Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 3 i lagen den 21 maj 1920 om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring
1922-03-10 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1922:173, Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 3 i lagen den 21 maj 1920 om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 173.
1
Nr 173.
Kungl.*Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
om ändrad lydelse av § 3 i lagen den 21 maj 1920
om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot
värnpliktstjänstgöring; given Stockholms slott den 10
mars 1922.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga bifogade förslag till lag om ändrad lydelse av § 3 i lagen
den 21 maj 1920 om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot
värnpliktstj änstgöring.
GUSTAF.
P. Albin Hansson.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 147 käft. (Nr 173.)
485 22 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av § 3 i lagen den 21 maj 1920 (nr 303) om värnpliktiga,
vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring.
Härigenom förordnas, att § 3 i lagen den 21 maj 1920 om värnpliktiga,
vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, skall
hava följande ändrade lydelse:
Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnplikten på sätt
i § 1 a) angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för värnpliktstjänstgöring
utföra civilt arbete, är skyldig att under fredstid tjänstgöra
ett antal dagar, som i förra fallet med en fjärdedel och i senare
fallet med hälften överstiger det sammanlagda antalet dagar, varunder
tjänstgöring i fredstid enligt § 27 mom. 1 A eller B samt mom. 3 ävensom
§ 36 mom. 1 värnpliktslagen åligger rytteriet, fält- och positionsartilleriet
samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna tilldelade värnpliktiga.
Vid beräkning av dagantalet uppkommande bråktal bortfalla.
Tjänstgöringen skall fullgöras i en följd eller i två omgångar.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
men skall äga tillämpning jämväl beträffande värnpliktiga, som dessförinnan
inskrivits.
Kung], May.ts Proposition Nr 173.
3
Utdrag av protokollet över försvar särenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 10
mars 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Departementschefen, statsrådet Hansson anför:
Uti §§ 1 och 3 i lagen den 21 maj 1920 om värnpliktiga, vilka
hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, (Svensk författningssamling
nr 303) stadgas följande:
§ I
Värnpliktig,
som hyser allvarliga, på religiös övertygelse grundade samvetsbetankligheter
mot värnpliktstjänstgöring i den ordning, gällande värnpliktslag
ioruisatter, nui,
a) därest hans samvetsbetänkligheter avse tjänstgöring med vapen, fullgöra
sm värnplikt vid krigsmakten utan att övas i vapens bruk eller bära vapen eller
ammunition, samt
• , därest samvetsbetänkligheterna avse varje tjänstgöring vid krigsmakten,
i stället för honom åliggande värnpliktstjänstgöring utföra civilt arbete för statens
rakning.
§ 3-
. Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnplikten på sätt i § 1 a)
angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för värnpliktstjänstgöring utföra
civilt arbete, är skyldig att under fredstid i en följd tjänstgöra ett antal
dagar, som i förra fallet med en fjärdedel och i senare fallet med hälften överstiger
det sammanlagda antalet dagar, varunder tjänstgöring i fredstid enligt
§ 27 mom. 1 A eller B samt mom. 3 ävensom § 36 mom. 1 värnpliktslagen åligger
rytteriet, fält- och positionsartilleriet samt fältingenjör- och fälttegraftrupperna
tilldelade värnpliktiga. Vid beräkning av dagantalet uppkommande bråktal
bortfalla.
Enligt det förslag till lagstiftning i ämnet, som av tillkallade sakkunniga
framlades, skulle de s. k. samvetsömma värnpliktigas tjänstgöring
fördelas å särskilda omgångar, i likhet med vad i allmänhet är fallet
4 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 173.
med den tjänstgöring, som åligger dem, vilka i vanlig ordning fullgöra
sin värnplikt.
Mot den sålunda föreslagna anordningen framhöll emellertid dåvarande
statsrådet och chefen för ^^försvarsdepartementet. vid ärendets
anmälan inför Kungl. Maj:t i statsrådet den 13 februari 1920 (se
Kungl. Maj:ts proposition nr 165), att en uppdelning av tjänstgöringen
på olika tjänstgöringsomgångar i förevarande fall icke vore påkallad av
något statens intresse, utan att det tvärtom syntes vara för staten förmånligare,
att ifrågavarande tjänstgöring fullgjordes i en följd, bland
annat på den grund, att den största möjliga valuta kunde dragas av
den värnpliktiges arbetsskicklighet, därest han en längre tid i följd finge
utöva det arbete, vari han blivit inlärd. Den omständigheten, att den
värnpliktige härigenom skulle komma i åtnjutande av en oförtjänt förmån
i jämförelse med dem av hans kamrater, vilka fullgjorde värnplikten
i vanlig ordning, syntes icke utgöra tillräcklig anledning att
ordna tjänstgöringen på ett för staten mindre fördelaktigt sätt, men
väl borde härtill tagas hänsyn vid utmätandet av tjänstgöringstidens
längd.
I överensstämmelse härmed intogs i den av mig citerade § 3 i
lagen uttrycklig föreskrift därom, att ifrågavarande tjänstgöring skall
fullgöras i en följd.
I lagen har icke närmare preciserats arten av det civila arbete, som
skall åläggas värnpliktig, vilkens samvetsbetänkligheter avse varje tjänstgöring
vid krigsmakten, utan har det ansetts böra ankomma på Kungl.
Maj:t att, efter verkställd ytterligare utredning, därom besluta och meddela
erforderliga föreskrifter.
Inom försvarsdepartementet har numera av särskilt tillkallade sakkunniga
utarbetats förslag rörande ordnandet av tjänstgöringsförhållandena
m. m. för ifrågavarande värnpliktiga.
Den av de sakkunniga verkställda utredningen har ådagalagt, att
större delen av de värnpliktiga, söm erhållit tillstånd att fullgöra civilt
arbete för statens räkning, äro lantbruksarbetare, samt att ytterst få
hava sådana kvalifikationer, att de med fördel kunna uttagas för utförande
av något specialarbete. Redan av denna anledning — framhålla
de sakkunniga — synas dessa värnpliktiga böra sammanföras i en eller
flera arbetsavdelningar och användas för utförande av fredligt kulturarbete,
såsom lantbruk, skogsvård, väganläggningar eller dylikt.
En annan av de sakkunniga åberopad anledning till dessa värnpliktigas
sammanförande i särskilda arbetsgrupper är den egendomliga ställ
-
5
Kungl. Maj: t a Proposition Nr 173.
£.,nfiLde ?nta&a vid jämförelse med andra arbetare, i det att de ej hava
i j arbete utan endast penningbidrag jämte ersättning för egna
beklädnadspersedlar, samt att deras rättsliga ställning är en annan än
vanliga arbetares ävensom att, därest arbetskonflikt skulle uppstå å
arbetsplats, där dessa värnpliktiga arbetare vore sammanförda med andra
arbetare, de lörra säkerligen komme i en brydsam situation.
De sakkunniga hava vidare framhållit, att den kostnad staten iklätt
Sig för underhåll och inkvartering är jämförelsevis så ringa, att kontant
ersättning för dessa förmåner icke tillnärmelsevis skulle täcka kostnaderna
for av den värnpliktige själv anskaffad föda och bostad, vadan
det vore nödvändigt, att portion och inkvartering lämnades in natura.
Beträffande frågan, varest det civila arbetet för statens räkning
under ovan . angivna betingelser skulle kunna utföras, hava de sakkunniga
företagit undersökning, som givit vid handen, att möjlighet därtill
kan beredas endast av vattenfallsstyrelsen och socialstyrelsen. Sålunda
kan vattenfallsstyrelsen i allmänhet bereda arbete åt hela årskontingenten,
i forsta hand med torvupptagning, och har styrelsen möjlighet att inkvartera
och utspisa sådana arbetsgrupper. För socialstyrelsen skulle
möjlighet föreligga att inom statsarbetenas ram bereda samtliga arbete
inkvartering och utspisning.
Såväl vattenfallsstyrelsen som socialstyrelsen har framhållit, att det
sannolikt komme att möta vissa svårigheter att ordna arbetet under
vintern, varför det kunde bliva nödvändigt att uppdela arbetet i två
(sommar-Jomgångar.
. Tanken att låta de s. k. samvetsömma värnpliktiga fullgöra sin tjänst- Departementsgoring
i en följd vilade, såsom av det föregående framgår, på den förut- chefensättningen,
att det för staten vore förmånligare, att tjänstgöringen fullgjordes
l en följd. Vid närmare undersökning av möjligheterna för beredande
av lämpligt civilt arbete åt ifrågavarande värnpliktiga har det emeller
l
ir?T“* r-att 6tt tmfredsställande ordnande av arbetsfrågan sannolikt
skulle bliva förenat med vissa svårigheter, med mindre tjänstgöringen
kan uppdelas å två omgångar. Vid sådant förhållande synes det mignödvändigt
att i gällande lagbestämmelse vidtaga ändring, som möjliggör
dylik uppdelning. J &
Uppdelningen av tjänstgöringen bör kunna tillämpas även beträffande
värnpliktiga, som redan inskrivits.
.... PePartemeiitschefen uppläser härefter ett inom departementet upprattat
förslag till lag om ändrad lydelse av § 3 i lagen den 21 maj
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 147 höft- (Nr 173.) 485 22 2 ''
6
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 173.
1920 om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring,
samt hemställer, att sagda förslag måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna
bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
A. Lindman.
Stockholm, K- L. Beckmans Boktr., 192 2.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1922:106 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 3 i lagen den 21 maj 1920 om värnpliktiga, vilka h s. 2 i texten
- 2LU 1922:11 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 3 i lagen den 21 maj 1920 om värnpliktiga, vilka hysa samvet a1 i texten