Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften m. m

1922-03-17 · 30 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:224, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 224.

1

Nr 224.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften m. m.; given Stockholms slott

den 17 mars 1922.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

dels förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19

november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften,

dels ock förordning om ändrad lydelse av 49 § i förordningen den

19 november 1914 (nr 381) om arvsskatt och skatt för gåva.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 192 höft. (Nr 224.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914

(nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 3, 7, 8, 20, 21 och 42 §§ i förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften skola i nedan angivna

delar erhålla följande ändrade lydelse:

3 §.

1 avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med

de här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

’

1 Avd.

2 Avd.

3 Avd.

4 Avd.

5 Avd.

.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Apoteksprivileyium i stad eller köping ...........................

200

» på landet..........................................

—

—

—

—

—

—

—

—

80

1

| Avskrift av lantmätares — — — förrättningshandlingar:

när densamma utgives från lantmöterikontoren i

länen eller lantmäteristyrelsen, varje sida .........

—

—

•

—

1

50

1

50

—

—

» annan, varje ark .............................................

1

_

1

_

1

—

2

—

2

_

Besiktning; se Protokoll.

Betyg över avlagt kunskapsprov, utfärdat av domkapitel eller

Stockholms stads konsistorium ..................................

—

—

6

—

—

—

—

Bevis — — — enligt 57 § utsökningslagen .....................

» som avses i 2 och 3 §§ av lagen den 26 mars 1909

angående verkställighet i vissa fall av straff, ådömt

genom icke laga kraft ägande utslag........................

fr it

t

» av chefen för justitiedepartementet på anmälan om

tidnings utgivande ................................................

—

—

_

_

—

—

50

— |

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 224.

3

Sevis rörande anmälan om idkande ar handel eller annat

näringsyrke .....;................................................

» rörande tillstånd att utöva tillverkning i skattefritt

bryggeri............................................................

» annat ...............

» ; se även Intyg.

Burbrev i Stockholm och Göteborg

» i andra städer ...............

Certifikat, allmänt, rörande fartygs säkerhet, förses med

stämpel till följande belopp:

för fartyg under 100 bruttoton......

» » om 100 intill 300 » ......

> » » 300 » 1,000 » ......

» » » 1,000 » 2,000 »

» » » 2,000 bruttoton eller däröver...

> , beträffande särskilt förhållande, som rör fartygs

säkerhet ......................................................

Diplom -----se Fullmakt.

» att vara provisor..................................

Doktorsbrev....................................................

Dom med rubrik; lika med Utslag med rubrik.

Fastighetsregister, avskrift eller utdrag av upplägg i,

som jämlikt----- förrättningsman ...........................

som eljest begäres:

om avskriften eller utdraget omfattar blott ett inskrivningsrum

............................................................

om avskriften eller utdraget omfattar mera än ett inskrivningsrum:
för

det första rummet..........................................

för vartdera av det andra och tredje rummet.........

för ett vart av efterföljande rum...........................

1 Avd.

2 Avd

3 Avd.

4 Avd.

5 Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

6

—

—

6

—

6

—

—

-

—

—

1

_

—

—

—

1

—

1

—

1

—

2

—

2

—

100

—

_

_

_

_

_

_

_

_

40

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

_

—

2

—

2

_

—

—

—

—

—

—

6

—

6

—

—

--

—

—

10

—

10

—

—

—

—

—

—

20

—

20

—

—

—

—

—

—

—

40

—

40

—

—

—

—

—

2

-

4

—

_

—

—

—

_

_

fri t

t.

10

_

—

fritt -

I

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

1 Avd.

2 Avd.

3 Avd.

4 Avd.

5 Avd.

Kr. |

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Fribordscertifikat förses med stämpel till följande belopp:

för fartyg, som har klass i klassificeringssällskap:

under 300 brultoton .................................

—

—

—

—

—

—

36

—

—

—

om 300 intill 500 » ................................

—

—

—

—

—

—

54

—

—

—

» 1,500 » 2,000 > .................................

—

—

—

—

—

—

108

—

—

—

» 2,000 » 2,500 - .................................

—

—

—

—

—

—

126

—

—

—

» 2 500 » 3,000 » .................................

—

—

—

-

—

—

144

-

—

—

och ökas stämpeln sedermera för varje ytterligare fullt

antal av 1,000 ton utav fartygets brultodräktighet med

—

—

—

—

—

—

18

—

—

—

dock vare högsta stämpel ......... ................................

—

—

—

—

—

—

270

—

—

—

för fartyg, som icke har klass i klassificeringssällskap:

under 100 bruttoton .................................

—

—

—

—

—

—

72

—

—

—

om 100 intill 300 » .................................

—

—

—

—

—

—

108

—

—

—

» 300 » 500 » .................................

—

—

—

—

—

—

144

—

—

—

» 500 » 1,000 » •................................

—

—

—

—

—

—

198

—

—

—

- 1,000 » 1,500 » .................................

—

-

—

—

—

—

252

—

—

—

» 1,500 » 2,000 >■ .................................

—

—

—

-

—

—

306

—

—

-

» 2,000 » 2,500 » .................................

—

—

—

—

—

—

360

—

—

—

2,500 » 3,000 >■ .................................

—

—

—

—

—

—

414

—

—

—

och ökas stämpeln sedermera för varje ytterligare fullt

antal av 1,000 ton utav fartygets bruttodräktighet med

- -

—

~

o4

~

Fullmakt för notarius publicus:

i Stockholm och Göteborg...........................

200

i övriga städer ..........................................

50

—

—

—

—

—

—

—

—

» för mäklare eller skeppsklarerare:

i Stockholm och Göteborg...........................

400

i övriga städer ..........................................

100

—

—

—

—

—

—

—

—

fri

Interims nationalitets- och registreringscertifikat ...............

4

» passagerarfartygscertifikat ................................

—

—

—

—

2

—

4

—

—

—

Kallelse å okända borgenärer i anledning av ansökning om

tillstånd att nedsalta aktiebolags kapital........................

2

2

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

5

Missiv för predikoprovs avläggande

Mutsedel

Nationalitets- och registreringscertifikat förses med stämpel

beträffande maskindrivet fartyg till belopp av 80 öre samt

beträffande icke maskindrivet fartyg till belopp av 40 öre,

allt för varje fulla 10 ton av fartygets bruttodräktighet;

och vare lägsta stämpel 4 kronor. Därest beträffande icke

mätningsskyldigt fartyg dräktigheten icke är utrönt, utgår

stämpel likaledes med 4 kr.

1 Avd. 2 Avd.

3 Avd.

Kr. ö. Kr.

20

-i

Pass, fartygs-:

tullpass:

för öppen båt ................................................

för annan farkost.............................................

årspass ..........................................................

» rese-:

för den, som reser i kronans ärende....................

för annan person:

till inrikes orter ...............................................

till utrikes orter:

för invånare i Torneå fögderi för resa till Uleåborgs

län i Finland.......................................

annat ............................................................

Passager arfartygscertifikat förses med stämpel till följande

belopp:

för fartyg under 50 bruttoton.................................

om 50 intill 100 » .................................

» 100 » 300 » .................................

» 300 » 1,000 » ................................

»■1,000 » 2,000 >• .................................

» 2,000 bruttoton eller däröver.................................

4 Avd.

Kr. ö

Kr. ö

I

5 Avd.

Kr. | ö.

SO.

-fritt

fritt

-- 1

4-

Protest, notariat-: protokoll däröver, varje ark ..............

Protokoll, varigenom — — — avlagd föreskriven ed ......

» konkursdomarens, angående förordnande eller ent
ledigande

av person att tillhandagå gäldenär vid

upprättande av boförteckning enligt lagen om ut

mätningsed.....................................................

— I

fritt

4

2

4

10

20

40

80

-fritt

-fritt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

1 Avd

2 Avd.

3 Avd.

4 Avd.

5 Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö,

Protokoll, angående lagfart — — — ekonomisk besiktning

fritt

» över annan besiktning, värdering, utmätning, kvar- stad eller dylik förrättning, varje ark ...............

1

—

1

—

i

—

2

—

—

—

» annat:

som utgives till part, vilken utan särskild be- gäran författningsenligt är skyldig att lösa det- samma :

första arket ...........................,................

3

—

4

_

6

8

_

8

_

andra arket .............................................

2

50

3

—

4

—

4

—

4

—

varje av de övriga....................................

2

75

3

—

4

—

4

—

4

—

som på begäran utgives till part, vilken eljest

icke författningsenligt är skyldig att lösa det- samma :

första arket .............................................

3

—

4

—

2

_

2

_

2

_

andra arket .............................................

2

50

3

—

2

—

2

—

2

—

varje av de övriga...................................

som eljest utgives; lika med Avskrift.

2

75

3

2

50

2

—

2

—

Prästebrev ..........................................................

8

Resolution, vilostånds-, för varje gruveutmål, vilket beviljat

vilostånd avser, samt för varje år, viloståndet

medgivits att gälla ............ ................

10

20

skolande dock resolution, varigenom vilostånd

medgivits för stenkolsgruveanläggning,

varå koncession meddelats, förses med

stämpel-till belopp av:

1 krona 50 öre för varje hektar, som vilo- ståndet avser, till och med 100 hektar,

1 krona för varje hektar därutöver till

och med 300 hektar, och

50 öre för varje hektar därutöver, allt

beräknat för varje år, viloståndet med- givits att gälla.

-

» kommunikations- .................................

fr

2

2

4

» angående föreläggande enligt vattenlagen .........

2

» eljest innefattande huvudsakligt beslut, tecknad

3

4

5

20

40

» med rubrik; lika med Utslag med rubrik

Se för övrigt 6 §.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 224.

7

1

1 Avd

2 Avd.

3 Avd.

4 Avd.

5 Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

|ö.

Kr.

Ö.

[ ... ••

Salubrev å utmätningsvis försåld fast egendom..................

Sjöfartsbok ..................................................................

4

-

—

6

fr

—

1

i

““

Sjökaptensbrev ............................................................

_

_

_

lT

10

_

_

_

Sjömansrulla eller folkpass:

för utrikes sjöfart ......................................................

2

—

_

—

_

_

_

_

_

för inrikes sjöfart ......................................................

fn

Slutsedel ...........................................................

2

—

!—

_

-

Styrmansbrev ...............................................................

_

_

10

J

Stämning .........................................................

2

—

2

-

4

—

4

—

4

Tillståndsbref) för utövande av näring eller yrke...............

8

—

-

10

—

—

—

-

i

Utslag under rubrik:

som utgives till part, vilken, utan särskild begäran, för-

fattningsenligt är skyldig att lösa detsamma:

första arket .........................................

4

—

—

—

6

—

20

—

40

_i

andra arket .................................

3

—

—

—

4

—

4

—

10

—!

varje av de övriga .................................

3

25

—

—

4

—

4

—

10

som pä begäran utgives till part, vilken eljest icke för- fattningsenligt är skyldig att lösa detsamma:

första arket ...................................

2

_

r—

—

2

—

2

0

J

andra arket .........................................................

2

—

—

—

2

—

2

—

2

—]

varje av de övriga ...................................

2

50

—

_

2

50

2

—

2

som eljest utgives; lika med Avskrift.

\ Vattenbok, utdrag eller avskrift av text- eller ritningsblad.

varje blad ...................................................

1

j Vederhäftighetsbevis; lika med Bevis annat.

1

2

Äktenskapsregistret, utdrag av .......................................

_

__l

_ 1

_:

_i

-{

4 .

_

_

_

Expedition, som icke här ovan är särskilt nämnd, varje ark

i

_1

1

— i

i

—i

2 !

—

2

—

» för vilken utgår lösen, skall, därest denna lösen

i

författningsenligt bör redovisas till statsverket,

:

förses utöver eljest utgående stämpelavgift

!

med stämpel till belopp, motsvarande den

ifrågavarande lösen.

•

■ |

j

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

7 §■

• Från stämpelavgift — — — kronan befriad.

Dessutom äro — — — i ämbetet eller tjänsten.

Frihet från stämpel enligt detta---i ärenden, som avses

i lagen rörande avgäld från avsöndrad lägenhet eller i lagen angående

avlösning av sådan avgäld; i ärenden angående tilläggsavvittring eller

ströängars indragande till kronan; i ärenden, som anhängiggjorts hos

justitiekanslersämbetet — — — inom yrkesinspektionen.

Konungen äger — — — utländska hamnar.

8 §•

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av

offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Ankomst eller annan förmån av fast egendom: avhandling därom skall,,

då den för vinnande av inteckning eller betalning hos offentlig

myndighet företes, förses med stämpel av 2 kronor.

Depositionsråkning, kapitalräkning eller annan räkning hos bank, annan

kreditinrättning, bankir eller ekonomisk förening, å vilken räkning

penningar — — — bevakas i konkurs.

Se för övrigt 54 och 55 §§•

Köp av lösören, vilka i säljarens vård- kvarbliva: avhandling därom skall,

då den för intagande i vederbörande myndighets protokoll företes,

förses med stämpel av 1 krona för varje fulla 100 kronor av

köpesumman.

Servitutsavtal: avhandling därom skall, då den för vinnande av inteckning

eller betalning hos offentlig myndighet företes, förses med

stämpel av 5 kronor.

Skattelösen av kronojord: brev eller resolution därå skall, då handlingen

för lagfart företes, förses med stämpel av 10 kronor; dock skall

dylik handling, på grund varav lagfart sökes för aktiebolag, som

icke driver bankrörelse, förses med stämpel av 20 kronor.

Skogsavverkning: avhandling, varigenom rätt till skogsavverkning upplåtes

eller vari vid försäljning av fastighet sådan avverkningsrätt

* förbehålles, skall, då den för vinnande av inteckning företes, förses

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

med stämpel av 1 krona för varje fulla 100 kronor av vad för

rättigheten blivit utfäst eller, om detta icke blivit i avhandlingen

till visst belopp bestämt, av 20 öre för varje fullt antal av 10 ar

utav det upplåtna skogsskiftet.

Sökes — — — — — — — — — — — — betalning sökes.

Äktenskapsförord skall, då det för intagande i domstols protokoll företes,

förses med stämpel av 10 kronor.

20 §.

Vill någon---som kan skattas i penningar.

Den, som i enlighet med bestämmelserna i denna paragraf förklaras

berättigad att återbekomma erlagd stämpelavgift, skall tillika äga erhålla

ränta å det belopp, varom fråga är, efter fem för hundra om året från

och med den dag, beloppet visas vara av honom guldet, till den dag,

detsamma återbekommes; dock må ränta ej utgå från och med tidigare

dag än den, då det ärende, som föranlett stämpelbeläggningen, vid

domstol handlagts, samt ej heller för längre tid än till dess 30 dagar

förflutit efter det laga kraft åkommit det utslag, varigenom ansökningen

om stämpelavgiftens återfående bifallits.

21 §.

Förmår i fall, —--för mycket erlagts.

Vad sålunda är stadgat •— — — än det erlagda.

Då restitution av stämpelavgift beviljas enligt föreskrifterna i

denna paragraf, skall det ankomma på Konungen att förordna, i vad mån

sökanden må erhålla ränta å det belopp, som han berättigas återbekomma;

dock må ränta icke utgå efter högre räntefot eller för längre

tid än i 20 § andra stycket är stadgat.

42 §.

I redovisning —--skuldförbindelser till Kungl. Maj:ts veder
börande

befallningshavande. Vad sålunda stadgats utgör icke hinder

för att i arbetsordning eller lönestat för rådstuvurätt och magistrat

meddela föreskrift, att hos nämnda myndigheter anställd befattningshavare,

som är stämpelförsäljare, skall till stadens kassa inbetala honom

tillkommande provision.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 192 höft. (Nr 224.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

Har på —--gå åter.

Har samma---försäljningssumma.

Skall — — — provisionsbeloppet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1922; och må den i

20 och 21 §§ omförmälda ränta å återburna stämpelmedel icke utgå

från tidigare dag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition Nr 22i.

11

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 49 § 1 förordningen den 19 november 1914

(nr 381) om arvsskatt och skatt för gåva.

Härigenom förordnas, att till 49 § i förordningen den 19 november

1914 om arvsskatt och skatt för gåva skall fogas ett nytt moment av

följande lydelse:

3 mom. Den, som i enlighet med bestämmelserna i 1 mom. eller

2 mom. första stycket av denna paragraf förklaras berättigad att återfå

erlagd skatt, skall tillika äga erhålla ränta å det belopp, varom fråga

är, efter fem för hundra om året från och med den dag, beloppet visas

vara av honom guldet, till den dag, detsamma återbekommes; dock

må ränta ej utgå för längre tid än till dess 30 dagar förflutit efter

det laga kraft åkommit det utslag, varigenom ansökningen om skattens

återbekommande bifallits, och skall ej heller, då den handling, som legat

till grund för skattens bestämmande, skolat ingivas till domstol, ränta

utgå från och med tidigare dag än den, då det ärende, i samband varmed

skatten bestämts, vunnit handläggning vid domstolen.

Då ansökan om återfående av skatt bifalles enligt 2 mom. andra

stycket av denna paragraf, skall det ankomma på Konungen att förordna,

i vad mån sökanden må erhålla ränta å det belopp, som av honom

återbekommes; dock må ränta ej utgå efter högre räntefot eller för

längre tid än i första stycket av detta mom. är stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1922; och må ränta å

återburna arvs- eller gåvoskattemedel icke utgå från tidigare dag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

Stämalar till

statsmyndigheternas

expeditioner.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, örne.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson:

I det uttalande, vari jag den 7 januari 1922 till statsrådsprotokollet

över finansärenden redogjorde för de beräkningar av statsverkets

inkomster, som verkställts i och för finansieringen av riksstaten för

första halvåret år 1923 samt tilläggsstaten för år 1922, angav jag min

avsikt vara att föreslå vissa höjningar i de tariffer, som finnas intagna

i nu gällande förordning angående stämpelavgiften. Sådana höjningar

påkallas av det nuvarande statsfinansiella läget, men även bortsett härifrån

måste de anses väl motiverade med hänsyn till penningvärdets

fall. Den nu gällande stämpelförordningen är utfärdad den 19 november

1914 och efter nämnda tid hava endast i jämförelsevis få fall vidtagits

höjningar i stämpelsatserna. De i omförmälda förordning stadgade stämpelsatserna

äro emellertid till stor del bibehållna oförändrade från tidigare

stämpelförordningar och sålunda i allt fall bestämda med hänsyn

till ett betydligt högre penningvärde än det, som nu råder eller i framtiden

kan antagas bliva gällande.

Då jag nu går att framlägga förslag till höjning av de i stämpelförordningen

fastställda stämpelsatserna, har jag ansett det icke i

detta sammanhang böra ifrågakomma att vidtaga någon rubbning i de

principer, som ligga till grund för stämpelsatsernas bestämmande. Jag

vill därför allenast i särskilda undantagsfall ifrågasätta några ändringar

av principiell innebörd.

De höjningar i stämpelsatserna, som jag anser nu böra föreslås,

avse i främsta rummet de i första kapitlet av stämpelförordningen upptagna

stämplarna till statsmyndigheternas expeditioner. I fråga om

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

dessa stämpelsatser anser jag en fördubbling i allmänhet vara befogad, ^dubbling

Någon närmare motivering härför torde icke vara erforderlig, då stämpelbeloppen

även efter denna höjning säkerligen icke ens komma att

i verkligheten representera så höga värden, som avsågs vid deras fastställande.

Jag vill därför nu blott nämna, att en ren fördubbling av

stämpelsatserna av mig föreslås beträffande de expeditioner, som i stämpelförordningen

finnas upptagna under följande rubriker, nämligen:

apoteksprivilegium; avskrift av lantmätares eller med honom i avseende å

behörighet till vissa förrättningar likställd tjänstemans förråttningshandlingar,

när densamma utgives från lantmäterikontoren i länen eller lantmäterisiyrelsen;

avskrift, annan; betyg över avlagt kunskapsprov, utfärdat

av domkapitel eller Stockholms städs konsistorium; bevis av chefen för

justitiedepartementet på anmälan om tidnings utgivande; bevis rörande anmälan

om idkande av handel eller annat näringsyrke; bevis rörande tillstånd

att utöva tillverkning i skattefritt bryggeri; bevis, annat; burbrev;

diplom att vara provisor; fullmakt för notarius publieus samt för

mäklare eller skeppsklarerare; kallelse å okända borgenärer i anledning

av ansökning om tillstånd alt nedsätta aktiebolags kapital; missiv

för predikoprovs avläggande; tullpass; resepass; notarialprotest; protokoll

över annan besiktning, värdering, utmätning, kvarstad eller dylik

förrättning; prästebrev; kommunikationsresolution; resolution angående föreläggande

enligt vattenlagen; sjökaptensbrev; slutsedel; styrmansbrev; stämning;

utslag under rubrik, som på begäran utgives till part, vilken eljest

icke författningsenligt är skyldig att lösa detsamma; vattenbok, utdrag eller

avskrift av text- eller ritningsblad; samt expedition, som icke bär ovan är

särskilt nämnd.

Enligt bestämmelse i stämpelförordningen äro statsmyndigheterna Diftercntieatt

hänföra till fem olika avdelningar, och hava stämpelsatserna bestämts "tämpiar™

med hänsyn till dessa avdelningar, så att för expeditioner av visst slag, expeditioner

utfärdade av myndigheter inom samma avdelning, stämpeln skall utgå

med lika belopp. Beträffande åtskilliga slag av expeditioner, som kunna

utfärdas av myndigheter inom flera sådana avdelningar, gäller nu, att

väl ■ totalbeloppet av de avgifter, en expedition betingar, är lika, vare

sig den myndighet, som utfärdat expeditionen, tillhör den ena eller

andra av dessa avdelningar, men att lösen- och stämpelsatserna dock

äro olika, så att expedition, utfärdad av myndighet inom en avdelning,

drager högre stämpel men lägre lösen än expedition, utfärdad av myndighet

inom annan avdelning. Detta förhållande sammanhänger särskilt

därmed, att staten ansett sig böra lämna bidrag till de kostnader, som

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:18 proposition Nr 224.

städerna hava att vidkännas för sin rättskipning, något som skett därigenom,

att en del av det belopp, vilket vid underrätt å landet erlägges

1 stämpelavgift för utfärdade expeditioner, förklarats skola, då fråga är

om stadsdomstol, utgå i form av expeditionslösen. Då fråga uppstår

om förhöjning av stämpelavgiften för dylika expeditioner, bör man tydligen

tillse, att totalbeloppen av de avgifter, som expeditionerna betinga,

fortfarande komma att ställa sig lika. Stämpelavgifterna höra följaktligen

för expeditioner, utfärdade av myndigheter inom de olika avdelningarna,

höjas med samma absoluta belopp och sålunda principen om

avgifternas fördubbling i viss mån lämnas å sido. Vad nu yttrats äger

tillämpning å expeditioner, som i stämpelförordningen upptagas under

följande rubriker, nämligen: avskrift eller utdrag av upplägg i fastighetsregister,

som eljest begäres; protokoll, annat; resolution, eljest innefattande

huvudsakligt beslut, tecknad å företedd handling; salubrev å utmätningsvis

försåld fast egendom; samt tillståndsbevis för utövande av näring eller

yrke. Beträffande dessa expeditioner, utfärdade av myndigheter inom

de olika avdelningar, om vilka i varje fall kan vara fråga, bör enligt

mitt förmenande stämpelavgiften höjas med samma belopp, som för

närvarande utgår i stämpel för expedition från vederbörande av staten

avlönade myndighet, sålunda utan avseende på den nedsättning i stämpelavgiften,

som gäller för expeditioner utfärdade av de utav städerna

avlönade myndigheterna. I fråga om deu viktigaste av omförmälda

expeditioner, nämligen protokoll, annat, kommer detta att medföra en

höjning av stämpelavgiften beträffande häradsrätts protokoll för första

arket från 2 kronor till 4 kronor och för varje följande ark från 1

krona 50 öre till 3 kronor samt beträffande rådstuvurätts protokoll för

första arket från 1 krona till 3 kronor, för andra arket från 1 krona

till 2 kronor 50 öre och för varje följande ark från 1 krona 25 öre till

2 kronor 75 öre.

Beträffande utslag under rubrik, som utgives till part, vilken utan

särskild begäran författningsenligt är skyldig att lösa detsamma, bör man

likaledes tillse, att proportionen mellan de totala avgiftsbeloppen icke

förryckes, såvitt angår utslag från myndigheter inom första och tredje

avdelningarna. Dessa utslag äro nämligen till arten ofta överensstämmande

med varandra. Stämpelavgiften för utslag från myndigheter,

hörande till dessa båda avdelningar, bör därför höjas med samma belopp,

och synes detta belopp lämpligen kunna sättas lika med. den

stämpel, som för närvarande är fastställd för utslag från myndighet

inom tredje avdelningen eller sålunda för första arket 3 kronor och för

varje följande ark 2 kronor. I fråga om utslag av här avsedda slag,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

utfärdade av myndigheter inom fjärde och femte avdelningarna, föreslår

jag en fördubbling av de nu gällande stämpelsatserna.

Jag vill i detta sammanhang påpeka, att den förhöjning i stämpelavgiften,

som föreslagits i fråga om utslag under rubrik, på grund av

i stämpelförordningen intageu hänvisning kommer att bliva tillämplig

jämväl beträffande bevis rörande ■ tillstånd att innehava explosiva varor,

att hålla upplag eller förråd av eldfarliga oljor samt att utöva detaljhandel

med rusdrycker eller med pilsner dr''leka.

Något utförligare torde böra beröras frågan om förhöjning av stämpelavgifterna

för matsedel och viloståndsresolution. Jag vill härutinnan erinra,

att denna fråga varit upptagen till behandling vid 1921 års riksdag med

anledning av en inom första kammaren i ämnet väckt motion. Motionären,

som tillika i annan motion väckt förslag om skrivelse till Kungl Maj:t

angående höjning av lösenavgiften för berörda expeditioner, hade såsom

skäl för de ifrågasatta höjningarna anfört, bland annat, att därigenom

statens ökade utgifter för bergsstaten i viss mån skulle kunna täckas

och samtidigt jobberiet med mutsedlar motverkas. I sistnämnda avseende

erinrades särskilt, att personer, som gjorde inmutningar mera för att

förtjäna på försäljning av desamma än av intresse att undersöka fyndigheterna

och få en brytning till stånd, på grund av de stegrade arbetskostnaderna

vore utsatta för stark lockelse att i stället för att bearbeta

fyndigheterna ideligen ånyo inmuta desamma, då kostnaderna för en

inmutning med nuvarande lösen- och stämpelsatser ställde sig väsentligt

lägre. Även beträffande avgiften för vilostånd vore missförhållandet

till nuvarande arbetskostnader allt för stort.

I anledning av omförmälda motion rörande förhöjning av de för

mutsedel och viloståndsresolution gällande stämpelsatserna yttrade riksdagen

i skrivelse den 17 juni 1921 (nr 398): Vad motionären anfört

hade synts riksdagen innefatta skäl att taga under övervägande, huruvida

icke en höjning av stämpelavgifterna för mutsedel och viloståndsresolution

borde vidtagas. Med hänsyn till den inbördes avvägning,

som givetvis iakttagits vid fastställandet av olika stämpelavgifters belopp,

och då enahanda skäl, som kunde åberopas för en höjning av nu

ifrågavarande stämpelavgifter, tilläventyrs borde föranleda höjning även

av andra, hade riksdagen emellertid icke ansett sig böra bifalla motionen

eller i anledning av densamma över huvud vidtaga någon höjning. Däremot

hade riksdagen velat fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet vid det

i motionen framförda önskemålet; och uttalade riksdagen sin förväntan,

att Kungl. Maj:t läte verkställa den undersökning, till vilken motionen

Stämpel d

mutsedel och

viloståndsresolution.

1921 års

riksdag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Stämplar å

expeditioner

beträffande

fartyg.

Kommers
kollegium.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

ansåges kunna giva anledning, samt för riksdagen framlade det förslag,

som kunde av undersökningen framgå.

Att en höjning av stämpelavgifterna för mutsedlar och viloståndsresolutioner

bör vidtagas, finner jag uppenbart. Tillses bör emellertid, att

berörda böjning icke göres så kraftig, att man på denna väg kommer

att upphäva den till grund för gruvlagstiftningen liggande principen,

att inmutandet av fyndigheter bör stå Öppet för alla, även för personer

i ringare villkor. Gentemot vad nyssnämnde motionär anfört rörande

frestelsen att ånyo inmuta fyndigheter i stället för att bearbeta desamma

må dessutom erinras, att, om en inmutning får förfalla, därmed också förloras

all rätt till fyndigheten, vilken sålunda må för annan persons räkning inmutas.

Beträffande fyndigheter av något värde måste därför antydda förfaringssätt

innebära en allvarlig risk. I betraktande av det sålunda anförda

vill jag även i detta fall stanna vid att föreslå en fördubbling av stämpelsatserna,

vilka därigenom komma att uppgå för matsedel till 20 kronor

och för viloståndsresolution årligen för varje utmål till i allmänhet 10

kronor respektive 20 kronor, allt efter som resolutionen utfärdas av bergmästare

eller av kommerskollegium. Jämväl med avseende på lösenavgifterna

för omförmälda handlingar torde någon höjning vara motiverad,

men på denna fråga, vilken berörts av riksdagen uti skrivelse den 20

juni 1921, behöver jag nu icke närmare ingå.

Jag övergår härefter till att yttra mig angående stämpelsatserna

för åtskilliga expeditioner, som ifrågakomma att utfärdas beträffande

fartyg. Rörande de höjningar i stämpelsatserna, som må kunna vidtagas*3

med .''avseende på dylika expeditioner, har kommerskollegium anbefallts

inkomma med utlåtande och förslag. Kommerskollegium har anfört

i huvudsak följande.

En ren fördubbling i de nu gällande stämpelsatserna har kommerskollegium

ansett kunna vidtagas beträffande följande expeditioner, nämligen:

sjömansrulla; interims nationalitets- och registreringscertifikat; interims

passager arfartygscertifikat; passager arfartygscertifikat; certifikat, allmänt, tärande

fartygs säkerhet; och certifikat beträffande särskilt förhållande, som

rör fartygs säkerhet.

Beträffande fribordscertifikat har kommerskollegium ansett ^en förhöjning

av stämplarna kunna äga rum i anslutning till en i England

nyligen företagen höjning av avgifterna för motsvarande handlingar.

Härav föranledes emellertid även en viss ändring i den indelning av fartygen

i särskilda grupper efter deras storlek, vilken ligger till grund

för de nuvarande stämpelavgifternas bestämmande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

Rörande stämpeln till nationalitets- och registreringscertiftkat, vilken

för närvarande utgår med 40 öre för varje fulla tio ton av vederbörande

fartygs dräktighet, yttrar kommerskollegium: Att avgiften satts i förhållande

till fartygets storlek, innebure tydligtvis ett inrymmande åt

fartygsvärdet — såvitt storleken kunde anses verka bestämmande härå -—

av inflytande å avgiftsbeloppet. Ett riktigare uttryck för fartygs storlek

och därigenom ock i sin mån för fartygsvärdet vore emellertid fartygs

bruttodräktighet, och torde därför denna få anses såsom eu mer berättigad

beräkningsgrund för avgiften än nettodräktigheten. Åt värdeprincipen

syntes för övrigt slutligen kunna givas ökat inflytande därigenom,

att i avseende å avgiften gjordes åtskillnad mellan maskindrivna

fartyg och andra fartyg (segelfartyg och pråmar) på så sätt, att avgiften

beträffande de förra bestämdes efter en viss högre tariff än för de senare.

I anslutning härtill funne kollegium förhöjning utöver den, vilken omläggningen

av avgiftsgrunden till bruttodräktighet i sig innebure, icke

böra ifrågakomma beträffande andra än maskindrivna fartyg. Såvitt

anginge maskindrivet fartyg, syntes kollegium däremot hinder icke böra

möta för en avgiftshöjning till 80 öre för varje fulla tio ton av bruttodräktigheten.

Möjligheten beträffande icke mätningsskyldigt fartyg, att

dess dräktighet icke vore utrönt, torde betinga särskild bestämmelse för

sådant fall. 1 brist på annan lämpligare beräkningsgrund torde i berörda

hänseende kunna ifrågakomma samma avgiftsbelopp som för interims

nationalitets- och registreringscertifikat, och syntes densamma även kunna

tjäna såsom minimiavgift för nu ifrågavarande ordinarie certifikat, för

det fall att beräkningsgrunden efter tontal skulle föranleda lägre avgift.

Beträffande mätbrev har kommerskollegium ansett någon höjningav

stämpelavgifterna icke för närvarande böra vidtagas. Angående denna

avgift, för närvarande utgående med 20 öre för varje fulla tio ton av

fartygets dräktighet, har kommerskollegium anfört: Kommerskollegium

finge erinra om ett av särskilda sakkunniga för revision av skeppsmätningsförfattningarna

år 1917 avgivet betänkande, däruti vissa förändringar

i fråga om grunderna för avgiftens beräknande föreslagits. Kollegium

hade i häröver gemensamt med generaltullstyrelsen avgivet utlåtande

visserligen ej haft erinran att framställa beträffande de sakkunnigas

förslag i denna del. Emellertid torde de sålunda föreslagna förändringarna

icke lämpligen böra i nu förevarande sammanhang upptagas

till slutlig prövning. Såsom av berörda betänkande framginge,

torde sedan lång tid tillbaka den praxis hava utbildat sig — uppenbarligen

med Hänsyn till antagen innebörd av respektive överenskommelser

med dämmande makter — att handling, utfärdad beträffande

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 192 höft. (Nr 224.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departe
»entschefen.

Vedcrhäftiy
hetsbevis.

Utdrag av äklenskapsregistret.

Bibehållande

av vissa stämpelsalscr.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

partiell'' mätning av främmande fartyg, belädes med stämpel efter allenast

de uppmätta rummens rymd, under det att åter, då partiell ommätning

av svenskt fartyg ägde rum, avgiften författningsenligt utginge

efter hela fartygets avgiftspliktiga dräktighet. En fördubbling av stämpelavgiften

skulle alltså i förevarande fall i jämförelsevis ringa mån

drabba utländska fartyg men däremot ytterligare skärpa den särskillnad,

som för närvarande till nackdel för svensk sjöfart förelåge i behandlingen

i avgiftshänseende av svenska och utländska fartyg. På grund

härav ansåge sig kollegium icke kunna tillstyrka förhöjning för närvarande

av stämpelavgiften för mätbrev.

Jag har icke funnit anledning till erinran mot vad kommerskollegium

sålunda anfört utan ansluter mig till de av kollegium framställda

förslag.

För vederhäftighetsbevis är för närvarande fastställd en lösenavgift

av 1 krona, varemot samma bevis äro fria från stämpel. Det synes mig

emellertid uppenbart, att fog förefinnes för en höjning av avgiften för

dessa bevis, och en sådan höjning kan lämpligen åvägabringas därigenom

att desamma i stämpelhäuseende likstädas med bevis, annat. Jaganser

för den skull, att den nu i stämpelförordningen intagna särskilda

rubriken bevis, vederhäftighets- bör utgå.

Genom förordning den 7 juli 1921 (nr 394) har bland de stämpelpliktiga

expeditionerna upptagits utdrag av äktenskapsregistret, för vilket

stämpelavgiften fastställts till 3 kronor. Detta belopp har bestämts med

hänsyn därtill, att någon lösen icke komme att utgå för nämnda expedition.

Då på grund härav stämpelavgiften för berörda expedition blivit

satt till jämförelsevis högre belopp än för de expeditioner, som betinga

jämväl lösenavgift, skulle en fördubbling av stämpelavgiften komma

att medföra en förhållandevis större fördyring av utdrag av äktenskapsregistret

än av andra expeditioner. Med hänsyn härtill anser jag

mig böra föreslå blott en mindre höjning av omförmälda stämpelsats,

nämligen från 3 kronor till 4 kronor.

Jag vill tillika nämna, att jag icke funnit anledning föreslå någon

höjning av stämpelsatserna för adelsbrev, friherrebrev och grevebrev samt

utnämning sbrev för riddare och kommendörer av de särskilda ordnarna.

Detsamma gäller beträffande skiljebrev i äktenskap eller trolovning, expeditioner,

vilkas utfärdande numera näppeligen ifrågakommer.

Av särskilda skäl har jag ansett mig icke heller böra föreslå någon

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

. Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

höjning- av stämpelavgiften för patentbrev. Avgifterna för patent hava

genom lag av den 23 april 1920 (nr 162) bestämts till väsentligt högre

belopp än som förut varit gällande. Under förarbetena till 1920 års

lagstiftning hade av patent- och registreringsverket hemställts, att i samband

med införandet av de högre avgifterna stämpeln till patentbrev

borde bortfalla. Denna hemställan blev dock icke bifallen. Redan av

vad nu anförts torde emellertid framgå, att en höjning av omförmälda

stämpelavgift svårligen kan vara på sin plats. Från patent- och registreringsverkets

sida har också under hand framhållits, att de nu gällande

avgifterna för patent äro så höga, att de ställa sig allvarligt betungande

särskilt för sökande från länder med svag valuta. Det kan sålunda

vara att befara, att en nu vidtagen ytterligare höjning av dessa

avgifter icke skulle komma att tillföra statsverket ökade inkomster utan

tvärtom — genom nedgången i antalet sökande — föranleda en minskning

i de inflytande avgifternas sammanlagda belopp.

I samband med den allmänna revideringen av stämpelsatserna för Borttaga,,de

statsmyndigheternas expeditioner har jag även ansett mig böra föreslå

borttagandet av stämpelskyldigheten för en expedition, som hittills skolat DoktorsbrJv

beläggas med stämpel, nämligen doktorsbrev, som utfärdas utan avlagt

prov. Den utmärkelse, som en kallelse till hedersdoktor innebär, är att

anse såsom i viss mån analog med tilldelande av professors namn,

heder och värdighet. Den handling, som utfärdas vid tilldelandet av

sistnämnda utmärkelse, har betraktats såsom karaktärsfullmakt och lärer

för övrigt på senare tid hava utgjort det vanligast förekommande slaget

av karaktärsfullmakter. Såsom karaktärsfullmakt har sådan handling

också tidigare stämpelbelagts. Stämpelskyldigheten för karaktärsfullmakter

har emellertid numera borttagits genom förordning den 7

juli 1921 (nr 394), och konsekvensen synes då fordra, att jämväl nu

åsyftade slag av doktorsbrev bliver stämpelfritt. Frågan om stämpelskyldigheten

för omförmälda doktorsbrev torde i allt fall icke äga någon

betydelse från statsfinansiell synpunkt.

Från lantmäteristyrelsen hava till Kungl Ma:jt inkommit särskilda Expedition

framställningar rörande sådan ändring av de i 7 § stämpelförordningen

meddelade bestämmelserna, att stämpelfrihet må äga rum i ärenden ring eller

angående tilläggsan vittring eller ströängars indragande till kronan. Lånt- j^^dTun

mäteristyrelsen har därvid erinrat, hurusom vid tillkomsten av bestäm- kron*n.

melserna rörande tilläggsavvittring samt ströängars indragande till kronan

man tydligen utgått ifrån att enskilda icke skulle drabbas av några

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Protokoll enligt

lagen om

utmtltningsed.

Stämpel såsom

ersättning

fBr expeditionslösen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

som helst kostnader. I konsekvens härmed borde då också kostnadsfrihet

äga rum beträffande de expeditioner, som i dylika ärenden utfärdas.

Denna fråga syntes emellertid genom för närvarande gällande

bestämmelser icke vara fullständigt reglerad.

Statskontoret, vars utlåtande i ärendet infordrats, har icke haft

något att erinra mot lantmäteristyrelsens förslag.

Åven jag finner lantmäteristyrelsens framställning välgrundad och

föreslår sålunda ändring i berörda hänseende av bestämmelserna i 7 §

stämpelförordningen.

Jag vill vidare anmärka, att av lagen den 13 maj 1921 om

utmätningsed föranledes ett tillägg till rubriken Protokoll uti den tariff,

som finnes intagen i 3 § av stämpel förordningen.

I slutet av nyssnämnda tariff har genom förenämnda förordning den

7 juli 1921 införts föreskrift därom, att expedition, som avses i de vid

verkställd reglering av statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden

m. m. meddelade bestämmelser angående indragning av expeditionslösen,

och som är utfärdad av ämbets- eller tjänsteman, vilken är

underkastad sådan bestämmelse, skall förses utöver eljest utgående stämpelavgift

med stämpel till belopp motsvarande den indragna lösen.

1 en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse har riksräkenskapsverket

påpekat, hurusom nämnda bestämmelse sålunda avsåge endast viss del

av den expeditionslösen, som skulle till statsverket redovisas, nämligen

sådan som blivit indragen i sammanhang med verkställd reglering av

ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden. Annan staten tillkommande

expeditionslösen vore således icke omsatt i stämpel utan skulle

fortfarande debiteras på vanligt sätt. Detta vore exempelvis förhållandet

med den vid vattendomstolarna inflytande lösen, vilken enligt föreskrift

i stadgan den 6 december 1918 (nr 1034) angående tjänstgöringen

vid vattendomstolarna skulle redovisas till statsverket. Uti sitt omförmälda

yttrande har riksräkenskapsverket emellertid gjort gällande, att

något skäl icke syntes föreligga för den begränsning, som skett vid

meddelandet av nu berörda föreskrift i förordningen den 7 juli 1921.

Riksräkenskapsverket har förty hemställt, att all expeditionslösen, som

författningsenligt skall till statsverket redovisas, måtte bliva omsatt i

motsvarande avgiftssatser enligt stämpelförordningen. Därvid har riksräkenskapsverket

erinrat, att en omläggning av statsverket tillkommande

lösen i stämpelbeläggning givetvis komme att medföra avsevärda

fördelar. Genom en sådan omläggning bortfölle den jämförelsevis vid
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

lyftiga bokföringen av de särskilda, vanligen obetydliga inkomstbeloppen,

och kontrollen över uppbörden bleve synnerligen förenklad och mera

effektiv, vartill komme, att några föreskrifter beträffande medlens redovisning

i olika fall ej vidare behövde utfärdas.

V ad riksräkenskapsverket sålunda anfört finner jag vara värt beaktande.

Det skulle visserligen kunna invändas, att genom omsättandet av expeditionslösen

i stämpelavgift statsverket kommer att få vidkännas en viss

minskning i inkomster på grund av den stämpelprovision, som vederbörande

tjänstemän äga att tillgodoräkna sig. Denna omständighet

torde dock icke böra tillmätas avgörande betydelse i betraktande av de

stora och påtagliga fördelar, som äro förenade med den ifrågasatta förändringen.

Jag anser mig sålunda böra föreslå, att nu åsyftade, genom

förordningen den 7 juli 1921 tillagda stadgande omformuleras i den

riktning, som riksräkenskapsverket påyrkat. 1 sammanhang härmed bör

då också vidtagas en motsvarande ändring i det genom en kungörelse

den 7 juli 1921 (nr 397) tillagda tredje stycket av 5 § i förordningen

den 7 december 1883 angående expeditionslösen. På frågan om denna

senare ändring behöver jag dock icke nu närmare^ inlåta mig.

Jag övergår härefter till att beröra stämpelsatserna för de i 2 kap. Stämplar å

stämpelförordningen omförmälda enskilda handlingarna. Därvid vill jag v ^ndling»^

emellertid förutskicka, att nämnda stämpelsatser icke enligt mitt förmenande

böra i någon större omfattning göras till föremål för höjning.

Stämpelsatserna i fråga äro ofta bestämda i förhållande till värdet av

någon viss egendom eller rättighet, vilken den stämpelpliktiga enskilda

handlingen har till föremål. I sådana fall kommer det sjunkande

penningvärdet tydligen att omedelbart giva sig tillkänna genom en förhöjning

av det i penningar bestämda värde, efter vilket stämpeln till

de ifrågavarande handlingarna skall utgå, och därav föranledes sålunda

indirekt en höjning av själva stämpelbeloppen. 1 penningvärdets fall

ligger följaktligen ingen anledning till en höjning av de stämpelsatser,

vilka blivit bestämda enligt nu omförmälda grund. Jag har därför icke

ansett mig böra föreslå någon förhöjning av de på detta sätt bestämda

stämpelsatserna, dock med ett undantag, nämligen beträffande stämpeln

till avhandling om köp av lösören, vilka i säljarens vård kvarbliva. Stäm- Avhandling

peln till sådana avhandlingar är bestämd till 60 öre för varje fulla 100 omfcöpöre’

kronor av köpesumman eller samma stämpelsats, som förut gällt beträffande

avhandling om köp av fast egendom jämte ett flertal andra

handlingar. Denna förut i åtskilliga fall gällande stämpelsats av 60 öre

för fullt hundratal kronor har emellertid numera i allmänhet förhöjts

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

Avhandling

om skogsavverkningsrätt.

Äktenskapsförord.

Skattelösen

av kronojord,

Avhandling

om rätt till

avkomst av

fast egendom.

Servitutsavtal.

Fördelsko

ntrakt.

Undantagskontrakt.

till 1 krona och något skäl synes mig icke föreligga att beträffande

lösöreköpen bibehålla den hittillsvarande lägre stämpelsatsen. Jag föreslår

därför, att stämpeln till lösöreköpen höjes till 1 krona för varje fulla

100 kronor av köpesumman.

Beträffande åtskilliga stämpelsatser, vilka icke äro bestämda i förhållande

till det i penningar angivna värdet av den egendom eller

rättighet, som avses i de stämpelpliktiga handlingarna, anser jag förhöjningar

böra vidtagas, och har jag att härom anföra följande.

För avhandling rörande rätt till skogsavverkning är fastställd eu

stämpel, utgående i förhållande till beloppet av vad för rättigheten blivit

utfäst. Tillika gäller emellertid, att, om den utfästa gottgörelsen icke

blivit i avhandlingen till visst belopp bestämd, stämpel skall erläggas

med 10 öre för varje fullt antal av 10 ar utav det upplåtna skogsskiftet.

Beträffande sistnämnda stämpelsats är med hänsyn till penningvärdets

fall en höjning motiverad, och i överensstämmelse med vad jagansett

lämpligt i fråga om stämplarna till åtskilliga av statsmyndigheterna

utfärdade expeditioner föreslår jag även med avseende på nu

berörda stämpelsats gn förhöjning till dubbla beloppet eller sålunda till

20 öre för varje fullt antal av 10 ar.

En fördubbling anser jag även böra vidtagas dels beträffande

stämpeln till äktenskapsförord samt dels beträffande den stämpel, varmed

brev eller resolution å skattelösen av kronojord skall beläggas, då handlingen

för lagfart företes. Efter en sådan förhöjning komma stämpelbeloppen

att utgöra för äktenskapsförord 10 kronor samt för brev eller

resolution å skattelösen av kronojord i allmänhet 10 kronor, men då

lagfart sökes för aktiebolag, som icke driver bankrörelse, 20 kronor.

För avhandlingar rörande avkomst eller annan förmån av fast egendom

och rörande servitutsavtal ävensom för fördelskontrakt och undantagskontrakt

är för närvarande fastställd en och samma stämpelavgift av 50 öre.

Detta belopp synes mig — även bortsett från penningvärdets fall — vara

oproportionerligt lågt i betraktande av de jämförelsevis stora värden, om

vilka det här ofta nog är fråga. En tämligen kraftig höjning av stämpeln

till dessa handlingar är därför på sin plats. Att avhandling rörande avkomst

eller annan förmån av fast egendom samt fördelskontrakt och

undantagskontrakt i stämpelhänseende behandlas lika, finner jag vara

riktigt, i synnerhet som rättshandlingar av dessa slag icke sällan äro

av tämligen likartad innebörd. Däremot torde icke kunna påvisas något

skäl för ett likställande av servitutsavtalen med omförmälda övriga arter

av upplåtelser. Fastmera synas mig servitutsavtalen med hänsyn till den

betydelse, de i allmänhet äga för en avsevärt längre framtid, böra be
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

läggas med högre stämpel än övriga nu åsyftade avtal. Jag föreslår

därför, att stämpelbeloppen fastställas för avhandling rörande avkomst

eller annan förmån av fast egendom samt för fördelskontrakt och

undantagskontrakt till 2 kronor och för avhandling rörande servitutsavtal

till 5 kronor.

Vidare föreslår jag en ändring i den bland de stämpelpliktiga Depositiousenskilda

handlingarna ''förekommande rubriken Depositionsräkning etc. 1 rakiungro "n

denna rubrik finnes i dess nuvarande lydelse ekonomisk förening ej

omnämnd. Då det är tvivelaktigt, om varje ekonomisk förening, som

mottager penningar å depositionsräkning, är att anse såsom »annan

kreditinrättning», har i rubriken upptagits ekonomisk förening. Härigenom

vinnes även överensstämmelse med lydelsen av rubriken Sparkasseräkning.

Jämte de förslag till ändringar i stämpelförordningen, för vilka Övriga änjag

nu redogjort, har jag även fått anledning att föreslå ett tillägg till dri"8arde

i 42 § av berörda förordning meddelade bestämmelserna rörande

den provision, som stämpel försälj are äger tillgodoräkna sig såsom er- Rm f0r staä

sättning för besvär och kostnader. Det har nämligen i ett par större att förbehålla

städer förekommit, att stadsfullmäktige i samband med antagandet av

ny lönestat för rådstuvurätten och magistraten bestämt, att den vederbörande

tjänstemän tillkommande stämpelprovision skall inlevereras till

stadens kassa. Då Kungl. Maj:ts fastställelse sökts å dylik bestämmelse, har

med hänsyn till stadgandet, att stämpelförsäljaren äger tillgodoräkna sig

omförmälda provision, fastställelse ansetts icke kunna meddelas. Enär

något hinder icke synes böra resas mot bestämmelsen ifråga, har vid

42 § första stycket gjorts ett tillägg av innehåll, att i arbetsordning

eller lönestat för rådstuvurätt och magistrat må intagas föreskrift, att

hos nämnda myndigheter anställd befattningshavare, som är stämpelförsäljare,

skall till stadens kassa inbetala honom tillkommande provision.

Slutligen vill jag till behandling här upptaga en fråga, som väckts •Kan''a

av riksdagens justitieombudsman genom en den 9 december 1921 till ITmptiZeiTi.

Kungl. Magt avlåten framställning, nämligen frågan angående rätt till

ränta vid restitution av stämpelavgift.

Om återfående av erlagd stämpelavgift finnas bestämmelser meddelade

dels i stämpelförordningen samt dels i förordningen den 19

november 1914 om arvsskatt och skatt för gåva. Enligt 20 § stämpelförordningen

samt 49 § 2 mom. första stycket arvsskatteförordningen

kan sålunda under vissa förutsättningar restitution medgivas av veder
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Av justitieombudsmannen

inhämtade

yttranden.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

börande hovrätt, då framställning därom göres i föreskriven ordning.

Om det emellertid visas, att ansökan om restitution icke i denna ordningkunnat

göras, skall det enligt 21 § första stycket stämpelförordningen

samt 49 § 2 mom. andra stycket arvsskatteförordningen efter därom

gjord ansökning ankomma på Kungl. Magt att efter prövning av föreliggande

omständigheter förordna om restitution av vad i stämpelavgift

för mycket erlagts. Dylik befogenhet att medgiva restitution tillkommer

vidare enligt 21 § andra stycket stämpelförordningen Kungl. Maj.t,

där någon i fall; varom i 20 § och 21 § första stycket av samma förordning

icke är stadgat, måst vidkännas stämpelavgift, som antingen

alldeles icke bort utgå eller bort utgå med lägre belopp än det erlagda.

Slutligen må på grund av stadgande i 49 § 1 inom. arvsskatteförordningen

skatt, som erlagts enligt nämnda förordning, i vissa tall på ansökan

kostnadsfritt återbekommas i den ordning, som i fråga om restitution

av kronoutskylder är föreskriven. Någon bestämmelse, att vid restitution

av stämpel medel ränta skall betalas, finnes icke meddelad, detta i motsats

till vad som gäller vid restitution av utskylder. För sistnämnda

fall har nämligen genom en förordning den 2 maj 1919 (nr 200) föreskrivits,

att envar, som efter besvär över taxering eller debitering vinner

nedsättning i eller befrielse från honom påförd utskyld eller avgift till

stat eller kommun eller från annan allmän utskyld eller avgift, vid återbekommandet

av det belopp, han för mycket erlagt, tillika skall äga

erhålla ränta därå efter fem för hundra om året från och med den dag,

beloppet visas vara av honom guldet, till den dag, detsamma återbekommes;

dock att ränta ej må utgå för längre tid än till dess 30 dagar

förflutit, efter det Kungl. Maj:ts beslut i besvärsmål meddelats eller

underordnad myndighets beslut däri tagit åt sig laga kraft.

I justitieombudsmannens nu ifrågavarande till Kungl. Maj:t avlåtna

framställning lämnas redogörelse för yttranden, som på justitieombudsmannens

begäran avgivits dels av advokatfiskalerna i rikets hovrättei,

dels av statskontoret.

Samtliga advokatfiskalerna hava i sina yttranden förklarat sig anse,

att rätt till ränta borde medgivas vid restitution av skatt enligt såväl

stämpelförordningen som arvsskatteförordningen. Advokatfiskalerna i

Göta hovrätt samt i hovrätten över Skåne och Blekinge hava därvid

särskilt framhållit, att ränta borde utgå''jämväl för tid, innan respektive

handlingar åsatts stämpel, då domhavande eller annan myndighet haft

vård om kontant guldna arvsskatte- eller stämpelbelopp. Advokatfiskal

i hovrätten över Skåne och Blekinge har emellertid under erinran

att statens intresse fordrade, att den tid, under vilken stämpelmedlen

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

innehades av annan, icke bleve längre än nödigt, samt att vad gällande

bestämmelser om redovisning för stämpelavgifter därutinnan innehölle,

knappast torde motsvara vad statens intresse sålunda krävde — velat

ifrågasätta, huruvida icke införande av rätt till ränta i fall, varom vore

fråga, påkallade revision av nämnda bestämmelser.

Statskontoret har i sitt utlåtande anfört huvudsakligen följande:

Sedan numera genom kungörelsen den 2 maj 1919 medgivits rätt till

ränta å utskylds- eller avgiftsbelopp till stat eller kommun, som återbekommes

på grund av besvär över taxering eller debitering, syntes

svårligen kunna anföras något principiellt skäl, varför icke enahanda

rätt borde tillkomma den, som erhölle restitution av erlagda stämpelmedel.

Statskontoret ansåge sig därför i likhet med advokatfiskalerna

i hovrätterna böra tillstyrka, att åtgärder vidtoges för vinnande av detta

ändamål. Beträffande omfattning-en av rätten till räntegottgörelse borde

densamma avse belopp, som restituerades enligt såväl förordningen angående

stämpelavgiften som förordningen om arvsskaft och skatt för

gåva. Bestämmelserna angående restitutionsförfarandet återfunnes i 20

och 21 §§ stämpelförordningen och 49 § arvsskatteförordningen. Enligt

20 § samt 49 § mom. 2 första stycket prövades i däri omnämnda fall

restitutionsfrågan av vederbörande hovrätt och enligt 49 § mom. 1 återbekommes

arvs- eller gåvoskatten, i den mån den icke bort utgå, i den

ordning, som i fråga om restitution av kronoutskylder vore föreskriven.

Att i de nu angivna fallen räntegottgörelse å de restituerade beloppen

bolde tillkomma vederbörande, torde vara givet. Vidkommande däremot

de fall, där restitution vunnes jämlikt bestämmelserna i 21 § och 49

mom. 2 andra stycket, syntes sakea mera tvivelaktig. Där prövades

frågan icke av domstol utan av Kungl. Maj:t i administrativ väg och,

om än det kunde antagas, att i många fall omständigheterna vore sådana,

att, även om ärendet behandlats av domstol, restitution skulle

hava medgivits, torde det å andra sidan förekomma åtskilliga fall, där

först och främst själva upptagandet till provning av ansökningen och

jämväl beviljandet av restitution hade ett starkt drag av nådeakt. I

dessa sistnämnda fall vore det icke utan vidare klart, att ränta borde

utgå. Statskontoret ansåge därför lämpligast, att, där ansökning om

restitution prövades av Kung], Maj:t i statsrådet, Kungl. Maj:t ägde

bestämma, huruvida ränta å belopp, för- vilket restitution medgåves,

skulle tillkomma vederbörande. Tiden, för vilken ränta skulle^tgå,''

borde räknas från och med den dag, då stämpelmedlen inbetalts Till

vederbörande tjänsteman. Därav följde, att det ur synpunkten av statens

intresse att ej få betala ränta för tid, under vilken medlen ännu icke

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 192 höft. (Nr224.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

J ustitieombudsmannen.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

till kronans kassa influtit, borde tillses, att denna tid bleve så kort som

möjligt. Då nu gällande bestämmelser angående vederbörande tjänstemäns

inleverering av de stämpelmedel, som därvidlag spelade den ojämförligt

största rollen, nämligen de, som erlades för förseende av handling

med dubbel beläggningsstämpel, ingalunda kunde anses tillräckligt effektiva

i nu förevarande hänseende, syntes det statskontoret med fog kunna

ifrågasättas, att bestämmelse om rätt till ränta å restituerade stämpelmedel

icke borde meddelas annat än i sammanhang med utfärdande av

nya och skärpta föreskrifter angående underdomarnas inlevereringsskyldighet

för medel, som uppburits i betalning för dubbel beläggningsstämpel.

Statskontoret finge erinra därom, att ett av Kungl. Maj:t i

sådant avseende för 1921 års riksdag framlagt förslag till ändrad lydelse

av 34 och 39 §§ stämpélförordningen visserligen icke vunnit riksdagens

bifall, men att riksdagen å andra sidan ansett de påvisade förhållandena

angående inleverm-ingen av stäm pel medel vara av den art, att det vore

synnerligen önskvärt att få erforderliga ändringar införda i författningen;

och hade riksdagen förutsatt, att Kungl. Maj:t komme att ägna frågan

fortsatt uppmärksamhet och därvid undersöka de olika utvägar, vilka

kunde erbjuda sig för att avhjälpa ifrågavarande missförhållanden samt

därefter för riksdagen framlägga förslag i ämnet. Beträffande den kostnad

för statsverket, som rätten till räntegottgörelse skulle medföra, syntes

densamma icke bliva alltför betungande. Enligt av advokatfiskalerna

lämnade uppgifter angående beloppen av de av hovrätterna beviljade

restitutioner under femårsperioden 1916— 1920 uppginge medeltalet för

år till omkring 150,000 kronor. Om man vidare antoge, att de av

Kungl. Maj:t medgivna eller enligt 49 § mom. 1 arvsskatteförordningen

utgående restitutioner skulle uppgå till ett årligt belopp av 50,000 kronor,

erhölles ett restitutionsbelopp för år av 200,000 kronor. Under

antagande, att varje särskilt belopp i genomsnitt droge ränta under ett

års tid och med en räntefot av 5 procent, skulle alltså statens årskostnad

bliva 10,000 kronor.

Justitieombudsmannen har i sin förberörda framställning huvudsakligen

anlört: Skattskyldigs rätt till räntegottgörelse i de i förordningen

den 2 maj 1919 förutsatta fall avsåge icke allenast utskylder

till stat och kommun utan alla utskylder och avgifter, som grundas på

taxeringen. Då stämpelskatten icke i och för sig borde betraktas såsom

en skatt av ett särskilt slag utan såsom en form för skatteuppbörd,

kunde det synas oriktigt, att ränta icke finge tillgodoräknas vid restitution

enligt 1914 års förordningar. Bestämmelserna om stämpelskatt

både varit föremål för många ändringar. Särskilt omfattande vore de

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224. 27

andringar som genomfördes 1914. Eu väsentlig höjning av arvsskatten

och gåvoskatten ävensom av stämpeln å köp av fast egendom äo-de då

rum. Allt eftersom stämpelskatten vuxit, hade restitutionsfrågan fått

större betydelse. Då restitution av stämpelskatt skulle äga rum, torde

de fall, som grundade sig på att arvsskatt beräknats till för högt belopp,

vara mest framträdande. 1 vissa fall kunde de stämpelbelopp

som borde restitueras, bliva avsevärda. Även med den noggrannaste

provning av stampelfrågan kunde i åtskilliga fall ett säkert avgörande

ej alltid genast traffas. Då den, som å tjänstens vägnar mottoge och

stampelbelade en handling, vore ansvarig för att det stadgade stämpelbi°PPet,

redovisades, kunde detta leda till en för den skattskyldige

ofördelaktig situation. Om en handling, som skulle stämpelbeläggas

icke vid ingivandet vore behörigen försedd med stämpel och penningar

ej genast erlades till det felande stämpelbeloppet, finge handlingen enligt

gällande föreskrifter icke mottagas. Det vore då förklarligt, att eu

tjänstemän vid mottagandet av en stämpelpliktig handling i tvivelaktiga

fall hellre fordrade det högre av två belopp, som kunde komma i fråga.

Vid uttagande av arvsskatt, när dödsboets tillgångar skulle fördelas &på

olika dodsbodelägare, måste det ligga i såväl den stämpelbeläggande

tjänstemännens som statens intresse, att dess rätt till skatt på dylikt

satt säkerställdes. Men oavsett den svårighet, som kunde vara förenad

med att bestämma stämpelskattens storlek, måste det anses obilligt att

om skatten till större eller mindre del måste restitueras, ränta icke

erlades a det återbetalade beloppet. Skyldigheten att inbetala den stämpelskatt,

som avfordrades, oberoende därav att beloppet icke blivit slutligen

bestämt, kunde, i överensstämmelse med vad chefen för finansdepartementet

anfört beträffande utskylder vid framläggande av förslaget

till 1919 års förordning, många gånger medföra betydande ekonomiska

©lägenheter för de skattskyldiga, därigenom att de under avsevärd

tid maste ligga ute med skattebelopp, som de slutligen förklarades berättigade

återfå. Det måste därför anses rättvist, att i gengäld härför

ränta betalades å det belopp, som återställdes. Genom 1914 års arvsskatteförordning

infördes bestämmelser om anstånd i vissa fall med

åläggande av arvsskatt. Å skatt, för vilken anstånd åtnjötes, skulle

erlägga^ ränta efter 5 procent av oguldet belopp. När staten fordrade

ranta, da anstånd medgåves med stämpelskattens erläggande, kuude det

ej anses annat än riktigt, att staten betalade ränta å stämpelskatteelopp,

som återställdes, därför att det rätteligen icke skolat erläggas.

Statskontoret både i sitt . utlåtande gjort åtskillnad mellan å ena sidan

de fall, som omförmälas i 20 § stämpelförordningen samt 49 § 1 mom.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Utlåtanden.

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

och 2 inom. första stycket arvsskatteförordningen, och å andra sidan de

fall, som beröras i 21 § stämpelförordningen och 49 § 2 mom. andra

stycket arvsskatteförordningen, samt uttalat såsom sin uppfattning, att

räntegottgörelse i de förra fallen givetvis borde utgå, men att Kungl.

Maj:t, som i de senare fallen i administrativ väg prövade frågan om

restitution, därvid ville avgöra, huruvida ränta skulle tillerkännas vederbörande.

Detta torde otvivelaktigt vara det lämpligaste. Beträffande

storleken av den ränta, som vid restitution skulle utgå, hade statskontoret

föreslagit räntefotens bestämmande till 5 procent. Med hänsyn

till vad som gällde om ränta å stämpelskatt, med vars erläggande medgivits

anstånd, samt bestämmelserna i 1919 års förordning torde denna

räntefot få anses lämplig. I fråga om den tid, för vilken räntan skulle

utgå, syntes stadgandena i 1919 års förordning kunna tagas till förebild.

När arvsskatt skulle återbetalas i den ordning, som i fråga om restitution

av kronoutskylder vore föreskriven, förelåge likartade förhållanden, men

jämväl beträffande övriga fall syntes nämnda bestämmelser kunna tjäna

som mönster. Då statsverket skulle hava att gälda ränta redan från

den dag, stämpelmedlen inbetalts till vederbörande tjänstemän, vore det,

såsom statskontoret framhållit, av största vikt, att stämpelmedlen utan

onödig tidsutdräkt inlevererades till statskassan. Då enligt de av statskontoret

återgivna uttalanden av 1921 års riksdag med avseende å

inleverering av stämpelmedel till statskassan redan nu förelåge missförhållanden,

som borde avhjälpas, skulle detta i ännu högre grad bliva

fallet, därest staten skulle vara skyldig att betala ränta även för en

avsevärd tidrymd, innan ett stämpelbelopp, som skulle restitueras, influtit

i statskassan.

över justitieombudsmannens framställning hava utlåtanden infordrats

från statskontoret samt hovrätterna.

Statskontoret har hänvisat till sitt tidigare på justitieombudsmannens

begäran avgivna utlåtande samt förklarat sig icke i anledning av

nämnda framställning hava något att tillägga.

Svea hovrätt har förklarat sig i huvudsak finna justitieombudsmannens

framställning välgrundad. 1 ett avseende syntes emellertid någon

begränsning av den föreslagna ränteplikten för statsverket vara av nöden.

I de fall då, såsom ofta förekomme, en stämpel underkastad handling,

som skulle behandlas vid underdomstol, före domstolens sammanträde

ingivits till domhavande eller å domstolskansliet, kunde svårighet stundom

möta att konstatera dagen för ingivandet. I betraktande härav och då

möjligheten att sålunda på förhand ingiva handlingar, som skulle behandlas

av underrätt, vore en förmån, varav det stode allmänheten fritt

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

29

att begagna sig eller icke, syntes ränta icke böra utgå från tidigare dag

än den, då ärendet av rätten behandlades.

De båda övriga hovrätterna hava förklarat sig icke hava något att

erinra mot justitieombudsmannens framställning.

Att den, som erhåller restitution enligt någon av nu ifrågavarande

båda förordningar, tillika bör äga rätt till ränta å det restituerade beloppet,

är tydligen, på sätt i samtliga de avgivna yttrandena framhållits,

överensstämmande med rättvisa och billighet. Av statskontoret bär

emellertid ifrågasatts, att bestämmelse om rätt till ränta å restituerade

stämpelmedel icke borde meddelas annat än i sammanhang med utfärdande

av nya och skärpta föreskrifter angående underdomarnas inlevereringsskyldighet

för medel, som uppburits i betalning för dubbel beläggningsstämpel.

Den härvid framförda synpunkten, att staten, som

skulle hava att gälda ränta från och med den dag, då stämpelmedlen

inbetalts till vederbörande tjänsteman, måste hava intresse av att medlen

så snart som möjligt därefter komme att inflyta i kronans kassa, kan

väl icke frånkännas berättigande. Däremot må emellertid erinras, att

den enskildes rätt till ränta i förevarande fall icke bör vara beroende

av det sätt, på vilket staten ordnar stämpelförsäljarnas redoAusningsskyldighet

för av dem uppburna medel. Av tillgängliga uppgifter rörande

de belopp, för vilka restitution under de senare åren be\Tiljats, synes

dessutom framgå, att statens utgifter för gäldande av nu ifrågasatta

ränta komma att bliva jämförelsevis obetydliga. Vid sådant förhållande

har jag ansett mig icke böra a\r statsfinansiella skäl avstå från att söka

åvägabringa en ur principiell synpunkt riktig lösning av förevarande

spörsmål, oaktat jag icke för närvarande är i tillfälle att föreslå några

förändrade bestämmelser rörande stämpel försäljares redovisningsskyldighet.

1 fråga om de närmare bestämmelserna rörande räntans utgående

torde justitieombudsmannens förslag i huvudsak kunna följas. Jag anser

sålunda, att, då restitution medgives av Kungl. Maj:t enligt 49 § 2 mom.

andra stycket arvsskatteförordningen eller 21 § stämpelförordningen, det

bör överlämnas åt Kungl. Maj:t att träffa avgörande i vad mån ränta

skall utgå. I övriga fall torde de i omförmälda förordning den 2

maj 1919 meddelade föreskrifterna kunna tagas till förebild, så att ränta

följaktligen skall utgå efter 5 procent från och med den dag, det restituerade

beloppet visas vara av sökanden guldet, till den dag, detsamma

återbekommes; dock att ränta ej må utgå för längre tid än till dess

trettio dagar förflutit, efter det vederbörande myndighets beslut rörande

restitutionen tagit åt sig laga kraft. Av skäl, som anförts i Svea hovBihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 192 käft. (Nr 224.) 5

Departem

chefen

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

rätts i ärendet avgivna utlåtande, torde emellertid, då fråga är om stämpel

till handlingar, vilka varit föremål för handläggning vid underdomstol,

ränta icke böra utgå från tidigare dag än den, då handläggningen vid

domstolen ägt rum.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst inom

finansdepartementet utarbetade förslag till dels förordning om ändring

i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående

stämpelavgiften, dels ock förordning om ändrad lydelse av 49 § i förordningen

den 19 november 1914 (nr 381) om arvsskatt och skatt för

gåva, hemställer departementschefen, att nämnda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse,

bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Vid protokollet:''

B. E. Brimberg.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:282 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 angåe s. 1 i texten
  2. BevU 1922:52 Bevillningsutskottets memorial Nr 52 s. 1 i texten
  3. BevU 1922:45 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets betänkande nr 34, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till s. 1 i texten
  4. BevU 1922:38 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets betänkande nr 34, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till s. 1 i texten
  5. BevU 1922:34 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 angående stämpela s. 1 i texten