Angående pensionsförbättring för vissa f. d. beställning shav are vid armén . och marinen
1922-03-10 · 16 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1922:170, Angående pensionsförbättring för vissa f. d. beställning shav are vid armén . och marinen
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kumjl. Maj:ts Proposition Nr 170.
Nr 170.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsförbättring
för vissa f. d. beställning shav are vid armén
. och marinen; given Stockholms slott den 10 mars 1022.
Kung!. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
P. Albin Hansson.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
10 nlars 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Notion, Svensson,
Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Departementschefen, statsrådet Hansson anför:
Enligt pensioneringsgrunderna för armén av den 22 juni 1877 med däri Bestämmelser
sedermera vidtagna ändringar erfordras för erhållande av pension (kassa- angående penpension
jämte fyllnadspension), att vederbörande räknar 30 tjänstår (vissa “7m"
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt 144 käft. (Nr 170.) 398 22 1
2
Borttagande
av den s. 1c.
respittiden.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 170.
underofficerare 25 tjänstår) samt därjämte uppnått viss levnadsålder, som
för överstelöjtnanter och majorer m. fl. är bestämd till 55 år samt för
officerare av lägre grad ävensom för underofficerare m. fl. till 50 år.
Enligt motsvarande bestämmelser för marinen av den 3 oktober 1876
med däri vidtagna ändringar utgår fyllnadspension till den, som är berättigad
till kassapension (varför bland annat erfordras 30 tjänstår) och
vid avskedstagandet uppnått viss levnadsålder, vilken beträffande beställningshavare,
varom i detta sammanhang är fråga, är bestämd för officerare
i lägre grad än kommendörs ävensom för underofficerare till 55 år.
Emellertid förelåg icke ursprungligen skyldighet för personalen
varken vid armén eller marinen att avgå ur tjänst vid den levnadsålder,
då sålunda rätt till åtnjutande av pension inträdde, utan personalen ägde
att under viss tid därefter, den s. k. respittiden, kvarstå i tjänst. För
arméns vidkommande var respittiden bestämd i § 7 av pensioneringsgrunderna
sålunda, att den löntagare, som med tre år överskridit den
för rätt till pension i den tjänst han innehade stadgade levnadsålder,
skulle vara skyldig att med pension avgå. För marinens personal voro
föreskrifterna om avgångsskyldighet meddelade i reglementet för marinen
och innehöllo, såvitt nu är i fråga, att, om den, som uppnått den ålder,
som berättigade honom till pension och fyllnadspension efter dentjänstegrad,
i vilken han åtnjöt lön på stat, förbleve i tjänst, officer av kommendörkaptens
grad tre år samt underofficer sex månader efter nämnda ålder,
avsked med rätt till pension och fyllnadspension skulle meddelas honom.
Enligt sålunda meddelade bestämmelser voro alltså pensionsåldern
och avgångsskyldiglieten för nu ifrågavarande personal ordnade på sätt,
som framgår av följande sammanställning:
Beställning
Tjänst- å Iller.
Pensions-
ålder.
Respit- i
tid.
Överstelöjtnant, major, kommendörkapten ................
30
55
3 år
Kapten och officer av lägre grad vid armén ävensom
underofficer vid armén...........................................
30 (25)
50
3 år
Underofficer vid marinen ..........................................
30
55
6 månader
I sammanhang med tillsättande av den militära pensionskommittén
förordnades emellertid den 6 maj 1910, att, till underlättande av förändrade
pensioneringsbestämmelsers genomförande, skulle i fullmakter,
konstitutorial och förordnanden, som därefter utfärdades å beställning
vid armén eller marinen och vara rätt till pension från arméns eller
flottans pensionskassor kunde grundas, inryckas föreskrift därom, att
opaginerad Kontrollera mot PDF
KungI. Maj.ts Proposition Nr 1/0.
vederbörande skulle vara skyldig underkasta sig förändrade bestämmelser
i fråga om rätt till pension. Sedermera har genom kungörelse den 17
september 1014 (Svensk författningssamling nr 266) i enlighet med
riksdagens beslut punkt 7 i pensioneringsgrunderna för armén erhållit ändrad
lydelse av innebörd, att den, som uppnått den för rätt till fyllnadspension
i den tjänst han innehar stadgade levnadsålder och i övrigt
uppfyllt föreskrivna villkor, skall vara skyldig att från tjänsten avgå;
och genom kungörelse samma dag (Svensk författningssamling nr 316)
infördes en ny punkt av motsvarande innehåll i pensioneringsgrunderna
för marinen.
Till följd härav bortföll rätten att tillgodonjuta respittiden för be-’
ställningshavare, som efter den 6 maj 1910 utnämnts eller till högre
beställning eller löneklass förflyttats. Däremot kvarstod denna rätt för
beställningshavare, vilkens fullmakt å innehavande tjänst utfärdats tidigare
och således icke innehöll förbehåll om skyldighet att underkasta sig
förändringar i fråga om pensionsrätten. Alltså har exempelvis den, som
etter den 6 maj 1910 befordrats från major till överstelöjtnant, för vilka
beställningar gälla samma pensionsålder av 55 år, nödgats från tjänsten
avgå 3 år tidigare än om han icke befordrats. Detsamma gäller den,
som efter nämnda dag förflyttats inom kaptensgraden eller från lägre
till högre underofticersgrad (-löneklass) vid armén, medan den, som
efter sagda dag befordrats från lägre till högre underofficersgrad vid
marinen, måst avgå 6 månader tidigare än om befordran icke erhållits.
Enligt beslut av 1919 års riksdag beviljades pensionsförbättring åt Pensionsreiavgående
personal vid försvarsväsendet, som kommit i åtnjutande av den bättriDg för
från och med år 1918 utgående tillfälliga löneförbättringen, varvid den, vi/armén
som pensionerats under år 1918, i pensionsförbättring erhöll hälften av och marinendet
belopp, som bestämdes att i sådant avseende tillkomma motsvarande ''
beställningshavare vid avgång ur tjänst efter 1919'' års ingång. Grunderna
för denna pensionsförbättring finnas angivna i särskilda kungörelser
den 20 och den 29 augusti 1919 (Svensk författningssamling nr
538 och 569).
Den av Kungl. Maj:t den 29 juni 1921 tillsatta kommittén för llt- Framställning
redande av vissa till pensionsväsendet hörande frågor (1921 års pensions- ape^®20ln^ls
kommitté)*), vilken erhållit i uppdrag, bland annat, att taga i övervä- kommitté.
*) Kommittén består av generaldirektören P. G. Södermark, ordförande, ledamoten av riksdagens
andra kammare A. Anderson i Kåstock, statskommissarie!! friherre C. G. E. Leijonhufvud,
byråchefen E. T. Sidenbladh och ledamoten av riksdagens andra kammare, lektorn K. Starbäck.
Att såsom ledamöter av kommittén deltaga i behandlingen av frågor rörande arméns resp.
marinens pensionsförhållanden hava förordnats överstelöjtnanten vid generalstaben O. G. Thörnell
och majoren vid kustartilleriet friherre F. E. von Otter.
4
Kungi. May.ts Proposition Nr 170.
gande, huruvida på grund av den vid 1921 års riksdag beslutade löneregleringen
för beställningshavare vid armén och marinen några jämkningar
i 1919 års bestämmelser om rätt för sådan beställningshavare att
efter avgång ur tjänst åtnjuta pensions förbättring vore av omständigheterna
påkallade,'' har nu i skrivelse den 24 januari 1922 anmält, att
kommittén funnit sig böra fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å vissa
förhållanden, som uppkommit i samband med den år 1919 genomförda
pensionsförbättringen för personal vid försvarsväsendet; och har kommittén
i sådant avseende anfört följande.
Bestämmelserna om pensionsförbättring åt arméns och marinens
personal i förening med respittidens bortfallande för de efter den 6 maj
1910 befordrade hade kommit att så till vida verka ogynnsamt, att den
sålunda befordrade, som, där icke befordran mellankommit, kunnat kvarstå
efter 1918 års ingång, men till följd av befordringen nödgats avgå
tidigare, blivit alldeles utan pensionsförbättring och därför i vissa fall,
ehuru den egentliga pensionen blivit högre, likväl fått mindre sammanlagd
pensionsförmån än om han kvarstått obefordrad och blivit delaktig av
pensionsförbättringen; och den, som på grund av vunnen befordran nödgats
avgå under år 1918 men utan befordran kunnat kvarstå över årsskiftet
1918—1919, hade gått miste om den högre pensionsförbättringen
och hade därför till följd av befordringen fått mindre sammanlagd pensionsförmån
än eljest skulle hava tillkommit honom.
Dessa förhållanden hade givetvis icke undgått klagomål från deras
sida, som därigenom fått mindre förmån än som skulle tillkommit dem,
'' om befordran icke mellankommit, Exempelvis hade kommendörkaptenen
av 1. graden friherre R. W. Leuhusen, vilken till följd av befordran
gått förlustig respittiden och därför nödgats avgå under år 1918, gjort
framställning om åtnjutande av den högre pensionsförbättring, som tillkomme
en efter ingången av år 1919 pensionerad beställningshavare av
motsvarande grad. Enligt beslut den 5 mars 1920 hade emellertid
Kungl. Maj:t funnit berörda framställning icke kunna bifallas. De oegentligheter,
som med avseende å pensionsförbättringen uppkommit i vissa
fall till följd av respittidens bortfallande, hade även varit föremål för
omnämnande under eu debatt i andra kammaren vid 1921 års riksdag.
I punkten 12 av bankoutskottets utlåtande nr 11 A hade utskott et under
hänvisning till pågående utredning om reglering av redan beviljade
pensioner avstyrkt bifall till ett motionsvis framställt förslag om, att
de underofficerare vid armén och marinen, vilka avgått med pension
före år 1918, skulle i pensionshänseende likställas med motsvarande
under år 1918 pensionerade beställningshavare; och vid behandlingen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 170.
av detta ärende hade av eu talare (se andra kammarens protokoll
för den 9 mars 1921, nr 20, sid. 26) påpekats vissa oegentlighet^-,
som uppstått i samband med den beviljade pensionsförbättringeu,
varvid såsom exempel anförts följande: »Intill en viss dag under
år 1910 gällde i fråga om pensionsåldern, att såväl underofficerare av
andra graden som flaggunderofficerare skulle avgå senast vid 55 år 6
månaders ålder. Var och en, som efter denna tidpunkt befordras till
högre grad, blir därmed skyldig att avgå vid 55 års ålder, alltså 6 månader
tidigare än förut. Nu har inträffat t. ex., att av underofficerare
av andra graden, som utnämnts- före 1910 och som äro födda under
senare halvåret 1863, somliga ha blivit befordrade och andra förbigångna.
De förbigångna ha då haft rätt att kvarstå i tjänst till 55 år 6 månaders
ålder och ha alltså avgått under första halvåret 1919. De som befordrats
till flaggunderofficerare däremot ha måst avgå vid 55 års ålder, och det
skedde under senare halvåret 1918. Följden har då i detta fall blivit
den, att de, som icke ha ansetts värdiga till befordran, ha kommit in
under de nya pensionsförhållandena och ha därmed 360 kronor mer om
året i pension än de, som genom nit och plikttrohet gjort sig förtjänta
av befordran och vunnit sådan.» Flera talare hade framhållit, att något
borde göras till förmån för dem, som drabbats av berörda missförhållande,
och understött ett under debatten framställt yrkande om skrivelse med
begäran om utredning och förslag om pensionsförbättring även åt de före
år 1918 pensionerade militära beställningshavarna; men andra kammaren
hade i likhet med första kammaren bifallit bankoutskottets hemställan.
För utredande av nu förevarande spörsmål hade kommittén från
arméns och- flottans pensionskassor införskaffat förteckningar å de pensionärer,
vilka i följd av vunnen befordran varit tvungna att avgå ur
tjänst tidigare än om befordran ej vunnits och i följd därav kommit i
åtnjutande av mindre sammanlagda pensionsförmåner än om de kvarstått
i den lägre graden. Såsom av nämnda uppgifter framginge, vore detta
fallet med följande beställningshavare, nämligen
11 överstelöjtnanter vid armén,
11 kaptener (ryttmästare) av 1 kl. vid armén,
61 fanjunkare (styckjunkare) » »
4 musiksergeanter av 1 kl. » »
3 kommendörkaptener av 1 graden vid flottan,
3 flaggimderofficerare » »
Det gällde alltså tillhopa 93 f. d. beställningshavare; och årskostnaden
för bestridande av de belopp, som i vardera förteckningen angivits
opaginerad Kontrollera mot PDF
()
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 170.
såsom »minskad pensionsförmån», d. v. s. skillnaden mellan vederbörandes
sammanlagda pensionsförmån och vad han i sådant avseende skulle
hava erhållit, om han till den förut gällande respittidens utgång kvarstått
såsom obefordrad, skulle utgöra för f. d. beställningshavare, som pensionerats
från arméns pensionskassa, 58,605 kronor och för de genom
flottans pensionskassa pensionerade 2,861 kronor 20 öre eller tillhopa
61,466 kronor 20 öre.
Ifrågavarande pensionärer vore .antingen sådana, som visserligen,
om den förut gällande respittiden fått av dem åtnjutas, skulle hava
kunnat kvarstå så länge, att de kommit i åtnjutande av den tillfälliga
löneförbättringen och därför också blivit delaktiga av pensions förbättringen
men nödgats avgå redan innan dessa förmåner fått utgå, eller
ock sådana, som avgått under år 1918 och alltså tillgodonjutit tillfällig
löneförbättring och bekommit halv pensionsförbättring, men, om rätten
till respittiden fortfarande för dem gällt, kunnat kvarstå i tjänst efte
årsskiftet 1918—1919 och alltså fått full pensionsförbättring. Till de
förra hörde följande antal pensionärer, nämligen
8 överstelöjtnanter vid armén,
4 kaptener av 1 kl. » »
39 fanjunkare (styckjunkare) vid armén,
4 musiksergeanter av 1 kl. » »
2 kommendörkaptener vid flottan,
1 flaggunderofficer » »
Till den andra gruppen hörde alla övriga, nämligen
3 överstelöjtnanter vid armén,
7 kaptener (ryttmästare) vid armén,
22 fanjunkare (styckjunkare)» »
1 kommendörkapten vid flottan,
2 flaggunderofficerare » »
I efterföljande tabell hade sammanställts uppgifter rörande ifrågavarande
pensionärers nuvarande pensioner och vad som i sammanlagdå
pensionsförmåner skulle hava dem tillkommit, dels under förutsättning
att de fått åtnjuta respittid i den tjänst, i vilken de pensionerats, dels
ock under förutsättning att de icke befordrats och alltså med åtnjutande
av respittid pensionerats i lägre grad:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Klingl. Maj.ts Proposition Nr 170.
i
1.
2.
8.
4.
6.
6.
i•
Skillnad !
mellan
beloppen
i 3 och G.
Kronor.
Föd d.
Avgång.
Erhållen
pension.
Kronor.
Skulle i
pension
erhållit om
respittid
fått åt- njutas.
Kronor.
Skillnad.
Kronor.
Skulle i
pension
erhållit
om ej be- fordrad.
Kronor.
Överstelöjtnant (kommendörkapten
av 1 graden)
Före Vi 1860 ......
Före 7i 1915
3,600
—
3,600
—
_
_
3,200
_
+ 400
_
l/i—S1/i2 1860 ......
1915
3,600
—
4,275
—
— 675
—
3,850
_
— 250
_
Vi 1861—81/i2 1862
1916-1917
3,600
—
4,950
—
— 1,350
—
4,500
_
— 900
_
Vi-si/n 1863 ......
1918
4,275
—
4,950
—
— 675
_
4,500
_
— 225
_
Vi 1864—...........
Efter sVu 1918
4,950
—
4,950
—
—
—
4,500
—
+ 450
—
Kapten (ryttmästare)
av 1 klass vid armén
•
Före 7i 1865 ......
Före 7i 1915
2,720
—
2,720
—
_
_
1,920
_
+ 800
_
7i—*Vn 1865 ......
1915
2,720
—
3,355
—
— 635
—
2,955
_
— 235
_
7i 1866—87i21867
1916-1917
2,720
—
3,990
—
-1;270
—
3,990
_
—1,270
_
7i—*7i2 1868 ......
1918
3,355
—
3,990
—
- 635
—
3,990
_
— 635
_
7i 1869-............
Efter 8712 1918
3,990
—
3,990
—
—
—
3,990
—
-
Fanjunkare (styckjunkare) vid armén.
Före 7i 1865 ......
Före 7» 1915
1,000
—
1,000
_
_
_
900
_
+ 100
7i—»Vu 1865 ......
1915
1,000
—
1,625
—
- 625
_
1,405
_
- 405
_
V» 1866—87i2 1867
1916-1917
1,000
—
2,250
—
— 1,250
_
1,910
_
- 910
7i—»7i2 1868 ......
1918 .
1,625
—
2,250
—
— 625
—
1,910
_
— 285
_
7i 1869—...........
Efter 87is 19 L8
2,250
—
2,250
—
—
—
1,910
—
+ 340
—
Sergeant av 1 klass vid armén.
Före 7i 1865 ......
Före Vi 1915
900
_
900
_
_
_
780
+ 120
7i—s7ia 1865 ......
1915
900
—
1,405
—
- 505
-
1,345
— 445
_
7i 1866—31/ia 1867
1916-1917
900
—
1,910
—
—1,010
—
1,910
_
—1,010
_
Vi—87i2 1868 ......
1918
1,405
—
1,910
—
- 505
—
1,910
_
— 505
_
i 7! 1869-............
Efter 87i2 1918
1,910
—
1,910
—
—
—
1,910
—
—
Flaggunderofficer.
Före xh 1862 ......
Före 7? 1917
1,094
40
1,094
40
_
_
1,000
_
+ 94
40 i
7?—87ia 1862 .....
77-87i2 1917
1,094
40
1,672
20
- 577
80
1,455
_
— 360
60i
7i-m/6 1863 ......
77— 8%s 1918
1,672
20
1,672
20
—
—
1,455
_
+ 217
20
77—87i2 1863 ......
7?—87i2 1918
1,672
20
2,250
— 577
80
1,910
_
— 237
80
7i 1864-............
Efter 8712 1918
2,250
_
2,250
—
—
1,910
—
+ 340
_|
Av denna sammanställning framginge, att oegentligheter i derå fall
uppstått vid pensionsförbättringen till följd av indragningen av respittiden;
exempelvis kunde det ju icke anses lämpligt, att, medan en flaggunderofficer,
född under förra hälften av år 1863, erhållit i pension tillhopa
1,672 kronor 20 öre och därigenom fått 217 kronor 20 öre mera
i pension än en med honom jämnårig underofficer av 2 graden, den
8
Kungi. May.ts Proposition Nr 170.
flaggunderofficer däremot, som vore född under senare hälften av samma
år, väl finge samma pension som förenämnda flaggunderofficer men erhölle
237 kronor 80 öre mindre än en jämnårig obefordrad, vilken med
begagnande av respittiden kvarstått i tjänst vid början av år 1919 och
alltså finge full pensionsförbättring.
Under kommitténs överläggningar rörande frågan, huruvida och i
vilken mån rättelse av berörda oegentligheter skulle kunna åvägabringas,
hade erinrats, hurusom arméns och marinens avlöningssakkunniga, vilka
utarbetat det förslag om pensionsförbättring för viss personal vid armén
och marinen, som sedermera framlagts för 1919 års riksdag, i avgivet
utlåtande över förenämnda av kommendörkaptenen friherre Leuhusen
gjorda framställning anfört, att de sakkunniga väl beaktat, att sådana
fall skulle kunna inträffa som det då ifrågavarande, men att, då i alla
fullmakter för löntagare vid försvarsväsendet, som utfärdats sedan mitten
av år 1910, stadgats skyldighet för vederbörande att underkasta sig de
förändrade pensionsbestämmelser, som bleve i laga ordning fastställda,
de sakkunniga ansett anledning icke föreligga att föreslå särskilda undantagsbestämmelser
för sådana fall, då löntagare, som vunnit befordran
efter det att rätten till s. k. respitår borttagits, därigenom blivit skyldig
avgå tidigare än han behövt göra, om han kvarstått i förut innehavande
beställning.
A andra sidan hade framhållits, att indragningen av rätten att åtnjuta
respittid endast åsyftat en föryngring av officers- och underofficerskårerna,
men ingalunda avsett att åstadkomma sådana menliga följder i
avseende å pensionsförmånen, som därvid visat sig uppkomma i sammanhang
med beviljandet av pensionsförbättring, samt att det därför
syntes kunna med fog ifrågasättas, huruvida icke alla de pensionärer,
som drabbats av berörda missförhållande, borde hållas skadeslösa genom
att erhålla pensionsförbättring, vilken — om än därigenom icke kunde
beredas en sammanlagd pensionsförmån, motsvarande vad som i sådant
avseende skulle hava tillkommit vederbörande, om han med begagnande
av den förut för honom gällande respittiden kvarstått i den beställning,
i vilken han pensionerats — dock torde böra sa avpassas, att vederbörande
åtminstone bekomme i sammanlagd pension vad som tillkommit
honom, därest han med begagnande av respittiden kvarstått i den beställning,
han innehade närmast före sista befordringen.
För sin del kunde kommittén särskilt med hänsyn därtill att, såsom
under överläggningen i ämnet inom andra kammaren framhållits, ifrågavarande
pensionärers ogynnsamma läge i pensionshänseende uppkommit
till följd därav, att de på grund av nit och -duglighet i tjänsten befordrats
och därigenom drabbats av respittidens indragning med därav för
-
9
Kungl. Maj ds Proposition Nr 170.
anledd tidigare avgång, icke finna annat än att starka billighetsskäl
förelågo för beredande av någon pensionsförbättring i dessa fall. Ehuru
förflyttning inom kaptensgraden eller från lägre till högre underofficersgrad
(-löneklass) vid armén icke kunde anses utgöra befordran i vanlig
bemärkelse, både kommittén likväl vid det förhållande, att sådan förflyttning
såsom ovan nämnts medfört samma menliga inverkan i pensionshänseende
som verklig befordran, funnit de sålunda förflyttade icke böra
uteslutas från delaktighet av nu ifrågavarande pensionsförbättring; liksom
sådan förmån ansetts böra tillkomma såväl pensionärer, vilka avgått
före år 1918, som dem, vilka lämnat tjänsten först under nämnda år.
\ ad beträffade pensionsförbättringens belopp, syntes det kommittén
icke kunna ifrågakomma att bereda sådan förbättring, att därigenom
sammanlagda pensionsförmånen skulle komma att motsvara vad vederbörande
i sådant avseende skulle hava erhållit, om han till respittidens
utgång kvarstått i den beställning, i vilken han pensionerats. Däremot
skulle det givetvis kunna ifrågasättas att bestämma pensionsföi’bättringen
till sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen komme att utgöra
vad som skulle hava tillkommit vederbörande, därest han till respittidens
utgång kvarstått i den beställning, han innehade närmast före sista befordringen.
Kostnaden härför skulle emellertid för år räknat, såsom
förut nämnts, uppgå till över 60,000 kronor, vartill under nuvarande
förhållanden skulle komma därå belöpande d3?rtidstillägg. Med hänsyn
till dessa avsevärda kostnader och då till förmån för beredande över
huvud taget av någon förbättring åt ifrågavarande pensionärer endast
billighetsskäl kunde åberopas, ville det synas kommittén, som om nu
ifrågavarande pensionsförbättring skäligen kunde i viss mån reduceras och
bestämmas till hälften av det belopp, som i förenämnda förteckningar
för en var pensionär upptagits såsom »minskad pensionsförmån».
Av samma skäl funne sig kommittén böra förorda, att åt ifrågavarande
pensionsförbättring icke i vidare mån gåves retroaktiv giltighet
än att vederbörande finge, oavsett tidpunkten för hans avgång ur tjänst,
om han^åtnjutit respittid, bekomma föreslagen förbättring från och med
ingången" av* år 1922.
I sitt med skrivelse ^den 16 december 1921 överlämnade betänkande
med förslag till författningar om dyrtidstillägg och pensionstillägg åt
vissa pensionärer hade kommittén föreslagit, bland annat, att hos riksdagen
måtte utverkas anslag för beredande enligt vissa angivna grunder
av pensionstillägg åt pensionärer med särskilt låga pensioner att utgå
från och med den lfapril 1922. Enligt förslaget skulle emellertid de
pensionerade f. d. militära beställningshavare, som åtnjöte pensionsförBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 144 höft. (Nr 170.) 398 22 2
10
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 170.
bättring enligt därom gällande bestämmelser, undantagas från erhållande
av pensionstillägg, enär de redan genom pension sförbättringen fått större
förmån än den, som innefattades i det föreslagna pensionstillägget.
Genom vad sålunda föreslagits skulle endast de bland nu ifrågavarande
pensionärer, som avgått under år 1918 och alltså kommit i åtnjutande
av halv pensionsförbättring, bliva från åtnjutande av pensionstillägg
uteslutna. Bland övriga skulle vissa pensionärer bred låga pensioner
kunna, om ej annat stadgades, erhålla såväl pensionstillägg som nu
ifrågavarande pensionsförbättring. Då kommittén emellertid ansåge, att
båda dessa förmåner icke borde få jämsides åtnjutas, syntes bestämmelse
böra meddelas därom, att för tid, då vederbörande komme i åtnjutande
av pensionstillägg, honom eljest enligt föreliggande förslag tillkommande
pensionsförbättring skulle minskas med vad på samma tid
belöpte av pensionstillägget.
Kostnaden för nu ifrågavarande pensionsförbättring hade beräknats
uppgå till 30,283 kronor 10 öre, varvid hänsyn tagits därtill, att en å
den från flottans pensionskassa erhållna förteckningen upptagen pensionär
redan under år 1919 avlidit och alltså, då pensionsförbättringen avsåges
att utgå endast för tiden efter 1922 års ingång, sådan förmån icke i
detta fall skulle utgå. Då emellertid åtskilliga av ifrågavarande pensionärer
skulle enligt förslaget om pensionstillägg äga att från och med
den 1 april 1922 bliva delaktiga av sådant tillägg, skulle kostnaden
för nu avsedda pensionsförbättring under år 1922 belöpa sig till något
mer än 26,300 kronor och för år, då pensionstillägg utginge under hela
året, till inemot 22,400 kronor. Kommittén hade tänkt sig, att denna
kostnad skulle kunna anvisas att utgå från förslagsanslagen till pensionsförbättring
för viss personal vid armén respektive marinen, utan att
dessa anslags belopp nu behövde höjas.
Såsom förut antytts, förutsatte kommittén, att även å nu ifrågavarande
pensionsförbättring skulle under nuvarande förhållanden få åtnjutas dyrtidstillägg
enligt vanliga grunder.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde kommittén,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
dels att f. d. beställningshavare vid armén eller marinen, vilken
vore i åtnjutande av pension och fyllnadspension genom arméns eller
flottans pensionskassa och som till följd därav, att han erhållit fullmakt,
konstitutorial eller förordnande efter den 6 maj 1910 och den s. k. respittiden
därigenom för honom bortfallit, gått miste om eller lidit minskning
i den viss personal vid armén och marinen tillkommande pensionsförbättring
och därigenom kommit i åtnjutande av mindre sammanlagd
Kung!. Maj.ts Proposition Nr 170.
11
pensionsförmån än den, som skulle hava tillkommit honom, om han
kvarstått i den beställning, han närmast därförut innehade, finge i pensionsförbättring
från och med den 1 januari 1922 åtnjuta hälften av
skillnaden mellan sin nuvarande sammanlagda pensionsförmån och vad
i sådant avseende skulle hava tillkommit honom, därest han till förut
för honom gällande respittids utgång kvarstått och pensionerats i sin
förra beställning; med iakttagande ej mindre att för tid, under vilken
pensionär kunde komma i åtnjutande av pensionstillägg enligt bestämmelser,
som därom kunde bliva gällande, honom enligt dessa grunder
tillkommande pensionsförbättring skulle minskas med vad av pensionstillägget
på samma tid belöpte, än även att nu ifrågavarande pensionsförbättring
utbetalades och frånträddes i samma ordning, som gällde i
fråga om fyllnadspension,
dels ock att vad till bestridande av denna pensionsförbättring erfordrades
finge utgå av de till pensionsförbättring för viss personal vid
armén respektive marinen anvisade förslagsanslag.
Två av kommitténs ledamöter (herrar Thörnell och friherre von Otter)
hava i ärendet anmält avvikande mening samt förenat sig om följande
uttalande:
»Kommitténs resonemang hade följdriktigt bort leda till ett förslag, avseende
åtminstone ett fullständigt utjämnande av den skillnad, som förefinnes i
pensionshänseende mellan de beställningshavare, som med begagnande av rätten
till respittid erhållit pensionsförbättring, och dem, som på grund av befordran
eller uppflyttning till högre löneklass gått miste om sådan möjlighet. Kommitténs
majoritet har emellertid blott föreslagit borttagandet av halva denna skillnad.
Huru otillfredsställande den lösning är, som detta förslag innebär, framgår
med all tydlighet av efterföljande sammanställning. Såsom synes, kvarstår det
av kommittén enhälligt påtalade missförhållandet i väsentlig utsträckning.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
Född.
Av gång.
Erhåller
i pension
enligt ma- joritetens
förslag.
Kronor.
Skulle i
pension er- hållit om
respittid
fått åt- njutas.
Kronor.
Skillnad.
Kronor.
Skulle i
pension er- hållit om
ej befor- drad (upp- flyttad).
Kronor.
Skillnad
mellan be- loppen i
3 och 6.
Kronor.
Överstelöjtnant (kommendörkapten
av 1 graden).
Före Vi 1860 ......
Före Vi 1915
3,600
—
3,600
—
—
—
3,200
—
+ 400
—
''/i—S1/i2 1860 ......
1915
3,725
—
4,275
—
— 550
—
3,850
—
— 125
—
Vi 1861—S1/is 1862
1916—1917
4,050
—
4,950
—
-900
—
4,500
—
— 450
—
Vi—S1/i2 1863 ......
1918
4,387
50
4,950
—
— 562
50
4,500
—
— 112
50
>/i 1864-............
Efter S1/i2 1918
4,950
—
4,950
—
—
—
4,500
—
+ 450
—
Särskilt yttrande
av två
ledamöter av
kommittén.
12
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 170.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
Född.
Avgång.
Erhåller
i pension
enligt ma- joritetens
förslag.
Kronor.
Skulle i
pension er- hållit om
respittid
fått åt- njutas.
Kronor.
Skillnad.
Kronor.
Skulle i
pension er- hållit om
ej befor- drad (upp- flyttad).
Kronor.
Skillnad
mellan be- loppen i
3 och 6.
Kronor.
Kapten av 1 klass vid armén.
Före Vi 1865......
Före Vi 1915
2,720
—
2,720
—
—
—
1.920
—
+ 800
—
Vi—1»Via 1865 ......
1915
2,837
50
3,355
—
-517
50
2,955
—
— 117
50
Vi 1866 —S1/i2 1867
1916-1917
3,355
—
3,990
—
— 635
—
3,990
—
— 635
—
•/i—81/» 1868 ......
1918
3,672
50
3,990
—
— 317
50
3,990
-
— 317
50
V» 1869-............
Efter 81/» 1918
3,990
—
3,990
—
—
—
3,990
—
—
—
Fanjunkare (styckjunkare)
•
Före Vi 1865 ......
Före Vi 1915
1,000
—
1,000
—
—
—
900
—
+ 100
—
Vi—s1/12 1865 ......
1915
1,202
50
1,625
—
— 422
50
1,405
—
— 202
50
Vi 1866—sl/i2 1867
1916—1917
1,455
—
2,250
—
— 795
—
1,910
—
— 455
—
Vi—SI/i2 1868 ......
1918
1,767
50
2,250
—
-482
50
1,910
—
— 142
50
Vi 1869 — .........
Efter 81/» 1918
2,250
—
2,250
—
—
—
1,910
—
+ 340
—
Sergeant av
1 klass.
Före Vi 1865 ......
Före Yi 1915
900
—
900
_
—
—
780
—
+ 120
—
Vi—sl/» 1865 ......
1915
1,122
50
1,405
—
— 282
50
1,345
—
— 222
50
Vi 1866—sl/»1867
1916—1917
1,405
—
1,910
—
— 505
—
1,910
—
— 505
—
‘/i—1*V» 1868 ......
1918
1,657
50
1,910
— 252
50
1,910
—
— 252
50
Vi 1869—............
Efter 8V» 1918
1,910
—
1,910
—
—
—
1.910
—
—
Flaggunderofflcer.
Före Vi 1862 ......
Före Vi 1917
1,094
40
1,094
40
—
—
1,000
—
+ 94
40
Vi—81/» 1862 ......
Vi-81/» 1917
1,274
70
1,672
20
— 397
50
1,455
—
— 180
30
Vi—80/e 1863 ......
Vi—80/e 1918
1,672
20
1,672
20
—
—
1,455
—
+ 217
20
■/i—81/» 1863 ......
Vi-81/» 1918
1,791
10
2,250
—
— 458
90
1,910
—
— 118
90
Vi 1864 — .........
Efter 81/» 1918
2,250
—
2,250
—
—
—
1,910
—
+ 340
—
På grund härav hava vi yrkat, att kommittén skulle hemställa, det täcktes
Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,
dels att f. d. beställningshavare vid armén eller marinen, vilken är i åtnjutande
av pension och fyllnadspension från arméns eller flottans pensionskassor
och som till följd därav, att han erhållit fullmakt, konstitutorial eller
förordnande efter den 6 maj 1910 och den s. k. respittiden därigenom för honom
bortfallit, gått miste om eller lidit minskning i den viss personal vid armén och
marinen tillkommande pensionsförbättring och kommit i åtnjutande av mindre
sammanlagd pensionsförmån än den, som skulle hava tillkommit honom om lian''
kvarstått i den beställning, han närmast därförut innehade, må i pensionsförbättring
från och med den 1 januari 1922 åtnjuta skillnaden mellan sin nuvarande
sammanlagda pensionsförmån och vad i sådant avseende skulle hava tillkommit
honom, därest han till förut för honom gällande respittids utgång kvarstått
och pensionerats i sin förra beställning; med iakttagande ej mindre, att
Kungl. May.ts Proposition Nr 170. 13
för tid, under vilken pensionär må komma i åtnjutande av pensionstillägg enligt
bestämmelser, som därom kunna bliva gällande, honom enligt dessa grunder tillkommande
pensionsförbättring skall minskas med vad av pensionstillägget på
samma tid belöper, än även att nu ifrågavarande pensionsförbättring utbetalas
och frånträdes i samma ordning, som gäller i fråga om fyllnadspension;
dels ock att vad till bestridande av denna pensionsförbättring erfordras må
utgå av de till pensionsförbättring för viss personal vid armén respektive marinen
anvisade förslagsanslag.»
Över kommitténs förevarande framställning hava yttranden infordrats
från direktionerna över arméns och flottans pensionskassor, arméförvaltningens
civila departement, marinförvaltningen samt statskontoret.
Direktionen över arméns pensionskassa har förklarat sig icke hava
annat att mot förslaget erinra, än att direktionen för sin del fnnne
mera med rättvisa och billighet överensstämmande, att den av två kommittéledamöter
avgivna reservationen lades till grund för propositionen
till riksdagen.
Direktionen över flottans pensionskassa har framhållit, att det av
kommittén för beredande av pensionsförbättring för ifrågavarande pensionärer
anförda skälet, nämligen att dessas ogynnsamma läge i pensionshänseende
uppkommit i följd därav, att de på grund av nit och
duglighet i tjänsten befordrats och härigenom drabbats av respittidens
indragning med därav föranledd tidigare avgång ur tjänsten, ovillkorligen
krävde, att sagda pensionärer bereddes pensionsförbättring åtminstone
till sådant belopp, att deras befordran icke komme att för
dem fortfarande medföra en sämre ställning i pensionshänseende, än
om de kvarstått obefordrade. Direktionen funne sig därför böra tillstyrka
proposition i ärendet i enlighet med reservanternas förslag.
Arméförvaltningens civila departement har anfört, att den av kommittén
föreslagna pensionsförhöjningen nästan undantagslöst skulle komma
att utgå med så låga belopp, att den med densamma avsedda hjälpen
i livsuppehället syntes bliva föga avsevärd. På grund härav och med
hänsyn jämväl till den jämförelsevis ringa kostnadsökningen, som dessutom
årligen komme att minskas, hemställde departementet, som funne
ifrågavarande pensionstagares ställning behj ärtans värd, att den mot kommitténs
förslag avgivna reservationen måtte läggas till grund för proposition
i ämnet.
Marinförvaltningen har instämt i det utlåtande, som i ärendet avgivits
av direktionen över flottans pensionskassa.
Yttrande av
direktionen
över arméns
pensionskassa.
Yttrande av
direktionen
över flottans
pensionskassa.
Yttrande av
arméförvaltningens
civila
departement.
Yttrande av
av marinförvaltningen.
14
Kung!. Maj.ts Proposition Nr 170.
Yttrande
av statskontoret.
Departements
chefen.
, Statskontoret har anfört, att de pensionstagare, som avsåges i förevarande
skrivelse från 1921 års pensionskommitté, visserligen icke hade
någon formell rätt till ytterligare pensionsförmåner, men att dock starka
billighetsskäl syntes tala för upphävande av den ojämnhet, som vid tilllämpningen
av 1919 års kungörelser angående pensionsförbättring beträffande
dessa pensionstagare uppkommit genom respitårens borttagande.
Då emellertid full rättvisa i sådant avseende kunde ernås endast med
den lösning av frågan, reservanterna i kommittén föreslagit, ansåge sig
statskontoret böra tillstyrka bifall till deras, av i ärendet hörda myndigheter
och institutioner biträdda hemställan; och tilläte sig statskontoret
till stöd härför särskilt framhålla, att nära tre fjärdedelar av nu ifrågavarande
pensionärer utgjordes av f. d. beställningshavare i underofficers
tjänstegrad, av vilka större delen för närvarande åtnjöte pension med
endast 1,000 kronor för år räknat eller därunder.
Enligt vid utlåtandet fogat protokollsutdrag har generaldirektören
och chefen för statskontoret — vilken är ordförande i 1921 års pensionskommitté
— i ärendet varit av skiljaktig mening samt därvid yttrat,
att billighetsskäl onekligen kunde anföras till stöd för ämbetsverkets
hemställan i förevarande fråga, men att han med åberopande av vad
kommittén anfört dock måste vidhålla den mening han inom kommittén
biträtt. I
I likhet med 1921 års pensionskommitté finner även jag det vara
skäligt, att någon förbättring i pensionshänseende beredes sådana förutvarande
beställningshavare vid armén och marinen, vilka på grund av
befordran eller uppflyttning i högre löneklass inom samma grad efter
den 6 maj 1910 gått miste om rätt till s. k. respittid och därigenom
erhållit mindre sammanlagda pensionsförmåner än dem, vartill de skulle
varit berättigade, därest de kvarstått i sin förra beställning samt till
följd därav kunnat, med utnyttjande av den i sådant fall gällande respittiden,
komma i en förmånligare ställning i fråga om åtnjutande av pensionsförbättring.
Vad beträffar storleken av den ifrågasatta pensionsförbättringen, har
kommitténs majoritet av kostnadsskäl ansett densamma böra begränsas
till hälften av skillnaden mellan den till vederbörande nu utgående sammanlagda
pensionsförmånen och vad i sådant avseende skulle hava tillkommit
honom, därest han till utgången av den för honom förut gällande
respittiden kvarstått och pensionerats i sin förra beställning, under det
att tvänne reservanter inom kommittén påyrkat, att pensionsförbättringen
15
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 170.
skulle bestämmas till belopp, motsvarande hela skillnaden i nyssberörda
hänseende. Ehuru det givetvis rent principiellt sett linnes mycket, som
talar för ett accepterande av reservanternas förslag, har jag likväl, av
statsfinansiella hänsyn och då, såsom ock av kommittén framhållits,
allenast billighetsskäl kunna åberopas för beviljande över huvud taget
av någon förbättring åt ifrågavarande pensionärer, funnit mig böra stanna
vid att förorda kommittémajoritetens förslag.
På sätt av kommittén föreslagits torde pensionsförbättringen böra
utgå för tiden från och med innevarande års början.
Såsom förut nämnts, har 1921 års pensionskommitté i annat sammanhang
gjort framställning angående beredande åt vissa f. d. befattningshavare
med särskilt låga pensioner av pensionstillägg, att utgå från
och med den 1 april 1922. Från åtnjutande av sådan förmån skulle
enligt kommitténs förslag undantagas, bland andra, f. d. befattningshavare,
som åtnjuta pensionsförbättring enligt bestämmelserna i förenämnda
kungörelser av den 20 och den 29 augusti 1919. Den omständigheten, att
vederbörande vore berättigad till pensionsförbättring av nu ifrågavarande
art, har kommittén däremot icke ansett böra utgöra hinder för erhållande
av pensionstillägg. Då1 likväl de bägge sistnämnda förmånerna icke
synts kommittén höra samtidigt utgå oavkortade till en och samma person,
har den inskränkningen ifrågasatts, att för tid, under vilken pensionär må
komma i åtnjutande av pensionstillägg, honom tillkommande pensionsförbättring
skall minskas med vad av pensionstillägget på samma tid
belöper. I det förslag rörande pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare
i statens tjänst in. fl. pensionärer, som av Kungl. Maj:t förelagts
innevarande års riksdag (proposition nr 125), har emellertid gjorts den
avvikelsen från vad pensionskommittén i berörda hänseende föreslagit,
att från erhållande av pensionstillägg undantagits f. d. befattningshavare,
som åtnjuter pensionsförbättring enligt de i sådant avseende för viss
personal vid armén respektive marinen gällande grunder. Då en så
formulerad bestämmelse torde få anses omfatta jämväl dem, vilka må
kunna komma i åtnjutande av nu ifrågavarande pensionsförbättring, bortfaller
den av kommittén i detta sammanhang föreslagna inskränkningen.
Den sålunda vidtagna ändringen innebär icke i jämförelse med kommitténs
förslag någon oförmånligare ställning för vederbörande pensionärer,
enär det föreslagna pensionstillägget i intet fall kan komma att överstiga
pensionsförbättringens belopp.
Beträffande utbetalandet och frånträdandet av nu ifrågavarande pensionsförbättring
torde böra gälla vad som i sådant hänseende stadgats
rörande fyllnadspension.
16
K ungt. May.ts Proposition Nr 170.
Enligt av kommittén verkställda beräkningar skulle kostnaderna för
den av mig förordade pensionsförbättringen belöpa sig till omkring
30,000 kronor för år räknat. Några särskilda medel för bestridande av
berörda kostnader torde icke nu behöva av riksdagen äskas, utan synas
dessa kostnader lämpligen kunna gäldas av förslagsanslagen till pensionsförbättring
för viss personal vid armén respektive marinen.
På grund av vad jag nu anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
dels att f. d. beställningshavare vid armén eller marinen, vilken är
i åtnjutande av pension och fyllnadspension genom arméns eller flottans
pensionskassa och som — på grund av att han erhållit fullmakt, konstitutorial
eller förordnande efter den 6 maj 1910 och den s. k. respittiden
till följd därav för honom bortfallit — gått miste om eller lidit minskning
i den viss personal vid armén och marinen tillkommande pensionsförbättring
samt därigenom kommit i åtnjutande av mindre sammanlagd
pensionsförmån än den, som skulle hava tillkommit honom, om han
kvarstått i den beställning, han nyssnämnda dag innehade, må, utöver
honom redan tilldelade pensionsförmåner, i pensionsförbättring från och
med den 1 januari 1922 åtnjuta hälften av skillnaden mellan den sammanlagda
pensionsförmån, han hittills ägt uppbära, och vad i sådant
avseende skulle hava tillkommit honom, därest han till gällande respittids
utgång kvarstått och pensionerats i sin förenämnda, tidigare innehavda
beställning; med iakttagande att nu ifrågavarande pensionsförbättring
utbetalas och frånträdes i samma ordning, som gäller i fråga om
fyllnadspension,
dels ock att vad till bestridande av denna pensionsförbättring erfordras
må utgå av de till pensionsförbättring för viss personal vid
armén respektive marinen anvisade förslagsanslag.
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
A. Lindman.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1922
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1922:160 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionsförbättring för vissa beställningshavare vid armén och marinen. s. 14 i texten
- BU 1922:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensions förbättring'' för vissa f. d. beställningshavare vid armén och marinen. s. 1 i texten