Sök i Ratio Lex

Angående pensioner till vissa personer

1922-03-10 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:190, Angående pensioner till vissa personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

1

Nr 190.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensioner till vissa

personer; given Stockholms slott den 10 mars 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen under punkterna l:o—3:o hemställt.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Linders anför.

l:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till lantbruksstyrelsen inkommen,

av styrelsen med utlåtande den 21 februari 1922 överlämnad ansökning

har avlidne lantbrukskonsulenten i England, civilingenjören Fredrik

änka Jeanne Louise Emerence Bagge, född Bagge, anhållit om

pension för sig och makarnas två omyndiga barn Claude Gustaf Jean,

född den 2 juni 1910, och Cyril Fredrik, född den 15 mars 1914.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 161 käft. (Nr 190.) 1

[!•]

Pension åt

lantbrukskonsulenten

F. Bagges

änka och

barn.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts proposition Nr 190.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Bagge, som

avlidit den 1 oktober 1921, såsom stärbhusdelägare efterlämnat änkan

och ovannämnda omyndiga barn, samt att behållningen i boet uppgår

till 22,328 kronor 97 öre.

I sitt utlåtande anför lantbruksstyrelsen i huvudsak följande.

Från och med 1904 intill sitt frånfälle eller under nära 18 år hade Bagge

på grund av särskilda, av styrelsen meddelade förordnanden uppehållit befattningen

som Sveriges lantbrukskonsulent i England mot ett arvode, som under åren 1904- 1912 utgått med 7,500 kronor och för tiden därefter med 9,000 kronor för år.

Styrelsen kunde till fullo vitsorda betydelsen och gagnet av Bagges arbete för

främjande utav avsättningen i England av lantmannaprodukter, synnerligast smör.

Hans omfattande och maktpåliggande verksamhet syntes styrelsen hava lämnat

mycket goda och för framtiden bestående resultat.

Ehuru med ifrågavarande befattning icke vore förenad rätt till pension åt

änka och barn, funne styrelsen i allt fall billigheten kräva, att dessa tillförsäkrades

årliga understöd av statsmedel att utgå under härför vanliga villkor.

Enligt vad bouppteckningsinstrumentet utvisade, utgjordes behållningen i

boet huvudsakligast av inventarier och dylikt, vilka vid en eventuell realisation

icke torde kunna inbringa för Bagges efterlevande änka och barn nödiga existensmedel.

Styrelsen tilläte sig erinra, att vid föregående tillfällen änkor efter befattningshavare.

vilkas tjänst med hänsyn till dess art i viss mån torde kunna jämställas

med den av Bagge innehavda befattningen, tillförsäkrats pension, nämligen änkorna

efter svenska statens fiskeriagent i Berlin A. H. Kruger och t. f. fiskeriintendenten

A. H. Malm.

Med hänsyn till tjänstgöringens art samt med befattningen förenade avlöningsvillkor

syntes den av Bagge innehavda tjänsten närmast vara att jämställa

med statskonsulentbefattning. Statskonsulents avlöningsförmåner, vilka senast reglerats

under 1918, utginge i form av lön och tjänstgöringspenningar till belopp av

sammanlagt 5,800 kronor för år jämte tillfällig löneförbättring med 1,000 kronor,

varav respektive 400 kronor och 100 kronor beräknades såsom ortstillägg. Änka

efter statskonsulent vore berättigad till pension å 1,150 kronor, förhöjd med 40

procent för ett barn och därutöver med 10 procent för varje ytterligare barn till

en uppnådd ålder av 21 år. .

Vad anginge beloppet av det understöd, som skäligen syntes böra tillerkännas

lantbrukskonsulenten Bagges änka, torde detta med hänsyn till storleken av det arvode,

som Bagge å sin befattning uppburit, icke böra understiga 1,000 kronor för år. Visserligen

hade Bagge, då den innehavda befattningen icke varit ordinarie, i motsats till

statskonsulent, icke haft att erlägga årsavgifter till pensionskassa, vadan det årliga

understödet till hans efterlevande änka enligt vanligen tillämpade grunder borde understiga

pensionen till statskonsulents änka, men hade å andra sidan det Bagge tillkommande

årliga arvodet avsevärt överstigit statskonsulents avlöningsförmåner. Det

syntes därför styrelsen, som om det av styrelsen föreslagna understödsbeloppet —

1.000 kronor till änkan — icke vore för högt tillmätt. Det årliga understödet till

vartdera barnet syntes styrelsen lämpligen böra bestämmas till 250 kronor att utgå

intill uppnådd myndighetsålder och hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t täcktes

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190. 3

föreslå riksdagen medgiva, att Bagges änka och barn måtte från och med den 1

november 1921 a allmänna indragningsstaten åtnjuta årliga understöd, änkan med

1,000 kronor, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, samt vartdera av

barnen med 250 kronor intill uppnådd ålder av 21 år.

Statskontoret bär den 27 februari 1922 avgivit infordrat utlåtande

1 ärendet och därvid anfört, att statskontoret på grund av Bagges mångånga,

tjänstgöring såsom Sveriges lantbrukskonsulent i England, vilken

anställning- ej medfört rätt till delägarskap i någon av staten understödd

änke- och pupillkassa, funne billigt att, då Bagge vid sitt frånfälle

lämnat efter sig änka och två minderåriga söner i svaga ekonomiska

omständigheter, staten trädde hjälpande emellan med något understöd

till tryggande av änkans framtid och till hjälp för sönernas uppfostran.

I likhet med lantbruksstyrelsen ansåge statskontoret även, att man vid

bestämmande av de understöd, som sålunda kunde komma ifråga, borde

utgå flan en jämförelse med de pensioner, som tillkomme änka och

barn efter statskonsulenter, och hade statskontoret icke funnit annan

anledning till erinran mot vad lantbruksstyrelsen i ärendet hemställt, än

att pensionerna till sönerna — i likhet med vad riksdagen i dylika fall

plägade besluta — ej torde böra föreslås att till envar av dem utgå

längre än till och med det år, under vilket han fyllde 18 år.

. ^ a. av myndigheterna anförda skäl vill även jag tillstyrka, att Departemantspensioner

beredas Bagges änka och barn, och biträder ifråga om beloppet chefen.

och tid för pensionens utgående åt barnen statskontorets förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att avlidne lantbrukskonsulenten i England, civilngenjören

Fredrik Bagges änka Jeanne Louise Emerence

Bagge, född Bagge, samt bemälda makars barn

Claude Gustaf Jean och Cyril Fredrik må från och

med den 1 oktober 1921 från allmänna indragningsstaten

åtnjuta årliga pensioner änkan under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, till belopp av 1,000 kronor och ett vart

av barnen till och med det år, under vilket det fyller

18 år, till belopp av 250 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

[2-J

Pension åt

förre geologen

K. Svedmarks

änka

2:o.

Med utlåtande den 4 mars 1922 har chefen för Sveriges geologiska

undersökning överlämnat en till Kungl. Maj:t ställd skrift, däri lörre

geologen vid undersökningen Eugéne Svedmarks änka, Sigrid Sofia Svedmark,

född Lindman, anhållit om beredande åt henne av en årlig pension.

Av ansökningen bilagt åldersbetyg framgår, att sökanden är född

den 11 maj 1858.

Chefen för undersökningen anför huvudsakligen följande.

Svedmark anställdes våren 1877 vid Sveriges geologiska undersökning såsom

biträdande geolog, blev ordinarie geolog från och med 1881 samt avgick från denna

befattning den 31 december 1908, sedan riksdagen beviljat honom pension. Under

sin mer än 30-åriga tjänstetid såsom fast anställd vid undersökningen hade Svedmark

utövat en om plikttrohet och skicklighet vittnande verksamhet i undersökningens

och vetenskapens tjänst. Då han, därför att verket under den tid han

tillhörde detsamma icke var uppfört å ordinarie stat, ej kunnat vinna inträde, i

civilstatens änke- och pupillkassa och därigenom tillförsäkra sin maka rätt till

pension, syntes billigheten kräva, att statsmakterna nu beviljade pension åt änkan

i likhet med vad tidigare plägat ske i liknande fall, t. ex. vid 1916 års riksdag

då sådan pension medgivits änkan efter förre aktuarien vid Sveriges geologiska

undersökning Henrik Santesson. Att i föreliggande fall ett synnerligen ömmande

behov av pension förelåge, syntes uppenbart därav, att boutredningen efter Svedmark

ej uppvisade någon behållning i boet.

För beräkning av pensionsbeloppets storlek torde vara tillräckligt anföra,

att Svedmark före sitt avskedstagande från undersökningen 1908 uppbar en avlöning

av 5,400 kronor per år, samt att hans pension 1908 bestämdes till 3,000 kronor

och efter beslut av- 1913 års riksdag höjdes till 3,600 kronor, vilket var det belopp,

som före 1910 plägade beviljas i pension för statsgeolog med fullt''antal tjänsteoch

levnadsår. Genom den 1914 genomförda regleringen uppfördes den av Svedmark

på sin tid innehavda geologbefattningen utan förändring av arbetsuppgifternas

beskaffenhet såsom befattning tillhörande andra normalgraden vid centrala ämbetsverk.

Statskontoret har i utlåtande i ärendet den 8 mars 1922 anfört,

att ämbetsverket i likhet med chefen för Sveriges geologiska undersökning

funne billigheten bjuda, att änkan Svedmark bereddes pension

av statsmedel. Vid bestämmande av beloppet av ‘denna pension syntes

man kunna utgå från den av Svedmark i livstiden åtnjutna pension från

allmänna indragningsstaten, 3,600 kronor. Om man ansåge detta belopp

hava motsvarat högsta pensionsunderlaget för statsgeologtjänsten. skulle

denna tjänst, därest den varit ordinarie, hava medfört delaktighet i

civilstatens änke- och pupillkassa med en fjärdedel härav eller sålunda

med 900 kronor. Änkepensionen, som alltså under ovan angivna för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition Nr 190.

5

utsättning skulle hava utgått med 900 kronor årligen, torde emellertid

i förevarande fäll böra underkastas någon reduktion i anledning därav,

att pensionsavgifter icke blivit erlagda, och syntes förslagsvis kunna

bestämmas till 800 kronor för år.

I likhet med myndigheterna finner även jag skäl föreligga att

bereda änkan Svedmark pension av statsmedel. Mot det av statskontoret

föreslagna beloppet, 800 kronor för år, har jag intet att erinra.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att förre geologen vid Sveriges geologiska undersökning

Eugene Svedmarks änka Sigrid Sofia Svedmark,

född Lindman, må från och med den 1 februari

1922 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, åtnjuta årlig pension från allmänna

indragningsstaten till belopp av 800 kronor.

3:o.

I eu till Kungl. Maj: t ställd, till stuteri överstyrelsen insänd, av

stuteriöverstyrelsen med utlåtande den 17 februari 1922 överlämnad

ansökning har chefen för Flyinge hingstdepå, före detta översten i armén

August Herman af Petersens anhållit om avsked från sin befattning som

chef för nämnda hingstdepå från dag, som framdeles kunde bestämmas,

under förutsättning att han vid avskedstagandet komme i

åtnjutande av årlig pension till belopp av sammanlagt 4,500 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat följande.

tfiBE::-— -

af Petersens, som är född 1844, har i samband med honom beviljat avsked

såsom major vid andra Svea artilleriregemente den 26 november 1897 tillerkänts

en årlig pension av 750 kronor i fjärde klassen av arméns pensionskassa och en fyllnadspension

av 1,490 kronor från statsmedel, eller tillsammans 2,240 kronor. Den

19 november 1897 har han konstituerats och förordnats att tillsvidare vara chef

för ovannämnda hingstdepå.

Jämlikt bestämmelse i då gällande pensionsgrunder för armén har af Petersens

förklarats skola vidkännas avdrag i sagda pensionsförmåner med 2/5 av den till

5,000 kronor uppgående årliga lönen såsom depåchef, i följd varav han av pensionsförmånerna

uppburit allenast 240 kronor årligen.

Såsom chef för Flyinge hingstdepå kvarstår af Petersens jämlikt kungl. brev

den 4 april 1910 å gammal, den 14 december 1888 fastställd avlöningsstat för

tjänstemännen vid Flyinge hingstdepå och åtnjuter enligt denna stat, utom nämnda

Departementschef

ev.

[3.]

Tilläggspension

åt chefen

för Flyinge

hingsidepå,

/. d. översten

A. H. af

Petersens.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kuno'' Mnj:ts proposition Nr 190.

Departements
chefen.

kontanta årslön av 5,000 kronor, fri bostad med planteringsland och rätt till viss

kvantitet gödsel ävensom 6 kofoder och beten samt 56.5 3 kubikmeter bok- eller

ekved och i övrigt torv, surskog och ris.

Med förmälan att stuteriöverstyrelsen icke hade något att erinra

mot det ifrågasatta pensionsbeloppet, hemställer stuteriöverstyrelsen, att

Kungl. Maj:t ville till riksdagen avlåta proposition därom, att af Petersens

måtte tillerkännas rätt att från och med månaden näst efter den, då

han avginge från sin befattning såsom chef för Flyinge hingstdepå, å

allmänna indragningsstaten under sin återstående livstid uppbära pension

till så stort belopp, att hans sammanlagda årliga pension komme att

uppgå till 4,500 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 8 mars 1922 anfört.

Det syntes statskontoret billigt att sökanden, då han nu avginge från befattningen

såsom chef för Flyinge hingstdepå, vilken han innehaft under mer än 24

år, beviljades någon pension på grund av denna sin anställning.

Därest sökanden icke varit berättigad till pension på grund av föregående

militär anställning, hade hans militära tjänstgöring tagits i betraktande vid tjänstårsberäkning

för pension åt honom vid nu innehavande befattning; och hade han

alltså kunnat åberopa vida fler tjänstår å sistnämnda tjänst än som varit erforderliga

för erhållande av hel pension.

Av handlingarna framgår, att sökandens nuvarande tjänst varit förenad med

en kontant årslön på 5,000 kronor och dessutom vissa naturaförmåner, vilka syntes

kunna värderas till 1,000 kronor. Sökandens inkomst av ifrågavarande anställning

torde alltså kunna anses utgöra 6,000 kronor. Om två tredjedelar härav betraktades

såsom pensionsunderlag, skulle under ovan angivna förutsättning pensionsunderlaget

och sålunda också pensionen för sökanden hava utgjort 4,000 kronor. I anledning

av vad sålunda förekommit ville det synas statskontoret skäligt, att åt sökanden

utverkades pension till sådant belopp, att densamma, jämte honom redan tillerkända

pensionsförmåner från arméns pensionskassa, uppginge till nyssnämnda summa,

4,000 kronor.

Statskontoret finge alltså tillstyrka pension åt sökanden från allmänna indragningsstaten

till belopp av 1,760 kronor årligen.

Då bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension icke äga tillämpning å af Petersens, är han ej skyldig att

avgå vid viss levnadsålder men har ej heller rätt att vid avgång erhålla

pension på grund av befattningen såsom depåchef. I likhet med myndigheterna

anser jag af Petersens, då han nu anmält sin avsikt att avgå,

böra tillerkännas pension.

I fråga om pensionsbeloppets utmätande vill jag framhålla, att

sammanlagda värdet av de avlöningsförmåner, af Petersens såsom depåchef

åtnjutit, betydligt överstiger det belopp av 6,000 kronor, vartill stats
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 190. 7

kontoret uppskattat avlöningsförmånerna. Det belopp av 4,500 kronor,

som af Petersens begärt i pension, understiger givetvis % av avlöningsförmånernas

värde. Jag an86r sålunda nu ifrågavarande pension böra

så tillmätas, att den jämte af Petersens officerspensioner uppgår till

4,500 kronor.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att chefen för Flyinge hingstdepå före detta översten

i armen August Herman af Petersens må från och

med månaden näst efter den, vari avsked från befattningen

såsom chef för Flyinge hingstdepå varder

honom beviljat, under sin återstående livstid åtnjuta,

utöver till honom utgående officerspensioner å sammanlagt

2,240 kronor, pension från allmänna indragningsstaten

till belopp av 2,260 kronor årligen.

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen

hemställt uti de under l:o—3:o här ovan antecknade ärenden.

Hans Maj:t Konungen behagar härtill lämna

bifall samt förordnar, att proposition i dessa ämnen

'' skall med den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

avlåtas til] riksdagen.

Ur protokollet:

Julius Söderhjälm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1922:42 Bankoutskottets utlåtande Nr 42 s. 4 i texten