Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar

1922-03-21 · 12 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:236, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 236.

1

Nr 236.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 20 juni 1918

(nr 460) angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar;

given Stockholms slott den 21 mars 1922.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse

av 5 § i lagen den 20 juni 1918 angående åtgärder mot utbredning av

könssjukdomar.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herm. Lindqvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 204 käft. (Nr 236.)

352 22 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 236.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående

åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

Härigenom förordnas, att 5 § i lagen den 20 juni 1918 angående

åtgärder mot utbredning av könssjukdomar skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Kostnadsfri undersökning och behandling, varom i 4 § sägs, verkställes,

med nedan angivna undantag, av provinsialläkare, extra provinsialläkare,

stadsläkare, köpingsläkare och municipalläkare. Finnas i stad

flera än en stadsläkare, skall endast den av dem, som hälsovårdsnämnden

därtill utser, utföra dylik undersökning och behandling.

I stad, som har ett invånarantal av tjugu tusen eller därutöver, verkställes

undersökning och behandling, som här avses, å nödigt antal polikliniker;

dock har i staden bosatt provinsialläkare eller extra provinsialläkare

att utföra dylik undersökning och behandling av personer, tillhörande

hans distrikt. Kostnaden för sådan poliklinik, med undantag av

vad som enligt 6 § utgår av statsmedel, bestrides av staden. Mottagningarna

å poliklinik skola anordnas med hänsyn till allmänhetens bekvämlighet

och på sådant sätt, att besök å polikliniken icke röjer beskaffenheten

av den sjukdom, för vilken vård sökes. Från skyldighet

för stad, som nu sagts, att anordna poliklinik, äger Konungen på framställning

av staden tills vidare medgiva befrielse.

På begäran av tjänsteläkare, som ovan sägs, må hälsovårdsmyndigheten,

där så prövas lämpligt, befria honom från skyldighet att verkställa

undersökning och behandling, som här avses, samt i hans ställe

förordna annan läkare, som därtill finnes villig.*

Föreligger för stad, där poliklinik ej är inrättad, behov av flera än

en läkare för utförande av undersökning och behandling, varom här är

fråga, eller förefinnes, i annat fall än i 7 § avses, dylikt behov för viss

ort på landet, har vederbörande hälsovårdsmyndighet att härom göra

anmälan hos medicinalstyrelsen med bifogande av förslag å för upp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 2Sfi.

draget villiga läkare, däribland, såvitt lämpligen kan ske, minst en

kvinnlig, varefter medicinalstyrelsen, där sådant finnes påkallat, ntser

särskild läkare att jämte tjänsteläkare eller annan i hans ställe förordnad

läkare utöva ifrågavarande verksamhet.

Har, enligt vad i tredje eller fjärde stycket sägs, särskild läkare

förordnats, har hälsovårdsmyndigheten att öva inseende över hans tjänsteverksamhet

och härför meddela nödiga föreskrifter.

Särskilt förordnad läkare, som avses i tredje eller fjärde stycket,

ävensom föreståndare för i andra stycket om förmäld poliklinik skall, där

så kan ske, hava erhållit särskild utbildning i fråga om könssjukdomar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1923.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 236.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17

februari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist medicinalstyrelsens

framställning den 21 november 1921 om ändrad lydelse av

5 § i lagen den 20 juni 1918 angående åtgärder mot utbredning av

könssjukdomar samt anför:

jLuTni9di8Dan° ? 4 .§ 1 IaSen den 20 juni 1918 angående åtgärder mot utbredninggående

åtgår- av könssjukdomar finnes föreskrift om kostnadsfri undersökning av den,

bred ning av 8°m kefarar vara an gripen av könssjukdom, samt om kostnadsfri

könssjuk- behandling för sådan sjukdom. Dylik undersökning och behandling

domar. skall enligt 5 § i samma lag verkställas av provinsialläkare, extra pro
vinsialläkare,

stadsläkare eller i hans ställe särskilt förordnad läkare,

köpingsläkare och municipalläkare. Erfordras i stad flera läkare för

utförande av förrättningar- av ifrågavarande slag, är staden pliktig att

ombesörja, att läkare till nödigt antal finnas för detta ändamål tillgängliga.

Då beslut fattats om anställande i stad av särskild läkare för

ändamålet, utses sådan av hälsovårdsnämnden. I stad med 20,000 invanaie

eller därutöver skall tillfälle till kostnadsfri undersökning och

behandling beredas å nödigt antal polikliniker. Ersättning för undersökning

och behandling av ifrågavarande slag utgår jämlikt 6 § i lagen

enligt av Kungl. Maj:t fastställd taxa och bestrides jämte kostnaden för

föreskrivna läkemedel och utensilier av statsmedel. Kostnaden för poliklinik

utom arvode till läkaren vid densamma, vilket jämte föreskrivna

läkemedel och utensilier betalas av staten, bestridas av vederbörande stad.

MAaJ:tKmeddc- K,mSL Maj:t hai'' den 13 december 1918 (Sv. Förf.-saml. nr 1019)

lade bestäm- utfärdat kungörelse angående ersättning av statsmedel för läkarunder
melser

om er
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 23H. 5

sökning, läkemedel m. m. enligt 6 § i omförmälda lag. På förslag av

medicinalstyrelsen, som funnit, att den läkarna i en del större städer

enligt berörda kungörelse tillkommande ersättning uppgått till oskäligt

höga belopp, bär Kungl. Maj:t den 26 september 1921 (Sv. Förf.-saml.

nr 641) utfärdat kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen

den 13 december 1918. Efter dessa ändringars ikraftträdande den 1

januari 1922 gäller, att annan läkare än poliklinikläkare är berättigad

till ersättning med för varje slag av förrättning bestämt belopp, att av

läkaren över verkställda förrättningar månadsvis upprättad räkning skall

insändas till medicinalstyrelsen för granskning och att, om därvid summan av

de enligt stadgade grunder i räkningen upptagna ersättningsbelopp skulle

befinnas överstiga 500 kronor, avdrag skall göras å det överskjutande

beloppet sålunda, att å belopp, överstigande 500 men ej 1,000 kronor,

avdrages 25 procent, att å belopp, överstigande 1,000 men ej'' 1,500

kronor, avdrages 50 procent samt att å belopp, överstigande 1,500

kronor, avdrages 75 procent. Vidare gäller, att åt läkare vid poliklinik

utgår ersättning med årsarvode, som fastställes av Kungl. Maj:t efter

framställning av vederbörande hälsovårdsnämnd.

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, sid. 161, har meddelats,

att statens utgifter för åtgärder mot utbredning av könssjukdomar

under första halvåret 1921 uppgått till icke mindre än 571,915 kronor

89 öre. I syfte att nedbringa ifrågavarande kostnader har Kungl. Maj:t,

såsom förut nämnts, vidtagit vissa ändringar i den genom kungörelse

den 13 december 1918 fastställda taxan å ersättning av statsmedel åt

de läkare, vilka verkställa förrättningar av ifrågavarande slag. De sålunda

vidtagna ändringarna komma, enligt inom medicinal styrelsen gjorda

beräkningar, att få till följd en minskning i utgifterna för ifrågavarande

ändamål under år 1922 av minst 50,000 kronor.

För vinnande av -ytterligare besparingar för statsverket har medicinalstyrelsen

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 november 1921 gjort

ännu eu framställning, till vilken jag nu anhåller att få övergå.

I denna skrivelse framhålles, att medicinalstyrelsen på grund av de

iakttagelser rörande tillämpningen av lagen angående åtgärder mot utbredning

av könssjukdomar, som styrelsen varit i tillfälle att göra under

den tid av omkring tre år, som lagen varit i kraft, funnit en ändring

av 5 § i lagen vara önskvärd särskilt med hänsyn till de ekonomiska

konsekvenserna av den nuvarande avfattningen. Efter eu erinran om

innehållet i 5 § i lagen anför styrelsen vidare:

sättning av

statsmedel

för läkarundersökning

m. m. enligt

1918 års lag.

Medicinalstyrelsens

skrivelse den

21 november

1921.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B Kungl. Maj:ts Proposition Nr 236.

»En följd av föreskrifterna i denna paragraf är den, att i flera städer åtskilliga

läkare finnas, som på statens bekostnad lämna kostnadsfri undersökning

och behandling av könssjuka personer. I en stad finnes en poliklinik inrättad,

men dessutom lämnas kostnadsfri undersökning och behandling även av andre

stadsläkaren samt en särskilt antagen kvinnlig läkare. Då det är att förvänta,

att provinsialläkare inom kort bliver stationerad i staden i fråga, tillkommer

ytterligare en läkare med samma skyldighet som de nämnda. I en annan stad,

som tillsvidare befriats från skyldigheten att inrätta poliklinik, lämnas jämlikt

stadsfullmäktiges beslut kostnadsfri behandling av, förutom stadsläkaren och i

staden bosatt provinsialläkare, tvenne manliga och eu kvinnlig läkare. I samtliga

städer med mer än en stadsläkare och i vilken provinsialläkare är stationerad

lämnas kostnadsfri behandling av minst tre läkare.

Då en av lagens kanske viktigaste föreskrifter är den om kostnadsfri läkarvård,

är ovannämnda anordning utan tvivel till fördel, men som densamma emellertid

är tämligen dyr, torde det åligga medicinalstyrelsen att om möjligt föreslå

andra anordningar, som utan att motverka lagens goda verkningar likväl kunde

medföra minskade kostnader för statsverket.»

Medicinalstyrelsen framhåller i anslutning härtill, hurusom i stad,

där poliklinik finnes, det torde vara olämpligt, att kostnadsfri behandling

dessutom meddelas av stadens egna läkare. Följden härav bleve

lätt, att de sjuka hellre uppsökte de enskilda läkarna än polikliniken,

varför denna bleve mindre besökt än eljest skulle vara fallet. Statens

kostnader, som borde kunna inskränkas till arvodet åt poliklinikläkaren,

ökades väsentligt genom ersättning åt de andra läkare i staden, som

samtidigt med polikliniken lämnade kostnadsfri vård. En ändring av

5 § i sådan riktning, att i städer med poliklinik ingen annan än poliklinikens

läkare skulle äga att på statens bekostnad meddela kostnadsfri

vård åt könssjuka, vore därför att tillstyrka. — I de större städerna

såsom Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg, i vilka städer

polikliniker inrättats, hade man i realiteten redan tillämpat en sådan anordning.

— Ett undantag härifrån borde dock enligt styrelsens mening

medgivas. Funnes provinsialläkare eller extra provinsialläkare bosatt i

staden, syntes denne böra vara skyldig att till personer, hörande till

hans distrikt, lämna kostnadsfri sådan vård, enär eljest distriktets befolkning

genom att anlita polikliniken skulle föranleda ökade utgifter

för staden, som bestrede kostnaderna för polikliniken med undantag för

arvode till läkaren vid densamma.

Styrelsen anför vidare följande:

»Ju flera läkare i en och samma stad, som skola lämna kostnadsfri vård åt

könssjuka, dess större bliver lätt nog statens omkostnader för denna vård på

grund av det sätt, på vilket arvode utgår för dessa förrättningar jämlikt kungörelsen

den 13 december 1918 (nr 1019) med däri genom kungörelsen den 26

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 286.

i

september 1921 (n:r 641) vidtagen ändring i vissa delar. Det synes därför styrelsen,

att vissa inskränkningar kunde göras i antalet läkare, som både att lämna

kostnadsfri vård, samt att, om det ansåges behövligt att i stad, där poliklinik

icke finnes, anställa särskilda läkare för meddelande av sådan vård, det kunde

överlämnas åt styrelsen att efter framställning av staden härom fatta beslut.

Beträffande stad, som nu nämnts, ävensom i fråga om landet i övrigt, borde

det enligt styrelsens mening beredas möjlighet för vederbörande tjänsteläkare

att, om han så önskade och därför kunde anföra tillräckliga skäl samt annan

lämplig läkare funnes, som vore villig åtaga sig uppdraget, erhålla befrielse från

skyldigheten att lämna kostnadsfri behandling åt könssjuka.

Vidare synes det styrelsen önskvärt, att även å landsbygden liksom i förenämnda

städer vid föreliggande behov särskilda läkare kunde anställas för lämnande

av kostnadsfri vård, och torde beslut härom böra fattas av medicinalstyrelsen

efter framställning av vederbörande länsstyrelse.»

Härjämte framhåller styrelsen, hurusom gällande föreskrift, att mottagningarna

å poliklinik skola anordnas på sådant sätt, att besök å densamma

icke röjer beskaffenheten av den sjukdom, för vilken vård sökes,

vore mycket svår för att icke säga omöjlig att följa, vilket även av

flera städer anförts som skäl för erhållande av befrielse från skyldigheten

att inrätta poliklinik. Det vore därför enligt styrelsens mening lämpligare,

om nämnda föreskrift ändrades därhän, att anordningarna skulle

vara sådana, att besök å polikliniken i minsta möjliga mån röjde den

sjukdom, varom vore fråga.

Slutligen meddelar styrelsen, att förste provinsialläkarnas förening

i skrivelse till styrelsen den 16 november 1920 hemställt om utverkande

av sådan ändring av 5 § i förenämnda lag, att till de läkare, som ägde

att verkställa sådan kostnadsfri undersökning och behandling, varom i

4 § i samma lag sägs, även måtte räknas förste provinsialläkare. Härom

anför styrelsen följande:

»Med hänsyn därtill att förste provinsialläkarna icke minst under de senare

åren fått sig anförtrodda både många och viktiga uppdrag, vilka dels kräva

mycken tid och dels även många och stundom långvariga resor, synes det styrelsen

knappast lämpligt, att dessa läkare ägna sig åt denna gren av sjukvård.

Styrelsen vill härvid framhålla vikten av, att exempelvis gonorrlioe-patienter

erhålla tämligen oavbruten vård, för att man skall förstå, huru svårt det skall

vara för förste provinsialläkaren att på ett tillfredsställande sätt meddela sådan vård.

Styrelsen känner sig icke övertygad av den utav föreningen lämnade motiveringen,

och torde ett avslag å framställningen icke för förste provinsialläkarna

vara av någon vidare betydelse. Det är också styrelsen bekant, att sundhetsinspektörerna

i våra större städer mycket väl kunna sköta detta sitt uppdrag

utan att samtidigt utöva sådan sjukvård, vilket de enligt lagen likväl vore berättigade

att göra.

Styrelsen finner sig därför icke kunna tillstyrka åtgärd i det syfte, som i

förste provinsialläkarnas förenings omförmälda skrivelse begäres.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departements
chefen.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 236.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer styrelsen, att 5 § i

lagen måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»Kostnadsfri undersökning och behandling, varom i 4 § sägs, verkställes

i stad, där stadsläkare finnes och i vilken sådan poliklinik för könssjukdomar,

som nedan förmäles, icke är inrättad, av stadsläkaren eller, där flera

tjänsteläkare äro anställda, av den av dem, som av hälsovårdsnämnden därtill

utses,

i köping eller municipalsamhälle med egen tjänsteläkare (köpings-, resp.

municipalläkare) av denne och

å landet i övrigt av provinsialläkare och extra provinsialläkare.

Om i stad, som ovan nämnts, tjänsteläkaren önskar befrielse från skyldigheten

att lämna kostnadsfri undersökning och behandling åt könssjuka, må hälsovårdsnämnden,

där så prövas lämpligt, i denne läkares ställe utse annan läkare

att utföra ifrågavarande förrättning. Anser hälsovårdsnämnden, att det erfordras

flera läkare för utförande äv dylik förrättning, skall anmälan härom göras till

medicinalstyrelsen med förslag därjämte å för uppdraget villiga läkare, däribland

så vitt lämpligen kan ske minst en kvinnlig, varefter medicinalstyrelsen, där så

prövas lämpligt, utser sådan läkare.

Om ^ köpings , municipal-, provinsial- eller extra provinsialläkare önskar befrielse

från uppdraget att lämna kostnadsfri undersökning och behandling av

könssjuka, må länsstyrelsen, där så prövas lämpligt, i stället utse annan läkare.

Anser länsstyrelsen i andra fall än i 7 § sägs, att det erfordras flera läkare för

utförande av ifrågavarande förrättning, göre länsstyrelsen härom, på sätt ovan

nämnts i fråga om hälsovårdsnämnd i stad i dylikt fall, framställning till medicinalstyrelsen,

som därom fattar beslut.

Provinsialläkare eller extra provinsialläkare, som är bosatt i stad, där poliklinik

för könssjukdomar är inrättad, äger att meddela kostnadsfri undersökning

och behandling endast åt könssjuka, som tillhöra hans distrikt.

I stad — — — — skall sådan — —--icke onödigtvis röjer — — —

------sökes.

Från — —- — i åttonde stycket — —--befrielse.

Läkare, som i femte och sjätte styckena avses,----i åttonde stycket

------— könssjukdomar.»

Med medicinalstyrelsens förslag åsyftas i huvudsak att vinna en sådan

minskning av statens utgifter för undersökning och behandling av könssjuka,

som kan genomföras utan att lagens effektivitet äventyras.

Detta syfte har medicinalstyrelsen tänkt sig skola i främsta rummet vinnas

genom en föreskrift, att i stad, där poliklinik för könssjuka med av staten

avlönad läkare finnes, av staten bekostad undersökning och behandling

icke må verkställas av läkare utom polikliniken. Härifrån föreslås

blott det undantag, att provinsial- eller extra provinsialläkare, bosatt i

staden, skall hava att verkställa dylik undersökning och behandling av

personer, tillhörande hans distrikt. Vidare föreslår styrelsen bestämmelser,

åsyftande att i övriga städer inskränka antalet av de läkare, vilka

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 230.

äga att verkställa förrättningar av ifrågavarande slag. Härigenom skulle,

med hänsyn till de nyligen genomförda föreskrifterna om vissa icke

oväsentliga avdrag beträffande större månadsräkningar från läkare, som

behandla könssjuka mot ersättning av statsmedel, tydligen'' en viss besparing

för statsverket uppkomma.

Jag är givetvis ense med medicinalstyrelsen om önskvärdheten av

att begränsa statens avsevärda kostnader för ifrågavarande ändamål, så

långt detta kan ske utan äventyrande av lagstiftningeas syfte. Och så

vitt jag kan finna, äro de principer, som styrelsen ansett böra läggas

till grund för nya bestämmelser i ämnet, icke ägnade att ingiva betänklighet.

Beträffande särskilt de städer, där polikliniker skola finnas, innebär

förslaget i själva verket allenast ett lagfästande av det i flertalet av dessa

städer redan tillämpade sättet för denna läkarbehandlings meddelande.

I de allra flesta städerna av denna kategori verkställes nämligen redan

nu kostnadsfri undersökning och behandling av ifrågavarande slag endast

å poliklinikerna, vilka i dessa städer äro livligt besökta. Så är fallet med

Stockholm, Uppsala, Karlskrona, Malmö, Lund, Hälsingborg, Göteborg,

Borås och Örebro, under det att i Norrköping sådana förrättningar

verkställas även av andra läkare än poliklinikläkaren. I Jönköping,

Eskilstuna, Linköping, Gävle, Västerås och Landskrona hava, på grund

av meddelade dispenser, polikliniker hittills icke inrättats. Givet är,

att läkarbehandlingens koncentrerande till poliklinikerna utgör en viktig

förutsättning för förvärvande åt dessa av dugande läkare med specialutbildning.

Jag är sålunda av den uppfattningen, att den beträffande de

större städerna föreslagna lagändringen — samtidigt som den skulle medföra

viss besparing för statsverket — skulle vara ägnad att verka höjande

på den ifrågavarande, av staten bekostade läkarvården. Jag hyser även

den förhoppningen, att läkarbehandlingens förläggande uteslutande till

poliklinikerna icke skall i nämnvärd mån avhålla de könssjuka från att

anlita densamma. Åven beträffande de mindre städerna och landsbygden

torde de föreslagna bestämmelserna icke vara ägnade att motverka

lagens effektivitet utan endast innebära en av förhållandena påkallad

förenkling av den nuvarande, för staten oskäligt dyrbara anordningen

av hithörande del av verksamheten för motarbetande av könssjukdomarna.

Jag är alltså av den uppfattningen, att det ifrågavarande lagrummet

bör undergå ändring i den riktning, medicinalstyrelsen föreslagit. Dock

synes det mig icke lämpligt att, på sätt styrelsen ifrågasatt, göra ändring

i gällande lags bestämmelse angående sättet för anordnande av

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 204 käft. (Nr 236.) 352 22 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 236.

mottagningarna å poliklinikerna i de stöire städerna. Däremot delar

jag styrelsens uppfattning beträffande den av förste provinsialläkarnas

förening gjorda framställning. I formellt hänseende har jag låtit inom

socialdepartementet delvis omarbeta styrelsens författningsförslag för

undanröjande av vissa otydligheter i avfattningen.

Föredraganden uppläser härefter det sålunda omarbetade förslaget

till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 20 juni 1918 (nr 460)

angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar samt hemställer, att

lagrådets utlåtande över förslaget, som är av den lydelse bilaga1) till detta

protokoll utvisar, må, för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål,

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

’) Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade förslaget, bar här

uteslutits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts Proposition Nr 230.

It

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts

lagråd måndagen den 20 mars 1922.

Närvarande:

Justitierådet Berglöf, regeringsrådet Ernberg, justitieråden Molin,

Appelberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet .utdrag av protokollet över socialärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 17 februari

1922, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 20 juni 1918 angående

åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av byråchefen för lagärenden i socialdepartementet, revisionssekreteraren

Ragnar von Koch.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

4

Erik Öländer.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 236.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 21 mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist lagrådets den

20 mars 1922 avgivna utlåtande över det den 17 februari 1922 till lagrådet

remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen

den 20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar;

och hemställer föredraganden, att förslaget, som av lagrådet

lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Conr. Falkenberg.

Stockholm, Tv. L. Beckmans Boktr.. 1922.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:112 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 20 juni 1918 angående åtgärder mot ut s. 6 i texten
  2. 2LU 1922:13 Utlåtande i anledning av Kungi. Maj:ts proposition medförslag till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 20 juni 1918 angående åtgärder mot utbredning av kön a1 i texten