Sök i Ratio Lex

Angående vissa inrikes postavgifter

1922-03-10 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:143, Angående vissa inrikes postavgifter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

1

Nr 143.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa inrikes

postavgifter; given Stockholms slott den 10 mars 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Anders Örne.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

10 mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

departementschefen, statsrådet Örne, följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 123 käft. (Nr 143).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Generalpost
styrelsen.

Ny beräkning

av postverkets

inkomster och

utgifter under

Eren 1922 och

1923.

Kungl. Maj-.ts proposition nr ryj.

Då generalpoststyrelsen den 15 november 1921 avgav sitt förslag till

beräkning av det inkomstöverskott av postverkets rörelse, som borde upptagas

i riksstaten för första halvåret 1923, framlade generalpoststyrelsen

en beräkning rörande postverkets driftresultat för såväl år 1922 som år 1923.

Därvid uppskattades det överskott, poströrelsen antoges komma att lämna

under vart och ett av nämnda år, under förutsättning att nu gällande postavgifter

bibehölles oförändrade, till 8 miljoner kronor. Det överskott å poströrelsen

om 8 miljoner kronor, som uppförts å övergångsbudgeten för första halvåret

1923, hänför sig till driftöverskottet för år 1922, varemot vid framläggandet

av finansplanen för statsregleringen vid innevarande års riksdag icke närmare

behandlats frågan om driftresultatet för år 1923.

I sin förenämnda skrivelse förklarade generalpoststyrelsen sig icke för

det dåvarande vara i tillfälle att för sin del taga ståndpunkt till spörsmålet,

huruvida och i vad mån, med hänsyn till postverkets ekonomiska ställning,

sänkning av de för tiden till och med 1922 års utgång fastställda provisoriska

posttaxorna ansåges böra genomföras.

Numera har general poststyrelsen i skrivelse den 27 februari 1922 inkommit

med ett förslag i fråga om postavgifterna, vilket innebär sänkning

av brevportot och i stort sett bibehållande i övrigt av nu gällande taxor.

I sistnämnda skrivelse har styrelsen till en början framlagt en reviderad

beräkning av postverkets ekonomiska clriftresultat för åren 1922 och

1923, vilken beräkning verkställts på grund av förhållanden, som inträtt

efter avlåtandet av förberörda skrivelsen den 15 november 1921. Därvid

anför styrelsen följande:

»Vid avgivande den 15 november 1921 av förslag till beräkning av inkomstöverskottet

utav postverkets rörelse under år 1923 upptog generalpoststyrelsen det ekonomiska

resultatet av postverkets rörelse under år 1921 sålunda:

inkomster .................................... 75,0 miljoner kronor

driftkostnader................................. 66,5 » »

överskott 8,6 miljoner kronor.

Sedan det definitiva bokslutet för år 1921 numera blivit uppgjort, visar det sig, att

inkomsterna uppgått till i runt tal 76,3 miljoner kronor. Denna väsentliga inkomstökning

är i huvudsak beroende dels därpå, att frankoteckensuppbörden under månaderna

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

november och december blivit icke mindre än omkring 530,000 kronor högre än de

belopp, med vilka generalpoststyrelsen vid avgivandet av förenämnda förslag ansåg

sig med ledning av kända förhållanden och efter noggranna utredningar våga räkna,

dels ock därpå att generalpoststyrelsen, huvudsakligen under sistlidna december månad,

från Tyskland erhållit i likvid för portoandelar för paket från Tyskland över 600,000

kronor, beträffande vilket belopp general poststyrelsen icke haft anledning beräkna,

att det skulle inflyta under år 1921.

Driftkostnaderna, beräknade till 66,b miljoner kronor, hava enligt bokslutet belöpt

sig till i runt tal 65,9 miljoner kronor, eller ungefär 600,000 kronor mindre än som

beräknats. Utgiftsminskningen hänför sig till väsentligaste delen till omkostnaderna för

postbefordran å järnväg. Vissa avräkningar och likvider med enskilda järnvägsförvaltningar,

vilka beräknats hinna verkställas under år 1921 och således skulle belasta

nämnda års omkostnadsstat, hava nämligen måst uppskjutas till år 1922. I övrigt

hava åtskilliga besparingar kunnat göras å vissa utgiftstitlar.

Överskottet av postverkets rörelse för år 1921 kommer således i verkligheten

att uppgå till i runt tal 10,4 miljoner kronor.

För år 1922 upptog generalpoststyrelsen den 15 november 1921 postverkets

inkomster till 70 miljoner kronor. Generalpoststyrelsen framhöll därvid, att, då poströrelsen

under år 1921 visat en avsevärd nedgång i förhållande till år 1920 samt

depressionens fortsättande och eventuellt förvärrande kunde vara att befara, det ville

synas generalpoststyrelsen, som om klok förtänksamhet bjöde att iakttaga största försiktighet

vid kalkylerandet av inkomsterna för år 1922. Så mycket mera föranleddes

generalpoststyrelsen därtill, som något större belopp icke torde vara att under året

påräkna såsom inkomst av utrikes rörelsen, samt dessutom inkomsterna av tidningsrörelsen

och av bestyret med kronoskatteuppbörden och stämpelväsendets handhavande

väntades komma att nedgå.

Postverkets driftkostnader beräknades för år 1922 till 62 miljoner kronor och

inkomstöverskottet av postverkets rörelse således till 8 miljoner kronor.

En jämförelse mellan inkomsterna under januari månad år 1922, vilka nu äro

kända, och under motsvarande månad år 1921 giver vid handen, att frankoteckensuppbörden,

som utgör huvudparten av postverkets inkomster, visar en nedgång under

den förstnämnda månaden i förhållande till den senare med ett totalbelopp av omkring

100,000 kronor. I betraktande därav att taxorna för försändelser till utlandet

(utom Danmark och Norge) äro högre — brevportot dubbelt — under innevarande

års första månad än under januari 1921, måste den verkliga nedgången i posttrafiken

betecknas såsom ej oväsentligt större än vad som framgår av nyss angivna siffra.

De förhöjda utrikestaxorna hava beräknats tillföra postverket en inkomstökning av omkring

2 miljoner kronor för år 1922.

Med hänsyn emellertid till storleken av det belopp, som faktiskt influtit under

januari månad av inrikesrörelsen, omkring 6,200,000 kronor, samt den relation, som

i allmänhet plägar förekomma mellan de olika månadernas inkomstbelopp, och med

särskilt aktgivande på det förhållandet, att, såsom ovan nämnts, frankoteckensuppbörden

under november och december månader 1921 i verkligheten blivit större än

generalpoststyrelsen tidigare haft anledning förvänta, vill det synes generalpoststyrelsen,

som om det för närvarande — oavsett nedgången under nästlidna januari månad —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.J.

icke finnes skälig anledning antaga, att icke inkomsterna för hela året skulle åkomma

att med nuvarande posttaxor uppgå till beräknade 70 miljoner kronor. A andra

sidan torde under nuvarande depressionstid med därav följande synnerligen ovissa och

obestämbara förhållanden på näringslivets alla områden, försiktigheten bjuda att icke

heller räkna med högre inkomst än förenämnda 70 miljoner kronor.

Vad utgifterna under år 1922 beträffar, har Kungl. Maj:t genom brev den 31

december 1921 angående fastställande av postverkets stat för driftkostnader år 1922

fastställt desamma till 60,7 miljoner kronor, eller till 1,3 miljoner lägre belopp än

som av generalpoststyrelsen den 15 november 1921 upptagits. Minskningen är uteslutande

beroende på nedsättningen i anslaget till dyrtidstillägg. Generalpoststyrelsen

hade nämligen i förslaget till driftkostnadsstat räknat med — förutom att de från

och med den 1 juli 1921 gällande grunder för dyrtidstilläggets utgående skulle oförändrade

tillämpas under hela år 1922 och att postverkets personalstyrka skulle förbliva

i huvudsak oförändrad — att, i enlighet med de från socialstyrelsens sida i

pressen lämnade uppgifter, det genomsnittliga dyrtidsindextalet för året skulle komma

att utgöra 220. Kungl. Maj:t har däremot vid bestämmandet av dyrtilläggsanslaget

utgått från ett avsevärt lägre genomsnittligt indextal.»

Härefter framhåller generalpoststyrelsen, hurusom vid behandlingen inför

Kungl. Maj:t av frågan om det postverkets driftöverskott, som beräknades

inflyta till statskassan under första halvåret 1923, föredragande departementschefen

anfört, att det med hänsyn till den sänkning i levnadskostnaderna,

varmed man dåmera syntes kunna räkna, skulle kunna ifrågasättas

att höja det av generalpoststyrelsen beräknade överskottet för år 1922,

8 miljoner kronor, mot vilken beräkning riksräkenskapsverket icke haft

något att erinra, med beloppet för minskningen i dyrtidstillägg. På grund

av den osäkerhet, som alltid måste vidlåda beräkningar av ifrågavarande

slag, ansåg emellertid departementschefen, att någon höjning i överskottet

ej borde av nu nämnd anledning beräknas.

Härom anför generalpoststyrelsen nu följande:

»För sin del anser generalpoststyrelsen, såsom förut anförts, att, såvitt nu kan

bedömas, postverkets inkomster under år 1922 skola komma att uppgå till förut beräknade

70 miljoner kronor. Under sådana omständigheter och då, att döma av

förhållandena, sådana de numera gestaltat sig, postverkets driftkostnader åtminstone

icke torde komma att överstiga vad som av Kungl. Maj:t fastställts, lärer det enligt

generalpoststyrelsens förmenande icke böra möta betänkligheter mot att beräkna skid
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.3.

naden, 1,3 miljoner, mellan det av generalpoststyrelsen beräknade och det av Kungl.

Maj:t fastställda anslaget till dyrtidstillägg såsom rent inkomstöverskott av postverkets

rörelse. Utan någon nedgång i övrigt av utgifterna skulle således överskottet

för år 1922 belöpa sig till 9,s miljoner kronor.»

Därefter fortsätter styrelsen:

»Emellertid synes någon minskning även i andra anslag å driftkostnadsstaten än

dyrtidstilläggsanslaget kunna ernås. Särskilt gäller detta anslaget till postbefordran

å järnväg. Utöver de av Kungl. Maj:t bestämda grundersättningarna för posttransporter

å statens och enskilda järnvägar hava under åren 1919—192^enligt Kungl.

Maj:ts beslut utgått provisoriska tilläggsersättningar, utgörande för åren 1920 och

1921 till statens järnvägar 150% och till enskilda järnvägar iOO°/o, allt a grundersättningarna.

Under framhållande av att utgifterna a ifrågavarande anslag äro till

väsentlig del beroende på, huruvida och i vad mån provisorisk tilläggsersättning kommer

att jämväl bestämmas för år 1922, har generalpoststyrelsen vid kalkylerandet av

dessa utgifter ansett sig böra angiva maximibeloppen och därför beräknat tilläggsersättning

efter samma grunder som för år 1921. Då emellertid numera järnvägarnas

driftkostnader avsevärt minskats och äro i ytterligare nedgående, samt ej oväsentliga

nedsättningar vidtagits i järnvägarnas taxor för såväl person- som godstrafik, torde

det, enligt generalpoststyrelsens förmenande, vara självfallet, att även tilläggsersättningarna

för posttransporterna å järnvägarna, om sådana tilläggsersättningar överhuvud

taget anses vidare böra utgå, åtminstone böra undergå en högst avsevärd reducering.

För helt år räknat skulle tilläggsersättningarna, beräknade enligt samma grunder som

under år 1921, medföra en utgift av omkring 5 miljoner kronor. Av detta belopp

skulle dock icke mera än omkring 4 miljoner bliva utbetalade under ar 1922 (för

nio månader beträffande statens och för elva manader beträffande enskilda järnvägar),

varemot under samma år skulle likvideras de redan bestämda tilläggsersättningarna

för de månader av år 1921 — oktober—december för statens och december för enskilda

järnvägar — för vilka även grundersättningen utbetalas under år 1922, samt

dessutom de tilläggsersättningar för tidigare månader 1921, som, enligt vad förut i

denna skrivelse omnämnts, ej utbetalats under år 1921. I anslutning till vad ovan

sagts, anser generalpoststyrelsen det icke böra vara tvivel underkastat, att man under

alla förhållanden kan räkna med åtminstone en nedsättning i tilläggsersättningarna,

innebärande en utgiftsminskning för postverket av 2 miljoner kronor för helt år räknat

och 1,5 miljon för år 1922.

Även beträffande övriga driftkostnadsstatens anslag torde det, såvitt generalpoststyrelsen

av numera inträdda förändrade förhållanden kan bedöma, icke vara uteslutet,

att besparingar till ett sammanlagt belopp av 0,7 miljoner kronor kunna astadkommas.

Under ovan angivna förutsättningar beräknar generalpoststyrelsen det ekonomiska

resultatet av poströrelsen under år 1922 sålunda:

inkomster ............................................. 7°>° miljoner kronor

driftkostnader ....................................... 5^i5 *_*

överskott 11,6 miljoner kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Postavgifternas

bestämmande

med hänsyn

till postverkets

ekonomi.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.77.

Vad beträffar år 1923, hava tidigare postverkets såväl inkomster som utgifter

upptagits till samma belopp som för år 1922. Generalpoststyrelsen har därvid i fråga

om inkomsterna utgått ifrån, att nuvarande taxor för såväl postförsändelser som

postabonnerade tidningar och utgivarkorsband skulle komma att oförändrade gälla

under hela år 1923 samt att man för sistnämnda år icke skulle behöva befara någon

ytterligare nedgång i poströrelsen utöver den för år 1922 kalkylerade. Några särskilda

förhållanden hava icke inträffat, som giva anledning till ändring av denna

beräkning. Inkomsterna uppskattas sålunda fortfarande till 70 miljoner kronor.

Vad driftkostnaderna beträffar, saknar generalpoststyrelsen anledning antaga, att

dessa skola komma att överstiga de för år 1922 upptagna, eller 58,5 miljoner kronor.

Fastmera torde det icke vara uteslutet, att ytterligare besparingar skola kunna göras

å vissa utgifter, särskilt å utgifterna för dyrtidstillägg och för postbefordran å järnväg

(beträffande denna senare utgiftspost komma nämligen lägre tilläggsavgifter att

inverka på hela året). Då man emellertid, å andra sidan, måste taga i betraktande,

att inkomsterna kunna komma att, genom en ytterligare försämring av det ekonomiska

läget utöver den för år 1922 beräknade, avsevärt understiga det upptagna beloppet,

70 miljoner kronor, anser generalpoststyrelsen försiktigheten bjuda att helt

bortse från de sistnämnda eventuella ytterligare besparingarna och endast betrakta

desamma såsom en nödvändig marginal mot oförutsedda inkomstminskningar.

Generalpoststyrelsen anser sig sålunda icke för närvarande böra beräkna postverkets

driftöverskott för år 1923 på annat sätt än detsamma ovan upptagits för år 1922, d. v. s.

inkomster ............................................. 70,0 miljoner kronor

driftkostnader ....................................... 58,6 » »

överskott 11,6 miljoner kronor.»

Enligt de av styrelsen sålunda gjorda beräkningarna skulle för såväl

år 1922 som år 1923 å poströrelsen uppkomnia ett överskott av 11,5

miljoner kronor. Vid verkställande av dessa beräkningar har styrelsen

emellertid räknat med, att de förhöjningar av vissa inrikes postavgifter,

som blivit beslutade jämlikt kungörelsen den 11 juni 1920 (nr 292) angående

tillfällig höjning av postavgifterna m. m. och kungörelsen av samma

dag (nr 293) om ändrad lydelse av 8 och 11 §§ i förordningen den 17

juni 1916 angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra

periodiska skrifter och vilka förhöjda postavgifter enligt kungörelserna den

7 juli 1921 (nr 367 och nr 368) skola tillämpas intill utgången av innevarande

år, skulle komma att oförändrade gälla icke blott under hela år

1922 utan även under hela år 1923. Beträffande frågan huru postavgifterna

lämpligen böra avvägas, yttrar sig generalpoststyrelsen i sitt nu

avgivna förslag angående vissa postavgifter sålunda:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

»Vidkommande själva principfrågan, huru postavgifterna lämpligen böra avvägas,

tillåter sig generalpoststyrelsen erinra om, att styrelsen i sin underdåniga skrivelse

den 20 februari 1917, i fråga om förhöjning av postavgifterna, uttalade såsom sin

mening, att, där staten övertagit handhavandet av de allmänna samfärdsmedlen, det

även borde vara statens skyldighet att för allmänheten i all möjlig mån underlätta

användandet av dessa inrättningar, och att i enlighet härmed de avgifter, som skulle

av allmänheten erläggas för begagnande av de av staten underhållna kommunikationsmedlen,

borde sä avvägas, att staten på sin ifrågavarande verksamhet icke erhölle

större vinst än som kunde anses skälig. Samma åsikt uttalade generalpoststyrelsen

även i skrivelse den 9 mars 1920, i det generalpoststyrelsen framhöll såsom

sin mening, att vid postavgifternas höjande särskild hänsyn icke borde tagas till statsverkets

allmänna behov av intäkter, utan att förhöjningarna allenast borde anpassas

efter vad som kunde anses skäligt ur postverkets synpunkt, det vill säga sä, att,

jämte det verkets driftkostnader betäcktes, även lämplig vinstmarginal erhölles. För

skälig förräntning av det i postverket nedlagda kapitalet erfordras endast, att rörelsen

lämnar ett överskott av omkring x miljon kronor.»

I överensstämmelse med den sålunda uttalade asikten och med hänsyn

till de betydande överskott å poströrelsen, som enligt den förut meddelade

utredningen synas vara att förvänta för innevarande år och för år

1923, har styrelsen ansett sig böra taga i övervägande, i vilken mån

postavgifterna lämpligen kunna sänkas. Styrelsen omnämner i detta sammanhang,

att man i de flesta främmande länder icke anser sig under

nuvarande förhållanden kunna fastställa så höga postavgifter, som skulle

erfordras för poströrelsens bärighet, utan att postverken ga med avsevärd

förlust.

Omfattningen av de förhöjningar av posttaxorna, som vidtagits under

kristiden, framgår av följande sammanställning:

Fråga om nedsättning

av

postavgifterna.

Under kristiden

vidtagna taxeförhöjningar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition n:r 14.3.

Uppgift rörande vissa inrikes postavgifter.

Viktsats m. m.

T. 0. m.

*°/« 1917

T. 0. m.

8,/« 2918

T. 0. m.

“/fl 1919

T. 0. m.

“/« 1920

Fr. 0. m.

lb 1920

Ökning resp.

minskning i pro- cent t. 0. m.

Anmärkningar

xh 1920

Brev ......

Högst 20 gr.

10 öre

12 öre

15 öre

20 öre

+

100 %

Det förut utgående särskilda lo-

över 20—125 »

20 »

25 »

30 »

40 »

+

100 %

kalportot har från och med den

» 125—250 »

30»

35 8

45 8

60 »

+

100 »/o

1 juli 1920 bortfallit.

» 250—500 »

—

—

60 »

80 *

—

Brevkort

enkelt

5 öre

7 öre

10 öre

10 ÖTe

+

100 %

dubbelt

IO »

15 .

20 »

20 »

+

100 »/o

Korsband

Högst 50 gr.

4 öre

5 öre

5 öre

+

25 %

Från och med den 1 juli 1919

över 50—100 »

8 »

5 8

5 8

—

37V2 %

medgives försändning av s. k.

» 100—150 •

12 »

IO *

masskorsband, å vilkas beford-

» 150—200 »

16 »

IO »

IO »

—

37V2 »/o

ringsavgifter, som beräknas en- ligt taxan för övriga korsband,

» 200—250 *

20 »

15 »

15 8

—

25 %

lämnas en rabatt av 10 %.

• 250—300 »

24 »

15 »

15 .

—

37V2 %

Från och med den 1 januari 1921

» 300—350 »

* 35°—4°° *

28 »

32 0

20 „

20 »

20 »

20 »

—

28V7 %>

3 7 Va °/o

hava avgifterna för utgivar- korsband höjts med 100 70.

» 400—450 »

36 »

25 8

25 »

—

30V9 0/0

» 450—500 »

40 »

25 »

25 »

—

37V2 °/o

0. s. v. 4

maximivikt 500 gr.

öre för varje

ytterligare

*

5° gr- in aximivikt

2 kg.

Blindskrift

4 öre per

5 öre per

5 öre per

+

25 °/o

500 gr. eller

500 gr. eller

i;ooer. eller

del därav.

del därav.

del därav.

Maximivikt 3

kg-

Paket ...

Högst 1 kg.

30 öre

40 öre

60 öre

60 öre

80 öre

+

i662/3 O/o

Ilpaketsavgiften har från och med

öveT 1 — 3 »

50 »

65 »

90 »

90 »

110 »

+

120 °/o

den 1 juli 1920 höjts från 80

• 3—5 *

* 5

75 *

75 »

90 »

90 »

120 »

120 »

120 »

120 »

140 »

140 »

+

862/3 %

öre till 1 krona 40 öre, d. v. s.

med 75 °/o.

för vaije ytterl. kg.

30 »

0/2 kg.

40 »

40 »

40 »

80 »

+

i662/3 o/o

15 öre).

Postanvis-

Högst 5 kr.

10 öre

15 öre

15 öre

20 öre

+

100 %

ningar

över 5— 25 »

IS *

20 »

25 »

30 »

+

100 %

och post-

» 25— 50 »

25 »

30 *

25 »

30 »

+

20 %

förskott

• 50— 100 »

30 »

35 8

35 8

40 »

+

33V3 %

» 100— 250 »

35 8

40 »

45 8

50 »

+

426/7 %

• 250— 500 »

40 »

45 8

55 8

60 »

+

50 %

* 5oo— 75° 8

50 »

55 8

65 »

70 »

+

40 %

» 750-IOOO »

60 »

65 »

75 8

80 0

+

33 %

Rekom-

menda-

tionsav-

giften

15 öre

20 öre

+

33V3 %

!

1

Assurans-

Från och med den 1 juli 1920

hava assuransavgifterna reglerats, varvid en viss

avgiften

höjning av avgiften för större

assuransbelopp ägt rum.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.J.

Styrelsen yttrar sig härefter om de olika slagen av postavgifter. Förutom

beträffande brevportot och en mindre jämkning i avseende på avgiften

för vissa korsband föreslår styrelsen icke någon ändring i nu tillämpade

provisoriska taxor.

Befordringsavgifterna för inrikes brev skola enligt ovan åberopade

kungl. kungörelser den 11 juni 1920 och den 7 juli 1921 intill innevarande

års utgång utgå med följande belopp:

om brevets vikt icke överstiger 20 gram...... 20 öre

» vikten överstiger 20 men icke 125 gram... 40 »

» » . » 125» » 250 » ... do »

» » » 250 » » 500 » ... 80 » .

Nu nämnda avgifter gälla samtliga inrikes brev. Den förut befintliga

bestämmelsen om ett särskilt lägre porto för s. k. lokalbrev upphävdes

genom beslut av 1920 års riksdag. De skäl, som på sin tid föranledde

generalpoststyrelsen att föreslå ifrågavarande bestämmelses upphävande,

finnas till huvudsakligaste delen återgivna i proposition nr 256 till 1920

års riksdag. Med anledning av vissa framställningar i ämnet upptog

styrelsen även i sin skrivelse den 25 februari 1921, angående vissa inrikes

postavgifter, frågan om lokalportot, och finnes det väsentliga av vad styrelsen

då anförde återgivet i proposition nr 186 till sistnämnda års riksdag.

Styrelsen, som även i år haft att yttra sig över framställningar i ämnet från

vissa korporationer inom affärsvärlden, åberopar vad styrelsen anfört i sina

förberörda skrivelser år 1920 och 1921 samt yttrar nu vidare:

»Vadi dessa skrivelser i förevarande hänseende anförts, kan sammanfattas sålunda:

behandlingen av en lokalförsändelse ställer sig i många fall lika dyr som behandlingen

av en riksförsändelse, och, även om man utgår ifrån att medelkostnaden

är lägre för en lokalförsändelse än för en riksförsändelse, så är icke införandet av ett

särskilt, lägre lokalporto mera motiverat än bestämmande av olika avgifter för riksbrev

allt efter de olika befordringsvägarnas längd, samt de olika belopp, vartill övriga

kostnader belöpa sig;

lokalportot är en förmån, varav endast en mindre del av befolkningen begagnar

sig och som endast i ringa mån kommer den i postalt hänseende sämst ställda delen

av befolkningen, nämligen lantbefolkningen, till godo;

bestämmandet av, inom vilka gränser lokalporto skall gälla, vållar stora svårigheter

och omöjliggör i många fall, trots vidlyftiga detaljbestämmelser, en rättvis

tillämpning av denna förmån;

Förslag till

postavgifter.

Brev

Lokalbrev

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts propositiori nr 143.

den omständigheten, att man i många andra länder, exempelvis England och

Frankrike, icke har något särskilt lokalporto, synes jäva uppfattningen därom, att ett

dylikt porto skulle vara av verkligt behov.

Det har från flera håll framhållits, att portot för lokalbrev för närvarande är

så högt, att det för korrespondenter ställer sig fördelaktigare att anlita enskilt bud,

och att antalet postbehandlade lokalförsändelser därför skulle nedgått. Generalpoststyrelsen

har verkställt undersökningar i förevarande hänseende, och vissa preliminära

uppgifter härom kunde lämnas till bevillningsutskottet vid 1921 års riksdag. Endast

beträffande orter med postkontor hava några jämförelsetal stått till buds, och enligt

de numera slutförda undersökningarna skulle å dessa orter under dagarna 17—18

januari 1917 mot 100 riksbrev svara 23,8 lokalbrev, under det att det mot 100 riksbrev

svarande antalet lokalbrev under dagarna 25 april—8 maj resp. 1—7 maj 1921 (olika

tider vid skilda postanstalter) skulle utgöra 16,5 stycken. Dessa siffror äro dock med

hänsyn till de korta tidsperioder, som de statistiska uppgifterna omfatta, mindre pålitliga,

när det gäller att bedöma hela rörelsens omfattning. Härtill kommer, att, enär

en hel del årsräkningar torde under januari månad utsändas såsom lokalbrev, den

för år 1917 angivna siffran kan vara för hög. Emellertid lärer det få anses konstaterat,

att antalet lokalbrev nedgått procentuellt mera än riksbreven, men man måste

ihågkomma, att år 1917 lokalportot för ett enkelviktigt brev ännu var 5 öre, och

att lokal portot, innan det borttogs genom beslut av 1920 års riksdag, höjdes succesivt

till 7 och 10 öre. Det är att antaga, att redan vid dessa portoförhöjningar antalet

lokalbrev nedgick, och att, även om ett lokalporto å 10 öre nu återinfördes, 1917

års proportion mellan riks- och lokalbrev icke skulle återställas. Att nedgången

blivit större bland lokal- än bland riksbreven är också helt naturligt. Besparingar

vidtagas givetvis i första hand på de områden, där inskränkningar lättast kunna göras,

och det är lättare att icke anlita postverket för bestyret med ett brevs befordran

inom samma ort än till en annan ort. Inom många affärsföretag torde också de för

budskickning anlitade personernas arbetstid icke varit fullt utnyttjad, vadan viss utdelning

av brev inom ett begränsat område lärer kunna verkställas utan nämnvärd

merkostnad. Med nu rådande depression inom det ekonomiska livet kan det till och

med tänkas att, även om portot för såväl riks- som lokalbrev nedsattes till de belopp,

som voro gällande år 1917, antalet lokalbrev fortfarande skulle i förhållande till riksbreven

bliva proportionsvis mindre än vad förhållandet var sistnämnda år.

När man framhållit minskningen i antalet lokalförsändelser som ett bevis för

olämpligheten av lokalportots borttagande, har man nog därmed å vissa håll velat

antyda, att nämnda åtgärd varit ofördelaktig för postverkets ekonomi. Så är emellertid

icke förhållandet. Såsom här ovan sagts, kan man antaga, att nedgången i

antalet lokalförsändelser började redan vid portots höjande från 5 till 7 öre, för att

ytterligare fortsätta vid höjningen till 10 öre. Skulle den proportion mellan riksoch

lokalporto, som vid tiden närmast före lokalportots borttagande var rådande,

ungefärligen hava bibehållits, sedan riksportot satts till 20 öre, borde lokalportot

hava bestämts till 15 öre, och en ytterligare nedgång i antalet lokalbrev torde då

varit att påräkna. Den ekonomiska innebörden av lokalbrevs taxerande såsom riksbrev

(å 20 öre) eller mot en taxa av resp. 15, 10 och 5 öre skulle, under antagande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.3. 11

att antalet försändelser ökas vid portosänkning, ställa sig ungefär såsom nedanstående

tablå utvisar.

Om minskningen

sedan 1917 upp- går till

Antal

lokalbrev

milj.

Inkomster vid ett porto av

20 öre

15 öre

10 öre

5 öre

milj.

milj.

milj.

milj.

30%

17,04

3 Ai

O

O

O

!9,48

3>4

2,02

1,01

IO %

21,91

3r41

2,29

1,14

—

24,34

3d9

2,53

1,27

Av denna tablå framgår, att endast om vid bestämmande av ett lokalporto på

15 öre lokalbrevens antal återginge till den år 1917 konstaterade proportionen till

riksbreven, inkomsten skulle bliva- något större än den är, när lokalbreven taxeras

efter ett riksporto av 20 öre.

De uppgifter, som införskaffats för den förut omtalade utredningen angående

lokalpostens omfattning, hava även bearbetats med hänsyn till lokalbrevens fördelning

å skilda postanstalter. I sådant hänseende har utredningen bestyrkt det av generalpoststyrelsen

förut gjorda uttalandet, att lokalförsändelserna förekomma huvudsakligen

i de största städerna. Av samtliga vid postkontoren inlämnade brev utgjorde 13%

lokalbrev, varemot motsvarande procenttal vid poststationerna var endast 3,c. Nära

hälften av alla lokalbrev (48,2 %>) faller på Stockholm, och lägger man härtill lokalförsändelserna

i Göteborg och Malmö, så finner man, att 64,7 % av samtliga lokalbrev

komma på de tre största städerna. Ett lokalporto skulle således i endast ringa

mån komma landsbygden till godo.

Med anledning av vad här ovan anförts, anser generalpoststyrelsen fortfarande,

att det är principiellt riktigt samt dessutom ur flera synpunkter lämpligast, att ett

enhetligt porto gäller för alla inrikes brev. Denna mening har även biträtts av vederbörande

departementschefer såväl år 1920 som år 1921. Skulle emellertid statsmakterna

önska återinföra ett särskilt, lägre porto för s. k. lokalförsändelser, lägger

postverkets ekonomi numera icke något hinder i vägen härför. Den inkomstminskning,

som därav skulle uppstå, har beräknats utgöra

med ett lokalporto av 15 öre ..................... 885,000 kronor och

» » » » 10 » ..................... 1,770,000 »

Dessa beräkningar äro grundade på det nuvarande antalet lokalbrev. Enär

emellertid en nedsättning av portot kan beräknas föranleda ökning av antalet försändelser,

kan inkomstminskningen antagas stanna vid något lägre belopp än de nu angivna.»

Styrelsen framhåller vidare, att, om den proportion mellan lokal- och

riksportona, som rådde närmast före lokalportots borttagande, skulle anses

böra iakttagas även vid eventuellt återinförande av ett lokalporto, borde

s. 12 Kontrollera mot PDF

Skiljaktighet.

Riksbrev.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

med ett riksporto å 20 öre — lokalportot icke sättas lägre än till 15 öre.

Samma förmån för avsändare av lokalbrev vunnes genom att riksportot —

utan införande av något lokalporto — sattes till 15 öre, och en sådan

nedsättning skulle komma samtliga korrespondenter till godo. Att nedsätta

riksportot till 15 öre och samtidigt införa ett lägre lokalporto, vilket väl

då skulle bliva högst 10 öre, torde, enligt generalpoststyrelsens mening,

postverkets ekonomi ej nu kunna medgiva.

Från generalpoststyrelsens beslut har en av styrelsens ledamöter, byråchefen

Hasselrot, anmält sin skiljaktiga mening och tillstyrkt återinförande

av lokalportot samt föreslagit, ifall riksportot nedsättes till 15 öre, att

lokalportot, tills vidare och intill dess att postverkets ekonomiska förhållanden

ytterligare förbättrats, bestämmes till 10 öre i lägsta portosats.

Vid behandlingen av frågan om portot för riksbrev anför styrelsen

följande:

»Att det nu utgående portot för riksbrev anses betungande, framgår bland

annat av en hos Kungl. Maj:t av Sveriges Skeppsklarerare- och Skeppsmäklareforening

gjord framställning, vilken den 27 oktober 1921 remitterats till generalpoststyrelsen

för utlåtande. I framställningen göres gällande, att post-, telegraf- och telefontaxorna

innebära ett allvarligt hinder för bedrivande av handelsverksamhet i allmänhet och

mäkleriverksamhet i all synnerhet, och hemställes, att, för den händelse en tillräcklig

allmän sänkning av gällande taxor av statsfinansiella skäl skulle för det dåvarande

anses utesluten, rabatt måtte tillerkännas abonnent, som hade att i förhållande till sina

övriga utgifter för affärsrörelses bedrivande vidkännas särskilt höga telefon-, telegramoch

postavgifter. Vad sålunda ifrågasatts angående medgivande åt vissa korrespondenter

av rabatt i förhållande till deras övriga utgifter för affärsrörelses bedrivande,

torde av praktiska skäl näppeligen kunna ifrågakomma. Däremot anser generalpoststyrelsen

det synnerligen önskvärt, att taxorna kunde nedsättas, och kravet på en

dylik nedsättning blir givetvis allt starkare i samma mån som den allmänna pris- och

lönenivån nedgår. Telegrafverkets och statens järnvägars taxor hava också sänkts från

innevarande års ingång, varvid emellertid är att märka, dels att dessa verks taxor

under kristiden höjts avsevärt mera än postverkets taxor, dels ock att telegraf- och

järnvägstaxorna kunna regleras med större smidighet än posttaxorna, för vilkas bestämmande

erfordras riksdagens hörande.

Av postverkets olika rörelsegrenar är — såsom en hos generalpoststyrelsen

verkställd beräkning giver vid handen — brevrörelsen den enda, som kan anses vara

så att säga överbetald. Inkomsterna från denna rörelsegren täcka icke blott kostnaderna

för densamma utan jämväl en del av kostnaderna för andra rörelsegrenar, och

de överskott, som 1921 års rörelse utvisar och som beräknas för åren 1922 och 1923,

äro — med undantag av vissa transitersättningar från främmande postverk — att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:is proposition nr 14.3.

tillskriva inkomsterna från brevrörelsen. Skall någon nedsättning av postavgifterna ske,

bör denna således i första hand gälla brevportot.

Under tiden närmast före den senaste höjningen av brevportot utgjorde avgifterna

för inrikes brev i de olika viktgrupperna resp. 15, 30, 45 och 60 öre. Att

sätta lägsta brevportot till något belopp mellan 20 och 15 öre torde av praktiska

skäl icke böra frågakomma, och enär postverket ekonomi icke medgiver sänkning med

större belopp än 5 öre, synes det generalpoststyrelsen lämpligt att nu återgå till det

porto, som var gällande närmast före den senaste förhöjningen, d. v. s. under tiden

V7 1919—8% 1920, och att således befordringsavgifterna för inrikes brev bestämmas

till följande belopp:

om brevets vikt icke överstiger 20 gram..................... 15 öre

» vikten överstiger 20 men icke 125 gram............ 30 »

» » » 125 » » 250 » ............ 45 »

» » » 250 » » 500 » ............ 60 » .»

Beträffande den tidpunkt, från vilken den av styrelsen sålunda föreslagna

nedsättningen av riksportot lämpligen borde vidtagas, erinrar styrelsen

därom, att jämlikt kungörelsen den 7 juli 1921 nu utgående befordringsavgifter

för inrikes brev skola tillämpas intill innevarande års utgång.

Styrelsen är emellertid av den meningen, att sänkningen bör vidtagas redan

från den 1 juli innevarande år och anför såsom skäl för denna sin åsikt

följande:

»Då det emellertid måste anses önskvärt, att statsverket icke uppehåller de av

dyrtiden påkallade högre avgifterna längre än som för de olika verkens ekonomi är

absolut nödvändigt, anser generalpoststyrelsen — med hänsyn till den här ovan meddelade

beräkningen angående behållningen av postverkets rörelse under år 1922 —

att portosänkning bör vidtagas redan från den 1 juli innevarande år. För en sådan

åtgärd talar även den omständigheten, att portoförhöjningar, som vidtagits av riksdagen,

alltid trätt i tillämpning senast den 1 juli samma år som beslutet fattats.

Budgetåret räknas ju också numera från sistnämnda tid.»

I samband med sitt förslag om sänkning av portot för inrikes brev

framhåller styrelsen, att med denna sänkning synes böra följa en nedsättning

av jämväl det porto, som i Sverige upptages för brev i den allmänt

internationella postutväxlingen. Härom yttrar styrelsen vidare:

»Sistnämnda porto utgör enligt gällande huvudpostkonvention 50 centimes, när

vikten ej överstiger 20 gram, och 25 centimes för varje överskjutande vikt av 20

gram eller del av 20 gram. Varje land äger att, efter överenskommelse med schweiziska

postförvaltningen, inom vissa gränser bestämma de belopp i landets mynt, varmed

de sålunda i konventionen fastställda avgifterna skola i den allmänt internationella

postutväxlingen uppbäras för försändelser från vederbörande land. Jämlikt nådigt brev

Brev och

brevkort till

utlandet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 14g.

Inrikes

brevkort.

till generalpoststyrelsen den 31 december 1920 utgöra i Sverige nämnda avgifter 40

resp. 20 öre. Om, såsom här ovan ifrågasatts, det inrikes brevportot sänkes till

15 öre, bör enligt generalpoststyrelsens mening det internationella portot sättas till

30 öre, när vikten ej överstiger 20 gram, och 15 öre för varje överskjutande vikt

av 20 gram eller del av 20 gram. För bibehållande av lämplig proportion mellan

det internationella brev- och brevkortsportot bör då även sistnämnda porto — som

för närvarande enligt nådiga brevet den 31 december 1920 utgör 25 öre — nedsättas

till 20 öre. Enär emellertid riksdagen överlämnat åt Kungl. Maj:t att bestämma internationella

postavgifter, skall generalpoststyrelsen, därest statsmakterna besluta den

av styrelsen nu ifrågasatta sänkningen av det inrikes brevportot, inkomma till Kungl.

Maj:t med särskild framställning angående de internationella avgifterna och vissa inrikes

avgifter av mindre betydelse, för vilkas bestämmande riksdagens hörande icke

erfordras, men vilkas justerande bleve en följd av brevportots sänkning.

Vid bestämmande av postavgiftarna i utväxlingen mellan de skandinaviska länderna

måste hänsyn tagas till de i varje land gällande inrikes avgifterna. Det har

nämligen icke ansetts kunna ifrågasättas, att det skandinaviska portot skulle vara lägre

än motsvarande inrikes avgift i något av de skandinaviska länderna. I överensstämmelse

härmed är också för närvarande, i följd därav att i Danmark och Norge inrikes

brevkortsportot är 15 öre, jämväl det skandinaviska brevkortsportot 15 öre och

således 5 öre högre än det inrikes svenska brevkortsportot. Det inrikes brevportot

är i såväl Danmark som Norge 20 öre, och så länge detta porto bibehålies (någon

sänkning därav är icke ifrågasatt), kommer en nedsättning av inrikes svenska brevavgiften

icke i och för sig att medföra någon ändring av det skandinaviska brevportot.»

Styrelsen övergår därefter till frågan om avgiften för inrikes brevkort

och anför härom följande:

»Den ordinarie avgiften för inrikes brevkort (således utan den nuvarande tillfälliga

förhöjningen) utgör, enligt nådig kungörelse den 5 juli 1884, 5 öre, när fråga

är om enkelt brevkort, och 10 öre, när fråga är om brevkort med betalt svar (dubbelt

brevkort). Enligt ovan åberopade nådiga kungörelser den 11 juni 1920 och den

7 juli 1921 skola ifrågavarande avgifter intill innevarande års utgång utgå med 10

resp. 20 öre. Dessa tillfälligt förhöjda avgiftsbelopp bestämdes första gången genom

nådig kungörelse den 30 maj 1919, samtidigt varmed brevportot fastställdes till 15 öre.

När sistnämnda porto höjdes till 20 öre, vidtogs ingen förhöjning av brevkortsportot.

Detta berodde, såsom generalpoststyrelsen framhöll i sin ovan åberopade underdåniga

skrivelse den 9 mars 1920, därpå, att Sverige för det dåvarande icke ägde att för

brevkort till utlandet upptaga mer än 10 resp. 20 öre. Sänkes nu det inrikes brevportot

till 15 öre, under det att det inrikes brevkortsportot bibehålies vid 10 öre

(för dubbelt brevkort 20 öre), återställes den proportion mellan brev- och brevkortsportot,

som förefanns före den senaste höjningen av brevportot. Vid sådant förhållande

anser sig generalpoststyrelsen för närvarande icke böra i fråga om avgiften för inrikes

brevkort framlägga annat förslag än att nu gällande förhöjda avgift måtte fortfarande

utgå även efter innevarande års utgång.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.3.

Vad angår avgifterna för kors bandsförsändelser yttrar styrelsen:

»Jämlikt förut åberopade nådiga kungörelser den 11 juni 1920 och den 7 juli

1921 skall befordringsavgiften för annat inrikes korsband än utgivarkorsband eller

sådant korsband, som innehåller uteslutande blindskrift, intill utgången av innevarande

år utgå med 5 öre för var vikt av 100 gram eller del därav. Denna avgiftsskala har

tillämpats sedan den 1 juli 1919. Den ordinarie avgiften är 4 öre för 50 gram. Såsom

av den här ovan åberopade tablån över postavgifterna framgår, utgör den ändring,

som under kristiden vidtagits beträffande korsbandsportot, huvudsakligen en taxereglering,

varigenom avgiften i vissa viktlägen sänkts med ända till 37 procent. Vid de

förhöjningar, som av 1920 års riksdag vidtogos beträffande de flesta inrikes postavgifter,

medtogs icke korsbandsportot, beroende därpå att — i likhet med vad ovan

sagts angående brevkortsportot — det internationella korsbandsportot för det dåvarande

icke här i Sverige kunde sättas till högre belopp än 5 öre för försändelse av intill

50 grams vikt. Sedan sistnämnda avgift frän och med den 1 februari 1921 höjts till

10 öre, föreslog generalpoststyrelsen i underdånig skrivelse den 25 februari samma år

viss höjning även av den inrikes korsbandsavgiften. Förslaget upptogs av Kungl. Maj:t

i proposition n:r 186 till samma års riksdag, men vann icke riksdagens bifall. Även

om generalpoststyrelsen fortfarande är av den meningen, att det inrikes korsbandsportot

är för lågt, anser sig generalpoststyrelsen dock nu icke böra ifrågasätta någon

ändring av avgiftsskalan. Emellertid är i ovan åberopade nådiga kungörelsen den

11 juni 1920 förordnat, att minsta avgiften för korsband, innehållande affärshandling,

skall utgöra 20 öre, och enär detta belopp bestämts med hänsyn till brevportot —

lägsta avgiften för korsband, innehållande affärshandling, har alltid varit densamma

som avgiften för ett brev av en viktsats -— bör, om sistnämnda avgift bestämmes till

15 öre, jämväl lägsta avgiften för affärshandling sättas till samma belopp.

Av samma skäl, som här ovan anförts beträffande ett särskilt, lägre porto för lokalbrev,

anser generalpoststyrelsen, att något särskilt lokalporto för korsband icke bör återinföras.»

Beträffande avgiften för inrikes postanvisning eller postförskott meddelar

generalpoststyrelsen, att en hos styrelsen verkställd utredning givit

vid handen, att dessa avgifter icke täcka postverkets kostnader för ifrågavarande

rörelsegrenar, men då det under nuvarande förhållanden icke lärer

vara lämpligt att ifrågasätta avgiftsförhöjning, anser styrelsen sig icke böra

göra annan framställning än att de postanvisnings- och postförskottsavgifter,

som för närvarande utgå, måtte bibehållas även efter innevarande års utgång.

Enahanda framställning gör styrelsen i fråga om assuransavgiften

för inrikes försändelse. Beträffande denna avgift har under kristiden vidtagits

huvusakligen endast en taxereglering.

Jämväl beträffande paketportot förklarar generalpoststyrelsen sig sakna

anledning att nu föreslå någon ändring och anför i denna fråga följande:

»Om postverkets paketrörelse gäller detsamma som nyss sagts angående postanvisnings-

och postförskottsrörelsen, nämligen att inflytande avgifter icke anses täcka

Korsbandsför
sändelser.

PostaDvisnings-,

postförskotts-

och

assuransavgifterna.

Paket.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Skrymmande

paket.

Avgiften för

ilpaket.

Rekommendationsavgiften.

Tidnings
avgifter.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

postverkets kostnader för pakettrafiken. Såsom generalpoststyrelsen vid upprepade

tillfällen och senast i sin ovannämnda underdåniga skrivelse den 25 februari 1921

framhållit, har under kristiden en förskjutning ägt rum mellan järnvägs- och postavgifterna,

i det att de förra avgifterna höjts procentuellt mera än de senare. Detta har

haft till följd att en del gods, som på grund av omfång och beskaffenhet i övrigt

rätteligen bort tillhöra järnvägstrafiken, överflyttats till postverket. Nu hava visserligen

avgifterna vid statens järnvägar sänkts sedan den 1 nästlidna januari, men dessa avgifter

äro dock fortfarande i förhållande till avgifterna före kristiden procentuellt högre än

postverkets nu utgående paketavgifter. Vid sådant förhållande anser sig generalpoststyrelsen

böra hemställa, att de nuvarande befurdringsavgifterna för inrikes postpaket

måtte fa upptagas även efter innevarande års utgång.»

Vad särskilt angår frågan om villkoren för postbefordran av skrymmande

paket gör generalpoststyrelsen följande uttalande:

»Beträffande postverkets befordran av skrymmande paket hade Kungl. Maj:t i

proposition nr 186 till 1921 års riksdag bland annat föreslagit riksdagen att—utöver

den Kungl. Maja jämlikt kungl. kungörelsen den 11 juni 1920 tillkommande rätt att

bestämma vad med skrymmande paket skall förstås — medgiva Kungl. Maja en mera

allmän rätt att beträffande postbefordran av skrymmande paket meddela de närmare

bestämmelser, som efter verkställd utredning kunde befinnas erforderliga. Härom yttrade

riksdagen i sin skrivelse (nr 403) till Konungen, i anledning av nämnda proposition,

att, då riksdagen icke vidtoge någon höjning av postavgifterna för brevkort,

korsband eller rekommendation, riksdagen icke ansett vad i propositionen föreslagits

i fråga om skrymmande paket vara av den betydelse, att den borde föranleda någon

riksdagens åtgärd i då förevarande sammanhang. Enär emellertid de skrymmande

paketen fortfarande ofta vålla postverket svårigheter — särskilt i de fall, då dörröppningarna

i postkupéerna icke medgiva paketens inlastning — anser sig generalpoststyrelsen

böra hemställa, att Kungl. Maj:ts här ovan återgivna förslag till 1921 års

riksdag angående befogenhet för Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser beträffande

postbefordran av skrymmande paket måtte ånyo föreläggas riksdagen.»

Beträffande övriga bestämmelser angående skrymmande paket anser

generalpoststyrelsen sig endast böra hemställa om fortsatt tillämpning av

vad nu finnes stadgat.

Jämväl beträffande den särskilda tilläggsavgiften för ilpaket och i fråga

om rekommendationsavgiften inskränker generalpoststyrelsen sig till att

föreslå, att nu utgående avgiftsbelopp måtte förbliva gällande även efter

innevarande års utgång.

Avgiften för utgivarkorsband och postavgiften för pustabonnemang

å tidning hava genom den ändrade lydelse, som 8 och 11 §§ i förord
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.3.

ningen den 17 juni 1916 angående villkoren för postbefordran av tidningar

och andra periodiska skrifter erhållit genom kungörelsen den 11 juni

1920, bestämts att utgå med en tillfällig förhöjning av 100 procent. De

förhöjda avgifterna skola, jämlikt kungörelsen den 7 juli 1921, tillämpas

till utgången av innevarande år. I denna fråga anför nu generalpoststyrelsen

följande:

»När frågan om dessa avgifters bestämmande behandlades år 1920, framhölls

av såväl vederbörande departementschef som riksdagen önskvärdheten av en utredning

beträffande postverkets kostnader för tidningsrörelsen och rörande de grunder,

efter vilka postavgiften för tidningsabonnemang borde sammansättas, och i sin ovan

åberopade underdåniga skrivelse den 25 februari 1921 meddelade generalpoststyrelsen,

att styrelsen igångsatt en sådan utredning. Utredningen hade blivit betydligt omfattande,

enär det visat sig nödvändigt att kombinera densamma med en utredning

rörande fördelningen av postverkets driftkostnader på samtliga de olika rörelsegrenarna.

Denna utredning har nyligen slutförts och har, vad de postabonnerade tidningarna

beträffar, givit vid handen, att 22,8 °/o av postverkets samtliga driftkostnader komma

på tidningsrörelsen. Med den driftkostnad av 58,6 miljoner kronor, som nu beräknats

för vart och ett av åren 1922 och 1923, skulle således postverkets kostnader för

behandlingen av de postabonnerade tidningarna belöpa sig till över 13 miljoner kronor

per år. Med senast fastställda ordinarie tidningsavgifter beräknas nu ifrågavarande

rörelsegren tillföra postverket högst 2 miljoner kronor per år. Även med bibehållande

av den nu utgående provisoriska förhöjningen med 100% skulle postavgifterna för

postabonnerade tidningar således belöpa sig till endast omkring 4 miljoner kronor.»

Efter att hava omnämnt, att Svenska Tidningsutgivareföreningen i

skrivelse till generalpoststyrelsen hemställt om styrelsens medverkan till att

den senast tillkomna postavgiftsförhöjningen måtte upphävas från och med

ingången av år 1923 fortsätter styrelsen:

»Såsom av ovan angivna siffror framgår, beräknas, även med nu förhöjda avgifter,

inkomsterna av tidningsrörelsen icke täcka ens en tredjedel av utgifterna för

samma rörelse. Vid sådant förhållande synes det generalpoststyrelsen uppenbart,

att någon sänkning av ifrågavarande avgifter icke nu kan ifrågasättas. Emellertid

torde det böra tagas under omprövning, huruvida de grunder, efter vilka postavgifterna

för postabonnerade tidningar utgå, möjligen böra omläggas, liksom ock huruvida

sistnämnda avgifter och avgifterna för utgivarkorsband stå i lämpligt förhållande till

varandra, varjämte jämväl vissa andra bestämmelser i 1916 års tidningsförordning

torde böra underkastas revision. Med hänsyn till det allmänna intresse, som dessa

frågor äga, torde i detta arbete böra deltaga jämväl personer utom postverket. I

avvaktan på resultatet av en sådan utredning anser sig generalpoststyrelsen — då

postverkets ersättning för tidningsrörelsen väl i alla fall icke kan sättas till lägre

belopp än det nu utgående — endast böra hemställa, att de genom kungl. kungörelserna

den 11 juni 1920 och den 7 juli 1921 fastställda tillfälliga ändringarna av 1916

års tidningsförordning måtte bliva gällande jämväl under år 1923, varvid emellertid

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 123 käft. (Nr 14.3).

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Ekonomisk

innebörd.

Departementschef

e?i.

Möjligheten

och lämpligheten

av en

portosänkning.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 77 ?.

bestämmelsen i sistnämnda kungörelse därom, att stadgandena i 8 § av förordningen

icke skola tillämpas beträffande sådana abonnemang för år 1923, som verkställas

under år 1922, givetvis bör utbytas mot ett liknande stadgande angående abonnemang

för år 1924, som verkställas under år 1923.»

Vad av generalpoststyrelsen sålunda föreslagits innebär icke andra ändringar

av nu utgående postavgifter än att inrikes brevportot — och, såsom

följd därav, internationella brev- och brevkortsportot — samt lägsta avgiften

för korsband, innehållande affärshandling, skulle nedsättas. Den inkomstminskning,

som skulle bliva en följd av dessa taxesänkningar, har generalpoststyrelsen

beräknat till omkring 10,500,000 kronor per år, med

fördelning på följande sätt:

inrikes brev................................... 9,330,000 kronor

korsband, innehållande affärshandlingar ... 70,000 »

internationella brev ........................... 1,000,000 »

» brevkort ..................... 100,000 »

Summa 10,500,000 kronor.

Vid dessa beräkningar har styrelsen begagnat sig av redan befintliga

statistiska siffror rörande postförsändelsernas antal. I den mån detta antal

kan komma att ändras, inträder, såsom styrelsen också framhållit, givetvis

även ändring beträffande ovan beräknade belopp. Generalpoststyrelsen påpekar

vidare, att det icke torde få anses uteslutet, att lägre avgifter i någon

mån öka trafiken, och att inkomstminskningen således i verkligheten blir

något mindre än den nu beräknade.

Härefter fortsätter styrelsen:

»Om de ifrågasatta portonedsättningarna skulle träda i kraft den 1 juli innevarande

år, bleve den beräknade inkomstminskningen för i år endast 5,250,000 kronor,

och överskottet å poströrelsen för i år således — då nämnda överskott med nu gällande

porton beräknas till 11,5 miljoner kronor — 6,26 miljoner kronor. För år 1923 bleve

överskottet däremot, med ledning av nu gjorda beräkningar, endast 1 miljon kronor.

Emellertid måste givetvis siffrorna för år 1923 bliva mycket approximativa, men med den

försiktighet, som generalpoststyrelsen iakttagit vid beräkningarnas verkställande, synes

det icke osannolikt, att — såvida icke nedgången i trafiken blir betydande — överskottet

kommer att bliva större än det nu beräknade.»

Under kristiden hava de inrikes postavgifterna höjts fyra olika gånger,

nämligen efter beslut av 1917, 1918, 1919 och 1920 års lagtima riksdagar.

Alla dessa förhöjningar utom den första hava ansetts böra vidtagas

till förebyggande av att förlust uppstode å poströrelsen. Trots de vidtagna

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr i-fj.

ökningarna av taxorna har dock underskott uppstått för år 1920 med i

runt tal 4,774,000 kronor.

Även till 1921 års riksdag framlades av Kungl. Maj:t förslag om

ytterligare ökning av vissa postavgifter (propositionen nr 186). Då emellertid

av generalpoststyrelsen sedermera verkställda utgiftsberäkningar gåvo vid

handen, att utan anlitande av nya portoförhöjningar skulle för år 1921

ernås enahanda resultat, som Kungl. Maj:t avsett att vinna genom de föreslagna

höjningarna, och för år 1922 ett något bättre resultat än Kungl.

Maj:t beräknat, fann riksdagen sig kunna lämna förslaget om förhöjningarna

utan bifall. Riksdagen erinrade därvid om, att då riksdagen åren 1917,

1918, 1919 och 1920 haft att behandla frågor om höjning av postavgifter,

riksdagen städse intagit den ståndpunkten, att en höjning borde vidtagas

endast försåvitt och i den mån en sådan vore oundgängligen nödvändig

för att förebygga förlust och sätta postverket i stånd att lämna ett skäligt

driftresultat.

Enligt postverkets nu föreliggande bokslut för år 1921 utgör sagda

års överskott å poströrelsen i runt tal 10,4 miljoner kronor, vilket belopp även är

inlevererat till statskassan. Den under år 1920 uppkomna driftförlusten är

således nu mer än kompenserad. Att så stort överskott erhållits, beror dels

därpå, att nedgången i posttrafiken blivit mindre än som beräknats, dels

ock på att postverkets driftkostnader avsevärt minskats genom verkställda

personalindragningar, nedgången i utgifterna för dyrtidstillägg, inskränkningar

i postbefordringslägenheter å såväl järnvägs- som landsvägslinjer

samt inträffat prisfall å åtskilliga förnödenheter m. m.

1 de av generalpoststyrelsen nu framlagda beräkningarna uppskattas

postverkets driftöverskott för år 1922, därest nuvarande taxor oförändrade

tillämpas, till 11,5 miljoner kronor. Därvid har styrelsen räknat med en inkomstsumma

av 70 miljoner, eller samma summa, som av generalpoststyrelsen

beräknades i dess förberörda skrivelse den 15 november 1921. Driftkost - nadsbeloppet däremot har av styrelsen nedsatts från i november 1921 beräknade

62 miljoner till 58,5 miljoner kronor. På grund av vad generalpoststyrelsen

anfört anser jag mig kunna i huvudsak godtaga styrelsens nu

senast verkställda beräkningar i fråga om verkets inkomster och utgifter.

Härutinnan styrkes jag ytterligare genom det förhållandet, att, enligt vad

jag inhämtat från generalpoststyrelsen, de nu approximativt kända inkomsterna

och utgifterna för februari månad 1922 icke giva styrelsen anledning

s. 20 Kontrollera mot PDF

Brev.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 14.3.

frångå sin ovanberörda beräkning. Emellertid vill jag framhålla, att jag ej

är beredd att nu taga ståndpunkt till frågan i vad mån nedsättning bör

äga rum i de för posttransporter å järnvägarna utgående tilläggsersättningarna,

helst spörsmålet om bestämmandet av den gottgörelse, som bör utgå i

förevarande hänseende, för närvarande är föremål för utredning inom 1920

års postkommitté.

För år 1923 har generalpoststyrelsen, under förutsättning av oförändrade

taxor, upptagit samma ekonomiska resultat av poströrelsen som för

år 1922.

Med hänsyn till de sålunda gjorda beräkningarna om postverkets överskott

för åren 1922 och 1923 vid nuvarande taxenivå synes en nedsättning kunna

vidtagas uti för närvarande utgående postavgifter. Utan att fatta definitiv ståndpunkt

till spörsmålet, huruvida postverkets taxor böra vid varje tillfälle vara i

stort sett så avvägda, att poströrelsen allenast lämnar ett överskott, som utgör

skälig ränta å det i postverket nedlagda kapitalet, anser jag dock,

att angelägenheten av att statsmakterna under nu rådande svåra depressionstid

inrikta sina strävanden på att i all möjlig mån bidraga till levnadskostnadernas

nedbringande och den allmänna prisnivåns sänkande, bör föranleda

till en taxenedsättning av den omfattning, som kan befinnas möjlig utan

att äventyra postverkets förmåga att förränta åtminstone det av lånemedel

utgående, i postverket nedlagda kapitalet. Jag tillåter mig i detta sammanhang

även erinra om, att det vid behandlingen av postverkets portofrågor

under kristiden i stort sett rått enighet om att, därest förhållandena varit normala,

någon taxeförhöjning icke bort ifrågakomma. I följd därav hava även dessa

taxor — på något undantag när, som i detta sammanhang saknar betydelse

— blott givits tillfällig karaktär.

Generalpoststyrelsen har uttalat såsom sin mening, att, om nedsättning

av postavgifterna skall ske, denna i första hand bör gälla brevportot. Av

en hos styrelsen verkställd utredning har det visat sig, att inkomsterna av

brevrörelsen rätt avsevärt överstiga postverkets kostnader för denna rörelsegren,

varemot inkomsterna av postanvisnings-, postförskotts-, paket- och

tidningsrörelserna icke täcka kostnaderna. Antalet inrikes brev uppgår

till närmare 200 miljoner, och brevportot är den postavgift, som mer

än någon annan berör alla lager av befolkningen. För affärsvärlden

är brevportot ofta en icke oviktig utgiftspost. Också hava framställningar

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.3.

om ett lägre brevporto inkommit till Kungl. Maj:t från Sveriges Skeppsklarerare-

och Skeppsmäklareförening ävensom från Svenska pappershandlareföreningen

och Föreningen representanter för handel och industri. Under

det att den förstnämnda av dessa framställningar avser sänkning av post-,

telegraf- och telefontaxorna i allmänhet, avse de två andra framställningarna

återinförande av lokalportot. Den förutvarande bestämmelsen om ett särskilt,

lägre porto för lokalförsändelser upphävdes från och med den 1 juli 1920

jämlikt beslut av samma års riksdag, och 1921 års riksdag, som i följd avmotion

i ämnet hade att ånyo behandla frågan, vidtog icke någon ändring

i nu förevarande hänseende. Borttagandet av det särskilda lokalportot utgjorde

ett led i de allmänna taxeförhöjningar, som med anledning av postverkets

starkt stegrade omkostnader vidtogos under kristiden, men generalpoststyrelsen

har även uttalat den åsikten, att det vore principiellt riktigt

samt dessutom ur flera synpunkter lämpligast, att ett enhetligt porto gällde

för alla inrikes brev. Åtskilliga uttalanden i riksdagen hava även gått i

samma riktning, och givetvis innebär det enhetliga portot vissa praktiska

fördelar. Emellertid synes särskilt inom affärsvärlden råda en stark stämning

för återinförandet av lokalportot. Under närmaste tiden, innan detta

porto avskaffades, utgjorde detsamma för brev 1 o öre, under det att riksportot

var 1 5 öre. Lokalportot var således 2/3 av riksportot. Med bibehållande av

ungefärligen denna proportion mellan riks- och lokalportot borde därför, om

riksportot bibehölles vid 20 öre, lokalportot sättas till 15 öre.

Den fördel, som genom införandet av ett till sistnämnda belopp bestämt

lokalporto skulle beredas avsändare av lokalförsändelser, vinnes även

om, på sätt generalpoststyrelsen ifrågasatt, portot för riksbrev sänkes till

15 öre. En sådan portonedsättning bleve dels för affärsvärlden till större

nytta än återinförandet av ett särskilt lokalporto, dels ock till fördel för hela

den stora allmänheten, och med hänsyn till nu rådande depression på det ekonomiska

området synes det mig önskvärt, i anslutning till vad jag förut

uttalat, att statsverket bereder affärsvärlden och allmänheten i övrigt all

den lättnad, som genom taxenedsättning kan åstadkommas. På grund av

den stora inkomstminskning för postverket, som en nedsättning till 15 öre

av portot för riksbrev skulle innebära, torde införandet av ett särskilt, lägre lokalporto,

som väl i sådant fall borde bestämmas till 10 öre eller 50 procent

av nu utgående porto, icke för närvarande, med hänsyn till postverkets

ekonomi, kunna ifrågasättas. Jag tillstyrker fördenskull generalpoststyrelsens

förslag, att — utan införande av något särskilt lokalporto —

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

befordringsavgifterna för inrikes brev med bibehållande av nuvarande viktgrupper

bestämmas till respektive 15, 30, 45 och 60 öre.

Vad beträffar de avgiftsbelopp, som här i Sverige upptagas för brevförsändelser

till utlandet, har riksdagen enligt skrivelse den 10 april 1920

(nr 121) bemyndigat Kungl. Maj:t att intill utgången av år 1924 bestämma

dessa avgifter. I anslutning till sitt förslag om nedsättning av inrikes brevportot

har generalpoststyrelsen uttalat såsom sin mening, att jämväl avgifterna

för brev och brevkort till utlandet böra sänkas från nuvarande 40

respektive 25 öre till 30 respektive 20 öre. En sådan åtgärd synes mig

välbetänkt.

Portot för Portot lör inrikes brevkort är bestämt att intill utgången av inne
mnkkortbreV*

varande år utgå med ett belopp av 1 o öre. Brevkortsportot utgör således

för närvarande endast hälften av brevportot. Emellertid var brevkortsportot

10 öre, även när brevportot var bestämt till 15 öre. Att avgiften för brevkort

icke höjdes vid de allmänna taxeförhöjningarna år 1920, var beroende

därpå, att det internationella brevkortsportot då icke kunde sättas till högre

belopp än 10 öre, och att man icke ansåg det lämpligt, att det inrikes

portot bestämdes till högre belopp än det internationella. Nedsättes nu

inrikes brevportot till 15 öre och behålles brevkortsportot oförändrat, återställes

den proportion mellan dessa två avgifter, som förefanns före den

senaste höjningen av brevportot. Jag anser mig därför böra biträda generalpoststyrelsens

förslag om bibehållande av nu utgående avgift för inrikes brevkort.

Korsbands- Befordringsavgifterna för andra inrikes korsband än utgivarkorsband

portot. hava under kristiden i viss mån reglerats. Undantager man en höjning med

ett öre för den lägsta viktsatsen, så innebär nämnda taxereglering endast

en avgiftssänkning. Att korsbandsavgifterna bibehållits så låga, är delvis

beroende på förhållandet till det internationella korsbandsportot, i det att

till den 1 februari 1921 här i Sverige för korsband till utlandet icke

kunde upptagas mer än 5 öre per 50 gram. Sistnämnda avgift utgör

nu 10 öre, vadan från den synpunkten hinder icke möter mot höjande

av inrikes korsbandsavgiften. Generalpoststyrelsen har visserligen uttalat

den meningen, att sistnämnda avgift vore för låg, men dock icke ansett

sig böra föreslå någon höjning. Däremot torde, om brevportot sättes till

15 öre, lägsta avgiften för korsband, innehållande affärshandling, vilken

avgift alltid varit densamma som avgiften för ett brev av en viktsats och

i överensstämmelse härmed för närvarande är bestämd till 20 öre, böra ned
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts proposition nr 14.3.

23

sättas till 15 öre. Av samma skäl som jag anfört i fråga om ett särskilt

lokalporto för brev, anser jag mig nu icke böra ifrågasätta något särskilt

lägre lokalporto för korsband.

Beträffande inrikes korsband, innehållande varuprov, är genom kungörelse

den 30 maj 1919 bestämt, bland annat, att högsta medgivna vikten skall utgöra

350 gram. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 december 1921, i fråga om

tillämpning av vissa utav världspostkongressen i Madrid meddelade bestämmelser

m. m., har generalpoststyrelsen, under meddelande att högsta medgivna

vikten för varuprov i den allmänt internationella postutväxlingen höjts

från 350 till 500 gram, föreslagit motsvarande höjning i den inrikes utväxlingen.

Då det givetvis är önskvärt, att för varuprov, som försändas

inom Sverige, är medgiven lika hög maximivikt som för dylika försändelser,

vilka från utlandet kunna sändas till Sverige, anser jag mig böra biträda

generalpoststyrelsens ifrågavarande förslag.

Beträffande avgiften för inrikes postanvisning eller postförskott liksom

ock i fråga om assuransavgiften för inrikes försändelse föreslår generalpoststyrelsen

endast, att nu gällande avgiftsbelopp måtte utgå även efter

innevarande års utgång, och synes ej något vara att häremot erinra.

Generalpoststyrelsen har icke ansett sig böra föreslå någon ändring

beträffande paketportot. Under kristiden har en förskjutning ägt rum

mellan järnvägs- och postavgifterna för paket, i det att de förra avgifterna

höjts procentuellt mera än de senare. Numera hava järnvägsavgifterna i

viss mån sänkts, men äro dock fortfarande i förhållande till avgifterna före

kristiden procentuellt högre än postverkets nu utgående paketavgifter. Då

härtill kommer, att de för postverkets paketrörelse inflytande avgifterna icke

anses täcka postverkets kostnader för pakettrafiken, biträder jag generalpoststyrelsens

förslag, att nuvarande befordringsavgifter för inrikes paket

bibehållas oförändrade.

Såsom generalpoststyrelsen framhållit, vålla de skrymmande paketen

postverket betydande svårigheter. Några maximimått för paket, som fä

försändas med post, finnas icke fastställda, och onekligen måste det framstå

såsom en oegentlighet, att postverket skall nödgas mottaga till postbehandling

paket, vilka på grund av sin storlek icke kunna inlastas i postkupéerna,

utan i vissa fall måste av postverket överlämnas till järnvägsbefordran

mot erläggande av vanlig järn vägsavgift. Styrelsen har nu på

grund härav föreslagit, att det skulle få ankomma på Kungl. Maj:t att be
-

Postanvisnings-,

postförskotts-

och

assuransavgifter.

Paketportot.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Avgiften för ilpaket.

Relcommendationsavgiften.

Tidnings
avgifterna.

24 Kungi. Maj:ts proposition nr 143.

träffande postbefordran av skrymmande paket meddela de närmare bestämmelser,

som efter verkställd utredning kunde befinnas erforderliga. Emellertid

har 1920 års postkommitté för närvarande under omprövning frågan

Om paketbefordringens rationella fördelning mellan postverket och statens

järnvägar. Med hänsyn till den sålunda pågående utredningen har jag ansett

styrelsens förslag i förevarande avseende ej böra för närvarande föranleda

någon åtgärd.

I likhet med generalpoststyrelsen anser jag, att den särskilda ti''Iläggsavgiften

för ilpaket och rekommendationsavgiften fortfarande efter innevarande

års utgång böra utgå med samma belopp som för närvarande.

Slutligen har generalpoststyrelsen föreslagit, att nu utgående provisoriska

förhöjningar av tidningsavgifterna måtte bliva gällande jämväl under

år 1923. Svenska Tidningsutgivareföreningen har emellertid i skrivelse till

generalpoststyrelsen hemställt om styrelsens medverkan till att ifrågavarande

postavgiftsförhöjning måtte upphävas från och med ingången av år 1923.

När förhöjningarna av tidningsavgifterna vidtogos, framhölls från flera håll

önskvärdheten av en utredning beträffande postverkets kostnader för tidningsrörelsen

och rörande de grunder, efter vilka postavgiften för tidningsabonnemang

är sammansatt. Generalpoststyrelsen, som år 1921 föreslog fortsatt

tillämpning av de förhöjda avgifterna, meddelade därvid, att inom postverket

påginge en utredning angående postverkets kostnader för tidningsrörelsen.

Enär postverkets olika rörelsegrenar i regel gripa in i varandra,

hade denna utredning påkallat mycket vidlyftiga undersökningar. Generalpoststyrelsen

meddelar nu, att denna utredning, som kommit att omfatta

fördelningen av postverkets driftkostnader på samtliga de olika rörelsegrenarna,

nyligen slutförts och givit vid handen, att 22,8 procent av postverkets

samtliga driftkostnader komma på tidningsrörelsen. Med den driftkostnad,

som beräknats för vart och ett av åren 1922 och 1923, skulle

postverkets kostnader för tidningsrörelsen belöpa sig till över 13 miljoner

kronor per år. Samtidigt beräknar styrelsen postverkets inkomster av tidningsrörelsen

till omkring 2 miljoner kronor med de ordinarie postavgifterna

och således omkring 4 miljoner, om de nu utgående förhöjda avgifterna

fortfarande tillämpas.

Enligt de av generalpoststyrelsen verkställda beräkningarna skulle således,

även med nu förhöjda avgifter, inkomsterna av tidningsrörelsen icke täcka

ens en tredjedel av utgifterna för samma rörelse. Det må visserligen

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.3.

förhålla sig så, att man aldrig ansett sig kunna räkna med, att postverkets

tidningsrörelse skulle betala sig, än mindre att den skulle kunna bliva någon

inkomstkälla för postverket. De ordinarie tidningsavgifterna utgå med

samma belopp, som finnas bestämda redan i tidningsförordningen den 2 7 maj

1904. De kommitterade, på vilkas förslag nämnda förordning tillkom, förklarade,

att de icke ansett sig kunna ifrågasätta en sådan höjning i de till

postverket utgående tidningsavgifterna, att inkomsterna av tidningsrörelsen

skulle kunna täcka de beräknade utgifterna för densamma. Av de utav

kommitterade gjorda beräkningarna angående postverkets dåvarande kostnader

för tidningsrörelsen och beträffande de inkomster, som med de av

kommitterade föreslagna grunderna skulle tillföras postverket, finner man,

att något över 46 procent av postverkets kostnader för tidningsrörelsen beräknades

bliva betalda genom tidningsavgifterna. Förhållandet mellan

inkomster och utgifter för denna rörelse har sålunda numera ytterligare

förändrats till postverkets nackdel.

Förutnämnda kommitterade uttalade bland annat såsom sin mening, att

huru viktigt det för den allmänna odlingens och upplysningens befrämjande

än vore, att tidningarna erhölle en lätt och billig spridning till olika delar av

landet, det väl svårligen kunde bestridas, att även andra branscher av postverksamheten

vore av den vikt och betydelse för samhället, att postverket

skulle föga tillfredsställande fylla sin uppgift, om det åsidosatte dessa

branscher för att tillgodose tidningarnas intressen. Skulle de inkomster,

som härflöte av postbefordran av brev och brevkort, fortfarande till så

betydlig del tagas i anspråk för täckandet av den förlust, som för postverket

uppstode på dess tidningsrörelse, kunde enligt kommitterades uppfattning

detta förhållande icke undgå att i längden verka i hög grad hämmande

på berörda huvuddelar av poströrelsen och därigenom även på utvecklingen

av denna rörelse i dess helhet. Vad nämnda kommitterade sålunda

på sin tid anförde, äger givetvis fortfarande giltighet. Skall det undvikas,

att tidningsrörelsen verkar hämmande på postverkets huvudsakligaste uppgift,

kunna enligt mitt förmenande tidningsavgifterna icke sättas till lägre

belopp än de nu tillfälligt utgående.

Den av generalpoststyrelsen verkställda, ovan omnämnda utredningen

har icke omfattat någon undersökning angående lämpligheten av de grunder,

efter vilka postavgiften för tidningsabonnemang är sammansatt. Styrelsen

anser emellertid, att det bör tagas under omprövning, huruvida dessa

grunder böra omläggas, liksom ock huruvida sistnämnda avgifter och av
Bihang

till riksdagens protokoll 1922. / sand. 123 käft. (Nr 143). 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

Ekonomisk

innebörd

m. in.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 14.3.

gifterna för utgivarkorsband stå i lämpligt förhållande till varandra. Jämväl

vissa andra bestämmelser i tidningsförordningen torde böra underkastas

revision. Dessa frågor äro emellertid av stort intresse icke blott för

postverket och tidningsutgivarna utan även för allmänheten. Jag har

därför för avsikt att låta verkställa en utredning i frågan. Med hänsyn

till vad jag anfört angående förhållandet mellan postverkets inkomster och

utgifter för tidningsrörelsen anser jag mig, i avvaktan på resultatet av en

dylik utredning, böra biträda generalpostyrelsens förslag, att nu utgående

förhöjda postavgifter för utgivarkorsband och för postabonnemang å tidning

måtte tillämpas under ännu ett år.

Generalpoststyrelsen har föreslagit, att de lägre postavgifterna, vilka

beräknats medföra en inkomstminskning för helt år av io,s miljoner kronor,

skulle tillämpas från och med den 1 juli 1922, samt därvid uppskattat

driftöverskottet för innevarande år till 6,25 miljoner. I betraktande av

den välbehövliga lättnad, som en portosänkning skulle innebära för landets

svårt betryckta näringsliv, vore det önskvärt, att nedsättningen i posttaxorna

kunde träda i kraft så snart som möjligt. Emellertid nödgas jag föreslå,

att de nya portona skola träda i tillämpning först den 1 oktober 1922.

I riksstaten för första halvåret 1923 är nämligen såsom inkomst av poströrelsen

upptaget ett belopp av 8 miljoner kronor. Med hänsyn till svårigheten

att erhålla de nödvändiga statsinkomsterna under sagda halvår synes

# det nödvändigt, att nämnda överskott kommer statsverket till godo. Detta kan

emellertid ej påräknas, om ej tiden för ikraftträdandet av de lägre avgifterna

något framflyttas.

Efter budgetårets omläggning kunde ifrågasättas, att postavgifterna

nu skulle bestämmas endast för tiden till den 1 juli 1923. Då emellertid

vissa avgifter, såsom för postbefordran av tidningar och dylikt, böra bestämmas

för helt år, torde beslutet i ämnet kunna givas giltighet till utgången

av år 1923. Den ifrågasatta ändringen beträffande högsta medgivna vikten

för korsband, innehållande varuprov, bör dock, i likhet med övriga bestämmelser

av detta slag, lända till efterrättelse tills vidare.

Generalpoststyrelsen har beräknat, att efter genomförande av portosänkningen

postverkets överskott för år 1923 endast skulle uppgå till 1,000,000

kronor. I likhet med generalpoststyrelsen anser jag sannolikheten tala för, att

överskottet för nu ifrågavarande år snarare skall bliva större än mindre än vad

som sålunda angivits. Jag vill emellertid framhålla, att, även om överskottet

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr ipj.

skulle stanna vid 1,000,000 kronor, icke endast räntorna för postverkets

andel i statsskulden bliva till fullo täckta utan dessutom ett om än jämförelsevis

obetydligt överskott uppstår. Det vid 1921 års utgång i postverket

bundna kapitalet uppgår, i runt tal, till 24 miljoner kronor. Ej

långt ifrån hälften av detta belopp utgöres av medel, som före budgetreformens

genomförande år 1912 tagits av postverkets driftöverskott.

På grund av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl. Maj :t ville föreslå

riksdagen besluta,

1:0) att de av riksdagen för tiden till 1922 års utgång

beslutade postavgifterna skola äga fortsatt tillämpning

till och med den 31 december 1923, dock att

för tiden från och med den 1 oktober 1922 till och med

den 31 december 1923 skall gälla,

att befordringsavgifterna för inrikes brev skola utgå

med följande belopp:

om brevets vikt icke överstiger 20 gram......... 15 öre

» vikten överstiger 20 men icke 125 gram... 30 »

» » » 125 » » 250 » ... 45 »

» » » 250 » » 500 » ... 60 »;

samt att lägsta avgiften för korsband, innehållande

affärshandling, skall utgöra 15 öre;

varjämte skall iakttagas, att de förhöjda avgifterna för

postabonnemang å tidning icke skola tillämpas beträffande sådana

abonnemang för år 1924, som verkställas under år 192 3;

2:0) att högsta medgivna vikten för korsband, innehållande

varuprov, skall från och med den 1 oktober 1922

utgöra 500 gram. _____

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar

Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att proposition

skall till riksdagen avlåtas av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

August Wrede.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:283 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa inrikes postavgifter. s. 5 i texten
  2. BevU 1922:39 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa inrikes postavg s. 1 i texten
  3. BevU 1922:36 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa inrikes postavgifter ävensom i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten