Sök i Ratio Lex

Angående nya byggnader för folkskoleseminariet i Linköping

1922-03-14 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:237, Angående nya byggnader för folkskoleseminariet i Linköping

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 237.

1

Nr 237.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nya

byggnader för folkskoleseminariet i Linköping;

given Stockholms slott den 14 mars 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 14 mars 1922.

N ärvafande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,

Linders, Schlyter, Orne.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anför föredragande departementschefen, statsrådet Olsson, härefter:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min under

punkt 152 i bilagan åttonde huvudtiteln gjorda hemställan föreslagit

riksdagen att, i avbidan på proposition angående nya byggnader

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 205 käft. (Nr 237.) 1

Nya byggnader

för

folkskole''seminariet

i

Linköping.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 237.

för folkskoleseminariet i Linköping, beräkna för ändamålet på extra

stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett reservationsanslag av

150,000 kronor.

Vid anmälan av detta ärende den 7 januari 1922 anförde jag,

bland annat, följande:

Jämlikt riksdagens beslut har med höstterminen 1919 påbörjats

utvidgning av folkskoleseminariet i Linköping till dubbelseminarium.

Med höstterminen 1922 komma därstädes parallellavdelningar att

finnas till seminariets samtliga klasser.

Då seminariets nuvarande byggnad, den äldsta bland de nu använda

seminarielokalerna, är synnerligen otillräcklig och otjänlig

för sitt ändamål, ha redan före seminariets utvidgning till dubbelseminarium

vissa lokaler, måst förhyras för detsamma. För parallellavdelningarna

måste likaledes lokaler förhyras. Sedan numera beslut

fattats om nybyggnad för seminariet i Umeå, skulle i enlighet

med den plan för anskaffande av nya byggnader för seminarierna, som

hittills följts, seminariet i Linköping komma närmast i ordningen.

Vidare omförmälde jag, att ärendet då krävde ytterligare beredning.

Sedan denna beredning nu blivit slutförd, anhåller jag att

å nyo få anmäla detsamma. Jag skall då först yttra mig om tomt *

för de ifrågasatta seminariebyggnaderna.

Frågan om nya byggnader för folkskoleseminariet i Linköping

har sedan flera år tillbaka varit föremål för överväganden. Genom

beslut den 11 oktober 1912 uppdrog Kungl. Maj:t, på därom av

seminariets rektor gjord framställning, åt dåvarande överintendentsämbetet

att utse lämplig person att mot skälig ersättning och i

samråd med nämnda rektor verkställa utredning rörande förefintliga

möjligheter för anskaffande av en även ur ekonomisk synpunkt

lämplig tomt för nybyggnad åt seminariet. Sedan ämbetet för

nämnda ändamål utsett arkitekten Georg A. Nilsson och denne i

samråd med seminariets rektor och efter samtal i ämnet med stadsingenjören

och stadsarkitekten i Linköping verkställt undersökning

i berörda hänseende, avgav Nilsson i skrivelse till överintendentsämbetet

den 20 juni 1913 redogörelse för resultatet av den begärda

utredningen.

Enligt denna redogörelse hade åtta olika tomter varit föremål

. för undersökning. Nämnda tomter hade å en bifogad karta över

Linköpings stad utmärkts genom röd färg och bokstäverna A—H.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 237.

Av undersökningen hade framgått, att samtliga tomterna, med undantag av

den med litt. A betecknade, vore för det avsedda ändamålet olämpliga dels på

grund av avlägset och i hygieniskt hänseende otillfredsställande läge, dels vad

sex av dessa tomter beträffade jämväl på grund av deras belägenhet på ecklesiastik

jord eller stadsjord, vars förvärvande med äganderätt skulle medföra kostnad

för statsverket. Den med litt. A betecknade tomten åter hade befunnits med

avseende på beskaffenhet och läge tillfredsställa de anspråk, som borde ställas på

ett för en seminarieanläggning avsett område. Då den dessutom redan tillhörde

staten, erfordrades icke annan uppoffring för statsverket om den upplätes till seminarietomt,

än mistningen av det arrendebelopp, som då inflöte. Angående

denna tomt heter det i redogörelsen bland annat:

Denna tomt utgöres av de norra delarna av den s. k. Landshövdingens löningsjord

och är alltså i statens ägo. Den utgör omkring 4 hektar. Marken är

visserligen utarrenderad, men det torde icke möta svårigheter att träffa överenskommelse

med arrendatorn om tomtens disponerande. Tomten har, såsom även

synes av kartan, ett i jämförelse med de övriga tomterna mindre avlägset läge

från stadens centrum. Den är nästan plan och består av odlingsbar jord. Skolbyggnaden

skulle lämpligen förläggas å den norra delen av området. Denna

tomt synes vara särdeles passande för ifrågavarande ändamål och är utan jämförelse

den lämpligaste av de föreslagna, varför densamma blivit mera i detalj

undersökt och borrningar å densamma verkställts. Undergrunden har visat sig

bestå av sandblandad lera och fin, men hårt packad sand, och kan densamma

efter de erfarenheter, som vunnits vid liknande grundförhållanden i Linköping,

anses vara god byggnadsgrund. För att erhålla en för seminariet tillräckligt stor

tomt å detta område måste den faststälda stadsplanen förändras, och har jag för

den skull uppgjort ett förslag till stadsplan för denna del av staden.

Redogörelsen var åtföljd av ovannämnda karta samt ett av

Nilsson upprättat förslag till ändring i stadsplanen.

Rörande den sålunda föreslagna tomten samt den ifrågasatta

ändringen i stadsplanen inhämtade överintendentsämbetet genom

domkapitlet i Linköping yttranden från stadsfullmäktige i Linköping

och länsstyrelsen därstädes. Stadsfullmäktige avgåvo sådant yttrande

dels den 10 februari 1914, dels ock den 9 juni samma år.

I sistnämnda yttrande förklarade stadsfullmäktige sig icke hava något att

erinra mot ett av stadsingenjören J. B. Carlsson upprättat förslag till sådan ändring

i stadsplanen, att lämplig tomt för nytt folkskoleseminarium i Linköping

kunde erhållas å ifrågavarande kronan tillhöriga jordområde, under villkor att

stadens rätt att underhålla avloppsledningar i Folkunga- och Utställningsgatorna

för all framtid på ett fullt betryggande sätt säkerställdes samt att Kungl. Maj:t

och kronan till staden med full äganderätt överläte den mark, varå Brunnsgatan

och den å Carlssons ifrågavarande förslag upptagna nya gatan mellan det nybildade

kvarteret och kvarteret nr 98 vore ämnade att utläggas.

I sitt den 15 juli 1914 avgivna yttrande förklarade länsstyrel
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition Nr 237.

sen sig icke hava något att erinra mot Carlssons nyssnämnda förslag

till ändring av stadsplanen. Såsom synes av det följande, har

emellertid detta ansetts icke böra följas utan nytt förslag till ändring

i stadsplanen upprättats. Det av Carlsson uppgjorda förslaget kan

därför icke nu komma i betraktande vid den föreliggande frågans

bedömande.

Sedermera inkom domkapitlet, på av seminariets rektor därom

gjord hemställan, till Kungl. Maj:t med en den 16 juni 1915 dagtecknad

skrivelse, i vilken domkapitlet anhöll dels om vidtagande

av åtgärder för upplåtande av den i arkitekten Georg A. Nilssons

förberörda skrivelse med litt. A betecknade, staten tillhöriga tomten

för uppförande å densamma av nya byggnader för folkskoleseminariet

i Linköping, dels ock om bemyndigande för överintendentsämbetet

att upprätta ritningar till sagda byggnader.

Nämnda skrivelse med tillhörande handlingar remitterades den 3

juli 1915 till folkskolöverstyrelsen, som den 4 februari 1918 avgav utlåtande

i ämnet och därvid tillstyrkte bifall till domkapitlets hemställan.

För åstadkommande av ytterligare utredning i ärendet, bland

annat i fråga om tomt för seminariebyggnaden, remitterades detsamma

den 1 december 1921 till skolöverstyrelsen. Med anledning

härav avlät överstyrelsen den 5 december 1921 en skrivelse i ämnet

till länsstyrelsen i Linköping, i vilken överstyrelsen, bland annat,

omförmälde, att Nilsson i samråd med stadsarkitekten och stadsingenjören

i Linköping funnit anledning föreslå vissa ändringar i

den förut föreslagna tomtfiguren och att byggnadsstyrelsen för sin

del godkänt dessa ändringar. Ändringarna vore åskådliggjorda genom

skrivelsen bifogade kartskisser. Därjämte anhöll överstyrelsen, att

länsstyrelsen måtte utverka stadsfullmäktiges i Linköping godkännande

av den ändring i stadsplanen, som förutsatres för genomförande

av den sålunda föreslagna regleringen av seminarietomten.

Angående de av Nilsson föreslagna ändringarna i stadsplanen

erinrar Nilsson i en av honom i september 1920 avgiven beskrivning

över förslag till nybyggnad för Linköpings folkskoleminarium

om det av stadsfullmäktige för ändring i stadsplanen år 1914 uppställda

villkoret, att Kungl. Maj:t och kronan skulle till staden med

full äganderätt överlåta den mark, varå två seminarietomten i

nordost och sydost begränsande gator vore ämnade att utläggas, och

anför därefter bland annat:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. Maj:ts proposition Nr 237.

Sedan ovannämnda förslag till stadsplaneändring uppgjordes hava emellertid

vissa omständigheter inträffat, som gjort en mindre förändring av tomtens form

önskvärd. I samband med uppförandet av en folkskolebyggnad å tomten närmast

sydväst om seminarietomten hava gatorna reglerats, varvid en gata vid namn

Ålebrunnsgatan, som utgjorde fortsättning av den nya gatan mellan seminarietomten

och kvarteret nr 98, igenlagts. Härigenom har behovet av nämnda gata

mellan seminarietomten och kvarteret nr 98 försvunnit, och gatan är numera alldeles

omotiverad av trafikskäl. Möjlighet förefinnes alltså nu att få seminarietomten

framdragen med hela sin sydliga gräns till Östgötagatan, och är förslaget uppgjort

under denna förutsättning. För att icke behöva öka tomten utöver behovet

har densamma gjorts något smalare, därigenom att den nordost om seminarietomten

belägna gatan, Brunnsgatan, flyttats mot sydväst. Ur stadsplanesynpunkt

har härigenom den vinsten gjorts, att kvarteret nordost om Brunnsgatan erhållit

för ett framtida bebyggande lämpligare djup än det tidigare haft. Den så erhållna

smalare och längre tomtformen är även lämpligare med hänsyn till seminariets

behov, i det att de för olika ändamål avsedda delarna av tomten erhålla

lämpligare form och belägenhet.

På grund av de väsentliga fördelar, som förändringen medför, anser jag mig

böra förorda sådana åtgärders vidtagande, att densamma kan komma att läggas

till grund för utförandet.

Med skrivelse den 19 december 1921 har länsstyrelsen till skolöverstyrelsen

överlämnat dels utdrag av protokoll, hållet vid stadsfullmäktiges

sammanträde den 13 december 1921 jämte ett av stadsarkitekten

Gustaf Linden i september 1921 upprättat förslag till

ändring i stadsplanen för anordnande av ny seminarietomt, dels ock

yttrande av magistraten i Linköping rörande sagda förslag.

Enligt nyssnämnda protokoll den 13 december 1921 hava stadsfullmäktige

utan meningsskiljaktighet beslutat att dels såsom sin mening uttala, att sistnämnda

av Linden utarbetade förslag till ändring i stadsplanen syntes i- alla avseenden

fullt tillfredsställande, dels förklara sig villiga att, så snart riksdagen

fattat beslut om uppförande av ny folkskoleseminariebyggnad i Linköping, omedelbart

gå i författning om erhållande av Kungl. Maj:ts fastställelse å i anslutning

till sistberörda skissförslag utarbetat och i behörig ordning framlagt förslag

till stadsplaneändring beträffande den tomt, varå seminariebyggnaden vore avsedd

att uppföras.

Magistraten och länsstyrelsen hava förklarat sig icke hava något att erinra

mot förenämnda av Linden upprättade förslag.

Med överlämnande av länsstyrelsens förberörda skrivelse den 19

december 1921 jämte därtill hörande ovan omförmälda handlingar

har skolöverstyrelsen den 24 december 1921 avgivit utlåtande i

ärendet och därvid anfört följande beträffande den ifrågavarande

tomten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung1. Maj:ts proposition Nr 237.

Mot den slutliga begränsning av den åsyftade seminarietomten, som i september

1921 föreslagits av stadsarkitekten Linden och av stadsfullmäktige godkänts,

finner överstyrelsen, som i frågan rådfört sig med byggnadsstyrelsens vederbörande

arkitekt förenämnde Nilsson, intet att erinra. Stadsfullmäktiges utfästelse

beträffande stadsplaneändring med hänsyn till seminarietomten synes överstyrelsen

tillräckligt omfattande och tillräckligt bindande för att tillförsäkra seminariet ett

till form och storlek lämpligt tomtområde. Överhuvudtaget finner överstyrelsen

seminariets tomtfråga, vilken alltsedan år 1912 varit föremål för Kungl. Maj:ts

och vederbörande myndigheters överväganden och åtgärder, nu hava erhållit en

i alla hänseenden tillfredsställande lösning.

Då emellertid frågan om äganderätten till merberörda tomt

ändå icke blivit fullt utredd, remitterades ärendet, i vad det avsåge

nämnda tomt, till kammarkollegium och därefter till domänstyrelsen.

I utlåtande den 31 januari 1922 anför kammarkollegium till

en början:

Vid jämförelse mellan en av stadsingeniören J. B. Carlsson år 1911 upprättad,

ärendet åtföljande karta över Linköpings stad, å vilken tomten i fråga

angivits med litt. A och en hos kollegium förvarad, av dåvarande styresmannen

för rikes ekonomiska kartverk Gustaf Ljunggren på föranstaltande av kommittén

för undersökning av grunderna för städernas beskattning år 1853 upprättad karta

över staden Linköping med därtill lydande ägor framgår, att den för seminariebyggnaden

avsedda tomten å Ljunggrens karta motsvaras av nordvästra delen

av ett med nummer 65 betecknat område. Hela det med sagda nummer betecknade

området angives i beskrivningen till Ljunggrens karta utgöra landshövdingens

löningsjord. Nordvästra delen av denna jord benämnes å sjstberörda

karta Ahlebrunslyckan och den sydöstra Smedslyckan. Ehuru namnet Åhlebrunslyckan

— eller, med ett senare stavningssätt, Ålebrunnslyckan — icke förekommer

i remisshandlingarna, synes denna lycka ungefärligen motsvara den å Carlssons

karta med litt. A. betecknade, för seminariebyggnaden avsedda tomten.

Därefter lämnar kammarkollegium en utförlig redogörelse för

båda de nämnda lyckornas användning från och med år 1686. Av

denna redogörelse torde jag böra meddela allenast följande:

I Kungl. Maj:ts brev den 12 mars 1875 till kammarkollegium och statskontoret

förordnades, med ändring av tidigare givna, däremot stridande bestämmelser, att

alla landshövdingbeställningen i, förutom vissa andra län, Östergötlands län anvisade

arrendeavgifter och boställsinkomster från och med år 1876 skulle redovisas

och ingå till löneregleringsfonden, varifrån lönen till landshövdingen skulle

kvartalsvis utbetalas. Enligt brev den 30 maj 1884 har Kungl. Maj:t med

riksdagen beslutat, bland annat, att landshövdingslöneregleringsfonden skulle

från och med år 1885 indragas till statsverket. Genom beslut den 4 maj 1883

hade Kungl. Maj:t då redan förklarat, att förvaltningen av sådana hemman och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition Nr 237.

lägenheter, som utarrenderades för landshövdingslöneregleringsfondens räkning,

borde tillkomma domänstyrelsen.

Domänstyrelsen har med utlåtande den 4 mars 1922 till

Kungl. Maj:t överlämnat dels infordrade yttranden i ämlret från

vederbörande kronoarrendatorer, domänintendent och länsstyrelse,

dels ock en kopia av en utav extra lantmätaren J. Stånggren år

1911 upprättad karta över alla ägorna till kronolägenheten Älebrunns-

och Smedjelyckorna jämte avskrift av därtill hörande beskrivning.

Sedermera hava från domänstyrelsen införskaffats avskrifter av

nu gällande arrendekontrakt rörande de två å sistnämnda karta utmärkta

arrendelotterna. Av dessa kontrakt framgår, att lotten nr

1 är utarrenderad till den 14 mars 1924 åt Otto Herman Löfgren

och lotten nr 2 till samma tid åt Östergötlands läns hushållningssällskap.

Löfgren har förklarat sig icke hava något att anmärka däremot, att seminariebyggnaden

påbörjas före arrendetidens utgång, blott han erhåller full ersättning

för de förluster han därigenom kunde komma att lida.

Hushållningssällskapet har på anförda skäl uttalat såsom önskligt, att det

område, som sällskapet arrenderar, kunde för framtiden få utnyttjas på sätt, som

hittills skett.

Länsstyrelsen förklarar sig icke hava något att erinra mot den ifrågasatta

upplåtelsen av viss del utav Ålebrunns- och Smedjelyckorna till tomt för folkskoleseminarium

men tillägger, att, därest området skulle tagas i anspråk före

utgången av nu gällande arrendeperiod, uppgörelse först torde böra träffas med

vederbörande arrendatorer angående ersättning för markavträdelse.

Domänintendenten har icke heller något att erinra mot upplåtelsen av berörda

markområde, blott den omständigheten att området är utarrenderat till den

14 mars 1924 vinner beaktande.

Domänstyrelsen har anfört, bland annat:

Vad kronolägenheten Ålehrunns- och Smedjelyckorna beträffar, är denna

utarrenderad för domänfondens räkning för tiden till den 14 mars 1924 i två

särskilda arrendelotter, lotten nr 1, omfattande ägofigurerna å kartkopian nr 1—7

om 6,693 hektar tomt, åker och dylikt, mot årligt arrende av 1,600 kronor och

lotten nr 2, omfattande ägofigurerna nr 8 och 9 om 2,364 hektar tomt, åker och

dylikt, mot årligt arrende av 180 kronor. I anledning av arrendelotternas förestående

arrendeledighet hava uppskattningsförrättningar hållits å lotterna under

september månad år 1921 och har lotten nr 2 därvid efter ett pris av 15,000

kronor per hektar saluvärderats till 35,460 kronor.

I fråga om själva saken får styrelsen instämma med vad länsstyrelsen i

ärendet anfört, under villkor dock att statens domäners fond erhåller gottgörelse

för de markområden, som enligt vad sålunda nämnts, avses att frånhändas fon
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Jfr 237.

den, efter ett pris av 15,000 kronor per hektar eller 1 krona 50 öre per kvadratmeter,

vilket styrelsen icke finner högt räknat med hänsyn till att området är

att hänföra till tomtmark.

Jag övergår nu till frågan om de nya seminariebyggnaderna.

Den 23 juli 1920 anbefallde Kungl. Maj:t byggnadsstyrelsen att

i samråd med skolöverstyrelsen upprätta ritningar för uppförande å

den i det föregående angivna tomten av byggnader, avsedda för ett

dubbelseminarium och omfattande lärohus med gymnastiklokal, rektorsbostad,

bostad för nödig betjäning samt erforderliga uthus.

Till åtlydnad härav överlämnade byggnadsstyrelsen med skrivelse

den 30 september 1920 till Kungl. Maj:t av förenämnde Nilsson

i samråd med skolöverstyrelsen uppgjorda 11 stycken ritningar jämte

beskrivning och kostnadsförslag; och meddelade byggnadsstyrelsen,

att styrelsen för sin del icke hade något att erinra vare sig mot

det sålunda uppgjorda förslaget eller den för detsammas utförande

beräknade kostnaden 3,097,000 kronor, därvid likväl styrelsen utginge

från de pris, som vore gällande före då pågående byggnadskonflikt.

Denna skrivelse föranledde ingen framställning till 1921

års riksdag.

På grund av remiss avgav byggnadsstyrelsen ånyo utlåtande

i ärendet den 3 november 1921. Styrelsen hade låtit verkställa

förnyad kostnadsberäkning, grundad på då rådande priser, vilken

givit vid handen, att byggnaderna i fråga komme att draga en

kostnad av 2,510,000 kronor. Utlåtandet var åtföljt av arbetsplan

för seminariebyggnaden samt nyssnämnda kostnadsberäkning.

På grund av förutnämnda remiss till skolöverstyrelsen den 1

december 1921 inhämtade överstyrelsen yttrande —utom från stadsfullmäktige,

magistraten och länsstyrelsen — även från domkapitlet

i Linköping, efter hörande av lärarkollegiet och rektor vid seminariet,

varjämte överstyrelsen, såsom i det föregående omförmälts, för egen

del avgav utlåtande i ämnet den 24 december 1921.

Stadsfullmäktige, magistraten och länsstyrelsen yttrade sig endast om den

för seminariet avsedda tomten, på sätt i det föregående omförmälts.

Lärarkollegiet uttalade såsom sin mening, att, ehuru i sparsamhetens intresse

på några punkter mindre önskvärda uteslutningar och inskränkningar måst göras,

ritningarna i fråga i det hela kunde sägas vara tillfredsställande, och att de

mindre modifikationer, som tilläventyrs kunde behövas, vid detalj ritningarnas utförande

utan ökning i byggnadskostnaderna torde kunna genomföras, vadan kollegiet

för sin del tillstyrkte, att åtgärder måtte vidtagas för att snarast möjligt på

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 237.

grundvalen av dessa ritningar nya byggnader för Linköpings folkskoleseminarium

måtte komma till stånd.

I detta uttalande instämde seminariets rektor.

Domkapitlet anförde huvudsakligen följande. .... n .. , , .. .

Då behovet av ifrågavarande nybyggnader för seminariet ar allmänt erkant

samt de ifrågasatta byggnaderna i stort sett synas domkapitlet ändamålsenliga

och lämpliga, får domkapitlet förklara sig i huvudsak icke hava något att erinra

mot det uppgjorda förslaget till samma byggnader. Beträffande de för dessa

byggnader beräknade kostnaderna finner sig dock domkapitlet hora framställa vissa

Det synes domkapitlet, som om de nu senast beräknade kostnaderna för

ifrågavarande seminariebyggnader vore allt för höga, särskilt med tanke på den

stora sparsamhet, som torde vara av nöden i dessa av svår ekonomisk depression

lidande tider. Domkapitlet har ansett det ligga nära till hands, att beträffande

kostnaderna för de nu ifrågasatta seminariebyggnaderna anstalta jämförelse med

en annan bildningsanstalt i Linköping, vilken uppfördes för blott nagra ar sedan,

nämligen högre allmänna läroverkets byggnad. Detta hus vilket dock icke inrymmer

gymnastiklokal, uppfördes för en kostnad av icke fullt 800,000 kronor.

Aven med bortseende från de högre byggnadskostnaderna, som nu aro rådande,

torde enligt domkapitlets mening de för seminariebyggnaderna beräknare kostnaderna

ställa sig oproportionerligt höga i jämförelse med kostnaderna för laroverkshuset.

Enligt de förnyade kostnadsberäkningarna för seminariebyggnaderna skulle

rektorsbostaden draga en kostnad av 121,300 kronor. Med beräkning av skälig

ränta å detta belopp jämte omkostnader för underhall samt för Övriga utgifter

för huset i fråga torde hyran för semmanerektorns bostad kunna beraknas till

närmare 10,000 kronor eller ett belopp, som vida överstiger hans kontanta lön

enligt gällande lönestat eller 7,500 kronor. Liknande synes förhållandet vara med

de beräknade kostnaderna för bostäderna åt vaktmästaren och trädgårdsmästaren

eller 42,700 kronor för vardera bostadshuset.

I det nya kostnadsförslaget har planering beräknats till 6o,000 kronor, idrottsplan

till 50,000 kronor samt stängsel och grindar till 30,000 kronor. Dessa kostnader

synas domkapitlet kunna avsevärt sänkas.

Skolöverstyrelsen yttrade bland annat:

Från och med nästkommande läsår skall seminariet vara fullständigt dubbelklassigt.

Att seminariet vid sådant förhållande med sina gamla redan i och

för sig otillräckliga utrymmen och med förhyrda och för ändamålet mer eller

mindre otjänliga lokaler, kringspridda i olika delar av staden arbetar under synnerligen

störa svårigheter, är uppenbart. Ställningen är i själva verket sa ogynnsam

för ett efter nutida fordringar och syften inriktat utbildningsarbete, att den

väl kan betecknas som i längden ohållbar. Eu snar lösning av den föreliggande

bveenadsfrågan framstår således mer än någonsin som ett trängande behov

De av arkitekten Nilsson utförda byggnadsritningarna finner överstyrelsen i

allt väsentligt tillfredsställande. Smärre ändringar, som under frågans fortsatta

behandling kunna komma att visa sig önskvärda, torde utan svårighet kunna

vidtagas i samband med arbetsritningarnas utförande, därvid överstyrelsen forut
Bihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 205 käft. (Nr 237.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 237.

sätter att tillfälle beredes överstyrelsen till ytterligare granskning av förslaget och

framställande av de erinringar, som överstyrelsen kan finna påkallade.

- den föreliggande kostnadsberäkningen, slutande på ett belopp av

AMU,UOO kronor, anser sig överstyrelsen icke kunna uttala något närmare omdöme.

1 likhet med domkapitlet finner dock överstyrelsen de beräknade kostnaderna

höga Den jämförelse, som i domkapitlets yttrande göres med kostnaderna

• i ii ?,m^nna läroverkets i Linköping nybyggnad, synes dock överstyrelsen

icke utfalla så ogynnsamt för seminariet, som domkapitlet tyckes anse, då kostnaderna

för läroverksbyggnaden, vilken uppfördes under åren 1913—1915, helt

visst skulle, om arbetet utförts under sådana prisförhållanden som de för närvarande

rådande, stigit till det flerdubbla beloppet. Överstyrelsen kan emellertid

1C. underlåta att uttala den förhoppningen, att med det fortgående allmänna

prisfallet de för seminariet beräknade byggnadskostnaderna skola kunna i någon

man nedbringas. Skulle det statsfinansiella läget tvinga till vidtagandet av en

reduktion i byggnadsplanen, måste man väl, trots de betydande fördelar för seminarieegendomens

vård och undervisningsarbetets ledning, som vinnas därmed,

att läroanstaltens rektor äger bostad inom seminarieområdet, och trots de svårigheter,

som särskilt under nu rådande bostadsbrist kunna uppkomma, om bostad

j kan tillförsäkras rektor, låta den tillämnade rektorsbostaden, som beräknats

till den förvånande stora summan av 121,300 kronor, bliva ställd på framtiden.

I likhet med skolöverstyrelsen finner jag behovet av nya byggnader

för ett dubbelseminarium i Linköping vara till fullo ådagalagt.

Detta behov är enligt min mening så trängande, att nämnda

byggnader snarast möjligt böra komma till stånd.

Enär det för det nuvarande seminariet i Linköping upplåtna tomtområdet,

vilket utgöres av endast 13,234 kvadratmeter, uppenbarligen

är för litet för ett dubbelseminarium, måste annat lämpligt tomtområde

anskaffas. Såsom sadant har efter verkställd utredning föreslagits

en staten tillhörig tomt av omkring 4 hektars storlek med central

belägenhet inom staden. Denna ton ., som är närmare angiven å

förenämnda, av arkitekten Gfustaf Linden i september 1921 upprättade

förslag till ändring i stadsplanen för Linköping, synes erbjuda

såväl god byggnadsgrund som ock lämplig mark för trädgård och

idrottsplan. Då ingen annan tomt inom staden befunnits lämplig,

anser jag, att den nu omförmälda bör komma till användning för

det ifrågavarande ändamålet. Härför kräves visserligen ändring i

den nuvarande stadsplanen, men stadsfullmäktige hava, såsom framgår

av det föregående, utfäst sig att, i vad på fullmäktige ankommer,

medverka till sådan ändring.

Såsom villkor för berörda ändring i stadsplanen hava stadsfullmäktige

uppställt, dels att stadens rätt att underhålla avloppslednin
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition Nr 287.

gar i Folkunga- och Utställningsgatorna skulle för all framtid på

ett fullt betryggande sätt säkerställas, dels ock att Kungl. Maj:t och

kronan skulle till staden med full äganderätt överlata den mark,

vara Brunnsgatan och den å stadsingenjören Carlssons förslag upptagna

nya gatan mellan det nybildade kvarteret och kvarteret nr 98

vore ämnade att utläggas. Att den mark av Ålebrunns- och Smedjelyckorna,

som erfordras för framdragande av Brunnsgatan enligt

den föreslagna nya sträckningen, bör av staten utan ersättning överlämnas

till staden, anser jag vara riktigt. Därest stadsfullmäktige

besluta sådan ändring av stadsplanen, som härför erfordras, blir

visserligen staten, jämlikt I karp. 14 § i lagen den 12 maj 1917 om

fastighetsbildning i stad, skyldig att efter stadsplanens fastställande

avstå ifrågavarande gatumark till staden. Riksdagens medgivande

torde emellertid böra inhämtas till att detta frånträdande av gatumarken

må få ske utan gottgörelse från staden. Vad vidare beträffar

den å Carlssons förslag till ändring i stadsplanen upptagna

gatan mellan den då ifrågasatta seminarietomten och kvarteret nr

98, hava gränserna för seminarietomten enligt det senaste, av Linden

upprättade och av stadsfullmäktige preliminärt godtagna förslaget

till stadsplan så förskjutits, att ifrågavarande gata faller inom tomtområdet

och följaktligen blir obehövlig. Vidkommande slutligen det

av stadsfullmäktige uppställda villkoret om medgivande av rätt för

staden i fråga om underhåll av avloppsledningar, anser jag detsamma

höra godtagas. Det torde emellertid därvid böra föreskrivas, att

staden skall vara skyldig att på egen bekostnad utan dröjsmål vidtaga

de åtgärder, som erfordras till förekommande i möjligaste mån

av olägenhet, som må förorsakas seminariet genom utförande av

reparations- och underhållsarbeten för omförmälda avloppsledningar.

Vidare har domänstyrelsen föreslagit, att statens domäners fond

skulle erhålla gottgörelse för de markområden, som avsåges att frånhändas

fonden, efter ett pris av 15,000 kronor per hektar eller 1

krona 50 öre per kvadratmeter. Detta förslag kan jag icke biträda.

Däremot torde domänfonden böra nedskrivas med det belopp, som

Kungl. Maj:t efter vederbörandes hörande kan pröva skäligt.

Under förutsättning av bifall till det förslag, som jag ämnar

framlägga i det följande, skulle grundläggningsarbetet till de nya

seminariebyggnaderna taga sin början så tidigt som möjligt under

förra halvåret 1923. Då nu, såsom förut omnämnts, det föreslagna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 237.

tomtområdet är utarrenderat till den 14 mars 1924, måste givetvis

med den av arrendatorerna, O. H. Löfgren, å vars arrendelott nämnda

byggnader skulle uppföras, överenskommelse träffas angående ersättning

för den förlust han skulle komma att lida, därest han före

arrendetidens utgång avstår en del av arrendelotten. Jag har därför

låtit från honom införskaffa uppgift å hans anspråk i berörda avseende,

och har Löfgren i bevittnad skrivelse av den 11 mars 1922 begärt

ett skadestånd av högst 2,000 kronor, för den händelse de planerade

nybyggnaderna för seminariet skulle komma att påbörjas före

den 14 mars 1924, allt under förutsättning att den honom tillhöriga

ladugården å området jämte* trädgårdsanläggningen lämnas

orubbade likaväl som det söder om kreatursvallen belägna området.

Enligt vad jag inhämtat, utgör nyssnämnda förutsättning icke något

hinder för byggnadsarbetenas utförande. Den gottgörelse för intrång

i nyttjanderätten, som må tillkomma Löfgren torde bliva beroende

å tidpunkten för avstående från arrenderätten till det erforderliga

området. Ersättningsbeloppet till Löfgren synes böra utgå

ur byggnadsanslaget. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att

godkänna närmare avtal med Löfgren i berörda hänseende.

Den del av den föreslagna seminarietomten, som är utarrenderad

till hushållningssällskapet, behöver, enligt mig lämnade upplysningar,

icke tagas i anspråk förrän efter utgången av nu löpande

arrendetid.

Beträffande de av arkitekten Nilsson uppgjorda byggnadsritningarna

har jag bemärkt, att utrymmena äro tilltagna efter de

begränsade mått, som slutligen blivit fastställda för folkskoleseminariet

i Karlstad. Mot ritningarna har jag intet att erinra.

I fråga om kostnaderna, vilka av byggnadsstyrelsen nu beräknats

till 2,510,000, uttalade jag vid ärendets föredragning den 7

januari 1922, att de sannolikt skulle kunna ytterligare reduceras på

grund av byggnadsprisernas fortgående sänkning. En reduktion av

byggnadskostnaderna kan och bör i alla händelser äga rum, därigenom

att med uppförande av rektorsbostaden, som beräknats till 121,300

kronor, får tills vidare anstå. Förslaget att undanskjuta uppförandet

av bostäder för vaktmästaren och trädgårdsmästaren kan jag däremot

ej biträda. Under nuvarande osäkra förhållanden på byggnadsmarknaden

synes det icke vara lämpligt att söka fixera en viss totalkostnad

för de nya byggnaderna. Denna kostnad kan säkerligen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition Nr 237.

med större tillförlitlighet beräknas längre fram under år 1922.

Jag anser därför, att ny kostnadsberäkning bör upprättas mot slutet

av sistnämnda år och förslag rörande kostnaderna i sin helhet föreläggas

1923 års riksdag.

För närvarande torde vara tillräckligt, att så stort anslag äskas,

som kan anses vara erforderligt, för att byggnadsarbetena skola

kunna påbörjas under förra halvåret 1923. Med hänsyn till den av

byggnadsstyrelsen upprättade arbetsplanen torde detta anslag böra

bestämmas till 150,000 kronor.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

ej mindre medgiva, att dels till tomt för. ett

dubbelseminarium i Linköping må, mot den nedskrivning

av domänfonden, som Kungl. Maj:t efter

vederbörandes hörande prövar skälig, upplåtas det

staten tillhörande markområde av Alebrunns- och

Smedjelyekorna i nämnda stad, vilket är angivet

å ett av arkitekten Grustaf Linden i september

1921 upprättat »förslag till ändringar i stadsplanen

för anordnande av ny seminarietomt», dels till

Linköpings stad må mot enahanda nedskrivning

av domänfonden utan ersättning med full äganderätt

överlåtas den del av nämnda lyckor, som

erfordras för framdragande av Brunnsgatan i enlighet

med omförmälda förslag till stadsplan, dels och

staden tillförsäkras rätt att hava avloppsledningar

framdragna över seminarietomten i den sträckning,

vari Folkungagatan och Utställningsgatan

varit avsedda att framdragas, samt att verkställa

de reparations- och underhållsarbeten, som må

krävas för nämnda avloppsledningar, dock med

skyldighet för staden att på egen bekostnad utan

dröjsmål vidtaga de åtgärder, som erfordras till

förekommande i möjligaste mån av olägenhet, som

må förorsakas seminariet genom nämnda arbeten;

än även besluta, att byggnader för ett dubbelseminarium

skola å omförmälda tomt uppföras

i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 237.

Greorg A. Nilsson upprättade ritningar, samt för

påbörjande av sagda byggnadsarbeten anvisa under

åttonde huvudtiteln på extra stat för tiden 1

januari—30 juni 1923 ett reservationsanslag av

150,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen

lämna bifall ävensom förordna, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Harald Frisk.

Stockholm 1922, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

2807*7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:123 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nya byggnader för folkskoleseminariet i Linköping. a1 i texten
  2. SU 1922:52 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nya byggnader för folkskoleseminariet i Linköping. • s. 9 i texten