Sök i Ratio Lex

Angående pensionsförbättring för vissa f. d. beställning shav are vid armén . och marinen

1922-03-10 · 16 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:170, Angående pensionsförbättring för vissa f. d. beställning shav are vid armén . och marinen

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj:ts Proposition Nr 170.

Nr 170.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsförbättring

för vissa f. d. beställning shav are vid armén

. och marinen; given Stockholms slott den 10 mars 1022.

Kung!. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

10 nlars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Notion, Svensson,

Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:

Enligt pensioneringsgrunderna för armén av den 22 juni 1877 med däri Bestämmelser

sedermera vidtagna ändringar erfordras för erhållande av pension (kassa- angående penpension

jämte fyllnadspension), att vederbörande räknar 30 tjänstår (vissa “7m"

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt 144 käft. (Nr 170.) 398 22 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Borttagande

av den s. 1c.

respittiden.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 170.

underofficerare 25 tjänstår) samt därjämte uppnått viss levnadsålder, som

för överstelöjtnanter och majorer m. fl. är bestämd till 55 år samt för

officerare av lägre grad ävensom för underofficerare m. fl. till 50 år.

Enligt motsvarande bestämmelser för marinen av den 3 oktober 1876

med däri vidtagna ändringar utgår fyllnadspension till den, som är berättigad

till kassapension (varför bland annat erfordras 30 tjänstår) och

vid avskedstagandet uppnått viss levnadsålder, vilken beträffande beställningshavare,

varom i detta sammanhang är fråga, är bestämd för officerare

i lägre grad än kommendörs ävensom för underofficerare till 55 år.

Emellertid förelåg icke ursprungligen skyldighet för personalen

varken vid armén eller marinen att avgå ur tjänst vid den levnadsålder,

då sålunda rätt till åtnjutande av pension inträdde, utan personalen ägde

att under viss tid därefter, den s. k. respittiden, kvarstå i tjänst. För

arméns vidkommande var respittiden bestämd i § 7 av pensioneringsgrunderna

sålunda, att den löntagare, som med tre år överskridit den

för rätt till pension i den tjänst han innehade stadgade levnadsålder,

skulle vara skyldig att med pension avgå. För marinens personal voro

föreskrifterna om avgångsskyldighet meddelade i reglementet för marinen

och innehöllo, såvitt nu är i fråga, att, om den, som uppnått den ålder,

som berättigade honom till pension och fyllnadspension efter dentjänstegrad,

i vilken han åtnjöt lön på stat, förbleve i tjänst, officer av kommendörkaptens

grad tre år samt underofficer sex månader efter nämnda ålder,

avsked med rätt till pension och fyllnadspension skulle meddelas honom.

Enligt sålunda meddelade bestämmelser voro alltså pensionsåldern

och avgångsskyldiglieten för nu ifrågavarande personal ordnade på sätt,

som framgår av följande sammanställning:

Beställning

Tjänst- å Iller.

Pensions-

ålder.

Respit- i

tid.

Överstelöjtnant, major, kommendörkapten ................

30

55

3 år

Kapten och officer av lägre grad vid armén ävensom

underofficer vid armén...........................................

30 (25)

50

3 år

Underofficer vid marinen ..........................................

30

55

6 månader

I sammanhang med tillsättande av den militära pensionskommittén

förordnades emellertid den 6 maj 1910, att, till underlättande av förändrade

pensioneringsbestämmelsers genomförande, skulle i fullmakter,

konstitutorial och förordnanden, som därefter utfärdades å beställning

vid armén eller marinen och vara rätt till pension från arméns eller

flottans pensionskassor kunde grundas, inryckas föreskrift därom, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

KungI. Maj.ts Proposition Nr 1/0.

vederbörande skulle vara skyldig underkasta sig förändrade bestämmelser

i fråga om rätt till pension. Sedermera har genom kungörelse den 17

september 1014 (Svensk författningssamling nr 266) i enlighet med

riksdagens beslut punkt 7 i pensioneringsgrunderna för armén erhållit ändrad

lydelse av innebörd, att den, som uppnått den för rätt till fyllnadspension

i den tjänst han innehar stadgade levnadsålder och i övrigt

uppfyllt föreskrivna villkor, skall vara skyldig att från tjänsten avgå;

och genom kungörelse samma dag (Svensk författningssamling nr 316)

infördes en ny punkt av motsvarande innehåll i pensioneringsgrunderna

för marinen.

Till följd härav bortföll rätten att tillgodonjuta respittiden för be-’

ställningshavare, som efter den 6 maj 1910 utnämnts eller till högre

beställning eller löneklass förflyttats. Däremot kvarstod denna rätt för

beställningshavare, vilkens fullmakt å innehavande tjänst utfärdats tidigare

och således icke innehöll förbehåll om skyldighet att underkasta sig

förändringar i fråga om pensionsrätten. Alltså har exempelvis den, som

etter den 6 maj 1910 befordrats från major till överstelöjtnant, för vilka

beställningar gälla samma pensionsålder av 55 år, nödgats från tjänsten

avgå 3 år tidigare än om han icke befordrats. Detsamma gäller den,

som efter nämnda dag förflyttats inom kaptensgraden eller från lägre

till högre underofticersgrad (-löneklass) vid armén, medan den, som

efter sagda dag befordrats från lägre till högre underofficersgrad vid

marinen, måst avgå 6 månader tidigare än om befordran icke erhållits.

Enligt beslut av 1919 års riksdag beviljades pensionsförbättring åt Pensionsreiavgående

personal vid försvarsväsendet, som kommit i åtnjutande av den bättriDg för

från och med år 1918 utgående tillfälliga löneförbättringen, varvid den, vi/armén

som pensionerats under år 1918, i pensionsförbättring erhöll hälften av och marinendet

belopp, som bestämdes att i sådant avseende tillkomma motsvarande ''

beställningshavare vid avgång ur tjänst efter 1919'' års ingång. Grunderna

för denna pensionsförbättring finnas angivna i särskilda kungörelser

den 20 och den 29 augusti 1919 (Svensk författningssamling nr

538 och 569).

Den av Kungl. Maj:t den 29 juni 1921 tillsatta kommittén för llt- Framställning

redande av vissa till pensionsväsendet hörande frågor (1921 års pensions- ape^®20ln^ls

kommitté)*), vilken erhållit i uppdrag, bland annat, att taga i övervä- kommitté.

*) Kommittén består av generaldirektören P. G. Södermark, ordförande, ledamoten av riksdagens

andra kammare A. Anderson i Kåstock, statskommissarie!! friherre C. G. E. Leijonhufvud,

byråchefen E. T. Sidenbladh och ledamoten av riksdagens andra kammare, lektorn K. Starbäck.

Att såsom ledamöter av kommittén deltaga i behandlingen av frågor rörande arméns resp.

marinens pensionsförhållanden hava förordnats överstelöjtnanten vid generalstaben O. G. Thörnell

och majoren vid kustartilleriet friherre F. E. von Otter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. May.ts Proposition Nr 170.

gande, huruvida på grund av den vid 1921 års riksdag beslutade löneregleringen

för beställningshavare vid armén och marinen några jämkningar

i 1919 års bestämmelser om rätt för sådan beställningshavare att

efter avgång ur tjänst åtnjuta pensions förbättring vore av omständigheterna

påkallade,'' har nu i skrivelse den 24 januari 1922 anmält, att

kommittén funnit sig böra fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å vissa

förhållanden, som uppkommit i samband med den år 1919 genomförda

pensionsförbättringen för personal vid försvarsväsendet; och har kommittén

i sådant avseende anfört följande.

Bestämmelserna om pensionsförbättring åt arméns och marinens

personal i förening med respittidens bortfallande för de efter den 6 maj

1910 befordrade hade kommit att så till vida verka ogynnsamt, att den

sålunda befordrade, som, där icke befordran mellankommit, kunnat kvarstå

efter 1918 års ingång, men till följd av befordringen nödgats avgå

tidigare, blivit alldeles utan pensionsförbättring och därför i vissa fall,

ehuru den egentliga pensionen blivit högre, likväl fått mindre sammanlagd

pensionsförmån än om han kvarstått obefordrad och blivit delaktig av

pensionsförbättringen; och den, som på grund av vunnen befordran nödgats

avgå under år 1918 men utan befordran kunnat kvarstå över årsskiftet

1918—1919, hade gått miste om den högre pensionsförbättringen

och hade därför till följd av befordringen fått mindre sammanlagd pensionsförmån

än eljest skulle hava tillkommit honom.

Dessa förhållanden hade givetvis icke undgått klagomål från deras

sida, som därigenom fått mindre förmån än som skulle tillkommit dem,

'' om befordran icke mellankommit, Exempelvis hade kommendörkaptenen

av 1. graden friherre R. W. Leuhusen, vilken till följd av befordran

gått förlustig respittiden och därför nödgats avgå under år 1918, gjort

framställning om åtnjutande av den högre pensionsförbättring, som tillkomme

en efter ingången av år 1919 pensionerad beställningshavare av

motsvarande grad. Enligt beslut den 5 mars 1920 hade emellertid

Kungl. Maj:t funnit berörda framställning icke kunna bifallas. De oegentligheter,

som med avseende å pensionsförbättringen uppkommit i vissa

fall till följd av respittidens bortfallande, hade även varit föremål för

omnämnande under eu debatt i andra kammaren vid 1921 års riksdag.

I punkten 12 av bankoutskottets utlåtande nr 11 A hade utskott et under

hänvisning till pågående utredning om reglering av redan beviljade

pensioner avstyrkt bifall till ett motionsvis framställt förslag om, att

de underofficerare vid armén och marinen, vilka avgått med pension

före år 1918, skulle i pensionshänseende likställas med motsvarande

under år 1918 pensionerade beställningshavare; och vid behandlingen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 170.

av detta ärende hade av eu talare (se andra kammarens protokoll

för den 9 mars 1921, nr 20, sid. 26) påpekats vissa oegentlighet^-,

som uppstått i samband med den beviljade pensionsförbättringeu,

varvid såsom exempel anförts följande: »Intill en viss dag under

år 1910 gällde i fråga om pensionsåldern, att såväl underofficerare av

andra graden som flaggunderofficerare skulle avgå senast vid 55 år 6

månaders ålder. Var och en, som efter denna tidpunkt befordras till

högre grad, blir därmed skyldig att avgå vid 55 års ålder, alltså 6 månader

tidigare än förut. Nu har inträffat t. ex., att av underofficerare

av andra graden, som utnämnts- före 1910 och som äro födda under

senare halvåret 1863, somliga ha blivit befordrade och andra förbigångna.

De förbigångna ha då haft rätt att kvarstå i tjänst till 55 år 6 månaders

ålder och ha alltså avgått under första halvåret 1919. De som befordrats

till flaggunderofficerare däremot ha måst avgå vid 55 års ålder, och det

skedde under senare halvåret 1918. Följden har då i detta fall blivit

den, att de, som icke ha ansetts värdiga till befordran, ha kommit in

under de nya pensionsförhållandena och ha därmed 360 kronor mer om

året i pension än de, som genom nit och plikttrohet gjort sig förtjänta

av befordran och vunnit sådan.» Flera talare hade framhållit, att något

borde göras till förmån för dem, som drabbats av berörda missförhållande,

och understött ett under debatten framställt yrkande om skrivelse med

begäran om utredning och förslag om pensionsförbättring även åt de före

år 1918 pensionerade militära beställningshavarna; men andra kammaren

hade i likhet med första kammaren bifallit bankoutskottets hemställan.

För utredande av nu förevarande spörsmål hade kommittén från

arméns och- flottans pensionskassor införskaffat förteckningar å de pensionärer,

vilka i följd av vunnen befordran varit tvungna att avgå ur

tjänst tidigare än om befordran ej vunnits och i följd därav kommit i

åtnjutande av mindre sammanlagda pensionsförmåner än om de kvarstått

i den lägre graden. Såsom av nämnda uppgifter framginge, vore detta

fallet med följande beställningshavare, nämligen

11 överstelöjtnanter vid armén,

11 kaptener (ryttmästare) av 1 kl. vid armén,

61 fanjunkare (styckjunkare) » »

4 musiksergeanter av 1 kl. » »

3 kommendörkaptener av 1 graden vid flottan,

3 flaggimderofficerare » »

Det gällde alltså tillhopa 93 f. d. beställningshavare; och årskostnaden

för bestridande av de belopp, som i vardera förteckningen angivits

opaginerad Kontrollera mot PDF

()

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 170.

såsom »minskad pensionsförmån», d. v. s. skillnaden mellan vederbörandes

sammanlagda pensionsförmån och vad han i sådant avseende skulle

hava erhållit, om han till den förut gällande respittidens utgång kvarstått

såsom obefordrad, skulle utgöra för f. d. beställningshavare, som pensionerats

från arméns pensionskassa, 58,605 kronor och för de genom

flottans pensionskassa pensionerade 2,861 kronor 20 öre eller tillhopa

61,466 kronor 20 öre.

Ifrågavarande pensionärer vore .antingen sådana, som visserligen,

om den förut gällande respittiden fått av dem åtnjutas, skulle hava

kunnat kvarstå så länge, att de kommit i åtnjutande av den tillfälliga

löneförbättringen och därför också blivit delaktiga av pensions förbättringen

men nödgats avgå redan innan dessa förmåner fått utgå, eller

ock sådana, som avgått under år 1918 och alltså tillgodonjutit tillfällig

löneförbättring och bekommit halv pensionsförbättring, men, om rätten

till respittiden fortfarande för dem gällt, kunnat kvarstå i tjänst efte

årsskiftet 1918—1919 och alltså fått full pensionsförbättring. Till de

förra hörde följande antal pensionärer, nämligen

8 överstelöjtnanter vid armén,

4 kaptener av 1 kl. » »

39 fanjunkare (styckjunkare) vid armén,

4 musiksergeanter av 1 kl. » »

2 kommendörkaptener vid flottan,

1 flaggunderofficer » »

Till den andra gruppen hörde alla övriga, nämligen

3 överstelöjtnanter vid armén,

7 kaptener (ryttmästare) vid armén,

22 fanjunkare (styckjunkare)» »

1 kommendörkapten vid flottan,

2 flaggunderofficerare » »

I efterföljande tabell hade sammanställts uppgifter rörande ifrågavarande

pensionärers nuvarande pensioner och vad som i sammanlagdå

pensionsförmåner skulle hava dem tillkommit, dels under förutsättning

att de fått åtnjuta respittid i den tjänst, i vilken de pensionerats, dels

ock under förutsättning att de icke befordrats och alltså med åtnjutande

av respittid pensionerats i lägre grad:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj.ts Proposition Nr 170.

i

1.

2.

8.

4.

6.

6.

i•

Skillnad !

mellan

beloppen

i 3 och G.

Kronor.

Föd d.

Avgång.

Erhållen

pension.

Kronor.

Skulle i

pension

erhållit om

respittid

fått åt- njutas.

Kronor.

Skillnad.

Kronor.

Skulle i

pension

erhållit

om ej be- fordrad.

Kronor.

Överstelöjtnant (kommendörkapten

av 1 graden)

Före Vi 1860 ......

Före 7i 1915

3,600

—

3,600

—

_

_

3,200

_

+ 400

_

l/i—S1/i2 1860 ......

1915

3,600

—

4,275

—

— 675

—

3,850

_

— 250

_

Vi 1861—81/i2 1862

1916-1917

3,600

—

4,950

—

— 1,350

—

4,500

_

— 900

_

Vi-si/n 1863 ......

1918

4,275

—

4,950

—

— 675

_

4,500

_

— 225

_

Vi 1864—...........

Efter sVu 1918

4,950

—

4,950

—

—

—

4,500

—

+ 450

—

Kapten (ryttmästare)

av 1 klass vid armén

•

Före 7i 1865 ......

Före 7i 1915

2,720

—

2,720

—

_

_

1,920

_

+ 800

_

7i—*Vn 1865 ......

1915

2,720

—

3,355

—

— 635

—

2,955

_

— 235

_

7i 1866—87i21867

1916-1917

2,720

—

3,990

—

-1;270

—

3,990

_

—1,270

_

7i—*7i2 1868 ......

1918

3,355

—

3,990

—

- 635

—

3,990

_

— 635

_

7i 1869-............

Efter 8712 1918

3,990

—

3,990

—

—

—

3,990

—

-

Fanjunkare (styckjunkare) vid armén.

Före 7i 1865 ......

Före 7» 1915

1,000

—

1,000

_

_

_

900

_

+ 100

7i—»Vu 1865 ......

1915

1,000

—

1,625

—

- 625

_

1,405

_

- 405

_

V» 1866—87i2 1867

1916-1917

1,000

—

2,250

—

— 1,250

_

1,910

_

- 910

7i—»7i2 1868 ......

1918 .

1,625

—

2,250

—

— 625

—

1,910

_

— 285

_

7i 1869—...........

Efter 87is 19 L8

2,250

—

2,250

—

—

—

1,910

—

+ 340

—

Sergeant av 1 klass vid armén.

Före 7i 1865 ......

Före Vi 1915

900

_

900

_

_

_

780

+ 120

7i—s7ia 1865 ......

1915

900

—

1,405

—

- 505

-

1,345

— 445

_

7i 1866—31/ia 1867

1916-1917

900

—

1,910

—

—1,010

—

1,910

_

—1,010

_

Vi—87i2 1868 ......

1918

1,405

—

1,910

—

- 505

—

1,910

_

— 505

_

i 7! 1869-............

Efter 87i2 1918

1,910

—

1,910

—

—

—

1,910

—

—

Flaggunderofficer.

Före xh 1862 ......

Före 7? 1917

1,094

40

1,094

40

_

_

1,000

_

+ 94

40 i

7?—87ia 1862 .....

77-87i2 1917

1,094

40

1,672

20

- 577

80

1,455

_

— 360

60i

7i-m/6 1863 ......

77— 8%s 1918

1,672

20

1,672

20

—

—

1,455

_

+ 217

20

77—87i2 1863 ......

7?—87i2 1918

1,672

20

2,250

— 577

80

1,910

_

— 237

80

7i 1864-............

Efter 8712 1918

2,250

_

2,250

—

—

1,910

—

+ 340

_|

Av denna sammanställning framginge, att oegentligheter i derå fall

uppstått vid pensionsförbättringen till följd av indragningen av respittiden;

exempelvis kunde det ju icke anses lämpligt, att, medan en flaggunderofficer,

född under förra hälften av år 1863, erhållit i pension tillhopa

1,672 kronor 20 öre och därigenom fått 217 kronor 20 öre mera

i pension än en med honom jämnårig underofficer av 2 graden, den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. May.ts Proposition Nr 170.

flaggunderofficer däremot, som vore född under senare hälften av samma

år, väl finge samma pension som förenämnda flaggunderofficer men erhölle

237 kronor 80 öre mindre än en jämnårig obefordrad, vilken med

begagnande av respittiden kvarstått i tjänst vid början av år 1919 och

alltså finge full pensionsförbättring.

Under kommitténs överläggningar rörande frågan, huruvida och i

vilken mån rättelse av berörda oegentligheter skulle kunna åvägabringas,

hade erinrats, hurusom arméns och marinens avlöningssakkunniga, vilka

utarbetat det förslag om pensionsförbättring för viss personal vid armén

och marinen, som sedermera framlagts för 1919 års riksdag, i avgivet

utlåtande över förenämnda av kommendörkaptenen friherre Leuhusen

gjorda framställning anfört, att de sakkunniga väl beaktat, att sådana

fall skulle kunna inträffa som det då ifrågavarande, men att, då i alla

fullmakter för löntagare vid försvarsväsendet, som utfärdats sedan mitten

av år 1910, stadgats skyldighet för vederbörande att underkasta sig de

förändrade pensionsbestämmelser, som bleve i laga ordning fastställda,

de sakkunniga ansett anledning icke föreligga att föreslå särskilda undantagsbestämmelser

för sådana fall, då löntagare, som vunnit befordran

efter det att rätten till s. k. respitår borttagits, därigenom blivit skyldig

avgå tidigare än han behövt göra, om han kvarstått i förut innehavande

beställning.

A andra sidan hade framhållits, att indragningen av rätten att åtnjuta

respittid endast åsyftat en föryngring av officers- och underofficerskårerna,

men ingalunda avsett att åstadkomma sådana menliga följder i

avseende å pensionsförmånen, som därvid visat sig uppkomma i sammanhang

med beviljandet av pensionsförbättring, samt att det därför

syntes kunna med fog ifrågasättas, huruvida icke alla de pensionärer,

som drabbats av berörda missförhållande, borde hållas skadeslösa genom

att erhålla pensionsförbättring, vilken — om än därigenom icke kunde

beredas en sammanlagd pensionsförmån, motsvarande vad som i sådant

avseende skulle hava tillkommit vederbörande, om han med begagnande

av den förut för honom gällande respittiden kvarstått i den beställning,

i vilken han pensionerats — dock torde böra sa avpassas, att vederbörande

åtminstone bekomme i sammanlagd pension vad som tillkommit

honom, därest han med begagnande av respittiden kvarstått i den beställning,

han innehade närmast före sista befordringen.

För sin del kunde kommittén särskilt med hänsyn därtill att, såsom

under överläggningen i ämnet inom andra kammaren framhållits, ifrågavarande

pensionärers ogynnsamma läge i pensionshänseende uppkommit

till följd därav, att de på grund av nit och -duglighet i tjänsten befordrats

och därigenom drabbats av respittidens indragning med därav för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj ds Proposition Nr 170.

anledd tidigare avgång, icke finna annat än att starka billighetsskäl

förelågo för beredande av någon pensionsförbättring i dessa fall. Ehuru

förflyttning inom kaptensgraden eller från lägre till högre underofficersgrad

(-löneklass) vid armén icke kunde anses utgöra befordran i vanlig

bemärkelse, både kommittén likväl vid det förhållande, att sådan förflyttning

såsom ovan nämnts medfört samma menliga inverkan i pensionshänseende

som verklig befordran, funnit de sålunda förflyttade icke böra

uteslutas från delaktighet av nu ifrågavarande pensionsförbättring; liksom

sådan förmån ansetts böra tillkomma såväl pensionärer, vilka avgått

före år 1918, som dem, vilka lämnat tjänsten först under nämnda år.

\ ad beträffade pensionsförbättringens belopp, syntes det kommittén

icke kunna ifrågakomma att bereda sådan förbättring, att därigenom

sammanlagda pensionsförmånen skulle komma att motsvara vad vederbörande

i sådant avseende skulle hava erhållit, om han till respittidens

utgång kvarstått i den beställning, i vilken han pensionerats. Däremot

skulle det givetvis kunna ifrågasättas att bestämma pensionsföi’bättringen

till sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen komme att utgöra

vad som skulle hava tillkommit vederbörande, därest han till respittidens

utgång kvarstått i den beställning, han innehade närmast före sista befordringen.

Kostnaden härför skulle emellertid för år räknat, såsom

förut nämnts, uppgå till över 60,000 kronor, vartill under nuvarande

förhållanden skulle komma därå belöpande d3?rtidstillägg. Med hänsyn

till dessa avsevärda kostnader och då till förmån för beredande över

huvud taget av någon förbättring åt ifrågavarande pensionärer endast

billighetsskäl kunde åberopas, ville det synas kommittén, som om nu

ifrågavarande pensionsförbättring skäligen kunde i viss mån reduceras och

bestämmas till hälften av det belopp, som i förenämnda förteckningar

för en var pensionär upptagits såsom »minskad pensionsförmån».

Av samma skäl funne sig kommittén böra förorda, att åt ifrågavarande

pensionsförbättring icke i vidare mån gåves retroaktiv giltighet

än att vederbörande finge, oavsett tidpunkten för hans avgång ur tjänst,

om han^åtnjutit respittid, bekomma föreslagen förbättring från och med

ingången" av* år 1922.

I sitt med skrivelse ^den 16 december 1921 överlämnade betänkande

med förslag till författningar om dyrtidstillägg och pensionstillägg åt

vissa pensionärer hade kommittén föreslagit, bland annat, att hos riksdagen

måtte utverkas anslag för beredande enligt vissa angivna grunder

av pensionstillägg åt pensionärer med särskilt låga pensioner att utgå

från och med den lfapril 1922. Enligt förslaget skulle emellertid de

pensionerade f. d. militära beställningshavare, som åtnjöte pensionsförBihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 144 höft. (Nr 170.) 398 22 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 170.

bättring enligt därom gällande bestämmelser, undantagas från erhållande

av pensionstillägg, enär de redan genom pension sförbättringen fått större

förmån än den, som innefattades i det föreslagna pensionstillägget.

Genom vad sålunda föreslagits skulle endast de bland nu ifrågavarande

pensionärer, som avgått under år 1918 och alltså kommit i åtnjutande

av halv pensionsförbättring, bliva från åtnjutande av pensionstillägg

uteslutna. Bland övriga skulle vissa pensionärer bred låga pensioner

kunna, om ej annat stadgades, erhålla såväl pensionstillägg som nu

ifrågavarande pensionsförbättring. Då kommittén emellertid ansåge, att

båda dessa förmåner icke borde få jämsides åtnjutas, syntes bestämmelse

böra meddelas därom, att för tid, då vederbörande komme i åtnjutande

av pensionstillägg, honom eljest enligt föreliggande förslag tillkommande

pensionsförbättring skulle minskas med vad på samma tid

belöpte av pensionstillägget.

Kostnaden för nu ifrågavarande pensionsförbättring hade beräknats

uppgå till 30,283 kronor 10 öre, varvid hänsyn tagits därtill, att en å

den från flottans pensionskassa erhållna förteckningen upptagen pensionär

redan under år 1919 avlidit och alltså, då pensionsförbättringen avsåges

att utgå endast för tiden efter 1922 års ingång, sådan förmån icke i

detta fall skulle utgå. Då emellertid åtskilliga av ifrågavarande pensionärer

skulle enligt förslaget om pensionstillägg äga att från och med

den 1 april 1922 bliva delaktiga av sådant tillägg, skulle kostnaden

för nu avsedda pensionsförbättring under år 1922 belöpa sig till något

mer än 26,300 kronor och för år, då pensionstillägg utginge under hela

året, till inemot 22,400 kronor. Kommittén hade tänkt sig, att denna

kostnad skulle kunna anvisas att utgå från förslagsanslagen till pensionsförbättring

för viss personal vid armén respektive marinen, utan att

dessa anslags belopp nu behövde höjas.

Såsom förut antytts, förutsatte kommittén, att även å nu ifrågavarande

pensionsförbättring skulle under nuvarande förhållanden få åtnjutas dyrtidstillägg

enligt vanliga grunder.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde kommittén,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att f. d. beställningshavare vid armén eller marinen, vilken

vore i åtnjutande av pension och fyllnadspension genom arméns eller

flottans pensionskassa och som till följd därav, att han erhållit fullmakt,

konstitutorial eller förordnande efter den 6 maj 1910 och den s. k. respittiden

därigenom för honom bortfallit, gått miste om eller lidit minskning

i den viss personal vid armén och marinen tillkommande pensionsförbättring

och därigenom kommit i åtnjutande av mindre sammanlagd

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 170.

11

pensionsförmån än den, som skulle hava tillkommit honom, om han

kvarstått i den beställning, han närmast därförut innehade, finge i pensionsförbättring

från och med den 1 januari 1922 åtnjuta hälften av

skillnaden mellan sin nuvarande sammanlagda pensionsförmån och vad

i sådant avseende skulle hava tillkommit honom, därest han till förut

för honom gällande respittids utgång kvarstått och pensionerats i sin

förra beställning; med iakttagande ej mindre att för tid, under vilken

pensionär kunde komma i åtnjutande av pensionstillägg enligt bestämmelser,

som därom kunde bliva gällande, honom enligt dessa grunder

tillkommande pensionsförbättring skulle minskas med vad av pensionstillägget

på samma tid belöpte, än även att nu ifrågavarande pensionsförbättring

utbetalades och frånträddes i samma ordning, som gällde i

fråga om fyllnadspension,

dels ock att vad till bestridande av denna pensionsförbättring erfordrades

finge utgå av de till pensionsförbättring för viss personal vid

armén respektive marinen anvisade förslagsanslag.

Två av kommitténs ledamöter (herrar Thörnell och friherre von Otter)

hava i ärendet anmält avvikande mening samt förenat sig om följande

uttalande:

»Kommitténs resonemang hade följdriktigt bort leda till ett förslag, avseende

åtminstone ett fullständigt utjämnande av den skillnad, som förefinnes i

pensionshänseende mellan de beställningshavare, som med begagnande av rätten

till respittid erhållit pensionsförbättring, och dem, som på grund av befordran

eller uppflyttning till högre löneklass gått miste om sådan möjlighet. Kommitténs

majoritet har emellertid blott föreslagit borttagandet av halva denna skillnad.

Huru otillfredsställande den lösning är, som detta förslag innebär, framgår

med all tydlighet av efterföljande sammanställning. Såsom synes, kvarstår det

av kommittén enhälligt påtalade missförhållandet i väsentlig utsträckning.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

Född.

Av gång.

Erhåller

i pension

enligt ma- joritetens

förslag.

Kronor.

Skulle i

pension er- hållit om

respittid

fått åt- njutas.

Kronor.

Skillnad.

Kronor.

Skulle i

pension er- hållit om

ej befor- drad (upp- flyttad).

Kronor.

Skillnad

mellan be- loppen i

3 och 6.

Kronor.

Överstelöjtnant (kommendörkapten

av 1 graden).

Före Vi 1860 ......

Före Vi 1915

3,600

—

3,600

—

—

—

3,200

—

+ 400

—

''/i—S1/i2 1860 ......

1915

3,725

—

4,275

—

— 550

—

3,850

—

— 125

—

Vi 1861—S1/is 1862

1916—1917

4,050

—

4,950

—

-900

—

4,500

—

— 450

—

Vi—S1/i2 1863 ......

1918

4,387

50

4,950

—

— 562

50

4,500

—

— 112

50

>/i 1864-............

Efter S1/i2 1918

4,950

—

4,950

—

—

—

4,500

—

+ 450

—

Särskilt yttrande

av två

ledamöter av

kommittén.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 170.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

Född.

Avgång.

Erhåller

i pension

enligt ma- joritetens

förslag.

Kronor.

Skulle i

pension er- hållit om

respittid

fått åt- njutas.

Kronor.

Skillnad.

Kronor.

Skulle i

pension er- hållit om

ej befor- drad (upp- flyttad).

Kronor.

Skillnad

mellan be- loppen i

3 och 6.

Kronor.

Kapten av 1 klass vid armén.

Före Vi 1865......

Före Vi 1915

2,720

—

2,720

—

—

—

1.920

—

+ 800

—

Vi—1»Via 1865 ......

1915

2,837

50

3,355

—

-517

50

2,955

—

— 117

50

Vi 1866 —S1/i2 1867

1916-1917

3,355

—

3,990

—

— 635

—

3,990

—

— 635

—

•/i—81/» 1868 ......

1918

3,672

50

3,990

—

— 317

50

3,990

-

— 317

50

V» 1869-............

Efter 81/» 1918

3,990

—

3,990

—

—

—

3,990

—

—

—

Fanjunkare (styckjunkare)

•

Före Vi 1865 ......

Före Vi 1915

1,000

—

1,000

—

—

—

900

—

+ 100

—

Vi—s1/12 1865 ......

1915

1,202

50

1,625

—

— 422

50

1,405

—

— 202

50

Vi 1866—sl/i2 1867

1916—1917

1,455

—

2,250

—

— 795

—

1,910

—

— 455

—

Vi—SI/i2 1868 ......

1918

1,767

50

2,250

—

-482

50

1,910

—

— 142

50

Vi 1869 — .........

Efter 81/» 1918

2,250

—

2,250

—

—

—

1,910

—

+ 340

—

Sergeant av

1 klass.

Före Vi 1865 ......

Före Yi 1915

900

—

900

_

—

—

780

—

+ 120

—

Vi—sl/» 1865 ......

1915

1,122

50

1,405

—

— 282

50

1,345

—

— 222

50

Vi 1866—sl/»1867

1916—1917

1,405

—

1,910

—

— 505

—

1,910

—

— 505

—

‘/i—1*V» 1868 ......

1918

1,657

50

1,910

— 252

50

1,910

—

— 252

50

Vi 1869—............

Efter 8V» 1918

1,910

—

1,910

—

—

—

1.910

—

—

Flaggunderofflcer.

Före Vi 1862 ......

Före Vi 1917

1,094

40

1,094

40

—

—

1,000

—

+ 94

40

Vi—81/» 1862 ......

Vi-81/» 1917

1,274

70

1,672

20

— 397

50

1,455

—

— 180

30

Vi—80/e 1863 ......

Vi—80/e 1918

1,672

20

1,672

20

—

—

1,455

—

+ 217

20

■/i—81/» 1863 ......

Vi-81/» 1918

1,791

10

2,250

—

— 458

90

1,910

—

— 118

90

Vi 1864 — .........

Efter 81/» 1918

2,250

—

2,250

—

—

—

1,910

—

+ 340

—

På grund härav hava vi yrkat, att kommittén skulle hemställa, det täcktes

Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

dels att f. d. beställningshavare vid armén eller marinen, vilken är i åtnjutande

av pension och fyllnadspension från arméns eller flottans pensionskassor

och som till följd därav, att han erhållit fullmakt, konstitutorial eller

förordnande efter den 6 maj 1910 och den s. k. respittiden därigenom för honom

bortfallit, gått miste om eller lidit minskning i den viss personal vid armén och

marinen tillkommande pensionsförbättring och kommit i åtnjutande av mindre

sammanlagd pensionsförmån än den, som skulle hava tillkommit honom om lian''

kvarstått i den beställning, han närmast därförut innehade, må i pensionsförbättring

från och med den 1 januari 1922 åtnjuta skillnaden mellan sin nuvarande

sammanlagda pensionsförmån och vad i sådant avseende skulle hava tillkommit

honom, därest han till förut för honom gällande respittids utgång kvarstått

och pensionerats i sin förra beställning; med iakttagande ej mindre, att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 170. 13

för tid, under vilken pensionär må komma i åtnjutande av pensionstillägg enligt

bestämmelser, som därom kunna bliva gällande, honom enligt dessa grunder tillkommande

pensionsförbättring skall minskas med vad av pensionstillägget på

samma tid belöper, än även att nu ifrågavarande pensionsförbättring utbetalas

och frånträdes i samma ordning, som gäller i fråga om fyllnadspension;

dels ock att vad till bestridande av denna pensionsförbättring erfordras må

utgå av de till pensionsförbättring för viss personal vid armén respektive marinen

anvisade förslagsanslag.»

Över kommitténs förevarande framställning hava yttranden infordrats

från direktionerna över arméns och flottans pensionskassor, arméförvaltningens

civila departement, marinförvaltningen samt statskontoret.

Direktionen över arméns pensionskassa har förklarat sig icke hava

annat att mot förslaget erinra, än att direktionen för sin del fnnne

mera med rättvisa och billighet överensstämmande, att den av två kommittéledamöter

avgivna reservationen lades till grund för propositionen

till riksdagen.

Direktionen över flottans pensionskassa har framhållit, att det av

kommittén för beredande av pensionsförbättring för ifrågavarande pensionärer

anförda skälet, nämligen att dessas ogynnsamma läge i pensionshänseende

uppkommit i följd därav, att de på grund av nit och

duglighet i tjänsten befordrats och härigenom drabbats av respittidens

indragning med därav föranledd tidigare avgång ur tjänsten, ovillkorligen

krävde, att sagda pensionärer bereddes pensionsförbättring åtminstone

till sådant belopp, att deras befordran icke komme att för

dem fortfarande medföra en sämre ställning i pensionshänseende, än

om de kvarstått obefordrade. Direktionen funne sig därför böra tillstyrka

proposition i ärendet i enlighet med reservanternas förslag.

Arméförvaltningens civila departement har anfört, att den av kommittén

föreslagna pensionsförhöjningen nästan undantagslöst skulle komma

att utgå med så låga belopp, att den med densamma avsedda hjälpen

i livsuppehället syntes bliva föga avsevärd. På grund härav och med

hänsyn jämväl till den jämförelsevis ringa kostnadsökningen, som dessutom

årligen komme att minskas, hemställde departementet, som funne

ifrågavarande pensionstagares ställning behj ärtans värd, att den mot kommitténs

förslag avgivna reservationen måtte läggas till grund för proposition

i ämnet.

Marinförvaltningen har instämt i det utlåtande, som i ärendet avgivits

av direktionen över flottans pensionskassa.

Yttrande av

direktionen

över arméns

pensionskassa.

Yttrande av

direktionen

över flottans

pensionskassa.

Yttrande av

arméförvaltningens

civila

departement.

Yttrande av

av marinförvaltningen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 170.

Yttrande

av statskontoret.

Departements
chefen.

, Statskontoret har anfört, att de pensionstagare, som avsåges i förevarande

skrivelse från 1921 års pensionskommitté, visserligen icke hade

någon formell rätt till ytterligare pensionsförmåner, men att dock starka

billighetsskäl syntes tala för upphävande av den ojämnhet, som vid tilllämpningen

av 1919 års kungörelser angående pensionsförbättring beträffande

dessa pensionstagare uppkommit genom respitårens borttagande.

Då emellertid full rättvisa i sådant avseende kunde ernås endast med

den lösning av frågan, reservanterna i kommittén föreslagit, ansåge sig

statskontoret böra tillstyrka bifall till deras, av i ärendet hörda myndigheter

och institutioner biträdda hemställan; och tilläte sig statskontoret

till stöd härför särskilt framhålla, att nära tre fjärdedelar av nu ifrågavarande

pensionärer utgjordes av f. d. beställningshavare i underofficers

tjänstegrad, av vilka större delen för närvarande åtnjöte pension med

endast 1,000 kronor för år räknat eller därunder.

Enligt vid utlåtandet fogat protokollsutdrag har generaldirektören

och chefen för statskontoret — vilken är ordförande i 1921 års pensionskommitté

— i ärendet varit av skiljaktig mening samt därvid yttrat,

att billighetsskäl onekligen kunde anföras till stöd för ämbetsverkets

hemställan i förevarande fråga, men att han med åberopande av vad

kommittén anfört dock måste vidhålla den mening han inom kommittén

biträtt. I

I likhet med 1921 års pensionskommitté finner även jag det vara

skäligt, att någon förbättring i pensionshänseende beredes sådana förutvarande

beställningshavare vid armén och marinen, vilka på grund av

befordran eller uppflyttning i högre löneklass inom samma grad efter

den 6 maj 1910 gått miste om rätt till s. k. respittid och därigenom

erhållit mindre sammanlagda pensionsförmåner än dem, vartill de skulle

varit berättigade, därest de kvarstått i sin förra beställning samt till

följd därav kunnat, med utnyttjande av den i sådant fall gällande respittiden,

komma i en förmånligare ställning i fråga om åtnjutande av pensionsförbättring.

Vad beträffar storleken av den ifrågasatta pensionsförbättringen, har

kommitténs majoritet av kostnadsskäl ansett densamma böra begränsas

till hälften av skillnaden mellan den till vederbörande nu utgående sammanlagda

pensionsförmånen och vad i sådant avseende skulle hava tillkommit

honom, därest han till utgången av den för honom förut gällande

respittiden kvarstått och pensionerats i sin förra beställning, under det

att tvänne reservanter inom kommittén påyrkat, att pensionsförbättringen

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 170.

skulle bestämmas till belopp, motsvarande hela skillnaden i nyssberörda

hänseende. Ehuru det givetvis rent principiellt sett linnes mycket, som

talar för ett accepterande av reservanternas förslag, har jag likväl, av

statsfinansiella hänsyn och då, såsom ock av kommittén framhållits,

allenast billighetsskäl kunna åberopas för beviljande över huvud taget

av någon förbättring åt ifrågavarande pensionärer, funnit mig böra stanna

vid att förorda kommittémajoritetens förslag.

På sätt av kommittén föreslagits torde pensionsförbättringen böra

utgå för tiden från och med innevarande års början.

Såsom förut nämnts, har 1921 års pensionskommitté i annat sammanhang

gjort framställning angående beredande åt vissa f. d. befattningshavare

med särskilt låga pensioner av pensionstillägg, att utgå från

och med den 1 april 1922. Från åtnjutande av sådan förmån skulle

enligt kommitténs förslag undantagas, bland andra, f. d. befattningshavare,

som åtnjuta pensionsförbättring enligt bestämmelserna i förenämnda

kungörelser av den 20 och den 29 augusti 1919. Den omständigheten, att

vederbörande vore berättigad till pensionsförbättring av nu ifrågavarande

art, har kommittén däremot icke ansett böra utgöra hinder för erhållande

av pensionstillägg. Då1 likväl de bägge sistnämnda förmånerna icke

synts kommittén höra samtidigt utgå oavkortade till en och samma person,

har den inskränkningen ifrågasatts, att för tid, under vilken pensionär må

komma i åtnjutande av pensionstillägg, honom tillkommande pensionsförbättring

skall minskas med vad av pensionstillägget på samma tid

belöper. I det förslag rörande pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare

i statens tjänst in. fl. pensionärer, som av Kungl. Maj:t förelagts

innevarande års riksdag (proposition nr 125), har emellertid gjorts den

avvikelsen från vad pensionskommittén i berörda hänseende föreslagit,

att från erhållande av pensionstillägg undantagits f. d. befattningshavare,

som åtnjuter pensionsförbättring enligt de i sådant avseende för viss

personal vid armén respektive marinen gällande grunder. Då en så

formulerad bestämmelse torde få anses omfatta jämväl dem, vilka må

kunna komma i åtnjutande av nu ifrågavarande pensionsförbättring, bortfaller

den av kommittén i detta sammanhang föreslagna inskränkningen.

Den sålunda vidtagna ändringen innebär icke i jämförelse med kommitténs

förslag någon oförmånligare ställning för vederbörande pensionärer,

enär det föreslagna pensionstillägget i intet fall kan komma att överstiga

pensionsförbättringens belopp.

Beträffande utbetalandet och frånträdandet av nu ifrågavarande pensionsförbättring

torde böra gälla vad som i sådant hänseende stadgats

rörande fyllnadspension.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

K ungt. May.ts Proposition Nr 170.

Enligt av kommittén verkställda beräkningar skulle kostnaderna för

den av mig förordade pensionsförbättringen belöpa sig till omkring

30,000 kronor för år räknat. Några särskilda medel för bestridande av

berörda kostnader torde icke nu behöva av riksdagen äskas, utan synas

dessa kostnader lämpligen kunna gäldas av förslagsanslagen till pensionsförbättring

för viss personal vid armén respektive marinen.

På grund av vad jag nu anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att f. d. beställningshavare vid armén eller marinen, vilken är

i åtnjutande av pension och fyllnadspension genom arméns eller flottans

pensionskassa och som — på grund av att han erhållit fullmakt, konstitutorial

eller förordnande efter den 6 maj 1910 och den s. k. respittiden

till följd därav för honom bortfallit — gått miste om eller lidit minskning

i den viss personal vid armén och marinen tillkommande pensionsförbättring

samt därigenom kommit i åtnjutande av mindre sammanlagd

pensionsförmån än den, som skulle hava tillkommit honom, om han

kvarstått i den beställning, han nyssnämnda dag innehade, må, utöver

honom redan tilldelade pensionsförmåner, i pensionsförbättring från och

med den 1 januari 1922 åtnjuta hälften av skillnaden mellan den sammanlagda

pensionsförmån, han hittills ägt uppbära, och vad i sådant

avseende skulle hava tillkommit honom, därest han till gällande respittids

utgång kvarstått och pensionerats i sin förenämnda, tidigare innehavda

beställning; med iakttagande att nu ifrågavarande pensionsförbättring

utbetalas och frånträdes i samma ordning, som gäller i fråga om

fyllnadspension,

dels ock att vad till bestridande av denna pensionsförbättring erfordras

må utgå av de till pensionsförbättring för viss personal vid

armén respektive marinen anvisade förslagsanslag.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

A. Lindman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1922

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:160 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionsförbättring för vissa beställningshavare vid armén och marinen. s. 14 i texten
  2. BU 1922:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensions förbättring'' för vissa f. d. beställningshavare vid armén och marinen. s. 1 i texten