Sök i Ratio Lex

Angående sänkning av räntan å lån från fonden för rederinäringens understödjande

1922-03-17 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:213, Angående sänkning av räntan å lån från fonden för rederinäringens understödjande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

1

Nr 213.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående sänkning av räntan

å lån från fonden för rederinäringens understödjande; given

Stockholms slott den 17 mars 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifall^ de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

Enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

C. E. Svensson.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet

anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Svensson:

På därom av Kungl. Maj:t gjord framställning beslöt 1903 års

riksdag att för bildande av en lånefond till rederinäringens understödjande,

att förvaltas och användas i huvudsaklig överensstämmelse med vissa

angivna grunder samt i enlighet med de närmare bestämmelser, Kungl.

Maj:t kunde komma att meddela, bemyndiga riksgäldskontoret att, i mån

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 182 höft. (Nr 213.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Sveriges allmänna

sjöfarts

förening.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

av behov, från 1904 års början tillhandahålla statskontoret ett beloppav

5,000,000 kronor. Sedermera har riksdagen, på förslag av Kungl.

Maj:t, dels till höjning av ifrågavarande fond åren 1905, 1907 och 1911

anvisat ytterligare medel, dels ock medgivit, att kapitalavbetalningar

finge tilläggas fonden, så att densamma för närvarande uppgår till

17,000,000 kronor.

Å lån skulle enligt de ursprungligen meddelade bestämmelserna

erläggas ränta med fyra procent, och föreskrevs tillika, att de inflytande

räntebeloppen skulle av statskontoret inlevereras till riksgäld skontoret.

Nämnda räntesats bibehölls sedermera, till dess 1916 års riksdag

i anledning av en av Kungl. Maj:t i proposition, nr 233, gjord framställning

medgav, att å de lån, som från och med den 28 april 1916

beviljades att utgå från rederilånefonden, skulle beräknas lem procent

ränta. Å då redan befintliga lån förblev däremot räntan oförändrat

fyra procent.

Alltsedan nu berörda ränteförhöjning har emellertid, i enlighet med

Kungl. Maj:ts vid varje lånefördelning meddelade beslut, bland lånevillkoren

intagits förbindelse för låntagare att, därest högre räntefot än

den, som vid tiden för lånets beviljande gällde för dylika lån, bleve

under lånetiden bestämd, för då återstående lånetid underkasta sig de

förändrade bestämmelser i avseende å räntefoten, som kunde bliva meddelade

beträffande redan beviljade lån och icke innebure höjning av

räntan utöver vad nya låntagare skulle erlägga.

Enligt vad jag från statskontoret inhämtat, äro av fondens medel

för närvarande utlånade nära 1 miljon kronor mot fyra procent och

något över 11 V» miljoner kronor mot fem procent ränta, medan återstoden

utgöres av dels redan beviljade men icke uttagna lån, dels ock

ännu icke till lån disponerade kapitalavbetalningar.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 14 februari 1922 dagtecknad

skrift har nu styrelsen för Sveriges allmänna sjöfartsförening på anförda

skäl hemställt, att Kungl. Maj:t måtte skyndsamt vidtaga åtgärder i

syfte att åvägabringa sänkning av den för rederilånen utgående räntan

från fem till fyra procent, att från viss tidpunkt gälla för såväl redan

utlämnade som framdeles ytterligare utdelade lån.

Till stöd för denna hemställan har styrelsen, efter erinran om den

år 1916 beslutade ränteförhöjningen, anfört följande:

»I samband med nämnda ränteförhöjning, som tillkom under uttrycklig

hänvisning till den då gällande allmänna räntefoten och med utgångspunkt i

viss mån från att statens egna kostnader för dess utlåningsrörelse skulle bliva

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

täckta, framhölls emellertid såväl av statskontoret som av kommerskollegium

lånens karaktär av att bereda understöd åt vederbörande företag liksom ock att

denna lånens karaktär, vilken ansågs b ava influerat på utmätandet av den dittills

utgående lägre räntan, naturligtvis borde allt fortfarande få bibehållas.

Då sålunda räntan å rederilånen vid den år 1916 beslutade böjningen därav

beräknats med fäst avseende å den allmänna låneräntan, synes styrelsen

redan detta förhållande innefatta ett skäl för att nu, då den allmänna räntefoten

visserligen icke är lägre än flen, som gällde vid tiden för ifrågavarande

ränteförhöjning, men likväl torde kunna väntas inom en nära framtid sänkas

under den, som då, vid propositionens framläggande, tillämpades, taga imder

övervägande ett återgående till den räntesats för rederilånen, som ursprungligen

gällde.

Oavsett emellertid den nu anförda synpunkten, som alltså synes styrelsen

redan i och för sig tala för eu sänkning av räntan å rederilånen, göra emellertid

därjämte andra omständigheter enligt styrelsens mening en sådan sänkning

nu alldeles särskilt påkallad.

Ett närmare studium av de handlingar, som äga samband med den år

1916 åvägabragta höjningen av räntesatsen, synes styrelsen nämligen giva vid

handen, att en i varje fall medverkande orsak till att böjningen ifråga genomfördes

utgjorde det uppsving, rederinäringen under då rådande förhållanden i

det stora hela vunnit. Hurusom detta uppsving efterträtts av en lågkonjunktur

med därav föranledd djup depression för svensk rederinäring, är allt för väl

bekant för att av styrelsen bär behöva närmare utvecklas. Det synes styrelsen

nu om någonsin befogat, att den ovan antydda karaktären bos rederilånen av

att utgöra verkligt understöd åt rederiföretag, som därav komma i åtnjutande,

under dessa förhållanden får komma effektivt till sin rätt. För att detta i

någon mån skall bliva fallet, synes styrelsen emellertid ofrånkomligt, att räntesatsen

för rederilånen sänkes till den ursprungligen fastställda, 4 procent.»

Den av styrelsen såsom väntad betecknade sänkningen av den allmänna

räntefoten har som bekant numera ägt rum, i det Sveriges riksbank,

sedan styrelsens framställning till Kungl. Maj:t ingavs, nedsatt det

officiella diskontot från fem och en halv till fem procent.

över förenämnda framställning hava, efter särskilda remisser, statskontoret

den 2 mars 1922 och kommerskollegium den 15 samma mars

avgivit utlåtande, varjämte fullmäktige i riksgäldskontoret, efter att

hava därtill beretts tillfälle, den 16 mars 1922 inkommit med yttrande

i ärendet.

Statskontoret erinrar till en början, hurusom ämbetsverket i sitt statskontoret.

utlåtande »den 14 januari 1916 angående ifrågasatt förhöjning av räntesatserna

å lån från de under ämbetsverkets förvaltning stående fonder

— däribland fonden för rederinäringens understödjande — framhållit,

att berörda lån vore avsedda att bereda understöd åt vederbörande före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kommers
kollegium.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

tåg och att den å lånen då utgående låga räntan givetvis beräknats

med hänsyn därtill, men att enligt ämbetsverkets uppfattning under

dåvarande förhållanden en förhöjning av räntesatserna läte sig väl förena

med lånens egenskap av understöd. Därefter fortsätter statskontoret:

»Beträffande den av styrelsen för Sveriges allmänna sjöfartsförening nu

gjorda hemställan om åtgärders vidtagande för ett återgående till den för rederilånen

förut gällande räntan får statskontoret framhålla, att eu ränta för

ifrågavarande lån av fem procent icke kan anses oskälig och, i betraktande av

de räntesatser, som för närvarande gälla för lån å den allmänna lånemarknaden,

icke heller lärer kunna betaga lånen från rederilånefonden karaktären av understöd.

Ur dessa synpunkter, liksom även med hänsyn till statsverkets nuvarande

inkomstbehov, torde därför ett vidblivande av den nu gällande räntan

kunna väl försvaras.

Skulle däremot, såsom sökandeföreningen synes hålla före, men vilket

statskontoret har svårt att föreställa sig, den föreslagna räntesänkningen vara

av någon större betydelse för rederinäringens förhjälpande ur dess : nuvarande

depressionstillstånd, kommer ju den minskning, statsinkomsterna genom en

räntesänkning skulle få vidkännas, att uppvägas av de fördelar, en uppblomstrande

rederirörelse skulle medföra.»

Kommerskollegii utlåtande är av följande lydelse:

»I sitt i början av år 1916 avgivna underdåniga utlåtande angående väckt

fråga om höjning av räntan, bland annat, å lån från fonden för rederinäringens

understödjande tillstyrkte kommerskollegium en höjning av räntan å nämnda

lån från dittillsvarande 4 procent till 4 ''A procent. Att kollegium vid detta tillfälle

ansåg sig för sin del icke böra göra någon invändning mot en dylik räntehöjning

hade uppenbarligen sin grund i det då rådande läget på fraktmarknaden,

som för sjöfarten medfört ett kraftigt uppsving, i förening med den då

gällande jämförelsevis höga allmänna räntefoten.

De förhållanden, som i dessa avseenden nu föreligga, stå i rak motsats

mot de vid nämnda tillfälle förhandenvarande. Sjöfartsnäringen befinner sig

sedan mer än ett år tillbaka i ett särskilt svårartat depressionstillstånd, samtidigt

som den allmänna räntefoten är i sjunkande och nedgått under den, som

gällde vid tiden för avgivandet av kollegii omförmälda utlåtande.

o Att frågan om en återgång till den ursprungligen gällande räntan å rederilånen

under sådana förhållanden blivit aktuell finner kollegium naturligt.

Givetvis kan realiserandet av tanken härå icke förväntas bliva av den betydelse,

att rederinäringen enbart därigenom förhjälpes ur sitt nuvarande depressionstillstånd,

men synes kollegium likväl åtgärd i detta syfte böra betraktas

såsom ett icke oväsentligt led i strävandena av olika slag att för den svenska

sjöfarten bereda möjligheter att taga sig igenom den rådande krisen. Att dessa

strävanden gynnas med framgång synes ligga icke minst i statens intresse, och

böra desamma därför av statsmakterna direkt understödjas.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner sig kollegium böra för sin

del tillstyrka den nu föreliggande framställningen.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

5

Fullmäktige i riksgäldskontoret uttala sig sålunda:

»I likhet med vad som skedde i ett av fullmäktige den 30 mars 1916 till

Eders Kungl. Maj:t avgivet yttrande rörande då ifrågasatt förhöjning av

räntesatserna å vissa av statsmedel utgående lån, bland annat från rederilånefonden,

anse sig fullmäktige höra inskränka sig till att betrakta den nu föreliggande

frågan ur statsfinansiell synpunkt.

Ur sådan synpunkt hör tillses, att vid fastställande av räntefoten å lån

från statens utlåningsfonder statens egna utgifter för anskaffande genom upplåning

av erforderliga medel hliva täckta. Då staten ej för närvarande och, såvitt

fullmäktige kunna bedöma lånemarknaden, ej heller under den närmaste

framtiden torde kunna fast upplåna medel mot en effektiv ränta under 5 procent,

kunna fullmäktige ej biträda den föreliggande framställningen om nedsättande

av räntefoten å lån från rederilånefonden från 5 till 4 procent.»

Av de myndigheter, som uttalat sig i ärendet, har sålunda kom- Departement»- merskollegium obetingat förordat den av Sveriges allmänna sjöfarts- chefenförening

gjorda framställningen, medan de båda övriga, utan att direkt

avstyrka densamma, likväl ställt sig mer eller mindre avvisande mot

tanken på att nu genomföra en sänkning av räntan å här ifrågavarande

lån.

Gentemot de av statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret

uttalade betänkligheterna vill jag för egen del framhålla, att, även om

dessa betänkligheter icke kunna frånkännas fog, det dock knappast

synes mig möjligt — med hänsyn till det syfte, som med rederilånefonden

avsetts, och de förhållanden, under vilka fonden tillskapats —

att under alla omständigheter noga anpassa räntan å rederilånen efter

den i allmänna marknaden gällande räntesatsen och därmed också efter

den ränta, som staten får betala vid sin egen upplåning. Sålunda torde

det väl få anses såsom tämligen säkert, att, om rederinäringen år 1916,

då räntan å rederilånen höjdes från 4 till 5 procent, befunnit sig i lika

bekymmersamt läge som för närvarande, någon rån teförhöjning icke

kommit till stånd, oaktat vid denna tidpunkt den allmänna diskonträntan

var en halv procent högre än den, som nu gäller. Under sådana omständigheter

och då under den på sjöfartens område nu rådande depressionen

alldeles särskilt den del av rederinäringen, för vilken rederilånen

närmast äro avsedda, d. v. s. de på transocean sjöfart inriktade

företagen, har att kämpa med stora svårigheter för att kunna hålla sin

rörelse uppe, vill det synas mig, som om de här ovan berörda betänkligheterna

dock böra få vika inför de av såväl Sveriges allmänna sjöfartsförening

som kommerskollegium med styrka framhållna skälen för en

räntesänkning.

Fullmäktige

i riksgäldskontor

et.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 213.

1 fråga om betydelsen av eu räntesänkning för de företag, som

därav skulle beröras, vill jag anföra, att även om en sådan åtgärd

visserligen icke kan i och för sig förhjälpa företagen över de svårigheter,

som från olika håll hopa sig, den dock bör vara ägnad att åtminstone i

någon mån verka stödjande under den allvarliga kris, som vår sjöfartsnäring

för närvarande har att genomgå. Att man på redarehåll skulle

uppfatta en sänkning av rederilåneräntan som en beaktansvärd fördel

framgår i varje fall av den av Sveriges allmänna sjöfartsförening gjorda

framställningen och har ytterligare bekräftats genom personliga uttalanden,

som under ärendets beredning till mig framförts från sjöfartsmannahåll.

Såsom exempel på att en räntesänkning för det enskilda företaget i

vissa fall skulle vara av icke ringa ekonomisk betydelse, tillåter jag mig

för övrigt nämna, att för ett av våra större rederiföretag en nedsättning

av räntan från fem till fyra procent skulle innebära en årlig kostnadsbesparing

av omkring 40,000 kronor.

På grund av vad jag sålunda anfört anser jag mig böra tillstyrka,

att åtgärder nu vidtagas för en nedsättning av räntan å rederilån till

fyra procent.

För att göra åsyftat gagn måste, såsom ock av Sveriges allmänna

sjöfartsförening avsetts, den sänkta räntan påtagligen givas tillämplighet

icke blott å nya lån utan jämväl å sådana redan beviljade lån, för vilka

den högre räntesatsen av fem procent nu är gällande.

Varje låntagare bör givetvis, för att komma i åtnjutande av den

föreslagna lägre räntan, tillförbindas att, därest under lånetiden förändrade

bestämmelser rörande räntefoten meddelas beträffande redan

beviljade lån, för då återstående lånetid underkasta sig dessa bestämmelser,

i den mån de icke innebära höjning av räntefoten utöver vad

som skall gälla för lån, som därefter beviljas. Beträffande sådana nu

utelöpande låo, som skulle bliva föremål för räntesänkning, finnes visserligen,

såsom jag redan nämnt, i skuldförbindelserna inryckt en föreskrift

av liknande innehåll, men för att undvika tvister om tolkningen

torde det vara lämpligt att även i fråga om dessa lån gäldenären, för att

komma i åtnjutande av den lägre räntan, får avgiva en förbindelse,

formulerad på sätt jag nyss angivit.

På Kungl. Maj:t torde böra ankomma att bestämma den dag, från

och med vilken räntesänkningen skall tillämpas.

Beträffande de statsfinansiella konsekvenserna av den förordade

räntenedsättningen tillåter jag mig erinra, att i det för riksdagen framlagda

förslaget till riksstat för budgetperioden 1 januari—30 juni 1923

å inkomstsidan uppförts ett belopp av 270,000 kronor, utgörande beräknad

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

ränteinkomst från rederilånefonden. Vid bifall till förslaget om räntesänkning

torde nämnda belopp böra nedsättas med icke fullt en femtedel

eller i avrundat tal till 220,000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att

dels medgiva,

ej mindre att från och med dag, som Kungl. Maj:t bestämmer, ränta

å lån, som beviljas från fonden för rederinäringens understödjande, må

utgå efter en räntefot av fyra procent,

än även att från och med samma dag enahanda räntefot må — i

den mån så icke redan sker — tillämpas å lån, som tidigare beviljats

från nämnda fond,

i varje fall dock under förutsättning att låntagaren förbinder sig

att, därest under lånetiden förändrade bestämmelser i avseende å räntefoten

varda meddelade beträffande redan beviljade lån, för då återstående

lånetid underkasta sig dessa bestämmelser, i den mån de icke

innebära höjning av räntefoten utöver vad som skall gälla för lån, som

därefter beviljas,

dels ock, vid bifall till vad sålunda föreslagits, upptaga den i förslaget

till riksstat för budgetperioden 1 januari—30 juni 1923 under

»B. Statens produktiva fonder. III. Statens utlåningsfonder (överskott)»

uppförda inkomsttiteln »24. Rederilånefonden» med ett till 220,000 kronor

nedsatt belopp.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt

förordnar, att proposition skall till riksdagen avlåtas

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl Lindström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:155 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående sänkning av räntan å lån från fonden för rederinäringens understödjande. s. 6 i texten
  2. SU 1922:63 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående sänkning av räntan å lån från fonden för rederinäringens understödjande. s. 17 i texten