Angående sänkning av räntan å lån från fonden för rederinäringens understödjande
1922-03-17 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1922:213, Angående sänkning av räntan å lån från fonden för rederinäringens understödjande
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.
1
Nr 213.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående sänkning av räntan
å lån från fonden för rederinäringens understödjande; given
Stockholms slott den 17 mars 1922.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifall^ de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
Enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
C. E. Svensson.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 mars 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet
anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Svensson:
På därom av Kungl. Maj:t gjord framställning beslöt 1903 års
riksdag att för bildande av en lånefond till rederinäringens understödjande,
att förvaltas och användas i huvudsaklig överensstämmelse med vissa
angivna grunder samt i enlighet med de närmare bestämmelser, Kungl.
Maj:t kunde komma att meddela, bemyndiga riksgäldskontoret att, i mån
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 182 höft. (Nr 213.) 1
Sveriges allmänna
sjöfarts
förening.
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.
av behov, från 1904 års början tillhandahålla statskontoret ett beloppav
5,000,000 kronor. Sedermera har riksdagen, på förslag av Kungl.
Maj:t, dels till höjning av ifrågavarande fond åren 1905, 1907 och 1911
anvisat ytterligare medel, dels ock medgivit, att kapitalavbetalningar
finge tilläggas fonden, så att densamma för närvarande uppgår till
17,000,000 kronor.
Å lån skulle enligt de ursprungligen meddelade bestämmelserna
erläggas ränta med fyra procent, och föreskrevs tillika, att de inflytande
räntebeloppen skulle av statskontoret inlevereras till riksgäld skontoret.
Nämnda räntesats bibehölls sedermera, till dess 1916 års riksdag
i anledning av en av Kungl. Maj:t i proposition, nr 233, gjord framställning
medgav, att å de lån, som från och med den 28 april 1916
beviljades att utgå från rederilånefonden, skulle beräknas lem procent
ränta. Å då redan befintliga lån förblev däremot räntan oförändrat
fyra procent.
Alltsedan nu berörda ränteförhöjning har emellertid, i enlighet med
Kungl. Maj:ts vid varje lånefördelning meddelade beslut, bland lånevillkoren
intagits förbindelse för låntagare att, därest högre räntefot än
den, som vid tiden för lånets beviljande gällde för dylika lån, bleve
under lånetiden bestämd, för då återstående lånetid underkasta sig de
förändrade bestämmelser i avseende å räntefoten, som kunde bliva meddelade
beträffande redan beviljade lån och icke innebure höjning av
räntan utöver vad nya låntagare skulle erlägga.
Enligt vad jag från statskontoret inhämtat, äro av fondens medel
för närvarande utlånade nära 1 miljon kronor mot fyra procent och
något över 11 V» miljoner kronor mot fem procent ränta, medan återstoden
utgöres av dels redan beviljade men icke uttagna lån, dels ock
ännu icke till lån disponerade kapitalavbetalningar.
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 14 februari 1922 dagtecknad
skrift har nu styrelsen för Sveriges allmänna sjöfartsförening på anförda
skäl hemställt, att Kungl. Maj:t måtte skyndsamt vidtaga åtgärder i
syfte att åvägabringa sänkning av den för rederilånen utgående räntan
från fem till fyra procent, att från viss tidpunkt gälla för såväl redan
utlämnade som framdeles ytterligare utdelade lån.
Till stöd för denna hemställan har styrelsen, efter erinran om den
år 1916 beslutade ränteförhöjningen, anfört följande:
»I samband med nämnda ränteförhöjning, som tillkom under uttrycklig
hänvisning till den då gällande allmänna räntefoten och med utgångspunkt i
viss mån från att statens egna kostnader för dess utlåningsrörelse skulle bliva
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.
täckta, framhölls emellertid såväl av statskontoret som av kommerskollegium
lånens karaktär av att bereda understöd åt vederbörande företag liksom ock att
denna lånens karaktär, vilken ansågs b ava influerat på utmätandet av den dittills
utgående lägre räntan, naturligtvis borde allt fortfarande få bibehållas.
Då sålunda räntan å rederilånen vid den år 1916 beslutade böjningen därav
beräknats med fäst avseende å den allmänna låneräntan, synes styrelsen
redan detta förhållande innefatta ett skäl för att nu, då den allmänna räntefoten
visserligen icke är lägre än flen, som gällde vid tiden för ifrågavarande
ränteförhöjning, men likväl torde kunna väntas inom en nära framtid sänkas
under den, som då, vid propositionens framläggande, tillämpades, taga imder
övervägande ett återgående till den räntesats för rederilånen, som ursprungligen
gällde.
Oavsett emellertid den nu anförda synpunkten, som alltså synes styrelsen
redan i och för sig tala för eu sänkning av räntan å rederilånen, göra emellertid
därjämte andra omständigheter enligt styrelsens mening en sådan sänkning
nu alldeles särskilt påkallad.
Ett närmare studium av de handlingar, som äga samband med den år
1916 åvägabragta höjningen av räntesatsen, synes styrelsen nämligen giva vid
handen, att en i varje fall medverkande orsak till att böjningen ifråga genomfördes
utgjorde det uppsving, rederinäringen under då rådande förhållanden i
det stora hela vunnit. Hurusom detta uppsving efterträtts av en lågkonjunktur
med därav föranledd djup depression för svensk rederinäring, är allt för väl
bekant för att av styrelsen bär behöva närmare utvecklas. Det synes styrelsen
nu om någonsin befogat, att den ovan antydda karaktären bos rederilånen av
att utgöra verkligt understöd åt rederiföretag, som därav komma i åtnjutande,
under dessa förhållanden får komma effektivt till sin rätt. För att detta i
någon mån skall bliva fallet, synes styrelsen emellertid ofrånkomligt, att räntesatsen
för rederilånen sänkes till den ursprungligen fastställda, 4 procent.»
Den av styrelsen såsom väntad betecknade sänkningen av den allmänna
räntefoten har som bekant numera ägt rum, i det Sveriges riksbank,
sedan styrelsens framställning till Kungl. Maj:t ingavs, nedsatt det
officiella diskontot från fem och en halv till fem procent.
över förenämnda framställning hava, efter särskilda remisser, statskontoret
den 2 mars 1922 och kommerskollegium den 15 samma mars
avgivit utlåtande, varjämte fullmäktige i riksgäldskontoret, efter att
hava därtill beretts tillfälle, den 16 mars 1922 inkommit med yttrande
i ärendet.
Statskontoret erinrar till en början, hurusom ämbetsverket i sitt statskontoret.
utlåtande »den 14 januari 1916 angående ifrågasatt förhöjning av räntesatserna
å lån från de under ämbetsverkets förvaltning stående fonder
— däribland fonden för rederinäringens understödjande — framhållit,
att berörda lån vore avsedda att bereda understöd åt vederbörande före
-
4
Kommers
kollegium.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.
tåg och att den å lånen då utgående låga räntan givetvis beräknats
med hänsyn därtill, men att enligt ämbetsverkets uppfattning under
dåvarande förhållanden en förhöjning av räntesatserna läte sig väl förena
med lånens egenskap av understöd. Därefter fortsätter statskontoret:
»Beträffande den av styrelsen för Sveriges allmänna sjöfartsförening nu
gjorda hemställan om åtgärders vidtagande för ett återgående till den för rederilånen
förut gällande räntan får statskontoret framhålla, att eu ränta för
ifrågavarande lån av fem procent icke kan anses oskälig och, i betraktande av
de räntesatser, som för närvarande gälla för lån å den allmänna lånemarknaden,
icke heller lärer kunna betaga lånen från rederilånefonden karaktären av understöd.
Ur dessa synpunkter, liksom även med hänsyn till statsverkets nuvarande
inkomstbehov, torde därför ett vidblivande av den nu gällande räntan
kunna väl försvaras.
Skulle däremot, såsom sökandeföreningen synes hålla före, men vilket
statskontoret har svårt att föreställa sig, den föreslagna räntesänkningen vara
av någon större betydelse för rederinäringens förhjälpande ur dess : nuvarande
depressionstillstånd, kommer ju den minskning, statsinkomsterna genom en
räntesänkning skulle få vidkännas, att uppvägas av de fördelar, en uppblomstrande
rederirörelse skulle medföra.»
Kommerskollegii utlåtande är av följande lydelse:
»I sitt i början av år 1916 avgivna underdåniga utlåtande angående väckt
fråga om höjning av räntan, bland annat, å lån från fonden för rederinäringens
understödjande tillstyrkte kommerskollegium en höjning av räntan å nämnda
lån från dittillsvarande 4 procent till 4 ''A procent. Att kollegium vid detta tillfälle
ansåg sig för sin del icke böra göra någon invändning mot en dylik räntehöjning
hade uppenbarligen sin grund i det då rådande läget på fraktmarknaden,
som för sjöfarten medfört ett kraftigt uppsving, i förening med den då
gällande jämförelsevis höga allmänna räntefoten.
De förhållanden, som i dessa avseenden nu föreligga, stå i rak motsats
mot de vid nämnda tillfälle förhandenvarande. Sjöfartsnäringen befinner sig
sedan mer än ett år tillbaka i ett särskilt svårartat depressionstillstånd, samtidigt
som den allmänna räntefoten är i sjunkande och nedgått under den, som
gällde vid tiden för avgivandet av kollegii omförmälda utlåtande.
o Att frågan om en återgång till den ursprungligen gällande räntan å rederilånen
under sådana förhållanden blivit aktuell finner kollegium naturligt.
Givetvis kan realiserandet av tanken härå icke förväntas bliva av den betydelse,
att rederinäringen enbart därigenom förhjälpes ur sitt nuvarande depressionstillstånd,
men synes kollegium likväl åtgärd i detta syfte böra betraktas
såsom ett icke oväsentligt led i strävandena av olika slag att för den svenska
sjöfarten bereda möjligheter att taga sig igenom den rådande krisen. Att dessa
strävanden gynnas med framgång synes ligga icke minst i statens intresse, och
böra desamma därför av statsmakterna direkt understödjas.
Med hänsyn till vad sålunda anförts finner sig kollegium böra för sin
del tillstyrka den nu föreliggande framställningen.»
Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.
5
Fullmäktige i riksgäldskontoret uttala sig sålunda:
»I likhet med vad som skedde i ett av fullmäktige den 30 mars 1916 till
Eders Kungl. Maj:t avgivet yttrande rörande då ifrågasatt förhöjning av
räntesatserna å vissa av statsmedel utgående lån, bland annat från rederilånefonden,
anse sig fullmäktige höra inskränka sig till att betrakta den nu föreliggande
frågan ur statsfinansiell synpunkt.
Ur sådan synpunkt hör tillses, att vid fastställande av räntefoten å lån
från statens utlåningsfonder statens egna utgifter för anskaffande genom upplåning
av erforderliga medel hliva täckta. Då staten ej för närvarande och, såvitt
fullmäktige kunna bedöma lånemarknaden, ej heller under den närmaste
framtiden torde kunna fast upplåna medel mot en effektiv ränta under 5 procent,
kunna fullmäktige ej biträda den föreliggande framställningen om nedsättande
av räntefoten å lån från rederilånefonden från 5 till 4 procent.»
Av de myndigheter, som uttalat sig i ärendet, har sålunda kom- Departement»- merskollegium obetingat förordat den av Sveriges allmänna sjöfarts- chefenförening
gjorda framställningen, medan de båda övriga, utan att direkt
avstyrka densamma, likväl ställt sig mer eller mindre avvisande mot
tanken på att nu genomföra en sänkning av räntan å här ifrågavarande
lån.
Gentemot de av statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret
uttalade betänkligheterna vill jag för egen del framhålla, att, även om
dessa betänkligheter icke kunna frånkännas fog, det dock knappast
synes mig möjligt — med hänsyn till det syfte, som med rederilånefonden
avsetts, och de förhållanden, under vilka fonden tillskapats —
att under alla omständigheter noga anpassa räntan å rederilånen efter
den i allmänna marknaden gällande räntesatsen och därmed också efter
den ränta, som staten får betala vid sin egen upplåning. Sålunda torde
det väl få anses såsom tämligen säkert, att, om rederinäringen år 1916,
då räntan å rederilånen höjdes från 4 till 5 procent, befunnit sig i lika
bekymmersamt läge som för närvarande, någon rån teförhöjning icke
kommit till stånd, oaktat vid denna tidpunkt den allmänna diskonträntan
var en halv procent högre än den, som nu gäller. Under sådana omständigheter
och då under den på sjöfartens område nu rådande depressionen
alldeles särskilt den del av rederinäringen, för vilken rederilånen
närmast äro avsedda, d. v. s. de på transocean sjöfart inriktade
företagen, har att kämpa med stora svårigheter för att kunna hålla sin
rörelse uppe, vill det synas mig, som om de här ovan berörda betänkligheterna
dock böra få vika inför de av såväl Sveriges allmänna sjöfartsförening
som kommerskollegium med styrka framhållna skälen för en
räntesänkning.
Fullmäktige
i riksgäldskontor
et.
6
Kungl. Maj:t8 proposition Nr 213.
1 fråga om betydelsen av eu räntesänkning för de företag, som
därav skulle beröras, vill jag anföra, att även om en sådan åtgärd
visserligen icke kan i och för sig förhjälpa företagen över de svårigheter,
som från olika håll hopa sig, den dock bör vara ägnad att åtminstone i
någon mån verka stödjande under den allvarliga kris, som vår sjöfartsnäring
för närvarande har att genomgå. Att man på redarehåll skulle
uppfatta en sänkning av rederilåneräntan som en beaktansvärd fördel
framgår i varje fall av den av Sveriges allmänna sjöfartsförening gjorda
framställningen och har ytterligare bekräftats genom personliga uttalanden,
som under ärendets beredning till mig framförts från sjöfartsmannahåll.
Såsom exempel på att en räntesänkning för det enskilda företaget i
vissa fall skulle vara av icke ringa ekonomisk betydelse, tillåter jag mig
för övrigt nämna, att för ett av våra större rederiföretag en nedsättning
av räntan från fem till fyra procent skulle innebära en årlig kostnadsbesparing
av omkring 40,000 kronor.
På grund av vad jag sålunda anfört anser jag mig böra tillstyrka,
att åtgärder nu vidtagas för en nedsättning av räntan å rederilån till
fyra procent.
För att göra åsyftat gagn måste, såsom ock av Sveriges allmänna
sjöfartsförening avsetts, den sänkta räntan påtagligen givas tillämplighet
icke blott å nya lån utan jämväl å sådana redan beviljade lån, för vilka
den högre räntesatsen av fem procent nu är gällande.
Varje låntagare bör givetvis, för att komma i åtnjutande av den
föreslagna lägre räntan, tillförbindas att, därest under lånetiden förändrade
bestämmelser rörande räntefoten meddelas beträffande redan
beviljade lån, för då återstående lånetid underkasta sig dessa bestämmelser,
i den mån de icke innebära höjning av räntefoten utöver vad
som skall gälla för lån, som därefter beviljas. Beträffande sådana nu
utelöpande låo, som skulle bliva föremål för räntesänkning, finnes visserligen,
såsom jag redan nämnt, i skuldförbindelserna inryckt en föreskrift
av liknande innehåll, men för att undvika tvister om tolkningen
torde det vara lämpligt att även i fråga om dessa lån gäldenären, för att
komma i åtnjutande av den lägre räntan, får avgiva en förbindelse,
formulerad på sätt jag nyss angivit.
På Kungl. Maj:t torde böra ankomma att bestämma den dag, från
och med vilken räntesänkningen skall tillämpas.
Beträffande de statsfinansiella konsekvenserna av den förordade
räntenedsättningen tillåter jag mig erinra, att i det för riksdagen framlagda
förslaget till riksstat för budgetperioden 1 januari—30 juni 1923
å inkomstsidan uppförts ett belopp av 270,000 kronor, utgörande beräknad
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.
ränteinkomst från rederilånefonden. Vid bifall till förslaget om räntesänkning
torde nämnda belopp böra nedsättas med icke fullt en femtedel
eller i avrundat tal till 220,000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att
dels medgiva,
ej mindre att från och med dag, som Kungl. Maj:t bestämmer, ränta
å lån, som beviljas från fonden för rederinäringens understödjande, må
utgå efter en räntefot av fyra procent,
än även att från och med samma dag enahanda räntefot må — i
den mån så icke redan sker — tillämpas å lån, som tidigare beviljats
från nämnda fond,
i varje fall dock under förutsättning att låntagaren förbinder sig
att, därest under lånetiden förändrade bestämmelser i avseende å räntefoten
varda meddelade beträffande redan beviljade lån, för då återstående
lånetid underkasta sig dessa bestämmelser, i den mån de icke
innebära höjning av räntefoten utöver vad som skall gälla för lån, som
därefter beviljas,
dels ock, vid bifall till vad sålunda föreslagits, upptaga den i förslaget
till riksstat för budgetperioden 1 januari—30 juni 1923 under
»B. Statens produktiva fonder. III. Statens utlåningsfonder (överskott)»
uppförda inkomsttiteln »24. Rederilånefonden» med ett till 220,000 kronor
nedsatt belopp.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt
förordnar, att proposition skall till riksdagen avlåtas
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Karl Lindström.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1922:155 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående sänkning av räntan å lån från fonden för rederinäringens understödjande. s. 6 i texten
- SU 1922:63 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående sänkning av räntan å lån från fonden för rederinäringens understödjande. s. 17 i texten