Sök i Ratio Lex

Med förslag till överenskommelse angående vissa ändringar i dels de med LuossavaaraKiirunavaara Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund tidigare ingångna avtal, dels ock den för förstnämnda bolag fastställda bolagsordning

88 sidor, varav 88 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 88 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:129, Med förslag till överenskommelse angående vissa ändringar i dels de med LuossavaaraKiirunavaara Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund tidigare ingångna avtal, dels ock den för förstnämnda bolag fastställda bolagsordning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition ’Nr 129.

1

Kr 129.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till överenskommelse

angående vissa ändringar i dels de med LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och

Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund tidigare ingångna avtal,

dels ock den för förstnämnda bolag fastställda bolagsordning;

given Stockholms slott den 10 mars 1922.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Majrt föreslå riksdagen bemyndiga

Kungl. Maj:t att å statens vägnar med Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund träffa överenskommelse i enlighet med härvid

fogat förslag.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 113 höft. (Nr 129.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kandi. Maj:ts proposition Nr 129.

Ändring av

malmbolagets

bolagsordning.

Ändringar

beträffande

fraktgaranti

m. in.

Betalning av

frakttillägg

för tiden

fr. o. m. 1/i

1921.

Emellan Svenska Staten, å ena, samt Luössavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösnnd, a andra sidan, är träffat följande avtal, innefattande

tillägg till och förändring av tidigare överenskommelser.

§ !•

Luössavaara-Kiirunavaara Aktiebolag utfäster sig att, så fort sådant

lagligen kan ske, vidtaga de ändringar i sin bolagsordning, som härvid

fogade bilaga utvisar.

§ 2.

Till reglering av det parternas mellanhavande, som uppkommit i

anledning av Luössavaara-Kiirunavaara Aktiebolags åtagande dels enligt

§ 14 i överenskommelsen den 7 mars—29 juni 1907, dels ock enligt

senare kontrakt, i den mån bestämmelserna i nyssnämnda paragraf

därå äga tillämpning, ävensom i anledning av Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds

åtagande i § 8 av kontraktet den 1 juli 1918 mellan

svenska staten, å ena sidan, samt Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund

och Norrbottens Järnverks Aktiebolag, å andra sidan, bestämmes

härmed följande.

Mom. 1. Luössavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund förbinda sig att vid uppkommande fråga

om gäldande för tiden från och med den 1 januari 1921 av sådant tillägg

till frakt, som avses med ovan berörda kontraktsbestämmelser (här nedan

benämnt frakttillägg), icke till sitt fredande från kravet åberopa krig

eller blockad, som förekommit före den 1 januari 1921.

Bolagen förbinda sig att för tiden efter den 1 januari 1922 inom

eu månad efter mottagandet likvidera av järnvägsstyrelsen utställd räkning

på frakttillägg för ett förflutet år ävensom gälda sex''procent ränta

å frakttillägget från den dag, räkning blivit bolagen tillställd, till dess

betalning sker. Järnvägsstyrelsen förbinder sig å sin sida, att i den

mån principiella meningsskiljaktigheter rörande grunderna för frakttilläggets

beräkning, vilka icke avse stadgandet i § 14 mom. 3 i 1907

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung}. Maj:ts proposition Nr 129.

års kontrakt, blivit för tidigare år avgjorda genom dom eller förlikning,

i sina uträkningar av frakttillägg tillämpa den mening, som lagts till

grund för det tidigare avgörandet.

Bolagen äga emellertid i vederbörlig ordning föra talan om återbekommande

av vad bolagen anse sig'' hava fått betala för mycket samt

att tillgodonjuta ränta å eventuellt restituerat belopp, från den dag det

till järnvägsstyrelsen erlagts, efter den procent, som bolagen skulle fått

vidkännas, om beloppet för tiden till återbetalningen behövt upplånas.

Vid dylik tvists avgörande skall parternas ställning i bevisningshänseende

icke vara annan än den, parterna skulle innehaft i en rättegång,

där det gällt för staten att utkräva beräknat frakttillägg; och

åligger det alltså staten att återbetala vad som icke å statens sida styrkes

hava varit bolagens skyldighet att enligt gällande avtal erlägga i frakttillägg.

.

Mom. 2. Järnvägarna Gelli v are - Ri ksgränse n och Gellivare-(Malm- Fraktgaranberget)-Svartön

skola för tiden från och med den 1 januari 1922 för

beräknande av ifrågavarande frakttillägg anses såsom eu enhet, så att i^are-Riksöverskott

å endera järnvägen beräknas för fyllande av brist å den andra. g^“^“ar“h

Frakt tillägget skall beräknas till det belopp, varmed sammanlagda in- svartön.

komsten av samma järnvägar må hava för varje särskilt år understigit

kostnaden för järnvägarnas drift och underhåll jämte ränta å nuvarande

och blivande anläggningskostnad för dessa järnvägar, innefattande jämväl

alla statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar å Svartön;

och skall denna ränta beräknas till fem procent, om den av LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund

fraktade malmkvantiteten för året icke överstigit fem miljoner ton, och

i annat fall till fem procent jämte V20 procent däröver för varje påbörjat

hundratusendetal ton av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund fraktad malm över fem miljoner ton.

Mom. 3. Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag tillerkännes befo- Maimboiagenhet

att genom särskild representant taga del av räkenskaperna för rjjj ““

statens järnvägar i den mån det erfordras för att följa beräkningarna vissa räkenav

frakttilläggen ävensom de beräkningar, som ligga till grund för skaPertillämpningen

av mom. 4 b) under denna paragraf.

Mom. 4. Därest Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag genom laga Betalning av

kraftvunnen dom, skiljedom eller förlikning finnes skyldigt gälda något

belopp i frakttillägg för år 1920, skall bolaget senast inom två månader 1915-1920.

därefter avräkningsvis betala det sålunda bolaget ålagda frakttillägg intill

ett belopp av fem miljoner kronor jämte sex procent ränta från 1920

års slut; och skola beträffande frakttillägg, som sålunda och i övrigt må på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

Förräntning

av obetald

fraktskuld.

Restitution

av viss fraktvinst

å »utfallna

kvantiteter»

.

Restitution

av skatt, erlagd

för inkomst

åren

1915-1920.

angivet sätt åläggas bolaget för år 1920 ävensom för åren 1915—1919,

följande regler vinna tillämpning:

a) Beträffande förräntningen skall iakttagas, att frakttilläggen skola,

oberoende av den grund, som må varda angiven i dom, skiljedom eller

förlikning, förräntas efter sex procent om året från respektive fraktårs

slut, och att räntan skall vid varje kalenderårs sint läggas till kapitalet

och jämte detta förräntas.

b) För den händelse staten genom uppbärande av frakt för de i

tilläggsavtalet den 1 juli 1918 omnämnda »utfallna kvantiteter» malm

skulle under något år före år 1936 erhålla en högre vinst än som

uppkommit, därest nu nämnda kvantiteter icke fraktats å järnvägarna,

skall ett belopp, motsvarande den. sålunda uppkomna, överskjutande delen

av vinsten avskrivas å den skuld för nu ifrågavarande frakttillägg, vari

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag må häfta jämlikt ågången dom,

skiljedom eller förlikning; allt dock endast i den mån järnvägarnas

inkomst samma år överstiger sammanlagda beloppet av järnvägarnas

drift- och underhållskostnader samt tio procent av deras anläggningskostnader,

däri inbegripet statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar

å Svartön. Å sålunda gottskrivet belopp skall beräknas

ränta efter sex procent om året från utgången av det år, varunder

vinsten uppkommit, skolande denna ränta årsvis läggas till kapitalet

och med detta förräntas.

c) Vid beräkning av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags skuld

för nu ifrågavavarande frakttillägg, skall nämnda bolag gottskrivas ett

belopp, motsvarande den ökning av inkomst- och förmögenhetsskatt

samt extra inkomst- och förmögenhetsskatt till svenska staten, som

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösund

fått vidkännas genom att deras beskattningsbara inkomst för

något år blivit för högt upptagen av den anledning, att sådant frakttillägg

för åren 1915—1920 icke avdragits vederbörande år. Å sålunda

gottskrivet belopp skall beräknas ränta efter sex procent om året från

respektive skattebetalningsdagar, skolande denna ränta vid varje kalenderårs

slut läggas till kapitalet och med detta förräntas.

Därest Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag något år efter år 1920

upptager nu ifrågavarande frakttillägg eller någon del därav såsom omkostnad

samt dess inkomst och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds

inkomst genom utdelning från Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

sålunda blir mindre än den eljest skolat vara, skall åter staten i

avräkning å det belopp, som enligt första stycket här ovan må tillkomma

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, gottskrivas ett belopp lika med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129. 5

skillnaden mellan, å ena sidan, de sammanlagda skattebelopp, bolagen

haft att till staten erlägga, därest den beskattningsbara inkomsten icke

blivit på angivet sätt minskad, utan motsvarande belopp i stället utdelats

till vederbörande aktieägare, samt, å andra sidan, summan av de

bolagen verkligen debiterade skattebelopp. Jämväl å sålunda gottskrivet.

belopp skall räknas ränta från respektive skattebetalningsdagar enligt

senast angiven grund.

Summan av de Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag enligt b) och

c) tillkommande belopp jämte ränta må icke överstiga de frakttillägg

jämte ränta, som bolaget må hava ålagts gälda för åren 1915—1920.

d) Senast den 15 november 1936 skall hava skett uträkning av

statens mellanhavande med Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag per den

31 december 1936 på grund av bolaget enligt laga kraftvunnen dom,

skiljedom eller förlikning eventuellt åliggande frakttillägg för åren

1915 —1920 med hänsyn tagen till de i punkterna a)—c) här ovan lämnade

bestämmelser.

Hava Järnvägsstyrelsen och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

icke den 1 juli 1936 enats om sagda uträkning, skall uträkningen verkställas

av en skiljenämnd, bestående av tre personer, av vilka Järnvägsstyrelsen

utser en, bolaget en och överståthållarämbetet i Stockholm

den tredje.

e) Det belopp, som det enligt den i d) här ovan angivna uträkning

må åligga Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag att utgiva, skall, därest

staten begagnar den densamma enligt § 3 bär nedan den 31 december 1936

tillkommande lösningsrätt, gäldas medelst avdrag å lösesumman. Om

inlösen icke äger rum, skall beloppet erläggas antingen kontant den 31

december 1936 eller, om Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund så

önskar, på det sätt att den 31 december ett vart av åren 1936—1940

erlägges dels en femtedel, dels sex procent ränta å kvarstående belopp,

skolande dessa likvider åligga för åren 1936—1937 Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag samt för åren 1938—1940 Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund.

Skulle Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vilja före den 31 december

1936 helt eller delvis uppgöra eventuell skuld till staten för i

detta moment omhandlade frakttillägg, står det bolaget fritt, dock alltid

utan anspråk på andel i järnvägarnas vinst enligt b) här ovan för tiden

från och med det år, varunder slutbetalning ägt rum, och skall, även

om bolaget betalar frakttillägg Titan avvaktande av dom, skiljedom eller

förlikning, som ovan nämnts, bolaget vara skyldigt att tillika gälda

ränta till betalningsdagen enligt ovan under a) angivna grund.

Uträkning av

mellanhavande

på

grund av

frakttillägg

in. m.

Betalningsterminer

för

fraktskulden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Garanti mot

obehörig

skatterestitution.

Ändring i bestämmelserna

om inlösen.

Inlösningsriitten

S1/i2

1932 förfaller.

Ny inlösningsrätt

3,/is

1936

Vinstberäk
ningsperi
oden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

f) Därest Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag eller Trafikaktiebolaget

Grän ges berg-Oxelösund i sina räkenskaper såsom omkostnad

upptager frakttillägg för åren 1915 — 1920 så sent, att hänsyn’ till därav

förorsakad minskad skatt till staten icke kan tagas vid den under d)

härovan omförmälda uträkning, är vartdera bolaget pliktigt att senast

eu månad efter utgången av vederbörande skatteuppbördstermin till staten

utgiva ersättning för den för bolaget uppkomna minskningen i

skatt, beräknad enligt de under c) andra stycket här ovan angivna

grunder. Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag enligt detta stycke åliggande

ersättning, vilken förfaller till betalning efter 1937 års utgång,

skall gäldas av Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund. Summan av

de staten enligt c) andra stycket här ovan gottskrivna belopp jämte

ränta till 1936 års utgång samt de staten enligt detta stycke tillkommande

ersättningar må icke överstiga summan av de LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag enligt c) första stycket här ovan gottskrivna

belopp jämte ränta till 1936 års utgång.

Mom. 5. Här ovan träffade bestämmelser må icke i någon mån

inverka på det rättsliga bedömandet av frågan om tolkningen och tilllämpningen*

av § 14 i 1907 års kontrakt.

§ 3.

Mom. 1. Staten utfäster sig att icke begagna sig av den staten

enligt § 9 av 1907 års överenskommelse tillkommande rätt, att den 31

december 1932 inlösa de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,

vilka nu tillhöra eller intill sagda dag förvärvats av Trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund eller Aktiebolaget Gellivare Malmfält.

Mom. 2. Däremot medgives staten rätt att den 31 december 1936

lösa de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, som nu tillhöra

eller intill sagda dag förvärvats av Trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösund

eller Aktiebolaget Gellivare Malmfält. Vill staten begagna

denna sin lösningsrätt, göre därom tillsägelse under år 1934 hos Träff

k aktiebolaget Grängesberg-Oxelösund samt hos Aktiebolaget Gellivare

Malmfält, om detta bolag då ännu består; och skall i fråga om statens

rätt att återkalla sin tillsägelse, om lösesummans bestämmande och grunderna

därför, om avdrag å lösesumman samt om tiden för dess erläggande

vad i § 9 av 1907 års överenskommelse är stadgat äga motsvarande

tillämpning, dock med iakttagande av dels bestämmelsen i § 5

mom. 2 här nedan, dels ock följande förändringar och tillägg:

a) Till grund för beräkningen av lösesumman skall, med iakttagande

av bestämmelserna i § 5 av kontrakt den 4 april—18 juli 1913, tagas

den årliga medelvinst, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag skäligen bör

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

anses hava haft å försäljningen av den malm, som bolaget brutit och

tillgodogjort si|j under åren 1922—1933. Har kvantiteten av denna

malm överstigit trettiosex miljoner (36,000,000) ton från malmfältet i

Kirunavara eller nio miljoner (9,000,000) ton från Gellivare malmfält,

skall från beräkningen uteslutas den vinst, som belöpt å de överskjutande

kvantiteterna. Ej heller må för åren 1932 och 1933 i beräkningen

medtagas vinsten på mer än medeltalet av de kvantiteter malm,

som i beräkningen medtagas för åren 1922—1931, i den mån ej ett

medtagande av större kvantiteter för nämnda två år erfordras för att

ovan angivna kvantiteter för hela tolvårsperioden skola uppnås.

Om till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen av malm

ägt rum under ifrågavarande tolvårsperiod, skall den tid avbrottet varat,

icke medtagas i beräkningen; och skola för sådan händelse de i föregående

stycke angivna kvantiteterna 36,000,000 ton och 9,000,000 ton

undergå motsvarande minskning.

b) Från lösesumman skall avdragas:

1) vad staten eller den, som företräder statens rätt, jämlikt den

i § 2 mom. 4 d) här ovan omförmälda uträkning må äga att''

fordra på grund av den av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

ingångna garanti rörande kostnader och förräntning

å järnvägarna Gellivare—Riksgränsen och Gellivare (Malmberget)—S

vartön;

2) det i 1913 års överenskommelse § 4 stadgade vederlag för

genom nämnda överenskommelse föranledd minskning av

malmtillgången i Kirunavara och Gellivare malmfält jämte

fyra procent ränta därå från den 1 januari 1933.

c) Begagnar staten sig av densamma tillkommande lösningsrätt,

skall lösesumman med det belopp, vartill densamma efter vederbörliga

avdrag uppgår, erläggas, efter statens val, enligt ettdera av följande

tre alternativ:

1) kontant å inlösningsdagen; dock med rätt lör staten att

dröja med erläggande av lösesumman eller någon del därav

intill den 31 december nästföljande år, mot skyldighet för

staten att meddela Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund

och Aktiebolaget Gellivare Malmfält dagen för inbetalningen

en månad förut samt att erlägga fyra procent ränta

å det resterande beloppet från inlösningsdagen till dess betalning

sker;

2) med en femtedel å inlösningsdagen samt en femtedel järnte

Avdrag å lösesumman.

Betalningsterminer

för

lösesumman.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

Stamaktiernas

överlämnande.

''

Brytningen

1933—1937.

Ersättning

för obruten

malm.

upplupna räntor den 31 december ett vart av de fyra närmast

följande åren; skolande oguldna delar av lösesumman från

inlösningsdagen förräntas efter fyra procent om året t. o. m.

den 31 december nästföljande år samt därefter med sex

procent om året;

3) med en tiondel å inlösningsdagen samt en tiondel jämte

upplupna räntor den 31 december ett vart av de nio närmast

följande åren; skolande oguldna delar av lösesumman förräntas

på sätt under 2) säges.

Det åligger staten att senast inom den tid, inom vilken det står

staten öppet att återkalla tillsägelse om inlösning, meddela bolagen enligt

vilket av dessa tre alternativ lösesumman kommer att erläggas.

I händelse staten tager i anspråk sådant betalningsanstånd, som

här medgivits, äger Sveriges riksbank att utan hinder av bestämmelsen

i 1907 års kontrakt § 21 mom. 4 överlämna de i riksbanken nedsatta

aktierna till staten, sedan inlösningsdagen inträtt och staten tillställt

Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund och Aktiebolaget Gellivare

Malmfält förbindelser å lösesummans belopp eller resterande del därav,

allt jämte ovan stadgade ränta.

Mom. 3. De i § 10 av 1907 års avtal för åren 1933—1937 fastställda

kvantiteterna järnmalm femton miljoner (15,000,000) ton för

Kirunavara malmfält och tre miljoner sjuhundrafemtiotusen (3,750.000)

ton för Gellivare malmfält skola så fördelas, att Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag därav äger bryta under åren 1933—1936 från Kirunavara

malmfält tolv miljoner (12,000,000) ton och från Gellivare malmfält

tre miljoner (3,000,000) ton samt under år 1937 utöver eventuella

rester å nyssnämnda kvantiteter från Kirunavara malmfält tre miljoner

(3,000,000) ton och från Gellivare malmfält sjuhundrafemtiotusen (750,000)

ton, allt oberäknat varpmalm.

Mom. 4. Med ändring av vad i § 9 mom. 2 av 1907 års kontrakt

och § 6 av 1908 års kontrakt föreskrives om ersättning för icke bruten

och bortfraktad malm, stadgas härmed följande.

Har Luossavaara Kiirunavaara Aktiebolag icke medhunnit att till

utgången av år 1936 bryta och utfrakta de malmkvantiteter, som bolaget

enligt dels 1907 års kontrakt, § 7, dels 1908 års kontrakt, § 1, och dels

denna paragraf mom. 3 äger tillgodogöra sig från Kirunavara och

Gellivare malmfält, eller tillhopa etthundrasjutton miljoner sjuhundrafemtiotusen

(117,750,000) ton, skall, i händelse av inlösen, varom i denna

paragraf mom. 2 sägs, staten utöver lösesumman för aktierna lämna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

9

Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund och aktiebolaget Gellivare

Malmfält ersättning, i den mån på deras aktier i Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag belöper, för vad av nämnda kvantiteter icke utfraktats,

dock i intet fall för mera än sju miljoner (7,000,000) ton, varvid varje

ton beräknas till ett pris motsvarande sistnämnda bolags enligt § 9

mom. 1 i 1907 års kontrakt samt bestämmelserna i detta kontrakt uppskattade

medelvinst under åren 1922 —1933 per ton malm med avdrag

av det vinstbelopp, som, därest malmen utfraktats under åren 1933 —

1936, skolat jämlikt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags bolagsordning

å samma malm tillkomma preferensaktierna i bolaget.

Beräkningen av ifrågasatta ersättningsbelopp verkställes i brist på

åsämjande av nio ojäviga gode män, utsedda på sätt i 1907 års avtal

§ 9 mom. 1 sägs; och beloppet erlägges kontant före utgången av

år 1937.

Begagnar ej staten sin lösningsrätt vid 1936 års utgång och

har Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag till den tiden ej medhunnit

att bryta och utfrakta etthundrasjutton miljoner sjuhundrafemtiotusen

(117,750,000) ton, skall bolaget äga utfrakta vad som brister under år

1937, dock ej mera än fyrahundratusen (400,000) ton utöver vad bolaget

enligt 1907 års kontrakt och mom. 3 här ovan äger frakta under år

1937; skolande härvid bestämmelserna i § 10 i 1907 års kontrakt i

tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Vid tillämpning av bestämmelserna i detta moment och i § 11 i

1907 års kontrakt skola, på sätt i 1918 års tilläggsavtal förutsättes, de

i sagda avtal omförmälda »utfallna kvantiteter», i den mån de belöpa

på 1907 och 1908 års kontrakter, betraktas som om de blivit av bolaget

brutna och bortfraktade.

Mom. 5. I övrigt gäller, att, därest staten begagnar den densamma

nu medgivna inlösningsrätt den 31 december 1936, alla de påföljder,

som enligt parternas tidigare avtal skolat inträda vid 1932 års

utgång, därest staten begagnat sin inlösningsrätt den 31 december 1932,

i stället skola inträda vid 1936 års utgång.

Mom. 6. Har staten icke begagnat sin ovan omförmälda rätt till

inlösen av stamaktier i Luossavaara-Kiirnnavaara Aktiebolag vid utgången

av år 1936, men vill jämlikt § 12 i 1907 års kontrakt begagna

enahanda lösningsrätt den 31 december 1942, äge, vad i § 12 i nämoda

kontrakt samt i denna paragraf mom. 2 c) och i § 5 mom. 2 här nedan

är stadgat, motsvarande tillämpning.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 113 käft. (Nr 129.)

Vissa påföljder

inträda

,l/it

1936 i stället

för S1/i» 1932.

Lösningsrätten

“/it

1942.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts proposition Nr 129.

Ersättning

åt Luleå vid

minskad

malm. skeppning.

Upprätthållande

av

brytningen

vid Gellivare.

§ 4.

Mom. 1. Skulle den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag under tiden intill 1937 års utgång utskeppar över

Svartön, något år understiga en myckenhet av en miljon tvåhundratusen

ton eller varder något år utskeppningen helt inställd, åligger det bolaget

att, såframt Kungl. Maj:t ej annat medgiver, till hamndirektionen i

Luleå senast inom två månader efter årets utgång utgiva i förra fallet

ett belopp, motsvarande 16 2/3 öre för varje ton, varmed den under året

utskeppade järnmalmskvantiteten understigit nyss angivna myckenhet, och

i senare fallet tvåhundratusen kronor.

Mom. 2. Varder bolagets utskeppning av malm över Svartön

väsentligen minskad eller helt inställd under mera än ett år i följd,

skall ovannämnda ersättningsbelopp av 16 2/3 öre för ton nedsättas andra

året med en tiondel, tredje året med två tiondelar o. s. v.; dock med

iakttagande därav, att dylik nedsättning endast får beräknas i fråga om

sådan del av bristen i den utskeppade malmkvantiteten, som motsvarar

kvantitet, för vilken närmast föregående år lämnats ersättning, samt

att ersättningen för varje bristande tontal icke heller får bestämmas

mera än 1 2/3 öre lägre än föregående års ersättning för motsvarande

tontal.

§ 5-

Mom. 1. Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att,

därest Kungl. Maj:t ej annat medgiver, inom de gränser, som de med

svenska staten ingångna avtalen angiva, uppehålla brytningen inom

Gellivare malmfält i sådan omfattning, att den därstädes varje år brutna

malmen skall utgöra minst en fjärdedel av den under samma år vid

Kirunavara malmfält brutna malmen; dock att bolaget, på grund av

vad sålunda stadgats, i varje'' fall icke är skyldigt att inom Gellivare

malmfält bryta mera än en miljon ton malm om året. Bolagets förpliktelse

att uppehålla brytningen i Gellivare gäller icke, i den mån

arbetet därstädes inställts till följd av strejk eller sådan lockout, som

godkännes av vederbörande arbetsgivarorganisation.

Mom. 2. Därest sammanlagda resultatet av försäljningen utav

den vid Gellivare malmfält brutna och tillgodogjorda malmen för eu

tidrymd av minst tre år i följd under period, vars vinstresultat skall

läggas till grund för beräkning av lösesumman vid en eventuell stats
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

inlösen av stamaktierna i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, skulle

visa förlust samt förlusten icke belöper enbart på ett års driftresultat,

äger Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund påfordra, att vid lösesummans

beräkning resultatet av Gellivarerörelsen under sådan tidrymd

icke tages med i beräkning för bestämmande av medelvinsten.

Vid beräkning av driftresultatet för sådan tidrymd, som i detta

moment avses, må bland omkostnaderna icke upptagas andra utgifter

än de, som hava avseende enbart å Gellivarerörelsen. I enlighet härmed

må icke medräknas för t. ex. Kirunavara och Gellivare gruvfält

gemensamma allmänna kostnader och ej heller andra kostnader, som

bolaget måst vidkännas, även om driften vid Gellivare varit nedlagd.

Därest enligt bestämmelsen i detta moment resultatet för viss tidrymd

icke skall medräknas vid bestämmande av medelvinsten, skola de

kvantiteter malm, vartill hänsyn får tagas vid beräkning av medelvinsten

för fastställande av lösesumman, minskas med 750,000 ton Gellivaremalm

för varje år av samma tidrymd.

§ 6-

För att Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag i händelse av statsinlösen

må kunna omedelbart driva fullt självständig rörelse, åligger

det bolaget att ställa sig följande till efterrättelse.

Den för driften vid Kirunavara och Gellivare malmfält erforderliga

tekniska personalen skall vara anställd i nämnda bolags tjänst.

Försäljning av den malm, som bry tes av sagda bolag, skall för tiden

efter 1933 års utgång ombänderhavas av personer, som äro anställda

i samma bolags tjänst, men må, därest Trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösund

så önskar, sistnämnda bolags försäljningsverksamhet jämväl

ombesörjas genom Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags handelsorganisation,

och skall i sistnämnda fall Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund

i händelse av statsinlösen tillföras så stor del av bolagens handelsorganisation,

som kan anses skälig. Det åligger bolagen att vid utövande

av sin försäljningsverksamhet tillse, att såväl för sådan verksamhet

vidtagna anordningar som för rörelsen ingångna kontrakt kunna

i händelse av statsinlösen utan olägenhet fördelas mellan de olika bolagen;

och skall, därest icke annat överenskommes, vartdera bolaget vid statsinlösen

tillföras så stor del av bolagens försäljningskontrakt och övriga

handlingar, som skäligen anses erforderliga, för att bolaget må kunna

fullt självständigt fortsätta sin rörelse.

Alaimbolugeti

tekniska personal

och

handeUorganisation.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Inlösen av

malmtonnage.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

Intill dess handelsorganisation och försäljningskontrakt fördelats

mellan bolagen samt jämväl därefter, i den mån en fullt genomförd

fördelning icke kunnat äga rum, äge Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

befogenhet att hos Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund taga

kännedom om samtliga åtgärder, kontrakt och andra handlingar rörande

av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag bruten men genom Trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund försåld malm (dock ej försäljningsavtal,

som efter 1936 års utgång eller, om staten ej då begagnar sin inlösningsrätt,

efter 1937 års utgång ingås beträffande malm, som enligt det

s. k. tilläggsavtalet den 1 juli 1918 levereras till Trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund) ävensom rätt att i mån av behov utbekomma

dylika kontrakt och handlingar. Motsvarande rättigheter tillkomma Trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund gentemot Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag rörande vid Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds gruvor

bruten malm.

Tvist om tolkning och tillämpning av denna paragraf avgöres av

skiljemän, utsedda på sätt i § 28 i 1907 års avtal stadgas.

§ 7.

Mom 1. För att Luossavara—Kiirunavaara Aktiebolag i händelse

av statsinlösen må äga nödig tillgång till för dess rörelse behövligt

fartygsrum, berättigas staten att vid inlösen av stamaktierna i Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag jämväl lösa så stor del av Trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund tillhörigt farty-gsrum, som med hänsyn till

vanlig skeppning av malm från Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolagtillhöriga

gruvor i förhållande till Trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösunds

övriga malmskeppning må anses skäligt.

Mom. 2. Därest staten vill begagna sig av den staten sålunda

medgivna rätt, skall senast inom sex månader från den dag, då tillsägelse

om inlösen av stamaktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

för ifrågavarande inlösningstid sist kunnat ske, angivas vilka fartygstaten

under förutsättning av stamaktiernas inlösen önskar övertaga.

Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund må icke utan Kungl.

Maj :ts medgivande under tiden från och med ett år före dag, då tillsägelse

om inlösen av stamaktierna i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag-

för varje särskild inlösningstid sist kunnat ske, till och med

nämnda dag ävensom, därest sådan tillsägelse i behörig tid skett, ej

heller förrän efter det ytterligare sex månader förflutit, avhända sig

något för malmskepp ningen avsett eller begagnat fartyg.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

13

De fartyg, vilka staten förklarat sig vilja inlösa må ej heller därefter

frånhändas bolaget, såvida ej frågan om statsiulösen för den gången

förfallit.

Mom. 3. Uppstår tvist om det fartygsrum, som staten äger rätt

att inlösa eller om lösenbeloppet, avgöres tvisten av den nämnd, som

omförmäles i § 9 av 1907 års avtal.

Mom. 4. Med avseende å lösenbeloppets erläggande skola gälla

samma betalningsterminer och räntebestämmelser, som i enlighet med

§ 3 mom. 2 c) komma att bliva gällande i fråga om lösesumman för

stamaktierna.

§ 8.

Detta kontrakt avser icke att åstadkomma rubbning uti grundvalen

för de genom tidigare överenskommelser mellan staten och bolagen

uppkomna rättsförhållanden i vidare mån än här ovan angivits, men

må å andra sidan beträffande dessa äldre överenskommelser göras jämkningar,

vilka äro att anse såsom en given följd av det nu ingångna

kontraktet och måste antagas hava varit av de kontraherande parterna

avsedda.

I enlighet härmed skall vad i 1907, 1908, 1913 och 1918 års

kontrakt stadgats om parternas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter

antingen för tid intill eller vid 1932 års utgång, i stället äga motsvarande

tillämpning för tiden intill eller vid 1936 års utgång; och

skola likaså de kontraktsbestämmelser, som hava avseende å det fall,

att staten icke vid 1932 års utgång begagnar sin inlösningsrätt, i stället

i tillämpliga delar gälla i händelse staten icke vid 1936 års utgång

begagnar denna sin rätt.

Iakttagas skall dels vid tillämpning av 1913 års avtal § 3, att

statens andel för åren 1932—1936 i sådan vinst, som i nämnda paragraf

avses, skall utgöra fyra kronor per ton Kirunavaramalm och lem

kronor per ton Gellivaremalm, dels ock vid tillämpning av 1918 års

tilläggsavtal, att, därest staten begagnar sig av sin inlösningsrätt vid

1936 års utgång och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag icke till

denna tid hunnit bortfrakta de i nämnda avtal omförmälda »utfallna

kvantiteter», Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag skall till Trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund under åren 1937—1942 leverera de

utfallna, vid 1936 års utgång ännu icke bortfraktade kvantiteterna med

en sjättedel årligen.

Återverkan på

äldre kontrakt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

§ 9.

Om ekonomisk

force mmjeure

m. ro.

Bolagen avstå från alla anspråk på att under åberopande av ekonomisk

force majeure eller annan orsak i anledning av hittills inträffade

eller nu kända förhållanden erhålla ändring i de regler angående lösesummans

bestämmande i händelse av statsinlösen, som meddelats i tidigare

eller nu föreliggande avtal.

§ io.

^''/Ändelse’ Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Gränges
berg-Oxelösund

ikläda sig härmed ansvar såsom för egen skuld för de

förpliktelser, som jämlikt detta kontrakt åligga Luossavaara-Kiirunavaswa

Aktiebolag.

Förstnämnda båda bolag medgiva därjämte, att de aktier, som

redan ligga såsom pant för deras utfästelser enligt tidigare med staten

ingångna kontrakt, jämväl må utgöra pant för dessa två bolags samtliga

nu gjorda åtaganden.

Förestående avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande

bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juli månads

utgång, men upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke av

staten inom samma tid godkännes.

Stockholm den 9 mars 1922.

TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÅNGESBERG-OXELÖSUND.

Walter Philipson. Gunnar Dillner.

AKTIEBOLAGET GELLIVARE MALMFÄLT.

Walter Philipson. Gunnar Dillner.

LUOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG.

Walter Philipson. Gunnar Dillner.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 129.

15

Bilaga.

Ändringar i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags bolagsordning.

§ 4.

Bolagets aktiekapital — — — med lika rätt.

För preferensaktiernas innehavare gälla dessutom med avseende å

rätt att deltaga i val av styrelse och revisorer ävensom att i övrigt

utöva rösträtt å bolagsstämma de bestämmelser, som i §§ 10, 14 och 17

här nedan stadgas.

§ io.

Bolagets angelägenheter handhavas av en styrelse, bestående avåtta

ledamöter med lika antal suppleanter, av vilka stamaktieägarna å

bolagsstämma utse fyra ledamöter och fyra suppleanter för ett år i

sänder samt Kungl. Maj:t för svenska staten, som äger samtliga preferensaktier,

utser fyra ledamöter och fyra suppleanter för en tid av fyra år

så, att en styrelseledamot och en suppleant avgår varje år; och skall i

följd härav, när styrelseledamöter och suppleanter av Kungl. Maj:t första

gången väljas, av vartdera slaget utses en för blott ett år, en för två år

och en för tre år. Därest av Kungl. Maj:t utsedd styrelseledamot eller

suppleant avgår före utgången av den tid, för vilken han blivit vald,

skall ny person utses för endast den återstående tiden. Styrelseledamöter

och suppleanter skola vara i Sverige bosatta svenska undersåtar.

Styrelsen har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter angående

bolagets förvaltning, som av bolagsstämma varda styrelsen meddelade;

dock att därigenom icke får ske rubbning i vad uti § 12 mom.

4 här nedan är stadgat om styrelsens beslutanderätt i vissa frågor.

§ 11.

Bolagets firma tecknas av den ellerjde styrelseledamöter, som därtill

av styrelsen utses; dock att intill år 1938 reverser, pantförskrivningar,

borgensförbindelser och kreditavtal försatt vara gällande skola

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

vara undertecknade jämväl av den bland de av Kungl. Maj:t utsedda

ledamöterna, som därtill av Kungl. Maj:t bemyndigats.

Jämväl andra avtal eller andra handlingar, varom i § 12 mom. 4

första och andra styckena sägs, skola för att vara gällande vara undertecknade

av antingen senast nämnde styrelseledamot eller ock två andra

av de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna.

§ 12-

Mom. 1. Styrelsen utser inom sig ordförande och verkställande

direktör. Av dessa skall ordföranden för tiden intill år 1933 utses av

de av stamaktieägarna valda styrelseledamöterna samt för tiden därefter

av de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna. Verkställande direktör

skall för tiden till och med den 31 december 1936 utses av de av stamaktieägarna

valda styrelseledamöterna.

Vid de val, varom i detta mom. sägs, skola vara tillstädes minst

tre av de styrelseledamöter, vilka äga att i beslutet deltaga. Beslut

fattas genom enkel röstpluralitet. I händelse av lika röstetal skilje lotten.

Mom. 2. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller

verkställande direktören, så ofta ärendenas behandling sådant fordrar.

Sammanträde skall ock utlysas, när sådant av minst två styrelseledamöter

påfordras.

Mom. 3. Styrelsen må ej fatta beslut, därest icke minst två av

de av stamaktieägarna och minst två av de av Kungl. Maj:t utsedda

ledamöterna äro närvarande.

Vid omröstning inom styrelsen räknas rösterna efter huvudtalet;

. dock att, därest vid något tillfälle de av stamaktieägarna och de av

Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna ej äro till lika antal närvarande,

röstetalet för en var utav vardera sidans styrelseledamöter skall

vara lika med antalet av de från motsatta sidan tillstädeskomna styrelseledamöterna.

Därest ej annat föranledes av bestämmelserna i mom. 4

här nedan, skola besluten bestämmas genom enkel röstpluralitet och,

i händelse röstetalen utfalla lika för olika meningar, frågan avgöras

genom lottning.

Mom. 4. Till och med den 31 december 1936 må icke beslutas

rättshandling, som innefattar åtagande för tiden efter nämnda dag, utan

godkännande av antingen två bland de utav Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna

eller ock av den utav dessa ledamöter, som erhållit sådant

uppdrag, varom i § 11 sägs.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

17

Under tiden 1 januari 1937—31 december 1942 skall ifråga om

rättshandling, som innefattar åtagande för tiden efter sistnämnda dag,

gälla motsvarande bestämmelse.

Styrelsens ordförande skall — med den inskränkning, varom förut

stadgats i detta moment — vid lika röstetal äga utslagsröst i här nedan

uppräknade fall, nämligen i fråga om: 1) försäljningar för export, 2) anställande

av och anställningsvillkor för personal (dock ej verkställande

direktör), 3) upprättande av agenturkontrakt och vidtagande av liknande

anordningar för försäljning, 4) uppgörande av befraktningsavtal; allt i

den mån dylika beslut, som fattas under tiden 1933—1936, avse rättshandlingar,

som innefatta åtagande för tiden 1937—1942, eller, därest

dylika beslut fattas under tiden 1937—1942, avse rättshandling, som

innefattar åtagande beträffande tiden 1943—1946.

Mom. 5. Vid styrelsens sammanträden skall alltid föras protokoll,

som justeras av ordföranden och en annan av styrelsen utsedd ledamot.

§ 14-

Bolagets rörelseår — — — november månad.

Granskning av bolagets räkenskaper och förvaltning skall, sedan

bokslutet upprättats, ofördröjligen verkställas av därtill utsedda revisorer,

av vilka Kungl. Maj:t för svenska staten, som äger samtliga preferensaktier,

utser två jämte en suppleant för dem samt stamaktieägarna två

jämte en suppleant för dem. De revisorer, som skola utses av stamaktieägarna,

väljas årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden till nästa

ordinarie bolagsstämma. Uppdraget för de revisorer, som utses av Kungl.

Maj:t, skall avse samma tid.

Styrelsen — — — ordinarie bolagsstämma. Revisorerna äga att

under den tid, för vilken de äro utsedda, när helst de önska, taga kännedom

om bolagets räkenskaper och förvaltning.

§ 15-

Bolagsstämma — — — till bolagsstämma.

Kallelse till bolagsstämma utfärdas genom kungörelse — — —

extra stämma. Kallelse till extra stämma må dock i stället kunna ske

genom skriftligt meddelande, som minst en vecka före stämman inlämnas

till finansdepartementet, samt genom rekommenderade brev med

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 113 höft. (Nr 129.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

allmänna posten, vilka minst en vecka före stämmodagen utsändas till

varje annan aktieägare än svenska staten.

I kallelse — — — omförmäles.

§ 20.

Vid ordinarie bolagsstämma — — —.

5) Val av suppleanter för styrelseledamöter och för revisorer;

6) ---.

7)---.

Under en vecka närmast före stämman — — — förekomma.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

19

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Svensson, Hansson, Åkerman,

Linders, Schlyter, örne.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet,

anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson:

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (i det följande benämnt malmbolaget)

äger som bekant våra två mest betydande malmfält, de vid

Kiruna och Gellivare. Staten äger hälften av aktierna i nämnda bolag

under det att återstående hälften praktiskt taget tillhör Trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund (i det följande benämnt trafikbolaget). Statens

och trafikbolagets ömsesidiga rättigheter och skyldigheter regleras i

främsta rummet av bestämmelserna i dels den för malmbolaget gällande

bolagsordningen, dels ock åtskilliga mellan staten samt nämnda bolag

och trafikbolaget ingångna kontrakt, av vilka det första och viktigaste

är daterat den 7 mars—29 juni 1907.

Aktierna i malmbolaget äro uppdelade i två lika stora serier,

omfattande den ena preferensaktier, som tillhöra staten, och den andra

stamaktier, som tillhöra trafikbolaget. Staten är enligt bolagsordningen

för tiden t. o. in. 1937 endast berättigad till en vinst, motsvarande viss

avgift å hälften av den i Kiruna och Gellivare brutna malmen. (Avgiften

utgår enligt bolagsordningen med växlande belopp, lägst 50 öre

per ton för Gellivaremalm och 1 krona per ton för Kirunamalm, samt

stiger småningom till 1 respektive 2 kronor per ton. Högre avgifter

lämnas merendels för de kvantiteter malm, som enligt senare kontrakt

brytas utöver vad i 1907 års kontrakt är angivet). Nettovinsten i övrigt

tillfaller stamaktieägarna. Efter 1937 års utgång skall vinsten delas lika

mellan stam- och preferensaktieägarna.

Statens begränsade rätt till utdelning under tiden till och med

1937 motsvaras av en begränsning i dess inflytande över handhavandet

Statens deläg

arskap i

LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag.

Malmbolagets

bolagsordning

samt 1907 års

kontrakt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

Statens rätt

till inlösen av

stamaktierna

1 malmbolaget.

av malmbolagets angelägenheter. Sålunda äger staten för tiden intill

år 1938 utse allenast en ledamot av bolagets styrelse jämte suppleant

för denne samt har för sina aktier en rösträtt, som reducerats till

Vio av den rösträtt, stamaktierna medföra. Vidare utser staten allenast

en revisor jämte en suppleant. Beträffande den av staten utsedde styrelseledamotens

befogenhet gäller dock, att intill år 1938 reverser, pantförskrivningar,

borgensförbindelser och kreditavtal skola för att vara gällande

vara undertecknade ‘ jämväl av honom. Fr. o. m. år 1938 hava stamaktieägare

och preferensaktieägare lika inflytande.

Emellertid har staten utöver de befogenheter, som tillkomma densamma

enligt bolagsordningen, genom 1907 års kontrakt tillförsäkrats

vissa förmåner. Sålunda ägér staten rätt att den 31 december 1932 inlösa

de aktier i malmbolaget, som då tillhöra trafikbolaget eller Aktiebolaget

Gellivare Malmfält. I § 9 av 1907 års kontrakt meddelas närmare bestämmelser

angående nämnda inlösen. Här må erinras om följande.

Till grund för inlösningen skall läggas en värdering av bolagets

aktier, grundad å den medelvinst, malmbolaget haft under åren 1920—

1929 på en malmkvantitet av 30 miljoner ton Kirunamalm samt 7.5 miljoner

ton Gellivaremalm. Den årliga medelvinsten under nämnda period

kapitaliseras efter 4 procent på sådant sätt, att bolaget för sin hälft av

aktiestocken erhåller en lösesumma, som uppgår till 25 x hälften av

medelvinsten. Om till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen

ägt rum under nämnda 10-års period, skall i stället för den tid, avbrottet

varat, i beräkningen medtagas en lika lång period närmast före år

1920. Lösesumman beräknas av en niomannanämnd och skall erläggas

inom loppet av ett år. Har bolaget icke hunnit bryta den malmmängd,

som, enligt vad nedan sägs, må brytas intill utgången av år 1932, skall

staten utöver lösesumman betala ersättning, i den mån på trafikbolagets

aktier belöper för vad av medgivna kvantitet icke utfraktats, dock i intet

fall för mera än 5 miljoner ton. Denna myckenhet har sedermera enligt

§ 6 i kontrakt den 9 april—26 juni 1908 höjts till 7 miljoner ton. Sker

ej inlösen 1932, skall dylik ersättning, dock för högst fem miljoner

ton, betalas efter 1937 års utgång, men får då, om staten sådant önskar,

fördelas på en femårsperiod. Vidare skall staten enligt ett den 4 april

—18 juli 1913 dagtecknat kontrakt vid inlösen återbetala bolaget kostnaderna

för undersökning genom djupborrningar rörande malmernas

dimensioner intill en kostnad av 500,000 kronor. Däremot skall från

lösesumman avräknas, i händelse malmkvantiteterna icke uppgå till vissa

angivna myckenheter i Kiruna och Gellivare, vad som svarar mot

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

21

bristen i dessa kvantiteters sammanlagda belopp, varjämte från lösesumman

vidare skall avräknas 3 kronor per ton för hälften av de malmkvantiteter,

som må hava brutits enligt 1913 års kontrakt.

Därest inlösen icke skett vid 1932 års utgång, har staten enahanda

lösningsrätt vid 1942 års utgång. Om lösesummans bestämmande och

grunderna därför m. m. skall gälla detsamma, som gäller för inlösen

vid 1932 års utgång, dock med den olikhet, att till grund för lösesummans

beräkning skall läggas medelårsvinsten under 1 O-årsperioden

1928—1937.

Till skydd för de rättigheter, som man velat tillförsäkra staten,

hava i bolagsordning och kontrakt inryckts vissa bestämmelser.

Sålunda stadgas i bolagsordningens § 22, att beslut om ändring

av bolagsordningen, om utsläppande av aktier utöver minimikapitalet, om

försäljning av bolaget tillhörig fast egendom eller gruva eller del därav,

om bolagets upplösning eller nedläggande av gruvdriften icke är giltigt

med mindre beslutet blivit av Kungl. Maj:t godkänt. Vidare har i § 4

av 1907 års kontrakt inryckts bestämmelser till skydd mot uppskrivning

av malmbolagets tillgångar, varjämte bolaget enligt § 16 skall sörja

för en i allo rationell malmbrytning samt för sådant ändamål vidtaga

erforderliga anstalter och nedlägga erforderliga kostnader. Bolaget skall

hålla all för rörelsen erforderlig egendom i gott skick, och får under

åren 1928—1937 icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd avyttra sådan egendom.

Vidare skall bolaget sörja för beredande av tjänliga bostäder åt arbetarna

samt i övrigt, i vad på bolaget ankommer, söka sörja för deras trevnad.

För att ej förminska värdet av statens inlösningsrätt är trafikbolaget

vidare skyldigt att utan rätt till regress gälda de skulder, som malmbolaget

må hava ådragit sig intill 1933, resp. 1938. Slutligen är brytningsrätten

begränsad till 73 miljoner ton Kirunamalm och 18,750,000

ton Gellivaremalm under 25-årsperioden 1908—1932 samt, i händelse

staten icke begagnar sin rätt att inlösa trafikbolagets aktier vid 1932

års utgång, till 15 miljoner ton Kirunamalm och 3,750,000 ton Gellivaremalm

under 5-årsperioden 1933—1937 (för tiden efter 1937 finnes

intet stadgat angående brytningsrätten). Trafikbolaget samt Aktiebolaget

Gellivare Malmfält hava iklätt sig ansvar såsom för egen förbindelse

för alla de förpliktelser, som enligt 1907 års kontrakt åligga malmbolaget.

Trafikbolagete stamaktier ligga i förvar hos riksbanken och

få icke före utgången av år 1942 överlåtas till annan. Därjämte ligga

vissa andra handlingar (åtkomsthandlingar m. m.) i förvar hos riksbanken.

Skyddsbestämmelser

för statens

rättigheter i

malmbolagets

bolagsordning

samt

i 1907 års

kontrakt.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition Nr 129.

Garantier till

förmån för

det allmänna.

Skyddsbestämmelser

för trafikbolagets

rättigheter.

Staten har emellertid tillförsäkrat sig icke blott fördelar av privatekonomisk

art utan jämväl vissa garantier till förmån för det allmänna.

Sålunda är malmbolaget skyldigt att i främsta rummet leverera

vad som åstundas för järn- eller stålverkning inom Sverige till priser,

som vid tiden för köpet i allmänhet äro skäliga. Jämväl har trafikbolaget

förbundit sig att begränsa exporten av malm från sina gruvor

i Grängesberg.

Emellertid har även malmbolaget tillförsäkrats vissa garantier i

form av skydd mot dels konkurrens, dels förhöjning av produktionskostnaderna

genom förhöjda järnvägs frakter, genom exporttull eller

genom särskild beskattning.

Med avseende å trafikbolagets skydd mot konkurrens är att märka,

att enligt § 5 mom. 3 i 1907 års kontrakt inmutning eller malmbrytning

å vissa områden icke får äga rum; att enligt § 6 mom. 2, 3 och

4 i samma kontrakt staten intill år 1933 eller, om staten då ej begagnar

sin lösningsrätt, intill år 1938 icke äger att inom vissa staten tillhöriga

gruvor eller inmutade områden bryta eller låta bryta järnmalm annat

än för järn- eller ståltillverkning i Sverige; att denna begränsning av

statens rätt att tillgodogöra sig sina gruvfält genom § 2 i 1908 års

kontrakt utsträckts till vissa andra gruvfält; samt att staten under tiden

intill 1932 års utgång eller, om staten då ej begagnar sin lösningsrätt,

intill 1937 års utgång icke får låta annan frakta för export avsedd

järnmalm å järnvägen Svartön-Riksgränsen mot billigare avgifter än

dem, som medgivas malmbolaget, ävensom att efter år 1932, respektive

1937 års utgång, sistnämnda bolag skall äga utfrakta malm på samma

villkor, som angående för export avsedd malm bestämmas för andra

malmtrafikanter i Norrbotten.

I § 8 av 1907 års kontrakt hava fastställts vissa fraktbelopp, för

vilka malmbolaget under tiden t. o. in. 1932 skall äga utfrakta malm.

Dock gälla de modifikationer, att ökning av utfraktningen får ske endast

successivt och efter föregången anmälan av bolaget samt att, därest

statens självkostnader, däri inberäknat 5 procent å nuvarande och blivande

anläggningskostnad för järnvägen, icke täckas av nämnda fraktsatser,

bolaget skall betala för bandelen Gellivare-Riksgränsen praktiskt

taget hela driftförlusten samt för bandelen Gellivare-Svartön så stor del

av totala årskostnaden (inklusive ränta) för denna bana, som belöper på

malmbolagets transportkvantiteter i förhållande till hela transportmängden

på banan. Skulle bolaget icke frakta så stor malmkvantitet sistnämnda

väg, som bolaget anmält till befordran, skall vid beräkning av bolagets

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 129.

andel i nämnda årskostnad bolagets transportmängd i alla fall beräknas

hava utgjort de en gång uppgivna kvantiteterna. Har till följd av

krig eller blockad avbrott i utfraktningen ägt ram, skola bolagets förpliktelser

i detta hänseende dock upphöra för den tid, avbrottet varat.

Vidare har i § 18 av 1907 års kontrakt stadgats, att, om »under

den tid detta avtal äger bestånd» exporttull eller annan pålaga eller avgift

av vad slag det vara må av svenska staten pålägges järnmalm,

som brytes eller exporteras, skall staten gottgöra trafikbolaget och malmbolaget

vad de av sagda grund må slutligen vidkännas för malm, som

brutits i någon i 1907 års kontrakt avsedd fyndighet.

Slutligen har malmbolaget genom § 5 tillerkänts nyttjanderätt till

vissa områden, så länge bolaget uppehåller gruvdriften inom Gellivare,

respektive Kiruna malmfält.

Såsom redan omnämnts, ha senare mellan staten och bolagen

träffats åtskilliga överenskommelser. Sålunda medgavs malmbolaget

genom kontraktet av år 1908 att för tiden 1915—1932 bryta och tillgodogöra

sig ytterligare 9 miljoner ton, varav 2.5 miljoner ton finge

tagas inom Gellivare malmfält. För denna ökade brytning skulle staten

hava viss kontant ersättning samt därjämte en royalty av 3 kronor per

ton å halva den brutna myckenheten; dock att å denna royalty skulle

avräknas den avgift, som staten såsom ägare av bolagets preferensaktier

på grund av bolagsordningens bestämmelser ägde utbekomma i

utdelning för ifrågavarande fyra och en halv miljoner ton.

Genom kontrakt den 30 september—6 oktober 1911, som gäller

för tiden till 1932 års utgång, hava bestämmelser träffats rörande malmbolagets

rätt att tillgodogöra sig samt bortfrakta s. k. varpmalm.

Genom kontraktet av år 1913 har malmbolaget medgivits ytterligare

brytningsrätt för tiden 1913—1932 med tillsammans 31 miljoner ton,

varav högst 21,600,000 ton inom Kiruna och högst 9,400,000 ton inom

Gellivare malmfält. För den enligt sistnämnda kontrakt brutna malmen

skall staten uppbära nettovinsten å halva kvantiteten, vilken nettovinst

fixerats till 6 kronor per ton. Dock skall härifrån avräknas den avgift,

som staten äger bekomma i utdelning å sina preferensaktier för samma

malmkvantiteter. Enligt såväl 1908 som 1913 års kontrakt gälla samma

bestämmelser om fraktsatser som i 1907 års kontrakt, varjämte trafikbolaget

iklätt sig borgen för malmbolagets förbindelser.

1908 åra

kontrakt.

1911 års

kontrakt.

1913 års

kontrakt.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

1918 års

tilläggsavtal"

om utfallna

kvantiteter.

1918 åra

" st åt suppgörelse"

om

Luossavaara

och om ökad

export från

Grängesberg.

Behövligheten

av en

revision av

malmavtalen.

Genom »tilläggsavtal» av den 1 juli 1918 har vidare bestämts, att

de kvantiteter järnmalm, som malmbolaget ägt bryta under då pågående

krig, men som därunder icke blivit bortfraktade, skola, därest staten år

1932 begagnar sin lösningsrätt, under åren 1933—1942 levereras till

trafikbolaget till självkostnadspris, vari inräknas royalty till G. E. Broms’

rättsinnehavare samt den royalty, vinstandel eller utdelning å staten tillhöriga

preferensaktier i malmbolaget, som på grund av 1907, 1908 och

1913 års kontrakt skolat utgå till staten, därest malmen bortfraktats det

år, den utfallit. Begagnar sig staten icke av sin lösningsrätt 1932 och

har malmbolaget vid utgången av år 1937 icke hunnit bortfrakta nu

avsedda kvantiteter, skall detsamma till trafikbolaget under åren 1938

—1942 leverera dessa kvantiteter med eu femtedel årligen.

Genom 1907 års kontrakt blev staten ägare till åtskilliga gruvfält,

som då tillhörde Mertainens Gruvaktiebolag, varjämte malmbolaget

till staten upplät med äganderätt vissa gruvor samt uteslutande nyttjanderätten

under 30-årsperioden 1908—1937. till Luossavaara malmfält

med rätt för staten att vid utgången av nämnda 30-årsperiod antingen

behålla detta malmfält med full äganderätt och utan lösen eller

ock att återlämna detsamma till malmbolaget mot lösen av alla för

gruvornas tillgodogörande eller administrerande anordnade anstalter

m. m.

Genom ett annat avtal av den 1 juli 1918 har staten till trafikbolaget

och Norrbottens Järnverks Aktiebolag överlåtit uteslutande

nyttjanderätten under åren 1919—1930 till Luossavaara malmfält med

rätt för bolagen att mot vissa avgifter bryta 350,000 ton om året

samt med rätt för trafikbolaget att under åren 1919—1930 från gruvorna

i Grängesberg exportera vissa myckenheter utöver förut bestämda kvantiteter.

Huru skickligt 1907 års kontrakt och malmbolagets bolagsordning

än äro utarbetade, har det dock visat sig, att ju närmare man kommer

tiden för en eventuell statsinlösen av trafikbolagets aktier i malmbolaget,

desto starkare har behovet av vissa jämkningar i dessa grundläggande

avtal gjort sig gällande. Åven om utvecklingen fortgått normalt utan

att näbbas av världskriget skulle så blivit fallet; men till följd av de

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

under senare åreu uppkomna abnorma förhållandena har behövligheten

av dylika jämkningar gjort sig än mera kännbar.

I detta sammanhang vill jag erinra därom, att Kungl. Maj:t den

25 september 1920, efter hemställan av dåvarande chefen för finansdepartementet,

uppdrog åt ingenjören K. J. Beskow och statsrådet Torsten

Nothin att utreda frågan om tillvaratagandet av statens inlösningsrätt

till ifrågavarande malmfyndigheter ävensom i samband därmed uppkommande

spörsmål.

Dessa personer hava inriktat sitt arbete huvudsakligen på att genom

förhandlingar med representanter för bolagen söka lå till stånd en

överenskommelse, varigenom såväl statens som bolagens berättigade

önskemål kunde bliva tillgodosedda. I dessa förhandlingar, vilka ägde

rum under år 1921, hava, efter anmodan av Beskow, som under tiden

blivit statsråd och chef för finansdepartementet, deltagit jämväl f. d.

rådmannen A. Cederborg och överdirektören W. Borgquist. Under förhandlingarnas

gång har man sökt vinna samstämmighet om så många

punkter som möjligt, varjämte på grundval av det förda meningsutbytet

utarbetats förslag till överenskommelse jämte därav föranledda

ändringar i malmbolagets bolagsordning. I följd härav förelåg hösten

1921 förslag till överenskommelse, beträffande vilket enighet uppnåtts

utom i ett par huvudpunkter.

Någon slutlig enighet mellan förhandlarna å ömse sidor hade

emellertid ej kommit till stånd, då jag i oktober 1921 tillträdde chefskapet

för finansdepartementet. Då de kvarstående meningsskiljaktigheterna

icke syntes mig oöverkomliga, har jag med utgångspunkt från

det till mig av min företrädare i ämbetet, ingenjören Beskow, överlämnade

kontraktsförslaget sökt få till stånd en överenskommelse i

frågan med bolagen; och är jag nu i tillfälle att framlägga ett förslagtill

sådan överenskommelse, vilket blivit av bolagens styrelser godkänt

och vilket synes mig kunna jämväl för statens räkning antagas. Förslaget

innebär en jämkning mellan de av underhandlarna a ömse sidor

intagna ståndpunkter.

Innan jag närmare redogör för förslagets innehåll, torde det emellertid

tillåtas mig'' att framhålla de skäl, som tala för en jämkning i rättsförhållandet

mellan staten, å ena, och bolagen, å andra sidan.

Dessa skäl hava avseende såväl å frågan om statens inlösningsrätt

som å vissa redan förhandenvarande förhållanden.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 113 höft. (Nr 129.) ^

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

Skal för Med avseende å statens ^lösningsrätt är att framhålla följande.

inlösning sb e.- 1) Det vållar givetvis vissa svårigheter för staten att — på sätt

stämmehema. densamma enligt 1907 års kontrakt åligger i händelse av inlösen —

utanordna hela lösesumman inom loppet av ett år; möjligheten att fördela

densamma å ett flertal år måste givetvis för statsverket utomordentligt

underlätta en inlösen av trafikbolagets aktier.

2) Aven ur rent organisatorisk synpunkt måste med nuvarande

anordningar en statsinlösen medföra svårigheter.

a) Staten har för närvarande endast en styrelseledamot och en

revisor i malmbolaget samt en styrelseledamot och en revisor i trafikbolaget,

genom vilka staten följer dessa båda bolags arbeten. Det synes

vara önskvärt, att staten, om den vill begagna sig av inlösningsrätten,

genom en utsträckt representation i styrelsen i högre grad än hittills

beredes tillfälle att taga del i malmbolagets ledning, icke minst beträffande

själva malmförsäljningen. Det bör anmärkas, att malmförsäljningen

icke bedrives av malmbolaget utan av trafikbolaget, som även

har hand om befraktning, bokföring m. m.

b) Malmen levereras nu till stor del eif mottagningsorten. Staten

torde vid eventuell inlösen vara tvungen att fortsätta rörelsen efter i

stort sett samma principer som bolagen och bör därför i god tid skaffa

tonnage därför.. Det är önskligt, att staten får rätt att vid ett eventuellt

övertagande av gruvdriften även inlösa trafikbolagets tonnage.

3) Malmförsäljningarna hava hittills skett efter sådan plan, att

större delen av bolagets brytning försålts medels mångåriga kontrakt,

under det att en mindre del använts för försäljningar genom korta kontrakt.

Malmbolaget torde nu vara framme med sina försäljningar till

omkring år 1930 samt svävar i ovisshet om, vilken försäljningspolitik

som bör föras för tiden därefter. Det måste såväl för staten som för

bolaget vara av vikt, att försäljningsverksamheten kan ske i samförstånd

dem emellan, varvid staten givetvis kommer att övervaka att den ordnas

så, att statens övertagande av verksamheten därigenom icke omöjliggöres

eller försvåras.

De nu anförda skälen för jämkningar i rättsförhållandet mellan

staten och bolagen skulle sannolikt gjort sig gällande även vid en normal

utveckling. De med den nuvarande världskrisen förbundna händelserna

hava emellertid i hög grad aktualiserat kravet på jämkningar i avtalen

mellan staten och bolagen; anmärkas bör, att härvidlag det största intresset

för jämkningar ligger å bolagens sida.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

27

4) ''En stor del av ännu gällande försäljningskontrakt hava baserats

på kostnadsberäkningar, som icke tagit hänsyn till de genom kristiden

ändrade arbets- och transportkostnaderna. Följden härav torde bliva,

att malmbolagets vinst åtminstone för första åren och sannolikt för

större delen av 1 O-årsperioden 1920—1929 blir starkt reducerad. Bolagen

anse det vara skäligt, att en framskjutning äger rum beträffande

den s. k. vinstberäkningsperioden, innebärande att i stället för att nettovinsten

under åren 1920—1929 skall läggas till grund för beräkning

av lösesumman, vinsten under en senare period i stället blir bestämmande

för denna.

Innan de ekonomiska förhållandena i världen uppnått större stadga

och innan man vet i vilket ungefärligt läge penningvärdet kommer att

stabiliseras, är det givetvis svårt att med någon större grad av visshet

förutsäga, vad en förflyttning av vinstberäkningsperioden i realiteten

kan innebära. Dock har jag den uppfattningen, att en dylik förskjutning

skulle verka höjande på lösesumman och sålunda i viss mån försvåra

möjligheten för staten att kunna inlösa malmfälten, försåvitt icke

trafikbolaget, på sätt detsamma velat göra gällande, skulle vid en inlösen

förklaras berättigat att med åberopande av de vid upprättandet av 1907

års kontrakt icke förutsedda förhållandena under och efter världskriget

erhålla jämkning uppåt i lösesumman.

5) Såsom vidare skäl för en framflyttning av den tioårsperiod, vars

vinst skall läggas till grund för beräkning av en blivande lösesumma,

har av bolagen framhållits, att malmbolaget därigenom skulle sättas i stånd

att driva en mera rationell försäljningspolitik. Försäljningarna hava

hittills skett huvudsakligen till Tyskland. Möjligt är, att detta land

fortfarande blir den viktigaste avsättningsorten, men utsikterna härför

äro dock minskade, måhända även därigenom att Tyskland nu förlorat

den väsentliga delen av de lågprocentiga s. k. minettmalmer, med vilka

den från Sverige inköpta malmen i avsevärd omfattning uppblandats.

I varje fall visa de vunna erfarenheterna under den pågående kristiden

hän mot önskvärdheten av en malmmarknad å flera olika länder. Upparbetandet

av en sådan marknad i England och Amerika, där dock redan

nu köpare finnas, kan medföra betydande omkostnader, varför det enligt

bolagens mening borde vara befogat, att resultatet av malmbolagets

verksamhet de närmaste åren icke i samma grad, som enligt bestämmelserna

i 1907 års kontrakt förutsättes, lägges till grund för lösesummans

bestämmande.

6) Under åberopande härav och med framhållande av att malmbolaget

i motsats till annan industri haft dåliga konjunkturer jämväl under

s. 28 Kontrollera mot PDF

Skäl för

andra jämkningar

i rättsförhållandet

mellan staten

och bolagen.

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

%

krigsåren, har från trafikbolagets sida framhållits, hurusom det vore rättvist,

att tiden för en statsinlösen framflyttades ett skäligt antal år.

Emellertid har frågan om överenskommelse ytterligare i vissa

andra hänseenden blivit aktuell.

1) I främsta rummet har uppmärksamheten därvid fästats vid

fraktförhållandena å malmbanorna. Det torde böra till en början erinras

därom, att de i 1907 års kontrakt angivna fasta fraktsatserna visat

sig under de senare åren icke täcka järnvägens driftkostnader jämte

ränta å anläggningskapital m. m. Järnvägsstyrelsen har därför vid domstol

mot malmbolaget anhängiggjort talan om utbekommande av de garantibelopp,

som malmbolaget enligt 14 § i 1907 års kontrakt har att i dylikt

fall utgiva. Järnvägsstyrelsens krav belöper sig för närvarande till inemot

50 miljoner kronor. Malmbolaget har bestritt talan under åberopande bl. a.

av att avbrott i utfraktningen ägt rum till följd av krig och blockad

samt att bolaget förty vore befriat från sin berörda garantiförpliktelse.

Bolagen ha hemställt, att därest malmbolaget skulle förpliktas utgiva

något belopp på grund av järnvägsstyrelsens nyss omförmälda

krav, bolagets fraktskuld för tiden t. o. m. år 1920 likväl skall få till

större delen innestå, till dess eventuell inlösen äger rum. Med hänsyn

därtill, att ränta lagligen torde kunna utdömas endast efter 5 procent,

under det att den ränta, som staten haft att vidkännas för upplåningunder

kristiden torde vara högre, synes för bifall till bolagens förslag i

denna del böra fordras, att ränta gäldas efter förslagsvis 6 procent från

respektive fraktårs slut, vilken ränta årsvis skall läggas till kapitalet och

jämte detta förräntas. Den mellan järnvägsstyrelsen och trafikbolaget

pågående processen om frakttillägget har emellertid ytterligare framhävt

önskvärdheten av att dels bolaget åtminstone för tiden från och med

den 1 januari 1921 betalar frakttillägg utan att begära avdrag på grund

av föregående krig eller blockad dels fraktavräkningen förenklas.

2) I samband med spörsmålet om ett ordnande av frakttilläggen

har från bolagens sida väckts jämväl en annan fråga.

Av bolagen har nämligen ifrågasatts, att vid betalning av deras

fraktskuld skulle få avräknas de skattebelopp, som bolagen under kristiden

fått vidkännas till följd därav, att malmbolagets vinst beräknats

utan hänsyn till denna fraktskuld. Förutsättning för ett dylikt

medgivande torde böra vara, att bolagen icke genom en sådan bestämmelse

göra en direkt förtjänst därigenom, att den beskattningsbara inkomst,

som bolagen under kommande år i verkligheten hava, reduceras

genom avräkning av fraktskulden, och att bolagen sålunda bli i tillfälle

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

att i beskattningshänseende avräkna denna skuld två gånger, nämligen

dels genom restitution för skattebelopp under kristiden och dels genom

en minskning av den beskattningsbara nettovinsten under den tid, då

fraktskulden betalas.

3) Bolagen ha framhållit, att brytningen i Gellivare vore förlustbringande

och att det vore för malmbolaget bäst att tillsvidare nedlägga

brytningen i Gellivare och koncentrera densamma till Kiruna. Givet

är att ett nedläggande av driften vid Gellivare skulle för detta samhälle

och dess inbyggare medföra synnerliga vådor. V isserligen synes staten

med visst fog kunna göra gällande, att malmbolaget på grund av bolagsordningens

bestämmelser är pliktig att uppehålla driften vid Gellivare.

Emellertid måste det anses i hög grad önskvärt, att full trygghet ernås

beträffande brytningens upprätthållande av bolagen.

I det förslag till överenskommelse, som jag nu går att framlägga

för Kungl. Maj:t, har man sökt finna eu anordning, varigenom förut

berörda önskemål kunde bliva tillgodosedda under skäligt hänsynstagande

till båda parternas berättigade intressen.

Beträffande den pågående tvisten mellan statens järnvägar och

malmbolaget angående det senares skyldighet att utgiva s. k. irakttillägg

innehåller kontraktsförslaget att, å ena sidan, malmbolaget erhåller

anstånd med erläggandet av större delen utav de frakttillägg,

som för redan gången tid kan komma att utdömas, samt, å andra sidan,

staten tillförsäkras sådan räntegottgörelsc å sin fordran, att något men

icke vållas statsverket vare sig genom bolagets underlåtenhet att frivilligt

betala någon del av fraktskulden eller genom den bolaget nu beviljade

krediten. För att undvika förnyade dröjsmål från malmbolagets

sida med framtida frakttilläggs likviderande, har vidare inryckts bestämmelse

om skyldighet för bolaget att utan hinder av uppkommande

meningsskiljaktigheter förskottsvis betala dylika frakttillägg enligt järnvägsstyrelsens

räkningar. I ändamål att tvister må kunna för framtiden

undvikas, har bolaget medgivits rätt att taga del av järnvägsstyrelsens

räkenskaper, i den mån det erfordras för att följa beräkningar

av frakttillägg m. m. I båda kontrahenternas intresse har vidare föreslagits

den förenkling, att järnvägsdelarna Gellivare (Malmberget)—

Svartön och Gellivare—Riksgränsen, beträffande vilka nu gälla olika

garantibestämmelser med därav följande tidsödande beräkningar för

järnvägsstyrelsen, skola för frakttilläggens bestämmande anses såsom eu

enhet; då denna anordning kan för malmbolaget medföra viss vinst, om

Riktlinjerna

för det nya

kontraktsförslaget.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

malmtrafiken koncentreras till endera bansträckan, har bolaget åtagit

sig en skärpning av garantivillkoren.

I sammanhang härmed har även skattefrågen blivit ordnad så, att

bolagen tillgodoskrivas de skattebelopp, vilka bolagen fått utgiva till

följd av malmbolagets underlåtenhet att upptaga omtvistade frakttillläggen

såsom skulder; samtidigt ha skapats tillräckliga garantier mot

förlust för staten för det fall, att bolagens beskattningsbara vinst något

senare år kommer att bliva reducerad genom frakttilläggens gäldande

eller upptagande som skuld.

Vidare har man tryggat ett uppehållande av gruvdriften vid Gfellivare,

varjämte malmbolaget för det fall, att malmskeppningen över Svartöri

skulle minskas eller helt inställas, åtagit sig vissa ekonomiska förpliktelser

gent emot Luleå stad, som nedlagt avsevärda kostnader å sin hamn.

Staten har därjämte tillförsäkrats åtskilliga förmåner, som avse att

underlätta en statsinlösen av stamaktierna i malmbolaget. Sålunda äger

staten rätt att vid en inlösen övertaga en del av trafikbolagets tonnage

och erforderlig handelsorganisation. Av än större betydelse är, att staten

tillförsäkrats att redan nu erhålla en ökad representation i styrelsen

samt att garantier skapats mot en sådan ledning av bolagets angelägenheter,

att en inlösen därigenom försvåras eller statens intressen eljest

eftersättas.

Det för staten viktigaste medgivandet är emellertid, att lösesummans

erläggande må kunna enligt olika alternativ fördelas på längre

eller kortare tid efter statens val.

Åt bolagen återigen har medgivits en förskjutning av den tidsperiod,

efter vars driftresultat lösesumman skall beräknas, varjämte den

tidpunkt, då staten första gången kan påfordra inlösen av stamaktierna

i malmbolaget förskjutits fyra år. Beträffande dessa punkter har det

varit svårast att komma till enighet med bolagen. Bolagen hava med

styrka fitimhållit, att det vid avslutandet av 1907 års kontrakt tydligen

varit meningen, att lösesumman skulle baseras på den normala avkastningen

och att bestämmelserna om lösesummans beräkning i 1907

års kontrakt sannolikt fått en annan utformning, om man år 1907

kunnat tänka sig möjligheten av det nu avslutade världskriget. Därför

hava också bolagen ansett sig kunna på grund av ekonomisk force

majeure göra anspråk gällande på sådan ändring av nämnda bestämmelser

om lösesummans beräkning, att de dåliga vinstresultaten under

början av perioden 1920—1929 icke skulle få så stor inverkan som de

senare årens driftresultat. Hellre än att nöja sig med en mindre förskjutning

av vinstberäkningsperioden med avstående från framtida anspråk

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

31

på ändring av meromnämnda beräkningsnormer för lösesumman på

grund av ekonomisk force majeure hava bolagen velat avstå från det

nya avtalet i den förhoppningen, att staten ändå icke skulle kunna verkställa

inlösen den 31 december 1932, därest lösesumman enligt 1907

års kontrakt skulle betalas på en gång med tillämpning av 1907 års

bestämmelser om inlösen m. m. A min sida har jag icke velat förorda

bolagens önskan, att ur vinstberäkningsperioden få uteslutna ett större

antal av de i perioden 1920—1929 först kommande dåliga åren utan

har jag ansett, att tiden från och med den 1 januari 1922 skulle under

alla omständigheter medtagas. På grund av vikten för det allmänna

av att en uppgörelse kommer till stånd och jämväl till en viss grad

av billighetsskäl har jag däremot ansett mig kunna föreslå en vinstberäkningsperiod

av 12 år från och med 1922 till och med 1933 och inlösen

tidigast den 31 december 1936.

I själva verket anser jag, att de uppoffringar ''staten eventuellt

påtager sig genom uppskov med inlösen till tidigast den 31 december

1936 och genom vinstberäkningsperiodens ändring, till fullo uppvägas

av de ökade möjligheter, staten erhåller att, därest så befinnes lämpligt,

lösa stamaktierna och Titan stagnation i driften eller malmförsäljningen

på egen hand fortsätta malmbolagets verksamhet.

Såsom jag förut omnämnt är en av förutsättningarna för det nya Specialavtalet,

att vissa ändringar ske i malmbolagets bolagsordning i avsikt motiveri"9

att tillförsäkra staten större inflytande på bolagets ledning. Enligt ~ ^b*£glset

de föreslagna njm bestämmelserna skall staten omedelbart erhålla rätt ordningen.

att utse lika många styrelseledamöter och revisorer som trafikbolaget.

För ernående av vederbörlig kontinuitet skola statens styrelseledamöter

och deras suppleanter utses för fyra år i sänder och avgå en för varje

år. Härigenom sker naturligen ingen inskränkning i den staten enligt

vanliga regler tillkommande rätt att avsätta styrelseledamot, som anses

icke bevaka statens intressen.

Järnvägsstyrelsen har i detta sammanhang uti infordrat utlåtande

anfört:

Med hänsyn till den stora del, statens järnvägar hava i mellanhavandet mellan

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och staten — styrelsen tänker härvid särskilt

på planläggandet i fråga om bolagets malmutfraktningar samt på beräkningarna för

utrönande, huruvida och med vilket belopp frakttillägg skall utgå — har styrelsen

ansett sig i detta sammanhang böra uttala önskvärdheten av, att en av de fyra

ledamöter, staten skall äga att insätta i bolagets styrelse, måtte utses med tanke

på, att han skall representera statens jänvägars intressen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

I detta sammanhang vill jag omnämna, att tratikbolagets representanter

under förhandlingarna ifrågasatt, att statens styrelseledamöter

skulle utses efter förslag av vissa myndigheter. Emellertid torde det

icke vara riktigt att genom eu dylik bestämmelse, som för övrigt skulle

leda till att statens styrelseledamöter utsåges närmast för tillgodoseende

av sakkunskap på vissa speciella områden, i viss män binda Kungl.

Maj:t i valet av styrelseledamöter. Det lärer vara överflödigt framhålla,

att detta val bör ske uteslutande ur synpunkten att erhålla de för uppdraget

lämpligaste samt att det givetvis är önskvärt, om jämte tillgodoseendet

av den allmänna kompetensen kunna beaktas synpunkter av

sådan art, som av järnvägsstyrelsen anförts.

Vid lika röstetal inom styrelsen skall liksom enligt den nuvarande

bolagsordningen lotten i regel vara avgörande. För att förekomma,

att den ena sidans styrelseledamöter vid något tillfälle skola kunna få

ett övervägande inflytande därigenom, att de äro talrikare tillstädes,

har intagits en bestämmelse, att vardera sidans styrelseledamöter skola

anses hava så många röster som det antal, varmed andra sidans styrelseledamöter

kommit tillstädes. Finnas sålunda vid ett styrelsesammanträde

tre av statens och fyra av trafikbolagets ledamöter hava de förra

fyra röster och de senare tre röster var, och vardera sidan har tolv röster.

Vidare finnas vissa speciella bestämmelser med den verkan, att

den ena eller andra sidan för vissa tidsperioder har övervägande inflytande

i vissa avseenden. Under tiden till 1936 års utgång eller, om

staten då ej begagnar sin lösningsrätt, till 1937 års utgång skall ju

trafikbolaget hava hela vinsten av rörelsen, om man bortser från den

jämförelsevis låga utdelningen å preferensaktierna. Därjämte är vinsten

''under perioden 1922—1933, resp. 1928—1937 avgörande för lösesummans

storlek. Dessa omständigheter göra, att trafikbolaget med fog

kan göra anspråk på ett visst större inflytande för tiden till 1936, respektive

1937 års utgång. Å andra sidan är det just behovet för staten

att kunna redan - under tiden före inlösen vidtaga en del åtgärder för

den fortsatta driften efter inlösen, som varit en av anledningarna till,

att jag ansett staten böra medgiva eu revision av gällande bestämmelser,

och för vinnandet av detta önskemål är det nödvändigt, att staten får

den huvudsakliga bestämmanderätten i fråga om avtal och åtgärder,

som hava betydelse för bolagets ställning efter en eventuell statsinlösen.

Enligt det föreliggande förslaget skall styrelsens ordförande intill

1933 utses av de utav trafikbolaget utsedda styrelseledamöterna och för

tiden därefter av de utav Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna.

Verkställande direktör skall för tiden intill 1936 års utgång utses av

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

de utav trafikbolaget utsedda styrelseledamöterna och för tiden därefter

av styrelsen i vanlig ordning med lotten såsom i sista hand avgörande.

Härigenom får trafikbolaget för tiden till 1936 års utgång övervägande

inflvtande i styrelsen och därmed på bolagets skötsel. Härtill kommer,

att styrelsen med vissa undantag, till vilka jag strax skall återkomma,

är skyldig att ställa sig bolagsstämmans föreskrifter till efterrättelse

samt att på grund av den till 1937 års utgång gällande inskränkningen

i rösträtten för preferensaktierna trafikbolaget har majoritet på bolagsstämman

och därmed kan avgöra bolagets förvaltning till .1937 års

utgång.

Staten har å andra sidan intresse av att dels kunna förhindra avtal

och andra rättshandlingar, vilka innebära förpliktelser efter en eventuell

statsinlösen och därför kunna komma att påvila staten utan motsvarande

fördelar dels ock kunna åvägabringa åtgärder, vilka äro nödvändiga för

att rörelsen skall kunna utan avbrott drivas efter en eventuell statsinlösen.

Detta, intresse bar vunnit beaktande på det sätt, att i vissa

frågor beslutanderätten fråntagits bolagsstämman, där trafikbolaget har

majoritet till 1937 års utgång, och lagts hos styrelsen med viss utsträckt

befogenhet för de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna.

Sålunda skola alla avtal och andra handlingar, som ingås intill år

1937 och innefatta åtagande för tiden därefter, godkännas och undertecknas

av antingen två av de utav Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna

eller den av dessa styrelseledamöter, som av Kungl. Maj:t

därtill utsetts, och skola även vissa andra rättshandlingar för samma

tid godkännas av två av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöter eller av

den särskilt förorduade styrelseledamoten. Motsvarande gäller beträffande

rättshandlingar, som innefatta åtagande för tiden efter år 1942 och ingås

under perioden 1937—1942. Dessutom bibehålies, ehuru i något

ändrad form, den förutvarande bestämmelsen, att intill år 1938 reverser,

pantförskrivningar, borgensförbindelser och kreditavtal för att vara giltiga

skola vara undertecknade av styrelseledamot, som utsetts av Kungl.

Maj:t. För att kunna föra fram åtgärder, som hava avseende å tiden

efter eventuell statsinlösen, har styrelsens ordförande, vilken för tid, som

nu är ifråga, skall utses av Kungl. Maj:t, tillerkänts utslagsröst i vissa

fall av större betydelse. Dessa fall äro 1) försäljningar för export, 2)

anställande av och anställningsvillkor för personal med undantag av

verkställande direktör, 3) upprättande av ageuturkontrakt och vidtagande

av liknande anordningar för försäljning samt 4) uppgörande av befraktningsavtal;

ordförandens utslagsrät.t gäller i den mån beslut härom, som

fattas under tiden 1933—1936, ha avseende å åtgärder beträffande tiden

Bikung till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 113 höft. (Nr 129.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

1937—1942 eller beslut härom, som fattas under tiden 1937 —1942, avse

åtgärder beträffande tiden 1943 — 1946. Med dessa bestämmelser har

avsetts att tillerkänna ordföranden utslagsröst även t. ex. under år 1934

ifråga om ett agenturkontrakt rörande försäljning av malm, som skall

levereras under åren 1937—1942, även om agentens verksamhet skall

börja före år 1937; dock att ett dylikt kontrakt icke bör medföra några

utgifter för bolaget förrän tidigast under år 1937.

Slutligen har i bolagsordningen intagits bestämmelser om bekvämare

form för kallelse till extra bolagsstämma.

§ a Första delen av denna paragraf (mom. 1—3) innehåller de nya

mom. i—3. bestämmelserna om malmbolagets och trafikbolagets garanti rörande förräntning

av malmbanorna.

Ifrågavarande paragraf har utarbetats . under samverkan mellan

representanter för statens järnvägar och för trafikbolaget.

Järnvägsstyrelsen har uti avgivet utlåtande förklarat sig icke hava

något att erinra mot kontraktsförslaget i denna del.

Emellertid har statskontoret uti infordrat yttrande anfört beträffande

mom. 1:

Då bestämmelsens avfattning lämnade rum för tvekan, huruvida förbindelsen

jämväl avsåge likviden av frakttillägget för år 1921, syntes ett förtydligande i sådan

riktning om möjligt böra i överenskommelsen intagas. Med hänsyn till statens

inkomstbehov torde det nämligen vara önskvärt, att statens järnvägar erhölle sin

fordran för nämnda år utan att behöva avvakta kravmålets slutliga avgörande,

vilket måhända icke på länge kunde förväntas. Det vore även att märka, att bolagen

beträffande 1921 års frakttillägg icke förbunde sig att erlägga sex procents ränta.

I anledning av detta statskontorets påpekande har malmbolaget

på min fråga förklarat sin avsikt vara att, under förutsättning av detta

kontraktsförslags godkännande, efter erhållande av järnvägsstyrelsens

räkning å frakttillägg för år 1921 betala detta tillägg jämte sex procent

ränta från dagen för räkningens mottagande med undantag allenast av

belopp, som bolaget på grund av skiljaktig uppfattning om beräkningsgrunderna

anser sig icke kunna godkänna. På grund härav och då

järnvägsstyrelsen och bolaget varit om kontraktets avfattning i denna

del ense, har jag ansett mig på frågans nuvarande läge icke böra

göra densamma till föremål för förnyade underhandlingar med bolagen.

Beträffande tolkningeu av andra stycket i mom. 1 synes kunua

göras gällande, att de grunder för frakttilläggets beräkning, som fastslagits

genom dom för tidigare år, skola vinna tillämpning vid järnvägs
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

styrelsens uträkning, även om domen icke vunnit laga kraft; givetvis

skall i sådant fall, om ändring sker i högre instans, ny uträkning äga

rum i enlighet med de grunder, som fastslagits i den nya domen. Om

sålunda underrätt fastslagit vissa grunder, enligt vilka järnvägsstyrelsen

erhållit blott ett lägre belopp, skall trakttillägget för senast förflutna fruktår

i järnvägsstyrelsens räkningar beräknas efter di ssa grunder. Tilllämpas

därefter i hovrättens dom grunder, som leda till ett för järnvägsstyrelsen

gynnsammare resultat, äger järnvägsstyrelsen utställa nya

räkningar å skillnadsbeloppet, vilka räkningar det åligger bolaget att

betala en månad efter mottagandet.

Det bar ifrågasatts, att i avtalet borde fastslås en fix ränta, som

bolagen skulle äga åtnjuta å restituerat frakttillägg, men har man slutligen

stannat vid den mening, att räntan borde beräknas efter den procent,

som bolaget för varje särskild tidsperiod skulle varit tvunget erlägga

vid en eventuell upplåning mot betryggande säkerhet.

I anläggningskostnaden för järnvägarna bör givetvis icke inräknas

kostnad för anläggning, som icke alls bar med malmtrafiken att gorå,

men uttrycklig bestämmelse härom bar icke ansetts böra införas i kontraktet,

utan bör avgörandet om anläggningskostnadens beräkning överlämnas

åt järnvägsstyrelsen.

Utgående därifrån att järnvägsstyrelsen skall å sträckan Svartön—

Riksgränsen normalt tillämpa de allmänt gällande fraktsatserna för utöver

bolagets malmtransporter förekommande trafik har man vid förhandlingarna

förutsatt, att järnvägsstyrelsen skall äga rätt att, där densamma

finner så vara lämpligt, bevilja skäliga fraktrabatter utan att

bolagets garanti enligt mom. 2 därav inskränkes; dock att givetvis icke

får göras rubbning i 1907 års kontraktsbestämmelser rörande annan

malmtrafik.

Malmbolaget har enligt förslaget erhållit kredit till 1936 års utgång § 2

för sin eventuella skuld för frakttillägg för åren 1915—1920; dock att,

om bolaget finnes skyldigt gälda frakttillägg lör år 1920, bolaget skall

senast två månader efter det frakttillägget blivit slutligen fastställt, betala

detsamma i den mån det icke överstiger 5 miljoner kronor. Återstående

del av 1920 års frakttillägg behandlas lika med frakttilläggen för åren

1915—1919.

Statskontoret anför i denna del:

Ifrågavarande frakttillägg, som ju äro föremål för tvist, vilken dragits inför

domstol, hava av järnvägsstyrelsen för åren 1915—1920 uppskattats till cirka 48,222,000

kronor. Enligt nu gällande kontraktsbestämmelser skulle de belopp, som genom

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

laga kraftvunnen dom, eller eventuell skiljedom eller förlikning kunna komma att

bestämmas, till järnvägsstyrelsen omedelbart inbetalas, i vilket fall de sedermera

kommit att i form av driftsöverskott från statens järnvägar inlevereras till statsverket.

Föreliggande överenskommelse skulle sålunda medföra, att statsregleringen

tillsvidare komme att, frånsett de 5 miljonerna, undandragas dessa belopp, för vilka

täckning måste sökas genom andra statsinkomster. Å de frakttillägg, som enligt

överenskommelsen skulle komma att innestå hos bolaget, skulle staten emellertid

få tillgodoräkna sig ränta på ränta efter 6 procent. Det torde därför icke behöva

möta några betänkligheter, om statsverket nödgas i avvaktan på dessa fordringars

inflytande fylla sitt härigenom ökade inkomstbehov genom motsvarande upplåning.

Bestämmelsen om uppskjutandet av erläggandet av frakttilläggen torde göra

det nödvändigt att överväga, huru förhållandena mellan statsverket och statens

järnvägar skola i detta avseende på det ur budgetsynpunkt lämpligaste sättet ordnas.

Det bolagen medgivna med viss räntegottgörelse till staten förenade anståndet med likviden

är icke någon statens järnvägar vidkommande affär och torde icke böra inverka på

statens järnvägars ekonomiska resultat. Statens järnvägar lära därför icke böra stå som

bolagets fordringsägare till dess frakttilläggen utfalla, utan synas dessa fordringar

böra övertagas av statsverket, som torde genom anslag å riksstaten under utgifter

för kapitalökning böra bereda statens järnvägar ersättning, varigenom detta verk

kan i vanlig ordning till statsverket inleverera sitt överskott av driften. Någon

verklig utgift medför sålunda icke ett dylikt anslag, utan avser endast ett budgetmässigt

ordnande av frågan. Huruvida anslaget bör utgå av lånemedel eller andra

statsinkomster, lärer uteslutande böra bero på statens inkomstbehov vederbörande år.

Mellanhavandena mellan statsverket och statens järnvägar lära emellertid icke

kunna uppgöras på sålunda föreslaget sätt, förr än storleken av de statens järnvägar

verkligen tillkommande frakttilläggen blivit i vederbörlig ordning bestämda. Det

torde böra omnämnas, att järnvägsstyrelsen för åren 1919 och 1920 redan som

inkomst upptagit de frakttillägg, som den ansett statens järnvägar berättigade att

erhålla, eller i runda tal 13,519,000 kronor och 13,470,000 kronor, vilka belopp

balanseras som verkets skuld till statsverket och fordran hos bolaget. För de föregående

åren 1915 — 1918, för vilka frakttilläggen beräknats till cirka 21,232,000

kronor, har däremot icke någon motsvarande uppdebitering skett. Statsverkets

budgetredovisning har emellertid icke härav berörts, då fr. o. in. år 1919 affärsverkens

överskott upptagits i denna endast i den mån de till statsverket inlevererats.

Statskontoret har sålunda icke haft något att erinra mot det ifrågasatta

betalningsanståndet. Vad statskontoret vidare anfört rörande sakens

bokföringsmässiga ordnande har jag ansett böra här omnämnas. Emellertid

torde denna fråga icke behöva i detta sammanhang finna sin lösning.

Jag vill i anslutning härtill erinra om, att rättegången mellan statens

järnvägar och malmbolaget ännu på lång tid icke kan förväntas bliva

avgjord.

Vid bestämmande av bolagets skuld för frakttillägg äger bolaget

enligt nu ifrågavarande kontraktsförslag åtnjuta vissa avdrag. Järnvägsstyrelsens

fordran på frakttillägg har till stor del sin grund däri, att

bolagets malmtrafik under förevarande år varit mindre än den normala

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

37

och att i följd härav järnvägarnas inkomster blivit lägre än vanligt.

De malmkvantiteter, vilka egentligen skulle hava fraktats under krigsåren,

men på grund av kriget icke då utfraktats, komma att i stället

utfraktas följande år och kunna därvid medföra, att vinsten av järnvägarna

blir högre än den eljest skulle blivit. Det har ansetts rättvist,

att på dylikt sätt uppkommen extra vinst får avdragas å bolagets skuld

för frakttillägg. Dock inträder denna rätt till avdrag endast för sådant

år, då järnvägarnas inkomst överstiger drifts- och underhållskostnaderna

samt tio procent av anläggningskostnaden.

Därest malmbolaget förpliktas att utgiva frakttillägg för något av

åren 1915—1920, borde detta frakttillägg rätteligen hava utgjort en

omkostnad för respektive år och därför i beskattningshänseende hava

avdragits såsom utgift det året. Detta har emellertid icke skett, i det

att bolaget icke upptagit det omtvistade frakttillägget såsom skuld, och

bolagets beskattningsbara inkomst har därför blivit högre än den skulle

blivit, om frakttillägget uppförts såsom omkostnad för respektive år.

Den stunda för högt upptagna vinsten har därjämte medfört ökad utdelning

och därmed ökad beskattningsbar inkomst för trafikbolaget såsom

aktieägare i malmbolaget. Dessa omständigheter hava medfört, att de

båda bolagens skatter för åren 1915—1920 blivit högre än de skolat

bliva, om hänsyn tagits till frakttilläggen. Det har därför ansetts skäligt,

att till bolagen restitueras vad sålunda erlagts för mycket i skatt till

staten. Å andra sidan måste man, om detta medgives, skydda sig mot

att bolagen något följande år genom avdrag av frakttillägg få lägre

skatt och på detta sätt få två gånger åtnjuta ersättning. Enligt det

nu framlagda förslaget skall i den kontokurant, som förutsättes komma

att senast den 15 november 1936 upprättas över malmbolagets och

statens mellanhavande rörande frakttillägget, under respektive skattebetalningsdagar

å ena sidan malmbolaget gottskrivas de skattebelopp,

som detta bolag och trafikbolaget måst för mycket vidkännas, och å

andra sidan staten go''tskrivas de skattebelopp, som bolagen något år

fått för litet utgiva. Hänsyn till minskad skatt torde dock på detta sätt

kunna tagas endast, om frakttillägget avdragits såsom omkostnad senast

under räkenskapsåret 1934 — 1935. Har avdrag skett senare, äro skattebeloppen

icke kända vid uträkningen av kontokuranten, eftersom denna

skall vara upprättad senast den 15 november 1936, och andra regler

äro då nödvändiga. Om statsinlösen sker den 31 december 1936, skall

järnvägsstyrelsens fordran för frakttillägg avdragas från lösesumman och

frakttillägget torde då icke kunna upptagas såsom omkostnad och med

nu gällande lagstiftning inverka på bolagens skatt. Sker däremot icke

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

statsinlösen år 1936, kommer antagligen frakttillägget att enligt medgivande

i förslaget betalas med en femtedel ett vart av åren 1936—

1940, och dessa betalningar komma troligen att upptagas såsom omkostnad

för det bolag, som verkställt betalningen, eller sålunda för åren

1936—1937 för malmbolaget och för åren 1938—1940 för trafikbolaget.

Bolagen skola då till staten utgiva ersättning för det skatten minskats,

och i det fall att malmbolaget erlagt avbetalningen, blir även trafikbolaget

skyldigt att utgiva ersättning, enär dess inkomst genom utdelning

från malmbolaget blivit minskad. Ersättningsskyldighet för malmbolaget

i förevarande avseende skall betraktas'' såsom annan bolagets skuld, och

skall i överensstämmelse med bestämmelsen i § 4 sista stycket av 1907

års avtal trafikbolaget gälda malmbolaget åvilande ersättning, som icke

är betald vid 1937 års utgång. Vid tillämpning av förevarande bestämmelser

måste ihågkommas, att den ökade vinst, som skulle uppstått,

därest frakttillägg icke avdragits, skall behandlas såsom om den

blivit i sin helhet utdelad av malmbolaget till trafikbolaget och av trafikbolaget

till dess delägare.

Därest skulden för frakttillägg amorteras under åren 1936—1940,

komma amorteringarna för åren 1936 och 1937 att upptagas såsom

utgift för malmbolaget och minska dess vinst för dessa år. Då vinsten

för dessa år jämte andra skall ligga till grund för beräkning av lösesumman,

därest statsinlösen sker år 1942, skulle detta enligt trafikbolagets

åsikt kunna leda till att den årliga medelvinsten och därmed

lösesumman blir för lågt beräknad. Nämnda bolag har därför ifrågasatt

intagande i kontraktet av en bestämmelse av innehåll, att vid

medelvinstens beräkning hänsyn skall tagas till, att den bokförda vinsten

för åren 1936—1937 blivit på angivet sätt minskad, och att vinsten

för dessa år beräknas, som om amortering av frakttillägg icke skett

dessa år. Någon dylik bestämmelse torde emellertid icke vara erforderlig,

enär bolagets rätt i denna del torde vara tillgodosedd genom redan

gällande kontraktsbestämmelser.

I den förut omnämnda kontokuranten skall räknas 6 procent ränta

pro et contra från vederbörande fraktårs slut, respektive från vederbörande

skattebetalningsdagar till 1936 års slut med iakttagande av, att

upplupen ränta vid varje kalenderårs slut lägges till kapitalet och förräntas

med detta.

# Den träffade överenskommelsen rörande frakttilläggen efter år 1920

får naturligtvis icke verka prejudicerande på tolkningen av § 14 i 1907

års avtal i vad rör frakttilläggen för åren 1915—1920, och uttrycklig

bestämmelse därom har intagits i kontraktet.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

Såsom förut omnämnts skall till grund för beräkning av lösesumman

i händelse av statsinlösen år 1936 läggas medelvinsten för

tolvårsperioden 1922—1933. I samband härmed måste kvantiteten av

den malm, vartill hänsyn får tagas vid medelvinstens beräkning, ökas

från de i 1907 års avtal stadgade maximikvantiteterna 30,000,000 ton

Kirunamalm och 7,500,000 ton Gellivaremalm till 36,000,000 ton av

förra och 9,000,000 ton av senare slaget. En dylik bestämmelse bör

dock icke införas utan någon som helst reservation. Innevarande år liksom

ock de närmaste kommande torde nämligen medföra jämförelsevis

dåligt resultat för bolaget, med liten utskeppning och dåliga priser,

under det att åren 1932 och 1933 kunna antagas medföra större utskeppning

och högre priser. Om ingen åtskillnad gjordes på de olika åren

inom perioden, skulle vid sådant förhållande åren 1932 och 1933 kunna

påverka lösesumman icke blott genom det högre priset utan även genom

större kvantitet. För att förekomma detta har inryckts den bestämmelsen,

att vid beräkning av medelvinsten får för åren 1932—1933 icke

medtagas mer än medeltalet av de kvantiteter, som i beräkningen

medtagas för åren 1922—1931, i den mån större kvantiteter icke måste

medtagas för att uppnå de medgivna maximikvantiteterna.

1 § 9 av 1907 års avtal stadgas, att om till följd av krig eller

blockad avbrott i utfraktningen av malm ägt rum under den period,

som enligt där meddelade bestämmelser skulle ligga till grund för medelvinstens

beräkning eller åren 1920—1929, i stället för den tid, avbrottet

varat, skall medtagas en lika lång tidrymd närmast före år

1920. Att i nu förevarande kontrakt intaga motsvarande bestämmelse

kan leda till orättvisa mot trafikbolaget, enär tiden närmast före år

1922 eller åren 1921 och 1920 varit exceptionellt dåliga år. I stället

har i kontraktet intagits den bestämmelsen, att om avbrott i utfraktningen

ägt rum till följd av krig eller blockad, den tid avbrottet varat

icke skall medtagas i beräkningen. Om avbrottet till exempel varat ett

år, medtages icke vinsten under denna tid i beräkningen, och samtidigt

minskas de malmkvantiteter, vartill hänsyn får tagas, till 33,000,000

ton Kiruna- och 8,250,000 ton Gellivaremalm. Naturligtvis skall man

då, för att erhålla den årliga medelvinsten, fördela vinsten å dessa

kvantiteter på blott elva år i stället för annars på tolv.

Genom kontraktet har, på sätt jag redan tidigare påpekat, staten

erhållit rätt att, om den så önskar, fördela betalningen av lösesumman

på en tid av fem eller tio år.

Statskontoret har i denna del anfört följande:

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

Den ränta, som staten har att erlägga å oguldna delar av lösesumman, har

för första året bestämts till 4 procent och för tiden därefter till 6 procent. Dessa

villkor synas statskontoret i vissa avseenden kunna bliva för statsverket mindre

gynnsamma. Förhållandena vid inlösentillfället kunna vara sådana, att anskaffandet

av lösesumman, som torde komma att uppgå till högst betydande belopp, måhända

flera hundra miljoner kronor, medför svårigheter, och att dess utbetalning på en

gäng kanske ofördelaktigt skulle inverka på det allmänna ekonomiska läget i landet,

varför staten anser sig böra välja det tredje alternativet med en tioårig betalningstid,

men härav följer då skyldighet för staten att för tiden efter det första året

erlägga ränta efter 6 procent. Statskontoret kan icke underlåta att uttala vissa

betänkligheter mot att staten i fråga om de belopp, varom här blir fråga, binder

sig vid en så hög räntesats, som måhända med hänsyn till penningmarknadens läge

vid denna tidpunkt kommer att visa sig oproportionerligt hög. För sådant fall

medföra även de föreslagna bestämmejserna den olägenheten, att staten saknar

möjlighet att påskynda amorteringen. Överenskommelsen förutsätter vidare endast

kontant likvid. För statsverket torde det vara fördelaktigare, om betalningen åtminstone

delvis finge erläggas med statsobligationer, och det vill synas, som om

denna betalningsform ej heller för bolagen skulle innebära någon avsevärdare

olägenhet.

Det kan visserligen ej förnekas, att den stadgade räntefoten är

jämförelsevis hög. Emellertid är det staten, som liar valrätt rörande

betalningssättet; och kan staten därför, i händelse räntefoten vid tiden

för en inlösen blir låg och staten sålunda har lätt att upplåna penningar,

bestämma sig för den ettåriga eller femåriga betalningstiden.

Jag vill i detta sammanhang omnämna, att vid förhandlingarna med

trafikbolaget diskuterats, huruvida staten borde hava rätt att efter val av

t. ex. tioårig betalningstid senare gå över till kortare amorteringstid.

Emellertid har frågan därom fått förfalla, sedan tratikbolaget framhållit

svårigheten för detsamma att under sådana förhållanden placera och göra

räntebärande penningarna. Om staten finge rätt att göra inbetalningar

före de en gång valda terminerna, skulle vidare dessa inbetalningar givetvis

äga rum vid sådana tidpunkter, då det vore mycket gott om penningar

och bolaget sålunda hade särskilt svårt att placera dem.

Enligt § 21 i 1907 års kontrakt skall staten icke äga utfå stamaktierna

i malmbolaget, innan staten visat sig hava erlagt stadgad lösen för

aktierna, och det skulle sålunda kunna dröja ända till tio år efter inlösen,

innan staten kunde få aktierna i sin besittning och bliva registrerad

såsom aktieägare. Staten har därför i det nya avtalet berättigats utfå

aktierna, så snart inlösningsdagen inträtt och staten utgivit förbindelser

på lösesumman.

I § 3 mom. 3 och 4 hava intagits en del specialbestämmelser

rörande vissa omredigeringar i 1907 och 1908 års avtal, som äro en nödvändig

följd därav, att tiden för den första iulösen flyttats från 1932 års ut
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

41

gång till 1936 års utgång. Någon redogörelse för vare sig dessa bestämmelser

.eller stadgandena i mom. 5 och 6 torde icke vara erforderlig.

Det kan bliva erforderligt för malmbolaget att för visst år eller

en följd av år inskränka malmskeppningen över Luleå. Då emellertid

Luleå stad nedlagt stora kostnader på sin hamn, skulle staden lida förlust,

därest malmskeppningen över Svartön upphörde. Det har därför

ansetts med billighet överensstämmande, att malm bolaget utgiver viss

ersättning till hamnen för det fall, att den över Svartön utskeppade

kvantiteten understiger en normalkvantitet, fastställd till 1,200,000 ton

om året; och skall denna ersättning utgå med 200,000 kronor, om utskeppningen

helt inställes, och eljest med 16 */3 öre för varje ton, varmed

den utskeppade kvantiteten understiger den antagna normalkvantiteten.

Hamnen bör dock icke för all framtid vara berättigad till så stor

ersättning. Därest utskeppningen över Svartön mera stadigvarande

minskas, bör staden inrätta sig därefter; ersättningen bör därför successivt

minskas, i den mån minskningen i malmskeppningen icke är blott tillfällig.

Bestämmelserna hava avfattats med hänsyn härtill, och tillämpningen

därav torde belysas av följande exempel:

Malmskeppningen över Svartön antages hava utgjort:

år 1925 ......................................................... 1,100,000 ton

» 1926 ....................................................... 1,000,000 »

» 1927 ........................................................ 1,050,000 »

» 1928 ..................................................... 1,000,000 »

)) 1929 ........................................................ 900,000 »

och »bristen» i utskeppad malm utgör alltså:

år 1925

» 1926

» 1927

» 1928

» 1929

100,000 .»

200,000 »

150.000 »

200,0()0 »

300.000 »

Ersättningen skall då utgå

år

1925

med

16 Va

öre

för

100,000 ton

»

1926

»

15

»

»

100,000 » och 16 Va

öre

för 100,000 ton

»

1927

»

13 Va

»

»

100,000 » » 15

»

»

50,000

»

»

1928

»

117a

»

»

100,000 » »13 7a

»

»

50,000

»

men med 16 7a

»

»

50,000

»

samt

»

1929

»

10

»

»

100,000 ton, » 117a

»

»

50,000

»

och

» 15

»

»

50,000

»

samt

» 16 7,

»

»

100,000

» .

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 113 höft. • (Nr 129.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

Bolagen hava under förhandlingarna framhållit, att med den ringa

malmbrytning, som får äga rum vid Gellivare, och med nuvarande

drifts- och fraktkostnader denna brytning icke blir lönande och till och

med kan medföra större förlust, än om brytningen helt nedlades, samt

att malmbolaget därför vore betänkt på att helt nedlägga brytningen

eller koncentrera den på vissa år. Ett nedläggande av brytningen vid

Gellivare skulle medföra svårigheter, om staten efter en inlösen ville

återupptaga brytningen därstädes, och synes jämväl böra förhindras med

tanke på den därstädes anställda arbetarstammen och Gellivare samhälle.

Ehuru jag, såsom redan antytts, är av den uppfattningen, att malmbolaget

enligt bolagsordning och gällande avtal icke kan anses berättigat

att nedlägga driften vid Gellivare, har det ansetts önskligt att trygga

sig mot en dylik eventualitet. I kontraktet har därför intagits uttrycklig.

bestämmelse, att brytningen i Gellivare skall uppehållas i viss utsträckning,

därest Kungl. Maj:t ej annat medgiver. Då därjämte förklarats,

att detta icke gäller i den mån arbetet inställts till följd av

strejk eller lockout, har härmed avsetts att uttala, att nämnda omständigheter

i detta hänseende skola betraktas såsom force majeure. Härigenom

uteslutes således icke, att jämväl annan force majeure, t. ex. ett

ras e. d., medför förpliktelsens sättande ur kraft i mån av hindrets omfattning.

Det bör däremot framhållas, att bolaget är pliktigt i Gellivare

bryta en fjärdedel av den vid Kiruna brutna malmen, även om Gellivaremalmen

till följd av krig eller blockad måste utskeppas över

Narvik.

Om icke särskilda bestämmelser meddelas, kommer en förlustbringande

drift vid Gellivare att minska vinsten under den vinstberäkningsperiod,

som är avgörande för lösesummans beräknande, och därmed

också minska lösesumman. Åven om bolaget icke vore förpliktat att

uppehålla brytningen vid Gellivare, kan det synas obilligt, att en

förlust vid Gellivare skulle nedbringa lösesumman, och detta blir i

ännu högre grad förhållandet, om bolaget är pliktigt att uppehålla

driften vid Gellivare, ehuru detta medför större förlust för bolaget,

än om driften därstädes helt och hållet nedlades. Skulle blott ett eller

annat enstaka år medföra förlust, kan dock bolaget icke skäligen fordra,

att hänsyn skall tagas härtill. Det har i kontraktets § 5 mom. 2

stadgats, att resultatet av driften i Gellivare under vissa förutsättningar

skall lämnas ur räkningen vid bestämmande av lösesumman. Dessa förutsättningar

äro, att sammanlagda resultatet för en period av minst tre

år i följd skall utvisa förlust och att denna förlust icke får bero på blott

ett års driftresultat. Den minsta period, som får lämnas ur räkningen,

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129. 43

blir alltså tre år och det fordras, att under alla tre åren uppstått förlust

eller ock att under två av åren uppstått förluster, vilka sammanlagt

överstiga vinsten det tredje året.

Vid beräkning av driftresultatet får hänsyn icke tagas till andra

omkostnader än de, som hava avseende enbart å Gellivarerörelsen, och

ej heller till kostnader, som bolaget skulle haft, även om rörelsen vid

Gellivare varit nedlagd. Bortser man på detta sätt från vissa år av

vinstberäkningsperioden, måste naturligen de maximikvantiteter Gellivaremalm,

vartill hänsyn får tagas vid beräkning av medelvinsten, undergå

en motsvarande minskning.

Under nuvarande förhållanden finnes ingen garanti, att icke den

vid malmfälten sysselsatta personalen liksom ock den personal, som är

sysselsatt i och för malmförsäljningen, är anställd i trafikbolagets och

icke i malmbolagets tjänst, och det skulle därför vara möjligt att, i händelse

av statsinlösen, malmbolaget skulle se sig berövat såväl teknisk

personal som handelsorganisation. I sådant fall skulle staten vara illa

rustad att fortsätta driften vid malmfälten, och ett av de önskemål,

jag genom det nya avtalet velat vinna, har just varit att förekomma

eu dylik eventualitet. I kontraktet har därför intagits bestämmelser

om, att den tekniska personalen vid Kiruna och Gellivare malmfält

samt de personer, som efter 1933 års utgång omhänderhava försäljningen

av den av malmbolaget brutna malmen, skola vara anställda i

nämnda bolags tjänst. .

Enligt avtalet kunna för tiden efter 1933 års utgång och intill

statsinlösen trafikbolagets malmförsäljningar ske genom malmbolagets

handelsorganisation. Sker detta, skall vid statsinlösen handelsorganisationen

fördelas mellan bolagen liksom också försäljningskontrakt och

övriga handlingar. För att underlätta en dylik fördelning bör försäljningsverksamheten

ordnas så, att de för försäljningsverksamheten vidtagna

anordningar ävensom de för rörelsen ingångna kontrakt kunna

utan olägenhet fördelas på bolagen.

I förevarande paragraf hava jämväl meddelats vissa föreskrifter

om rätt för vartdera bolaget att få del av detsamma rörande handlingar,

vilka äro förvarade hos det andra bolaget.

För närvarande levereras malmbolagets malm i stor utsträckning

eif och transporterna verkställas i betydande omfattning med fartyg

tillhöriga trafikbolaget och särskilt konstruerade för malmtransporter.

Jämväl efter statsinlösen kan samma leveranssätt behöva användas, men

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

en förutsättning'' för att detta skall kunna ske är, att staten har tillgång

på lämpliga fartyg. För att på bekvämaste sätt skaffa tillgång till dylika

fartyg har staten berättigats att i händelse av statsinlösen lösa en del

av trafikbolagets flotta. Särskilda bestämmelser ha ansetts nödvändiga,

på det att trafikbolaget icke måtte kunna göra denna rätt illusorisk

genom att till annan avyttra just de fartyg, som staten skulle helst

önska övertaga. Under tiden från och med ett år före den dag, då

tillsägelse om statsinlösen sist kan ske till och med denna dag eller,

om tillsägelse skett, till och med sex månader efter sagda dag får

trafikbolaget icke utan Kungl. Maj:ts medgivande avyttra något fartyg.

Om staten gjort tillsägelse om statsinlösen, skall staten inom sex månader

efter det dylik tillsägelse sist kunnat ske, uppgiva vilka fartyg staten

önskar lösa. Bolaget äger därefter sälja övriga fartyg, men ej de av

staten angivna, såvida icke staten återkallar sin tillsägelse.

För statsinlösen år 1936, då tillsägelse om inlösen skall ske senast

den 31 december 1934, komma bestämmelserna att verka på följande

sätt. Under tiden från och med den 31 december 1933 till och med

den 31 december 1934, äger Grängesbergsbolaget icke avyttra några

fartyg. Har tillsägelse om statsinlösen av stamaktierna icke skett sistnämnda

år, upphör denna inskränkning i bolagets förfoganderätt, men

har dylik tillsägelse skett kvarstår inskränkningen till och med den 30

juni 1935. Senast sistnämnda dag skall staten uppgiva, vilka fartyg

den önskar lösa, och har staten lämnat dylik uppgift, får bolaget icke

sälja de uppgivna fartygen men väl övriga. Återkallar staten sin tillsägelse

om inlösen av stamaktierna, vilket kan ske senast sex månader

före den 31 december 1936, förfaller också frågan om inlösen av de

uppgivna fartygen och bolaget får fritt disponera över dem.

§ 8■ Beträffande bestämmelserna i denna paragraf torde någon närmare

motivering ej vara erforderlig.

^ 9‘ Trafikbolaget har under förhandlingarna sökt göra gällande, att

därest förhandlingarna icke skulle leda till resultat, bolaget skulle i

händelse av statsinlösen varit berättigat att, under åberopande av force

majeure, till sin förmån erhålla ändringar i de enligt 1907 års avtal

gällande bestämmelserna om lösesummans beräknande. Ehuru jag ej kan

dela denna bolagets mening, har det ansetts böra fastslås, att bolaget

ej skall kunna göra gällande liknande anspråk vid en inlösen, som sker

enligt de nya bestämmelserna.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

De mellan staten och bolagen tidigare ingångna avtal ävensom

den för malmbolaget fastställda bolagsordning torde få såsom bilagor

fogas vid protokollet i ärendet.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ifrågavarande

förslag till avtal mellan Svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund, å andra sidan, jämte därvid fogat förslag till

ändringar i den för förstnämnda bolag fastställda bolagsordning samt

hemställer, att Kung]. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen

bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar med bolagen träffa överenskommelse

i enlighet med nämnda förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Olga Gjörloff.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

Bilagor.

1907 års aytal.

Emellan Svenska staten samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag:,

Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

är följande överenskommelse träffad:

§ 1.

I ändamål att svenska staten må ingå såsom ägare till hälften i Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag utfäster sig detsamma att, så fort sådant

lagligen kan ske, vidtaga de ändringar i sin bolagsordning, som till denna

paragraf hörande bilaga nr 1 utvisar.

Såsom bilaga nr 2 till denna paragraf följer förteckning å de fastigheter,

gruvor och inmutade områden, som nu tillhöra Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag, ävensom, till upplysning om bolagets övriga egendom,

förteckning å den lösegendom, isom bolaget ägde iden 31 december 1906.

§ 2.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag utfäster sig vidare att i sammanhang

med ovan angivna ändringar i bolagsordningen öka sitt aktiekapital

till åttio miljoner (80,000,000) kronor, varav halva beloppet skall utgöras av

preferensaktier och halva av stamaktier.

§ 3.

Aktiebolaget Gellivare Malmfält försäljer och överlåter till Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag all sin fasta och lösa egendom med undantag

av:

a) fordran hos Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

b) kontant kassabehållning samt fordringar hos banker för innestående

medel,

c) aktier i Trollhättans Elektriska Aktiebolag och Aktiebolaget ExpressDynamit,

samt

d) egna inneliggande 4 lA procent obligationer.

Såsom bilaga till denna paragraf följer förteckning å de fastigheter,

gruvor och inmutade områden, som ingå i denna försäljning, övrig lösegendom

överlåtes i huvudsaklig överensstämmelse med inventarieförteckning av

den 31 december 1906 utan andra förändringar än gruvrörelsens drivande och

malmens försäljning intill tillträdesdagen må föranleda.

Köpeskillingen för ifrågavarande egendom skall utgöra tjugufyra miljoner

tjugufyra tusen (24,024,000) kronor och likvideras av Luossavaara-Kii
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

47

runavaara Aktiebolag med dess stamaktier till nominellt belopp av sexton miljoner

sexton tusen (16,016,000) kronor med kuponger för tiden från och med år

1908. överkursen för aktierna, åtta miljoner åtta tusen (8,008,000) kronor, föras

i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags räkenskaper till bolagets reservfond.

I samband med omförmälda försäljning åtager sig Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund att, i den mån de förfalla, betala Aktiebolaget Gellivare

Malmfälts nuvarande och blivande skulder utan rätt för trafikaktiebolaget

att för sin regressfordran mot Aktiebolaget Gellivare Malmfält göra

sig betald i egendom, som enligt denna paragraf överlåtits till LuossavaaraKiirunavaara

Ak ti (simla g, ändå att egendomen häftar såsom pant för skulden.

§ 4.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag överlåter å Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund sina räntebärande värdepapper, nämligen:

a) bankdepositionsbevis, dock att de hos norska staten pantsatta bevisen

å en miljon tvåhundrafemtiotusen (1,250,000) kronor må såsom pant kvarligga,

så länge nuvarande fraktkontrakt mellan norska staten och LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag fortfar att gälla,

b) Förenade Separatorsintressenténas Aktiebolags obligationer och bolagets

egna inneliggande obligationer,

c) aktier i Aktiebolaget Express-Dynamit, samt

d) bolagets egen fordran hos trafikaktiebolaget.

Däremot förbinder sig trafikaktiebolaget att utan rätt till regress gälda

samtliga de skulder, för vilka Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vid innevarande

års utgång häftar; skolande det belopp, varmed den av trafikaktiebolaget

sålunda vid innevarande års utgång övertagna skuld må överskjuta

bokförda värdet av de tillgångar, som enligt denna paragraf å trafikaktiebolaget

överlåtas, avskrivas å Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags återstående

tillgångar.

I överensstämmelse härmed skola i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags

ingående balansräkning för den 1 januari 1908 ur bolagets tillgångar

uteslutas vad under a), b), c) och d) här ovan är uppräknat samt ur bolagets

skulder alla andra poster än aktiekapitalet och reservfonden samt vinstmedel.

De nya tillgångar, som genom förevarande avtal tillföi*as Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag, må icke i samma balansräkning bokföras till högre

värde än som erfordras för att samtliga tillgångar skola motsvara det ökade

aktiekapitalet, reservfonden samt vinstmedel.

Bolagets tillgångar må sedermera intill år 1933 eller, därest staten då

icke begagnat sin i § 9 omförmälda lösningsrätt, intill år 1938 icke i bolagets

räkenskaper uppskrivas i värde med högre belopp än som å samma tillgångar

verkligen nedlagts; ej heller må under samma tid ny egendom bokföras till

högre belopp än den kostnad, som därå använts.

De skulder, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag intill år 1933, respektive

år 1938, må hava ådragit sig, förbinder sig Trafikaktiebolaget Grängesberg

—Oxelösund att gälda utan rätt till regress; och må i följd härav vid utgången

av år 1932, respektive år 1937, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 . Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

icke i balansräkning: vara påfört andra belopp än aktiekapital, reservfond

samt vinstmedel.

• § 5.

l:o) Svenska staten överlåter till Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

med äganderätt de staten såsom jordägare tillhöriga andelar i utmål och

gruvor inom malmfälten i Luossavaara, Kiirunavaara och Gellivare.

2:o) I sammanhang med detta kontrakt upplåter staten genom särskilda

arrendekontrakt på femtio (50) år till Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

nyttjanderätt dels till mark, som för närvarande in nolla vas av Aktiebolaget

Gellivare Malmfält men den 1 januari 1908 av detta bolag avträdes, dels till

områden, som redan innehaves av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, och

dels slutligen till nya områden vid Gellivare och Kiirunavaara, som för bolagets

rörelse äro behövliga; och tillförsäkrar staten Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag att få behålla nyttjanderätten till de sålunda upplåtna områdena

på de i arrendekontrakten stadgade villkor, så länge LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag uppehåller gruvdriften inom Gellivare, respektive

Kiirunavaara malmfält; skolande i följd härav av staten, när en arrendeperiod

gått till ända, lämna bolaget nytt arrendekontrakt på enahanda villkor

för så lång tid, som nyttjanderätt enligt lag må upplåtas.

Däremot skall Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags nyttjanderätt

till det område vid Luossavaara, som å en, i kontrakt av den 9 september

1899 mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

åberopad karta betecknas med Litt. B., upphöra den 1 januari 1908; dock

tillförsäkrar staten bolaget, att, därest vid utgången av år 1937 Luossavaara

malmfält, jämlikt § 6 mom. 4:o här nedan, återlämnas till bolaget, detsamma

skall ånyo erhålla, och, så länge bolaget uppehåller gruvdriften inom malmfälten,

bibehålla nyttjanderätten till ifrågavarande område emot arrende, utgående

med enahanda belopp per kvadratkilometer som för den enligt ovan

avsedda kontrakt upplåtna marken vid Kiirunavaara och på de villkor i övrigt,

som uti samma kontrakt äro stadgade.

3:o) Staten ansvarar för att den malm, som utom nu lagligen gällande

utmål må finnas inom de i mom. 2:o) avsedda områden, icke, så länge dessa

äro utarrenderade till Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, må annat än

för kronans^ räkning inmutas eller brytas samt utfäster sig att icke före utgången

av år 1932 eller, om staten då ej begagnar sin i § 9 här nedan omförmälda

lösningsrätt, före utgången av år 1937 därstädes bryta eller låta bryta

malm.

§ 6.

För de i § 5 omförmälda jordägareandelar samt för övriga i detta kontrakt

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag tillerkända rättigheter och förmåner

erhåller staten vederlag på följande sätt:

Lo) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag överlämnar den 1 januari

1908 till svenska staten preferensaktier i bolaget till nominellt belopp av trettionio

miljoner niohundraåttiofyra tusen (39,984,000) kronor, och medgiver

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129-

49

staten, att dess nuvarande 16 aktier i L u os sa v aa ra - K it r u na v aa ra Aktiebolag

utbytas mot preferensaktier, varigenom staten bliver ägare till alla bolagets

preferensaktier till nominellt belopp av fyrtio miljoner (40,000,000) kronor. För

de nya aktier till belopp av trettionio miljoner niohundraåttiofyra tusen

(39,984,000) kronor, som till staten överlämnas, skall emissionsstämpelkostnad

icke drabba bolaget, utan åligger det staten, därest sådan stämpelkostnad

varder av bolaget uttagen, att ofördröjligen ersätta bolaget beloppet.

2:o) Luassa vaara-Kii runa vaara Aktiebolag överlåter med äganderätt

till svenska staten samtliga aktier i Mertainens Gruvaktiebolag till nominellt

belopp av fem miljoner (5,000,000) kronor; dock att staten intill år 1933 eller,

om staten då icke begagnat sin i § 9 här nedan omförmälda lösningsrätt, intill

år 1938 icke äger att inom de Mertainens Gruvaktiebolag nu tillhöriga gruvor

eller inmutade områden bryta eller låta bryta järnmalm annat än för

järn- eller ståltillverkning i Sverige.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund förpliktar sig att utan rätt

till regress betala samtliga de skulder, för vilka Mertainens Gruvaktiebolag

vid utgången av år 1907 häftar.

Såsom bilaga till detta mom. följer förteckning å de fastigheter, gruvor

och inmutade områden, som tillhöra Mertainens Gruvaktiebolag.

3:o) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag överlåter till svenska staten

med äganderätt de bolaget nu tillhöriga gruvor och inmutade områden i

malmfälten i Syväjärvi, Nokutusvaara och Haukivaara, dock att staten intill

år 1933 eller, om staten då icke begagnat sin i § 9 här nedan omförmälda lösningsrätt,

intill år 1938 icke äger att inom ifrågavarande gruvor eller inmutade

områden bryta eller låta bryta järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning

i Sverige.

4:o) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag upplåter till staten uteslutande

nyttjanderätt under 30-årsperioden 1908—1937 till Luossavaara malmfält,

innefattande de gruvor och inmutade områden, som i bil. nr 2 till § 1 angivas

tillhöra samma malmfält, dock att staten icke äger att under sagda tidsperiod

inom nämnda malmfält bryta eller låta bryta järnmalm annat än för järneller

ståltillverkning i Sverige. Vid utgången av ovannämnda 30-årsperiod

äger staten rätt att efter sitt gottfinnande antingen behålla ifrågavarande

gruvor och inmutade områden med full äganderätt och utan lösen, eller

ock att, mot återlämnande av gruvorna, av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

erhålla lösen för alla för gruvornas tillgodogörande eller administrerande

anordnade anstalter, byggnader och annat, likasom maskiner, redskap

och materiel. Vill staten begagna sist angivna rättighet, tillsäge därom bolaget

under år 1936. Lösesumman skall i brist på åsämjande bestämmas av

nio ojäviga gode män, utsedda på sätt i § 9 mom. l:o) här nedan sägs, samt erläggas

kontant den 31 december 1937.

5:o) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att söna de bolaget

tillhöriga inmutningar, för vilka utmål ännu ej blivit lagda, och medgiver,

att gränserna på djupet för de bolaget tillhöriga utmål, som må vara

lagda enligt 1855 års gruvestadga, beräknas såsom vore samma utmål lagda

enligt nu gällande gruvestadga.

Bikung till riksdagens protokoll 1922. 1 sarnl 113 käft. (Nr 129.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

% 7.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att under 25-årsperioden

1908—1932 icke bryta och tillgodogöra sig mera än sammanlagt

sjuttiofem miljoner (75,000,000) ton järnmalm inom Kiirunavaara malmfält

samt aderton miljoner sjuhundrafemtiotusen (18,750,000) ton järnmalm inom

Gellivare malmfält. I sistnämnda kvantitet inräknas dock ej nu befintlig eller

under nämnda 25-årsperiod fallande s. k. varpmalm. Med varpmalm förstås

sådant malmhaltigt berg, som faller vid brytningen av malmen eller måste

brytas för att göra malmen åtkomlig, men är för fattig för att kunna med fördel

i oberett skick exporteras.

§ 8.

Med avseende å Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags malmfraktning

å järnvägen Svartön—Riksgränsen skola under 25-årsperioden 1908—1932 följande

bestämmelser gälla:

l:o) Staten tillförsäkrar bolaget att under omförmälda tjugufem år mot

en avgift av två (2) kronor 64 öre per ton från Kiruna till Riksgränsen frakta

den malm, sammanlagt sjuttiofem miljoner ton, som bolaget enligt § 7 äger att

bryta inom Kiirunavaara malmfält, vilken kvantitet skall sålunda fördelas,

att bolaget äger under år 1908 frakta omkring en miljon fembundratusen

(1.500.000) ton, varefter kvantiteten småningom, dock högst med fyrahundratusen

(400,000) ton under ett år, ökas intill tre miljoner trehundratusen

(3.300.000) ton årligen: åliggande bolaget att före den 1 juli varje år hos järnvägsstyrelsen

anmäla den ungefärliga kvantitet, bolaget under närmast följande

kalenderår vill frakta från Kiruna till Riksgränsen, samt att, om bolaget

för något kommande år önskar öka kvantiteten med mera än tvåhundratusen

(200,000) ton utöver den för närmast föregående år avsedda mängden,

därom lämna järnvägsstyrelsen meddelande minst två år före ingången av

det kalenderår, varunder sådan ökning skulle äga rum.

Så framt ej bolaget själft vill ombestyra å dess spår och dess egen bangård

erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten att utföra densamma,

mot det att bolaget ersätter kostnaden för därför använda växellokomotivs

underhåll och materialförbrukning samt för den för vagnrörelsen erforderliga

personalen ävensom ränta och amortering å anskaffningskostnaden

för lokomotiven, beräknad till sju (7) procent, allt ökat med tio (10) procent.

Uppstå mellan staten och bolaget olika meningar om den fordrade ersättningens

storlek, skall saken hänskjutas till avgörande av skiljemän.

Vagnarnas omloppstid beräknas månadsvis på det sätt, att medeltal av

omloppstid, från det varje vagn på bolagets begäran ställts till bolagets förfogande

för lastning till dess densamma efter skedd lossning återkommit till

Kiruna, tages för samtliga under månaden till bolagets förfogande för lastning

ställda vagnar. För uppkommet överskott i tid över fem dagar betalar

bolaget vagnhyra efter nu gällande taxa. I omloppstiden inräknas ej uppehåll,

orsakat av naturhinder eller olyckshändelse.

Bolaget är berättigat att lasta vagn intill fem (5) procent över dess angivna

bärighet. Frakt skall erläggas för vad per månad i vagnarna lastats,

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

dock med iakttagande att, om vagnarna i medeltal för månaden icke lastats

till sin angivna bärighet, frakt ändock skall erläggas efter den angivna bärigheten.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag berättigas att årligen frakta intill

en miljon tvåhundratusen (1,200,000) ton malm eller den kvantitet, Kungl.

Maj:t därutöver kan medgiva, från Kiruna till Svartön, mot en avgift av tre

(3) kronor 48 öre per ton, däri inberäknad ersättning för upplagsplats och begagnande

av lastningsanordningar på Svartön i likhet med vad som gäller

angående malm, som fraktats från Gellivare till Svartön enligt kungl. brevet

den 1 juli 1898, dock med iakttagande att sammanlagda kvantiteten av vad

bolaget enligt detta mom. under ett år fraktar från Kiruna till Riksgränsen

och från Kiruna till Svartön icke överstiger tre miljoner femhundratusen

(3,500,000) ton och icke under ett år ökas från föregående år med mer än högst

fyrahundratusen (400,000) ton; skolande Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,

om det vill begagna rättigheten att frakta från Kiruna till Svartön, därom

hos järnvägsstyrelsen göra anmälan minst ett år före ingången av det kalenderår,

varunder fraktningen från Kiruna till Svartön är avsedd att äga

rum.

Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade

malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget med störst möjliga jämnhet

fördelar malmavsändningen på årets särskilda månader eller trafiken förhindras

genom omständigheter, över vilka förvaltningen av statens järnvägar

icke råder.

2:o) Staten tillförsäkrar vidare bolaget att under ovannämnda period

1908—1932 från Gellivare (Malmberget) till Svartön frakta den malm, sammanlagt

18,750,000 ten, som bolaget enligt § 7 äger att bryta inom Gellivare

malmfält, mot en avgift av två (2) kronor 75 öre för ton och under de bestämmelser

i övrigt som innefattas i kungl. brevet den 1 juli 1898; skolande sagda

kvantitet fördelas ungefär lika på vart av ifrågakomna år, dock med rätt för

bolaget att under de första fem åren utfrakta intill en miljon (1,000,000) ton

årligen.

I nyssberörda kvantitet inbegripes icke s. k. varpmalm. Om fraktning

av varpmalm stadgas ej i detta kontrakt.

3:o) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag berättigas att under år 1907

utöver den i kontraktet emellan svenska staten och bolaget den 2 juli 1898 angivna

kvantitet en miljon tvåhundratusen (1,200,000) lön, från Kiruna till

Riksgränsen frakta ytterligare intill etthundrafemtiotusen (150,000) ton järnmalm

emot en avgift av två (2) kronor 64 öre för ton och på de villkor i

övrigt, som innehållas under mom. 1 :o) i denna paragraf.

§ 9.

l:o) Staten äger rätt att den 31 december 1932 inlösa de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag, vilka nu tillhöra eller intill sagda dag förvärvats

av Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller Aktiebolaget

Gellivare Malmfält. Vill staten begagna denna rätt, göre därom tillsägelse

under år 1930 hos Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund samt hos aktiebolaget

Gellivare Malmfält, om detta bolag då ännu äger bestånd. Har så
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

dan tillsägelse skett, står det likväl staten Öppet att senast sex månader före

mlösnmgsdagen återkalla sin tillsägelse.

För dylik inlösen skall värdering tiv berörda aktier verkställas av nio

ojäviga gode män, av vilka tre utses av Kungl. Maj:t, tre av trafikaktiebolaget,

en av magistraten i Stockholm, en av magistraten i Göteborg och en av

styl elsen för Tekniska Högskolan i Stockholm. Vid värderingen, varunder

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags böcker och övriga handlingar skola

hållas tillgängliga för gode männen, uppskattas den årliga medelvinst, sistnämnda

bolag skäligen bör anses hava haft å försäljningen av den malm,

som bolaget brutit och tillgodogjort sig under åren 1920—1929, varvid hänsyn

skall tagas ej blott därtill, om bolaget under perioden gjort skäliga avskrivningar,

utan även till alla andra på bedömandet inverkande omständigheter.

Angående avskrivningar är att iakttaga, att bolaget icke har skyldighet att

på grund av malms bortförande göra avskrivning å själva gruvorna, ej heller

att a fastigheter göra andra avskrivningar, än som föranledas av byggnaders

nedgång i värde. Har kvantiteten av den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort

sig under nämnda tioårsperiod, överstigit trettio miljoner

(30,000,000) ton från malmfältet i Kiirunavaara eller sju miljoner femhundratusen

(7,500,000) lön från Gellivare malmfält, skall från beräkningen uteslutas

den vinst, som belöpt å de överskjutande kvantiteterna. Om till följd av krig

eller blockad avbrott i utfraktningen av malm ägt rum under ifrågavarande

tioårsperod, skall i stället för den tid, avbrottet varat, medtagas i beräkningen

en lika lång tidrymd närmast före år 1920.

Lösesumman skall utgöra tjugufem gånger hälften av den sålunda

uppskattade medelvinsten, dock att, om nämnden skulle uppskatta de malmkvantiteter,

som vid 1932 års utgång finnas kvar inom bolagets utmål, till

mindre belopp än ett hundrafemtio miljoner (150,000,000) ton i Kiirunavaara

malmfält eller trettiosju miljoner femhundratusen (37,500,000) ton i Gellivare

malmfält från lösesumman skall avdragas vad som svarar emot bristen i

nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp.

Den efter angivna grunder bestämda lösesumman med avdrag för vad

därav proportionellt må kunna belöpa på stamaktier, som icke ägas av Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund eller Aktiebolaget Gellivare Malmfält,

skall erläggas kontant å mlösnmgsdagen, dock med rätt för staten att

dröja med erläggande av lösesumman eller någon del därav intill den 31 december

nästföljande år, mot skyldighet för staten att meddela bolaget dagen

för inbetalningen en månad förut samt att erlägga fyra (4) procent ränta å

aet resterande beloppet från inlösningsdagen till dess betalning sker. Har vid

tiden för lösesummans erläggande staten såsom ägare av preferensaktierna

icke erhållit den utdelning å samma aktier, som enligt bolagsordningen skall

tillkomma preferensaktierna, innan utdelning å stamaktier må äga rum, äger

staten från lösesumman avdraga det belopp, som brustit i sådan utdelning.

Inför gode männen må såväl staten som bolagen framställa och grunda

sina anspråk och påståenden. Gode männens beslut må ej överklagas. Stanna

de i olika meningar, gälle den mening, som de flesta omfattat, såsom gode

männens beslut. Lagen om skiljemän äger ej tillämpning i fråga om det i

detta mom. avsedda förfarande. Har icke, sedan ena parten med uppgift om

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

sitt val av gode män gjort framställning hos den andra parten om utseende

å dess sida av gode män, sådan åtgärd ägt rum inom tre månader, är förstnämnda

part berättigad att välja gode män i den andras ställe.

2.o) Begagnar staten sin inlösningsrätt, och Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag icke medhunnit att till utgången av år 1932 bryta och utfrakta hela

de i nästföregående paragraf bestämda malmkvantiteter, från Kiirunavaara

sjuttiofem miljoner (75,000,000) ton och från Gellivare aderton miljoner sjuhundrafemtiotusen

(18,750,000) ton, skall staten vid inlösen, varom i mom.

1:°) säSs> utöver lösesumman för aktierna lämna Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

och Aktiebolaget Gellivare Malmfält ersättning, i den mån

på deras aktier i Luossavaara-Hiirunavaaru Aktiebolag belöper, för vad av

nämnda kvantiteter icke utfraktats, dock i intet fall för mera än fem miljoner

(5,000,000) ton, varvid varje ton beräknas till ett pris, motsvarande bolagets

enligt mom. l:o) uppskattade medelvinst under åren 1920—1929 per ton malm

med avdrag av det vinstbelopp, som, därest malmen utfraktats under åren

1928—1932, skolat jämlikt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags bolagsordning

å samma malm tillkomma preferensaktierna i bolaget.

Beräkningen av ifrågasatta ersättningsbelopp verkställes i brist på

åsämjande av nio o jäviga gode män, utsedde på sätt i mom. l:o) sägs, och

beloppet erlägges kontant före utgånden av år 1933.

§ 10.

Begagnar ej staten den i nästföregående paragraf omförmälda lösningsrätt,

äger Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag under femårsperioden

1933—1937 utöver de i § 7 här ovan bestämda malmkvantiteter bryta ytterligare

i Kiirunavaara malmfält sammanlagt femton miljoner (15,000,000) ton

järnmalm samt i Gellivare malmfält tre miljoner sjuhundrafemtiotusen

(3,750,000) ton järnmalm, oberäknat varpmalm, så ock utfrakta nämnda kvantiteter

mot den i § 8 för varje fall bestämda frakt och under övriga däri stadgade

fraktningsvillkor.

Det åligger bolaget att under den i denna paragraf avsedda period fördela

malmfraktningen med ungefär lika kvantiteter på vart av de fem åren.

§ 11.

Har Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag icke medhunnit att till utgången

av år 1937 bryta och utfrakta hela de i §§ 7 och 10 här ovan bestämda

sammanlagda malmkvantiteter, från Kiirunavaara nittio miljoner (90,000,000)

ton, från Gellivare tjugutvå miljoner femhundratusen (22,500,000) ton, skall

staten lämna Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och Aktiebolaget

Gellivare Malmfält ersättning, i den mån på deras aktier i Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag belöper, för vad av nämnda kvantiteter icke utfraktats,

dock i intet fall för mera än fem miljoner (5,000,0000) ton, varvid varje ton beräknas

till ett pris motsvarande den vinst, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

skäligen bör anses hava haft å sin malmförsäljning under åren 1928—

1937, med avdrag av det vinstbelopp, som, därest malmen utfraktats under

åren 1933—1937, skolat jämlikt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags bolagsordning

å samma malm tillkomma preferensaktierna i bolaget.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

I händelse av olika meningar om sagda beräkning skall uppskattning

äga rum på sätt i § 9 stadgats.

Ersättningsbeloppet må, om staten sådant önskar, fördelas med en femtedel

på vart av åren 1938—1942.

§ 12.

Har staten icke begagnat sin i § 9 omförmälda rätt till inlösen av stamaktier

i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vid utgången av år 1932, äger

staten enahanda lösningsrätt den 31 december 1942. Vill staten begagna denna

lösningsrätt, göre därom tillsägelse under år 1940 hos Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund samt hos Aktiebolaget Gellivare Malmfält, om detta

bolag då ännu består, och skall i fråga om statens rätt att återkalla sin tillsägelse,

om lösesummans bestämmande och grunderna därför, om avdrag å

lösesumman samt om tiden för dess erläggande, vad i § 9 är därom stadgat

äga motsvarande tillämpning, dock att för beräkning av medelårsvinsten skall

läggas till grund kvantiteten av den malm, bolaget brutit och tillgodogjort sig

under tioårsperioden 1928—1937.

§ 13.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att icke exportera

s. k. A-malm från utmålen nr 16, 17 och 27 (Vaktmästarens kulle) i Kiirunavaara

utöver den kvantitet — omkring sjuhundratusen (700,000) ton —, som

redan blivit enligt ingångna kontrakt försåld för leverans från och med år 1908.

§ 14.

l:o) Därest det fraktbelopp Luosavaara-Kiirunavaara Aktiebolag har att

jämlikt i § 8 mom. l:o stadgad grund till staten erlägga för transport å järnvägen

Gellivare—Riksgränsen, något år ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet

av kostnaden för nämnda järnvägs drift och underhåll jämte fem (5)

procent å nuvarande och blivande anläggningskostnad för samma järnväg,

skall bolaget i allt fall för sådant år betala en summa, som motsvarar detta

sammanlagda belopp. I driftkostnaden må dock ej inräknas utgift, som enligt

vad av järnvägens räkenskaper utrönes, föranletts allenast av persontrafik,

postbefordran och transport av annat gods än bolagets.

Om staten för annans eller andras räkning än bolagets fraktar malm

från Kiruna till Riksgränsen till sammanlagd myckenhet av minst trehundratusen

(300,000) ton för år, skall, i stället för nyssnämnda garantibestämmelse,

gälla följande. Om något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare—Riksgränsen

ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet av kostnaden för järnvägens

drift och underhåll jämte fem (5) procent å nuvarande och blivande

anläggningskostnad för samma järnväg, skall bolaget i allt fall för sådant år

betala, med inberäkning av fraktavgiften för transporterad malmkvantitet,

en summa motsvarande den på bolagets transportkvantitet i förhållande till

hela transportmängden på banan (person-, post-'' och godstrafik) proportionellt

enligt vid statens järnvägar tillämpade fördelningsgrunder belöpande andel

av ovannämnda sammanlagda kostnads- och procentbelopp. Skulle ett sådant

år bolagets transportmängd icke uppgå till den av bolaget anmälda kvantitet,

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

55

skall vid beräkning av bolagets andel i nämnda kostnads- och procentbelopp

bolagets transportmängd i allt fall beräknas hava utgjort den anmälda kvantiteten.

2:o) Därest något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare (Malmberget)—Svartön

ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet av kostnaden för

järnvägens drift och underhåll jämte fem (5) procent å nuvarande och blivande

anläggningskonstnad för samma järnväg, innefattande jämväl alla statens

upplags-, lossnings- och lastningsanordningar å Svartön, skall Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag i allt fall för sådant år betala, med inberäkning

av fraktavgiften för å denna handel transporterad malmkvantitet, den

på bolagets transportkvantiteter i förhållande till lida transportmängden på

banan (person-, post- och godstrafik) proportionellt enligt vid statens järnvägar

tillämpade fördelningsgrunder belöpande andel av ovannämnda sammanlagda

kostnads- och procentbelopp. Skulle ett sådant år Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag icke frakta en så stor malmkvantitet denna väg, som bolaget

anmält till befordran, skola vid beräkning av bolagets andel i nämnda kostnads-

och procentbelopp bolagets transportmängder i allt fall beräknas hava

utgjort de en gång anmälda kvantiteterna från Kiruna till Svartön och från

Malmberget till Svartön.

3:o) Har till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen av malm

ägt rum, skola bolagets förpliktelser enligt denna paragraf upphöra för den tid,

avbrottet varar.

§ 15.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att av den malm,

som bolaget enligt detta kontrakt ägor att intill år 1933, respektive år 1938,

bryta och tillgodogöra sig inom malmfälten i Kirunavaara och Gellivare, i

främsta rummet leverera vad som, utav de malmsorter bolaget bryter, åstundas

för järn- eller ståltillverkning inom Sverige, till de priser, som efter det

vid köpet i allmänhet gällande prisläge äro skäliga.

Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot dylik köpare, som för

fullgörande av sina förpliktelser lämnar tillfredsställande bankgaranti; och

skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf

gälla följande:

a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans

av malm enligt denna paragraf äger rum, högst

tvåhundratusen (200,000) ton och under nästpåföljande år högst

fyrahundratusen (400,000) ton, varefter leveransskyldigheten småningom

stiger, under iakttagande att därefter sammanlagda leveransskyldigheten under

ett år i intet fall stiger med mer än etthundrafemtiotusen (150,000) ton utöver

vad bolaget under nästföregående år enligt denna paragraf levererat.

b) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolaget oberoende

av tiden för rekvisitionen är skyldigt att leverera intill etthundratusen

(100,000) ton sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt leverera,

med mindre rekvisition göres,

där den enligt denna paragraf försålda malmen uppgår eller genom

rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

tvåhundratusen (200,000) ton minst ett år, där den (Skulle uppgå till sammanlagt
fyrahundratusen

(400,000) ton minst två år, där den skulle uppgå till

sammanlagt

femhundrafemtiotusen (550,000) lön minst tre år före det år, då leverans

skall äga rum o. s. v. med ett års höjning i rekvisitionstiden för värjo ytterligare

kvantitet av etthundrafemtiotusen (150,000) ton.

Uppstå mellan bolaget och köpare olika meningar om, huruvida det av

bolaget fordrade pris är skäligt, är bolaget pliktigt att, därest Kung!. Maj:t

sådant fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän.

§ 16.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att sörja för en i

allo rationell malmbrytning samt att för sådant ändamål vidtaga lämpliga

anstalter och nedlägga erforderliga kostnader. Bolaget förbinder sig jämväl

att hålla all för rörelsen erforderlig egendom i gott skick ävensom att under

åren 1928—1937 icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd avyttra sådan egendom.

§ 17.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att, på sätt i

Grängesberg och i Kiruna redan ägt rum, även i Gellivare, där den med staten

pågående rättegången hittills lagt hinder i vägen för förverkligande av

sådana avsikter, vidtaga åtgärder för beredande av tjänliga bostäder åt arbetarna

samt för övrigt, i vad på bolaget ankommer, söka sörja för deras

trevnad.

§ 18.

Skulle under den tid, detta avtal äger bestånd, exporttull eller annan pålaga

eller avgift, av vad slag det vara må, av svenska staten påläggas järnmalm,

som bry tes eller exporteras, förbinder sig staten att under förra hälften

av nästpåföljande kalenderår gottgöra Trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vad de av sagda grund

måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon uti denna överenskommelse

avsedd fyndighet.

Därest under sagda tid något av nämnda två bolag eller Aktiebolaget

Gellivare Malmfält måst vidkännas direkt beskattning, av vad slag det vara

må, efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med årlig inkomst

uppgående till beloppet av nettovinsten för det svenska bankbolag, som under

samma år haft den största nettovinsten, eller med förmögenhet uppgående till

beloppet av förmögenheten hos det svenska bankbolag, som vid slutet av

samma år ägt den största förmögenheten, skall staten under loppet av nästpåföljande

kalenderår gottgöra detta bolag ej mindre vad bolaget nödgats utgiva

utöver vad diet bort utgiva, därest beskattning utgått efter samma grunder

som för bolag med ovan sagda inkomst eller förmögenhet, än även ränta

å skillnadsbeloppet efter fyra (4) procent om året; dock att, där beskattningen

icke utgått efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med en årsinkomst

av en miljon femhundratusen (1,500,000) kronor eller med en för
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129-

mogenhet av trettio miljoner (30,000,000) kronor, gottgörelse, varom här bifråga,

i intet fall skall äga rum.

§ 19.

Staten förbinder sig att under tiden intill 1932 års utgång, eller, om

staten icke begagnat sin i § 9 omförmälda lösningsrätt, intill 1937 års utgång,

icke låta annan frakta för export avsedd järnmalm å järnvägen Svartön—

Kiksgränsen mot billigare avgifter än dem, som medgivits Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag, ävensom att efter 1932 respektive 1937 års utgång låta

bolaget frakta malm på samma villkor, som angående för export avsedd malm

bestämmas för andra malmtrafikanter i Norrbotten.

§ 20.

l:o) I sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens

vägnar skola alla Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags fånges- och åtkomsthandlingar

till fastigheter, — däri inbegripet även till de fastigheter, som Aktiebolaget

Gellivare Malmfält enligt detta kontrakt skall överlåta till Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag — nedsättas hos Sveriges riksbank såsom i

taka händer mot åtagande av riksbanken att för Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolags räkning hålla handlingarna i förvar och att ej utlämna desamma

förrän efter utgången av år 1932 eller, om staten icke begagnar sin i § 9 omförmälda

lösningsrätt, efter utgången av år 1937, samt med fullmakt för riksbanken

att för Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags räkning och på dess

bekostnad låta lagfara de fastighetsfång, å vilka lagfart icke redan blivit för

sistnämnda bolag meddelad.

De handlingar, som för Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag eller Aktiebolaget

Gellivare Malmfält grunda åtkomst till gruvor och inmutade områden,

och vilka blivit i sammanhang .med upptagande av lån för bolagen i

bank nedsätta, så ock de inteckningar, som blivit fastställda i LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolags eller Aktiebolaget Gellivare Malmfälts förlagsinteckningsbara

egendom eller i sistnämnda bolags fastigheter, skola, så snart

och i den mån de frigöras från å dem nu vilande pantförbindelser, överlämnas

till förvar åt Sveriges riksbank, mot åtagande av riksbanken att utlämna dem

till Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, dock ej förrän efter utgången av

år 1932 respektive 1937.

2ro) All fast eller lös egendom, som enligt denna överenskommelse skall

övergå till ny ägare, tillträdes den 1 januari 1908.

§ 21.

l:o) Aktiebolaget Gellivare Malmfält förbinder sig att icke före utgången

av år 1942 överlåta sina aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

till annan än Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund. Likaledes förbinder

sig Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund att icke före nyss angivna tid

till annan överlåta de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, som Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund nu äger eller intill nämnda tid förvärvar;

dock skall denna bestämmelse icke utgöra hinder för överlåtelse av

aktier, i den män sådan erfordras för uppehållande av aktieägarnas antal vid

lagstadgat minimum.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 113 höft. (Nr 129.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

2 ro) Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

ikläda sig härmed ansvar såsom för egen förbindelse för

alla de förpliktelser, som jämlikt detta kontrakt åligga Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag.

3:o) Aktiebolaget Gellivare-Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

• medgiva att, till säkerhet för samtliga deras förbindelser

enligt detta kontrakt med undantag för det i § 22 gjorda åtagande, de uti

mom. l:o omförmälda aktier må utgöra pant; skolande i fråga om pantsättningen

gälla vad i mom. 4:o stadgas.

4:o) För att trygga statens rätt till inlösen enligt §§ 9 och 12, så ock

till fullgörande av den i nästföregående mom. omförmälda pantsättning,

skola i sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens vägnar

de aktier, tillsammans minst trettionio tusen åttahundrafemtiotvå (39,852)

stycken i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, /som tillhöra Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund samt Aktiebolaget Gellivare Malmfält, försedda

med överlåtelser in blanco, nedsättas såsom i taka händer hos Sveriges

Riksbank, med fullmakt för riksbanken att, sedan staten visat sig hava erlagt

stadgad lösen för aktierna, överlämna dem med ifylld överlåtelse till staten

samt mot åtagande av riksbanken

att, så länge statens rätt till inlösen består, hålla aktierna i förvar och

icke till annan utlämna desamma;

att varje år, sedan ordinarie bolagsstämma med Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag hållits, till Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

och Aktiebolaget Gellivare Malmfält utlämna föregående års vinstkuponger

till vartdera bolagets aktier, dock att, om staten med laga kraft ägande dom

visar, att staten på grund av detta kontrakt äger fordran, för vilken aktierna

jämlikt mom. 3:o häfta såsom pant, staten är berättigad att utbekomma vinstkuponger

till så stort antal, som fordras till täckande av dess fordran, samt

att, om tiden för statens lösningsrätt gått till ända utan att staten begagnat

sig av samma rätt, samt staten vid denna tidpunkt icke äger fordran,

för vilken aktierna häfta såsom pant, tillhandahålla vartdera bolaget dess

aktier.

§ 22.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund förbinder sig att inskränka

exporten av malm från de Grängesbergs Grufveaktiebolag tillhöriga gruvor i

Grängesberg, så att densamma efter år 1908 ej överstiger sexhundrafemtiotusen

(650,000) ton samt efter år 1917 ej överstiger fyrahundrafemtiotusen

(450,000) ton årligen.

Denna förbindelse gäller även för det fall, att Grängesbergs Grufveaktiebolags

gruvor skulle komma i annan ägares hand. Varder denna förbindelse

under något år överträdd, skall trafikaktiebolaget under påföljande år

till staten erlägga ett vite, beräknat efter fem (5) kronor per ton för varje

ton malm, som utöver den stadgade maximikvantiteten blivit exporterad.

§ 23.

Staten utfäster sig, att, om staten begagnar sig av den i §§ 9 och 12

här ovan angivna lösningsrätt, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibe
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition Nr 129.

hålla deri hos Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag anställda personal ävensom

att svara för fortsatt utbetalning av då utgående, till beloppet rimliga

pensioner och understöd åt tjänstemän och arbetare, som varit anställda vid

nämnda bolag.

§ 24.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att för tiden från

och med år 1908 till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala den royalty, som

enligt avtal den 11 februari och den 20 maj 1903 häftar ej mindre vid bolagets

förutvarande egendom än även vid den egendom, bolaget enligt denna överenskommelse

förvärvar av Aktiebolaget Gellivare Malmfält; dock att staten

ikläder sig ifrågavarande förpliktelse beträffande den malm, som staten enligt

detta kontrakt kan komma att bryta i Luossavaara malmfält.

Staten ikläder sig vidare, för tiden från och med år 1908, betalningsskyldighet

för den i omförmälda avtal bestämda royalty, i vad den vilar på

Mertainens Gruvaktiebolags nuvarande egendom.

§ 25.

l:o) Den mellan kronan, å ena, och Aktiebolaget Gellivare Malmfält

m. fl., å andra sidan, anhängiga rättegång angående rätt till vissa inmutningar,

i vilken rättegång Svea hovrätt givit dom den 23 februari 1906, nedlägges

till alla delar, och parterna bära var sina kostnader för samma rättegång.

2:o) Denna överenskommelse utgör icke hinder för upplösning av Aktiebolaget

Gellivare Malmfält, så snart bolaget anser sådant lämpligt, dock att

detta icke verkar någon inskränkning i Trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösunds förbindelser enligt detta kontrakt eller rubbning i den pantsättning,

som enligt § 21 här ovan ägt rum.

§ 26.

Staten berättigas att taga del av alla undersökningar, Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag anställt eller kommer att anställa rörande malmtillgången

såväl i Luossavaara och Kiirunavaara som i Gellivare, ävensom att

själv låta anställa sådana undersökningar, i den mån det kan ske utan att

ai*betet i gruvorna därigenom hindras eller uppehälles.

§ 27.

Genom detta kontrakt upphäves med 1907 års utgång den emellan staten,

å ena, och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, å den andra sidan, den 2

juli 1898 ingångna överenskommelse. Till ytterligare säkerhet för uppfyllande

av bolagets förbindelser enligt förevarande kontrakt skall intill år 1938 hos

staten kvarbliva det intecknade skuldebrev å två miljoner (2,000,000) kronor,

som av bolaget överlämnats till staten såsom säkerhet för ett i sagda överenskommelse

stadgat vite, varemot de såsom pant för samma överenskommelse

till staten avlämnade depositionsbevis å en miljon femhundratusen (1,500,000)

kronor skola, jämlikt § 4 här ovan, tillställas Trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

§ 28.

Där enligt stadgande i denna överenskommelse tvist skall avgöras av

skiljemän, skola, för såvitt icke bär ovan annorlunda bestämts, skiljemännen

vara tre till antalet och tillsättas på det sätt, att vardera parten utser en och

överståthållarämbetet i Stockholm den tredje.

§ 29.

De rättigheter, som på grund av detta kontrakt tillkomma LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag må icke utan statens samtycke å annan överlåtas.

Förestående avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande

bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juni månads utgång, men

upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke av staten inom samma

tid godkännes.

Stockholm den 7 mars 1907.

TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.

Vollrath Tham.

Bevittnas:

C. H. Byström. G. Lagerhjelm.

AKTIEBOLAGET GELLIVARE MALMFÄLT

Vollrath Tham.

LUOSSAVA ARA-KIIRUN AV A ÅR A AKTIEBOLAG.

Vollrath Tham.

Godkännes å Kungl. Maj:ts och Kronans vägnar enligt nådigt bemyndigande

av den 21 juni 1907.

Stockholm den 29 juni 1907.

Julius Juhlin.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

61

1908 års avtal.

Under förutsättning, att det denna dag upprättade köpeavtal, varigenom

Aktiebolaget Svappavaare Malmfält till Svenska staten försålt bland

annat samtliga bolaget tillhöriga gruvor och gruveandelar jämte utmål, samt

inmutade fyndigheter inom Svappavaara, Leveäniemi och Tansari malmfält i

Juckasjärvi socken samt Salmivaara malmfält i Gellivare socken, varder å statens

sida slutligen godkänt, träffas emellan Svenska staten å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

å andra sidan, följande överenskommelse:

§ 1.

Utöver den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

enligt 1907 års kontrakt emellan staten samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,

Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

äger att under 25-årsperioden 1908—1932 bryta och tillgodogöra sig inom

Kiirunavaara malmfält, skall bolaget mot den i §§ 4 och 5 här nedan stadgade

ersättning till staten under tiden 1915—1932 äga bryta och tillgodogöra sig

inom samma malmfält ytterligare nio (9) miljoner ton, dock med rätt för

bolaget att, om det sådant önskar, inom Gellivare malmfält bryta och tillgodogöra

sig intill 2,500,000 ton av sistberörda malmkvantitet, oberäknat varpmalm,

varom förmäles i § 7 av 1907 års kontrakt.

§ 2.

Staten förbinder sig att intill år 1933, eller, om staten då icke begagnat

den lösningsrätt till aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, som enligt

''j 9 mom l:o i 1907 års kontrakt är staten tillförsäkrad, intill år 1938 icke

inom Svappavaara, Leveäniemi, Tansari eller Salmivaara malmfält bryta eller

låta bryta järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning inom Sverige.

§ 3.

Staten tillförsäkrar Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag att under

perioden 1915—1932 frakta å järnvägen Svartön—Kiksgränsen utöver de malmkvantiteter,

som angivas i § 8 mom l:o och 2:o av 1907 års kontrakt, ytterligare

den malm, tillsammans nio miljoner ton, som bolaget genom detta kontrakt

erhåller rätt att bryta inom Kiirunavaara och Gellivare malmfält, mot

den i ovannämnda § 8 mom. l:o och 2:o för varje fall bestämda frakt och

under övriga däri stadgade fraktningsvillkor. Denna kvantitet skall sålunda

fördelas, att bolaget under vart och ett av åren 1915—1917 äger frakta etthundrafemtiotusen

(150,000) ton, under vart och ett av åren 1918—1920 fyrahundrafemtiotusen

(450,000) ton samt under vart och ett av åren 1921—1932

sexhundratusen (600,000) ton; dock att den i 1907 års kontrakt angivna högsta

fraktkvantiteten för år i olika riktningar icke må i följd av nyssberörda bestämmelse

ökas till mera än 3,750,000 ton från Kiruna till Riksgränsen, 1,400,000

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129-

ton från Kiruna till Svartön eller 1,000,000 ton Gellivaremalm från Gellivare

(Malmberget) till Svartön.

§ 4.

Såsom vederlag för de bolaget genom detta kontrakt tillerkända rättigheter

och förmåner erlägger bolaget till staten dels ett kontant belopp av

3,500,000 kronor, vilket betalas den 1 juli 1908, dock med rätt för bolaget att

uppskjuta betalningen intill den 1 september 1908 mot erläggande av fyra

procents årlig ränta å vad som ej betalas den 1 juli från sistnämnda dag till

betalningsdagen, dels ock en royalty, enligt nedan givna bestämmelser.

§ 5.

För hälften av den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag genom bestämmelserna i § 1 här ovan erhåller rätt att bryta, eller

alltså för fyra och en halv (4 ka) miljoner ton skall bolaget till staten erlägga

en royalty av tre (3) kr. pr ton, dock att å denna royalty skall avräknas den

avgift, som staten såsom ägare av bolagets preferensaktier på grund av bolagsordningens

bestämmelser äger bekomma i utdelning för ifrågavarande

fyra och en halv miljoner ton.

Royaityn skall erläggas sålunda, att Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

utöver nyssberörda avgift betalar omedelbart efter ordinarie bolagsstämma

vart av åren 1916,1917 och 1918 royalty för 75,000 ton med 2 kr. per ton för Kiirunavaaramalm

och 2 kr. 50 öre pr ton för Gellivaremalm, vart av åren 1919,

1920 och 1921 royalty för 225,000 ton efter samma grund, vart av åren 1922—

1928 royalty för 300,000 ton likaledes efter samma grund samt vart av åren

1929—1933 royalty för 300,000 ton med 1 kr. 50 öre pr ton för Kiirunavaaramalm

och 2 kr. 25 öre pr ton för Gellivaremalm.

§ 6.

Har Luossavaa ra-Kirunavaara Aktiebolag icke medhunnit att till utgången

av år 1932 bryta och utfrakta de malmkvantiteter, som bolaget, dels

enligt 1907 års kontrakt, dels enligt detta kontrakt, äger tillgodogöra sig från

Kiirunavaara och Gellivare malmfält, tillhopa etthunratvå miljoner sjuhundrafemtiotusen

002,750,000) ton, skall den ersättningsskyldighet, som enligt

§ 9 mom. 2:o av 1907 års kontrakt för visst fall åligger staten, omfatta vad

som brister i 102,750,000 ton, dock högst sju (7) miljoner ton. Begagnar ej

staten sin lösningsrätt vid 1932 års utgång och har bolaget till den tiden ej

medhunnit att bryta och utfrakta 102,750,000 ton, skall bolaget äga utfrakta

vad som brister under femårsperioden 1933—1937, dock ej mera än högst

2,000,000 ton utöver vad bolaget enligt 1907 års kontrakt äger frakta under

samma femårsperiod; skolande härvid bestämmelserna i § 10 i 1907 års kontrakt

i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

§ 7.

l:o. Den i § 9 mom. l:o av 1907 års kontrakt föreskrivna uppskattning

av den medelvinst, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag under åren 1920—

1929 haft å malmförsäljningen, skall jämväl omfatta vad bolaget på grund

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

av nu förevarande avtal brutit oeh tillgodogjort sig under sagda period, därvid

jämväl den enligt andra stycket av § 5 bär ovan för samma malm erlagda

särskilda royalty skall inräknas i vinsten; dock att härigenom ändring icke

sker med avseende å de i anförda § 9 mom. l:o av 1907 års kontrakt bestämda

maxim ikvantiteter malm — 30,000,000 ton från malmfältet i Kiirunavaara och

7,500,000 ton från Gellivare malmfält — »om vid inlösen få tagas i beräkning.

2:o. Bestämmelserna i detta kontrakt skola ej heller göra ändring i

vad i § 9 mom. 1 :o av 1907 års kontrakt är stadgat därcm, att om de malmtillgångar,

som vid 1932 års utgång finnas kvar inom Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolags utmål, av nämnden uppskattas till mindre belopp än 150

miljoner i Kiirunavaara eller 37 Yi miljoner i Gellivare malmfält, från lösesumman

för de aktier, staten äger lösa, skall avdragas, vad som svarar mot

bristen i nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp.

§ 8.

Vad i §§ 13, 15, 16, 18, 24 och 29 av 1907 års kontrakt är stadgat skall i

tillämpliga delar gälla även beträffande den malmkvantitet, som LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag genom detta kontrakt erhåller rätt att bryta.

§ 9.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ikläder sig ansvarighet såsom

för egen skuld för alla de förbindelser, som Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag genom detta kontrakt åtagit sig.

Förestående avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande

bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juni månads utgång, men

upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke av staten inom samma tid

godkännes.

Stockholm den 9 april 1908.

TRAFIK AKTIEBOLAG ET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.

Vollrath Tham.

LUOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG.

Vollrath Tham.

Bevittnas:

C. H. Byström. Herman Duse.

Förestående avtal godkännes.

Stockholm den 26 juni 1908.

Å Kungl. Maj:ts och Kronans vägnar.

Carl Swartz.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129-

Varpmalmsöyerenskommelseii 1911.

Sedan Luossavaara-Kiirunaviaara Aktiebolag hos Kungl. Maj:t till känna - givit sin avsikt att tillgodogöra sig den vid brytning inom Gellivare malmfält

fallande s. k. varpmalmen samt anhållit att få å järnvägen Malmberget och

Koskullskulle—Svartön frakta sådan varpmalm eller därur utvunnen produkt,

har emellan Svenska staten, å ena, samt nämnda bolag, å andra sidan, följande

Överenskommelse blivit träffad:

§ 1.

Allt gods, som före den 1 januari 1908 upplagts såsom varpmalm, äger

bolaget utan inskränkning efter gottfinnande tillgodogöra sig.

§ 2.

Med avseende å brytningen efter den 31 december 1907 överenskommes,

att till varpmalm skall hänföras det gods, som efter avskiljande delis av rent

gråberg, dels ock av exportvärdig malm (härefter kallad exportmalm) håller

en medeljärnhalt av högst 47,5 %.

Om den närmare tillämpningen av denna regel stadgas här nedan.

§ 3.

I den mån bolaget under denna överenskommelses giltighet f ortsätter att

uppdela det brutna godset uti gråberg, exportmalm och mellanprodukt (varpmalm),

samt upplägger mellänprodukten utan att tillgodogöra sig densamma,

skall den exportmalm, som må innehållas i den upplagda mellänprodukten,

icke inberäknas i den bolaget genom 7 § i 1907 års överenskommelse medgivna

exportkvantiteten.

§ 4.

Om bolaget för hela den vid brytningen fallande fyndiga bergmassan,

vare sig oskrädd eller efter gråbergs avskiljande, till sovrings- och anrikningsverk,

skall genom beräkningar enligt de i alternativ 1 eller 2 härnadan angivna

grunder fastställas, horn stor del av den ur verken utvunna malmen

skall hänföras till exportmalm samt huru stor del skall anses utgöra produkt

av varpmalm av den i 2 § angivna järnhalt (denna produkt likasom av densamma

genom beredning framställd malm härefter benämnd »övermalm»).

Alternativ I.

Genom vägning av hela den till sovringsverket förda massan samt genom

vågning och analysering av det ur verket eller ur därmed kombinerat anrikningsverk

utgående malm och avfall beräknas den införda massans såväl

kvantitet som medeljärnhalt. Befinnes därvid medeljärnhalten understiga för

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kung!. Maj:ts proposition Nr 129.

gods, som brutits ur gruvorna Kaptenslagret och Selet (härefter kallade

Lilla fältet) 66 % eller för gods, som brutits ur övriga för närvarande under

brytning varande gruvor (härefter kallade Stora fältet) 60.5 %, skall avräknas

så stor kvantitet gråberg att den återstående kvantiteten håller 66 resp. 60.5 %.

Denna åtestående kvantitet — eller, om medel] ärahalten i det i sovringsverket

införda godset icke understiger 66 resp. 60.s %, hela den i verket införda

kvantiteten — beräknas därefter fördelad uti exportmalm om 67.5 (för

gods från Lilla, fältet) resp. 04.-,c, % (för gods från Stora fältet) samt mellanprodukt

av 50 % medel]ämhalt. Av denna 50 %-iga mellanprodukt skall 20 %

av kvantiteten anses utgöra exportmalm och inberäknas uti den genom 1907

års kontrakt fastställda maximiexportkvantiteten.

Alternativ II.

a) Om all under året bruten varpmalm anrikas, är att såsom exportmalm

räkna så mycket malm med en medel]ärnhalt av 64.4?i % som motsvarar

87.225 % och såsom övermalm så mycket som motsvarar 12.775 % av järnet i

årets hela vunna malmkvantitet, detta dock under förutsättning att den av

statens kontrollant utförda provtagning icke giver anledning att antaga, att

järnhalten i avfallet från sovrings- och anrikningsverket överstiger 14 %. Är

järnhalten i avfallet däremot högre, skall den beräknade övermalmskvantiteten

minskas med en malmkvantitet, som kan beräknas motsvara den i avfallet

kvarlämnade järnhalten utöver den sålunda medgivna. Bolaget är i

sådant fall skyldigt verkställa den vågning och analysering av avfallet, som

erfordras för att fastställa järnmängden i detsamma.

b) Om bolaget vid en eller flera gruvor anordnar maskinell sovring utan

att anrika den vid sovringen erhållna malmlialtiga mellanprodukten, skall

från den enligt ovanstående punkt a) beräknade övermalmskvantiteten frånräknas

så mycket malm av årets medeljärnhalt, som motsvarar mellanproduktens

innehåll av järn, sedan gråberg över 35 mm. avlägsnats. Härvid skall

iakttagas, att av denna mellanprodukts järnmängd 90 % skall beräknas bliva

utvunnen. Vid eventuellt sedermera skeende anrikning av denna mellanprodukt

skall den vunna malmen utan avdrag räknas som övermalm, såvida

mellanproduktens järnhalt ej överstiger 47.5 %; i annat fall tillämpas bestämmelserna

i nedanstående § 5.

Den i alternativ II angivna metoden för sagda, beräkning skall tillämpas,

så länge staten det medgiver. Staten äger emellertid när som helst påfordra,

att beräkningen skall iske med tillämpning av den i alternativ I angivna

metod, och skall, då sådant yrkande framställts, alternativ I tillämpas från

och med ingången av nästa kalenderår efter det, då yrkandet framställts.

Bliver ny gruva upptagen inom Gellivare malmfält, skall den efter sin

beskaffenhet hänföras antingen till Lilla eller Störa fältet. Uppstår tvist härom,

skall sådan tvist avgöras av skiljemän enligt gällande lag.

§ 5.

Vill bolaget vare sig genom försäljning eller genom sovring och anrikning

tillgodogöra sig mellanprodukt, som upplagts efter den 31 december 1907

eller som hädanefter särskilt upplägges, skall, sedan först rent gråberg blivit

frånskiljt, kvantiteten och medeljämhalten av det tillgodogjorda godset

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 113 käft. (Nr 129.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

genom vågning och analysering fastställas. Finnes medeljämhalten under

året överstiga 47.5 %, skall såsom exportmalm frånräknas så stor kvantitet

60 %-ig malm, som erfordras för att återstoden skall hålla 47.5 % järn.

§ 6,

Föres sådan mellanprodukt, som i 5 § sägs, eller mellanprodukt, som

före den 1 januari 1908 upplagts såsom varpmalm, till sovrings- eller anrikningsverk

tillsammans med gods, varom i 4 § sägs, skall den införda mellanprodukten

till kvantitet och järnhalt bestämmas, så att densamma, resp. därur

utvunnen malm, kan frånräknas vid tillämpningen av de i § 4 alternativ

I och II givna regler. Vid tillämpning av alternativ II skall iakttagas, att

av den införda mellanproduktens järnmängd 90 % skall beräknas bliva utvunnen

samt frånräknas, reducerad till den ur verkan utvunna malmens medel

järnhäl t.

§ 7.

Vid tillämpning av reglerna i § 4 alternativ I iakttages, att om från det

ena gruvfältet (Störa eller Lilla) malmhaltigt gods föres till sovrings- och anrikningsverk

tillsammans med gods från det andra fältet, skall den förra produkten

till kvantitet och järnhalt bestämmas så att den kan frånräknas vid

tillämpning av de i § 4 alternativ I givna regler.

§ 8.

Staten äger att på bolagets bekostnad anordna den kontroll över denna

överenskommelses tillämpning, som staten finner erforderlig.

§ 9.

Bolaget berättigas att frakta gods, varöver bolaget enligt denna överenskommelse

äger förfoga såsom varpmalm, ävensom av sådant gods utvunnen

produkt, från Malmberget och Koskullskulle till Luleå (Svartön) mot en avgift

av två (2) kr. 75 öre per ton och i övrigt i tillämpliga delar under de

bestämmelser, som innefattas i kungl. brevet den 1 juli 1898; åliggande bolaget

att före den 1 juli varje år hos kungl. järnvägsstyrelsen anmäla, huru stor

kvantitet varpmalm eller därav utvunnen produkt, bolaget under nästföljande

år vill frakta.

§ 10.

Denna överenskommelse träder genast i kraft och gäller intill den 1

januari 1933.

Förestående avtal antages.

Stockholm den 30 september 1911.

• Å Kungl. Maj:ts och Kronans vägnar.

Carl Sirartz.

Stockholm den 6 oktober 1911.

LUOSSA VA ARA-KIIRITN A VA A RA AKTIEBOLAG.

Erik Frisell. Hjalmar Lundbohm.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

67

1913 års avtal.

Emellan Svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,

Aktiebolaget Gellivare malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund, å andra sidan, är följande överenskommelse träffad:

§ 1.

Utöver de kvantiteter järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

enligt 1907 och 1908 års kontrakter med svenska staten äger att under

25-årsperioden 1908—1932 bryta och tillgodogöra sig inom .Kiirunavaara och

Gellivare malmfält, skall bolaget mot den i § 3 här nedan stadgade ersättning

till staten under tiden 1913—1932 äga rätt att bryta och tillgodogöra sig inom

samma, malmfält ytterligare högst trettioen (31) miljoner ton därav högst

21,600,000 ton inom Kiirunavaara malmfält samt högst 9,400,000 ton inom Gellivare

malmfält, oberäknat varpmalm, varom förmärs i § 7 av 1907 års kontrakt.

§ 2.

Staten tillförsäkrar Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag att under

perioden 1913—1932 frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen utöver de malmkvantiteter,

som angivas i § 8 mom. l:o och 2:o av 1907 års kontrakt samt § 3

av 1908 års kontrakt, ytterligare den malm, tillsammans trettioen miljoner ton,

som bolaget genom detta kontrakt erhåller rätt att bryta inom Kiirunavaara

och Gellivare malmfält, mot den i ovannämnda § 8 mom. l:o och 2:o för varje

fall bestämda frakt och under övriga däri stadgade fraktningsvillkor. Denna

kvantitet fördelas sålunda, att bolaget äger frakta

under år

1913

upp

till

300,000

ton

» »

1914

»

»

400,000

»

» »

1915

»

»

650,000

»

» »

1916

* »

»

900,000

»

» »

1917

»

»

1,150,000

»

» »

1918

»

»

1,350,000

»

» »

1919

»

»

1,600,000

»

» »

1920

»

»

1,850,000

» samt under vart och ett av åren

1921-

-1932

»

»

1,900,000

» ;

dock att den del av ovannämnda malmkvantiteter, som bolaget under något

eller några år icke hunnit affrakta, må — efter överenskommelse med järnvägsstyrelsen,

huruvida transporterna av dessa restpartier skola gå i riktning

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

mot Svartön eller mot Riksgränsen — senare såvitt för statens jänvägar möjligt

utfaktas, dock — med undantag för det i § 6 här nedan avsedda fall —

ej efter 1932 års slut.

Den i 1907 års kontrakt angivna högsta fraktkvantiteten för år i olika

riktningar må i följd av nyssberörda bestämmelse jämte 1908 års kontrakt

uppgå till högst 5,000,000 ton malm från Kiruna till Riksgränsen, 1,400,000 ton

eller den kvantitet, Kungl. Maj:t därutöver lian medgiva, från Kiruna till

Svartön och 1,400,000 ton Gellivaremalm från Gellivare (Malmberget) till

Svartön.

Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade

malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget jämnt fördelar alla

malmavsändningar på olika linjer under årets särskilda månader eller trafiken

förhindras genom omständigheter, över vilka förvaltningen av statens

järnvägar icke råder.

Ifrågasättes ökning av ulfraktningen från Kiruna till Svartön med mera

än 400,000 ton för år räknat, måste samtidigt minskning med motsvarande

mängd malm å linjen Kiruna—Riksgränsen ske, och åligger det för sådant

fall bolaget att därom göra framställning lios järnvägsstyrelsen minst 2 år

före ingången av det kalenderår, varunder sådan omläggning skulle äga rum,

därest ökningen avser en transportmängd av mera än 400,000 ton och upp till

900,000 ton; önskas större årlig ökning än 900,000 ton i transporterna å linjen

Kiruna—Svartön, iskall meddelande härom lämnas minst 3 år före ingången

av det kalenderår, varunder sådan ökning är avsedd att äga rum.

För den händelse bolaget skulle önska att för visst fall försända malm

från Gellivare malmfält till Riksgränsen, äger bolaget att efter överenskommelse

med järnvägsstyrelsen få sådan transport utförd mot en frakt av 3 kronor

43 öre per ton, under villkor att bolaget utöver i transportplanen angivna

kvantiteter försänder minst motsvarande kvantitet malm från Kiruna till

Svartön och i övrigt så ordnar transporten av malmen, att de vagnar, som använts

för malmtransporten från Kiruna till Svartön, kunna vid återgåendet

användas för berörda malmtransport från Malmberget till Riksgränsen.

För magasinering i vagnar av malm i avvaktan på lossning samt för

transporter mellan upplag sinsemellan eller mellan upplag och lastande fartyg

tillhandahålla statens järnvägar utan avgift 150 malmvagnar per dag.

Erfordras ett större antal vagnar tillhandahålla statens järnvägar sådana

i mån av tillgång mot en hyra av 3 kronor per vagn och påbörjat dygn.

Bolaget anskaffar och tillhandahåller statens järnvägar senast den 1

juni 1914 ett antal av 100 malmvagnar av statens järnvägars typ M2 enligt nu

gällande bestämmelser samt av svensk tillverkning, vilka vagnar utan någon

ersättning till bolaget få disponeras för den allmänna malmtrafiken. Kostnaden

för dessa vagnars underhåll hestrides av bolaget. Lika många vagnar,

som under tiden kl. 6 e. m. ena dagen till kl. 6 e. m. påföljande söckendag ankommit

lastade till Svartön, skola återlämnas tomma successivt senast under

loppet av därpå följande söckendag, räknad till kl. 12 midnatt. Försenas återlämnandet

utöver denna tid, erlägges av bolaget en vagnhyra av 3 kronor per

vagn och påbörjat dygn.

Genom förestående upphäves bestämmelsen rörande begagnandet av vag
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

69

nar å Svartön i Kungl. Maj ris brev av den 1 juli 1898, åberopat i 1907 års

kontrakt § 8 mom. l:o).

§ 3.

För hälften av den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag enligt bestämmelserna i § 1 här ovan bryter och bortfraktar, skall

staten uppbära den vid nämnda hälfts försäljning uppstående nettovinsten,

vilken vinst med stöd av för statens räkning nu verkställda undersökningar

härmed fastställes till sex (6) kronor per ton. Å vinsten skall dock avräknas

den avgift, som staten såsom ägare av bolagets preferensaktier på grund av

bolagsordningens bestämmelser äger bekomma i utdelning för ifrågavarande

femton och en halv miljoner ton; och skall sålunda utöver berörda avgift

vinsten utgå för åren 1913—1927 med 5 kronor per ton Kiirunavaaramalm och

5 kronor 50 öre per ton Gellivaremalm samt för åren 1928—1932 med 4 kronor

50 öre per ton Kiirunavaaramalm och 5 kronor 25 öre per ton Gellivaremalm.

Den 31 december varje år skall approximativ likvid av ifrågavarande

vinst erläggas för den kvantitet malm, som enligt kungl. järnvägsstyrelsens

ungefärliga beräkningar under året brutits och utfraktats på grund av bestämmelserna

i detta kontrakt; och skall den slutliga regleringen av likviden

äga rum i samband med erläggandet av den utdelning, som enligt bolagsordningen

skall utgå till staten såsom ägare av preferensaktierna.

§ 4.

Begagnar staten den i § 9 av 1907 års kontrakt stipulerade rätt att den

31 december 1932 inlösa de Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller

Aktiebolaget Gellivare malmfält tillhöriga aktierna i Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag, skall, såsom vederlag för den genom detta kontrakt föranledda

minskningen av malmtillgången i Kiirunavaara och Gellivare malmfält,

den enligt de i nämnda paragraf angivna grunder bestämda lösesumman

minskas med ett belopp motsvarande 3 kronor per ton å hälften av de edligt

detta avtal brutna och bortfraktade malmkvantiteter.

Skulle staten icke hava den 31 december 1932 begagnat sin förenämnda

inlösningsrätt, skall det härovan angivna beloppet jämte ränta efter 4 procent

från den 1 januari 1933 till den 31 december 1942 avdragas från den lösesumma,

som jämlikt de i § 12 av 1907 års kontrakt angivna grunder skall bestämmas,

för det fall att staten till sistnämnda dag påkallat begagnande av sin lösningsrätt.

’

§ 5.

Vid den i § 9 mom. ko av 1907 års kontrakt föreskrivna uppskattning av

den medelvinst, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag under åren 1920—1929

haft å malmförsäljningen, skall icke hänsyn tagas till försäljningsprisen å den

malmkvantitet, bolaget på grund av nu förevarande avtal brutit och tillgodogjort

sig; ej heller skall genom detta kontrakt ändring ske med avseende å de

i § 9 mom. 1 av 1907 års kontrakt bestämda maximikvantiteter malm —

30,000,000 ton - från Kiirunavaara malmfält och 7,500,000 ton från Gellivare

malmfält — som vid inlösen få tagas i beräkning. Dessa bestämmelser skola

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kung!. Maj:ts proposition Nr 129.

äga motsvarande tillämpning- för det fall att lösningsrätt kommer att utövas

i enlighet med § 12 i 1907 års kontrakt.

§ 6.

Begagnar ej istaten sin lösningsrätt vid 1932 års utgång och har Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag till iden tiden ej medhunnit att bryta och utfäkta

de malmkvantiteter, som bolaget enligt detta kontrakt äger tillgodogöra

sig från Kiirunavaara och Gellivare malmfält, skall bolaget under femårsperioden

1933—1937 först u tf rakt» vad som må återstå av sistnämnda malmkvantiteter,

innan brytning och affraktning av de i § 10 i 1907 års kontrakt

angiva malmkvantiteter må ifrågakomma.

§ 7.

Bestämmelserna i detta kontrakt skola ej gorå ändring i vad i 1907 års

kontrakt är stadgat därom, att, om de malmtillgångar, som vid 1932 respektive

1942 års utgång finnas kvar inom Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags utmål,

av nämnden uppskattas till mindre belopp än 150 miljoner ton i Kiirunavaara

(eller 37% miljoner ton i Gellivare malmfält, från lösesumman av de

aktier, staten äger lösa, skall, avdragas, vad som svarar mot bristen > i nyssnämnda

kvantiteters sammanlagda belopp.

§8.

Vad i §§ 13, 14, 15, 16, 18, 24 och 29 av 1907 års kontrakt är stadgat skall

i tillämpliga delar gälla även beträffande den malmkvantitet, som LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag genom detta kontrakt erhåller rätt att bryta.

§ 9.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ikläder sig ansvarighet såsom''

för egen skuld för alla de förbindelser, som Luossavaara-Kirunavaara

Aktiebolag genom detta kontrakt åtagit sig.

§ 10.

Aktiebolaget Gellivare malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund medgiva, att, till säkerhet för samtliga deras förbindelser enligt 1908

års kontrakt samt enligt detta kontrakt, de i § 21 mom. l:o av 1907 års kontrakt

omförmälda aktier må utgöra pant.

§ 11.

Uppstår mellan parterna tvist om tolkningen eller tillämpningen av

detta kontrakt, skall tvisten avgöras av skiljemän, utsedda på sätt i § 28 i 1907

års kontrakt finnes stadgat.

Tillägg:

Utöver vad förestående kontrakt innehåller åtager sig Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag att anordna en genom djupborrningar utförd undersökning

rörande malmernas dimensioner på djupare nivåer inom Kiirunavaara

och Gellivare malmberg intill en kostnad av högst 500,000 kronor, vilket av bo
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

laget gjorda utlägg skall utan räntetillägg till bolaget återbetalas i den händelse

staten år 1932 eller år 1942 begagnar sig av sin ^lösningsrätt. Denna

undersökning skall utföras i överensstämmelse med de anvisningar, som lämnas

av en för arbetets övervakande tillsatt nämnd på tre personer, av vilka en

utses av Kungl. Maj:t, en av bolaget och en av Järnkontoret, skolande arbetet

så bedrivas, att nämndens rapport över de vunna resultaten kan föreläggas

1919 års riksdag.

Stockholm den 4 april 1913.

TRAFIK AKTIEBOLAGET GRÄN GESBERG—OXELÖSUND.

Ax. G. Svedelius Erik Frisell.

AKTIEBOLAGET GELLIVARE MALMFÄLT.

Ax. G. Svedelius Erik Frisell.

KLOSSA VAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG.

Ax. G. Svedelius Erik Frisell.

Bevittnas:

C. H. Byström. H. 1. Fröcklin.

Godkännes å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar enligt nådigt bemyndigande

av den 4 juli 1913.

Stockholm den 18 juli 1913.

THEODOR ADELSWÄRD.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

1918 års avtal.

Emellan svenska staten, å ena, samt Trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund och Norrbottens Järnverks Aktiebolag, här nedan kallade bolagen,

å andra sidan, är följande överensskommelse träffad:

§ 1.

Staten överlåter till bolagen uteslutande nyttj anderätten under åren 1919

—1930 till Luossavaara malmfält, innefattande gruvor och inmutade områden,

som i bil. nr 1 till denna paragraf angivas tillhöra samma malmfält. Bolagen äga

dock icke under sagda tidsperiod begagna isig av denna nyttjanderätt i vidare

män än här nedan i detta kontrakt bestämmes.

§ 2.

l:o. Bolagen äga inom ifrågavarande malmfält för varje år bryta och

tillgodogöra sig trehundrafemtiotusen (350,000) ton järnmalm. Skulle bolagen

något år icke bryta och bortfrakta den medgivna kvantiteten, äga bolagen under

de följande åren av kontraktstiden tillgodogöra sig den sålunda icke brutna

och bortfraktade kvantiteten.

2:o. Den brutna malmen fördelas mellan bolagen sålunda, att all vid

brytningen fallande malm med högst O.015 procent fosfor tillkommer Norrbottens

Järnverks Aktiebolag och all malm med högre fosforhalt Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund. Den malm, som tillfaller Norrbottens Järnverks

Aktiebolag må endast användas för järn- och ståltillverkning inom landet;

den Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund tillfallande malmen må

exporteras.

§ 3.

Norrbottens Järnverks Aktiebolag utfäster sig att till tack järnstillverkare,

som därom hos bolaget gör ansökning senast den 1 juli 1919, till nämnda

bolags självkostnadspris avstå för varje år så stor del av hela den malmkvantitet,

Norrbottens Järnverks Aktiebolag på grund av detta kontrakt bekommer, som å

varje särskild sökande belöper efter förhållandet emellan å ena sidan hans

egen tillverkning av tackjärn, avsett för ståltillverkning inom landet, och å

andra sidan samtliga sökandes jämte Norrbottens Järnverks Aktiebolags sammanlagda

tillverkning av sådant tackjärn ifrågavarande år. Anmälan om dylikt

malmbehov skall för varje nästföljande år göras till Norrbottens Järnverks

Aktiebolag senast den 1 oktober året före det år, anmälan avser.

Den malm, Norrbottens Järnverks Aktiebolag sålunda avstår, må icke

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

73

utan detta bolags medgivande användas för annat ändamål än framställning

av tackjärn för ståltillverkning inom landet. Exporteras utan sådant medgivande

tackjärn, framställt av malm, som Norrbottens Järnverks Aktiebolag avstått,

har den tillverkare, som erhållit ifrågavarande malmparti, för framtiden

förverkat sin rätt till malm enligt denna paragraf.

§ 4.

För nyttjanderätten erlägga bolagen till staten en royalty, som utgår

med trehundrafemtiotusen (350,000) kronor för varje år under åren 1919—1930

samt därutöver för värjo ton för bolagens räkning bruten och bortfraktad

malm:

i fråga om malm, som jämlikt bestämmelsen i § 2 skall tillkomma Norrbottens

Järnverks Aktiebolag, två kronor per ton; samt

i fråga om malm, som enligt sagda bestämmelse skall tillkomma Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, för under åren 1919—1927 bortfraktad

malm två kronor per ton men för efter 1927 års utgång bortfraktad malm

tre kronor per ton; ägande dock bolaget under år 1927 påkalla prövning av

skiljemän, vilka, därest bolaget kan visa, att vinsten å försäljningen av ifrågavarande

malm icke kan antagas komma att uppgå till åtta kronor per ton, äga

nedsätta den avgift, som utöver ovannämnda en gång för alla fastställda årliga

belopp av 350,000 kronor skall utgå för värjo ton bruten och bortfraktad

malm, till eu krona mindre än hälften av den beräknade vinsten, dock till

lägst två kronor per ton; och må vid beräkning av nyssnämnda vinst hänsyn

icke tagas till några av trafikaktiebolaget ingångna avtal eller vidtagna åtgärder,

vilka kunna antagas hava på ett eller annat sätt tjänat det syfte,

att bolagets vinst därigenom skulle kunna beräknas till lägre belopp än eljest

kommit att ske.

Ovan omförmälda skiljemän utses på sätt finnes stadgat i 28 § av

1907 års kontrakt mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan. Den granskning av trafikaktiebolagets

räkenskaper, som kan erfordras för skiljedomen, må dock icke utövas

av annan än statens ombud i trafikaktiebolagets styrelse eller statens revisor

i sistnämnda bolag.

Av förenämnda ersättning skola 350,000 kronor erläggas i förskott den

31 december varje år; första gången således den 31 december 1918. För återstoden

skall approximativ likvid erläggas den 31 december varje år för den

kvantitet malm, som enligt kungl. järnvägsstyrelsens ungefärliga beräkningar

under året brutits och utfraktats på grund av bestämmelserna i § 2 av detta

kontrakt; och skall den slutliga regleringen av likviden äga rum senast den 1

juni påföljande år.

§ 5.

Frånsett den kvantitet, som omförmäles i § 2, åligger det bolagen att

årligen bryta och till ett pris, motsvarande självkostnaden, ökad med 10 procent,

tillhandahålla staten eller den eller dem, till vilka staten överlåter sin

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 113 höft. (Nr 129.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

rättighet, intill 100,000 ton malm från Luossavaara av olika malmsorter i

samma proportion, som faller vid ånets brytning i dess helhet.

Rörande bolagens leveransskyldighet enligt denna paragraf skall gälla

följande:

a) Bolagens leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans

av malm enligt denna paragraf äger rum, högst femtiotusen (50,000) ton.

b) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolagen, oberoende

av tiden för rekvisitionen, äro skyldiga att leverera intill tjugutusen (20,000)

ton sammanlagt om året, men i övrigt icke äro skyldiga att leverera, med

mindre rekvisition göres,

där den enligt denna paragraf rekvirerade malmen uppgår eller genom

rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen

(50,000) ton, minst ett år samt,

där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst två år före det

år, då leverans skall äga rum.

c) Bolagens leveransskyldighet enligt denna paragraf inträder icke förrän

två år efter dagen för detta kontrakts undertecknande.

d) I självkostnaden skall inräknas dels de direkta utläggen för arbetslöner,

material och transporter, dels andel i kontorskostnader och övriga allmänna

omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å anläggningskostnaderna.

Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagens räkenskaper

beräknas för annan under året i Luossavaara bruten malm.

e) Om staten påfordran granskning av beräkningen över självkostnaden,

skall granskningen utföras av statens revisor i Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

med rätt för honom att anlita av honom i samförstånd med

bolaget utsett sakkunnigt biträde.

f) Staten må icke begagna sin rätt till malm enligt denna paragraf annat

än för järn- eller ståltillverkning i landet.

g) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetsbrist eller annan driftstörning,

varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning i bolagens brytningsförmåga,

upphör bolagens leveransskyldighet enligt denna paragraf, så

länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning i brytningen;

dock må staten icke vidkännas minskning i leveransen i vidare mån

än som svarar mot statsleveransens storlek i förhållande till bolagens samtliga

avtalade leveranser från Luossavaara ifrågavarande år

§ 6.

Bolagen förbinda sig att sörja för en i allo rationell malmbrytning samt

att för sådant ändamål vidtaga lämpliga anstalter och nedlägga erforderliga

kostnader.

Under förutsättning att inom Luossavaara till 200 meters allmän avvägning

under Kiirunavaaras nollpunkt kunna uttagas nio miljoner (9,000,000)

ten direkt användbar malm, förbinda sig bolagen, att icke utsträcka brytningen

till större djup. Skulle icke tillräcklig malmkvantitet finnas över denna nivå,

skall fastställandet av den vidare utsträckningen mot djupet bliva föremål för

särskild underhandling mellan staten och bolagen. Denna bestämmelse må

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

75

dock icke utgöra kinder för bolagen allt på lägre nivå än 200 meters allmän avvägning

under Kiirunavaaras nollpunkt anlägga utfartsorter eller schakt.

§ 7.

I sammanhang med detta kontrakt upplåter staten genom särskilda

arrendekontrakt för åren 1919—1930 till bolagen nyttjanderätten till det område

vid Luossavaara, som å en i kontrakt den 9 september 1899 mellan Kungl.

Maj :t och kronan samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag åberopad karta

betecknats med litt. B, emot arrende utgående med enahanda belopp per kvadratkilometer,

som för den enligt kontrakt mellan staten och LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag upplåtna marken vid Kiirunavaara och på de villkor

i övrigt, som uti samma kontrakt äro stadgade.

§ 8.

Staten tillförsäkrar bolagen rätt att under perioden 1919—1930 årligen

frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen trehundratem.tiotusen (350,000) ton

malm. Den del härav, som bolagen under något eller några år icke hunnit

affrakta, må senare, såvitt för järnvägen är möjligt, utfraktas, dock ej efter

1930 års slut.

För den del av här ifrågavarande malm, som för Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösunds räkning kommer att under avtalstiden transporteras

från Kiruna till Riksgränsen respektive Svartön för att skeppas, skall

fraktavgiften utgå med 3.2i kronor per ten till Riksgränsen och 4.17 kronor till

Svartön, med iakttagande i tillämpliga delar av de transportvillkor och

transportbestämmelser, som finnas angivna i 1907 års kontrakt mellan svenska

staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare

Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan,

med den inskränkning, som framgår av § 2 sista stycket av 1913 års kontrakt

mellan svenska staten och nyssnämnda bolag.

För nyssnämnda malmtransporter skola sålunda gälla enahanda garantibestämmelser,

som finnas angivna i § 14 mom. l:o och 2:o i 1907 års kontrakt,

varvid skall iakttagas, att garantibeloppet skall fördelas på Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag i förhållande

till för vartdera bolagets räkning framförda tonkilometer malm å dels

sträckan Gellivare—Riksgränsen, dels sträckan Gellivare (Malmberget)—Svartön.

Därest § 14 av 1907 års kontrakt på grund av sådan statsinlösen, varom

stadgas i § 9 av isamma kontrakt, upphör att gälla, kan trafikaktiebolaget därefter

icke förpliktas att för visst år erlägga större belopp, än som, inberäkna!

stadgade fraktavgifter, betäcker de föränderliga kostnaderna för trafikaktiebolagets

malmtransporter samt en sådan andel av de fasta kostnaderna, som

framkommer, om — med tillämpning i övrigt av garantibestämmelserna i § 14

av 1907 års kontrakt — det verkliga antalet under året utförda malmtonkilometer

för trafikaktiebolagets räkning å respektive bandelar ställes i förhållande

till antalet för Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags räkning utförda

malmtonkilometer i medeltal per år under de fem sista åren innan statsinlösen

ägt rum. Trafikaktiebolagets förpliktelser enligt här ifrågavarande bestämmelser

skola upphöra endast för den tid ett fullständigt avbrott i nu ifråga
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

varande malmtransport å vederbörande järnvägslinje nödvändigtvis måst äga

rum till följd av krig eller blockad.

Staten medgiver att, i den mån vagnar för transporten mellan upplag

å Svartön och lastandie fartyg behövas för Trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösunds här ifrågavarande malmkvantiteter, sådana må i mån av tillgång

tillhandahållas av statens järnvägar, dock att, därest statens järnvägar måste

för såväl nyssberörda malm som Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags malm

tillhandahålla mera än 150 vagnar per dag, en avgift av 3 kronor per vagn

och påbörjat dygn skall erläggas.

För den malm, som kommer att transporteras för Norrbottens Järnverks

Aktiebolags räkning, skall frakten utgå enligt allmänt gällande fraktavgifter,

för så vitt icke Kungl. Maj:t eller järnvägsstyrelsen annorlunda medgiver.

§ 0.

Därest detta avtal icke förlänges vid 1930 års utgång, åligger det staten

att till bolagen erlägga lösen för alla av bolagen bekostade, för gruvornas tillgodogörande

och administrerande anordnade anstalter, byggnader — dock ej

bostadsbyggnader — och annat likasom maskiner, redskap och material. Lösesumman

skall bestämmas och erläggas på sätt i § 6 mom. 4 av omförmälda 1907

års kontrakt bestämmes.

§ 10.

Med ändring av bestämmelserna i § 22 av 1907 års kontrakt mellan

svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, Aktiebolaget

Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å

andra sidan, samt i kungl. brevet till kommerskollegium den 14 september 1917,

skall beträffande exporten av malm från de Grängesbergs Grufveaktiebolag

tillhöriga gruvor i Grängesberg gälla följande:

l:o. Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund medgives rätt att från

de Grängesbergs Grufveaktiebolag tillhöriga gruvorna i Grängesberg under

åren 1919—1930 exportera utöver de enligt 1907 års kontrakt och nämnda kungl.

brev medgivna kvantiteterna ytterligare 350,000 ton årligen, i den mån staten

ej begagnar sig av den staten enligt 2:o) här nedan tillkommande rätt. Skulle

bolaget något år icke exportera den medgivna kvantiteten, äger bolaget under

de följande åren exportera den återstående kvantiteten. Likaledes äger bolaget

efter år 1918 exportera de kvantiteter, bolaget genom ovannämnda kungl.

brev medgivits rätt att exportera under åren 1917 och 1918, men som bolaget

intill 1918 års slut icke hunnit exportera.

2:o. Å andra sidan förbinder sig Trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund att, därest staten så önskar, under åren 1919—1930 tillhandahålla

staten eller den eller dem, till vilka staten överlåter sin rättighet, i mom. l:o

omhandlade 350,000 ton malm för järn- eller ståltillverkning inom landet.

Beträffande denna leveransskyldighet skola gälla följande bestämmelser:

a) Malmen skall levereras banvagn Grängesberg till pris motsvarande

självkostnaden.

b) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att trafikaktiebolaget,

oberoende av tiden för rekvisitionen, är skyldigt att leverera intill femtiotusen

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

(50.000) ton sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt att leverera

med mindre rekvisition göres,

där den enligt detta moment rekvirerade malmen uppgår eller genom

rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt etthundra tusen

(100.000) ton, minst ett år samt

- där den skulle överstiga etthundratusen (100,000) ton, minst två år före

det år, då leverans skall äga rum.

c) I självkostnaden skall inberäkna® dels de direkta utläggen för arbetslöner,

material och transporter, dels andel i kontorskostnader och övriga allmänna

omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å anläggningskostnaderna.

Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagets, räkenskaper

beräknas för annan under året i Grängesberg bruten malm.

d) Om staten påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden,

skall granskningen utföras av statens revisor i Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund med rätt för honom att anlita av honom i samförstånd

med bolaget utsett sakkunnigt biträde.

e) Staten må icke begagna sin rätt till malm enligt denna paragraf

annat än för tillgodoseende av malmbehov vid nytt företag för järn- eller

ståltillverkning inom landet eller för utvidgning av redan förefintligt sådant

företag. .

f) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarebrist eller annan driftstörning,

varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning i bolagets brytningSiförmåga,

upphör bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf, så

länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning i brytningen;

dock må staten icke vidkännas minskning i leveransen i vidare män, än som

svarar mot statsleveransens storlek i förhållande till trafikaktiebolagets samtliga

avtalade leveranser från Grängesberg ifrågavarande år.

3:o. Utöver den ersättning motsvarande självkostnaden, varom stadgas

i nästföregående moment, skall staten från och med det år, då rätten till

malmleverans från Grängesbergsfältet av staten begagnas, avstå från royalty

i Luossavaara till belopp motsvarande tre kronor per ton levererad Grängesbergsmalm,

med iakttagande att överskott i royalty från ett år skall gå i afräkning

för följande år. Finnes vid 1930 års slut, att staten från Grängesbergsfältet

erhållit mera malm än som från och med ovannämnda utgangsai

av bolagets brutits och bortfraktats från Luossavaara, skall staten för överskottet

betala ett tillägg av 10 procent av självkostnadspriset, beräknat efter

medeltalet för hela nämnda brytningsperiod.

Reglering av denna ersättning skall ske senast den 1 juni året efter det

då leveransen av Grängesbergsmalm äger rum, varvid, i den mån bolagen

erlagt royaltyn före regleringsdagen, staten skall återbära sa stor del därav,

som erfordras för ifrågavarande reglering.

§ IL

Bolagen förbinda sig att till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala den

dem tillkommande royalty, som skall erläggas för den malm, bolagen enligt

§ 2 härovan bryta och bortfrakta.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

% 12.

Staten berättigas att taga del av alla undersökningar bolagen komma att

anställa rörande malmtillgången i Luossavaara, ävensom att själv låta anställa

sådana undersökningar i den mån det kan ske utan att arbetet i gruvorna

därigenom hindras eller uppehälles.

§ 13.

Vad i § 18 av 1907 års kontrakt mellan svenska staten, å ena, samt

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, är stadgat, skall

i tillämpliga delar gälla även beträffande den malmkvantitet, som Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund genom detta kontrakt äger rätt att bryta.

§ 14.

För de förpliktelser i förhållande till staten, av vad slag det vara må,

som på grund av detta avtal åligga vare sig Trafikaktiebolaget eller Norrbottens

Järnverks Aktiebolag eller båda tillsammans, svara bolagen en för båda

och båda för eu, därest ej förpliktelsen i detta avtal uttryckligen angives påvila

enbart Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund.

§ 15.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund medgiver, att till säkerhet

för alla dess enligt detta avtal åtagna förbindelser de i § 21 mom. 1 av 1907 års

meranämnda kontrakt omförmälda aktier må utgöra pant.

§ 16.

Därest sådant från statens sida påfordras före den 1 januari 1929, skall

detta kontrakt anses förlängt till 1937 års utgång.

I sådant fall skola parternas inbördes rättigheter och skyldigheter

bedömas, som om kontraktet från början varit ingånget för tiden till 1937 års

utgång.

§ 17.

Uppstår tvist om tolkningen eller tillämpningen av detta kontrakt, skall

tvisten avgöras av skiljemän, utsedda på sätt i § 28 av 1907 års kontrakt finnes

stadgat.

Stockholm den 1 juli 1918.

TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.

J. C:son Kjellberg. Gunnar Dillner.

NORRBOTTENS JÄRNVERKS AKTIEBOLAG.

B. Wijkander.

Godkännes för Svenska Statens räkning

F. V. Thorsson.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag godkänner för sin del ovanstående

överenskommelse; och förklarar bolaget, att den i 9 § av 1907 års kontrakt

mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,

Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund, å andra sidan, angivna beräkning för fastställande av i samma

paragraf omförmäld lösesumma ej må kunna i något avseende till bolagets

förmån påverkas genom avslutandet av ovanstående överenskommelse eller av

densamma härledda avtal.

Stockholm den 1 juli 1918.

LUOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG

J. C:son Kjellberg. Gunnar Dillner.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

1918 års tilläggsavtal.

Emellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,

Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund, å andra sidan, är träffat följande tilläggsavtal till de mellan samma

parter åren 1907, 1908 och 1913 ingångna avtal.

§ 1.

•

Tilläggsavtalet avser de kvantiteter järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag på grund av 1907, 1908 och 1913 års avtal med svenska

staten ägt eller äger bryta och bortfrakta under nu pågående krig, men som

under denna tid icke bliva bortfraktade. Dessa kvantiteter kallas här nedan

»utfallna kvantiteter». Avtalet omfattar icke varpmalm och därav utvunnen

produkt, s. k. övermalm.

Krigsperioden räknas från den 1 augusti 1914 till den tidpunkt, då krigstillståndet*

mellan England och Tyskland avslutats genom slutgiltigt inställande

av fientligheterna; dock att, därest krigstillståndet fortfar mellan andra

i pågående krig deltagande stater samt i följd härav malmexporten väsentligt

förhindras, krigsperioden skall anses räcka till dess detta hinder bortfallit.

I bilagda tablå (bil. A) angivas de kvantiteter järnmalm, LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag ägt och äger bortfrakta under åren 1914—1932.

§ 2.

Därest svenska staten år 1932 begagnar sig av sin i § 9 av 1907 års avtal

omfönmälda rätt att inlösa de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag-,

som tillhöra Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller Aktiebolaget

Gellivare Malmfält, och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag till denna tid

icke hunnit, utöver de i bifogade tablå för varje särskilt år efter krigsperioden

upptagna kvantiteterna, bortfrakta de under krigsperioden utfallna kvantiteterna,

skall med avseende å sistnämnda kvantiteter gälla följande:

l:o) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag skall till Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund under åren 1933—1942 leverera de utfallna, vid 1932

års utgång ännu icke bortfraktade kvantiteterna.

2:o) Leveransen skall fullgöras fob. Narvik eller Luleå efter trafikaktiebolagets

val.

3:o) Malmen skall levereras till självkostnadspris, vari skall inräknas

royalty till G. E. Broms’ rättsinnehavare, samt den royalty, vinstandel eller ut

delning å staten tillhöriga preferensaktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,

som på grund av 1907, 1908 och 1913 års avtal skolat utgå till staten,

därest malmen bortfraktats det år, den utfallit. Vid beräkning av självkostnadspriset

äger Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag icke beräkna högre

fraktkostnad än som skäll utgå enligt 1907 års avtal.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

4:o) I självkostnaden skall i övrigt inräknas dels de direkta utläggen

för arbetslöner, material och transporter, dels andel i kontorskostnader och

övriga allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å anläggningskostnaderna.

Denna del av självkostnaden må icke beräknas högre

än den i bolagets räkenskaper beräknas för annan under året i Kiirunavaara respektive

Gellivare bruten malm.

5 :o) De utfallna kvantiteterna skola fördelas lika på varje av åren 1933

—1942, dock att om av de utfallna kvantiteterna vid 1932 års slut icke återstå

5,000,000 ton, leveransen skall fullgöras de första åren av nämnda tioårsperiod,

med minst 500,000 ton och högst 1,000,000 ton per år. Årsleveranserna skola för*

delas med största möjliga jämnhet på årets olika skeppningsmånader.

6: o) De utfallna kvantiteterna skola beräknas för varje år för sig fördelade

i olika malmkvaliteter i samma proportion som de under året exporterade

kvantiteterna. Vid krigets slut skall Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

snarast möjligt uppgiva de kvantiteter, som utfallit under kriget, fördelade

i olika malmkvaliteter eftersom nyss bär sagts, och skall här ovan omförmälda

malmleverans så vitt möjligt fullgöras i samma kvaliteter, som beräknas

hava utfallit.

§ 3.

Begagnar svenska staten sig icke år 1932 av sin i § 2 här ovan omförmälda

lösningsrätt och har Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vid utgången

av år 1937 icke hunnit bortfrakta de utfallna kvantiteterna, skall LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag till Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, under

åren 1938—1942 leverera de utfallna, vid 1937 års slut ännu icke bortfraktade

kvantiteterna med en femtedel årligen, i den ordning och på de villkor,

varom förmäles i § 2 här ovan.

§ 4.

Därest någon del av de utfallna kvantiteterna blivit bortfraktade efter

1927 års utgång, skall staten likväl icke på grund härav åtnjuta större inkomst

från Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, än om bortfrakten ägt rum det år,

kvantiteterna utfallit.

Stockholm den 1 juli 1918.

TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.

.7. C:son Kjellberg. Gunnar Dillner.

AKTIEBOLAGET GELLIVARE MALMFÄLT

J. C:son Kjellberg. Gunnar Dillner.

LUOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG.

J. C:son Kjellberg. Gunnar Dillner.

Godkännes för Svenska Statens räkning

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 113 käft. (Nr 129.)

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

Bil. A.

Tablå

över utfraktningen å järnvägen Riksgränsen—Svartön för åren 1914—1932

av den malm, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag enligt 1907, 1908 och 1913

års kontrakt äger exportera (i tusen ton):

År ............

1914

1915

1916

1917

1918

1919

Totalkvantitet

4,600

4,738

5,050

5,350

5,675

5,975

År ............

1920

1921

1922

1923

1924

1925/32

Totalkvantitet

6,205

6,290

6,305

6,310

6,360

6,420

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

83

Bolagsordning

för

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag.

Fastställd av Kungl. Maj:t den 24 okt. 1890 jämte ändringar, beslutade å bolagsstämmor

den 18 juni 1898, 2 jan. och 2 juli 1900, 8 dec. 1902, 11 maj 1903

6 nov. och 4 dec. 1906, 5, 18 juli 1907 samt 5 maj 1917 och 6 maj 1918

fastställda av Kungl. Maj:t den 6 febr. 1903, 6 sept. 1905,

21 juni 1907 och 15 nov. 1918.

§ 1.

Detta bolag är grundat på aktier med begränsad ansvarighet i enlighet

med Kungl. förordningen angående aktiebolag den 6 oktober 1848 och benämnes

»Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag».

§ 2.

Bolagets ändamål är att å Luossavaara och Kiirunavaara malmfält och

andra orter inom Norrbottens län idka gruvdrift, så ock bedriva malmförädlingsverksamhet

jämte annan i samband med gruvdriften stående rörelse.

§ 3.

Bolagets styrelse bär sitt säte i Stockholm.

§ 4.

Bolagets aktiekapital skall utgöra minst åttio och högst tvåhundrafyrtio

miljoner kronor, och skall varje aktie lyda å ett tusen kronor.

Aktierna skola vara dels preferensaktier och dels stamaktier, med lika

många av vardera serien.

I fråga om den preferensaktierna åtföljande rätt till utdelning, vilken

ej inträder förrän beträffande 1908 års vinst, gäller, att för tiden från och med

1908 till och med 1937 preferensaktierna skola framför- stamaktierna medföra

företrädesrätt till en årlig utdelning av bolagets vinst med ett belopp, motsvarande

bär nedan stadgade avgift å hälften av den under ifrågavarande tid uti

bolagets gruvor i Kiirunavaara och Gellivare brutna och därifrån bortförda

malm, dock att häri ej skall inbegripas s. k. varpmalm — varmed förstås sådant

malmhaltigt berg, som faller vid brytningen av malmen eller måste brytas

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

för ätt göra malmen åtkomlig, men är för fattigt att kunna med fördel i oberett

skick exporteras.

Sagda avgift skall utgå för åren 1908-1927 med eu krona per ton

mahn från Kiirunavaara samt 50 öre per ton malm från Gellivare, för närmast

följande femårsperioden med respektive en krona 50 öre och 75 öre samt

tor den ytterligare därpå följande femårsperioden med respektive två kronor

och en krona.

ino7^Öje(r.nU bestämda avgift skola preferensaktierna icke för perioden 1908

0 1937 medfora någon rätt till utdelning, dock att, försåvitt ett eller flera

a?,^yss,sa®(~1 1C^C kunnat lämnas, preferensaktiernas ägare äro be
rättigade

att av följande års vinst bekomma vad däri brustit, innan utdelning

a stamaktierna må äga rum.

Av den vinst, som bolagets verksamhet under tiden efter 1937 må lämna,

aga preferensaktierna och stamaktierna bekomma utdelning med lika rätt.

ii a u 1 O y (der ensak t ie r nas innehavare gälla dessutom, med avseende å rätt

att deltaga i val av styrelse och revisorer ävensom att i övrigt utöva rösträtt

a bolagsstämma, de inskränkningar, som i §§ 10, 14 och 17 här nedan stadgas.

§ 5.

. .. varje aktie utfärdas aktiebrev, ställt till viss man och med den lydelse

1 övrigt och de underskrifter å bolagets vägnar, som vid bolagsstämma beslutas;

kunnande dock, dar aktieägare så önskar, flera aktier i ett aktiebrev sammanföras.

Aktiebrev skall tydligen utmärka, huruvida det avser stamaktie

eller preferensaktie.

§ 6.

Stamaktie må förutom av svenska staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

agas eller innehavas endast av svensk undersåte eller av

svenskt handelsbolag, vari icke finnes utländsk bolagsman, eller av svenskt

aktiebolag, i vars bolagsordning dels finnes föreskrivet, att aktie i bolaget ej

eller innehavas av utlänning, och dels i övrigt finnes intaget sådant förbehåll,

som omformales i 2 § av lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar

i latten att förvärra, fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag.

Preferensaktier må endast ägas av svenska staten, dock att staten må

under iakttagande av härovan angivna förutsättningar till annan överlåta

aktie, om och i den män sådant fordras, för att antalet aktieägare icke skall

nedgå under lagstadgat minimiantal.

Alla aktier skola av bolaget^ styrelse i nummerföljd införas i en för sådiant

ändamål inrättad, för en var vid anfordran tillgänglig registerbok uti

vilken för varje aktie upptages aktietecknarens namn, yrke och hemvist samt

de med äganderätten skeende förändringar, som hos styrelsen anmälas.

§ 7.

Så länge bolagets verksamhet fortfar och innan alla dess gällande skulder

blivit gottgjorda, må vidare utdelning emellan bolagsmännen icke göras

an att, enligt sista bokslut och det ej äldre än för näst föregående år, överskott

finnes, motsvarande minst två procent av tecknade aktiekapitalet.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition Nr 12it.

§ 8.

Aktie är i förhållande till bolaget odelbar, vadan, om flera bliva gemensamt

ägare av en aktie, de må allenast genom en person sin rätt i bolaget utöva

och bevaka.

§ 9.

Aktieägare är icke förbunden till någon betalning utöver aktiens belopp,

därest han icke till vidare ansvarighet sig särskilt utfäst, men hava aktieägare

såsom styrelseledamöter eller å bolagsstämma deltagit i beslut, stridande mot

denna bolagsordning eller gällande förordning om aktiebolag, vare de, som beslutet

fattat, en för alla och alla för en, skyldiga att ersätta all därigenom

uppkommande skada.

Aktieägare är icke berättigad att i annan ordning, än denna bolagsordning

uttryckligen medgiver, taga del av bolagets räkenskaper eller fordra

redovisning för dess förvaltning.

§ 10.

Bolagets angelägenheter handhavas av en styrelse, bestående av minst

fyra och högst åtta ordinarie å bolagstämma valda ledamöter, varförutom

Kungl. Maj:t äger att för tiden intill år 1938 utse en ledamot i bolagets styrelse

jämte en suppleant för honom. Styrelsens medlemmar skola vara i Sverige bosatta

svenska undersåtar.

De ledamöter, som väljas å bolagsstämma, utses för ett år i sänder.

För tiden till och med 1937 utse innehavarna av stamaktierna samtliga

styrelseledamöter, som väljas å bolagsstämma. För tiden från och med år

1938 välja innehavarna av berörda aktier samt innehavarna av preferensaktierna,

var serie för sig, å bolagsstämma lika antal styrelseledamöter. Beslutar

bolagsstämma, att val av suppleanter för styrelseledamöterna skall äga

rum, galle med avseende å sådant val vad här om val av styrelseledamöter är

stadgat.

Styrelsen bär att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter angående bolagets

förvaltning, som å bolagsstämma varda styrelsen meddelade.

§ 11.

Bolagets firma tecknas av den eller de styrelseledamöter, som därtill av

styrelsen utses; dock att, intill år 193S, reverser, pantförskrivningar, borgensförbindelser

och kreditavtal för att vara gällande skola vara undertecknade

jämväl av den utav Kungl. Maj :t utsedde styrelseledamoten.

Alla skriftliga avhandlingar, som styrelsen för bolaget ingår, skola undertecknas

å bolagets vägnar och med utsättande av dess antagna benämning,

vid äventyr att eljest styrelsens ledamöter, som avhandlingen underskriva,

skola för fullgörande av bolagets därpå grundade förbindelse ansvara såsom

för egen skuld, en för alla och alla för en.

§ 12.

Styrelsen utser inom sig ordförande och verkställande direktör. Den

sammanträder på kallelse av ordföranden eller verkställande direktören så

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

ofta ärendenas behandling sådant fordrar; och skall den av Kungl. Maj:t utsedde

styrelseledamoten eller vid förfall för honom hans suppleant bevisligen

kallas till varje styrelsesammanträde i god tid förut.

Styrelsen må ej fatta beslut, därest icke minst halva antalet ledamöter

äro närvarande.

Vid omröstning inom styrelsen räknas rösterna efter huvudtalet och besluten

bestämmas genom enkel röstpluralitet. Om vid uppkommen meningsskiljaktighet

de avgivna rösterna utfalla med lika antal mot varandra, skilje

lotten dem emellan.

Vid styrelsens sammanträden skall alltid föras protokoll, som justeras

av ordföranden och en annan av styrelsen därtill utsedd ledamot.

§ 13.

Verkställande direktören har att ställa sig till efterrättelse den instruktion,

som av styrelsen för honom utfärdas.

Han är jämväl, utan särskilt bemyndigande av styrelsen, behörig att,

själv eller genom ombud, tala och svara för bolaget samt att å bolagets vägnar

emottaga stämningar och andra rättsliga meddelanden.

§ 14.

Bolagets rörelseår räknas från och med den 1 oktober till och med den

30 påföljande september. De över bolagets rörelse förda räkenskaperna skola

således för varje år under den 30 september i fullständigt bokslut sammanföras.

Bokslutet skall vara verkställt före utgången av november månad.

Granskningen av bolagets räkenskaper och förvaltning skall, sedan bokslutet

upprättats, ofördröjligen verkställas av därtill utsedda revisorer, vilka

för tiden intill år 1938 utses: två jämte en suppleant för dem av innehavarna

av stamaktierna å ordinarie bolagsstämma och en jämte suppleant för honom

av Kungl. Maj:t.

För tiden från och med år 1938 välja innehavarna av preferensaktierna

och av stamaktierna, var serie för sig, å bolagsstämma två revisorer jämte en

revisorssuppleant.

Styrelsen skall till revisorerna överlämna skriftlig berättelse om bolagets

förvaltning och ställning jämte förslag till utdelning av tillgängliga vinstmedel.

Över granskningen avgives skriftlig berättelse, däri ansvarsfrihet för

styrelsen skall antingen tillstyrkas eller avstyrkas; ägande revisorerna att i

avseende å vinstens fördelning ävensom beträffande bolagets blivande förvaltning

framställa de förslag, vartill de finna anledning.

Revisionsberättelsen, jämte därtill hörande handlingar, skall till styrelsen

avlämnas före den 15 december och därefter hållas för aktieägarna tillgänglig

å bolagets kontor i Stockholm intill ordinarie bolagsstämma.

De revisorer, som skola av aktieägarna utses, väljas årligen å ordinarie

bolagsstämma för tiden intill nästa ordinarie bolagsstämma. De äga att under

den tid, för vilken de sålunda äro valda, när helst de önska, taga kännedom

om bolagets räkenskaper och förvaltning.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

§ 15.

Bolagsstämma skall hållas i Stockholm.

Ordinarie bolagsstämma sammanträder årligen senast under december

månad.

Extra bolagsstämma kan av styrelsen sammankallas, då viktiga angelägenheter

sådant föranleda. Därest innehavare av aktier för minst en tiondel

av tecknade aktiekapitalet förena sig i yrkande om extra bolagsstämmas sammankallande,

eller därest revisorerna sådant begära, vare styrelsen pliktig att

utfärda kallelse till sådan stämma, i förra fallet inom två veckor och i senare

fallet inom en vecka efter det dylik anmälan skriftligen och med utsättande av

det ärende, som skall förekomma å stämman, blivit gjord.

Undandrager sig styrelsen att på revisorernas yrkande sammankalla bolagsstämma,

vare revisorerna oförhindrade att själva utfärda kallelse till

bolagsstämma.

Kallelse till såväl ordinarie som extra bolagsstämma utfärdas genom

kungörelse, som införes tre gånger i allmänna tidningarna samt den eller de

tidningar, bolaget å ordinarie bolagsstämma må hava beslutit, första gången

högst en månad och sista gången senast två veckor före ordinarie stämma och

senast en vecka före extra stämma.

I kallelse till extra bolagsstämma skall meddelas uppgift å de ärenden,

som vid stämman skola förekomma. Ärende, varom sådan uppgift ej meddelats,

må ej å stämman handläggas. Vad nu är sagt om extra bolagsstämma

gälle ock om ordinarie bolagsstämma, där fråga är om sådant ärende, som i

§ 22 omförmäles.

§ 16.

Bolagsstämma representerar samtliga aktieägare, i följd varav därvid

lagligen fattat beslut är för bolaget bindande. Ordförande för bolagsstämma

väljes av närvarande aktieägare efter huvudtalet. Över vad vid stämman förekommer

skall föras protokoll, vilket justeras av ordföranden jämte den eller

de vid stämman närvarande aktieägare, som därtill av stämman utses.

§ 17.

Aktieägares talan vid bolagsstämma må föras antingen av honom själv

eller ock av hans befullmäktigade ombud eller annan laga ställföreträdare.

Tillhör aktie svenska staten, föres talan därför av den, som av Kungl.

Maj:t därtill förordnas.

Till och med år 1937 medföra preferensaktier endast en röst för tio aktier.

Från och med år 1938 åtnjutes för varje aktie en röst, dock att vid beslut

rörande användningen av 1937 års vinstmedel rösträtten för preferensaktier

är begränsad på sätt i näst föregående punkt är sagt.

§ 18.

Omröstning vid bolagsstämma sker öppet, dock att val verkställas med

slutna sedlar, därest någon aktieägare sådant yrkar. Om vid uppkommande

meningskiljaktighet de avgivna rösterna utfalla med lika antal mot varandra,

skilje lotten dem emellan.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.

§ 19.

Vill aktieägare framställa förslag till behandling vid ordinarie bolagsstämma,

skall förslaget, för att kunna å stämman förekomma, skriftligen avfattat,

till styrelsen avlämnas minst tio dagar före stämman.

Över sådant förslag skall styrelsen till bolagsstämman avgiva skriftligt

yttrande.

§ 20.

Vid ordinarie bolagsstämma skola följande ärenden förekomma:

l:o) val av ordförande vid stämman;

2:o) de i styrelsens och revisorernas berättelse förekommande frågor;

3:o) bestämmande av vinstutdelning;

4:o) val av styrelseledamöter och revisorer;

5:o) val av suppleanter för styrelseledamöter och för revisorer till sådant

antal, som stämman aktar nödigt;

6:o) övriga av bolagsstämmans prövning beroende ärenden;

7:o) fråga, som blivit av aktieägare väckt i den ordning, som i § 19

sägs, eller som av styrelsen kan varda framställd.

Minst åtta dagar före stämman skall å bolagets kontor i Stockholm tillhandahållas

aktieägarna uppgift å de ärenden, vilka skola å stämman förekomma.

§ 21.

I händelse av vägrad ansvarsfrihet för styrelsen, skall bolagsstämma besluta,

huru bolagets talan mot styrelsen skall föras. Har talan mot styrelsen

ej blivit anställd inom natt och år, från det ordinarie stämman hölls, skall

så anses, som om ansvarsfrihet blivit beviljad.

§ 22.

Beslut om ändring av bolagsordning, om utsläppande av aktier utöver

minimikapitalet, om försäljning av bolaget tillhörig fast egendom eller gruva

eller del därav, om bolagets upplösning eller om nedläggande av gruvdriften

vare ej giltigt, med mindre beslutet blivit av Kungl. Maj:t godkänt.

§ 23.

Då upplösning av bolaget sker och sedan räkenskaperna för sista tiden

blivit avslutade, skall årsstämning å bolagets okända borgenärer sökas.

I övrigt skall, efter det styrelsen därom gjort förslag, sättet för uppgörandet

av bolagets angelägenheter bestämmas genom beslut å bolagsstämma,

dock med iakttagande att afl bolagets gäld varder betald, innan utdelning till

delägare sker.

6054. Stockholm 1922, Isaac Marcus''Boktr.-A.-B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:200 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till överenskommelse angående vissa ändringar i dels de med Luossavaara-Kiirunavaar s. 1 i texten
  2. SU 1922:70 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till överenskommelse angående vissa ändringar i dels de med Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, s. 1 i texten