränkas till allenast en gång vart

fjärde år. Vad särskilt angår stadsfullmäktigval (i synnerhet i de mindre städerna)

framhålles, att man, därest val av halva antalet företoges vart annat år,

hade möjlighet att tidigare för kommunalförvaltningen förvärva person, som man

funne därför lämplig, än om det dröjde fyra år mellan vart val; att om valet

skulle omfatta hela kåren, man ej kunde iakttaga samma noggrannhet vid granskning

av de olika kandidaternas lämplighet som under nuvarande valsätt; att till

följd av det stora antal mandat, som skulle vid varje val besättas, och den därav

föranledda starka reduktionen av rösttalen för dem, som sist bleve tilldelade plats

från en lista, ofta ett fåtal röster skulle kunna genomdriva inval, som ej stöddes

av någon allmännare mening; att på grund av detta förhållande slumpen komme

att än mera än nu spela in vid val och göra utgången oberäknelig; samt att den

nuvarande proportionella metoden tillämpad vid val för tillsättande av ett större

antal platser, vore förenad med rent valtekniska svårigheter av beskaffenhet att

i och för sig motivera en uppdelning av valet, i vilket avseende anfördes, att

röstsammanräkningen vid ett val av t. ex. 30 ledamöter säkerligen toge minst

dubbel så lång tid som sammanräkningarna av två successiva val av vardera 15

ledamöter.

Även med de förra av de nu anförda skälen torde man huvudsakligen hava

velat rikta sig mot ändring av bestämmelserna om stadsfullmäktigval. Åt
3—210114
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

skilliga landsting, som uttala sig för avskaffande av den successiva förnyelsen av

landstingen, vilja däremot icke yttra sig om lämpligheten av motsvarande ändring

beträffande stadsfullmäktigval. Å andra sidan anföra stadsfullmäktige i vissa

städer, att de visserligen motsätta sig dylik ändring vad angår stadsfullmäktigval,

men att de däremot finna ändring kunna ske i fråga om landstingsmannaval.

— — — —. — — — — — — — — — — ^— — — —

Stadsfullmäktige i Stockholm anföra: Nuvarande föreskrift, att val till

stadsfullmäktige skulle äga rum vart annat år i stället för varje år, infördes så

nyligen som år 1911. Att gå ännu längre i riktning av minskning av valtillfällena

syntes icke påkallat av förhållandena i Stockholm, och torde ej heller vara

erforderligt, om man ville införa en större koncentrering av valen för riket i

övrigt. Om Stockholms stadsfullmäktigrepresentation skulle väljas på en gång,

skulle detta utan tvivel äventyra en önskvärd kontinuitet i stadsfullmäktiges arbete

och stadens kommunala förvaltning. Den nuvarande ordningen borde därför

bibehållas. Med denna ståndpunkt saknade stadsfullmäktige egentlig anledning

att ingå på frågan om lämpligheten att sammanföra de kommunala och politiska

valen, men ville stadsfullmäktige i denna fråga hava uttalat, att ett dylikt sammanförande

syntes kunna medföra, att vid val till kommunalrepresentationen de

politiska synpunkterna bleve till nackdel för kommunalrepresentationens sammansättning

ännu mer dominerande än nu vore fallet. — — — — — — —

Vad därefter angår frågan om nedbringande av antalet valkampanjer genom

sammanförande av olika slag av val till samma tid, så uttalas även härutinnan

betydligt skiftande meningar.

På åtskilliga håll ställer man sig över huvud taget tvivlande till nyttan

av ett sammanförande av olika slags val. Särskilt framhålles, att en sådan åtgärd

komme att verka splittrande på intresset för de särskilda valen. Länsstyrelsen

i Stockholms län förklarar, att därest den successiva förnyelsen av landsting

och stadsfullmäktige ej vidare komme att äga rum samt riksdagsmannavalen

komme att hållas endast vart fjärde år, så att alternering mellan dessa och de

nämnda kommunala valen kunde ske, därmed alla ändringar vore genomförda,

för vilka behov kunde förefinnas i Stockholms län; dock vore intet att erinra mot

ett förläggande av stadsfullmäktig- och kommunalfullmäktigvalen till samma årstid

som landstingsmannavalen, därest detta visade sig önskligt. Länsstyrelsen i

Västernorrlands län anser, att det visserligen vore önskvärt att minska valarbetet

för valmän och valförrättare, men att tveksamt vore, huruvida detta syfte

kunde vinnas genom att val av skilda slag ägde rum mera samtidigt än vad nu

vore fallet. Det valarbete, som bestode i propaganda av press och politiska sammanslutningar,

vore däremot ingen anledning att underlätta eller förenkla. Yäl vore

förmånligt, om detta slag av valarbete mindre ofta förekomme, men befaras kunde,

att valstriderna komme att bedrivas med ökad intensitet och större hänsynslöshet,

ju mera sällan de ägde rum. Magistraten i Hudiksvall framhåller, att agitation

och särskilda valtekniska åtgärder för varje särskilt val i allt fall ej

kunde undvikas.

Flertalet av de hörda myndigheterna och korporationerna uttala sig i anslutning

till den av såväl motionären i ämnet som av riksdagen förordade mening

för en sådan lösning av frågan, att landstingsmannavalen och stadsfullmäktigvalen

sammanföras till samma tid på året och företagas vart fjärde år, alternerande

med andrakammarvalen. Sålunda yttra sig bland andra länsstyrelserna i

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Östergötlands, Kalmar, Gottlands, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs,

Örebro, Gävleborgs och Västerbottens län samt Södermanlands läns, Östergötlands

läns, Malmöhus läns, Göteborgs och Bohus läns, Örebro läns, Kopparbergs läns,

Gävleborgs läns och Norrbottens läns landsting.

För enahanda lösning med det undantag, som föranledes därav att den

successiva förnyelsen bibehälles för landstingsmanna- och stadsfullmäktigval, uttala

sig länsstyrelsen i Södermanlands län, Uppsala läns landsting, Jönköpings

läns landsting, med vilket länsstyrelsen i länet instämmer, samt stadsfullmäktige,

magistrater och stadsstyrelser i åtskilliga städer. Under en fyraårsperiod skulle

således enligt denna mening ena året förrättas andrakammarval, två av åren hållas

till en och samma tid sammanförda landstingsmanna- och stadsfullmäktigval

samt det fjärde året bliva fritt från val.

Jämtlands läns landsting, som icke uttalar sig beträffande den successiva

förnyelsen, tillstyrker, att stadsfullmäktigval och landstingsmannaval i städerna

lämpligen må, för undvikande av två valkampanjer, ske på samma tid.

Såsom skäl för sammanförandet av dessa val anföres i allmänhet endast

lämpligheten, ja, av flera till och med behovet, av att i görligaste mån inskränka

antalet upprivande valstrider, och förmenas olägenheterna av åtgärden icke bliva

betydande.

Mot ett sammanförande av dessa två slag av val framhålles av bland andra

länsstyrelsen i Värmlands län, att landstingsmannavalen numera otvivelaktigt

måste betraktas såsom politiska val, under det att stadsfullmäktigvalen icke torde

kunna hänföras till politiska val i egentlig mening, om än partihänsynen också

beträffande dessa allt mera framträtt; ett fortgående i samma riktning kunde

icke vara till gagn utan borde motverkas, vilket säkerligen icke bleve fallet,

därest stadsfullmäktigvalen sammanfördes med politiska val. Åtskilliga myndigheter

ställa sig tveksamma till ett sammanförande av ifrågavarande val på den

grund att en för båda slagen av val lämplig gemensam tid svårligen läte sig

erbjuda.

Under framhållande av dessa eller ungefär enahanda synpunkter föreslås

av bl. a. länsstyrelsen i Värmlands län samt detta läns landsting, att landstingsmannavalen

skola sammanföras med andrakammarvalen till samma tid på året,

under det att stadsfullmäktigvalen hållas särskilt.

Av vissa andra myndigheter, däribland länsstyrelsen i Älvsborgs län samt

Skaraborgs läns landsting, förordas ett sammanförande med andrakammarvalen av

ej blott landstingsmannavalen utan även stadsfullmäktigval i de städer, vars

stadsfullmäktige hava att utse ledamöter i första kammaren. Härigenom skulle,

anföres det, komma att sammanföras samtliga val, som på grund av sin natur

helt eller i väsentlig grad bestämdes av politiska synpunkter. Genom att medtaga

jämväl övriga stadsfullmäktigval skulle man endast ytterligare befordra den

föga lyckliga utveckling, varigenom dessa val på senare tid kommit att allt för

mycket bestämmas efter politiska synpunkter på bekostnad av de kommunala

synpunkterna och av intresset att erhålla verkliga förmågor till kommunernas

ledande män. Skaraborgs läns landsting förmenar, att valarbete av större betydelse

endast förekommer vid de tre förstnämnda slagen av val, under det att

valarbetet vid andra val är begränsat till en kort tid närmast före vederbörande

val och i regel sker ej genom allmänna föredrag utan mest genom insamlande av

fullmakter och personlig uppmaning till valmän att deltaga i valet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

1918 års

lagtima

riksdag.

Ett avsevärt antal myndigheter och korporationer förorda, för att i största

möjliga mån nå syftet med riksdagens skrivelse, sammanförande av andrakatnmarval

med ej blott landsting* in an caval utan även stadsfullmäktigvalen i samtliga

städer, eller förklara i allt fall en sådan anordning vara värd att taga i

övervägande. — — — — — — — — — — — — — — — —

Mot sammanförande av dessa skilda slag av val har emellertid flertalet av

de hörda myndigheterna med större eller mindre skärpa vänt sig. Därvid har

— utom ovanberörda mot sammanförande av olika slag val över huvud riktade

argument — särskilt anförts, att de politiska synpunkterna skulle bliva alldeles

för dominerande även vid Jandstingsmanna- och stadsfullmäktigvalen och onödigtvis

skärpa den utveckling i detta avseende, åt vilken sistnämnda val redan tendera.

— — — — — — — — — — — — — — — — — —

Det sammanförande av olika slags val, varom i ärendet är fråga, har man

fattat på olika sätt. Några av myndigheterna hava utgått från att de val, som

sammanfördes, skulle, om de avsåge samma valområde, hållas i en förrättning. I

allmänhet synes man emellertid hava tänkt sig frågan gälla endast ett sammanförande

av tiderna för valen inom en något så när kort tidrymd. Åtskilliga hava

uttalat sig direkt om, huruvida sammanförande till en och samma förrättning

borde ifrågakomma.

Endast ett fåtal förordar uttryckligen sammanförande av olika val till en

och samma förrättning. Magistraten i Uddevalla anser, att genom särskilda anordningar

och exempelvis genom olika färgade kuverter samt stämpel, angivande

vilket val kuvertet avser, torde, utan risk för några förväxlingar av betydelse,

låta sig göra ätt vid samma val tillfälle upptaga valkuvert för både stadsfullmäktig-

och landsting*mannaval. Magistraten i Trälleborg finner ej heller valtekniska

svårigheter föreligga att sammanföra sistnämnda båda slag av val till en förrättning.

Jämväl stadsfullmäktige i Ystad och i Varberg tillstyrka sammanförande

av berörda val till ett valtillfälle. — — — — — — — — — — —

Från intet håll förordas sammanförande till en förrättning av andrakammarval

och annat slag av val. — — — — — — — — — — — —

Vissa av de hörda myndigheterna avstyrka uttryckligen ett sammanförande

av olika val till samma förrättning. Bland dem är länsstyrelsen i Örebro län,

som framhåller, att det icke kunde komma att bidraga till reda och ordning i

valförrättningarna, att val till skilda korporationer på sådant sätt sammanblandades,

samt att för övrigt anordningarna före och vid dylika gemensamma valförrättningar

skulle i hög grad försvåras.

På de flesta håll göres icke något direkt uttalande i frågan, utan yttrar

man sig endast helt allmänt om sammanförande av val till samma tid på året.»

Efter att hava inhämtat dessa utlåtanden och yttranden framlade

Kungl. Maj:t i proposition till 1918 års lagtima riksdag (n:r 261) förslag

till vissa ändringar i förordningarna om kommunalstyrelse på landet och

i stad samt i förordningen om landsting, gående ut på ett upphävande

av den successiva förnyelsen av kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige och

landsting.

I samband med den successiva förnyelsens avskaffande i fråga om

fullmäktigkorporationerna föreslogs i propositionen vissa ändringar i bestäm
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

melserna om fullmäktiges antal samt valkretsindelningen vid stadsfullmäktigval.

Enligt förslaget skulle

landskommun med 2,000 inv. eller därunder utse 16 fullmäktige

■> » över 2,000 t. o. in. 10,000 inv. » 16—30 »

» » » 10,000 invånare » 31—40 »

samt

stad med 2,000 inv. eller därunder utse 16 fullmäktige

» över 2,000 t. o. m. 10,000 inv. » 16—30 »

> » 10,000 » 20,000 » » 31—40

20,000 » 40,000 » 41—50 »

» » » 40,000 invånare 51—60 »

I fråga om valkretsindelningen föreslogs ingen allmän sänkning av

det invånarantal (I0,u00), vid vilket kommun skulle indelas i valkretsar,

men, om i landskommun eller stad med högst 10,u00, men mer än 2,000

invånare bestämts, att antalet fullmäktige skulle vara högre än tjugu, så

skulle enligt förslaget kommunen eller staden för val av fullmäktige

indelas i valkretsar. Varje krets på landet som i stad skulle utse minst

sex högst femton fullmäktige — jfr ovan sid. 12 —.

I det till denna proposition fogade statsrådsprotokollet framhåller

departementschefen efter att hava redogjort för infordrade utlåtanden och

yttranden önskvärdheten att inskränka antalet valförrättningar. Bland

medlen för att nå detta syfte nämnes i första hand avskaffandet av den

successiva förnyelsen av landsting och stadsfullmäktige. I fråga om de

senare heter det:

»Ä.ven stadsfullmäktige förnyas för närvarande med halva antalet vart

annat år, men varje val sker för staden i dess helhet, så att hela valmanskåren

däri deltager. Om nu en sådan ändring skulle ske, att samtliga fullmäktige

komme att väljas på en gång, skulle detta uppenbarligen för valmännen medföra

en avgjord lättnad, och ändring är således ur denna synpunkt ännu starkare

motiverad för stadsfullmäktige än för landstingen. Den från vissa håll uttryckta

farhågan, att kontinuiteten i fullmäktiges verksamhet därmed skulle äventyras,

kan icke tillmätas någon egentlig betydelse på samma grund som nyss anförts

rörande landstingen, nämligen att det proportionella valsättet tryggar mot allt

för tvära omkastningar. Däremot framträda i städerna andra betänkligheter.

Enär antalet fullmäktige är i förhållande till folkmängden relativt högt, i synnerhet

i de mindre städerna, skulle valens förrättande på en gång för hela antalet

komma att öka möjligheterna för smågrupper bland väljarna att göra sig gällande

enligt det proportionella systemet. I en stad, som har 30 stadsfullmäktige, skulle

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

en grupp eller ett kotteri, innehavande eu oO-del av hela väljarkårens rösttal, äga

möjlighet att insätta en representant, huru olämplig han än vore, under det att

för närvarande det åtminstone fordras, att gruppen disponerar en 15-del av rösttalen,

för att den skall kunna utöva sådan makt. Dessutom visar erfarenheten,

att, på grund av vissa brister i den nu gällande proportionella metoden, vid starkare

splittring inom ett parti ganska små minoriteter hava möjlighet att giva

ett val en opåräknad utgång, och denna möjlighet ökas, ju större det antal platser

är, som valet avser. En sådan oförmånlig inverkan av valens sammanförande

kunde emellertid väsentligen förekommas dels genom sådana ändrade bestämmelser

angående valkretsindelning, att även städer med mindre än 10,000 invånare

må kunna indelas i valkretsar, samt att varje krets får att utse högst t. ex. 15

fullmäktige, och dels genom nedsättning av antalet stadsfullmäktige i städer, som ej

indelas i valkretsar. Såsom en annan olägenhet skulle kunna anföras, att i mindre

städer, där lämpliga krafter för det kommunala arbetet icke alltid stå till buds,

det måste anses som en nackdel, att, om en inom annan ort för sådant arbete

använd person inflyttat eller någon, som på grund av offentligt uppdrag nödgats

avsäga sig fullmäktigskapet, åter ställes till förfogande, det måste dröja en något

längre tid, innan man kan taga en dylik person i anspråk för kommunalförvaltningen.

Sådana fall torde emellertid vara jämförelsevis sällsynta och kunna tydligen

ej anses vara av den vikt, att de skulle få utgöra hinder för den ifrågasatta

förändringen.»

Departementschefen ingår därefter på frågan om en förlängning av

mandatstiden och tillbakavisar därvid denna utväg för ernående av färre

valkampanjer. Därefter avhandlas spörsmålet, huruvida den successiva förr

nyeisen hör avskaffas även i fråga om andra kommunala val.

»Dessa andra val», heter det, »äro av fyra särskilda slag: 1) val inom den

kyrkliga kommunen (såväl i stad som på landet), såsom av kyrkoråd, skolråd

m. m., 2) val av drätselkammare och andra styrelser i städer, som ej hava stadsfullmäktige,

o) val på landet av kommunalnämnd och andra styrelser samt 4) val

av kommunalfullmäktige och municipalfullmäktige.

Yad de tre första kategorierna beträffar torde man kunna påstå, att i regel

dessa val ej föranleda valkampanjer av någon betydelse och att vid dem de politiska

synpunkterna spela en ganska underordnad roll. Här är ju i det hela fråga

om val av rena förvaltningsmyndigheter. Skulle man genom att sammanföra nu

berörda val med andra val bidraga att giva dem en politisk anstrykning,, vore

därav knappast några fördelar att hämta.

Tveksammare är frågan, huru man bör ställa sig till den fjärde kategorien,

eller valen av kommunalfullmäktige och municipalfullmäktige. Sedan numera allt

flera av de folkrikare kommunerna på landet övergått att bliva ’städer under

landsrätt’, kan man tilläventyrs göra gällande, att i de flesta av de kommuner,

där kommunalfullmäktige utses, den politiska livaktigheten ej är så- stor, att valkampanjerna

vid deras tillsättande bliva av avsevärd omfattning. A andra sidan

må framhållas, att kommunalfullmäktige ej utgöra representantförsamlingar, dit

valen ske efter proportionell metod och efter huvudsakligen samma regler som de

vid stadsfullmäktigvalen tillämpade. Förhållandena i dessa kommuner och i de

opaginerad Kontrollera mot PDF

mindre städerna torde väl också i huvudsak vara likartade. Riktigast synes

därför vara att låta kommunalfullmäktigvalen följa samma regler som stadsfullmäktigvalen.

Detsamma bör då också gälla om municipalfullmäktigvalen.»

Till slut prövar departementschefen möjligheten av att inskränka

valkampanjerna genom samman för cm da av skilda val till ungefär samma

tid på året. Av principiella skäl tillbakavisas därvid till början projektet

att sammanföra alla tre valen, andrakammarval, landstingsmannaval

och fullmäktigval, till ett och samma år och till ungefär samma tid- på

året ävensom förslaget att sammanföra andrakammarval och landstingsmannaval.

Gent emot förslaget att sammanföra landstingsmannaval och

fullmäktigval hyste departementschefen inga betänkligheter av principiell

natur, men mot detsamma talade vissa praktiska svårigheter, som voro

förenade med dess genomförande. Härom gjorde departementschefen bl. a.

följande uttalande:

»Vad först augår frågan, huruvida nämnda val må kunna sammanföras till

eu enda förrättning, är att märka, att endast ett ringa fåtal av de hörda myndigheterna

och korporationerna vågat förorda en dylik åtgärd. Man kan icke

förneka den fara, som föreliggei’, att, huru man än söker ordna eu sådan gemensam

förrättning, densamma skall för valmännen bliva en källa till oreda och förvirring.

Jag har därför ansett tanken på ett sammanförande av valen till en

förrättning höra åtminstone för närvarande uppgivas. Medgivas måste emellertid

att, om valen icke kunna sålunda sammansläs, de fördejar, man genom sammanförandet

velat vinna, i avsevärd grad skulle minskas. Åtskilligt sjmes dock vara

att vinna redan genom att sammanföra ifrågavarande val inom en viss kortare

tidrymd på sätt i flertalet av de avgivna yttrandena förordats.»

Departementschefen diskuterar därefter frågan, under vilken månad

de till samma år sammanförda landstingsmannavalen och fullmäktigvalen

lämpligen kunde tänkas förlagda och stannar därvid för september såsom

den lämpligaste valmånaden.

»I och för sig», framhåller departementschefen, »vore önskligt, att valen

kunde förläggas till september, som i allmänhet ansetts lämplig såsom valmånad,

och till någon dag efter det landstingen för året hållits. I så fall måste man

emellertid antingen förordna om upprättande av särskild vallängd för ifrågavarande

val, vilken åtgärd under nu rådande förhållanden knappast skulle uppväga

därav förorsakade besvär och kostnader, eller också nöja sig med att för

valen tillämpa den föregående år upprättade kommunala röstlängden. Att emellertid

vid stadsfullmäktigvalen använda denna äldre röstlängd, i stället för att,

såsom nu, begagna den samma höst upprättade röstlängden, innebär en avgjord

olägenhet och en avsevärd försämring av nuvarande ordning. Den äldre röstlängden

hänför sig ju till förhållandena ett år tidigare än den senare röstlängden

gör och avviker sålunda beträffande t. ex. avflyttade eller inflyttade personer betydligt

mera från förhållandena vid valen än den sistnämnda. Mot ett förläggande

av stadsfullmäktigvalen till den nu ifrågasatta tiden talar även, att i sä
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

dant fall de fullmäktige, som icke omvalts, skulle omkring tre månader, således

en avsevärd tid, fortfarande uppehålla sina befattningar, för vilka de givetvis icke

längre kunde hysa samma intresse.»

Den då föreskrivna tidpunkten för den kommunala röstlängdens

upprättande utgjorde även hinder för valens förläggande till oktober eller

november, och december ansågs vara en för de kommunala myndigheterna

redan alltför arbetstyngd månad, för att man skulle våga än mera öka arbetsbördan

med ytterligare valförrättningar. Julmånaden vore också från

valmännens sida sett en synnerligen olämplig valmånad, särskilt för landsbefolkningen.

Departementschefen slutade sitt anförande i förevarande

fråga sålunda:

»Något annorlunda skulle förhållandena ställa sig, om en bestämd valdag för

de politiska valen komme till stånd samt rösträtten i kommunerna blir mindre skiljaktig

än nu från den politiska. Sista söndagen i september eller första söndagen

i oktober kunde då lämpligen bliva valdag, vart annat år för de politiska valen

och vart annat år för stadsfullmäktig- och landstingsmannavalen. Detta är enligt

min mening det mål, vartill man bör sträva i förevarande hänseende. Men

för närvarande möta såväl mot denna anordning som mot ett sammanförande av

landstings- och stadsfullmäktigvalen överhuvud så stora olägenheter, att jag

ansett mig icke böra tillstyrka ett frångående i nämnda hänseende av nuvarande

ordning för berörda val. Såväl landstingsmannavalen som fullmäktigvalen torde

alltså tillsvidare böra hållas å nu stadgade tider.»

Vad Stockholms stad vidkommer, föreslogs i den kungl. propositionen

ingen som helst ändring i bestämmelserna om stadsfullmäktigvalen. Motiven

härför angivas i det till propositionen fogade utdraget ur statsrådsprotokollet

sålunda:

»Vad därefter angår frågan om ändring av de för Stockholm gällande bestämmelserna

om stadsfullmäktigval, så synes visserligen principiellt ett bibehållande

av regeln om fullmäktigkorporationens successiva förnyelse icke vara mera

påkallat för Stockholms del än eljest för de större städerna. Men å andra sidan

måste man taga i betraktande, att Stockholm sedan gammalt i kommunalt hänseende

intagit en särställning, och att antalet stadsfullmäktige där är betydligt

mycket större än i någon annan stad. Härtill kommer, att, såsom stadsfullmäktige

i Stockholm framhållit, nu gällande föreskrift, enligt vilken val till stadsfullmäktige

därstädes skall äga rum vart annat år i stället för varje år, såsom tidigare

var stadgat, infördes så nyligen som år 1911. Med hänsyn härtill och till den

avvisande hållning, såväl stadsfullmäktige som myndigheterna i Stockholm intagit

till förslaget, har jag funnit tills vidare inga ändringar i förevarande hänseende

böra vidtagas i de för Stockholm gällande reglerna.»

I anslutning till denna proposition väcktes inom första kammaren

motioner

dels av herr Hellberg (n:r 162 och n:r 163) samt av herr von Mentzer

(n:r 169 och n:r 170), som bland annat avsågo att förlägga landstingsmanna
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

valen och valen till riksdagens andra kammare till en gemensam valdag

på hösten;

dels av herr Ström (n:r 167), som hemstiillde, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kung]. Maj:t begära, att Kungl. Maj:t måtte utarbeta ett förslag:,

att föreläggas riksdagen, syftande till att åstadkomma, att stadsfullmäktige

i Stockholm skulle väljas på så sätt, att samtliga stadsfullmäktige

utsåges på en gång;

dels av herr Wikström (n:r 389), som hemställde, att riksdagen måtte

bifalla Kungl. Maj:ts proposition n:r 261 med de ändringar i däri innehållna

lagförelag, som betingades därav, att val till landsting samt stadsoch

kommunalfullmäktige efter viss övergångstid skulle gälla för tre år;

dels av herrar Ericson i Funäsdalen och Johansson i Sollelteå (n:r

391), som hemställde, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag i

propositionen n:r 261, evad däri föresloges uppdelning av stad vid stadsfullmäktigval

i valkretsar;

dels slutligen av herr Sterne (n:r 394), som hemställde om vissa

ändringar i den av Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelsen angående antalet

stadsfullmäktige i förhållande till folkmängden ävensom i bestämmelserna

angående antalet kommunalfullmäktige.

Ö O , .

Konstitutionsutskottet, som hade att behandla förevarande proposition

och motioner, förordade i sitt utlåtande n:r 21 Kungl. Maj:ts proposition

i vad densamma anginge ett upphävande av den successiva förnyelsen

av landstingen, men hemställde tillika, med godtagande i huvudsak

av de i herr Hellbergs motion framställda förelag, att riksdagen måtte

besluta vissa andra ändringar i landstingsförordningen, gående ut på att

landstingsmannavalen skulle förläggas till sista söndagen i september, samt

att såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling antaga ett förslag

till ändring i riksdagsordningen, enligt vilket val till riksdagsmän i andra

kammaren skulle verkställas första söndagen i september.

Utskottet hemställde vidare, att Kungl. Maj:ts proposition, i vad

den rörde avskaffandet av den successiva förnyelsen av kommunal-, municipal-

och stadsfullmäktige, icke måtte vinna riksdagens bifall, samt att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående

införande av viss för land och stad gemensam arbetsfri valdag på

söckendag.

Utskottets motivering för bibehållande av successiv förnyelse av fullmäktigkorporationerna

var av följande lydelse:

»I jämförelse med landstingsmannavalen hava de övriga kommunala valen

synts utskottet vara av underordnad vikt för det syftemål — inskränkning i

antalet valstrider av mera allmän omfattning —, som föranlett Kungl. Maj:ts

4—210114

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

1919 års

lagtima

riksdag.

1920 års

riksdag.

förslag. Frågan om dessa vals anordnande torde också kunna lösas oberoende av

det resultat, till vilket utskottet kommit beträffande andrakammarvalen och landstingsmannavalen.

Vid sådant förhållande hava de praktiska olägenheter, som ett

upphävande av den successiva förnyelsen av fullmäktigekorporationerna skulle

draga med sig, för utskottet blivit avgörande. Dessa olägenheter bestå förnämligast

däri, att den ifrågavarande åtgärden, därest den isolerad genomfördes,

skulle föranleda, att ett allt för stort antal mandat komme att på en gång besättas;

att åter, som Kung! Maj:t med hänsyn till denna omständighet föreslagit,

dels för mindre städer minska, antalet fullmäktige, dels i långt större utsträckning

än nu är fallet föreskriva stads (resp. kommuns) uppdelning i valkretsar,

finner, utskottet av flera grunder icke tilltalande. Utskottet har således icke ansett

sig kunna tillstyrka Kungl. Maj:ts proposition, i vad den avser förordningarna

om kommunalstyrelse i stad och på landet. Därmed torde även de förslag, som

i anledning av propositionen motionsvis framförts av herrar Ström, Sterne, Ericson

i Funäsdalen och Johansson i Sollefteå, böra förfalla.»

Mot utskottets uttalande framfördes flera reservationer, av vilka två

gingo ut på, att utskottet bort tillstyrka upphävandet av den successiva

förnyelsen jämväl för fullmäktigkorporationerna.

Emellertid vunno varken Kungl. Majrts eller utskottets förslag bifall

av någondera kammaren, utan riksdagen anhöll i skrivelse den 19 juni

1918 (n:r 454), att Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om utredning av frågan

om införande av en för hela landet gemensam valdag på hösten, alternerande

för valen till andra kammaren och landstingsmannavalen, vilken

utredning borde omfatta jämväl frågan om lämpligheten av den gemensamma

valdagens fastställande till en arbetsfri söckendag, samt att till

nästa riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Med anledning av denna riksdagsskrivelse framlade Kungl. Maj:t,

efter att hava infordrat utlåtande från landsting och länsstyrelser, i propositionerna

(n:r 121 och n:r 374) till 1919 års lagtima riksdag förslag till

de ändringar, i förordningen om landsting och i riksdagsordningen, som

ovan å sid. 14 anförts. Dessa propositioner blevo av konstitutionsutskottet

tillstyrkta i dess utlåtanden n:r 21 och n:r 22 och antogos av riksdagen.

Sedan sålunda den successiva förnyelsen av landsting avskaffats,

väcktes vid 1920 års riksdag i första kammaren motion, n:r 42, av herr

Stendahl, vari hemställdes »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t till nästa riksdag framlägga förslag om

upphörande av den successiva förnyelsen av stadsfullmäktige i stad, stadsfullmäktige

i Stockholm, samt kommunal- och municipalfullmäktige».

Med erinran, att konstitutionsutskottet vid 1918 års lagtima riksdag

tillstyrkt l propositionen n:r 261 till samma riksdag framställt förslag om

upphävande av den successiva förnyelsen av landsting, stads-, kommunal
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

och municipalfullmäktige endast i vad detsamma rörde landstingen, yttrade

motionären till stöd för sitt yrkande bland annat följande:

»Dessa frågor ha emellertid numera kommit i ett förändrat läge.

Genom den utsträckta rösträtten ha valmanskårerna svällt ut till den grad,

att kostnaderna och besväret för det allmänna såväl som för de olika partierna

stigit högst betydligt och sannolikt komma att stiga än ytterligare. Att inskränka

valkampanjerna till hälften, innebär tydligen en ren nationalekonomisk

besparing. Av de skäl, som anförts emot en dylik åtgärd, kan talet om att densamma

skulle riskera kontinuiteten inom representationerna utan vidare avfärdas,

enär det proportionella valsättet härvidlag bjuder fullständig säkerhet, särskilt

när mandatantalet i kretsarna blir tillräckligt stort för att proportionalismens

väsen kan komma till uttryck.

Återstår sedan de olägenheter, som kunna uppstå, därest ett allt för stort

antal mandat komma att på en gång besättas. Genom de förslag till reformering

av vårt nuvarande valsätt, som i trontalet bebådats, får man hoppas, att valmetoden

måtte bli så förbättrad, att inga olägenheter kunna uppstå, om ett större

antal platser skola besättas i en valkrets.»

Slutligen framhöll motionären, att »samtliga de skäl, som tala för

reformens vidtagande vid stadsfullmäktigvalen i stad, gälla i minst samma

grad förhållandena i Stockholm».

Denna motion blev av konstitutionsutskottet tillstyrkt på så sätt,

att utskottet i sitt utlåtande n:r 6 hemställde, att riksdagen ville, i anledning

av motionen, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.

Maj:t efter verkställd utredning till nästa års riksdag framlägga förslag

dels om upphörande av den successiva förnyelsen av stadsfullmäktige, kommunal-

och municipalfullmäktige samt stadsfullmäktige i Stockholm, dels

ock om sammanförande av valen av berörda kommunala korporationer till

samma år som valen av landsting.

Andra kammaren biföll utskottets hemställan, och även första kammaren

beslöt för sin del riksdagsskrivelse, dock att denna skulle gå ut

därpå, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning och till nästa års

riksdag framlägga därav föranledda förslag dels om upphörande o. s. v.

lika med utskottets förslag. Sedan frågan för sammanjämkning återremitterats

till konstitutionsutskottet, hemställde detta i sitt memorial n:r 134

om bifall till den av första kammaren beslutade formuleringen. Denna

hemställan blev av riksdagen bifallen.

I den riksdagsskrivelse, n:r 134, som sålunda kom till stånd, återgivas

till en början de av konstitutionsutskottet vid 1918 års riksdag framförda

skäl för avstyrkande av den i ovan berörda proposition föreslagna

åtgärden att upphäva bestämmelserna om successiv förnyelse av kommunal-,

municipal- och stadsfullmäktige — jfr sid. 26 —; och anföres därefter

följande:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

»Olägenheterna ifråga torde emellertid kunna till väsentlig del avlägsnas

bl. a. genom en ändamålsenligare valkretsindelning. Riksdagen far vidare erinra

om, att den vid 1918 års urtima riksdag beslutade genomgripande reformen av

den kommunala valordningen samt den sedan 1919 års lagtima riksdag vilande

grundlagsändringen om kvinnans politiska rösträtt helt hava förändrat de förutsättningar,

från vilka utskottet i ovananförda yttrande utgick. Nya stora folklager

hava gjorts delaktiga av den kommunala och politiska rösträtten. Under

sådana förhållanden framträder starkare, än tillförene, kravet att i möjligaste

mån inskränka antalet valkampanjer av olika slag. Ofta återkommande val förorsaka

enligt riksdagens mening såväl valmanskåren som det allmänna onödiga

kostnader, varjämte de myndigheter, som hava att förrätta valen och ombesörja

sammanräkningarna betungas med arbete, som med fördel kan undvikas. Vad

slutligen den kommunala verksamheten beträffar, kräver denna framför allt arbetsro

och tid för sin ostörda utveckling.

Det synes riksdagen därför, att upphävande av den successiva förnyelsen

av de i motionen omnämnda kommunala korporationerna är synnerligen önskvärt.

Ett sådant upphävande kan också enligt riksdagens mening ske utan nämnvärda

olägenheter. Genom det proportionella valsättet får kontinuiteten i det kommunala

arbetet anses behörigen tryggad.

År 1919 infördes, jämsides med upphävandet av den successiva förnyelsen

av landstingen, bestämmelser om alternerande val vartannat år av landsting och

av riksdagens andra kammare. Lagändringar i samma riktning beträffande de

kommunala fullmäktigeinstitutionerna skulle uppenbarligen främja det till grund

för samtliga här nämnda reformer och reformsträvanden liggande syftet att nedbringa

antalet val. Ett bibehållande av nu rådande ordning däremot, med kommunala

val infallande mellan valen till landsting och andra kammaren, motverkar

direkt sagda syfte. Genom att upphäva den successiva förnyelsen av de

nämnda kommunala korporationerna samt förlägga valen av dessa till samma år

som valen av landsting bleve det av riksdagen år 1917 i skrivelse n:r 308 framlagda

önskemålet om vartannat år regelbundet återkommande kommunala och politiska

val i avsevärd grad förverkligat. Frågan om ett dylikt förläggande av

alla mera betydande kommunala val till samma år kräver emellertid en närmare

prövning. Ävenledes spörsmålet om upphörande av här nämnda kommunala institutioners

successiva förnyelse fordrar på grund av det förändrade sakläget utredning

utöver vad förut i ämnet förebragts. Med hänsyn till de olika mandattiderna

för ledamöterna i nu fungerande kommunala fullmäktigekorporationer äro,

vid lagändringar i här avsedd riktning, lämpligt avfattade övergångsbestämmelser,

anknytande den tilltänkta samtidiga förnyelsen av korporationerna ifråga till

utgången av någon av nu gällande mandattider, av särskild vikt.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det täcktes Eders

Kungl. Maj:t låta verkställa utredning och till nästa års riksdag framlägga därav

föranledda förslag dels om upphörande av den successiva förnyelsen av stadsfullmäktige,

kommunal- och municipalfullmäktige samt stadsfullmäktige i Stockholm,

dels ock om sammanförande av valen av berörda kommunala korporationer till

samma år som valen av landsting».

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Under riksdagsbehandlingen av frågan om den successiva förnyelsens Samman
avskaffande,

sådan denna behandling kommit till synes i nu an för da anförda skål

historik, torde hava framförts så gott sora alla skål för och emot refor-/0»'' och emnf

. ° den succesm
men

l fråga. ,-a förnyel
Fördelen

av en sådan reform skulle, i enlighet med vad där anförts, sen» avskafväsentligen

ligga i den inskränkning av de kommunala valkampanjerna an

till hälften, som härigenom vunnes, vilket särskilt med hänsyn till den

genom den utsträckta kommunala rösträtten skedda ökningen av valmanskåren

och den politiska karaktär, fullmäktigvalen allt mera fått, innebure

en avsevärd besparing av kostnader och besvär för såväl det allmänna

som de olika politiska partierna. Det har därvid framhållits, att med

hänsyn till det sätt, varpå den successiva förnyelsen åstadkomines i fråga

om fullmäktigkorporationerna till skillnad mot vad fallet var i fråga om

landstingen, dess avskaffande, vad de förra angår, skulle innebära en större

lättnad för valmännen än avskaffandet av den successiva förnyelsen av

landstingen. Såsom en vinst av reformen i fråga har jämväl anförts, att

genom den fördubbling av antalet fullmäktige, som varje val skulle komma

att omfatta, proportionalismen och minoriteternas möjlighet att göra sig

gällande skulle mera än nu komma till sin rätt.

Mot den successiva förnyelsens avskaffande har huvudsakligen anförts,

att reformen i fråga skulle möjliggöra genomgående och plötsliga

förändringar av fullmäktigkorporationernas sammansättning till skada för

kontinuiteten i fullmäktiges verksamhet och för en målmedveten kommunalpolitik;

att genom den successiva förnyelsens borttagande väljarna

alltför sällan skulle komma i tillfälle att uttrycka sin vilja såväl beträffande

de personer, som skola företräda dem, som beträffande den

kommunalpolitik, som bör följas; att till följd av det stora antal mandat,

som skulle vid varje val besättas, ofta ett fåtal röster, ett kotteri, skulle

kunna genomdriva inval, som ej stöddes av någon allmännare mening;

att av samma skäl med gällande valmetod slumpen än mera än nu skulle

spela in vid valen och göra utgången oberäknelig; samt att den nuvarande

proportionella metpden, tillämpad vid val för tillsättande av ett större

antal platser, vore förenad med rent tekniska svårigheter, vartill komme

ökat arbete vid röstsammanräkningarna.

Då de anförda skälen för den successiva förnyelsens avskaffande De sakkunäven

vid representantvalen i primärkommunerna under den senaste tiden m?a*

vunnit alltmera gehör, lärer man vara berättigad att söka en bidragande f®” fsrnyeiorsak

därtill i en rådande allmän känsla av olust inför nära på varandra sens avskaf
-

följande valkampanjer. Då en dylik känsla är ägnad att slappa intresset

iande.

Valtrött
hetev.

opaginerad Kontrollera mot PDF

80

Behovet av

färre valprocedurer.

Den proportionella

valmetoden

såsom

garanti

för kontinuitetens

bevarande.

» Kotteripolitiks.

icke blott för själva valen utan också för allmänna angelägenheter överhuvudtaget,

bör givetvis till densamma tagas avgörande hänsyn, om

den kan förmodas bliva beståndande i händelse av val med de mellantider,

som bliva regel med nu gällande bestämmelser i riksdagsordningen

och kommunalförordningarna, men undanröjas eller förminskas genom

förlängning av dessa mellantider, i vad angår fullmäktigval. Men det

kan icke anses uteslutet, att den i ögonen fallande s. k. valtröttheten väsentligen

är beroende av den tillfälliga anhopning av val — politiska och kommunala

— under åren 1919, 1920 och 1921, som ansetts påkallad av

omfattande förändringar i såväl den kommunala som den politiska rösträtten,

och att denna valtrötthet för den skull måhända har sin grund i

rent tillfälliga omständigheter. Uppenbart är emellertid, att övergående

stämningar lika litet få inverka på den föreliggande frågan som på lagstiftningsfrågor

i allmänhet och icke få skymma de realskäl, som anförts

för och emot den påyrkade förändringen. Det har för den skull varit

angeläget lör de sakkunniga att vid övervägande av dessa skäl söka frigöra

sig från den nu allmänna känslan av valleda.

Vägande skäl för den successiva förnyelsens avskaffande äro givetvis

dels önskvärdheten aft så sällan som möjligt behöva över hela landet

igångsätta valprocedurer, vilka medföra betydande tidsförlust och därjämte

ofta avsevärda direkta utgifter för ett stort antal av samhällsmedlemmarna,

dels det behov av arbetsro, som även för de kommunala representanterna

gör sig gällande och bättre tillgodoses, ju mera sällan arbetet störes av

förestående eller pågående valkampanjer.

Att vissa av de olägenheter, vilka anmärkts såsom förbundna med

den åsyftade reformen, hava fog för sig, kan icke förnekas, men å andra

sidan har en del av de framförda anmärkningarna aldrig varit av någon

egentlig betydelse eller har på grund av förändrade förhållanden förlorat

den betydelse de ursprungligen ägt.

De sakkunniga vilja därvid till en början erinra, att den successiva

förnyelsen av fullmäktigkorporationerna ursprungligen varit avsedd att

förhindra eller mildra de hastiga och genomgripande förändringar i dessa

korporationers sammansättning, som majoritetsvalen voro ägnade medföra.

Den proportionella valmetoden utgör emellertid, •såsom även framhållits

vid förevarande frågas riksdagsbehandling, i och för sig en rätt stark

garanti gent emot dylika hastiga förändringar, vadan den successiva förnyelsen

ur denna, synpunkt numera i långt mindre grad än förr är av

behovet påkallad.

Med avseende å anmärkningen, att genom den successiva förnyelsens

avskaffande ett mindre antal medborgare än nu, ett kotteri, skulle

bliva i stånd att skaffa sig egna representanter i fullmäktige, vilja de sak
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

kunniga erinra, att det proportionella valsättets syfte just är att låta minoriteterna

komma till sin rätt. Vid allmän och lika rösträtt är ur rättvisans synpunkt

intet att anmärka mot en dylik möjlighet. Annorlunda kunde förhållandet

vara, så länge den graderade röstskalan tillämpades och följaktligen ett

fåtal röstägande kunde med lätthet sammansluta sig och i fullmäktige

insätta ett relativt stort antal representanter för sina speciella intressen.

Under dåvarande förhållanden måste det hava ansetts såsom en betänklig

sak att genom avskaffande av den successiva förnyelsen ytterligare nedbringa

det minimital av röstägande, som erfordrades för att erhålla en

representant i fullmäktigeförsamlingen. Aven den genom rösträttsreformen

skedda ökningen av väljarskarorna har medfört, att ett kotteri för

Översikt över fiillin äktigwlen i vissa lands- och siadskoinmuner.

K o ra m n n

Folk-

mängd

vid

1918

års ut- gång

Antal

full-

mäk-

tige,

valda

för

fyra

kalen-

derår,

årl919

Val, förrättade under något av åren 1916-

-1918

1919 års båda

vårval

Röstberättigade

Avgivna god- kända valsed- lar

Röst-

berät-

tigade

Halva

antalet

avgiv- na god- kända

val- sedlar

och

röste- tal

Antal

perso-

ner

Röste-

tal

Därav inom

högsta röst- gruppen1 2

Medel-

röstetal

inom

högsta

röstgrnp-

pen

Antal

Röste-

tal

''

Antal

perso-

ner

Röst e- tal

Sköldinge......

3,175

13

682

4,OSS

9

259

28,8

324

2,675

1,735

1,000

Malmköping.....

806

10

263

2,202

12

322

26,8

141

1,525

496

373j

Valdemarsviks köping

1,765

10

333

2,250

8

262

32,8

286

2)2,100

981

722

Älmhults köping . . .

1,283

10

291

2,631

9

231

25,7

36

408

665

527

Nybro köping ....

2,508

13

498

3,836

23

692

30,1

201

2,236

1,390

1,018

Gråmanstorp ....

3,732

13

840

6,166

42

1,178

28,0

387

3,894

2,006

1,392

Ahus köping ....

1,281

10

477

3,687

23

678

29,5

189

1,914

741

519

Säffie köping ....

2,688

13

389

3,665

27

772

28,6

340

2) 3,500

1,515

1,146

Kungsörs köping . . .

1,803

10

427

3,363

11

343

31,2

274

2,588

1,018

769

Sollefteå landskommun

2,814

12

432

3,212

13

354

27,2

371

3,109

1,474

976

Östhammar.....

911

10

353

3,209

20

674

33,7

216

2,851

596

485

Säter ........

1,554

10

584

5,485

17

589

34,6

374

5,382

916

696

Söderköping.....

2,570

12

57C

5,836

46

1,586

34,5

221

3,387

1,583

1,063

Vimmerby......

2,893

13

693

6,415

36

1,248

34,7

292

4,680

1,580

1,282

Huskvarna.....

7,802

15

2,355

32,411

42

1,480

35,2

1,495

28,349

3,969

3,123

Växjö........

8,911

15

2,511

31,535

204

7,102

34,8

1,308

23,884

5,207

3,194

1 För landsbygden 20—40 röster, för städerna 28—40 röster.

2 Delvis beräknade tal.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

att kunna få in sina kandidater i fullmäktige måste vara talrikare nu än förr.

Till belysande av dessa förhållanden hava de sakkunniga, med ledning av dels

den statistik, som åvägabragts av 1918 års kommunalrösträttssakkunniga,

dels den officiella statistiken och för densamma införskaffat, delvis icke

publicerat primärmaterial, i omstående tabell gjort en siffersammanställning

angående fullmäktigvalen i ett antal landskommuner och städer inom

de mindre storleksgrupperna före och efter rösträttsreformen.

Med användande av detta siffermaterial har uppgjorts nedanstående

tablå, utvisande, absolut och relativt taget, det minimiantal röstberättigade,

som skulle erfordrats för insättande av en representant i fullmäktige dels

före rösträttsreformen och vid successiv förnyelse, dels efter rösträttsreformen

och utan successiv förnyelse. I fråga om det förra alternativet meddelas

tvenne sifferserier, avseende väljarkotteriets omfattning, om detsamma

tänkes bestå i ena fallet, littera a), av röstägare, tillhörande uteslutande de

högsta röstgrupperna, i andra fallet, littera b), av röstägare, jämt fördelade

på samtliga röstgrupper, d. v. s. med bortseende från den före rösträtts
-

i

! Kommun

Före rösträttsreformen och vid

förnyelse

successiv

Efter rösträttsreformen

och utan successiv

förnyelse

Fallet a)

Fallet b)

Absoluta

tal

I % av kom- munens

folkmängd

Absoluta

tal

I % av kom- munens

folkmängd

Absoluta

tal

I % av kom- munens

folkmängd

Sköldinge . . .........

8

0,25

25

0,79

40

1,26

Malmköping..........

6

0,74

15

1,86

19

2,36

Valdemarsviks köping.....

7

0,40

29

1,64

37

2,10

Älmhnlts köping........

2

0,16

4

0,31

27

2,10

Nybro köping.........

6

0,24

16

0,64

41

1,63

(iråmanstorp..........

11

0,29

30

0,80

56

1,50

Abos köping..........

7

0,56

19

1,51

26

2,06

Säffle köping.........

10

0,37

27

1,00

46

1,71

Kungsörn köping........

9

0,50

28

1,55

39

2,16

Sollefteå landskommun.....

10

0,36

31

1.10

41

1,46

Östhammar..........

9

0,99

22

2,41

25

2,74

Säter...........• .

16

1,03

38

2,45

35

2,25

Söderköping..........

9

0,35

19

0,74

45

1,75

Vimmerby...........

11

0,38

23

0,80

52

1,80

Huskvarna..........

54

0,69

100

1,28

105

1,35

Växjö.............

46

0,52

88

0,99

107

1,20

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

reformen tillämpade röstskalan. Beräkningarna angående förhållandena

före rösträttsrefonnen äro gjorda under förutsättning, att då förrättade

val avsett det antal fullmäktige, som år 1919 valdes för fyra år.

Om sålunda, såsom de sakkunniga framhållit, den suecessiva förnyelsens

avskaffande under nuvarande förhallanden icke torde innebära någon

egentlig fara för kontinuitetens bevarande inom fullmäktigkorporationerna

eller för att en alltför ringa minoritet, ett kotteri, skulle kunna förskaffa

sig representanter i fullmäktige, så kan emellertid å andra sidan icke förnekas,

att det proportionella valsätt, som för närvarande tillämpas i vårt

land, icke under alla förhållanden, utesluter för sagda kontinuitet ödesdigra

kupper, som kunna sättas i scen även av ett relativt ringa antal

väljare. Exempel på dylika kupper ha icke saknats under de senaste fullmäktigvalen.

Och en tillfällig kupp, som bestämmer valresultatet, måste,

om hela representationen väljes på en gång, givetvis få en mer ödesdiger

betydelse, än då vid varje tillfälle utses endast en del av densamma.

Synnerligast vid en valmetod, som tillämpar tvenne med varandra konkurrerande

regler, och som härigenom inbjuder till kuppförsök och gör

valresultatet oberäkneligt, får risken i berörda avseende av den successiva

förnyelsens avskaffande icke helt förbises — jfr nedan sid. 36 —.

Avsevärd hänsyn bör även tagas till den framförda synpunkten, att

det är för en sund kommunalförvaltning nyttigt och för upprätthållande

av det allmänna intresset för förvaltningen betydelsefullt, att kommunmedlemmarna

jämförelsevis ofta få anledning taga ståndpunkt till förvaltningsfrågorna.

I fråga om de kommunala representationerna saknas ju

upplösningsrätten, denna rätt, som i fråga om riksdagens andra kammare

utgör ett medel att utan att invänta den ordinarie mandatstidens utgång

vid viktigare frågors avgörande låta de röstberättigade i val säga sin

mening, och som därför ansetts neutralisera olägenheterna av den reform,

varigenom de röstberättigade numera i regel endast vart fjärde i stället

för förut vart tredje år få gå till val av andrakammarledamöter. Det har

också gjorts gällande, att i händelse av större mellantider i fråga om de

kommunala representantvalen det måhända vore att befara, att det bleve

icke så mycket de kommunala frågorna, utan de allmänt politiska synpunkterna,

om vilka valen komrae att röra sig. I sistberörda hänseende kan

dock erinras, att genom den anordning, som skulle bliva en följd av den

successiva förnyelsens avskaffande, ungefär två år skulle förflyta mellan

de ordinarie valen till riksdagens andra kammare och fullmäktigvalen.

De senare kunna därför icke på samma sätt som de val av halva fullmäktigrepresentationerna,

som enligt nu gällande ordning skola förrättas

kort tid efter andrakammarvalen, antagas få sin prägel av dessa politiska val.

5—210114

Valkupper

Faran av

för långa

mellanrum

mellan

valen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Den omständigheten får ej heller alldeles förbises, afl genom fullmäktigvalens

förrättande allenast vart fjärde år, den tidpunkt, då en kommunmedlem

får tillfälle att första gången göra sin kommunala rösträtt

gällande i kommun med fullmäktige, otta framskjutes i avsevärd grad.

Medan det för närvarande icke dröjer mera än högst två år, innan eu till

rösträttsåldern hunnen person kan deltaga i val av fullmäktige, skulle

denna tidrymd efter den successiva förnyelsens avskaffande komma att förlängas

till högst fyra år.

Supplerande För avhjälpande av de olägenheter, som, utöver ovan anförda av

serV^yfte principiell natur, ansetts förenade med den successiva förnyelsens avskafatt

före- fande, har framhållits, att de nya valbestämmelserna lämpligen böra suppbqenheterti

leras me(i bestämmelser, medförande en sänkning av fullmäktiges antal

''samband samt en allmännare uppdelning i valkretsar. I detta sammanhang har

”cessfva för- åven erinrats, att införande av nya metoder för det proportionella valsättet

nyeisens av-borde råda bot mot svårigheterna att på eu gång välja ett större antal

skaffande. je<];i,n^ter, ävensom, så vitt möjligt, minska den arbetsökning i fråga om

sammanräkningarna, som ifrågavarande reform ansetts innebära. Omnämnda

supplerande bestämmelser och en reformering av valmetoden skulle

även, har det erinrats, vara ägnade att i sin mån förhindra eller mildra

verkningar av kupper eller den förryckning av valresultaten, som ovan

framhållits.

Olämplig- Vad först angår frågan om sänkning av fullmäktiges antal, är det

»eno^i^äendetydligt, att en sänkning till hälften av det nu för varje valkrets stadgade

sänkning av antalet, vilket skulle erfordras för att på dylikt sätt råda bot mot svå^mäktige11"

riffheten att på en gång utse ett större antal fullmäktige, under inga förhållanden

kan ifrågakomma redan av den omständigheten, att sistnämnda

antal i viss mån fixerats med hänsyn därtill, alt fullmäktige skola utgöra ett

fylligt uttryck ej blott för olika partiintressen,, utan ock för de olika lokalintressen,

som ej minst i en landskommun pläga förefinnas. En representativ

församling måste bistå av ett rätt stort antal personer; minimianialet

fullmäktige för en kommun med inemot 2,000 invånare torde icke

böra sättas avsevärt lägre än nu är fallet, d. v. s. 20. Ej heller en obligatorisk,

allmän sänkning av antalet fullmäktige i förhållande till folkmängden

torde utan tvingande skäl böra tillgripas. Ty genom bestämmelser

i sådan riktning skulle kommunerna tvingas att i stora flertalet fall fatta

nya beslut angående antalet fullmäktige samt vid första nyval enligt de

nya bestämmelserna nödgas till skada för kommunförvaltningen utesluta

en del representanter, vilka de eljest skulle hava omvalt, och hindras från

att i avgåendes ställe insätta nya kommunala krafter, som stå till förfogande.

Att i fråga om ett obligatoriskt nedbringande av fullmäktigantalet gå

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

längre än vad Kung!. Maj:t. föreslagit i propositionen nr 261 till 1918 års

lagtima riksdag — jfr ovan sid. 21 — skulle de sakkunniga icke anse

tillrådligt. Men sagda förslag skulle, även om det supplerades med de i

samma proposition föreslagna bestämmelserna om en allmännare uppdelning

i valkretsar, icke avhjälpa olägenheten, att ett val omfattar ett alltför

stort antal fullmäktige. Med dessa bestämmelser skulle nämligen

iuaximiantalet på en gång valda fullmäktige utgöra 20.

Mot en allmännare indelning i valkretsar vid fullmäktigval kan

erinras, att valkretsindelning i kommunerna, framför allt på landsbygden,

är ägnad att, stundom till skada för en enhetlig kommunalpolitik, skärpa

de rent lokala motsättningarna, och att man därför med största försiktighet

torde böra tillgripa medlet att ytterligare uppdela i valkretsar. Att

meddela nya föreskrifter om uppdelning i valkretsar av kommuner med

lägre invånarantal än det för närvarande i sådant hänseende fastställda

eller om längre gående valkretsindelning i de fall, då sådan redan är föreskriven,

lärer för övrigt icke kunna ske utan en ingående undersökning,

huruvida med hänsyn till de lokala förhållandena en dylik uppdelning

med iakttagande av eljest om valdistriktsindelning gällande bestämmelser

låter sig göra. Aven om detta utan svårighet vore möjligt, skulle emellertid

i allt fall sådana nja föreskrifter medföra ett fullständigt nedbrytande av

den genomgående valdistriktsindelning, som verkställts så nyligen som år

1920 på grund av då införda nya bestämmelser.

Att, såsom Kungl. Maj:t föreslagit i ovannämnda proposition till

1918 års lagtima riksdag, vid ytterligare valkretsindelning göra densamma

Landskommuner

och municipal- samhällen

Antal

lands-

kommu-

ner

Antal

muni- cip 1- samh.

Antal lands- komm. o. mnni- cipalsamhällen

Landskommuner

och municipal- samhätlen

Antal

lands-

kommu-

ner

Antal

muni-

cipal-

samh.

Antal lands- ;

komm. o. muni-!

cipatsamhällcn

1

med 20

fullm.

333

29

362

med

31 fullm.

2

1

2

> 21

50

4

54

>

32 >

2

_

2

» 22

>

18

—

18

>

33 »

-

—

-

> 23

>

21

—

21

>

34 .

—

*

» 24

»

49

2

51

>

35 .

2

—

2

» 2ö

»

339

13

352

>

36 »

1

—

1

V 26

>

'' 4

3

7

>

37 »

—

—

—

. 27

>

2

—

2

>

38 »

2

—

2

> 28

»

3

—

3

>

39 >

—

—

— !

• 29

1

-

1

, >

40 >

15

-

15

» 30

93

4

97

Summa

937

55

992

Olämpligheten

av cd

genomgripande

ändring

i nu gällande

valkretsindelning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Den väntade

nya valmetoden.

beroende icke av kommunens folkmängd, utan av antalet fullmäktige, torde

i och för sig vara välbetänkt och vara ägnat att direkt nå förefintligt syfte,

nämligen att inskränka det antal fullmäktige, som skola genom en valförrättning

utses. Bestämmelser i sådan riktning skulle tydligen för kommunen

möjliggöra att genom lämplig reglering av antalet fullmäktige och,

med hänsynstagande till de lokala förhållandena, inom vissa gränser själv

bestämma, huruvida valkretsindelning skall företagas eller ej. Vid bedömande

av innebörden och verkningarna av bestämmelser i antydd

riktning måste emellertid hänsyn tagas till den omständigheten, att för

närvarande antalet fullmäktige i de olika kommunerna i allmänhet utgör

det högsta för storleksgruppen tillåtna. Att så är fallet, framgår med

önskvärd tydlighet av omstående av de sakkunniga på basis av icke

publicerat primärmaterial sammanställda tablå angående de kommunala

represen tan t valen våren 1919. Bestämmelser av ifrågasatt innebörd skulle

sålunda antingen medföra samma resultat som bestämmelser om valkretsindelning

vid lägre folkmängdssiffra än nu gällande, med åtföljande i

det föregående angivna olägenheter, eller också tvinga ett stort antal

kommuner att för undvikande av valkretsindelning inskränka det nuvarande

antalet fullmäktige, vilket av skäl, som ovan å sid. 34 angivits, medför

åtskilliga olägenheter.

Med hänsyn till vad sålunda framhållits skulle de sakkunniga sålunda

endast under synnerligen tvingande förhållanden kunna förorda bestämmelser

om ytterligare valkretsindelning vare sig vid viss lägre folkmängdssiffra

eller vid visst antal fullmäktige, liggande under den nuvarande

maximigränsen för det för de olika storleksgrupperna tillåtna antalet.

Det återstår därför att undersöka, huruvida de olägenheter, som

man velat förekomma genom bestämmelser om minskat antal fullmäktige

och längre gående valkretsindelning, kunna avvärjas eller motverkas genom

ifrågasatta nya valmetoder. Sådana äro för närvarande, närmast för de politiska

valen, under utarbetande inom särskild sakkunnigkommission, och, enligt

vad sagda kommission meddelat, kommer förslag i frågan att föreligga å

sådan tid, att detsamma kan för slutlig lösning framläggas vid 1921 års

riksdag. Proportionsvalssakkunnigas förslag lärer bland annat gå ut på

reduktionsregelns slopande och en genomgående tillämpning av rarigordningsregeln,

varigenom valresultatens oberäknelighet, som utgör den

väsentligaste olägenheten vid det nuvarande valsättet, skulle i stort sett

bortelimineras, oavsett det antal platser, som skola genom ett val besättas.

På förfrågan hava sagda sakkunniga uttalat, att med den nya metoden

en fördubbling av det antal fullmäktige, som skola på en gång väljas, ur

teknisk synpunkt icke skulle medföra någon som helst olägenhet, och att

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

metoden garanterar mot oberäkneliga valresultat av den art, som är konstaterad

i fråga om det hittillsvarande valsystemet, varjämte arbetet med

varje sammanräkning vid den nya metoden, tillämpad på val av ett dubbelt

så stort antal fullmäktige som nu, icke skulle bliva avsevärt mera

betungande än en sammanräkning under nuvarande förhallanden.

De sakkunniga förutsätta, att, sedan en ny metod antagits för de

politiska valen, arbeten omedelbart igångsättas för att denna metod, om

så erfordras i modifierad form, måtte komma till användning jämväl vid

de kommunala representantvalen. Antages, såsom är att vänta, den nya

metoden i fråga om riksdagsmannaval redan av 1921 års riksdag, så torde

utan svårighet frågan för de kommunala valens vidkommande kunna få

sin lösning vid 1922 års riksdag och härmed så till vida förutsättning

skapas för den successiva förnyelsens avskaffande.

Det är huvudsakligen det läge, vari frågan om ny valmetod sålunda

befinner sig, som för de sakkunniga varit utslagsgivande vid besvarandet av

spörsmålet om den successiva förnyelsens avskaffande vid fullmäktigvalen.

Om, utöver de anmärkningar av principiell innebörd mot den ifrågasatta förändringen,

skulle hava mött praktiska svårigheter av den art, att, till undvikande

av förryckande valresultat m. m., varit nödvändigt att, i händelse av

hela representationens utseende genom en valprocedur, föreskriva antingen

att valkretsindelning måste ske i ett mycket stort antal kommuner, där

valen hittills skett samfällt, och ändring av nu gällande valkretsindelning

företagas i ett flertal andra kommuner, eller också att det nuvarande antalet

fullmäktige måste i avsevärd grad minskas, torde de sakkunniga

knappast hava funnit tillräckliga skäl tala för en omläggning av valen. Men,

då de reformer av det proportionella valsättet, som proportionsvalsakkunniga

ämna föreslå, och som för de kommunala representantvalen

kunna komma i tillämpning redan vid nästa val, anses erbjuda önskvärda

garantier mot valens förryckande av anledning, som ovan berörts, hava de

sakkunniga, om ock på grund av de principiella betänkligheterna med

någon tvekan, funnit sig böra förorda ett avskaffande av den successiva

förnyelsen av fullmäktigkorporationerna.

Med avseende å lösningen av förevarande fråga hava de sakkunniga

med anslutning till den i propositionen n:r261 vid 1918 års lagtima riksdag

förebragta motiveringen ej ansett någon skillnad böra göras mellan val

av stadsfullmäktige å ena sidan och val av kommunal- och municipalfullmäktige

å den andra. Den efter tiden för denna propositions avgivande

utvidgade tillämpningen av fullmäktigsystemet i landskommunerna ökar i

hög grad betydelsen och nyttan av den ifrågasatta reformen.

Stånd
punkts
tagande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stadsfull- Vad angår stadsfullmäktigvalen i Stockholm, föreslog Kungl. Maj:t i

''^Stociholm ovan anförda proposition ingen ändring av gällande bestämmelser. Motiven

härför, som finnas anförda å sid. 24 här ovan, knyta sig till dels Stockholms

särställning i kommunalt hänseende i allmänhet, dels det betydligt

större antalet stadsfullmäktige i Stockholm än i övriga städer, dels det

förhållandet, att den för Stockholm gällande föreskriften, eldigt vilken val

till stadsfullmäktige skall äga rum vart annat år i stället för förut varje

år, infördes så nyligen som år 1911, dels slutligen och kanske framför

allt »den avvisande hållning såväl stadsfullmäktige som myndigheterna i

Stockholm intagit till förslaget».

Av dessa skäl synes det förstnämnda bärande endast i så måtto, att, om

några särskilda förhållanden kunna åberopas, som just för Stockholm kunde

motivera de nuvarande valbestämmelsernas bibehållande, den omständigheten,

att Stockholm har sin egen kommunalförordning, utan svårighet

möjliggör ett sådant bibehållande. Att antalet stadsfullmäktige i Stockholm

är betydligt större än i andra städer, utgör enligt de sakkunnigas mening

intet direkt skäl för den successiva förnyelsens bibehållande för stadsfullmäktige

i denna stad; antalet fullmäktige är, relativt taget, lägre i Stockholm

än i övriga kommuner, och bestämmelserna om antalet fullmäktige i varje

valkrets äro i huvudsak desamma som för övriga städer. Med de resurser,

som huvudstaden har att tillgå för själva valen och för sammanräkningarna,

torde i själva verket hithörande svårigheter och olägenheter i Stockholm

kunna övervinnas långt lättare än i våra mindre städer och landskommuner.

Förändringarna år 1911 i kommunalförordningen för Stockholm,

varigenom stadsfullmäktigvaleu, som förut höllos varje år, komino att förrättas

allenast vart annat, voro betingade just av önskan att minska besvär

och kostnader för valen i fråga och kunna sålunda enligt de sakkunnigas

mening på intet sätt tala emot en ytterligare koncentrering av hithörande

val. På grund av stadens folkrikhet och storlek torde i och för sig vinsten

av en sådan valkoncentrering vara större för Stockholm än för övriga

städer.

Vad slutligen angår frågan om de kommunala myndigheternas i

Stockholm egen uppfattning och åsikter om den ifrågasatta reformen, bör

framhållas, att av de yttranden, soin år 1918 avgåvos av stadens myndigheter,

såväl det av stadsfullmäktige som det, av överståthållarämbetet

avgivna direkt avstyrkte den successiva förnyelsens upphävande, varjämte

magistraten, utan att direkt a\ styrka förslaget, uttalade betänkligheter mot

detsamma. — jfr sid. 17 och 18 —.

Under behandlingen vid 1920 års riksdag av frågan om den

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

successiva rörnyelsens borttagande, föranledd av motion från stockholmsrepresentant,

gjordes emellertid, så vitt de sakkunniga kunnat finna, från

stockholmshåll ingen invändning mot hithörande reformförslag.

För utrönande av den ståndpunkt, som överståthållarämbetet, stadsfullmäktige

och magistraten i Stockholm för närvarande intaga till frågan

om den successiva förnyelsens avskaffande och vissa i samband därmed

stående frågor, hava de sakkunniga i skrivelser den 3 sistlidna december

anhallit om utlåtande från myndigheterna i fråga. Stadsfullmäktige hava till

eget utlåtande fogat av stadskollegiet begärda yttranden från de fyra olika

partiernas valorganisationer i huvudstaden. Sålunda till de sakkunniga

inkomna utlåtanden och yttranden finnas återgivna i en till förevarande betänkande

fogad bilaga. Som av densamma framgår förorda samtliga sagda

myndigheter och organisationer numera ett avskaffande av den successiva

förnyelsen för stadsfullmäktige i Stockholm.

Under sådana förhållanden hava de sakkunniga icke ansett några

som helst skäl föreligga att beträffande den ifrågasatta reformen göra

Oc1 O o

undantag för huvudstadens vidkommande, utan hava föreslagit den successiva

förnyelsens avskaffande jämväl för stadsfullmäktige i Stockholm.

De av de sakkunniga för den successiva förnyelsens upphävande Lagändrw.- sålunda föreslagna lagändringarna avse § 28 mom. 2 av förordningen om Qarkommunalstyrelse

på landet, § 31 av förordningen om kommunalstyrelse

i stad samt § 17 av förordningen om kommunalsfyrelse i Stockholm.

Genom den successiva förnyelsens avskaffande bliva även vissa bestämmelser

i § 29 monn 1 av förordningen om kommunalstyrelse på landet och

i § 31 monn 3 i förordningen om kommunalstyrelse i stad angående

det antal fullmäktige, som, där valkretsindelning förekommer, bör i varje

valkrets genom ett Val utses, överflödiga, varför lagrummen i fråga av de

sakkunniga föreslagits skola utgå.

Bestämmelsen i § 80 av förordningen om kommunalstyrelse på landet

verkar därhän, att genom den av de sakkunniga föreslagna ändringen

av § 28 mom. 2 i förstnämnda förordning den successiva förnyelsen avskaffas

jämväl i fråga om municipalfullmäktige.

Samtliga ändringar i bestämmelserna om val av k o mm u n al ful 1 mä k- Fattigvårds ■

tige, som av de sakkunniga föreslagits» komma automatiskt att avse jäm‘--/“WmÄi^?

väl fattigvårdsfu 11 mäktige, som i enlighet med bestämmelserna i § fi av

den år 1919 ändrade lagen om fattigvården kunna eller skola förekomma

i de fall, där två eller flera kommuner förenat sig till ett fattigvårds
7

O O

samhälle.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Antalet fullmäktige

i förhållande

till

folkmängden

samt valkretsindelning.

I enlighet med vad ovan anförts hava de sakkunniga i det stora hela

''ställt sig avvisande till förslag om ändring av gällande bestämmelser angående

antalet fullmäktige och valkretsindelning såsom betingad av den successiva

förnyelsens avskaffande. En sådan ändring erfordras tydligen icke

i samband med reformen i fråga, eftersom den nya valmetoden, såsom de

sakkunniga förutsatt, från och med år 1922 skulle komma till användning

jämväl vid de kommunala representantvalen.

Emellertid hava de nuvarande bestämmelserna i § 28 mom. 1 avförordningen

om kommunalstyrelse på landet och § 21 av förordningen

om koramunalstyrelse i stad från vissa andra synpunkter, oberoende av

den successiva förnyelsens avskaffande eller i varje fall icke enbart betingade

av sagda reform, synts de sakkunniga i viss mån dels olämpliga,

dels i behov av komplettering. Såsom olämplig måste sålunda, enligt de

sakkunnigas mening, i första hand betecknas bestämmelsen, att landskommun

eller stad med 2,000 invånare eller därunder ovillkorligen skall utse

tjugu fullmäktige, medan för kommuner, tillhörande andra storleksgrupper,

lämnas en viss valfrihet med avseende på fullmäktigantalet. Vid

kommunalförordningarnas tillkomst och fram till 1918 års rösträttsreform

hade denna inadvertens i bestämmelserna för landskommunernas

vidkommande föga att betyda, eftersom endast ett par landskommuner, tillhörande

den lägsta storleksgruppen, hade infört fullmäktigsystem; och, vad

städerna angår, torde förhållandet i fråga fortfarande vara av föga betydelse.

De från och med år 1919 tillämpade bestämmelserna om fullrnäkiigsystem

hava emellertid ökat antalet fullmäktigkommuner och fullmäktigmunicipalsamhällen

i den lägsta storleksgruppen därhän, att för närvarande 365

landskommuner och 36 municipalsamhällen med 2,000 invånare eller därunder

hava fullmäktige, därav 1 kommun med under 500 invånare, 23

kommuner samt 7 municipalsamhällen med 501—1,000 invånare och 74

kommuner samt 16 municipalsamhällen med 1,001—1,500 invånare. Enligt

vad de sakkunniga erfarit, har frånvaron av varje som helst valfrihet med

avseende på fullmäktigantalet i dessa mindre kommuner förorsakat vissa

svårigheter, och för de minsta kommunerna torde bestämmelsen om ett så

högt antal fullmäktige som 20 kunna utgöra ett verkligt hinder för fullmäktigsystemets

införande, enär det emellanåt icke anses möjligt att uppbringa

tillräckligt antal lämpliga fullmäktigkandidater. Jämför man bestämmelserna

angående antalet fullmäktige i kommuner av olika storleksgrupper,

är det tydligt nog, att antalet fullmäktige i förhållande till folkmängden

eller till antalet röstberättigade är mångfaldigt större i en liten

kommun än i en större. l)å dfet med nuvarande bestämmelser i en

kommun med 800 invånare kommer en fullmäktig på vid pass tjugufem

opaginerad Kontrollera mot PDF

''11

röstberättigade, inser man, att betänkligheter kunna yppa sig mot införande

av fullmäktigsystem, och att i eu sådan kommun den ovan framhållna

farhågan för kotteripolitik vid full mäktigvalen fortfarande, trots de förändrade

bestämmelserna om rösträtt, skulle kunna hava fog för sig. A

andra sidan bör uppenbarligen minimiantalet representanter sättas så högt,

att olika åskådningar och lokalintressen kunna inom representationen bliva

företrädda.

Ur dessa synpunkter hava de sakkunniga ansett lämpligt föreslå, att

antalet fullmäktige för kommuner med 2,000 invånare eller därunder sättes

till lägst 15, högst 20.

Då vidare det för varje kommun lämpliga antalet fullmäktige otta

i stor omfattning beror på de lokala förhållandena mera än på folkmängden,

och då det icke kan vara lämpligt att i onödan tvinga eu kommun,

som överskrider de fixerade gränserna för invånarantalet att ovillkorligen

öka antalet fullmäktig^, hava de sakkunniga ansett, att även kommuner

med över 2,000 invånare böra hava större valfrihet än nu med avseende

på ful 1 noäktigantalet, och att gränserna i fråga om antalet fullmäktige

skola för på varandra följande storleksgrupper av kommuner delvis gå in

i varandra. I enlighet härmed skulle enligt de sakkunnigas förslag gränserna

för fullm äktigantalet för de olika storlcksgrupperna på landsbygden

bliva följande: första gruppen 15—20 fullmäktige, andra gruppen 15—25,

tredje gruppen 20—30 och fjärde gruppen 25—40.

Det kan i anslutning till dessa ändrade bestämmelser beträffande antalet

fullmäktige och med hänsyn till vad ovan å sid. 36 framhållits synas ligga

nära till hands att låta valkretsindelningen vid fullmäktigval bero icke av

antalet invånare i kommunen, utan av antalet fullmäktige. Genom bestämmelser

i denna riktning skulle även med avseende å valkretsindelningen

kommunerna lämnas större frihet än nu och kunna genom att bestämma

fullmäktigantalet inom de vidare gränser, som av de sakkunniga förordats,

låta de lokala förhållandena och icke allenast folkmängden vara utslagsgivande

i frågan, huruvida valkretsindelning skulle företagas eller ej. Men

då de sakkunniga på förut angivna skäl icke funnit behövligt att föreslå

längre gående valkretsindelning än den, som hittills föreskrivits i fråga

om kommuner med mera än 10,000 invånare, och dessa kommuner, vad

angår landsbygden, för vilken frågan huvudsakligen är av intresse, i ringa

omfattning torde till antalet ökas utöver de nuvarande, vilka redan hava

sin valkretsindelning genomförd, hava de sakkunniga icke velat ifrågasätta

någon ändring i nu gällande valkretsbestämmelser.

De sakkunniga hava sålunda i ovan omförmälda frågor allenast föreslagit,

att bestämmelserna i § 28 mom. 1 av förordningen om kommunal
6—210114
-

Lag förakt g.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

styrelse på landet ändras därhän, att fullmäktiges antal i förhållande till

folkmängden skall utgöra

O O

i kommun med 2,000 inv. eller därunder.....15—20

» » » över 2,000 t. o. in. 5,000 inv. . . 15—25

» » » » 5,000 » 10,000 > . . 20—30

» » » » 10,000 invånare..... 25—40,

samt att § 21 av förordningen om kommunalstyrelse i stad får den lydelsen,

att

stad med 2,000 inv. eller därunder utser.....15—20

» » över 2,000 t. o. m. 5,000 inv. utser . . 15—25

» » » 5, <>00 » , 10,000 ». » . . 20—30

» » 10,000 » 20,000 » » . . 25—40

» > » 20,000 » 40,000 > » . . 35 —50

» » » 40,000 invånare utser....... 45—60.

Som synes, behöva enligt de föreslagna ändringarna i bestämmelserna

kommunerna i intet fall ändra det antal fullmäktige, de för närvarande hava.

ökning av an- De sakkunnigas uppmärksamhet har vidare fästs därå, att de nuva
tige

allenast /rande bestämmelserna i kommunalförordningarna för land och för stad

samband med icke tydligt angiva, när beslut om ökning av antalet fullmäktige skall gå

valen ""man- i verkställighet, eller när ökning av antalet fullmäktige på grund av ökad

datatid, då val folkmängd skall ske. Bestämmelsen om att fullmäktigval skall företagas

S gången''" P& landet under tiden 15 november—31 december och i stad under december

månad giver visserligen vid handen, att på grund av ökad folkmängd

eller på grund av eljest fattade beslut val för utfyllande av antalet fullmäktige

icke bör ske förrän under sagda tider.

Men att i detta avseende ovi-shet råder, framgår av nedanstående,

i Hammarskjölds kommentar till § 7 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad relaterat rättsfall:

»Några röstberättigade personer i staden K. begärde hos magistraten, att,

då staden enligt ett av statistiska centralbyrån utfärdat intyg dåmera hade mer

än 10,000 invånare och vid sådant förhållande stadsfullmäktiges antal, som dittills

varit 27, borde höjas till minst 31, högst 40, magistraten måtte så fort som möjligt

sammankalla allmänna rådstugan för att.bestämma det antal nya stadsfullmäktige,

som borde väljas, och därefter föranstalta fyllnadsval. Magistraten avslog

framställningen, av skäl, bland annat, att stadsfullmäktigval enligt F. K. S.

§ 1 Ii (motsv. nuv. § 14 mom. 2) skulle hallas först i december. Häröver anfördes

besvär med åberopande, att denna gång vore fråga om ''fyllnadsval’, som kunde

ske å annan tid an i december. Med avseende a vad i F. K. S. vore stadgat

rörande dels huru och när val av stadsfullmäktige skulle anställas och dels den

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

tid, varunder vald stadsfullmäktig i ett eller annat fall skulle befattningen utöva,

fann K. bef. ej skal till ändring i magistratens resolution, så vitt magistraten

därigenom förklarat den gjorda framställningen för det närvarande icke föranleda

till någon dess åtgärd. K. M:t gjorde häruti ej ändring (nr 54(>).»

»Utslaget vill», tillägger Hammarskjöld, »tydligen säga, att ändring i antalet

stadsfullmäktige borde inträda med nytt kalenderår och val av det ökade

antalet alltså ske i december, kanske ock att det borde ställas i sammanhang med

det ordinarie val, som skall ske vartannat år; det sista motsäges dock av ett

senare utslag (nr 1710).»

Sistnämnda av Hammarskjöld avsedda rättsfall är följande:

Genom nådigt brev den 3 augusti 1906 hade K. M:t förordnat, att Fors

socken, inberäknat Nyfors municipalsamhälle, samt Klosters socken skulle med

hela deras dåvarande områden frän och med ingången av är 1907 i kommunalt,

administrativt och judieiellt hänseende införlivas med Eskilstuna stad och i fråga

om denna reglering föreskrivit bland annat, att de införlivade områdenas invånare

skulle i stadens kommunala angelägenheter åtnjuta enahanda rösträtt som stadens

invånare.

En invånare i ett av de införlivade områdena hade med anledning härav

hos magistraten i Eskilstuna, å egna och före detta Fors socken röstberättigade

invånares vägnar, hemställt, att, som genom Fors och Klosters socknars införlivande

med Eskilstuna stad från och med den 1 januari 1907 den gemensamma stadskommunens

invånarantal uppginge till 26,808 personer, samt stadsfullmäktige i

följd härav borde, jämlikt 25 § i förordningen om kommunalstyrelse i stad utgöra

minst 41 personer, stadens röstberättigade invånare omedelbart måtte kallas till

allmän rådstuga för bestämmande av antalet stadsfullmäktige, och att, sedan rådstugans

derutinnan fattade beslut vunnit laga kraft, allmän rådstuga måtte genast

åter sammankallas för verkställande av stadsfullmäktigval.

Magistraten både med hänsyn till vad i förordningen om kommunalstyrelse

i stad vore stadgat rörande dels huru och när val av stadsfullmäktige skulle anställas,

och dels den tid, varunder vald stadsfullmäktig i ett eller annat fall skulle

befattningen utöva, funnit den gjorda framställningen för närvarande icke kunna

till någon åtgärd föranleda.

Över detta magistratens beslut anförde ovannämnde person besvär hos

Kungl. Maj:ts betällningshavande, som i sin resolution yttrade, a:t enär Kungl.

Maj:t genom nådiga brevet angående Fors och Klosters socknars införlivande med

Eskilstuna stad bland annat föreskrivit, att de införlivade omrädenas invånare i

stadens kommunala angelägenheter skulle åtnjuta enahanda rösträtt som stadens

invånare, förordnade Kungl. Maj:ts befäl Iningshavande med stöd jämväl av 17 och

25 §§ i förordningen om kommunalstyrelse i stad, att, utan hinder av magistratens

förenämnda beslut, allmän rådstuga skulle av magistraten snarast möjligt utlysas

för bestämmande av det antal stadsfullmäktige, som borde för det nybildade stadssamhället

utses.

En av stadens rådmän anförde häröver besvär hos Kungl. Maj:t och hemställde,

att Kungl. Maj:t måtte, med undanröjande av Kungl. Maj:ts befallningshavandes

överklagade resolution, fastställa magistratens beslut, därvid klaganden

bland annat anförde, att, då den ökning av antalet stadsfullmäktige, som föranleddes

av den ökade folkmängden, icke borde ske förrän vid nästa ordinarie val

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Lag förslag.

av stadsfullmäktige, d. v. s. i december månad 1908, det icke kunde anses lämpligt

att redan nu föranstalta om bestämmandet av antalet fullmäktige.

Kung!. Maj:t gjorde ingen ändring i Kung]. Maj:ts befallningshavandes

beslut, utan ansåg, att val av det ökade antal stadsfullmäktige, som betingades

av den väsentligt ökade folkmängden i staden, lagligen borde äga rum i december

månad 1907. Vid sådant förhållande kunde det icke anses olämpligt, att allmän

rådstuga så snart ske kunde utlystes för att bestämma det antal stadsfullmäktige,

som inom lagstadgad begränsning för staden utsåges.

Det senast anförda rättsfallet torde närmast hava betydelse för frågan

om beslutanderättens utövande efter ändring i den kommunala indelningen,

vilken fråga emellertid numera får anses reglerad genom bestämmelserna

i 13 och 14 §§ i lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för

ändring i kommunal och ecklesiastik indelning.

De sakkunniga hava ansett, att dylika »fyllnadsval», avseende en

eller ett par fullmäktige, över huvud taget äro oförenliga med bestämmelsen,

att vid fullmäktigval det proportionella valsättet skall tilllämpas.

I synnerhet måste det anses olämpligt, att ett majoritetsparti på

stämma eller allmän rådstuga skall, i avsikt att stärka sin ställning i fullmäktige

på de andra partiernas bekostnad, kunna besluta dylikt fyllnadsval.

Aven ur synpunkten att undvika ofta återkommande valkampanjer

och sammanräkningsförrättningar torde det vara lämpligt att införa bestämmelser,

att ökning av fullmäktiges antal skall ske först i samband

med allmänt nyval.

För att i full utsträckning kunna tillgodose önskemålet, att de kommunala

representantvalen skola ske under ett och samma år, kräves slutligen

en bestämmelse, att, då val av fullmäktige sker första gången, valet

skall avse kortare tid än fyra år, där sådant är nödvändigt för att fullmäktiges

tjänstgöringstid må upphöra samtidigt i alla kommuner.

De sakkunniga hava för den skull föreslagit sådana tillägg till § 28 av

förordningen om kommunalstyrelse på landet och § 31 av förordningen om

kommunalstyrelse i stad, att i kommun eller stad, där val av fullmäktige

sker första gången, valet icke skall avse längre tid än till början av den

period, för vilken allmänna val av fullmäktige i rikets kommuner och städer

äga rum; att, om kommun eller stad fattat beslut om ändring av fullmäktiges

antal, särskilt fullmäktigval icke i anledning därav må företagas, utan kommunens

eller stadens förutvarande fullmäktige företräda densamma intill utgången

av den tid, för vilken de blivit valda; samt att lag samma vare, där

ändring av fullmäktiges antal påkallas av folkmängdens ökning eller minskning.

Därjämte har i samma lagrum erinrats om de undantag från sålunda

fastställda regler, vilka kunna föranledas av föreskrifter i lagen om ordning

och villkor för ändring i rikets kommunala och ecklesiastika indelning.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Dä vidare förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad Fuiimäktigsakna

bestämmelser, huru med avseende ä fullmäktigsystemets förblivande®*®^®™®^®

eller avskaffande skall förfaras i kommun eller stad, vars invånarantal efter grund av

systemets införande sjunkit under 1,500, hava de sakkunniga föreslagitminsmgngd°

sådant tillägg till § 27 mom. 2 av förstnämnda förordning samt till § 7

mom. 2 av den sistnämnda, att i kommun eller stad med fullmäktige, vars

folkmängd efter fullmäktiginstitutionens införande nedgått till 1,500 eller

därunder, kommunens eller stadens beslutanderätt fortfarande skall utövas

av fullmäktige, därest icke kommunalstämman respektive allmänna rådstugan

annorlunda beslutar.

I ovan refererade riksdagsskrivelse n:r 134/1920 ifrågasattes också Full mäktig val

fullmäktigvalens sammanförande till samma år som valen av landsting, med^iands»varigenom

det av riksdagen år 1917 i skrivelse n:r 308 framlagda önske- tingsmannamålet

om vart annat år regelbundet återkommande kommunala val bleve ra,\

i avsevärd grad förverkligat». Landstingsmannavalen skola hädanefter i ^“förenlighet

med de vid 1919 års lagtima riksdag beslutade ändringarna i val och

landstingsförordningen förrättas åren 1922, 1926, 1930 o. s. v., vadan så- l(^nnaval

lunda det av riksdagen avsedda syftet skulle nås genom att samtidigt med under samden

successiva förnyelsens borttagande utbyta kommunalförordningarnas nu- ma a’

varande övergångsbestämmelser om fullmäktigvalens förrättande mot bestämmelser,

att i kommuner med fullmäktige valen av desamma i enlighet

med den nya ordningen skola äga rum första gången år 1922, varav skulle

följa att hithörande val sedermera skulle försiggå åren 1926, 1930 o. s. v.

Att den tidsbestämning för de kommunala representantvalen, som

skulle åstadkommas genom dylika övergångsbestämmelser och de i det

föregående angivna tilläggen till § 28 av förordningen om kommunalstyrelse

på landet och § 31 av förordningen om kommunalstyrelse i stad

skulle för kommuner, som deltaga i landsting, väsentligen inskränka valkampanjerna,

ligger i öppen dag. Ur ordningssynpunkt innebär det också

för väljarna en verklig fördel, att under ett och samma vart fjärde år

återkommande valår få fullgöra sin kommunala rösträtt. Aven med avseende

på arbetet med sammanräkningarna utgör ett dylikt förhållande

en förenkling.

För städer, som ej deltaga i landsting, hava däremot bestämmelser

om fullmäktigvalens förläggande till samma år som landstingsmannavalen

ingen betydelse ur valkampanjsynpunkt. Men här förefinnes för dylika

bestämmelser ett annat, enligt de sakkunnigas förmenande minst lika viktigt

skäl, nämligen önskvärdheten, att de båda väljarkårerna till första

kammaren — landstingen och »elektorerna», för vilka sistnämnda val skola

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Fullusa k tigvals

och

landstivgsmannavals

sammanförande

till

gemensam

förrättning.

förrättas i saraband med stadsfullmäktigvalen, — komma att utses i möjligaste

mån samtidigt eller i varje fall enligt samma års röstlängd.

De sakkunniga hava sålunda uppgjort förslag till övergångsbestämmelser

till förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad

av ovan angiven innebörd ävensom till de med hänsyn till elektorsvalen

erforderliga konsekvensändringarna i vallagens övergångsstadganden — angående

stadsfullmäktigval i Stockholm se sid. 66 —.

Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida icke en ytterligare koncentration

av de kommunala representantvalen bör eftersträvas på sådant

sätt, att fullmäktigvalen och landstingsmannavalen skulle komma att förrättas

icke blott samma kalenderår, utan jämväl vid ungefär samma tid

på året,. Först under denna förutsättning vinnes genom den successiva

förnyelseris avskaffande fullt ut syftet att inskränka antalet valkampanjer

för de kommunala och politiska representantvalen.

Denna fråga har ju, som i den anförda historiken närmare angivits,

under åren 1917 och 1918 varit föremål för en rätt ingående diskussion,

dock utan praktiskt resultat. Sedan denna tid hava emellertid så omfattande

omvälvningar skett i de på frågan inverkande rösträtts- och valförhållandena,

att de sakkunniga ansett lämpligt att nu upptaga densamma

till förnyad prövning, helst som i anledning av nedan omförmälda förhållanden

de sakkunniga i förevarande eller annat sammanhang måste söka

bringa denna fråga till lösning.

Det kan synas ligga närmast till hands att låta den ifrågasatta

valkoncentrationen gå ända därhän, att de båda slagen av val hållas på

en och samma dag och i samband med varandra, vilket, med bibehållande

av den tredje söndagen i september såsom gemensam valdag för andiakammarval

och landstingsmannaval, skulle innebära, att jämväl fullmäktigvalen,

på landet som i stad, skulle förrättas å sagda dag — eller i stad

därförut infallande lördag —. Sedan genom de vid 19*20 års riksdag beslutade

ändringarna i förordningen om kommunalstyrelse på landet, i

landstingsförordningen och i vallagen valdistriktsindelningen på landsbygden

blivit densamma för alla tre valen, möter, teoretiskt sett, intet hinder

för en djdik dubbel valförrättning. Emellertid kan man, såsom tidigare

framhållits — jfr utdrag ur statsrådsprotokollet, fogat till Kungl. Maj:ts

proposition n:r 261 till 1918 års lagtima riksdag,—icke förneka den fara,

som föreligger, att, huru man än söker ordna en sådan gemensam förrättning,

densamma skall för valmännen bliva en källa till oreda och förvirring.

Hur svårt det är att på ett ti 11 fred stå Ilande sätt ordna ett dubbelval,

visar erfarenheter från våren 1919, då i de olika kommunerna samtidigt

tvenne fullmäktigval förrättades, nämligen dels för tiden 1 maj

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

eller i stad 1 april 1919—31 december 1920 och dels för tiden 1 maj

eller i stad 1 april 1919—31 december 1922. Det invecklade maskineriet

funderade dock på det stora hela taget väl — antalet överklagade val

torde icke hava varit större än vanligt —, detta tack vare, att det vid

sagda tillfälle gällde val med enahanda rösträttsbestämmelser och väljarkårer,

och att följaktligen endast ett valkuvert behövde vid valen användas.

Svårigheterna skulle för valförrättare och för väljare bliva avsevärt större,

om de samtidigt skeende valen äro av olika slag. 1 >e olika rösträttsbestämmelserna

skulle valla huvudbry och förorsaka felaktigheter i valen, valsedlar

skulle förväxlas o. s. v. Därjämte medföra den väldiga ökningen i

väljarskarorna med åtföljande trängsel i vallokalerna och otillräckligt antal

valförrättare, att det ofta nog skulle bliva omöjligt att utan en ytterligare

uppdelning i valdistrikt medhinna de båda valen på en dag. Mot en

ytterligare uppdelning i valdistrikt tala ekonomiska skäl och svårigheterna

att erhålla kompetenta valförrättare samt lämpliga vallokaler i tillräckligt

antal, svårigheter, som redan nu lära gjort sig gällande här och var på landsbygden.

Märkligt är också, hurusom, när hithörande spörsmål voro på remiss

år 1918, endast ett ringa fatal av de då hörda myndigheterna och korporationerna

vågade förorda olika vals sammanförande till en och samma förrättning,

ehuru vid sagda tidpunkt den allmänna kommunala rösträtten ännu

icke var genomförd. Visserligen har man redan slagit in på vägen att förrätta

olika slag av val i ett sammanhang, i det att enligt § 4 av den nya vallagen

val av elektorer för utseende av ledamöter till riksdagens första kammare

skola förrättas »i samband med» stadsfullmäktigvalen i dessa städer. Men

om en dylik dubbel valförrättning utan större olägenheter torde kunna

försiggå i våra största städer med deras goda tillgång på såväl lämpliga

vallokaler som tränade valförrättare, så följer icke därav, att samma anordning

kan tillämpas i de mindre städerna eller i landskommunerna.

De sakkunniga hava sålunda icke ansett sig böra förorda ett dylikt

sammanförande av landstingsmannaval och fullmäktigval till en och

samma dag.

Ovan antydda svårigheter skulle däremot icke yppa sig vid före- Tillbakaskrift

om att full mäktigvalen och landstingsraannavalen skola samman-^"^."

föras inom en viss kortare tidrymd, exempelvis september månad, till fuilmäktigvilken

iu valdagen för sistnämnda val numera är förlagd. Vid behand- v.al i andra

J . e> . „ ... o-, kommuner

lingen av detta spörsmål hava de sakkunniga törst tagit sikte pa rikets än Stock
samtliga

landskommuner och städer med undantag av Stockholm för att Jwlm
sedan

särskilt avhandla frågan med avseende på huvudstaden. mentscheféns

1 sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 april 1918 förklarade yttrande år

departementschefen ett dylikt förläggande av landstingsmannavalen och

ändrade förhållanden.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Önskvärdheten

av

längre tid

för sammanräkningsförrättningar.

fullraäktigvalen till september månad vara i och för sig önskligt, i det

att september vore den ur flertalet synpunkter lämpligaste valmånaden.

Emellertid ville departementschefen vid sagda tillfälle icke framlägga förslag

i denna riktning, enär detsamma skulle medföra, att landstingsmannavalen

måste förrättas på grundval av en röstlängd, som vore ett halvt

år gammal. Den kommunala röstlängden upprättades nämligen vid sagda

tid i början av året.

Numera kvarstår tydligen intet hinder av dylik art för att göra

september till valmånad för de kommunala representantvalen; enligt gällande

bestämmelser föreligger den kommunala röstlängden i allmänhet

färdig i slutet av juli månad, vadan sålunda en tillbakaflyttning av fullmäktigvalen

innebär, atr, dessa komma att förrättas strax efter röstlängdens

upprättande. Förhållandena hava efter departementschefens berörda yttrande

förändrats även därutinnan, att den tredje söndagen i september

blivit valdag för landstingsmannaval, samt att den allmänna och lika rösträtten

med därav följande ökning av väljarskarorna och den utvidgade

tillämpningen av det representativa systemet jämväl i landskommunerna,

såsom av riksdagen framhållits, ökat önskvärdheten av en större koncentrering

av valen och dem åtföljande kampanjer. Vad angår städer,

som ej deltaga i landsting, gäller givetvis, vad ovan å sid. 45 anmärkts

beträffande fullmäktigvalens förläggande till samma år som landstingsmannavalen,

nämligen, att elektorsval och landstingsmannaval, såsom båda

avseende valkorporationer till första kammaren, böra förrättas i möjligaste

män samtidigt.

Emellertid utgöra enligt de sakkunnigas mening de sålunda angivna

önskemålen ingalunda de enda eller ens de viktigaste skälen för fullmäktigvalens

tillbakaflyttande, utan härför kunna anföras ytterligare ett flertal,

delvis än viktigare skäl, såsom närmare här nedan utvecklas.

För en tillbakaflyttning av tidpunkten för fullmäktigvalens förrättande

talar, vad angår landskommunerna, i första hand behovet för de

sammanräknande myndigheterna, för närvarande länsstyrelserna, att erhålla

eu rikligare tillmätt tid än nu för verkställande av sammanräkningarna

för kommunal- och municipalfullmäktigval, så att dessa sammanräkningar

med säkerhet och utan att alltför mycket inkräkta på länsstyrelsernas

ordinarie arbete kunna slutföras före mandatstidens början.

Frågan om en tillbakaflyttning av tidpunkten för fullmäktigvalen

utgör sålunda en integrerande del av spörsmålet om undanröjande av vissa

olägenheter, som äro förenade med de nuvarande bestämmelserna om sammanräkningarna

för de kommunala representantvalen, vilket spörsmål det

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

åligger de sakkunniga att utreda. Härom anför departementschefen i sitt

yttrande till statsrådsprotokollet den 30 maj 1919 följande:

»Enligt § 29 mom. 5 c) i förordningen om kommunalstyrelse på landet

åligger det Kungl. Maj:ts befallningshavande att vid offentlig, minst sex dagar

förut i kommunens kyrkor kungjord förrättning sammanräkna de vid kommunalfullmäktigval

avgivna rösterna. Denna förrättning skall påbörjas, så snart omständigheterna

det medgiva och senast inom fjorton dagar från valets förrättande.

Sedan genom de vid 1918 års urtima riksdag fattade beslut kommunalfullmäktiginstitutionens

tillämpning högst avsevärt utsträckts, har länsstyrelsernas

arbete med de i nyssnämnda lagrum avsedda sammanräkningar blivit vida mer

omfattande än förut, och svårigheter hava yppat sig att med de arbetskrafter, som

stå länsstyrelserna.till buds, medhinna arbetet i fråga. Det har därför varit nödvändigt

att vid de under mars innevarande år förrättade valen ställa extra arbetskrafter

till länsstyrelsernas förfogande, vilket torde komma att orsaka statsverket

rätt så betydande utgifter. Emellertid har från åtskilliga länsstyrelser framhållits,

hurusom en dylik åtgärd för framtiden icke vore tillfyllest, och hava av

vissa länsstyrelser framställts förslag till ordnande på ändamålsenligare sätt av

sammanräkningsarbetet. Sålunda har bland annat av några länsstyrelser påyrkats

den ändring i kommunalförordningen, att sammanräkningen icke skulle verkställas

av länsstyrelser utan av vederbörande kommunala myndigheter med biträde

av sakkunniga personer. Från ett par håll har även förordats, att den i

avsedda lagrum stadgade tid, inom vilken sammanräkningarna skola påbörjas,

ändras därhän, att bestämmelserna kunde i verkligheten efterlevas, vilket för

närvarande icke alltid vore fallet.

Då de nuvarande bestämmelserna om sammanräkningarna utan tvivel äro

förenade med avsevärda olägenheter, finner jag mig böra tillstyrka, att även frågan

om sättet för dessa olägenheters undanröjande göres till föremål för utredning

i förevarande sammanhang.»

De framställningar från länsstyrelserna, som i ovan anförda utdrag

ur statsrådsprotokollet åsyftas, och som överlämnats till de sakkunniga,

ådagalägga tydligt nog de stora svårigheter, som för närvarande förefinnas

att även med anlitande av extra arbetskrafter få hithörande sammanräkningar

färdiga i rätt tid, d. v. s. i god tid före mandatstidens början.

Ett ytterligare vittnesbörd härom utgör en senare från länsstyrelsen i

Örebro län till Kungl. Maj:t avgiven framställning. Denna utmynnar i en

direkt hemställan om vissa ändrade bestämmelser med avseende å tiden

för kommunalfullmäktigval och innehåller även en del erinringar mot de

nuvarande bestämmelserna angående sammanräkningarna för dessa val,

varför densamma lämpligen torde böra in extenso återgivas. Den lyder

med uteslutning av rubrik och underskrift sålunda:

»Enligt bestämmelserna i 29 § 5 mom. a) nådiga förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862, enligt denna paragrafs lydelse i lagen

den 23 december 1918, skall stämma för val av kommunalfullmäktige hållas under

tiden från och med den 1 november till och med den 15 december å dag, som

1—210114

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

kommunalstämma det år val skall förrättas bestämmer; och skall sedermera, jämlikt

stadgandet i samma paragraf och moment stycket c), sammanräkning av de

vid valet avgivna rösterna av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande verkställas

vid offentlig, minst sex dagar förut i kommunens kyrkor kungjord förrättning,

vilken skall påbörjas så snart omständigheterna det medgiva och senast inom

fjorton dagar från valets förrättande.

Förberörda bestämmelser hava på grund av den relativa fåtaligheten av

dylika val före tillkomsten av lagändringen den 23 december 1918 hittills icke

vållat några egentliga svårigheter i tillämpningen. Men med de nya förhållanden,

som härutinnan inträtt genom berörda lagändring, föreligga omständigheter,

som enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes mening påkalla eu ändring

av ifrågavarande bestämmelser i vissa hänseenden.

Under senare delen av nästkommande och sedermera vart annat år torde

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande få att förrätta sammanräkningar i fråga

om ett antal av mellan femtio och sextio kommunalfullmäktigval och i flertalet

andra län torde förhållandet vara ungefär enahanda. Detta omfattande och tidsödande

arbete kan givetvis icke utföras utan tillhjälp av extra personal, som

måste särskilt för berörda ändamål anställas. Det är emellertid tydligt, att svårighet

skall uppstå att på lämpligt sätt ordna sammanräkningsarbetet samt att

anskaffa den extra personalen och rationellt utnyttja dess arbete, om tiden för

valen och därmed också för sammanräkningarna är utsträckt under så lång tid

som eu och en halv månad, helst förrättningarna dessutom under denna tid lätteligen

kunna bliva mycket ojämnt fördelade.

Härtill kommer emellertid en annan och viktigare omständighet, nämligen

att om, såsom lätt kan inträffa, flertalet val utsättas att äga rum under senare

delen av valperioden eller exempelvis under första hälften av december månad,

det icke torde bliva möjligt att medhinna sammanräkningarna för alla dessa val

samt utskrivandet av protokoll före den 1 därpåföljande januari, dä uppdraget

skall av de valde tillträdas; och i allt fall måste arbetet härmed försiggå under

den allra sista delen av året, då göromål av olika slag ändock pläga hos Eders

Kungl. Maj:ts befallningshavande hopa sig.

Någon skälig anledning till kommunalfullmäktigvalens utsträckande till en

så långvarig''och sen tid, som för närvarande är stadgad, lärer numera icke heller

förefinnas. Ifrågavarande bestämmelse torde nämligen hava tillkommit för att

möjliggöra valens förläggande till sådan tidpunkt, att den i 14 § kommunalförordningen

för landet omförmälda nya röstlängd hunnit upprättas, sa att denna

måtte kunna vid valet tillämpas. Med de ändrade bestämmelserna i nämnda förordning,

enligt vilka kommunal röstlängd upprättas och slutligt granskas samtidigt

med och på enahanda sätt som röstlängd för val till riksdagens andra kammare,

har detta skäl bortfallit. Den kommunala röstlängden bör nu senast den

1 september föreligga i det skick, att den kan lända till efterrättelse, och därefter

förefinnes av sådan orsak icke längre något hinder för kommunalfullmäktigvalens

förrättande.

Emellertid böra dessa val tydligen icke heller äga rum alltför tidigt under året;

och Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande anser sig på grund härav höra föreslå

sådana ändrade bestämmelser i ifrågavarande hänseende, att stämma för förrättande

av kommunalfullmäktigval skall hållas under oktober månad, varigenom

bland annat även den fördel skulle vinnas, att valet kunde försiggå innan tjänste
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

personal, som den 1 november skall tillträda anställning inom annan kommun,

avflyttat från orten eller i allt fall tillträtt den nya befattningen.

I sammanhang härmed torde jämväl nu gällande bestämmelser om den tid

efter förrättat kommunalfullmäktigval, inom vilken sammanräkning skall av

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande företagas, lämpligen böra något förändras,

i det att dessa bestämmelser enligt sin nuvarande lydelse dels i vissa fall icke

låta sig helt tillämpas och dels i allt fall, särskilt då såsom nu ofta blir fallet,

en stor mängd dylika sammanräkningar förekomma ungefär samtidigt, äro mindre

lämpliga.

Inom Örebro län, som dock i kommunikationskänseende anses väl utrustat,

finnas åtskilliga kommuner, från vilka postgången till Örebro drager två dagax-.

Om sålunda exempelvis ett kommunalfullmäktigval äger rum på en fredag, hinna valprotokoll

och valsedlar anlända till länsstyrelsen först på måndagen och kungörelsen

om sammanräkningen kan sålunda uppläsas i vederbörande sockenkyrka först påföljande

söndag. Då sammanräkningen får äga rum först sex dagar efter kungörelsens

uppläsande, kan denna förrättning hållas tidigast därpåföljande lördag,

varvid emellertid den maximitid av fjorton dagar efter valet, inom vilket enligt

författningen sammanräkningen skall företagas, blir överskriden. Enahanda blir

ofta förhållandet, om valet ägt rum på eu onsdag eller torsdag, enär, sedan protokoll

och valsedlar inkommit, det med hänsyn till postförhållandena kan inträffa,

att tillräcklig tid icke återstår för att kungörelsen om sammanräkning skall hinna

uppläsas närmast påföljande söndag. För dylika fall torde för närvarande författningens

bestämmelser i dex-as helhet kunna följas allenast på det sätt, att kungörelse

om sammanräkningen, efter under hand ingången underrättelse om dagen

för valet, utfärdas innan valhandlingarna inkommit, något som emellertid kan

föranleda till misstag och i alla händelser måste betecknas såsom mindre lämpligt.

I varje fäll kvarstår med nuvai-ande bestämmelser det förhållandet, att

Eders Kungl Maj:ts befallningshavandes valfrihet med avseende å dagen för sammanräkningens

företagande blir ytterst begränsad, om ens någon. Härav blir en

följd att, om såsom vid förenämnda vart annat år förekommande sammanräkningar

säkerligen blir fallet och som vid vårvalen innevarande år också skedde, ett stort

antal val äger rum samma dag, sammanräkningarna för dessa vanligen också

måste utsättas till en och samma dag och måhända flertalet av dessa förrättningar

då och sedermera dag för dag uppskjutas intill dess tid blir att företaga dem

till verklig handläggning.

Om, såsom av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande ovan föreslagits,

sluttiden för valens förrättande bestämmes till tidigare dag än den 15 december,

torde anledning ock saknas att kräva så kort tid som fjorton dagar efter valet

för sammanräkningens verkställande; och Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

anser sig därför, i händelse förberörda förslag vinner avseende, böra tillika föreslå,

antingen att ingen annan bestämmelse beträffande tiden för sammanräkning

meddelas, än att denna förrättning skall äga rum i så god tid. att protokoll över

förrättningen kan expedieras före ingången av det år, med vilket de valda skola

inträda i tjänstgöring, eller, om detta icke skulle anses lämligt, senast inom fyra

veckor från valets förrättande.»

De sakkunniga kunna icke nu till slutgiltig lösning upptaga frågan

om lämpligaste sättet för röstsammanräkningarnas anordnande, eftersom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Antal landskommuner och muuicipalsamliällen, som under mars och april eller 1 nov.—15 dec.

1919 valt fullmäktige, ävensom sagda landskommuners och mnnicipalsamhällens folkmängd den

1 jan. 1920.

Landskommuner med ett invånartal

om

Summa lands-

1

Municipal-

kommuner

Län

1 OCH) och

1000—

1501-

2 001—

5 001—

Samhällen

oeh

munici-

därunder

1500

2 000

5 000

10 000

10 000

summa

palsamnaiien

An-

Folk-

An-

Folk-

An-

Folk-

An-

Folk-

An-

Folk-

An-

Folk-

An-

Folk-

An-

Folk-

An-

Folk-

tal

mängd

tal

mängdi tal

mängd | tal

mängd

tal

mängd

tal

mängd

tal

mängd

tal

mängd

tal

mängd

Stockholms . . .

1

686

17

29 390

24

70 263

4

32 374

1

20 039

47

152 752

8

19 824

55

172 576

Uppsala ....

—

—

—

7

12 022

9

24 923

2

16 135

—

—

18

53 080

_

_

18

53080

Södermanlands .

2

1637

2

2 471

11

18 908

16

44 592

2

13 607

—

—

33

81215

4

6 754

37

87 909

Östergötlands

>)9

>)6 927

16

20 065

17

29110

19

58 609

3

21 075

—

—

64

135 786

3

5 499

67

141 285

Jönköpings . . .

2

1628

8

10 191

16

28 080

20

55 273

—

—

—

—

46

95172

2

2 642

48

97 814

Kronobergs . . .

1

960

1

1328

8

13 205

32

95 497

—

—

—

—

42

110 990

4

4 323

46

115313

Kalmar ....

1

788

4

5 773

14

24 858

27

84 673

5

27 484

—

—

51

143 576

1

753

52

144 329

Gottlands . . .

1

614

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

614

_

—

1

614

Blekinge ....

1

777

—

—

2

3 332

20

56 836

6

40112

—

—

29

101057

_

. -

29

101 057

Kristianstads . .

—

—

9

11 637

22

38 370

33

94 287

—

—

—

—

64

144 294

7

9 822

71

154116

Malmöhus . . .

4

3 684

6

8 228

26

44 274

21

57112

2

12 054

—

—

59

125 352

7

19 127

66

144 479

Hallands ....

—

—

9

L1 886

8

13 229

17

44 904

1

5 654

—

—

35

75 673

2

5 287

37

80960

Göteb. o. Bohus.

—

—

4

5 469

17

29741

16

50 257

6

35 229

2

32 932

45

153 628

8

32 493

53

186121

Älvsborgs . . .

1

953

—

—

16

27 445

29

80 952

—

—

—

—

46

109 350

1

1312

47

110 662

Skaraborgs . . .

1

952

2

2 459

7

12 259

13

34 321

—

—

—

—

23

49 991

—

—

23

49 991

Värmlands . . .

—

—

3

4 299

14

23 835

37

109 648

8

52 796

1

10 083

63

200 661

1

2 515

64

203176

Örebro.....

—

—

3

4 334

15

26 246

20

62 256

5

31 974

3

39 030

46

163840

3

5 073

49

168 913

Västmanlands

—

—

2

2 746

13

22 043

15

47 515

2

14153

—

—

32

86 457

—

—

32

86 457

Kopparbergs . .

—

—

1

1395

9

15 956

19

52 702

15

104 759

3

45 379

47

220 191

—

—

47

220191

Gävleborgs . . .

—

—

1

1493

6

10 761

19

63 309

12

89 245

3

36 722

41

201 530

2

3 800

43

205 330

Västernorrlands .

—

—

2

2 552

7

12 587

30

94 816

11

74 538

3

33 721

53

218214

3

7 331

56

2255*5

Jämtlands . . .

—

—

1

1213

12

20 782

21

61 334

2

11912

—

—

36

95 241

2

2 560

38

97 801

Västerbottens . ■

—

—

—

—

2

3 215

11

46 082

10

76 072

3

42 773

26

168 142

—

—

26

16*.142

Norrbottens . .

—

—

—

—

1

1687

9

30127

7

50 049

5

74 090

22

155 953

3

13 934

25

169887

Summa

24 19 006

74 97 539(267 461 335 477 1 420288 103

709222

24

334 769(969

3 042 759

61

143 049

10303185 808

■) Därav 1 kommun med 457 inv.

opaginerad Kontrollera mot PDF

denna fråga i viss mån är beroende av förestående ändringar i vår proportionella

valmetod, varom, på sätt förut anmärkts, för närvarande utredning

pågår inom annan kommission. Men de olägenheter, som äro förenade med

de nuvarande bestämmelserna om sammanräkningarna för kommunalfullmäktigvalen

äro tydligen, oberoende av valmetoden och oberoende av vilka

myndigheter, som förrätta sammanräkningarna, så avsevärda, att de omedelbart

torde böra i möjligaste mån avlägsnas.

För att såvitt möjligt åskådliggöra den arbetsbörda, som sammanräkningarna

för närvarande pålägga länsstyrelserna, hava de sakkunniga

på basis av till statistiska centralbyrån inkommet primärmaterial angående

år 1919 förrättade kommunal- och municipalfullmäktigval i omstående

tabell meddelat en översikt länsvis över antalet landskommuner och

municipalsamhällen, som vid 1920 års ingång hade fullmäktige, ävensom

dessa kommuners och samhällens folkmängd. Till jämförelse meddelas

här nedan med ledning av vissa genom 1918 års rösträttssakkunniga införskaffade

uppgifter en tablå över antalet kommuner och municipalsamhällen,

som den 1 januari 19 L8 hade fullmäktigsystem:

Län

Antal

lands-

kommu-

ner

Antal

muni-

cipal-

samb.

Antal

lands- komm. o.

mun.

samb.

Län

Antal

lands-

kommu-

ner

Antal

muni-

cipal-

samh.

Antal

lands- komm. o.

mun.

samh.

Stochholms.....

7

1

8

Värmlands.....

1

_

1

Södermanlands . . .

2

2

4

Örebro .......

2

2

4

| Östergötlands ....

2

3

5

Västmanlands . . .

1

—

1

Jönköpings.....

1

2

3

Kopparbergs ....

1

— ''

1

Kronobergs.....

1

2

3

Gävleborgs.....

2 .

—

2

Kalmar......

2

1

3

Västernorrlands . . .

1

—

1

Kristianstads ....

2

3

5

Jämtlands.....

1

1

2

Malmöhus.....

2

3

5

Västerbottens ....

2

—

2

Göteborgs o. Bohus .

2

2

4

Norrbottens ....

—

1

1

Skaraborgs • . . . .

1

—

1

Summa

33

23

56 J

Av dessa siffersammanställningar framgår, att, medan antalet landskommuner

och municipalsamhällen med fullmäktige ännu vid ingången av

år 1918 uppgick till allenast 56, så utgjorde vid ingången av år 1920

motsvarande antal 1,030. Före rösträttsreformen hade ingen länsstyrelse att

verkställa mer än 8 sammanräkningar. År 1919 hade länsstyrelsen att företaga

i Kristianstads län 71 sammanräkningar, i Östergötlands län 67, i Malmöhus

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bestämmelserna

om röstning

utan personlig

inställelse.

län 66, i Värmlands län 64 o. s. v. Endast inom Gottlands län, där allenast

en fullmäktigkommun finnes, och Uppsala län med 18 fullmäktigkommuner

har länsstyrelsen att verkställa mindre än 20 sammanräkningar.

Och antalet landskommuner med fullmäktige ökas alltjämt hastigt nog, i

det att, såsom ovan framhållits,även de mindre kommunerna, där detta systems

införande är beroende av kommunens eget gottfinnande, alltmera börja införa

fullmäktige. Härtill kommer, att sammanräkningen för varje särskild

kommun numera, genom väljarkårens ökning, torde vara arbetsammare

än förr, ehuru förhållandet, att rösterna numera gälla lika, givetvis i och

för sig innebär en lättnad.

Det behov av längre tid för sammanräkningarna, som för landsbygdens

vidkommande utgör ett synnerligen kraftigt skäl för fullmäktigvalens

tillbakaflyttande, föreligger knappast i fråga om städerna. Deras respektive

magistrater eller stadsstyrelser hinna även med nuvarande tidsbestämmelser

utan större svårighet före årsskiftet slutföra på dem ankommande

sammanräkningar, ehuru det icke är utan olägenhet för dessa myndigheter

att under den även i övrigt arbetstyngda och på grund av julhelgen reducerade

december månad verkställa såväl valförrättningar som sammanräkningar.

Däremot motiveras en tillbakaflyttning av tiden för sammanräkningarna

för såväl landsbygd som städer av önskvärdheten att besvär över

valen så vitt möjligt hinna prövas före mandatstidens början eller i varje

fall, innan en alltför avsevärd del av densamma förlupit.

Jämväl de nya bestämmelserna angående rätt för personer, tillhörande

vissa yrkes- eller tjänstegrupper, att utan inställelse in för valförrättare rösta vid

de politiska och kommunala representantvalen, motivera en tillbakaflyttning

av tidpunkten framförallt för kommunal- och municipalfullmäktigvalen, men

jämväl för stadsfullmäktigvalen. Redan i sitt den 20 januari 1920 avgivna

betänkande hava de sakkunniga sålunda framhållit, hurusom de olika

bestämmelserna med avseende å tiden på året för andrakammarvalen och

landstingsmannavalen å ena sidan och fullmäktigvalen å den andra i viss

mån kunde betinga, att de yrkesgrupper, som medgivas rätt att under vissa

villkor avgiva valsedel utan personlig inställelse inför valförrättaren, bestämdes

olika för dessa båda grupper av val, trots önskvärdheten och fördelen

av härutinnan likformiga bestämmelser. Den utökning av hithörande

yrkesgrupper i fråga om fullmäktigvalen — exempelvis med gruppen

skogsarbetare -— , som härvid med visst fog kunde ifrågasättas, tillbakavisades

emellertid av de sakkunniga, och Kungl. Maj:t och riksdagen

godtogo de sakkunnigas motivering och förslag i dessa delar. I denna

motivering heter det bland annat:

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

»De sakkunniga kava vid sådant förhållande så mycket mindre funnit

anledning föreslå eu utökning av yrkesgruppernas antal i nu angivna avseende,

som de sakkunniga anse, att gällande bestämmelser om tiden för kommunaltullmäktigval

bör ändras därhän, att valen skola förrättas minst en månad och om

möjligt två månader tidigare än den nu bestämda sista dagen för dessa val

den 15 december _ och i annat sammanhang komma att därom avgiva förslag,

i främsta rummet stött på den omständigheten, att vederbörande myndighet för

att före årets utgång kunna slutföra sammanräkningen av valresultaten måste

sättas i tillfälle att börja sammanräkningen redan under oktober eller november månad.

Då skogsarbetet i allmänhet icke är påbörjat vid den tidigare tidpunkt, då valen

efter dylik ändring skulle komma att förrättas, och tiden för stadsfullmäktigvalens

förrättande, även1 om för stad gällande bestämmelser därom bibehållas,

givetvis för frågan är av mindre betydelse, bortfaller genom berörda ändring det

skäl, som eljest kunde hava åberopats för den ifrågavarande undantagsställningen

för skogsarbetare.»

Kraftigare än de nya bestämmelserna om röstning utan personlig ^**»»6*

inställelse tala emellertid flyttningsförhållandena för tanken att förlägga full- dena.

mäktigvalen på landsbygd som i stad till en tidigare tidpunkt än nu. Vad

de tjänsteanställda angår, både inom jordbruk och husligt arbete och till

stor del även industri och handel, ske de stora årliga flyttningarna från

en ort till en annan under veckan 24—31 oktober. Det har anmärkts,

att hyresavtalen vanligen utlöpa den 1 oktober, och att fördenskull även

vid ‘sagda tid jämförelsevis ofta företagas flyttningar av personer inom

olika sociala lager, framförallt bland stadsbefolkningen. Den senare synpunkten

torde dock för förevarande fråga vara av jämförelsevis underordnad

betydelse, enär de med hyrestidens utgång sammanhängande flyttningarna

dock oftast företagas från en plats till en annan inom samma

kommun.

Ur den allmänna rösträttens princip, att så många medborgare som

möjligt böra sättas i stånd att taga del i det politiska och kommunala livet,

kan det icke vara riktigt, att de kommunala fullmäktigvalen äro förlagda

strax efter denna stora omflyttning i slutet av oktober; och oegentlighet en

blir tydligen större i samma mån som det representativa systemet vinner insteg

i kommunerna. De personer, som flytta från en ort till en annan, äro

upptagna i den gamla hemortens mantals- och röstlängder och äga följaktligen

vid de allmänna fullmäktigval, som eventuellt äga rum under det

kalenderår, flyttningen skett, rösträtt i den förutvarande hemkommunen,

men ej i den kommun, där de under valet hava sitt hemvist. Så länge

fullmaktsröstning var tillåten vid de kommunala representantvalen, kunde

vederbörande från den nya hemorten utöva rösträtt i den gamla, men sedan

sagda system avskaffats, äro omförmälda förhållanden liktydiga med

förlust "av kommunal rösträtt, såvitt icke den flyttande är i tillfälle att

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

för valet göra en kanske no g så lång, tidsödande och kostbar resa till den

förutvarande hemorten. En sådan resa är tydligen möjlig allenast för en person

i goda ekonomiska omständigheter och för övrigt oberoende ställning;

och det må i detta sammanhang erinras, att under den graderade röstskalans

dagar en av orsakerna till det livligare valdeltagandet inom de

högsta röstgrupperna, enligt vad 1918 års rösträttssakkunniga framhållit,

var att söka däri, att man inom dessa röstgrupper oftare än inom andra

efter flyttning deltog i valen inom den gamla hemkommunen. Ur denna synpunkt

kan förhållandet, att fullmäktigvalen ske efter de stora årliga omflyttningarna

i viss mån sägas innebära en social orättvisa. I varje fall måste

omnämnda förhållanden ytterligare tala för en tillbakaftyttning av tidpunkten

för fullmäktigvalen.

oiämpiighe- Gent emot ovan anförda motiv för en tillbakaflyttning av fullmäk
''representant*

tigvalen har med någon större styrka framförts endast det skälet, att fulldetatTenaTm

Stigvalens förläggande till en tidigare tidpunkt med bibehållande av

nan valts**?" bestämmelsen, att fullmäktiges mandatstid skall löpa efter kalenderår,

hans ställe, skulle medföra, att fullmäktige, som icke omvalts, en längre tid än nu

är fallet komine att efter valet uppehålla sina befattningar* för vilka de

förmodas därefter icke längre hysa samma intresse. Häremot kan emellertid erinras,

att synpunkten, att representanter icke böra fungera, sedan andra

valts, aldrig kan fullt tillgodoses, och att den torde hava sin förnämsta

betydelse, då de valda i sin ordning skola utse representanter att fungera

under en avsevärd tid framåt, t. ex. landstingsmän och elektorer för val

av ledamöter till första kammaren — jfr nedan sid. 58 —. För övrigt

ske redan nu kommunalfullmäktigvalen avsevärd tid före det viktiga decembersammanträdet,

och icke blott på landet, utan även i stad torde ofta

sammanräkningarna vara slutförda före berörda sammanträde. Den uppfattning,

att en inom kort avgående representant förlorar sitt intresse för

uppdraget och i ett eller annat hänseende vansköter detsamma, torde för

övrigt icke vara av erfarenheten bestyrkt.

Faran föryu Man har vidare anmärkt, att ett sammanförande av politiska eller

valen*skola delvis politiska val med rent kommunala skulle medföra, att jämväl åt de

få politisk sistnämnda skulle,, till skada för den kommunala förvaltningen, givas eu

prage1'' politisk prägel. Anmärkningen riktar sig tydligen i första hand mot ett

sammanförande av olika val till en gemensam valförättning och framför

allt mot ett sammanförande av andra-kammarvalen med de kommunala

representantvalen, vare sig landstingsmannavalen eller fullmäktigvalen. T

fråga om ett sammanförande under viss kortare tidsrymd av landstingsmannaval

och fullmägtigval är anmärkningen icke av större betydelse.

Sant är, att landstingsmannavalen därigenom, att landstingen äro valkor
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

porationer till första kammaren, fått en i mångt och mycket politisk karaktär,

men även kommunalfullmäktigvalen och än mera stadsfullmäktigvalen

ske redan nu under användning av de gängse politiska partibeteckningarna;

och har farhågan, att den ifrågasatta anordningen skulle medföra, att

något av landstingsmannavalens politiska karaktär skulle överföras på fullmäktigvalen

något fog för sig, så förefinnes väl även möjlighet för att

anordningen vore ägnad att betona jämväl förstnämnda vals kommunala

karaktär och betaga dem något av deras politiska färg. För övrigt

må erinras, att man icke hyst några betänkligheter att till gemensam

valförrättning sammanföra stadsfullmäktigval och de enbart politiska

valen av elektorer för utseende av ledamöter till riksdagens första

kammare.

Såsom ett mot fullmäktigvalens tillbakaflyttande talande skäl har yai un(jer

man slutligen anfört, att avsevärda delar av särskilt städernas och framför semestertid,

allt storstädernas befolkning intill långt fram på hösten vistas å annan

ort än hemorten och följaktligen vid en kraftig tillbakaflyttning av tiden

för fullmäktigvalen icke skulle kunna utan avsevärt besvär och försakande

av behövlig semestervila deltaga i dessa val eller i varje fall i det föregående

valarbetet. Invändningen i fråga har tydligen, så vitt angår de

kommuner, som deltaga i landsting, fog för sig allenast för den händelse,

att man skulle vilja förlägga fullmäktigvalen en avsevärdare tid före

landstingsmannavalen, d. v. s. före den tredje söndagen i september eller

närmast därförut infallande lördag, men saknar varje betydelse i fråga

om valens förläggande till ungefär samma tidpunkt som eller en senare

tidpunkt än landstingsmannavalen — jfr nedan sid. 61 —.

Med det ovan anförda anse sig de sakkunniga hava tillräckligt Fixering av

motiverat en tillbakaflyttning av fullmäktigvalen i såväl landskommuner ^årtigvai.''

som städer.

Vid ett närmare fixerande av den för fullmäktigvalen lämpligaste

tiden torde till en början vara tydligt, att för landsbygdens vidkommande

behovet av längre tid för sammanräkningarna samt, för såväl landsbygds

som städers vidkommande, dels önskvärdheten att besvär över valen såvitt

möjligt skola hinna prövas före mandatstidens början eller i varje fall

innan avsevärd tid av densamma förlupit, dels de ovan å sid. 54 med

bestämmelserna om röstning utan personlig inställelse sammanhängande

faktorer, dels slutligen de allmänna flyttningarna för tjänsteanställda, utgöra

skäl för att ifrågavarande val böra äga rum före den 24 oktober. För ett

ytterligare tillbakaflyttande av valtiden därhän, att valen skulle förrättas

om möjligt före den 1 oktober tala dels önskvärdheten av att få september

till valmånad och att genom valens förläggande så nära landstingsmanna
8

—210114

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Lagförslag.

valen som möjligt förenkla och underlätta valarbetet, dels omständigheten,

att flyttningar från en ort till en annan ofta ske redan den 1 oktober

såsom sedvanlig tid för hyresflyttningar. Som ovan framhållits, äro emellertid

1 oktober-flyttningarna icke av någon större betydelse för förevarande frå^a.

A andra sidan torde även viktiga skäl tala för att valen icke förläggas

tidigare än till mittm av september. Så torde val under första dagarna

av nämnda månad komma att ligga väl nära tiden för röstlängdens

justering och för besvärs anförande över justeringsåtgärder, du flera möjligheter

för att val ske så pass tidigt, desto större blir risken, att myndigheterna

icke hinna att före valen vederbörligen pröva sagda besvär. Stadsfullmäktigval

i början av september skulle vidare kunna medföra, att elektorerna

för utseende av ledamöter i riksdagens första kammare blevo valda

före förstakammarvalet i september, vilket i sin tur skulle hava till följd,

att, enär de nyvalda elektoreinas funktionstid börjar först den 1 januari

året efter det, de blivit valda, de gamla elektorerna skulle komma att

fungera, ehuru redan ersatta med andra — jfr ovan sid. 56 —. Även

den i det föregående framhållna omständigheten, att särskilt städernas och

framför allt storstädernas befolkning till stor del vistas på annan ort under

åtminstone förra hälften av september, talar för att icke förlägga valen

tidigare än under senare hälften av sagda månad.

Konsekvensen av det ovan anförda blir tydligen, att fullmäktigvalen

böra äga rum efter den 15 september och helst före den 1 oktober.

Mot en så kort valtid talar emellertid, särskilt för landsbygdens vidkommande,

att man, om endast tvenne söndagar inträffa under sagda tid,

därav en, den tredje i månaden, vore upptagen av landstingsmannaval,

faktiskt skulle för fullmäktigvalen vara hänvisad till endast en söndag, och

att man, om denna av särskild anledning ej lämpade sig såsom valdag,

måste företaga sagda val på söckendag. Även för städernas vidkommande,

särskilt de störres, torde den anförda tidsperioden bliva väl kort, om många

valkretsar skola välja, helst som man på sina håll gärna önskar hava sammanräkningen

för en valkrets slutförd, innan nästa valkrets väljer.

Med hänsyn härtill, och då 1 oktober-flyttningarna icke hava någon

större betydelse för valen och ej heller möjligheten av en något ökad tid

mellan landstingsmannavalen och fullmäktigvalen kan anses innebära någon

större olägenhet, hava de sakkunniga ansett, att fullmäktigvalen på landet

som i stad böra förrättas under tiden från och med den 16 september

till och med den 20 oktober.

Ovan av de sakkunniga förordade reformer i fråga om tiden för

fullmäktigvalens förrättande komma till uttryck genom ändring av eller

tillägg till § 29 mom. 5 a) av förordningen om kommunalstyrelse på

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

landet samt § 14 inom. 2 och § 31 av förordningen om kommunalstyrelse

i stad. De sakkunniga hava framlagt förslag till hithörande lagändringar.

Samtidigt med ändringen av § 14 mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad hava de sakkunniga i kraft av sitt uppdrag att genom

lämpliga bestämmelser söka underlätta valdeltagandet föreslagit visst tillläo-o-

till paragrafens första moment, avseende att möjliggöra allmän rådstugas

hällande ä annat ställe än rådhuset. Genom ett sådant tillägg rådes

hot mot det förhållandet, att i rådhuset förefintliga lokaler efter den allmänna

och lika rösträttens införande understundom äro otillräckliga för

den allmänna rådstuga, vid vilken stadsfullmäktigvalen förrättas, och mot

härav förorsakad trängsel i vallokalen och försvårat valdeltagande.

Den sålunda av de sakkunniga föreslagna valtiden i andra kommuner

än Stockholm skulle medföra en tillbakaflyttning av den senaste tid - fullmäktigpunkten

för kommunal- och municipalfullmäktigvalen med två månader

och för stadsfullmäktigvalen med två och en halv månader. Däremot

skulle icke företagas någon som helst omläggning av sagda fullmäktiges

mandatstid; denna skulle fortfarande som hittills omfatta hela kalenderår.

De föreslagna bestämmelsernas tillämpning på Stockholms stad komme

däremot att innebära, att stadsfullmäktigvalen därstädes, räknat från tiden

för röstlängdens upprättande, komme att äga rum ej mindre än sex och

en halv månader tidigare än för närvarande, vilket knappast torde kunna

eller böra ske utan att mandatstiden samtidigt omlägges, så att densamma

liksom för fullmäktige i rikets övriga kommuner tager sin början med

kalenderåret näst efter det, då valen förrättats.

Med hänsyn till den särställning, som huvudstaden sålunda intager, ^omna

torde förevarande fråga, i vad den angår stadsfullmäktigvalen i Stockholm, yttranden,

böra särskilt prövas. I de skrivelser, som de sakkunniga, i enlighet med

vad ovan anförts, den 3 december 1920 avlåtit till överståthållarämbetet,

stadsfullmäktige och magistraten i Stockholm, framfördes för den skull

förutom anhållan om utlåtande i fråga om den successiva förnyelsens avskaffande

även anhållan om upplysning »angående de skäl, som på sin tid

förefunnits eller fortfarande förefinnas för stadsfullmäktigvalens i Stockholm

förläggande till mars månad i stället för till december såsom i övriga

städer, och huruvida dessa skäl eller andra anses böra utgöra hinder för

att dessa val (ävensom valen av elektorer för utseende av ledamöter till

riksdagens första kammare) förrättas under september månad och för att

stadsfullmäktiges mandatstid räknas från den 1 januari året efter det, då

valet förrättats».

Av de med anledning av sagda skrivelser från Stockholms myndigheter

och partiorganisationer inkomna utlåtandena, vilka, såsom ovan fram
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

hållits, finnas återgivna i en till detta betänkande fogad bilaga, framgår,

att förslaget angående mandatstidens begynnande med kalenderår i och

för sig icke framkallat några erinringar från vederbörandes sida. Allmänna

valmansförbundet framhåller fastmera, att det förefölle såsom en ren vinst

att låta mandatstiden i Stockholm liksom i rikets övriga kommuner sammanfalla

med kalenderåret och det kommunala budgetsåret.

Dessa utlåtanden upptaga icke några andra skäl mot en dylik omläggning

av mandatstiden än sådana, som hänföra sig till det förhållandet,

att härigenom skulle nödvändiggöras ett förläggande av valen till tiden

september—december.

Andrad tid för valförrättningen avstyrkes av såväl stadsfullmäktige

som överståthållarämbetet och magistraten, varemot samtliga partiorganisationer

i huvudstaden ingenting hava att erinra mot bestämmelser i sådan

riktning. Tre av organisationerna framhålla emellertid uttryckligen, att

september icke vore lämplig månad för stadsfullmäktigvalen i huvudstaden.

Även de från stadsfullmäktige, överståthållarämbetet och magistraten framförda

invändningarna mot en ändring av valtiden rikta sig framför allt

mot september såsom valmånad. Det påpekas sålunda, att val i september

skulle medföra, dels att fullmäktige, som icke omvalts, en längre tid skulle

komma att uppehålla sina befattningar, för vilka de förmodas efter valet

icke längre hysa samma intresse, dels att valen i sådant fall skulle komma

att infalla under en tid, då eu stor del av valmanskåren i åtnjutande av

semester befunne sig å annan ort. Semesterförhållandena skulle också med

hänsyn till att det förberedande valarbetet, »för vilket numera måste anslås

en tid av några månader» — jfr stadsfullmäktiges yttrande —, göra även

oktober och november mindre lämpliga såsom valmånader. Såsom skäl

mot en ändring över huvud taget i fråga om den nuvarande valtiden i

huvudstaden, erinra stadsfullmäktige, hurusom den nuvarande anordningen

praktiskt visat sig medföra stora fördelar, då hela senare delen av kalenderåret

därmed kunnat befrias från de valbestyr, som i all synnerhet efter

de stora rösträttsutvidgningarna måste taga stadsfullmäktiges uppmärksamhet

starkt i anspråk och inkräkta på arbetsron i stadens beslutande

församling. I händelse av val under sista kvartalet skulle valen och valförberedelsen

»till tiden sammanfalla med det mest forcerade budgetsarbetet

i stadens nämnder och styrelser». Även magistraten framhåller den

större arbetsbördan under höstmånaderna såsom skäl för den nuvarande

valtidens bibehållande. »Rådhusrättens arbete är nämligen», heter det i

magistratens utlåtande, »enligt vad erfarenheten visar, som regel vida mer

betungande under hösten än under våren, beroende framför allt på eu

opaginerad Kontrollera mot PDF

(51

tendens hos advokatkåren att under sommaren låta arbetet delvis ligga

nere för att på hösten återupptaga detsamma med ökad energi.»

Magistraten påpekar vidare, hurusom önskemålet att sammanföra

landstingsmannaval och fullmäktigval icke kan åberopas såsom skål för

ändring av tiden för fullmäktigvalen i Stockholm, där landstingsmannaval

icke förekomma. Uverståthållarämbetet däremot framhåller såsom enda skäl

för en omläggning av tiden för stadsfullmäktigvalen önskvärdheten, att

de förut omförmälda elektorsvalen, vilka ske i samband med stadsfullmäktigvalen,

förrättas vid samma tid av året som landstingsinannavalen.

Magistratens utlåtande slutar med en erinran om önskvärdheten

för magistraten att bliva befriad från föreskriven befattning med valförrättningar

och sammanräkningar.

Beträffande ovan relaterade synpunkter vilja de sakkunniga i anslutning

till sin i det föregående anförda motivering —jfr sid. 47—58 — till

en början medgiva, att åtminstone förra hälften av september månad med

hänsyn till semester förhållandena särskilt för huvudstadens vidkommande

icke torde vara någon lämplig valtid. I slutet av september eller åtminstone

under förra hälften av oktober torde däremot antalet av dem, som

åtnjuta semester, icke vara större än vanligt, och sålunda ur denna synpunkt

intet hinder möta för ett allmänt valdeltagande. När det i stadsfullmäktiges

utlåtande talas om ett förberedande valarbete, som skulle begynna

»några månader» före valen, torde därmed knappast kunna avses

annat arbete än det direkta »byråarbete», som utföres av personer, som

på ett eller annat sätt såsom ledare eller tjänsteanställda äro knutna till

partiorganisationerna. Men att dessa personer under de vart fjärde år

återkommande fullmäktigvalen anpassa sin semester med hänsyn till detta

valarbete, torde knappast få anses utgöra en obillig fordran.

Angående den förmenta olämpligheten av en längre tids mellanrum

mellan valen och mandatstidens början hava de sakkunniga i annat sammanhang

framhållit, hurusom uppfattningen, att en inom kort avgående representant

förlorar sitt intresse för uppdraget och i ett eller annat hänseende

vansköter detsamma, knappast torde vara bestyrkt av den erfarenhet man

har från andra kommuner. Aven om det från principiell synpunkt måhända

kan synas oegentligt, att eu representant fortsätter att fungera efter

det att en annan valts i hans ställe, så måste å andra sidan besinnas, att

vid valens förrättande omedelbart före mandatstidens uta$n£, den ännu

större oegentligheten kan inträffa — särskilt efter den successiva förnyelsens

upphörande —, att eventuella besvär över valen icke kunna prövas före.

mandatstidens början, och att en stor del av fullmäktigkåren får fungera

De sakkunnigas

ståndpunkt.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

men sedermera måste avgå, emedan valet i ett eller annat hänseende

varit olagligt.

Gent emot det från stadsfullmäktige och magistraten påpekade förhållandet,

att sista kvartalet vore eu för såväl stadsfullmäktige och underlydande

styrelser och nämnder som för rådhusrätten synnerligen arbetstyngd

tid, under vilken valbestyren ej borde få inverka störande eller ytterligare

öka arbetsbördan, vilja de sakkunniga för sin del erinra, att

själva valförberedelserna icke i större omfattning torde behöva taga tid

från arbetet i stadsfullmäktige och nämnder, samt att för övrigt det forcerade

arbetet därstädes knappast torde — bland annat på grund av semesterledigheterna

— begynna så tidigt som i september, till vilken tid

väl valarbetet väsentligen skulle komma att förläggas, därest valen skola

förrättas under tiden 16 september—20 oktober. Genom val under sagda

tid skulle i stort sett stadsfullmäktiges och nämnders hela egentliga arbetstermin,

oktober—maj, förbliva oberörd av valens eventuellt störande

inflytande.

Att rådhusrättens arbetsbörda är större under var och eu av årets

fyra sista månader än i mars månad, skulle däremot kunna tänkas utgöra

visst skäl för den nuvarande valtidens bibehållande. För att emellertid

få utrönt, i vilken omfattning rådhusrättens arbetsbörda under årets fyra

sista månader vore större än under övriga tider på året, samt i vad mån

till följd härav valförrättningar och sammanräkningar, så länge magistraten

hade sig dessa uppuifter anförtrodda, icke utan större olägenhet kunde

förläggas till sagda tid, hava de sakkunniga på grundval av visst från

Stockholms rådhusrätt till statistiska centralbyrån inkommet statistiskt material

företagit eu undersökning, huru under ett visst år avgjorda civila

och kriminella mål samt lagfarts- och inteckningsärenden fördela sig på

de olika kalendermånaderna. Undersökningen avser det senaste år, för

vilket fullständiga uppgifter inkommit, nämligen år 1916. Resultaten av

undersökningen föreligga i omstående tablå.

I den mån målens och ärendenas antal kan sägas utgöra en måttstock

för rättens arbetsbörda, giver denna tablå knappast stöd för att arbetstungan

under september—december skulle, relativt taget, vara större

än under mars månad; tvärtom synes antalet under sistnämnda månad

avgjorda mål och ärenden i allmänhet vara större än under någon annan

månad på året.

I anledning av de sakkunnigas förfrågan angående de särskilda skal,

som på sin tid, förefunnits för stockholmsvalens förläggande till mars, och

huruvida dessa skäl fortfarande anses böra utgöra hinder för dessa vals

förrättande under hösten, har stadskollegiet meddelat en upplysning, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Månad

Civila

mål

Krimi- nella

mål *

Summa

civila och

kriminella

mål1

Lagfurts-

ärendcn

Inteck- nings- ärendon 2

Summa

lagfarts- och

intecluiings- ärenden2

Januari.........

374

83

457

60

1 556

1616

Februari.........

411

103

514

37

1479

1516

. Mars...........

504

115

619

76

2 065

2141

April..........

385

94

479

126

1395

1521

Maj...........

475

115

590

97

2 247

2 344

Juni...........

308

87

395

96

823

919

Juli...........

351

94

445

106

1366

1472

Augusti.........

372

134

506

54

1031

1085

September........

347

98

445

43

1941

1984

Oktober.........

417

88

505

101

964

1065

November........

368

114

482

69

1902

1971

December.........

280

128

408

71

1246

1317

Summa

4592

1253

5845

936

18015

18 951

tydligt nog angiver, att de ursprungliga skälen för Stockholms undantagsställning

i fråga om valtid och mandatstid ej längre äro för handen. Kollegiet

framhåller sålunda bland annat, att enligt det förslag till ny kommunalförordning

för Stockholm, som på sin tid framlades av en för ändamålet

tillsatt kommitté, valet av stadsfullmäktige skulle förrättas i december

och gälla från och med den 1 januari. I sitt yttrande över sagda

förslag framböll emellertid överståthållarämbetet, att, enär prövningskommittén

för bevillningstaxeringen avslutade sitt arbete först i mitten

av december, skulle vid val i december detta komma att förrättas enligt

en röstlängd, grundad på föregående års bevillningstaxering, vilken i sin

tur återgick på mantalsskrivningen två år förut. Med hänsyn härtill föreslog

ämbetet de tidsbestämningar för val och mandatstid, som sedermera

infördes i förordningen och som ännu gälla. Detta skäl har emellertid

numera bortfallit, sedan tiden för röstlängdens upprättande blivit en annan.

Det anförda skälet, att valen borde förrättas enligt en så nyupprättad

röstlängd, som möjligt, vilket på sin tid föranledde stockholmsvalens

förläggande till mars månad, talar alltså numera med lika fog för att,

1 Häri ingå ej brott mot vissa förordningar, där den tilltalade blivit av rådhusrätten sakfälld,

utgörande under hela år 1916 sammanlagt 632 mål.

2 Häri ingå ej relaxationer, postpositioner, presentationer o. dyl., utgörande under hela år 1916

sammanlagt 3 092.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

eftersom enligt gällande bestämmelser röstlängden föreligger färdig i

augusti, valen förläggas till någon av de närmast därpå följande höstmånaderna.

Och detta skäl för valens förläggande till tiden närmast efter röstlängdens

slutjustering gör sig, med hänsyn till den stora omflyttningen

under sista veckan av oktober, med ökad styrka gällande. Att, såsom nu

är fallet i Stockholm, stadsfullmäktigvalen förrättas mer än ett halvt år

efter röstlängdens slutjustering, under vilken mellantid de stora årliga

flyttningarna försiggå, innebär i själva verket, särskilt efter fullmaktsröstningens

avskaffande, att ett stort antal röstberättigade medborgare

bliva ur stånd att utöva sin rösträtt på grund av flyttningar från en ort

till en annan. Omflyttningarna hava för Stockholms vidkommande en

synnerlig stor omfattning, även relativt tager större än för någon annan

kommun i riket. Stora flertalet av dessa flyttningar kommer på senare

hälften av oktober. Besinnar man härtill, att de stora flyttningstalen i

första hand avse personer, tillhörande grupperna arbetare och tjänare,

samt att följaktligen den rösträttsförlust, som blir en följd av den nuvarande

tidpunkten för valet, drabbar de olika sociala lagren synnerligen

ojämnt, måste betänkligheterna mot valförrättning efter flyttningsriden i

oktober givetvis bliva än större. För övrigt bör ihågkommas, att valens

förläggande så nära som möjligt efter röstlängdens upprättande och i varje

fall före flyttningstiden är av alldeles särskild betydelse i fråga om

Stockholm och andra städer, där elektorer för utseende av ledamöter till

första kammaren skola väljas samtidigt med stadsfullmäktige, och där

valen alltså icke enbart beröra kommunalförvaltningen i en kommun,

där den flyttande måhända icke vidare kommer att hava sin verksamhet,

och för vilken han följaktligen torde hava mindre intresse, utan tillika

utgöra ett uttryck för rent politiska intressen och åskådningar, som äro

oberoende av vistelseorten.

Till sist må erinras, att tiden för f ullmäktigval eller elektorsval i

en kommun icke längre torde böra bestämmas alldeles oberoende av

de för representantvalen i övriga delar av riket fixerade tiderna. Vikten

av att landsting och elektorer såsom båda utgörande väljarkårer till första

kammaren komma att väljas i möjligaste mån samtidigt har i det föregående

framhållits — jfr sid. 45 och 48 —. Och likaså har i denna punkt

erinrats om de nya bestämmelserna angående rätt att rösta utan personlig

inställelse inför valförrättare. De yrkes- och tjänstegrupper, som under

vissa villkor medgivits sådan rätt, äro bestämda med hänsyn till valens

förrättande på hösten, ej i mars månad. Vid bibehållande av olika tider

för stadsfullmäktigvalen och elektorsvalen i Stockholm å ena och övriga

opaginerad Kontrollera mot PDF

G5

kommunala och politiska representantval å andra sidan kan med fog ifrågasättas,

huruvida icke dessas yrkes- och tjänstegrupper böra bliva helt andra

vid de förra valen, något som emellertid ur Övriga synpunkter måste anses

såsom synnerligen olämpligt —jfr ovan sid. 54—. Ehuru av underordnad

betydelse torde slutligen även den synpunkten böra beaktas att

ett bibehållande av den nuvarande tiden för stadsfullmäktigvalen i Stockholm

skulle nödvändiggöra, att de särskilda åtgärderna med tillhandahållande

av valkuvert i rikets samtliga kommuner skulle påfordras icke endast

under den eljest enligt de sakkunnigas förslag för de politiska och

kommunala representationerna gemensamma valtiden på hösten, utan också

under februari—mars.

Av de sakkunniga lagda synpunkter på förevarande fråga kunna sammanfattas

sålunda: De sakkunniga hava visserligen ansett, att man i fråga om

omläggningen av tiden för stadsfullmäktigvalen i Stockholm bör taga särskild

hänsyn till vederbörande stockholmsmyndigheters uppfattning, så mycket

mera som detta på grund av att huvudstaden har sin egen kommunalförordning

kan låta sig göra utan inverkan på de för övriga kommuner gällande

eller föreslagna bestämmelser. Emellertid torde av vad ovan framhållits

vara tydligt, att några särskilda skäl för att Stockholm skall hava

annan valtid än övriga kommuner i riket icke förefinnas, även om vad av

myndigheterna anförts angående mars månad såsom lämpligare valtid än

någon av månaderna under sista kvartalet med hänsyn till arbetet inom

stadsfullmäktige och rådhusrätt ävensom angående september såsom en på

grund av semesterförhållandena olämplig valmånad, måhända gör sig

mera gällande i huvudstaden än i övriga städer. Det ursprungliga skälet

för den undantagsställning Stockholm hittills intagit i fråga om tiden för

stadsfullmäktigvalen har, som sagt, bortfallit eller har fastmera förvandlats

till ett synnerligen kraftigt skäl för valtidens omläggning till likhet

med den för fullmäktigvalen i övrigt gällande. Då det vid tidigare tillfällen

gällt att bestämma valtiden, har det utslagsgivande momentet alltid

varit hänsynen till väljarkåren — önskemålet att så många som möjligt av

de röstberättigade verkligen bliva i tillfälle att utöva sin rösträtt —. Hänsynen

till de särskilda representationernas och myndigheternas arbetsbörda

har kommit först i andra rummet. Betydelsen för väljarna, att valen ske

efter en så nyupprättad röstlängd som möjligt har av såväl regering som

riksdag vid upprepade tillfällen betonats och har utgjort ett av huvudskälen

för såväl riksdagsmannavalens som de kommunala representantvalens

förläggande till årets sista kvartal. Hösten har också hittills ansetts

såsom den även ur andra synpunkter lämpligaste valtiden. Slutligen

9—210114

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Lagförslag.

Ändrade bestämmelser

för sammanräkningarna

vid kommunal-

och municipalfullmäkt/gval.

Erinringarna

från

länsstyrelsen

i Örebro

län befogade.

har avskaffandet av fullmaktsröstningen vid de kommunala representantvalen

i hög grad ökat kravet på att jämväl dessa komma att förrättas före

de talrika personflyttningarna under sista veckan av oktober.

Med hänsyn till anförda förhållanden och övriga i det föregående

åberopade motiv hava de sakkunniga ansett, att jämväl stadsfullmäktigvalen

och elektorsvalen i Stockholm böra förrättas under årets sista kvartal,

efter den 15 september, men före den 21 oktober. Vid ett dylikt

ståndpunktstagande har hänsyn sålunda tagits till de framförda invändningarna

mot september såsom valmånad; en bestämmelse, att valen skola

förrättas under tiden 16 september—20 oktober, giver möjlighet för magistraten

att utsätta valen till mitten av oktober.

Förläggas sålunda stadsfullmäktigvalen i Stockholm till samma tid

på året som fullmäktigvalen i rikets övriga kommuner, så böra givetvis de

ovan å sid. 46 föreslagna bestämmelserna angående fullrnäktigvalens hållande

under samma år som landstingsmannavalen tillämpas jämväl i

fråga om fullmäktigvalen i huvudstaden. Skulle mars bibehållas som

val månad för stadsfullmäktigvalen i Stockholm, torde däremot dessa val

böra förläggas till årel näst efter det, då landstingsmannaval förrättats.

De sakkunniga hava sålunda utöver förut å sid. 39 och 46 angivna

ändringar och tillägg i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm

föreslagit vissa ändringar i §§ 6, 17 och 19 av sagda förordning

och övergångsstadgandet däri, avseende stadsfullmäktigvalens förläggande

till tiden 16 september—20 oktober och mandatstidens begynnande

den 1 januari året näst efter det, då valet skett. Dessa ändringar och

tillägg nödvändiggöra med hänsyn till bestämmelsen, att elektorsvalen

skola ske i samband med stadsfullmäktigvalen vissa konsekvensändringar

i lagen om val till riksdagen. De sakkunniga hava följaktligen utarbetat

förslag jämväl till ändringar i § 3 av sagda lag och i övergångsstadgandet.

De ovan av länsstyrelsen i Örebro län gjorda erinringarna mot

de nuvarande bestämmelserna i fråga om sammanräkningarna för kommunal-

och municipalfullmäktigval äro enligt de sakkunnigas förmenande i

det stora hela fullt befogade. Bestämmelserna i fråga, som tillkommit

under en tid, då varje länsstyrelse hade att företaga allenast ett fätal sammanräkningar,

och som hittills på grund av den korta tid, som stått till

buds för sammanräkningarnas utförande, förblivit oförändrade, kunna

numera faktiskt i vissa fall knappast följas eller äro i varje fall mindre

lämpliga. Såsom av sagda länsstyrelse närmare utvecklas, måste sålunda

med nuvarande bestämmelser länsstyrelsen omedelbart efter det att ett val

ägt rum och utan att hava mottagit den assurerade försändelsen med val
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(!7

sedlarna föranstalta om uppläsning i kyrka av kungörelse om röstsammanräkningen

och långt på förhand binda sig för att sammanräkningen för

den ena eller andra kommunen ovillkorligen skall äga rum viss dag eller

åtminstone viss dag taga sin början. En del sammanräkningar kunna kräva

mycket längre tid än som beräknats, och även andra oförutsedda faktorer

kunna störande inverka på sammanräkningsarbetet. Det har under sådana

förhållanden ofta nog icke varit möjligt för länsstyrelserna att

förfara på annat sätt än att den dag, på vilken viss sammanräkning enligt

kungörelsen skulle taga sin början, allenast öppna den försändelse, som

innehåller valkuverten, för att sedermera på annan dag »fortsätta» sammanräkningen.

Under sådana förhållanden kunna måhända fjorton dagar

efter det sista valets förrättande sammanräkningarna på sådant sätt hava

»påbörjats» för stora flertalet av länets fullmäktigkommuner, men vara

färdiga allenast för ett fåtal.

Fullmäktigvalens förläggande till senare hälften av september eller

första tjugo dagarna av oktober, varigenom länsstyrelserna för sammanräkningarnas

utförande i allmänhet skulle erhålla två månader längre tid

än nu, möjliggör tydligen en reformering av bestämmelserna angående

sammanräkningsarbetet.

De sakkunniga hava därför föreslagit sådan lydelse av § 29 mani. Lagförslag.

5 c), att Konungens befallningshavande vid offentlig förrättning, varom

kungörelse utfärdas, skall fortast möjligt verkställa sammanräkning av de

röster, som vid kommunalfullmäktigval inom länet avgivits. Den om förrättningen

utfärdade kungörelsen skall innehålla uppgift om den ordningsföljd,

i vilken sammanräkningen, därest hinder icke möter, kommer

att för de olika kommunerna företagas, och skall senast sex dagar före

förrättningens början uppläsas i dessa kommuners kyrkor. Valens utgång

skall kungöras omedelbart beträffande varje kommun genom uppläsning

av protokollet. Med protokollets uppläsning skall valet för den kommunen

vara avslutat.

Härigenom blir sammanräkningsförrättningen för länets fullmäktigkommuner

i viss mån även formellt en sammanhängande förrättning med

iakttagande dock, att förrättningen för varje kommun blir slutförd lör sig.

Enligt § 40 mom. 1 av förordningen om kommunalstyrelse på lan- Val av ledadet,

jämförd med § 36 mom. 4 i samma förordning, skall kommunal- suppleanter i

stämman eller i kommun, där kommunalfullmäktige finnas, fullmäktige kommunaimed

hänsikt till kommunens vidd och folkmängd utse det antal ledamöter, °pai^ämnd.

varav kommunalnämnden skall vara sammansatt ; dock må detta antal icke Gällande bevara

under fem eller över elva. Vid samma tillfälle utses jämväl ett lika *tämmelser.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Skälm för

den successiva

förnyelsens''

avskaffande

i

fråga om

fullmäktige

ej för handen

ifråga

om nämnden
-

antal suppleanter. Ifrågavarande val av ledamöter och suppleanter i kommunalnämnd

skola i enlighet med bestämmelser i § 17 mom. 1, jämförd

med § 36 mom. 4, äga rum å ordinarie kommunalstämma eller fullmäktigsammanträde

i december månad.

Före rösträttsreformen måste ledamöter och suppleanter i kommunalnämnd

utses genom majoritetsval, men år 1918 tillkom i samband med

införande av obligatorisk beredning genom kommunalnämnd sådan bestämmelse

i § 40 (mom. 2), att hithörande val skulle ske proportionellt,

därest sådant äskades av viss minoritet. Bestämmelsen är ämnad att utgöra

en garanti mot majoritetsförtryck och har, såsom avsett varit, verkat därhän,

att, där partimotsättningar förefunnits, kommunalnämndens sammansättning

efter partier kommit att bestämmas genom frivillig överenskommelse

dem emellan, utan att, annat än i mycket sällsynta undantagsfall,

den besvärliga proceduren med proportionellt val måst tillgripas.

Beträffande såväl de ordinarie kommunalnämndsledamöternas som

suppleanternas tjänstgöringstid heter det i andra stycket av § 42, att därom

gäller vad i § 28 mom. 2 är stadgat i avseende å kommunalfullmäktige.

I enlighet härmed skola ledamöter och suppleanter i nämnden väljas för

fyra år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet

skett och halva antalet väljas vart annat år.

Formuleringen av § 42 nämnda lagrum har gjort, att de sakkunniga,

ehuru frågan om kommunalnämndens successiva förnvelse icke

strängt taget torde ligga inom ramen för de sakkunnigas uppdrag, varit

nödsakade att till prövning upptaga jämväl detta spörsmål. Göres ingen

ändring i omförmälda stadgande, verkar detta tydligen därhän, att, om i

enlighet med de sakkunnigas förslag den successiva förnyelsen avskaffas

för kommunal- och municipalfullmäktige, samma reform genomföres jämväl

i fråga otn kommunal- och municipalnämnd. För ett bibehållande av den

successiva förnyelsen för sistnämnda kommunala organ fordras i sådant

fall, att lagrummet i sin helhet omformuleras.

Att de skäl, som anförts för den successiva förnyelsens avskaffande

för fullmåktigkorporationerna, i allmänhet icke äro för handen i fråga om

kommunal- och municipalnämnd, torde lätt inses. Valen till dessa rena

förvaltningsorgan äro endast i rätt sällsynta undantagsfall förenade med

någon agitation eller valkampanj i egentlig mening. I de för närvarande

synnerligen talrika fall, där fullmäktigsystem tillämpas — jfr ovan å sid.

52 anförd tabell —, är kominunalnämndsvalet en angelägenhet, som uteslutande

ankommer på fullmäktige utan någon inblandning från övriga

kommunmedlemmar, och i de små kommuner, som icke hava fullmäktigsystem,

torde i allmänhet inga skarpare partimotsättningar göra sig gäl
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

lande med avseende på valet. Finnas dylika motsättningar, utjämnas de

irenom överläggningar mellan de ledande kommunalmännen, som då vanligen

överenskomma om en gemensam lista. Proportionellt val i egentlig

mening förekommer, som sagt, mycket sällan. Under dylika förhållanden

föreligger tydligen icke i fråga om kommunal- eller municipalnämnd det

huvudmotiv, som i fråga om fullmäktigkorporationerna framkallat kravet

på den successiva förnyelsens avskaffande. Härtill kommer, att den större

kontinuitet, som i varje fall en successiv förnyelse är ägnad att garantera,

är av synnerlig betydelse för förvaltningsorgan, sådana som kommunalnämnd

och municipalnämnd.

Sagda förhållanden torde också utgjort anledning till att, då Kungl.

Maj:t till 1918 års lagtima riksdag framlade proposition med förslag till

den successiva förnyelsens avskaffande för representantförsamlingarna, någon

motsvarande ändring i fråga om kommunal- och municipalnämnd icke

ifrågasattes, ehuru icke särskild motivering för ifrågavarande ståndpunkt

i propositionen förebragtes.

Emellertid har efter sagda propositions framläggande en omständighet

tillkommit, som enligt de sakkunnigas mening gör åtminstone en

obligatorisk föreskrift om successiv förnyelse för kommunal- och municipalnämnd

synnerligen olämplig, nämligen den i samband med den kommunala

rösträttsreformen tillkomna, omförmälda möjligheten av kommunaloch

municipalnämndsledamöternas tillsättande genom proportionella val.

I betraktande av den låga minimisiffran för antalet ledamöter i kommunaleller

municipalnämnd, står bestämmelsen om successiv förnyelse av kommunal-

och municipalnämnd i dålig samklang med proportionalismens syfte.

Proportionellt valsätt, då endast två eller tre ledamöter skola utses, är

tydligen föga värt såsom sådant, vare sig det skall göra sig gällande vid

ett formligt proportionellt val eller vid en frivillig överenskommelse, avseende

en rättvis fördelning av platserna i enlighet med de olika partiernas

styrka. Efter införande av berörda valsätt vid sagda nämnders tillsättande

är ej heller den successiva förnyelsen av samma behov för kontinuitetens

bevarande som tillförene.

För drätselkammare i stad gälla samma bestämmelser om proportionellt

valsätt som för kommunalnämnd, men de närmare reglerna för

val av drätselkammare och dess arbetssätt finnas icke intagna i förordningen

om kommunalstyrelse i stad, utan i särskilda, av respektive städer

antagna och av länsstyrelsen fastställda reglementen. Såsom i viss mån

utgörande ett kriterium på olämpligheten eller i varje fall obehövligheten avkommunalnämndens

successiva förnyelse må anföras, hurusom, enligt vad

de sakkunniga hava sig bekant, flera städer för tillgodoseende på veder
-

Den proportionella

valmetoden

och

den låga

minimisiffran

för antalet

ledamöter

i

nämnden.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Ändrings
förslag.

Val av ledamöter

och

suppleanter

i fattigvårdsstyrelse.

börligt sätt av proportionalismens syfte, sedan tillämpning av proportionellt

valsätt genom år 1913 antagen lag möjliggjorts, företagit sådan ändring

av sina drätselkammarreglementen, att drätselkamrarna från att förut hava

successivt förnyats numera utses genom val, omfattande samtliga ledamöter

på en gång.

Den omständigheten, att städerna äga att inom vissa gränser själva,

under hänsynstagande till de särskilda lokala förhållandena, reglera formerna

för de förvaltande organens tillsättande och deras arbete, framkallar

spörsmålet, huruvida det icke kunde vara lämpligt att lämna våra landskommuner

enahanda frihet och därmed lösa spörsmålet om den successiva

förnyelsen av kommunal- och municipalnämnd. Emellertid torde

denna fråga knappast ligga inom ramen för de sakkunnigas uppdrag, utan

eventuellt tagas under omprövning vid den allmänna revision av kommunallagarna,

som vid flera tillfällen förebådats. De sakkunniga hava därför

på skäl, som ovan anförts, för sin del föreslagit den successiva förnyelsens

avskaffande jämväl i fråga om kommunal- och municipalnämnd.

För att i våra fullmäktigkommuner undvika plötslig omkastning

eller ensidighet i förvaltningen, som kan bliva en följd av en mer eller

mindre samtidig förnyelse av kommunalfullmäktige och kommunalnämnd,

och för att kommunalnämndsval icke skola komma att företagas vare sigav

fallmäktige, som äro helt nya i sin funktion, eller som stå under omval

— jfr ovan sid. 56 —, hava de sakkunniga vidare föreslagit, att ledamöter

och suppleanter i kommunalnämnd — och municipalnämnd — skola

förrättas i december månad andra året efter det att allmänna val till kommunalfullmäktige

i rikets kommuner ägt rum. De föreslagna bestämmelserna

hava sin plats i § 42 av förordningen om kommunalstyrelse på

landet. För reformens fullständiga genomförande har dessutom föreslagits

sådan övergångsbestämmelse, att föreskriven tidsordning för kommunalnämnds-

och municipalnämndsval skall gälla först från och med den

1 december 1924, och att, om tjänstgöringstid för ledamot eller suppleant

i sådan nämnd utgår tidigare än den 31 december 1924, val av

ny ledamot eller suppleant icke må ske för längre tid än till utgången av

år 1924. I enlighet med dessa bestämmelser skulle val av kommunalnämnd

och municipalnämnd över hela riket äga rum åren 1924, 1928, 1932 o. s. v.

På grund av formuleringen av 12 § i lagen om fattigvården, enligt vilken

för fångvårdsstyrelse i fråga om »ledamots och suppleants tjänstgöringstid

och avgång gäller å landet, vad om ledamot eller suppleant i kommunalnämnd

och i stad, vad om stadsfullmäktig är i kommunallagarna stadgat»,

kommer vid den successiva förnyelsens avskaffande för kommunalnämnd och

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

stadsfullmäktige, såvida icke ändring i sagda lagrum företages, enahanda

förändring att automatiskt genomföras jämväl i fråga om tattigvårdsstyrelse.

Fattigvårdsstyrelsens karaktär av förvaltningsorgan för speciellt

syfte och frånvaron av bestämmelser, som möjliggöra ledamöternas eller

suppleanternas tillsättande genom proportionella val, medföra emellertid, att

varken önskvärdheten att inskränka antalet valkampanjer eller olämpligheten

att låta ett proportionellt val avse ett allt för ringa antal platser,

vilka förhållanden var för sig utgjort huvudmotiven för förslagen att avskaffa

den successiva förnyelsen av fullmäktige respektive kommunalnämnd,

kunna åberopas för en motsvarande ändring av bestämmelserna för fattigvårdsstyrelses

tillsättande. Frånvaron av den särskilda garanti för kontinuitetens

bevarande, som det proportionella valsättet erbjuder, medför också,

att den successiva förnyelsen är långt mera av behovet påkallad för fångvårdsstyrelse

än för exempelvis fullmäktige och kommunalnämnd.

Den genom riksdagens skrivelse den 19 december 1918 (n:r 40) ifrågasatta

utvidgningen av det proportionella valsättets tillämpning i kommunerna,

vilken fråga för utredning och förslags avgivande hänvisats till

de sakkunniga, kunde måhända tänkas leda därhän, att inom den närmaste

framtiden bestämmelser införas om proportionellt val jämväl i fråga

om ledamöter och suppleanter i fattigvårdsstyrelse, i vilket fall denna

styrelse torde, med hänsyn till de låga minimisiffrorna för antalet ledamöter

och antalet suppleanter, böra tillsättas enligt enahanda bestämmelser, som av de

sakkunniga föreslagits i fråga om kommunalnämnd. Fattigvårdslagens bestämmelser,

att minst en av ledamöterna i fattigvårdsstyrelse och likaså minst

en av suppleanterna skall vara kvinna (11 §), samt att fattigvårdssamhälle,

där ej dess fattigvård är av ringa omfattning, skall indelas i distrikt,

vart och ett stående under närmaste uppsikt av en ledamot i styrelsen

(19 §), vilka bestämmelser för erhållande av en välordnad och effektiv fattigvård

synas vara synnerligen välbetänkta, lägga emellertid enligt de sakkunnigas

förmenande hinder i vägen för införande av proportionellt system

vid fattigvårdsstyrelses tillsättande. Bestämmelsen att varje ledamot skall

hava uppsikt över fattigvården inom visst distrikt, torde i allmänhet

förutsätta, att vederbörande skall vara bosatt inom distriktet.

Under sådana förhållanden hava de sakkunniga ansett, att den successiva

förnyelsen fortfarande bör tillämpas i fråga om fattigvårdsstyrelse,

och hava för ernående av detta syfte framlagt förslag till en formell omredigering

av 12 § i lagen om fattigvården.

Om, såsom är att förmoda, de utredningar, som för närvarande

bedrivas inom särskild av statsrådet och chefen för ecklesiastikdeparte
-

Lagför slag.

Val i den

kyrkliga,

kommunen.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

mentet tillkallade sakkunnigkommission angående frågan om införande av

representativt system i den kyrkliga kommunen, resultera i införande i

församlingarna av särskilda fullmäktige för de rent kyrkliga ärendenas

behandling, så böra givetvis för dessa fullmäktige tillämpas de av

koinmunalförfattningssakkunniga för kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige

föreslagna bestämmelserna, och sålunda jämväl valen av kyrkofullmäktige

äga rum — under tiden 16 september—20 oktober — åren

1922, 1926, 1930 o. s. v. samt avse hela korporationen på en gång.

Samma ordning bör införas jämväl för valen av kyrkofullmäktige i Göteborg.

Valen av kyrkoråd samt av kyrkonämnd i Göteborg ävensom

av skolråd eller skolstyrelse böra förrättas efter enahanda bestämmelser

som av kommunalförfattningssakkunniga föreslagits i fråga om kommunal-

och inunicipalnämnd. Utarbetandet av de för sagda reformers genomförande

inom den kyrkliga kommunen erforderliga lagbestämmelser

bör ankomma på ovan omförmälda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade

sakkunniga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

II. Gränsen mellan kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges

befogenhet in. in.

Medan 1862 års förordning om kommunalstyrelse i stad i sin ursprungliga

lydelse uttryckligen stadgade, att den staden i kommunala angelägenheter

tillkommande beslutanderätt skulle, såvida stadens invånarantal

överstege 3,000, uppdragas åt en särskild representation, stadsfullmäktige

— § 7 i förordningen om kommunalstyrelse i stad —, innehöll § 7

i förordningen om kommunalstyrelse på landet en generell bestämmelse,

att alla de angelägenheter, vilka kommunen såsom sådan ägde att vårda,

skulle till överläggning och beslut i kommunalstämman upptagas, d. v. s.

skulle behandlas å församling, bestående av kommunens röstberättigade

medlemmar. Endast för den händelse kommunalstämman så beslöte, ägde

kommunen åt fullmäktige överlåta att med kommunalstämmas rätt handlägga

och avgöra de till stämmans behandling hörande ärenden, och för

sådant beslut fordrades, att kommunalstämman med mer än hälften av

kommunens hela röstetal efter röstvärdet sig därom förenade — § 27 —.

Dessa villkor för beslutets giltighet — som ägde sin motsvarighet i fråga

om överlåtande av rådstugas beslutanderätt till stadsfullmäktige i stad

med 3,000 invånare eller därunder — ändrades år 1913 därhän, att för sådant

beslut skulle erfordras två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes

röster efter röstvärdet. Dessa bestämmelser verkade därhän, att

ännu vid slutet av år 1917 allenast 15 egentliga landskommuner, d. v. s.

0,63 % av samtliga, samt 18 köpingar och 23 municipalsamhällen ägde fullmäktige.

Men icke nog med att kommunalförfattningarna sålunda i hög grad

försvårade fullmäktigsystemets införande i landskommuner, utan därjämte

undantogos en del viktiga ärenden, som alltid skulle handläggas

å kommunalstämma. Dessa ärenden voro enligt den ursprungliga § 33

i förordningen om kommunalstyrelse på landet följande:

a) fråga om försäljning, pantförskrivning eller utbyte av någon sådan

kommunen tillhörig fastighet, som för något dess gemensamma nytta

10—210114

Historik.

Bestämmelser

i 1862

års förordningar.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

1918 års

kommunallagsreform

och senare

skedda f örändringar.

avseende ändamål genom gåva eller testamente kommunen tillfallit, ävensom

överenskommelse, som medför förändring i de rättigheter, kommunen

till sådan fastighet äger;

b) påläggande av avgifter för sådana nya företag, som erfordra uttaxering

för längre tid än fem år;

c) upptagande av lån, ställt på längre återbetalningstid än två år;

d) justering av de i § 65 omförmälda längder;

e) val till ordförande och vice ordförande i kommunalstämman och

kommunalnämnden; så ock till kommunalfullmäktige och till ledamöter i

kommunalnämnden; samt

f) val till landstingsmän; ävensom till valmän för sådana vals anställande.

För stad med fullmäktige däremot begränsades enligt uttryckliga

föreskrifter allmänna rådstugans befogenhet till att utse stadsfullmäktige

och till att besluta om upphävande av fullmäktigsystem i stad med högst

3,000 invånare.

Olikheten mellan land och stad i de ursprungliga kommunallagarnas

bestämmelser i fråga om det representativa systemet bottna i historiskt

givna förutsättningar. Medan på landet vid de nya kommunallagarnas

tillkomst de kommunala angelägenheterna så gott som undantagslöst

avgjordes å sockenstämmorna, så hade i städerna, åtminstone de större,

redan på ett tidigt stadium representativt system införts. Betecknande

är, hurusom i det betänkande, som avgavs av 1859 års kommunalförfattningskommitté,

de föreslagna bestämmelserna om vissa viktiga ekonomiska

angelägenheters bibehållande under stämmans befogenhet motiveras

med följande ord: »Att fullmäktige icke sällan bättre än den allmänna

församlingen skulle kunna, i dessa såväl som andra frågor, pröva och besluta,

vad nyttigast vore, må medgivas; men det goda, som icke understödjes

av det allmänna erkännandet, kan lätt verka till motsatta

följder.»

Ovan antydda bestämmelser om den kommunala beslutanderättens

handhavande ägde med vissa under åren 1909 och 1913 föreslagna smärre

förändringar bestånd ända intill den stora kommunallagsreformen år 1918.

Genom densamma infördes såväl för land som för stad bestämmelsen,

att beslutanderätten i kommun med över 1,500 invånare ovillkorligen

skall handhavas av fullmäktige, varjämte kommun med 1,500 invånare

eller därunder genom beslut med enkel majoritet äger rätt att införa

fullmäktigsystem. Verkan av dessa för landsbygdens hela kommunala

liv genomgripande bestämmelser har blivit, att vid utgången av år

1919 ej mindre än 969 landskommuner med en sammanlagd folkmängd

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

uv 3,042,759 hade kommunalfullmäktige. Fullmäktigkommunerna på landsbygden

utgjorde sålunda 40,29 % av samtliga med en folkmängd om

73,39 % av hela landsbygdens. Märkligt är, att i ej mindre än 98 landskommuner

med eu folkmängd av 1,500 eller därunder, och där sålunda

införande av fullmäktige förutsätter beslut därom å kommunalstämma,

vid slutet av år 1919 infört fullmäktigsystem; och antalet av sådana

smärre kommuner med fullmäktige är statt i hastig ökning.

Samtidigt med denna utvidgning av det representativa systemets

tillämpning i landskommunerna skedde även därutinnan en utvidgning,

att alla de ekonomiska ärenden ävensom val av kommunalnämnd och dess

ordförande, vilka enligt förut gällande bestämmelser även i fullmäktigkominuner

skulle handläggas av kommunalstämma, överflyttades till fullmäktige.

Genom 1918 års kommunallagsreform överflyttades vidare den

kommunala röstlängdens justering till valnämnden; och genom lag den

30 juni 1920 skola kommunalfullmäktigvalen förrättes inför sagda valnämnd.

Nu gällande bestämmelser angående kommunalfullmäktiges befogenhet

återfinnas i förut ornförmälda § 27 och i § 35 — som motsvarar

förutvarande § 33 — av förordningen för kommunalstyrelse på landet. I

den förra stadgas, på sätt nyss omförmälts, att kommuner med mera än

1,500 invånare måste och övriga kommuner efter därom fattat beslut

kunna hava kommunalfullmäktige. I samma § föreskrives, att det är den

kommunen i kommunala angelägenheter tillkommande beslutanderätten,

som »med de villkor och undantag här nedan sägs» uppdrages åt fullmäktige,

när sådana finnas. Undantagen äro uppräknade i § 35, enligt vilken

följande ärenden alltid skola behandlas å kommunalstämma:

justering av debiterings- och uppbördslängden,

val till ordförande och vice ordförande i kommunalstämma,

beslut, varom i § 16 sägs (angående kungörande i tidningar av

stämma), samt

beslut enligt § 17 angående dag för kommunalstämma och enligt

§ 29 angående dag för val av kommunalfullmäktige.

Då bestämmelserna, som reglera gränsen mellan den kommunala pri- I riksdagen

märförsamlingens och den kommunala representationens kompetensområde,

varit på likartat sätt uppställda före och efter 1918 års kornmunallagsre- om förtydform,

torde anledning till tvekan vid bestämmelsernas tillämpning hava

förefunnits i lika hög grad före som efter tiden för denna reforms till- stämmelser.

komst. Före sagda tid hava dock sällan klagomål över förefintlig otydlighet

avhörts vare sig genom anförda besvär över fattade beslut av stämma

eller fullmäktige eller genom väckta förslag om förtydligande föreskrifter.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Annorlunda har förhållandet varit efter år 1918. Sedan landskommunerna

i stor omfattning måst eller frivilligt beslutat införa fullmäktigsystemet

och för den skull i långt högre grad än förut blivit hänvisade till reglerna

för fullmäktiges verksamhet, hava dessa regler naturligen blivit alltmera

uppmärksammade, klagomålen över deras verkliga eller förmenta otydlighet

allt flera och krav på oir redigering i förtydligande syfte framkommit.

Yrkanden gjordes sålunda vid 1919 års lagtima riksdag i motioner

dels inom första kammaren (motion n:r 7) av herr Lindström, som hemställde,

att riksdagen ville besluta sådan ändring i lag om kommunalstyrelse

på landet att §§ 7, 11, 18, 40 och 44 samt eventuellt andra

paragrafer erhålla sådan ändrad lydelse, att därav tydligen kunde framgå,

vad som hörde till kommunalstämmas och vad som hörde till kommunalfullmäktiges

avgörande, och att kommunalfullmäktige måtte äga befogenhet

att själva utse de nämnder, som hade att bereda ärendena före deras

avgörande; dels inom andra kammaren (motion n:r 100) av herr Hansson

i Gärda, som hemställde, att riksdagen måtte i § 27 eller annan paragraf

i Kungl. förordningen om kommunalstyrelse på landet göra det tilllägg,

att i förordningen uttryckligen utsädes, att behandlingen av alla de

ärenden eller verkställande av de val, som i särskilda förordningar ålåge

7 o o

kommunalstämma, skulle behandlas av kommunalfullmäktige, där fullmäktige

vore införda.

I motiveringen till förstnämnda motion heter det bl. a.:

»Att vissa ärenden, såsom val av fullmäktige, obetingat böra böra till

kommunalstämma synes självfallet och att likaledes frågor av större ekonomisk

räckvidd förbehållas kommunalstämma, torde kanhända åtminstone för närvarande

vara lämpligt. Däremot kan betvivlas, huruvida frågor böra behandlas avkommunalstämma,

för vilkas avgörande särskilda bestämmelser äro utfärdade om

rätt att däruti deltaga eller om särskild röstgrund därvid. Otydlighet synes mig

härutinnan förefinnas. Särskilt gäller detta vissa val, vilkas betydelse nu bliver

mer och mer framträdande. Jag påminner här om val av valnämnd för val av

riksdagsman till andra kammaren. Kan detta val företagas av kommunalfullmäktige?

Vidare om val av ordförande och hans suppleant till distriktsstämma

för val av landstingsmän och kommunalfullmäktige. Kunna dessa val företagas

av kommunalfullmäktige? Vidare val av nämndemän, val av ombud för väghällningsskyldiga,

val av plogfogdar m. m.

Då desslikes enligt § 18 i lag om kommunalstyrelse på landet, som träder

i kraft den 1 instundande mars månad, de ärenden, som å kommunalstämma till

avgörande företagas, skola förut vara vederbörligen beredda av kommunalnämnden

eller andra nämnder, torde däri kunna innefattas, att de ärenden, som avkommunalfullmäktige

till avgörande företagas, likaledes skola vara vederbörligen

beredda och till följd härav borde åt kommunalfullmäktige vara inrymd rättighet

att utse kommunalnämnd jämte ordförande och vice ordförande i densamma.»

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Herr Hansson anförde till stöd för sin hemställan bland annat

följande:

»I förordningen om kommunalstyrelse på landet, enligt beslut av urtima

riksdagen den 17 december 1918, stadgas bland annat i § 27, att i kommun med

över 1.500 invånare skall kommunalstämmas beslutanderätt uppdragas åt kommunalfullmäktige.

I § 35 stadgas vidare vilka ärenden, som alltid skola å kommunalstämma

eller distriktsstämma handläggas. Utav sistnämnda bestämmelser

framgår, att kommunalstämma endast har att handlägga: a)justering av i § 65

omförmälda längd; b) val till ordförande och vice ordförande till kommunalstämma

som ock till kommunalfullmäktige; c) beslut varom i § 16 sägs, så ock beslut

enligt § 17 angående dag för kommunalstämma.

Utav det här anförda skulle kunna förutsättas, att alla andra ärenden skola

handläggas utav fullmäktige. Dock synes i en del fall ovisshet härvidlag råda

rörande en del särskilda förordningar. Man bar inom många kommuner ansett,

att § 27 endast bar tillämpning beträffande själva förordningen om kommunalstyrelse

på landet och icke vidkommande de särskilda lagar och förordningar, som

finnas, då icke i dem uttryckligen stadgas att de höra under kommunalfullmäktiges

handläggning. De förordningar, som icke innehålla dylika stadganden, äro

bland annat: Lag av den 30 juni 1913 om behandling av alkoholister, samt Lag

av den 29 september 1899 angående fjärdingsmannabestyrets utgörande. Däremot

finnes i Lag om allmän pensionsförsäkring av den 30 juni 1913 samt i K. F. av

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker särskilda stadganden, som

föreskriva, att kommunalfullmäktige, där sådana finnas, skola övertaga kommunalstämmas

beslutandet ätt. Att tvekan kan uppstå rörande stämmans och fullmäktiges

inbördes förhållande till varandra, rörande vem som har beslutanderätt, då

icke särskilt stadgande finnes i resp. lag och förordning införd, framgår utav

Kungl. Maj:ts utslag den 10 december 1915, Regeringsrättens årsbok 1915 std. 199,

vari stadfästes Kungl. Maj:ts befallningshavandes i Göteborgs och Bohus län

utslag, innebärande att i en kommun, där kommunalfullmäktige fanns, kommunalstämma

ändock hade att yttra sig över de frågor, varom i K. F. av den 1 juni

1905 angående försäljning av vin och Öl sägs.»

Efter att hava citerat ett anförande i föreliggande fråga av regeringsrådet

Thulin — jfr sid. 89 här nedan — fortsätter motionären:

»Utav det här anförda framgår, att tvekan kan uppstå, huruvida kommunalstämmans

beslutanderätt överlåtits på fullmäktige med avseende å de författningar,

vari icke direkt stadgande om denna rätts överlåtande finnes. Genom de

ändringar, som vid urtima riksdagen 1918 antagits i förordningen om kommunalstyrelse

på landet § 27, avses givetvis förnämligast att få ärendena mera noggrant

prövade av därtill valda representanter för kommunens medlemmar. Genom

beslutanderättens överlämnande anse sig de kommunala medborgarna icke så i

detalj hänvisade ntt följa respektive ärenden. Hålles då en kommunalstämma för

vissa frågors avgörande, röner densamma icke det intresse eller den tillslutning,

som är nödvändig för att besluten må bliva ett uttryck för samtliga röstberättigades

mening. Kommunalfullmäktigeinstitutionens införande tjänar ju till att

underlätta och koncentrera behandlingen av kommunens angelägenheter, och är

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

det ju då av stor vikt, att alla frågor, som uppkomma, behandlas av fullmäktige,

då icke särskilt stadgas, att ärendena skola å kommunalstämma handläggas.

Ändring i här berörda avseende kan ju antingen ske genom tillägg i de

förordningar, där sådant icke finnes angående fullmäktiges övertagande av beslutanderätten,

eller genom förtydligande av § 27 i kommunalförordningen i sådan

riktning, att därav tydligen framgår vilka ärenden, som skola av kommunalfullmäktige,

respektive stämma handläggas, och synes det senare alternativet vara

det mest ändamålsenliga.»

I sitt över dessa motioner avgivna utlåtande n:r 16 hemställde konstitutionsutskottet,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.

Maj:t, eventuellt i samband med en allmän revision av förordningen om

kommunalstyrelse på landet, upptaga spörsmålet, huru gränsen mellan

kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges befogenhet måtte bliva på

ett noggrannare sätt bestämd, än i nu gällande lagstiftning är fallet, samt

till riksdagen snarast möjligt inkomma med förslag i ämnet.

Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen — jfr riksdagens

skrivelse n:r 86 —.

»Det torde», heter det bland annat i sagda utskottsutlåtande, »med säkerhet

kunna antagas, att man vid irtfärdandet av 1862 års förordning om kommunalstyrelse

på landet avsett, att alla de till kommunalstämmans behandling hörande

ärenden, vilka icke jämlikt § 33 (§ 35) voro från kommunalfullmäktiges beslutanderätt

uttryckligen undantagna, skulle handläggas och avgöras av kommunalfullmäktige.

Såsom bestämmelserna kommit att lyda, synes detta emellertid i

vissa hänseenden icke hava blivit förhållandet.

Från den allmänna regeln, att kommunens samtliga röstberättigade medlemmar

äga taga del i överläggningar och beslut, meddelar förordningen om kommunalstyrelse

på landet två undantag. I § 11 — nuvarande § 10 — stadgas, att

i överläggningar och beslut över ärenden, som angå endast i mantal satt jord.

må ej andra taga del än de, som sådan jord innehava. I § 12 — nuvarande § 11

— föreskrives, att där för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, vilka inom

kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund än den för utgörande av

kommunalutskylder i allmänhet gällande finnes särskild stadgad, skall röstvärdet

vid beslut över ärenden, som röra sädana besvär, beräknas efter den särskilt bestämda

grunden. Då dessa ärenden icke i § 33 (§ .->5) av förordningen om kommunalstyrelse

på landet undantagits från kommunalfullmäktiges beslutanderätt,

skulle man med en formell tolkning av §§ 27 och 35 vara nödsakad att hänföra

dem under kommunalfullmäktige. 1 sakligt hänseende vore det emellertid tydligen

synnerligen otillfredsställande, att en församling, som är vald enligt för kommunen

i allmänhet gällande röstgrund, skulle äga beslutanderätt i ärenden, för

vilkas avgörande å kommunalstämma särskild röstgrund är stadgad. Justitierådet

Hammarsköld yttrar även i sin kommentar till g 33 (§ 35) av förordningen om

kommunalstyrelse på landet, att det torde kunna betvivlas, ''om val, som skeda å

kommunalstämma verkställas, men för vilka gälla särskilda bestämmelser om

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

rätt att däruti deltaga eller om röstgrund därvid, kunna ske av kommunalfullmäktige’.

Under det att den i § 12 (§ 11) omnämnda föreskriften om särskild röstgrund

vid beslut över ärenden som röra besvär, vilka skola utgöras efter annan

grund än den för utgörande av kommunalutskylder i all mänhet gällande, numera,

på grund av vissa ändringar i lagstiftningen om byggande och underhåll av tingshus

m. fl. byggnader, saknar betydelse, bar bestämmelsen i § II (§ 10) att vid

beslut över ärenden, som angå endast i mantal satt jord, ej andra äga taga de!

än de, som sådan jord innehava, tämligen stor räckvidd. Till bevis härför vill

utskottet anföra följande lagrum. I 19 § av skiftesstadgan den 9 november 18(56

bestämmes, att gode män vid lantmäteriförrättningar skola å allmän kommunalstämma

väljas, och äge därvid en var, som i kommunen hemman under ägandeeller

nyttjanderätt innehaver, lika röst. 1 117 § av samma förordning stadgas,

att ledamöter i ägodelningsrätt skola inför häradsrätten genom sockenfullmäktige

efter förmedlade hemmantalet utväljas; sockenfullmäktige torde för förrättande av

sådant val därför å kommunalstämma ävenledes böra utväljas efter förmedlade

hemmantalet. I 52 § av lagen den 23 oktober 1*91 angående väghållningsbesvärets

utgörande å landet säges, att väghällningsskyldige äga att å vägstämman låta

sin talan utföras genom av den kommunvis å kommunalstämmor efter''vägfyrktal

utsedda ombud. I 5 § av förordningen den 24 juli 1903 angående skogsvårdsstyrelser

bestämmes, att två lednmöter av skogsvårdskommitté utses enligt den

grund, som för utseende av gode män vid laga skifte är stadgad.

I stadganden utanför kommunallagarna är, såsom särskilt herr Hansson

påpekat, icke sällan föreskrivet, att vissa ärenden skola till avgörande eller för

yttrande å kommunalstämma företagas. I en del lagar av yngre datum har för

sådana fall direkt föreskrivits, att kommunalstämmans rätt övergår till kommunalfullmäktige,

där sådana finnas. Så är händelsen i 20 § av lagen den 30 juni

1913 om allmän pensionsförsäkring, i 95 § av förordningen den 14 juni 1917 angående

försäljning av rusdrycker samt i 7 § av lagen den 14 juni 1918 om fattigvården.

A andra sidan finnes det stadganden, vilka visserligen giva kommunalstämman

beslutanderätt i vissa ärenden, men av vilkas avfattning framgår, att

kommunalstämmas rätt icke kan utövas av kommunalfullmäktige. I varje fall är

detta händelsen i två hänseenden. En analys av 1 kap. 1 § rättegångsbalken,

vari lämnas föreskrifter om nämndemansval, ger vid handen, att nämndemän icke

kunna väljas av kommunalfullmäktige, utan att sådana val måste företagas å

kommunalstämma. Ej heller äro enligt gällande rätt landstingsmannaval överlåtna

åt kommunalfullmäktige utan skola alltid äga rum å kommunalstämma.

Då i § 35 av förordningen om kommunalstyrelse på landet val varken av nämndemän

eller av landstingsman är undantaget ifrån kommunalfullmäktiges beslutanderätt,

visar sig här alltså tydligt, att den i § 35 av nämnda förordning förefintliga

uppräkningen av ärenden, som alltid skola behandlas å kommunalstämma,

icke är fullständig.

Beträffande en tredje grupp av stadganden, kan man, såsom samma motionär

framhållit, icke ur stadgandena erhålla ledning, huruvida åt kommunalstämma

inrymd rätt bör övergå till kommunalfullmäktige. Så bestämmes i § 2 av lagen

den 29 september 1899 angående fjärdingsmansbestyrets utgörande, att fjärdingsmän

utses ä kommunalstämma, utan att det tillägges, huruvida fjärdingsman även

kan väljas av kommunalfullmäktige. Genom det av motionären åberopade Kungl.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Maj:ts utslag den 10 december 1915 är fastslaget, att det beträffande stadganden

av denna art i varje särskilt fall får bedömas, om det kan hava varit avsett, att

kommunalstämmans befogenhet överlåtits på kommunalfullmäktige eller icke. Ett

dylikt avgörande kan emellertid ibland vara föremål för vanskligheter; huruvida

t. ex. val av valnämnd för val av riksdagsmän, varom stadgas i § 21 av lagen

den 26 maj 1909 om val till riksdagen, alltid måste ske å kommunalstämma eller

även kan förrättas av kommunalfullmäktige, torde vara svårt att avgöra.

Det framgår av vad utskottet sålunda anfört, att utskottet delar den åsikt,

som kommit till uttryck i motionerna, att gränsen mellan kommunalfullmäktiges

och kommunalstämmans befogenheter icke är dragen med önskvärd tydlighet.

Utskottet kan emellertid icke finna, att gällande lagstiftning lider av brister i

den grad, som påstås i herr Lindströms motion. .Redan det påståendet, att ''med

anledning av’ den tveksamhet, som varit rådande om den befogenhet och beslutanderätt,

som borde tillerkännas kommunalfullmäktige, ’tid efter annan lagändringar

tillkommit, varigenom kommunalstämma befriats från en del kommunala

och andra ärenden, som i stället tillerkänts kommunalfullmäktige’, är icke riktigt.

De bestämmelser om kommunalfullmäktiges beslutanderätt, som 1862 antogos,

blevo i huvudsak gällande till 1918. Vidare anser sig utskottet böra påpeka, att

enligt vad år 1918 stadgats, samtliga ekonomiska frågor i kommun skola behandlas

av kommunalfullmäktige, där sådana finnas. Frågan, huruvida val av ordförande

och hans suppleant till distriktsstämma för val av landstingsmän och

kommunalfullmäktige kunna företagas av kommunalfullmäktige, måste obetingat

besvaras i jakande riktning. Beträttände plogfogdar är att anmärka, att de jämlikt

78 § av lagen den 23 oktober 1891, angående väghållningsbesvärets utgörande

å landet, skola väljas av delägarna i ploglag. Till slut vill utskottet framhålla,

att av en jämförelse mellan § 27 och § 35 i kommunalförordningen för landet,

särskilt om sistnämnda paragraf jämföres även med den lydelse, den ägde före

lagen den 23 december 1918 om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om

kommunalstyrelse på landet, tydligt framgår, att redan enligt gällande rätt kommunalfullmäktige

äga befogenhet att själva utse kommunalnämnd.

Då kommunalfullmäktigeinstitutionen numera i ett större antal kommuner

blivit obligatorisk, är det enligt utskottets uppfattning emellertid av synnerlig

vikt, att gränsen mellan kommunalstämmans och kommunalfullmäktiges befogenheter

dragés på sådant sätt, att icke tvekan kommer att råda, huruvida ett

ärende hör under fullmäktiges eller stämmas beslutanderätt. Utskottet anser sig

dock icke böra, i enlighet med motionärernas hemställan, föreslå ny lydelse av de

paragrafer i förordningen om kommunalstyrelse på landet, som äro av vikt i förevarande

hänseende. Anledningen härtill är närmast, att ändringar av dessa paragrafer

fordra hänsynstagande till ett flertal lagrum — ofta av mycket skiftande

natur — icke blott i kommunallagarna utan även utom dessa. De av motionärerna

åsyftade ändringarna fordra därför ingående utredningar, vilka icke lämpligen

kunna av utskottet företagas. Härtill kommer att förordningen om kommunalstyrelse

på landet, vilken efter sin tillkomst för över ett hälft århundrade

tillbaka icke genomgått någon grundlig omdaning utan endast partiella förändringar,

är avfattad med tanke på, att kommunens beslutande myndighet är kommunalstämma.

När genom föregående års lagstiftning beslutanderätten i kommunerna

i stället i regel uppdragits åt kommunalfullmäktige, bliva förordningens

bestämmelser, som fortfarande i vissa delar äro avfattade för det fall, att kom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kl

munalstämma har beslutanderätten inom kommun, i många hänseenden otydliga.

Utskottet anser det synnerligen önskvärt, att dessa otydligheter snarast möjligt

bliva undanröjda. Enligt vad utskottet inhämtat, lärer Kungl. Maj:t vara betänkt

på att underkasta kommunalförordningen på landet en allmän revision. Vid

en ‘sådan revision bör givetvis även frågan om ett noggrannare uppdragande av

gränsen mellan kommunalstämmans och kommunalfullmäktiges befogenheter hava

sin plats, och utskottet anser det därför lämpligast, att riksdagen i skrivelse till

Kung!. Maj:t anhölle, att Kungl. Maj:t eventuellt i samband med den ifrågasatta

revisionen av förordningen om kommunalstyrelse på landet ville upptaga även

detta spörsmål till behandling.>

Vid samma riksdag väckte herr Johansson i Olstorp i andra kammaren

tvenne motioner n:r 254 och n:r 258, gående ut på att i kommun, där

kommunalfullmäktige finnas, dessa må förrätta nämndemansval och val av

ombud vid vägstämma.

Till stöd för den förstnämnda av dessa motioner, i vilken hemställdes

om visst tillägg till den om nämndemansval handlande i 1 kap. 1 § av

rättegångsbalken, anförde motionären, att, sedan kommunalfullmäktige numera

funnes i ett stort antal kommuner, ovisshet syntes råda om vilken

beslutande myndighet rätteligen borde förrätta nämndemansval, och att

det för undanröjande av denna ovisshet vore tillräckligt, att i nämnda

lagrum infördes ett tillägg, att även kommunalfullmäktige ägde välja

nämndemän.

Första lagutskottet, till vilket denna motion hänvisades, hemställde

i sitt utlåtande n:r 15, att densamma icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda, och denna hemställan blev av riksdagen bifallen.

Utskottet motiverade sin hemställan sålunda:

»1734 års lag innehöll ursprungligen ej några bestämmelser om huru nämndemän

skulle utses. Först genom förordningen den 18 december 1823 och sedermera

genom förordningen den 19 juli 1872 lämnades närmare föreskrifter i förevarande

avseende. Enligt den lydelse, 1 kap. 1 § i rättegångsbalken erhöll genom

sistnämnda förordning skulle vid inträffande ledighet i nämnden val hållas

å kommunalstämma i den valkrets, för vilken ledigheten inträffat. Om flera

socknar eller sockendelar voro förenade till gemensam valkrets, skulle häradsrätten

bestämma, å vilken sockens kommunalstämma valet skulle förrättas.

Nu nämnda regler äro fortfarande gällande för val av nämndemän å landet.

Vad städer utan egen jurisdiktion beträffar, så hava stadgandena i 1872 års

förordning, ehuru enligt ordalydelsen endast gällande landskommuner, ansetts äga

analog tillämpning även på städer under landsrätt. I dessa hava sålunda nämndemansvalen

förrättats å allmän rådstuga. I proposition till 1917 års riksdag

föreslog emellertid Kungl. Makt att nämndemansvalen i dylika städer skulle förrättas

av stadsfullmäktige. På förslag av lagutskottet, som anslöt sig till ett

motionsvis framställt yrkande om att dessa val allt fortfarande skulle, på sätt

dittills skett, förrättas av allmän rådstuga, förklarade sig dock riksdagen icke

11—210114

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

kunna godkänna det i propositionen framlagda förslaget utan gav paragrafen den

lydelse, den nu har.

Beträffande städerna har riksdagen sålunda redan klart och tydligt uttalat,

att allmänna rådstugans rätt att utse nämndemän icke bör överflyttas på stadsfullmäktige.

Enligt utskottets mening torde ej heller beträffande landskommunerna någon

tvekan behöva råda om huru dylika val där skola förrättas. I 1 kap. 1 §

rättegångsbalken, sådant detta lagrum nu lyder enligt lagen den 7 maj 1917,

stadgas: ''Val förrättas på landet å kommunalstämma’, och denna bestämmelse

motsvaras av en erinran i tredje stycket av 17 § i förordningen om kommunalstyrelse

på landet, där det heter: ''om kommunalstämma för val av landstingsmän

ävensom om val av nämndemän är särskilt stadgat’.

I dessa bestämmelser har någon ändring ej gjorts i anledning av den ökade

användning, som kommunalfullmäktigeinstitutionen erhållit genom lagen den 23

december 1918.

Att val av nämndemän alltjämt skall vara en kommunalstämmas angelägenhet,

framhölls också av konstitutionsutskottet vid 1919 års lagtima riksdag

i anledning av en då väckt motion om att i förordningen om kommunalstyrelse

på landet uttryckligen skulle utsägas, att behandlingen av alla ärenden eller

verkställande av de val, som enligt särskilda förordningar ålåge kommunalstämman,

skulle behandlas av kommunalfullmäktige, där sådana voro införda. I sitt

utlåtande n:r 16 anförde nämligen konstitutionsutskottet, att kommunalstämmas

rätt bland annat i fråga om nämndemansval icke kunde utövas av kommunalfullmäktige.

Såsom redan nämnts, kunna flera socknar vara förenade till gemensam valkrets

för utseende av nämndemän. Därest inom en dylik valkrets en av socknarna

hava kommunalfullmäktige, under det den eller de andra fortfarande utöva

sin beslutanderätt å kommunalstämma, skulle ett överflyttande på fullmäktige av

kommunalstämmans rätt beträffande nämndemansval medföra den egendomliga

konsekvensen, att en del av väljarna vid valet komme att utgöras av kommunalfullmäktige,

under det att andra delen komme att utgöras av direkt å kommunalstämma

röstande. Att ett dylikt förhållande ej kan vara överensstämmande

med de av ålder gällande bestämmelserna om lika rösträtt vid nämndemansval är

uppenbart.

En lagändring i av motionären föreslagen riktning synes redan av denna

anledning icke kunna tillstyrkas.»

Uti motionen n:r 258 hemställdes, att riksdagen ville besluta, att i

§ 52 andra stycket av lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet efter ordet kommunalstämmor måtte insättas

orden: »eller kommunalfullmäktige, där sådana finnas», och att i slutet av

stycket skulle göras ett tillägg, vari sades, att berörda val vare lika gilt

antingen det skett å kommunalstämma eller av kommunalfullmäktige.

Motionären framhöll, hurusom vid senast förrättade val av ombud

att för de väghållningsskyldige närvara vid distriktets vägstäminor, det visat

sig, att dessa val i stor utsträckning skett i strid med vad som före
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

skreves i § 52 andra stycket i lag angående väghållningsbesvärets utgörande

på landet, i det att valen förrättats å kommunalfullmäktiges sammanträden

och icke å kommunalstämma.

Det kunde eldigt motionärens mening vara tvivelaktigt, huruvida

kommunalfullmäktige i detta fall kunde representera hela kommunens vägfyrktal.

Nödigt syntes därför vara, att i sagda lag, gjordes sådant tilllägg,

att allt missförstånd undanröjdes, och att valet finge samma giltighet

frånsett vilken av de beslutande myndigheterna som förrättat detsamma.

Jordbruksutskottet, till vilket denna fråga hänvisades, framhöll i sitt

utlåtande n:r 14, att enligt vad utskottet inhämtat bland annat frågan om

kompetensfördelningen mellan kommunalstämma och kommunalfullmäktige

för närvarande vore under utredning av de av chefen för civildepartementet

jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade sakkunniga för utredning

och avgivande av förslag rörande vissa spörsmål å kommunalförvaltningens

område. Under hänvisning till sålunda pågående utredning

hemställde utskottet, att förevarande motion ej måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Till sist torde böra erinras om en i riksdagen väckt fråga, som

visserligen icke upptagits på grund av förefintlig otydlighet i saken vidkommande

föreskrifter, men som åsyftat ändring i gränsen mellan kommunalstämmas

och kommunalfullmäktiges verksamhetsområden.

Uti likalydande motioner, n:r 61 i första kammaren och n:r 226 i

andra kammaren, föreslogo år 1919 herr Carl Gustaf Ekman m. fl. samt

herr Moberger m. fl. på uppdrag av riksdagens nykterhetsgrupp vissa

ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen, avseende, att frågan, huruvida

inom en kommun tillstånd till detaljhandel med rusdrycker måtte

meddelas, skulle i princip avgöras genom omröstning å kommunalstämma

eller allmän rådstuga eller, i Stockholm, av stadens kommunalt röstberättigade

invånare. Motionärernas förslag innebar vidare, att, därest vid sådan

omröstning majoriteten av de röstande avstyrkte, att tillstånd till sådan

detaljhandel meddelades, frågan skulle förfalla, men att vid motsatt utgång

av omröstningen utlåtanden skulle inhämtas av kommunalnämnd och

kommunalfullmäktige eller magistrat och stadsfullmäktige eller, i Stockholm,

av endast stadsfullmäktige, ävensom att, där stadsfullmäktige eller

kommunalfullmäktige avstyrkt samtliga inkomna ansökningar om rätt till

detaljhandel med rusdrycker, tillstånd icke måtte meddelas. Konungens

befallningshavandes befogenhet enligt 22 § i rysdrycksförsäljningsförordningen

att medgiva tillfälliga rättigheter skulle upphöra enligt det föreliggande

förslaget, vilket slutligen avsåge, att på Kungl. Maj:t skulle an
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

komma att meddela närmare bestämmelser angående det ifrågasatta omröstningsförfarandet.

Till stöd för förslaget anförde motionärerna bland annat följande:

»Oavsett olika principiella uppfattningar i nykterhetsfrågan torde det få

anses vara ett allmänt intresse, att beslut rörande upplåtelse eller icke av rättigheter

till detaljhandel med rusdrycker skall grunda sig på en verklig folkmening

inom kommunen. Med nu gällande här ovan relaterade anordningar komma emellertid

dylika beslut ofta nog att bliva beroende på tillfälliga och denna fråga

ovidkommande omständigheter, såsom exempelvis politiska partiers styrkeförhållanden

vid valtillfällena, manipulationer via det proportionella valsystemets tillämpning,

organisatoriska åtgärder o. s. v. Genom ett skickligt utnyttjande av

valmaskineriet kunna på dylikt sätt den ena gången motståndarna till rusdrycksförsäljningen

och en annan gång dess anhängare förskaffa sig en majoritet inom

representationen, som ej motsvaras av den verkliga meningen inom valmanskåren.

Detta kan ej anses vara till gagn vare sig för det allmänna nykterhetstillståndet

eller för de kommunala ärendenas rationella behandling.»

Bevillningsutskottet hemställde med anledning av dessa motioner i

er o

sitt utlåtande n:r 16, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj.-t ville föranstalta om utredning av frågan, i vilken

utsträckning den kommunerna författningsenligt tillkommande medverkan

vid avgörandet av ärenden, som röra handeln med rusdrycker, må kunna

utövas genom omröstning bland vederbörande kommuns i dess allmänna

angelägenheter röstbei’ättigade medlemmar eller eljest i annan ordning än

genom de i kommunalförfattningarna omförmälda kommunala myndigheter

eller representativa organ, ävensom för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kunde föranleda.

Utskottet anförde i huvudsak följande:

»Till en början vill utskottet såsom en egendomlighet i det föreliggande

förslaget framhålla bestämmelsen om, att kommunalfullmäktige eller stadsfullmäktige

skola kunna förhindra upplåtande av rättighet till detaljhandel med

rusdrycker, sedan en församling, där alla kommunens röstberättigade medlemmar

äga stämma, i princip beslutat, att sådan rättighet skall medgivas. Efter primärförsamlingens

principiella beslut borde, synes det, endast frågor, som angå de

närmare anordningarna vid rättighets meddelande, kunna ankomma på de kommunala

myndigheternas eller representativa organens handläggning och beslut.

I huvudsak har utskottet emellertid funnit förslaget värt beaktande. För

denna utskottets mening hava emellertid icke varit avgörande de skäl, som motionärerna

anfört. Enligt utskottets mening föreligger nämligen icke anledning att befara

den verkliga folkmeningen inom kommunerna i de frågor, det här gäller, icke

skulle komma till uttryck genom de representativa organens beslut. Erfarenheten

torde tvärtom hava visat, att det nykterhetsintresse, som förefinnes inom kommunerna,

merendels kommer till sin rätt vid de kommunala valen. Men just den

omständigheten, att de nykterhetspolitiska synpunkterna ofta erhålla en utslags
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

givande betydelse vid valen, innebär ur andra synpunkter en olägenhet, som det

vore önskvärt att få avlägsnad. I sådant hänseende vill utskottet framhålla

följande.

Då gränserna mellan olika meningsriktningar i nykterhetsfrågor icke sammanfalla

med de linjer, efter vilka de politiska partierna äro uppdelade, har

följden ofta blivit, att personer, som eljest skulle ansetts bäst kvalificerade till

kommunala förtroendeposter, icke kunnat uppställas som kandidater eller fallit

igenom vid valen, därför att deras uppfattning i nykterhetsfrågor icke sammanfallit

med den, som omfattats av valmännens majoritet. Denna nykterhetsfrågans

behärskande ställning har även kunnat medföra, att viktiga offentliga uppdrag

kommit att anförtros åt personer, vilkas verksamhet i allmänna angelägenheter

övervägande fallit inom nykterhetsorganisationernas område och vilka av sådan

anledning stått mer eller mindre främmande för andra viktiga spörsmål, eller ock

åt sådana, vilkas fientlighet mot nykterhetsfrämjande åtgärder varit deras huvudsakliga

förtjänst. I samband härmed vill utskottet fästa uppmärksamheten vid,

att i den mån på sina håll en strävan förefinnes att vid kommunala val låta

personlig duglighet och lämplighet komma till sin rätt oberoende av politiska

åsikter, en sådan lovvärd strävan motarbetas av det inflytande, som de nykter - hetspolitiska synpunkterna utöva.

I de förhållanden, utskottet nu i korthet berört, synes ligga en anledning

att taga under närmare övervägande den tanke, som framförts genom de föreliggande

motionerna. Om nämligen den enligt gällande rusdrycksförsäljningsförordning

kommun tillkommande befogenheten att avgöra, huruvida rätt till detaljhandel

må inom kommunen medgivas, överflyttas från det representativa organet

till primärförsamlingen, så bör härigenom mycket vara vunnet för frigörandet av

de kommunala valen från de nykterhetspolitiska synpunkternas behärskande inflytande.

Inom utskottet har nu anmärkts, att detta visserligen vore förhållandet,

när avgörandet i berörda fråga utfölle så, att rätt till detaljhandel icke medgåves,

men att i motsatt fall icke mycket vore vunnit, enär åtskilliga andra i

samband med rusdryckshanteringens reglerande stående frågor återstode, vilka

det alltjämt skulle tillkomma vederbörande kommunala representation att handlägga.

I fråga härom hyser utskottet den uppfattningen, att genomförandet av

ett förslag i huvudsaklig överensstämmelse med det av motionärerna framlagda

otvivelaktigt skulle vara av största betydelse i det hänseende, som ovan berörts.

Den inom utskottet framförda anmärkningen bör dock, synes det, föranleda,

att frågan underkastas en ytterligare granskning, därvid även bör undersökas,

huruvida och på vad sätt syftet att göra de kommunala valen oberoende

av nykterhetspolitiska synpunkter må kunna påkalla författningsändringar även

i andra hänseenden än dem, som i förevarande motioner avses. En sådan ytterligare

utredning synes påkallad även med hänsyn därtill, att de författningsändringar,

som här ifrågasättas, innebära en avvikelse från grundtanken i ovannämnda,

enligt 1918 års urtima riksdags beslut i kommunallagarna införda

bestämmelser om utsträckt användning av det representativa systemet och vidgad

befogenhet för de representativa organen. Då emellertid den utredning, som utskottet

sålunda anser önskvärd, icke kan så begränsas, att den lämpligen bör

verkställas genom utskottets försorg, har utskottet ansett sig böra ifrågasätta, att

riksdagen hos Kungl. Maj:t gör framställning om dess utförande.»

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Bevillningsutskottets hemställan bifölls av andra kammaren, men avslogs

av den första, vadan sålunda frågan förföll.

Vid 1920 års riksdag återkommo motionärerna med framställning i

ämnet men upptogo därvid det förslag till riksdagsskrivelse, som framförts

av 1919 års bevillningsutskott.

Utskottet hemställde i sitt utlåtande n:r 23 om bifall till motionerna

i fråga, och riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

De sak- Vid behandlingen av föreliggande spörsmål riktas helt naturligt

Gränsen mel uPPmärksamheten på det förhållandet, att beträffande gränsen mellan ålitan

stämmas män na rådstugans och stadsfullmäktiges befogenhet klagomål över förefint°Cjh

full™J°~ lig otydlighet icke avhörts, ehuru fullmäktigsystemet i städerna nästan

* Egenhet'' undantagslöst sedan lång tid tillbaka varit genomfört och de stadganden,

Jämförelse som reglera allmänna rådstugans och stadsfullmäktiges befogenhet, följakt’^Sen

i vidsträckt omfattning prövats av erfarenheten.

stämmelser Nära till hands ligger för den skull det antagandet, att förordnin
för

stad. gen om kommunalstyrelse i stad innehåller tydligare bestämmelser i berörda

hänseende än förordningen om kommunalstyrelse på landet i vad

angår kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges befogenhet. Att detta

kan sägas vara fallet, framgår av en jämförelse mellan de båda förordningarnas

bestämmelser. Den generella bestämmelsen för stad, § 7, är

visserligen i huvudsak likformig med motsvarande lagrum — förut omförmäl

da § 27 — i förordningen för landet. Enligt bägge förordningarna

är det nämligen beslutanderätten i »kommunala angelägenheter», som uppdrages

åt fullmäktige. Men under det att sagda begränsning av beslutanderätten

torde vara för stads vidkommande motiverad av magistratens

befogenhet att i vissa fall för staden besluta, finnes beträffande landskommun

knappast något motsvarande skäl för begränsningen. Och förutom

det att i sagda lagrum för stad icke såsom i § 27 av förordningen om

kommunalstyrelse på landet är inskjuten satsen »med de villkor och undantag

här nedan sägs», har i § 8 av förordningen för stad åt omfattningen

av stadsfullmäktiges befogenhet givits ett uttryck, som icke har sin

motsvarighet i den förra förordningen. Sedan i första stycket av berörda

§ 8 stadgats, att stadens samtliga röstberättigade invånare utöva »kommunens

beslutanderätt» vid allmän rådstuga, meddelas nämligen i andra stycket

föreskrift, att i stad, där stadsfullmäktige äro tillsatta, »allmänna rådstugans

befattning inskränkes» till val av stadsfullmäktige och behandling

av fråga om upphävande av beslut om stadsfullmäktigeinstitutionens införande,

när denna institution icke är obligatorisk. Utan tvivel har härigenom

stadsfullmäktiges beslutanderätt fastslagits på ett kraftigare och

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

mera positivt sätt, än som kan sägas vara händelsen beträffande kommunalfullmäktiges

beslutanderätt.

Att stadsfullmäktige skola utöva beslutanderätten även i fall, då

kommunen enligt särskild författning har att behandla ärende, som icke

direkt ligger inom ramen för kommunalförordningarna, torde man för övrigt

indirekt kunna sluta även av sista stycket av omförmälda § 8, vilket

lyder: »Om val av landstingsmän och nämndemän är särskilt stadgat».

Då endast dessa i särskild författning omförmälda ärenden omnämnas såsom

undantagna de i lagrummet givna reglerna om utövande av kommunens

beslutanderätt, finnes anledning antaga, att lagstiftaren avsett, att

dessa regler däremot skola vara tillämpliga i fråga om andra enligt dylik författning

på stadssamhälles beslut beroende ärenden. Icke heller till denna

bestämmelse finnes numera motsvarighet i förordningen om kommunalstyrelse

på landet. I § 17 har visserligen funnits stadgandet: »Om kommunalstämma

för val av landstingsmän ävensom om val av nämndemän är särskilt

stadgat». Men då stadgandet genom år 1913 vidtagna ändringar i

förordningen kom att omedelbart ansluta sig till bestämmelser, som uteslutande

angå tiden för kommunalstämmas hållande, har man vid läsningen

av detsamma knappast, på sätt första lagutskottet vid 1920 års

riksdag synes hava velat göra gällande, kunnat uppfatta detsamma såsom

en erinran, att dessa val skulle förrättas av kommunalstämman, och följaktligen

icke heller därav kunnat draga någon slutsats analog med den,

vilken beträffande stad härletts ur bestämmelsen i § 8. Detta var uppenbarligen

även konstitutionsutskottets åsikt, då utskottet vid 1919 års riksdag

anmärkte, att förordningen om kommunalstyrelse på landet bland

annat så till vida vore ofullständig, att val varken av nämndemän eller

av landstingsmän enligt förordningens ordalydelse vore undantagna från

kommunalfullmäktiges beslutanderätt — jfr sid. 79 —.

I överensstämmelse härmed blev stadgandet i vad angick val av

landstingsmän — jämte den i samma stycke förekommande hänvisningen

till § 29 i fråga om kommunalstämma för val av kommunalfullmäktige

— uteslutet i sammanhang med år 1920 beslutad ändring, varigenom

kommunalstämmans befattning med dessa val överflyttades till valnämnden.

Även om bestämmelserna för stad alltså äro tydligare än bestämmelserna

för landskommunerna, lärer emellertid frånvaron av varje tvekan

vid tillämpningen av de förra huvudsakligen vara beroende på andra

skäl. Ett av dessa är, att de ärenden, rörande vilka ovisshet uppkommit,

oftast angå endast landskommunerna, icke städerna. Men framför allt är

orsaken att söka i den omständigheten, att efter tillkomsten av 1862 års

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

kommunalförordningar utfärdade författningar, vilka meddela föreskrifter

angående ärenden, som bero på kommunernas prövning, i allmänhet för

städernas del nämna stadsfullmäktige såsom behöriga att i dessa ärenden

besluta, men för landskommunernas del angiva endast kommunalstämma

såsom den beslutande församlingen. Denna brist på likformighet har åter

givetvis löranletts därav, att alltsedan kommunalförordningarnas tillkomst

fullmäktige i regel funnits i städerna, under det att motsatsen varit fallet

i landskommunerna.

sfämmeher- Otydligheten och bristerna i de bestämmelser, som avse att upp
näs

brister draga gränsen mellan kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges be*

seendenV~ fo"eilhet> göra äg, såsom i 1919 års riksdagsskrivelse anmärkts, kännbara

beträffande ett flertal ärenden.

Den generella bestämmelsen, att det är kommunens beslutanderätt i

kommunala angelägenheter, som utövas av kommunalfullmäktige, där sådana

finnas, måste, sammanställd med de uppräknade undantagen i § 35,

betecknas såsom på samma gång för trång och för vid.

bestämmelse För tr&n9 ,är den i så måtto, att bestämmelsens formulering giver

för trång. stöd för den meningen, att endast ärenden, varom kommunalförordningen

handlar, kunna med stöd av bestämmelsen avgöras av fullmäktige. Tv

med visst fog kan sägas, att endast dessa ärenden äro kommunala angelägenheter.

Orsaken till det inskränkande uttryckets upptagande år 1918

i förordningen för landet finnes icke angiven vare sig i den avlåtna propositionen

eller i det till grund för densamma lagda kommittébetänkandet

eller i sammanhang med vederbörande utskottsutlåtande. Sannolikt

har därmed icke asyftats annat än att i redaktionellt hänseende vinna

överensstämmelse med stadgandet för stad. Men om redan läsningen av

§ 27 i och för sig berättigar till den slutsatsen, att uttrycket avser att

inskränka den kommunens beslutanderätt, som eljest utövas av kommunalstämman,

synes lagrummet, jämfört med §§ 6 och 7 i samma förordning,

giva ytterligare stöd för en dylik slutsats. Ty sedan i § 6 under

avdelningen »allmänna stadgandem föreskrivits, att »kommunens beslutanderätt

utövas, på sätt nedan sägs, i kommunalstämma eller genom kommunalfullmäktige»,

angivas i påföljande § 7 under avdelningen »om kommunalstämman»

såsom föremål för kommunalstämmans behandling dels alla

de ärenden, som enligt särskilda författningar vid tiden för förordningens

tillkomst voro hänvisade till sockenstämmans handläggning, och dels°»de

övriga angelägenheter, vilka kommunen såsom sådan äger att vårda».

Då härefter under avdelningen »Om kommunalfullmäktige» fullmäktiges

befogenhet säges omfatta kommunens beslutanderätt i kommunala angelägenheter,

lärer den uppfattningen vara motiverad, att man på så sätt

opaginerad Kontrollera mot PDF

8!)

velat för fullmäktiges behörighetsområde uppdraga eu annan allmän gräns

än för stämmans, varigenom inom det förra skulle falla endast de ärenden,

vilkas vårdande enligt § 7 ankommer på kommunen »såsom sådan».

När det enligt olika författningar efter år 1862 överlämnats till

kommunalstämma eller till landskommun att i ett eller annat hänseende

besluta, skulle det för den skull enligt denna uppfattning i varje särskilt

fall vara nödvändigt att med ledning av § 1 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet — vilket lagrum angiver omfattningen av den kommunala

självstyrelsen i landskommunerna — pröva, huruvida det ärende,

varom är fråga, är en angelägenhet av kommunal natur. Befinnes detta

vara händelsen, tillkommer beslutanderätten kommunalfullmäktige. I motsatt

fall tillkommer den stämman, såvida icke respektive författningar annorlunda

föreskriva. Men då ett ärendes natur i berörda hänseende ofta

endast med svårighet låter sig bestämma, blir en sådan prövning förenad

med stora vanskligheter för de kommunala myndigheterna. Och någon

rimlig anledning till en uppdelning efter dylik grund av ärendena lärer

icke förefinnas.

Mot den sålunda framförda uppfattningen göres å andra sidan gällande,

att varje ärende, i den mån detsamma överlämnats till behandling

av kommunal myndighet, alltid är att anse såsom en kommunal angelägenhet

och för den skull bör handläggas av kommunalfullmäktige, därest

icke motsatsen direkt föreskrivits eller på grund av sakens natur självfallet

måste antagas vara förutsatt.

Enahanda uppfattningar kunna givetvis framföras beträffande den

beslutanderätt, som enligt reglementen och andra stadganden av offentlig

eller privat natur emellanåt överlämnats till kommunalstämma, utan att

därvid förutsatts tillvaron av eller talats om kommunalfullmäktige.

De båda meningarna hava kommit till synes vid behandlingen av

två mål, som varit föremål för regeringsrättens prövning. Det ena fallet,

som finnes refererat i Regeringsrättens årsbok år 1915, sid. 199, gällde,

huruvida i kommun med fullmäktige yttrande över ansökan, varom i

förordningen den 1 juni 1905 angående försäljning av vin och öl sägs,

skulle inhämtas av fullmäktige eller av stämman. Regeringsrättens utslag,

som fastställde länsstyrelsens och var enhälligt, innebar, att kommunalstämman,

ej fullmäktige, hade att avgiva dylikt yttrande. Regeringsrådet

Thulin anförde till närmare utveckling av sin mening:

»Då i § 27 av förordningen om kommunalstyrelse på landet stadgas, att

kommunen åt fullmäktige äger att överlåta att med kommunalstämmans rätt

handlägga och avgöra de till stämmans behandling hörande ärenden, med de undantag,

som bl. a. i 35 § upptagits, avses närmast de ärenden, som enligt ifråga
12—210114
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

varande förordning ankomma på kommunalstämma. Där i särskild författning

stadgats, att visst ärende ankommer på kommunalstämma, får det i varje särskilt

fall bedömas, om det kan kava varit avsett, att kommunalstämmans befogenhet

överlåtits på kommunalfullmäktige eller icke. I senare tid synes man hava sökt

i författningarna lämna uttryckliga föreskrifter därom, se t. ex. lagen om allmän

pensionsförsäkring den 30 juni 1913, § 19, jämförd med § 23. Huruvida iförordningen

angående försäljning av vin och öl avsetts, att kommunalstämmans rätt skulle

hava överlåtits på kommunalfullmäktige, kan vara tveksamt, men har jag vid

jämförelsen med särskilt 13 § i förordningen angående försäljning av brännvin

stannat vid den uppfattningen, att sådan överlåtelse ej varit åsyftad.»

Från regeringsrådet Thulins uppfattning, att stadgandet i förordningen

om kommunalstyrelse på landet har avseende närmast på de ärenden,

som enligt sagda förordning ankommer på kommunalstämma, avviker

i viss mån den mening, som kommit till uttryck i ett samma år av socialstyrelsen

gjort uttalande rörande en annan på regeringsrättens prövning

då beroende fråga, som närmast berörde spörsmålet, huruvida understödjande

av en sjukkasseförening vore att hänföra till kommunens gemensamma

angelägenheter. I det till regeringsrätten av socialstyrelsen avgivna

utlåtandet, som finnes anfört i nyssnämnda årgång av Regeringsrättens

årsbok, sid. 47, heter det bland annat:

»Det generella stadgandet angående omfattningen av den kommunala självförvaltningen

återfunnes i § 1 av förordningen om kommunalstyrelse på landet

och motsvarande författning rörande stad, enligt vilka paragrafer vederbörande

kommun ägde att under given förutsättning vårda sina gemensamma ordningsoch

hushållningsangelägenheter. Efter tillkomsten av dessa författningar hade i

olika specialförfattningar lämnats anvisningar om vad i det särskilda fallet finge

anses kunna och böra hänföras till dylika gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter.

Sålunda hade i fråga om kommunernas uppgifter med avseende

ä fattigvården meddelats föreskrift i 9 § av förordningen angående fattigvården,

genom vilket stadgande till kommunerna riktats en allmän och direkt uppmaning

att vidtaga tjänliga åtgärder för förebyggande av framtida fattigvårdsbehov.

Av detta stadgande framginge tydligt, att understödjande av sjukkassor vore en uppgift,

som varje kommun icke blott kunde, utan borde påtaga sig, ty sjukkasseverksamhetens

stora betydelse för förebyggande av framtida fattigvårdsbehov syntes

icke kunna betvivlas.»

Regeringsrättens utslag i förevarande fråga innehåller intet uttalande

rörande socialstyrelsens ovan anförda lagtolkning.

Den generella Vare sig den ena eller den andra av ovan omförmälda uppfattnin
hestammeisen

gar j-a„es fgr god, är förordningens huvudbestämmelse för vid i det avseendet,

att, såsom av konstitutionsutskottet anmärktes vid 1919 års lagtima

riksdag, från bestämmelsen icke gjorts undantag för kommunala angelägenheter,

vid vilkas avgörande annat stadgande om rösträtt och röstgrund

skall tillämpas än det, som gäller vid val av fullmäktige. Såväl

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

kommunalförordningen som andra författningar innehålla nämligen föreskrifter

om ärenden, i vilkas behandling dels icke alla enligt de allmänna

bestämmelserna kommunalt röstberättigade och dels andra än sålunda röstberättigade

få deltaga med iakttagande antingen av bestämmelsen, att varje

röstberättigad har eu röst, eller av bestämmelse om annan röstgrund. Då

de efter allmän och lika rösträtt utsedda kommunalfullmäktige givetvis

icke böra i dylika fall utöva beslutanderätten, men vid förordningens uppräkning

av undantag från den allmänna regeln dessa fall icke omnämnas,

är det uppenbart, att uppräkningen är ofullständig. Av sådan art äro

ärenden angående endast i mantal satt jord, i vilka enligt förordningens

§ 10 inom. 2 icke andra äga deltaga än de, som äga sådan jord, samt

dylika eller likartade ärenden. Enahanda skulle förhållandet vara med

ärenden, varom talas i § 11 mom. 2, som föreskriver, att, där för deltagande

i sådana besvär, som åligga alla, vilka inom kommunen erlägga

kommunalutskylder, annan grund än den för utgörande av dessa utskylder

i allmänhet gällande finnes särskilt stadgad, röstvärdet vid beslut i

dvlikt ärende skall beräknas efter den särskilt bestämda grunden. Då

stado-anden av denna art numera icke finnas, torde emellertid bestämmel
Ö
sen

vara överflödig och böra utgå.

Ett närliggande fåll är nämndemansval, som på grund därav, att

enligt rättegångsbalkens föreskrifter endast en del av kommun eller område

större än kommun emellanåt har att däri deltaga, måste antagas under

alla förhållanden vara förbehållna stämmorna, men som på landet

— jfr ovan sid. 87 och nedan sid. 97 — icke äro genom kommunalförordningen

på ett tydligt sätt angivna såsom undantagna kommunalfullmäktiges

behandling, såvida icke åt uttrycket »kommunala angelägenheter»

måste givas den mera begränsade omfattning, varom ovan förmälts.

Därjämte är i några fall formuleringen av de i särskilda författnin- vissa andra

gar intagna stadganden, enligt vilka kommun har att med visst ärende

taga befattning, icke fullt tydlig. Så är, efter vad den nedan verkställda digheter.

undersökningen utvisar, händelsen med bestämmelsen, att valnämnd skall

utses i den ordning, som om nämndemansval är stadgad, med föreskriften

i vattenlagen, att vattenrättsnämndeman skall utses på sätt, som om utseende

av ledamot i ägodelningsrätt finnes stadgat, och med lagens

om allmän pensionsförsäkring bestämmelse om kommuns uppdelning i

pensionsdistrikt och sammanslagning av kommuner till ett pensionsdistrikt.

Och slutligen omfattar kommunalförordningens undantagsbestämmelse

icke frågor om upphävande av beslut om de kommunala angelägen
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Principer

i fråga om

gränsregleringen.

heternas överlämnande till kommunalfullmäktige (§ 27) samt om bestämmande

av antalet fullmäktige (§ 28), ehuru det torde ligga i sakens natur,

att dessa frågor skola behandlas av stämman. Att den förra frågan icke

blivit omnämnd kan synas så mycket mera anmärkningsvärt, som i förordningen

om kommunalstyrelse i stad bestämmelse i motsvarande hänseende

finnes beträffande stadsfullmäktige, och — jämte stadgandet, varigenom

själva stadsfullmäktigvalet förbehålles allmänna rådstugan, — utgör

denna förordnings enda undantagsbestämmelse från den allmänna regeln.

Att den andra frågan icke blivit omnämnd bland undantagen i

någondera av de båda förordningarna, har måhända ansetts motiverat därav,

att densamma enligt lagbudens formulering skall avgöras av kommunens

vid kommunalstämma (stadens vid allmän rådstuga) röstberättigade

invånare och sålunda icke på eljest vanligt sätt angivas vara beroende på

beslut av kommunen (staden).

Sedan enligt 1920 års förut omförmälda lagändring landstingsmannavalen

hädanefter skola på landet förrättas inför valnämnden, föreligger

däremot numera icke den av 1919 års konstitutionsutskott anmärkta

oegentligheten, att dessa val icke genom uttrycklig bestämmelse undantag^

från kommunalfullmäktiges beslutanderätt.

Behovet att genom kompletterande bestämmelser råda bot mot den

osäkerhet, som sålunda förefinnes beträffande stämmas och fullmäktiges befogenhet,

blir tydligen allt mera trängande, i samma mån som fullmäktigsystemet

vinner allmännare tillämpning i landskommunerna. Vid eu

dylik gränsreglering bör man i första hand låta sig ledas av den med

1918 års kommunallagsreform erkända uppfattningen, att en representativ

församling i allmänhet är bättre skickad att fatta beslut till det allmännas

bästa än en primärförsamling, och följaktligen tillse, att i kommuner med

fullmäktige så få ärenden som möjligt förbehållas stämman, detta så

mycket hellre som just i sådana kommuner stämman på grund av det

fåtal kommunala ärenden den har att avgöra i allt mindre grad torde

tillvinna sig kommunmedlemmarnas intresse, blir fåtaligt besökt och sålunda

icke kommer att utgöra ett verkligt uttryck för kommunmedlemmarnas

uppfattning och vilja. Även önskvärdheten att så långt sig göra

låter i fråga om befogenheten likställa kommunalfullmäktige med stadsfullmäktige

utgör ett vägande skäl för att vid utstakande av gränserna

mellan stämmas och fullmäktiges kompetensområden tillämpa den sålunda

förordade principen.

Vissa undantag från denna princip måste dock göras. Till ärenden,

beträffande vilka kommunalfullmäktige icke böra eller rimligen icke kunna

utöva beslutanderätten, måste tydligen hänföras sådana här ovan omför
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

inrida, för vilkas avgörande röstgrunden är en annan än den, som gäller

kommunal rösträtt i allmänhet, och efter vilken kommunalfullmäktige utses.

I fråga om dessa ärenden måste beslutanderätten utövas av stämman.

Från fullmäktiges befogenhet torde därjämte böra undantagas sådana ärenden,

som avgöras genom beslut av flera kommuner gemensamt, eller där

del av kommun har att besluta ensam eller samman med annan kommundel.

Vidare lära de sakkunniga icke hava anledning föreslå ändring

beträffande beslutanderättens utövande i de fall, där lagstiftaren med angiven

motivering direkt uttalat, att ärende skall avgöras å kommunalstämma

och icke av fullmäktige, detta dock endast för så vitt icke ändrade

förhållanden inträtt, som otvetydigt motivera en lagändring. Till sist

torde böra tillses, att likartade eller varandra närstående ärenden komma

att avgöras av samma beslutande församling — stämma eller fullmäktige —.

För att dessa principer skola vid uppgörande av förslag till regie- Av de säkrande

bestämmelser komma i tillämpning, är det nödvändigt att kunna uppgjord

överblicka de fall, då enligt andra författningar än kommunalförordnin-/ör£ecA:mji0.

garna det ankommer på landskommun att ärende handlägga. Fn förteckning,

upptagande bland annat i allt väsentligt dessa fall, har för den skull

uppgjorts och tinnes såsom bilaga fogad vid detta betänkande. I förteckningen

hava icke upptagits ärenden, som överlämnats till kommunerna

enligt de s. k. kristidsförordningarna, eftersom dessa, även i den mån de

ännu gälla, äro av tillfällig natur. I densamma hava däremot på grunder,

för vilka i det följande redogöres, omnämnts författningar, enligt

vilka kommunalstämmans ordförande tillerkänts viss befogenhet eller ålagts

viss skyldighet. Om en eller annan bestämmelse, soin för fullständighetens

skull måhända bort hava plats i förteckningen, icke däri återfinnes,

är bestämmelsen av underordnad betydelse eller i allt fall icke av sådan

art, att med avseende å densamma kan ifrågakomma undantag från den

allmänna regeln, att kommunalfullmäktige skola utöva kommunens beslutanderätt,

såvida icke fråga är om ärende, för vars avgörande särskild röstgrund

är stadgad.

Vid övervägande härefter av spörsmålet om den form för de an- Sättet för

märkta bristernas avhjälpande, som bör anlitas, kan den utvägen synas avhjälpande

ligga nära, att förordningen om kommunalstyrelse på landet i förevarande genom tiga

hänseende göres likformig med förordningen om kommunalstyrelse i stad, a9meeiSer!~

vilken senare förordning, enligt vad av den förut lämnade redogörelsen

framgår, icke givit anledning till osäkerhet beträffande gränsen mellan

allmänna rådstugans och stadsfullmäktiges befogenhet. Aven om ett omarbetande

av bestämmelserna i sådant syfte skulle helt hava avhjälpt de

överklagade bristerna, har denna utväg dock icke lämpligen kunnat av de

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

sakkunniga anlitas, då den i ämnet verkställda utredningen icke, såsom i

riksdagsskrivelsen förutsatts, kommit till utförande i sammanhang med en

fullständig revision av kommunalförfattningarna. Ty en omredigering av

förordningen om kommunalstyrelse på landet för vinnande av överensstämmelse

i speciellt förevarande hänseende med förordningen för stad

skulle beröra själva uppställningen av författningarna och bör för den

skull icke tagas under slutligt övervägande annat än samtidigt med den

i utsikt ställda revisionen.

De sakkunniga vilja icke underlåta att i detta sammanhang understryka

behovet av en dylik fullständig omarbetning av kommunalförfattningarna,

vilket behov icke blott vid behandlingen av föreliggande spörsmål,

utan också under de sakkunnigas arbete i övrigt framträtt i en mångfald

av författningarnas detaljer. I anledning av de sakkunnigas utredningar

redan genomförda och nu ifrågasatta ändringar i särskilda delar av

förordningen om kommunalstyrelse på landet beröra flertalet av förordningens

lagrum. Ett fortsatt partiellt avhjälpande av bristerna och en därefter

följande allmän revision måste medföra ett avsevärt dubbelarbete, som

knappast är påkallat, sedan de mest trängande kraven genom lagändringar

blivit tillgodosedda. Dessutom riskeras ytterligare genom ett dylikt arbetssätt

samstämmigheten mellan såväl de olika författningarna som vardera

författningens olika delar. Ett ytterligare vägande skäl för den allmänna

revisionens omedelbara företagande är, att i annat fall såväl förordningen

om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd som förordningen om landsting

komme att erhålla ny form och delvis nytt innehåll, innan åtgärder i

liknande syfte blivit vidtagna beträffande förordningarna om kommunalstyrelse

på landet och om kommunalstyrelse i stad. Inom ecklesiastikdepartementet

år 1918 tillkallade sakkunniga för utredning av frågan om

införande i den kyrkliga kommunen av representativt system hava nämligen

under arbete förslag till fullständig revision av kyrkostämmoförordningen,

vilket förslag enligt inhämtade upplysningar lärer komma att avlämnas

under loppet av innevarande år. Och under år 1920 har det

uppdragits åt kommunalförfattningssakkunniga att verkställa utredning

och avgiva förslag angående revision av landstingsförordningen, vilken

utredning förutsattes bliva färdig så tidigt, att proposition i ämnet kan

föreläggas 1922 års riksdag. Men det synes knappast vara med nödig

planmässighet i lagstiftningsarbete förenligt, att de för den borgerliga

primärkommunen gällande förordningarna, till vilka förordningarna för den

kyrkliga kommunen och länskommunen hittills anslutit sig, under någon

längre tid bibehållas oförändrade i en del hänseenden, som genom revisionen

av de senare underkastats mer eller mindre genomgripande förändringar.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Då de sakkunniga alltså ansett sig hänvisade till annan form för

de behövliga lagändringarna, hava olika möjligheter varit under övervägande.

Jämte de stadganden, som äro nödvändiga att införa i själva

kommunalförordningen för att förtydliga och komplettera denna, kunna

antingen övriga författningars specialbestämmelser var för sig på likartat

sätt behandlas eller i kommunalförordningen intagas ett generellt stadgande,

som angiver regeln för tillämpningen av dessa bestämmelser, eller

ock denna regel upptagas i särskild lag. I de bägge senare fallen skulle

tillägg och ändringar i andra författningar än kommunalförordningarna

erfordras endast för den händelse, att vid den verkställda granskningen

undantag från regeln funnes påkallad.

I valet mellan dessa alternativ hava de sakkunniga stannat vid

det, varigenom den allmänna regeln såväl i ena som i andra hänseendet

kommer till uttryck i kommunalförordningen. Visserligen kan mot detsamma

anmärkas, att härmed i kommunallagarna införas bestämmelser,

som reglera behandlingen även av angelägenheter, som strängt taget icke

kunna rubriceras såsom kommunala. Men å andra sidan torde det vara

allenast till fördel, att ett så viktigt spörsmål som det angående gränserna

mellan stämmas och fullmäktiges befogenhet uttömmande avhandlas

i förordningen om kommunalstyrelse. Då ett ärende, som avgöres av kommunens

beslutande organ, med visst fog kan, oavsett om det ej direkt

angår kommunalförvaltning eller kommunalpolitik, betraktas såsom kommunalt

— jfr ovan sid. 89 —, synes ett sådant tillvägagångssätt även formellt

vara försvarligt, helst ett allmänt omnämnande av ärenden, som det

enligt särskilda författningar tillkommer kommunen att omhänderhava,

redan nu finnes i det förut omförmälda stadgandet (§7) om kommunalstämmas

befogenhet. En i särskild lag utfärdad bestämmelse av den natur,

som här avses, torde av de kommunala myndigheterna och kommunalmannen

lättare förbises än en bestämmelse, som ingår i den allmänna

förordning, som reglerar den kommunala självstyrelsen. Och det förstnämnda

av de tre alternativen skulle nödvändiggöra en massändring av

lagar och förordningar, som i och för sig är mindre önskvärd samt

dessutom är förbunden med risken, att ett eller annat fall genom förbiseende

icke bleve beaktat.

I överensstämmelse med,den uppfattning, till vilken de sakkunniga

sålunda anslutit sig, och sotn innebär, att kommunalförordningen bör reglera

gränsen mellan stämmans och fullmäktiges befogenhet även i fråga

om ärenden, som icke äro kommunala angelägenheter i trängre bemärkelse,

hava de sakkunniga föreslagit följande:

Föreslagna

ändringar i

förordn ngen

om kommunalstyrelse

på landet.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Orden »kommunala angelägenheter» utgå ur § 27 av nämnda förordning.

Förordningens § 35 uppdelas i två moment, av vilka det första

med i övrigt samma lydelse som nuvarande § 35 kompletteras med ett

angivande av de i kommunalförordningen omförmälda ärenden, vilka jämte

förut i lagrummet uppräknade böra undandragas kommunalfullmäktiges

beslutanderätt, samt det andra momentet innehåller det generella stadgande,

som är avsett att klarlägga behandlingen av ävenden, som omförmälas

i andra författningar eller enligt föreskrift av enskilda personer eller

sammanslutningar skola behandlas å kommunalstämma eller av kommunens

beslutande myndighet.

Då de sakkunniga på skäl, som förut andragits, föreslå, att § 11

mom. 2 såsom överflödigt skall utgå, har enligt förslaget uppräkningen

i första momentet av berörda § 35 fullständigats med hänvisningar allenast

till § 10 mom. 2 samt §§27 och 28. Emedan momentet börjar

med ett stadgande, som erinrar därom, att val av kommunalfullmäktige

skola förrättas inför valnämnden, har det för fullständighetens skull dessutom

ansetts lämpligt att i sammanhang därmed omnämna, att jämväl

befattningen med den kommunala röstlängden tillkommer valnämnden.

Genom andra momentet fastslås, att ärende, varom i annan förordning

eller annorledes stadgas, och för vars avgörande gäller annan grund

för rösträtten än den i kommunala angelägenheter i allmänhet gällande,

alltid skall företagas å stämma, men att däremot alla andra i särskild

författning omförmälda ärenden skola, om icke uttryckligt undantag i

densamma göres, behandlas av fullmäktige, där sådana finnas.

Förslag till De sakkunniga hava härefter att undersöka, i vad mån de särskilda

författningsbestämmelser, enligt vilka ärende ankommer på kommuns elfattningar.

ler kommunalstämmas avgörande, böra i anslutning till den föreslagna

allmänna bestämmelsen i § 35 kompletteras i syfte att förhindra ärendets

behandling av kommunalfullmäktige, eller huruvida dessa bestämmelser i

ett eller annat hänseende behöva förtydligas.

Ärenden,angå- Härvid är till en början påtagligt, att i den ovan omförmälda för
CniaeJärskifd1

teckningen upptagna ärenden, för vilka stadgas annan röstgrund än den

riistgrund. vid kommunala avgöranden i allmänhet gällande, redan enligt den allmänna

bestämmelsens formulering äro undantagna kommunalfullmäktiges beslutanderätt.

Detta är sålunda fallet med alla ärenden, som angå endast i mantal

satt jord, samt i anledning härav eller på grund av annan föreskrift

val av gode män vid lantmäteriförrättning enligt 19 § skiftesstadgan, val av

sockenfullmäktige för utseende av ledamöter i ägodelningsrätt enligt 117 § i

skiftesstadgan, val av ledamöter i skogsvårdskommittéer, ärenden angående

socken- och häradsallmänning^ samt val av ombud vid vägstämma enligt

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

52 § av lagen om väghållningsbesvärets utgörande på landet. — Jfr förteckningen

avd. B I —.

Av eljest förekommande bestämmelser har, på sätt av den förutVa''d^^n"

lämnade redogörelsen framgår, föreskriften i 1 kap. 1 § rättegångsbalken

om nämndemansval varit föremål för riksdagsbehandling, föranledd av

osäkerhet beträffande föreskriftens tolkning. Såsom 1920 års första lagutskott

erinrat, är det otvetydigt, att lagstiftaren icke avsett, att kommunalstämmans

beslutanderätt i detta fall skulle kunna utövas av kommunalfullmäktige.

Visserligen har detta — likasom år 1917 i lagrummet

infört tillägg, att nämndemansval i stad (lydande under landsrätt) skall

företagas å allmänna rådstugan — närmast motiverats därav, att vid

nämndemansval icke skulle tillämpas vid fullmäktigval tidigare gällande

graderad röstskala, utan varje röstande hava en röst. Men stadgandet i

berörda §, att rätten bestämmer, å vilken kommunalstämma valet skall

förrättas, då flera socknar eller sockendelar äro förenade till en valkrets,

angiver, att förhållandena vid nämndemansval kunna vara sådana, att den

för kommun valda representantförsamlingen representerar andra än de vid

nämndemansval röstberättigade, samt att följaktligen kommunalfullmäktige

måste åtminstone i dessa fall vara obehöriga.

Om en undersökning av gällande bestämmelser följaktligen giver

till resultat, att dessa för närvarande förutsätta valens förrättande av kommunalfullmäktige,

skulle däremot bestämmelsernas bibehållande i oförändrad

form, sedan § 35 i kommunalförordningen kompletterats på föreslaget

sätt, otvivelaktigt medföra, att åtminstone i fullmäktigkommun, som bildar

egen valkrets, valet förrättades av kommunalfullmäktige. Då i valkretsen

ingår kommundel, skulle detta däremot icke låta sig göra, även

om kommundelen ingår i en kommun med fullmäktige och återstoden

av valkretsen utgöres av kommun eller kommuner med fullmäktige. Och

då valkretsen består visserligen av hela kommuner, men av såväl kommun

med fullmäktige som kommun utan fullmäktige, torde det utan ytterligare

regler för valet vara svart att tillämpa en föreskrift, att beslutanderätten

i kommun, där kommunalfullmäktige finnas, skall, om icke

motsatsen är uttryckligen stadgat, utövas av dessa. Men att nämndemän

i en del fullmäktigkommuner skulle komma att väljas av fullmäktige,

under det att i andra valet förrättades å stämman, måste betecknas såsom

mindre lämpligt och ledande till oreda. Ktt fullföljande beträffande

nämndemansval av principen, att på landskommuns prövning beroende

ärende så vitt möjligt skall överlämnas till representantförsamlingen,

kunde tänkas ske på det sättet, att, föreskrift meddelades, att i

valkretsar av den beskaffenhet, varom förmäles i de två här ovan sist berörda

13—21011i

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Val av sockenfullmäktige

för utseende

av vattenrättsnämndemän.

fallen, utses elektorer för kommundel och för kommun utan fullmäktige.

Men förutom olägenheten av nya detaljerade valbestämmelser möter fölen

dylik anordning svårigheten att fastställa de grunder, efter vilka dessa

elektorer skulle utses. Dessa svårigheter bero huvudsakligen därpå, att

förhållandet mellan antalet fullmäktige och folkmängden kan i olika kommuner

högst väsentligt variera inom de gränser, som kommunalförordningarna

angiva. Eu mot denna svårighet svarande oegentlighet vidlåder för

övrigt val genom kommunalfullmäktige, även då valkretsen utgöres av två

eller flera hela fullmäktigkommuner.

Med hänsyn såväl till sålunda anförda omständigheter som till 1920

års förutnämnda riksdagsbeslut, varigenom tanken på nämndemansvals förrättande

av fullmäktige torde få anses avvisad, hava de sakkunniga stannat

vid den jämväl av nämndemansuppdragets karaktär i viss mån motiverade

uppfattningen, att nämndemän fortfarande alltid böra väljas av befolkningen

omedelbart, och för den skull föreslagit ett tillägg till 1 kap.

1 § rättegångsbalken av innehåll, att dylikt val icke må förrättas avkommunalfullmäktige.

1 11 kap. 4 § vattenlagen stadgas, att vattenrättsnämndemän skola

■ utses för de norra länen en för varje tingslag och för övriga delar av

riket en för varje domsaga på det sätt, som om utseende av ledamot i

ägodelningsrätt finnes stadgat, d. v. s. efter förmedlade hemmantalet, dock

så att vid val av de sockenfullmäktige, som skola utse vattenrättsnämndemän

envar, som i kommunens allmänna angelägenheter är röstberättigad,

äger eu röst. I motsats till vad som gäller beträffande nämndemän vid

häradsrätterna skola alltså vattenrättsnämndemän alltid väljas genom kommunvis

utsedda elektorer — sockenfullmäktige —.

På sätt genom kungörelse den 30 augusti 1918 om val av vattenrättsnämndemän

ytterligare understrykes, skall alltså elektorsval ske kommunvis

och varje i kommunens angelägenheter röstberättigad hava en röst,

men vid själva valet inför häradsrätten av vattenrättsnämndemän såsom

röstgrund gälla det förmedlade hemmantalet.

För val genom kommunalfullmäktige av dessa sockenfullmäktige

möta följaktligen icke samma praktiska svårigheter som vid nämndemansval

annat än möjligen i det fåtal fall, då gränsen för tingslag eller domsaga

skär sockengräns. Men då uppdraget att vara vattenrättsnämndemän

till sin allmänna karaktär torde böra likställas med uppdraget att vara

nämndeman vid häradsrätt, synes det riktigast, att sockenfullmäktige för

val av vattenrättsnämndemän likasom nämndemän utses omedelbart av kommunens

röstberättigade i stället för att genom sockenfullmäktigvalets överlämnande

till kommunalfullmäktige göra valet av vattenrättsnämndemän i

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

dubbel måtto medelbart. I enlighet härmed hava de sakkunniga föreslagit,

att i förberörda § av vattenlagen göres ett tillägg av innehåll, att

val av sockenfullmäktige icke må företagas av kommunalfullmäktige.

Enligt 33 § av lagen om val till riksdagen gäller, att för kommun Vai^av iodapå

landet skall å ordinarie kommunalstämma i mars månad varje år utses nämnd,

fyra ledamöter jämte två suppleanter i valnämnden, samt att valet skall

ske »i den ordning som om nämndemansval är stadgat». Ehuru den citerade

satsen utan tvivel tillkommit uteslutande för att fastslå den från

förut gällande kommunala röstskala avvikande röstgrunden, lärer den dock

på grund av den ovan omförmälda ordningen för nämndemansval medföra,

att valet bör företagas å stämma, även sedan denna röstgrund numera

kommit att gälla också för kommunaltullmäktigval och för kommunal rösträtt

i allmänhet.

Någon anledning, varför valet av valnämnd skulle förbehållas kommunalstämma

i kommuner med fullmäktige, finnes emellertid knappast.

De sakkunniga hava för den skull föreslagit, att hänvisningen till nämndemansval

skall utgå, i sammanhang varmed bestämmelsen om tiden för

valet underkastats en oväsentlig jämkning.

Bland de ärenden, i vilka enligt § 35 av förordningen om kommu-™®"^

nalstyrelse på landet beslutanderätten förbehållits kommunalstämman, mär- man.

kes fråga om bestämmande enligt samma förordnings § 29 om dag för

val av kommunalfullmäktige. I § 5 av förordningen om landsting stadgas,

att från regeln, att val av landstingsmän skall på landet förrättas

tredje söndagen i september månad, undantag må göras i så måtto, att

val äger rum å annan dag i samma månad, därest »kommunalstämman

med minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster så beslutar».

Då de sakkunniga icke funnit sig hava skäl att utesluta förbehållet

i § 35 beträffande tiden för val av kommunalfullmäktige, men fråga

om tiden för val av landstingsmän är av likartad beskaffenhet, hava de sakkunniga

föreslagit, att åt nyss omförmälda bestämmelse i landstingsförordningeu

gives sådant innehåll att icke heller beträffande ändrad tid för val av

landstingsmän kommunalfullmäktige kunna utöva kommunens beslutanderätt.

Enligt 19 § tredje stycket i lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring skall beslut om kommuns uppdelning i två eller flera i pensionspensionsdistrikt

eller om två eller flera kommuners sammanslagning till ett distrikt

pensiorisdistrikt fattas »å landet av kommunalstämma och i stad av stadsfullmäktige

eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga». I påföljande

paragraf föreskrives, att ledamöter i pensionsnämnd väljas »å landet av

kommunalstämma eller av kommunalfullmäktige, där sådana finnas, och i

stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga».

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Om dessa i omedelbar följd efter varandra meddelade bestämmelser endast

sammanställas med varandra, lärer man hava fog för antagandet, att skillnaden

i formulering avsett att giva uttryck åt olika innehåll, och att laostiftarens

mening varit, att i det förra fallet, då kommunalfullmäktige på

landet icke jämställts med stadsfullmäktige i stad, beslutanderätten skulle

vara förbehållen kommunalstämma. Men om i kommunalförordningen införes

det föreslagna generella stadgandet, att kommunalfullmäktige äro

behöriga besluta, så vida motsatsen icke uttryckligen stadgas i den särskilda

författning, varigenom ärende överlämnas till kommunalstämmas

avgörande, berättigar olikheten i uttryckssätt icke vidare till ett sådant

antagande. Då anledning att undandraga ärendet kommunalfullmäktiges

handläggning icke förefinnes och ett avhjälpande av bristen på formell

överensstämmelse mellan de två lagbnden icke lärer ankomma på de sakkunniga,

har någon ändring av bestämmelserna icke behövt föreslås.

randehlnddn ^ satt *ramDar av den såsom bilaga till detta betänkande fogade

med

ker. försäljning av rusdrycker tillhör kommunalstämmans prövning tillkomma

kommunalfullmäktige, där sådana finnas. I år 1920 beslutad skrivelse till

Kungl. Maj:t har riksdagen — såsom tidigare här ovan omförmälts —

anhållit om utredning av frågan, i vilken utsträckning den kommunerna

författningsenligt tillkommande medverkan vid avgörandet av ärenden, som

röra handeln med rusdrycker, må kunna utövas genom omröstning bland

vederbörande kommuns i dess allmänna angelägenheter röstberättigade

medlemmar eller eljest i annan ordning än genom de i kommunalförfattningarna

omförmälda kommunala myndigheter eller representativa organ.

Den utredning, som härigenom ifrågasatts, skulle åsyfta att, åtminstone

i första hand, även i kommuner med kommunalfullmäktige förbehålla

kommunalstämman avgörandet i vad angår dylik medverkan, och

berör alltså frågan om gränsen mellan kommunalstämmans och kommunalfullmäktiges

befogenhet. Då uppdrag att verkställa denna utredning emellertid

icke lämnats de sakkunniga, hava de så mycket mindre ansett sig

böra därmed taga befattning, som den begärda utredningen torde få

anses vara i högre grad av nykterhetspolitisk natur än eu kommunal

författningsfråga.

Vid den verkställda undersökningen av de olika författningarna har

härutöver icke ifrågasatts något förtydligande tillägg eller med den förut

angivna principiella utgångspunkten befunnits motiverat att undandraga

kommunalfullmäktige kommunens beslutanderätt. Sålunda komma på

grund av den allmänna bestämmelsen i § 35 mom. 2, att av fullmäktige

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

behandlas alla sådana under B II i den bilagda förteckningen omförmälda

ärenden, rörande vilka icke, på sätt ovan sagts, föreskrift om undantag

från regeln föreslagits.

O Ö

I nära anslutning till frågan, i vad mån kommunalstämmas befo~p^g^nu''nåigenhet

överflyttas på kommunalfullmäktige i kommun, där sådana finnas, fullmäktige

stål- spörsmålet, huruvida de i kommunalförordningen givna bestämmelserna

angående kungörande och hållande av stämma, stämmans arbetsför- ang. kommumer,

verkställighet av stämmans beslut, stämmoordförandens befogenhet nalstammaoch

åligganden in. in. skola i tillämpliga delar gälla även beträffandeNw

kommunalfullmäktige. Under det att uppställningen av förordningen förstad

är sådan, att de föreskrifter, som i dessa hänseenden skola iakttagas

beträffande stadsfullmäktige, i allmänhet äro direkt meddelade under avdelningen

»Om stadsfullmäktige», inskränker sig förordningen om kommunalstyrelse

på landet till dels en föreskrift i § 34 angående val av kommunalfullmäktiges

ordförande och vice ordförande och dels meddelande i

§ 36 av några från bestämmelserna avvikande regler för kommunalfullmäktiges

verksamhet jämte en allmän hänvisning i samma § till vad för

kommunalstämma är stadgat.

Avfattningen av berörda § 36 lämnar i åtskilliga hänseenden rum Slängar.

för osäkerhet om tillämpligheten på kommunalfullmäktige av förordningens

talrika bestämmelser om kommunalstämma, och vad med stämmans

verksamhet har samband; och i andra fall medför den generalla hänvisningen,

att vissa av dessa bestämmelser skola tillämpas på kommunalfullmäktige,

ehuru detta knappast varit avsett. De sakkunniga hava därföre

utan att ändra förordningens uppställning utarbetat förslag till en

omredigering, som på några punkter även innefattar sakliga ändringar. I

huvudsak innebär denna omredigering, att § 36 ansluter sig endast till

förordningens avdelning »Om kommunalstämma» och därvid i särskilda

moment nämner de olika lagbud under samma avdelning, vilka med avseeende

å fullmäktige äro tillämpliga, under det att förslag uppgjorts till

direkta ändringar av de bestämmelser i övriga delar av förordningen,

vilka, ehuru de böra gälla även fullmäktige, för närvarande nämna enbart

kommunalstämman.

Dels för att vinna större tydlighet vid hänvisningar i § 36 till olika *•K’ L''§ 17‘

delar av en och samma § och dels för att få de för kommunalstämma gällande

reglerna mera lämpade för kommuner med fullmäktige, hava emellertid även

några av lagrummen under avdelningen »Om kommunalstämma» omarbetats.

I enlighet härmed har föreslagits ändring i § 17, som för närvarande

i mom. 1 avhandlar tiden för ordinarie kommunalstämmor och dessa

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

stämmors uppgifter ävensom hinder i vissa fall för röstberättigad att deltaga

i ärendes avgörande samt i mom. 2 behandlar frågan om behörig:- het att påkalla stämmas hållande.

Enligt nu förefintlig hänvisning i § 36 är § 17 i sin helhet tillämplig

beträffande fullmäktige. Enligt förslaget åter är lagrummet uppdelat i fem

moment, av vilka mom. 2 handlar om kommunalstämma i kommun, där kommunalfullmäktige

finnas, och för den skull icke genom hänvisning i § 36

göres på fullrnäktigsammanträde tillämpligt, samt mom. 3 medgiver rätt för

kommunalt röstberättigad och kronobetjänt att begära stämmas utlysande och

att anföra besvär över ordförandens avslag å sådan begäran. Icke heller till

detta senare moment hänvisas enligt förslagets § 36, emedan dylik rätt att

begära fullrnäktigsammanträde icke torde böra ifrågakomma och icke heller

beträffande fullrnäktigsammanträde i stad finnes medgiven. I detta sammanhang

kan erinras, att i förordningen om kommunalstyrelse i stad (§ 34) meddelas

föreskrift, att stadsfullmäktige skola sammanträda så ofta de flesta av

fullmäktige det äska, men att motsvarighet till denna föreskrift icke finnes i

förordningen om kommunalstyrelse på landet. Ehuru ensartade bestämmelser

torde i detta hänseende böra gälla för kommunalfullmäktige och

stadsfullmäktige, hava de sakkunniga icke ansett sig — i viss mån på sidan

om sitt uppdrag — böra föreslå intagande av en motsvarande föreskrift i

förordningen för landet, utan funnit, att fråga härom så mycket hellre

bör kunna anstå till den allmänna revisionen av kommunalförfattningarna,

som något av erfarenheten styrkt behov av sådan bestämmelse icke gjort

sig gällande vare sig i landskommunerna, där den saknats, eller i städerna,

där den funnits.

Mom. 1, 4 och 5 äro däremot enligt hänvisningar i § 36 tillämpliga

på kommunalfullmäktige, varav följer, att fullmäktigsammanträden —

likasom ordinarie kommunalstämmor i kommuner, där fullmäktige icke

finnas, — skola, med möjlighet till undantag i de nordliga länen, hållas

under senare hälften av mars månad samt i oktober och december, att

ordinarie fullrnäktigsammanträde i december må kunna bestämma om dagen

för ordinarie sammanträde under nästföljande år, samt att ledamot av kommunalnämnd

eller annan till kommunen redovisningsskyldig icke är berättigad

deltaga i vissa beslut, som angå den redovisningsskyldige. Sistberörda

bestämmelse skulle sålunda fortfarande komma att ingå under § 17, ehuru

den med hänsyn till arten av övriga stadganden i samma lagrum knappast

lämpligen där har sin plats. Då det likartade stadgandet för stad har sin

plats i § 14 av förordningen om kommunalstyrelse i stad, vilket lagrum

med avseende å innehållet svarar mot § 17 i förordningen för landet, samt

det icke utan avsevärda rubbningar av författningarnas uppställning låter

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

sig göra att flytta ifrågavarande bestämmelse om inskränkning i rätten att

deltaga i vissa ärendens behandling, hava de sakkunniga ansett, att åven

härmed bör tillsvidare anstå.

Enligt den föreslagna förändrade avfattningen av § 17 kommer

emellertid även beträffande kommunalstämmas hållande att gälla ändrade

föreskrifter. Medan nämligen hittills bestämmelsen om hållande årligen

av tre ordinarie kommunalstämmor varit gemensam för samtliga landskommuner,

skall enligt mom. 2 i förslaget endast eu ordinarie stämma

hållas i kommuner med fullmäktige, nämligen stämman i december månad

för granskning av debiterings- och uppbördslängden. Da annat ärende än

detta icke enligt förordningens föreskrifter skall i sådan kommun behandlas

av stämma, motiveras ändringen naturligen därav, att det är oegentligt

att meddela föreskrift om andra ordinarie stämmor, än sådana, som

måste behandla för varje år enligt kommunalförordningen regelmässigt

återkommande ärenden. Sedan den av de sakkunniga föreslagna omredigeringen

av § 33 i lagen om val till riksdagen blivit verkställd, torde icke

heller i annan författning än kommunalförordningen finnas stadgande, enligt

vilket i kommun med fullmäktige ärende skall behandlas å ordinarie

stämma i mars eller oktober.

Genom det av de sakkunniga till intagande i § 5 av förordningen ^andstmgs-^

om landsting föreslagna tillägget, enligt vilket det alltid förbehålles kommunalstämman

att besluta om undantag från den i förordningen givna

regeln om valdag, skulle emellertid ett dylikt stadgande komma i tillämpning,

om det bibehölles oförändrat. Ty lagbudet innehåller för närvarande,

att dylikt beslut skall fattas å ordinarie kommunalstämma i. mars

månad. Med hänsyn härtill, och då någon olägenhet av en jämkning i tidsbestämmelsen

icke uppkommer, har stadgandet omformulerats så att ifrågavarande

beslut icke får fattas senare än å kommunalstämma i mars månad

det år valet skall ske eller tidigare än å ordinarie kommunalstämma i

december månad det nästföregående året. Härigenom blir för kommuner

med fullmäktige icke blott ordinarie stämma i mars för ifrågavarande

ändamål överflödig, utan också möjlighet beredd att genom besluts fattande

redan å ordinarie decemberstämman undgå utlysande av särskild

stämma för ändamålet.

För vinnande av sistnämnda önskemål har en motsvarande ändring g^9Kmo^

föreslagits i § 29 mom. 5 a) av förordningen om kommunalstyrelse på 8 5 a).

landet, vari meddelas föreskrift om den kommunalstämman enligt 35

förbehållna rätten att bestämma om dagen för kommunalfullmäktigval.

Under det att i § 29 för närvarande stadgas, att dylikt bestämmande

skall ske under det år, valet äger rum, skulle enligt den ändrade av
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

F. K. L.

§ 21.

F. K. L.

§ 23.

F. K. L.

§ 34.

fattningen föreskrivas, att beslut skall fattas i god tid före valet, dock

icke tidigare än under december månad nästföregående år.

Vidare har föreslagits, att i § 21 av samma förordning för fullständighetens

skull uttryckligen angives, att med kommunalskatt, varom i

paragrafen talas, förstås jämväl utskylder till kommunen, vilka beslutats av

korum linål fullmäktige.

I § 23 finnas meddelade vissa bestämmelser om protokollsföring vid

kommunalstämma och om protokollsjustering. För att erhålla regler, som

lämpligen kunna användas jämväl vid justering av kommunalfullmäktiges

protokoll, och som överensstämma med de i allmänhet praktiserade, hava

dessa bestämmelser omarbetats. Härigenom komma reglerna visserligen

att bliva något olika dem, som enligt förordningen om kommunalstyrelse

för stad gälla med avseende å stadsfullmäktiges protokoll. Vid sådant förhållande

kunde måhända synas lämpligare att låta med omredigeringen

anstå i avbidan på den motsedda allmänna revisionen av kommunalförfattningarna.

De sakkunniga hava dock ansett sig icke böra undanskjuta

frågan, eftersom den hör nära samman med spörsmålet om kommunalfullmäktiges

bundenhet vid bestämmelser, som i första hand meddelats beträffande

kommunalstämma, samt, enligt inhämtade upplysningar, sakkunniga

för utredning av fråga om representativt system i den kyrkliga

kommunen hava för avsikt att i sitt förslag till förordning för den kyrkliga

kommunen upptaga motsvarande regler i vad angår justering av

kyrkostämmas och kyrkofullmäktiges protokoll.

I sammanhang med denna omredigering av § 23 har uteslutits föreskriften

i samma §, att protokollet skall innehålla icke blott besluten,

utan också skälen därtill. Föreskriften, som icke har motsvarighet i förordningen

om kommunalstyrelse i stad, torde i allmänhet icke iakttagas och

är för övrigt — om den skulle regelmässigt tillämpas — ägnad att icke

blott onödigt öka ordförandens arbete, utan också utsätta honom för

risken att i protokollet framhäva synpunkter, som äro eller förmenas vara

ensidiga.

Den generella hänvisningen i § 36, sammanställd med bestämmelsen

i § 17 mom. 1, enligt vilken å ordinarie decemberstäinman skola

företagas val till de befattningar, som vid årets slut bliva lediga, har föranlett

villrådighet, huruvida kommunalfullmäktiges ordförande och vice ordförande,

vilka enligt § 34 skola utses årligen, kunna väljas å annan tid

än under december månad för det följande året. Då ordföranden helst

bör vara i funktion redan vid årets början, är det uppenbart, att valet

bör ske redan i december, så vida icke särskilda skäl tala för valets förrättande

senare. Detta är givetvis händelsen, då nyval av fullmäktige ägt

opaginerad Kontrollera mot PDF

103

rum. På grund hilrav har föreslagits, att bestämmelsen i § 34 ändras

därhän, att valet året efter det att fullmäktige utsetts skall företagas

snarast möjligt i januari månad för det löpande året, men eljest i december

månad för det påföljande.

Vad härefter angår den ändrade uppställningen och avfattningen av §

36, givas i mom. 1 likasom förut regler angående kungörande av och kallelse

till fullmäktigsainman träde. Förslaget åsyftar i huvudsak endast att på ett

tydligare sätt än hittills angiva, i vilka avseenden andra föreskrifter än

de enligt § 16 för kommunalstämma gällande skola lända till efterrättelse,

samt att fastslå tillämpligheten i övrigt av föreskrifterna i sistberörda §.

Härigenom blir det tydligt — vad även med den nuvarande avfattningen

torde hava avsetts —, att sammanträde må kungöras genom tidningsannons

blott för det fall, att stämman därom med vanlig majoritet beslutar, och

att en minoritet inom fullmäktige icke kan bestämma, att annons skall

i viss tidning intagas. Anledningen till denna avvikelse från vad för

kommunalstämma är stadgat är givetvis den, att det ofientliga kungörandet

icke har tillnärmelsevis samma betydelse för kommunalfullmäktige —

vilka skola var för sig skriftligen kallas — som för kommunmedlemmarna,

då de själva genom stämman skola utöva kommunens beslutanderätt. Därjämte

föreslås i samma mom. ett tillägg av innehåll, att det åligger stämmans

ordförande att kalla till första fullmäktigsammanträde icke allenast

för det fall, att beslut fattats om representativt system i kommunen, utan

också när sådant system på grund av folkmängdens storlek måste införas

oberoende av därom fattat beslut. Det har i sammanhang härmed anmärkts,

att bestämmelse saknas om vem det åligger att kalla till kommunalfullmäktiges

första sammanträde året efter det att allmänna val av

kommunalfullmäktige ägt rum och sålunda ordförande ännu icke blivit vald

för året. Men då förhållandet är enahanda beträffande stadsfullmäktige

och saken i allmänhet utan olägenhet ordnas på det sättet, att fullmäktige

i sådant fall vid sitt decembersammanträde uppdrager åt någon fullmäktig

att vidtaga kallelseåtgärderna, hava de sakkunniga icke för närvarande

ansett sig böra härutinnan framlägga förslag till kompletterande bestämmelser

i författningarna.

I mom. 2, 3 och 4 hava i omredigerad form —jämte bestämmelsen

att varje kommunalfullmäktig har en röst — upptagits de i samma mom.

för närvarande införda föreskrifter med avseende å fullmäktiges arbetsformer

och rättigheten att deltaga i fullmäktiges överläggningar och beslut,

vilka avvika från eller sakna motsvarighet i reglerna för kommunalstämma.

F. K. r,.

§ 36.

H—210114

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Då, enligt vad de sakkunniga erfarit, den mening emellanåt gjorts

gällande, att, med tillämpning av nuvarande, i § 36 förekommande

hänvisningar till bestämmelserna om kommunalstämma, frågor kunna

hos kommunalfullmäktige väckas icke allenast av fullmäktig, utan även

av annan i kommunen röstberättigad person, har det ansetts lämpligt, att

i mom. 2 upptaga från § 36 i förordningen om kommunalstyrelse i stad

bestämmelsen, att vid fullmäktiges sammanträde envar bland dem är berättigad

väcka förslag rörande kommunens gemensamma angelägenheter.

Av bestämmelsen torde — likasom hittills" ansetts vara fallet med frågan

om motionsrätt hos stadsfullmäktige — följa, att andra kommunalt

röstberättigade än medlemmar av den kommunala representationen icke

äro berättigade att hos densamma väcka förslag.

I anslutning till bestämmelsen, att kommunalfullmäktige icke äro

beslutmässiga, utan att minst hälften av dem äro tillstädes, och för att

undgå den nu i mom. 2 förekommande dubbla hänvisningen till andra

agrum, har därjämte i momentet nämnts, att i fråga om valbarhet till

revisor samt rätt att deltaga i revisorsval eller i beslut med anledning av

revisorernas granskning gäller vad i § 17 mom. 5 stadgas. Omedelbart

därefter har införts den av sistberörda diskvalifikationsgrund föranledda

jämkningen i fråga om beslutmässigheten, därvid omredigering ansetts

nödig, emedan den i ämnet meddelade bestämmelsen i sin nuvarande form

icke utsäger vad som med densamma avses.

I mom. 5 av förslaget förekommer till sist, såsom förut nämnts, med

angivande av de olika lagrummen, hänvisning till de under avdelningen

»Om kommunalstämma» givna bestämmelserna, i den mån de skola reglera

jämväl kommunalfullmäktiges verksamhet och hänvisning till dem icke

skett tidigare i paragrafen. Enligt den förändrade avfattningen av stadgandet

har härvid nämnts icke blott kommunalfullmäktige och deras beslut,

utan även kommunalfullmäktiges ordförande, emedan en del av de

bestämmelser, till vilka hänvisas, angiver den befogenhet, som tillkommer,

och de skyldigheter, som påvila stämmans ordförande.

I sammanhang härmed har uppmärksammats, att i åtskilliga andra

författningar än kommunalförordningarna förekomma stadganden, enligt

vilka det ankommer på kommunalstämmans ordförande att i ett eller annat

hänseende taga befattning med visst ärende. När sådant ärende därjämte

är föremål för kommunalt avgörande, lärer det utan vidare vara klart, att,

om kommunens beslutanderätt rörande ärendet utövas av kommunalfullmäktige,

fullmäktiges ordförande har att taga den befattning med detsamma,

som enligt stadgandet tillkommer stämmans ordförande. Men när

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

ärendet icke skall eller icke behöver behandlas av kommunens beslutande

organ, kali tvekan uppstå, huruvida i kommuner med fullmäktige den

förre eller den senare skall träda i funktion. Då härigenom riskeras, att

icke någon av dem anser sig vara befogad eller skyldig därtill, hava de

sakkunniga funnit påkallat, att en anvisning härutinnan lämnas i lagen

och förty härom i förevarande § 36 under mom. 6 intagit ett stadgande,

vilket motsvarar det, som föreslagits i § 35 mom. 2 angående frågan om

utövande av kommunens beslutanderätt.

De under avdelningen »Om kommunalstämma» icke ingående lagrum,

vilka i något sammanhang nämna kommunalstämma, och vars tilllämplighet

på kommunalfullmäktige kunna ifrågasättas, ehuru de icke

direkt beröra den genom förslaget till ny lydelse av § 35 fullständigt

reglerade frågan om beslutanderättens utövande, återfinnas under avdelningarna

»Om kommunalutskylder, deras uppbörd och redovisning» (§§

57—72) samt »Om underställning och besvär» (§§ 73—80). Dessa bestämmelser

röra av kommunalstämma tillsatta styrelser (§§ 62, 71 och 72),

utgifts- och inkomstförslagets framläggande viss tid före ordinarie kommunalstämma

(§ 63), av kommunalstämman beviljad avskrivning av utskylder

(§ 70), avlämnande av kommunens räkenskaper och revisionsberättelser

till kommunalstämmans ordförande (§§ 71 och 72), granskning av

revisionsberättelse å ordinarie kommunalstämman i mars månad (§ 72)

samt underställning av kommunalstämmans beslut (§ 73).

I flertalet av dessa fall har omredigeringen kunnat inskränkas till

ett ersättande av ordet »kommunalstämma» eller likartat uttryck med ordet

»kommunen» såsom den juridiska person, vars funktioner utövas antingen

genom stämman eller genom fullmäktige. I tj^dlighetens intresse har ordet

»kommull» även i några andra lagrum under sistberörda två avdelningar

fått ersätta ordet »kommunalstämma», ehuru i dessa fråga är om beslutanderättens

utövande, vilken redan genom bestämmelserna i § 35 reglerats.

Särskild motivering till övriga gjorda ändringar i förenämnda §§

torde icke vara påkallad.

Då det ämne, som här ovan behandlats, rört ett missförhållande,

som gjort sig kännbart i landskommunerna, men icke har sin motsvarighet

i stadssamhällena, ligger det i sakens natur, att de ifrågasatta ändringarna

i förordningen om kommunalstyrelse på landet i allmänhet icke påkalla

motsvarande ändringar i förordningen om kommunalstyrelse i stad. Men

då det ansetts lämpligt att för fullständighetens skull i § 35 av den förra

förordningen bland ärenden, som äro förbehållna stämman, nämna fråga

enligt § 28 om antalet kommunalfullmäktige, torde, för vinnande av lik
-

övriga lagrum

i

F. K. L.

Ändringar i

förordningen

om kommunalstyrelse

i stad.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

formighet, jämväl i § 8 av den senare förordningen såsom allmänna

rådstugan förbehållen nämnas fråga enligt § 21 om antalet stadsfullmäktige.

Även § 7 i förordningen för stad har underkastats en oväsentlig

redaktionell omarbetning för vinnande av formell överensstämmelse med

den föreslagna nya lydelsen av § 27 i förordningen för landet. Likaledes

har § 40 i den förra förordningen omformulerats i enlighet med den

ifrågasatta ändrade lydelsen av § 36 mom. 2 stycket 4 i den senare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'' : , *

.

■i

■

l : vu

'' •- - v

f.

i, •«

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse på

landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 11 och 17, § 21 mom. 3, §§ 23, 27

och 28, § 29 mom. 1 samt mom. 5 a) och c) ävensom §§ 34—36, 42,

60, 62, 63, 67 och 70—74 i förordningen om kommunalstyrelse på landet

den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 11.

Varje röstberättigad äger en röst.

§ 17.

Mom. 1. I kommun, där kommunalfullmäktige icke finnas, skola

årligen tre ordinarie kommunalstämmor hällas: en under senare hälften av

mars månad för besluts fattande i anledning av berättelsen om föregående

årets räkenskaper och förvaltning samt för val av ledamöter i valnämnd

enligt vad därom är särskilt stadgat; en i oktober för bestämmande av kommunens

utgifts- och inkomststat enligt § 63; och en i december månad för

granskning av debiterings- och uppbördslängden samt för anställande av val

till de befattningar inom kommunen, vilka vid årets slut bliva lediga, ävensom

av revisorer; dock att i kommun inom Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län de två förstnämnda stämmorna, därest

skäl därtill föreligger, må kunna hållas högst fjorton dagar före eller högst

fjorton dagar efter den för dessa stämmor ovan stadgade tid.

Kommunalstämma i kommun, varom i detta mom. stadgas, hålles även,

när Konungens befallningshavande eller kommunalnämnden det äskar, eller

då stämmans ordförande finner sådant nödigt.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Mom. 2. I kommun, där kommunalfullmäktige finnas, skall årligen

ordinarie kommunalstämma hållas i december månad för granskning av

debiterings- och uppbördslängden och för anställande av val, som på stämman

ankomma.

Kommunalstämma i sådan kommun hålles även, när så är nödigt

för behandling av annat ärende, i vilket beslutanderätten är stämman förbehållen;

och äger Konungens befallningshavande, kommunalnämnden och

stämmans ordförande i fråga om stämma för sådant ärende enahanda

befogenhet, som i mom. 1 sägs.

Mom. 3. Enskild man, som är berättigad till talan i kommunalstämma,

ävensom vederbörande kronobetjänt, äger att för uppgivet ärende,

begära kommunalstämmas sammankallande. Avslår ordföranden sådan begäran,

meddelar han, om så äskas, sitt beslut skriftligen med skälen därtill;

och äger sökanden att däröver föra klagan inom den tid och på den ort,

som för besvärs anförande i § 15 stadgas.

Mom. 4. Ordinarie kommunalstämma i december'' må kunna beträffande

ordinarie kommunalstämma under nästföljande år besluta, å vilken

dag sådan stämma skall hållas eller, därest så ej finnes lämpligt, huruvida

stämma skall utsättas till sön- eller helgdag.

Mom. 5. Den, vilken såsom ledamot av kommunalnämnd eller eljest

är redovisningsskyldig till kommunen, må icke väljas till revisor av förvaltning,

för vilken han har att redovisa, ej heller deltaga i val av revisor

av sådan förvaltning eller i beslut i anledning av revisorernas granskning

av sagda förvaltning.

§ 21.

Mom. 3. Med kommunalskatt avses i mom. 2 c) och d) utskylder

till kommunen vare sig de beslutats å kommunalstämma, av kommunalfullmäktige

eller å kyrkostämma.

§ 23.

Ordföranden skall vid kommunalstämma föra eller på eget ansvar

låta föra protokoll, upptagande ämnet för överläggningen samt beslutet.

Sedan förhandlingarna blivit i protokoll avfattade, justeras protokollet. Justering

skall, där så ske kan, beträffande protokollet i dess helhet eller delar

därav, verkställas genast vid stämman. 1 annat fall verkställes juste
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Ting senast inom fjorton dagar därefter, antingen av ordföranden jämte

därtill för varje gäng av stämman utsedda ledamöter eller ock vid kommunalstämma

ä dag, varom vid tillfället underrättelse meddelas. Särskild

kungörelse om sådan stämma erfordras ej. Protokollet undertecknas av ordföranden

samt dessutom av minst två vid stämman närvarande ledamöter

eller de särskilda justeringsmännen, om sådana varit utsedda.

Sedan protokollet blivit justerat, skall tillkännagivande därom ske

frän predikstolen i kyrkan nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles.

Hör till kommun jämväl annex- eller kapellförsamling, skall dylikt tillkännagivande

ske allenast i kommunens huvudkyrka.

§ 27.

Mom. 1. T kommun med över 1,500 invånare skall den kommunen

tillkommande beslutanderätt, med de undantag här nedan i § 35 sägs,

uppdragas åt kommunalfullmäktige.

Mom. 2. Vill kommun med 1,500 invånare eller därunder åt fullmäktige

överlåta beslutanderätt, som i mom. 1 avses, må sådant vara tilllåtet.

Förslag om upphävande av sådant beslut må icke väckas förr än

fem år efter beslutets fattande. Där kommunens invånarantal nedgått till

1,500 eller därunder, skall kommunens beslutanderätt fortfarande utövas

av kommunalfullmäktige, därest kommunalstämman icke annorlunda beslutar.

Beslut i omförmälda frågor skall hos Konungens befallningshavande

ofördröjligen anmälas.

§ 28.

Mom. 1. Kommunalfullmäktiges antal bestämmes i förhållande till

folkmängden sålunda, att:

kommun med 2,000 inv. eller därunder........utser 15—20

» » över 2,000 t. o. m. 5,000 inv....... » 15—25

» » » 5,000 » 10,000 » » 20—30

x > » 10,0(»0 inv............. » 25—40

Kommunens vid kommunalstämma röstberättigade invånare bestämma,

inom nu stadgad begränsning, det antal kommunalfullmäktige, som

bör för kommunen utses.

Mom. 2. I avseende å valbarhet till kommunalfullmäktig, ävensom

angående rätt att avsäga sig uppdraget gäller vad i § 13 är stadgat om

ordförande i kommunalstämma.

15—210114

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kommunalfullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den

1 januari året näst efter det, då valet skett. I kommun, där val sker

första gängen, skall valet dock icke avse längre tid än till början av den

tidsperiod, för vilken allmänna val av fullmäktige i rikets kommuner skola

äga rum.

Har beslut fattats om ändring av fullmäktiges antal, må i anledning

därav särskilt fullmäktigval icke företagas, utan skola kommunens förutvarande

fullmäktige företräda densamma intill utgången av den tid, för vilken

de blivit valda. Lag samma vare, där ändring av fullmäktiges antal

påkallas av folkmängdens ökning eller minskning.

Om val av kommunalfullmäktige i anledning av ändring i kommunal

indelning är särskilt stadgat.

§ 29.

Mom. 1. För val av kommunalfullmäktige skall kommun med mer

än 10,000 invånare indelas i valkretsar.

Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kommer att utse minst

tio, högst tjugu kommunalfullmäktige efter den beräkningsgrund, att i

allmänhet en kommunalfullmäktige utses för varje tal, motsvarande det

som erhålles, då kommunens mantalsskrivna folkmängd delas med antalet

fullmäktige för hela kommunen; att delar av samma by eller hemman ej

utan synnerliga skäl förläggas till olika valkretsar; att varje valkrets skall

kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje; samt att antalet fullmäktige

för hela kommunen varder, i den mån utan olägenhet kan ske,

lika fördelat på de särskilda valkretsarna.

Indelningen i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets

bestämmes, efter därom av kommunalnämnden uppgjort förslag, av kommunalstämma.

Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Mom. 5 a). Allmänna val av kommunalfullmäktige skola ä dag, som

kommunalstämma i god tid före valet beslutar, förrättas under tiden från och

med den 16 september till och med den 20 oktober. Ej må beslut om dag för

valet fattas tidigare än under december månad året näst före det, dä valet

skall ske. Val får ej äga rum å tider, då allmän gudstjänst hålles inom

kommunen, samt skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen

och minst två timmar efter klockan fem eftermiddagen. I kungörelse

om valförrättning skall tiden för valet noggrant angivas. Sådan

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

kungörelse utfärdas för varje valdistrikt av valnämndens ordförande i den

ordning, som för kallelse till kommunalstämma stadgas.

Val av kommunalfullmäktige förrättas i varje valdistrikt inför den

valnämnd, som enligt lagen om val till riksdagen utses för val till riksdagens

andra kammare.

Vid valet skall gälla till efterrättelse den enligt § 14 upprättade

röstlängd eller del av röstlängd.

Vid val av kommunalfullmäktige må röstägande icke utan personlig

inställelse inför valförrättaren utöva rösträtt i annat fall eller i annan ordning

än i särskild lag stadgas.

b) — — — — — — — — — — — — — — __

c) Konungens bej allning shav ande skall vid offentlig förrättning, varom

kungörelse utfärdas, fortast möjligt verkställa sammanräkning av de

röster, som vid kommunalfullmäktigval inom länet avgivits. Den om förrättningen

utfärdade kungörelsen bör innehålla uppgift om den ordningsföljd,

i vilken sammanräkningen, därest hinder icke möter, kommer att för

de olika kommunerna företagas, och skall senast sex dagar före förrättningens

början uppläsas i dessa kommuners kyrkor.

Konungens befallning skärande läte vid förrättningen föra protokoll.

Valens utgång kungöres omedelbart beträffande varje kommun genom uppläsning

av protokollet. Med protokollets uppläsning är valet för den kommunen

avslutat.

De avgivna valsedlarna skola av Konungens befallningshavande inläggas

under försegling och förvaras intill utgången av den tid valen gälla.

§ 34.

Kommunalfullmäktige välja årligen bland sig en ordförande och en

vice ordförande. Dessa val skola året efter det, under vilket kommunalfullmäktige

utsetts, förrättas snarast möjligt i januari månad för det löpande

året, men eljest företagas i december månad för det påföljande året.

§ 35.

Mom. 1. Följande ärenden må ej av kommunalfullmäktige upptagas:

a) upprättande och justering av den kommunala röstlängden samt

val av kommunalfullmäktige, vilka ärenden skola handläggas i den ordning,

som i §§ 14 och 29 sägs;

b) nedanstående ärenden, vilka alltid skola behandlas å kommunalstämma,

nämligen

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

ärende, varom förmäles i .§ 10 mom. 2,

justering av debit er inga- och uppbördslängden,

val till ordförande och vice ordförande i kommunalstämma,

beslut i frågor, varom i §§ 16, 27 och 28 sägs, ävensom beslut enligt

§ 17 inom. 4 angående dag för kommunalstämma och enligt § 29

angående dag för val av kommunalfullmäktige.

Mom. 2. Där annorstädes än i denna förordning stadgas, att

beslutanderätt i ärende tillkommer kommun på landet eller kommunalstämma,

utan att tillika föreskrives att sådant ärende icke må av kommunalfullmäktige

behandlas, skall beslutanderätten utövas av fullmäktige,

där sådana finnas, dock att ärende, för vars avgörande gäller annan

grund för rösträtten än i § 8 sägs, alltid skall å kommunalstämma företagas.

§ 36.

Mom. 1. Där kommunalfullmäktige, på sätt i § 27 sägs, skola övertaga

kommunalstämmas beslutanderätt, skall kungörelse om fullmäktiges

sammanträde utfärdas första gången av stämmans ordförande eller, i händelse

av hinder för honom, av vice ordföranden, samt därefter av fullmäktiges

ordförande eller, i händelse av hans förhinder, av vice ordföranden.

Angående kungörelses innehåll samt sättet för densammas utfärdande

och delgivande skall, med iakttagande i övrigt av vall i motsvarande hänseenden

uti § 16 stadgas beträffande kommunalstämma, galla,

att kungörelsen icke i något fall behöver i kyrkan uppläsas tidigare

än åtta dagar före sammanträdet,

att kungörelsen icke behöver anslås å viss plats inom kommunen ellei''

må införas i en eller flera tidningar i orten, med mindre fullmäktige

därom med enkel majoritet beslutat,

att skriftlig kallelse till sammanträde, innehållande uppgift om tid,

ställe och överläggninqsämne för sammanträdet, bör genom ordförandens

försorg, så vitt möjligt är, senast fyra dagar förut delgivas en var fullmäktig

eller med posten till honom översändas, samt

att underrättelse om sammanträdet bör inom tid som nyss sagts

meddelas de personer, som utan att vara ledamöter av fullmäktige äga att

jämlikt mom. 3 här nedan deltmia i fullmäktiges överläggningar.

Mom. 2. Vid kommunalfullmäktiges sammanträde är envar bland, dem

berättigad att väcka förslag rörande kommunens gemensamma angelägenheter.

Vid omröstning äger varje kommunalfullmäktig en röst.

Kommunalfullmäktige må ej ärende företaga eller däri besluta, såvida

icke flera än hälften av dem är o tillstädes.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

/ fråga om valbarhet till revisor samt rätt att deltaga i revisorsval

eller i beslut i anledning av revisorernas granskning gäller vad i §17

mom. 5 stadgas. År till följd av detta stadgande ledamot hindrad att

deltaga i handläggningen av visst ärende, må denna omständighet icke utgöra

hinder för tillstädesvarande Övriga ledamöter att ärende företaga, såvida

de utgöra flera än hälften av dem, som icke av nyss angiven anledning

äro hindrade att deltaga i ärendets behandling.

Ordförande eller ledamot, som utan anmält, av kommunalfullmäktige

godkänt förhinder från sammankomst sig avhåller, skall höta till kommunens

kassa två riksdaler riksmynt och dubbelt så mycket, om sammanträdet

måste, i anseende till de närvarandes fåtalighet, inställas eller upplösas.

Mom. 3. Vid kommunalfullmäktiges sammanträden äga ordföranden

och vice ordföranden i kommunalstämman samt ordföranden och vice ordföranden

i kommunalnämnden, ändock att de icke äro kommunalfullmäktige,

att vara tillstädes och i överläggningarna, men ej i besluten, deltaga.

Mom. 4. Kommunalfullmäktiges förhandlingar skola vara offentliga;

dock kunna fullmäktige för någon särskild fråga besluta, att överläggningen

skall inom lykta dörrar hållas.

Mom. 5. I övrigt gäller med. avseende å kommunalfullmäktige, kommunalfullmäktiges

ordförande och kommunalfullmäktiges beslut till efterrättelse

vad. i motsvarande hänseenden beträffande kommunalstämma stadgas

i § 15, § 17 mom. 1 och 4 samt §§ 18—26; med iakttagande dock

att omröstning, då fråga icke är om val, alltid skall verkställas öppet,

samt, i avseende å tillämpningen av vad i § 19 mom. 3 är stadgat om

kungörandet av ny stämma på grund av uppskov med ärendets avgörande,

att de i mom. 1 här ovan meddelade föreskrifter angående kungörandet av

sammanträde skola lända till efterrättelse.

Mom. 6. Vad annorledes än i denna förordning stadgas om befogenhet

eller skyldighet för kommunalstämmans ordförande att med ärende

taga befattning, utan att tillika föreskrives, att sådan befogenhet eller skyldighet

icke må överflyttas till kommunalfullmäktiges ordförande, skall i

kommun, där fullmäktige finnas, anses gälla fullmäktiges ordförande, såvida

beslutanderätten i ärendet icke enligt § 35 är förbehållen kommunalstämman.

§ 42.

I avseende å villkoren i övrigt för valbarhet till ledamot eller

suppleant i kommunalnämnd ävensom angående rättighet att uppdraget

sig avsäga gäller vad i § 13 om ordförande i kommunalstämma stadgat är.

Ledamöter och suppleanter i kommunalnämnd väljas för en tid av

fyra år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

skett. Valet skall förrättas i december månad under andra året efter det

då allmänna val till kommunalfullmäktige i rikets kommuner enligt gällande

bestämmelser ägt rum.

Avgår ordinarie ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstid,

och har valet ej skett proportionellt, anställes fyllnadsval; och

bör dylikt val, där ej särskilda omständigheter annat föranleda, äga rum

i december månad. Den sålunda valde tjänstgör under den tid, som för

den avgångne återstått. Avgår ordinarie ledamot, som utsetts vid proportionellt

val, inkallas till ordinarie ledamot den suppleant, som enligt

den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör i stället inträda.

§ 60.

Där i lag eller allmän författning stadgat år, att kommunalutskyld

endast från vissa av de i § 57 omförmälda beskattningsföremål skall utgå,

eller att för deltagande i sådan utskyld andra grunder skola följas,

eller att vissa från skattskyldighet till kommunen eljest befriade medlemmar

skola till fyllande av särskilda behov bidraga, gäller till efterrättelse

vad sålunda förordnat är. I övrigt äger kommunen ej besluta avvikelse

från de i §§ 57, 58 och 59 för kommunalutskylders utgörande

stadgade grunder.

§ 62.

Kommunalnämnden åligger att varje år uppgöra ett utgiftsförslag

och ett inkomstförslag.

Uti det förra upptagas:

a) de kommunens skulder, som, antingen till hela beloppet eller till

viss procent därav, förfalla till betalning under det nästföljande året;

b) alla de utgifter, som redan äro beslutade för det nästföljande

året;

c) de utgifter, som ytterligare, enligt kommunalnämndens fram
ställning,

kunna av kommunens gemensamma behov för det nästföljande

året påkallas; och /

d) ett förslagsbelopp i penningar, att kunna för oförutsedda behov

av kommunalnämnden användas.

Uti inkomstförslaget böra upptagas:

a) det löpande årets möjliga behållning;

b) alla då redan för kommunalbehov beviljade anslag, som under

det nästföljande året förfalla till uppbörd;

c) de inkomster, som på annan grund beräknas böra under det nästföljande

året kommunen tillgodokomma; samt

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

d) den summa, som ytterligare kan erfordras, jämte förslag till sättet

för dess anskaffande.

För ovannämnda ändamål åligger det ock de särskilda styrelser,

vilka kommunen för vissa bestämda förvaltningsbestyr kan hava tillsatt, att

till nämnden före den 1 september ingiva sina specialförslag över utgifterna

för det nästföljande året.

§ 63.

Utgifts- och inkomstförslagen böra uppgöras före den 1 oktober

varje år och skola från dagen för kungörandet av ordinarie kommunalstämma

i oktober eller i kommun, där kommunalfullmäktige finnas, fullmäktiges

ordinarie sammanträde i samma månad hållas tillgängliga på

lämplig ort, som i kungörelsen tillkännagives; och skola på nämnda stämma

eller fullmäktig sammanträde särskilt de uti utgiftsförslaget upptagna utgifter,

som enligt § 62 först då till beviljande föreslås, jämte de frågor

och behov, av vilka desamma påkallas, till överläggning och avgörande

företagas.

Efter fulländad granskning skola förslagen, jämte de i anledning

därav fattade beslut, återlämnas till kommunalnämnden, som deruti inför

beslutade ändringar och tillägg och därefter oförtövat ombesörjer upprättande

av ordentlig debiterings- och uppbördslängd.

De bidrag, vilka sålunda blivit beviljade att under det nästföljande

året utgå, anses för det löpande årets kommunalutskylder och skola till

utgörande fördelas på dem, som under det löpande året varit till kommunen

skattskyldiga.

§ 67.

Stämma för uppbörd av sålunda debiterade kommunalutskylder skall

kungöras fjorton dagar förut och på lämplig ort inom kommunen, före

februari månads utgång, förrättas av kommunalnämnden eller vissa dess

medlemmar, så vida icke kommunen finner skäligt att om tiden eller

sättet för uppbörden annorlunda förordna.

§ 70.

Efter uppbördsstämman upprättar kommunalnämnden för varje valdistrikt

dels avskrivningslängd, upptagande dem, för vilka kommunen beviljat

avskrivning, med angivande tillika av avskrivningsorsaken, dels ock

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

restlängd å övriga skattskyldiga, som vid stämman ej guldit sina kommunalutskylder.

Dessa längder skola, restlängden i två exemplar, inom

två månader efter uppbördsstämmans avslutande överlämnas till utmätningsmannen

i orten; och åligger honom att i vederbörlig ordning indriva

och till nämnden redovisa de resterande utskylderna. Samtidigt med

överlämnandet av restlängden till utmätningsmannen skall nämnden härom

till Konungens befallningshavande insända skriftlig anmälan med uppgift

å restlängdens slutsumma.

Vid indrivandet av de resterande utskylderna äger utmätningsmannen

att såsom uppbördsprovision jämväl uttaga hos den restskyldige tre

procent av det resterande beloppet.

§ 71.

De räkenskaper, vilka det åligger kommunalnämnden eller annan

av kommunen tillsatt förvaltningsmyndighet att föra, skola ställas på

kalenderår.

Särskilda av kommunen tillsatta styrelser skola före den 15 januari

varje år till kommunalnämnden avlämna redovisning för de medel, desamma

under nästföregående år omhänderhaft. Nämnden upptager donna

redovisning i kommunens allmänna räkenskaper, vilka årligen böra före

den 1 februari av nämnden tillställas kommunalstämmans ordförande eller

i kommun, där kommunalfullmäktige finnas, fullmäktiges ordförande.

§ 72.

Till granskning av kommunalnämndens och andra av kommunen

tillsatta styrelsers räkenskaper och förvaltning utses revisorer, vilka inom

förelagd tid böra avlämna sin berättelse till stämmans ordförande, då fr äg a

om ansvarsfrihet skall behandlas av stämman, och i annat fall till fullmäktiges

ordförande. Ordföranden åligger att över gjorda anmärkningar

infordra vederbörandes förklaringar, varefter det tillkommer i förra fallet

stämman och i senare fallet fullmäktige att å sammanträde, som enliqt

vad i denna förordning sägs skall hållas i mars månad, besluta, huruvida

anmärkning må förfalla, eller laglig åtgärd för bevarande av kommunens

rätt vidtagas skall.

§ 73.

För att vinna bindande kraft skola kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges

beslut underställas Kungl. Maj:ts nådiga prövning och

fastställelse, då besluten angå:

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

a) försäljning, pantförskrivning eller utbyte av någon sådan kommunen

tillhörig fastighet, som för något dess gemensamma nytta avseende

ändamål genom gåva eller testamente kommunen tillfallit, ävensom överenskommelse,

som medför förändring i de rättigheter, kommunen till sådan

fastighet äger; och

b) upptagande av lån; dock att underställning icke erfordras i fråga

om beslut att upptaga lån, där genom sådant beslut sammanlagda beloppet

av kommunens utan underställning skedda upplåning icke överstiger

skillnaden mellan, å ena sidan, en tiondel av den sammanlagda inkomst,

för vilken enligt § 58 kominunalutskylder skolat för sistförflutna året utgöras,

och, å andra sidan, den summa, som för nämnda år beslutits skola

i kommunen anskaffas genom uttaxering.

Kungl. Maj:ts nådiga prövning skola ock underställas de av kommunalstämma

och kommunalfullmäktige antagna förslag till nya eller förhöjda

avgifter å den allmänna rörelsen, såsom väg-, bro- och färjpenningar

med mera.

Beslut eller förslag, som bör Kungl. Maj:ts nådiga prövning underställas,

skall insändas till Konungens befallningshavande. vilken det åligger

att handlingarna, jämte eget utlåtande, till Kungl. Magt överlämna.

§ 74.

Konungens befallningshavandes godkännande erfordras för att giva

gällande kraft åt beslut, vilka

a) röra kommunens indelning i valkretsar för val av kommunalfullmäktige;
b)

äro ämnade att såsom kommunalstadgar tillämpas, till befrämjande

av sedlighet, hälsovård, vård om brandväsendet samt ordning och

säkerhet inom kommunen;

c) rörande i § 51 omförmält tilldelande av gottgörelse eller arvode

åt kommunalnämndens ordförande eller förhöjning därav; eller

d) avse påläggande av avgifter, som erfordra uttaxering för längre

tid än fem år.

Beslut, som sålunda Konungens befallningshavandes prövning underställes,

skall antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras fastställelse,

skall skäl därför uppgivas.

Kommunen må, om den därtill tror sig äga fog, hos Kungl. Maj:t

över vägrad fastställelse föra klagan.

16—210114

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, dock

att vad i § 42 finnes stadgat därom, att val av kommunalnämnd skall ske

under andra året efter det att allmänna val till kommunalfullmäktige ägt

rum, skall gälla först från och med den 1 december 1924.

I kommun eller municipalsamhälle, där kommunal- eller municipalfullmäktige

finnas eller skola tillsättas, skall år 1922 å stadgad tid val av

hela antalet fullmäktige äga rum. Tjänstgöringstiden för de fullmäktige,

som dessförinnan utsetts, skall utgå den 31 december 1922, ändå att de

valts för längre tid.

Utgår tjänstgöringstid för ledamot eller suppleant i kommunalnämnd

eller municipalnämnd tidigare än den 31 december 1924, må val av ny

ledamot eller suppleant icke ske för längre tid än till utgången av år 1924.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i stad

den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 7 och 8, § 14 mom. 1 och 2 samt §§ 21,

31 och 40 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862

skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 7.

Mom. 1. I stad med över 1,500 invånare skall den kommunen tillkommande

beslutanderätt, med de undantag här nedan sägs, uppdragas

åt stadsfullmäktige.

Mom. 2. I stad med 1,500 invånare eller därunder må det på de

vid allmän rådstuga röstberättigade ankomma, huruvida de vilja åt stadsfullmäktige

sin beslutanderätt överlåta. Förslag om upphävande av sådant

beslut må icke väckas förr än fem år efter beslutets fattande. Där stadens

invånarantal nedgått till 1,500 eller därunder, skall kommunens beslutanderätt

fortfarande utövas av stadsfullmäktige, därest allmänna rådstugan

icke annorlunda beslutar.

Beslut i omförmälda frågor skall hos Konungens befallningshavande

ofördröjligen anmälas.

§ 8.

Vid allmän rådstuga utöva stadens samtliga röstberättigade invånare

kommunens beslutanderätt.

I stad, där stadsfullmäktige äro tillsatta, inskränkes allmänna rådstugans

befattning till val av stadsfullmäktige samt beslut i frågor, varom

i § 7 mom. 2 och § 21 sägs.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

I stad, där stadsfullmäktige icke finnas, tillkommer allmänna rådstugan

beslutanderätten i stadens alla gemensamma angelägenheter.

Om val av landstingsmän samt av nämndemän är särskilt stadgat.

§ 14.

Mom. 1. Allmän rådstuga skall hållas inför magistraten i rådhuset

eller å ställe, som magistraten för ändamålet bestämmer.

Mom. 2. Allmän rådstuga skall hållas i stad, där stadsfullmäktige

finnas, under senare hälften av september eller de tjugu första dagarna av oktober

de år, då fullmäktige böra väljas; men i stad, där stadsfullmäktige icke

finnas, varje år uti maj månad, för att besluta i anledning av berättelsen om

föregående årets räkenskaper och förvaltning; samt uti december för bestämmande

av stadens utgifts- och inkomststat enligt § 61 och för anställande

av val till de befattningar inom kommunen, vilka vid årets slut

bliva lediga, ävensom för val av revisorer.

Den, vilken såsom ledamot av drätselkammare eller eljest är redovisningsskyldig

till kommunen, må icke väljas till revisor av förvaltning,

för vilken han har att redovisa, ej heller deltaga i val av revisor av sådan

förvaltning eller i beslut i anledning av revisorernas granskning av sagda

förvaltning.

§ 21.

Stadsfullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folkmängden

sålunda, att:

stad med 2,000 inv. eller därunder...........utser 15—20

» » över 2,000 t. o. m. 5,000 inv......... » 15—25

» » » 5,000 » 10,000 » » 20—30

» » » 10,000 » 20,000 » ........ » 25—40

» » » 2(),000 » 40,000 » » 35—50

» » » 40,000 inv................ » 45—60

Stadens vid allmän rådstuga röstberättigade invånare bestämma,

inom nu stadgad begränsning, det antal stadsfullmäktige, som bör för

staden utses.

§ 31.

Mom. 1. Allmänna val av stadsfullmäktige skola ä daq, som magistraten

bestämmer, förrättas under tiden från och med den 16 september till

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

och med den 20 oktober. Stadsfullmäktige väljas för fyra är, räknade från

och med den 1 januari aret näst efter det, då valet skett. I stad, där val

sker första gången skall valet dock icke avse längre tid än till början av

den tidsperiod, för vilken allmänna val av fullmäktige i rikets städer skola

äga ruin.

Mom. 2. Har stad fattat beslut om ändring av fullmäktiges antal,

må i anledning därav särskilt fullmäktig v al icke företagas utan skola

stadens förutvarande fullmäktige företräda densamma intill utgången av

den tid, för vilken de blivit valda. Lag samma vare, där ändring av fullmäktiges

antal påkallas av folkmängdens ökning eller minskning.

Om val av stadsfullmäktige i anledning av ändring i kommunal indelning

är särskilt stadgat.

§ 40.

Stadsfullmäktige må ej ärende företaga eller däri besluta, där icke

minst två tredjedelar av ledamöternas hela antal äro tillstädes. År till

följd av stadgandet i § 33 ledamot hindrad att deltaga i handläggning

av visst ärende, må denna omständighet icke utgöra hinder för tillstädesvarande

övriga ledamöter'' att ärende företaga, såvida de utgöra flera än

två tredjedelar av dem, som icke av nyss angiven anledning äro hindrade

att deltaga i ärendets behandling.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

1 stad, där stadsfullmäktige finnas eller skola tillsättas, skall år 1922

ä stadgad tid val av hela antalet fullmäktige äga rum. Tjänstgöringstiden

för de fullmäktige, som dessförinnan utsetts, skall utgå den 31 december

1922, ändå att de valts för längre tid.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kominunalstyrelse i

Stockholm den 23 maj 1862.

Härigenom förordnas, att § 6 mom. 2 samt §§ 17 och 19 i förordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 skola erhålla

följande ändrade lydelse:

§ 6.

Mom. 2. Valet av stadsfullmäktige verkställes av de valberättigade

inför magistraten under tiden från och med den 16 september till och

med den 20 oktober vart fjärde år å dagar, vilka magistraten särskilt för

varje valkrets utsätter, samt enligt ordning i övrigt, som magistraten äger

bestämma.

En var valberättigad anses tillhöra den valkrets, där han är mantalsskriven,

och må ej inom annan valkrets rösträtt utöva.

Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Ordningen för valkretsarnas sammankallande ombytes dem emellan

så, att varje valkrets får i sin tur börja valet.

§ 17.

Stadsfullmäktig väljes för fyra år, räknade från och med den 1 januari

året näst efter det, dä valet skett.

§ 19.

Stadsfullmäktige sammanträda en gång i varje månad med undantag

av juli och augusti månader på dag, som stadsfullmäktige äga att bestämma,

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

samt däremellan sä ofta ordföranden finner sådant av nöden. Kallelse till

sammanträde bör ock utfärdas, då tio eller flera av fullmäktige med uppgift

om anledningen skriftligen därom anhålla.

Sammanträde skall jämväl hållas, då överståthållarämbetet det äskar

för behandling av uppgivet ärende.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då Lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

År 1922 skall ä stadgad tid val av hela antalet stadsfullmäktige

äga rum. Tjänstgöringstiden för de fullmäktige, som dessförinnan utsetts,

skall utgå den 31 december 1922, ändå att de valts för längre tid.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 5:2 c) i förordningen om landsting den 21 mars

1862.

Härigenom förordnas, att § 5: 2 c) i förordningen om landsting den

21 mars 1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 5.

2. — — — — — __________

c) Valet skall förrättas tredje söndagen i september månad eller,

om kommunalstämma med minst två tredjedelar av de i omröstning en deltagandes

röster så beslutar, å annan dag i september; beslutet får icke

fattas senare än å kommunalstämma i mars månad det år valet skall

ske eller tidigare än å ordinarie kommunalstämman i december månad det

nästföregående året. Ej må i sådant fall kommunens beslutanderätt utövas

av kommunalfullmäktige.

Valet får ej äga rum under tider, då allmän gudstjänst hålles inom

kommunen, och skall fortgå minst en och en halv timme före klockan tre

eftermiddagen samt minst två timmar efter klockan fem eftermiddagen. I

kungörelse om valförrättning för landstingsmannaval skall tiden för valet

noggrant angivas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 12 § i lagen om fattigvården den 14 juni 1918.

Härigenom förordnas, att 12 § i lagen om fattigvården den 14 juni

1918 skall erhålla följande ändrade lydelse:

12 §.

1 mom. Ledamöter och suppleanter i fattigvårdsstyrelsen utses bland

inom fattigvårdssamhället bosatta svenska män och kvinnor, som fyllt

tjugufem år.

Ledamot eller suppleant kan ej vara

a) den som icke råder över sig och sitt gods;

b) den som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas

eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän

befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd

till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den som är ställd under framtiden

för brott, vilket medför nämnda påföljd;

c) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Gift kvinna vare ej på den grund, att hon står under mannens

målsmanskap, obehörig att utöva uppdrag, varom nu är fråga.

Med hänsyn till ämbets- eller tjänstemannaställning må landshövding,

landssekreterare, landskamrerare eller landsfogde icke vara ledamot

eller suppleant i fattigvårdsstyrelse; ej heller landsfiskal i fattigvårdsstyrelse

inom sitt distrikt. Av kommunen avlönad tjänsteman, som i och

för sin befattning är redovisningsskyldig inför fattigvårdsstyrelsen, må icke

vara ledamot eller suppleant i samma styrelse.

Beträffande rätt att avsäga sig uppdrag att vara ledamot eller

suppleant i fattigvårdsstyrelse gäller å landet vad om ledamot eller supple
17—210114
-

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

ant i kommunalnämnd och i stad vad om stadsfullmäktig är i kommunallagarna

stadgat; dock att kvinna, endast om hon är gift, äger med avseende

å uppdrag, varom här är fråga, tillgodonjuta den henne enligt

kommunallagarna tillkommande särskilda avsägelserätt.

2 mom. Ledamöter och, suppleanter i fattigvärdsstyrelse väljas för

en tid av fyra är, räknade från och med den 1 januari året näst efter

det, då valet skett.

I fattigvårdssamhälle där val sker första gången, skall halva antalet

ordinarie ledamöter och halva antalet suppleanter eller, om antalet icke är

jämnt, det antal, som är närmast under hälften, utses för allenast två år,

och höra dessa ledamöter och suppleanter, ävensom de, vilka skola i fyra

är kvarstå, utses genom särskilda val.

Särskilt val av ledamöter och suppleanter för kortare tid än fyra år

må ock ske, där sådant i anledning av beslutad ökning av antalet ledamöter

eller suppleanter är nödigt med hänsyn till att hälften av hela antalet ledamöter

och suppleanter, eller, om antalet icke är jämnt, det antal, som är

närmast över eller under hälften, skall utses vartannat år.

Avgår ordinarie ledamot under den för honom bestämda tjänsgöringsiid,

anställes fyllnadsval. Den sålunda valde tjänstgör under den tid,

som för den avgångne återstått.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 och 33 §§ samt övergångsstadgandet i lagen den 26

november 1920 om val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 3 och 33 §§ samt övergångsstadgandet i

lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen skola erhålla följande

ändrade lydelse:

3 §•

Elektorer för stad, som icke deltager i landsting, väljas för fyra år,

räknade frän och med den l januari året näst efter valet.

För Stockholms stad och Göteborgs stad tillämpas vid valet den

valkretsindelning, som gäller för val av stadsfullmäktige. Annan stad,

som ej deltager i landsting, skall, därest folkmängden uppgår till minst

40,000 personer, indelas i valkretsar, med iakttagande därav, att i regel

för varje valkrets kommer att utses minst fem, högst tio elektorer; att

varje valkrets skall kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje;

att område, som vid val av stadsfullmäktige utgör en valkrets, ej må på

skilda valkretsar fördelas; att antalet elektorer varder i den mån så utan

olägenhet kan ■ ske lika fördelat på de särskilda valkretsarna.

Indelningen i valkretsar, så ock det antal elektorer, som skall för

varje valkrets utses, fastställes efter ovan angivna grunder av Konungens

befallningshavande.

33 §.

För varje valdistrikt å landet skall Unnas en valnämnd av fem inom

distriktet boende personer. Ordförande i denna nämnd jämte suppleant

för honom förordnar Konungens befallningshavande årligen före februari

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

månads utgång. De fyra ledamöterna jämte två suppleanter väljas varje

av ä ordinarie kommunalstämma i mars eller i kommun, där fullmäktige

finnas, å fullmäktiges ordinarie sammanträde i samma månad. Det åligger

i förra fallet kommunalfullmäktiges och i senare fallet kommunalstämmans

ordförande att ofördröjligen utan lösen låta tillställa en var av de valda

ledamöterna och suppleanterna i valnämnden ett utdrag av stämmoprotokollet,

i vad dem rörer. Om de personers namn och bostad, som

blivit till ordförande och suppleant för honom utsedda, låter Konungens

befallningshavande i länskungörelserna meddela underrättelse.

Övergångsstadgande.

Genom denna lag upphäves Lagen om val till riksdagen den 26

maj 1909.

Den nya lagen träder i kraft den dag, då det vilande förslaget till

ändrad lydelse av §§ 6, 7, 9, 16, 19, 21 och 24 riksdagsordningen

och till övergångsstadgande däri efter att hava av riksdagen antagits, varder

av Konungen gillat.

Elektorer för städer, som ej deltaga i landsting, skola genom särskild

valförrättning under maj månad det år, dä lagen träder i kraft, utses

för tiden från. c åtförr ät tningsdagen-s avslutande till utgången av år 1922,

dock att för Stockholms stall valet ma av magistraten utsättas att förekomma

i samband med val av stadsfullmäktige i mars månad. Kallelse till valet

utfärdas och kungöres i den ordning, som i fråga om val av stadsfullmäktige

gäller.

ö O

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Förslag

till

Lag
om

undrad lydelse av 1 kap. 1 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 1 § rättegångsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

1 KAP.

1 §•

Underrätt å landet är häradsrätt. Där dömer häradshövding med

tolv män, som därtill valda äro. De tolv kullas häradsnämnd. Då ledigt

ram i nämnden fyllas skall, varde val hållet i den valkrets, för vilken

ledigheten inträffat. Val förrättas på landet å kommunalstämma; och äge,

där derå socknar eller socktiedelar till gemensam valkrets äro förenade,

rätten bestämma, å vilken sockens kommunalstämma valet förrättas skall.

I stad, som lyder under landsrätt, varde val förrättat å allmän rådstuga.

En var, som i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad är, äge

rösträtt vid nämndemansval inom den valkrets, han tillhör; och have varje

röstande en röst. Vid lika röstetal skilje lotten. Ej må vid nämndemansval

kommunens beslutanderätt utövas av kommunalfullmäktige.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 kap. 4 § vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 4 § vattenlagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

11 KAP.

4 §■

Vattenrättsnämndemän utses för sex år, i Norrland ävensom Värmlands

och Kopparbergs län en för varje tingslag samt i övriga delar av riket

en för varje domsaga, på det sätt som om utseende av ledamot i ägodelningsrätt

linnés stadgat; dock skall vid val av de sockenfullmäktige, som

skola utse vattenrättsnämndemän, envar, som i kommunens allmänna angelägenheter

är röstberättigad, äga en röst. Ej må vid sådant val kommunens

beslutanderätt utövas av kommunalfullmäktige. Består domsaga, för

vilken allenast en vattenrättsnämndemän skall utses, av två eller liera

tingslag, förrättas valet av vattenrättsnämndemän inför den av domsagans

häradsrätter, som domhavanden bestämmer. Om valets utgång skall domh

avand en så snart ske kan meddela vattenrättsdomaren underrättelse.

Finner domhavanden eller vattenrättsdomaren, att vattenrättsnämndeman

upphört att vara valbar, eller har vattenrättsnämndemän hos domhavanden

eller vattenrättsdomaren lagligen avsagt sig uppdraget, förordne

domhavanden om nytt val.

Om skyldighet att åtaga sig uppdrag som vattenrättsnämndemän och

att kvarstå i uppdraget så ock att efter avgång fortfarande bestrida befattningen,

intill dess besked inkommit till vattenrättsdomaren att annan

blivit utsedd, skall vad soin linnes stadgat beträffande nämndeman i häradsrätt

äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Bilaga 1.

Utlåtanden och yttranden angående borttagande av den successiva förnyelsen

för stadsfullmäktige i Stockholm samt angående ändrad tid för

valen till sagda korporation.

1. Av Stockholms stadsfullmäktige.

Till Kommunalförfattningssakkunniga.

I skrivelse till Stockholms stadsfullmäktige den 3 december 1920 har Ni

anhållit om vissa upplysningar i fråga om eventuellt upphävande av den successiva

förnyelsen av stadsfullmäktigekorporationen samt beträffande stadsfullmäktigevalens

förläggande till tid under hösten i stället för, såsom nu är fallet, till

mars månad.

Med anledning av Eder skrivelse hava de fyra olika partiernas valorganisationer

i huvudstaden satts i tillfälle att avgiva yttrande i.föreliggande fråga.

Beträffande innehållet i de med anledning härav avgivna yttrandena få

stadsfullmäktige hänvisa till stadskollegiets bilagda tryckta utlåtande nr 4.

För egen del får stadsfullmäktige anföra följande.

Vad först angår den successiva förnyelsen av stadsfullmäktigekorporationen

hava vägande skäl såväl för som emot densamma anförts. Ehuru stadsfullmäktige

förut motsatt sig den föreslagna omläggningen, måste fullmäktige finna densamma

numera vara ur flera synpunkter väl motiverad. Det närmast till hands liggande

skälet är önskvärdheten i allmänhet av färre valtillfällen, icke minst med hänsyn

till de besvär och kostnader, som vid valmanskårens nuvarande omfattning drabba

såväl det allmänna som partiorganisationerna i och för valens anordnande och

förberedande. Måhända än större vikt måste tillmätas de psykologiska verkningar,

som alltför täta val kunna medföra. Den förmåga att stimulera intresset för allmänna

angelägenheter, ett val kan väntas medföra, torde utebliva, om valen

komma för tätt. Därest valen äga rum med längre mellanrum, kan intresset

däremot väntas bliva livligare, deltagandet större och folkmeningens utslag följaktligen

tillförlitligare. Detta så mycket mera, som nya frågor då träda i förgrunden

och fånga intresset på annat sätt än vid täta val.

Jämväl för den valda korporationen själv torde det vara av vikt, att dess

arbete icke störes av alltför ofta återkommande val. Genom att valet kommer

18—210114

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

att omfatta ett större antal mandat, bliva med den proportionella valmetoden

möjligheterna större att ernå en rättvis fördelning av platserna partierna emellan.

Den viktigaste invändningen emot en förnyelse pa en gång är faran för bristande

kontinuitet i den valda korporationens sammansättning. Såvitt stadsfullmäktige

kunnat finna, torde emellertid denna fara vid proportionell valmetod icke böra

tillmätas någon större praktisk betydelse. Stadsfullmäktige få sålunda för sin

del förorda ett upphävande av den successiva förnyelsen av stadsfullmäktigekorporationen

i Stockholm.

Däremot kunna stadsfullmäktige ej tillstyrka den av Eder ifrågasatta omläggningen

av tiden för stadsfullmäktigevalen och av valperioderna. I 1862 års

kommunalförordning för Stockholm stadgades, att stadsfullmäktigevalen skulle

äga rum i mars och stadsfullmäktiges tjänstgöringsår löpa från den 1 därpå följande

april. Denna anordning har i pruktiken visat sig medföra stora fördelar,

då kela senare delen av kalenderåret därmed kunnat befrias från de valbe-tyr,

som i all synnerhet efter de stora rösträttsutvidgningarna måste taga stadsfullmäktiges

uppmärksamhet starkt i anspråk ocb inkräkta på arbetsron hos stadens

beslutande församling. En sådan förläggning av valen är för övrigt desto lämpligare,

som fullmäktiges arbetsprogram under höstmånaderna plägar vara överfyllt

av stora ocb viktiga ärenden. 1 främsta rummet märkes härvid den arliga statbehandlingen,

vilken under de tidigare höstmånaderna förorsakar de förvaltande

nämnderna mycket arbete samt under november och december i hög grad plägar

belasta stadskollegiets och stadsfullmäktiges arbetstid. Genom att förlägga valet

till hösten och låta stadsfullmäktiges tjänstgöringstid börja med kalenderår skulle

slutligen det föga tilltalande förhållandet inträda, att årets viktigaste ärende,

budgeten, komme att avgöras av en korporation, vars mandat i större eller mindre

utsträckning måhända redan bestämts skola omedelbart därefter upphöra.

Skulle emellertid av allmänna skäl en ändring finnas med nödvändighet

påkallad, så kunna stadsfullmäktige icke under några förhållanden tillstyrka stadsfullmäktigevalens

i Stockholm förläggande till samma månad som valen till riksdagens

andra kammare och landstingsvalen, nämligen september. Stadsfullmäktige

vilja i detta hänseende, med hänvisning till vad de olika valorganisationerna

i sina yttranden till stadskollegiet anfört, erinra därom, att det förberedande valarbetet,

för vilket numera måste anslås en tid av några månader, då skulle behöva

förläggas till en tid av året, som såväl ur valförrättarens synpunkt som

även med hänsyn till partiorganisationernas arbete måste betecknas såsom ytterst

ogynnsam. Valen och valförberedelserna skulle vidare till tiden sammanfalla med

det mest- forcerade budgetsarbetet i stadens nämnder och styrelser. Slutligen

'' måste det anses vara i hög grad oegentligt, att så lång tid som tre till fyra månader

skulle komma att förflyta mellan valet och den tidpunkt, då den valdes

tjänstgöring börjar. För de av stadsfullmäktige, som icke omväljas, måste givetvis

intresset för arbetet komma att i avsevärd mån förminskas, och att giva denna

för kommunalförvaltningen ogynnsamma övergångstid en så lång utsträckning

måste anses skäligen opraktiskt.

Ett förläggande av stadsfullmäktigevalen till i december kan icke heller

ur förvaltningens synpunkt förordas, då denna månad med hänsyn till budgetsbehandlingen

är stadsfullmäktiges brådaste tid. Ehuru eu dylik anordning sedan

år lö62 tillämpas i landets övriga städer, våga stadsfullmäktige hålla före, att de

opaginerad Kontrollera mot PDF

vunna erfarenheterna icke äro av den art, att de kunna åberopas till stöd för en

liknande anordning i Stockholm.

Stadskollegiet har satt de fyra olika partiernas valorganisationer i tillfälle

att avgiva yttrande i föreliggande fråga.

Från Allmänna valmansförbundet för Stockholm, Stockholms frisinnade valmansförening

och Stockholms Arbetarekommun hava med anledning härav inkommit

skriftliga yttranden. Stockholms Vänsterkommun har tillika muntligt hos

stadskansliet anhållit att få meddela, att den icke hade något att erinra emot

kommunalförfattningssakkunnigas förslag.

Allmänna valmansförbundet anför i sitt yttrande den 23 december 1920

^ Vidkommande först frågan om avskaffande av stadsfullmäktiges successiva

förnyelse förefaller det, som om den hittillsvarande ordningen närmast vore pakallad

för att vid användningen av majoritetsval trygga kontinuiteten inom tullmäktige,

så att icke vid ett omslag i majoriteten bland valmännen fullmäktige

skulle komma att bestå av uteslutande nyvalda representanter. Sedan numera

det proportionella valsättet införts, förefinnes knappast ens en teoretisk möjlighet

för ett dylikt omslag, därest hela fullmäktigeuppsättningen väljes samtidigt.

Däremot kan man genom fullmäktiges förnyelse på en gång bl. a. vinna, att de

kommunala valens antal inskränkes till hälften. De få garantier mot kommunalt

vanstyre, som numera finnas, göra det dessutom angeläget, att det korrektiv, som

ligger i den allmänna opinionens dom, sådan den uttryckes vid valen, tar gorå

sio- gällande gent emot hela fullmäktigeuppsättningen på en gång. Visserligen

kan det invändas, att enstaka tillfälligheter och just vid tiden för valet aktuella

frågor kunna bli helt avgörande för valutgången, men det förefaller, som om dessa

tillfälliga stämningar skulle kunna få ett starkare grepp över väljarekaren, därest

valen återkomma så tätt som vart annat år. Genom längre intervaller mellan

valen tvingas valmännen att taga mera hänsyn till händelser och förhållanden

under en längre tid. Vi få alltså för var del bestämt förorda den successiva förnyelsens

avskaffande och val av hela fullmäktigeuppsättningen pa en gång. °

Vidkommande tiden för fullmäktigeuppdraget kunna vi icke finna nagra

särskilda skäl, som tala för annan mandattid i Stockholm än i landsorten, utan

förefaller det tvärtom som om det bleve en ren vinst^ att låta mandattiden sammanfälla

med kalenderåret och det kommunala budgetåret. ....

Då val under sådana förhållanden bör ske på hösten, hava vi ingentig att

erinra mot den strävan, som gör sig gällande att försöka åstadkomma en för hela

landet gemensam valmånad, dock under förutsättning att härtill väljes en manad,

som ur de flesta synpunkter är den mest lämpliga. Vi vilja bestämt bestrida, att

september månad är som valmånad den lämpligaste.

Stockholm den 24 januari 1921.

På stadsfullmäktiges vägnar:

ALLAN CEDERBORG.

Yngre Larsson.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Meningen med den allmänna rösträtten är ju den, att alla befolkningsgrupper

skola givas tillfälle att deltaga i valen. Då nu fullm afrostning är avskaffad

och den istället införda rättigheten med valsedelsförsändelse är synnerligen begränsad,

är det angeläget, att sådan tidpunkt för valet väljes, att största möjlio-a

antal väljare^ skola kunna, deltaga, vilket ur flera synpunkter icke är fallet med

september manad. Vi vilja särskilt erinra om, att semesterförmånen numera utsträckes

till allt vidare kretsar av löntagare, vilket gör, att en stor del personer

under september månad icke vistas i staden eller ock så nyss hava återkommit,

att deras borgerliga näring i särskilt hög grad kräver deras uppmärksamhet.

Om september månad gjordes till valmånad, måste en hel del viktiga valförberedelser,

bl. a. kandidatnomineringarna, vid vilka största möjliga antal väljare

bör beredas tillfälle närvara, förläggas till den ännu ogynnsammare tidpunkten,

slutet av augusti eller början av september månader. Det kan ej heller anses

som något särdeles eftersträvansvärt att åstadkomma en mer än tre månader lång

tidsintervall mellan valet och mandatets tillträdande.

_ Vi förmena därför, att den lämpligaste tidpunkten för val är tiden fr. o. m.

den 15 oktober t. o. m. den 30 november, en tidpunkt, som vi även anse vara den

för såväl landsortsstäderna som landsbygden förmånligaste.

Med anledning av det ovan framhållna få vi därför slutligen anföra följande

Denne synpunkter, som vi finna vara värda beaktande vid avgivande av

yttrande i herörda frågor:

1. Stadsfullmäktiges successiva förnyelse bör avskaffas.

2. Mandattiden synes lämpligen kunna göras sammanfallande med kalender-

och budgetår.

3. September månad bör icke göras till valmånad för Stockholm, utan

valen iörläggas till tiden mellan 15 oktober och 30 november.

Stockholms frisinnade valmansförenings yttrande den 23 december 1920 är

av följande lydelse.

Beträffande upphörandet av det successiva förnyandet av stadsfullmäktio-e

vilja vi på det kraftigaste tillstyrka denna reform, sedan efter det proportionella

valsättets införande någon fara icke längre torde föreligga för att dessa korporationer

härigenom skulle komma att sakna den erforderliga kontinuiteten i sin

sammansättning.

Yad angår sammanförandet av de olika kommunala valen till samma år

som landstingsmannavalen synes intet vara att invända mot denna åtgärd. Däremot

torde^ kunna ifrågasättas, huruvida september är den ur valsynpunkt lämpligaste

av årets månader. Åtminstone för huvudstadens vidkommande synes mars

månad bättre lämpa sig för dessa val än september, som i mycket stor utsträckning

användes som semestermånad. Även den långa tid, under vilken vid septembervalen

icke återvalda stadsfullmäktige ändock skulle vara nödgade att utöva

det uppdrag, som genom valen lämnats åt andrå personer, synes väcka betänkligheter.

Då emellertid numera genom riksdagens beslut september blivit bestämd

till den allmänna valmånaden under valår, anse vi oss icke böra avstyrka den

ifrågasätta reformen.

Stockholms Arbetarekommun har i yttrande den 5 januari i år anfört följande.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Vad först borttagandet av det successiva förnyandet av stadsfullmäktige

angår, synes oss att ingen som helst fara föreligger för brådstörtande omvälvningar

i stadsfullmäktiges sammansättning, efter det proportionella valsättets införande.

Så länge majoritetsvalen voro gällande, kunde farhågor för djupgående

förändringar i kornmunalrepreseutationen ha skäl för sig, men erfarenheten visar,

att faran även under majoritetsvalens dagar kunde hänföras till de teoretiska

spekulationernas område, och detta torde i realiteten ännu mera bliva fallet under

de garantier, som det proportionella valsättet ger. Den eftersträvansvärda kontinuiteten

i stadsfullmäktiges sammansättning anse vi sålunda kommer att bibehållas,

även om valet omfattar hela antalet fullmäktige, varför några mera betydande

invändningar ej gärna kunna göras mot denna förändring.

Beträdande sammanförandet av de olika kommunalvalen till samma år som

landstingsvalen ha vi intet egentligt att invända.

1 fråga om tiden på året för valets förrättande torde det kunna ifrågasättas,

huruvida september är den lämpligaste månaden för huvudstadens vidkommande.

Ett stadsfullmäktigeval av den omfattning som huvudstadens, kräver

nämligen rätt avsevärda och tidsödande förarbeten, vilka ungefärligen kunna beräknas

till en tid av två månader före valet.

Dessa förarbeten skulle alltså bliva förlagda till sommarmånaderna, vilka

äro föga lämpliga härför. Skulle sålunda en förändring från nuvarande bestämmelser

ske, anse vi att tiden bör fastställas till oktober månad. Genom att valet

hålles i slutet av oktober månad, skulle en del olägenheter bortfalla, ty vid denna

tidpunkt har semestertiden i allmänhet gått förbi, och de röstberättigade komma

sålunda i tillfälle att utan större olägenheter och kostnader kunna fullgöra sina

med borgarpl i kter.

Vi vilja dock slutligen påpeka, att denna avvikande mening i en detalj

icke utgör skal för oss att yrka avslag på förändringen ifråga, så mycket mer

som genom riksdagens beslut september fastställts till valmånad i allmänhet, vad

det gäller politiska val.

2. Av Magistraten i Stockholm.

Till Kommunalförfattningssakbunniga.

Uti skrivelse till magistraten den 3 december 1920 haven I anhållit om

upplysning dels angående de skäl, som på sin tid förefunnits eller fortfarande

förefinnas för stadsfulImäktiuvalens i Stockholm förläggande till mats manad i

stallet för till december såsom i övriga städer, och huruvida dessa skäl eller

andra ansåges böra utgöra hinder för att dessa val (ävensom valen av elektorer

för utseende av ledamöter till riksdagens forsta kammare) förrättas under september

manad och för att stadsfullmäktiges mandatstid räknas från den 1 januari

året efter det, då valet förrättats, dels huruvida utöver de allmänna olägenheter.

som vore förenade med ett avskaffande av den successiva törnvelsen av

stadsfullmäktigkorporationerna, för Stockholms vidkommande några särskilda skäl

tillkomst för ett bibehållande av stadsfullmäktigkorporationeus successiva förnyelse.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Som bekant bar magistraten redan tidigare haft tillfälle uttala sig i vissa

hithörande ämnen.

Jämte det 1917 års riksdag för sin del beslöt den numera genomförda

fyraåriga valperioden för andrakammarval i stället för den förutvarande treåriga,

uttalade sig riksdagen jämväl för vissa andra åtgärder i syfte att förekomma

alltför täta valstrider. Den lämpligaste anordningen ansåg riksdagen vara den,

att val förekomme endast vartannat år, varannan gång politiska (varmed i detta

sammanhang avsågs andrakammarval) och varannan gång kommunala. Riksdagen

tänkte sig emellertid även möjligheten att sammanföra andrakammarvalen

och de kommunala valen. I vilketdera fallet som helst borde, ansåg riksdagen,

den successiva förnyelsen av de kommunala korporationerna bortfalla.

Sedan riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt om utredning i

dessa frågor, såvitt anginge de kommunala valen, avgav magistraten den 7 september

1917 yttrande över denna riksdagsskrivelse. I fråga om de uttalanden,

magistraten då gjorde, får magistraten hänvisa till här bifogade avskrift av berörda

yttrande.

Såsom därav framgår, uttalade magistraten då betänkligheter mot ett förnyande

på en gång av hela antalet stadsfullmäktige. De skäl, som härvid voro

för magistfaten avgörande, hänförde sig dels till själva det allmänt politiska

syftet med den nuvarande ordningen, dels ock till de tekniska svårigheter, som

förväntades komma att vidlåda röstsammanräkningen, därest hela antalet representanter

skulle på en gång förnyas.

Vid den förnyade prövning av frågan, som magistraten nu haft att företaga,

har magistraten haft tillfälle att taga del av ett utav Stockholms stadskollegium

den 13 innevarande januari till stadsfullmäktige avgivet yttrande i

ärendet. Magistraten har därav funnit, att såväl stad-kollegiet självt som de

fyra olika huvudpartierna i Stockholm, vilkas yttranden av kollegiet inhämtats,

varit eniga om att tillstyrka den successiva förnyelsens avskaffande.

Med hänsyn till den enhälliga mening, som sålunda yppats, har magistraten,

ehuruväl de synpunkter, magistraten i sin nyssnämnda skrivelse framhöll,

fortfarande synas magistraten icke kunna frånkännas berättigande, likväl icke

ansett sig böra nu avstyrka den ifrågasatta reformen, och detta så mycket mindre

som med den omfattning, ett stadsfullmäktigval i huvudstaden numera äger, en

inskränkning av antalet dylika val i och för sig måste för magistraten såsom valförrättare

te sig såsom synnerligen välkommen.

Vad härefter angår frågan om en omläggning av tiden för stadsfullmäktigvalen

i Stockholm och en förändring av stadsfullmäktiges mandatstid härstädes,

tillåter sig magistraten i fråga först om den historiska grunden till nuvarande

anordning hänvisa till den utredning, som lämnats i stad skollegiets ovannämnda

yttrande. Såsom därav framgår, hava de ursprungliga skälen till den

nuvarande ordningen numera förlorat sin betydelse, men hava i deras ställe numera

trätt andra skäl, som göra en omläggning av mandatstid och valtid för

huvudstadens del föga önskvärd. Av de skål, som härvidlag anförts och vilka

synas magistraten över huvud vara synnerligen beaktansvärda, har magistraten

såsom valförrättare särskild anledning att understryka betydelsen av att valen

om möjligt förläggas, såsom nu är fallet, till en tid, då verkets personal kan

hållas någorlunda fulltalig, hellre än till en tid, då, såsom i september alltid

är fallet, en stor del av verkets tjänstemän åtnjuter semester och alltså icke kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

14.1

påräknas för det vidlyftiga arbetet med själva valet och förberedelserna därtill.

Magistraten vill i detta sammanhang tillägga, att för magistraten såsom valförrättare

ej blott september, utan även övriga höstmånader te sig såsom för

ifrågavarande val bestyr vida olämpligare äti den hittills därtill anslagna tiden.

Rådhusrättens arbete är nämligen, enligt vad erfarenheten visar, som regel vida

mer betungande under hösten än under våren, beroende framför allt på en tendens

hos advokatkåren att under sommaren låta arbetet delvis ligga nere för att

på hösten återupptaga detsamma med ökad energi.

Magistraten vill slutligen icke underlåta att framhålla, hurusom de skal,

som synas hava föranlett tanken på en ändring av valtiden för stadsfullmäktige,

icke torde hava någon som helst tillämpning å Stockholm. Det synes nämligen

av Eder skrivelse framgå att en dylik ändring närmast skulle syfta till att möjliggöra

ett sammanförande av de kommunala valen med valen av landsting. Ett

dylikt sammanförande på de orter, där landstingsval över huvud äger rum, synes

emellertid icke på något sätt försvåras därigenom att huvudstaden, där sådana

val icke förekomma, beredes tillfälle att bibehålla den särställning, som den sedan

gammalt ägt, och att fortfarande åtnjuta de därmed förenade fördelar. _ Att återigen

beröva staden dessa fördelar allenast för att tillfredsställa ett uniformitetskrav

utan något som helst praktiskt gagn, detta synes magistraten näppeligen

höra ifrågakomma.

Skulle emellertid en överflyttning av stadsfullmäktigvalen till hösten äga

rum, måste i allt fall tillses, att andrakammarvalen och stadsfullmäktigvalen icke

förlägiras till samma år, utan ske alternerande, på sätt även 1917 års riksdag

ansåg lämpligast. De svårigheter, som enligt vad magistraten i sin nyssnämnda

skrivelse framhöll skulle vara förenade med ett sammanförande av andrakammarval

och stadsfullmäktigval, torde visserligen delvis komma att inom en nära framtid

bortfalla, men ett annat hinder lärer komma att uppstå, därest i enlighet

med föreliggande förslag stadsfullmäktigvalen i allt fall komma att vart fjärde

år förknippas med val av elektorer till riksdagens första kammare. Att i samband

med ett dylikt dubbelt val ytterligare anordna röstupptagning för andrakammarval

synes magistraten vara att ställa alltför stora krav på såväl valförrättare

som valmän. Ehuruväl magistraten antager, att de sakkunniga icke syfta

till en dylik anordning, har det likväl synts magistraten ej vara överflödigt att

framhålla detta, enär en motsatt uppfattning helt nyligen kommit till synes i en

vid den nu samlade riksdagen väckt motion.

Sedan magistraten nu yttrat sig i de frågor, som i Eder skrivelse omnämnts,

vill magistraten begagna tillfallet att beröra ett spörsmål, som i viss

mån därmed äger sammanhang. Såsom av det ovan sagda framgår, är den magistraten

åliggande uppgiften att tjänstgöra såsom valförrättare vid huvudstadens

allmänna val av en synnerligen betungande beskaffenhet. De nu föreliggande

förslagen om inskränkning av valtillfällenas antal må visserligen i sin mån syfta

att underlätta denna uppgift, kvar står dock, att de allmänna valen numera, då

de inträffa, verka i hög grad förryckande på fullgörandet av verkets egentliga,

på ett helt annat område förlagda arbetsuppgift. Magistratens, befattning med

huvudstadens allmänna val är tydligt vis en kvarleva från den tid, då magistraten

ännu jämväl i övrigt hade betydande administrativa uppgifter att fylla. Ju

mer verkets huvudsakliga arbete kommit att koncentrera sig på dess rena domstolsfunktioner,

desto mera har dess befattning med valen kommit att te sig som

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

en anomali. Betydelsen härav har givetvis varit mindre, så länge ännu det härav

föranledda arbetet höll sig inom rimliga gränser. Med den oerhörda omfattning

valmanskåren redan äger vid de kommunala och sannolikt inom kort kommer

att få vid de politiska valen, bliver emellertid frågan av en helt annan betydelse

än förr, och det må därför icke förvåna, om inom magistraten börjat yppas

en allt livligare önskan att om möjligt bliva befriad från denna för dess

egentliga verksamhet så främmande funktion. Det synes magistraten som om

detta mål utan större svårighet skulle kunna vinnas/exempelvis genom valbestyrens

överlämnande åt särskilda valnämmler i analogi med vad i landskommunerna

i vissa fall äger rum. Ehuru fullt medveten om, att frågans lösning i hela

dess vidd ej faller inom det område, som beröres av Edert uppdrag, bar magistraten

dock känt sig av förhållandena föranlåten att bringa sina önskemål härutinnan

till Eder kännedom, för den händelse Ni under Edert arbete skulle finna

tillfälle att i något avseende beakta dessa önskemål.

Stockholms rådhus den 21 januari 1921.

På magistratens vägnar:

A. E. DAHLBERG.

W. Hilarion Wistrand.

3. Av Överståthållarämbetet.

Till Kommunalförfattningssakkunniga.

I anledning av Eder skrivelse den 3 december 1920 med begäran om vissa

upplysningar får överståthållareämbetet anföra följande.

Vad först beträffar frågan, huruvida skälen för stadsfullmäktigevalens i

Stockholm förläggande till mars månad i stället för till december såsom i övriga

städer och huruvida dessa skäl eller andra anses böra utgöra hinder för att dessa

val ävensom valen av elektorer för utseende av ledamöter till riksdagens första

kammare förrättas under september månad och för a t stadsfullmäktiges mandatstid

räknas från den 1 januari året etter det, då valet förrättats, så hava, på

sätt framgår av till sakkunniga redan avgivna yttranden, såväl stadsfullmäktige

som . magistraten avstyrkt en sådan förändring uti för närvarande gällande

ordning.

EU skäl för förläggande av ifrågavarande val jämväl i fråga om Stockholm

till september är önskvärdheten av att elektorsvalen till första kammaren,

vilka tydligen böra ske samtidigt med stadsfullmäktigevalen, förrättas vid samma

tfd av året som landstingsmannavalen. Men härmed äro ock, så vitt Överståthällareämbetet

kan finna, skälen också uttömda för en förändring i nu bestående

ordning. Ur kommunal synpunkt torde intet intresse förefinnas för att val till

stadsfullmäktige ske i den ena kommunen å samma tider som i andra. De skäl

som tala för att tiden för stadsfullmäktigevalen i Stockholm allt fortfarande förlägges

till mars månad hava blivit så kraftigt och så uttömmande framförda av

opaginerad Kontrollera mot PDF

I4f>

stadsfullmäktige och magistraten att Overståthållareämbetet för sin del icke där

till har något att tillägga.

Det är tydligt att även om i andra kommuner binder icke möter att förrätta

val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige i september månad och

således å samma tid som landstingsmannavalen så bliver förhållandet annorlunda

i Stockholm med dess stora administration och det myckna arbete som denna kräver

av den kommunala representationen.

De av stadsfullmäktige och magistraten anförda skälen synas vara sa

starka att olägenheten av att även elektorsvalen till första kammaren skulle

bliva förrättade i mars månad och således å annan tid än landstingsmannavalen

icke böra föranleda någon ändring uti vad ur kommunalsynpunkt är önskvärt.

Yad därefter vidkommer förslaget om upphävande av den successiva förnyelsen

av stadsfullmäktigekorporationen i Stockholm finner sig Overståthållareämbetet

i likhet med stadsfullmäktige böra förorda samma förslag.

Stockholm i Överståthållareämbetets kansli den 3 februari 1921.

CARL HEDERSTTERNA.

Hj. Gr af ström.

Vi—2101i4

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Bilaga 2.

Förteckning över vissa i lagar, författningar eller annorstädes förekommande

bestämmelser, som av de sakkunniga tagits i betraktande vid behandling

av frågan om gränsen mellan kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges

befogenhet.1

A. Ärenden, som omförmälas i förordningen om kommunalstyrelse på landet.

1. Ärenden, vid vilka annan riistgruud än den vanliga tillämpas.

1. Ärenden, rörande sådana besvär, som åligga alla, villca inom kommunen erlägga

kommunalutskylder, men för vilkas utgörande stadgas annan grund än den för utgörande av

kommunalutskylder i allmänhet gällande — jfr sid. 96 —.

I § 11 mom. 2 av förordningen om kommunalstyrelse på landet heter det, att där

för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, vilka inom kommunen erlägga kommunalutskylder,

annan grund än den för utgörande av kommunalutskylder i allmänhet gällande

finnes särskilt stadgad, skall röstvärdet vid beslut över ärenden, som röra sådana besvär, beräknas

efter den särskilt bestämda grunden.

2. Ärende, som angår endast i mantal satt jord — jfr sid. 96 —.

Enligt § 10 mom. 2 av förordningen om kommunalstyrelse på landet må i ärende,

som angår endast i mantal satt jord, ej andra taga del än de, som innehava sådan jord.

il. Ärenden, vid vilka den vanliga röstgrnndeu tillämpas.

1. Ärenden, som enligt § 35 ankomma på kommunalstämma — jfr sid. 96 —.

Enligt § 35 av förordningen om kommunalstyrelse på landet skola följande ärenden

alltid behandlas å kommunalstämma:

justering av den i § 65 omförmälda uppbörds- och debiteringslängden,

val till ordförande och vice ordförande i kommunalstämma,

beslut, varom i § 16 sägs angående plats för anslående av kungörelse om kommunalstämma

och angående införande i tidning av tillkännagivande om tid och ställe för kommunalstämma,

beslut enligt § 17 angående dag för kommunalstämma och

beslut enligt § 29 angående dag för val av kommunalfullmäktige.

2. Ärenden, som, ehuru ej upptagna i § 35, måste anses ankomma på kommunalstämma

— jfr sid. 92 —.

Beslut enligt § 27 mom. 2 angående avskaffande av fullmäktigsystem i kommun

med 1,500 invånare eller därunder — jfr § 8 i förordningen om kommunalstyrelse i

stad —,

1 Förteckningen omfattar icke i s. k. kristidsförfattningar förekommande bestämmelser och avser

ej heller frågan, i vilken mån med avseende å kommunalfullmäktige, dess ordförande och beslut äger

tillämpning, vad i kommunalförordningen i motsvarande hänseende stadgas beträffande kommunalstämma.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

beslut enligt § 28 beträffande antalet kommunalfullmäktige och ändring av detta

antal — jfr andra stycket av sagda §, enligt vilket kommunens vid kommunalstämma röstberättigade

invånare bestämma det antal kommunalfullmäktige, som bör för kommunen

utses —.

B. Ärenden, som omförmälas i andra författningar eller förordningar än förordningen

om kommunalstyrelse på landet.

1. Ärenden, vid vilka annan riistgrund än den vanliga tillämpas — jfr sid. 96 —

1. Val av ombud vid vägstämma in. m.

Enligt § 35 i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande

på landet skall inom varje socken utdrag av det vid vägsynen förda protokollet sist från

och med andra söndagen efter syneförrättningens slut hållas för de väghållningsskyldige

tillgängligt å det ställe, som för ändamålet utses av kommunalstämma, och kungörelse härom

uppläsas i socknens kyrka sist å nämnda söndag eller, om gudstjänst då ej hålles, å först

därefter infallande med gudstjänst förenad söndag och, där kommunalstämma så beslutar,

anslås å viss plats inom kommunen. Enligt § 52 i samma lag skola kommunvis a kommunalstämmor

efter vägfyrktal utses ombud vid vägstämma jfr nedan under D 3 —.

2. Val av gode män vid lantmäteriförrättningar.

Enligt § 19 i skiftesstadgan skall å landet för varje socken finnas två inom häradet

eller tingslaget boende gode män, vilket antal, där det för lantmäteriförrättningarnas obehindrade

gång ej är tillräckligt, må efter behov ökas. Dessa gode män skola å »allmän

kommunalstämma» väljas för eu tid av sex år, och äge därvid en var, som i kommunen

innehar hemman under ägande- eller nyttjanderätt, lika röst.

3. Val av sockenfullmäktige för utseende av ledamöter i ägodelningsrätt.

Enligt § 117 sldftesstadgan är första domstol i skiftesmål å landet den i varje härad

eller tingslag förefintliga ägodelningsrätten, i vilken ordinarie domare i orten är ordförande.

Ledamöterna i rätten utgöras av tre i lanthushållning kunniga, inom häradet eller tingslaget

boende, bofasta män, vilka, på föranstaltande av domaren i orten, väljas inför häradsrätten,

genom sockenfullmäktige, »efter förmedlade hemmantalet».

h. Val av ledamöter i skogsvårdskommitté.

Enligt § 5 i förordningen den 24 juli 1903 om skogsvårdsstyrelser må, för medverkan

vid utförandet av den skogsvårdsstyrelsen tillkommande uppgiften i avseende å skogsvården,

inom kommun, som sådant önskar, tillsättas en skogsvardskommitte av7 tre personer, vilka

för en tid av tre år utses, en av skogsvårdsstyrelsen samt de två övriga av kommunalstämman

enligt den grund, som för utseende av gode män vid laga skifte är stadgad. Motsvarande

bestämmelse förekommer i förordningen den 13 juni 1908 angående skogsvardsstyrelse

inom Gottlands län och äger enligt förordningen den 20 juni 1913 angående den

skogsvårdsstyrelse åliggande verksamhet på Öland tillämpning jämväl därstädes.

5. Ärenden angående socken- och häradsallmänning ar samt vid avvittring för vissa

socknar avsatta gemensamhetsskogar i Kopparbergs län och Norrland.

Enligt 8—10 §§ i förordningen den 1 augusti 1805 om skogarna i riket stadgas,

att »de som i socknen hemman äga och bebo» hava att efter hemmantalet besluta angående

sockenallmännings vård och användning.

Enligt 6 § i förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna

skogarna i riket pro delägare i häradsallmänning »de, som i häradet bygga och bo, efter

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

oförmedlade hemmantalet». Dessa delägare skola genom sockenombud utse en allmänningsstyrelse.

Enligt ett flertal avvittringsresolutioner har vidare av det jordägarna i en socken

tilldelade skogsanslaget en viss del avsatts såsom allmänningsskog, vilken liksom av skogens

avkastning bildade fonder förvaltas av de jordägande sockenmännen enligt reglementen fastställda

av Kungl. Maj:t.

II. Ärenden, vid vilka den vanliga röstgrnnden tillämpas. 1

1. Val av nämndemän — jfr sid. 97 —.

Att särskilda rösträttsbestämmelser gälla för val av nämndemän fanns i förordningen

om kommunalstyrelse på landet ursprungligen stadgat i eu särskild §, nämligen § 35, som

lydde: »Om utväljande av elektorer för riksdagsmannaval samt om val av nämndemän är

särskilt stadgat».. År 1909 utgick bestämmelsen i vad angår val av elektorer för riksdagsmannaval,

och vid rösträttsreformen 1913 ströks hela §:en, som det vill synas allenast för att

man utan större ändring av paragrafföljden skulle i förordningen få in de vidlyftiga bestämmelserna

om proportionellt valsätt vid val av kommunalfullmäktige. Bestämmelsen om nämndemansval

fick i stället sin plats i § 1 t mom. 1, men kom därvid i sådan! .sammanhang, att

den åtminstone till synes kom att avse allenast tiden för kommunalstämma då dylika val

skola förrättas. I förordningen om kommunalstyrelse i stad däremot är sedan år 1918

nämndemansvalens särställning utsagd genom ett till ordningen för dessa val över huvud

taget, hänförligt lagrum, nämligen i § 8.

De särskilda föreskrifterna om nämndemansval återfinnas i Rättegångsbalken 1 kap.

1—3 §§ och avse efter lagändring år 1917 —- varefter ovan omförmälda stadgande i förordningen

om kommunalstyrelse i stad § 8 infördes år 1918 — även nämndemansval i

stad, som lyder under häradsrätt. Ea landet gälla och gällde även före lagändringen bestämmelser,

att nämndemansval förrättas å kommunalstämma, att alla å sådan stämma

i kommunala angelägenheter röstberättigade därvid äga rösträtt, och att varje röstande har

eu röst. Därjämte föreskrives, att, där flera socknar eller sockendelar till gemensam valkrets

för nämndemansval äro förenade, rätten skall bestämma, a vilken sockens kommunalstämma

valet skall förrättas.

2. Val av sockenfullmäktige för utseende av vattenrättsnämndemän — jfr sid. 98 —.

Enligt vattenlagen den 28 juni 1918 kap. 11 § 2 skall första domstol i vattenmål,

vattendomstolen, bestå av en vattenrättsdomare såsom ordförande samt såsom övriga ledamöter

två vattenrättsingenjörer och två vattenrättsnämndemän. De sistnämnda skola enligt

§ 4 utses för sex år, i Norrland ävensom Värmlands och Kopparbergs län en för varje

tingslag samt i övriga delar av riket en för varje domsaga, på det sätt som om utseende

av ledamot i ägodelningsrätt finnes stadgat; dock skall vid val av de sockenfullmäktige,

som skola utse vattenrättsnämndemän, envar, som i kommunens allmänna angelägenheter är

röstberättigad, äga en röst.

I en av Kungl. Maj:t utfärdad kungörelse den 30 augusti 1918 om val av vattenrättsnämndemän

lämnas med stöd av föreskrifterna i vattenlagen följande anvisningar angående

vad ifråga om sagda val bör iakttagas, nämligen

att valet avser en tid av sex år, räknat från och med år 1919,

att i Norrland ävensom Värmlaiids och Kopparbergs län utses en vatteurättsnämndeman

för varje tingslag samt i övriga delar av riket en för varje domsaga,

1 Angående frågan om vissa hithörande ärendens karaktär av »kommunala angelägenheter» se

sid. 88—91. .

opaginerad Kontrollera mot PDF

alt om domsaga, för vilken allenast eu vatteurättsnämndeinau skall utses, bestar av

två eller flera tingslag, valet förrättas inför de» av domsagans häradsrätter, som domhavanden

bestämmer,

att valet sker genom fullmäktige, utsedda av de kommuner, vilka äga att deltaga i

val av ledamot i ägodelningsrätt,

att vid utseende av fullmäktig envar i kommunens allmänna angelägenher röstberättigad

äger en röst,

att beträffande röstgrunden vid valet inför häradsrätten skall gälla vad för motsvarande

fall är stadgat angående val av ledamot i ägodelningsrätt, samt

att vattenrättsnämndeman, som bör vara allmänt betrodd, om siu orts förhållanden

kunnig man, skall vara valbar till nämndemansbefattning vid häradsrätt inom orten och ej

må hava uppnått sextiofem års ålder.

Om skyldighet att åtaga sig uppdrag som vattenrättsnämndeman och att kvarstå i

uppdraget skall vad som finnes stadgat beträffande nämndeman i häradsrätt äga motsvarande

tillämpning.

8. Val av ledamöter i valnämnd — jfr sid. 90 —.

Enligt § 33 i lagen om val till riksdagen skall för värjo valdistrikt på landet

finnas en valnämnd av fem inom valdistriktet boende personer. Fyra av ledamöterna i

denna nämnd jämte två suppleanter väljas å första ordinarie kommunalstämma varje år i

den ordning, som om nämndemansval är stadgad.

J,. Fråga om undantag från bestämmelsen, att val av landstings män skall förrättas

(ten tredje söndagen i september — jfr sid. 99 —.

Enligt § 5 mom. 2 c) i landstingsförordningen kan kommunalstämma besluta om

undantag från regeln, att val av landstingsman skall förrättas den tredje söndagen i september.

För sådant besluts giltighet fordras, att två tredjedelar av de i omröstningen deltagande

sig därom förena.

5. Kommuns indelning i två eller flera pensionsdistrikt m. in. — jfr sid. 99 —.

I § 19 av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring stadgas, att varje

socken på landet samt varje stad ävensom varje köping, som utgör egen kommun, skall bilda

ett pensionsdistrikt. Hava två eller flera socknar på landet gemensam kommunalförvaltning,

skola de samfällt utgöra ett pensionsdistrikt, Där på grund av kommunens vidsträckthet

eller folkmängd eller andra förhållanden så prövas lämpligt, må kommunen fördelas i

två eller flera pensionsdistrikt. Likaså må, där så med hänsyn till föreliggande förhållanden

prövas lämpligt, två eller flera kommuner sammanslås till ett pensionsdistrikt. Beslut

om sådan fördelning eller sammanslagning ävensom om upphävande eller förändring därav

fattas å landet av kommunalstämma, och i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, av allmän rådstuga.

I nästpåföljande § stadgas, att ledamöter av pensionsnämnd jämte suppleanter utses

å landet av kommunalstämma eller av kommunalfullmäktige, där sådana finnas, och i stad

av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga, ock på motsvarande

sätt stadgas i 23 § beträffande fråga om ersättning åt ledamöterna av nämnden.

6. Yttrande och framställning rörande valdistriktsinclelnmg för andrakammarval.

Enligt § 32 i lagen om val till riksdagen skall Konungens befallningskavande för bifall

till framställning av förändring i valdistriktsindelning för andrakammarval å landsbygden

hava inhämtat vederbörande kommunalstämmas yttrande, så ock i det fall, där sagda myndighet

utan föregående framställning förordnar om indelning i valdistrikt eller om ändring

i redan skedd indelning.

1 Angående littera 6—19 se sid. 100 o. 101.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

7. Ärenden angående indelning i brandrotar och utseende av brandfogde.1

Enligt § 5 i lagen den 14 oktober 1914 om förekommande och släckning av skogseld

skall varje socken å landet utgöra en brandrote; dock äge Konungens befallningshavande

efter framställning medgiva, att, vad sålunda är stadgat, ej skall äga tillämpning i fråga

om viss socken eller att två eller flera socknar må förenas till en brandrote. Konungens

befallningshavande äge oek att, efter inhämtat yttrande av kommunalstämma, besluta, att socken

skall utgöra mera än en brandrote, och huru i sådant fall socknen skall till brandrotar indelas.

Enligt § 6 i samma lag skall för varje brandrote finnas en brandfogde, som för

tre år väljes, å landet av kommunalstämma och i stad av stadsfullmäktige, eller, där sådana

cj finnas, av allmän rådstuga. Finner Konungens befallningshavande den valde icke lämplig,

förordne Konungens befallningshavande om nytt val. För brandfogde skall utses en suppleant.

Äro två eller flera socknar förenade till en brandrote och enas de icke i valet av brandfogde,

äge Konungens befallningshavande utse den av de valda, som finnes därtill lämpligast.

I § 14 stadgas vidare, att, om utöver vad denna lag innehåller, ordningsföreskrifter

finnas till förekommande eller släckning av skogseld, så äger på landet kommunalstämma att

därom besluta. § 15 i sagda lag föreskriver, att brandfogde, därest å landet kommunalstämma

sådant beslutar, äger att erhålla arvode för uppdraget till belopp, som prövas skäligt .

8. Ärende angående indelning i fjärdingsmansdistrikt och utseende av fjärdingsman-1

I § 1 av lagen den 29 september 1899 angående fjärdingsmansbestyrets utgörande

stadgas, att inom varje socken skall finnas en fjärdingsman, dock att i socken av större

vidd två eller flera fjärdingsman må efter Konungens befallningshavandes prövning anställas,

sedan socknemännen å kommunalstämma blivit hörda och landsfiskal sig yttrat. Då, inom

samma landsfiskalsdistrikt smärre socknar angränsa varandra, må, på lika sätt, bestämmas

om anställande för två eller flera sådana av endast en fjärdingsman. Enligt. §§ 2 och 3

av sagda lag skall fjärdingsman för en tid av minst tre år utses och hans avlöning bestämmas

av kommunalstämma, och enligt § 4 äger landsfiskalen att, då två eller flera till

ett fjärdingsmansdistrikt sammanslagna socknar icke enas i valet av fjärdingsman, utse

den av de valde, han finner därtill lämpligast. 1 § 2 av ovannämnda lag stadgas därjämte,

att »fjärdingsmansbefattningen är ett menighetsbestyr>.

9. Val av fosterbarnsnämnd.1

Enligt § 3 i lagen den 6 juni 1902 om fosterbarns vård äga, i fall så anses nödigt

och lämpligt, i stad stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmän rådstuga och på

landet kommunalstämma att åt särskild styrelse, med namn av fosterbarnsnämnd, uppdraga

den befattning med fosterbarnsvården. som eljest skulle enligt denna lag utövas av hälsovårds-

eller kommunalnämnden.

10. Val av ombud vid mantalsskrivningsfafrättning.1

Enligt 7 § mom. 1 i förordningen den G augusti 1894 angående mantalsskrivning

skola vid mantalsskrivning tillstädesvara pastor eller, om han har förfall, någon av honom

förordnad lämplig person, helst annan inom församlingen tjänstgörande präst, vederbörande

stadsfiskal eller fjärdingsman samt kommunombud, vilka till det antal, som för vinnande

av tillförlitliga uppgifter vid förrättningen erfordras och av Konungens befallningshavande

bestämmes, för varje mantalsskrivningsdistrikt utses av »den myndighet, som utövar kommunens

beslutanderätt».

11. Val av gode män för tillsyn över förmyndare.1

Enligt 3 § i lagen den 18 april 1884 angående tillsyn å förmyndares förvaltning

av omyndigs egendom skall å landet varje kommun å kommunalstämma utse gode män

Angående littera 6—19 se sid, 100 o. 101,

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

en eller flera, att hava tillsyn å förmynderskap; och rnå flera kommuner, lydande under

samma rätt, till god man utse samma person.

12. Val av nykterhetsnämnd.1

Enligt 3 § i lagen den 30 juni 1913 om behandling av alkoholister skall i varje

kommun finnas en nykterhetsnämnd. Nykterhetsnämnden skall, om ej särskild sådan

nämnd blivit tillsatt, utgöras av kommunens fattigvårdsstyrelse. Särskild nykterhetsnämnd

må tillsättas, i fall så prövas lämpligt på landet av kommunalstämma. Om dylik

uämnds sammansättning, val av ledamot och suppleant däri, ledamots och suppleants

tjänstgöringstid och avgång, val av ordförande och vice ordförande äger för annan

ort än Stockholm vad om fattigvårdsstyrelse finnes stadgat motsvarande tillämpning.

13. Val av ombud i markegång snämnd.1

Enligt 7 . § i förordningen den 2 juni 1911 angående grunderna och sättet för

markegångsprisens bestämmande skola på landet till ledning vid »årsprisets» bestämmande

priskuranter upprättas av en för fögderiet i oktober månad varje år utsedd särskild nämnd

(markegångsnämnden), vilken består dels av ombud, ett för varje kommun, å kommunalstämma

valda bland ortens avgäldsgivare, skiftesvis av det antal kommuner och efter den

ordning dem emellan, som Kung!. Maj:ts befallningshavande årligen bestämmer, med iakttagande

dock att antalet ej må understiga fyra eller överstiga åtta, dels ock av motsvarande

antal ledamöter, som Kungl Majrts befallningshavande förordnar bland inom fögderiet bosatta,

för oväld och sakkunskap kända män, helst avgäldstagare. Vid förfall för de ordinarie

ledamöterna inträda i nämnden suppleanter, som i enahanda ordning och till samma

antal utses av såväl kommunalstämman som Kungl. Majrts befallningshavande.

lh. Förord vid distriktsbammorskas tillsättande och yttrande angående ersättningsiaxa

för dylik m. m.1

Enligt § 1 i lagen den 28 mars 1919 om anställande av distriktsbarnmorskor äger

medicinalstyrelsen medgiva, att stad så ock närbelägen mindre landskommun må undantagas

från barnmorskedistriktsindelningen, under villkor att staden eller landskommunen träffar avtal

med tillräckligt antal i staden praktiserande barnmorskor, varigenom dessa mot ersättning

av staden eller landskommunen, beräknad efter antalet utförda förrättningar förplikta sig att

enligt, fastställd taxa betjäna barnaföderskor. Enligt § 3 i samma lag tillsättes distriktsbarnmorska

av barnmorskestyrelsen, sedan, efter inhämtande av vederbörande tjänsteläkares

yttrande, den eller de till barnmorskedistriktet, hörande kommuner avgivit sitt förord, och

enligt § 5 böra, innan ersättningstaxan för distriktsbarnmorska fastställes, den eller de till

barnmorskedistriktet hörande kommuner lämnas tillfälle att yttra sig i ärendet.

15. Yttrande angående särskilt tillstånd till handel med explosiva varor.1

Enligt § 49 i förordningen den 19 november 1897 angående explosiva varor må

särskilt tillstånd till handel med explosiv vara av l:a klass ej lämnas annan person än den,

som är till handels idkande i allmänhet berättigad samt i övrigt gjort sig känd för ordentlighet

och redbarhet, och meddelas av Konungens befallningshavande efter vederbörande

kommunalmyndighets hörande.

16. Fråga om handelsbods etc. öppenhållande.1

Lagen den 30 maj 1919 om begränsning av tiden för idkande av handel och viss

annan rörelse stadgar (§§ 1 och 2) vissa tider å dagen, då handelsbod, rakstuga, frisérsalong

och varmbadinrättning må hållas öppna för allmänheten. Enligt § 3 må, i den mån sådant

påkallas av särskilt förhållande inom viss kommun, tiden för öppethållande inom vissa

angivna gränser bestämmas annorlunda än i §§ 1 och 2 är stadgat. Beslut i sådan rikt
1

Angående littera 6—19 se sid. 100 o. 101.

opaginerad Kontrollera mot PDF

m

ning, ävensom ändring eller upphävande av dylikt beslut tillkommer (§§ 5 och 7), den

myndighet, som utövar kommunens beslutanderätt». Ifrågavarande beslut skola fastställas av

länsstyrelsen, som har att ofördröjligen allmängöra de fastställda besluten genom införande

därav i länskungörelserna. varjämte genom vederbörande kommunala myndighets försorg

tillkännagivande om kungörelsen med angivande av dess huvudsakliga innehåll skall införas

i minst en tidning inom orten, varförutom beträffande landskommun tillkännagivande om

kungörelsen skall ske i kyrkan (§ 6).

17- Yttrande över ansökning om framdragande av elektrisk ledning.1

Enligt 3 § i lagen den 27 juni 1902 innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar skola i fråga om ansökan om rätt att för elektrisk starkströmsanläggning påfordra

avstående eller upplåtande av fastighet eller om tillstånd att utföra elektrisk anläggning,

bland andra de kommuner eller municipalsamhällen, inom vilkas områden ledning skall framdragas,

lämnas tillfälle yttra sig.

18. Beslut angående skogsaccismedels användning. 1

Enligt § 3 i lagen den 11 oktober 1912 om slcogsaccis och om virkestaxering åligger

det kommunalnämnden att varje år i sammanhang med uppgörandet av inkomstförslaget för

kommunen beräkna skogsaccisfondens behållning vid nästföljande års början, där sådan fond

finnes, och den på grund av löpande årets taxering utgående skogsaccisen. Av sålunda

tillgängliga medel må enligt kommunalstämmans beslut såsom tillskott till täckande av

sådana utgifter för nästföljande år för kommunala och kyrkliga ändamål, till vilka enligt

gällande kommunalförfattningar medel eljest skulle beredas genom utdebitering på samtliga

skattskyldiga, användas högst så stort belopp, att utdebiteringen för etthundra kronor till

kommunen skattpliktig inkomst under nästföljande år kommer att med en fjärdedel understiga

utdebiteringen för samma inkomstbelopp under löpande året. Detta tillskott användes

till bestridande av utgifter, som kommunalstämman beslutat för det nästföljande året, i den

mån tillskottet därtill förslår. Skulle tillskottet vara större än som erfordras för täckande

av nämnda utgifter, skall överskottet avräknas på vad kyrkostämman beslutat till uttaxering

under det nästföljande året.

19. Fråga om skatt för hund och sättet för hundskattemedlens användning.1

Enligt §§ 1 och 2 i kungörelsen den 1 juni 1877 angående skatt för hundar må

såväl i stad som på landet kommun besluta, huruvida hundskatt skall utgå, om beloppet av denna

skatt (intill 15 kronor) samt om de inflytande medlens användning för kommunens behov.

Anm. I åtskilliga nyare författningar stadgas, att ärende skall behandlas av kommunalfullmäktige,

där sådana finnas, och i annat fall av kommunalstämma. Så är förhållandet beträffande:

a) ärenden, som enligt § 95 i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av

rusdrycker ankomma på kommuns prövning (jfr sid. 1001;

b) ärenden, som enligt § 36 i förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning av

pilsnerdricka ankomma på kommuns prövning: (så ej förut, jfr å sid. 89 och 90 anfört referat nr

Regeringsrättens årsbok);

c) val av hästuttagningsnämnd och fråga om ersättning åt valda ledamöter av sådan

nämnd enligt §§ 7 och 9 i lagen flen 2 juli 1915 angående anskaffande av hästar och fordon för krigsmaktens

ställande på krigsfot:

d) fattigvårdsärenden enligt § 7 i lagen om fattigvården den 14 juni 1918:

e) frågor angående sättet och ordningen för fördelningen av rekvisitioner enligt lagen den

24 maj 1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens

behov; direkt stadgas visserligen endast (§ 2 mom. 3), att vederbörande kommun ansvarar för utgörande

av rekvisition, och att »kommunen själv» besluter rörande dessa frågor, men då i fortsättningen av

paragrafen talas om åtgärder, som icke tillåta »avvaktande av sammanträde av kommunalstämma eller

kommunalfullmäktige», följer därav uppenbarligen, att förordningen avser, att ärendena skola behandlas

av fullmäktige, där sådana finnas:

1 Angående littera 6—19 se sid. 100 o. 101.

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

/) val av pensionsnämnd och fråga om ersättning åt ledamöter och ordförande i nämnden

enligt SS SO, 23 och 26 i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, — jfr ovan —;

g) val av taxeringsnämnd cell fråga om ersättning till ledamöter av nämnden enligt Zo

och 54 i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering;

h) fråga om upptagande av nöjesskatt enligt § 2 i förordningen den 30 maj 1J1J om ratt.

för kommun att upptaga avgift vid vissa oticutliga nöjesiillstäilningar; . . .

?.) beslut om tillsättande av särskild hälsovårdsnämnd och val av ledamöter i sällan

nämnd enligt § 35 i hälsovårdsstadgan deu 19 juni 1919; . ,

j) frilän om köttbesiktning enligt lagen den 10 oktober 1913 angående köttbesiktning och

slakthus; sådan'' fråga ankommer i stad på st ad-t allmäktige och i annat samhälle, där hälsovårdsstadgan

för riket är tillämplig »motsvarande kommunalmyndighet», d. v. s. på landet kommunal- eller municipal
fullmäktige,

där sådana finnas; ... . . . , , , „ „

k) tillsättande av styrelser för lärhngsskola, yrkesskola, ettang handelsskola eller hushållsskola,

enligt stadgan den 16 september 1918 för den kommunala yrkesundervisningen; ledamöter i

dylika styrelser med undantag för skolans föreståndare, som är självskriven ledamot, utses »av stadsfullmäktige

eller däremot svarande kommunal myndighet» d. v. s. på landet kommunal- eller municipalfullmäktige,

där sådana finnas.

C. Ärenden, som ankomma på kommunalstämma enligt föreskrift av enskilda

personer eller sammanslutningar.

Ärenden av dylik natur äro t. ex. val av huvudmän i sparbank och av s. k. brandstodskommittéer.

Reglementariska och andra föreskrifter av denna art pläga endast tala

om kommunalstämma såsom i de olika fallen berättigad att besluta. De ärenden, som här

avses, äro givetvis icke kommunala angelägenheter i egentlig mening — jfr sid. 106 o. 107 —.

D. Vissa kommunalstämmans ordförande tillkommande åligganden enligt andra

författningar eller förordningar än förordningen om kommunalstyrelse på landet

— jfr sid. 106 o. 107 —. 1 2

1. Åligganden enligt taxeringsförordningen.

Enligt förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering ankommer det på kommunalstämmans ordförande bland annat att tillhandahålla

taxeringsnämnden erforderligt antal exemplar av sagda förordning och av de övriga

författningar, som skola av taxeringsnämnden tillämpas (§ 28), att före januari månads utgång

till taxeringsnämndens ordförande avlämna avskrifter av taxeringslängder och prövningsnämndens

särskilda längder för nästföregående år (§ 29 mom. 2), samt att under viss tid

av minst 14 dagar tillhandahålla de skattskyldiga de avskrifter av de hos prövningsnämnden

förda längderna, som före den 15 september tillställts honom av häradsskrivaren (§ 47

mom. 3).

2. Åligganden i fråga om riksförsäkringsanstaltens uppgift rörande arbetsgivare.

Enligt förordningen den 14 juni 1917 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i

riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete aligger det kommunalstämmans

ordförande att, sedan vederbörande häradsskrivare före den 1 oktober tillställt

honom riksförsäkringsanstaltens uppgift rörande de inom kommunen boende arbetsgivare,

av vilka avgift för försäkring skall erläggas i samband med kronouppbörden, under

viss bestämd och vederbörligen kungjord tid, ej understigande fjorton dagar, på lämpligt

och därvid tillkännagivet ställe hålla uppgiften de avgiftspliktiga tillhanda samt därefter

senast inom oktober månads utgång återsända uppgifterna till häradsskrivaren (§ 3 mom. 2).

20—210114

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

$■ Befattning med vägfyrktalslängd.

Enligt lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet

skall vägfyrktalslängden senast den 1 december insändas till kommunalstämmans ordförande.

Sedan vägfyrktalslängden framlagts till granskning och av de väghållningsskyldiga

å kommunalstämma justerats, skall kommunalstämmans ordförande taga avskrift av den justerade

längden och därefter översända densamma till vägstyrelsen (§ 59).

Jf. Skyldighet för häradshövding att meddela kommunalstämmans ordförande om

sammanträde inför häradsrätt i hushållsmål.

Enligt kungörelsen den 22 juli 1875 angående skyldighet för häradshövding att

meddela kommunalstämmas ordförande underrättelse om sammanträde inför häradsrätt i hushållsmål

av allmän beskaffenhet åligger det domhavaden att om dylikt sammanträde meddela

vederbörande kommunalstämmas ordförande underrättelse så tidigt, att ombud för menigheten

må kunna i behörig ordning utses.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1922:226 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse pa landet den s. 1 i texten