Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning med särskilda föreskrifter angående ersättning för debitering och uppbörd av landstingsskatt m. m

1922-03-21 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:204, Med förslag till förordning med särskilda föreskrifter angående ersättning för debitering och uppbörd av landstingsskatt m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

1

Nr 204.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

med särskilda föreskrifter angående ersättning för debitering

och uppbörd av landstingsskatt m. m.; given Stockholms slott

den 21 mars 1922.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

flocialärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning med särskilda föreskrifter

angående ersättning för debitering och uppbörd av landstingsskatt m. m.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herm. Lindqvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 174 höft. (Nr 204.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Förslag

till

förordning med särskilda föreskrifter angående ersättning för debitering

och uppbörd av landstingsskatt m. m.

Härigenom förordnas, att, i stället för de i § 53 i förordningen

den 21 mars 1862 om landsting meddelade bestämmelser, skola angående

ersättning för upprättande av de i § 48 i nämnda förordning omförmälda

handlingar samt för debitering och uppbörd av landstingsmedel tills

vidare tillämpas följande särskilda föreskrifter:

Ersättning för debiteringen skall såväl till häradsskrivare som till

kronouppbördstjänstemau i stad utgå med en och två tiondels procent

å den del av uppbörden, som ej överstiger etthundratusen kronor, nio

tiondels procent å den del av uppbörden, som överstiger etthundratusen

men ej trehundratusen kronor, och sex tiondels procent å den

del av uppbörden, som överstiger trehundratusen kronor.

Ersättning för uppbörden skall till kronouppbördstjänsteman i

stad utgå med en procent å uppbörden för staden.

Ersättning till landskamrerare skall utgå med två tiondels procent

å den del av uppbörden, som ej överstiger en miljon kronor, femton

hundradels procent å den del av uppbörden, som överstiger en miljon

men ej tre miljoner kronor, och en tiondels procent å den del av uppbörden,

som överstiger tre miljoner kronor.

Där å äldre stat kvarstående landskamrerare eller häradsskrivare

icke är skyldig att underkasta sig minskning i honom tillkommande

sportelinkomster, skall ersättning till sådan tjänsteman utgå efter hittills

gällande grunder.

Till statsverket indragna provisionsandelar samt i tjänst kvarstående

lanträntmästares provisionsandelar skola utgå efter hittills gällande

grunder.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Ersättningen beräknas för varje kalenderår å det belopp, som hos

länsstyrelsen bokförts såsom under kalenderåret influtet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1922; och skall förty

ersättning enligt de i förordningen stadgade grunder första gången

beräknas å det belopp, som influtit under tiden 1 juli—31 december

1922.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Riksdagsskrivelse

1921.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 21 mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, örne.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och kommunikationsdepartementen

anför chefen för socialdepartementet, statsrådet

Lindqvist, följande:

Enligt § 53 i förordningen den 21 mars 1862 om landsting må

såsom ersättning för upprättande av vissa handlingar samt debitering

och uppbörd av landstingsskatt innehållas 3 procent av inlevererade

landstingsmedel, varav beräknas 17a procent för debiteringen, 1 procent

för uppbörden samt 1/2 procent att lika fördelas emellan landskamreraren

och lanträntmästaren.

Enligt 63 § i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet gäller ifråga om debitering, indrivning

och redovisning av vägskatt vad om landstingsmedel är föreskrivet.

På grund av dessa föreskrifter utgår nu till häradsskrivare för

debitering 1 Va procent, till kronouppbördstjänsteman i stad för debitering

och uppbörd 27a procent, till landskamrerare 7i procent och

till i tjänst varande lanträntmästare 7i procent, allt av inlevererade landstings-

och vägskattemedel. Återstoden, d. v. s. 1 procent motsvarande

ersättningen för uppbörden på landet och dessutom 1/i procent i de län,

där lanträntmästare ej finnes, tillfaller statsverket.

I skrivelse den 11 juni 1921 (nr 319) har riksdagen, i anledning

av väckta motioner, under åberopande av vad som i ämnet anförts

i konstitutionsutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 48,

anhållit om utredning, om och på vad sätt det i § 53 av gällande landstingsförordning

stadgade procenttal kunde nedsättas, ävensom att Kungl.

Maj:t ville därefter för riksdagen, så vitt möjligt innevarande år, framlägga

det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

I konstitutionsutskottets nämnda utlåtande anfördes såsom motivering

huvudsakligen följande:

Enligt utskottets mening stode det utom tvivel, att de nu gällande bestämmelserna

om ersättning för uppbörd av landstingsmedel, enligt vilka

denna skulle utgå med 3 procent av de inlevererade medlen, tarvade en fullständig

revision. Särskilt under de sista åren hade landstingsskatterna stigit i

sådan grad, att uppbördsprovisionen för dessa skatter kommit att uppgå till

belopp, som icke torde stå i rimligt förhållande till det med uppbörden förenade

arbetet. Att så vore fallet, framginge redan för vissa delar av vårt land av de

uppgifter, som lämnats i motionerna. För att erhålla ytterligare belysning av

frågan hade utskottet infordrat uppgifter om dessa provisionsbelopps storlek

och fördelning i de olika länen för åren 1913, 1917 och 1920. Dessa uppgifter, av

vilka utskottet för vissa län såsom bilaga till sitt utlåtande fogade en tabellarisk

sammanfattning, bestyrkte till fullo, att en utomordentlig ökning av provisionsbeloppen

ägt rum. Såsom exempel härpå kunde anföras följande: I

Älvsborgs län hade provisionsbeloppen mellan 1913 och 1917 stigit med i runt

tal 300 procent, mellan 1917 och 1920 med ytterligare 280 procent; i Skaraborgs

län hade motsvarande stegring utgjort 490 procent, respektive 225 procent; i

Kronobergs län 500 procent, respektive 250 procent; i Jönköpings län 400 procent,

respektive 215 procent; i Uppsala län 200 procent, respektive 400 procent.

Även om hänsyn toges till penningvärdets fall under ifrågavarande tid, torde

det stå utom tvivel, att en ökning av provisionsbeloppen i sådan grad icke vore

rimlig i förhållande till det med uppbörden av landstingsskatten i och för sig

förenade arbetet. Detta arbete torde nämligen icke hava ökats i proportion till

de indrivna beloppens storlek, enär det väsentligen vöre landstingsskatternas

belopp, som stegrats, men endast i mindre grad antalet skatteobjekt. Att icke

heller de med indrivningen förenade kostnaderna ökats i motsvarande grad,

läge i sakens natur och bestyrktes även av utskottet tillhandakomna uppgifter.

Utskottet hade även för vissa län jämfört den ökning, som provisionsbeloppen

under tiden 1913—1920 undergått, med den ökning, som ägt rum i fråga om den

lön, som vederbörande tjänstemän åtnjöte för sin befattning i statens tjänst.

Av denna undersökning framginge, att sistnämnda ersättning i regel ökats blott i

ringa grad och i varje fall ej i tillnärmelsevis samma omfattning som den för indrivning

av landstingsmedel utgående provisionen. Detta innebure, att ersättningen

för ifrågavarande uppbördstjänstemäns arbete till allt större del kommit

att utgå av landstingsmedel under det att statens kostnader för samma tjänstemäns

arbete i statstjänst relativt sett minskats. Att häri läge ett påtagligt

missförhållande syntes ej behöva närmare framhållas. Utskottet, som funne

vägande skäl tala för en nedsättning av den i § 53 i landstingsförordningen omförmälda

provisionen, ansåge sig emellertid icke omedelbart böra föreslå en

lagändring i denna riktning. Innan detta spörsmål avgjordes, syntes nämligen

•även frågan om provisionsbeloppens fördelning mellan olika uppbördstjänstemän

höra upptagas till prövning. Enligt vad av utskottet tillhandakomna

uppgifter framginge, hade nämligen den ökning, som provisionsbeloppen undergått,

blivit synnerligen ojämnt fördelad. En oproportionerligt stor andel av

densamma hade nämligen utgått till uppbördstjänstemännen i städerna, där

Konstitutionsutskottets

utlåtande

1921.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

skatteintäkternas stegring till väsentlig del ägt ram; på vissa delar av landsbygden

hade däremot vederbörande uppbördstjänstemäns ersättning för indrivning

av landstingsmedel ökats i jämförelsevis mindre omfattning. Redan

av detta skäl ansåge sig utskottet böra inskränka sig till en hemställan om utredning

i ämnet. Härtill komme, att frågan, i vilken grad den nu utgående

provisionen borue sänkas, torde tarva en närmare prövning och att även av

denna anledning en ytterligare utredning vore påkallad. Utskottet ansåge

önskvärt, att denna utredning verkställdes med den skyndsamhet, att förslag i

frågan kunde föreläggas 1922 års riksdag.

Ett i motionerna framställt förslag om utredning av frågan om en sådan

förändring i systemet för uppbörd av landstingsmedel, att ersättningen för

densamma icke skulle utgå i form av provision, kunde utskottet under sådana

förhållanden icke biträda, helst som därigenom frågan om en omläggning av

vårt uppbördsväsen i dess helhet torde upprullas, vilket vore ägnat att orsaka

betydande tidsutdräkt.

Framhalt- Redan innan denna skrivelse avläts, hade Ålvsborgs läns lands
ning

från tfa g, efter beslut vid 1920 års lagtima landsting, i skrivelse den 24

ÄlZnd>ulgnS september 1921 anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande,

huruvida icke sådan ändring av gällande landstingsförordning borde

vidtagas, att antingen landstinget bleve berättigat att självt verkställa

sin uppbörd eller ock nu föreskriven uppbördsprovision bleve minskad

till en procent å uppbördssumman.

Yttranden. över såväl riksdagens som Ålvsborgs läns landstings berörda fram
ställningar

hava samtliga länsstyrelser efter landstingens hörande avgivit

utlåtanden, varjämte styrelsen för Svenska landstingsförbundet begagnat

lämnat tillfälle att yttra sig i anledning av riksdagens omförmälda

skrivelse. Vid åtskilliga av länsstyrelsernas utlåtanden äro fogade

yttranden från häradsskrivare, magistrater och kronouppbördstjänstemän

i städerna. Dessutom hava Sveriges häradsskrivarcförening och föreningen

Sveriges städers kronouppbördstjänstemän inkommit med framställningar

i anledning av samma riksdagsskrivelse.

Därefter har 1902 års löneregleringskommitté anbefallts, dels att i

ärendet avgiva utlåtande i samband med frågor om ny definitiv lönereglering

för befattningshavare vid landsstaten, dels ock att före viss

angiven tid inkomma med förslag angående provisoriska grunder för

beräkning tillsvidare från och med år 1922 av provision å uppbörd av

landstingsskatt. Utlåtande med förslag har från löneregleringskommittén

inkommit den 17 februari 1922. över dess förslag har slutligen statskontoret

avgivit infordrat yttrande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Samtliga landsting hava ansett den nu utgående provisionen för

hög och förmenat, att en reduktion därav kan äga rum. Vissa landsting

hava förordat en beskärning, på sätt Ålvsborgs läns landsting ifrågasatt,

till 1 procent, medan andra undvikit att yttra sig om storleken

av en eventuell nedsättning. Intet landsting har förordat den av Ålvsborgs

läns landsting alternativt föreslagna utvägen, att landstinget skall

självt ombesörja sin uppbörd.

Flertalet länsstyrelser har uttalat sig för att en nedsättning av

provisionen skulle äga rum och därvid i allmänhet förordat en glidande

skala, enligt vilken för varje stad och fögderi skulle utgå provision

med oförändrat belopp av 3 procent å uppbörd ej överstigande 500,000

kronor, med 2 procent för belopp överstigande 500,000 men ej 750,000

kronor samt med 1 procent å överskjutande belopp. Vissa länsstyrelser

hava emellertid ansett det lämpligare att uppskjuta frågan till avgörande

i sammanhang med frågan om lönereglering för landsstaten.

Sveriges häradsskrivareförening har framhållit den ökade kostnad

och det ökade arbete, som inträtt samtidigt med provisionens stegring,

och förmenat, att den utgående provisionen — vilken kunde väntas

hava nått sin höjdpunkt — i allmänhet icke vore för hög Skulle emellertid

statsmakterna det oaktat finna skäligt nedsätta provisionen, förordades

en glidande skala, enligt vilken till debiteringsförrättare skulle

å influtna medel utgå lVa procent å första 500,000 kronor, 1 procent

å nästa 250,000 kronor samt Va procent å överskjutande belopp.

Föreningen Sveriges städers kronoupphördstjänstenuin har ävenledes

med en ingående motivering framhållit den inträdda ökningen i arbete

och kostnader samt därjämte uttalat, att ifrågavarande provision i allmänhet

utgjorde kronouppbördstjänstemännens i städerna väsentliga avlöning,

varför en sänkning av provisionen med s/s för dem skulle bliva

ödesdiger. Föreningen hemställde slutligen, att Kungl. Maj:t ville i

framställning till riksdagen föreslå, att, vad städerna anginge, landstingsmedelsprovisionen

ännu icke måtte bliva föremål för någon reducering,

eller, därest detta ej kunde bifallas, att Kungl. Maj:t ville tillse,

att städernas kronouppbördstjänstemän bereddes tillräcklig kompensation

för den minskning i inkomsten, som en reducering av landstingsmedelprovisionen

komme att medföra, så att de skulle kunna fortfarande på

ett nöjaktigt sätt bestrida sina tjänster.

Landstingen.

Länsstyrel
serna.

Sveriges hfiradsskrivareförening.

Föreningen

Sveriges

städei s kro

nouppbördstjänstemän.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Svenska

landstings
förbundet.

Svenska landstingsförbundets styrelse har även uttalat sig för en

sänkning av provisionen och har framställt alternativa förslag för den

till 1 procent beräknade provisionens fördelning. En av förbundet utarbetad

tabell angående influtna landstingsmedel samt beräknad eller

(för år 1920) faktiskt utbetald debiterings- och uppbördsprovision under

olika år torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet.

1902 års löneregleringskommitté.

Beträffande åtskilliga detaljer i de avgivna yttrandena har rédogörelse

lämnats i 1902 års löneregleringskommittés utlåtande, till vilket

jag tillåter mig hänvisa. Det är i huvudsak av följande lydelse:

»Även där man icke i likhet med en del länsstyrelser samt Sveriges häradsskrivareförening

och föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän

velat göra gällande, att den nuvarande provisionen endast utgör skälig ersättning

för vederbörandes besvär med landstingsmedlens debitering och uppbörd,

utan ansett, att provisionen, åtminstone innan normala förhållanden efterträtt

nu på grund av penningvärdets fall och tillfälliga omständigheter rådande

hög utdebitering av landstingsskatt, både kan och bör i viss mån reduceras,

äro meningarna om sätten för provisionens reglering ganska skiftande.

Medan sålunda flertalet yttranden gå i den riktningen, att provisionen

såsom hittills bör utgå i förhållande till den influtna uppbörden, framhålles i en

del med styrka, att provisionen, därest den skall kunna stå i riktigt förhållande

till vederbörandes arbete med debiteringen och även uppbörden, bör

grundas på den debiterade skatten eller utgå efter antalet debiterade poster.

En kombination av den första och tredje av nämnda beräkningsgrunder innefattas

i det av eu länsstyrelse framförda förslaget, att provisionen till häradsskrivare

likasom till kronouppbördskassören för debiteringen skall i första

hand beräknas efter den influtna uppbörden men att den sålunda för varje

uppbördsdistrikt beräknade provisionen skall mellan samtliga debiteringsförrättare

fördelas efter antalet i varje distrikt debiterade poster.

Än mera skiftande äro meningarna, då frågan gäller i vad mån provision

efter viss antagen grund skall utgå och huru utgående provision skall

mellan vederbörande fördelas.

Ett flertal landsting likasom Svenska landstingsförbundet anse, att i

betraktande av landstingens allmännyttiga verksamhet och med åren alltmera

ökade uppgifter statsverket icke bör tillföras någon andel av provisionen och

att landstingen alltså böra befrias från utgörande av de nu till statsverket

indragna provisionerna, nämligen de som tidigare utgått till kronofogdar och

räntmästare. Till denna mening ansluta sig ett par länsstyrelser.

Vad provisionens belopp angår, har det övervägande antalet landsting

hemställt, att provisionen måtte nedsättas från nuvarande tre procent till en

procent antingen direkt eller så, att, vid en glidande skala för stigande uppbördsbelopp,

provisionens hela belopp kommer att motsvara ungefär en procent

av hela uppbörden. En del landsting hava däremot funnit en så stark beskärning

av provisionerna icke kunna ske.

I den mån länsstyrelserna icke ansett sig i brist på erforderlig utredning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 204.

9

om de med provisionens nedsättning förbundna omständigheter förhindrade

att föreslå viss minskning, hava de tänkt sig en avsevärt mindre beskärning,

än Landstingen ifrågasatt, och deras förslag härutinnan innebära nästan samtliga,

att provisionen hör utgå med fallande procentsatser vid högre uppbördsbelopp.

Provisionens beräkning efter glidande skala föreslås även av Svenska

landstingsförbundet och alternativt av Sveriges häradsskrivareförening.

Bland länsstyrelserna har en med förordande i övrigt av en glidande

skala ansett ep sådan mindre lämplig ifråga om provisionen för uppbörden i

städerna samt uttalat sig för bibehållande för denna provisonsandel av en fast,

dock något minskad procentsats. Härvid åberopas, att ''genom en sänkning av

provisionen för större skatteuppbörd skulle de sista skattebeloppen, vilkas indrivning

är förenad med största besväret, grunda den lägsta provisionen, vilket

vore varken logiskt eller ändamålsenligt’.

De föreslagna glidande skalorna äro mycket varierande främst i fråga

om procentsatserna men även därutinnan, att dessa beräknas än å uppbörden

inom varje uppbördsdistrikt för samtliga andelar, än i sin helhet å uppbörden

inom hela länet än ock, såsom nu, för debitering ooh uppbörd å uppbörden

inom varje uppbördsdistrikt men i övrigt å uppbörden för länet.

I fråga om provisionens fördelning mellan vederbörande hava visserligen

största antalet landsting samt ett flertal länsstyrelser icke yttrat sig,

men i de ingalunda få fall, där förslag i ämnet avgivits, äro dessa till det mesta

av olika innebörd. Enligt de flestas mening böra de andelar av provisionen,

som äro indragna till statsverket, fortfarande utgöras, men i åtskilliga fall uttalas,

såsom redan erinrats, att landstingen böra befrias från utgörande av

ifrågavarande andelar av provisionen.

I övrigt hava flertalet av dem, som yttrat sig i fråga om provisionens

fördelning, ställt sig på den ståndpunkten, att vid provisionens minskning direkt

eller på grund av dess beräkning efter glidande skala vederbörandes andelar

böra stå i huvudsakligen samma förhållande till hela provisionen som

för närvarande, så att hälften utgör ersättning för debiteringen, tredjedelen

utgår för uppbörden, i stad till vederbörande tjänsteman och för landet till

statsverket, samt återstående en sjättedel delas lika mellan landskamreraren

och räntmästaren eller i län, där räntmästare ej längre kvarstår, statsverket.

Emellertid hava även föreslagits glidande skalor, där denna proportion emellan

andelarna icke förefinnes.

Enligt ett förslag bör provisionen till landskamrerarna indragas till

statsverket men nuvarande innehavare av landskamrerartjänst erhålla visst

vederlag. Häremot står uttalandet av ett landsting, att landskamrerarna nu

tillkommande andel av provisionen med hänsyn till deras mycket ökade arbete

för taxeringarna bör lämnas orubbad.

I ett par yttranden har, med utgångspunkt från att provisionen såsom

nu beräknas efter influten uppbörd, föreslagits, att provisionen till den del, den

utgör ersättning för debiteringen, bör utgå med mindre belopp till vederbörande

tjänsteman i stad än till häradsskrivare, enär antalet debiteringar i förhållande

till den influtna uppbörden mestadels är mindre i städerna än på landsbygden.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 174 höft. (Nr 204.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

I detta sammanhang torde ock kunna omnämnas det av flera länsstyrelser

framförda förslaget, att, i händelse vederbörande tjänstemän nu tillkommande

provisioner beskäras utöver vad vederbörande länsstyrelse funnit

skäligt, tjänstemännen beredas motsvarande vederlag av de till statsverket

indragna provisionerna.

Slutligen liar föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän anhållit,

att provisionen, vad städernas tjänstemän anginge, icke för närvarande

måtte reduceras, eller, om minskning beslutades, att tjänstemännen måtte beredas

kompensation för minskningen. Till stöd härför åberopas, bland annat,

att städerna vid fastställandet av tjänstemännens avlöningar givetvis tagit

hänsyn till deras extra inkomster i tjänsten — bland vilka provisionen å landstingsmedlen

vore den huvudsakliga — och att, då provisionerna under de senare

åren vuxit betydligt men den fasta avlöningen bibehållits i huvudsak oförändrad,

tjänstemännens inkomster av tjänsten i allmänhet kommit att till

större delen utgöras av ifrågavarande provisioner. En minskning av provisionen,

utan att städerna samtidigt höjde den fasta avlöningen, skulle därför bereda

tjänstemännen svårigheter att på ett nöjaktigt sätt bestrida sin tjänst.

Enligt vad sålunda från handlingarna anförts, förete de föreliggande

förslagen till omreglering av grunderna för beräkning av provisionen å landstingsmedlen

en synnerligen brokig tavla, vilket i sin mån visar, att frågan är

invecklad och svårlöst.

Det torde därför vara fullt förklarligt, att kommittén på den jämförelsevis

korta tid, som stått till förfogande för avgivande av utlåtande angående

provisoriska grunder för provisionens beräkning tillsvidare från och med innevarande

år, icke kunnat intränga i frågan tillräckligt för ett säkert bedömande,

efter vilka riktlinjer en definitiv lösning av frågan om provisionens omreglering

bör ske, eller med andra ord, om man bör bibehålla den nuvarande grunden

för beräkningen, nämligen influten uppbörd, eller utbyta densamma mot

någon av de nya grunder, som under frågans behandling redan ifrågasatts,

eller mot annan lämplig befunnen grund. I ärendets nuvarande läge torde

det för övrigt icke vara möjligt att taga ställning till denna fråga. All den utredning,

som de föreliggande yttrandena innehålla, avser nämligen sådana

fall, där provisionen beräknats å influten uppbörd, och av enahanda beskaffenhet

är den utredning, som kommittén, i anledning av sitt uppdrag beträffande

ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid länsstyrelserna och landsstaten,

införskaffat från landskamrerare och häradsskrivare till utrönande,

bland annat, av deras extra inkomster i tjänsten och, vad häradsskrivarna

angår, deras utgifter för tjänstens skötande.

Utan möjlighet att bedöma, huru provisionen, beräknad efter viss ny

grund, ställer sig dels i och för sig, dels ock i förhållande till vederbörandes

utgifter för tjänstens skötande, lärer man icke kunna antaga en sådan ny beräkningsgrund.

Vid avgivande av det infordrade förslaget till provisoriska

grunder för provisionens beräkning är kommittén således bunden vid beräkningsgrunden

influten uppbörd, även om kommittén skulle anse densamma

icke vara den lämpligaste. Kommittén vill fördenskull, då den nu går att

framlägga det förslag till provisoriska grunder, vartill kommitténs undersökningar

och överläggningar i ämnet resulterat, hava förutskickat, att detta för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

slag icke må anses i någon mån bindande för den ståndpunkt i provisionsfrågan,

som kommittén kan komma att intaga med avseende å frågans slutliga

lösning.

Då kommittén alltså beträffande den nu närmast föreliggande uppgiften,

enligt vad nyss anförts, är bunden vid det nuvarande provisionssystemet, kommer

spörsmålet följaktligen att gälla, huruvida den nuvarande provisionen

bör minskas och, vid jakande svar därå, i vilken omfattning så må kunna ske.

Vid besvarandet av frågan om lämpligheten av att minska provisionen

anser sig kommittén böra något beröra spörsmålet, i vad mån provisionen kan

anses stå i skäligt förhållande till det vederbörande tjänstemän påvilande arbete

för landstingsmedlens debitering, uppbörd och redovisning.

Älvsborgs läns landsting har i detta avseende åberopat en utredning, enligt

vilken arbetet med landstingsskattens debitering, uppbörd och redovisning,

därest detsamma utfördes genom landstingets egna organ, icke skulle betinga

större kostnad än omkring en tredjedel av den utgående provisionen, d. v. s.

omkring 40,000 kronor; med stöd därav har föreslagits provisionens nedsättning

från nuvarande 3 till 1 procent. Då ett stort antal landsting biträtt detta förslag,

ligger det nära till hands att antaga, att även dessa godtagit nyssnämnda

utredning. Otvivelaktigt måste ock provisionen anses oskäligt hög, därest den

åberopade utredningen befunnes riktig. Detta kan dock icke anses vara händelsen.

Kommittén tillåter sig härutinnan erinra, hurusom enligt av länsstyrelsen

i Umeå införskaffad utredning postverkets ersättning för skatteuppbörden

å landsbygden, inklusive debetsedlar och skattepostanvisningar, år 1921 uppgick

till 820,000 kronor, vilken ersättning ansetts täcka postverkets verkliga

utgifter för uppbördens upphämtande. Nyssnämnda belopp, jämnt fördelat på

24 län, visar en kostnad för varje län av omkring 34,000 kronor, vilket belopp

dock för ett län av Älvsborgs läns storlek måste anses vara ej så obetydligt för

lågt. Detta är dock endast kostnaden för postverkets bestyr med uppbörden

å landsbygden. Härtill komma kostnaderna för: debiteringen å landet och i

stad, uppbörden i stad, upprättandet av restlängder, ersättning till utmätningsmännen

för restindrivningen (indrivningsprovision lika som för kommunalutskylder)

samt slutligen en betydligt utvidgad kamrerarexpedition. Den av

Älvsborgs läns landsting åberopade utredningen måste därför betraktas såsom

i hög grad missvisande.

Men även om den nuvarande provisionen, jämförd med kostnaderna fölen

av landstinget självt anordnad uppbörd av landstingsmedlen, icke skulle

kunna anses såsom oskäligt hög, måste dock, åtminstone så länge bevillningskronorna

samt utdebiteringen för landstingens behov hava ungefärligen

samma storlek, som de haft under de isenaste åren, någon minskning av provisionen

ovedersägligen anses kunna ske. Detta har ock direkt eller indirekt

medgivits av alla dem, som yttrat sig i frågan, frånsett föreningen Sveriges

städers kronouppbördstjänstemän, som av ovan omförmälda skäl motsatt sig

varje reduktion av provisionen.

Att provisionen för närvarande bör kunna nedsättas framgår ock av

den utredning, som kommittén till ledning för sitt blivande förslag till definitiv

lönereglering för länsstyrelserna och landsstaten införskaffat. En sam
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

manställning av de från härad,sskrivarna inkomna uppgifterna, i den mån de

i befintligt skick kunnat bearbetas, ådagalägger nämligen, att utom i rena

undantagsfall, vilka synas bero av tillfälliga omständigheter, häradsskrivares

extra inkomster i t.iänsten, bland vilka provisionen å landstingsmedlen är den

största, rätt avsevärt och sällan med mindre än ett par tusen kronor överstigit

utgifterna för tjänstens skötande, varvid således häradsskrivarens förvaltningsbidrag

jämte dyrtidstillägg därå blivit behållen inkomst.

T sammanhang med frågan om den nämnda provisionens minskning över

huvud taget torde till behandling böra upptagas det i ett flertal yttranden framförda

spörsmålet, huruvida nu gällande bestämmelse, att provision för debitering,

uppbörd och redovisning av vägskatt skall utgå efter samma grunder,

som gälla för provisionen å landstingsmedel, bör bibehållas och således en beskärning

av sistnämnda provision verka motsvarande minskning i provisionen

å vägskatten, eller om provisionen å vägskatten bör lämnas obeskuren.

Då, enligt vad kommittén varit i tillfälle att utröna, jämväl provisionen å

vägskatt under de senare åren ökats högst väsentligt samt för en reducering av

denna provision lära kunna åberopas huvudsakligen samma skäl, som tala för

en minskning av provisionen å landstingsskatt, tillåter sig kommittén föreslå,

att de regler, som må varda fastställda för beräkning av provisionen å

landstingsmedel, såsom hittills jämväl må gälla för beräkningen av provisionen

å vägskatt.

Då fråga sedan blir, i vad mån provisionerna lämpligen böra minskas,

torde först höra erinras om nu gällande grunder för provisionernas beräkning

och fördelning mellan vederbörande. Provisionen utgår med tillsammans 3

procent av den varje år influtna uppbörden av landstingsmedel (vägskatt) samt

fördelas sålunda: l.s procent utgår för debiteringen, vilken andel tillfaller å

landet häradsskrivare och i stad vederbörande kronouppbördstjänsteman; 3

procent utgör ersättning för uppbörden, vilken andel, vad angår landsbygdens

uppbörd, efter kronofogdetjänsternas indragning tillfaller statsverket, men i

stad vederbörande kronouppbördstjänsteman; återstående 0.5 procent delas i

två lika lotter, av vilka lan dskam rera ren erhåller den ena och den andra uppbäres

i län, där lanträntmästare ännu kvarstår, av denne men eljest av statsverket.

Beträffande först de delar av provisionen, vilka ingå till statsverket,

hava vissa landsting och länsstyrelser likasom Svenska landstingsförbundet

föreslagit, att landstingen måtte befrias från erläggandet av desamma.

Landstingsförbundet anser det oriktigt, atit statsverket genom att tillföra

sig ifrågavarande provisionsandelar på sätt och vis beskattar landstingen samt

anför vidare: ''Med ett dylikt system blir, såsom framhållits av vissa landsting,

följden den, att för varje ny börda staten pålägger landstingen, densamma

skaffar sig en direkt inkomstökning genom den provision den tager för uppbörden

av den med den nya bördan följande utgiften. Tvärtom borde statsverket

med hänsyn till den börda, som genom riksdagsbeslut snart sagt årligen

pålägges landstingen, låta sig angeläget vara att utan ersättning förrätta denna

uppbörd, i synnerhet då det kan låta sig göra utan att statsverket därför åsamkas

någon ökad utgift’.

Länsstyrelsen i Hallands län, som anser icke obilligt, att statsverket av
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

13

står från sina provisionsandelar, förmenar, att kostnaderna för det till. följd

av kronofogde- och lanträntmästartjänsternas indragning ökade arbetet för

andra statsinstitutioner — landskontoret, postverket med flera — för vilket arbete

statsverkets provisionsandelar utgöra gottgörelse, icke stå i direkt relation

till landstingsskaltens växlande belopp. Enligt länsstyrelsens mening torde för

övrigt de avsedda statsinstitutionernas kostnader för det speciellt av landstingsskatten

föranledda ökade arbetet icke vara särdeles betydande och i varje

fall nästan omöjliga att skilja från kostnaderna för själva kronoskatten. Det

vore antagligt, att, därest bestyret med landstingsskatten bortfölle, någon

nämnvärd minskning i statens ifrågavarande kostnader icke skulle uppstå, och

det syntes därför icke obilligt, att staten eftergåve hela sin andel av provisionen

och detta såväl vad landsbygden som städerna vidkomme.

Å andra sidan hava länsstyrelserna i allmänhet utgått från, att statsverket

icke bör avstå från sina andelar av provisionen. Särskilt har länsstyrelsen

i Malmöhus län bemött åsikten om det principiellt oriktiga i, att landstinget

åsamkas utgifter till statsverket eller statens tjänare för erhållande av sin uppbörd,

och anför härutinnan följande: ''Med nu gällande uppdelning på staten

och kommunerna, av allmänna angelägenheters ombesörjande samt därav föranledd

uppdelning av skattemedel i statsmedel och kommuners medel lärer,

enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes underdåniga förmenande, icke

med fog kunna påstås annat än att landsting och kommuner sluppit jämförelsebilligt

— för att nu icke säga alltför billigt — undan beträffande kostnaderna

för erhållandet av sina skattemedel. Man bör ju komma ihåg, att kostnaderna

för taxeringsväsendet för närvarande drabbar statsverket ensamt, fastän den

alldeles icke minst besvärliga delen av detta arbete vållas av taxeringen till

kommunala utskylder. Vid en i sammanhang med den kommunala skattefrågans

slutliga lösande antagligen påräknelig reglering av dessa förhållanden

torde sannolikt komma att visa sig, att landstingens kostnader för erhållandet

av sina skattemedel icke böra bliva mindre än för närvarande utan snarare

tvärtom. Även om således landstingets kostnader för ''debitering

och uppbörd’ på grund av tillfälliga konjunkturer stigit till belopp, som under

nyssnämnda rubricering kunna synas för höga, finnes enligt Eders Kungl.

Maj:ts befallningshavandes underdåniga mening ingen anledning antaga, att

landstingens kostnader i det hela för erhållande av på dem belöpande skattemedel

äro för höga’.

I samma riktning uttala sig länsstyrelsen i Stockholms län jämte flera

andra länsstyrelser, varvid erinras om, att det arbete statens och städernas

organ utföra för upphämtande av landstingens inkomster avser icke blott

landstingsskatten utan även sjukvårdsavgiften och bidragen till skjutsentreprenaderna.

En länsstyrelse framhåller dessutom, att den nuvarande bevillningen

visserligen upptages såsom statsskatt men sedermera utdelas till landstingen

efter folkmängden. För provi si onsandelarnas bibehållande åt statsverket

åberopas ock av en del länsstyrelser, atit vid landsstatens omorganisation

genom lanträntmästar- och kronofogdetjänsternas indragning provisionerna

beräknats för täckande av statsverkets, i anledning av omorganisationen

ökade utgifter för andra statsorgan.

Även om vissa skäl må kunna tala för att landstingen befrias från ut
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

görande av de till statsverket indragna provisionerna, kan kommittén dock ej

aiise riktigt, att statsverket avstår från all ersättning för det bestyr med landstingsmedlens

uppbörd och redovisning, som utföres av de organ, på vilka

lanträntmästarnas och kronofogdarnas göromål i denna del överflyttas, detta

i all synnerhet som provisionerna tagits i beräkning till täckande av utgifter

i följd av landsstatens omorganisation och dessa utgifter stigit i kanske

ännu högre grad än provisionerna.

I detta avseende får kommittén erinra, hurusom i samband med lanträntmästartjänsternas

indragning en viss ökning skett av landskontorens arbetskrafter

och att utgifterna för extra biträden hos länsstyrelserna, till vilka utgifters

täckande de indragna provisionerna till lanträntmästarna äro anslagna,

oavsett provisionernas stegring år från år vuxit. Statsverkets utgifter

för uppbördens för landsbygden upphämtande genom postverket, vilka vid fögderiförvaltningens

omorganisation beräknades till 180,000 kronor, hava enligt

Vunnen utredning år 1921 uppgått till 820,000 kronor. Till denna kostnad

komma utgifter å landskontoren för uppbörden, enligt erhållna upplysningar

utgörande 63,400 kronor för år 1920. De kronofogdarna förut tillkommande, till

statsverket indragna provisionerna beräknades vid genomförandet av fögderiförvaltningens

omorganisation uppgå till ej obetydligt högre summa än det

belopp, 134,000 kronor, som för år 1912 uträknats. De hava sedermera stigit

så, att de år 1921 (å'' 1920 års uppbörd) uppgingo till i avrundat tal 710,800

kronor; i båda fallen ingå dock däri även provisionen å vägskatt, försäkringsavgifter

och undantagsvis även andra medel.

Vid ett avstående av statsverkets hittillsvarande andelar av provisionen

bleve det således nödvändigt att täcka ovan nämnda statsutgifter med direkta

anslag. I varje fall vill det synas, att ett avstående av statsverkets andelar

av provisionen icke bör äga rum vid en provisorisk reglering av grunderna

för provisionens beräkning.

Av huvudsakligen samma skäl, som nyss anförts, kan kommittén icke

heller tillstyrka, att vid en provisorisk reglering av provisionen statsverkets

nuvarande andelar av densamma nedsättas.

I anslutning till sitt förslag, att de till statsverket indragna provisionsandelarna

må bibehållas att utgå efter hittillsvarande grunder, hemställer

kommittén ock, att de andelar, som utgå till ännu i tjänst kvarstående lanträntmästare

och först i mån av deras avgång indragas till statsverket, jämväl

må beräknas efter oförändrade grunder.

Övriga provisionsandelar, nämligen de som tillfalla liäradsskrivare för

debiteringen m. m„ kronouppbördstjänsteman i stad för debitering och uppbörd

m. m. samt landskamrerare, synas däremot böra något reduceras. Vid

avvägandet av den minskning, som skäligen må kunna ske, anser kommittén

huvudsakligen följande omständigheter böra tagas i betraktande.

Å ena sidan hava provisionerna bland annat genom ökning av landstingens

utdebiteringar vuxit så, att häradsskrivarnas och kronouppbördstjänstemännens

i stad extra inkomster i tjänsten i allmänhet rätt avsevärt

överstiga utgifterna för tjänstens skötande, varjämte provisionernas stegring

medfört, att vederbörande tjänstemän i fråga om inkomst av arbetsanställning

kommit i ett högre plan än andra tjänstemän i jämförlig ställning. Med

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2U4.

hänsyn till landstingens vidgade uppgifter torde icke landstingens utdebiteringar

under den närmaste tiden kunna förväntas sjunka så mycket, att detta

i någon nämnvärd grad inverkar på provisionernas storlek. Även om provisionerna

skulle på grund av minskad debitering eller den allmänna depressionen

sjunka något, torde vederbörandes utgifter för tjänstens skötande, vilka

redan äro minskade, falla i ännu högre grad. Och vidare komma provisionerna

å försäkringsavgifter och »övriga medel» att utgå efter oförändrade

grunder.

Å andra sidan måste vid provisionernas beskärning varsamhet iakttagas,

dels emedan beskärningen är avsedd att drabba provisionen icke blott

å landstingsmedel utan även å vägskatt och hänsyn måste tagas till verkningarna

av den samfällda minskningen, dels enär det dock kan antagas, att

uppbörden av och därmed provisionen å landstingsmedel och vägskatt kommer

att inom den närmaste tiden sjunka såväl på grund av nedgång i antal

bevillningskronor och skatteobjekt som till följd av restantiernas, av den allmänna

depressionen vållade ökning, dels ock därför att en minskning av debiteringen

eller skatteobjekten även verkar nedgång i vederbörandes debetsedellösen.

I fråga om sättet för provisionens minskning delar kommittén den,

enligt vad ovan erinrats, i ärendet allmännast uttalade meningen, att denna

bör ske genom att provisionen utgår efter glidande skala, så att procentsatsen

för den i vissa grupper uppdelade uppbörden blir högst för första gruppen

samt lägre och lägre för varje följande grupp, och har kommittén ansett riktigast,

att vederbörande tjänstemäns provisionsandelar stå i ungefärligen

samma förhållande till varandra som hittills.

För den del av kronouppbördstjänstemännens i stad provision, sota skall

utgöra ersättning för själva uppbörden, har kommittén dock icke ansett sig

böra föreslå procentsats efter fallande skala. Visserligen lär i allmänhet

uppbördstjänstemännens besvär med uppbörd och redovisning icke vara större

för ett högre än för ett lägre uppbördsbelopp, men å andra sidan torde, särskilt

under det rådande tryckta läget för industrien, den högre uppbörden

komma att bero på mängden av skattskyldiga, och av antalet skattskyldiga

är uppbördstjänstemännens arbete med restlängders upprättande, åtgärder för

restindrivning samt avkortning, avskrivning och redovisning i hög grad beroende.

Härtill kommer, att enligt den av föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän

framlagda utredningen ifrågavarande tjänstemäns inkomster

av tjänsten till större delen bestå av provisionen å landstingsmedel

och att därför en mindre varsam beskärning av denna inkomst, innan städerna

höjt dessa tjänstemäns ordinarie avlöning, skulle bliva mycket kännbar för

dem och bringa dem, ehuru både debiteringsförrättare och uppbördsman, i

avsevärt sämre avlöningsförhållanden än häradsskrivarna. Under sådana

förhållanden har kommittén, som ansett, att provisionen för debiteringen bör

för ifrågavarande tjänstemän utgå efter samma grunder som för häradsskrivarna,

icke funnit tillrådligt, att provisionen för uppbörd i stad bestämmes att

utgå efter glidande skala eller i övrigt beskäres, utan föreslår, att den bibehålles

vid en procent.

Den uppbörd, å vilken vederbörandes provision efter glidande skala

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

skall beräknas, bör enligt kommitténs mening vara för häradsskrivare och

kronouppbördstjänsteman i stad uppbörden i fögderier eller staden samt för

landskamrerare länets hela uppbörd av landsting smedel.

Efter undersökningar, i vad mån den av länsstyrelserna i Stockholms

med flera andra län ifrågasatta glidande skalan samt även av kommittén försöksvis

uppgjorda sådana skalor skulle verka nedsättning i provisionen, har

kommittén funnit sig böra föreslå följande skalor, nämligen:

för häradsskrivare och kronouppbördstjänsteman i stad för debiteringen:

1.2 procent å uppbörd till och med 100,000 kronor, 0.9 procent ä den del

av uppbörden, som överstiger 100,000 men ej 300,000 kronor, och O.e procent ä

den del av uppbörden, som överstiger 300,000 kronor, samt

för landskamrerare:

O.20 procent å uppbörd till och med 1,000,000 kronor, O.ib procent å den del

av uppbörden, som överstiger 1,000,000 men ej 3,000,000 kronor, och O.io procent

å den del av uppbörden, som överstiger 3,000,000 kronor.

Då kommittén föreslår denna skala för häradsskrivares provision, har

kommittén förutsatt, att för närvarande någon reduktion ej vidtages i häradsskrivares

ersättning för upprättande av röstlängder för val till riksdagens

andra kammare och av kommunal röstlängd.

Av landsstatstjänstemännen kvarstå vissa landskamrerare och häradsskrivare

å sådan äldre stat, att de ansetts tillförsäkrade rätt till provisioner

enligt de vid nämnda äldre stats fastställande gällande grunder. Vid sådant

förhållande torde vid nu förevarande provisoriska reglering förenämnda

tjänstemän höra bibehållas vid sin ställning uti ifrågavarande avseende.

Vad kommittén sålunda föreslagit i avseende å provisoriska grunder för

beräkning tillsvidare från och med år 1922 av provision å uppbörd av landstingsskatten

innebär i sammanfattning:

att de till statsverket indragna provisionsandelarna likasom de i tjänst

kvarstående lanträntmästarnas provisionsandelar fortfarande skola utgå efter

oförändrade grunder,

att kronouppbördstjänstemännens i stad andel för själva uppbörden såsom

hittills skall utgå med en procent å uppbörden för staden,

att provisionen för debitering såväl å landsbygden till häradsskrivare

som i stad till kronouppbördstjänstemän skall utgå efter 1.» procent å uppbörd

till och med 100,000 kronor, 0.9 procent å den del av uppbörden, som

överstiger 100,000 men ej 300,000 kronor, och 0.6 procent å den del av uppbörden,

som överstiger 300,000 kronor, samt

att landskamrerares provisionsandel skall utgå efter O.20 procent å uppbörd

till och med 1,000,000 kronor, O.15 procent å den del av uppbörden, som

överstiger 1,000,000 men ej 3,000,000 kronor, och O.io procent å den del av uppbörden,

som överstiger 3,000,000 kronor;

dock att i de fall, där å äldre stat kvarstående landskamrerare eller häradsskrivare

anses icke vara skyldig att underkasta sig minskning av provisionen

genom ändring i beräkningsgrunden,1 provision till sådan tjänsteman

skall av landstingsuppbörden utgå efter hittills gällande grunder.

Därjämte föreslår kommittén, att provisionen å uppbörden av vägskatt

1 Gäller 3 landskamrerare och 2 häradsskrivare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanal. Ma j ds proposition Nr 204. IT

må bestämmas att utgå efter samma grunder, som varda bestämda för provisionen

å uppbörden av landstingsskatt.

Vid tillämpningen under år 1922 av bestämmelserna i ämnet torde böra

iakttagas, att provision dock utgår efter nu gällande grunder för uppbörden

av rester från tidigare år. Efter 1922 års utgång torde däremot jämväl å rester

från föregående år böra tillämpas blivande nya bestämmelser.»

Statskontoret anför i huvudsak följande:

»Statskontoret, som lika med kommittén anser, att eu nedsättning av den

till vissa tjänstemän utgående provisionen å landstingsskatt ocli vägskatt

skäligen bör kunna äga rum, har icke funnit anledning till erinran mot det

föreliggande förslaget, som ju för övrigt endast avser ett provisorium och som

enligt vad av kommittén uttryckligen framhållits icke får vara i någon mån

bindande vid den slutliga lösningen av frågan. Beträffande den till statsverket

ingående provisionen har någon minskning av densamma av kommittén

icke föreslagits, men då yrkanden härom från ett flertal i ärendet hörda myndigheter

och korporationer framförts, anser sig statskontoret böra som sin

mening uttala, att statsverket icke bör avstå från att av landstingen kräva

skäligt bidrag för sina utgifter för skatteuppbörden. Om ‘detta bidrag, vilket

principiellt synes vara det riktiga, skulle beräknas efter förhållandet mellan

de kronan och landstingen tillkommande skattebeloppen, skulle säkerligen än

större bidrag än den till statsverket nu ingående provisionen kunna från landstingen

påfordras.» I

I likhet med 1921 års riksdag anser jag, att provisionerna på

uppbörden av landstings- och vägskatt på sina håll stigit till belopp,

som måste anses allt för höga i förhållande till det arbete och ansvar,

som är förenat med detta åliggande, samt de avlöningar, som i allmänhet

utgå till statens tjänstemän. Eu beskärning av provisionerna

linner jag därför omedelbart böra vidtagas.

Liksom åtskilliga av de hörda myndigheterna är jag visserligen

ej övertygad om att landstingen skulle lör mindre kostnad än tre

procent på influtna medel annorledes kunna erhålla ett lika effektivt

debiterings- och uppbördsförfarande som det nuvarande. Yäghållningsdistrikten

torde endast undantagsvis begagna den dem tillerkäuda rätt

att på annat sätt ordna debitering och uppbörd, vilket i sin mån synes

bevisa, att den nuvarande ordningen anses lör dem vara den förmånligaste.

Emellertid synas övervägande skäl tala för en reducering av

provisionerna.

Vid bestämmande av omfattningen av den asyl tade beskärningen

synes man icke kunna undgå att taga hänsyn till två omständigheter.

Frågan om en definitiv lönereglering för landsstatens tjänstemän

är för närvarande föremål för utredning hos 1902 års löneregleringsBihang

till riksdagens ''protokoll 1922. 1 samt. 174 höft. (Nr 204.) 3

Statskou
törst.

Vepa! ietuenUcJwfeit.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

K un f/l. Maj:ts proposition Nr 204.

kommitté. Det synes ej lämpligt att föregripa denna utredning och

genom mera genomgripande åtgärder binda den på ett sätt, som kan

försvåra den lösning, som för framtiden må anses lämpligast.

Städernas kronouppbördstjänstemän erhålla icke sin avlöning av

staten utan av vederbörande städer. Dessa torde vid sina löneavtal

hava förutsatt, att eu avsevärd del av den ersättning, som skulle tillkomma

ifrågavarande tjänstemän, skulle erhållas i form av provision

å landstingsuppbörden. Det lärer därför av hänsyn till städernas uppbördsmän

icke vara lämpligt att nu, innan frågan om dessas ställning

blivit slutligt ordnad, allt för starkt reducera de sportelinkomster, varpå

uppbördsmännen ansett sig kunna räkna.

Liksom löneregleringskommittén är jag av den uppfattningen, att

en provisorisk lösning måste sökas, varigenom vinnes, att de mest påfallande

olägenheterna med de nuvarande bestämmelserna avhjälpas.

Att därvid gå längre än löneregleringskommittén efter ingående undersökningar

ansett lämpligt finner jag för min del icke vara tillrådligt. Jag

anser mig böra förorda den av kommittén föreslagna glidande skalan

men betonar samtidigt, att jag icke anser denna lösning i något avseende

bindande för framtiden.

I en detalj har jag ansett löneregleringskommitténs förslag böra

förtydligas. Det torde nämligen, om det också ej är omöjligt, möta

betydande svårigheter att beräkna provisionerna i förhållande till uppbörden

av de medel, som avse ett visst år, exempelvis 1922 års landstingsmedel,

av vilka ju rester torde inflyta även de närmast följande

åren. Ett i genomsnitt lika resultat torde vinnas, därest provisionen

beräknas å de medel av vartdera slaget, som inflyta och hos länsstyrelsen

bokföras under varje kalenderår. Denna beräkning synes

skäligen böra taga sin början den 1 juli 1922. Rester å äldre års

uppbörder, som inflyta efter denna tid — i regel givetvis mindre

väsentliga poster — få då inräknas i de belopp, å vilka den glidande

skalan blir tillämplig.

Vad själva utformningen av berörda bestämmelser angår, finner

jag det lämpligt, att denna sker i form av en provisorisk ändring i

landstingsförordningens föreskrifter. På grund av den förut omförmälda

hänvisningen i väglagen till landstingsförordningens bestämmelser om

uppbörd m. m. kommer eu sådan ändring att automatiskt gälla även i

avseende å vägskatten. Därest det förslag till lag om allmänna vägar

på landet, som i proposition förelagts riksdagen, vinner riksdagens bifall,

torde de ifrågasatta bestämmelserna utan vidare komma att gälla den

efter denna lags ikraftträdande till landstinget inflytande vägskatten, så
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung?. Maj:ts proposition Nr 204.

vida frågan om provisionerna ej redan dessförinnan erhållit sin definitiv a

lösning.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett förslag till

förordning med särskilda föreskrifter angående ersättning för debitering

och uppbörd av landstingsskatt m. in. och hemställer, att Kungl. Maj.t

måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla och förordnar, att proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Rungl, Maj:ts proposition Nr 20i.

Av Svenska landstingsförbundet meddelade uppgifter angående influtna lands
och

uppbördsprovision

Län

År 1880

År 1890

År

1905

1 Landstings- medel

kr.

. j'': > ’

i Provision

kr.

Landstings-

medel

kr.

Provision

kr.

Landstings

medel

kr.

1

1 Provision

kr.

j

r

|

Stockholms

lön.....

8,642

256

9,725

292

123,243

"i-

3,697

2

Uppsala

» .....

—

—

24,185

726

127,956

3,839

I 3

Södermanlands

» .....

—

_

79

<1

Östergötlands

» .....

12,785

384

42,985

1,290

148,523

4,456 1

5

Jönköpings

» ......

18,694

558

22,423

673

153,845

4,615

| 6

Kronobergs

»......

26,592

798

8,255

248

55,762

1,673

! 7

Kalmar

» ......

17,701

531

37,928

1,138

I 104,633

3,139

: 8

Gottlands

» ......

2,247

67

7,616

228

65,002

1,950

•j

Blekinge

» ......

—

—

28,524

856

138,265

4,148

10

Kristianstads

» ......

11,797

354

25,426 .

763

128,656

3,860

ii

Malmöhus

» .....

44,241

1 327

54,057

1,622

458,565

13,767

12

Hallands

» ......

23,415

702

3

—

17,319

519

13

Göteborgs och Bohus län

16,516

496

50,145

1,504

193,319

5,799

14

Alvsborgs

lön......

15,234

457

9,281

278

115,880

3,476

15

Skaraborgs

».....

—

— ''

20,165

605

73,130

2,194

16

Värmlands

» .....

32,577

977

6,903

207

90,041

2,701

17

Örebro

"

--

—

48,130 |

1,444

18

Västmanlands

» .....

8,804

264 j

10,985 !

329

129,535

3,886

19

Kopparbergs

» ......

23,026

691

35,962 |

1,079

147,694

4,431

20

Gävleborgs

» ......

7,927

238

3,042

91

78,529 ''

2,356

21

Västernorrlands

» ......

''130,000

900

82,312

2,469

221,022

6,631

22

Jämtlands

» ......

41,475

1,244

77,531

2,326

129,350

3,880

23

Västerbottens

» ......

11,040

331 t

46,319

1,389

150,399 ;

4,512

24

Norrbottens

» ......j

21,525

646 1

55,317

1,659 i

132,354

3,971

“1

Summa

374,038

11.221

659,089 !

19,772 j

3,103,542 !

93,106

'') Beräknad siffra.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

21

Bilaga.

tingsmedel samt beräknad eller (för år 1920) faktiskt utbetald debiteringsunder

olika år.

År 1911

År 1914

År 1917

År 1920

Landstings-

medel

kr.

Provision

kr.

Landstings-

medel

kr.

Provision

kr.

Lands tings- medel

kr.

Provision

kr.

Landstings-

medel

kr.

Provision

kr.

458,100

13,743

523,530

15,706

1,030,661

30,920

4,345,657

130,370

1

145,986

• 4,380

212,214

6,366

445,127

13,354

1,622,677

48,680

2

214,105

6,423

573,699

17,211

1,171,701

35,151

2,992,169

89,765

3

360,619

10,819

498,613

14,958

1,130,485

33,914

3,216,566

94,314

4

149,255

4,478

269,622

8,089

968,771

29,063

2,006,595

60,198

5

99,862

2,996

164,154

4,924

533,925

16,018

1,286,823

38,605

6

244,468

7,334

373,690

11,211

894,740

26,842

2,234,466

67,034

7

89,559

2,687

107,035

3,211

196,027

5,881

538,688

16,158

8

211,368

6,341

272,907

8,187

604,383

18,131

1,457,886

43,736

0

181,019

5,431

473,290

14,199

1,104,528

33,136

2,452,670

73,580

10

570,821

17,125

1,173,354

35,201

2,660,094

79,803

6,341,455

180,803

11

177,004

5,310

301,657

9,050

857,069

25,712

1,881,411

56,442

12

276,084

8,282

348,576

10,457

1,100,427

33,013

2,828,326

84,850

13

419,588

12,588

631,570

18,947

1,769,567

53,087

4,549,265

136,478

14

175,675

5,270

246,346

7,390

1,214,893

36,447

2,732,419

92,345

15

162,264

4,868

1)428,094

12,843

1,386,291

41,589

3,733,299

111,999

16

145,448

4,363

1)470,223

14,107

1,266,315

37,989

2,444,737

73,342

17

271,350

8,140

1)345,500

10,365

886,075

26,582

2,729,344

80,768

18

353,984

10,619

1)468,596

14,058

1,628,389

48,852

4,051,634

121,503

19

104,613

3,138

422,789

12,684

1,290,866

38,726

3,071,561

92,147

20

427,611

12,825

616,027

18,481

1,526,985

45,809

4,209,193

126,276

21

92,403

2,772

178,582

5,357

459,294

13,779

1,460,326

43,810

22

240,928

7,228

331,470

9,944

858,052

25,741

2,578,196

77,346

23

182,099

5,463

467,529

14,026

710,234

21,307

2,492,952

73,541

24

5,754,113

172,623

9,899,067

296,972

25,694,899

770,846

67,258,205

2,014,090

25

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 174 käft. (Nr 204).

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:227 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda föreskrifter angående ersättning för debitering och u s. 1 i texten
  2. KU 1922:24 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24 s. 1 i texten