Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 17 § 2, 3 och 5 mom., 18 § samt 45 § 3 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker

53 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 51 av 53 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:203, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 17 § 2, 3 och 5 mom., 18 § samt 45 § 3 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

1

Nr 203.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 17 § 2, 3 och 5 mom., 18 § samt 45 §

3 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker; given Stockholms slott den 17 februari

1922.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 17 |

2, 3 och 5 mom., 18 § samt 45 § 3 mom. i förordningen den 14 juni 1917

(nr 340) angående försäljning av rusdrycker.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 173 höft. (Nr 203.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 17 § 2, 3 och 5 mom., 18 § samt 45 § 3 mom.

i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 17 § 2, 3 och 5 mom., 18 § samt 45 8

3 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker

skola i nedan intagna delar erhålla följande ändrade lydelse:

17 §.

_ 2 Rättighet, som i 1 mom. avses, meddelas av Konungens befallmngsha

vande för ett eller flera, högst tre kalenderår, med iakttagande

av att liden för samtliga inom länet beviljade rättigheter skall på en

gång utlöpa vid utgången av vart tredje kalenderår. Ansökan om

erhållande---rättighet till utskänkning.

3. över ansökning---— kommunalstämma. Dessa utlåtanden

hora innehålla, huruvida och i vilken utsträckning rätt till detaljhandel

anses böra medgivas---den sökta rättigheten.

5. Hava stadsfullmäktige eller kommunalstämma inom den kommun,

där försäljning är avsedd att äga rum, avstyrkt upplåtande av

ratt till detaljhandel, må Konungens befallningshavande icke meddela

rättighet till sådan handel. Rätt till detaljhandel med rusdrycker må

icke inom något län upplåtas till flera bolag än som under år 1918

inom länet utövat rättighet till detaljhandel med brännvin, ej heller till

större antal bolag än som motsvarar ett bolag för varje påbörjat femtiotusental

av länets folkmängd vid utgången av året näst före det,

under vilket ansökan om dylik rättighet senast bort ingivas; dock må,

utan hinder av vad nu sist stadgats, Konungens befallningshavande, så

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

länge rättighet till detaljhandel ej upplåtes inom andra kommuner an

dem, varest under år 1918 och hela liden därefter rättighet till detaljhandel

utövats, kunna upplåta sådan rättighet åt så många bolag som under

år 1918 inom länet uhövat rättighet till detaljhandel med brännvin.

Medgiver Konungens befallningshavande----fattat detsamma.

18 §.

I kommun, där tillstånd till detaljhandel enligt 17 § ej meddelats,

må rättighet till detaljhandel med rusdrycker kunna tilldelas bolag,

som erhållit rätt till sådan handel inom annan kommun; dock ma

rättighet till utminutering av spritdrycker icke tilldelas annat bolag an

det som jämlikt 36 § av kontrollstyrelsen anvisats såsom hemortsbolag

för kommunen i fråga, med mindre Konungen i varje särskilt

fall därtill lämnat medgivande. . , . ... .

Rättighet, som i första stycket avses, ma endast utövas, så länge

den bolaget enligt 17 § meddelade rättighet är gällande.

Ansökan om rättighet, varom nu ar fråga, skall goras inom den

i 17 S omförmälda tid, innan försäljningen är avsedd att taga sin början.

Har ansökan om rättighet, som avses i 17 §, gjorts inom namne! a tid

men av Konungens befallningshavande avslagits, må dock ansökan om

rättighet till detaljhandel i samma kommun for inom annan kommun

bildat bolag göras inom två månader från dagen för Konungens belallningshavandes

beslut. Ifråga om rättighetens upplåtande skall i övrigt,

utom beträffande begränsningen av bolagens antal, lända till etterrättelse

vad i 17 § stadgas.

45 §.

3 Spritdrycker må från utminuteringsställe försändas endast till

köpare ‘inom kommun, för vilken bolaget jämlikt 36 § är att anse som

hemortsbolag. Vid försändande skola betryggande kontrollanordningar

vidtagas, i syfte att varan ej av annan än köparen bekom mes. Innan

försändande sker, skall köparens motbok hava företetts samt skriltlig

rekvisition och betalning för varan erhållits.

Vin och Öl---därvid erhållas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1922.

u+Und-!f- åifeQ 0cil 1923 må Konungens befallningshavande icke

Ä^“iy8ta*1924 detaIjh°ndel med ™»<ärycker för längre tid än till

I , 1, Yad j derl,''a förordning stadgas ntgör ej hinder för Konungens

befallningshavande att i alla kommuner, varest under år 1922 rättighet

Stillt rlt0Vf’i 1Dt,1i utgå°gen av år 1924 upplåta förlängd

rättighet till detaljhandel av den omfattning, som nu är medgiven.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

O

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Näjd

Konungen i statsrådet den 17 februari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,

Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anför härefter:

I en den 23 december 1920 dagtecknad skrivelse har kontrollstyrelsen

anhållit, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

att antaga ett vid skrivelsen fogat förslag till förordning om ändrad

lydelse av 17 § 3 och 5 mom., 18, 42 och 43 §§ samt 45 § 3 mom. i

förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker.

Detta förslag innebär i huvudsak, dels att eu begränsning i det

antal bolag, som i varje län kunna erhålla tillstånd till detaljhandel med

rusdrycker, skulle åstadkommas, mot det att bolag skulle äga rätt att i

andra kommuner än den, varest bolaget bildats, inrätta filialer ej blott,

som för närvarande, för utskänkning utan även för utminutering av

rusdrycker, samt att det gällande ovillkorliga förbudet för bolag att till

kunder i andra kommuner försända spritdrycker skulle upphävas, dels

ock att den möjlighet skulle upphöra, som köpare för närvarande har

att, genom att för sina inköp välja annat bolag än hemortsbolaget,

undvika de inskränkningar i rusdryckstilldelningen, som hemortsbolaget

i allmänhet eller speciellt för deune köpare stadgat.

I fråga om den närmare innebörden av kontrollstyrelsens förslag

tillåter jag mig hänvisa till skrivelsen, vilken torde få såsom bilaga I fogas

vid dagens statsrådsprotokoll. I skrivelsen återfinnes även en redogörelse

för vad som tidigare i riksdagen förekommit angående nu förevarande

spörsmål.

över kontrollstyrelsens förslag hava utlåtanden inhämtats från

överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser.

Framställning

fria

kontrollstyrelsen.

Avgivna

yttranden,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bolagens

antal.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

Vad först beträffar frågan om begränsning av antalet bolag för

detaljhandel med rusdrycker, har kontrollstyrelsens förslag i huvudsak

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands,

Kronobergs, Kalmar, Gott!ands, Blekinge, Hallands, Göteborgs och

Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Värmlands, Gävleborgs, Jämtlands samt

Västernorrlands län. I ett flertal av dessa yttranden har uttryckligen

betonats, att tillstyrkandet gällde under förutsättning att försändningsförbudet

upphävdes och rätt till filialutminutering infördes. Vissa länsstyrelser

hava uttalat, att det givna omdömet avsåge förslagets inverkan på

det egna länet. Länsstyrelsen i Västerbottens län har ansett förslaget vara

snarast allt för litet ingripande, medan länsstyrelsen i Kristianstads

län visserligen velat förorda en viss begränsning av bolagens antal men

ansett det av riksdagens bevillningsutskott åren 1918, 1919 och 1920

förordade, mindre långt gående förslaget — vilket finnes omnämnt i

kontroll styrel sens skrivelse — vara att föredraga. Länsstyrelsen i Norrbottens

län anser begränsningen i bolagens antal icke böra gå längre, än

att maximum skall vara ett bolag på varje påbörjat 50,000-tal av ett

läns befolkning.

Avstyrkande utlåtanden hava avgivits av överståthållarämbetet samt

länsstyrelserna i Skaraborgs, Örebro och Kopparbergs län, och har till

stöd för avstyrkandena anförts i huvudsak, dels att inga olägenheter

förmärkts . med det nuvarande systemet, och att någon förbättring av

den individuella kontrollen svårligen syntes kunna vinnas genom att

försäljningsverksamheten koncentrerades hos ett mindre antal bolag med

vidsträckta försäljningsområden, dels att det vore orätt att beröva redan

existerande bolag deras försäljningsrättigheter.

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar i denna fråga:

»Enligt vad kontrollstyrelsen i den underdåniga skrivelse, som innehåller

motiven till ifrågavarande lagförslag, yttrar (sid. 11) är frågan om begränsning

av försäljningsbolagens antal i främsta rummet en fråga av administrativ

och ekonomisk räckvidd men som jämväl har stor betydelse ur

nykterhetssynpunkt. Länsstyrelsen skulle däremot vilja säga, att den senare

synpunkten är för frågans bedömande avgörande. Den ekonomiska sidan kan

lansstyrelsen däremot icke tillmäta någon större vikt härutinnan. Kontrollstyrelsen

har till belysande av sin ståndpunkt gjort eu jämförelse mellan de

större och de mindre skånska bolagens förvaltningskostnader och därvid funnit,

att de mindre bolagens förvaltningskostnader vore oproportionerligt stora

i jämförelse med de större bolagens. Det är visserligen sant, att, i den mån

förvaltningskostnaden för ett bolag blir hög, minskas den nettovinst, som enligt

19 § 9 mom. förordningen angående försäljning av rusdrycker skall levereras

till statsverket. Men föreligger en disproportion mellan förvaltnings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 203.

kostnaden och nettovinsten, torde botemedlet häremot vara ett annat än bolagets

indragning. Indrages bolaget, erhåller staten icke alls någon vinst. Då

bolaget självt bekostar sin administration, synes bolagets ekonomiska skötsel

vara av betydelse för det allmänna endast i den mån denna inverkar på nettovinsten,

som skall tillfalla statsverket. Den ändring, som genom förordningen

den 18 juli 1913 gjordes i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning

av brännvin och som till statsverket överförde den kommuner, landsting och

hushållningssällskap förut tillkommande andel i rusdrycksmedlen, hade till

huvudsakligt syfte att i folknykterhetens intresse frigöra nämnda korporationer

från beroendet av rusdrycksmedlen. Det var denna synpunkt, icke statsverkets

vinst, som förde fram frågan och bragte den till avgörande. Vid sådant

förhållande och då det icke heller kan vara av någon större ekonomisk

betydelse för statsverket om nettovinsten från en del mindre bolag blir ringa,

torde med fog kunna påstås att den ekonomiska sidan av saken är av mycket

underordnad betydelse för förevarande fråga. Vad angår den administrativa

sidan av saken, yttrar kontrollstyrelsen (sid. 11), att styrelsens erfarenhet av

bolagens förvaltning givit vid handen, att i regel de mindre bolagen i administrationsliänseende

icke vore så väl ordnade som de större bolagen. Dessa

senare kunde nämligen genom de högre löner, de kunde lämna, knyta till sig en

mera skicklig och lämplig personal än de mindre bolagen. De sistnämnda finge

ej sällan anlita personer, som jämväl utöva annan verksamhet, och, då rusdrycksförsäljningen

krävde en hög grad av specialisering, vore det givet, att

skötseln av försäljningen ofta kunde lämna åtskilligt övrigt att önska. Särskilt

med hänsyn till utövandet av den individuella utminuteringskon trollen

ställdes höga anspråk på bolagets personal. I den mån, som antalet bolag

bleve stort, bleve svårigheterna stora för att ej säga oöverstigliga att förse

bolagen med lämpliga personer i ledarställning. Det vore på denna punkt,

som begränsningen av bolagens antal hade betydelse ur nykterhetssynpunkt.

Kontrollstyrelsen har ytterligare utformat samma tanke, då styrelsen i det

följande yttrar att de större bolagen lämnade långt mindre rum för anmärkningar

i fråga om utminuteringens handhavande än de smärre bolagen. Länsstyrelsen

har ansett sig böra något utförligare referera kontrollstyrelsens uttalande

i denna del av frågan, då det torde få antagas, att detsamma innefattar

de huvudgrunder, varpå styrelsens förslag till begränsning av bolagens antal

vilar. Granskar man dessa huvudgrunder, sådana de av kontroll styrelsen

framlagts, kan man icke undgå att bemärka, att de uteslutande hänföra sig

till bolagens verksamhet i fråga om utminutering av rusdrycker. Bolagens

verksamhet i vad den hänför sig till utskänkning beröres icke. Det oaktat

omfattar kontrollstyrelsens förslag till begränsning av bolagens antal även

sådana bolag, som icke utöva utminuteringsrörelse. Motiveringen pekar på

ett visst slag av bolag, nämligen de som syssla med utminutering, men när

man sedan kommer till lagtexten, finner man området för de föreslagna bestämmelserna

sträcka sig långt utöver vad i motiveringen antytts. Denna

fråga har dock en icke ringa praktisk betydelse, och detta gäller särskilt

Stockholms län. I detta län finnas tretton bolag. Av dessa hava sju rätt till

utminutering av spritdrycker, nämligen bolagen i städerna Södertälje, Norrtälje,

Vaxholm, Sigtuna och öregrund samt köpingarna Lidingö och Nynäs
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition Nr 203.

hamn. De övriga sex bolagen hava icke sådan utminuteringsrätt. De äro

förlagda till Sundbyberg, Saltsjöbaden, Dalarö, Solna, Utö och Nacka. Det

till Nacka förlagda bolaget har endast rätt till utskärning av vin och Öl

vid måltid till spisande gäster. Det låter väl tänka sig att behov kan uppstå

att även å andra orter inom länet än de nyss nämnda inrätta bolag för utskänkning

under någon form.

Det är i det föregående omförmält, i vilket avseende kontrollstyrelsen

anser begränsningen av bolagens antal vara av betydelse ur nykterhetssynpunkt.

Men den ifrågasatta begränsningen har även i ett annat avseende betydelse

ur nykterhetssynpunkt, en betydelse, som i detta sammanhang icke kan

lämnas obeaktad, även om densamma skulle peka i annan riktning, än den,

som föreliggande förslag angiver. Det är frågan om begränsningens inverkan

på lönnbränningen, som länsstyrelsen här åsyftar. Om genom begränsningen

allt för stora avstånd mellan konsumenten och hans hemortsbolag tillskapas

och därigenom svårigheten för denne att på legitimt sätt förskaffa sig rusdrycker

ökas, kommer sådant givetvis att verka uppmuntrande på lönnbränningen

och hämmande på de strävanden, som nu pågå, att bekämpa detta på

de senare åren i så betänklig grad framträdande onda. Den nu framlagda synpunkten

har måhända icke någon så synnerligen stor betydelse för Stockholms

län, även om den föreslagna begränsningen komma att genomföras, men

då här är fråga om en lagstiftning, som är avsedd att gälla hela landet, har

länsstyrelsen icke ansett sig kunna underlåta att fästa uppmärksamheten på

den nu antydda fara ur nykterhetssynpunkt, som förslaget kan innebära.

Emellertid anser sig länsstyrelsen icke höra ställa sig avvisande mot det

nu framlagda förslaget till begränsning av bolagens antal, dock under förutsättning

dels att denna begränsning endast kommer att avse utminuteringsbolag,

dels att inrättande av utminuteringsfilialer bleve medgivet enligt 18 §

i förslaget och dels att, såsom föreslagits i 45 §, det bleve tillåtet att från utminuteringsställe

försända spritdrycker även till köpare utom den kommun,

där bolaget erhållit rätt till utminutering.

Länsstyrelsen föreslår sålunda, att 5 mom. i 17 § ändras därhän, att den

ifrågasatta begränsningen av bolagens antal endast kommer att beröra

bolag med utminuteringsrätt. Den passus i samma moment, som börjar med

orden ''dock må sådan rätt kunna meddelas’ etc. är icke lyckligt formulerad.

Den motsättning mot det nästföregående, som ordet ''dock’ skall markera,

saknas nämligen i meningens fortsättning. Meningens början bör lyda på följande

satt ''dock må, utan binder av den sålunda föreskrivna begränsningen,

sådan rätt kunna’ etc.»

Länsstyrelsen i Södermanlands län yttrar i huvudsak följande:

»Av praktiska skäl kan det visa sig önskvärt att i några län öka antalet

bolag för försäljning av spritdrycker över antalet brännvinsförsäljningsbolag

år 1918 i vederbörande län. Även kan det befinnas lämpligt att å ort, där

brännvinsförsäljningsbolag icke under år 1918 utövat detaljhandel med brännvin,

bilda bolag för endast utsköljning av vin och Öl. Förslag om bildande av

sådana bolag hava här i länet väckts dels i Katrineholms stad och dels i Frustuna

socken, varinom Gnesta munieipalsamhälle är beläget. Därtill kommer,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition ‘Nr 203.

9

att behovet av bolag för försäljning av spritdrycker kan komma att visa sig

större å annan ort i länet än vissa av de orter, där under år 1918 brännvinsförsäljningsbolag

utövat rättighet till detaljhandel med brännvin. Enligt Eders

Kungl. Maj:ts befallningshavandes uppfattning borde den ifrågavarande bestämmelsen

ändras så, att rätt till detaljhandel med spritdrycker ej i allmänhet

finge inom något län upplåtas till större antal bolag än som motsvarade

ett bolag för varje påbörjat 30,000-tal av länets folkmängd vid utgången av

året före det, under vilket ansökan om dylik rätt senast bort ingivas, men i län,

där antalet brännvinsförsäljningsbolag år 1918 varit större än antalet bolag

efter nyssnämnda beräkning, till högst det antal bolag, som under år 1918 i

länet utövat detaljhandel med brännvin. För Södermanlands län skulle antalet

bolag för försäljning av spritdrycker Add beräkning efter den nuvarande

folkmängden bliva sju eller detsamma, som år 1918 funnits och som för närvarande

finnes i länet. I Kristianstads och Malmöhus län, där ökningen efter

år 1918 i antalet rusdrycksförsäljningsbolag Amrit störst, skulle antalet bolag

nedgå från 19 till 8 i det förra och från 45 till 24 i det senare länet.»

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner begränsningen i bolagens

antal välmotiverad men tillägger:

»Emellertid vill Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande till 17 § 5 mom.

i kontrollstyrelsens förslag föreslå det tillägg, att vederbörande Kungl. Maj:ts

befallningshavande skulle, om kontrollstyrelsen det medgåve, kunna meddela

bolag oktroj, även om antalet rättigheter inom länet skulle överskrida antalet

dylika rättigheter under år 1918. Inom Jönköpings län funnos nämligen sagda

år endast två rättigheter, och detta antal skulle enligt kontrollstyrelsens förslag

för framtiden icke få överskridas, ehuru folkmängden i länet skulle medgiva

anordnandet av ytterligare tre bolag. Uppenbart vore, att kontrollstyrelsen

icke i något fall skulle äga medgiva anordnandet avr nytt bolag i län,

som redan hade flera bolag än ett för varje påbörjat 50-tusental a\r länets folkmängd.

»

Länsstyrelsens i Malmöhus län yttrande innehåller i förevarande

avseende i huvudsak följande:

»Till en början synes det mindre riktigt att vid förhållandet ett visst år

binda bestämmandet av antalet bolag för framtiden. Därest inom ett län intet

bolag för detaljhandel med brännvin funnits under år 1918, skulle alltså möjlighet

icke finnas att anordna bolag ens för detaljhandel med vin och Öl, ävTen

om inom kommunerna en allmän önskan om inrättandet av sådan handel

gjorde sig gällande. Ett sådant tillstånd vore dock föga tillfredsställande. Befolkningsförhållandena,

byggnadsverksamheten och näringslivets gestaltning

kunna föranleda, att ett fullt rimligt behov förefinnes att inom en kommun

inrätta försäljningsställe för rusdrycker.

Bolag skulle icke heller få inrättas, därest det inom länet föreslagna antalet

överskrede ovan angivna maximum, ett för varje femtiotusental invånare,

därest icke inom kommunen bolag under år 1918 utövat detaljhandel med sprit.

Inom detta län finnas för närvarande 45 bolag, av vilka 27 utöva detaljhandel

med brännvin och 18 endast med vin och Öl. Nämnda 27 bolag utÖAmde sin

verksamhet år 1918. Samtliga de bolag, som för närvarande försälja endast

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 173 höft. (Kr 203.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

vin och Öl, skulle alltså nödgas nedlägga sin verksamhet. Av dessa finnas flera,

vilka utöva försäljning endast länder sommarmånaderna och äro tillkomna

endast för uppehållandet av vissa förlustelseställen. - Andra vin- och ölbolag

hava bildats för tillgodoseendet av hotell på platser, där resandeströmmen är

mera avsevärd, eller där hotellrörelse av annan anledning funnits oundgänglig.

Där andra bolag icke funnits villiga att övertaga försäljningen i de kommuner,

där förlustelseställena och hotellen äro belägna, har för tillgodoseendet av

behovet av tillgång på vin och Öl annan möjlighet ej stått öppen än att bilda

bolag. Denna möjlighet skulle numera vara avklippt, med påföljd att hotellverksamheten

måste nedläggas, ty erfarenheten giver vid handen, att röielsen

på förlustelseställen och hotell ej bliver ekonomiskt bärig, med mindre vin

och Öl eller åtminstone Öl finnes att där tillgå. Men även andra fullt legitima

behov kunna göra inrättandet av vin- och ölförsäljningsställe erforderligt.

Därest rusdrycksförordningen skulle lägga hinder för bildandet av bolag inom

en kommun, och annat bolag ej skulle vara villigt övertaga försäljningen därstädes

— något som icke sällan torde bliva fallet — finnes för invånarna inom

kommunen utvägen att få behövliga drycker sig tillsända efter rekvisition

eller ock att avhämta dem hos vederbörande bolag inom kontrollområdet. Därest

emellertid bolaget bestämt sig för att icke utföra försändningar — ty någon

förpliktelse därtill skulle enligt kol)trollstyrelsens förslag ej förefinnas — är

utvägen att själv avhämta dryckerna måhända på en ganska avlägsen plats

den enda möjliga. En dylik med tidspillan och kostnader förenad anordning

förefaller föga påkallad, helst densamma komme att omfatta jämväl maltdrycker.

Föreliggande förslag om begränsning av bolagens antal synes bygga i

främsta rummet på de administrativa och ekonomiska olägenheter, som med

inrättandet av ett stort antal bolag skulle vara förknippade och vilka särskilt

skulle gälla med avseende på de mindre bolagen. Så framhålles, dels

att enligt sakens natur administrationen vid ett mindre bolag bliver proportionsvis

större än vid ett större, och dels att vinsten vid de mindre bolagen

städse befunnits vara ringa, beroende på att dessa bolag i regel icke förfoga

över lämpliga organ för administrationen. Även om vad sålunda anförts icke

må sakna giltighet, synes den ekonomiska synpunkten icke böra vara avgörande.

I nykterhetsavseende må visserligen de större bolagen anses bättre än de

mindre rustade, då det gäller utövandet av den individuella kontrollen, men

denna omständighet kan icke äga någon betydelse beträffande bolag, vars rörelse

endast avser vin och Öl, eftersom någon individuell kontroll beträffande

dessa drycker ej förekommer.

Med avseende på vad sålunda anförts håller Eders Kungl.'' Ma.j:ts befallningshavande

före, att åtminstone vad angår bolag för försäljning av endast

vin och Öl någon begränsning av bolagens antal ej bör stadgas. En sådan

begränsning skulle medföra mindre olägenhet, därest garanti kunde skapas

för att bolag i annan kommun förpliktades eller vore villigt anordna rusdrycksförsäljning

i den kommun det gäller. Men en dylik garanti torde ej

kunna lämnas. Enligt vad känt är, äro de större bolagen ej i allmänhet hågade

för sådan filialverksamhet, vilken vållar arbete och omtanke utan att giva

nämnvärd behållning, och att tvinga ett bolag till övertagandet av en sådan

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 203. 11

försäljning, därest densamma skulle medföra ekonomisk uppoffring, vore tydligen

obilligt.

Till vad sålunda anförts i fråga om begränsning av bolagens antal må

framhållas, att för den prövande myndigheten det bliver en synnerligen grannlaga

uppgift att bland de konkurrerande bolagen utvälja det eller dem, åt

vilka rätt till detaljhandel bör upplåtas.»

Vad särskilt angår frågan om utminuteringsfilialer, hava vissa länsstyrelser

uttalat sin tillfredsställelse med förslaget. Andra länsstyrelser

hava visserligen tillstyrkt förslaget i denna punkt men samtidigt uttalat

tvivelsmål angående effektiviteten av detsamma, då det ej funnes säkerhet

för att något bolag funnes villigt att upprätta filial i en kommun,

där man önskade erhålla sådan. Länsstyrelsen i Norrbottens län har i

anslutning till liknande farhågor uttalat sig för införande av skyldighet

för bolag att anordna filialförsäljning. Åven länsstyrelsen i Gävleborgs

län anser, att möjligheten för kommun att få utminuteringsfilial upprättad

inom sitt område borde i någon mån säkerställas. Länsst}''relsen i Kronobergs

län instämmer i ett av Systembolaget i Växjö avgivet yttrande,

däri förslaget om filialutminutering avstj^rkes ur dels kostnads- och dels

ordningssynpunkt. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser förslaget i denna

punkt betänkligt på grund av faran att, om därigenom åstadkommes

ökade tillfällen att åtkomma rusdrycker, detta skulle medföra Ökad konsumtion

därav. Även länsstyrelsen i Hallands län har avstyrkt förslaget

om inrättande av utminuteringsfilialer.

Kontrollstyrelsens förslag till upphävande av det gällande förbudet

för detaljhandelsbolag att till sina kunder i andra kommuner försända

spritdrycker har i princip lämnats utan erinran eller tillstyrkts — i

flera fall synnerligen livligt — av samtliga länsstyrelser utom länsstyrelserna

i Kopparbergs och Västerbottens län, av vilka den förra avstyrker

detta förslag jämte de övriga, medan den senare yttrar följande:

»Vidkommande härefter kontrollstyrelsens förslag till ändring av nu

gällande bestämmelser rörande förbud för försändning av rusdrycker, må visserligen

medgivas, att nu gällande bestämmelser kanske icke i alla delar äro

tillfredsställande, och att särskilt kontrollen av vid inköp använda ombud ofta

är nog så vansklig. Men att därför skrida till ett upphävande i viktiga avseenden

av försändningsförbudet, synes länsstyrelsen vara en åtgärd, som kan

få menliga följder ur nykterhetssynpunkt. Nuvarande inskränkningar i försändningsrätten

måste anses hava, särskilt i Norrland, verkat till nykterhetens

fromma, och de göra sig kraftigast gällande i bygder med långa avstånd mellan

bolagen. Komme försändningsrätt pr järnväg och båt till stånd, såsom kontrollstyrelsen

föreslagit, skulle de många, som på grund av försändningsförbudet

avhållits från att uttaga hela den kvantitet, vartill de vore befogade, i

Utminute
ringsfilialer.

Upphävande

av försänd - ningsförbudet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

de allra flesta fall begagna denna utväg att helt och fullt uttaga de medgivna

ransonerna. Kontrollföreskrifter till förekommande att varan komma

i händerna på annan än den, till vilken försändelsen vore ställd, äro ingalunda

lätta att åstadkomma. Och dft erfarenheten visat, att spritvaror i stora mängder

tillgripas under järnvägs- och båttransporterna, måste omfattande åtgärder

till förekommande härav vidtagas. Att särskilt plomberat emballage skulle

såsom kontrollstyrelsen synes anse, vara en avsevärdare garanti mot dylika tillgrepp,

betvivlar länsstyrelsen. De på nykterhetskommitténs ingående utredning

grundade förslag om försändningsförbud för spritdrycker, som vunno anslutning

av 1917 års riksdag och nu ingå i gällande rusdrycksförsäljningsförordning,

synas länsstyrelsen därför alltjämt höra upprätthållas. Länsstyrelsen

avstyrker därför kontrollstyrelsens föreliggande förslag jämväl i nu förevarande

del. Kommer den av kontrollstyrelsen föreslagna ändringen av försändningsförbudet

icke till stånd, synas knappast tillräckliga skäl föreligga till

de föreslagna ändringarna av 42 och 43 §§ i rusdrycksförsäljningsförordningen,

vadan förslaget i dessa delar icke heller synes höra vinna avseende.»

Av åtskilliga länsstyrelser hava starka invändningar gjorts mot

den av kontrollstyrelsen föreslagna inskränkning i försändningsrätten,

som ligger däri, att, om stadsfullmäktige eller kommunalstämman inom en

kommun beslutit, att till köpare inom kommunen försändning av rusdrycker

ej finge äga rum, dylik försändning skulle vara förbjuden. Ävenledes

hava anmärkningar framställts om att förslaget i visst avseende

innebure en skärpning i nu gällande försändningsrestriktioner. Jag tilllåter

mig hänvisa till följande uttalande av länsstyrelsen i Södermanlands

län:

»Mot förslaget till ändring av ifrågavarande stadgande anser sig Eders

Kungl. Maj:ts befallningshavande emellertid böra framställa några erinringar.

Enligt nuvarande lydelsen handlar momentets första stycke om spritdrycker

och det andra om vin och Öl; i det andra stycket föreskrives, bland annat, att

vin och Öl må till köpare inom kommunen i dennes bostad av bolaget avlämnas

mot att den skriftliga rekvisitionen och betalningen därvid erhålles. I

kungl. kontrollstyrclsens förslag till ändring förekommer endast en gemensam

bestämmelse angående försändning av rusdrycker. Den nuvarande bestämmelsen

om lindrigare villkor för hemsändning av vin och Öl än för spritdrycker

inom den kommun, där bolaget erhållit rätt till utminutering, skulle

således bortfalla, men bör enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes

uppfattning kunna utan olägenhet bibehållas. Om stadsfullmäktige eller kommunalstämma

inom en kommun beslutit, att till köpare inom kommunen försändning

av rusdrycker ej finge äga rum, skulle enligt förslaget dylik försändning

vara förbjuden. Den sålunda föreslagna bestämmelsen, som avser ej

blott spritdrycker utan även vin och Öl, anser sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

böra bestämt avstyrka. Bolagen skola icke hava skyldighet

utan endast rättighet att försända rusdrycker, och det torde kunna förväntas,

att bolagen ej skola begagna sig av denna rättighet i sådana fall, då den kunde

befaras medföra olägenheter. Med stöd av den föreslagna bestämmelsen skulle

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203. 13

en linga majoritet lios stadsfullmäktige eller å kommunalstämma kunna förhindra

försändning från bolaget av rusdrycker till köpare även inom den

Kommun, dar bolaget utövar utminutering av rusdrycker, varigenom alla köpare,

aven från den kommunen, skulle tvingas att själva eller genom anlitade

ställe» °ka k°erna °ch tränSseln å bolagets i de flesta fall enda utminuterings
Länsstyrelsen

i Östergötlands län yttrar:

i i »Däremot kan Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande icke biträda vad

kontrollstyrelsen i § 45 mom. 3 andra stycket föreslagit om befogenhet för

vederbörande kommunalrepresentation att för sitt område förhindra en dylik

försändning Kommunerna hava enligt gällande rusdrycksförordning tillerkänts

ratt att inlägga sitt veto mot offentlig försäljning eller utskänkning av

rusdrycker inom kommunen, och en dylik rätt torde ur ordningssynpunkt vara

motiverad. Men däremot lärer tillräckliga skäl icke kunna åberopas för en utsträckning

av kommunernas maktbefogenheter jämväl till den enskilda konsumtionen

av rusdrycker. Det nu föreslagna stadgandet skulle väl ej verka därhän

att medlemmarne i en viss kommun helt och hållet förhindrades att anskaffa

rusdrycker, då det fortfarande skulle stå dem öppet att personligen eller

genom ombud hos rusdrycksförsäljningsbolag å annan ort avhämta rusdrycker,

men vederbörande köpare i den förstberörda kommunen bleve i alla händelser i

fråga om möjligheten att på ett någorlunda bekvämt och billigt sätt anskaffa

rusdrycker vida sämre ställda än medlemmarna i andra kommuner Varken

ur ordnings- eller nykterhetssynpunkt, torde emellertid en dylik olikhet kunna

for svaras.»

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar i förevarande avseende följande:
>>I)en

.föresla?na ändringen av 45 § avser att bereda möjlighet för bolag

att till avnämare icke endast inom kommunen utan även till den utanför boende

försända såväl brännvin som andra rusdrycker. Huruvida allmänhetens

berättigade intresse att utan tyngande omgång få göra sina inköp bliver tillgodosett,

synes dock ovisst. Å ena sidan skulle nämligen det bolag, hos vilket

rekvisitionen sker, icke vara pliktigt att verkställa försändningen, och å andra

sidan skulle stadsfullmäktige eller kommunalstämman i kommunen, där köparen

bor, äga besluta, att försändning av rusdrycker till därinom boende ej må äga

rum. Lossandet av det nu gällande försändningsförbudet är alltså förknippat

med restriktioner, vilka åtminstone vad angår vin och Öl skulle ställa köparen

i ogynnsammare belägenhet än som nu är förhållandet. Kätten för köparen att

få sig tillsända sistnämnda varor är för närvarande obeskuren. Hädanefter

skulle genom ett beslut i hemortskommunen denna rätt kunna göras om intet,

så att en köpare skulle nödgas att på avlägsen ort personligen eller genom

ombud avhämta varan.»

Länsstyrelsen i Örebro län har uttalat sig på följande sätt:

»Vad vidare angår den föreslagna försändningsrätten synas de olägenheter,

som aro förenade med det nuvarande förbudet, vara så uppenbara, att

ifrågavarande förhud ej längre hör upprätthållas. Med den av kontrollstyrel
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

sen föreslagna begränsningen av försändningsrätten, enligt vilken sådan inom

de särskilda kommunerna skulle kunna förbjudas av vederbörande kommunalmyndighet,

skulle emellertid förslaget säkerligen icke. föranleda nämnvärd

ändring i nuvarande förhållanden, enär tvifvelsutan dylikt förbud komme att

omedelbart beslutas inom övervägande flertalet av ifrågavarande kommuner.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes mening bor därför bestäm-,

melsen om denna kommunala befogenhet utgå ur förslaget samt tyngdpunkten

med avseende å åtgärder mot missbruk i stället läggas dels i noggranna föreskrifter,

som lämna säkerhet för att den sända varan icke bekommes av annan

än köparen, och dels framför allt å största noggrannhet från bolagens sida med

avseende å utminuteringens handhavande.»

1 ungefärlig överensstämmelse med de tre senast återgivna yttrandena,

särskilt i vad angår rätt för kommun att förbjuda försändning

till köpare inom kommunen, hava öv erståtliåll ar ämbetet• samt länsstyrelserna

i Kronobergs, Hallands, Skaraborgs, Västmanlands, Värmlands och

Västernorrlands iän uttalat sig. Sistnämnda länsstyrelse har velat ifrågasätta,

huruvida det ej rent av borde stadgas skyldighet föi bolag att till

andra kommuner försända spritdrycker.

Vissa länsstyrelser hava därjämte beträffande försändning av spritdrycker

uttalat, att kontrollföreskrifterna ej borde göras för rigorosa,

medan andra — i likhet med länsstyrelsen i Örebro län i dess nyss återo-ivna

yttrande — framhållit nödvändigheten av att kontrollföreskrifterna

göras ''verkligt effektiva. Från flera håll har anmärkts, att de ifrågasatta

kontrollanordningarna vid försändning från utminuteringsställe

vore skäligen meningslösa, så länge motsvarande bestämmelser ej gällde

beträffande försändelser från enskilda personer. Länsstyrelsen i Hallands

län åberopar sistnämnda omständighet såsom skäl för avstyrkande av

förslaget om ändring i 45 § 3 stycket, då det icke syntes vara meningen,

att kommun skulle äga förbjuda försändning från en enskild person till

en annan.

Frågan om Kontrollstyrelsen har slutligen föreslagit, att, därest köpare hos

vi^hemorts- annat bolag än hemortsbolag framställt begäran om motbok, sagda bolag

bolagets ytt- j avseende å utställande av motbok eller inskränkande bestämmelser i

rande. fr^ga om inköpsrätten skulle vara bundet av hemortsbolagets yttrande,

dock med rätt för köparen att hos kontrollstyrelsen anföra besvär över

förstnämnda bolags beslut. I denna punkt hava avstyrkande utlåtanden

avgivits av överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands

och Kopparbergs län, medan övriga länsstyrelser i allmänhet

tillstyrkt förslaget eller lämnat det i huvudsak utan erinran, .dag tilllåter

mig här återge vad länsstyrelsen i Södermanlands län i förevarande

avseende yttrat:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203. 15

»Vad angår de föreslagna ändringarna i 42 och 43 §§, ställer sig Eders

Kling! Matris befallmngshavande däremot ytterst tveksam, huruvida i sådana

fall, da en person anmäler sig för inköp av rusdrycker hos annat bolag än sitt

hemortsbolag, det skäligen bör tillerkännas hemortsbolaget att meddela för

det andra bolaget bindande föreskrifter, huruvida och i vilken utsträckning inköpsratt

bör sökanden beviljas. Enligt förslaget skulle missnöjd sökande äga

hos kungl. kontrollstyrelsen överklaga vederbörande bolags beslut; det torde

emellertid vara sannolikt, att i händelse av besvär kungl. kontrollstyrelsen i

regeln ej skulle gorå ändring i det överklagade beslutet. Det förefaller Eders

Kungl. Maj ;ts befallmngshavande oriktigt och olämpligt, att en kanhända ringa

majoritet bland stadsfullmäktige eller å kommunalstämma i en liten kommun,

där bolag bildats för detaljhandel med rusdrycker, skulle för utminutermgen

av spritdrycker, vin och Öl kunna bestämma, utöver de i 34 § av rusdrycksförsäljningsförordningen

stadgade inskränkningar, föreskrifter, som

bleve bindande ej blott inom den ifrågavarande kommunen utan även inom

bolagets eget hela kontrollområde och — enligt vad nu föreslagits — inom

varje annat bolags kontrollområde, därest en person från förstnämnda bolags

område anmalde sig för inköp utminuteringsvis hos annat bolag. Varje rusdrycksforsabmngsbolag

synes Eders Kungl. Maj:ts befallmngshavande böra få

sjalv bestämma i fråga om den individuella kontrollen över dem, som hos bolaget

önska utminuteringsvis inköpa spritdrycker, vin eller Öl. Helt visst

komma bolagen även utan den nu föreslagna bestämmelsen att taga all skälig

hänsyn till de upplysningar, som angående tillämnad köpare meddelas av hemorts

bolaget. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande anser sig för den skull

hora avstyrka de föreslagna ändringarna av ifrågavarande två paragrafer.»

Länsstyrelsen i Stockholms län anför i denna punkt, att föreskriften

om ovillkorlig skyldighet för visst bolag att ställa sig till efterrättelse

hemortsbolagets föreskrifter angående inskränkningar i inköpsrätten för

viss person vore stridande mot grunderna för 29 och 30 §§ rnsdrycksförsäljningsförordningen,

enligt vilka paragrafer det tillkomme det bolag

hos vilket framställning om erhållande av motbok gjordes, att pröva

om och under vilka betingelser motbok borde utlämnas till en sökande.

Det vore enligt länsstyrelsens mening icke att befara, att icke ett bolag

även utan absolut skyldighet därtill skulle följa hemortsbolagets skäligt

anvisningar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

Departe- Såsom framgår av redogörelsen i kontrollstyrelsens skrivelse, har

mentschefen. £r^cran om begränsning av rusdrycksforsäljningsbolagens antal under

B°Mt9ainS flera år varit föremål för övervägande. Redan innan den nu gällande

rusdrycksför sn ljningsförordningen trätt i kraft, visade sig en tendens till

ökning i bolagens antal, i det att ett stort antal nya ansökningar inkommo,

avseende tid från och med år 1919. Detta föianledde Kungl.

Makt att vid 1918 års riksdag föreslå sådan ändring i förordningens

17 §, att rätt till detaljhandel icke skulle få i något län upplåtas till

större antal bolag, än som motsvarade ett bolag för varje påbörjat

50.000-tal av länets folkmängd vid utgången av året före det, under

vilket ansökan om dylik rätt senast bort ingivas, och i intet fall till

flera bolag än som under år 1918 inom länet utövat rättigheter till detaljhandel

med brännvin. Kungl. Maj:ts förslag ledde dock ej till något

resultat. Samma öde rönte vid 1919 och 1920 års riksdagar väckta

motioner. Bevillningsutskottet hade emellertid i anledning så väl av

nämnda proposition som av motionerna föreslagit en sådan begränsning,

att i varje län skulle få finnas högst ett bolag för varje påbörjat 50,000- tal av länets befolkning, dock att rätt till detaljhandel i varje fall skulle

kunna meddelas bolag till samma antal, som under år 1918 inom länet

utövat rättigheter till detaljhandel med brännvin. År 1920 kombinerade

bevillningsutskottet sitt förslag med hemställan om medgivande

av rätt för bolag att i annan kommun än den, där bolaget bildats, inrätta

filialutminutering. Första kammaren ställde sig år 1918 liksom

åren 1919 och 1920 avvisande till de framkomna ändrmgstörslagen.

Andra kammaren däremot antog år 1918 ett i bevillningsutskottet

reservationsvis framställt förslag av innebörd, att antalet bolag i ett län

icke skulle få överstiga ett bolag för varje påbörjat 50,000-tal av länets

folkmängd och i intet fall få uppgå till flera bolag, än som under år

1918 eller, där ansökning avsåge senare år än 1919, under det nästförutgåno-na

året utövat rättighet till detaljhandel med brännvin. År 1919

antog andra kammaren bevillningsutskottets förslag och år 1920 ett förslag

av samma innebörd som Kungl. Maj:ts proposition vid 1918 års

riksdag. . ,

I fråga om försäljningsbolagens antal under den nya rusdrycks
försäljningsförordningens

giltighetstid må här meddelas följande uppgifter.

Av eu förteckning, vilken som bilaga A är fogad vid kontrollstyrelsens

förenämnda skrivelse, framgår, att antalet försäljningsbolag,

som år 1918 i hela riket var 126, år 1920 utgjorde 163, vilket innebär

en ökning av 37 bolag. Av denna ökning kom på Kristianstads

län 13 och på Malmöhus län 21 bolag, så att i dessa län antalet bolag

«

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

17

år 1920 utgjorde respektive 19 och 45. Enligt uppgifter från kontrollstyrelsen

har antalet bolag i riket från sistnämnda år icke förändrats

i annan mån än att antalet nedgått i Kristianstads län till 16 och i

Malmöhus län till 40, varemot i Norrbottens län 1 bolag tillkommit.

Antalet bolag i hela riket utgör alltså för närvarande 156. Härvid må

emellertid anmärkas, att — såsom framgår av en i kontrollstyrelsen uppgjord

förteckning, vilken torde få såsom bilaga II fogas vid statsrådsprotokollet

— av ökningen från 1918 till 1922 icke mindre än 26 bolag

endast avsågo försäljning av vin och Öl, vilka drycker, som bekant, före

år 1919 icke såldes genom systembolag. Av de nya vin- och ölbolagen

komma 9 på Kristianstads län och 14 på Malmöhus län. Antalet bolag,

som idka försäljning av spritdrycker, har alltså från år 1918 ökats med

allenast 4, av vilken ökning belöper sig på Stockholms län 1, på Östergötlands

län 1, på Kristianstads län 1 och på Malmöhus län 2 bolag,

medan i Skaraborgs län antalet har nedgått med 1-. Förändringarna i

rusdrycksförsäljningsbolagens antal framgå närmare av en inom finansdepartementet

uppgjord sammanställning, vilken torde få som bilaga III

fogas vid statsrådsprotokollet. Närmare uppgifter angående de särskilda

bolagen under åren 1917 till 1920 kunna inhämtas av en förteckning,

vilken finnes såsom bilaga fogad vid bevillningsutskottets utlåtande nr

29 vid 1920 års riksdag. I denna förteckning finnas även upptagna

de filialutskänkningar, som med stöd av 18 § i förordningen blivit inrättade.

En sammanställning av antalet dylika filialer, fördelade på sådana, avsedda

för alla slags rusdrycker, och sådana, avsedda blott för vin och

Öl, torde få såsom bilaga IV fogas vid protokollet.

De nu anförda uppgifterna angående utvecklingen beträffande

systembolagens antal torde visa, att de tidigare hysta farhågorna för en

stark ökning av detta antal varit befogade. Jag vidhåller den uppfattning,

jag såsom föredragande departementschef vid anmälan av 1918

års proposition i förevarande fråga uttalat angående olämpligheten av

en dylik ökning. Såväl med hänsyn till realiserandet av rusdrycksförsäljningsförordningens

syfte som ur organisationssynpunkt torde det

vara önskvärt, att en gräns bestämmes i detta avseende. Det är uppenbart,

att, ju flera bolagen äro, desto större bliva de sammanlagda

administrationskostnaderna och desto mindre alltså det allmännas behållning

av rusdrycksmedel. Erfarenheten lärer ock hava ådagalagt svårigheten

att å alla de orter, där bolag under de senare åren bildats, för bolagens

skötsel erhålla personer med tillräckliga kvalifikationer. Framför allt

ur nykterhetssynpunkt och särskilt med hänsyn till betydelsen av den

individuella kontrollen har bristen på rutinerad personal hos de många

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand''. 175 höft. (Nr 203.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

lokalbolagen medfört mindre goda verkningar. 1 detta sammanhang

tillåter jag mig hänvisa till den vid bevillningsutskottets utlåtande

nr 29 vid 1920 års riksdag fogade berättelsen om anmärkningar, som

genom kontrollstyrelsens inspektionsavdelning framställts mot vissa

systembolag.

En inskränkning av försäljningsbolagens antal bör alltså enligt

min uppfattning äga rum. Av det sammanhang, denna fråga äger med

det förslag, jag kommer att framställa om viss rätt för bolag att i

filial i annan kommun än den, där bolaget bildats, bedriva ej endast

utskänkning utan jämväl utminutering av rusdrycker, framgår, att avsikten

med att inskränka antalet försäljningsbolag icke är att också

minska antalet försäljningscentraler. Syftet med förslaget är det förut

antydda: att tillgodose intresset av bättre och billigare administration

samt att möjliggöra effektivare individuell kontroll. Skall detta syfte

vinnas, synes det emellertid icke vara lämpligt att, såsom av vissa

länsstyrelser förordats, begränsa inskränkningarna till att avse vare sig

endast utminuteringsbolag eller endast bolag med rätt till försäljning

av alla slags rusdrycker. De befunna olägenheterna lära i själva verket

framför allt hava förekommit hos bolag, vilka med dylik begränsning

ej skulle drabbas av eventuella inskränkningar. Icke heller kan det synas

tillrådligt att, såsom ifrågasatts, i någon form söka åstadkomma garanti

för att filial skall kunna erhållas i en viss kommun. Då vilket bolag

som helst kan i vilken kommun som helst, där sådant medgives, bilda

filial för utskänkning, håller jag lika med kontrollstyrelsen före, att i

alla de fall, då en dylik filialrörelse skulle ekonomiskt löna sig — och

i andra fall torde behov därav ej förefinnas och under alla förhållanden

skyldighet till filialrörelse ej kunna åläggas bolag — alltid något bolag

skall finnas villigt att inrätta sådan filial.

Vad angår utminuteringsfilialer, följer vidare av förslaget till ändring

av 18 §, att, därest det för viss kommun anvisade hemortsbolaget

— varmed enligt 36 § i försäljningsförordningen förstås det bolag, som

idkar utminutering av spritdrycker inom den kommun, där köparen har

sitt hemvist, eller, om sådant bolag ej driver rörelse inom denna kommun,

det bolag för utminutering av spritdrycker, som kontrollstyrelsen

anvisat för kommunen — icke är villigt att upprätta dylik filial inom

kommunen, oaktat verkligt behov därav förefinnes, möjlighet skall finnas

för Kungl. Maj:t att medgiva upplåtande av rätt till filialrörelse åt annat

bolag.

Rörande lämpligaste normen för åstadkommande av en begränsning

försäljningsbolagens antal hava, såsom framgår av det föregående,

av

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

19

under frågans tidigare behandling vitt skilda meningar yppat sig. Gemensamt

för dessa Öar dock varit, att de i en eller annan form anknutit

till det antal bolag, som inom varje län under året före försäljnings-,

förordningens ikraftträdande utövade rättighet till detaljhandel med

brännvin. Denna utgångspunkt synes lämpligen böra fasthålla^ även nu.

I övrigt finner jag mig böra i huvudsak ansluta mig till kontrollstyrelsens

i förenämnda skrivelse framlagda förslag, vilket av styrelsen betecknats

såsom eu kompromiss mellan förut framkomna förslag. Jag

anser sålunda, att huvudregeln bör vara den, att i intet län skall finnas

flera bolag än som där år 1918 utövat rättighet till detaljhandel med

brännvin, och ej heller flera bolag än ett på varje påbörjat 50,000-tal

av länets befolkning. I de län, där antalet bolag år 1918 var större

än som motsvarar nyssnämnda förhållande till folkmängden i länet,

synes man emellertid icke lämpligen böra omedelbart beskära antalet

bolag så mycket, som skulle följa av tillämpningen av nyssnämnda

regel enbart. Densamma torde därför böra kompletteras med en föreskrift

— vilken, ehuru annorlunda formulerad än den av kontrollstyrelsen

föreslagna, torde överensstämma med vad styrelsen avsett — av

innehåll att visserligen bolag skola få i ett län finnas kvar i alla de kommuner,

där år 1918 bolag bedrevo detaljhandel med brännvin, även om

antalet bolag i länet därigenom skulle komma att bliva större än enligt

huvudregeln, men att, så länge på grund av detta medgivande antalet

bolag i länet överstiger ett bolag på varje påbörjat 50,000-tal av folkmängden,

länsstyrelsen icke skulle få medgiva tillstånd till detaljhandel

i andra kommuner än dem, där under år 1918 liksom oavbrutet under tiden

därefter rättighet till detaljhandel utövats. Först när antalet bolag i

länet bringats ned till nämnda förhållande till folkmängden, skulle

befallningshavanden äga fritt bestämma platsen för försäljningsbolag. 1

anledning av bestämmelserna om filialrörelse skulle emellertid begränsningen

av bolagens antal icke utesluta möjligheten att i vilken kommun

som helst få detaljhandel för såväl utminutering som utskänkning upprättad.

Genom bestämmelser av det innehåll, som här angivits, och vilka,

enligt det förslag jag ämnar framlägga, skulle inflyta i 5 mom. avl7§,

skulle antalet bolag i riket efter övergångstidens slut, varom mera i det

följande, gå ned från 156 till 126 för att sedermera småningom sjunka till

94, vilken siffra med nuvarande folkmängd motsvarar antalet bolag enligt

vad nyss betecknats såsom huvudregeln. Den omedelbara inskränkningen

skulle gå ut över 30 bolag, därav 2 i Stockholms, 1 i Östergötlands, 1 i

Kronobergs, 10 i Kristianstads och 16 i Malmöhus län.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

De län, varest Kungl. Maj:ts befallningshavande vid tilldelande av

rätt till detaljhandel för självständiga bolag skulle komma att tills vidare

vara bunden vid vissa bestämda kommuner, äro Stockholms, Södermanlands,

Östergötlands, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands

och Skaraborgs län.

På sätt anförts i Kungl. Maj:ts proposition i frågan till 1918 års

riksdag, torde Kungl. Maj:ts befallningshavande i de län, där en inskränkning

i förutvarande antalet bolag skulle äga rum, i första rummet

böra vägra fortsatt oktroj åt de bolag, som hava ringa omsättning

eller äro inrättade å mindre lämpligt belägna orter, samt vidare iakttaga,

att, i valet mellan bolag av lika storlek, bolag, som är inrättat i

stad, bör erhålla företräde framför bolag på landsbygden.

Det torde tillåtas mig att i detta sammanhang beröra en fråga,

som, ehuru formellt närmast avseende övergångsbestämmelserna, nära hör

tillsammans med vad nu anförts. I vissa av länsstyrelsernas utlåtanden

har framhållits, att det icke vore lämpligt eller principiellt riktigt att

beröva redan existerande bolag deras försäljningsrättigheter, utan att de

på något sätt förverkat desamma. I så måtto finner jag denna synpunkt

vara värd beaktande, att det icke lärer böra ifrågakomma att

beröva ett bolag dess försäljningsrättighet, innan den tid, rättigheten

avser, gått till ända. Däremot torde det icke behöva möta några principiella

betänkligheter att vid oktrojtidens slut vägra ett bolag förlängt

tillstånd till detaljhandel, då alltid varje bolag måst räkna med möjligheten

att ej erhålla förlängd oktroj. För de flesta försäljningsbolagen

— 135 bolag — utgår den nuvarande oktrojtiden först med år 1924.

Dessa bolag böra alltså intill sistnämnda års utgång få fortsätta med

sin rörelse. För 7 bolag utgår oktrojtiden med år 1923 och för 14

bolag med innevarande år. Därest icke särskilda bestämmelser meddelas,

skulle i de län, varest enligt de ifrågasatta ändringarna i 17 §

inskränkning skulle ske i det nuvarande antalet bolag, länsstyrelserna

på grund av det anförda icke hava något val utan vara nödsakade att

vägra förlängt tillstånd för de bolag, för vilka oktrojtiden först utginge,

också om dessa vore av beskaffenhet att i första rummet böra få bestå.

Kungl. Maj:ts befallningshavande synes fördenskull böra erhålla rätt att

intill utgången av år 1924 i alla kommuner, varest innevarande år

rättighet till detaljhandel med rusdrycker bedrives, upplåta förlängd dylik

rättighet av den omfattning, som för närvarande är medgiven, även om

därigenom antalet bolag i länet under de närmaste åren skulle bliva

större än som enligt 17 § högst må där erhålla tillstånd till detaljhandel.

På detta sätt skulle en länsstyrelse under år 1924 kunna hava

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

21

ansökningarna från samtliga bolag inom länet till samtidig behandling

och således då äga möjlighet att fritt välja de bolag, som böra få bestå

eller komma till.

Ehuru detta icke ifrågasatts i kontrollstyrelsens förslag, synes man

i nu förevarande avseende böra gå ännu ett steg längre än nu sagts.

Det förefaller nämligen, som om det icke blott första gängen, då minskningen

skall ske i antalet systembolag, utan även sedermera vore lämpligt,

att Kungl. Maj:ts befallningshavande i ett län med vissa mellantider

alltid hade alla tillståndsansökningarna till samtidig behandling.

Endast på detta sätt kan befallningshavanden hava fullt fritt val. Det

kan eljest lätt tänkas inträffa att, då i ett län finnes högsta medgivna

antalet bolag, tillstånd måste vägras ett nytt bolag, som Kungl. Maj:ts

befallningshavande annars skulle hava föredragit framför något äldre

bolag, därest detta bolags oktrojtid utgått, då det nya bolaget skulle

börja. Befallningshavandens ställning till viss ansökan torde vidare

ofta böra bestämmas med hänsyn tagen till ansökningar från andra

bolag. På grund av vad sålunda anförts, synes böra föreskrivas, att

Kungl. Maj:ts befallningshavande vid bestämmande av tillståndstiden

för de särskilda bolagen i länet skall iakttaga, att vid utgången av

vart tredje kalenderår rättigheten skall på en gång upphöra för samtliga

bolag i länet. Enligt vad förut anförts, synes tillståndstiden för

alla nuvarande bolag böra få sträcka sig till den 1 januari 1925, vilken

tidpunkt alltså är den första, då en länsstyrelse kan hava alla ansökningar

till samtidig prövning. T övergångsbestämmelserna synes därjämte

böra intagas föreskrift, i syfte att denna tidpunkt också bliver den,

då den samtidiga prövningen verkligen kommer till stånd. Även med

dylika bestämmelser skulle naturligen Kungl. Maj:ts befallningshavande

liksom nu äga att giva tillstånd för ett eller två år; enda skillnaden i

förhållande till det nuvarande skulle vara, att tillstånd ej skulle kunna

medgivas på två år på så sätt, att det ena året folie inom en, och det

andra året inom en annan av nämnda treårsperioder.

Bestämmelser av den innebörd, som nu senast berörts, synas böra

upptagas i 17 § 2 mom. och i övergångsbestämmelserna.

Av det föregående torde hava framgått, att jag anser, att i samband

med begränsning av antalet försäljningsbolag möjlighet bör beredas

till inrättande av filialer icke blott för iskänkning utan även för utminutering

av rusdrycker. I sistnämnda avseende synes emellertid viss

begränsning böra stadgas. Det torde nämligen kunna medföra olägenheter

av olika slag, därest bolag i allmänhet skulle kunna inrätta filialer

Utminutering

tfilialer.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

för utminutering av spritdrycker inom kommuner, för vilka kontrollstyrelsen

enligt 36 § anvisat annat bolag till hemortsbolag. Rätt att inom

viss kommun inrätta filial för utminutering av spritdrycker bör alltså i

regel förbehållas kommunens hemortsbolag. Då det emellertid, särskilt

på grund av geografiska förhållanden, kan tänkas fall, då ett annat

bolag än hemortsbolaget lämpligen bör kunna få inom viss kommun

inrätta filial även för utminutering av spritdrycker, synes Kungl. Magt

böra äga möjlighet att, då särskilda omständigheter därtill föranleda,

medgiva tilldelande av rättighet till dylik rörelse åt bolag med annat

hemortsområde. Bestämmelser av nu angiven innebörd hava införts i första

stycket av 18 §, vilken i samband därmed undergått viss omredigering. 1

frågan om rätten till filialrörelse vill jag ytterligare nämna, att jag icke

kunnat biträda kontrollstyrelsens förslag därom, att ansökan om rätt till

filialrörelse icke skulle behöva ingivas förrän senast före den 1 september

året innan det, då försäljningen skulle börja. Ansökan från självständigt

bolag skall enligt 17 § vara ingiven senast före den 1 april nämnda år.

Då, såsom förut antytts, en filial av ett större bolag ofta kan vara att föredraga

framför ett litet lokalbolag, bör Kung! Maj:ts befallningshavande,

då det gäller att bestämma, i vilka kommuner tillstånd till detaljhandel

skall medgivas åt självständigt bolag, taga hänsyn jämväl till de filialförsäljningar,

som kunna väntas ifrågakomma. Det synes därför vara

lämpligast, att i allmänhet ansökningarna från självständiga bolag och

angående filialförsäljningar skola ingivas till länsstyrelserna inom samma

tid och behandlas i samband med varandra. För det fall att länsstyrelse

på grund av begränsningen av bolagens antal eller av annan orsak avslagit

ansökan från självständigt bolag om rättighet till detaljhandel i viss kommun,

synes emellertid tillfälle böra finnas för annat bolag att göra ansökan

om rättighet till filialförsäljning inom samma kommun. I dylikt fall torde

därför ansökan om sådan rättighet böra få ingivas inom två månader från

dagen för länsstyrelsens berörda avslagsbeslut. Av vad sålunda anförts

föranledas vissa ändringar i 18 §, sådan denna lyder enligt kontrollstyrelsens

förslag. Samma skäl, som anförts för att tillstånden till självständiga

bolag i viss mån böra bindas vid treårsperioder, torde böra

medföra, att detsamma skall gälla även angående filialrörelse. Uttryckliga

bestämmelser härom lära dock icke behöva meddelas, då det på grund

av hänvisningen i slutet av 18 § är klart, att bestämmelserna angående

självständiga bolag i detta avseende gälla även filialförsäljningar. Av

den lydelse av övergångsbestämmelserna, som jag ämnar föreslå, torde

jämväl följa, att tills vidare ej heller rätt till filialrörelse må meddelas

för längre tid än till den 1 januari 1925.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

23

Av nyssberörda hänvisning i slutet av 18 § framgår även, att

också beträffande filialhandel länsstyrelserna skola vara bundna av de

kommunala myndigheternas avstyrkande samt deras förslag angående

inskränkningar i försäljningsrätten, lika väl som då det gäller självständiga

bolag. För tydliggörande av att utskänknings- och utminuteringsfilialer,

tillhörande i annat län bildat bolag, icke skola inräknas i det

maximiantal bolag, som enligt 17 § får finnas inom varje län, synes eu

jämkning i formuleringen av 18 § vara erforderlig.

Med den föreslagna inskränkningen av rusdrycksförsäljningsbolagens

antal sammanhänger i viss mån det av kontrollstyrelsen framlagda

förslaget till lättnader i nuvarande bestämmelser angående rätt till försändande

av spritdrycker. Enligt 45 § i försäljningsförordningen kunna

sådana drycker nu icke från utminuteringsställe försändas till köpare i

annan kommun än den, där försäljningsstället är beläget. Beträffande

försändelser från enskilda personer gäller för närvarande enligt kungörelse

den 21 december 1904, att med allmänna posten ej får befordras

till svensk postanstalt adresserat paket, innehållande brännvin eller andra

brända eller destillerade drycker, såvida icke försändelsen är sänd från eller

adresserad till apoteksinrättning, men däremot står det envar fritt att sända

alla slags rusdrycker med andra transportmedel. Kontrollstyrelsens förslag

innebär, att spritdrycker skulle få från utminuteringsställe fritt

försändas inom hela riket — dock skulle förbudet mot försändande med

post kvarstå även beträffande dylika försändelser — men att de kommunala

myndigheterna inom eu kommun skulle äga rätt att besluta,

att till köpare inom kommunen försändande av rusdrycker ej skulle få

äga rum. Till förebyggande av möjliga olägenheter av ett lossande på

försändningsförbudet har kontrollstyrelsen därjämte föreslagit vissa ändringar

i 42 och 43 §§. Med den nuvarande rätten för varje köpare att

fritt välja det bolag, hos vilket han vill göra sina inköp, kunde det

nämligen enligt kontrollstyrelsen befaras, att eu köpare, för vilken bolaget

i den ort, där han är bosatt, genom generella bestämmelser eller blott

för honom gällande inskränkningar beslutat viss minskning i rusdryckstilldelningen,

skulle, därest fri försändningsrätt stadgades, mera allmänt

än nu välja bolag å annan ort med friare tilldelning och låta därifrån

till sig försända sitt spritbehov. Kontrollstyrelsen har därför föreslagit,

att, under det för närvarande det bolag, hos vilket viss person ansökt

om motbok eller till vilket han vill hava sin inköpsrätt överflyttad,

visserligen är skyldigt att i fråga om laga hinder mot tilldelning inhämta

upplysningar från köparens hemortsbolag, förstnämnda bolag nu

Upphävande

av försändning

8 fti r budet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

skulle bliva skyldigt att inhämta yttrande, huruvida överhuvud hemortsbolaget

ansåge hinder föreligga för utfärdande av motbok. Hemortsbolaget

skulle därjämte vara skyldigt att föreslå inskränkande bestämmelser

i fråga om inköpsrätten. Vad hemortsbolaget i berörda avseenden

uttalat i sitt yttrande, skulle iakttagas av det bolag, hos vilket motbok

begärts. Kontrollstyrelsens förslag i nu berörda avseende vore enligt

kontrollstyrelsen påkallat även ur andra synpunkter än sambandet med

förslaget om lossandet på försändningsförbudet och borde alltså genomföras,

även om sistnämnda förslag ej gillades.

Enligt min åsikt är det av behovet påkallat, att vissa lindringar

vidtagas i det nu gällande förbudet mot försändande av spritdrycker.

Det bestående förbudet har nämligen i praktiken visat sig vara

förenat med avsevärda olägenheter, vilka icke uppvägas av däremot

svarande fördelar ur nykterhetssynpunkt, Av dessa olägenheter vill

jag endast erinra om de — ofta med stora kostnader förenade —

s. k. spritresorna och om det florerande okontrollerbara ombudsväsendet

samt den olaga sprithantering och det bruk av hälsovådliga surrogat,

som nu torde hava eu betydande utbredning i vissa av de trakter,

där de långa avstånden försvåra anskaffandet på laglig väg av spritvaror.

Det förefaller i själva verket sannolikt, att ett mildrande av

försändningsförbudet icke skulle medföra stegring av spritdryckskonsumtionen

men väl bidraga till att föra densamma in på mera lagliga

vägar. Den numera gällande rusdryckslagstiftningen och särskilt maximibegränsningen

vid utminutering i förening med den individuella kontrollen

måste anses erbjuda ett starkt skydd mot befarade missförhållanden

vid ett lossande på försändningsförbudet.

Vad beträffar kontrollstyrelsens förslag om rätt för kommun att

förbjuda försändande av spritdrycker till inom kommunen bosatta personer

må framhållas följande. 1920 års bevillningsutskott, vilket, såsom

framgår av kontrollstyrelsens skrivelse, föreslog försändningsförbudets

fullständiga upphävande utom i vad angår postförsändelser, uttalade

därvid, bland annat, att det allmänna försändningsförbudets uppehållande

icke vore motiverat ur synpunkten av den kommunala självbestämmanderätten.

Så länge svensk lagstiftning medgåve, att spritdrycker i viss

utsträckning tillhandahölles, borde, menade utskottet, denna lagstiftning

icke kunna för visst område genom kommunala myndigheters beslut

sättas ur kraft, utan i stället måste kommunens befogenhet på ifrågavarande

område vara inskränkt till vad den enligt uttryckliga författningsbestämmelser

tillkomme. Såsom länsstyrelsen i Östergötlands län,

vilken liksom flertalet övriga länsstyrelser avstyrkt det nu berörda stad
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

gandet, i sitt utlåtande anfört, skulle det föreslagna stadgandet väl ej

verka därhän, att medlemmarna i en viss kommun helt och hållet förhindrades

att anskaffa rusdrycker, då det fortfarande skulle stå dem

öppet att personligen eller genom ombud hos bolag å annan ort avhämta

rusdrycker, men vederbörande köpare i den förstnämnda kommunen

bleve i alla händelser i fråga om möjligheten att anskaffa rusdrycker

sämre ställda än medlemmarna i andra kommuner. Huruvida

en sådan olikhet är påkallad ur ordnings- eller nykterhetssynpunkt, synes

kunna vara tvivel underkastat. Kommuns inverkan på rusdrycksförsäljningen

är vidare för närvarande begränsad till rätt att beträffande bolag,

som bedriver rörelse inom kommunen, föreslå vissa inskränkningar, vilka

sedan skola av Kungl. Maj:ts befallningshavande iakttagas. Ett bifall

till kontrollstyrelsens förslag i förevarande del skulle sålunda, synes det,

innebära en principiell utvidgning av kommunernas beslutanderätt. Jag

är för närvarande ej beredd att tillstyrka en sådan utvidgning.

Då jag sålunda håller före, att viss ändring bör kunna ske i nu gällande

bestämmelser angående försändning av spritdrycker, anser jag mig

dock icke kunna förorda ett allmänt försändningstillstånd. Ett sådant

skulle enligt min mening vara förenat med vissa risker, som det måste

vara av bestämt intresse att undvika. De skäl, som tala för lättnader

i försändningsförbudet, kräva, synes det, icke heller med nödvändighet,

att försändning från visst utminuteringsställe får ske vart som helst

eller till vilken köpare som helst. De väsentliga fördelarna av rätt

till försändande torde i själva verket kunna vinnas, även därest denna rätt

inskränkes så, att till varje köpare eller till varje ort endast

ett visst bolag skall äga försända spritdrycker. En dylik begränsning

synes ägnad att undanröja de flesta av de framkomna betänkligheterna

.mot upphävande av försändningsförbudet och avsevärt underlätta kontrollen

över spritförsändelserna. Begränsningen kan, såsom jag antytt,

med denna uppfattning tänkas lagd antingen personligt eller lokalt. I förra

fallet skulle bolag äga rätt att sända spritdrycker till köpare med hemortsrätt

i de kommuner, för vilka vederbörande bolag vore hemortsbolag,

men icke till andra köpare. Försändning skulle däremot få ske till förstnämnda

köpare, även om de uppehölle sig utom bolagets område. Den

andra tänkbara begränsningen innebär, att varje bolag skulle äga rätt

att sända spritdrycker blott inom ett visst område, vilket försändningsområde

då lämpligen torde böra bestämmas att omfatta de kommuner,

för vilka bolaget enligt 36 § i försäljningsförordningen bestämts att vara

hemortsbolag. Inom detta försändningsområde skulle bolaget alltså äga

försända spritdrycker till alla köpare med inköpsrätt hos bolaget, oavsett

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 173 höft. (Nr 203.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

om de hava bolaget till hemortsbolag eller ej. Med den senare begränsningen

torde en effektivare uppsikt över varje bolags spritförsändelser

kunna åstadkommas, då det ju är ganska lätt för transportorganen och

andra att övervaka, att, försändande från visst bolag icke sker till andra

orter än de tillåtna. Eu betryggande kontroll över att försändande från

visst bolag icke sker till köpare med ett annat bolag till hemortsbolag

är däremot uppenbarligen svårare att åstadkomma. Jag finner därför

begränsningen av försändningsrätten till visst område vara att föredraga

och liåller alltså före, att åt 45 § 3 mom. försäljningsförordningen bör

givas den innebörd, att spritdrycker få från utminuteringsställe till köpare

inom viss kommun försändas från det bolag, som är anvisat som hemortsbolag

för kommunen, men icke från något annat bolag.

I likhet med kontrollstyrelsen anser jag, att betryggande kontrollanordningar

böra vidtagas vid försändande av rusdrycker från en

kommun till en annan, i syfte framför allt att skapa garanti för att de

försända dryckerna verkligen komma rätte köparen till banda. Jag tilllåter

mig att i detta avseende, särskilt i fråga om olika tänkbara kontrollåtgärder,

hänvisa till vad som anförts av kontrollstyrelsen, på vilken

det lär ankomma att utfärda erforderliga föreskrifter i ämnet.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att även enligt detta

förslag försändande av rusdrycker givetvis skulle få ske, endast efter

det att köparens motbok företetts samt skriftlig rekvisition och betalning

erhållits. I dessa bestämmelser ligger tydligen en avsevärd garanti

mot missbruk av försändningsrätten.

Det för närvarande enligt 1904 års kungörelse gällande förbudet

mot spritdryckers försändande med post gäller formellt även försändelser

från utminuteringsställe, detta ehuru kungörelsen i denna del på grund

av det generella försändningsförbudet från bolag för närvarande saknar

praktisk betydelse. Med den begränsning, som, enligt vad jag nyss

anfört, alltjämt synes böra bestå i försändningsrätten från utminuteringsställe,

synes det mig icke böra väcka betänkligheter att i fråga

om rusdrycker, som tillsändas köpare från utminuteringsställe, tillåta

försändande även med post. Någon principiell skillnad mellan försändande

på detta sätt och med andra kommunikationsmedel synes, då avsändaren

är utminuteringsställe, icke förefinnas. Tillåter man över huvud

taget försändande från bolag, lär det sålunda icke finnas anledning att,

genom att i denna del uppehålla postförsändningsförbudet, gynna de

orter, som äga järnvägs- eller fartygsförbindelse, framför dem, till

vilka endast går landsvägspost. Det bör även framhållas, att de skäl,

som år 1904 kunde föreligga för postförsändningsförbudet, måste anses

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

hava förlorat mycket av sin styrka genom de inskränkningar i rusdryckstilldelningen

och de skärpningar i kontrollen, som sedan dess införts.

Jag vill i detta sammanhang omnämna en av länsstyrelsen i Västerbottens

län den 7 november 1919 till Kungl. Maj:t ingiven framställning,

i vilken länsstyrelsen ifrågasatt, huruvida ej genom medgivande att spritvaror

finge postledes försändas viss lättnad i sprittillförseln borde beredas

invånarna i trakter med dåliga järnvägskommunikationer. Enligt länsstyrelsens

mening hade man nämligen anledning antaga, att i dylika trakter

svårigheten att på laglig väg åtkomma spritdrycker gjorde, att frestelsen

att själv tillverka eller inköpa olagligen tillverkad vara bleve en del förbrukare

övermäktig. Denna länsstyrelsens uppfattning erhölle ett visst

stöd av den omständigheten, att olaga tillverkning och försäljning av

spritdrycker tycktes i större utsträckning bedrivas i länets mera avlägsna

delar. I utlåtande över denna framställning har generalpoststyrelsen förklarat,

att ur postal synpunkt invändningar mot postförsändningsförbudets

upphävande icke vore att anföra. Kontrollstyrelsen har däremot i avgivet

yttrande den 30 mars 1920 — på skäl, vilka torde vara i det föregående

bemötta — uttalat, att några fördelar i nykterhetsavseende icke stode att

vinna, om ifrågavarande förbud upphävdes, men att därav skulle kunna

följa åtskilliga olägenheter.

Vad av länsstyrelsen i berörda framställning anförts synes mig

innebära en bekräftelse på vad jag förut anfört angående de olägenheter

i nykterhetsavseende och ur ordningssynpunkt, som följa med det

nuvarande försändningsförbudet. Av framställningen framgår också,

att dessa olägenheter knappast kunna undvikas, med mindre rusdrycker

kunna få sändas även med posten. Jag anser sålunda, att, därest förevarande

förslag till ändringar i 45 § rusdrycksförsäljningsförordningen

vinner riksdagens bifall, sådant tillägg bör göras till nyssnämnda kungörelse,

att däri stadgat förbud icke skall gälla försändelser från utminuteringsställe.

Det återstår mig att beröra kontrollstyrelsens förut omnämnda

förslag till ändringar i 42 och 43 §§. Såsom framgår av kontrollstyrelsens

skrivelse, var förslag av samma innebörd föremål för 1920

års riksdags prövning men ledde då icke till resultat. I sitt avstyrkande

utlåtande i frågan uttalade sistnämnda års bevillningsutskott

härom, att förslaget knappast syntes stå i god överensstämmelse med

den självständiga ställning i sådant hänseende, som bolagen enligt förevarande

förordning intaga. Utskottet erinrade om den i förordningens

30 § meddelade bestämmelse, enligt vilken bolag, då ansökan gjorts

Bundenhet

vid hemort ebolagcts

yttrande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

Redaktionellt

förtydligande

av 17 § 3 och

5 mom.

om utfående av motbok, efter prövning, huruvida författningsenligt

hinder förelåge, jämväl ägde taga hänsyn till huruvida bolaget eljest

funne utminutering till sökanden kunna äga rum. Vid denna fria prövningsrätt

syntes bolaget icke vara bundet av någon annan i författningen

given föreskrift än 63 § angående förordningens allmänna syfte. I betraktande

av den utsträckta befogenhet, försäljningsbolagen sålunda

beträffande den individuella prövningen erhållit, syntes det utskottet

angeläget, att denna ansvarsfulla prövningsrätt finge utövas av varje

bolag på dess eget ansvar.

Vad utskottet sålunda anfört, synes mig i detta sammanhang böra

beaktas. Ett bifall till kontrollstyrelsens förslag skulle i viss mån

rubba principerna för det nuvarande kontrollsystemet, något som jag

icke är beredd att för närvarande tillstyrka. Åven enligt det nuvarande

systemet skall bolag, hos vilket en person ansöker om tilldelning, från

vederbörandes hemortsbolag inhämta upplysning, huruvida i avseende å

honom på grund av förordningens stadganden veterlig! hinder förefinnes

för utminutering. Genom dessa upplysningar erhåller förstnämnda

bolag kännedom om de förhållanden, vilka i allmänhet ansetts vara av

beskaffenhet att böra inverka på rusdryckstilldelningen. Därest hemortsbolaget

därutöver äger kännedom om förhållanden av den art, att

de anses böra föranleda uteslutande från eller minskning i tilldelningen,

kan det förväntas, att hemortsbolaget även utan lagstadgad skyldighet

därtill på samma gång lämnar upplysning om nämnda förhållanden, liksom

att det andra bolaget icke underlåter att vid prövningen av frågan om tilldelning

taga all skälig hänsyn till desamma. Den huvudsakliga anledningen

till kontrollstyrelsens förslag i förevarande del lärer för övrigt vara att

söka i den risk för missbruk, som ett fullständigt upphävande av försändnings

förbudet ansetts skola medföra. Då enligt det av mig förordade

förslaget till ändring i 45 § viss köpare icke skulle äga att få

spritdrycker sig tillsända från annat bolag än det, inom vars försändningsområde

han uppehåller sig, torde de föreslagna ändringarna i fråga

om försändningsrätten icke medföra någon ökad lockelse att flytta över

inköpsrätten till ett bolag med rikligare tilldelning. Därest blott ett så

begränsat försändningsmedgivande lämnas, synes sålunda en väsentlig

del av de skäl bortfalla, som eljest skulle kunna åberopas till stöd för

de av kontrollstyrelsen föreslagna ändringarna i 42 och 43 §§.

Kontroll styrelsen har föreslagit, att i sammanhang med förut berörda

ändring i 5 mom. av 17 § bestämmelserna i första punkten av

samma mom. ävensom i 3 mom. av samma paragraf måtte förtydligas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Klmgl. Maj:ts proposition Nr 203.

Styrelsens förslag — vilket överensstämmer såväl med tidigare uttalande

av bevillningsutskottet som med av Kungl. Maj:t i besvärsväg godkänd

tolkning av ifrågavarande stadganden — har jag ansett mig böra

förorda.

Enligt vad förut nämnts, kunna bestämmelserna angående inskränkning

i försäljningsbolagens antal icke komma i full tillämpning förrän

från och med år 1925. Förordningen i dess helhet lärer emellertid

lämpligen böra träda i kraft redan från och med ingången av nästkommande

juni månad.

Min avsikt är att fästa länsstyrelsernas uppmärksamhet på förevarande

förslag, i ändamål att de skola uppskjuta den slutliga behandlingen

av föreliggande oktroj ansökningar, till dess förslaget av riksdagen

prövats.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett inom finansdepartementet

utarbetat förslag till förordning om ändrad lydelse av

17 § 2, 3 och 5 mom., 18 § samt 45 § 3 mom. i förordningen den 14

juni 1917 angående försäljning av rusdrycker samt hemställer, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att antaga berörda förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna

bifall och förordnar, att proposition av den lydelse,

bilaga litt. . . . vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ikraft
trädande.

Ur protokollet:

Georg Z. Topelius.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung!.. Maj:ts proposition Nr 203.

Bilaga I.

Till Konungen.

Den av 1917 års riksdag antagna, den 14 juni 1917 utfärdade förordningen angående

försäljning av rusdrycker har under sin tillämpning visat sig vara behäftad

med åtskilliga brister och olägenheter. Bland de mera framträdande av dessa olägenheter

märkas särskilt, dels den möjlighet, som förordningen öppnar, att inom varje

kommun i riket inrätta ett bolag för detaljhandel med rusdrycker, dels det ovillkorliga

förbudet för bolag att försända spritdrycker från den kommun, där bolag utövar

sin verksamhet, till köpare inom annan kommun, dels ock den obegränsade rätt, som

är tillerkänd en köpare av rusdrycker att välja det bolag, där han må verkställa

inköp av dylika drycker.

I samtliga nu nämnda avseenden hava förslag varit förelagda riksdagen.

Särskilt har frågan om begränsning av bolagens antal varit föremål för behandling

av flere riksdagar. Ovanberörda spörsmål äga emellertid ett ganska nära samband

med varandra. Med hänsyn härtill har det synts kontrollstyrelsen lämpligt att

, upptaga dessa frågor till behandling i ett sammanhang, enär därigenom en lösning

av desamma möjligen lättare skulle kunna åvägabringas. Sålunda har det synts

kontrollstyrelsen möjligt, att en begränsning av bolagens antal lättare skulle kunna

genomföras och mot en dylik begränsning anförda betänkligheter skulle kunna undanröjas,

därest man något lossade på det förbud, som för närvarande gäller för

bolagen att försända rusdrycker från bolagskommunen till annan kommun. Frågan

om försändningen och dess reglering står återigen i nära samband med frågan

om en persons rätt att välja det bolag, hos vilket han skall inköpa rusdrycker.

Vid de förhandlingar, som förts inom kontrollstyrelsen beträffande ovanberörda

frågor, hava såsom särskilt tillkallade representanter för systembolagen deltagit

ordföranden i styrelsen för aktiebolaget Göteborgssystemet i Göteborg, advokaten

Henrik Almstrand, direktören för aktiebolaget Stockholmssystemet med. dr. Ivan

Bratt och ordföranden i styrelsen för Kristianstads spritförsäljningsaktiebolag, riksdagsmannen

Gustaf Nilsson.

För att fullt överskåda innebörden av ovanberörda spörsmål är det nödvändigt

att lämna en redogörelse för den behandling, som dessa frågor rönt såväl utom

som särskilt inom riksdagen.

Historik. I anledning av en den 15 mars 1918 dagtecknad framställning från kontroll
l.

Segräns- styrelsen framlade Kungl. Maj:t för 1918 års riksdag en proposition (nr 363) med

ningen av bo- förslag till förordning om ändrad lydelse av 17 § 5 mom. rusdrycksförsäljningsförjfTTr^f

ordningen'' Kontrollstyrelsens framställning hade tillkommit i anledning av den

erfarenhet, man under början av år 1918 redan hunnit göra beträffande verkan av

den då ännu icke i kraft trädda rusdrycksförsäljningsförordningen. Det hade nämligen

visat sig, att inom vissa delar av landet ett stort antal bolag hade nybildats, och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203. :;i

särskilt var detta förhållandet i Kristianstads, Malmöhus och Stockholms län. Enligt

kontrollstyrelsens mening skulle ett stort antal bolag verka tyngande ur administrativ

synpunkt och komma att föranleda större kostnader, andorn vore erforderligt,

därest bolagens antal vore mindre. Ur nykterhetssynpunkt vore ett stort antal

bolag mindre lämpligt, enär det icke alltid kunde förutsättas, särskilt hos de mindre

bolagen, att försäljningen handhades i det syfte, varom stadgades i rusdrycksförsäljningsförordningen.

Hos de större bolagen funnes däremot i regel långt större

sakkunskap och intresse för uppdraget, Kontroll styrelsen föreslog därför en begränsning

av bolagens antal så, att länsstyrelse icke skulle äga rätt att upplåta rätt till

detaljhandel till flera bolag inom ett län än ett bolag för varje påbörjat femtiotusental

av länets folkmängd vid utgången av året före det, under vilket ansökningar

om dylik lätt senast skolat ingivas. I likhet med kontrollstyrelsen fann statsrådet

och chefen för finansdepartementet, att åtgärder borde vidtagas, varigenom möjligheten

att inrätta särskilda bolag för försäljning av rusdrycker inskränktes. Såväl

ur administrativ synpunkt som med hänsyn till realiserandet av rusdrycksförsäljningsförordningens

syfte vore det icke önskvärt, att alltför många rusdrycksförsäljnmgsbolag

inrättades. Departementschefen ansåg emellertid, att kontrollstyrelsens

förslag borde kompletteras med en bestämmelse, att icke flera bolag skulle få inrättas

i ett län än som funnos i verksamhet det år, som föregick den nya rusdrycksförsäljningsförordningens

ikraftträdande. På grund härav föreslog departementschefen,

att i rusdrycksförsäljningsförordningen skulle införas stadgande därom, att rätt

till detaljhandel icke finge upplåtas till större antal bolag inom ett län än som motsvarade

ett bolag för varje påbörjat femtiotusental av länets folkmängd vid utgången

av året före det, under vilket ansökningar om dylik rätt senast bort ingivas,

och i varje fall icke till flera bolag, än som under år 1918 utövat rättighet till

detaljhandel med brännvin.

Enligt departementschefens förslag skulle det högsta antalet bolag, som kunde

erhålla oktroj under år 1919 inom hela riket, utgöra 94. Inskränkningen skulle

alltså, gå ut över sammanlagt 32 bolag av dem, som funnos vid 1918 års utgång.

I enlighet med departementschefens hemställan framlade Kungl. Magt för riksdagen

förslag till ändrad lydelse av 17 § 5 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen. T

anledning av Kungl. Maj:ts proposition väcktes åtskilliga motioner, uti vilka föreslogs

såväl en lindring som ock en skärpning av det av Kungl. Maj:t framlagda

förslaget. I en av motionerna föreslogs därjämte, att sådan ändring av 18 § rusdrycksförsäljningsförordningen

skulle företagas, att det bleve möjligt att inrätta icke

allenast filialutskänkning utan även filialutminutering av rusdrycker. Bevillningsutskottet

förklarade sig i sitt över propositionen och motionerna avgivna betänkande

(nr oO) vara ense med Kungl. Maj:t och flertalet motionärer därutinnan, att någon

begränsning av försäljningsbolagens antal borde stadgas samt att lagstiftningen på

denna punkt företett en .säkerligen oavsiktlig lucka, som borde fyllas. 1 anledning

av motionerna ansåg utskottet emellertid, att en modifikation borde äga rum i

fråga om Kungl. Maj:ts förslag, och föreslog därför utskottet, att rätt till detaljhandel

icke skulle få upplåtas inom något län till större antal bolag än som motsvarade

ett bolag för varje femtiotusental av länets folkmängd vid utgången av

året före det, under vilket ansökningar om dylik rätt senast bort ingivas. Dock

skulle sådan rätt i varje fåll kunna meddelas bolag till samma antal, som inom

länet under år 1918 utövat rättigheter till detaljhandel med brännvin. Härigenom

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition Nr 20.1.

skulle antalet bolag, som kunde erhålla rättigheter, betydligt ökas i förhållande till

vad Kungl. Maj:t föreslagit; antalet kunde sålunda uppgå till omkring 150. Vid

bevillningsutskottets betänkande voro fogade åtskilliga reservationer. I en av dessa

yrkades avslag på Kungl. Maj:ts proposition och i en annan yrkades bifall till en

sådan ändring av 17 § 5 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen, att, utom det att

antalet skulle begränsas till ett bolag för varje fullt femtiotusental av länets folkmängd,

rätt till detaljhandel i intet fall skulle medgivas liera bolag än som under

år 1918 eller, där ansökning avsåge senare år än 1919, under det näst förutgångna

året utövat rättigheter till detaljhandel med rusdrycker.

Vid behandling inom riksdagen avslogs i första kammaren bevillningsutskottets

förslag och Kungl. Maj:ts proposition med 61 röster mot 41, under det att i andra

kammaren den sist omförmälda, i begränsning längst gående reservationen bifölls.

Frågan hade alltså för denna riksdag förfallit.

Vid 1919 års riksdag framställdes i en inom andra kammaren väckt motion

samma förslag som det, vilket vid 1918 års riksdag bifallits av andra kammaren.

I sitt över motionen avgivna betänkande (nr 14) uttalade bevillningsutskottet, att

då i vissa delar i landet en utpräglad tendens till ökad bolagsbildning framträtt,

härav påkallades ett sådant tillägg till författningens föreskrifter, som vore ägnat

att begränsa försäljningsbolagens antal till vad som kunde anses motsvara behovet.

Vid övervägandet av de olika förslagen till begränsningsbestämmelse, som uppgjorts,

hade utskottet tagit hänsyn dels, och i främsta rummet, till nykterhetsintresset och

dels till den statsfinansiella synpunkten, att förvaltningskostnaderna icke borde

onödigtvis ökas. A andra sidan hade utskottet ansett sig böra beakta såväl de

olägenheter, vilka måste vara förenade med redan bestående bolags indragning, som

ock konsumenternas berättigade anspråk att, särskilt med hänsyn till att numera

även Öl och vin tillhandahölles uteslutande genom ifrågavarande bolag, utan alltför

besvärande omgång kunna erhålla de varor, försäljningen omfattade. Med hänsyn

till sistnämnda bägge synpunkter hade utskottet icke kunnat helt förorda motionärernas

förslag, utan framlade utskottet förslag till begränsning av bolagens antal

i överensstämmelse med det av 1918 års bevillningsutskott framlagda. Vid utskottets

betänkande voro fogade reservationer med yrkande om att riksdagen måtte avslå

den väckta motionen. Vid behandlingen inom kamrarna bifölls bevillningsutskottets

förslag utan votering av andra kammaren, men avslogs av första kammaren med

55 röster mot 39.

Vid 1920 års riksdag väcktes ånyo motion i ämnet (nr 117 i första kammaren).

1 berörda motion föreslogs, dels att bolagens antal skulle begränsas i samma omfattning,

som angivits i Kungl. Maj:ts proposition till 1918 års riksdag, dels ock

att sådan ändring skulle vidtagas i fråga om 18 § rusdrycksförsäljningsförordningen,

att filialer för utminutering av rusdrycker jämväl skulle få inrättas. Sedan bevillningsutskottet

i vederbörlig ordning inhämtat yttrande från kontrollstyrelsen i ämnet,

anförde bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 29, att utskottet icke kunde tillstyrka

en begränsning av den omfattning, som i motionen angivits, utan fann de av

bevillningsutskottet vid 1918 och 1919 års riksdagar framlagda begränsningsförslagen

väl avvägda. Däremot hade bevillningsutskottet icke någon erinran att gorå gentemot

en utsträckning av 18 § till .att omfatta jämväl upplåtande av rätt till filialutminutering.

I avgivna reservationer yrkades dels avslag på förslaget om begränsning

av bolagens antal, dels ock bifall till en dylik begränsning i den omfattning,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

som i motionen föreslagits. Vid behandlingen inom kamrarna biföll andra kammaren

den av motionären framlagda begränsningen av bolagens antal, men avslog förslaget

om inrättande av filialutminutering, under det att första kammaren avslog såväl

motionen som bevillningsutskottets förslag.

Frågan om försändande av spritdrycker bar sedan lång tid tillbaka varit 2. Försändföremål

för statsmakternas uppmärksamhet. Redan vid 1904 års riksdag fästes "''"S^rbndd.

sålunda genom två inom andra kammaren väckta motioner riksdagens uppmärksam- 40 ’s ''

het därå, att betydande olägenheter i nykterhetsavseende uppkommo därav, att spritdrycker

kunde försändas med allmänna posten. Särskilt hade sålunda olägenheter

framträtt i Norrland. Det utskott, till vilket motionerna hänvisades, vände sig till

ett 20-tal poststationsföreståndare inom Norrland, Dalarna och Värmland med begäran

om uppgifter, dels huruvida och i vilken omfattning försändelser av spirituösa

med allmänna posten till de särskilda stationerna anlände, dels ock huruvida dessa

försändelser kunde anses i någon avsevärd mån inverka på nykterheten i orterna.

De inkomna svaren vitsordade, på få undantag när, att till de särskilda poststationerna

årligen inlämnades med allmänna posten ett större eller mindre antal försändelser

av spirituösa. Samtliga stationsföreståndare uttalade som sin åsikt, att

försändandet av spirituösa med posten hade en mycket skadlig inverkan på nykterheten,

helst det oftast vore mindre bemedlade personer, som på detta sätt beredde

sig tillgång till ett spritförråd. Utskottet ansåg sig, på grund av vad vid undersökningen

framkommit, kunna uttala, att kringsändandet av spirituösa menligt inverkade

på nykterheten i de särskilda orterna. Utskottet anförde därefter:

»Då grundtanken i vår brännvins]agstiftning ju är att lokalisera och i vissa

avseenden begränsa handeln med spirituösa drycker, lär det icke kunna förnekas,

att denna grundtanke i viss mån upphäves genom möjligheten att försända spritvaror

med allmänna posten till varje plats i riket, dit postverket med sitt omfattande

nät av poststationer når. Det torde icke heller kunna förnekas, att, såsom motionärerna

jämväl framhålla, genom ett sådant tillvägagångssätt spritvaror kunna

komma allmänheten tillhanda även å tider, då enligt gällande författning eller

kommunernas beslut all försäljning eller utskänkning av spirituösa är förbjuden.

Befordrandet av spritdrycker med allmänna posten kommer alltså att i sig innebära

ett kringgående av bestämmelserna om försäljning av dylika drycker; och härav

torde följa, att brännvinslagstiftningen, som ju alltifrån början har och måste ha

karaktären av en undantagslagstiftning, jämväl föres till att genom ytterligare

restriktiva åtgärder motverka ett strävande, som söker att genom kringgående upphäva

nu gällande bestämmelser.»

Såväl andra som första kammaren biföll ett förslag om skrivelse till Kungl.

Maj:t, i syfte att åtgärder måtte vidtagas, för att försändandet av rusdrycker .med

allmänna posten måtte helt och hållet upphöra. I anledning av riksdagens skrivelse

utfärdade Kungl. Maj:t den 21 december 1904 kungörelsen, nr 69. angående förbud

mot postbefordran av paket, innehållande brännvin eller andra brända eller destillerade

spirituösa drycker, och är ifrågavarande kungörelse allt fortfarande gällande.

Frågan om försändning av spritdrycker med järnvägar upptogs vid 1913 års

riksdag genom en i andra kammaren väckt motion.

I densamma erinrade motionären, att brännvinsförsäljningen i allmänhet upphört

på landsbygden, men att genom järnvägsstationerna tillfälle likväl öppnats att

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 173 häft. (Nr 203.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 203.

bekvämt anskaffa brännvin. Enligt motionärens mening skulle det vara möjligt att

åtminstone i viss mån förhindra denna trafik genom att bestämma en viss minsta

vikt på de paket och kolly, innehållande sprithaltiga drycker, som finge befordras

å svensk järnväg. Därmed skulle visserligen icke allt vara vunnet, men ändå så

mycket, att icke järnvägarna skulle tjänstgöra i stället för det på landsbygden

utdömda krogväsendet, Motionären föreslog därför, att riksdagen skulle hos Kungl.

Maj:t anhålla om sådan ändring av gällande bestämmelser, att vid .svensk järnvägsstation

icke finge mottagas till befordran paket och kolly, innehållande

brännvin eller andra destillerade spirituösa drycker, som vägde mindre än 25

kilogram.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, som avgav utlåtande över motionen,

delade motionärens uppfattning däri, att nu rådande oinskränkta rätt att frakta

brännvin samt andra spirituösa drycker å svenska järnvägar medförde uppenbara

missförhållanden, vilka påkallade statsmakternas uppmärksamhet. Huruvida den av

motionären föreslagna inskränkningen i denna rätt till transport av försändningar,

vägande över 25 kilogram, vore ägnad att verksamt motarbeta de överklagade förhållandena,

syntes utskottet däremot vanskligt att avgöra. Enligt utskottets mening

stode emellertid det av motionären framförda spörsmålet i så nära sammanhang

med vissa av de nykterhetspolitiska frågor, för vilkas utredning nykterhetskommittén

blivit tillsatt, att det otvivelaktigt av nämnda kommitté måste upptagas till behandling.

Då utskottet även förvissat sig om, att så komme att bli förhållandet,

hemställde utskottet, att motionen icke skulle föranleda till någon åtgärd.

Därefter upptogs frågan om försändning i det av nykterhetskommittén den

5 januari 1914 avgivna betänkandet med förslag till förordning angående försäljning

av rusdrycker. I berörda betänkande framhöll nykterhetskommittén, att för åtskilliga

brännvinsförsäljningsbolag vore den försäljning, som skedde genom försändning

eller på annat sätt till personer, boende utom bolagskommunen, mycket ansenlig.

Ehuru icke några fullt uttömmande utredningar blivit verkställda, ådagalade en av

kommerskollegium för nykterhetskommitténs räkning gjord utredning, att många

bolag hade sin huvudsakliga avsättning utom den kommun, där de fått tillstånd att

utöva försäljningen. Kommittén anförde därefter:

»En av de ledande grundsatserna i gällande brännvinsförsäljningslagstiftning

är, att brännvinsförsäljning icke får inom kommun utövas utan särskilt medgivande

av myndighet, om man bortser från gästgivares privilegierade utskänkningsrätt,

vilken är satt på indragning. En konsekvens härav synes vara, att brännvinsförsäljningen

icke får utövas på sådant sätt, att försäljaren i strid med lagstiftningens

anda inom annan kommun så att säga öppnar eu filialförsäljning, ty något annat

kan man knappast kalla den regelbundna utlämning, som dagligen äger rum vid

många järnvägsstationer av dit ankomna spritdrycksförsändelser.

En utväg till förekommande av detta missförhållande synes vara att genom

uttryckligt stadgande förhindra bolagen att i sin verksamhet gå utöver gränserna

för den kommun, där de fått tillstånd att utöva försäljning. Kommittén har därför

ansett, att \ den mån ett bolag finner sig böra försända spritdrycker, dylik försändning

får äga rum allenast till de köpare, som äro bosatta inom kommunen.

Innan sådan försändning sker, skall rekvisition hava avlämnats och motbok företetts

för instämpling av datum och den köpta kvantiteten, samt betalning hava

erlagts.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

Denna begränsning av bolagens försändningsrätt, kombinerad med den maximigräns,

kommittén föreslår, förebygger utan tvivel åtskilliga av de missförhållanden,

som nu råda i avseende å spritdryckstrafiken till andra kommuner.»

Kommittén upptog även till behandling frågan om förbud för de allmänna

kommunikationsanstalterna att befordra försändelser, innehållande rusdrycker, och

erinrade om riksdagens skrivelse år 1904 om förbud för postverket att befordra rusdrycker.

Kommittén anförde därefter, att härvid fråga uppstode, om ej förbudet

att befordra rusdrycker borde utsträckas till andra kommunikationsmedel. Sympatier

för dylikt förbud hade, åtminstone vad beträffar järnvägarna, uttalats inom kommittén.

Å andra sidan hade den meningen gjorts gällande, att så länge rusdrycker

tillhandahölles inom landet, förbud av denna art vore ett allt för långt gående ingrepp.

Kommittén hade därför stannat vid att icke föreslå sådant förbud, enär

man ansett sig träffa de svåraste olägenheterna genom bestämmelsen, att försäljares

rätt att försända spritdrycker utom kommunen upphörde. Tillämpningen av ett

transportförbud, därest man ville låta detsamma gälla även resgods, förutsatte en

mycket omfattande och svår kontroll. I den mån andra transportmedel komme till

användning, som i viss grad kunde ersätta järnvägstransporten, bleve effektiviteten

av här åsyftade transportförbud mindre än man tidigare .haft anledning antaga.

Det i enlighet med nykterhetskommitténs förslag för 1917 års riksdag motionsvis

framlagda förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning blev, bland annat i vad

det innefattade förbud för bolag att försända spritdrycker utanför bolagskommunen,

av 1917 års riksdag antaget, och bestämmelsen har ännu gällande kraft.

Frågan om upphävande av ifrågavarande förbud upptogs vid 1920 års riksdag

i en inom andra kammaren väckt motion (nr 242). I sitt över motionen avgivna

betänkande (nr 27) anförde bevillningsutskottet, att det missbruk, som av

nykterhetskommittén konstaterats, hänförde sig till den erfarenhet, som vunnits

under tiden före genomförandet av den lagstadgade maximibegränsningen vid utminutering

och den individuella kontrollen. Beträffande frågans principiella sida framhöll

utskottet, att det s. k. kommunala vetot icke kunde åberopas såsom skäl för att

förvägra en köpare, bosatt inom kommun, där sådan detaljhandel icke medgivits,

att få rusdrycker sig tillsända direkt från bolag inom annan kommun; så länge

svensk lagstiftning medgåve, att spritdrycker i viss utsträckning finge tillhandahållas,

kunde denna lagstiftning icke för visst område genom kommunala myndigheters

beslut sättas ur kraft. Beträffande frågans praktiska sida framhöll utskottet,

att det syntes utskottet tvivelaktigt, huruvida en utvidgning av försändningsrätt en

över huvud taget skulle medföra någon ökad utminutering. I de allra flesta fall

beredde sig nog den, som önskade komma i åtnjutande av honom tillkommande

spritranson, tillgång till densamma. Till förmån för motionärernas förslag talade

enligt utskottets mening avgörande skäl dels ur ordningssynpunkt, dels ur synpunkten

av nykterhetens välförstådda intressen. Begränsningen i försändningsrätten

hade nämligen ingalunda föranlett, att bolagens försäljning begränsats till kommun

eller kommuner, där bolag erhållit rätt till utminutering. Köpare inom andra

kommuner hade i stället, antingen vid personliga besök i orten, där utminuteringsstället

vore beläget, därifrån fört med sig eller genom ditsänt ombud låtit hemtaga

spritdrycker, eller ock genom anlitande av ombud på nyssnämnda ort fått drycker

sig tillsända. Med nyssnämnda anskaffningssätt voro emellertid avsevärda olägenheter

förbundna. Resorna vållade dels betydlig tidsspillan, dels kostnader, som voro många

s. 36 Kontrollera mot PDF

3. Kontrollområdesfrågan.

36 Kungl. Muj:ls proposition Nr 203.

gånger större än varornas försändning skulle hava betingat. I järnvägskupé medförda

spritdrycker vållade på sina håll medresande och tågpersonal allvarliga obehag. I

fall då ombud anlitades, kunde icke någon effektiv kontroll åstadkommas däröver,

att förbudet mot anskaffande av rusdrycker mot ersättning efterlevdes, och sannolikt

överträddes detta förbud i icke ringa utsträckning. Utskottet tillstyrkte därför

bifall i princip till motionen, och erinrade, att densamma icke i någon mån berörde

förbudet mot postbefordran av spritdrycker. Upprätthållandet av sagda förbud fann

utskottet av olika skäl välbetänkt. Vid betänkandet var fogat en reservation, i

vilken yrkades avslag å motionen. I denna reservation anfördes, bland annat, att

erfarenheterna från många håll, särskilt i Norrland, hade bekräftat, att inskränkning

i försändningsrätten verkade till nykterhetens fromma. Försändningsförbudet

verkade kraftigare i bygder med långa avstånd mellan bolagen. Det läge i sakens

natur, att genom bifall till motionen de många, som på grund av försändningsförbudet

avhållits från att uttaga hela den kvantitet, vartill de varit berättigade, om

varan genom bolagets försorg försändes, i de allra flesta fall skulle begagna denna

rätt helt och fullt. Därtill komme ock, att många av dem, som avstått från uttagandet

av motbok till följd av de besvär försändningsförbudet orsakade, skulle

begagna sig av de underlättade möjligheterna att åtkomma spritdrycker. Ett bifall

till motionen skulle därför väsentligt öka den redan nu oerhört stora förbrukningen

av spritdrycker. Med noggrann tillämpning av kontrollen över ombud skulle de

av utskottet påpekade olägenheterna utan tvivel kunna övervinnas.

Vid behandlingen inom kamrarna avslog andra kammaren utskottets förslag

och motionen med 87 röster mot 74 efter en längre debatt, varefter första kammaren

utan debatt och votering fattade samma beslut.

En av grundvalarna för den individuella utminuteringskontrollen är, att en

person ej må verkställa inköp av rusdrycker hos mer än ett bolag. Detta syfte

kan vinnas antingen därigenom, att samtliga personer, som äro boende inom ett

visst område, äro hänvisade att allenast köpa rusdrycker hos ett och samma bolag,

som utövar kontrollen i nykterhetsavseende — försäljningsområdet och kontrollområdet

sammanfalla således — eller ock därigenom, att samtliga personer, som

äro boende inom ett område, måste för att köpa hos annat bolag än det, till vilket

de äro hänförda i kontrollavseende, av sistnämnda bolag underkastas granskning i

avseende å behörigheten att inköpa rusdrycker — särskilda försäljningsområden

finnas icke. Det förstnämnda förfaringssättet vann tillämpning genom den ändring

av rusdrycksförsäljningsförordningen, som åvägabragtes vid 1915 års riksdag och

som för första gången i vårt land förverkligade den obligatoriska individuella utminuteringskontrollen.

Kontroll områden, som därjämte voro försäljningsområden,

funnos sålunda till 1918 års utgång. Det sistnämnda förfaringssättet åter har

vunnit tillämpning i rusdrycksförsäljningsförordningen, enligt vilken ju en köpare

av rusdrycker kan välja vilket bolag som helst inom landet för att där verkställa

inköp av dylika drycker; härvid är emellertid det bolag, hos vilket han verkställer

inköpet, därest bolaget icke är att anse såsom hans hemortsbolag, skyldigt att hos

hemortsbolaget efterhöra, huruvida i avseende å köparen veterligen hinder förefinnes

för utminutering enligt vad i 34 och 34 §§ av sagda förordning stadgas.

Till stöd för den i rusdrycksförsäljningsförordningen föreskrivna formen för

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.ts ''proposition Kr 203. 37

reglerandet av köparnas inköpsrätt i ovanberörda avseende anförde nykterhetskommittén

följande:

»För att förhindra, att en person köper från mer än ett bolag, bar det föreslagits,

att landet skulle uppdelas i olika försäljningsområden, att i vart och ett av

dessa blott ett bolag skulle äga att försälja, och att de inom området bosatta

skulle få köpa allenast hos detta bolag. En dylik uppdelning komme emellertid

otvivelaktigt att visa sig vara förenad med åtskilliga svårigheter, enär bolagen

redan nu äro och måhända även framdeles i ännu högre grad bliva ojämnt fördelade

över landet. Med hänsyn till nybildade eller upphörda bolag bleve också

omregleringen av försäljningsområdena ofta påkallad.

Det torde emellertid vara möjligt att på en annan väg förhindra verkställande

av inköp på mer än ett ställe. Om nämligen bolagen åläggas att ifråga om

varje köpare konstatera, om han är kund hos annat bolag, behöver man icke binda

den konsumerande allmänheten vid visst på förhand givet bolag, utan kan härutinnan

medgiva den valfrihet.»

Vid 1920 års riksdag väcktes i bägge kamrarna motioner, nr 118 i första

kammaren och nr 239 i andra kammaren, uti vilka yrkades, att när en person anmälde

sig som köpare hos annat än sitt hemortsbolag, upplysningar skulle inhämtas

hos hemortsbolaget icke allenast såsom nu, huruvida hinder förefunnes för utminutering

till honom enligt vad i 33 och 34 §§ stadgades, utan även vilka inskränkningar

gällde i avseende å utminuteringen för personer, som köpte hos hemortsbolaget.

Det bolag, hos vilket eu person gjort anmälan om inköp av rusdrycker,

skulle för personen i fråga tillämpa de inskränkningar, som skulle hava gällt, därest

han hos hemortsbolaget verkställt inköpet. Till stöd för sitt förslag erinrade

motionärerna, att flera bolag för detaljhandel med rusdrycker vidtagit åtskilliga inskränkningar,

bland annat i fråga om den maximikvantitet, som må till varje köpare

utminuteras. Man hade på flera håll sökt kringgå dessa inskränkningar genom att

hos annat bolag än sitt hemortsbolag begära att få inköpa rusdrycker, synbarligen

emedan detta andra bolag icke beslutat motsvarande inskränkningar. På ett eller

annat håll hade härigenom en osund konkurrens uppstått mellan närliggande bolag.

Till förhindrande av en dylik konkurrens borde i ordningens och nykterhetens intresse

erforderliga ändringar vidtagas i rusdrycksförsäljningsförordningen.

I anledning av motionerna infordrades från kontrollstyrelsen i vederbörlig

ordning utlåtande i ärendet, och anhöll utskottet, att styrelsen därvid måtte föreslå

sådana ändringar, vilka kunde vara ägnade att förebygga missbruk av den art,

som i motionerna omnämndes, utan att verka inskränkning av inköpsrätten i sådana

fall, där dylik inskränkning icke syntes skälig, enär fullt lojala skäl förelåge för

att annat försäljningsbolag än hemortsbolaget anlitades.

I anledning härav avgav kontroll styrelsen ett utlåtande jämte förslag till

ändrad lydelse av 42 och 43 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen, vilket utlåtande

jämte förslag är fogat som bilaga till detta utlåtande.1

Såsom framgår av kontrollstyrelsens förslag, skulle det yttrande, som inhämtas

från hemortsbolaget, innefatta icke blott, såsom nu, huruvida jämlikt 33

eller 34 § hinder förefunnes för utfärdande av motbok för sökanden, utan även

huruvida eljest enligt hemortsbolagets mening sådant hinder förelåge. åttrandet

skulle även, där hinder ej ägde rum, innehålla, huruvida och i så fall vilka inskränkande

bestämmelser i fråga om inköpsrätten ansåges vara av behovet på
-

1 Se bilaga vid bevillningsutskottets utlåtande 1920 nr 42.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Muj:ts proposition Nr 203.

kallade. Vidare skulle det bolag, hos vilket begäran om motbok framställts, åläggas

att, därest hemortsbolaget avstyrkt utlämnande av motbok eller ansett inskränkande

bestämmelser av nyssberörda art erforderliga, iakttaga vad hemortsbolaget

sålunda uttalat, dock med rätt för sökanden att hos kontrollstyrelsen överklaga

sådan åtgärd.

Det av ^ kontrollstyrelsen framlagda förslaget avsåg motsvarande ändringar

jämväl av 43 § i rusdrycksförsäljningsförordningen.

Bevillningsutskottet fann det av kontrollstyrelsen framlagda förslaget knappast

stå i god överensstämmelse med den självständiga ställning beträffande den

individuella inköpsrätten, som bolagen enligt rusdrycksförsäljningsförordningen intoge.

Bevillningsutskottet framhöll, att, då ett bolag enligt 30 § jämväl ägde taga

hänsyn till, huruvida bolaget eljest funne utminutering till sökanden kunna äga

rum, bolaget vid denna fria prövningsrätt icke syntes vara bundet av någon annan

i författningen given föreskrift än vad 63 § stadgar om ifrågavarande lagstiftnings

allmänna syfte. I betraktande av sagda vidsträckta befogenhet syntes det utskottet

angeläget, att denna ansvarsfulla prövningsrätt finge utövas av varje bolag på dess

eget ansvar.

Med den granskning, som utskottet företagit av kontrollstyrelsens ändringsförslag,

hade utskottet icke blivit övertygat om att de av utskottet uppställda kraven

blivit fullt tillgodosedda för sådana fall, där av fullt lojala skäl annat försäljningsbolag

än hemortsbolaget anlitades. Ett fullt lojalt tillämpande av gällande

bestämmelser skulle sålunda föreligga, då en person, vilken vore bosatt utom bolagskommunen,

önskade erhålla inköpsrätt hos annat bolag än hemortsbolaget. En

sådan person hade nämligen icke hatt möjlighet att utöva inverkan på den kommuns

beslut i hithörande frågor, i vilken hemortsbolaget vore beläget; den som

sökt inköpsrätt borde därför få tillfälle att tillgodonjuta denna rätt i det omfång,

lagstiftningen medgåve, i den mån det bolag, han vore i tillfälle att anlita, ansåge

sig kunna tillåta det.

Då utskottet ställde sig avvisande till motionerna ävensom till det förslag,

som i deras syfte av kontrollstyrelsen uppgjorts, ville utskottet emellertid icke

underlåta att även för sin del betona, att de gällande bestämmelserna på ifrågavarande

område kunde lämna tillfälle till missbruk, vilket försvårade den individuella

kontrollen. I sådant hänseende hade inom utskottet framhållits, att med rusdryckslagstiftningens

mening icke överensstämde, om en person, bosatt i eu kommun,

vars försäljningsbolag funnit anledning för honom föreskriva särskilda inskränkningar

i inköpsrätten, sökte undandraga sig dessa genom att begära inköpsrätt

hos annat bolag. Enär emellertid det bolag, hos vilket inköpsrätt begärdes,

författningsenligt skulle inhämta utlåtande av hemortsbolaget, vore det att förvänta,

att det förra bolaget, där individuella skäl till inskränkande av inköpsrätten

påvisades, icke underläte att härtill taga hänsyn.

Till utskottets avstyrkande utlåtande var fogad en reservation, vari yrkades

bifall till det av kontrollstyrelsen framställda förslaget. Vid behandlingen i kamrarna

av utskottets utlåtande bifölls detsamma utan votering. Vikande på bifall

till reservationen framställdes icke och upplystes vid debatten i kamrarna, att anledningen

härtill vore att talmännen skulle komma att vägra att framställa proposition

till det i reservationen gjorda yrkandet, emedan sagda yrkande ansåges gå

utom motionens ram.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

De i det föregående berörda tre särskilda spörsmålen stå i ett mer eller

mindre direkt samband med frågan om den bestämmanderätt beträffande inrättande

av detaljhandel med rusdrycker, som gällande lagstiftning i betydande omfattning

inrymmer åt kommunerna. Denna bestämmanderätt är emellertid till sin natur

allenast en vetorätt, d. v. s. en rätt att med bindande verkan avvisa förslag om

inrättande av detaljhandel med rusdrycker eller att med bindande verkan besluta

om inskränkningar i utövande av detaljhandeln, då fråga om dess inrättande föreligger.

Den kommunala bestämmanderätten innebär däremot icke någon rätt att

med bindande verkan besluta om inrättande av detaljhandel eller om detaljhandelsrörelsens

omfattning; enligt rusdrycksförsäljningsförordningen är länsstyrelsen tillförsäkrad

rätt ej mindre att avslå av en kommun tillstyrkt förslag om inrättande

av detaljhandel än även att föreskriva ytterligare inskränkningar utöver de av en

kommun föreslagna.

Enligt gällande rusdrycksförsäljningsförordning förefinnes emellertid för varje

kommun en möjlighet att f''å rätt till detaljhandel upplåten inom sitt område och

det är fastmer uti denna möjlighet men icke så mycket i den kommunala bestämmanderätten,

som en begränsning av bolagens antal skulle utgöra en inskränkning.

Ett upphävande av försändningsförbudet berör även på visst sätt den kommunala

bestämmanderätten. Såsom inhämtas av den föregående historiken bär hänsynen

till denna bestämmanderätt varit ett av de motiv, som påkallat försändningsförbudets

införande i lagstiftningen. Härvid synes man särskilt hava tänkt sig det

fall, att en kommun till förebyggande i största möjliga grad av rusdrycksförbrukningens

följder avskaffar försäljning inom sitt område, men ändå icke kan förhindra,

att försäljning i nästan samma omfattning som förut äger rum till de inom

kommunen boende från en i annan kommun befintlig försäljare; försändningen har

i detta fall varit det medel, med vilket de åsyfiade verkningarna av det kommunala

försäljningsförbudet omintetgjorts och den inom den torrlagda kommunen befintliga

transportanstalten har genom försändningen blivit ett utlämningsställe för

rusdryckerna. Gent emot detta tänkta fall, som väl i verkligheten någon gång har

sin motsvarighet, må emellertid framhållas, att det stora flertalet av Sveriges kommuner

icke nu hava eller tidigare hava haft rusdrycksförsäljning inrättad inom sitt

område, och sålunda icke kunna sägas hava avskaffat dylik handel inom sitt område.

Med hänsyn härtill kan det med visst fog göras gällande, att det stora flertalet

kommuner icke hava tagit någon direkt ståndpunkt gent emot rusdrycksförsäljningen

på sådant sätt, att de kunna anses hysa den uppfattningen, att försändning

av rusdrycker till deras område av nykterhetshänsyn icke borde ifrågakomma.

I realiteten torde därför det nu gällande försändningsförbudet endast i ringa

grad utgöra ett skydd för den kommunala bestämmanderätten i avseende å rusdryckshandeln.

På flera håll torde det hava uppfattats såsom en mycket kännbar,

men ingalunda oöverstiglig inskränkning i möjligheten för köpare inom kommuner,

där rusdryckshandel ej finnes, att förskaffa sig rusdrycker. På några håll har försändningsförbudet

rent av framkallat en sådan reaktion, att förslag om inrättande

av bolag tillstyrkts (t. ex. Ludvika och Boden).

I detta sammanhang torde böra framhållas, att den kommunerna tillerkända

bestämmanderätten i avseende å detaljhandeln med rusdrycker allenast innebär rätt

att förhindra inrättande av dylik detaljhandel, men ingalunda innebär rätt att för
-

Motivering

till kontrollstyrelsens

förslag.

Den kommuHala

bestämmanderättens

innebörd.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

bjuda försäljningen till samtliga inom vederbörande kommun boende personer. Den

kommunala vetorätten innebär sålunda icke någon rätt att åstadkomma kommunala

förbud. Försändningsförbudet torde icke få anses såsom uttryck för ett partiellt

kommunalt försäljningsförbud utan har, såsom ovan framhållits, tillkommit för att

förhindra, att den kommunala vetorätten göres illusorisk.

Jämväl frågan om kontrollområdesformens omfattning har ett visst samband

med den kommunala bestämmanderätten. Därest nämligen en kommun, där försäljning

finnes inrättad, i nykterhetens intresse finner erforderligt besluta om inskränkningar

av vida mera restriktiv natur än en annan närbelägen kommun, där

likaledes försäljning finnes, kan, därest valet av bolag står fritt för köparen, den

åsyftade verkan av den förstnämnda kommunens restriktiva åtgärder i större eller

mindre grad upphävas därigenom, att köparna från den förstnämnda kommunen

söka sig över till bolaget hos den sistnämnda kommunen. Någon större räckvidd

torde dylika överflyttningar från hemortsbolag till annat bolag ännu icke hava haft,

både därför, att köparna av rusdrycker hittills synes hava hyst den uppfattningen,

att bestämmelsen om försäljningsområdena, sådana de funnos före år 1919, fortfarande

gäller, och därför, att försändningsförbudet förhindrat köpare att vända sig

till mera avlägset liggande bolag.

Med hänsyn därtill att den kommunala bestämmanderätten i fråga om rusdryckshandeln

är en av hörnpelarna i den svenska rusdryckslagstiftningen, synes

man, vid utarbetande av ett förslag till ändringar av rusdrycksförsäljningsförordningen

i syfte att begränsa bolagens antal, modifiera försäljningsförbudet och reglera

kontrollområdesformen, böra såvitt möjligt undvika att i realiteten på något

sätt rubba kommunernas hävdvunna ställning gent emot detaljhandeln med rusdrycker.

Samtidigt torde också, med hänsyn till önskvärdheten av att för det närvarande

åstadkomma så små rubbningar som möjligt i gällande lagstiftning, ändringsförslagen

böra vara så beskaffade, att de icke föranleda mera vidlyftiga omarbetningar.

Kontrollstyrelsen övergår härefter till att yttra sig beträffande vart och ett

av de till behandling föreliggande spörsmålen.

Begränsa

ningen av

bolagens

antal.

Den vid flera riksdagar väckta frågan om begränsning av bolagens antal är

i främsta rummet en fråga av administrativ och ekonomisk räckvidd, men den har

jämväl stor betydelse ur nykterhetssynpunkt. Det torde vara överflödigt att erinra

därom, att förvaltningskostnaderna vid ett mindre företag alltid bliva proportionsvis

större än samma kostnader vid ett större företag. Enligt en inom styrelsen gjord beräkning

uppgingo förvaltningskostnaderna för 32 mindre bolag i Skåne — samtliga

nybildade år 1918 — under år 1919 till cirka 121,100 kronor, under det att deras

sammanlagda behållna vinst allenast utgjorde cirka 47,500 kronor. Till jämförelse

härmed kan nämnas, att förvaltningsomkostnaderna för de sju största Skånebolagen

år 1919 uppgingo till sammanlagt 1,204,000 kronor, men den sammanlagda vinsten

till 2,372,000 kronor. Kontrollstyrelsens erfarenhet av bolagens förvaltning giver

också vid handen, att i regel de mindre bolagen i administrationsh anseende icke

äro så väl ordnade som de större bolagen. Dessa senare bolag kunna nämligen

genom de högre löner, de kunna lämna, knyta till sig en mera skicklig och lämplig

personal än de mindre bolagen. Ej sällan få sistnämnda bolag anlita personer,

som jämväl utöva annan verksamhet, och, då rusdrycksförsäljningen kräver en hög

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majds proposition Nr 203.

glad av specialisering, är det givet, att skötseln av försäljningen ofta kan lämna

åtskilligt övrigt att önska. Särskilt med hänsyn till utövandet av den individuella

utminuteringskontrollen ställas höga anspråk på bolagens personal. I den män, som

antalet bolag är stort, bliva svårigheterna störa för att icke säga oöverstigliga att

förse bolagen med lämpliga personer i ledareställning Det är på denna punkt, som

begränsningen av bolagens antal bär betydelse ur nykterhetssynpunkt, Då den

gällande lagstiftningens syfte, angivet i 63 §, allenast kan förverkligas genom eu

riktig tillämpning av rusdrycksförsäljningsförordningen, ligger det den största vikt

uppå, att försäljningsorganisationen erhåller en sådan utformning, att den riktiga

tillämpningen möjliggöres. Detta kan icke äga rum, därest bolag skola få bildas

å orter, där både omsättningen är sä liten, att en tillfredsställande organisation ej

kan skapas, och sakkunniga och för uppdraget intresserade personer icke stå att

uppbringa. Däremot har erfarenheten visat, att de större bolagen i regel kunna

åstadkomma en tillfredsställande organisation för realiserandet av syftet med gällande

lagstiftning, och de större bolagen lämna långt mindre rum för anmärkningar

i fråga om utminuteringskontrollens handhavande än de smärre bolagen.

För kontrollstyrelsen, som på grund av sin ämbetsverksamhet haft tillfälle

att på nära håll följa bolagens verksamhet, framstår det som ett synnerligt viktigt

önskemål, att bolagens antal kraftigt begränsas. Tyvärr hava dessa synpunkter

icke vunnit beaktande vid den behandling av frågan, som förekommit inför riksdagen.

Med hänsyn därtill, att det är av högsta vikt att åtminstone någon begränsning

kommer till stånd, som kan vara ägnad att förekomma några av de mest

framträdande olägenheterna, har kontrollstyrelsen ansett, att frågan ånyo bör föreläggas

riksdagen genom ett förslag, innebärande en modifikation av det förslag,

som genom proposition förelädes 1918 års riksdag.

Enligt sistnämnda förslag skulle, såsom tidigare nämnts, antalet bolag hava

blivit högst 94. Enligt det av bevillningsutskottet vid 1!»IS. 1919 och 1920 års

riksdagar förordade förslaget skulle antalet bolag hava blivit 152. En tablå huru

antalet bolag enligt det ena och det andra av dessa förslag skulle fördela sig på

olika län bifogas detta utlåtande. Anledningen till det väsentligt skiljaktiga resultatet

av dessa förslag är den, att enligt det kungliga förslaget den relativa begränsningssiffran

(ett bolag på varje påbörjat femtiotusental invånare) inskränktes genom

en absolut begränsningssiffra (högst samma antal som vid 1918 års utgång), under

det att enligt bevillningsutskottets förslag dels den absoluta begränsningssiffran

upphäver verkan av den relativa i de län, där antalet bolag år 1918 var större än

folkmängdssiffran medgav, dels någon absolut begränsning icke finnes i län, där

antalet bolag 1918 var mindre än vad folkmängdssiffran gav anledning till. Kontrollstyrelsen

har i sitt den 30 mars 1920 dagtecknade utlåtande till bevillningsutskottet

givit uttryck åt den meningen, att bevillningsutskottets förslag vore

mindre tillfredsställande, och styrelsen har ej funnit skäl frångå denna mening.

Det synes emellertid som om eu medellinje mellan det kungliga förslaget

1918 och bevillningsutskottets förslag skulle vara tänkbar. Om man nämligen a

ena sidan anser sig böra lämna orubbade de bolag, som finnas å orter, där sedan

en lång följd av år bolag funnits, men vill avskaffa från och med år 1919 nytillkomna

bolag, synes man å andra sidan icke böra öppna möjlighet för att i län.

där tidigare bolag icke funnits till det antal, den relativa begränsningssiffran medger,

nya bolag få inrättas.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 173 höft. (Nr död.) 0

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

F ilialutminu

tering.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

I överensstämmelse med denna tankegång skulle till dot vid 1918 års riksdag

framlagda förslaget till begränsning knytas det medgivandet, att, oaktat den föreskrivna

begränsningen, bolag skulle få inrättas å orter, där under år 1918 bolag

utövat rättigheter till detaljhandel med brännvin. I enlighet med detta förslag,

som kontrollstyrelsen inarbetat i 17 § 5 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen,

skulle antalet bolag bliva högst 126.

T samband med att möjligheten att bilda nya bolag sålunda i viss omfattning

begränsas, torde emellertid de kommuner, som önska, att utminutering anordnas

mom deras område, böra erhålla möjlighet att få utminuteringsställe inrättat såsom

filial från inom annan kommun verksamt bolag. Begränsningen av bolagens antal

komme genom en sådan utvidgning av filialförsäljningsinstitutet enligt 18 § rusdrycksförsäljningsförordningen

att i realiteten innebära en organisationsreform men

däremot icke någon förändring i kommunernas nuvarande möjlighet att få rusdryckslörsäljning

till stånd inom sitt område. Den ifrågasatta förändringen innebär, att

vad som nu gäller i fråga om rätt för bolag å annan ort att inrätta utskänkning

skulle utsträckas att gälla även utminutering.

Det vid 1920 års riksdag framställda och av bevillningsutskottet tillstyrkta

förslaget, att jämväl filialutminutering skulle få inrättas, rönte, såsom i historiken

framhållits, i andra kammaren motstånd och avslogs med 69 röster mot 65. Det

Iramhölls härvid av en talare, att införandet av en rätt för bolag att inrätta utminutering

i grannkommun, naturligtvis med denna kommuns medgivande, innebure,

att man toge med ena handen vad man givit med den andra. Enligt kontrollstyrelsens

mening ligger till grund för detta omdöme en oriktig uppfattning av vad

man vill nå med den kombinerade ändringen av 17 och 18 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen.

»Syftet med sagda ändringar är såsom förut angivits att åvägabringa

eu bättre organisation av ledningen för rusdrycksförsäljningsbolagen genom att göra

en del bolagsstyrelser överflödiga. De med denna förändring vunna fördelarna skulle

kunna nås utan att inskränka den möjlighet, som kommunerna nu hava att åstadkomma

inrättande av försäljningsställen. Därest man vid en begränsning av bolagens

antal emellertid allenast skulle åsyfta en minskning av antalet försäljningsställen,

då innebär det ovan citerade uttalandet av en talare i andra kammaren i viss mån

en riktig karaktäristik av en samtidig begränsning av bolagens antal och medgivande

av rätt till filialutminutering. Kontrollstyrelsen håller emellertid före, att åtminstone

för det närvarande någon möjlighet att genomföra en begränsning av bolagen

allenast för att minska försäljningsställenas antal icke finnes. Det torde också vara

tillräckligt vunnet ur nykterhetssynpunkt, därest antalet bolagsstyrelser nedbringas,

särskilt som vinsten ur sagda synpunkt med avskaffandet av ett begränsat antal

försäljningsställen synes vara ganska problematisk. tTnder det nuvarande systemet

med individuell utminuteringskontroll och begränsad inköpskvantitet torde nämligen

ett något större eller något mindre antal ställen allenast i mycket ringa grad kunna

påverka konsumtionen.

Under behandlingen i riksdagen av förslaget om medgivande av inrättande

av filialutminutering uttalades önskvärdheten av att möjlighet att anordna filialförsäljning

måtte kunna säkerställas. Det anmärktes också såsom en brist i det för

riksdagen framlagda förslaget, att någon visshet icke förefanns om att bolag komme

att inom en kommun öppna filialaffär. Krånvaron av en dylik visshet anfördes

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.its proposition Nr 203. 43

rent av såsom ett skäl mot begränsningen av bolagens antal. 1 sitt den 30 mars

1920 till bevillningsutskottet avgivna utlåtande i ämnet framhöll kontrollstyrelsen

bland annat, att det icke kunde, utan en omläggning av grunderna för rusdryckslagstiftningen,

lämnas en absolut garanti för att rusdrycksförsäljniug i en kommun

alltid konime att inrättas. Initiativet till anordnande av detaljhandel vore förlagt

hos ett för detta ändamål särskilt bildat bolag, och om intet bolag vore villigt att

söka rättighet till försäljning, kunde sådan försäljning ej komma till stånd,

heten hos ett bolag att övertaga försäljningen kunde först antagas föreligga, när

ett behov av rusdryckförsäljning framträtt inom en kommun och försäljningen

kunde antagas bliva så omfattande, att den ekonomiskt lönade sig. Skulle däremot

försäljningen bliva av så ringa omfattning, att upprätthållande av försäljningsställe

i en kommun bleve förenat med ekonomisk förlust, syntes det kontrollstyrelsen

vara obilligt, om ett bolag skulle kunna tvingas att därstädes öppna filialförsäljning.

Med hänsyn till vad sålunda anförts kan kontrollstyrelsen icke finna det

vara befogat att skapa särskilda garantier för att inrättandet av filialförsäljning

säkerställes.

Enligt den erfarenhet, kontrollstyrelsen vunnit av det nu gällande försändningsförbudet,

medför det icke åsyftat gagn och föranleder ej sällan ur nykterhetssynpunkt

beklagliga olägenheter. Styrelsen kan vitsorda, att den skildring, bevillningsutskottet

lämnat av dessa olägenheter och som ovan (sid. 6—7) återgivits, i

stort sett är med de verkliga förhållandena överensstämmande. Särskilt i Norrland

synas olägenheterna av försändningsförbudet framträda. De norrländska bolagen

hava också uttalat sig för upphävande av ifrågavarande förbud, såsom inhämtas

av bilagda utdrag av protokoll fört vid sammanträde i Sundsvall med norra Sveriges

brännvinsförsäljningsförening den 30 och 31 augusti 1920.

Särskilt i ett avseende medför försändningsförbudet olägenheter vid utminut

eringen. Detta är i fråga om svårigheten att erhålla tillräcklig kontroll över de

vid inköp använda ombuden. Enligt rusdrycksförsäljningsförordningen är det förbjudet

att yrkesmässigt eller eljest mot ersättning tillhandagå annan med anskaifande

av rusdrycker. Upprätthållandet av denna bestämmelse är av stor betydelse,

enär man därigenom skulle kunna undertrycka de tendenser till langning, som sedan

gammalt varit inrotade i vissa delar av landet. Bestämmelsen ifråga torde emellertid

vara omöjlig att upprätthålla, när såsom nu alla spritdrycker skola å försäljningsstället

avhämtas. Bolag, vilka hava den största delen av sin kundkrets boende

utom bolagskommun, kunna givetvis icke i den omfattning, som önskvärt är, granska

de många ombud, som infinna sig å försäljningsstället för att verkställa inköpen

för sina huvudmän. En vägran från bolagets sida att expediera ombud, som företräda

ett större antal motboksinneliavare, kan svårligen upprätthållas. Det later

sig nämligen väl tänkas, att ett ombud för ett ringa antal kunder kan vara langare,

men ett ombud för ett större antal kan vara fullt lojal. Gränsen mellan berättigat

och oberättigat ombudsskap kan därför ej dragas vid ett visst antal motböcker.

Någon säker slutsats, att oberättigat ombudsskap föreligger, kan ej heller grundas

därpå, att en person ofta uppträder som ombud; på grund av olika anledningar

kan en person hava åtagit sig ombudsskap, enär han är i tillfälle att ofta besöka

don ort, där bolaget är beläget. Den enda utvägen för ett bolag att avgöra, om

oberättigat ombudsskap föreligger är att noggrant aktgiva på de personer, som

Ändring ar

förtändniuasförbudet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kuvyl. Maj:(s proposition Nr 203.

uppträda som ombud. Men även i detta hänseende möta stora svårigheter därför,

att landsbygdsbefolkningens inköp vanligen förläggas till vissa dagar i veckan,

särskilt lördagarna; på grund av den stora tillströmningen är då vanligen en tillräckligt

uttömmande granskning av ombuden omöjlig.

Skall därför den individuella utminuteringskontrollens syfte bliva tillgodosett

i högre grad än nu är möjligt på grund av det florerande ombudsmannaskapet, torde

modifikationer böra genomföras i fråga om nu bestående försändningsförbud, så att

bolagen i viss utsträckning och under vissa villkor äga rätt att försända spritdrycker.

Att bolagen tillerkännes en dylik rätt synes vara desto mera befogat

som enskilda personer äga försända rusdrycker i den omfattning, de för gott finna.

Kontrollstyrelsen kan för sin del icke tillstyrka ett obetingat upphävande av

försändningsförbudet, Enligt kontrollstyrelsens mening bör dylikt förbud finnas i

avseende å köparna inom sådan kommun, där stadsfullmäktige respektive kommunalstämma

eller kommunalfullmäktige beslutat, att till köpare inom kommunen försändning

av rusdrycker ej må äga rum.

Kontrollstyrelsen vill också framhålla, att eu ändring av försändningsförbudet

ingalunda får anses medföra någon skyldighet för ett bolag att verkställa försändning.

Det bör stå bolagen fullkomligt fritt att bestämma sig för att icke utföra försändningar.

Skulle emellertid ett bolag finna sig böra besluta att utföra försändningar,

bör detta få äga rum allenast under den förutsättningen att betryggande kontrollanordningar

vidtagas i syfte att den person, som inköpt varan, också mottager

densamma. Försändningen av spritdrycker torde nämligen vara förbunden med åtskilliga

vanskligheter, som icke tillräckligt uppmärksammats vid frågans behandling

inom bevillningsutskottet. Det gäller i främsta rummet att tillse, att sådana anordningar

åvägabringas, att varan vid framkomsten till försändningsorten utkvitteras

av köparen. Då väl det övervägande antalet försändelser komma att ske medelst

järnväg eller fartyg, gäller det sålunda för vederbörande bolag att träffa särskilda

avtal med befrakt ärna, att allenast den person, till vilken försändelsen är ställd,

eller befullmäktigat ombud för denna må utkvittera försändelsen, ävensom att bolaget

erhåller bevis att så skett. Vidtages icke en dylik åtgärd, kan den individuella

utminuteringskontrollens krav på att bolaget skall veta, till vem det säljer, icke

anses vara tillgodosett. Men det gäller också att tillse, att sådana garantier

vinnas, att icke, såsom hittills, spritvaror i stora mängder tillgripas under järnvägscller

båttransporterna, 1 detta avseende torde särskilt plomberat emballage vara

erforderligt, men även andra mera omfattande åtgärder kunna bliva påkallade.

Därest en ändring av försändningsförbudet i den riktning, kontrollstyrelsen

bär ovan angivit, varder genomfört, torde det vara den praktiska erfarenheten förbehållet

att utröna på vad sätt kontrollanordningarna till ernående av syftet skola

ytterligare utformas. Genom av kontrollstyrelsen meddelade direktiv kunna givetvis

vissa minimifordringar i avseende å kontrollen åstadkommas.

Kontrollstyrelsen tillåter sig slutligen framhålla, att genom det av styrelsen

framställda förslaget icke åstadkommes någon ändring i det gällande förbudet mot

försändning av spritdrycker genom allmänna posten. Jämväl må erinras, att de

genom försändningen uppkommande kostnaderna, enligt vad i 45 § 1 mom. av rusdrycksförsäljningsförordningen

stadgas, helt och hållet skola gäldas av köparen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kuu()l. Maj ds proposition Nr 208.

Därest eu ändring av försändningsförbudet i den riktning, kontrollstyrelsen

bär ovan föreslagit, kommer att genomföras, är det oundgängligen nödvändigt att

såsom förut visats vidtaga eu även ur andra synpunkter påkallad ändring ifråga

om de bestämmelser, som nu gälla beträffande en köpares flyttning från ett bolag

till annat.

Den mest radikala utvägen vore att återgå till den form för kontrollområden,

som var i tillämpning till och med år 1918; kontrollområdena skulle samtidigt

bliva försäljningsområden. Då emellertid kontrollstyrelsen efter noggrant övervägande

icke valt denna väg, beror det bland annat därpå, att den skulle föranleda betydande

ändringar av hithörande bestämmelser i rusdrycksförsäljningsförordningen.

En annan väg, som påkallar allenast mindre ändringar, är den. som angives

i kontrollstyrelsens med utlåtandet den 28 april 1920 till bevillningsutskottet överlämnade

förslag till ändrad lydelse av 42 och 43 §§ i rusdrycksförsäljningsförordningen.

Enligt sagda förslag skulle, därest köpare hos annat bolag än liemortsbolag

framställt begäran om motbok, sagda bolag i avseende å utställande av motbok

eller inskränkande bestämmelser i fråga om inköpsrätten iakttaga vad hemortsbolaget

angivit; skulle emellertid köparen vara missnöjd härmed, ägde han anföra

besvär hos kontrollstyrelsen. Beträffande den närmare innebörden av förslaget tilllåter

sig styrelsen hänvisa till sitt härhos fogade utlåtande den 28 april 1920.1

Någon ytterligare motivering för förslaget ifråga^torde icke vara erforderlig.

I de inom kontrollstyrelsen utarbetade förslagen till ändringar av IT och 18

av rusdrycksförsäljningsförordningen hava några smärre jämkningar och ändringar

vidtagits. Kontrollstyrelsen har sålunda upptagit i 17 § 3 mom. och 5 mom. första

punkten det av 1920 års bevillningsutskott förordade förtydligandet av innebörden

av kommunalmyndighets avstyrkande av rätt till detaljhandel. I 18 g har styrelsen

föreslagit en ändring av den tid, inom vilken ansökan om rättighet skall vara inlämnad.

Hittills har ansökan om filialutskänkning skolat vara ingiven samtidig!

med ansökan om upplåtande av rätt till bolag. d. v. s. före mars månads utgång

året innan utskänkningen skall påbörjas. Då emellertid fråga om rätt till filial - utskänkning. respektive filialutminutering är av betydligt mindre omfattning än

fråga om upplåtande av detaljhandel till bolag och sålunda kräver en mindre tidsfrist

samt då det synes rimligt, att ansökan om rätt till filialförsäljning kan ingivas

vid eu tidpunkt, då i allmänhet klarhet vunnits beträffande vilka bolag få rätt till

sig upplåten, torde ansökningstiden för inrättandet av filialförsäljning lämpligen

kunna förkortas.

Önskvärt är. att de bestämmelser, kontrollstyrelsen härovan förordat, snarast

möjligt träda i kraft. Under loppet av nästa år komma oktroj ansökningar för det

stora flertalet bolag att ingivas och behandlas. Ansökningarna skola ingivas före

mars månads utgång 1921 och kunna göras till föremål för vederbörlig prövning

redan under april och maj månader. Det kan sålunda inträffa, att ansökningar

skulle kunna beviljas måhända redan innan riksdagen hunnit fatta beslut i anledning

av en eventuell proposition i ämnet. Med hänsyn härtill torde det vara erforderligt,

att åtgärder vidtagas i syfte att behandlingen av oktrojansökningarna uppskjuta till

dess riksdagens eventuella beslut föreligger. Skulle Kungl. Maj:t därför finna skäl att

1 Se bilaga vid bevillningsutskottets utlåtande 1920 nr 42.

Frågan om

kontrotlområdcsformen.

Övriga

ändringar.

Angående

ikraftträdandet

»I. m.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kung!. Maj:ts proposition Nr 203.

förelägga riksdagen de förslag, kontrollstyrelsen härmed överlämnar, torde, i likhet

med vad som skedde år 1918, genom cirkulärskrivelse länsstyrelsernas uppmärksamhet

föstas därå, att, då proposition om viss inskränkning i rusdrycksförsäljningsbolagens

antal kommer att föreläggas riksdagen, frågor om upplåtande till bolag

av rättigheter till detaljhandel med rusdrycker lämpligen böra upptagas till behandling

först efter den 1 juni 1921. Vid sistnämnda tidpunkt har riksdagens

beslut i ärendet beräknats föreligga, och har styrelsen med hänsyn härtill föreslagit,

att förordningen om de föreslagna ändringarna skall träda i kraft den 1 juni 1921.

På grund av vad här ovan anförts får kontrollstyrelsen hemställa, att Kung!.

Maj:t måtte genom proposition till 1921 års riksdag förelägga riksdagens prövning

härhos fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 17 § 3 och 5 mom., 18,

42 och 43 §§ samt 45 § 3 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker.

Stockholm den 23 december 1920.

Underdånigst:

FREDRIK ZETHELIUS.

G. 8. LAGERGREN. EINAR J:SON THULIN.

Ernst P:son Pehrzander.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:(s proposition Nr 203.

47

Fö rs1 ag

till

förordning om ändrad lydelse av 1? § 3 och 5 inom., 18, 42 och 43 §§ samt

4ft § 3 inom. i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning

av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 17 § 3 och 5 inom., 18, 42 och 43 §§ samt 45 §

3 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker skall

erhålla följande ändrade lydelse.

17 §.

3. Över ansökning, som rätteligen skett, skall Konungens befallningskavande

omedelbart efter ansökningstidens utgång inhämta utlåtanden, i Stockholm av stadsfullmäktige

och i annan stad av magistrat och stadsfullmäktige samt å landet av

kommunalnämnd och kommunalstämma. Dessa utlåtanden höra innehålla, huruvida

och i vilken utsträckning rätt till detaljhandel anses böra medgivas, uppgift å det

antal försäljningsställen, som bör få anordnas, dels för utminutering och dels för

utskänkning av spritdrycker, vin och Öl, ävensom förslag till de inskränkningar

med hänsyn till försäljningsställenas förläggning och rörelsens bedrivande, som anses

nödiga. Hava ansökningar inkommit från flera bolag, skall, om upplåtande av

rätt till detaljhandel tillstyrkes, visst bolag förordas till erhållande av den sökta

rättigheten.

5. Hava stadsfullmäktige eller kommunalstämma inom den kommun, där

försäljning är avsedd att äga rum, avstyrkt upplåtande av rätt till detaljhandel,

må Konungens befallningshavande icke meddela rättighet till sådan handel. Rätt

till detaljhandel må icke inom något län upplåtas till större antal bolag än som

motsvarar ett bolag för varje påbörjat femtiotusental av länets folkmängd vid utgången

av året före det, under vilket ansökan om dylik rätt senast bort ingivas,

och icke till flere bolag än som under år 1918 inom länet utövat detaljhandel med

brännvin; dock må sådan rätt kunna meddelas bolag å de orter, där under år

1918 bolag utövat rättigheter till detaljhandel med brännvin. Medgiver Konungens

befallningshavande upplåtande av rätt till detaljhandel, må försäljningsställenas antal

ej sättas högre än det av stadsfullmäktige eller kommunalstämman tillstyrkta.

Konungens befallningshavande skall därjämte vid upplåtelsen föreskriva de inskränkningar

med. hänsyn till försäljningsställenas förläggning och rörelsens bedrivande,

som blivit av stadsfullmäktige eller kommunalstämman föreslagna, såvida beslutet

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung!. Maj:ls proposition Nr 203.

om samma inskränkningar icke finnes stå i strid med allmän lag eller författning

eller annorledes överskrida deras befogenhet, som fattat detsamma.

18 §.

I kommun, där tillstånd till detaljhandel enligt 17 § ej meddelats, må rättighet

till detaljhandel med rusdrycker kunna tilldelas inom annan kommun bildat

bolag. Sådan rättighet må dock utövas endast om bolaget erhåller rätt till detaljhandel

inom den kommun, där bolaget är bildat och så länge sistnämnda rättighet

är gällande.

Ansökan om rättighet, varom nu är fråga, skall göras inom utgången av

augusti månad året innan försäljningen är avsedd att taga sin början, och skall

beträffande rättighetens upplåtande i övrigt lända till efterrättelse vad i 17 §

stadgas.

42 g.

Om någon enligt 29 § anmäler sig för inköp av rusdrycker hos annat än

sitt hemortsbolag, skall från hemortsbolaget inhämtas yttrande, huruvida enligt vad

i 33 eller 34 § finnes stadgat eller eljest enligt bolagets mening förefinnes hinder

för utfärdande av motbok. Anser hemortsbolaget hinder härför icke föreligga men

väl inskränkande bestämmelser i fråga om inköpsrätten vara av behovet påkallade,

skall bolaget i sitt yttrande jämväl uttala sig härom.

Har hemortsbolaget avstyrkt utlämnande av motbok eller ansett inskränkande

bestämmelser i fråga om inköpsrätten erforderliga, skall vad hemortsbolaget sålunda

uttalat iakttagas av det bolag, hos vilket begäran om motbok framställts; sökanden

obetaget att jämlikt 19 § 10 mom. hos kontrollstyrelsen överklaga bolagets beslut.

Det bolag, hos vilket anhållan om motbok framställts, åligger att så snart

ärendet avgjorts om utgången underrätta hemortsbolaget, som har att uti den i

41 § omförmälda förteckning införa fullständiga uppgifter härom. Erhåller hemortsbolaget

sedermera kännedom om hinder för utminutering till någon, som enligt

denna paragraf erhållit motbok hos annat bolag, skall hemortsbolaget därom ofördröjligen

underrätta det bolag, som utfärdat motboken.

Därest bolag, hos vilket någon anmält sig för inköp av rusdrycker, prövar

erforderligt att i avseende å honom inhämta upplysning, varom i denna paragraf

sägs, hos annat bolag, som under något av de tre sista kalenderåren före det

anmälan sker varit att anse som hans hemortsbolag, skall för sistnämnda bolag

i fråga om upplysningars meddelande gälla vad i denna paragraf om hemortsbolag

är stadgat.

43 g.

Då någon enligt 32 g med företeende av för honom hos annat bolag gällande

motbok anmäler sig för inköp av rusdrycker, skall vad i 42 § stadgas i tillämpliga

delar lända till efterrättelse. Har motboken utfärdats av annat bolag än hemortsbolaget,

skall jämväl det bolag, som utfärdat motboken, erhålla meddelande om

den gjorda anmälan samt uttala sig, huruvida och i vilken utsträckning inköpsrätt

bör beviljas, ävensom underrättas om ärendets utgång samt uti den i 41 g

omnämnda förteckning införa stadgade uppgifter.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

45 §.

49

3. Rusdrycker må från utminuteringsställe till köpare försändas, därest betryggande

kontrollanordningar vidtagas i syfte att varan ej av annan bekommes.

Innan försändningen sker, skall köparens motbok hava företetts samt skriftlig

rekvisition och betalning för varan erhållits.

Hava stadsfullmäktige eller kommunalstämma inom en kommun besluta, att

till köpare inom kommunen försändning av rusdrycker ej må äga rum, vare dylik

försändning förbjuden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1921.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1922. 1 samt. 173 höft. (Nr 203.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

Bilaga A.

Förteckning: över antalet försäljningsbolag: samt deras förhållande till folkmängden länsvis

dels åren 1917-1920, dels enligt Kungl. Maj:ts förslag vid 1918 års riksdag och bevillningsutskottets

förslag åren 1918, 1919 och 1920.

■

I

Antal bolag

Antal bolag

Län

den 31

december

1918

1917

1918

1919

1920

Enligt

Kungl.

Maj :ts

förslag

Enligt

B. U:s

förslag

Stockholms stad ......

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

län.............

408,456

232,349

134,622

188,910

301,753

223.878

157,786

229,480

56,028

148,458

238,998

479,197

148,040

416,508

298,078

243,178

264,023

215,774

166,694

249.878

264,323

261,550

130,138

177,049

178,702

1

ii

2

1

11

2

1

12

2

1

13

o

1

5

1

11

7

7

7

7

7

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

» ...............

7

7

8

2

8

2

» ...............

2

2

5

» ............

2

2

2

3

7

7

7

0

K

7

Gottlands

1

4

1

4

l

1

4

l

3

5

Blekinge

Kristianstads

4

» ...............

6

24

5

6

6

8

5

6

24

5

8

18

46

5

6

6

9

4

19

45

5

6

6

9

4

6

24

5

Malmöhus

10

3

Hallands

Göteborgs och Bohus

Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

» ..............

0

6

K

6

8

6

5

4

8

4

» ...............

4

Örebro

» ...............

4

4

4

4

4

Västmanlands

» ...............

4

4

4

2

4

4

Kopparbergs

Gävleborgs

Västernorrlands

2

2

2

2

5

0

3

3

3^

3

3

» ...............

4

4

4

4

4

6

a

Jämtlands

1

2

1

1

2

2

1

2

o

1

2

Västerbottens

g

4

Norrbottens

3

3

Q

Summa! 5,813,850 [ 127 | 126 1 162 | 163 ! 94 | 152

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

51

Avskrift.

Bilaga B.

Utdrag av protokoll, fört vid sammanträde i Sundsvall

med Norra Sveriges Brännvinsförsäljningsförening den 30 och

31 augusti 1920.

§ 7.

Herr E. Molin uttalade sig angående de stora olägenheter, som bolagens arbete

för den individuella kontrollen möter genom bestämmelserna uti gällande rusdrycksförsäljningsförordning

rörande förbud för bolag att sända spritdrycker utom den

kommun, där bolaget bedriver sin verksamhet.

Samtliga närvarande voro av den uppfattningen, att försändningsförbudet

borde upphävas. Mötet beslöt att uppdraga till föreningsstyrelsen att ingå till

kungl. kontrollstyrelsen med framställning, att kungl. kontrollstyrelsen måtte vidtaga

någon åtgärd, så att försändningsförbudet för spritdrycker i punkt 3 av rusdrycksförsäljningsförordningens

§ 45 måtte utgå. Beslutet var enhälligt.

Som ovan, vid protokollet

RUDOLF ANDERSSON.

Justerat: Härnösand den 3 sept. 1920.

C. G. Strokirk. Ernst Fahlman.

Rätt avskrivet, betygar:

Georg Clarin.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

Ernst P.son Pehrzander.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

Bilaga II.

Antal rusdrycksförsäljningsbolag år 1922.

Antal bolag

med rättighet

till detaljhandel

med

''■drycker

alla slag.

Stockholms stad

Stockholms län

Uppsala »

Södermanlands »

Östergötlands »

Jönköpings j>

Kronobergs »

Kalmar »

Gottlands »

Blekinge »

Kristianstads *

Malmöhus »

Hallands »

1

12

2

7

8

2

2

7

1

4

7

26

5

Summa

bolag.

vin

och Öl.

9

14

1

13

2

7

8

2

3

7

1

4

16

40

5

L ä n.

Antal bolag

med rättighet

till detaljhandel

med

rusdrycker

alla slag.

Summa

bolag.

vin

och Öl.

Göteborgs o. Boh.

Älvsborgs

Skaraborgs

Yärmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs

Väs tern orrl an d s

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

län...

Hela riket

6

6

7

4

4

4

2

3

4

1

2

3

130

1

6

6

8

4

4

4

2

3

4

1

2

3

26

156

Bilaga III.

Försäljningsbolagens antal år 1922, jämfört med år 1918.

(År 1918 utövade 114 bolag såväl utminutering som utskänkning av brännvin, 8 bolag

endast utminutering samt 4 bolag endast utskänkning av brännvin).

L ä n.

Antal

upp-

hörda

bolag.

N y t

illkomna bo!

a g med

rätt

till

~

utminu- tering

och ut- skänk- ning

av rus- drycker.

utskänk- ning av

rus- drycker.

utminutering

av rusdrycker;

utskänkning av

vin och Öl.

. .

utskänkning

av rusdrycker;

utminutering

av vin och Öl.

utminu- tering

och ut- skänk- ning

av vin

och Öl

utskänk- ning av

vin

och Öl.

Sum- ma ny- till- komna

bolag.

Stockholms län

21)

3

x

4

Östergötlands »

—

1

_

1

Kronobergs »

—

—

_

_

1

1

Kristianstads »

—

_

_

_

1

8

1

in

Malmöhus »

2*)

2

i

_

1

12

2

18

Skaraborgs »

la)

—

—

_

1

i

Övriga län.........

—

—

—

—

—

Hela riket

5

2

4

1

2

22

4

35

*) Därav ett bolag med såväl utminutering som utskänkning av brännvin och ett bolag

med endast utskänkning.

a) Med såväl utminutering som utskänkning av brännvin.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203,

53

Bilaga IV.

Antalet fllialutskänkningar åren 1921 och 1922.

(För år 1922 endast preliminära uppgifter.)

L a

n.

Filial- utskänkning

av rus- drycker.

Filial- utskänkning

av vin och Öl.

Summa.

1921

1922

1921

1922

1921

1922

1 Stockholms

än ...............

3

3

2

3

5

(i

Södermanlands

...............

—

—

3

3

3

3

Östergötlands

» ...............

1

1

5

4

<>

5

Jönköpings

» ...............

—

—

2

2

2

2

Kronobergs

» ...............

1

1

i

2

2

3

Gottlands

» ...............

2

2

—

—

2

2

Blekinge

» ...............

3

2

—

i —

3

2

B

3

- 5

7

8

10

Malmöhus

» ...............

i

2

27

32

28

34

j Hallands

» ...............

2

3

6

o1)

8

8

! Göteborgs och Bohus län ......

6

5

4

5

10

10

Älvsborgs

län ..............

3

3

21)

2

5

5

Skaraborgs

» ...............

—

-

61)

52)

6

5

Värmlands

» ...............

—

_

1

—

1

Örebro

» ...............

_

—

5

4

5

4

i Västmanlands

» ..............

—

—

4

3

4

3

Kopparbergs

» ...............

—

—

3

4

3

4

Västernorrlands » ...............

1

1

—

—

1

i

Jämtlands

» ...............

2

—

11

—

13

—

Övriga län

—

1

—

—

—

—

Summa

28

27

| 87

81

115

107

*) Därav ett bolag endast Öl.

2) » » » » vin.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 173 höft. (Nr 203.)

8

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:206 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 17 § 2, 3 och 5 mom., 18 § samt 45 § 3 mom. i s. 14 i texten
  2. BevU 1922:42 Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 17 § 2, 3 och 5 mom., 18 § samt 45 § 3 mom. i förordn s. 1 i texten