Angående nya byggnader för folkskoleseminariet i Linköping
1922-03-14 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1922:237, Angående nya byggnader för folkskoleseminariet i Linköping
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 237.
1
Nr 237.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nya
byggnader för folkskoleseminariet i Linköping;
given Stockholms slott den 14 mars 1922.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Olof Olsson.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 14 mars 1922.
N ärvafande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,
Linders, Schlyter, Orne.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet
anför föredragande departementschefen, statsrådet Olsson, härefter:
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min under
punkt 152 i bilagan åttonde huvudtiteln gjorda hemställan föreslagit
riksdagen att, i avbidan på proposition angående nya byggnader
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 205 käft. (Nr 237.) 1
Nya byggnader
för
folkskole''seminariet
i
Linköping.
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 237.
för folkskoleseminariet i Linköping, beräkna för ändamålet på extra
stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett reservationsanslag av
150,000 kronor.
Vid anmälan av detta ärende den 7 januari 1922 anförde jag,
bland annat, följande:
Jämlikt riksdagens beslut har med höstterminen 1919 påbörjats
utvidgning av folkskoleseminariet i Linköping till dubbelseminarium.
Med höstterminen 1922 komma därstädes parallellavdelningar att
finnas till seminariets samtliga klasser.
Då seminariets nuvarande byggnad, den äldsta bland de nu använda
seminarielokalerna, är synnerligen otillräcklig och otjänlig
för sitt ändamål, ha redan före seminariets utvidgning till dubbelseminarium
vissa lokaler, måst förhyras för detsamma. För parallellavdelningarna
måste likaledes lokaler förhyras. Sedan numera beslut
fattats om nybyggnad för seminariet i Umeå, skulle i enlighet
med den plan för anskaffande av nya byggnader för seminarierna, som
hittills följts, seminariet i Linköping komma närmast i ordningen.
Vidare omförmälde jag, att ärendet då krävde ytterligare beredning.
Sedan denna beredning nu blivit slutförd, anhåller jag att
å nyo få anmäla detsamma. Jag skall då först yttra mig om tomt *
för de ifrågasatta seminariebyggnaderna.
Frågan om nya byggnader för folkskoleseminariet i Linköping
har sedan flera år tillbaka varit föremål för överväganden. Genom
beslut den 11 oktober 1912 uppdrog Kungl. Maj:t, på därom av
seminariets rektor gjord framställning, åt dåvarande överintendentsämbetet
att utse lämplig person att mot skälig ersättning och i
samråd med nämnda rektor verkställa utredning rörande förefintliga
möjligheter för anskaffande av en även ur ekonomisk synpunkt
lämplig tomt för nybyggnad åt seminariet. Sedan ämbetet för
nämnda ändamål utsett arkitekten Georg A. Nilsson och denne i
samråd med seminariets rektor och efter samtal i ämnet med stadsingenjören
och stadsarkitekten i Linköping verkställt undersökning
i berörda hänseende, avgav Nilsson i skrivelse till överintendentsämbetet
den 20 juni 1913 redogörelse för resultatet av den begärda
utredningen.
Enligt denna redogörelse hade åtta olika tomter varit föremål
. för undersökning. Nämnda tomter hade å en bifogad karta över
Linköpings stad utmärkts genom röd färg och bokstäverna A—H.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 237.
Av undersökningen hade framgått, att samtliga tomterna, med undantag av
den med litt. A betecknade, vore för det avsedda ändamålet olämpliga dels på
grund av avlägset och i hygieniskt hänseende otillfredsställande läge, dels vad
sex av dessa tomter beträffade jämväl på grund av deras belägenhet på ecklesiastik
jord eller stadsjord, vars förvärvande med äganderätt skulle medföra kostnad
för statsverket. Den med litt. A betecknade tomten åter hade befunnits med
avseende på beskaffenhet och läge tillfredsställa de anspråk, som borde ställas på
ett för en seminarieanläggning avsett område. Då den dessutom redan tillhörde
staten, erfordrades icke annan uppoffring för statsverket om den upplätes till seminarietomt,
än mistningen av det arrendebelopp, som då inflöte. Angående
denna tomt heter det i redogörelsen bland annat:
Denna tomt utgöres av de norra delarna av den s. k. Landshövdingens löningsjord
och är alltså i statens ägo. Den utgör omkring 4 hektar. Marken är
visserligen utarrenderad, men det torde icke möta svårigheter att träffa överenskommelse
med arrendatorn om tomtens disponerande. Tomten har, såsom även
synes av kartan, ett i jämförelse med de övriga tomterna mindre avlägset läge
från stadens centrum. Den är nästan plan och består av odlingsbar jord. Skolbyggnaden
skulle lämpligen förläggas å den norra delen av området. Denna
tomt synes vara särdeles passande för ifrågavarande ändamål och är utan jämförelse
den lämpligaste av de föreslagna, varför densamma blivit mera i detalj
undersökt och borrningar å densamma verkställts. Undergrunden har visat sig
bestå av sandblandad lera och fin, men hårt packad sand, och kan densamma
efter de erfarenheter, som vunnits vid liknande grundförhållanden i Linköping,
anses vara god byggnadsgrund. För att erhålla en för seminariet tillräckligt stor
tomt å detta område måste den faststälda stadsplanen förändras, och har jag för
den skull uppgjort ett förslag till stadsplan för denna del av staden.
Redogörelsen var åtföljd av ovannämnda karta samt ett av
Nilsson upprättat förslag till ändring i stadsplanen.
Rörande den sålunda föreslagna tomten samt den ifrågasatta
ändringen i stadsplanen inhämtade överintendentsämbetet genom
domkapitlet i Linköping yttranden från stadsfullmäktige i Linköping
och länsstyrelsen därstädes. Stadsfullmäktige avgåvo sådant yttrande
dels den 10 februari 1914, dels ock den 9 juni samma år.
I sistnämnda yttrande förklarade stadsfullmäktige sig icke hava något att
erinra mot ett av stadsingenjören J. B. Carlsson upprättat förslag till sådan ändring
i stadsplanen, att lämplig tomt för nytt folkskoleseminarium i Linköping
kunde erhållas å ifrågavarande kronan tillhöriga jordområde, under villkor att
stadens rätt att underhålla avloppsledningar i Folkunga- och Utställningsgatorna
för all framtid på ett fullt betryggande sätt säkerställdes samt att Kungl. Maj:t
och kronan till staden med full äganderätt överläte den mark, varå Brunnsgatan
och den å Carlssons ifrågavarande förslag upptagna nya gatan mellan det nybildade
kvarteret och kvarteret nr 98 vore ämnade att utläggas.
I sitt den 15 juli 1914 avgivna yttrande förklarade länsstyrel
-
4
Kungl. May.ts proposition Nr 237.
sen sig icke hava något att erinra mot Carlssons nyssnämnda förslag
till ändring av stadsplanen. Såsom synes av det följande, har
emellertid detta ansetts icke böra följas utan nytt förslag till ändring
i stadsplanen upprättats. Det av Carlsson uppgjorda förslaget kan
därför icke nu komma i betraktande vid den föreliggande frågans
bedömande.
Sedermera inkom domkapitlet, på av seminariets rektor därom
gjord hemställan, till Kungl. Maj:t med en den 16 juni 1915 dagtecknad
skrivelse, i vilken domkapitlet anhöll dels om vidtagande
av åtgärder för upplåtande av den i arkitekten Georg A. Nilssons
förberörda skrivelse med litt. A betecknade, staten tillhöriga tomten
för uppförande å densamma av nya byggnader för folkskoleseminariet
i Linköping, dels ock om bemyndigande för överintendentsämbetet
att upprätta ritningar till sagda byggnader.
Nämnda skrivelse med tillhörande handlingar remitterades den 3
juli 1915 till folkskolöverstyrelsen, som den 4 februari 1918 avgav utlåtande
i ämnet och därvid tillstyrkte bifall till domkapitlets hemställan.
För åstadkommande av ytterligare utredning i ärendet, bland
annat i fråga om tomt för seminariebyggnaden, remitterades detsamma
den 1 december 1921 till skolöverstyrelsen. Med anledning
härav avlät överstyrelsen den 5 december 1921 en skrivelse i ämnet
till länsstyrelsen i Linköping, i vilken överstyrelsen, bland annat,
omförmälde, att Nilsson i samråd med stadsarkitekten och stadsingenjören
i Linköping funnit anledning föreslå vissa ändringar i
den förut föreslagna tomtfiguren och att byggnadsstyrelsen för sin
del godkänt dessa ändringar. Ändringarna vore åskådliggjorda genom
skrivelsen bifogade kartskisser. Därjämte anhöll överstyrelsen, att
länsstyrelsen måtte utverka stadsfullmäktiges i Linköping godkännande
av den ändring i stadsplanen, som förutsatres för genomförande
av den sålunda föreslagna regleringen av seminarietomten.
Angående de av Nilsson föreslagna ändringarna i stadsplanen
erinrar Nilsson i en av honom i september 1920 avgiven beskrivning
över förslag till nybyggnad för Linköpings folkskoleminarium
om det av stadsfullmäktige för ändring i stadsplanen år 1914 uppställda
villkoret, att Kungl. Maj:t och kronan skulle till staden med
full äganderätt överlåta den mark, varå två seminarietomten i
nordost och sydost begränsande gator vore ämnade att utläggas, och
anför därefter bland annat:
5
Kung!. Maj:ts proposition Nr 237.
Sedan ovannämnda förslag till stadsplaneändring uppgjordes hava emellertid
vissa omständigheter inträffat, som gjort en mindre förändring av tomtens form
önskvärd. I samband med uppförandet av en folkskolebyggnad å tomten närmast
sydväst om seminarietomten hava gatorna reglerats, varvid en gata vid namn
Ålebrunnsgatan, som utgjorde fortsättning av den nya gatan mellan seminarietomten
och kvarteret nr 98, igenlagts. Härigenom har behovet av nämnda gata
mellan seminarietomten och kvarteret nr 98 försvunnit, och gatan är numera alldeles
omotiverad av trafikskäl. Möjlighet förefinnes alltså nu att få seminarietomten
framdragen med hela sin sydliga gräns till Östgötagatan, och är förslaget uppgjort
under denna förutsättning. För att icke behöva öka tomten utöver behovet
har densamma gjorts något smalare, därigenom att den nordost om seminarietomten
belägna gatan, Brunnsgatan, flyttats mot sydväst. Ur stadsplanesynpunkt
har härigenom den vinsten gjorts, att kvarteret nordost om Brunnsgatan erhållit
för ett framtida bebyggande lämpligare djup än det tidigare haft. Den så erhållna
smalare och längre tomtformen är även lämpligare med hänsyn till seminariets
behov, i det att de för olika ändamål avsedda delarna av tomten erhålla
lämpligare form och belägenhet.
På grund av de väsentliga fördelar, som förändringen medför, anser jag mig
böra förorda sådana åtgärders vidtagande, att densamma kan komma att läggas
till grund för utförandet.
Med skrivelse den 19 december 1921 har länsstyrelsen till skolöverstyrelsen
överlämnat dels utdrag av protokoll, hållet vid stadsfullmäktiges
sammanträde den 13 december 1921 jämte ett av stadsarkitekten
Gustaf Linden i september 1921 upprättat förslag till
ändring i stadsplanen för anordnande av ny seminarietomt, dels ock
yttrande av magistraten i Linköping rörande sagda förslag.
Enligt nyssnämnda protokoll den 13 december 1921 hava stadsfullmäktige
utan meningsskiljaktighet beslutat att dels såsom sin mening uttala, att sistnämnda
av Linden utarbetade förslag till ändring i stadsplanen syntes i- alla avseenden
fullt tillfredsställande, dels förklara sig villiga att, så snart riksdagen
fattat beslut om uppförande av ny folkskoleseminariebyggnad i Linköping, omedelbart
gå i författning om erhållande av Kungl. Maj:ts fastställelse å i anslutning
till sistberörda skissförslag utarbetat och i behörig ordning framlagt förslag
till stadsplaneändring beträffande den tomt, varå seminariebyggnaden vore avsedd
att uppföras.
Magistraten och länsstyrelsen hava förklarat sig icke hava något att erinra
mot förenämnda av Linden upprättade förslag.
Med överlämnande av länsstyrelsens förberörda skrivelse den 19
december 1921 jämte därtill hörande ovan omförmälda handlingar
har skolöverstyrelsen den 24 december 1921 avgivit utlåtande i
ärendet och därvid anfört följande beträffande den ifrågavarande
tomten.
6
Kung1. Maj:ts proposition Nr 237.
Mot den slutliga begränsning av den åsyftade seminarietomten, som i september
1921 föreslagits av stadsarkitekten Linden och av stadsfullmäktige godkänts,
finner överstyrelsen, som i frågan rådfört sig med byggnadsstyrelsens vederbörande
arkitekt förenämnde Nilsson, intet att erinra. Stadsfullmäktiges utfästelse
beträffande stadsplaneändring med hänsyn till seminarietomten synes överstyrelsen
tillräckligt omfattande och tillräckligt bindande för att tillförsäkra seminariet ett
till form och storlek lämpligt tomtområde. Överhuvudtaget finner överstyrelsen
seminariets tomtfråga, vilken alltsedan år 1912 varit föremål för Kungl. Maj:ts
och vederbörande myndigheters överväganden och åtgärder, nu hava erhållit en
i alla hänseenden tillfredsställande lösning.
Då emellertid frågan om äganderätten till merberörda tomt
ändå icke blivit fullt utredd, remitterades ärendet, i vad det avsåge
nämnda tomt, till kammarkollegium och därefter till domänstyrelsen.
I utlåtande den 31 januari 1922 anför kammarkollegium till
en början:
Vid jämförelse mellan en av stadsingeniören J. B. Carlsson år 1911 upprättad,
ärendet åtföljande karta över Linköpings stad, å vilken tomten i fråga
angivits med litt. A och en hos kollegium förvarad, av dåvarande styresmannen
för rikes ekonomiska kartverk Gustaf Ljunggren på föranstaltande av kommittén
för undersökning av grunderna för städernas beskattning år 1853 upprättad karta
över staden Linköping med därtill lydande ägor framgår, att den för seminariebyggnaden
avsedda tomten å Ljunggrens karta motsvaras av nordvästra delen
av ett med nummer 65 betecknat område. Hela det med sagda nummer betecknade
området angives i beskrivningen till Ljunggrens karta utgöra landshövdingens
löningsjord. Nordvästra delen av denna jord benämnes å sjstberörda
karta Ahlebrunslyckan och den sydöstra Smedslyckan. Ehuru namnet Åhlebrunslyckan
— eller, med ett senare stavningssätt, Ålebrunnslyckan — icke förekommer
i remisshandlingarna, synes denna lycka ungefärligen motsvara den å Carlssons
karta med litt. A. betecknade, för seminariebyggnaden avsedda tomten.
Därefter lämnar kammarkollegium en utförlig redogörelse för
båda de nämnda lyckornas användning från och med år 1686. Av
denna redogörelse torde jag böra meddela allenast följande:
I Kungl. Maj:ts brev den 12 mars 1875 till kammarkollegium och statskontoret
förordnades, med ändring av tidigare givna, däremot stridande bestämmelser, att
alla landshövdingbeställningen i, förutom vissa andra län, Östergötlands län anvisade
arrendeavgifter och boställsinkomster från och med år 1876 skulle redovisas
och ingå till löneregleringsfonden, varifrån lönen till landshövdingen skulle
kvartalsvis utbetalas. Enligt brev den 30 maj 1884 har Kungl. Maj:t med
riksdagen beslutat, bland annat, att landshövdingslöneregleringsfonden skulle
från och med år 1885 indragas till statsverket. Genom beslut den 4 maj 1883
hade Kungl. Maj:t då redan förklarat, att förvaltningen av sådana hemman och
7
Kungl. May.ts proposition Nr 237.
lägenheter, som utarrenderades för landshövdingslöneregleringsfondens räkning,
borde tillkomma domänstyrelsen.
Domänstyrelsen har med utlåtande den 4 mars 1922 till
Kungl. Maj:t överlämnat dels infordrade yttranden i ämlret från
vederbörande kronoarrendatorer, domänintendent och länsstyrelse,
dels ock en kopia av en utav extra lantmätaren J. Stånggren år
1911 upprättad karta över alla ägorna till kronolägenheten Älebrunns-
och Smedjelyckorna jämte avskrift av därtill hörande beskrivning.
Sedermera hava från domänstyrelsen införskaffats avskrifter av
nu gällande arrendekontrakt rörande de två å sistnämnda karta utmärkta
arrendelotterna. Av dessa kontrakt framgår, att lotten nr
1 är utarrenderad till den 14 mars 1924 åt Otto Herman Löfgren
och lotten nr 2 till samma tid åt Östergötlands läns hushållningssällskap.
Löfgren har förklarat sig icke hava något att anmärka däremot, att seminariebyggnaden
påbörjas före arrendetidens utgång, blott han erhåller full ersättning
för de förluster han därigenom kunde komma att lida.
Hushållningssällskapet har på anförda skäl uttalat såsom önskligt, att det
område, som sällskapet arrenderar, kunde för framtiden få utnyttjas på sätt, som
hittills skett.
Länsstyrelsen förklarar sig icke hava något att erinra mot den ifrågasatta
upplåtelsen av viss del utav Ålebrunns- och Smedjelyckorna till tomt för folkskoleseminarium
men tillägger, att, därest området skulle tagas i anspråk före
utgången av nu gällande arrendeperiod, uppgörelse först torde böra träffas med
vederbörande arrendatorer angående ersättning för markavträdelse.
Domänintendenten har icke heller något att erinra mot upplåtelsen av berörda
markområde, blott den omständigheten att området är utarrenderat till den
14 mars 1924 vinner beaktande.
Domänstyrelsen har anfört, bland annat:
Vad kronolägenheten Ålehrunns- och Smedjelyckorna beträffar, är denna
utarrenderad för domänfondens räkning för tiden till den 14 mars 1924 i två
särskilda arrendelotter, lotten nr 1, omfattande ägofigurerna å kartkopian nr 1—7
om 6,693 hektar tomt, åker och dylikt, mot årligt arrende av 1,600 kronor och
lotten nr 2, omfattande ägofigurerna nr 8 och 9 om 2,364 hektar tomt, åker och
dylikt, mot årligt arrende av 180 kronor. I anledning av arrendelotternas förestående
arrendeledighet hava uppskattningsförrättningar hållits å lotterna under
september månad år 1921 och har lotten nr 2 därvid efter ett pris av 15,000
kronor per hektar saluvärderats till 35,460 kronor.
I fråga om själva saken får styrelsen instämma med vad länsstyrelsen i
ärendet anfört, under villkor dock att statens domäners fond erhåller gottgörelse
för de markområden, som enligt vad sålunda nämnts, avses att frånhändas fon
-
8
Kungl. Maj:ts proposition Jfr 237.
den, efter ett pris av 15,000 kronor per hektar eller 1 krona 50 öre per kvadratmeter,
vilket styrelsen icke finner högt räknat med hänsyn till att området är
att hänföra till tomtmark.
Jag övergår nu till frågan om de nya seminariebyggnaderna.
Den 23 juli 1920 anbefallde Kungl. Maj:t byggnadsstyrelsen att
i samråd med skolöverstyrelsen upprätta ritningar för uppförande å
den i det föregående angivna tomten av byggnader, avsedda för ett
dubbelseminarium och omfattande lärohus med gymnastiklokal, rektorsbostad,
bostad för nödig betjäning samt erforderliga uthus.
Till åtlydnad härav överlämnade byggnadsstyrelsen med skrivelse
den 30 september 1920 till Kungl. Maj:t av förenämnde Nilsson
i samråd med skolöverstyrelsen uppgjorda 11 stycken ritningar jämte
beskrivning och kostnadsförslag; och meddelade byggnadsstyrelsen,
att styrelsen för sin del icke hade något att erinra vare sig mot
det sålunda uppgjorda förslaget eller den för detsammas utförande
beräknade kostnaden 3,097,000 kronor, därvid likväl styrelsen utginge
från de pris, som vore gällande före då pågående byggnadskonflikt.
Denna skrivelse föranledde ingen framställning till 1921
års riksdag.
På grund av remiss avgav byggnadsstyrelsen ånyo utlåtande
i ärendet den 3 november 1921. Styrelsen hade låtit verkställa
förnyad kostnadsberäkning, grundad på då rådande priser, vilken
givit vid handen, att byggnaderna i fråga komme att draga en
kostnad av 2,510,000 kronor. Utlåtandet var åtföljt av arbetsplan
för seminariebyggnaden samt nyssnämnda kostnadsberäkning.
På grund av förutnämnda remiss till skolöverstyrelsen den 1
december 1921 inhämtade överstyrelsen yttrande —utom från stadsfullmäktige,
magistraten och länsstyrelsen — även från domkapitlet
i Linköping, efter hörande av lärarkollegiet och rektor vid seminariet,
varjämte överstyrelsen, såsom i det föregående omförmälts, för egen
del avgav utlåtande i ämnet den 24 december 1921.
Stadsfullmäktige, magistraten och länsstyrelsen yttrade sig endast om den
för seminariet avsedda tomten, på sätt i det föregående omförmälts.
Lärarkollegiet uttalade såsom sin mening, att, ehuru i sparsamhetens intresse
på några punkter mindre önskvärda uteslutningar och inskränkningar måst göras,
ritningarna i fråga i det hela kunde sägas vara tillfredsställande, och att de
mindre modifikationer, som tilläventyrs kunde behövas, vid detalj ritningarnas utförande
utan ökning i byggnadskostnaderna torde kunna genomföras, vadan kollegiet
för sin del tillstyrkte, att åtgärder måtte vidtagas för att snarast möjligt på
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 237.
grundvalen av dessa ritningar nya byggnader för Linköpings folkskoleseminarium
måtte komma till stånd.
I detta uttalande instämde seminariets rektor.
Domkapitlet anförde huvudsakligen följande. .... n .. , , .. .
Då behovet av ifrågavarande nybyggnader för seminariet ar allmänt erkant
samt de ifrågasatta byggnaderna i stort sett synas domkapitlet ändamålsenliga
och lämpliga, får domkapitlet förklara sig i huvudsak icke hava något att erinra
mot det uppgjorda förslaget till samma byggnader. Beträffande de för dessa
byggnader beräknade kostnaderna finner sig dock domkapitlet hora framställa vissa
Det synes domkapitlet, som om de nu senast beräknade kostnaderna för
ifrågavarande seminariebyggnader vore allt för höga, särskilt med tanke på den
stora sparsamhet, som torde vara av nöden i dessa av svår ekonomisk depression
lidande tider. Domkapitlet har ansett det ligga nära till hands, att beträffande
kostnaderna för de nu ifrågasatta seminariebyggnaderna anstalta jämförelse med
en annan bildningsanstalt i Linköping, vilken uppfördes för blott nagra ar sedan,
nämligen högre allmänna läroverkets byggnad. Detta hus vilket dock icke inrymmer
gymnastiklokal, uppfördes för en kostnad av icke fullt 800,000 kronor.
Aven med bortseende från de högre byggnadskostnaderna, som nu aro rådande,
torde enligt domkapitlets mening de för seminariebyggnaderna beräknare kostnaderna
ställa sig oproportionerligt höga i jämförelse med kostnaderna för laroverkshuset.
Enligt de förnyade kostnadsberäkningarna för seminariebyggnaderna skulle
rektorsbostaden draga en kostnad av 121,300 kronor. Med beräkning av skälig
ränta å detta belopp jämte omkostnader för underhall samt för Övriga utgifter
för huset i fråga torde hyran för semmanerektorns bostad kunna beraknas till
närmare 10,000 kronor eller ett belopp, som vida överstiger hans kontanta lön
enligt gällande lönestat eller 7,500 kronor. Liknande synes förhållandet vara med
de beräknade kostnaderna för bostäderna åt vaktmästaren och trädgårdsmästaren
eller 42,700 kronor för vardera bostadshuset.
I det nya kostnadsförslaget har planering beräknats till 6o,000 kronor, idrottsplan
till 50,000 kronor samt stängsel och grindar till 30,000 kronor. Dessa kostnader
synas domkapitlet kunna avsevärt sänkas.
Skolöverstyrelsen yttrade bland annat:
Från och med nästkommande läsår skall seminariet vara fullständigt dubbelklassigt.
Att seminariet vid sådant förhållande med sina gamla redan i och
för sig otillräckliga utrymmen och med förhyrda och för ändamålet mer eller
mindre otjänliga lokaler, kringspridda i olika delar av staden arbetar under synnerligen
störa svårigheter, är uppenbart. Ställningen är i själva verket sa ogynnsam
för ett efter nutida fordringar och syften inriktat utbildningsarbete, att den
väl kan betecknas som i längden ohållbar. Eu snar lösning av den föreliggande
bveenadsfrågan framstår således mer än någonsin som ett trängande behov
De av arkitekten Nilsson utförda byggnadsritningarna finner överstyrelsen i
allt väsentligt tillfredsställande. Smärre ändringar, som under frågans fortsatta
behandling kunna komma att visa sig önskvärda, torde utan svårighet kunna
vidtagas i samband med arbetsritningarnas utförande, därvid överstyrelsen forut
Bihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 205 käft. (Nr 237.) 2
10
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 237.
sätter att tillfälle beredes överstyrelsen till ytterligare granskning av förslaget och
framställande av de erinringar, som överstyrelsen kan finna påkallade.
- den föreliggande kostnadsberäkningen, slutande på ett belopp av
AMU,UOO kronor, anser sig överstyrelsen icke kunna uttala något närmare omdöme.
1 likhet med domkapitlet finner dock överstyrelsen de beräknade kostnaderna
höga Den jämförelse, som i domkapitlets yttrande göres med kostnaderna
• i ii ?,m^nna läroverkets i Linköping nybyggnad, synes dock överstyrelsen
icke utfalla så ogynnsamt för seminariet, som domkapitlet tyckes anse, då kostnaderna
för läroverksbyggnaden, vilken uppfördes under åren 1913—1915, helt
visst skulle, om arbetet utförts under sådana prisförhållanden som de för närvarande
rådande, stigit till det flerdubbla beloppet. Överstyrelsen kan emellertid
1C. underlåta att uttala den förhoppningen, att med det fortgående allmänna
prisfallet de för seminariet beräknade byggnadskostnaderna skola kunna i någon
man nedbringas. Skulle det statsfinansiella läget tvinga till vidtagandet av en
reduktion i byggnadsplanen, måste man väl, trots de betydande fördelar för seminarieegendomens
vård och undervisningsarbetets ledning, som vinnas därmed,
att läroanstaltens rektor äger bostad inom seminarieområdet, och trots de svårigheter,
som särskilt under nu rådande bostadsbrist kunna uppkomma, om bostad
j kan tillförsäkras rektor, låta den tillämnade rektorsbostaden, som beräknats
till den förvånande stora summan av 121,300 kronor, bliva ställd på framtiden.
I likhet med skolöverstyrelsen finner jag behovet av nya byggnader
för ett dubbelseminarium i Linköping vara till fullo ådagalagt.
Detta behov är enligt min mening så trängande, att nämnda
byggnader snarast möjligt böra komma till stånd.
Enär det för det nuvarande seminariet i Linköping upplåtna tomtområdet,
vilket utgöres av endast 13,234 kvadratmeter, uppenbarligen
är för litet för ett dubbelseminarium, måste annat lämpligt tomtområde
anskaffas. Såsom sadant har efter verkställd utredning föreslagits
en staten tillhörig tomt av omkring 4 hektars storlek med central
belägenhet inom staden. Denna ton ., som är närmare angiven å
förenämnda, av arkitekten Gfustaf Linden i september 1921 upprättade
förslag till ändring i stadsplanen för Linköping, synes erbjuda
såväl god byggnadsgrund som ock lämplig mark för trädgård och
idrottsplan. Då ingen annan tomt inom staden befunnits lämplig,
anser jag, att den nu omförmälda bör komma till användning för
det ifrågavarande ändamålet. Härför kräves visserligen ändring i
den nuvarande stadsplanen, men stadsfullmäktige hava, såsom framgår
av det föregående, utfäst sig att, i vad på fullmäktige ankommer,
medverka till sådan ändring.
Såsom villkor för berörda ändring i stadsplanen hava stadsfullmäktige
uppställt, dels att stadens rätt att underhålla avloppslednin
-
11
Kungl. Maj. ts proposition Nr 287.
gar i Folkunga- och Utställningsgatorna skulle för all framtid på
ett fullt betryggande sätt säkerställas, dels ock att Kungl. Maj:t och
kronan skulle till staden med full äganderätt överlata den mark,
vara Brunnsgatan och den å stadsingenjören Carlssons förslag upptagna
nya gatan mellan det nybildade kvarteret och kvarteret nr 98
vore ämnade att utläggas. Att den mark av Ålebrunns- och Smedjelyckorna,
som erfordras för framdragande av Brunnsgatan enligt
den föreslagna nya sträckningen, bör av staten utan ersättning överlämnas
till staden, anser jag vara riktigt. Därest stadsfullmäktige
besluta sådan ändring av stadsplanen, som härför erfordras, blir
visserligen staten, jämlikt I karp. 14 § i lagen den 12 maj 1917 om
fastighetsbildning i stad, skyldig att efter stadsplanens fastställande
avstå ifrågavarande gatumark till staden. Riksdagens medgivande
torde emellertid böra inhämtas till att detta frånträdande av gatumarken
må få ske utan gottgörelse från staden. Vad vidare beträffar
den å Carlssons förslag till ändring i stadsplanen upptagna
gatan mellan den då ifrågasatta seminarietomten och kvarteret nr
98, hava gränserna för seminarietomten enligt det senaste, av Linden
upprättade och av stadsfullmäktige preliminärt godtagna förslaget
till stadsplan så förskjutits, att ifrågavarande gata faller inom tomtområdet
och följaktligen blir obehövlig. Vidkommande slutligen det
av stadsfullmäktige uppställda villkoret om medgivande av rätt för
staden i fråga om underhåll av avloppsledningar, anser jag detsamma
höra godtagas. Det torde emellertid därvid böra föreskrivas, att
staden skall vara skyldig att på egen bekostnad utan dröjsmål vidtaga
de åtgärder, som erfordras till förekommande i möjligaste mån
av olägenhet, som må förorsakas seminariet genom utförande av
reparations- och underhållsarbeten för omförmälda avloppsledningar.
Vidare har domänstyrelsen föreslagit, att statens domäners fond
skulle erhålla gottgörelse för de markområden, som avsåges att frånhändas
fonden, efter ett pris av 15,000 kronor per hektar eller 1
krona 50 öre per kvadratmeter. Detta förslag kan jag icke biträda.
Däremot torde domänfonden böra nedskrivas med det belopp, som
Kungl. Maj:t efter vederbörandes hörande kan pröva skäligt.
Under förutsättning av bifall till det förslag, som jag ämnar
framlägga i det följande, skulle grundläggningsarbetet till de nya
seminariebyggnaderna taga sin början så tidigt som möjligt under
förra halvåret 1923. Då nu, såsom förut omnämnts, det föreslagna
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 237.
tomtområdet är utarrenderat till den 14 mars 1924, måste givetvis
med den av arrendatorerna, O. H. Löfgren, å vars arrendelott nämnda
byggnader skulle uppföras, överenskommelse träffas angående ersättning
för den förlust han skulle komma att lida, därest han före
arrendetidens utgång avstår en del av arrendelotten. Jag har därför
låtit från honom införskaffa uppgift å hans anspråk i berörda avseende,
och har Löfgren i bevittnad skrivelse av den 11 mars 1922 begärt
ett skadestånd av högst 2,000 kronor, för den händelse de planerade
nybyggnaderna för seminariet skulle komma att påbörjas före
den 14 mars 1924, allt under förutsättning att den honom tillhöriga
ladugården å området jämte* trädgårdsanläggningen lämnas
orubbade likaväl som det söder om kreatursvallen belägna området.
Enligt vad jag inhämtat, utgör nyssnämnda förutsättning icke något
hinder för byggnadsarbetenas utförande. Den gottgörelse för intrång
i nyttjanderätten, som må tillkomma Löfgren torde bliva beroende
å tidpunkten för avstående från arrenderätten till det erforderliga
området. Ersättningsbeloppet till Löfgren synes böra utgå
ur byggnadsanslaget. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att
godkänna närmare avtal med Löfgren i berörda hänseende.
Den del av den föreslagna seminarietomten, som är utarrenderad
till hushållningssällskapet, behöver, enligt mig lämnade upplysningar,
icke tagas i anspråk förrän efter utgången av nu löpande
arrendetid.
Beträffande de av arkitekten Nilsson uppgjorda byggnadsritningarna
har jag bemärkt, att utrymmena äro tilltagna efter de
begränsade mått, som slutligen blivit fastställda för folkskoleseminariet
i Karlstad. Mot ritningarna har jag intet att erinra.
I fråga om kostnaderna, vilka av byggnadsstyrelsen nu beräknats
till 2,510,000, uttalade jag vid ärendets föredragning den 7
januari 1922, att de sannolikt skulle kunna ytterligare reduceras på
grund av byggnadsprisernas fortgående sänkning. En reduktion av
byggnadskostnaderna kan och bör i alla händelser äga rum, därigenom
att med uppförande av rektorsbostaden, som beräknats till 121,300
kronor, får tills vidare anstå. Förslaget att undanskjuta uppförandet
av bostäder för vaktmästaren och trädgårdsmästaren kan jag däremot
ej biträda. Under nuvarande osäkra förhållanden på byggnadsmarknaden
synes det icke vara lämpligt att söka fixera en viss totalkostnad
för de nya byggnaderna. Denna kostnad kan säkerligen
13
Kungl. May.ts proposition Nr 237.
med större tillförlitlighet beräknas längre fram under år 1922.
Jag anser därför, att ny kostnadsberäkning bör upprättas mot slutet
av sistnämnda år och förslag rörande kostnaderna i sin helhet föreläggas
1923 års riksdag.
För närvarande torde vara tillräckligt, att så stort anslag äskas,
som kan anses vara erforderligt, för att byggnadsarbetena skola
kunna påbörjas under förra halvåret 1923. Med hänsyn till den av
byggnadsstyrelsen upprättade arbetsplanen torde detta anslag böra
bestämmas till 150,000 kronor.
På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
ej mindre medgiva, att dels till tomt för. ett
dubbelseminarium i Linköping må, mot den nedskrivning
av domänfonden, som Kungl. Maj:t efter
vederbörandes hörande prövar skälig, upplåtas det
staten tillhörande markområde av Alebrunns- och
Smedjelyekorna i nämnda stad, vilket är angivet
å ett av arkitekten Grustaf Linden i september
1921 upprättat »förslag till ändringar i stadsplanen
för anordnande av ny seminarietomt», dels till
Linköpings stad må mot enahanda nedskrivning
av domänfonden utan ersättning med full äganderätt
överlåtas den del av nämnda lyckor, som
erfordras för framdragande av Brunnsgatan i enlighet
med omförmälda förslag till stadsplan, dels och
staden tillförsäkras rätt att hava avloppsledningar
framdragna över seminarietomten i den sträckning,
vari Folkungagatan och Utställningsgatan
varit avsedda att framdragas, samt att verkställa
de reparations- och underhållsarbeten, som må
krävas för nämnda avloppsledningar, dock med
skyldighet för staden att på egen bekostnad utan
dröjsmål vidtaga de åtgärder, som erfordras till
förekommande i möjligaste mån av olägenhet, som
må förorsakas seminariet genom nämnda arbeten;
än även besluta, att byggnader för ett dubbelseminarium
skola å omförmälda tomt uppföras
i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten
14
Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 237.
Greorg A. Nilsson upprättade ritningar, samt för
påbörjande av sagda byggnadsarbeten anvisa under
åttonde huvudtiteln på extra stat för tiden 1
januari—30 juni 1923 ett reservationsanslag av
150,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen
lämna bifall ävensom förordna, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Harald Frisk.
Stockholm 1922, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.
2807*7
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1922:123 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nya byggnader för folkskoleseminariet i Linköping. a1 i texten
- SU 1922:52 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nya byggnader för folkskoleseminariet i Linköping. • s. 9 i texten