Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i avlöning sreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk in. in

1922-03-10 · 46 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 40 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:195, Angående vissa ändringar i avlöning sreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

1

Nr 195.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående vissa ändringar

i avlöning sreglementet den 19 juni 1919 för

tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk in. in.; given Stockholms slott

den 10 mars 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Anders örne.

Utdrag av protokoll över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 10 mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet örne anför:

I en till 1919 års lagtima riksdag den 25 april 1919 avlåten proposition

(nr 391) framlade Kung! Maj:t förslag till gemensamt lönesystem

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 165 käft. (Nr 195.) 20122 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

Allmänna

synpunkter.

Löne
nämnden.

samt lönereglering för postverket, telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk. Sedan riksdagen i skrivelse nr 287 anmält sitt

beslut i ämnet, utfärdade Kungl. Maj:t den 19 juni 1919 nytt avlöningsreglemente

för tjänstemän vid ifrågavarande verk (sv. förf.-saml. nr 343),

vilket reglemente trädde i kraft den 1 juli 1920. I en vid reglementet

såsom bilaga fogad tjänsteförteckning angivas de skilda lönegrader inom

den i reglementet införda löneplanen, till vilka de olika befattningarna

vid respektive verk äro att hänföra.

Riksdagen, som i huvudsak biträdde Kungl. Maj:ts förenämnda

förslag till lönereglering för kommunikationsverken, uttalade emellertid

i nämnda skrivelse bland annat, att den knappt tillmätta tid, som stått

till buds för prövning av den omfattande och invecklade frågan, icke

medgivit eu så ingående granskning av förslaget, som varit önskvärd.

Att reglementet i ett eller annat avseende framdeles kunde befinnas

böra jämkas, funne riksdagen ej osannolikt, men syntes.en dylik ändring

ej böra vidtagas, förr än erfarenhet från tillämpningen av reglementet

kunnat vinnas.

Med anledning av Kungl. Maj:ts propositioner nr 45 och 148 beslöt

sedermera 1920 års riksdag (skrivelser nr 169 resp. 276) vissa ändringar

och tillägg i förberörda avlöningsreglemente och i den därvid

fogade tjänsteförteckningen. Kungörelse härom utfärdades den 4 juni

1920 (sv. förf.-saml. nr 253), och trädde sagda kungörelse i kraft samtidigt

med avlöningsreglementet eller den 1 juli 1920.

Med skrivelse den 22 november 1921 har kommunikationsverkens

lönenämnd framlagt förslag till ändringar i vissa delar av avlöningsreglementet.

över detta förslag hava infordrade utlåtanden avgivits av

generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen

och allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

I detta sammanhang kommer jag jämväl att till behandling upptaga

dels särskilda av generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen

och vattenfallsstyrelsen gjorda framställningar rörande antalet av vissa

befattningar vid respektive verk m. m., dels ock väckt fråga om inrättande

av intressekontor vid statens järnvägar.

Av de sålunda till prövning föreliggande framställningarna gör jagbörjan

med dem, som avse

Ändringar i avlöningsreglementet den 19 juni 1919.

I sin skrivelse den 22 november 1921 anför lönenämnden till en

början följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

»Sedan avlönirigsreglementet den 19 juni 1919 nu varit i tillämpning under

sådan tid, att erfarenhet vunnits om detsammas verkningssätt under olika förhållanden,

och det visat sig möjligt att relativt fullständigt bedöma innebörden

jämväl av sådana detalj föreskrifter i reglementet, vilkas betydelse vid olika sammanställningar

och i varje tänkbart specialfall från början varit svår att överblicka,

har lönenämnden ansett sig, på grund av föreskriften i § 2 av instruktionen

för lönenämnden den 31 december 1919, böra upptaga till prövning

frågan om eventuellt behövliga ändringar eller kompletteringar utav berörda

reglemente.

En dylik revision har ansetts påkallad särskilt med hänsyn till den utav

1921 års riksdag beslutade löneregleringen för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. Ehuru

denna lönereglering genomförts efter i allt väsentligt samma grunder, som kommit

till tillämpning vid kommunikationsverken, innehåller likväl det nya avlöningsreglementet

av den 22 juni 1921 för befattningshavare inom förstnämnda

områden av statsförvaltningen — i denna skrivelse sammanfattade under benämningen

allmänna civilförvaltningen — i särskilda punkter åtskilliga avvikelser av

icke blott formell utan även saklig innebörd i förhållande till motsvarande bestämmelser

i avlöningsreglementet för kommunikationsverken. Lönenämnden

har beträffande varje dylik skiljaktighet tagit under övervägande, huruvida den

för allmänna civilförvaltningens del antagna bestämmelsen lämpade sig för införande

jämväl vid kommunikationsverken, och har i de fall, då detta ansetts

vara förhållandet, utarbetat sitt ändringsförslag i enlighet härmed. I vissa fall

hava dock, såsom i det följande kommer att närmare påvisas, förhållandena inom

de olika verksgrupperna ansetts vara så skiljaktiga eller bestämmelserna av sådan

innebörd, att" likalydande föreskrifter icke synts böra ifrågakomma. Beträffande

sådana punkter, som endast erbjudit vissa mindre olikheter i formellt

avseende, har det dock i allmänhet ansetts obehövligt att nu företaga ändringar

i den för kommunikationsverkens del fastställda formuleringen.

Under sin hittillsvarande verksamhet har lönenämnden liaft att behandla

ett antal framställningar från personalsammanslutningar eller från enskilda befattningshavare,

vari, med påvisande av en del ojämnheter, som uppkommit vid tilllämpningen

av det nya avlöningsreglementets bestämmelser i ett eller flera

specialfall, påyrkats ändringar i särskilda delar utav samma reglemente. Dessa

framställningar hava i synnerhet avsett de förhållanden, som regleras genom 11

och 12 §§ i reglementet. I vissa fall, då lönenämnden funnit de gjorda framställningarna

tyda på en förefintlig brist eller ofullständighet i de åberopade bestämmelserna,

har nämnden i avgivna utlåtanden över framställningarna förklarat

sig ämna upptaga de framkomna erinringarna och förslagen till närmare behandling

i samband med en framtida revision av olika delar utav avlöningsreglementet.

De anmärkta förhållandena hava i enlighet härmed nu tagits under

övervägande i ett sammanhang och med begagnande jämväl av det material, som

förelegat i de tidigare behandlade specialframställningarna.»

Ett flertal av de utav lönenämnden föreslagna ändringarna torde Departement*,

icke tarva särskild motivering, varför de i det följande endast komma chefen,

att i korthet omnämnas. Jag kommer alltså att mera utförligt behandla

endast de delar av avlöningsreglementet, där i de över löne
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Knngl. Maj:ts Proposition Nr 195.

nämndens förslag avgivna yttrandena erinringar eller längre gående

förslag framställts eller där jag, utan att lönenämnden föreslagit några

ändringar, ansett dylika böra vidtagas.

Ändringarna i 6 § avse att bringa densamma i överensstämmelse

med motsvarande stadgande i avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen.

Vid kommunikätionsverken utgöres för närvarande den lägst avlönade

ordinarie kvinnliga befattningen av kontorsbiträde, vilken befattning

är hänförd till första lönegraden, avdelning B, enligt avlöningsreglementet

den 19 juni 1919. Lönen för denna grad utgör å billigaste

ort lägst 1,800 kronor och högst 2,160 kronor samt å dyraste ort lägst

2,160 kronor och högst 2,574 kronor. Enligt det förslag av kommunikationsverkens

lönekommitté, som låg till grund för fördelningen

mellan olika lönegrader av den kvinnliga kontorspersonalen hos kommunikationsverkens

styrelser, skulle på de kvinnliga kontorsbiträdena i

fråga om teoretisk utbildning icke ställas andra krav än folkskolebildning,

och skulle åt dem såsom regel anförtros allenast enklare göromål,

såsom renskrivning eller dylikt. Närmaste högre befattning skulle utgöras

av kanslibiträde, inom andra lönegraden, för vilken grad lönen

utgör å billigaste ort lägst 2,160 kronor och högst 2,550 kronor samt

å dyraste ort lägst 2,574 kronor och högst 3,018 kronor. Av kanslibiträdena

skulle likaledes i regel fordras endast folkskolebildning, men

något mera krävande arbete skulle åligga dem, såsom enklare räkne-,

rit- och bokföringsgöromål.

Vid allmänna civilförvaltningen förekomma, enligt avlöningsreglementet

den 22 juni 1921, likaledes befattningarna kvinnligt kontorsbiträde

och kanslibiträde med avlöningar fastställda till samma belopp

som för motsvarande befattningar vid kommunikätionsverken. Emellertid

har vid allmänna civilförvaltningen därjämte införts en kvinnlig befattning,

lägre än kontorsbiträdesgraden, benämnd skrivbiträde, för vilken

i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 upptagits en ny lägsta

lönegrad, den första. Lönen för denna grad utgör å billigaste ort lägst

1,440 och högst 1,800 kronor samt å dyraste ort lägst 1,800 och högst

2,160 krono!-.

Ändamålet med inrättande av ifrågavarande kvinnliga skrivbiträdesbefattning

finnes närmare angivet i det av 1902 års löneregleringskommitté

den 3 november 1920 avgivna betänkandet, delen LXII, sid. 3,

18—19.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 195. 5

Kommittén erinrade därvid till en början, hurusom chefen för finansdepartementet

i yttrande till statsrådsprotokollet den 31 december 1919 uttalat, att

det syntes'' böra undersökas, huruvida icke tiden nu kunde vara inne att för

kvinnliga biträden anordna en ny lönegrad, lägre än den nuvarande första, i

syfte att kvinnor med den skolbildning, folkskolan skänkte, skulle kunna a

befattningar inom denna nya lönegrad finna större användning. För egen del

framhöll kommittén, att den hittillsvarande lägsta kvinnliga biträdesgraden ursprungligen

avsetts för kvinnor med allenast folkskolebildning. Utvecklingen

hade dock gått därhän, att dessa befattningar i stor omfattning kommit att besättas

med kvinnor med högre utbildning, något som, efter vad kommittén trött

sig finna, åtminstone i någon mån inverkat på utmätandet av avlöningen åt lägre

kvinnliga befattningshavare vid kommunikationsverkens lönereglering. Då kommittén

anslöte sig till departementschefens uppfattning och hölle före, att enklare

skrivarbeten och andra mindre krävande göromål — vilka vid dåvarande tidpiinkt

anförtroddes åt kvinnliga biträden med en utbildning i många fall långt utöver

den folkskolan gåve — med fördel kunde lämnas åt mindre kvalificerade biträden,

ansåg kommittén, att en anordning av angiven art givetvis måste vara att även

från ekonomisk synpunkt förorda. I sitt förslag till avlöningsreglemente hade

kommittén därför för kvinnliga tjänstemän upptagit eu lägsta avlöningsgrad, som

enligt kommitténs mening skulle motsvara den, departementschefen åsyftat.

Löner egleringskommitten förutsatte såsom självfallet, att jämväl lör

kommunikationsverkens vidkommande en motsvarande ny lönegrad för

kvinnliga tjänstemän Lomme att inrättas.

Det av kommittén utarbetade förslaget lades till grund för proposition

i ärendet till 1921 års riksdag, varvid dåvarande chefen för

finansdepartementet till statsrådsprotokollet den 31 december 1920

bland annat yttrade, att genom inrättande av en lägre kvinnlig biträdesbefattning

i anslutning till kommitténs förslag eu ej oväsentlig besparing

av kostnaderna för en del enklare arbeten inom ämbetsverken

syntes vara att förvänta.

Vid ärendets behandling av riksdagen förekom icke någon erinran

mot inrättandet av ifrågavarande kvinnliga skrivbiträdesbefattning, vilken

därför, på sätt ovan nämnts, upptogs i avlöningsreglementet den 22

juni 1921 för allmänna civilförvaltningen.

Lönenämnden anför nu i ämnet följande:

»Den olikhet, som sålunda på förevarande område förefinnes mellan de

nya avlöningsreglementena för, å ena sidan, allmänna civilförvaltningen, och, å

andra sidan, kommunikationsverken torde i och för sig få auses vara av sådan

betydelse, att densamma påkallar ett allvarligt övervägande, huruvida det icke,

för åstadkommande av största möjliga likformighet i avlöningsförhållandena inom

olika förvaltningsområden, vore skäl att utan vidare införa den nya lönegvadeii

även i löneplanen för kommunikationsverken och i överensstämmelse därmed i

Löne
nämnden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 195.

tjäll st oför teckningen för samma verk upptaga eu nv, lägsta kvinnlig befattning,

benämnd skrivbiträde. Genom dylik tillökning av antalet lönegrader inom avdelning

B. uti avlöningsreglementet den 19 juni 1919 med en ny första grad

och de övriga gradernas inom samma avdelning omnumrering i enlighet härmed

skulle likformighet vinnas med avdelning C. uti löneplanen enligt avlöningsreglementet

den 22 juni 1921. Tydligtvis skulle införandet av ifrågavarande

grad vid kommunikationsverken därjämte föranleda ändringar i åtskilliga andra

delar _ utav avlöningsreglementet liksom i tilläggsbestämmelserna till detsamma,

allt till närmare överensstämmelse med vad som gäller vid allmänna civilförvaltningen.

Ett förslag i nu angiven riktning skulle ock helt visst stå i full överensstämmelse

såväl med de uttalanden i frågan, som gjorts av 1902 års löneregleringskommitté,

som ock med da principer, vilka få anses hava legat till grund

för statsmakternas beslut om införandet av ifrågavarande kvinnliga befattning

vid allmänna civilförvaltningen. Det kan härvid påpekas, att de ifrågasatta

ändringarna i avlöningsreglementet och därtill anslutna bestämmelser givetvis

skulle kunna genomföras utan att detta nödvändiggjorde en samtidig prövning

av frågorna, i vilken omfattning den nya kvinnliga befattningen lämpligen borde

komma till användning vid kommunikationsverken. I sistnämnda hänseende

skulle det ankomma på vederbörande verksstyrelser att efter allsidig utredning

till Kungl. Maj:t inkomma med förslag beträffande antalet befattningar inom,

bland annat, den nya lönegraden.

Enligt lönenämndens uppfattning kan emellertid den föreliggande frågan

bedömas även från annan utgångspunkt än önskemålet att åstadkomma likformighet

mellan olika verksgrupper i fråga om organisations- och avlöningsförhållandena

på förevarande område. Mot ett fullföljande för kommunikationsverkens

del av de utav 1902 års löneregleringskommitté utvecklade och av statsmakterna

utan anmärkning lämnade riktlinjerna härvidlag kunna sålunda anföras skäl av

praktisk natur, på grund av vilka den omhandlade förändringens lämplighet och

behövlighet för närvarande synes kunna ifrågasättas. De nuvarande anställnings-

och tjänstgöringsförhållandena vid kommunikationsverken erbjuda nämligen

vispa väsentliga olikheter i jämförelse med allmänna civilförvaltningen. Yid

kommunikationsverken kan ordinarie anställning vinnas tidigast vid en ålder av

21 _ år, under det att åtminstone hittills vid flertalet verk, tillhörande allmänna

civilförvaltningen, någon viss åldersgräns i sådant hänseende icke finnes antagen.

Detta bör ses i samband därmed, att för icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken

finnes genomfört ett detaljerat avlöningssystem, vilket ännu icke

både blivit av Kungl. Maj:t prövat och fastställt, då 1902 års löneregleringskommitté

avgav sitt förslag i fråga om den nya kvinnliga lönegraden. Enligt sagda

avlöningssystem, som nära ansluter sig till de för den ordinarie personalen gällande

avlöningsbestämmelserna, medför anställning såsom aspirant till kvinnlig

kontorsbiträdesbefattning, därest aspirant uppnått 21 års ålder, en dagavlöning,

som, omräknad i årslön, ungefärligen sammanfaller med lönen inom l:a lönegraden

och l:a löneklassen, avdelning C., enligt avlöningsreglementet den 22 juni

1921. Efter genomgången aspiranttid kan vederbörande antagas till extra ordinarie

kontor sbiträde, för vilken tjänstegrupp tvenne löneklasser finnas fastställda, av

vilka den lägre ungefärligen motsvarar 2:a och den högre 3:e löneklassen inom

nyssnämnda l:a lönegrad vid allmänna civilförvaltningen. För aspiranter och

extra ordinarie kontorsbiträden, som icke fyllt 21 år, äro dessa löner reducerade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195

i

enligt särskilda grunder. Sker befordran till ordinarie kontorsbiträde inom normal

tid, erhåller den befordrade en begynnelselön, motsvarande högsta löneklassen

för l:a lönegraden — den nya skrivbiträdesgraden — enligt avlöningsreglementet

den 22 juni 1921.

Det framgår härav, att redan nu vid kommunikationsverken finnes personal

med relativt fast ehuru icke-ordinarie anställning, för vilken lönen blivit bestämd

till ungefärligen samma nivå, som gäller för den nya lägsta ordinarie graden vid

allmänna civilförvaltningen. Denna icke-ordinarie personal, som är avsedd att

rekrytera den ordinarie kontorsbiträdesgraden, användes givetvis huvudsakligen

för sådana mindre kvalificerade arbeten, som enligt de gjorda uttalandena skulle

komma att anförtros åt ordinarie kvinnliga skrivbiträden. Inrättandet jämsides

med nyssnämnda icke-ordinarie befattningshavare av en lägre ordinarie befattning

än den nuvarande kontorsbiträdesgraden synes därför icke ur verkens synpunkt

vara påkallat av något egentligt behov. Tvärtom torde en del olägenheter

vara förbundna därmed. De redan nu förefintliga svårigheterna att i varje särskilt

fall på ett fullt riktigt sätt fördela de enklare arbetena mellan olika befattningshavare,

tillhörande de lägsta kvinnliga lönegraderna, skulle ökas genom tillkomsten

av denna nya ordinarie grad. Sättet för rekrytering av den ordinarie kontorsbiträdesgraden

skulle ock bliva mer invecklat och ett rättvist bedömande

därvid försvåras, då det väl å ena sidan icke finge förutsättas, att den ordinarie

personalen inom skrivbiträdesgraden skulle vara avstängd från möjlighet till befordran,

men å andra sidan även icke-ordinarie personal vore att tillgå för rekrytering

av kontorsbiträdesgraden. Slutligen torde det icke kunna förbises, att avlöningen

för den nya skrivbiträdesgraden ligger så pass nära löneminimum för

kvinnlig kontorspersonal, att det svårligen skulle låta sig göra att för rekrytering

av ifrågavarande grad använda sig av samma system, som eljest genomgående

ansetts kunna tillämpas beträffande de hittillsvarande lägsta lönegraderna vid

kommunikationsverken. Bestämda efter samma reduktionsgrunder i förhållande

till avlöningarna å ordinarie stat, som tillämpats av de i av Kung! Maj:t den 31

december 1920 fastställda avlöningsbestämmelserna för extra ordinarie tjänstemän

och aspiranter, skulle nämligen avlöningarna till extra ordinarie skrivbiträden

och aspiranter till dylika befattningar bliva så låga, att de näppeligen skulle

komma till praktisk användning. Med hänsyn till att någon egentlig utbildning

icke skulle krävas av de personer, som antoges till ordinarie skrivbiträden, kunde

det väl tänkas, att man i fråga om nu omhandlade lägsta befattning frånginge

systemet med extra ordinarie befattningshavare och aspiranter och allenast förutsatte

prövningstid såsom extra befattningshavare, innan vederbörande, efter

ådagalagd lämplighet, antoges till ordinarie skrivbiträde. En dylik anordningkunde

emellertid sägas vara ägnad att ännu tydligare framhäva det parallellförhållande,

som skulle komma att råda mellan, å ena sidan, de ordinarie skrivbiträdena

och, å andra sidan, kontorsbiträdesaspiranter och extra ordinarie kontorsbiträden,

vilket förhållande, såsom nyss påvisats, gör den nya befattningen

ur organisatorisk synpunkt obehövlig.

Så vitt lönenämnden har sig bekant, har icke heller inom någon av kommunikationsverkens

styrelser framställts önskemål om inrättande av kvinnliga

biträdesbefattningar av lägre grad än kontorsbiträdesgraden. Under sådana förhållanden

har lönenämnden icke velat underlåta att framhålla de skäl, som enligt

det ovanstående kunna anses tala emot eller onödiggöra införandet vid bemälda

verk av ifrågavarande lägsta biträdesbefattniug.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

8 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

Då lönenämnden emellertid lika litet ansett sig kunna åsidosätta de

tydliga uttalanden, som vid befattningens inrättande inom allmänna

civilförvaltningen framkommit rörande konsekvenserna därav för kommunikationsverkens

del, och då nämnden även för egen del funne enhetlighetssynpunkten

härvidlag vägande, har nämnden icke ansett sig

böra framställa något eget förslag i ämnet, utan har nämnden under

framhållande av de olika synpunkter, som kunde läggas på frågan,

underställt densamma Kungl. Maj:ts avgörande.

Generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och vattenfallsstyrelsen hava på

de av lönenämnden anförda skäl avstyrkt införande jämväl i kommunikationsverkens

avlöningsreglemente av den nya, lägre lönegraden för

kvinnliga biträden.

Åven järnvägsstyrelsen finner lönenämndens berörda skäl beaktansvärda,

men anser sig^ med hänsyn till önskvärdheten att erhålla billigare

arbetskraft och till kravet på likformighet mellan olika verksgrupper i

förevarande avseende, icke böra avstyrka, att åtgärder vidtagas för inrättande

av dylika kvinnliga biträdesbefattninga.r vid statens järnvägar.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd erinrar om det av denna

lönenämnd utarbetade förslag, som ligger till grund för de genom kungörelsen

den 31 december 1921 (nr 778) utfärdade avlöningsbestämmelserna

för icke ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa

andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. Dessa bestämmelser,

som äro uppbyggda i nära överensstämmelse med det för kommunikationsverkens

icke-ordinarie befattningshavare gällande lönesystemet, upptaga

avlöningar jämväl för sådan icke-ordinarie personal, som motsvarar

den nya kvinnliga lönegraden, nämligen för extra ordinarie skrivbiträden

med en lägsta årslön av 1,350 kronor å billigaste ort och 1,710 kronor å

dyraste ort samt för aspiranter till skrivbiträdesbefattningar med en dagavlöning

av 3 kronor 80 öre å billigaste ort och 5 kronor å dyraste

ort. Lönenämnden anser det sannolikt, att inom de stora förvaltningsområden,

som representerades av kommunikationsverken, kvinnlig personal

med den utbildning och avlöning, varom här vore fråga, skulle

finna ej ringa användning, och förordar lönenämnden — med reservation

dock av ledamoten i nämnden fröken Koersner — för sin del berörda

lönegrads införande jämväl vid nämnda verk.

Departements- Det arbete, som i kommunikationsverken utföres av de kvinnliga

chefen. befattningshavarna i den nuvarande lägsta lönegraden, synes enligt min

mening i många fall utan alltför stora svårigheter kunna, särskilt på

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

större avdelningar med många kvinnliga befattningshavare, fördelas på

sådant sätt, att det okvalificerade arbetet anförtros åt biträden av den

nya, lägsta lönegraden. Härigenom skulle, med den talrika kvinnliga

personal, som förefinnes inom nämnda verk, sannolikt en ej ringa besparing

i kostnaderna för en del enklare arbeten inom samma verk

kunna ernås. Vidare skulle genom införande av dylika befattningar

vinnas en önskvärd likformighet i löneplanerna för kvinnliga tjänstemän

inom kommunikationsverken och de ämbetsverk, vara avlöningsreglementet

för allmänna civilförvaltningen är tillämpligt. Med hänsyn härtill

och då vid behandlingen av frågan om nämnda befattningars inrättande

inom allmänna civilförvaltningen förutsattes, att desamma jämväl skulle

komma till användning vid kommunikationsverken, anser jag mig böra föreslå,

att ifrågavarande lägsta lönegrad införes jämväl vid kommunikationsverken.

Givetvis kan icke nu träffas avgörande om de särskilda fall, där

befattningar av den nya lönegraden lämpligen böra inrättas vid de

olika kommunikationsverken, utan torde med Kungl. Maj:ts prövningav

denna fråga böra anstå, till dess vederbörande verksstyrelser verkställt

en allsidig utredning angående möjligheten att fördela arbetet

mellan befattningshavare i den nuvarande första lönegraden och i den

nya lägsta lönegraden. I likhet med vad som uttalades beträffande

allmänna civilförvaltningen synes icke heller för kommunikationsverkens

del kunna ifrågasättas någon rubbning i avseende å de nuvarande innehavarna

av den hittillsvarande första lönegradens befattningar. Däremot

torde verksstyrelser na böra anbefallas att taga under övez-vägande, huruvida

icke, i sammanhang med återbesättande av ledig befattning eller

i samband med nyinrättande av kviunlig biträdesbefattning, genom förändrad

fördelning av arbetet mellan befintliga kvinnliga biträdesbefattningar

eller på annat sätt vissa av dessa befattningar må kunna avses

allenast för de arbetsuppgifter, som ansetts böra tillkomma tjänst inom

den nya lägsta lönegraden, samt till Kungl. Maj:t inkomma med de

förslag, som i anledning därav må anses påkallade.

Genom införande i avdelning B av löneplanen i kommunikationsverkens

avlöningsreglemente av den nya lönegraden, vilken alltså skulle

bliva den första lönegraden, skulle de nuvarande l:a—7:e lönegraderna

benämnas respektive 2:a—8:e lönegraderna ävensom löneklasserna inom

lönegraderna att omnumreras i överensstämmelse med motsvarande avdelning

av löneplanen i avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen.

Vidare föranledas motsvarande ändringar i den vid kommunikationsverkens

avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen ävensom

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 165 höft. (Nr 195.)

264 22 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195

eu del ändringar i andra delar av samma reglemente, till vilka jag återkommer

under respektive paragrafer.

^ I® § 3 mom. hava föreslagits vissa ändringar med hänsyn till

innehållet i motsvarande stadganden i avlöningsreglementet för allmänna

civilförvaltningen.

I 11 § meddelas vissa föreskrifter angående rätt för den, som konstitueras

till ordinarie tjänst, att för löneförhöjning tillgodoräkna sig

viss före den ordinarie anställningen förfluten tid. Motsvarande bestänfmelser

vid allmänna civilförvaltningen återfinnas i 11 § uti avlöningsreglementet

den 22 juni 1921. De vid kommunikationsverken gällande

bestämmelserna, på området medgiva emellertid dylikt tillgodoräknande

i väsentligt mindre omfattning än vad fallet är vid allmänna civilförvaltningen.

De huvudsakliga olikheterna kunna angivas i följande

punkter:

a) Vid kommunikationsverken är stadgandet tillämpligt allenast, då fråga är

om oyeigång från icke-orclinarie befattning till ordinarie sådan, under det att i

berörda forfattnmgsrum vid allmänna civilförvaltningen talas om »den, som tilltrader

ordinarie befattning», varmed torde kunna förstås jämväl övergång från eu

ordinarie befattning till annan sådan.

,... Vid kommunikationsverken kan endast föregående befattning vid verket

tillgodoräknas tjänstemännen. I detta hänseende är vid allmänna civilförvaltningen

ratten utsträckt till förut i statens tjänst utfört arbete av viss art, varjämte,

enligt _ inom. i samma paragraf, efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt

tall han helt eller delvis tillgodoräknas befattningshavaren jämväl den tid, lian

utom. statens tjänst utfört arbete, som ur det allmännas synpunkt må anses likvärdigt

med eller av högre värde än det, lian bär att utföra å befattningen.

c) 1 flaga om den föregående anställningens natur gäller vid kommunikationsverken,

att densamma bör »i avseende å tjänstgöringens art och omfattning

svara mot eller vara jämförbar med den ifrågavarande ordinarie tjänsten», underdel

att vid allmänna civilförvaltningen nämnes »arbete, som må anses likvärdigt

med eller av högre värde än det vederbörande bär att utföra å befattningen».

i -i ^(jln munika t i ° n s v erke n gäller den inskränkning beträffande tiden för

tillgodoräknandet, att detta endast må avse den tid utöver tre år, under vilken

befattningshavaren efter fyllda 18 år i en följd innehaft anställning, som i avseende

å tjänstgöringens art. och omfattning finnes svara mot eller vara jämförbar

( e.n. ifrågavarande ordinarie tjänsten. Vad allmänna civilförvaltningen betraftar,

förekommer ingen annan inskränkning'' härvidlag än att, enligt 3 mom., vid

tillgodoräknandet icke ma tagas hänsyn till tid, som infallit, innan befattningsnavaren

uppnått en levnadsålder av 21 år, varjämte i 1 mom. föreskrives, att

därest liden icke vant sammanhängande eller befattningshavaren under densamma

tor arbetet åtnjutit vederlag, som varit mindre än i allmänhet för detsamma utgående

ersättning, det skall ankomma på Kungl. Maj:t att efter prövning i vane

till "och)01*1’ °m °C^ 1 V^ken uu"in sådan tid må räknas befattningshavaren

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 10:~>.

Lönenämnden anser 11 § i avlöningsreglementet för kommunikationsverken

fortfarande böra avse allenast förhållandena vid övere-åns; från

icke-ordinarie anställning till ordinarie befattning. Det tillgodoräknande

av föregående tjänstetid för placering i löneklass, som nämnden i vissa

fall finner böra komma ifråga vid befordran från en lägre ordinarie befattning

till en högre sådan, har ansetts böra regleras genom ett stadgande,

infört i 12 §. I sistnämnda § anser lönenämnden nämligen, såsom hittills,

böra lämnas föreskrifter för sådana fall, då övergång äger rum från en

ordinarie tjänst till en annan.

Vidare anför lönenämnden:

»Rätten att under vissa förhållanden för placering i löneklass tillgodoräkna

föregående icke-ordinarie anställning synes lönenämnden, med hänsyn till vad

som antagits att gälla för allmänna civilförvaltningen, böra vid kommunikationsverken

utsträckas från att avse allenast anställning vid samma verk, där befordran

äger rum, till att omfatta jämväl anställning vid annat statens verk. I stället

för orden ''vid verket’ torde därför vid förevarande paragraf böra införas örden

’i statens tjänst’. Vad åter beträffar frågan om tillgodoräknande jämväl av tid,

varunder vederbörande utom statens tjänst utfört arbete av visst slag, anser lönenämnden

anledning saknas att vid kommunikationsverken införa eu dylik utvidgning

av de nuvarande bestämmelserna. Ifrågavarande vidsträckta och allmänt

avfattade medgivande torde nämligen — i den mån det kan befinnas befogat att

utnyttja detsamma — för allmänna civilförvaltningens del få anses betingat av

särskilda förhållanden, vilka i stort sett sakna motsvarighet vid kommunikationsverken.

För att ett tidigare utfört arbete utom statens tjänst må berättiga till

förhöjd avlöning vid tillträdande av viss statstjänst, torde den fordran böra uppställas,

att den föregående verksamheten varit av sådan direkt allmännyttig art,

som ur samhällets synpunkt tillfullo kan anses motsvara den statstjänst, som

tillträdes. Närmast torde härvidlag hava åsyftats dels viss lärarverksamliet i

kommunal tjänst, som föregått liknande anställning vid statslära verk, och dels

— vid tillträdandet av statliga domarebefattningar — föregående verksamhet vid

stadsdomstolarna. Det bestämmande har sålunda i varje särskilt fall varit ett

föregående arbetes beskaffenhet att, på samma gång det såväl formellt som reellt

varit likartat med utövning av viss statstjänst, tjäna ett verkligt samhällsändamål,

under det att avgörande betydelse icke ansetts böra fästas ensamt vid den

utbildning, vederbörande kunnat förskaffa sig i ett enskilt intresses tjänst, även

om den verksamhet, som därunder utövats, varit likartad med och bibringat

vederbörande särskilda kvalifikationer för den erhållna statstjänsten. Personliga

meriter av sist angiven art kunna givetvis även, och i särskilt i hög grad, tänkas

förekomma vid tillträdandet av tjänst inom något av kommunikationsverken.

Detta har även förutsetts vid avfattningen utav avlöningsreglementet för sistnämnda

verk, i det att genom 13 § därstädes — som saknar motsvarighet vid

allmänna civilförvaltningen — Kung! Maj:t erhållit möjlighet att, för förvärvande

av särskilt kvalificerad person till viss tjänst inom verket eller för sådan persons

bibehållande i tjänst, tilldela honom lön enligt högre löneklass än den, till vilken

han eljest skolat hänföras. Ifrågavarande stadgande torde för kommunikationsverkens

del bättre än föreskriften i 11 § 2 mom. i avlöningsreglementet för allmänna

civilförvaltningen motsvara behovet av bestämmelse!-, varigenom annan

Löne
nämnden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Yttranden.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

föregående verksamhet än statstjänst på grund av därunder förvärvad skicklighet

och erfarenhet må kunna komma i betraktande vid anställning inom något av

ifrågavarande verk. Nämnda 13 § lämnar ock, i överensstämmelse med nu angivna

syftemål med densamma, ännu friare händer i fråga om bedömandet av

berörda förhållanden än vad fallet är med 11 § 2 mom. uti avlöningsreglementet

för allmänna civilförvaltningen.

Med hänsyn till vad sålunda utvecklats har lönenämnden icke ansett, sig

böra föreslå införandet vid kommunikationsverken av något stadgande, motsvarande

11 § 2 mom. i avlöningsreglementet den 22 juni 1921.

Då självfallet även förut innehavd högre tjänst än den som i det särskilda

fallet tillträdes, bör få under stadgade förutsättningar tillgodoräknas för placering

i löneklass, torde, i närmare överensstämmelse med vad som gäller vid allmänna

civilförvaltningen, uttrycket ''svara mot, eller vara jämförbar med’ böra utbytas

mot orden ''svara mot, vara jämförbar med eller högre än’.

Den vid kommunikationsverken förekommande begränsningen för tillgodoräknande,

varom nu är fråga, till sådan tid utöver tre år, under vilken tjänstemannen

efter fyllda 18 år i en följd innehaft viss anställning, synes särskilt, med

hänsyn till att ordinarie anställning vid kommnnikationsverken författningsenligt

kan vinnas vid 21 års ålder, för dessa verks del vara lämpligare än den i 3 mom.

uti förevarande paragraf vid allmänna civilförvaltningen gällande bestämmelsen.

Lönenämnden hyser för övrigt den uppfattningen, att jämväl inom allmänna

civilförvaltningen i varje särskilt fall, oberoende av tjänstemannens ålder, ett

frånräknande av tre år kan anses påkallat.

Någon föreskrift, motsvarande 11 § 4 mom. i avlöningsreglementet för allmänna

civilförvaltningen, torde icke böra komma i fråga till införande vid kommunikationsverken,

då densamma skulle sakna betydelse efter de ändringar, lönenämnden

föreslår i 12 §, och då för övrigt stadgandet vid allmänna civilförvaltningen

närmast synes hava karaktären av en övergångsbestämmelse.»

Mot lönenämndens förslag till ändrad lydelse av 11 § hava generalpoststyrelsen,

telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och allmänna civilförvaltningens

lönenämnd förklarat sig intet håva att erinra.

Vattenfallsstyrelsen uttalar, bland annat, att i 11 § borde införas

en bestämmelse, som gåve vederbörande verksstyrelse befogenhet att i

särskilda fall helt eller delvis tillgodoräkna viss tjänsteman jämväl de

tre första anställningsåren i motsvarande icke-ordinarie befattning, i den

mån tjänstemannen redan vid tillträdet till den icke-ordinarie anställningen

innenade för motsvarande eller jämförbar ordinarie tjänst erforderlig

utbildning och erfarenhet, dock att tid, som infallit, innan tjänstemannen

uppnått en levnadsålder av 21 år, icke finge tagas i beräkning.

Vidare anser styrelsen en revision av 13 § påkallad i detta sammanhang

i syfte att möjliggöra en för ett affärsverk behövlig större

rörelsefrihet i tillämpningen av berörda §, och föreslår styrelsen, att villkoret

»så framt vederbörande verks intressen sådant oundgängligen

fordra» måtte erhålla följande lydelse: »såframt det för tillgodoseende

av vederbörande verks intressen befinnes önskvärt».

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

I likhet med lönenämnden anser jag, att samtliga bestämmelser an- Departementsgående

tillgodoräknande av föregående ordinarie tjänstgöring för placering chefen''

i löneklass lämpligen böra avhandlas i 12 §, varför jag under denna §

återkommer till behandlingen av vissa därntinnan väckta förslag.

Då vad lönenämnden i övrigt anfört beträffande 11 § icke givit

mig anledning till erinran, anser jag mig böra tillstyrka, att berörda

paragraf erhåller den av lönenämnden föreslagna lydelsen med viss jämkning

av huvudsakligen formell art.

Beträffande vattenfallsstyrelsens förslag att giva 11 § en vidsträcktare

innebörd må erinras, att ifrågavarande stadgande tillkom för att mildra

den ofördelaktiga inverkan, som tillfälliga konjunkturer kunna utöva på

befordringsförhållandena, såsom t. ex. när en tjänsteman av oförvållad anledning

fått kvarstå i extra tjänst under längre tid än normalt sker.

Från den tid, som skulle få tillgodoräknas, ansågs emellertid böra avdragas

tre år, vilka motsvarade den tid, som syntes erforderlig för förvärvande

av nödig utbildning och som normalt förllöte, innan eu extra

befattningshavare utnämndes till ordinarie tjänst. Då emellertid ett tillgodoräknande,

på sätt vattenfallsstyrelsen föreslagit, helt eller delvis av de

tre första åren i icke-ordinarie tjänst synes kunna leda till ett förryckande

av en av de principer, som ligga till grund för det nya lönesystemet

vid kommunikationsverken, nämligen största möjliga likställighet

i avlöningshänseende mellan befattningshavare på ett och samma plan,

kan jag ej förorda vattenfallsstyrelsens förslag utan anser, att den nuvarande

bestämmelsen bör bibehållas.

Vad slutligen angår vattenfallsstyrelsens förslag att giva 13 § en

mera vidsträckt avfattning, må framhållas, att sådana undantagsbestämmelser

som den ifrågavarande måste handhavas med största försiktighet,

särskilt för undvikande av uppenbara orättvisor i förhållandet mellan

äldre och yngre tjänstemän inom samma tjänstegrupp. Med hänsyn

härtill och då något trängande behov av ändring av 13 § i nu ifrågasatt

riktning icke synes föreligga, finner jag mig icke böra tillstyrka vattenfallsstyrelsens

förslag därutinnan.

I 12 § 1 inom., som har samma innebörd och lydelse i avlönings- 12 § 1 mom.

reglementena för kommunikationsverken och allmänna civilförvaltningen,

stadgas i första stycket, att därest ordinarie tjänsteman vid befordran

till tjänst inom högre lönegrad åtnjöt eller från tiden för den högre

tjänstens tillträdande skulle i den lägre tjänsten hava kommit i åtnjutande

av lön enligt sådan löneklass, som är gällande jämväl för

den högre lönegraden, han skall vara berättigad att omedelbart erhålla

lön enligt närmast högre löneklass.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Framställningar

avseende

ändrade

bestämmelser

rörande de

förhållanden,

som regleras

av 12 § 1 mom.

Kungl. May.ts Proposition Nr 195.

Andra stycket innehåller den s. k. sneddningsprincipen. Härutinnan

stadgas, att ordinarie tjänsteman, som före tillträdandet av högre tjänst

åtnjöt lön enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han

på grund av föreskriften i första stycket eller stadgandet i 10 § 1 mom.

bör vid befordran hänföras, • äger att, för omedelbar eller framtida uppflyttning

till högre löneklass i den nya tjänsten, räkna sig till godo den

tid intill tre år, varunder han tillhört berörda lägre löneklass. Härvid

bär emellertid stadgats den inskränkningen, att nu nämnda tillgodoräknande

icke får äga ruin, då befordran till tjänst inom högre lönegrad

inträffar före det tre år förflutit irån tiden för en föregående befordran,

som medfört dylikt tillgodoräknande.

Innan jag ingår på lönenämndens förslag till ändring av förevarande

författningsrnm, torde jag få anmäla åtskilliga inkomna framställningar

från personalsammanslutniugar och enskilda tjänstemän, avseende ändrade

bestämmelser rörande de förhållanden, som regleras av 12 § 1 mom.

Så har Trafiktjänstemännens riksförbund ävensom fem tjänstemän vid statens

järnvägar med åskådliggörande av de ojämnheter, som vid tillämpningen av

ovanberörda inskränkning i sneddningsprincipen uppstått i avlöningsförhållandena

mellan tjänstemännen inbördes, hemställt, att berörda restriktion måtte borttagas.

Därjämte har hemställts av riksförbundet, att ordinarie tjänsteman, som vid befordran

överhoppar en eller flera lönegrader, måtte få tillgodoräkna sig sneddning

för varje överhoppad lönegrad, samt av förenämnda tjänstemän, att, därest

framställningen om restriktionens borttagande icke kunde bifallas, sådana övergångsbestämmelser

måtte utfärdas, att restriktionen icke tillämpades på de tjänstemän,

som sökt och vunnit befordran före avlöningsreglementets ikraftträdande

den 1 juli 1920.

Vidare hava åtskilliga tjänstemän vid telegrafverket, vilka vid befordran drabbats

av omförmälda restriktion i sneddningsprincipen, hemställt, att därest förberörda

framställningar om borttagande av restriktionen icke skulle bifallas, de

av nåd matte få betraktas - som konstituerade till sina respektive befattningar vid

en tidpunkt, som infölle tre år efter närmast föregående befordran.

Slutligen har Sveriges statsbanors kontorsbiträdesförbund på anförda skäl

hemställt om sådan komplettering av bestämmelserna om tillgodoräknande vid

befordran av föregående tjänstgöring, att befattningshavare vid befordran till

kontorsbiträde matte få tillgodoräkna sig tiden utöver tre år för i lägre befattning

utfört, med kontorsbiträdestjänst likvärdigt arbete icke blott då, såsom nu enligt

11 § är stadgat, den lägre befattningen är icke ordinarie utan jämväl då densamma

är ordinarie.

Kommunikationsverkens lönenämnd, som redan tidigare avgivit

särskilda utlåtanden över dessa framställningar, förklarade sig därvid

beakta de påvisade ojämnheterna, men ansåg respektive frågor böra återupptagas

i samband med eu mera allmän omarbetning av avlönings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 195.

iö

reglementet; och har nämnden även i sin förevarande skrivelse den 22

november 1921 upptagit dessa frågor till behandling.

Lönenämnden framhåller därvid beträffande 12 § till en början, att Lönenämnden.

bestämmelserna i 1 mom. syntes böra utsträckas att gälla vid befordran

till tjänst inom kommunikationsverken jämväl från annat ämbetsverk,

under förutsättning likväl att detta verk erhållit lönereglering efter samma

grunder, som blivit gällande för kommunikationsverken. Lönenämnden

har ansett en bestämmelse härom böra införas såsom ett särskilt, tredje

stycke i förevarande moment.

Beträffande sneddningsprincipen och den däri stadgade restriktionen

erinrar lönenämnden om de skäl, som av kommunikationsverkens lönekommitté

(betänkande den 20 februari 1919 sid. 112—113) anfördes för

vidtagande av en dylik begränsning, samt anför:

»Emellertid liar det efter avlöningsreglementets ikraftträdande visat sig, att

den inskränkande bestämmelsen kan leda därtill, att befattningshavare, vilka

inom tre år från en tidigare befordran erhålla ny sådan,.komma i ett ogynnsammare

läge å löneskalan än som skulle hava blivit fallet, därest de först efter

de tre årens utgång befordrats till den högre tjänsten. I jämförelse med senare

till samma högre befattning befordrade kamrater kunna de sålunda komma att

under viss tid intaga eu sämre ställning i lönehänseende än dessa, vilket eftersatta

läge gör sig gällande, intill dess slutlönen uppnås eller genom ny befordran

en omkastning i löneförhållandena äger rum.

De angivna ojämnheterna, vilka föranlett ovan omförmälda till lönenämndens

behandling tidigare hänskjutna framställningar från enskilda befattningshavare

eller personalsammanslutningar, torde genom dessa framställningar och lönenämndens

däröver avgivna yttranden få anses tillräckligt kända och belysta. Det

torde därför i detta sammanhang vara tillfyllest att åskådliggöra förhållandet

genom ett enstaka teoretiskt exempel. Två manliga befattningshavare, A och B,

befordras samtidigt, från och med den 1 januari 1921, till tjänst inom 4:e lönegraden

och tilldelas därvid 6:e löneklassen, som båda beräknas tillträda vid befordringstiilfället.

A befordras därefter från och med den 1 juli 1923 till tjänst

inom 5:e lönegraden och erhåller därvid, i enlighet med nu omhandlade restriktionsbestämmelse,

7:e löneklassen, räknat från och med befordringsdagen. Hans

uppflyttning till 8:e löneklassen kan sålunda ske först från och med den 1 juli

1926. B befordras likaledes till tjänst inom 5:e lönegraden men 1/2 år senare,

eller från och med den 1 januari 1924, och erhåller då, med tillämpning av den

obeskurna sneddningsregeln, omedelbart 8:e löneklassen. Härigenom kommer han

sålunda- att, ehuru senare befordrad än A, erhålla ett försprång å löneskalan i

förhållande till den sistnämnde av 2 1/2 år eller samma ställning, som A skulle

hava erhållit, därest dennes senare befordran uppskjutits ett halvt år. Exemplet

kan givetvis, såsom i verkligheten skett, varieras med olika grupperingar av befordringsdata

kring den avgörande treårsgränsen.»

Lönenämnden framhåller härefter, att lönenämnden ingående undersökt

och bedömt möjligheterna till avhjälpande av dessa och liknande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kung!. Maj:ts Proposition Nr lita.

ojämnheter men icke kunnat finna någon utväg, som på ett tillfredsställande

sätt förenade detta ändamål med önskvärdheten att bibehålla

den till grund för restriktionsregeln liggande, enligt lönenämndens förmenande

riktiga tanken, att sneddningen ej borde vid befordringar i

snabb följd få utnyttjas för att omedelbart vinna sådana fördelar i lönehänseende,

som kunde anses betingade allenast av någon avsevärdare

tids tjänstgöring i den högre befattningen. Då ett fullständigt borttagande

av restriktionsregeln icke komme att erhålla någon större

ekonomisk betydelse för statsverket och därjämte skulle medföra ett

effektivt avhjälpande för framtiden av de med det nuvarande systemet

förbundna olägenheterna utan att nya sådana tillkomme, har lönenämnden

ansett sig böra förorda, att den sats i andra stycket av förevarande

moment, som innehåller ifrågavarande restriktionsregel, borttoges. För

att vid ett dylikt borttagande förebygga alla omkastningar av förut omhandlad

natur anser emellertid lönenämnden även böra föreskrivas, att

den tid intill tre år, som enligt sneddningsregeln får tillgodoräknas, skall

avse icke blott tid, varunder tjänstemanen i verkligheten tillhört berörda

lägre löneklass, utan även den tid han, eventuellt, på grund av sneddningsregelns

tillämpning vid en föregående befordran beräknats hava

tillhört samma löneklass.

Vidare har lönenämnden funnit sig böra ifrågasätta, att en tjänsteman,

som befordras från en ordinarie tjänst till en annan sådan inom

högre lönegrad, under vissa nedan angivna förhållanden må för placering

i löneklass kunna tillgodoräknas tjänstetid, som infallit före befordringen

till den högre befattningen. Härom yttrar lönenämnden:

»Ett dylikt tillgodoräknande synes huvudsakligen böra ifrågakomma, då

befattningshavaren under längre tid såsom ordinarie tjänsteman innehaft förordnande

å sådan tjänst, som är jämförbar med eller högre än den, han vid

befordringen tillträder. Med förordnande torde böra jämställas uppehållande av

befattning å extra stat. För att förordnande eller tjänstgöring, som här avses,

må anses lika med innehavande av ordinarie tjänst i den högre graden, torde

förordnandet eller tjänstgöringen böra omfatta eu tid av minst sax månader i ett

sammanhang. I överensstämmelse med de grunder för tillgodoräknande av ickeordinarie

tjänstetid, som kommit till uttryck i 11 §, torde vidare endast tid, som

överstiger tre år, böra få tillgodoräknas. Allt för långt tillbaka i tiden liggande

förordnanden, under vilka tjänstgöringsförhållandena kanske varit väsentligt annorlunda

än senare, torde icke heller böra få medräknas. Lönenämnden har på

grund härav ansett bestämmelsen böra avfattas så, att tjänstemannen må kunna

tillgodoräknas den tid utöver tre år, under vilken han såsom ordinarie tjänsteman

inom de närmaste nio åren före befordringen på förordnande eller å extra stat

uppehållit befattning, som är jämförbar med eller högre än den, han vid befordringen

tillträder. Härvid må dock icke tillgodoräknas förordnande eller annan tjänstgöring

av kortare varaktighet än sex månader i ett sammanhang.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 195.

Det tillgodoräknande, varom nu är fråga, synes böra göras beroende av

prövning i varje särskilt fall. Vid dylik prövning torde böra observeras, att

rätten till snedning under vissa förhållanden vid befordran till högre tjänst,

sammanställd med möjligheten att på nu angivet sätt tillgodoräkna föregående

tjänstetid för placering i löneklass i den högre tjänsten, skulle kunna medföra,

att en tjänsteman, som erhölle befordran efter viss tids förordnande, komme i

ett förmånligare läge å löneskalan än vad som skulle hava varit fallet, om han

tidigare -— vid förordnandets början eller annan tidpunkt — befordrats till den

högre tjänsten. Lönenämnden förutsätter, att dessa förhållanden ägnas tillbörlig

uppmärksamhet, då det gäller att avgöra, huruvida tillgodoräknande av förordnandetid,

varom nu är fråga, må äga rum eller icke. Självfallet bör tillgodoräknandet

icke få tillämpas i en utsträckning, som medför nyssnämnda oegentliga

förhållande.

I vissa fall kan inträffa, att en ordinarie tjänsteman, utan att innebära förordnande

eller uppehålla befattning å extra stat, under längre tid i sin innehavda

tjänst utfört arbete, som kan anses likvärdigt med .eller av högre värde än det,

som är förenat med en högre befattning, till vilken han senare befordras. Lönenämnden

har haft anledning att uppmärksamma detta förhållande vid behandling

av ett flertal framställningar, bland annat den ovan omförmälda från Sveriges

statsbanors kontorsbiträdesförbund, över vilken framställning lönenämnden den

11 juni 1921 till Kung! Maj:t avgivit infordrat yttrande. I anslutning till de däri

framförda synpunkterna har lönenämnden ansett sig böra föreslå införande av

en bestämmelse, som under vissa förutsättningar möjliggör tillgodoräknande jämväl

av sådant arbete, varom nu är fråga. I tillämpliga delar torde härvid böra

gälla vad här ovan föreslagits beträffande tillgodoräknande av tid för förordnande

m. m. Sådant tillgodoräknande, som nu avses, torde dock i varje särskilt fall

böra göras beroende av Kungl. Maj:ts prövning.*

Mot lönenämndens förslag hava generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen

samt i huvudsak jämväl järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och

allmänna civilförvaltningens lönenämnd intet att erinra.

Beträffande den föreslagna bestämmelsen om tillgodoräknande vid befordran

av tiden för uppehållande på förordnande eller på extra stat av befattning, som

är jämförbar med eller högre än den, tjänsteman vid befordringen tillträder, hemställer

järnvägsstyrelsen, att kortare förordnanden eller annan tjänstgöring än tolv

månader i ett sammanhang icke måtte få tillgodoräknas ävensom att stadgandet

icke måtte erhålla retroaktiv kraft. Styrelsen motiverar detta yrkande med,

att det till följd av tjänstgöringsförhållandena vid statens järnvägar vore svårt

att ordna med personvalet vid kortare förordnanden och dylik tjänstgöring på

sådant sätt, att den därtill mest förtjänte komme att utföra dylikt arbete.

Vattenfallsstyrelsen hemställer på anförda skäl, bland annat, att tillgodoräknande

av förordnanden eller annan tjänstgöring måtte få avse tid utöver ett år, att, under

dylik förutsättning, icke måtte tillgodoräknas förordnande eller annan tjänstgöring

av kortare varaktighet än ett år i ett sammanhang ävensom att den av lonenämnden

föreslagna begränsningen till förordnanden inom de närmaste nio

åren måtte bortfalla.

Vidkommande lönenämndens förslag ifråga om tillgodoräknande av annat

arbete än förordnande eller tjänst på extra stat anser sig järnvägsstyrelsen med

hänsyn till de praktiska svårigheter, som vore förenade med en rättvis tillämpBihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 165 höft. (Nr 195.) 20422 3

Yttranden.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Departements
chefen.

12 § 2 mom.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 7.9,7.

ning av stadgandet på den talrika personalen vid statens järnvägar med dess

mångskiftande art av verksamhet, för sin del böra bestämt motsätta sig detsamma.

Därest förslaget bifalles, hemställes, att detsamma icke måtte givas retroaktiv

giltighet.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anser, att i lönenämndens förslag

angående tillgodoräknande av föregående tjänstgöring eller arbete borde, i likhet

med vad gäller enligt 11 §, stadgas motsvarighet eller jämförbarhet i avseende å

tjänstgöringens eller arbetets »art och omfattning».

Lönenämndens förslag till ändrad lydelse av 12 § 1 mom. avser

att dels undanröja de ojämnheter, som uppstått vid tillämpningen särskilt

av stadgandet i andra stycket om viss inskränkning i sneddningsprincipen,

dels ock fylla bristen på bestämmelser beträffande tillgodoräknande vid

befordran från en lägre ordinarie befattning till en högre sådan av viss

föregående tjänstgöring eller annat arbete. Då ifrågavarande förslag

synes väl avvägt samt i huvudsak tillgodoser de önskemål, som från

skilda håll framkommit i förevarande ämne, har jag, som icke finner mig

kunna biträda vad järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen hemställt

beträffande författningsrummets avfattning, ansett mig böra förorda, att

12 § 1 mom. erhåller ändrad lydelse i enlighet med omförmälda förslag,

dock med viss jämkning i huvudsaklig överensstämmelse med den av

allmänna civilförvaltningens lönenämnd föreslagna formuleringen. Beträffande

frågan i vad mån ändringarna i förevarande författningsrum

böra äga tillämplighet på förhållanden före dagen för deras ikraftträdande

torde vad järnvägsstyrelsen därutinuan hemställt böra tagas under

övervägande vid avfattandet av de övergångsbestämmelser, som Kungl.

Maj:t torde böra erhålla riksdagens bemyndigande att utfärda.

\

1 12 § 2 mom. stadgas, att lokomotivförare, som vid befordran till

lokomotivmästare eller från tiden för lokomotivmästartjänstens tillträdande

skulle såsom lokomotivförare hava kommit i åtnjutande av lön enligt

den näst högsta eller den högsta för lokomotivförare gällande löneklassen,

äger tillträda lön enligt den löneklass, som är närmast högre

än den, till vilken han eljest skolat hänföras, samt i förekommande fall

tillgodonjuta den i 12 § 1 mom., andra stycket, medgivna förmånen av

sneddning. Ifrågavarande stadgande är en undantagsbestämmelse, som

tillkommit, för att de lokomotivförare, som vid befordran till lokomotivmästare

befinna sig i de två högsta (ll:e och 12:e) löneklasserna för

lokomotivförare, skola, då de vid denna sin befordran måste avstå från

den med lokomotivförartjänsten förenade särskilda ersättningen, milpenningarna,

genom sin befordran verkligen erhålla ökad inkomst.

Enligt de av Kungl. Maj:t den 16 april 1920 utfärdade bestämmelserna

ifråga om övergång till ny stat för personalen vid statens järn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

to

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

vägar (avd. A. punkt 1) gäller stadgandet i 12 § 2 inom. så, som om

detsamma varit tillämpat under vederbörandes hela tjänstetid.

Med skrivelse den 31 december 1920 överlämnade järnvägsstyrelsen

en av Svenska statsbanornas lokomotivmästarförening gjord framställning,

vari hemställdes, att ifrågavarande stadgande, som verkade orättvist

mot de lokomotivförare, vilka vid sin befordran till lokomotivmästare icke

i fulla tre år åtnjutit lön enligt 10:e löneklassen, måtte ändras i sådan

riktning, att berörda tjänstemän måtte få för framtida uppflyttning till

högre löneklass i den nya tjänsten tillgodoräkna sig den tid, de tillhört

10:e löneklassen.

I utlåtande häröver förklarade sig lönenämnden anse en ändring i

påyrkad riktning motiverad. Stadgandet i 12 § 2 mom. hade nämligen

medfört den olägenheten, att en del lokomotivförare, vilka befordrats

till lokomotivmästare med beräknad lön vid övergångstillfället inom 10:e

löneklassen, kommit i ett ogynnsammare läge å den nya lönestaten än

som skulle blivit fallet, därest deras befordran skett först senare eller

sedan de uppnått ll:e eller I2:e löneklasserna. Verkställd utredning

hade givit vid handen, att den utjämning, som vore påkallad, skulle

vinnas, därest vid befordran till lokomotivmästare från 10:e löneklassen

såsom lokomotivförare vederbörande berättigades tillgodoräkna sig tid

enligt 12 § 1 mom. andra stycket i avlöningsreglementet. Nämnden funne

det dock icke behövligt att föreslå någon ändring av 12 § 2 mom. i

avlöningsreglementet, utan syntes man lämpligen böra för det dåvarande

inskränka sig till en övergångsbestämmelse av angivna innebörd. Samtidigt

framhöll emellertid lönenämnden lämpligheten av att, när i en

framtid fråga eventuellt uppstode om en mera genomgripande omarbetning

eller komplettering av avlöningsreglementet på vissa punkter, även de i

föreliggande ärende omliandlade förhållandena ägnades uppmärksamhet

för bedömande av huruvida en något förändrad avfattning av 12 § 2

mom. kunde befinnas påkallad.

I enlighet med lönenämndens förslag förordnade Kungl. Maj:t den

1 april 1921, att till förberörda övergångsbestämmelser skulle läggas en

bestämmelse av innehåll, att lokomotivmästare, som med tillämpning av

samma övergångsbestämmelser vid befordran till sagda befattning beräknats

hava innehaft lön enligt 10:e löneklassen, må ifråga om begynnelselönen

såsom lokomotivmästare samt för'' vidare uppflyttning i löneklass anses

hava ägt rätt tillgodonjuta den i 12 § 1 inom., andra stycket, uti avlöningsreglementet

medgivna förmån.

I sitt utlåtande den 31 december 1921 över lönenämndens förslag

den 22 november 1921 till ändringar i avlöningsreglementet har järn
-

Tidigare åtgärder.

avseende

ändring

i de- förhållanden,

som regleras

av 12 § 2

moln.

Järnvägsstyrelsen

den

1021.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

vägsstyrelsen framhållit önskvärdheten av att den ifrågasatta ändringen

av 12 § 2 mom. komme till stånd samtidigt med de i berörda förslag

avsedda.

Departements- Aven jag finner det lämpligt, att''i samband med övriga ändringar

ehefen. • avlöningsreglementet den nu ifrågasatta kommer till stånd. Den erforderliga

bestämmelsen har jag ansett böra inflyta såsom ett särskilt

andra stycke i 12 § 2 mom.

i? §■ Vattenfallsstyrelsen har på anförda skäl hemställt om sådan ändring

^styrelser»8'' av stadgandet i 17 § 1 mom., att den sammanlagda tid av högst 45 dagar,

varunder tjänsteman — och således även tjänsteman med rätt till 45

dagars semester — må kunna åtnjuta kostnadsfri sjukledighet jämte

semester, måtte för sistnämnda kategori av tjänstemän utsträckas till

55 dagar.

Dapartemeuts- Med anledning härav må erinras, att vid framläggande för 1919

chefen. års lagtima riksdag av förslag till det nu gällande avlöningSreglementet

dåvarande departementschefen ansåg sig icke kunna biträda en liknande

framställning från, bland andra, vattenfallsstyrelsen. Då sedan dess några

ytterligare skäl för ändring av stadgandet i av styrelsen angiven riktning

icke tillkommit, anser jag mig ej heller nu böra förorda styrelsens

förevarande förslag. Framhållas må, att stadgandet lämnar Kungl. Maj:t

möjlighet att i särskilda fall medgiva tjänsteman rätt att under sjuk.

ledighet, som ensam eller tillika med förut åtnjuten semester omfattar

längre tid än 45 dagar, antingen uppbära oavkortad lön eller avstå

mindre del av lönen än som föreskrives.

I första stycket av 17 § 1 mom. ävensom i 17 § 3 mom. hava

föreslagits vissa jämkningar i syfte att bringa stadgan (lena i närmare

överensstämmelse med motsvarande stadganden i avlöningSreglementet för

allmänna civilförvaltningen.

. Vid bifall till mitt under 9 § framställda förslag om inrättande av

den nya, lägsta kvinnliga lönegraden vid kommunikationsverken erfordras

vidare motsvarande ändring i den under 17 § 1 mom. intagna tabellen

över tjänstledighetsavdrag för kvinnliga tjänstemän ävensom viss jämkning

i 17 § 2 mom.

20 § 1 mom. I 20 §, som innehåller bestämmelser om vikariatsersättning, stadgas

i 1 mom. bland annat, att tjänsteman, vilken såsom vikarie bestrider

högre befattning, äger, därest vikariatet omfattar längre tid i oavbruten

följd än sju dagar, för den tid vikariatet varar uppbära särskild vikariatsersättning

enligt närmare angivna grunder.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har Sveriges lokomotivmannaförbunds

styrelse hemställt, att, utan hinder av ovan omförmälda bestämmelse

om vikariats varaktighet av sju dagar i oavbruten följd,

vikariatsersättning enligt 20 § måtte utgå till lokomotiveldare, som bestrider

indelad alternerande tjänst såsom lokomotivförare, därest sådan

tjänstgöring omfattar minst 15 dagar i följd.

Förbundsstyrelsen liar därvid anfört, att dylik ersättning till lokomotiveldare

utgått, innan det nu gällande avlöningsreglementet trätt i kraft, samt att i det

gällande löneavtalet mellan de enskilda järnvägarna och deras personal, oaktat

samma avtal innehölle ett stadgande motsvarande 20 § i avlöningsreglementet,

funnes intagen en bestämmelse av det innehåll, förbundsstyrelsens framställning

avsåge. En av förbundsstyrelsen hos järnvägsstyrelsen gjord framställning av

samma innehåll som den nu förevarande hade järnvägsstyrelsen funnit behjärtansvärd,

men hade styrelsen på grund av omförmälda stadgande i 20 § ansett sig

förhindrad bifalla densamma.

1 utlåtande den 30 april 1921 har järnvägsstyrelsen hemställt om

vidtagande av åtgärder i det av förbundsstyrelsen angivna syfte.

Lönenämnden har i yttrande den 20 maj 1921 anfört följande:

»Anledningen till att vid kommunikationsverken särskild vikariatsersättning

icke ansetts böra utgå för vikariat under kortare tid än åtta dagar var, enligt

uttalande av kommunikationsverkens lönekommitté (sid. 135 i kommitténs betänkande

av den 20 februari 1919), att det arbete, som av den vikarierande

presterades under ett tillfälligt inryckande på en annan plats, merendels vore av

mindre värde för verket och för den vikarierande själv icke medförde nämnvärt

ökat arbete eller ansvar.

Dessa synpunkter äga, enligt lönenämndens åsikt, full giltighet vid vanliga

vikariat av kort varaktighet, d. v. s. då inträdandet i den högre befattningen

äger rum allenast för några få dagar, under vilka det huvudsakligen gäller att

uppehålla det löpande arbetet, intill dess den ordinarie innehavaren eller annan

vikarie övertager ansvaret för tjänstens skötande. Vid alternerande tjänstgöring

av den art, som avses i förbundsstyrelsens framställning, äro förhållandena emellertid

väsentligt annorlunda, vilket för dylika fall synes motivera eu något friare

tolkning av ifrågavarande stadgande uti avlöningsreglementet. Då en lokomotiveldare

enligt fastställd turindelning med en eller annan dags mellanrum regel

bundet tjänstgör såsom lokomotivförare, är nämligen hans arbete i sistnämnda

befattning såväl ur statens som ur befattningshavarens egen synpunkt av alldeles

samma innebörd och medför för honom helt och hållet samma ansvar, som om

tjänstgöringsdagarna såsom lokomotivförare varit förlagda i ett sammanhang. Det

synes lönenämnden därför, som om det förhållandet, att vikariatstjänstgöringen

i nu avsedda fall är ordnad på alternerande sätt med regelbundna växlingar efter

mindre än åtta dagars sammanhängande tjänstgöring i den högre tjänsten, icke

borde utesluta vederbörande från erhållande av vikariatsersättning enligt stadgandet

i 20 § 1 mom. uti avlöningsreglementet. Förutsättningen för sådan ersättnings

utgående bör emellertid i dylika fall vara, att tjänstgöringsdagarna i

Framställ nin

av Sveriges

lokomotivmannaförbunds

styrelse.

Järnvägs
styrelsen
-

Löne
nämnden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

22 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 195.

den högre befattningen under en viss tjänstgöringsperiod sammanräknade uppgå

till minst det antal, som enligt 20 § ansetts böra medföra rätt till vikariatsersättning.

Tjänstgöring i högre befattning under en enstaka eller allenast Hägra

få dagar av perioden torde sålunda icke böra medföra dylik rätt. Likaså synes

det vara av vikt, att sammanräkning av spridda vikariatsdagar icke må få äga

rum för beräknande av vikariatsersättning, därest antalet mellanliggande dagar

är så stort, att tjänstgöringen i den högre befattningen kan anses sakna organiskt

sammanhang och hela tjänstgöringen sålunda mister sin karaktär av verkligt

alternerande sådan. Enligt nämndens uppfattning torde man härvidlag böra uppställa

det villkoret för att en tjänsteman under angivna förhållanden skall vara

berättigad till vikariatsersättning, att han under mer än sju dagar av eu viss

oavbruten tjänstgöringsperiod, omfattande kalendermånad eller annan vedertagen

tidsperiod, enligt fastställd regelbunden tjänstgöringsplan bestritt tjänstgöring i

den högre befattningen. Genom nu angivna villkor uteslutes möjligheten att, för

erhållande av vikariatsersättning, sammanräkna mer eller mindre ofta återkommande

enstaka vikariatsdagar — exempelvis helgdagsvikariat — vilka icke kunna

anses konstituera en i verklig mening alternerande tjänstgöring.

Under de sålunda uppställda förutsättningarna synes det lönenämnden icke

innebära någon oegentlighet, att stadgandet i 20 § 1 mom. uti avlöningsreglementet

tolkas på sådant sätt, att vikariatsersättning må kunna utgå även vid

alternerande tjänstgöring av nu omhandlad art. Därest annat avbrott i tjänstgöringen

än som följer av själva turfördelningen skulle inträffa under här avsedd

tjänstgöringsperiod, torde rätten att uppbära vikariatsersättning, i överensstämmelse

med grunderna för dylik ersättnings tillgodonjutande, böra vara beroende

av, att minimiantalet av åtta vikariatsdagar uppnäs inom en och samma oavbrutna

del av perioden.

Utbetalande av vikariatsersättning vid alternerande tjänstgöring i enlighet

med vad nu utvecklats torde emellertid icke böra äga rum utan godkännande

från Kungl. Maj:ts sida av den tolkning, som här givits åt 20 § 1 mom. i avlöningsreglementet.

»

Under åberopande av det anförda hemställer lönenämnden, att

Kungl. Maj:t ville förklara hinder icke möta att i enlighet med de i

20 § 1 mom. i avlöningsreglementet angivna grunder utbetala vikariatsersättning

till tjänsteman, som enligt turlista eller annan för viss tjänstgöringsperiod

uppgjord tjänstgöringsplan bestrider alternerande tjänstgöring

i högre befattning än den egna, under förutsättning att sammanlagda

antalet tjänstgöringsdagar i den högre befattningen under tjänstgöringsperioden

i fråga eller oavbruten del av densamma överstiger sju.

Såsom lönenämnden framhållit, torde den alternerande tjänstgöring,

varom här är fråga, få anses vara av samma innebörd ocli medföra

samma ansvar, som om tjänstgöringsdagarna varit förlagda i ett sammanhang.

Jag anser därför skäl föreligga att i fall sådana som det förevarande

bereda vederbörande vikariatsersättning, dock under de förutsättningar,

som lönenämnden föreslagit. Då emellertid detta förslag

torde få anses innebära en avvikelse från de av riksdagen beslutade

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195. 23

l

bestämmelserna om vikariatsersättning, bör frågan underställas riksdagens

prövning. Lämpligast synes vara, att en bestämmelse i ämnet införes

i 20 §, och har jag i enlighet härmed låtit utarbeta förslag till dylik

bestämmelse att ingå såsom ett nytt andra stycke i 1 mom.

Den här föreslagna ändringen torde ej tarva någon motivering.

Lönenämndens förslag att i 28 § införa orden »eller eljest ålagts

ombyte av bostad» har jag icke ansett nu böra upptagas. Däremot torde viss

omredigering böra ske i anslutning till nuvarande lydelse av motsvarande

paragraf i avlöningsreglementet för den allmänna civilförvaltningen.

Enär anmärkningsarvode enligt riksdagens beslut numera icke utgår,

har denna paragraf upphört att gälla. Till undvikande av misstag och

för att onödiggöra omnumrering av efterföljande paragrafer i reglementet,

vilket i sin ordning skulle medföra ändringar i allehanda särbestämmelser,

vari hänvisas till ifrågavarande paragrafer, anser jag i likhet med lönenämnden

lämpligast, att vid paragrafen införes en not, angivande att

densamma upphört att gälla.

Ändringen är föranledd av förslaget om införande av en ny lönegrad

kvinnliga befattningshavare.

De föreslagna ändringarna i avlöningsreglementet, vilka synas böra

träda i kraft den 1 juli 1922, torde lämpligen böra sammanföras med de

övriga ändringar i reglementet, som må föranledas av Kungl. Maj:ts

proposition angående omorganisation av postsparbanken m. in. Möjligen

kan det därvid befinnas lämpligt att utfärda ett helt nytt avlöningsreglemente

med därtill hörande tjänsteförteckning.

Beträffande frågan, i vad mån de ändrade bestämmelserna må öva

inverkan på förhållanden, som inträffat före sistnämnda dag, synes framställning

till riksdagen böra göras om bemyndigande för Kungl. Maj:t

att utfärda särskilda övergångsbestämmelser.

Frågor om inrättande av vissa nya befattningar in. in.

I skrivelse den 23 september 1921 har generalpoststyrelsen gjort

framställning i fråga om utbytande av eu sekreterarbefattning å styrelsens

första byrå (byrån för personal- och trafikärenden) mot en byrådirektörsbefattning.

Till en början må erinras, att Kungl. Maj:t efter framställning av

general poststyrelsen för 1918 års lagtima riksdag (proposition nr 385)

framlade förslag om inrättande av en särskild trafikbyrå inom styrelsen

och i samband därmed av ett nytt byråchelsämbete. Riksdagen förkla
-

23 § 1 inom.

28 §.

31 <f

30 §.

Ikraftträdande

m.m.

Angående

utbytande

av en sekreterare

änst

å generalpoststyrelsens

första

byrå mot en

byrådlrektörsbefattning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

Tidigare

förslag, avseende

minskning

av arbets

bördan å

första byrån.

Generalpoststyrelsen

den 23/o 1921.

rade sig emellertid i sin skrivelse i ämnet (nr 423) icke hava blivit övertygad

om nödvändigheten av att inrätta den nya byråchefsbefattningen,

■ detta så mycket mindre som det synts riksdagen kunna starkt ifrågasättas,

om icke genom decentralisering av åtskilliga mindre viktiga ärenden

generalpoststyrelsens arbetsmängd skulle kunna i ej ringa mån begränsas.

Förslaget blev sålunda ej av riksdagen bifallet.

I skrivelse den 29 augusti 1918 framförde generalpoststyrelsen åter

sitt förslag om inrättande av en särskild trafikbyrå. Vid avlåtande av

propositionen nr 393 till 1919 års lagtima riksdag med förslag i fråga

om antalet av vissa befattningar vid postverket m. m. anförde departementschefen,

att den av styrelsen förebragta utredningen syntes giva vid

handen, att arbetsbördan å styrelsens första byrå vore allt för stor. Då

emellertid riksdagen uttalat eu önskan, att verkningarna av den pågående

decentralisationen av ärenden från styrelsen till distriktsförvaltningarna

och postmästarna skulle avvaktas, innan förevarande fråga upptoges

till avgörande, och dessa verkningar icke ännu kunde slutligt

bedömas, ansåg sig departementschefen icke kunna tillstyrka, att spörsmålet

om inrättande av eu ny ordinarie byråchefsbefattning redan då

åter av Kungl. Maj:t förelädes riksdagen. Om styrelsen bereddes erforderlig

tillfällig förstärkning av arbetskrafterna — vilket lämpligen syntes

böra ske genom en adjungerad ledamot — syntes någon större olägenhet

ej vara att befara med uppskov med frågans avgörande. Departementschefen

framhöll slutligen, att ytterligare decentralisering av ärenden

vore under genomförande samt att han hade under övervägande att

beträffande åtskilliga frågor, som under den närmaste tiden krävde särskild

utredning, såsom angående anställnings- och avlöningsförhållanden

för poststationsföreståndare och lantbrevbärare, uppdraga denna utredning

åt särskilda sakkunniga, vadan något ökat arbete därigenom ej

för det dåvarande skulle behöva åläggas styrelsen. I enlighet härmed

blev något förslag om inrättande av en byråchefsbefattning icke förelagt

riksdagen.

Generalpoststyrelsen anför nu, att den adjungerade ledamot, som i

anslutning till ovan omförmälda uttalande anlitats under första halvåret

1920, huvudsakligen sysselsatts med frågan om organisation av ett nytt

slag av postanstalter, postexpeditionerna, samt med arbeten, som stått

i samband med de frågor angående poststationsföreståndarnas och lantbrevbärarnas

anställnings- och avlöningsförhållanden, beträffande vilka

jämte annat Kungl. Maj:t den 24 augusti 1920 uppdragit åt eu kommitté

att verkställa utredning och avgiva förslag. Dessa åtgärder hade emellertid

icke inverkat lättande på chefens för första byrån arbetsbörda. Ej

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 195. 25

heller hade, oaktat verkningarna av den genomförda ytterligare decenlralisationen

av ärenden från styrelsen till distrikts- och lokalförvaltningarna

numera läte sig överskådas, någon nämnvärd minskning av denna anledning

inträtt i antalet större ärenden, som krävde bemälde byråchefs

direkta handläggning. En för en tid framåt tillit tillfredsställande lösning

av den brännande frågan om avlyftande av en del av denna arbetsbörda

hade styrelsen efter omsorgsfullt övervägande ansett skola vinnas

därigenom, att den nuvarande sekreterartjänsten för trafikärenden utbyttes

mot en byrådirektörsbefattning, åt vars innehavare skulle uppdragas att

närmast bära ansvaret för arbetet å byråns trafikavdelning samt att allt

efter ärendenas vikt antingen självstäudigt avgöra eller ock inför styrelsen

föredraga trafikärendena med undantag av en del större ärenden av

principiell innebörd. Den del av den nuvarande sekreterarens för trafikärenden

åligganden, som icke övertoges av byrådirektören, skulle överflyttas

på en av de å byrån anställda notarierna.

Lönenämnden har avstyrkt framställningen under framhållande att

förevarande spörsmål torde komma att upptagas till prövning av förenämnda

kommitté vid fullgörandet av kommittén jämväl givet uppdrag

att verkställa utredning och avgiva förslag rörande förekomsten av överkvalificerad

arbetskraft inom postverkets olika förvaltningar samt att det

allmänna depressionsläget manade till försiktighet i fråga om orgauisationsändringar,

vilka tidigare på grund av stegrad trafik framstått såsom önskvärda.

Ehuru jag finner bärande skäl hava av generalpoststyrelsen framförts

för ifrågavarande framställning, har jag likväl, med hänsyn till vad lönenämnden

anfört, ansett förslag i ämnet ej nu böra föreläggas riksdagen.

Vid postverkets garage och automobilreparationsverkstad i Stockholm

äro för närvarande anställda en transportmästare (6:e lönegraden)

såsom föreståndare för garaget, 3 ordinarie tjänstemän i l:a lönegraden

samt 5 icke statsanställda arbetare.

Generalpoststyrelsen anför nu i skrivelse den 28 september 1921

beträffande denna gren av postverkets verksamhet huvudsakligen följande:

Berörda tre tjänstemän i l:a lönegraden, vilka huvudsakligen hade att självständigt

utföra de ständigt återkommande reparationerna å de för posttransporterna

använda motorfordon, måste äga fullständig kännedom om dessa fordons

konstruktion och skötsel samt besitta fackkunskap och yrkesskicklighet ifråga om

reparation och tillsyn av dylika fordon. Med hänsyn till angelägenheten att bibehålla

de nuvarande eller anskaffa andra fullt kvalificerade tjänstemän såsom

reparatörer syntes dessa tjänstemän böra erhålla en tjänsteställning och avlöning,

som motsvarade liknande befattningar i enskild verksamhet och vid de andra

Bihav g till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 165 höft. (Nr 195.) 20122 4

Lönenämnden.

Departements
chefen.

Inrättande

av rep aratörsbefattningar

vid postverket.

General
poststyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lönennmnden.

Departements
chefen.

Inrättande

av kvinnliga

stationera

ästarbe

fattningar

vid postverket

m. m.

1920 års

post
kommitté.

2C Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

kommunikations verken. Vid statens järnvägar och telegrafverket funnes i 3:e

lönegraden tjänstemän, benämnda reparatörer, vilka, utan att innehava förmansställning,

huvudsakligen sysselsattes vid telegrafverket med reparationer av apparater

och ledningar samt vid statens järnvägar med arbeten beträffande växel-,

signal- och telegrafanordningar.

Då ifrågavarande, vid postverket såsom reparatörer anställda tjänstemän

finge anses fullt jämställda med reparatörerna vid telegrafverket

och statens järnvägar, hemställer styrelsen, att under 3:e lönegraden i

den till avlöningsreglementet hörande tjänsteförteckningen måtte för postverket

införas befattningen reparatör.

Då för ifrågavarande verkstadsrörelses bedrivande ett regelbundet

behov av kvalificerad arbetskraft kunde anses föreligga, tillstyrker lönenämnden

framställningen. Lönenämnden framhåller därvid, att då reparatörerna

vid postverket syntes böra äga kvalifikationer motsvarande

reparatörer vid telegrafverket och statens järnvägar — vid sistnämnda

verk fordrades minst 3—4 års praktik såsom verkstadsarbetare och !—2

års tjänstgöring såsom icke-ordinarie reparatör — det syntes böra stå

helt och hållet öppet, huruvida de nya befattningarna borde besättas

med personer inom eller utom postverket.

Vad generalpoststyrelsen anfört synes mig tillfredsställande motivera

behovet av reparatörer vid ifrågavarande verksamhetsgren av postverket.

.lag anser mig därför böra tillstyrka, att i den vid avlöningsreglementet

fogade tjänsteförteckningen, avdelningen A., under 3:e lönegraden från

och med den 1 juli 1922 beträffande postverket uppföres befattningen

reparatör. Beträffande antalet av dylika befattningar torde det sedermera

tillkomma Kungl. Maj:t att, efter det utredning och förslag härutinnan

framlagts av generalpoststyrelsen, fatta beslut.

I samband med den 1919 beslutade löneregleringen för kommunikationsverken

inrättades vid postverket en ny manlig befattning, stationsmästare.

Dessa befattningshavare avsågos skola bliva föreståndare för ett

nytt slag av postanstalter med befogenhet mellan poststation och postkontor,

nämligen postexpeditionerna. Till postexpeditioner förutsattes

skola kunna förändras såväl större poststationer som mindre postkontor.

I sitt den 10 oktober 1921 avgivna betänkande angående lantpoststationsföreståndarnas

anställnings- och avlöningsförhållanden har 1920

års postkommitté till behandling upptagit frågan om möjligheten och lämpligheten

att bereda ett antal post stations föreståndare eu fastare anställning

vid postverket. Kommittén anför härutinnan i huvudsak följande:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 195. 27

Den nya anordningen med postexpeditioner befunne sig ännu i försöksstadiet,

i det att dittills inrättats endast 4 postexpeditioner, av vilka tre ersatt

poststationer och en trätt i stället för ett postkontor. Vid ett bedömande av frågan,

vilka postanstalter borde ersättas med postexpeditioner, både man att taga hänsyn

icke blott till postanstaltens ekonomiska bärighet och till att föreståndaren för

postanstalten måste vara fullt sysselsatt varje söckendag utan även därtill, att

poströrelsen å orten vore av sådan art och omfattning, att för dess behöriga

besörjande en mera kvalificerad postanstalt än den vanliga poststationen vore

påkallad. I vilken utsträckning ett utbyte av postkontor mot postexpeditioner

borde äga rum kunde icke angivas, då denna fråga inginge i det till kommitténs

utredning hänskjuta, men av kommittén ännu ej till slutlig behandling upptagna

större spörsmålet om avpassande av postverkets personal med hänsyn till kvali

teten av förekommande arbetsuppgifter. Ett utbyte av poststationer mot postexpeditioner

av nuvarande typ syntes med hänsyn till de rätt avsevärda driftkostnaderna

för en dylik postexpedition böra ifrågakomma endast i ett fåtal fall.

Emellertid funnes ett antal poststationer, där rörelsen _ visserligen icke vore

så stor, att den kunde bära kostnaderna för eu postexpedition av nuvarande typ,

men dock gåve en person full daglig sysselsättning. Därest å eu sådan ort poströrelsen

jämväl vore av den art och omfattning, att en mera kvalificerad postanstalt

än den vanliga poststationen vore påkallad, ansåge kommittén skäl föreligga

att giva en dylik postanstalt en organisation i huvudsaklig överensstämmelse

med de nuvarande postexpeditionernas. Enligt vad en förberedande undersökning

givit vid handen, skulle högst ett hundratal lantpoststationer för närvarande

kunna tänkas uppfylla dessa fordringar.

I likhet med de poststationer, som förändrats till postexpeditioner av nuvarande

typ, syntes den nya kategorien av postanstalter böra i fråga om postförsändelsers

mottagande från och utlämnande till allmänheten erhålla samma befogenhet

som postkontor och även i övrigt likställas med nuvarande postexpeditioner,

möjligen med några jämkningar i fråga om kassa- och redovisningsförhållandena.

De nya postanstaiterna ansåge kommittén böra benämnas postexpetioner

av klass 2, medan postexpeditionerna av nuvarande typ skulle betecknas

postexpeditioner av klass 1.

Beträffande övriga lantpoststationer — till antalet omkring .2,(JOD — ansage

kommittén på anförda skäl någon ändring i formen för anställning av föreståndaren

icke påkallad.

Vid bestämmande av avlöningen för föreståndarna för de nya postexpeditionerna

hade kommittén, då det med befattningarna förenade arbete^ vore

av den art, att det synnerligen väl kunde utföras _ av kvinna, utgått från att

dessa tjänster skulle uppehållas av kvinnliga befattningshavare. Befattningarna

ansåge kommittén böra i regel likställas med rikstelefonister, vilka förestode

större växeltelefonstationer, och alltså placeras i 2:a lönegraden för kvinnliga

tjänstemän vid postverket. Då det emellertid kunde tänkas, att särskilda omständigheter

påkallade anställandet av eu dylik befattningshavare såsom föreståndare

för eu postanstalt, där arbetet ej vore av den omfattning, att avlöning

i 2:a lönegraden för föreståndaren vore fullt motiverad, syntes möjlighet bola

finnas att disponera eu något lägre avlöning, alltså i l:a kvinnliga lönegiaden,

och torde dylik postanstalt kunna benämnas postexpedition av klass o.

Härigenom skulle postmyndigheterna komma att förfoga över tre olika avlöningsgrader

för postanstalter mellan postkontor och poststation, nämligen b.e

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

Reservationer.

Yttranden.

Departe
mentschefen.

lönegraden för män samt 2:a och l:a lönegraden för kvinnor, och alltså äga större

möjlighet att avpassa avlöningen efter det med föreståndarbefattningen förenade

arbete och ansvar.

Kommittén hemställer därför bland annat, att framställning måtte

avlåtas till riksdagen om att från och med den 1 januari 1923 i den

vid avlöningsreglementet fogade förteckningen dels under avdelningen B

beträffande postverket upptagas i l:a lönegraden befattningen stationsmästare

av klass 3 och i 2:a lönegraden befattningen stationsmästare av

klass 2, dels ock den under avdelningen A i 6:e lönegraden upptagna

befattningen stationsmästare vid postverket skall benämnas stationsmästare

av klass 1.

En reservant har föreslagit, att de ifrågasatta nja kvinnliga stationsföreståndarbefattningarna

skulle benämnas postexpeditionsföreståndare av

klass 1 respektive klass 2. En annan reservant, representant för poststationsföreståndarna,

har ansett, att ett större antal poststationer än vad

kommittén föreslagit skulle kunna förändras till postexpeditioner av den

nya typen, att rätt till befordran till föreståndare för postexpeditioner

av alla slag skulle öppnas för både manliga och kvinnliga poststationsföreståndare

samt att de ifrågasatta kvinnliga station smästarna borde

samtliga placeras i 2:a lönegraden av löneplanen för kvinnliga tjänstemän.

Mot kommitténs förslag, såvitt nu är ifråga, hava generalpoststyrelsen

och kommunikationsverkens lönenämnd förklarat sig intet hava att erinra.

Sveriges poststalionsför eständar förening har instämt med vad förenämnde

representant för poststationsföreståndarna yttrat.

Mot 1920 års postkommittés förslag angående lantpoststationsföreståndarnas

anställnings- och avlöningsförhållanden hava, vad de föreslagna

avlöningsbestämmelserna angår, åtskilliga anmärkningar uttalats

i de över förslaget avgivna yttrandena. Vidare har generalpoststyrelsen

förklarat sig icke kunna avgiva ett på prövning av alla på frågan inverkande

omständigheter grundat utlåtande över förslaget, förrän en tillförlitlig

ekonomisk utredning, för vilken styrelsen redan igångsatt vissa

förarbeten, blivit verkställd. Med hänsyn härtill är jag icke nu beredd

att taga ståndpunkt till kommitténs förslag i dess helhet, utan torde

detsamma först längre fram komma att föreläggas Kungl. Maj:t till avgörande.

Däremot torde förslaget i den del, som bör underställas riksdagen,

nämligen beträffande inrättande av kvinnliga stationsmästartjänster

vid postverket, och varemot i huvudsak någon anmärkning icke framställts,

redan nu kunna upptagas till behandling. Förslaget ifråga inne
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj.ts Proposition Nr lön. 29

bär i viss mån ett fullföljande av 1919 års riksdags beslut om inrättande av

ett nytt slag av postanstalter av enklare typ än postkontoren, nämligen postexpeditionerna,

med stationsmästare såsom föreståndare. Genom inrättande

av de nu föreslagna nya kvinnliga stationsmästarbefattningarna av klass 2

och 3 skulle möjlighet till fastare anställning beredas vissa kvinnliga poststationsföreståndare

med full daglig tjänstgöring, för den händelse göromålens

art och omfattning krävde inrättandet av en mera kvalificerad

postanstalt än'' poststation, utan att de ekonomiska förutsättningarna för

en postexpedition av nuvarande typ kunde anses föreligga. Under förutsättning

att ett hundratal lantpoststationer förändrades till postexpeditioner

av klass 2 och 3, har kommittén beräknat den årliga kostnadsökningen

till omkring 112,000 kronor. Generalpoststyrelsen har emellertid

förklarat * sig hava anledning att antaga, att utgiftsökningen skulle

bliva större. Härvid är att märka, att utbytet av poststationer mot

postexpeditioner endast skulle ske så småningom och sedan för varje

fall prövats, att alla härför nödvändiga förutsättningar verkligen äro förhanden,

vadan kostnadsökningen komme att inträda successivt under årens

lopp. Då frågan om beredande av fastare anställning för de större poststationernas

föreståndare, vilka hava sin befattning som livsuppehälle,

emellertid synes av sådan vikt, att dess lösning ej skäligen bör vidare

undanskjutas, har jag — som ej kunnat biträda de inom kommittén reservationsvis

framförda yrkandena — ansett mig böra tillstyrka, att av

kommittéförslaget påkallade ändringar vidtagas i den vid aviöningsreglementet

fogade tjänsteförteckningen. I följd av den ändring,

som av mig bär ovan ifrågasatts i löneplanen för kvinnliga befattningshavare,

böra dock de nya tjänsterna placeras i 3:e och 2:a lönegraderna.

I likhet med övriga av mig förordade ändriugar i reglementet och

berörda förteckning torde den nu tillstyrkta kunna givas tillämpning

från och med den 1 juli 1922.

Vid telegrafverkets verkstad äro anställda, förutom verkstadsdirektören,

som tillsättes genom förordnande, på ordinarie stat 3 verkstadsingenjörer,

1 kontorschef, 1 inköpschef, 4 ingenjörsassistenter, 4 verkmästare,

1 materialförvaltare samt 1 kvinnlig kassör. Övrig personal är

upptagen å extra stat samt utgöres, förutom av verkstadsarbetare, av bokhållare,

ritare, förrådsförmän, verkstadsförmän samt manliga och kvinnliga

kontorsbiträden.

Ifrågasatt

omorganisation

av telegrafverkets

verkstad.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

Tidigare framställningar

av

telegrafstyrelsen

i ämnet.

Telegrafstyrelsen

don

sl/''8 1921.

Departements
chefen.

En sekreterare

i telegrafstyrelsen.

I skrivelse den 31 augusti 1920 framhöll telegrafstyrelsen på

anförda skäl, att tiden vore inne för en omorganisation av verkstaden.

För genomförandet av denna erfordrades enligt styrelsens mening dels

två nya befattningar av högre lönegrad än 12:e, nämligen en förste

verkstadsingenjör och en förråds förvaltare, dels ock följande nya grupper

av befattningar i 1—12 lönegraderna, nämligen öververkmästare, förste

bokhållare, bokhållare och kontorsskrivare, allt till det antal, som sedermera

efter särskild utredning komme att fastställas av Kungl. Maj:t.

Styrelsen hemställde fördenskull om uppförande på ordinarie stat av berörda

befattningar och befattningsgrupper.

I utlåtande den 14 oktober 1920 tillstyrkte lönenämnden i huvudsak

telegrafstyrelsens framställning, varefter styrelsen den 18 november

1920 avgav förnyat yttrande i ämnet och därvid ifrågasatte vissa

ändringar i sin ursprungliga framställning.

Styrelsens förslag föranledde emellertid icke någon framställning till

1921 års riksdag.

1 skrivelse den 31 augusti 1921 har nu telegrafstyrelsen gjort förnyad

framställning i förevarande ämne.

Telegrafstyrelsens första framställning i ämnet motiverades huvudsakligen

med den betydande omfattning, verkstadens rörelse till följd av

telegrafverkets snabba utveckling under de närmast föregående åren

erhållit. Den ekonomiska depression, som under senare hälften av år

1920 började och sedan alltjämt fortgått, har emellertid medfört en

ganska avsevärd nedgång i telefon- och telegraftraliken; även till följd

härav hava arbetsmöjligheterna vid verkstaden minskats och åtskilliga

arbetare därstädes måst avskedas. Huru förhållandena härutinnan under

den närmaste framtiden komma att utveckla sig kan ej med säkerhet

förutses. Under sådana förhållanden synes försiktigheten bjuda att icke

nu genom tillskapandet av nya ordinarie befattningsgrupper fastlåsa verkstadens

organisation, utan torde man böra avvakta mera normala tider,

innan åtgärder i av styrelsen avsedd riktning vidtagas. Jag kan således

ej tillstyrka, att förslag i ämnet nu förelägges riksdagen.

Samtidigt med att lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension

för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk trädde i kraft eller den 1 juli 1920

upphörde telegrafverkets pensionsinrättning och övertogos dess tillgångar

av statsverket. Från denna tidpunkt handhar telegrafstyrelsen pensioneringen

av den ordinarie personalen vid telegrafverket. Hos nämnda

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195

31

pensionsinrättning fanns anställd bland andra en tjänsteman med benämningen

kamrer och med avlöning motsvarande sekreterare enligt det

från och med den 1 juli 1920 gällande avlöningsreglementet för tjänstemän

vid kommunikationsverken. Då de göromål, som förut ankommit

på denne befattningshavare, vid överflyttande till telegrafstyrelsen av ärendena

angående tjänstemannapensioneringen krävde anställandet hos styrelsen

av en särskild tjänsteman i motsvarande ställning, men ny ordinarie

befattning för ändamålet ej kunde inrättas utan riksdagens medgivande,

har Kungl. Maj:t för tillgodoseende av detta styrelsens behov

av ökade arbetskrafter genom brev den 18 juni 1920 och den 16 december

1921 bemyndigat stj^relsen att från och med den 1 juli 1920 tills

vidare till och med den 31 december 1922 förordna lämplig vid telegrafverket

anställd tjänsteman att såsom sekreterare biträda styrelsen.

Då ett stadigvarande behov av ifrågavarande sekreterartjänst föreligger,

vill jag, med anledning av framställning från telegrafstyrelse^,

tillstyrka, att befattningen från och med den 1 juli 1922 uppföres å

ordinarie stat. Antalet sekreterare skulle vid bifall härtill alltså ökas från

6 till 7.

I skrivelse den 31 augusti 1920 hemställde telegrafstyrelsen, att

den extra ordinarie tjänsteman, som sedan några år tillbaka varit anställd

såsom biträde åt förste sekreteraren å administrativa byråns utrikesavdelning

och som på grund av den ökade arbetsbördan erhållit uppdrag

att självständigt handlägga vissa ärenden, måtte uppföras på ordinarie

stat med tjänstetiteln aktuarie.

Denna framställning föranledde emellertid icke något förslag från

Kungl. Maj:t till 1921 års riksdag.

Därefter har telegrafstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1921 förnyat

sin ifrågavarande framställning.

Uppförandet å ordinarie stat av ifrågavarande tjänst synes ej vara

av så tvingande behov påkallat, att jag under nuvarande förhållanden

anser mig kunna förorda framställning i ämnet till riksdagen.

I skrivelse den 1 december 1920 har järnvägsstyrelsen hemställt,

att proposition måtte avlåtas till riksdagen om inrättande av en notariebefattning

å avdelningen för godsreglering av andra trafikb}Trån.

Någon framställning i ämnet blev emellertid icke förelagd 1921 års

riksdag.

Sedermera har Kungl. Maj:t i anledning av styrelsens därom gjorda

framställning den 29 juli 1921 bemyndigat styrelsen att förordna lämp
-

Departements
chefen.

Angående en

aktuarie i

telegrafstyrelsen.

Framställningar

i

ämnet av

telegrafstyrelsen.

Departements
chefen.

Angående

en notariebefattning

å

järnvägsstyrelsens

andra

trafikbyrå.

godsregleringen.

Framställningar

av järnvägsstyrelsen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 195.

Departements
chefen.

Angående

uppförande

på ordinarie

stat av vissa

befattningar

vid statens

vattenfallsverk

m. m.

Vattenfalls
styrelsen.

lig tjänsteman att från och med den 1 augusti 1921 tills vidare intill

utgången av år 1922 tjänstgöra såsom notarie å styrelsens andra trafikbyrå,

godsregleringen, med rätt för honom att under tiden för förordnandet,

mot avstående av de med innehavande tjänst förenade avlöningsförmåner,

åtnjuta notaries avlöningsförmåner.

Med hänsyn till den inträffade nedgången i trafiken och den minskning

i arbetsbördan, som i följd härav inträtt å förenämnda byrå i järnvägsstyrelsen,

anser jag mig ej kunna tillstyrka, att ifrågavarande notariebefattning

nu uppföres å ordinarie stat, utan torde, om så visar sig

erforderligt, styrelsen böra medgivas att fortfarande för ändamålet anlita

biträde av extra befattningshavare.

I skrivelse den 31 januari 1922 bär vattenfallsstyrelsen hemställt,

att den extra tjänsteman, vilken sedan augusti 1919 varit placerad såsom

sekreterare vid statens vattenfallsverks avdelningar i Trollhättan,

måtte uppföras å ordinarie stat.

Vidare har styrelsen framlagt ett förslag till omorganisation beträffande

vissa befattningar vid statens vattenfallsverk. Enligt detta

förslag skulle statens vattenfallsverks räkenskapsavdelning i Trollhättan,

vilken handhar bokförings- och kassagöromål in. m. för härvarande

kraftverk, kanalverk och fastighetsförvaltning samt för de byggnadsarbeten,

som administreras från Trollhättan, med undantag beträffande

kassagöromålen upplösas och motsvarande arbeten till större delen fördelas

på respektive förvaltningar och byggnadsföretag. Den såsom

föreståndare för avdelningen tjänstgörande kontorschefen skulle placeras

i samma egenskap vid Trollhätte kanalverk, som har administrationen

gemensam med fastighetsförvaltningen i Trollhättan. Till bemälde kontorschef

skulle överflyttas vissa göromål från bland annat kanalinspektoren vid

Trollhätte kanalstation, och denne skulle i sin tur övertaga större delen

av de arbetsuppgifter, som åvilade den vid kanalverket å extra stat anställde

trafikinspektoren, vilken befattning sålunda snille kunna indragas.

De under kristiden till kraftverksbyråns förråd skönt or i Stockholm centraliserade

inköpen av förnödenheter i större mängd för kraftverkens

drift och för byggande av distributionsanläggningar hava med hänsyn

till numera minskad byggnadsverksamhet och minskade svårigheter beträffande

anskaffning av varor i avsevärd mån decentraliserats till respektive

kraftverk, och kontrollörsbefattningen å förrådskontoret, vilken till

följd härav befunnits obehövlig och som för närvarande vore vakant,

borde därför indragas. Då kontrollörerna vid Trollhätte och Älvkarleby

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 195. 33

kraftverks huvudkontor dels på grund härav och dels genom övertagandet

av huvudbokföringen för respektive kraftverk fått sina arbetsuppgifter

vidgade, anser styrelsen, att dessa båda befattningar borde

förändras till kontorschefsbefattningar med placering i 14:e lönegraden,

vilken åtgärd styrelsen för övrigt anser vara befogad även oavsett förenämnda

förändringar i arbetsfördelningen.

Slutligen har styrelsen hemställt, att den i tjänsteförteckningen

beträffande statens vattenfallsverk i 3:e lönegraden upptagna befattningen

skogvaktare måtte uteslutas och i stället uppföras två nya befattningar,

nämligen skogsfogde i 5:e lönegraden och skogs förman i 4:e

lönegraden.

Lönenämliden har på anförda skäl ansett sig endast böra tillstyrka, i.onsatt

ifrågavarande kontrollörsbefattning vid förrådskontoret i Stockholm nämndc''nindrages

samt, under viss förutsättning, att den i Trollhättan placerade

sekreteraren uppföres på ordinarie stat.

Vad den av vattenfallsstyrelsen föreslagna organisationsförändringen nepartebeträffar,

torde intet vara att däremot i och för sig erinra, helst en be- wentschefen.

gräfning av arbetskrafter därigenom skulle ernås. Jag har följaktligen

för avsikt att föreslå härför erforderliga ändringar i instruktionen för

vattenfallsstyrelsen med underlydande lokalförvaltningar vid statens vattenfallsverk.

Emellertid synas ej de förändringar i arbetsfördelningen, som

berörda omorganisation innebär, vara av sådan art och omfattning, att

en uppflyttning i högre lönegrad av kontrollörerna vid Trollhätte och

Älvkarleby kraftverks huvudkontor redan nu är med nödvändighet

påkallad. Ej heller hava de av vattenfallsstyrelsen i övrigt anförda skälen

härför synts mig tillräckligt övertygande, varför jag åtminstone icke för

närvarande anser mig kunna tillstyrka förslaget i denna del. Det synes därför

riktigast att avvakta resultatet av organisationsförändringen, innan någon

åtgärd i sådan riktning ifrågasättes. För närvarande skulle beslut sålunda

erfordras endast om indragning från och med den 1 juli 1922

av en ordinarie kontrollörsbefattning; och skulle antalet sådana befattningar

i följd härav minskas från 3 till 2.

Då något trängande behov ej synes föreligga att under nu rådande

förhållanden uppflytta de vid statens vattenfallsverk anställda skogvaktarna

i högre löneställning eller att uppföra den vid Trollhättan anställde

sekreteraren på ordinarie stat, har jag icke heller ansett mig

kunna tillstyrka vattenfallsstyrelsens förslag i dessa avseenden.

Intressekoutor Tid statens järnvägar.

I skrivelse den 19 maj 1920 hemställde järnvägsstyrelsen, att fem järnväg»., >- intressekontor måtte inrättas för personalen vid statens järnvägar. Denna ruLsen den

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 165 höft. (Nr 195.) so, 22 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.is Proposition Nr 195,

r.4

hemställan grundade sig på ett förslag, som avgivits av eu utav styrelsen

tillsatt kommitté i frågan.

De kommitterades förslag innebar, att de fem intressekontoren skulle förläggas

till Stockholm, Göteborg, Malmö, Östersund och Luleå. Kontorens verksamlietsuppgift

skulle — enligt vad närmare framgår av ett utav kommitterade

upprättat förslag till stadgar, avsett att fastställas av järnvägsstyrelsen — bliva

att bistå personalen vid tillvaratagandet av vissa ekonomiska intressen. Det

skulle sålunda åligga kontoren att ombesörja, att avdrag gjordes å avlöningen

för medel, som personalen önskade avsätta till besparingar, skatter, bostadsliyra,

bränsle, försäkringar m. m.; att emottaga och bokföra dessa penningmedel samt

genom insättning i en under statens bankinspektion stående bankinrättning göra,

den räntebärande; att på förfallodagen inbetala skatter, hyra m. m. för dem,

som hade erforderligt tillgodohavande innestående och som med avlämnande av

erforderliga handlingar gjorde framställning därom, samt att utlämna lån.

Enligt kommitterades förslag skulle statens järnvägar tillhandahålla lokaler

och avlöna föreståndare ävensom bestrida vissa administrationskostnader för

kontoren. Av ett av kommittén upprättat förslag till kostnadsstat för ett dylikt

kontor med ett beräknat antal anslutna medlemmar av omkring 800 framgår, att

statens järnvägars årliga utgift för kontoret skulle uppgå till omkring 11,000

kronor, utgörande avlöning till föreståndaren samt utgifter för lokal med bränsle

och belysning, telefonabonnemang, formulär samt inventariers underhåll och

amortering. Kontoret självt skulle, enligt förslaget, vidkännas kostnaderna för

avlöning till biträde åt föreståndaren samt för städning och dylikt, extra telefonavgifter,

postporton och skrivmateriel m. m., vilka kostnader beräknades till

2,700 kronor om året. Kommitterade förutsatte därjämte i sitt förslag, att statens

järnvägar skulle tillhandahålla kontoren, efter utanordning av vederbörande

distriktschef och under dennes kontroll, penningmedel för den del av kontorens

lånerörelse, som svarade mot förekommande förskott å avlöning att vid ett nästföljande

avlöningstillfälle till fullo återbetalas.

Beträffande frågan om ansvarigheten för de medel, som anförtrotts intressekontoren,

anse kommitterade det vara självfallet, att statens järnvägar måste

ikläda sig garanti för intressekontorsverksamlieten i full överensstämmelse med

vad som torde gälla vid privata företags intressekontor, men finna det varken

nödvändigt eller formellt lämpligt, att något därom inflyter i de allmänna stadgarna

för kontoren. Kommitterade förmena, att ett dylikt ansvar otvivelaktigt

komme att underförstås från personalens sida samt att ett tillkännagivande om

att statens järnvägar åtoge sig sagda förpliktelser, därest sådant ansåges böra

lämnas, lämpligen kunde ske i samband med första meddelandet om intressekontorsrörelsens

igångsättande.

Enligt förslaget skulle intressekontors styrelse väljas av medlemmarna,

dock att ordföranden i styrelsen, som tillika vore intressekontorets föreståndare,

skulle på närmare angivet sätt väljas genom samverkan mellan kontorets styrelse

och vederbörande distriktsförvaltning vid statens järnvägar. I övrigt skulle

intressekontoret vara eu självständig och från statens järnvägars förvaltning

skild institution.

Järnvägsstyrelsen kommer med stöd av den utav de kommitterade

förebragta utredningen till den uppfattningen, att inrättandet av in
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195

35

tressekontor vid statens järnvägar i enlighet med kommitterades förslagskulle

medföra avsevärda fördelar icke blott för personalen utan även

för verket såsom affärsföretag. Styrelsen finner nämligen uppenbart,

att intressekontoren skulle bliva av betydelse för böjande av personalens

ekonomiska ställning i allmänhet, och lika klart, att ett affärsföretag

med sådan verksamhet, som utövades av statens järnvägar, ifråga

om den allmänna skötseln och förmågan att rätt handhava trafiken i

synnerhet måste röna väsentligt inflytande av att företagets personal i

största möjliga utsträckning hade en ordnad ekonomi. Järnvägsstyrelsen

hemställer därför, som förut nämnts, att fem intressekontor måtte inrättas

för personalen vid statens järnvägar ävensom att statens järnvägar

i samband därmed måtte få åtaga sig ej mindre av de kommitterade

ifrågasatta ekonomiska förpliktelser i avseende å bestridande av

vissa kostnader för kontorens verksamhet med mera, än även ansvarighet

för de medel, för vilka kontoren voro redovisningsskyldiga gent

emot sina medlemmar. I sistnämnda hänseende framhåller järnvägsstyrelsen,

att graden av den risk, statens järnvägar skulle komma att

löpa, givetvis i icke ringa män berodde på soliditeten hos de bankinrättningar,

som av intressekontoren komme att anlitas. Enligt kommitterades

stadgeförslag tillkomme det vederbörande kontors styrelse att

bestämma, vilken bankinrättning, som av kontoret skulle anlitas. Då

det kunde tänkas, att ett på så sätt tillkommet val av bankinrättning icke

alltid vore ur säkerhetssynpunkt fullt tillfredsställande, anser styrelsen det

vara nödvändigt, att denna angelägenhet ordnades så, att intressekontorens

styrelser ålades att underställa sina beslut i förevarande avseenden

järnvägsstyrelsens prövning.

Statskontoret har den 31 juli 1920 avgivit yttrande över järnvägs- statskontoret,

styrelsens framställning.

Beträffande statens järnvägars ekonomiska förpliktelser har statskontoret

erinrat om Kungl. Maj:ts beslut den 16 januari 1920 angående anvisande av medel

för inrättande av intressekontor för riksförsäkringsanstaltens personal. Genom

detta beslut ställdes till riksförsäkringsanstaltens förfogande ett belopp av 400

kronor, som begärts för bestridande av organisationskostnader, under det att

gjord framställning om beviljande av anslag å 1,000 kronor om året för bestridande

av kostnader för bokföring med mera icke föranledde någon Kungl. Maj:ts

åtgärd. Statskontoret finner därför, att Kungl. Maj:t torde hava ansett, i likhet

med vad statskontoret framhållit i sitt i nämnda ärende avgivna utlåtande, att

de vid detta intressekontor uppkommande förvaltningskostnaderna borde bäras

av intressekontoret självt. Om liknande principer tillämpades vid bestämmande

av statens bidrag till intressekontoren vid statens järnvägar, skulle alltså bidrag

icke utgå till ifrågasatta kostnader för avlöning till intressekontorets föreståndare

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

och anskaffande av formulär, då dessa kostnader måste betraktas som förvaltningskostnader.

Om dessa kostnader dock skulle anses böra gäldas av statsmedel,

vore statskontoret av den meningen, att särskilt anslag härför på driftkostnadsstaten

för statens järnvägar borde utverkas hos riksdagen.

Det ifrågasatta åtagandet för statens järnvägar att tillhandahålla penningmedel

för förskottslån hade givit statskontoret anledning till tvekan, då detta

åtagande innefattade, att statens järnvägar skulle utan anspråk på räntegottgörelse

försträcka intressekontoren do medel, som erfordrades för utlämnande av sådana

lån, som vore avsedda att i sin helhet återgäldas vid löpande månads utgång.

Vid det förhållandet, som framginge av de kommitterades betänkande, att dessa

förskottslån avsåge att ersätta de hittills förekommande förskottsutbetalningarna

av avlöningsmedel till statens järnvägars tjänstemän, vilka utbetalningar skulle

alldeles upphöra med intressekontorens inrättande, ansåge emellertid statskontoret,

att hinder icke torde föreligga att medgiva de ifrågasatta för sträckningarna.

Ifråga om garantin för de medel, intressekontoren skulle få sig anförtrodda,

anser statskontoret, att formell garanti från statens järnvägars sida icke borde

vara behövlig, för att intressekontoret skulle vinna personalens förtroende. Enligt

det föreliggande stadgeförslaget skulle det nämligen åligga styrelsen för den

av ett intressekontors delägare bildade föreningen, vilken styrelse valdes av föreningens

medlemmar, att, bland annat, gemensamt ansvara för föreningens medel,

varigenom alltså de av intressekontoret omliänderhavda medlen torde få anses stå

under inseende av sådana personer, som åtnjöte delägarnas fulla tillit och aktning.

Sådan garanti syntes också statskontoret olämplig ur den synpunkten, att den

skulle kunna tänkas minska styrelsemedlemmarnes känsla av ansvar för intressenternas

medel. Därest svårighet skulle uppstå för intressekontoren att redovisa

delägarna tillhöriga medel, skulle statens järnvägar säkerligen komma att träda

hjälpande emellan efter bedömande av de i varje särskilt fall föreliggande förhållanden,

även om utfästelse härutinnan ej givits. Statskontoret avstyrkte därför

bifall till järnvägsstyrelsens framställning i denna del och uttalade, att därest

Kungl. Maj:t dock skulle finna skäligt besluta i överensstämmelse med järnvägsstyrelsens

hemställan, frågan torde böra underställas riksdagens prövning.

Järnvägsstyrelsen

d.

so/u 1920.

! förnyat utlåtande den 30 november 1920 har järnvägsstyrelsen i

huvudsak anfört följande:

Beträffande statskontorets erinran mot de ifrågasatta ekonomiska utfästelserna

från statens järnvägars sida framhåller järnvägsstyrelsen, att grundtanken

vid första framkomsten av intressekontor var den, att arbetsgivaren härigenom

skulle giva sina arbetare i olika kategorier ett gott handtag vid skötandet och ordnandet

av deras ekonomi; intressekontorens inrättande grundade sig därför i

första hand pa arbetsgivarens intresse att göra sina arbetare så arbetsdugliga som

möjligt. Enligt vad styrelsen inhämtat, tillämpades också vid de industrier, där

intressekontor inrättats, i allmänhet den principen, att alla administrationskostnader

bestredes av arbetsgivaren.

Förutom detta principiella skäl för att statsbaneförvaltningen kun do åtaga

sig att svara för större delen av intressekontorens administrationskostnader, framhåller

styrelsen, att, därest så ej skulle ske åtminstone vid början av kontorens

verksamhet, det torde vara tvivelaktigt, huruvida kontoren överhuvudtaget skulle

komma till stånd vid statens järnvägar.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 1.05.

Vad anginge statskontorets uttalande om att särskilt anslag för bestridande

av de på statens järnvägar belöpande kostnaderna för intressekontoren borde på

driftskostnadsstaten för statens järnvägar utverkas hos riksdagen, erinrar styrelsen,

att, med hänsyn till vad som av styrelsen framhållits ifråga om innebörden

av intressekontorens verksamhet, ifrågavarande kostnad torde böra anses som eu

driftkostnad av det slag, som i allmänhet gäldades av trafikmedel, vadan någon

särskild hänvändelse till riksdagen för beviljande av anslag icke borde vara

erforderlig.

Ifråga om garantin för de av intressekontoren omhänderhavda medlen säger

sig järnvägsstyrelsen vara förvissad om att en formligen påtagen garantiförbindelse

från statens järnvägars sida skulle stärka personalens förtroende för intressekontoren

och dymedelst bidraga till deras större användning och nytta.

Järnvägsstyrelsen hemställde därför, att styrelsens förslag i ämnet i

oförändrat skick måtte vinna Kungl. Maj:ts bifall.

I vårt land torde intressekontor hittills hava inrättats huvudsakligen

endast vid större industriföretag. Det synes emellertid påtagligt, att den

tanke, som ligger till grund för intressekontorens tillkomst, är förtjänt

av uppmuntran även från statens sida. Riksdagen har jämväl haft sm

uppmärksamhet riktad på denna fråga. Senast berördes den i 1921 ars

riksdags skrivelse (nr 167) i fråga om åvägabringande av en rationell

skatteuppbörd. Riksdagen framhåller här, att då intressekontoren avsåge

såväl krono- som kommunalskatterna, det syntes böra ankomma på staten

lika väl som på kommunerna att stödja dessa anstalter. Enligt riksdagens

mening skulle ett mindre förvaltningsbidrag säkerligen verka uppmuntrande

för tillkomsten och utvecklingen av sådana anstalter, varjämte

en viss kontroll över de influtna medlens placering skulle vara ägnad

att förebygga, att till sådana anstalter inbetalade medel bleve föremål

för förskingringar och de skattskyldiga därigenom nödgades betala två

gånger. I nu föreliggande fall måste särskild hänsyn tagas till den av

järnvägsstyrelsen framhållna fördel ur ren arbetsgivarsynpunkt, som statens

järnvägar otvivelaktigt skulle få i och med intressekontorens inrättande.

Jag finner det därför rimligt, att från statens järnvägars sida lämnas

den ekonomiska medverkan till intressekontoren, som av järnvägsstyrelsen

ifrågasatts genom utfästelsen att tillhandahålla lokaler och avlöna

föreståndare samt bestrida vissa administrationskostnader för kontoren.

Under förutsättning, att antalet kontor bestämmes till fem, skulle

sammanlagda årskostnaden härför komma att uppgå till 55,000 kronor.

Den av statskontoret framhållna omständigheten, att Kungl. Maj:t icke

fann skäl att, då fråga var om inrättande av intressekontor vid riksförsäkringsanstalten,

hos riksdagen utverka särskilt anslag för bestridande

av vissa förvaltningskostnader för kontoret, bör icke enligt min mening

Departements
chefen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 195.

utgöra hinder för att staten bidrager med motsvarande kostnader i nu

förevarande fall.

På sätt järnvägsstyrelsen framhållit torde det också vara angeläget, att

särskilt vid påbörjandet av verksamheten densamma lämnas största möjliga

stöd från statens sida. Det är ju härmed icke uteslutet, att, efter

hand som verksamheten stabiliserar sig, den till större del kan reda sig

själv och att härigenom statens bidrag i motsvarande mån kan minskas.

Frågan härom kommer årligen under Kungl. Maj:ts prövning vid fastställande

av statens järnvägars driftkostnadsstat.

Mot att medel av statens järnvägar försträckas intressekontoren för

.utlämnande av förskottslån finner jag, i anslutning till vad statskontoret

därom yttrat, icke något att erinra.

Vad slutligen beträffar frågan om garanti från statens sida för av

intressekontoren omhänderhavda medel, så kan det ju synas, som om det

vore av underordnad betydelse, om sådan garanti lämnades. Då det dock

icke torde frånkommas, att förtroendet för intressekontoren och därmed

dessas utveckling i viss mån blir beroende av huruvida sådan garanti

lämnas eller icke, anser jag mig böra förorda, att statens järnvägar under,

meddelande av erforderliga säkerhetsföreskrifter, ikläda sig berörda garanti.

I det läge, frågan om intressekontor vid statens järnvägar kommit,

har jag ansett frågan böra anmälas för riksdagen. Därest från riksdagens

sida icke framkomma några erinringar, har jag för avsikt att i

huvudsaklig anslutning till vad som nu anförts förorda bifall till den

föreliggande framställningen om inrättande av intressekontor vid statens

järnvägar. Under angivna förutsättning synes ej heller hinder böra möta

för Kungl. Maj:t att utan riksdagens hörande jämväl beträffande de andra

affärsverken, om behov därav skulle yppa sig, vidtaga motsvarande anordning,

varemot ett beslut av angiven innebörd ej torde få verka prejudicerande

på frågan om i vilken omfattning staten skall bidraga till

inrättande av intressekontor vid andra statens verk och inrättningar.

Under åberopande av vad jag nu i olika hänseenden* anfört får

jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

l:o) för tillämpning från och med den 1 juli 1922, godkänna

vid statsrådsprotokollet fogat förslag till ändring i vissa

delar av avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän

vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens

vattenfallsverk;

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

39

2:o) medgiva, att Kungl. Magt må utfärda de övergångsbestämmelser,

som i anledning härav kunna befinnas erforderliga;
3:o)

besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1922,

dels att under avdelningen A. av den vid berörda reglemente

såsom bilaga fogade tjänsteförteckningen skall beträffande

postverket i 3:e lönegraden upptagas befattningen reparatör

ävensom att den beträffande postverket i 6:e lönegraden under

samma avdelning angivna befattningen stationsmästare skall

benämnas stationsmästare av klass 1;

dels att i avdelningen B. av nämnda tjänsteförteckning

skall upptagas en ny lönegrad, benämnd l:a lönegraden, samt

att de nuvarande l:a—7:e lönegraderna skola benämnas respektive

2:a—8:e lönegraderna;

dels ock att under berörda avdelning B. skola upptagas

följande nya befattningar, nämligen beträffande samtliga verk

i den nya l:a lönegraden befattningen skrivbiträde samt beträffande

postverket i den nya 2:a lönegraden befattningen stastationsmästare

av klass 3 och i den nya 3:e lönegraden befattningen

stationsmästare av klass 2;

4:o) besluta, att antalet av följande befattningar vid telegrafverket

och statens vattenfallsverk skall från och med den

1 juli 1922 utgöra:

vid telegrafverket:

sekreterare......................................................................................... 7

vid statens vattenfallsverk:

kontrollör ............................................................................................. 2.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däruti

statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans

Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

August Wrede.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 195.

Bilaga.

Förslag

till

ändring i vissa delar av avlöningsreglementet den 19 juni 1919

lör tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk.

6 §•

2. Har sådan tjänsteman erhållit annan ledighet och särskild vikarie

för honom förordnats, beror på prövning av Kungl. Maj:t, i vad mån

avlöningen må för den tid tillgodonjutas.

3. I fråga om ersättning till vikarie i de i 1 och 2 mom. nämnda

fall ävensom till den, som förordnats att uppehålla ledig tjänst, varom

nu sägs, bestämmer Kungl. Maj:t.

9 §•

Löneplan.

A. För manliga tjänstemän.

B. För kTinnliga tjänstemän.

Lönegrad.

Löne-

O r

t s g r ti

P P-

klass.

A.

B.

C.

1).

E.

F.

G.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1

1,440

1,500

1,560

1,620

1,680

1,740

1,800

l-.a lönegraden ...............

2

1,560

1,620

1,680

1,740

1,800

1,860

1,920

3 1

1,680

1,740

1,800

1,860

1,920

1,980

2,040

4

1,800

1,860

1,920

1,980

2,040

2,100

- 2,160

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 195.

41

Lönegrad.

Löne-

Ort

ägta

P P-

klass.

A.

B.

c.

I).

B. |

F.

G.

4

kr.

1,800

kr.

1,860

kr.

1,920

kr.

1,980

kr.

2,040

kr.

2,100

kr.

2,160

5

1,920

1,983

2,046

2,109

2,172

2,235

2,298

2:a lönegraden..............

6

2,040

2,106

2,172

2,238

2,304

2,370

2,436

'' x

7

2,160

2,229

2,298

2.367

2,436 1

2,505

2.574

7

2,160

2,229

2,298

2,367

2,436

2,505

2,574

8

2,280

2,352

2,424

2,496

2,568

2,640

2,712

3:e lönegraden ...............

9

2,400

2,475

2,550

2,625

2,700

2,775

2,850

10

2,550

2,628

2,706

2,784

2,862

2,940

3,018

8

2,280

2,352

2,424

2,496

2,568

2,640

2,712

9

2,400

2,475

2,550

2,625

2,700

2,775

2,850

4:e lönegraden ...............

10

2,550

2,628

2,706

2,784

2,862

2,940

3,018

11

2,700

2,784

2,868

2,952

3,036

3,120

3,204

11

2,700

2,784

2,868

2,952

3,036

3,120

3,204

I

12

2,850

2,940

3,030

3.120

3.210

3,300

3,390

5:e lönegraden ...............''

13

3,030

3,126

3,222

3,318

3,414

3,510

3,606

!

14

3,210

3,312

3,414

3.516

3,618

3,720

3.828

12

2,850

2,940

3,030

3,120

3,210

3,300

3,390

13

3,030

3,126

3,222

3,318

3,414

3,510

3,606

6:e lönegraden ...............''

14

3,210

3,312

3,414

3,516

3.618

3,720

3,828

1

15

. 3,390

3,501

3,612

■3,723

3.834

3,945

4,056

15

3,390

3,501

3,612

3,723

3,834

3,945

4,056

I

16

3,600

3,714

3,828

3,942

4,056

4,170

4,284

7:e lönegraden ..............

17

3,810

3,927

4,044

4,161

4,278

4,395

4,512

1

18

4,020

4,140

4,260

4.380

4.500

4,620

4,740

18

4,020

4,140

4,260

4,380

4,500

4,620

4,740

19

4,260

4,380

4.500

4,620

4,740

4,860

4,980

8:e lönegraden ...............<

20

4,500

4,620

4,740

4,860

4,980

5,100

5,220

21

1 4,800

4,920

5,040 | 5,160

i 5,280

5,400

5,520 !

Bihang till riksdagens protokoll 1922.

1 samt. 165 höft.

(Nr 195.)

264 22 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 195.

10 §.

3. Uppflyttning till — — — — — — tilländagå^.

I övrigt — — — — — — — löneklass:

a) att lian — — — — — — tjänstgöring;

b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med

hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid tjänstemannen

tillhört den lägre löneklassen; dock att härvid viss i tjänsten

begången förseelse, för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, icke

i och för sig må räknas honom till last, utan hänsyn därtill tagas,

endast då förseelsen kan sägas karaktärisera arten av tjänstgöringen i

dess helhet; samt ö

c) att tjänstemannen — — — — — — tjänsten.

Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke

fattas utan att tjänstemannen lämnats tillfälle att förklara sig, och skall

sådant, beslut avse viss tid, minst ett hälft och högst tre år. Vid uppskovstidens

utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under

nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov därmed.

11 §•

Om den,, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till ordinarie

tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst, som i avseende å

tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med

eller högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet

av hans begynnelselön i denna tjänst och sedermera för hans uppflyttning

till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under

vilken .han efter fyllda 18 år i eu följd innehaft dylik anställning.

Vid sådant — — — — — — — kalenderkvartal.

12 §.

1. Därest — — — — — — — — närmast högre löneklass.

Ordinarie tjänsteman, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt

lön enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på

grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 10 § 1 mom. bör

vid befordran hänföras, äger att, för omedelbar eller framtida uppflyttning

till högre löneklass i den nya tjänsten, räkna sig till godo den tid

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 195. 43

intill tre år, varunder lian tillhört eller beräknats hava tillhört berörda

lägre löneklass.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande

tjänsteman, som vid befordran till tjänst vid något av ifrågavarande

verk innehade ordinarie befattning vid annat verk, för vilket lönereglering

genomförts efter samma grunder, som tillämpats i detta reglemente.

Vid ordinarie tjänstemans befordran till tjänst inom högre lönegrad

må, i den mån så prövas skäligt, för bestämmandet av hans begynnelselön

i den nya tjänsten och sedermera för hans uppflyttning till högre

löneklass kunna tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under vilken

han såsom ordinarie tjänsteman inom de närmaste nio åren före befordringen

på förordnande eller å extra stat uppehållit befattning, som

i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara

jämförbar med eller högre än den befattning, han vid befordringen tillträder.

Härvid må dock icke tillgodoräknas förordnande eller annan tjänstgöring

av kortare varaktighet än sex månader i ett sammanhang.

För det ändamål, som i föregående stycke avses, och under iakttagande

i tillämpliga delar av där stadgade grunder må Kungl. Maj:t*,

efter prövning i varje särskilt fall, kunna tillgodoräkna tjänsteman jämväl

tid, varunder denne eljest i statens tjänst utfört arbete, som i avseende

å art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbart med eller av

högre värde än det, han har att i den erhållna tjänsten utföra.

2. Såsom undantag från vad i 10 § 1 mom. samt 1 mom. av

förevarande paragraf stadgats gäller:

a) att lokomotivförare, som vid befordran till lokomotivmästare

åtnjöt eller från tiden för lokomotivmästartjänstens tillträdande skulle

såsom lokomotivförare hava kommit i åtnjutande av lön enligt den näst

högsta eller den högsta för lokomotivförare gällande löneklassen, äger

tillträda lön enligt den löneklass, som är närmast högre än den, till

vilken han eljest skolat hänföras, samt i förekommande fall tillgodonjuta

den i 1 mom., andra stycket, av förevarande paragraf medgivna förmån;

b) att lokomotivförare, som vid befordran till lokomotivmästare

åtnjöt lön enligt 10:e löneklassen, äger ifråga om begynnelselön i den

nya tjänsten samt för vidare uppflyttning till högre löneklass tillgodonjuta

den i 1 mom., andra stycket, av förevarande paragraf medgivna förmån.

17 !•

1. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom, i andra fall

än uti 2 mom. avses, hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg under högst så lång tid

av ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med

semester icke överstiger 45 dagar, men skall, så framt ej Kungl. Maj:t

för särskilt fall finner skäl annorlunda medgiva, för tid därutöver å

lönen vidkännas ett tjänstlecLighetsavdrag till belopp, för dag räknat, som

framgår av nedanstående tabell:

A. För manliga tjänstemän.

B. För kvinnliga tjänstemän.

Löneklass

enligt 9 §

avd. B

Tjänstledig-

hetsavdrag

Löneklass

enligt 9 §

avd. B

Tjänstledig-

hetsavdrag

Löneklass

enligt 9 §

avd. B

Tjänstledig-

lietsavdrag

n:r.

kr.

öre.

n:r.

kr.

öre.

n:r.

kr.

öre.

i

_

60

8

1

30

15

2

25

2

—

70

9

1

40

16

2

40 i

3

—

80

10

1

50

17

2

60

4

—

90

11

1

65

18

2

80 |

5

i

—

12

1

80

19

3

6

i

10

13

'' 1

95

20

3

25 |

7

i

20

14

2

10

21

3

50

2. Har tjänsteman — — —-------skall han:

a) om — — — — — — — — — — — — — — — — samt

b) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom,

medfört under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan,

under tiden likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande

fall, kallortstillägg, dock högst intill dess sex månader förflutit

från dagen för olycksfallet, men skall tjänstemannen för tid därutöver av

sin lön avstå eft belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag,

så framt ej Kungl. Maj:t eller, vad angår manlig tjänsteman,

tillhörande någon av 1—7 lönegraderna, eller kvinnlig tjänsteman, vederbörande

verks styrelse finner skäl medgiva, att sådant avdrag icke skall

äga rum eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts.

3. Har tjänsteman förbjudits att tjänstgöra till förekommande av

smittofara, må han under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande

fall, kallortstillägg, dock högst under sex månader, men skall

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

45

tjänstemannen för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande

det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej Kungl. Maj:t,

eller vad angår manlig tjänsteman, tillhörande någon av 1—7 lönegraderna,

eller kvinnlig tjänsteman, vederbörande verks styrelse finner skäl

medgiva, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre

belopp än nyss sagts.

20 §.

1. Tjänsteman — — — — — — — — — — —--dagen.

Tjänsteman, som enligt turlista eller annan fastställd tjänstgöringsplan

bestrider alternerande tjänstgöring i högre befattning, äger, därest

sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar i den högre befattningen under

oavbruten tidsperiod av högst fyra veckor överstiger sju, för sådana

tjänstgöringsdagar uppbära vikariatsersättning enligt de i nästföregående

stycke angivna grunder.

Angående — — — — -— — -— — — — — — 38 §2 mom.

23 §.

1. Därest åt tjänsteman såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras

av statsverket, skall han vara skyldig att bebo densamma samt

iakttaga de närmare föreskrifter, som, utöver vad här nedan stadgas,

kunna varda meddelade rörande lägenhetens begagnande.

28 §.

Då tjänsteman utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan

förflyttats från en tjänstgöringsort till en annan eller eljest ålagts förändrad

bostadsort, eller då tjänsteman till följd av befordran eller förordnande

att uppehålla högre tjänst nögats flytta till annan ort än den

förutvarande tjänstgöringsorten, skall han vara berättigad att av vederbörande

verks medel erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad samt

för den ökade utgift, som för honom må hava uppstått därigenom, att

han måst vidkännas kostnad för bostad -å såväl den gamla som den

nya tjänstgöringsorten, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl.

Maj:t meddelar.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 165 käft. (Nr 195.) aci 22 7

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 196.

Anm ärknings arvode

31 §.*)

anmärkning.

36 §.

Kvinnlig befattningshavare, tillhörande någon av 1—5 lönegraderna,

må för bestridande av göromål såsom stenograf kunna tillerkännas särskilt

arvode med högst 180 kronor för år räknat.

*) Denna paragraf har upphört att gälla.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1922.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:280 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förlängd giltighetstid av avlöning sreglemente för tjänstemän vid domänverket m. m. s. 4 i texten
  2. Rskr. 1922:219 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, s. 1 i texten
  3. Rskr. 1922:171 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående dels vissa ändringar i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare vid s. 2 i texten
  4. JoU 1922:55 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förlängd giltighetstid av avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket m. m. s. 2 i texten
  5. SU 1922:97 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverke s. 1 i texten

Visa alla 6