Sök i Ratio Lex

Angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. i avlöning sreglementet den 29 juni 1921 för fast anställt manskap vid armén och marinen m. m

1922-02-10 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:139, Angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. i avlöning sreglementet den 29 juni 1921 för fast anställt manskap vid armén och marinen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 139.

1

Nr 139.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrad

lydelse av 9 § 2 mom. i avlöning sreglementet den 29

juni 1921 för fast anställt manskap vid armén och marinen

m. m.; given Stockholms slott den 10 februari 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att

dels godkänna härvid fogade förslag till kungörelse om ändrad

lydelse av 9 § 2 mom. i avlöningsreglementet den 29 juni 1921 för

fast anställt manskap vid armén och marinen,

dels ock medgiva, att kostnaderna för arbetspenningar till hantverksbeställningsmän

vid artilleriet må bestridas av det under riksstatens

fjärde huvudtitel upptagna ordinarie reservationsanslaget till vapen och

ammunition m. m.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 119 käft. (Nr 139.) 2t2 22 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 139.

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 9 § 2 inom. i avlöningsreglementet den 29

juni 1921 (nr 389) för fast anställt manskap vid armén och marinen.

Härigenom förordnas, att 9 § 2 mom. i avlöningsreglementet den

29 juni 1921 för fast anställt manskap vid armén och marinen skall

hava följande ändrade lydelse:

2. Enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter må särskilda förmåner

utgå under sjökommendering, under flygtjänstgöring eller vid

utförande av dykeriarhete. Särskild ersättning (arbetspenningar) må

ock enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder kunna utgå till godkänd

hantverksbeställningsman vid artilleriet under tjänstgöring vid artilleriets

verkstäder.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 139.

3

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet a Stockholms slott den

10 februari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, ^Notion, Svensson,

Hansson, Åkerman, Linders, Örne.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:

Genom brev den 18 november 1904 föreskrev Kungl. Magt, bland ^ungr brev

annat, att godkänd hantverksbeställningsman vid artilleriet Unge, när vember 1904.

hans arbete icke erfordrades för vederbörande truppförbands rakning,

beordras till tjänstgöring vid artilleriets tygverkstäder mot åtnjutande

av särskilda arbetspenningar, vilkas belopp fastställdes av generalfälttygmästaren

och inspektören för artilleriet.

Uti sitt den 10 januari 1921 avgivna betänkande rörande löneregle- Förslag av^

ring för arméns och marinens personal, del I, anförde arméns och ma- marinens

rinens avlöningssakkunniga i fråga om vissa till manskap vid armén

utgående arvoden, som befunnits erforderliga antingen för belönande av

särskild yrkesskicklighet eller såsom särskild ersättning åt personal,

vilkeu hade att uppehålla vissa mera ansvarsfulla befattningar, att i

stort sett intet hinder syntes möta att i samband med löneregleringen

avskaffa alla ifrågavarande ersättningar, och att detta syntes så mycket

mera påkallat, som dessa ersättningar utan tvivel vore i hög grad ägnade

att inveckla lönesystemet. Beträffande arbetspenningar åt artilleriets

hantverksbeställningsmän — för det dåvarande utgående såsom timpenning

med 55 öre vid Stockholms tygstation och 45 öre vid annan tyganstalt

— kunde dock viss tvekan råda, huruvida dessa förmåner borde

helt avskaffas. De sakkunniga hade emellertid låtit denna sin Dekan

falla med hänsyn till angelägenheten att i möjligaste mån söka^ åvägabringa

enhetliga avlöningsformer vid den nya löneregleringen. På grund

härav hade de'' sakkunniga i sitt förslag till avlöningsreglemente icke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Yttrande av

generalfälttygmästaren

och inspektören

föiartilleriet.

Arméförvaltningens

artilleridepartements

yttrande den

10 februari

1921.

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 139.

ansett sig . böra införa något stadgande, innefattande medgivande för

Kungl. Maj:t att förordna om dylika yrkesarvodens utbetalande.

I häröver den 9 februari 1921 avgivet yttrande framhöll generalfälttygmästaren

och inspektören för artilleriet, att de av de sakkunniga

anförda skälen för avskaffande av nyssnämnda yrkesarvoden icke syntes

fullt bärande. Då det visat sig svårt att erhålla kvalificerad personal

till beställningsmän, vilka icke hade samma befordringsmöjligheter som

underbefälet i övrigt, måste en viss kompensation givas genom förbättrade

löneförmåner. Dessa motiverades för övrigt även därav, att

genomgåendet av viss specialutbildning alltid fordrades av dylik personal.

Med anledning av avlöningssakkunnigas förslag rörande arbetspenningarnas

avskaffande anförde arméförvaltningens artilleridepartement

uti den 10 februari 1921 avgivet yttrande, att den yrkesskicklighet, som

måste, fordras av artilleriets hantverksbeställningsmän, vore så stor, att

det visat sig omöjligt att till dugliga hantverksbeställningsmän utbilda

andra än sådana, som redan före inträdet i krigstjänst under ej alltför

ringa tid ägnat sig åt det yrke, i vilket den fortsatta utbildningen skulle

äga rum. Det vore därför föreskrivet, att den, som antoges till hantverk

sbest.ällningsman, borde med goda vitsord hava utövat yrke såsom

smed, snickare eller sadelmakare samt under en kortare tids''provtjänstgöring

. vid artilleriets verkstäder visat sig vara i besittning av sådan

insikt i sitt. yrke, att han kunde förklaras till utbildning såsom hantverksbeställningsman

lämplig. Efter genomgången tre och en halv månaders

rekrytskola skulle han genomgå eu fyra månaders utbildningskurs vid

artilleriets verkstäder, innan han godkändes. Arbetspenningen för en

hantverksbeställningsmän uppginge nu till sådan storlek, att sammanlagda

avlöningsförmånerna för en hantverksfurir motsvarade den avlöning,

en vid artilleriets verkstäder anställd civil extra arbetare erhölle.

Skulle en godkänd hantverksbeställningsmän endast komma i åtnjutande

av samma avlöningsförmåner som det övriga manskapet, torde man också

få högst betydligt nedsätta anspråken på hans yrkesskicklighet, men det

vore just denna, som numera i främsta rummet måste kunna påräknas

hos hantverksbeställningsmännen, åt vilka särskilt i fält och vid skjutningar

skötsel och reparation av den dyrbara artillerimaterielen skulle anförtros.

Och då fordringarna på yrkesskicklighet icke kunde nedsättas,

skulle borttagandet av arbetspenningar helt säkert hava till följd, att

hantverksbeställningsmännens platser icke skulle kunna besättas. På

grund härav och med stöd av vunnen erfarenhet ansåge artillerideparte
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 139.

mentet det vara nödvändigt att fasthålla vid de dittills gällande grunderna

för hantverksbeställningsmännens avlöning och icke borttaga de

arbetspenningar, som nu tillkomma godkänd- hantverksbeställningsman

under tjänstgöring vid artilleriets verkstäder.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 8 april 1921 (pro- Kungi. Maj:ts

positionen nr 350 till 1921 års riksdag) yttrade dåvarande statsrådet da^s beslut,

och chefen för försvarsdepartementet, att de av arméförvaltningens

artilleridepartement förebragta skäl för arbetspenningarnas bibehållande

visserligen syntes äga visst fog för sig. Med hänsyn till angelägenheten

av att vid löneregleringens genomförande tillse, att speciella

avlöningsförmåner i form av yrkesarvoden icke utan tvingande skäl

infördes i avlöningssystemet, hade departementschefen emellertid ansett

sig i denna fråga böra intaga samma ståndpunkt som de sakkunniga.

Därest emellertid erfarenheten skulle giva vid handen, att särskilda åtgärder

måste vidtagas för att säkerställa rekryteringen av ifrågavarande

beställningsmän, torde framdeles böra tagas under övervägande, på

vilket sätt detta ändamål lämpligast kunde vinnas.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts upptogos icke arbetspenningar

till artilleriets hantverksbeställningsmän bland de särskilda

förmåner, som enligt 9 § 2 mom. i det av Kungl. Maj:t för riksdagen

framlagda förslaget till avlöningsreglemente för fast anställt manskap

vid armén och marinen skulle kunna tillerkännas sådant manskap.

Nämnda moment, sådant detsamma av riksdagen godkänts, har följande

lydelse:

»Enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter må särskilda förmåner

utgå under sjökommendering, under flygtjänstgöring eller vid utförande

av dykeri arbete».

I en till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet den 10 de- p. m. av

cember 1921 ingiven P. M. anförde fälttygmästaren, bland annat, följande.

Arbetspenningen hade av generalfälttygmästaren bestämts till sådan

storlek, att hantverksbeställningsmännens sammanlagda avlöningsförmåner

(däri sålunda naturaförmåner såsom beklädnad, bostad, förplägnad inbegripna)

ej finge överstiga i vederbörliga orter gängse avlöningsförmåner

för likställda civila arbetare (tygarbetare).

Sedan Kungl. Maj:t den 29 juni 1921 utfärdat nytt avlöningsreglemente

för fast anställt manskap vid armén och marinen, att enligt i reglementet

givna övergångsbestämmelser äga tillämpning från och med

den 1 november 1921, hade av hantverksbeställningsmännen, enligt in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Arméförvaltningens

artillerioch

civila

departements

yttrande den

21 december

1921.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 139.

hämtade uppgifter från vederbörande truppförband, 14 övergått på ny

stat samt 25 kvarstannat å den gamla staten med bibehållen rätt till

arbetspenningar. Av de 14, som övergått till ny stat, hade 9 måst rekapitulera

och därigenom tvingats att övergå, varemot 5 frivilligt övergått

å ny stat, varvid arbetspenningarna bortfallit.

En del truppförbandschefer hade nu meddelat, att, därest arbetspenningarna

borttoges, hantverksbeställningsmännen allt efter utgåendet av

deras nuvarande kontrakt ämnade avgå. Detta bleve dock naturligtvis

beroende av de dåvarande arbetstillfällena inom den civila industrien.

Men då normala tider åter inträdde, torde hantverksbeställningsmännen

i allmänhet ej kvarstå med avsevärt sämre avlöning än vad de kunde

erhålla som civila yrkesarbetare. Det vore även motbjudande att låta

dem arbeta vid artilleriets verkstäder, inom samma lokaler tillsammans

med civila arbetare (tygarbetare) och utföra samma arbete med avsevärt

mindre avlöning än de senares. Det lämpligaste sättet att ordna

denna fråga syntes vara, att arbetspenningar fortfarande finge utbetalas,

dock ej till högre belopp än att värdet av hantverksbeställningsmännens

sammanlagda högsta avlöning, naturaförmåner inbegripna, ej finge över-,

stiga i vederbörliga orter utgående avlöningsförmåner för likställda civila

arbetare. Innan riksdagen hunne besluta i denna fråga, syntes det

skäligt, att de nuvarande hantverksbeställningsmännen, som övergått till

ny stat, och de, som före ett eventuellt riksdagsbeslut på grund av rekapitulation

komme att övergå till denna stat, erhölle en månatlig gratifikation

så stor, att de därigenom erhölle en lika stor avlöning som de,

som nu kvarstode å gamla staten med därvid utgående timpenning.

Dessa arbetspenningar och gratifikationer syntes böra utgå av vapenanslaget.

Arméförvaltningens artilleri- och civila departement avgåvo den 21

december 1921 infordrat yttrande i ämnet samt anförde därvid följande.

Departementen funne sig böra tillstyrka det avgivna förslaget i vad

detsamma avsåge att, oberoende av den från och med den 1 november

1921 genomförda lönereglering för arméns manskap, bereda arbetspenningar

åt hantverksbeställningsmän vid artilleriet, och anhölle depai-tementen

på grund härav, att proposition i ärendet måtte föreläggas 1922

års riksdag.

Vad åter beträffade förslaget i vad det avsåge att redan nu utan

avvaktan på riksdagens beslut tilldela ifrågavarande beställningsmän mot

arbetspenningarna svarande gratifikationer, kunde civila departementet för

sin del ej tillstyrka detsamma, enär frågan om arbetspenningarnas bort
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 139. 7

tagande i samband med ovannämnda lönereglering varit föremål lör

riksdagens prövning. Däremot torde i en blivande proposition i ämnet

kunna inhämtas riksdagens medgivande till att arbetspenningar enligt

de grunder, som kunde komma att fastställas, Unge till personalen utbetalas

retroaktivt från tidpunkten för det nya manskapsavlöningsreglementets

ikraftträdande.

Artilleridepartementet ansåge däremot — med hänsyn till det avsevärt

försämrade ekonomiska läge, vari hantverksbeställningsmännen genom

arbetspenningarnas borttagande försatts — att föreslagna gratifikationer

snarast möjligt borde utgå. Av föredragande departementschefens uttalande

till det vid propositionen nr 350/1921 fogade statsrådsprotokollet

framginge, att tveksamhet rått angående arbetspenningarnas borttagande,

varjämte antyddes, att en rättelse framdeles möjligen kunde bliva erforderlig.

När det därför visat sig, att åtgärden i fråga redan nu Drägt

här avsedda statstjänare i ett nödläge, syntes det ej vara med rättvisa

och billighet förenligt, att staten av formella skäl uppsköte att lämna

den ifrågasatta hjälpen, vilken visat sig vara erforderlig utan uppskov.

Genom beslut den 22 december 1921 förklarade sig Kungl. Maj:t

ärna förelägga 1922 års riksdag särskilt förslag i ämnet samt medgav

med hänsyn till vad i ärendet förekommit, att till ovan omförmälda på

ny stat anställda fjorton hantverksbeställningsmän ävensom de övriga

hantverksbeställningsmän vid artilleriet, vilka vid utgången av oktober

månad 1921 varit såsom sådana anställda och på grund av rekapitulation

anställts eller komme att anställas på ny stat, tillsvidare i avvaktan

på riksdagens beslut finge för tjänstgöring vid artilleriets tygverkstäder,

enligt generalfälttygmästarens och inspektörens för artilleriet närmare bestämmande,

utgå gratifikation, till en var med högst så stort belopp,

att detta jämte beloppet av hans sammanlagda avlöningsförmåner, inberäknat

naturaförmåner, icke överstege å vederbörlig ort gängse avlöningsförmåner

för likställd civil arbetare (tygarbetare); och skulle det

sålunda lämnade medgivandet gälla från och med den 1 november 1921

samt utgifterna för gratifikationerna tillsvidare bestridas av ordinarie

vapenanslaget.

Den strävan till förenkling och enhetlighet, som gjort sig gällande

vid genomförandet av den nya löneregleringen för försvarsväsendets

personal, har bland annat tagit sig uttryck däri, att ur lönesystemet

uteslutits ett flertal speciella avlöningsformer, däribland även de till artilleriets

hantverksbeställningsmän vid kommendering till arbete i artilleriets

tygverkstäder utgående arbetspenningarna. Vad sistnämnda av
-

Kungl. Maj:ts

beslut den

22 december

1921.

Departe
mentschefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 139.

löningsförmån beträffar, har det dock icke varit utan tvekan man ansett

sig kunna avskaffa densamma, enär en sådan åtgärd kunde tänkas komma

att menligt inverka på rekryteringen av ifrågavarande beställningsmän.

I avlöningssakkunnigas betänkande av den 10 januari 1921 gavs uttryck

åt denna tvekan, och dåvarande statsrådet och chefen för försvarsdepartementet

antydde i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 8 april 1921,

att särskilda åtgärder kunde framdeles komma att behöva vidtagas för

säkerställandet av rekryteringen.

Erfarenheten har redan visat, att de vid beslutet om arbetspenningarnas

borttagande uttalade farhågorna varit välgrundade. Det nya

avlöningsreglementets tillämpning medförde en högst avsevärd inkomstminskning

för här ifrågavarande befattningshavare, en inkomstminskning,

som icke kunde kompenseras genom någon art av personliga lönetillägg.

I denna situation föredrogo flertalet hantverksbeställningsmän vid artilleriet,

för att icke bliva bragta i ett mycket försämrat ekonomiskt läge, att

kvarstå på äldre stat med bibehållen möjlighet att under den återstående

delen av kontraktstiden komma i åtnjutande av arbetspenningar vid

kommendering till tygverkstäderna. Såsom redan nämnts, hava av

artilleriets samtliga hantverksbeställningsmän allenast fem frivilligt underkastat

sig det nya avlöningsreglementets bestämmelser.

Det är möjligt, att under rådande ekonomiska depression arbetspenningarnas

borttagande icke skulle låtit de därigenom skapade svårigheterna

för rekryteringen omedelbart göra sig mera kännbart gällande.

Men med största sannolikhet komma dessa svårigheter att framträda i

full utsträckning, så snart läget på arbetsmarknaden åter blir normalt,

i synnerhet som de befattningshavare, varom här är fråga, äro utbildade

yrkesmän med dessas större utsikter till väl avlönade anställningar.

Det synes vara välbetänkt att i god tid förekomma en utveckling,

som mmskar tillgången till fast anställda hantverksbeställningsmän vid

artilleriet eller som skulle kunna tvinga till ett eftersättande av de krav

på yrkesskicklighet, vilka hittills vid rekrytering av dessa beställningsmän

kunnat upprätthållas. I förra som i senare fallet skulle följden av eu

sådan utveckling, om den finge fortgå, otvivelaktigt bliva den, att för

det arbete vid artilleriets tygverkstäder, som nu utföres av beställningsmännen,

i stället skulle få anställas civil arbetskraft. Sannolikt skulle

detta snart visa sig ekonomiskt mindre fördelaktigt än ett rationellt utnyttjande

av den yrkesskicklighet, som hantverksbeställningsmännen under

nuvarande anställningsvillkor representera.

Starka billighetsskäl tala också för, att lianverksbeställningsmännen

vid kommendering till arbete vid tygverkstäderna beredas ett tillskott, som

i avlöningshänseende likställer dem med de civila arbetarna vid samma

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 13.9.

9

verkstäder. Att de för utförandet av samma slags arbete som de civila

arbetarna skulle åtnjuta eu avsevärt mindre ersättning än de senare,

kan icke vara ägnat att uppmuntra dem till intresse, omtanke och flit i

arbetet. Ett ytterligare skäl för bibehållandet av arbetspenningarna, som

jag anser mig böra understryka, är den omständigheten, att ifrågavarande

beställningsmän icke hava samma befordringsmöjligheter som

underbefälet i övrigt och alltså icke kunna på det sättet bållas skadeslösa

för en jämförelsevis mindre ersättning för ett kvalificerat arbete.

På grund av vad jag sålunda anfört finner jag mig böra förorda

vidtagandet av sådan ändring av vederbörande avlöningsreglemente, att

till omförmälda beställningsmän må kunna utgå arbetspenningar, varigenom

de under tjänstgöring vid artilleriets verkstäder framdeles liksom

hittills tillerkännas avlöningsförmåner likvärdiga dem, som tillkomma

deras civila arbetskamrater. Det torde ankomma på Kungl. Maj:t att

fastställa grunderna härför. Någon rubbning av principerna för det nya

avlöningsreglementet kan detta mitt förslag icke anses innebära, då det

här allenast gäller eu under viss kommendering utgående extra ersättning,

närmast jämförlig med de i 9 § 2 mom. avlöningsreglementet omförmälda

särskilda förmåner.

Liksom tidigare varit fallet, torde kostnaderna för arbetspenningar

böra gäldas av ordinarie vapenanslaget.

Sedan departementschefen härefter föredragit ett i enlighet med vad

sålunda anförts avfattat förslag till kungörelse om ändrad lydelse av

9 § 2 mom. i avlöningsreglementet den 29 juni 1921 för fast anställt

manskap vid armén och marinen, hemställer departementschefen, att

Kungl Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna berörda förslag,

dels ock medgiva, att kostnaderna för arbetspenningar till hantverksbeställningsmän

vid artilleriet må bestridas av det under riksstatens fjärde

huvudtitel upptagna ordinarie reservationsanslaget till vapen och ammunition

m. m.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna

bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Tor Ericsson-Årje.

Bihang till rikdgens protokoll 1922. 1 sand. 119 höft. (Nr 139.)

212 22 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:235 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. i avlöning sreglementet den 29 juni 1921 för fast anstäl s. 1 i texten
  2. SU 1922:105 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. i avlöning sreglementet den 29 juni 1921 för fast anställt manskap vid s. 1 i texten