Sök i Ratio Lex

Angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer samt vissa änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl

1922-02-24 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:125, Angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer samt vissa änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl

Dokumentets text

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

51

Nr 125.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pensionstillägg åt

vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer

samt vissa änkor och barn efter befattningshavare i statens

tjänst m. fl.; given Stockholms slott den 24 februari 1922.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anför efter

gemensam beredning med cheferna för samtliga övriga departement

följande:

Tidigare i dag har jag i sammanhang med spörsmålet om dyrtidstillägg

till f. d. befattningshavare i statens tjänst samt änkor och

barn efter dylika befattningshavare m. fl. pensionärer haft tillfälle beröra

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Allmänna

grunder.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

frågan om en reglering av vissa lägre pensioner. Av vad jag därvid

anfört framgår, att de bestämmelser angående dyrtidstillägg åt pensionärerna,

som antogos av 1921 års riksdag, uttryckligen förutsattes

skola vara ett provisorium i avbidan på utredning om en peusionsreglering.

Utredningen i fråga anförtroddes åt den s. k. 1921 års

pensionskommitté, som den 16 december 1921 avgivit förslag i ämnet.

Kommitténs förslag till pensionsreglering bar uttryckligen betecknats,

jämväl det, som ett provisorium, avsett att något upphjälpa de

särskilt låga pensionerna, intill dess tiden kunde anses vara inne att

genomföra en verklig pensionsreglering. Förslaget innebär, att detta

upphjälpande skulle ske i form av pensionstillägg.

Då jag nu går att på grundvalen av kommitténs betänkande avgiva

förslag i detta ämne, anhåller jag att först få behandla frågan om

pensionstillägg åt f. d. befattningshavare m. fl., varefter jag torde få

redogöra för spörsmålet om dylika tillägg till änkor och barn efter

befattningshavare m. fl.

Pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.

pensionärer.

Kommittén erinrar i sitt betänkande därom, att vid de inom finansdepartementet

verkställda förberedande utredningar om en pensionsreglering,

vilka jag tidigare i dag omnämnt, ifrågasatts, att de oreglerade

pensionerna skulle över hela linjen förbättras genom ett tillägg, som

förslagsvis angivits till 25 procent av pensionen, dock minst 100 kronor

och högst 1,000 kronor, eller alltså av ungefär liknande art som den tillfälliga

löneförbättring, vilken under senare åren i avvaktan på definitiv

lönereglering tillkommit i tjänst varande befattningshavare. Beträffande

detta projekt yttrar kommittén:

»Redan med hänsyn till därmed förenade kostnader, som beräknats uppgå

till omkring tre miljoner kronor, oberäknat den ökning av dyrtidstilläggs

kostnaden, som därav kunde föranledas, lärer en sådan pensionsreglering icke

under nuvarande statsfinansiella läge kunna förordas; och mot en sådan anordning

kan jämväl erinras, att enahanda olägenheter, som, enligt vad förut

framhållits, yppat sig vid undersökning av en del andra utvägar till beredande

av pensionsförbättring, icke heller vid detta förslag synas kunna helt

undvikas, i det att exempelvis en landsfiskals pension å 2,800 kronor skulle

kunna genom ett tillägg å 700 kronor komma att överstiga det belopp, vartill

den nyreglerade pensionen kan bliva bestämd.»

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kunol. Mai ds- proposition Nr 125.

53

Härefter fortsätter kommittén:

»Ehuru det onekligen varit mycket önskvärt, om förhållandena medgivit

att förbättring i något utsträcktare omfattning kunnat beredas pensionärerna,

hava kommitterade likväl med hänsyn till kostnaden funnit sig nödsakade att

inskränka sitt förslag till att åtminstone under nuvarande förhållanden huvudsakligen

avse beredande av en skälig förbättring av de särskilt låga pensionerna,

på samma gång som likväl åtgärd synts höra vidtagas i syfte, att den

ovan berörda av dyrtidstilläggets omläggning föranledda minskningen må

framträda först då pensionen uppgår till 2,000 kronor.

Dessa mål hava kommitterade efter verkställande av ingående undersökningar

funnit lämpligen kunna nås genom ett pensionstillägg, så anordnat, att

pensioner under 1,500 kronor skulle i regel ökas med 180 kronor för år räknat,

att för pensioner å 1,500 kronor och därutöver intill 2,000 kronor tillägget skulle

utgöra 120 kronor, samt att tillägget därefter skulle minskas till 60 kronor,

dock så att pension och tillägg tillsammans icke må överstiga 2,560 kronor. I

övergången mellan högre och lägre tilläggsbelopp erfordras vissa jämkningar.

Å pensionstillägget, som tillika ansetts böra begränsas genom föreskrift att

detsamma icke må överstiga pensionens belopp, skulle dyrtidstillägg utgå såsom

om tillägget vore en del av själva pensionen.»

I fråga om verkningarna av kommitténs förslag torde jag få inskränka

mig till att hänvisa till den tabell, vilken jag tidigare i dag

vid anmälan av frågan om dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare och

med dem likställda pensionärer återgivit.

Med anledning därav, att 1921 års riksdag ifrågasatt, huruvida

icke av statsfinansiella skäl den pensionsförbättring, som vid den avsedda

pensionsregleringen kunde komma att beviljas, borde fastställas

att utgå allenast till sådana pensionärer, som styrkte sig vara i behövande

omständigheter, har kommittén tagit i övervägande, huruvida en dylik

begränsning bör gälla i avseende å det av kommittén föreslagna pensionstillägget.

Efter framhållande att ett dylikt villkor i vissa fall förknippats

med beviljade pensions förbättringar, i andra fall däremot utelämnats,

yttrar kommittén följande:

»Såsom i meranämnda förberedande utredning anförts äro vidare åtskilliga

olägenheter förbundna med ett sådant villkor, varom här är fråga.

Det lärer nämligen knappast kunna förväntas, att intygen om behövande omständigheter

komma att utfärdas efter enhetlig uppfattning beträffande förutsättningarna

för sådant intygs utgivande; och dessa olägenheter måste skarpare

framträda, när det gäller pensionärer till flera tusental och icke såsom

hittills endast små grupper av pensionärer. Även om sådant intyg icke skulle

vederbörande avfordras mer än en gång årligen, skulle det likväl bliva synnerligen

betungande för pensionsutbetalande myndigheter och kassor att övervaka

villkorets uppfyllande beträffande ett så stort antal pensionärer. Det

torde icke heller få anses mycket antagligt, att uppställandet av ifrågavarande

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

villkor skulle vara i statsfinansiellt avseende av någon större betydelse, enär

bland ifrågavarande pensionärer med låga pensioner endast ett ringa fåtal

torde befinna sig i den ställning, att de icke kunna erhålla ett dylikt intyg.

På grund härav och då det av kommitterade föreslagna pensionstillägget är i

rätt stor utsträckning avsett att utgöra ersättning för den genom dyrtidstillläggets

omläggning förorsakade minskningen av den med pensionen förbundna

föl-månen, hysa kommitterade den uppfattning, att pensionstillägget

icke bör förbindas med berörda villkor.»

Kommittén ingår härefter på frågan om omfattningen av den

pensionsreglering, kommittén föreslår. I detta avseende yttrar kommittén:

»Från åtnjutande av pensionstillägg böra givetvis undantagas alla innehavare

av nyreglerade pensioner, varjämte med dem torde böra i detta avseende

likställas en hel del andra grupper av f. d. befattningshavare, nämligen

alla sådana, som genom löne- och pensionsreglering under de senare åren fått

sina pensioner avsevärt höjda utöver vad som tillkommit dem, som avgått före

sådan reglering. Genom att pensionärerna med oreglerade pensioner sålunda

uppdelas i en äldre grupp med rätt till pensionstillägg och en yngre grupp

utan rätt till sådant tillägg vinnes i någon mån det förut framhållna önskemålet

att bättre tillgodose dem, som innehava pensioner av äldre typer. Bland

pensionärerna skulle alltså kunna särskiljas tre grupper, nämligen: 1) pensionärer

med äldre oreglerade pensioner; de erhålla pensionstillägg och få dyrtidstillägg

efter de gynnsammare grunderna; 2) pensionärer med nyare oreglerade

pensioner; de få visserligen icke pensionstillägg, men erhålla dyrtidstilllägg

efter nyss nämnda grunder; samt 3) pensionärer med nyreglerade pensioner;

i det avseendet äro dessa med mellangruppen likställda att de uteslutas

från rätten till pensionstillägg, men däremot äro de beträffande dyrtidstill1

ägget underkastade de strängare grunderna. Härigenom skulle exempelvis

en f. d. vaktmästare vid centralt ämbetsverk, vilken före år 1919 avgått med

pension å 600—1,000 kronor, erhålla pensionstillägg ävensom få dyrtidstillägg

enligt de gynnsammare gran derna; den f. d. vaktmästare däremot, som avgått

under något av åren 1919—1921 med pension å 1,200 kronor, får icke pensionstillägg

men bekommer dyrtidstillägg enligt nyssnämnda grunder, medan den

vaktmästare (expeditionsvakt), som avgått med nyreglerad pension å 1,644 kronor,

utan rätt till pensionstillägg erhåller dyrtidstillägg efter reducerade grunder.

Detsamma skulle komma att gälla stora grupper av f. d. befattningshavare

vid statens järnvägar, till exempel f. d- stationskarlar allt efter som de

åtnjuta pensioner å 692—1,140 kronor, 1,386 kronor eller 1,644 kronor.

Å andra ‘■idan finnas åtskilliga grupper av pensionärer, som utan att direkt

kunna inräknas bland f. d. befattningshavare i statens tjänst dock blivit

med dem i avseende å dyrtidstillägg likställda; och såsom i specialmotiveringen

närmare utvecklas anse sig kommitterade böra upptaga vissa av dessa

grupper såsom berättigade jämväl till pensiontillägg.

Pensionstillägget avses tillkomma icke allenast dem, som vid ikraftträdandet

av därom meddelade bestämmelser redan innehava pension, som

berättigar till sådant tillägg, utan även dem, som därefter avgå med dylik

pension.»

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

55

Kommittén har utgått från att de föreslagna bestämmelserna om

pensionstillägg skulle träda i kraft den 1 april 1922. I varje fall anser

kommittén sagda bestämmelser böra träda i kraft samtidigt med nya

bestämmelser angående dyrtidstillägg åt ifrågavarande pensionärer.

Inom kommittén har av en ledamot uttalats den mening, att de

av kommittén för f. d. befattningshavare i allmänhet föreslagna pensionstilläggen

icke lämpade sig för f. d. befattningshavare vid armén

och marinen, vare sig med hänsyn till de föreslagna beloppens storlek

eller till det pensionsbelopp, vid vilket åtnjutandet av pensionsförbättringsförmånen

avses att upphöra. Bemälde ledamot har i anslutning

härtill framlagt ett särskilt förslag till kungörelse angående pensionstillägg

för vissa f. d. militära befattningshavare m. fl. Enligt detta

förslag skulle pensionstilläggen kunna utgå med belopp ända upp till

360 kronor för år, varjämte det pensionsbelopp, utöver vilket pensionstillägg

ej bör ifrågakomma, skulle höjas till 2,800 kronor. Den kostnadsökning,

som skulle föranledas av ifrågavarande förslag, har av

reservanten beräknats till 350,000 kronor beträffande pensionstilläggen

och 225,000 kronor i fråga om dyrtidstilläggen eller sålunda tillhopa

575,000 kronor årligen.

En annan ledamot av kommittén har ansett gränsen för pensionstillägget

böra utsträckas till 3,000 kronor. I enlighet härmed har denne

ledamot föreslagit, att pensionstillägget skulle utgå för pensioner under

1,500 kronor med 180 kronor, för pensioner å 1,500 kronor och därutöver

intill 2,500 kronor med 120 kronor samt för pensioner å 2,500

kronor och därutöver intill 3,000 kronor med 60 kronor. Den av detta

förslag föranledda merkostnaden har beräknats till 85,000 kronor för år.

Såsom jag redan tidigare i dag antytt, finner jag kommitténs förslag

i fråga om pensionstillägg under nuvarande förhallanden innefatta

en så vitt möjligt tillfredsställande lösning av spörsmålet om reglering

av de lägre pensionerna. Jag förbiser därvid ingalunda, att det system

för de låga pensionernas förbättring, som kommitténs förslag innefattar,

måste vara behäftat med åtskilliga brister. Men det synes å andra

sidan uppenbart, att en alltigenom tillfredsställande pensionsreglering

icke kan åstadkommas utan ingående undersökning beträffande de särskilda

grupperna av pensionärer och dessutom icke utan svårighet låter

sig göra, så länge definitiva löneregleringar saknas för så stora delar

av förvaltningen som ännu är fallet. När tiden för en mera definitiv

pensionsreglering kan vara inne, synes mig icke möjligt att nu avgöra.

I varje fall torde resultatet av den av kommittén föreslagna provisoriska

DeparUmeii

chefen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts: proposition Nr 125.

pensionsregleringen böra avvaktas, innan något vidare åtgöres i syfte

att erhålla en definitiv reglering av statspensionerna.

Vidkommande det av kommittén framlagda förslaget kan jag inskränka

mig till att åberopa vad kommittén till stöd för detsamma

anfört. Förslaget i dess allmänna utformning föranleder alltså ingen

erinran från min sida. Jag vill särskilt framhålla, att det är av vikt

att så enkla bestämmelser som möjligt bliva gällande i fråga om pensionstilläggen,

ett önskemål som förslaget synes mig så långt möjligt

är tillgodose.

Lika med kommittén finner jag bestämmelserna om pensionstilllägg

böra träda i kraft samtidigt med den nya kungörelsen angående

dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare.

Av det redan anförda framgår, att jag icke kan understödja något

av de förslag, som reservationsvis framförts inom kommittén. Vad särskilt

angår yrkandet, att pensionstilläggen till f. d. militära befattningshavare

skulle bestämmas efter andra och förmånligare grunder än motsvarande

tillägg till f. d. civila befattningshavare, vill jag framhålla, att en

pensionsreglering av sålunda påyrkat slag skulle i viss mån ligga utom

syftet med den nu föreslagna provisoriska pensionsregleringen och därtill

kunna föregripa en definitiv dylik reglering.

Författnings- Kommittén har utarbetat och framlagt ett särskilt förslag till

förslaget. kungörelse angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i

statens tjänst m. fl. pensionärer. Av den närmare motiveringen för detta

förslag ber jag att få återgiva följande.

I § 2 av kungörelseförslaget angivas vissa grupper av pensionärer,

som av skilda anledningar ansetts icke böra komma i åtnjutande av

pensionstillägg. Kommittén yttrar härom följande:

»Liksom avskedade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas

andervtödstagare undantagits från åtnjutande av det dyr+idstillägg,

som bev tjats Innehavare av egentliga pensioner, så hava de också med

hänsyn till de säregna grunderna för dem tillkommande understöd ansetts icke

böra göras delaktiga av ifrågavarande pensionstillägg. I detta sammanhang

kan erinras därom, att 1919 års riksdag godkänt vissa bestämmelser, medförande

förhöjning av terörda understöd, samt att dyrtidstillägg å understöden

nu regleras enligt föreskrifter i kungörelse av den 29 juni 1921 (nr 547).

Från åtnjutande av pensionstillägg hava vidare ansetts böra undantagas

alla pensionärer med s. k. nyreglerade pensioner, d. v. s. sådana pensioner,

som utgå enligt lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för

ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens

vattenfallsverk (nr 254) eller i kungörelsen den 29 juni 1921 med bestämmelser

för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila stats
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tst proposition Nr 125.

57

förvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension (nr 456) eller andra

dylika pensioneringsgrunder, som blivit fastställda eller kunna komma att

fastställas för reglerande av pensionsförhållandena för befattningshavare i

statens tjänst. Det gäller sålunda alla de pensionärer, som avses i § 4 av förslaget

till allmänna grunder för dyrtidstillägg åt pensionärer. Att i. d. landshövding,

som innehar pension, avpassad efter det från och med den 1 juli 1921

för sådan befattningshavare gällande pensionsunderlag, här icke upptagits, beror

givetvis därpå att med hänsyn till pensionens storlek något pensionstilllägg

enligt de i § 1 angivna begränsningar icke kan i detta fall ifrågakomma.

Emellertid höra även vissa andra grupper av pensionärer undantagas

från åtnjutande av pensionstillägg, nämligen de pensionärer, som under senare

åren pensionerats efter grunder, som föranlett någon mera avsevärd förhöjning

av pensionen i jämförelse med vad som tillkommer förut pensionerade i

samma eller motsvarande befattning. Härigenom hava kommitterade funnit

sig kunna i någon mån tillgodose ett önskemål, som från flera håll framställts

och funnits behjärtansvärt, nämligen att pensionerna av äldre typ må framför de

nyare typerna tillgodoses, så att skillnaden dem emellan minskas. Här kan

icke för alla bestämmas en och samma tidpunkt som gräns för rätten till pensionstillägg,

enär de åtgärder, som föranlett pensionsförhöjning för den ena

eller andra gruppen, kommit till tillämpning vid skilda tidpunkter. Då vid ingången

av år 1919 genom lönereglering för befattningshavare vid kommunikationsverken,

postsparbanken och skogsstaten ävensom för skogvaktare vid

Uppsala universitet inträtt en väsentlig pensionsförhöjning, har det ansetts,

att den, som därefter pensionerats i sådan befattning, redan erhållit så stor

pensionsförbättring, att något pensionstillägg nu icke bör ifrågakomma. Exempelvis

blev pensionen för en banvakt vid statens järnvägar från och med

år 1919 höjd till 1,386 kronor, medan pensionen förut utgjort högst 1,140 kronor;

och för en kronojägare och en skogvaktare vid Uppsala universitet höjdes

pensionen från 900 till 1,400 kronor. Enligt den från ingången av år 1919 gällande

löne- och pensionsregleringen för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken

med flera läroanstalter blevo pensionerna i allmänhet icke obetydligt

förhöjda, på grund varav och ehuru pensionerna för f. d. ämneslärare i regel

äro av beskaffenhet att utesluta från rätten till pensionstillägg, de f. d. lärare,

som pensionerats efter nämnda tidpunkt, likväl upptagits bland undantagen,

något som alltså huvudsakligen berör f. d. övningslärare. Den pension, som

före år 1919 tillkommit en övningslärare, uppgick i regel till 750 å 2,000 kronor

och kunde i gynnsammaste fall icke överstiga 2,750 kronor; numera uppgår

pensionen till lägst 1,170 kronor och kan vid största möjliga utsträckning

av tjänstgöringen uppgå till inemot 3,500 kronor.

Vidare torde böra från åtnjutande av pensionstillägg undantagas de

militära pensionstagare, som pensionerats efter ingången av år 1918 och alltså

kommit i åtnjutande av den för viss personal vid armén och marinen beviljade

pensionsförbättring. Visserligen utgör pensionsförbättringen för den,

som pensionerats under 1918, endast hälften av vad som i sådant avseende tillkommit

den, som i samma befattning pensionerats efter ingången av år 1919;

men redan den förbättring, som sålunda utgår till 1918 års pensionärer, understiger

för dem, varom här är fråga, i intet fall 225 kronor men uppgår i regel

till omkring 500 kronor och är alltså av den betydenhet, att även dessa pensio
Bihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 109 käft. (Nr 123—125). 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

.Kungl. Maj.-ts proposition Nr 125.

närer ansetts böra undantagas, helst detta bidrager till att i någon mån förminska

den överklagade stora skillnaden mellan nya och gamla pensioner på

detta område. Då en del pensionerade f. d. beställningshavare vid armén och

marinen, vilka icke direkt med tillämpning av gällande bestämmelser om pensionsförbättringen

kunnat erhålla sådan förmån, dock blivit därtill berättigade

enligt särskilda beslut av riksdagen, har det ansetts böra uttryckligen angivas,

att även sådana pensionärer äro från åtnjutande av pensionstillägg undantagna.

Genom tid efter annan vidtagna förändringar i avlöningsförhållandena

för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare höjdes pensionen,

som intill år 1908 utgjort för förste vaktmästare 800 kronor och för vaktmästare

600 kronor, småningom intill utgången av år 1918 för förste vaktmästare

till 900, 1,000, 1,100 och 1,200 kronor samt för annan vaktmästare till

800, 900 och 1,000 kronor. Genom lönereglering, som gäller från och med år

1919, blevo pensionerna 1,400 respektive 1,200 kronor, varefter, i den mån nyreglering

träder i kraft, pensionerna äro 1,824 respektive 1,644 kronor. Det har

ansetts lämpligt, att åtnjutande av den förhöjning, som inträdde med år 1919,

må i dessa fall utesluta sådan pensionär från åtnjutande av pensionstillägg,

och i sådant avseende har medverkat den omständigheten, att pensionär, som

kommit i åtnjutande av pension efter 1919 års ingång, genom de fördelaktigare"

dyrtidstilläggsbestäminelser, som skola tillämpas å honom i jämförelse med

dem, som komma till tillämpning å pensionär med nyreglerad pension, erhåller

i det närmaste enahanda sammanlagd förmån som denne senare; vadan med

hänsyn till bestämmelsen om att äldre pensionär icke må i pension och dyrtidstillägg

åtnjuta mer än vad i sådana hänseenden tillhopa tillkommer pensionär

med nyreglerad pension, pensionstillägget i detta fall bleve så gott som

betydelselöst.

För kvinnliga biträden har från och med år 1920 genomförts en lönereglering,

som medfört pensionsförbättring av 200 kronor Av samma anledning

som ovan åberopats för förslaget i vad det avser pensionärer, som innehaft

befattning såsom vaktmästare eller därmed jämförlig beställning, synes

pensionstillägg här böra uteslutas.

I sammanhang med uppförande å ordinarie stat från och med år 1919 av

sjukvårds- och ekonomi personalen vid statens anstalter för sinnessjuka blevo

pensionsförhållandena för nämnda personal omlagda och för dem, som därefter

pensionerades, inträdde en avsevärd pensionsförbättring i jämförelse med

vad som i pension tillkommit förut pensionerade befattningshavare, tillhörande

nämnda personal. Exempelvis har pensionen för en skötare, som förut icke

överstigit 800 kronor, höjts till 1,300 kronor; och en sköterska, som förut bekommit

i pension 300 å 500 kronor, erhåller numera 900 kronor i pension. På

grund härav har pensionstillägg icke ansetts böra tillkomma de pensionärer av

ifrågavarande grupp, som pensionerats efter de nya grunderna. Enär även

för vissa andra befattningshavare vid samma anstalter pensionsunderlagen blivit

efter 1918 års utgång förhöjda, har pensionstillägg icke ansetts böra tillkomma

den, som pensionerats enligt sålunda förhöjt pensionsunderlag.

Även för åtskilliga andra grupper av befattningshavare har lönereglering

under senare åren förekommit med därav följande pensionsförhöjning,

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 125.

59

exempelvis år 1919 för befattningshavare vid gymnastiska centralinstitutet

och vid bergsstaten samt för länsveterinärer ävensom år 1920 för befattningshavare

vid lantmäterikontoren i länen och för lantmäteripersonal, som sysselsättes

med utförande av lantmäteriförrättningar; men frånsett de till dessa

personalgrupper hörande kvinnliga biträden och vaktmästare, om vilka gäller

vad ovan sagts, äro pensionerna för övriga ifrågavarande befattningshavare

sådana, att pensionstillägg icke kan med hänsyn till för detsamma, föreslagen

begränsning ifrågakomma; och hava dessa pensionärer därför icke upptagits

bland de undantagna. Detsamma gäller vissa andra grupper bland pensionärer,

vilka erhållit högre pension direkt till följd av ändring i pensionsvillkoren,

såsom t. ex. förste provinsialläkare och provinsialläkare.

Vid övervägande av frågan huruvida någon uteslutning från åtnjutande

av pensionstillägg skulle kunna anses påkallad i anledning av de pensionsregleringar,

som vidtagits år 1917 för icke ordinarie personal vid telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk, år 1918 för arbetare vid statens

järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning samt år

1920 för daglönare vid marinen, hava kommitterade icke funnit omständigheterna

böra, beträffande pensionärer, om vilka här kan vara fråga, föranleda

till stadgande av undantag från åtnjutande av pensionstillägg. Visserligen

skulle härigenom enligt äldre bestämmelser pensionerad daglönare, i olikhet

mot vad som föreslagits beträffande förhållandet mellan äldre och nyare militära

pensionstagare, icke tillgodoses mer än den, som pensionerats enligt kungörelsen

den 24 augusti 1920 (nr 645), men pensionsbeloppen enligt sistnämnda

författning, vilka avpassats efter grunderna för 1917 års nyssnämnda pensionsreglering

för icke ordinarie personal vid vissa kommunikationsverk, äro i och

för sig så låga att de synas skäligen böra upphjälpas genom pensionstillägg.»

Liksom dyrtidstillägg enligt de allmänna grunderna för sådan

förmån åt f. d. befattningshavare i statens tjänst ansetts böra tillkomma

dels den, som åtnjuter avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet,

dels ock vissa grupper av pensionärer, som icke varit i

statens tjänst anställda men som likväl pensioneras av staten eller med

bidrag av statsmedel, så har kommittén ock ansett billigt, att pensionstillägg

må utgå i flertalet av dessa fall. Bestämmelserna härom hava upptagits

i § 3 i kungörelseförslaget. Vissa grupper hava dock befunnits böra

uteslutas från åtnjutande av pensionstillägg av samma skäl, som föranlett

att vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst undantagits. I

detta avseende anför kommittén följande:

»Sålunda har bland berättigade till sådant tillägg icke upptagits den

grupp av pensionärer, som angives i § 5 2:o av kungörelsen den 29 juni 1921 (nr

345) och i § 7 2:o av kommitterades förslag till motsvarande kungörelse. Samtliga

dessa pensionärer åtnjuta pension genom statens anstalt för pensionering

av folkskollärare med flera och genom övergångsstadganden i reglementet för

anstalten av den 31 december 1919 (nr 878) hava de äldre pensionärerna, på sätt

närmare framgår av redogörelsen för förenämnda preliminära utredning om

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kanal. Maj:ts proposition Nr 125.

Departements
chefen.

Allmänna

grunder.

pensionsförhöjning, fått från och med år 1920 en väsentlig pensionsförbättring,

varför pensionstillägg nu icke synes böra tillkomma dem.

Detsamma gäller f. d. lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.

Dessa, som enligt § 5 5:o) i nyssnämnda kungörelse äga åtnjuta dyrtidstillägg

av statsmedel och jämväl i kommitterades förslag, § 7 5:o), upptagits

såsom till dylik förmån i fortsättningen berättigade, hava genom 1921

års riksdags beslut om ändrade grunder för dem tillkommande tilläggspensioner

av statsmedel fått väsentlig pensionsförbättring och hava därför utslutits

från åtnjutande av pensionstillägg.

Pensionen till f. d. lasarettsläkare, som utgår med hälften av statsmedel

och hälften av kommunala medel, uppgår till 3,000 kronor och utesluter alltså

sin innehavare från åtnjutande av pensionstillägg, vadan sådan pensionär icke

här upptagits. Vad däremot beträffar f. d. extra provinsialläkare, som i pension

av statsmedel åtnjuter 1,500 kronor, föreligger icke någon garanti att han

därutöver av kommunala medel bekommer något bidrag. Vid sådant förhållande

har pensionstillägg ansetts böra tillkomma sådan pensionär, för såvitt ej

genom tillskott från annat håll pensionen uppbringats till sådant belopp, att

tillägg därigenom uteslutes.»

Vad kommittén sålunda anfört giver jag min anslutning. Ej

heller i övrigt föranleder kommitténs förslag till kungörelse i ämnet

någon erinran i sak från min sida. Jag föreslår alltså, att sagda förslag,

allenast med en mindre formell ändring i § 2, förelägges riksdagen

till antagande.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att av kommittén framlagt

förslag till föreskrifter rörande utbetalningen av pensionstillägg

icke torde böra göras till föremål för Kungl. Maj:ts prövning, förr än

riksdagen meddelat sitt beslut i fråga om de allmänna grunderna för

dessa tillägg.

Jag ber härefter att få övergå till kommitténs förslag i fråga om

pensionstillägg åt vissa änkor och barn efter befattningshavare i statens

tjänst in. 11.

Kommittén framhåller till en början vissa för familjepensioneringen

egenartade förhållanden, vilka göra det ännu svårare att åstadkomma

en verklig pensionsreglering för dessa pensionärer än för f. d.

befattningshavarna själva. Kommittén yttrar i sådant avseende följande:

»Medan staten själv reglerar pensioneringen av befattningshavare i statens

tjänst, har däremot pensioneringen av änkor och barn efter sådana befattningshavare

överlämnats åt befattningshavarna själva att av dem i stort

sett efter eget skön ordnas med de medel, som stått till förfogande. Väl har

staten medverkat vid upprättandet av för sådan familjepensionering avsedda

kassor samt jämväl därtill anslagit förvaltningsbidrag. Till flertalet sådana

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

61

kassor har staten lämnat stöd också genom bidrag till själva pensioneringen;

men i intet fall bär detta skett på sådant sätt, att pensioner till vissa belopp

av staten garanterats. På grund av sättet för familjepensioneringens ordnande

företer denna pensionering stora ojämnheter: pensioneringsgrunderna skifta,

avgifterna äro på olika sätt beräknade och någon enhetlig grund för statens''

bidrag förefinnes icke. Alla dessa olikheter föranledde sakkunniga för centralisering

av det statsunderstödda pensionsväsendet att framlägga vissa förslag

till ordnande av även denna pensionering, vilka förslag i vad de röra

statstjänarnas familjepensionering likväl hittills icke lett till några resultat.

Under sådana förhållanden är det uppenbart, att nu icke kan bliva fråga om

någon verklig reglering av familjepensioneringen. Ehuru kommitterade icke

kunna finna annat än önskvärt, att en utjämning av skiljaktigheterna inom

familjepensioneringen må äga rum till vinnade icke blott av likformiga grunder

för själva pensioneringen utan även av enhetlighet i avseende å statens bidrag

till pensioneringen, kunna dessa frågor icke nu av kommitterade upptagas

till behandling; utan kommitterade måste i detta sammanhang inskränka

sig till att föreslå en anordning endast till förbättrande av de särskilt låga famil

jepensionerna.»

Beträffande sitt förslag i ämnet anför kommittén:

»Med erinran om kommitterade,s förut framställda förslag att medelst

ett särskilt pensionstillägg förbättra de till f. d. befattningshavare utgående

pensioner, som kunna betecknas såsom låga, vilja kommitterade nu föreslå,

att jämväl beträffande familjepensioneringen en dylik åtgärd vidtages. Kommitterade

hava därvid funnit, att tilläggsbeloppet för ensam änka lämpligen

kan bestämmas till hälften av vad i sådant avseende föreslagits för f. d. befattningshavare;

och efter ingående undersökning om verkningarna av ett sådant

pensionstillägg med därå belöpande dyrtidstillägg hava kommitterade,

som anse att något pensionstillägg icke nu lämpligen bör ifrågakomma för

änkepensioner å 600 kronor eller däröver, funnit sig böra föreslå, att för pensioner

understigande 330 kronor tillägget bestämmes till 90 kronor, för pensioner

å 330 kronor och däröver intill 450 kronor till 60 kronor samt för pensioner

å 450 kronor och däröver intill 600 kronor till 30 kronor. I övergången

mellan högre och lägre tilläggsbelopp erfordras vissa jämkningar till förekommande

av att lägre pensionsbelopp genom tillägget kommer att överstiga vad

pensionär med högre pensionsbelopp erhåller. Tillika har den begränsning

även här ansetts böra stadgas, afl tillägget icke må överstiga pensionens belopp.

I de fall, där pensionen är mycket obetydlig, blott ett eller a lina t^ tiotal

kronor, bliver till följd härav också tillägget obetydligt; men då förmånen i

allt fall fördubblas, måste enligt kommitterades mening förbättringen anses

skälig.

Nu ifrågavarande tillägg avses att utgå till såväl ensam änka som änka

med barn; men skall därvid i varje fall tagas hänsyn endast till den änkan

ensam tillkommande pensionen. Kommitterade hava väl funnit sig kunna förorda,

att någon förhöjning av tillägget i vissa fall beredes änka med barn, men

hava ansett, att denna förhöjning endast bör utgå i fall, där familjepensionen

icke redan enligt gällande reglementsbestämmelser förhöjts i förhållande till

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition Nr 125.

barnantalet och särskilda barntillägg icke heller utgå. Om alltså familjepensionen

är densamma vare sig barn finnes eller ej, bör enligt kommitterades

mening pensionstillägget där barn finnes ökas för att härigenom i någon mån

utjämna förhållandena mellan pensioner från olika kassor. Kommitterade hava

tänkt sig, att denna ökning skulle för varje barn utgöra 20 procent av pensionstillägget,

alltså 18 kronor vid pension understigande 330 kronor, 12 kronor vid

pension å 330 kronor eller däröver intill 450 kronor samt 6 kronor vid pension

däröver; varvid emellertid torde böra fastställas vissa begränsningar, så att icke

pensionärer med lägre pension må genom tillägget få mera än vad pensionärer

med högre pension under enahanda omständigheter erhålla.

Beträffande pensionstillägg till minderåriga barn utan pensionsberättigad

moder hava kommitterade med hänsyn därtill, att enligt gällande reglementsbestämmelser

i regel ett barn erhåller halv änkepension och två barn tillhopa

lika mycket som deras moder skulle hava erhållit, funnit tillägget böra bestämmas:

för ett barn med pension understigande 300 kronor till hälften av tilllägget

för ensam änka samt för två syskon till samma belopp, som skulle hava

tillkommit deras moder.

Ifråga om tre eller flera minderåriga syskon skall pensionstillägg utgå

med det belopp, vartill pensionen för två syskon föranleder; och av anledning,

som ovan åberopats i fråga om höjt pensionstillägg till änka med barn, har ökning

av pensionstillägget, när det gäller tre eller flera syskon, ansetts höra äga

rum endast, där i sammanlagda pensionen icke ingår förhöjning till följd därav,

att de äro flera än två.

Enligt några pensionskassors reglementen utgå pensioner, utom till änkor

och minderåriga barn, även till vissa andra anhöriga till avliden befattningshavare;

och jämväl pensionärer av sistnämnda slag äga åtnjuta dyrtidstillägg

av statsmedel. Att därutöver höja sådan pension genom särskilt pensionstillägg,

har utom i vissa undantagsfall, varom i den speciella motiveringen

närmare förmäles, ansetts icke höra ifrågakomma.

Vad som i pensionstillägg tillsammans tillkommer flera är avsett att dem

emellan fördelas i samma proportion, vari de taga de! i pensionen. Å pensionstillägget

skall dyrtidstillägg utgå såsom om tillägget vore en del av själva

pensionen.»

Vad angår verkningarna av kommitténs förslag torde jag kunna

inskränka mig till en hänvisning till den tabell, vilken jag tidigare i

dag vid anmälan av frågan om dyrtidstillägg åt ifrågavarande pensionärer

återgivit.

Beträffande frågan, huruvida styrkandet av behövande omständigheter

bör utgöra en förutsättning för åtnjutande av den ifrågasatta

pensionsförbättringen, har kommittén åberopat vad den anfört i avseende

å olägenheterna av ett dylikt villkor vid pensionstillägget åt f. d. befattningshavare.

Jämväl bestämmelserna angående pensionstillägg åt änkor och barn

efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. hava ansetts böra träda i

kraft den 1 april 1922.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

Kommitténs förslag till pensionsreglering för vissa änkor och barn Departementsefter

befattningshavare i statens tjänst m. fl. synes mig jämväl vara chefen

efter förhållandena så väl avpassat, att detsamma bör kunna godtagas

såsom ett provisorium i avbidan på den mera definitiva reglering av

familjepensioneringen, som i en framtid kan befinnas erforderlig. Jag

finner mig därför kunna tillstyrka, att förslaget lägges till grund för

en framställning i ämnet till riksdagen.

Aven i fråga om de pensionstillägg, vilka skulle utgå till änkor Författninasoch

barn samt med dem jämställda pensionärer, hår kommittén utarbetat fär*,aBett

förslag till kungörelse, vid vars olika paragrafer en särskild motivering

lämnats. Jag ber nu att få redogöra för det huvudsakligaste

av denna motivering.

Beträffande § 1, som innehåller huvudstadgandena om pensions- § i

tillägg åt ifrågavarande pensionärer, är till en början att märka, att

pensionstillägg enligt förslaget skall tillkomma endast änkor och minderåriga

barn. I anslutning till detta sitt förslag yttrar kommittén:

»I början av förevarande paragraf angives, att pensionstillägg skall tillkomma

vissa änkor och minderåriga barn efter befattningshavare i statens

tjänst. Redan här framträder således en skillnad mellan den grupp, som är berättigad

till dyrtidstillägg, och den, som tillika får pensionstillägg, i det att

från åtnjutande av pensionstillägg uteslutits de pensionärer, som i kungörelsen

om dyrtidstillägg betecknats ''övriga anhöriga’. Därmed avses dels barn, som

efter minderårighetens upphörande fått behålla pensionen till följd av sjukdom

eller vanförhet, dels ock ogifta döttrar, vilka efter minderårighetens upphörande

enligt de för några kassor gällande bestämmelser äga åtnjuta pension.

Såsom framgår av den i § 7 av denna kungörelse intagna bestämmelse om vad

som avses med minderårigt barn, är det föreslaget, att den förra gruppen av

dessa''Övriga anhöriga’skulle under vissa förutsättningar erhålla pensionstilllägg.

Däremot hava kommitterade icke funnit anledning föreligga att för den

andra gruppen, ogifta döttrar, utöver den kompensation för levnadskostnadsökningen,

som genom dyrtidstillägget erhålles, bereda något ytterligare tilllägg.

»

Beträffande undantag från åtnjutande av pensionstillägg, där sådana § *

eljest skulle förekomma, i vilket avseende betämmelser finnas upptagna

i § 3, anför kommittén följande:

»Från åtnjutande av pensiontillägg, där sådant eljest skulle utgå, hava

endast innehavare av s. k. nyreglerade pensioner ansetts böra undantagas. Härförutom

kunde visserligen ifrågasättas att utesluta även sådana pensionärer,

vilkas pensioner, ehuru icke hänförliga till nyreglerade, likväl genom under

senare åren förhöjda delaktighetsbelopp i vederbörande kassa såsom följd av

ökat pensionsunderlag för delägaren-befattningshavaren blivit avsevärt för
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

höjda i jämförelse med vad som förut tillkommit efterlevande efter motsvarande

befattningshavare; men då dessa förhöjningar av familjepensionerna visat

sig uppgå till jämförelsevis mindre betydande belopp, hava kommitterade

ansett, att dessa pensionärer icke böra av sådan anledning uteslutas från nu

ifrågavarande pensionstillägg.»

§ 4. I § 4 hava såsom berättigade till pensionstillägg upptagits de grupper

av pensionärer, som, ehuru icke hänförliga till efterlevande efter befattningshavare

i statens tjänst, likväl enligt § 5 i gällande grunder för dyrtidstillägg

åt änkor och barn efter sådana befattningshavare blivit med dem

likställda i avseende å dyrtidstillägg. Dock hava bland pensionsberättigade

änkor och barn efter befattningshavare med familjepensionsrätt i

statens anstalt för pensionering av folkskollärare med flera endast sådana

ansetts böra komma i åtnjutande av pensionstillägg, som enligt punkten

8 i övergång8stadgandena under kap. IV i anstaltens reglemente av

den 31 december 1919 (nr 878) fått pensionen beräknad efter ett familjepensionsunderlag

av endast 300 kronor; varemot övriga efterlevande

efter anstaltens delägare samtidigt fått pensionsförmånen så väsentligt

förbättrad, att något pensionstillägg nu icke funnits höra för dem ifrågakomma.

Departements■ Jag finner mig kunna biträda kommitténs förslag även så vitt

chefen. nu fr^ga och tillstyrker sålunda, att kungörelseförslaget förelägges

riksdagen till antagande.

Av kommittén i samband härmed framlagt förslag till föreskrifter

rörande utbetalning av pensionstilläggen torde icke behöva i detta

sammanhang bliva föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Vidkommande

kostnaderna för genomförande av kommitténs förslag

erinrar kommittén till en början, ett pensionstilläggen givetvis måste,

ehuru de i och för sig icke äro synnerligen stora, dock medföra en

avsevärd kostnad till följd av det stora antalet små pensioner, som äro

avsedda att därigenom upphjälpas; att, då dyrtidstillägg skalf beräknas

även å pensionstilläggen, hänsyn härtill givetvis måste tagas vid beräkningen

av hela kostnaden för förslagets genomförande; samt att, då

pensionstilläggen kombinerats med en i vissa fall ganska kraftig beskärning

av dyrtidstilläggen, kostnadsökningen vid tillämpning av kommitterades

förslag framträder först vid jämförelse mellan å ena sidan

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition Nr 125.

kostnaden för pensionstilläggen jämte dyrtidstillägg å pensioner och

pensionstillägg enligt de föreslagna grunderna och å andra sidan kostnaden

för dyrtidstillägg å redan utgående pensioner enligt nu gällande grunder.

Under åberopande av vissa inom kommittén uppgjorda tabeller

rörande pensionsbelopp och antal pensionärer fortsätter kommittén därefter:

»Av tabellen A framgår, att sammanlagt 12,134 f. d. befattningshavare

åtnjuta pensioner å 2,500 kronor eller därunder. Bland dessa pensionärer äro

emellertid enligt verkställda undersökningar tillhopa 5,295 sådana, som enligt

de föreslagna bestämmelserna för pensionstillägg åt f. d. befattningshavare

skulle vara från sådan förmån uteslutna. Övriga 6,839 synas enligt den något

summariska utredning, som med ledning av de inkomna uppgifterna kunnat

verkställas, fördela sig så, att 6,071 skulle i pensionstillägg erhålla 180 kronor,

510 skulle erhålla 120 kronor och återstående 258 skulle erhålla 60 kronor. Hela

kostnaden för pensionstilläggen åt f. d. befattningshavare kan alltså utan risk

att uppskattas för lågt beräknas belöpa sig till i runt tal 1,200,000 kronor för

år räknat.

Vad beträffar änkor och barn kan icke direkt av tabellerna B och C utrönas

antalet pensionärer, som med hänsyn tagen till pensionsbeloppen skulle

vara berättigade till pensionstillägg, enär ifråga om pensioner till änkor med

barn pensionsförhöjningen på grund av barnantalet, där sådan förhöjning

reglementsenligt äger rum, ingår i det i vederbörande tabell angivna pensionsbeloppet

för familjen samt denna förhöjning utgår efter så väsentligt olika

grunder. Enligt verkställda undersökningar torde emellertid kostnaderna för

pensionstillägg åt nu ifrågavarande pensionärer kunna beräknas uppgå för år

räknat till omkring 450,000 kronor, varvid approximativt beräknats för änkor

med eller utan barn 3,232 tillägg å 90 kronor, 1,466 tillägg å 60 kronor och 2,112

tillägg å 30 kronor samt för minderåriga barn 53 tillägg å 45 kronor, 33 tillägg

å 30 kronor och 54 tillägg å 15 kronor.

Årskostnaden i dess helhet för pensionstilläggen skulle alltså kunna beräknas

utgöra 1,650,000 kronor. Då pensionstilläggen enligt kommitterades förslag

skulle börja utgå först med april månad 1922, blir kostnaden för nämnda

år 3/t av sistnämnda summa eller alltså i runt tal 1,240,000 kronor, vilket belopp

vid bifall till kommitterades förslag torde böra i tilläggsstaten till riksstaten

för år 1922 uppföras såsom förslagsanslag. För år 1923 torde, ehuru förskjutningar

av de siffror, som ligga till grund för beräkningarna givetvis kunna förväntas,

kostnaden likväl kunna upptagas till samma årsbelopp, som ovan angivits.

Till följd av budgetårets omläggning under kalenderåret 1923 lärer det

vara avsett att i det budgetförslag, som framlägges för 1922 års riksdag, upptaga

endast oundgängliga utgifter under första halvåret 1923; och då pensionstilläggen,

som skola utbetalas i sammanhang med motsvarande del av själva

pensionerna, äro att hänföra till sådana utgifter, som nyss nämnts, torde i budgeten

för nämnda halvår böra beräknas en utgift för pensionstillägg till belopp

motsvarande hälften av omförmälda årskostnad, eller i avrundat tal

800,000 kronor.»

I detta sammanhang och för utrönande av den totalkostnad, som,

med hänsyn tagen till de föreslagna ändrade grunderna för dyrtidstillägg

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 109 höft. (Nr 123—125.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition Nr 125.

Departements
chefen.

åt pensionärerna, skulle vara förenad med genomförande av kommitténs

förslag, upptager kommittén till skärskådande frågan om kostnaderna

jämväl för dyrtidstilläggen. I detta avseende yttrar kommittén:

»Vad därefter beträffar kostnaden för dyrtidstillägg åt pensionärer har

den verkställda beräkningen givit vid handen, att med nu för dyrtidstilläggsberäkningen

för pensionärer bestämt grundtal (126) och med tillämpning av

nu gällande grunder i övrigt dyrtidstillägget å nu utgående pensioner skulle

för år räknat uppgå för f. d. befattningshavare till i runt tal 20,000,000 kronor

samt för änkor och bara till omkring 6,900,000 kronor eller alltså tillhopa till

26,900,000 kronor. Enligt kommitterades förslag skall för pensionärer bliva gällande

samma grundtal, som samtidigt är fastställt att tillämpas för beräkningen

av dyrtidstillägg åt befattningshavare. Lägges det i sådant avseende

nu gällande grundtal (117) till grund för beräkningen med tillämpning tillika

av de utav kommitterade i övrigt föreslagna allmänna grunder och med iakttagande

av den förhöjning av vissa nu utgående pensioner, som genom pensionstilläggen

skulle inträda, visar sig kostnaden för år räknat av dyrtidstilllägg

till pensionärer bliva för f. d. befattningshavare 19,500,000 kronor samt för

änkor och bara 7,100,000 kronor eller tillhopa 26,600,000 kronor. Skillnaden

mellan sistnämnda belopp och förenämnda årskostnad för dyrtidstillägget enligt

gällande grunder å nu utgående pensioner utgör alltså 300,000 kronor, vilket

belopp sålunda visar minskningen av kostnaderna för dyrtidstillägg åt pensionärer.

Dragés detta sistnämnda belopp från den ovan angivna årskostnaden för

pensionstilläggen, framträder den merkostnad av 1,350,000 kronor, som genomförandet

av kommitterades förslag kan beräknas i runt tal medföra för år

räknat.»

Vad angår kostnaderna för beredande av pensionstillägg i den

utsträckning kommittén föreslagit, saknar jag anledning frångå de av

kommittén gjorda beräkningar.

Jag vill i detta sammanhang erinra, att i propositionen om tillläggsstat

för år 1922 samt i statsverkspropositionen under elfte huvudtiteln

upptagits förslag rörande beräkning å budgeten av erforderliga

anslag för nu ifrågavarande ändamål. Därvid hava de erforderliga totalbeloppen

uppdelats på f. d. civila befattningshavare m. fl. pensionärer

och f. d. militära befattningshavare m. fl. pensionärer. För den förra

gruppen hava anslag upptagits med 865,000 kronor å tilläggsstaten och

550,000 kronor å riksstaten, medan för den senare gruppen motsvarande

anslagsbelopp föreslagits till 375,000 kronor, respektive 250,000 kronor.

De sålunda verkställda beräkningarna finner jag mig böra vidhålla.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 125.

Departementschefens hemställan.

67

Föredragande departementschefen uppläser härefter

dels förslag till kungörelse angående pensionstillägg åt vissa f. d.

befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer (Bilaga A),

dels förslag till kungörelse angående pensionstillägg åt vissa änkor

och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. (Bilaga B)

samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

att

1) antaga berörda förslag till kungörelser;

2) å tilläggsstat för år 1922 under elfte huvudtiteln såsom förslagsanslag

anvisa

dels till pensionstillägg åt f. d. civila befattningshavare i statens

tjänst m. fl. pensionärer ett belopp av 865,000 kronor;

dels och till pensionstillägg åt f. d. militära befattningshavare m. fl.

pensionärer ett belopp av 375,000 kronor;

3) å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 under elfte

huvudtiteln såsom förslagsanslag anvisa

dels till pensionstillägg åt f. d. civila befattningshavare i statens

tjänst m. fl. pensionärer ett belopp av 550,000 kronor;

dels och till pensionstillägg åt f. d. militära befattningshavare in. fl.

pensionärer ett belopp av 250,000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda,

med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bil.

litt. . . . vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

B. E. Brimlerg.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj. ts proposition Nr 125.

Billiga. A.

Förslag

till

kungörelse angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens

tjänst m. fl. pensionärer.

§ I
Till

pensionerad f. d. befattningshavare i statens tjänst skall, med

nedan angivna begränsningar och undantag, utgå pensionstillägg med

följande belopp för år räknat, nämligen:

180 kronor å pensioner till belopp av intill 1,500 kronor, dock

att pensionstillägget ej må uppgå till mer än pensionens belopp och ej

heller tillsammans med pensionen överstiga 1,620 kronor,

120 kronor å pensioner till belopp av 1,500 kronor och därutöver

intill 2,000 kronor, dock att pension och tillägg ej må tillsammans

överstiga 2,060 kronor, samt

60 kronor å pensioner till belopp av 2,000 kronor och därutöver,

dock att pension och tillägg ej må tillsammans överstiga 2,560 kronor.

§ 2-

Från åtnjutande av pensionstillägg undantagas:

avskedade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas

understödstagare,

f. d. befattningshavare, som pensionerats enligt föreskrifterna i

kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissna

tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen

hörande verk i fråga om rätt till pension eller enligt andra

dylika pensioneringsgrunder, som kunna komma att fastställas för reglerande

av pensionsförhållandena för befattningshavare i statens tjänst,

f. d. befattningshavare, som pensionerats enligt lagen den 4 juni

1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän

vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,

ävensom f. d. befattningshavare, som för tjänst vid något av

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

69

nämnda verk eller skogsstaten eller såsom skogvaktare vid Uppsala universitet

pensionerats enligt pensionsunderlag, högre än det, som under

år 1918 gällde för den tjänst, i vilken vederbörande pensionerats, eller

motsvarande befattning,

f. d. befattningshavare, som pensionerats enligt stadgandena i särskilda

kungörelser av den 22 juli 1918 (nr 660, 661 och 662) angående

löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken,

högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier eller i

kungörelsen den 19 juni 1919 (nr 508) angående pensionsbestämmelser

för vissa lärare i övningsämnen vid nämnda läroanstalter,

f. d. befattningshavare, som åtnjuter pensionsförbättring enligt

de i sådant avseende för viss personal vid armén respektive marinen

gällande grunder, vare sig vederbörandes pensionsförbättring utgår direkt

med tillämpning av omförmälda grunder eller blivit genom särskilt beslut

av riksdagen vederbörande beviljad till ett enligt samma grunder

avpassat belopp,

f. d. befattningshavare, som pensionerats enligt de från och med

år 1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare

gällande pensionsunderlag,

f. d. befattningshavare, som pensionerats enligt de för kvinnliga biträden

från och med år 1920 gällande pensionsunderlag, samt

f. d. befattningshavare, som pensionerats efter de pensionsunderlag,

som fastställts i § 14 av avlöningsreglementet den 28 juni 1918 (nr 493)

för sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka

eller efter de förhöjda pensionsunderlag, som efter 1918 års utgång blivit

gällande för viss annan personal vid samma anstalter.

§ ä
Pensionstillägg

enligt de i denna kungörelse stadgade grunder utgår

jämväl till:

1) den, som åtnjuter avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet;
2)

f. d. befattningshavare hos statens järnvägar, vilken enligt lagen

den 12 mars 1886 (nr 7) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs

drift uppbär ersättning för skada, som han ådragit sig under förrättande

av arbete i statens järnvägars tjänst;

3) f. d. befattningshavare hos enskilt företag, som numera övertagits

< av staten, därest han genom statens försorg uppbär pension eller

understöd i sådan egenskap;

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

4) sådan f. d. befattningshavare vid numera av staten övertagen

järnväg, vilken med pension avgått från tjänst vid järnvägen redan innan

den övertagits av staten;

5) f. d. befattningshavare vid undervisningsanstalter för dövstumma,

skolhemmet i Vänersborg för blinda med komplicerat lyte, folkhögskolor

och lantmannaskolor samt sinnesslöanstalter och vanföreanstalter, vilka

äro berättigade till pension från dövstumlärarnas pensionsanstalt; samt

6) f. d. extra provinsialläkare, som pensionerats av statsmedel;

och skall därvid frågan, huruvida och till vilket belopp pensionstillägg

må utgå, avgöras i fall, som avses i 1), efter den utgående avlöningen,

i de i 2)—5) omförmälda fallen efter ersättningens, pensionens

eller understödets belopp samt i fall, som angives i 6), efter hela pensionens

belopp med inberäknande av vad som i förekommande fall utgår

från annat håll såsom bidrag till pensionen.

§ 4-

Beträffande pensionstagare, som jämte pension åtnjuter avlöning

såsom befattningshavare i statens tjänst eller som i egenskap av innehavare

av lärarbefattning vid annan läroanstalt än statens åtnjuter avlöning

av statsmedel eller som innehar pension för mer än en statstjänst,

skall förmånernas sammanlagda belopp vara avgörande för frågan, huruvida

och till vilket belopp pensionstillägg må till honom utgå.

§ 5-

Om till pensionstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit,

innan detsamma till fullo utbetalts, inträder stärbhuset i den avlidnes

rätt; och utgår pensionstillägget i sådant fall för samma tid, för vilken

pensionen får uppbäras.

§ 6.

I sammanhang med pension utbetalas motsvarande del av pensionstillägget

enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 april 1922.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

71

Bilaga B.

Förslag

till

kungörelse angående pensionstillägg åt vissa änkor och barn efter befattningshavare

i statens tjänst m. fl.

§ !•

Till sådana änkor och minderåriga barn efter befattningshavare i

statens tjänst, som äga åtnjuta pension eller därmed jämförligt understöd

av statsmedel eller från någon av staten understödd anstalt för pensionering

av dylika befattningshavares änkor och barn, från Lunds universitets

änke- och pupillkassa, från vaktbetjäningens vid Uppsala

universitets pensionsinrättning för änkor och barn eller från enskilda

järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig pensionsinrättning,

skall med nedan angivna begränsningar och undantag utgå pensionstillägg

enligt följande grunder:

1. a) Till änka med eller utan pensionsberättigat minderårigt

barn skall, därest beloppet av den änka ensam tillkommande pensionen

understiger 600 kronor för år, utgå pensionstillägg med följande belopp

för år räknat, nämligen:

90 kronor, där sådan pension understiger 330 kronor;

60 kronor, där pensionen utgör 330 kronor eller därutöver intill

450 kronor, samt

30 kronor, där pensionen utgör 450 kronor eller därutöver.

b) För änka med ett eller flera minderåriga barn skall, under

förutsättning att i pensionen icke ingår förhöjning i förhållande till

barnantalet och att särskilda barntillägg (pupilltillägg) icke heller utgå,

det pensionstillägg, som enligt 1 a) här ovan tillkommer henne, ökas

med 20 procent för varje barn.

c) Vid tillämpning av vad ila) och b) sålunda stadgats skall

dock iakttagas

att pensionstillägget till änka utan minderårigt barn ej må uppgå

till mer än pensionens belopp, samt

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

, Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

att pension och pensionstillägg ej må tillsammans överstiga

vid pension till belopp av intill 330 kronor: för änka utan barn

390 kronor, för änka med ett barn 402 kronor, för änka med två barn

414 kronor o. s. v.

vid pension å 330 kronor och däröver intill 450 kronor: för änka

utan barn 480 kronor, för änka med ett barn 486 kronor, för änka

med två barn 492 kronor o. s. v., samt

vid pension å 450 kronor och däröver: för änka, vare sig med

eller utan barn, 600 kronor.

2. Till ett minderårigt barn utan pensionsberättigad moder skall,

om pensionen ej uppgår till 300 kronor för år, pensionstillägg utgå med

följande belopp för år räknat, nämligen:

45 kronor, där sådan pension understiger 165 kronor, dock att

pensionstillägget ej må uppgå till mer än pensionens belopp och ej heller

tillsammans med pensionen överstiga 195 kronor;

30 kronor, där pensionen utgör 165 kronor eller därövér intill

225 kronor, dock att pension och pensionstillägg ej må tillsammans

överstiga 240 kronor; samt

15 kronor, där pensionen utgör 225 kronor eller däröver, dock att

pension och pensionstillägg ej må tillsammans överstiga 300 kronor.

3. 1 fråga om pensionstillägg till två eller liera minderåriga syskon

utan pensionsberättigad moder skall tillämpas vad i 1 a), b) och c) här

ovan är stadgat med iakttagande att den två syskon tillsammans tillkommande

pensionen i varje fall likställes med ensam änka tillkommande

pension och alltså är avgörande för frågan ej mindre huruvida och till

vilket belopp pensionstillägg må utgå, än även huruvida, där pensionstillägg

skall utgå, detta tillägg må ökas enligt stadgandet i 1 b) för tre

eller flera syskon; och skall i övrigt beträffande två syskon gälla vad om

änka utan barn är stadgat, beträffande tre syskon vad om änka med ett

barn är stadgat, beträffande fyra syskon vad om änka med två barn är

stadgat o. s. v.

§ 2.

Vad i pensionstillägg tillkommer två eller flera pensionärer tillsammans

skall dem emellan fördelas på samma sätt, som gäller i fråga om

dem tillsammans tillkommande pensionsförmån.

§ 3.

Från åtnjutande av pensionstillägg undantagas de änkor och barn,

vilkas pensioner avpassats efter de förhöjda pensionsunderlag, som för

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125. 73

visaa befattningshavare blivit gällande enligt lagen den 4 juni 1920

(ni 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid

postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk

eller enligt kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser

for befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra till den civila

statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension.

§ 4.

Pensionstillägg enligt de i denna kungörelse stadgade grunder utg-å

jämväl till: & ö 6

a) pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare vid

flottans pensionskassa;

b) sådana pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare

med familjepensionsrätt i statens anstalt för pensionering av

folkskollärare m. fl., som enligt punkten 8 i övergångsstadgandena under

kap. IV i anstaltens reglemente av den 31 december 1919 (nr 878) fått

pensionen beräknad efter ett familjepensionsunderlag av 300 kronor;

c) pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i prästerskapets

änke- och pupillkassa;

d) änkor och barn efter befattningshavare vid statens järnvägar,

som dödats under förrättande av arbete i statens järnvägars tjänst, och

till vilka änkor och barn på denna grund utgår ersättning enligt lagen

den 12 mars. 1886 (nr 7) angående ansvarighet för skada i följd av

järnvägs drift;

e) änkor och barn efter befattningshavare hos enskilt företag, som

numera övertagits av staten, därest de genom statens försorg uppbära

pension eller understöd i sådan egenskap; samt

f) till pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med

denna jämförlig pensionsinrättning berättigade änkor och barn efter

sådana befattningshavare vid numera av staten övertagen järnväg, vilka

antingen avlidit eller med pension avgått från tjänst vid järnvägen

redan innan den övertagits av staten;

. ocl1 ska11 därvid iakttagas, att i fall, som avses i a)—c) och f),

pensionsbeloppet, i fall, som angives i d), ersättningsbeloppet samt i det

i e) omförmälda fallet pensionens eller understödets belopp skall vara

avgörande för frågan, huruvida eller till vilket belopp pensionstillägg'' i

det särskilda fallet skall utgå.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 109 höft. (Nr 123—125.)

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts, proposition Nr 125.

§ 5-

Beträffande pensionstagare, som från mer än ett håll åtnjuter

pension eller understöd såsom änka eller barn eller som jämte pension

åtnjuter avlöning såsom befattningshavare i statens tjänst eller som för

befattning vid annan läroanstalt än statens åtnjuter avlöning av statsmedel

eller som innehar pension för statstjänst, skall förmånernas

sammanlagda belopp vara avgörande för frågan, huruvida och till vil e

belopp pensionstillägg må utgå.

§ 6-

Om till pensionstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit,

innan detsamma till fullo utbetalts, inträder stärbhuset i den avlidnas

rätt; och utgår pensionstillägget i. sådant fall för samma tid, för vilken

pensionen får uppbäras.

§ 7.

Med minderårigt barn avses här sådant barn, som icke uppnått

den ålder, då enligt de särskilda pensionskassornas reglementen eller

eljest givna föreskrifter dess rätt till pension i allmänhet upphör; dock

skall vad om minderårigt barn är i denna kungörelse stadgat galla aven

annan pensionsberättigad under förutsättning att pensionen åtnjutes av

anledning, att vederbörande är till följd av invaliditet eller sjukdom

oförmögen till arbete och i saknad av medel att försörja sig.

§ 8-

Den, som åtnjuter full försörjning av den allmänna fattigvården,

må icke komma i åtnjutande av ifrågavarande pensionstillägg.

§ 9.

I sammanhang med pension eller understöd utbetalas motsvarande

del av pensionstillägget enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl.

Maj:t meddelas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 april 1922.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI AKTIEBOK/ G 1922.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:11a Skrivelse till Konungen, angående regleringen för tiden 1 januari—30 juni 1923 av utgifterna under riksstatens elfte huvudtitel, innefattande anslagen till pens s. 2 i texten
  2. Rskr. 1922:11b Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under tillägg sstatens för år 1922 elfte huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragni s. 17 i texten
  3. Rskr. 1922:194 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer s s. 4 i texten
  4. BU 1922:48 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer samt vissa änk s. 2 i texten
  5. BU 1922:52 Bankoutskottets utlåtande Nr 52 s. 6 i texten