Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående åtgärder till skydd, mot så kallad valutadumping

1922-05-08 · 175 sidor, varav 157 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 157 av 175 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:259, Med förslag till förordning angående åtgärder till skydd, mot så kallad valutadumping

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Hungl. Maj:ts proposition Nr 259.

1

Nr 259.

Kungl. Majds proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående åtgärder till skydd, mot så kallad valutadumping;

given Stockholms slott den 8 maj 1922.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

handelsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning angående åtgärder till skydd

mot så kallad valutadumping med därtill hörande anvisningar för tillämpning

av samma förordning.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

C. E. Svensson.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 225 käft. (Nr 259.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Rungl. Ma}:ts proposition Nr 359.

Förslag

till

förordning angående åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har i främmande stat kursen å växlar i svenskt mynt stigit mer

än som står i vederbörlig överensstämmelse med minskningen i köpkraft

inom nämnda stat hos en enhet av den stats mynt, allt jämfört med

förhållandena därutinnan den 1 augusti 1914, och prövas svåra olägenheter

till följd härav uppkomma för det svenska näringslivet i form av minskade

möjligheter till avsättning av framställda produkter på den inhemska

marknaden, då skall så kallad valutadumping anses föreligga, och må,

där omständigheterna i övrigt ej annat föranleda, skyddsåtgärder däremot

vidtagas efter ty i denna förordning närmare bestämmes.

2 §•

Vid prövning av fråga om vidtagande av skyddsåtgärd mot valutadumping

skall tagas i betraktande den inverkan på rikets näringsliv i

dess helhet, vilken såväl valutadumpingen som den ifrågasatta åtgärden

kan medföra, samt därvid särskilt tillses,

om viss vara från den främmande staten i Sverige i allmänhet

försäljes eller utbjudes till pris, understigande det pris, till vilket här i

riket tillverkad dylik vara av enahanda godhet kan i den svenska marknaden

utan förlust försäljas,

om försäljningen till det lägre priset av den utländska varan är

ägnad att i väsentlig grad inverka på möjligheten att upprätthålla

driften inom näringsgren i Sverige, samt

om sannolikhet förefinnes att, därest skyddsåtgärd, varom i ärendet

är fråga, vidtages, levnadskostnaderna i riket komma att därav väsentligen

påverkas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kanal. Matris proposition Nr 259.

3

3 §•

För handläggning, på sätt nedan saga, av frågor om skyddsåtgärder

mot valutadumping skall finnas en valutanämnd. Denna nämnd utgöres

av högst fem av Konungen förordnade ledamöter, vilka skola vara i

ekonomiska frågor kunniga och förfarna män. Konungen utser tillika

suppleanter till samma antal som ledamöterna. Uppdrag att vara ledamot

av valutanämnden eller suppleant för sådan ledamot må när som helst

återkallas.

Valutanämnden åligger att hos Konungen gorå de framställningar

i fråga om åtgärder till skydd mot valutadumping, vartill nämnden

jämlikt denna förordning samt i övrigt gällande föreskrifter må finna

förhållandena föranleda.

Närmare bestämmelser om valutanämnden och dess verksamhet

meddelas av Konungen.

4 §•

Prövar Konungen, efter hemställan av valutanämnden eller efter

dess hörande, åtgärd till skydd mot valutadumping böra vidtagas, må

Konungen därom förordna. Sådant förordnande skall innefatta föreskrift,

antingen att vid införsel till riket av vara av i ärendet avsett slag

och härstammande från viss främmande stat sådan vara skall, ändå att

densamma ej är tullpliktig, eller, i annat fall, utöver den tull, som enligt

gällande tulltaxa utgår, beläggas med särskild av Konungen på förslag

av valutanämnden fastställd avgift (valutaavgift),

eller ock, där skydd mot valutadumping icke kan på nu angivet

sätt vinnas, att införsel till riket från utlandet eller från viss främmande

stat av vara av sådant slag, varom i ärendet är fråga, må äga rum

allenast efter av Konungen för varje särskilt fall meddelat tillstånd

(importlicens).

Valutaavgift för viss vara eller visst varuslag skall, i den mån

annat ej här nedan stadgas, bestämmas till viss, högst 500 procent av

den för samma vara eller varuslag enligt tulltaxan utgående tullavgift.

Beslut om höjning eller sänkning av fastställd valutaavgift må av

Konungen meddelas på framställning av valutanämnden eller efter dess

hörande.

Vid meddelande av importlicens må stadgas, att för vara, vilken

jämlikt meddelad importlicens införes till riket, skall erläggas importavgift,

vilken, där ej nedan annorlunda sägs, skall bestämmas till högst

500 procent av den för varan enligt gällande tulltaxa utgående tullavgift.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

År fråga om vara, för vilken tullavgift icke utgår, skall valutaavgift

eller importavgift utgå med högst 100 procent av varans värde.

Föreskrifter till ledning vid bestämmande av stat, från vilken

vara skall anses härstamma, må meddelas av Konungen.

5 §.

Prövas de omständigheter, som föranlett meddelande av förordnande,

varom i 4 § sägs, ej vidare vara för handen, må Konungen på framställning

av valutanämnden eller efter dess hörande förklara förordnandet

skola upphöra att gälla.

6 §-

Valutaavgift och importavgift uppbäras i den för upptagande av

tullavgift stadgade ordning samt, där fråga är om tullpliktig vara, i

sammanhang med tullavgiften, men skola särskilt för sig redovisas på

sätt generaltullstyrelsen närmare bestämmer.

7 §•

1 mom. Vad om restitution av eller befrielse från tullavgift finnes

stadgat skall i tillämpliga delar gälla i fråga om valutaavgift eller importavgift,

varom i denna förordning sägs. Närmare föreskrifter härutinnan

må meddelas av Konungen.

2 mom. Jämväl i övrigt må, där synnerliga skäl därtill prövas

föreligga, befrielse helt eller delvis från erläggande av valutaavgift för

viss vara eller visst varuparti, så ock återfående av erlagd valutaavgift

eller del därav medgivas av Konungen efter valutanämndens hörande.

Denna förordning skall träda i kraft å dag, som av Konungen

bestämmes, och skall därefter gälla till den 1 april 1923, dock att

Konungen, där skäl därtill prövas föreligga, må förklara förordningen

skola jämväl tidigare upphöra att gälla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

5

Anvisningar

för tillämpning av förordningen angående åtgärder till skydd

mot så kallad valutadumping.

I. Valutadumping.

Den brist på överensstämmelse i främmande stat mellan stegringen

av kursen på växlar i svenskt mynt och minskningen i köpkraft inom

nämnda stat hos den stats mynt, allt jämfört med förhållandena därutinnan

den 1 augusti 1914, som enligt 1 § i förordningen är en av

förutsättningarna för att valutadumping från nämnda stats sida skall

anses föreligga, skall vara av den art, att den främjar exporten från

den främmande staten till Sverige och hindrar importen från Sverige

till den främmande staten. Denna brist på vederbörlig överensstämmelse

mellan nämnda faktorer får icke ett alltid tillförlitligt uttryck i det förhållande,

som därigenom uppstår mellan å ena sidan kursen på svenskt

mynt i den främmande staten och å andra sidan relationen mellan den

främmande statens och Sveriges prisnivåer. Detta beror icke blott på

brister i metoderna för och utförandet av prisnivåns beräknande, utan

ock därpå, att för att valutadumping skall anses föreligga måste fordras,

att den angivna bristande överensstämmelsen skall vara ett uttryck för

en börjande depreciering av den främmande statens valuta.

Om sålunda grunden till den ensidiga stegringen av kursen på

svenskt mynt i främmande stat enbart är, att den svenska valutans

godhet föranleder en avsevärd ökning av placering av utländskt kapital

i Sverige eller svenska värden, får valutadumping icke anses föreligga.

Ej heller föreligger enligt förordningen valutadumping i det fall, att

till följd av att Sveriges valuta deprecieras (i form av en stegring av

Sveriges prisnivå) kursen på svenskt mynt i främmande stat blir för

hög i förhållande till relationen mellan den främmande statens och

Sveriges prisnivåer.

Åven om bristen på behörig överensstämmelse mellan kursen på

svenskt mynt i främmande stat och relationen mellan denna stats och

Sveriges prisnivåer uppstått på i förordningen avsett sätt, får valuta
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition Nr 259.

dumping dock icke anses föreligga, ifall sådana omständigheter äro för

handen, som överhuvud hindra berörda brist på överensstämmelse att

framkalla olägenheter för det svenska näringslivet av i förordningen

angiven art eller, om sådana hinder ej föreligga, de olägenheter, som

framkallas, ej äro av den i förordningen avsedda svåra art.

I de fall, då på grund av den förut omnämnda bristfälligheten

vid prisnivåernas beräknande tillvaron av valutadumping ej kan på direkt

sätt utrönas, måste andra metoder användas.

Om svåra olägenheter för det svenska näringslivet i form av minskade

möjligheter att avsätta framställda produkter föreligga, måste, för att

dessa olägenheter skola kunna anses vara följd av valutadumping i

främmande stat, i nämnda stat vissa företeelser uppkomma. Antingen

måste i övriga stater en stark ökning av efterfrågan efter nämnda stats

varor uppkomma, vilken, om den får obehindrat göra sig gällande, har

till följd en stark ökning av exporten från nämnda stat och en stark

stegring av varupriserna inom nämnda stat, och i så fall äro dessa

företeelser bevis på tillvaron av valutadumping. Eller ock vidtager

nämnda stat åtgärder för att försvaga nämnda verkningar, men då ligga

i dessa åtgärder säkra kännetecken på tillvaron av valutadumping från

nämnda stat.

Aven om beträffande växelkurs och prisnivåer förutsättningarna

för valutadumping från främmande stat föreligga och samtidigt svåra

olägenheter av förut angiven art uppkomma för det svenska näringslivet,

återstår att utreda, om och i vad mån dessa svåra olägenheter äro

en följd av valutadumpingen.

Därvid bör undersökas, om ej andra omständigheter föreligga, som

kunna framkalla dylika olägenheter.

Dessa andra omständigheter kunna vara sådana, vilkas terkningar

äro av samma generella inverkan på varupriserna i Sverige som en obehindrad

valutadumping. Hit höra, bland annat, dels den allmänna deflation,

som behärskat större delen av världen under de sista åren, dels en relativt

hög uppskattning i utlandet av den svenska valutans godhet.

Men med valutadumping kunna även samverka omständigheter,

som direkt beröra blott vissa varors priser, t. ex. väsentliga förbättringar

inom någon näringsgren i den främmande staten, vanlig dumping

därstädes eller premiering av exporten av vissa varor från den främmande

staten.

Om förutsättningarna för valutadumping med hänsyn till växelkurs

och prisnivåer föreligga, kunna dock verkningarna av denna valutadumping

utebli på grund av åtgärder, vidtagna av den främmande stat,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

hos vilken dessa förutsättningar uppkommit, t. ex. genom att denna

stat pålägger exporttullar och ger importpremier av vederbörlig storlek

och därigenom hindrar stegringen av växelkursen på Sverige att utöva

sin verkan i valutadumpande riktning. Men åtgärder av sistnämnda art

kunna ha en helt annan uppgift, nämligen icke att förhindra utan blott

att reglera valutadumpingen-, så att denna i det hela främjar den främmande

statens valutadumpande syfte bättre än om den hade fått göra

sig obehindrat gällande.

Genom denna anordning, som innebär, att det uppkommer två

prisnivåer i den främmande staten, en lägre för köp och försäljning

inom nämnda stat och en högre för export till utlandet, kunna

exportpriserna avpassas så, att den främmande statens exportvaror alltid

kunna på den svenska marknaden säljas till billigare priser än vartill

motsvarande varor kunna i Sverige med vinst tillverkas, men utan att

dessa exportpriser bliva lägre än som för detta ändamål är oundgängligen

nödigt.

Härigenom ändras i viss mån valutadumpingens karaktär och detta

i två hänseenden. Det blir ej längre storleken av den bristande behöriga

överensstämmelsen mellan den främmande statens växelkurs på

Sverige och relationen mellan den främmande statens och Sveriges prisnivåer,

som blir direkt bestämmande, utan denna kommer blott att utgöra

den marginal, inom vilken valutadumpingen kommer att hålla sig.

Vidare kan denna anordning avsiktligt eller oavsiktligt föranleda, att

vissa varors export till Sverige särskilt främjas, d. v. s. åstadkomma

samma resultat, som vinnes genom särskilda premier för export av vissa

varor. Därigenom uppkommer en sådan kombination mellan å ena sidan

ren valutadumping och å andra sidan förhållanden eller åtgärder, som

direkt blott beröra vissa varors priser, som nyss omnämndes.

II. Skydd mot valutadumping.

Skydd får endast lämnas, om alla de i förordningens 1 § angivna

förutsättningarna för valutadumping föreligga, nämligen:

a) att den där angivna bristande överensstämmelsen mellan stegringen

i den främmande statens växelkurs på Sverige och förskjutningen

mellan denna stats och Sveriges prisnivåer är för handen,

b) att svåra olägenheter för det svenska näringslivet i form av

minskade möjligheter till avsättning av framställda produkter på den

inhemska marknaden uppkommit, och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

c) att sistnämnda olägenheter äro en följd av den under a) angivna

förändringen.

Skyddets storlek skall såvitt möjligt så avpassas, att det icke

överstiger vad som behövs för att förhindra de under b) upptagna

olägenheterna.

År det uppenbart eller kan påvisas, att jämte de under a) angivna

förhållandena även andra förhållanden föreligga, som kunna framkalla

de under b) omnämnda olägenheterna, må skydd mot valutadumping

lämnas endast i den mån berörda olägenheter sannolikt äro en följd av

förhållandena under a).

Om från främmande stat jämte valutadumping även annat förhållande

föreligger, som är ägnat att öka de under b) angivna olägenheterna,

och detta andra förhållande står i samband med valutadumpingen från

den främmande staten, må skydd lämnas även mot verkan av detta

förhållande. Ett dylikt fall kan föreligga, om från den främmande stat,

från vilken valutadumping utgår, kapital i avsevärt ökad mängd placeras

i Sverige eller i svenska värden.

Ändock att de under a), b) och c) här ovan angivna förhållandena

föreligga, får, där särskilda förhållanden sådant föranleda, skydd mot

valutadumping icke äga rum. Till sådana särskilda förhållanden höra

ej blott förhållanden av handelspolitisk art utan även andra, t. ex. en

del av dem, som äro omnämnda i förordningens 2 §, vilken föreskriver,

att vid fråga om skyddsåtgärder mot valutadumping skall tagas i betraktande

den inverkan på rikets näringsliv i dess helhet, som ej blott

valutadumpingen utan även skyddsåtgärd mot densamma kan medföra.

III. Skyddsmedlen mot valutadumping.

Dessa äro valutaavgifter och importreglering.

Om båda dessa skyddsmedel gäller, dels att de skola avpassas efter

valutadumpingen och sålunda ändras i den mån valutadumpingens kraft

ändras, dels att verkan av deras användande på det inhemska näringslivet

i dess helhet skall noga beaktas.

Valutaavgifter kunna endast påläggas införseln av varor från de

främmande stater, i vilka valutadumping äger rum. Åven importregleringen

avser egentligen endast samma syfte, men där detta syfte ej

kan vederbörligen ernås genom att reglera blott importen från nämnda

stater, må den utsträckas även till importen från övriga stater, därvid

dock för omfattningen och arten av denna senare reglering blir bestäm
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

mande, att den endast avser att möjliggöra en fullt verksam reglering

av importen från valutadumpande stater.

Vid antändning av valuta avgifter bör uppmärksammas, dels att

det är förenat med mycket stora svårigheter att avpassa dessa avgifter,

så att de bli just av den storlek, som behövs för att förhindra valutadumpingens

verkningar, dels att vid obehindrad valutadumping valutaavgifterna

måste ofta ändras och att vid reglerad valutadumping valutaavgifternas

verkan kan helt elimineras genom att den valutadumpande

staten sänker exportpriserna.

Vid användning av importreglering bör noga beaktas, att denna

innebär större fara än valutaavgifter för att inverkan — direkt eller

indirekt — i prisstegrande riktning skall bli större än som avsetts, och

bör denna inverkan följas med noggrann uppmärksamhet samt vederbörliga

rättelser i tid vidtagas.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 225 käft. (Nr 259.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 8 maj 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, örne.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Svensson, anför:

Kunfo^ttn )>Pä grimd av det betryckta läge, vari en stor del av den för

hemmamarknaden arbetande svenska industrien alltsedan hösten 1920

riksdag an- befunnit sig, föreslog Kungl. Maj:t på framställning av min företrädare

9 soriskPför- * ämbetet i en den 29 april 1921 till riksdagen avlåten proposition, nr

höjning av 356, riksdagen _medgiva, att från och med dag, som av Kungl. Maj:t

tullar**™ bestämdes, tillsvidare och intill dess annorlunda förordnades, dock högst

intill den 1 juli 1922, tullsatserna för vissa industriprodukter, fallande

under sammanlagt 508 tulltaxerubriker, finge förhöjas med 100 procent

respektive 30 procent.

Bevillnings
utskottets
betänkande.

Uti betänkande den 30 maj 1921, nr 43, i anledning av, bland

annat, sagda proposition hemställde bevillningsutskottet, med reservation

dock av åtskilliga dess ledamöter, att förenämnda proposition icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Rlkhsedsijjns Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen.

vZtZh behandling inom riksdagen av sagda proposition ifrågasattes

traktatkom- ^medeltid av enskilda kammarledamöter, huruvida icke, då de industriella

utrida dSe- svårigheterna 1 =vårt land till väsentlig del syntes vara föranledda av

rentialtull- konkurrensen från länder med deprecierad valuta, det ökade skydd, varav

frågan, industrien kunde vara i behov, borde beredas genom påläggande av

särskilda tilläggstullar gentemot valutasvaga länder, s. k. valuta- eller

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 259.

11

differentialtullar. I anledning härav anmodade min företrädare i ämbetet

i skrivelse den 25 juni 1921 tull- och traktatkommittén att skyndsammast

verkställa utredning i syfte att få utrönt, huruvida för vårt lands vidkommande

differentialtullvägen vore praktiskt framkomlig samt, därest

detta befunnes vara fallet, huruvida de fördelar, som på denna väg kunde

vinnas, vore så betydande, att de uppvägde de handelspolitiska olägenheter,

som en genomförd differentialtullpolitik kunde komma att medföra.

Resultatet av den av tull- och traktatkommittén i anledning av °clt

sagda anmodan verkställda utredningen har av kommittén framlagts i mitténs°be''- ett den 22 november 1921 dagtecknat, av trycket utgivet betänkande, tänkande den

vid vilket fogats en utav ledamoten i kommittén professorn 1). Davidson Jil/dTdiffeverkställd

utredning rörande differentialtullfrågans teoretiska del. rentiaituiiar

I sagda betänkande har kommittén inledningsvis uttalat, att den tlU l^tamot

ansett sig kunna utgå från, att det meddelade uppdraget vore begränsat dumping.

till att avse frågan om differentialtullar såsom skydd mot valutadumping.

Till följd härav förklarar sig kommittén vid frågans dryftande icke

hava haft för ögonen den utländska konkurrensen i allmänhet och dess

verkningar i avseende å vårt näringsliv, utan endast den särskilda form

av sådan konkurrens, vilken blivit kallad valutadumping.

Med utgångspunkt härifrån har kommittén därefter sökt angiva

innebörden av och förutsättningarna i allmänhet för valutadumping samt

möjligheten att genom differentialtullar motverka sådan dumping.

Efter att vidare hava erinrat om den av professorn Davidson verk- Begreppet

ställda teoretiska utredningen i ämnet har kommittén för egen del dumping.

såsom förklaring av uttrycket valutadumping anfört, att den därmed

åsyftade en import, som möjliggjordes enbart därigenom, att valutan

för ett exportland med sjunkande valuta vore lägre värderad i importlandet

än som motsvarades av dess köpkraft inom exportlandet. Kommittén

har emellertid i detta sammanhang ansett sig böra särskilt betona,

att den omständigheten, att den s. k. köpkraftspariteten icke överensstämde

med växelkursen, ej ovillkorligen behövde framkalla tendenser

till valutadumping. Vidare har kommittén funnit sig böra framhålla

vikten av att begreppet valutadumping noga särskildes från andra

företeelser, varmed det ofta sammanblandades. Valutadumping innebure,

enligt kommitténs mening, försäljning till priser, som icke understege

produktionsutgifterna i ett lands under depreciering varande mynt enligt

de på produktionsförutsättningarna grundade priserna vid den tid utgifterna

gjordes jämte normal affärsvinst, under det att vanlig dumping

s. 12 Kontrollera mot PDF

Förekomsten

av valutadumping

gentemot

Sverige.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

toge sig uttryck i försäljning till priser, understigande de verkliga

produktionskostnaderna. Då emellertid import av varor till lägre priser

än importlandets produktionskostnader uppenbarligen kunde förekomma,

utan att dumping i någon form förelåge, hölle kommittén före, att en

gräns borde dragas även mellan import, som grundade sig på saklig

överlägsenhet, och valutadumping.

Beträffande frågan om den faktiska förekomsten av valutadumping

gentemot Sverige har kommittén såsom sin mening uttalat, att det vid

tiden för betänkandets avgivande icke syntes möjligt att ens någorlunda

exakt angiva, i vilken utsträckning förutsättningarna härför vore

för handen. I dessa förutsättningar inginge en befintlig, på visst sätt

uppkommen oöverensstämmelse mellan å ena sidan relationen mellan ett

visst lands och Sveriges prisnivåer och å andra sidan växelkurserna.

Vidden av denna oöverensstämmelse skulle givetvis kunna fastställas

genom korrekt utredning av prisnivåernas höjd och växlingarna däri i

olika länder. En dylik utredning förelåge emellertid icke.

Efter att vidare hava framhållit att en bristande överensstämmelse

mellan köpkraftsparitet och växelkurs kunde vara beroende på särskilda

orsaker, som gjorde att densamma icke inverkade på export respektive

import, övergår kommittén till frågan på vad sätt ett konstaterande av

förekomsten av valutadumping är möjligt samt anför:

»För att avgöra om och i vilken omfattning valutadumping verkligen

föreligger, finnes ej annan praktisk utväg än att undersöka, huru i det land,

som befaras vara utsatt för valutadumping från ett annat land, priserna på

varor från detta senare land förhålla sig till det förra landets tillverkningspriser.

Och då det ej är uteslutet, att valutadumping kan äga rum beträffande

blott vissa varuslag, måste undersökningen bli mycket detaljerad och resultatet

endast bindande beträffande de varor, vilkas prisförhållanden verkligen utrönts.

Och det resultat, som därvid vunnits beträffande visst varuslag, kan på

grund av ändring av någon av de relevanta faktorerna framdeles visa sig icke

längre vara med de verkliga förhållandena överensstämmande.

Redan dessa omständigheter ha gjort, att kommittén icke ansett det

lämpligt att verkställa någon mer ingående undersökning beträffande frågan

om och i vad mån valutadumping gent emot vårt land för närvarande äger

rum.

Emellertid kan det ju kanske icke sakna allt intresse aitt söka utröna, vad

det nu förefintliga materialet kan lämna upplysning om beträffande förekomsten

av valutadumping. I syfte att giva en allmän överblick av läget i

hithörande avseende har därför inom kommitténs kansli sammanställts uppgifter

{ingående importen av vissa varor under första halvåren 1913, 1920 och

1921 från Tyskland (och i enstaka fall Belgien), jämförda med uppgifter an
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

gående arbetstillgången under andra kvartalen 1920 och 1921 vid svenska industriföretag,

som framställa motsvarande varor. Dessa uppgifter hava dock

icke ansetts kunna erbjuda tillräcklig ledning ifråga om valuta dump ingens

faktiska förekomst. I anslutning härtill må emellertid framhållas, att de allmänna

förutsättningarna för valutadumping i större omfattning sannolikt

torde, beträffande högindustriella länder, vara tillfinnandes uteslutande i Tyskland.

Ehuru kommittén sålunda ej är i tillfälle att med statistiskt eller annat

material bevisa valutadumpingens faktiska förekomst, finner kommittén det

för sin del vara otvivelaktigt, att valutadumping under senaste tiden i viss utsträckning

förekommit från Tyskland, ävensom möjligt, att svenska för den inhemska

marknaden arbetande industriföretag härav blivit allvarligt skadade.»

Sedan kommittén därefter lämnat en redogörelse för de vid tidpunkten

för utlåtandets avgivande i utlandet vidtagna åtgärder mot

valutadumping samt ingått på frågan om dififerentialtullarnas förenlighet

med gällande handelstraktater och de handelspolitiska följderna av dylika

tullar, sammanfattar kommittén sin ställning till frågan om differentialtullar

på följande sätt:

»Den av kommittén verkställda utredning av frågan om differentialtullar

såsom skydd mot valutadumping, för vilken nu redogjorts, har ådagalagt

de mycket stora vanskligheter, som förefinnas, att klart och motsägelselöst

angiva karaktären av nämnda företeelse och kriterierna på dess förekomst

i särskilda fall, liksom även, såsom en följd härav, svårigheten, för att ej säga

omöjligheten, att bestämma i vilka fall och i vilken omfattning valutadumping

hittills gjort sig gällande i vårt land. Kommittén har i sistnämnda hänseende

nödgats inskränka sig till att uttala, att, enligt dess förmenande,

valutadumping under senaste tiden i viss utsträckning förekommit från

Tyskland, ävensom att svenska för den inhemska marknaden arbetande industriföretag

därigenom möjligen blivit allvarligt skadade. Dessutom har emellertid

kommittén ansett sig kunna uttala, att den valutadumping, vars existens

den ansett sannolik, otvivelaktigt sträckt sina verkningar vidare än till

endast nyssnämnda grenar av svenskt näringsliv, i det att den medverkat till

det allmänna prisfall, som ju utgör huvudorsaken till den för alla näringsgrenar

kännbara depressionen.

Då det gällt att taga ståndpunkt till frågan om införandet av differentialtullar

till skydd mot valutadumping, har kommittén låtit sig angeläget

vara att göra sig noggrant underrättad om de åtgärder, som vidtagits eller

påtänkts i andra länder, vilka liksom Sverige ansett sig ha känning av sådan

konkurrens, och har kommittén ovan lämnat en utförlig redogörelse för dessa

åtgärder. Det framgår av densamma, att man överallt, där man haft anledning

att i lagstiftningsväg sysselsätta sig med denna fråga, ytterst ofullkomligt

lyckats att lösa uppgiften, och att i intet enda fall en lagstiftning åvägabragts,

som varit ägnad att effektivt träffa just ifrågavarande form av utländsk

konkurrens.

Samman
fattning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

Redan detta talar för, att svårigheterna att tekniskt utforma eu lagstiftning

av denna art måste vara mycket stora. Men även antaget, att det vore i

någon, mån möjligt att åstadkomma en tekniskt sett tillfredsställande sådan

lagstiftning, finner kommittén de olägenheter, som skulle vara förbundna därmed,

vara mycket betydande. Gagnet därav skulle i huvudsak tillkomma allenast

de av valutadumping träffade hemmamarknadsindustrier, för vilkas

produkter valutatullar bragtes i tillämpning. Måhända skulle de ock i viss

utsträckning vara till nytta även för andra grenar av näringslivet genom att

bidraga till en mildring av det allmänna prisfallet. Men de skulle icke desto

mindre medföra direkt skadliga verkningar såväl; för exportindustrierna som

för de för hemmamarknaden arbetande näringsgrenar, vilka icke genom sådana

tullar kunde erhålla kompensation för sina därigenom stegrade produktionskostnader.

Härtill komma de olägenheter för handeln, som kommittén ovan

utförligt påvisat.

I fråga om de handelspolitiska synpunkter, som i detta sammanhang böra

tagas i betraktande, har kommittén kommit till det resultatet, att viktiga omständigheter

förefinnas, vilka mana till försiktighet härutinnan.

Hå kommittén alltså, på grund av det ovan anförda, funnit övervägande

skäl tala emot, att för närvarande åtgärder av här ifrågavarande art vidtagas,

har kommittén dock ansett, att förhållandena möjligen framdeles kunna bliva

sådana, att behovet därav kommer att gorå sig starkare gällande och att då de

bär anförda betänkligheterna böra få vika för högre hänsyn. Kommittén har

därför ansett det vara av betydelse, att för en sådan eventualitet lagförslag i

tid utformades, vilka kunde vid behov framtagas och bringas i tillämpning.

Kommittén får alltså såsom resultat av den i ämnet verkställda utredningen

förklara, att den icke kan tillstyrka, att differentialtullar till industriens

och jordbrukets skydd mot valutadumping under förhandenvarande förhållanden

införas, men att åtgärder böra vidtagas för utarbetande av förslag till

en bered skap slagst if tning att vid förändrade faktiska förhållanden eventuellt

tjäna angivna syfte.»

Särskilda yttranden hava avgivits av ledamöterna av kommittén

Davidson, Nilsson och Wohlin.

Herr Davidson har anfört, bland annat, att, så länge övriga länder

ej vidtagit skyddsåtgärder mot valutadumping, även Sverige kunde och

borde bära sin andel av de menliga verkningarna av sagda företeelse,

men att i samma mån som övriga länder ändrade denna sin hållning

och vidtoge skyddsåtgärder, förhållandet bleve ett annat. Då en situation

av den art, att den gåve anledning för vårt land att vidtaga åtgärder

mot valutadumping, relativt hastigt kunde inträda, vore det skäl

att söka åstadkomma en beredskapslagstiftning, vilken möjliggjorde ett

snabbt utfärdande av föreskrifter mot valutadumping, när sådana kunde

bliva erforderliga.

Herrar Nilsson och Wohlin hava, med instämmande i vad kommittén

anfört, såsom sin mening uttalat, att då en beredskapslagstiftning,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

15

sådan som den av kommittén ifrågasatta, av i öppen dag liggande skäl

komme att få vida mindre praktisk betydelse för jordbruksnäringen än

för industrien, jämsides med sagda beredskapslagstiftnings utarbetande

borde tagas under övervägande åtgärder av annat slag till jordbrukets

skyddande.

Av det ovan anförda framgår sålunda, att tull- och traktatkommitén

icke ansett sig kunna under då förhandenvarande förhållanden tillstyrka

införande av differentialtullar mot valutadumping, men däremot förordat

utarbetande av förslag till en beredskapslagstiftning att i fäll av

behov komma till användning.

Med anledning härav och då den rådande arbetslösheten och de

ovissa framtidsutsikterna på det industriella området allt fortfarande påkallade

det allvarligaste övervägande av samtliga de utvägar, som uti

ifrågavarande hänseende kunde stå till buds, syntes det mig angeläget,

att tull- och traktatkommittén bereddes tillfälle att uttala sig om, huruvida

under förevarande omständigheter dittills icke av statsmakterna

eller kommittén prövade statliga åtgärder av något slag lämpligen kunde

och borde vidtagas i syfte att tillfälligt begränsa varuimporten från utlandet

eller eljest befordra den svenska industriens ställning på den inhemska

marknaden, ävensom, därest så befunnes vara fallet, inkomma

med det förslag i ämnet, som av omständigheterna påkallades.

Likaledes ansåg jag önskvärt, att förslag till den av kommittén

omförmälda beredskapslagstiftningen utarbetades.

Jag fann mig därför den 2 december 1921 föranlåten att, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hos Kungl. Maj:t hemställa

om uppdrag för tull- och traktatkommittén att

dels efter verkställd utredning avgiva utlåtande, huruvida i dåvarande

situation, med hänsyn tagen till samtliga på frågan inverkande

faktorer, hittills icke prövade statliga åtgärder av något slag — exempelvis

sådana, som folie inom importregleringens eller den allmänna valutaoch

penningpolitikens områden — lämpligen kunde vidtagas för att till

skydd för svensk industri tillfälligt begränsa varutillförseln från utlandet

eller eljest stärka industriens ställning på hemmamarknaden, ävensom,

därest så befunnes vara fallet, avgiva förslag i ämnet,

dels och, för den händelse kommittén funne åtgärder i nyss antytt

syfte icke för det dåvarande böra vidtagas, inkomma med närmare yttrande

och förslag i fråga om den av kommittén i dess förberörda utlåtande

av den 22 november 1921 förordade beredskapslagstiftningen.

Denna hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen.

Utvidgat upp.

drag för tulloch

traktatkommittén.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Utlåtande den

V» 1922 i

valutafrågan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

Under erinran om nu nämnda uppdrag anhöll tull- och traktatkommittén

i skrivelse den 7 december 1921, att eu representant för

riksbanken och en representant för privatbankerna måtte förordnas att

deltaga uti berörda utredning, i vad densamma avsåge spörsmål rörande

valuta- och penningpolitiken.

Med anledning härav förordnade Kungl. Maj:t, på föredragning av

chefen för finansdepartementet, förste deputeraden i riksbanken, bankdirektören

V. L. Moll och bankdirektören J. 0. E. Rydbeck att vid

behandlingen inom kommittén av ovannämnda spörsmål vara ledamöter

av kommittén.

På grund av omförmälda uppdrag hava därefter inom tull- och

traktatkommittén verkställts en serie utredningar; och har kommittén i

ett antal utlåtanden, vilka utgivits av trycket, preciserat sin ställning

till de av uppdraget berörda frågorna ävensom avgivit vissa förslag.

Jag skall nu tillåta mig att i största korthet redogöra för resultatet

av kommitténs arbete i ifrågavarande ämne.

I ett till Kungl. Maj:t ställt, den 7 februari innevarande år dagtecknat

utlåtande i valutafrågan har kommittén, efter att utförligt hava

ingått på de olika med nämnda fråga sammanhängande spörsmål, angivit

sin ståndpunkt i ämnet på i huvudsak följande sätt.

Kommittén ansåge icke, att åtgärder på valutapolitikens område

kunde vidtagas, ägnade att mera omedelbart stärka den svenska industriens

ställning. Å andra sidan hölle kommittén före, att allt som

kunde åstadkommas i riktning av en stabilisering av den svenska valutan,

i synnerhet när frågan betraktades på längre sikt, obestridligen måste

äga en mycket stor och välgörande betydelse för såväl produktionen och

handeln som för statens finans- och budgetpolitik. En stabilisering av

prisnivån vore enligt kommitténs uppfattning ett viktigt medel att

för näringslivet skapa lugnare villkor; och den enda framkomliga vägen

för uppnående av åtminstone en relativ sådan stabilisering ansåge kommittén

vara en fullständig återgång till guldmyntfoten. Kommittén

förordade därför, att en sådan återgång måtte ske, så snart förutsättningarna

därför vore för handen. Emellertid ansåge kommittén, att en

fullständig återgång till guldmyntfot borde, såvitt för det dåvarande

kunde bedömas, äga rum först sedan vissa andra europeiska länder,

vilkas valutor intoge en med Sveriges jämförlig ställning i kurshänseende,

ungefär samtidigt toge ett sådant steg.

Särskilda yttranden hava avgivits av ledamöterna av kommittén

Davidson, Heckscher och Sachs samt av de båda av Kungl. Maj:t sär
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

skilt förordnade personerna, Moll och Rydbeck, vilka samtliga, ehuru

de anmält avvikande mening på en och annan punkt, dock i allt väsenligt

anslutit sig till kommitténs uppfattning i ämnet.

I utlåtande den 2 sistlidna mars har tull- och traktatkommittén

vidare, med överlämnande av vissa i ämnet verkställda utredningar,

upptagit till behandling frågan om järnvägfrakternas reglering. Kommittén

har därvid såsom sin mening uttalat, att en nedsättning i avgifterna

för godsbefordran å såväl statens som de enskilda järnvägarna

skulle vara ägnad att stärka industriens och jordbrukets ställning samt

att i hög grad underlätta strävandena från näringslivets sida till ökad

produktion, varigenom den ock borde kunna bliva ett verksamt medel

i kampen mot arbetslösheten.

Beträffande taxenedsättningarnas storlek har kommittén framhållit,

att fraktsatserna borde i möjligaste mån anpassas efter den genomsnittliga

sänkningen av prisnivån samt att fraktnedsättningarna i främsta

rummet borde gälla de tariffer, som avsevärt påverkade näringslivets

kostnader för produktion och distribution.

Särskilda yttranden i detta ämne hava avgivits av ledamöterna

Hjortli, Huld! och Themptander, av vilka de båda förstnämnda, med instämmande

i kommitténs uttalande angående nyttan och nödvändigheten

av en nedsättning av järnvägsfrakterna, så att de komme i nära paritet

med partiprisnivån, anfört, bland annat, att vissa industrier på grund

av depressionens kända verkningar torde vara i behov av än mera vittgående

fraktnedsättningar än kommittén förordat. Herr Themptander,

som i övrigt biträtt kommitténs mening, har anfört, bland annat, att

kommittén bort uttala sig om, huru borde förfaras, därest de erforderliga

fraktnedsättningarna skulle visa sig medföra förlust för järnvägarna

utöver utebliven förräntning av företagens egna kapital.

Slutligen har tull- och traktatkommittén i ett den 28 nästlidua

april dagtecknat betänkande angivit sin ståndpunkt till de av uppdraget

den 2 december 1921 berörda spörsmål, som icke behandlats i förberörda

av kommittén avgivna separatutlåtanden, samt därvid tillstyrkt framläggande

av proposition för innevarande års riksdag angående förordning

om åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping i enlighet

med ett av kommittén utarbetat förslag.

Vid kommitténs betänkande hava såsom bilagor fogats dels en

kortfattad översikt över konjunkturutvecklingen sedan år 1920, dels

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 225 käft. (Nr 259.) 3

Utlåtande den

7a 19S2 angående

järnvägsfrakternas

reglering.

Tull- och

traktatkommitténs

betänkande

den !8/4 1922

angående

skydd mot

s. k. valutadumping.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj:ts proposition Nr 259.

en statistisk sammanställning- över Sveriges totala import samt importen

från Tyskland av vissa viktigare varuslag åren 1913, 1920 och 1921,

dels förslag till ovan omförmälda förordning, till anvisningar för tillämpning

av nyssnämnda förordning, till instruktion för den i förordningen

omförmälda valutanämnden samt till formulär till ursprungsbevis, dels

slutligen motivering till författningsförslagen ävensom en av professorn

D. Davidson utarbetad promemoria angående principerna för en beredskapslagstiftning

rörande åtgärder till skydd mot valutadumping.

Såväl kommitténs betänkande som därvid närslutna förslag och

utredningar torde få såsom bilagor fogas till detta protokoll.

Uti omförmälda betänkande har tull- och traktatkommittén —

efter att inledningsvis hava erinrat om sina tidigare i anledning av

merberörda uppdrag avgivna utlåtanden samt i korthet antytt sin allmänna

syn på det närvarande ekonomiska läget och sin ställning till

vissa därmed sammanhörande spörsmål — såsom sin uppfattning uttalat,

att något medel icke funnes, som vore ägnat att i avgörande grad

råda bot för de svårigheter, varmed vårt näringsliv hade att kämpa,

enär dessa väsentligen hade sin grund i förhållanden, vilka det icke

stode i vår makt att ändra. Emellertid vore det enligt kommitténs

mening av vikt att tillse, huruvida icke något kunde göras för att förhindra,

att betydelsefulla delar av vårt näringsliv toge allvarlig skada.

I anledning härav hade kommittén känt sig uppfordrad att taga under

noggrant övervägande, huruvida ej medel numera borde kunna tillstyrkas,

vilka på grund av sin tveeggade natur ansetts tidigare icke böra

rekommenderas. Till dylika medel vore enligt kommitténs förmenande

att hänföra sådana statsåtgärder, som åsyftade ett tillfälligt begränsande

av varutillförseln utifrån. Vad som härvid närmast kunde ifrågakomma

vore, ansåge kommittén, skyddsåtgärder mot s. k. valutadumping.

Dylika skyddsåtgärder vore emellertid enligt kommitténs mening förenade

med stora tekniska svårigheter. Det spelade därvidlag en jämförelsevis

mindre roll, att det i många fall kunde vara svårt att avgöra,

om överhuvud valutadumping från ett visst land förelåge, enär skydd

endast borde ifrågakomma mot valutadumping av mycket betydande

styrka. Av större betydelse vore, att samma verkningar, som en valutadumping

medförde, även kunde framkallas av andra orsaker, vilka

givetvis icke berättigade till användningen av ifrågavarande skyddsmedel.

Men även stora olägenheter för näringslivet kunde, ansåge kommittén,

bliva en följd av skyddet mot valutadumping. Till dessa olä
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

genheter räknade kommittén dels nödvändigheten att fordra ursprungsbevis

vid import av dumpingskyddad vara, dels den spekulation i varuprisändringar,

som kunde tänkas uppstå på grund av skyddsmedlens

användning, dels också den kostnadsökning, som i vissa fall kunde

komma att drabba exportindustrien.

Emellertid finge efter kommitténs förmenande olägenheterna, även

om de i och för sig vore stora, icke överdrivas. Så länge nämligen

valutadumpingen allenast utginge från ett ringa antal länder, vore

konkurrensen från andra länder obehindrad. Olägenheterna komme

därför endast att gälla den import, med avseende å vilken Sverige vore

i övervägande grad hänvisat till de valutadumpande länderna.

Om trots förekommande olägenheter man ansåge sig böra förorda

skydd mot valutadumping, måste detta motiveras av att förhållanden

kunde inträda, då berörda olägenheter vore att anse såsom mindre än

den skada, som skulle kunna drabba vårt näringsliv vid fullt obehindrad

valutadumping. Enligt kommitténs mening befunne vi oss nu i det

läge, att skadan av valutadumpingen övervägde betydelsen av olägenheterna.

Detta berodde icke på att valutadumpingen ökats,. utan därpå

att krisen och den därav följande arbetslösheten tilltagit i en icke

väntad grad, varigenom näringslivets motståndskraft betydligt nedgått.

Därav följde, att man mer och mer måste tvivla på dettas förmåga att

av egen kraft komma till rätta med svårigheterna. Dessutom ville det

synas, som om de valutadumpande ländernas förmåga att fortsätta med

valutadumpingen, vilken förmåga förra hösten antogs begränsad till en

jämförelsevis kort .tidrymd, ännu länge komme att äga bestånd.

Det vore på grund av sistnämnda omständigheter och särskilt

med hänsyn till att eventuella skyddsåtgärder förutsattes bliva av mycket

kort varaktighet, som kommittén nu, ehuru efter ganska stor tvekan,

ansåge sig böra frånfalla sitt avstyrkande utlåtande av den 22 november

1921 och i stället tillstyrka framläggandet för innevarande års riksdag

av det av kommittén utarbetade förslaget till förordning om skydd

mot valutadumping.

För innehållet i nämnda författningsförslag anhåller jag nu, under

hänvisning i övrigt till själva författningstexten med tillhörande motivering,

att i allra största korthet få redogöra.

Enligt förslaget skall för handläggning av frågor angående skyddsåtgärder

mot valutadumping tillsättas en valutanämnd. Denna nämnd,

som förordnas av Kungl. Maj:t, skall bestå av lem ledamöter och samma

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

antal suppleanter, vilka skola vara i ekonomiska frågor kunniga och

förfarna män. Det åligger nämnden att hos Kungl. Maj:t göra de

framställningar i fråga om åtgärder till skydd mot valutadumping, som

nämnden finner omständigheterna påkalla.

Till undvikande av meningsskiljaktighet beträffande innebörden

av begreppet valutadumping har i förslaget detta begrepp noggrant

fixerats. Valutadumping skall anses föreligga, om i en främmande stat

växlar på vårt land sedan den 1 augusti 1914 stigit mer än som står

i vederbörlig överensstämmelse med minskningen i köpkraft hos nämnda

stats mynt,. och om till följd härav svåra olägenheter uppstå för det

svenska näringslivet i form av minskade möjligheter till avsättning av

framställda produkter på den inhemska marknaden.

Beträffande vad som är att iakttaga vid prövning av fråga om

skyddsåtgärder mot valutadumping stadgar förslaget, att valutanämnden

därvid har att taga i betraktande den inverkan på rikets näringsliv i

dess helhet, vilken såväl valutadumpingen som eventuella åtgärder däremot

kunna tänkas medföra. Särskilt skall tillses, om vara, för vilken

skydd ifrågasattes, här i Sverige i allmänhet försäljes eller utbjudes till

lägre pris än det, till vilket här i riket tillverkad dylik vara av enahanda

godhet kan i den svenska marknaden utan förlust försäljas.

Vidare skall beaktas, om försäljningen till det lägre priset av dylik

främmande vara är ägnad att i väsentlig grad inverka på möjligheterna

att upprätthålla driften inom näringsgren i Sverige. Slutligen skall

hänsyn tagas till, huruvida sannolikhet förefinnes, att eventuell skyddsåtgärd

mot valutadumping kan komma att väsentligt påverka levnadskostnaderna

i riket.

Ett annat viktigt stadgande avhandlar arten av de åtgärder, som

det kan ankomma på Kungl. Maj: t att vidtaga, sedan framställning

gjorts av valutanämnden om skydd mot valutadumping. Härom stadga1''

. förslaget, att Kungl. Maj:t vid sådant förhållande äger förordna,

att införsel av viss vara från viss stat antingen skall beläggas med särskild

av Kung!. Maj:t på förslag av valutanämnden fastställd avgift

(valutaavgift) eller ock, där skydd mot valutadumping icke kan på nyss

angivet sätt vinnas, får äga rum allenast efter av Kungl. Maj:t för

varje särskilt fall meddelat tillstånd (importlicens).

Beträffande valutaavgiftens storlek stadgas, att avgiften får utgöra

högst 500 procent av för ifrågakommande vara eller varuslag enligt

tulltaxan utgående tullavgift eller, därest fråga är om tullfri vara,

högst 100 procent av varans värde. Vidare bestämmes, att vid meddelande

av importlicens må stadgas, att för sålunda till införsel med
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

given vara vid införseltillfället skall erläggas en importavgift av likaledes

högst 500 procent av tullavgiften respektive 100 procent av

varans värde.

1 fråga om sänkning eller höjning av fastställd valutaavgift stadgar

förslaget, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att efter framställning

av valutanämnden eller efter dess hörande därom meddela

beslut.

Slutligen bör omnämnas dels en föreskrift, att vad om restitution

eller befrielse från tullavgift finnes stadgat skall i tillämpliga delar gälla

i fråga om valutaavgift eller importavgift, dels ock ett stadgande, som

tillerkänner Kungl. Maj:t rätt att, där synnerliga skäl prövas föreligga,

medgiva befrielse från erläggande av valutaavgift ävensom återställande

av erlagd sådan.

I avseende å giltighetstiden för den ifrågasatta lagstiftningen har

kommittén föreslagit, att densamma skall träda i kraft å däg, som av

Kungl. Maj :t bestämmes, och därefter gälla till den 1 april 1923, dock

med rätt för Kungl. Maj:t att jämväl dessförinnan upphäva densamma.

Beträffande kostnaderna för den valutanämnd, som enligt förslaget

skulle handlägga ärendena rörande skyddsåtgärder mot valutadumping,

har kommittén tänkt sig, att dessa skulle täckas genom inflytande

valuta- och importavgifter. Genom de senare skulle medel

jämväl beredas för utbetalande i förekommande fall av restitutioner.

Kommittén har alltså förutsatt, att någon ny kostnad genom de föreslagna

åtgärderna icke skulle drabba statsverket, utan att i budgeten

utgifterna för ifrågavarande ändamål skulle upptagas till samma belopp

som de till följd av pålagda avgifter influtna inkomsterna.

I anledning av vad sålunda anförts, har kommittén tillstyrkt, dels

att proposition om förordning angående åtgärder till skydd mot s. k.

valutadumping i enlighet med det av kommittén utarbetade förslaget

måtte framläggas för innevarande års riksdag, dels och att Kungl. Maj:t

måtte hos riksdagen äska anslag såväl till bestridande av kostnaderna

för en valutanämnd som ock till restitutioner av valuta- och importavgifter.

Särskilda yttranden och reservationer hava avgivits av flertalet

av kommitténs ledamöter.

Mot förslaget i sin helhet hava herrar Heckscher, Höjer, Lembke,

Behn och Böing anmält reservation samt uttalat, att enligt deras mening

kommittén bort hos Kungl. Maj:t anmäla, att förslaget icke vore av

s. 22 Kontrollera mot PDF

1 utlandet

vidtagna

åtgärder

till näringslivets

skydd.

22 Kungl. Maj.ts proposition Nr 259.

beskaffenhet att höra föreläggas årets riksdag. Till denna reservation

hava herrar Engberg och Nilsson i huvudsak anslutit sig.

För en utvidgning av förslaget i så måtto, att en mindre stark

begränsning måtte göras av de fall, i vilka ett ingripande mot konkurrensen

från valutasvaga länder skulle kunna äga rum, hava herrar

Vennersten, Ericsson, Hjorth, Huldt och Ljungnian uttalat sig.

Övriga yttranden och reservationer gälla huvudsakligen förslagets

detaljer och motivering.

Samtliga yttranden och reservationer återfinnas in extenso bland

bilagorna till detta protokoll, till vilka jag ber att i detta sammanhang

få hänvisa.

Innan jag för egen del går att angiva min ställning till nu omförmälda

förslag till skyddsåtgärder mot valutadumping, skall jag tilllåta

mig att, i anslutning till en å tull- och traktatkommitténs kansli

upprättad promemoria, i största korthet redogöra för vad som i utlandet

är åtgjort eller är under förberedelse till näringslivets skydd mot utifrån

kommande övermäktig konkurrens.

I de flesta länder hava under de senaste åren vidtagits åtgärder i syfte att

uppnå ökat skydd åt de egna näringarna mot konkurrensen från utlandet. Generella

tullhöjningar höra sålunda till regeln, och dessutom förekomma i enstaka

fall importreglering i samma syfte ävensom speciella åtgärder av olika slag för

åstadkommande av skydd mot den särskilda form av utländsk konkurrens, som

blivit kallad valutadumping. Huruvida emellertid exempelvis en allmän höjning av

samtliga tullsatser i ett lands tulltaxa innebär ett steg i protektionistisk riktning,

jämfört med tiden före kriget, är ofta svårt att avgöra. En dylik åtgärd

kan vara vidtagen uteslutande för att tullskyddet skall bibehållas vid samma

höjd som förut och sammanhänger då givetvis med det ändrade penningvärdet.

I många fall hava emellertid höjningarna uppenbarligen tilltagits så, att

ett ökat skydd uppkommit. Importförbud av olika slag och för olika ändamål förekomma

i åtskilliga länder, stundom såsom rester av den under kriget flerstädes

genomförda allmänna importregleringen, vilken då berodde på varuknapphet och

gränsspärrningar. Även i fråga om importförbuden kan det sålunda vara svårt att

avgöra, huruvida de böra betraktas såsom skyddsåtgärder i vanlig mening.

Till den i det efterföljande lämnade översikten över åtgärder av nu berörda

slag må anmärkas, att i fråga om de nya öst- och mellaneuropeiska staterna medtagits

förekommande importförbud, medan däremot icke tulltaxorna berörts, detta

emedan jämförelser med föregående förhållanden i tullhänseende icke kunna göras beträffande

dessa nya länder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 259.

2:3

A. Generella tullhöjningar.

Norge. I Norge hava under de senare åren icke företagits några anmärkningsvärda

förändringar med avseende å tullsatsernas höjd.

Danmark. Under november månad 1921 har danska regeringen framlagt ett

förslag till ny tulltaxa, vilket för närvarande ligger under behandling i riksdagen.

Detta förslag innebär en principiell förändring av gällande system, nämligen en

övergång från vikt- till värdetullar för flertalet av taxans rubriker.

Beträffande lyxvaror hava tullsatserna provisoriskt förhöjts i november 1921.

Finland. Den första tulltariff, som uppgjordes i Finland efter självständighetsförklaringen,

fastställdes den 26 mars 1919. Denna tariff utarbetades under

förutsättning, att varuprisen komme att i allmänhet förbliva omkring 100 procent

högre än vid tiden före världskriget. För åren 1920 och 1921 hava de i 1919 års

tariff stadgade tullsatserna utgått med 200 procents förhöjning, varjämte regeringen

enligt särskilt bemyndigande under år 1921 ytterligare förhöjt tullsatserna upp till

det tiodubbla beloppet för ett stort antal varuslag, huvudsakligen lyxvaror.

Från och med den 1 januari 1922 har en ny, temporär tulltariff trätt i kraft.

Regeringen äger befogenhet att höja tullsatserna för vissa varuslag till högst fyrdubbla

beloppet ävensom att sänka vissa tullsatser med högst en tredjedel.

Tyskland. Importtull i Tyskland utgår fortfarande enligt tulltariffen av den

25 december 1902. Emellertid har genom förordning av den 21 juli 1919 stadgats,

att tullarna skola erläggas i guld. Vid erläggande av likvid i annan form än guld

utgår ett särskilt tulltillägg (Aufgeld), som växlar med markens ställning till dollarn.

Tilläggsavgift utgick ursprungligen efter 240 procent av gällande tullsats, men har

sedermera successivt ökats och utgår numera från den 1 april 1922 efter 5,900

procent, vilket motsvarar en tull av ungefär 60 gånger de i tulltariffen angivna

tullsatserna.

I ett under behandling varande lagförslag föreslår den tyska regeringen

höjda tullar för vissa kolonialvaror och lyxartiklar samt lär i övrigt hava en fullständig

revision av den tyska tulltariffen under arbete.

Schweiz. Genom beslut av förbundsförsamlingen den 18 februari 1921 erhöll

förbundsrådet bemyndigande att under vissa villkor genom provisoriska åtgärder

anpassa tullsatserna efter landets ekonomiska läge. Stödd på detta bemyndigande

fastställde förbundsrådet en ny tulltariff, som trädde i kraft den 1 juli 1921. De

flesta tariffnummer hava fått sina satser höjda, men av alla tariffnummer höjdes 70

procent med lägre belopp än 10 procent ad valorem.

Förutom förenämnda tulltariff har förbundsrådet senare (den 2 februari

1922) fastställt en ny provisorisk generaltariff med stöd av ett i lagen av den 10

oktober 1902 angående den schweiziska tulltariffen intaget bemyndigande för förbundsrådet

att enligt fritt skön när som helst höja tullsatserna för varor från sådana

stater, som belägga schweiziska varor med särskilt höga tullar eller behandla

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition Nr 259.

dem mindre gynnsamt än varor från andra stater. För närvarande befinner sig

icke Schweiz gentemot någon annan stat i ett sådant läge, och den nya tariffens

fastställande innebär allenast ett tillkännagivande på förhand av de tullsatser, som

den schweiziska regeringen har för avsikt att genom särskilt beslut påbjuda till

tillämpning, i händelse eu situation av nyss antydd art skulle inträda.

Holland. Importtull i Holland utgår fortfarande enligt tulltariffen av den 15

augusti 1862. Ett förslag om höjning av tullsatserna, vilka i regel äro värdetullar,

förelädes riksdagen i maj 1921. Förslaget innebar en höjning av de 5 procentiga

tullarna till 7 procent samt vissa andra höjningar i ungefär samma proportion.

Efter ett ministärskifte har förslaget emellertid återtagits.

Österrike. Genom förordning, som trädde i kraft den 20 juli 1921, hava

vissa förändringar vidtagits i den sedan tiden före kriget gällande tulltariffen.

Förändringarna bestå huvudsakligen i införandet av en särskild finanstulltariff.

Tullsatserna skola erläggas i guld eller i annat fall med viss tilläggstull. Tilläggsavgifterna

vid tullens erläggande i .sedlar fastslogos för i finanstulltariffen

upptagna varor till det 130-faldiga samt för övriga varor till det 100-faldiga. Dessa

bestämmelser hava sedermera ändrats därhän, att tullen för i finanstulltariffen upptagna

varor skall erläggas i guld. För övriga varuslag utgår tullen numera efter

den 9 mars 1922 vid tullens erläggande i sedlar med 700 gånger tariffens belopp.

Ungern. I avvaktan på den nya under utarbetande varande tulltaxan tilllämpas

fortfarande i Ungern samma tullsatser som före kriget med tillägg av

»Zollaufgeld», numera sedan den 5 april 1922 utgående, alltefter varornas olika

natur, med 1,100 procent, 3,900 procent, 7,900 procent eller 16,900 procent.

I Förenta Staterna arbetar sedan länge en tullkommitté, som år 1921 framlade

ett förslag till tullag i starkt protektionistisk riktning med väsentligt höjda

tullar. Detta förslag antogs också av representanternas hus samma år, men senaten

har ännu icke fattat beslut om detsamma. I förslaget ingår en bestämmelse

om så kallad »american valuation», vilket innebär, att värdetullar (sådana överväga

i Förenta Staterna) skola beräknas å det pris, som liknande vara skulle betinga i

den amerikanska engroshandeln. I och för sig torde detta, då tullen förut beräknats

å fakturavärdet, innebära en ytterligare tullhöjning.

I avvaktan å denna så kallade »definitiva» tulltaxa har man antagit en px-ovisoi

isk sådan (emergency tariff) för vissa amerikanska lantbruksprodukter, såsom

vete, ull, bomull och ai''beten däi''av, socker, tobak m. m. Dessa tullar äro riktade

mot Kanada, Ai’gentina och dylika länder och hava visat sig verka hämmande på

importen. I

I England, varmed här menas England, Skottland och Irland, men icke kolonieima,

ha protektionistiska ansträngningar icke saknats, men dessa hava hittills

icke ki’önts med annan framgång, än att man skapat skydd genom en 33 ''/3

procents ad-valorem-tull för vissa industrier, de s. k. »key industides», vilka man

ansett det vara i landets intresse, särskilt ur försvarssynpunkt, att uppmuntra

och stödja.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

Denna tull är avsedd att bibehållas i fem år från och med den 1 oktober

1921. De varor, vilka därigenom skyddas, äro huvudsakligen följande: för vetenskapligt

bruk avsett glas, porslin och mätinstrument, vissa metaller (wolfram, torium

och cerium), syntetiska, organiska kemikalier, båglampskol, tungnålar för

stickmaskiner och magneter. .

Nu ifrågavarande tull uttages ej för vara, som tillverkats inom brittiska

imperiet, varmed förstås, att minst 25 procent av varans värde hänför sig till

material från eller arbete inom sagda imperium.

Skulle en vara, som belägges med sådan tull, också vara belagd med annan

tull, dock icke dumpingtull, uttages endast så mycket av denna extra tull, att

summan utgör 33 V3 procent av varans värde. Därjämte kan i förekommande

fall dumpingtull uttagas.

Board of Trade skall tid efter annan utfärda listor, upptagande de varor, som

skola beläggas med denna tull. Envar, vars intresse beröres av tullen, har

rätt att anföra klagan hos Board of Trade. Klagomal liänskjutes för avgörande

till eu arbitrator, som utses av finansministern. Denna arbitrator får ej vara i

tjänst hos regeringen. Beslut, som sådan arbitrator fattar, är bindande, och maste

Board of Trade s listor ändras i enlighet därmed.

Australien har under år 1920 reviderat sin tulltaxa i protektionistisk riktning.

Genom införande av en ny tariff, lördragstariffen (the intermediär tariff),

som i huvudsak kan jämställas med den förutvarande generaltarififen med vissa förändringar

och justeringar uppåt, och genom tillskapandet av en ny högre allmän

tariff i stället för den förutvarande har man genomgående genomfört tullhöjningar

utom gent emot England, mot vilket land en särskild preferenstariff tillämpas.

Sistnämnda tariff har nämligen undergått endast smärre justeringar uppåt, kompenserade

genom ännu högre höjning av den allmänna tariffen.

Nya Seeland följde under år 1921 Australiens exempel genom att införa

tre tulltariffer, innefattande avsevärda tullförhöjningar, och genom att fastställa preferenstariff

mot England. Parlamentets granskning av de redan nu tillämpade

tulltarifferna torde kunna väntas i år.

Kanada har liksom förutnämnda två länder tredubbel tariff. Fördragstariffen

bär sedan långt före kriget genom tarifftraktater satts i tillämpning mot olika länder

och genom avtal om behandling som mest gynnad nation gent emot ännu flera. I ett

fall har tarifftraktat (med Frankrike) nyligen ersatts med avtal om behandling som

mest gynnad nation, varigenom vissa speciella förmåner bortfallit. Annan tullförhöjning

(utom vad angår valutatullar) har Kanada pa senare tiden icke föietagit med undantag

av ett generellt tillägg år 1915 av 5 procent å preferenstariffen och 7 V*

procent å de Övriga tarifferna. Dessa tillägg hava emellertid åter upphävts. Avsikten

är att tullfrågan skall upptagas av det parlament, som sammanträder i ar.

Indien har värdetullar. Årligen verkställes beträffande olika varor en värdering,

efter vilken tullarna skola beräknas. Man synes därvid taga hänsyn till

såväl silvervärdet (Indien har silvermyntfot) som varuvärdena och sträva efter

att erhålla samma procentuella skydd som tidigare.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 225 höft. (Nr 259.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

Den indiska tulltaxan upptager i motsats till förutnämnda engelska koloniers

taxor endast en tariff och medger heller icke England preferensbehandling. Den

upptager endast ett relativt litet antal varor. Under år 1921 ansåg man behövligt

höja de flesta tullsatserna, i allmänhet från 7 V, till 11 procent.

Japan drabbades tidigt av depressionen. Detta föranledde redan år 1919 krav

på ökat tullskydd. En lag, innefattande tullförhöjningar å åtskilliga varor, antogs

sommaren år 1920. Under senare delen av år 1921 pågick inom en kommitté förberedande

arbeten för en revidering av tullarna. Denna kommitté har i början av

innevarande år framlagt sina allmänna synpunkter på tullrevisionen. De innebära

icke något ytterligare mera betydande steg i protektionistisk riktning.

Argentina har värdetullar, men bär fastslagit varornas värde vid tullbehandlingen

i en särskild värderingslag. År 1920 höjdes värdena i värderingstariffen

och därmed tullen med 20 procent.

Chile, Peru och Bolivia hava företagit tullförhöjningar, i första hand avseende

lyxvaror. Chile har emellertid höjt tullarna även å vissa andra varor.

Brasilien har länge förberett revision av sin tulltaxa och har nu antagit ett

tillägg till tullagen, vilket upptager specifika tullar å järnvaror och papper, i stället

för förut utgående värdetullar. Det har ännu icke varit möjligt att avgöra, om

härav i allmänhet föranledes någon höjning i tullsatserna eller icke.

Frankrike. I Frankrike är bland tullhöjningsåtgärder under senare tid i

första hand att nämna det införda ökningskoefficient-systemet, enligt vilket de i

tariffen upptagna beloppen skola multipliceras med av regeringen fastställda, för de

olika rubrikerna varierande koefficienter. Vid införandet av detta system, som

tillämpats allt sedan den 8 juli 1919, stödde sig regeringen på ett under år 1916 erhållet

bemyndigande att bland annat provisoriskt höja tullarna. Koefficienterna avse

uttryckligen endast att jämka de gamla tullsatserna efter varornas förändrade

värden. Någon höjning av det procentuella tullskyddet har man enligt bestämda

uttalanden icke avsett att införa på denna väg. Icke desto mindre torde det

vara ett faktum, att tullarna genom ifrågavarande koefficienter åtminstone i eu

del fall höjts utöver 1913 års nivå.

Koefficienterna variera för närvarande mellan 1 och 10.

Vidare har man i Frankrike successivt infört höjningar av själva grundtullen

ifråga om åtskilliga varugrupper eller strödda rubriker i tulltariffen. Såsom exempel

härå må nämnas den år 1919 verkställda revisionen av tullarna å kemiska och

farmaceutiska produkter, färger och färgämnen, den i april 1921 införda tullhöjningen

å kullager o. s. v.

Därjämte må nämnas de i juni 1920 införda ändrade bestämmelserna för

vikttullarnas beräkning, vilka verka så, att tullen i många fall beräknas å en

högre varuvikt än vad förut varit fallet.

Slutligen är att nämna den genom dekret den 28 mars 1921 införda generella

höjningen av den allmänna tariffens tullsatser. Då den sålunda höjda allmänna

tariffen tillämpas så gott som uteslutande gent emot Tyskland, har denna

åtgärd väsentligen karaktären av ett skydd mot valutadumping från tysk sida.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kanot. Maj:ts proposition Nr 259.

Spanien I Spanien har allt sedan år 1920 en serie av tullhöjningsåtgärder

vidtagits Sålunda stadgades den 10 augusti 1920, att alla tullbelopp skulle erläggas

i ould Vid betalning av tullbeloppen i sedlar skulle ett tilläggsbelopp

utgå vilket skulle beräknas efter en för månad gällande procentsiffra. För augusti

19*20 var denna procentsiffra 22.4 2 procent. Under den följande tiden har siffran

varit högst cirka 49 procent och lägst 23.19 procent, vilken senare siffra är det

för april ei922 gällande procenttillägget. 1KA , .

Vidare infördes den 1 december 1920 höjda tullar for ett 150-tal varor,

vilka huvudsakligen varit föremål för införsel från Frankrike.

I maj 1921 infördes en ny provisorisk tulltariff, vars lägre kolumn i stort

sett innebar en fördubbling av motsvarande före kriget tillämpade satser. Den

hö»re kolumnen uppgick i regel till det dubbla av den lägre kolumnens belopp.

° I februari 1922 antogs slutligen en tariff, vilken för närvarande gäller och

vilken är avsedd att. efter att hava reviderats under nästkommande maj månad,

•mila för fem år framåt. Denna tariff måste i sitt nuvarande utseende betecknas

såsom i hög grad protektionistisk. Bortsett från att tull satserna helt generellt

innebära en betydande ökning av de före kriget tillämpade satserna, beräknas tullarna,

såsom ovan framhållits, i guld, varigenom en ytterligare stegring i beloppen åstadkommes.

Italien. Redan under kriget utfärdades i Italien en förordning, enligt vilken

tullbeloppen skulle erläggas i guld. Vid erläggande av tullbeloppen i sedlar skulle

ett tillägg utgå, vilket ursprungligen fastställdes till 50 procent.

Genom i början av år 1921 utfärdade bestämmelser vidtogs i denna anordning

den ändringen, att vid betalning av tullbelopp en viss för högst 15 dagar

"ältande »tullbetalningskurs» skulle fastställas å papperslires. För förra delen

av maj månad 1921 utgjorde nämnda kurs 491, vilket innebar att vid betalning av

tullbelopp eu summa av 100 guldlires skulle motsvaras av 491 papperslires. För

senare delen av april månad 1922 utgör kursen 368.

Den 1 juli 1921 infördes en ny tulltariff, vilken för närvarande galler.

Denna nya tariff innehåller endast en tullsats för varje vara och är sålunda en

enkeltariff. De fastställda tullbeloppen kunna liksom i Frankrike ökas förmedelst

koefficienter, och redan vid tariffens trädande i kraft funnos sådana koefficienter

fastställda för det stora flertalet av tariffens rubriker. Dessa koefficienter förklarades

officiellt hava samma syftemål som i Frankrike, nämligen att höja grundbeloppen,

vilka vore avvägda efter förhållandena före kriget, upp till en nivå, som

stode i överensstämmelse med den allmänna prisstegringen.

Sedan numera så gott som samtliga Italiens gamla tarifftraktater trätt elkraft

och därmed så gott som alla traktatbundna satser upphört att gälla, tullbehandlas

praktiskt taget alla varor, oavsett varifrån de komma, efter den nya

tariffens enkla kolumn, ökad med förefintliga koefficienter.

De tullbelopp, vilka på detta sätt utgå, representera i allmänhet en mangdubbling

av förut tillämpade konventionstullsatser.

Belgien. Genom en lag den 10 juni 1920 bemyndigades belgiska regeringen

att införa ökningskoefficienter för de i tariffen upptagna specifika tullsatserna. Fa

basis av detta bemyndigande, vilket fortfarande är gällande, hava koefficientei

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 251).

successivt fastställts för ett stort antal varor. Koefficienterna började tillämpas i

juni 1920 och uppgingo ursprungligen till siffran 3 såsom maximum. I april 1921

höjdes koefficienternas maximigräns till 6. Koefficienterna drabba f. n. bland

annat trävaror, tidningspapper, tändstickor, maskiner och redskap, för vilka varor

de variera mellan 2 och 6.

Vid sidan av det sålunda införda koefficientsystemet, vilket, såsom av det

sagda framgår, helt överensstämmer med den i Frankrike tillämpade metoden, vidtogs

i april 1921 en revision av grundtullen för en hel del varor, såsom automobiler,

cyklar, spetsarbeten, glasvaror etc., för vilka varor en viss tullförhöjning genomfördes.

B. Importförbud.

I Sarge, Danmark och Finland förekomma för närvarande endast enstaka

importförbud.

Under augusti månad 1920 infördes i Norge en serie importförbud för lyxvar?1!.

.1me<^ 11 uvuclsak 1 igt syfte att förbättra den ofördelaktiga handelsbalansen och

upphjälpa valutan. Dessa förbud upphävdes i juli 1921 i samband med avslutandet

av handelstraktaten med Frankrike.

I Finland har importen tidigare varit underkastad en reglering. Denna

reglering upphörde fullständigt från och med april månad 1921. Enligt lagen an8-nde

tulltariff för år 1922 har finska regeringen åter erhållit bemyndigande att

utfärda importförbud för sådana varor, vilkas import icke anses nödvändig. Statsutskottet

har emellertid i sitt betänkande beträffande detta bemyndigande uttalat,

att importförbud f. n. böra utfärdas endast ifråga om egentliga lyxartiklar i syfte

att skydda valutan. Det i följd av utländsk dumping möjligen erforderliga skyddandet

av den inhemska produktionen genom importförbud borde lämpligast ordnas

genom speciallagstiftning.

Tyskland. Praktiskt taget har generellt importförbud varit rådande i Tyskland

alltsedan den 16 januari 1917, då förordning därom utfärdades. Undantag

tran detta allmänna importförbud hava medgivits huvudsakligen för vissa slags livsmedel.

Vid importförbudens handhavande tages '' hänsyn bland annat till åstadkommande

av ett effektivt skydd för den tyska industrien.

Schweiz. Genom förordning av den 18 februari 1921, sedermera förlängd

att gälla till den 30 september innevarande år, har förbundsrådet erhållit bemyndigande

att i landets allmänna ekonomiska intresse undantagsvis och provisoriskt

begränsa importen av vissa bestämda varor eller göra den beroende av särskild

licens. Genom olika förordningar har förbundsrådet begagnat sig av sin befogenhet

och gjort införseln av ett flertal varuslag — huvudsakligast industriprodukter —

beroende av särskilt tillstånd. Vissa av de importförbjudna varorna äro emellertid

inforseltillatna över de franska eller italienska gränserna, enär importen av de

ltragakomna varorna över nämnda gränser visat sig vara av obetydlig omfattning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

Holland. I Holland hava inga importförbud införts.

Österrike. Genom en förordning, som trädde i kraft den 15 januari 1921,

har importfrihet principiellt återinförts i Österrike. Införsellicens erfordras endast

för vissa särskilt angivna varuslag, nämligen monopolartiklar, krigsmateriel, varor

under statlig kontroll samt vissa lyx- och umbärliga varor.

Ungern. I Ungern bibehållas fortfarande importförbuden från krigstiden

med undantag för i en särskild frilista upptagna varuslag, omfattande vissa textilvaror.

trävaror, metallvaror, fetter och oljor, mineral, garv- och färgämnen, glasoch

lädervaror m. m.

Förenta Staterna. I Förenta Staterna äro färger och kemikalier importförbjudna,

intill dess den nya tullagen (den permanenta) antages.

England. Även i England är färgämnesindustrien skyddad genom importförbud.

Syntetiska, organiska färgämnen, färger och färgmedel och alla oorganiska

halvfabrikat (mellanprodukter), som användas för tillverkning av färgstoffer, färger

eller färgämnen, äro sålunda importförbjudna i tio år.

Därjämte gäller importförbud för humle.

Australien. I Australien råder alltjämt sedan kriget importförbud för varor

från Tyskland och Österrike-Ungern. För att skydda den inhemska industrien har

man även infört importförbud för kalciumkarbid.

Japan. Japan har statligt reglerat importen av och handeln med tändstickor

till skydd för denna industri.

Frankrike. I närvarande stund gäller importförbud för ett 30-tal skilda

rubriker i den franska tariffen. Bland dessa må nämnas dels kemiska och farmaceutiska

produkter samt färger utöver de kvantiteter, vilka enligt fredsfördraget

skola levereras av Tyskland, dels vissa spritvaror, såsom fernissor, parfymer,

likörer, vissa viner samt en del frukter för vinberedning, druvmust etc. I

övrigt beröra importförbuden strödda varor, såsom ur, vapen, oljor o. s. v.

I avseende å många av de uppräknade varorna gäller emellertid, att import

torde kunna äga rum efter särskild tillåtelse. Tobak och tändstickor få dock

importeras endast för franska statens räkning.

Italien. I Italien tillämpas en mer eller mindre utpräglat differentiell behandling

av de främmande länderna, vad importförbuden angår.

Vissa varor äro i princip importförbjudna men få fritt införas, därest varornas

ursprungsland är Frankrike, Algier, Belgien, Storbritannien, Portugal, Japan, Schweiz

eller U. S. A. eller under vissa förutsättningar även de franska och brittiska kolonierna.

Bland hithörande varor, som uppgå till ett 30-tal, må nämnas viner, likörer,

konjak, te, parfymer och tvålvaror, spetsar, personautomobiler, svavel, vissa frukter,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.

konstgjorda blommor, vissa finare glasvaror samt i övrigt varor av mer eller mindre

utpräglad lyxkaraktär.

Vissa andra varor äro importförbjudna oberoende av varornas ursprungsland.

Dessa varor, uppgående till ett 10-tal, utgöras av bl. a. kaffe, socker, tobak, tändstickor,

spelkort, havre, syntetiska färger och organiska halvfabrikat. Importförbudet

å dessa varor sammanhänger i flera fall med gällande statsmonopol.

För varor från Kanada, Australien och Tunis gäller en speciell importförbudsregim,

enligt vilken ett 20-tal specificerade varor från vartdera landet skola

vara importförbjudna i Italien. Hithörande varor äro till stor del lyxvaror.

Vid sidan av de ovanberörda stadgandena har i Italien en bestämmelse utfärdats,

enligt vilken tullmyndigheterna berättigats att ifråga om vissa uppräknade

importförbjudna varor på egen hand medgiva införsel till Italien, varigenom

för dessa varor importfrihet praktiskt taget kommit att råda. Bland hithörande

varor upptagas särskilt åtskilliga för hushållsbruk avsedda artiklar.

Spanien. I stort sett hava i Spanien, vare sig under kriget eller på senare

tid, icke några andra importförbud införts än sådana, vilka berott av gällande

statsmonopol eller påkallats av sanitära och liknande skäl.

I början av år 1922 infördes importförbud i Spanien å vete och vetemjöl, vilket

emellertid nyligen upphävts.

Det torde emellertid förtjäna beaktande, att spanska regeringen genom en

helt nyligen antagen lag bemyndigats att förbjuda importen av varor från vilket

land som helst, när extraordinära förhållanden så påkalla.

Belgien. I Belgien hava importförbuden numera successivt upphört. I närvarande

stund kvarstår så gott som allenast det sedan längre tid tillbaka gällande

importförbudet å vissa tyska varor. Detta förbud avser kol, färger, lantbruksmaskiner

och vissa andra produkter, dock uppenbarligen endast i den mån importen

överstiger de fastställda skadeståndsleveranserna från tysk sida.

Estland. Inga importförbud.

Lettland. I samband med den nya tulltaxans ikraftträdande den 20 juli

1921 upphävdes samtliga importförbud.

Litauen. Såvitt bekant inga importförbud.

Polen. Importförbud gäller ifråga om å särskilda listor upptagna varor,

huvudsakligen lyx- men jämväl andra varor.

Tjeckoslovakiet. I allmänhet erfordras för import licens utom i fråga om i

särskilda listor upptagna varor.

Jugoslavien. Genom beslut av den 1 mars 1922, vilket trätt i kraft den

3 samma mars, råder importförbud på nästan alla varor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

Rumänien. Enligt förordning den 5 oktober 1921 har det förut gällande

importförbudet i fråga om lyxvaror åtminstone delvis ersatts med vid importen

uppburen lyxskatt.

Bulgarien. Enligt förordning den 26 oktober 1920 tillätes import till Bulgarien

utan licens av alla varor, vilka icke rubricerats såsom lyxvaror.

C. Åtgärder mot valutadumping.

I Norge, Danmark och Finland hava icke företagits nagra speciella åtgärder

till skydd mot dumping från främmande länder.

I Norge har visserligen utarbetats förslag till åtgärder i sådant syfte, enligt

vilket importförbud skulle införas för sådana varor, som ansåges böra skyddas, men

fri licensiering beviljas mot erläggande av en valutaavgift. Detta förslag har emellertid

icke vunnit godkännande.

Beträffande Finland torde i detta sammanhang förtjäna anmärkas, att det

bemyndigande att förhöja tullsatserna å vissa varor upp till det fyrdubbla beloppet,

som statsrådet erhållit för innevarande år, lämnats bland annat med hänsyn till önskvärdheten

av att regeringen måtte äga medel att vid eventuellt behov begränsa

införseln av varor till skydd för den inhemska industrien.

Tyskland. Den bestående importkontrollen i Tyskland möjliggör för myndigheterna

att fullständigt reglera införseln av det stora flertalet varor, och någon

särskild lagstiftning för förhindrande av dumping eller därmed likartade företeelser,

i den mån sådan förekommit, har därför hittills icke ansetts av behovet påkallad.

Schireiz. Genom de vidtagna tullförhöjningarna och den införda importregleringen

har förbundsrådet erhållit möjlighet att begränsa den förekommande valutadumpingen.

De varuslag, som utvisa en omåttlig import, ställas under importreglering,

som drives så långt som det ekonomiska läget fordrar. Genom de licenser,

som givas, söker man emellertid hindra, att den inhemska produktionen får någon

osund monopolställning.

Holland. I Holland hava inga åtgärder vidtagits till skydd mot valutadumping,

och industrirådets på sin tid framlagda förslag om differentierande höjning

av tullsatserna med hänsyn till valutadeprecieringen i olika länder har icke föranlett

någon åtgärd.

Förenta Staterna ha sedan länge haft en antidumpinglag, som förbjöd import

till dumpingpriser. Denna ersattes i maj 1921 av en ny lag, vars bestämmelser

emellertid icke direkt rikta sig mot valutadumping.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj ds. proposition Nr 259.

England. Genom samma lag, som skyddar nyckelindustrierna, »Safeguarding

of Industries Act», har man också infört skydd mot dumping.

Dumpingtullarna äro av två slag: tull mot vanlig dumping och tull mot

valutadumping. Dessa få ej debiteras eller uttagas för födoämnen och drycker.

För att den förstnämnda tullen skall få sättas i tillämpning fordras först och

främst, att vara säljes i England under produktionskostnaden, varmed menas 95

procent av grosshandelspriset i tillverkningslandet ab fabrik, efter avdrag för accis

och andra inre avgifter.

Beträffande den senare tullen fordras en depreciering av tillverkningslandets

valuta i förhållande till pund sterling av minst 33 ''/3 % och att på grund härav

viss vara icke kan tillverkas med vinst i England. Denna tull får dock ej tillämpas

å vara från brittiska imperiet.

I övrigt gäller, att vissa förutsättningar måste vara uppfyllda för att förordning

om valutatull skall få utfärdas. Dessa förutsättningar äro:

1) varan skall i England i allmänhet säljas eller utbjudas till salu till ett

pris, som på grund av produktionslandets valutas depreciering i förhållande till pund

understiger det pris, till vilket samma eller liknande vara kan med skälig vinst tillverkas

i England;

2) försäljningen till detta pris av den utländska varan skall i väsentlig grad

inverka på upprätthållandet av driften inom en industriell näringsgren i England;

3) tillverkningen inom den näringsgren, som producerar samma eller liknande

vara, skall drivas med skälig effektivitet och ekonomi.

Innan beslut om utfärdande av förordning om valutatull på viss vara fattas,

skall ärendet överlämnas till utlåtande av en nämnd av 5 sakkunniga och opartiska

personer. Presidenten för Board of Trade skall utse ett antal personer med kommersiell

och industriell sakkunskap och praktisk erfarenhet, vilka stadigvarande skola

stå till disposition för att inträda i sådan nämnd. Varje gång nämnd skall tillsättas,

utses de 5 ledamöterna av presidenten för Board of Träde bland dessa kandidater,

med iakttagande av att ingen utses, vars personliga intressen väsentligen beröras

av det beslut, som kan komma att fattas med anledning av nämndens utlåtande.

Nämnd skall avgiva utlåtande dels om förefintligheten av de ovan angivna nödvändiga

förutsättningarna, dels ock om en valutatulls inverkan på näringsgren, vilken

såsom material använder den vara, för vilken valutatull ifrågasattes. Därvid gäller,

att förordning om valutatull på visst varuslag ej får utfärdas, om icke nämnden

förklarat, att dessa nödvändiga förutsättningar föreligga. Med hänsyn åter till nämndens

utlåtande rörande inverkan på driften av annan näringsgren, som använder såsom

material den vara, som är i fråga att tullbeläggas, har Board of Trade frihet avgöra,

vilken betydelse bör tillmätas detta utlåtande.

Den egentliga beslutanderätten beträffande utfärdande av valutatullförordningar

tillkommer underhuset, och Board of Trade s funktion därvid inskränker sig

till att upprätta förslag härom. Men om underhuset ej är samlat eller är ajournerat

och mer än en månad av ajourneringen återstår, då behov av dylik förordning uppstår,

äger Board of Trade utfärda densamma. Den upphör dock att gälla, om ej underhuset

inom en månad, sedan det sammanträtt, godkänner densamma med eller utan

ändring; dock har underhusets beslut därvid ej tillbakaverkande kraft.

I fråga om det närmare innehållet av här berörda lag hänvisas till tull- och

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr ''259.

33

traktatkommitténs i november 1921 av trycket utgivna utlåtande angående frågan

om differentialtullar till skydd mot valutadumping.

Kanada. Kanada har tullar både mot vanlig dumping och valutadumping.

Vanlig dumpingtull får icke uttagas, när försäljningspriset icke understiger skäligt

marknadsvärde med mera än 5 procent (i vissa fall 7 1/2 procent).

Frankrike. Formellt hava i Frankrike inga direkt mot valutadumping riktade

åtgärder vidtagits. Praktiskt taget är dock den i föregående avdelning, berörda

generella höjningen av den allmänna tulltariffens satser liktydig med införandet av ett

valutadumpingskydd. Den allmänna tariffen, i den form den hade före den i mars

1921 genomförda höjningen, tillämpades huvudsakligen mot Tyskland och i viss

utsträckning mot U. S. A. Vid höjningen av denna tariffs satser gjordes emellertid

undantag för varor från U. S. A., varigenom den allmänna tariffen förvandlades

till en så gott som uteslutande mot Tyskland gällande specialtariff.

Spanien. I Spanien infördes genom dekret den 3 juni 1921 särskilda

tilläggstullar för varor från valutasvaga länder. Enligt nämnda dekret skulle sådana

tilläggstullar. beräknade i proportion till valutadeprecieringen i respektive länder,

tillämpas mot Tyskland, Frankrike, Belgien, Italien och Portugal. Från den 1

oktober 1921 föreskrevs sedermera liknande tilläggstullar gent emot Finland och

Tjeckoslovakien. Aven mot Österrike och Argentina hava ifrågavarande tilläggstullar

tillämpats, dock endast under någon kortare tid.

Numera har emellertid genom ett dekret den 20 februari 1922 den förändringen

införts, att tilläggstullama ifråga icke vidare skola utgå mot länder, vilka

tillerkänts tullbehandling enligt den lägre spanska tulltariffen. Genom nämnda

dekret komma tilläggstullama numera endast att drabba Frankrike och möjligen

även Finland.

Det torde vidare förtjäna beaktande, att spanska regeringen helt nyligen

erhållit särskilt bemyndigande att vidtaga erforderliga åtgärder mot dumping i allmänhet.

Enligt den nyligen antagna lagens lydelse bemyndigas sålunda regeringen

att vidtaga nödiga åtgärder för skyddandet av den inhemska industrien mot utländsk

industriell och kommersiell dumping.

Belgien. Genom dekret den 3 november 1921 infördes i Belgien en särskild

tulltariff för tyska varor, gällande för tiden intill den 1 maj 1922. Denna tariff

upptager dock endast vissa varuslag, såsom textilvaror, järn- och stålvaror, maskiner

och verktyg, färger, kemiska produkter, automobiler, glasvaror etc. Tullsatserna i

denna specialtariff äro i många fall det dubbla av den ordinarie tariffens satser,

i andra fall äro de ordinarie satserna förstärkta genom en tilläggstull beräknad

ad valorem.

Genom eu lag den 8 april 1922 bär belgiska regeringen bemyndigats dels

ait tillämpa nämnda särskilda tullar helt eller delvis även å varor från andra länder,

då på grund av dessa länders låga valuta de normala konkurrensbetingelserna i

väsentlig mån saknas och härigenom den belgiska industrien sättes i svårare fara,

dels ock att prolongera giltighetstiden för alla nu nämnda specialtullar tillsvidare

intill den 31 december 1922.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 225 höft. (Nr 259.)

0

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kiingl. Maj:ts proposition Nr 359.

Sammanfattning.

Allmänna höjningar av skyddstullarna torde främst hava förekommit i

Spanien, Frankrike, Italien, Schweiz, Belgien och Finland samt utom Europa

i Japan, Indien, Australien och Nya Seeland. I England hava tullar införts

till skydd för nyckelindustrierna. I Förenta Staterna planeras höjningar av skyddstullarna.

Tilläggsavgifter, då tullen icke erlägges i guld, förekomma i Tyskland, liera

av de nya öst- och mellaneuropeiska staterna, Spanien, Italien och Portugal.

Importförbud till skydd för näringslivet tillämpas i vidaste utsträckning i

Tyskland och flertalet nya öst- och mellaneuropeiska stater. Därjämte förekommer

importreglering i samma syfte i Schweiz.

Särskilda åtgärder mot valutadumping hava vidtagits huvudsakligen i England,

Spanien, Schweiz, Belgien och Kanada.

Departe
mentschefen.

Det nuvarande

krisläget.

Den enastående häftiga ekonomiska kris, som hösten 1920 via Förenta

staterna och England nådde vårt land och med synnerlig snabbhet

spred sig till hela vårt näringsliv, gör sig alltjämt gällande med i stort

sett oförminskad styrka. De mera omedelbara verkningarna av krisen hava

för industriens vidkommande tagit sig uttryck i, bland annat, vittgående

driftsinskränkningar med därav härflytande arbetslöshet. Denna senare har

som bekant fått en omfattning, som hittills saknat motstycke i vårt lands

industriella historia. Jag erinrar sålunda om, att arbetslösheten redan våren

1921 uppskattades till omkring 60,000 personer, att den sedermera utan

avbrott stegrades, så att den fram på hösten samma år nådde upp till

siffran 100,000, samt att den i början av innevarande år enligt av

arbetslöshetskommissionen gjorda beräkningar omfattade över 160,000

personer. Visserligen har sedan dess en obetydlig tillbakagång försports

— bland annat till följd av den med vårens inträde ökade livaktigheten

inom säsongyrkena — men icke desto mindre torde antalet

arbetslösa för närvarande kunna uppskattas till inemot 150,000 personer,

däri då ej inräknade de, som arbeta med förkortad arbetsdag

eller arbetsvecka. Denna långvariga, efter våra förhållanden oerhörda

arbetslöshet, som väl torde beröra över tredjedelen av uti industriell

drift sysselsatta personer, är givetvis ägnad att ingiva de allvarligaste

bekymmer.

Kännetecknande för det industriella krisläget är — förutom de

betydande driftsinskränkningar, varom nyss anförda arbetslöshetssiffror

bära vittne — framför allt de avsevärda svårigheter, som mött och

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

alltjämt möta den svenska industrien i fråga om avsättningen av dess

produkter å såväl utlands- som hemmamarknaden. Avsättningssvårigheterna

hava satt tydliga spår uti siffrorna för den utrikes handelsomsättningen

år 1921, vilken efter värde räknat icke uppgick till 40

procent av motsvarande omsättning år 1920. För de första månaderna

av innevarande år hava omsättningssiffrorna varit exceptionellt låga;

och även om på sista tiden, sedan de av isblockaden föranledda svårigheterna

för sjöfarten undanröjts, en uppgång i handelsomsättningen

kunnat iakttagas, tyder dock allt på, att avsevärd tid ännu kommer att

förflyta, innan krisverkningarna på detta område kunna beräknas på

allvar giva vika för mera normala förhållanden. Åven på hemmamarknaden

är enligt samstämmiga rapporter avsättningen för industriella

alster synnerligen ringa, låt vara att vissa svaga tecken till en ljusning

på ett och annat håll börjat göra sig märkbara.

Det kan givetvis icke vara min mening att här söka närmare utreda

orsakerna till vare sig de speciella svårigheter, varmed vår industri

har att kämpa, eller den depression över huvud, som gör sig gällande

såväl hos oss som i de flesta andra länder, därtill är ämnet alltför omfattande

och komplicerat. Jag inskränker mig sålunda till att erinra

om den sammanfattning av hithörande förhållanden, som tull- och

traktatkommittén lämnat i sitt av trycket utgivna utlåtande i valutafrågan

och enligt vilken den nuvarande krisens orsaker vore att föra tillbaka dels

till förhållanden av djupare och mera varaktig natur, sammanhängande med

den av världskriget framkallade desorganisationen av världshushållningen,

och dels till omständigheter av mera tillfällig art, närmande sig de företeelser,

som ligga till grund för en vanlig konjunkturrörelse.

Vid bedömandet av vilka åtgärder, som från de svenska statsmakternas

sida kunna vidtagas för hämmande av krisförloppet, må det

icke förglömmas, att den förstnämnda kategorien orsaker — de med

den världspolitiska situationen sammanhängande — äro de utan jämförelse

djupast liggande och hårdast verkande anledningarna till det

bekymmersamma ekonomiska läge, under vilket så gott som alla världens

länder för närvarande lida. Krisen är i vidsträcktaste mening internationell

och kan icke hävas genom än så kraftiga ansträngningar

från något enskilt lands sida; därom bära de resultat, som vunnits

genom de i olika länder tillämpade, vitt skilda handels- och tullpolitiska

åtgörandena, nogsamt vittne. Först genom en stabilisering av världsförhållandena,

ett återknytande av förbindelserna med de väldiga av
-

Orsakerna till

krisen.

Åtgärder till

krisens

bekämpande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

sättningsområdeu, som sedan åratal tillbaka varit så gott som avstängda

från den internationella handeln, och ett återvändande till en mera besinningsfull

ekonomisk politik än den, som under de sista åren varit

bestämmande för världsutvecklingen, lära förutsättningar kunna skapas

för ett verkligt återuppbyggande av vad som på det ekonomiska området

gått förlorat under världskriget och tiden därefter. Att de möjligheter,

som för vårt land erbjuda sig att påverka dessa så att säga

världspolitiska orsaker till krisen, äro i hög grad begränsade, ligger i

öppen dag.

Vad beträffar den andra orsaksgruppen, föreligga givetvis större

möjligheter för ett enskilt land att genom åtgärder av olika natur i

någon mån neutralisera dess verkningar. Härvid lärer det nog under

nuvarande produktionsordning förhålla sig så, att vad som kan åtgöras i

första hand måste ankomma på näringslivet självt, som genom eu rationalisering

av driften och en efter omständigheterna avpassad omläggning

av produktionen har att så smidigt som möjligt söka inrätta sig efter

de i mångt och mycket ändrade förhållanden, som inträtt efter upphörandet

av krigsårens tillfälliga högkonjunktur. Statsmakterna torde

emellertid härvid kunna i viss mån träda stödjande emellan, låt vara

att, enligt vad erfarenheten givit vid handen, statsåtgärder i form av

tullförhöjningar och importregleringar in. in. visat sig utöva ett mera

begränsat inflytande på krisförloppet, än vad de, som yrkat på åtgärdernas

vidtagande, i allmänhet torde hava föreställt sig.

Bland de till näringslivets stödjande för vårt lands vidkommande

tänkbara statsåtgärder--av vilka en del redan försökts och andra äro

ifrågasatta märkas dels sådana, som syfta till en stabilisering av prisnivån,

alltså valuta- och penningpolitiska åtgärder, dels sådana, som

avse att genom nedbringande av produktionskostnaderna stärka industriens

ställning i konkurrensavseende, t. ex. åtgärder på frakt- och

taxepolitikens område samt räntenedsättningar, dels sådana, som äro av

beskaffenhet att direkt befordra avsättningen av inhemska produkter,

t. ex. statsbeställningar, dels slutligen sådana, som avse att hämma den

av särskilda förhållanden föranledda, onormala konkurrensen från länder

med deprecierad valuta.

Prisnivåns

stabilisering.

Vad till en början beträffar de åtgärder, som kunna ifrågasättas

på valutapolitikens område, är jag med tull- och traktatkommittén fullt

ense därutinnan, att en stabilisering av prisnivån, på det sätt och under

de förutsättningar kommittén angivit i sitt utlåtande i valutafrågan, framstår

såsom en viktig förutsättning för att åt näringslivet må skapas

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 259.

37

lugnare förhållanden. Frågor om dylika åtgärder hava också vid flera

tillfällen varit föremål för statsmakternas särskilda uppmärksamhet. Jag

erinrar sålunda om behandlingen vid innevarande och förra årets riksdagar

av spörsmålet om riksbankens återupptagande av guldinlösningen

och vårt lands återgång till guldmyntfot ävensom om de uttalanden,

som i förevarande ämne för några dagar sedan gjorts av chefen för

finansdepartementet i samband med avlåtandet av proposition till riksdagen

om viss fortsatt befrielse för riksbanken att inlösa sedlar med

guld. Då det emellertid, såsom ock av tull- och traktatkommittén

framhållits, icke torde vara möjligt att i nuvarande situation bringa

någon mera omedelbar lättnad i industriens hårda betryck genom åtgärder

av valutapolitik natur och då det i allt fall icke lärer ankomma

på mig att bedöma vad i sistberörda hänseende bör åtgöras, saknar jag

anledning att i detta sammanhang vidare uppehålla mig vid denna del

av frågan.

Så mycket större skäl finnes däremot att något närmare beröra Nedbringande

de faktorer, som — liggande inom området för statens bestämmanderätt

— kunna öva inflytande å produktionskostnadernas nedbringande naderna.

och näringslivets stimulerande över huvud. Till en början vill jag då

påpeka, att industriens egna strävanden att vinna anpassning efter

produkt! onsförutsättningarna i det konkurrerande utlandet numera väsentligen

torde underlättas därigenom, att i avseende å en av de i produktionskostnaderna

ingående viktigaste faktorerna, nämligen arbetslönerna,

förhållandena under det sist förflutna året — om man från

jämförelsen undantager de särskilt valutasvaga länderna — hastigt utveckla!

sig i riktning mot en utjämning av den differens, som tidigare

kan hava bestått. Aven i avseende å övriga produktion sutgifter torde

genom åtgärder från industriens utövare en förskjutning av utjämnande

art i viss mån hava kommit till stånd. Delvis äro emellertid de i produktionskostnaderna

ingående utgifterna av sådan natur, att en reducering

av desamma utan statsmakternas medverkan icke är möjlig. Jagsyftar

härvid närmast på de taxor och avgifter, som tillämpas av statens

kommunikationsverk, främst fraktsatserna vid statens järnvägar, vilka

åtminstone för vissa industrier äro av stor betydelse. Denna omständighet

har ock av statsmakterna beaktats, i det att under det sist förflutna

året avgiftsregleringar i lindrande riktning upprepade gånger vidtagits.

Jag tillåter mig sålunda erinra om de ned sättningar av fraktsatserna,

som ägt ruin den 1 juli 1921 och den 1 januari innevarande år, ävensom

om det av Kungl. Maj:t den 5 i denna månad fattade beslutet

s. 38 Kontrollera mot PDF

Ökad statsupphandling

m. m.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

angående en ytterligare betydande sänkning av godstaxorna, avsedd att

träda i tillämpning den 1 instundande juni. Vidare ber jag att få

bringa i erinran, hurusom dels vid två olika tillfällen innevarande år

väsentliga nedsättningar skett i vissa telefonavgifter, dels ock på föredragning

av chefen för kommunikationsdepartementet förslag framlagts

för innevarande års riksdag angående sänkning av de inrikes postavgifterna

(prop. nr 143).

Slutligen må beträffande en annan av de i produktionskostnaderna

ingående faktorer, å vilka staten kan öva inflytande, nämligen ränteutgifterna,

framhållas, att under det senast förflutna året betydande

diskontonedsättningar — till antalet fem om sammanlagt 2 Va procent —

av riksbanken företagits.

Vad som från statsmakternas sida kunnat göras i syfte att direkt

befordra avsättningen av den inhemska industriens produkter har varit

att, i den omfattning de statsfinansiella resurserna medgivit, söka tillföra

industrien beställningar för statens räkning ävensom att genom utfärdande

av allmänna föreskrifter tillförsäkra de svenska företagen ökat

företräde vid statsupphandlingar av olika slag. Jag erinrar i förstnämnda

hänseende om det anslagsäskande till belopp av 15 miljoner

kronor för statsbeställningar hos. industrien, som Kungl. Maj:t under

innevarande år förelagt riksdagen och som för närvarande är beroende

på riksdagens prövning.

Beträffande företrädet vid statsupphandlingar ber jag att få bringa i

erinran, att Kungl. Maj:t den 3 mars innevarande år på min föredragning

i ett. till samtliga upphandlande myndigheter avlåtet cirkulär föreskrivit,

att tills vidare intill dess annorlunda förordnas, dock högst till och med

den 31 mars 1923, myndighet, som bar att verkställa upphandling för

statens räkning, må, när upphandlingen är av beskaffenhet att kunna i

avsevärdare mån medverka till uppehållande av svensk industri eller beredande

av arbetstillgång inom landet, giva företräde åt svensk vara, eller,

vid val mellan svenska varor, åt vara, som till större del tillverkas av

svenska materialier eller med anlitande av svensk arbetskraft, även om

myndigheten skulle anse sig vid en sträng tillämpning av föreskrifterna

i gällande upphandlingsförordning icke vara därtill berättigad, med rätt

för myndigheten att, där skillnaden i pris mellan svensk och utländsk

vara är så stor, att myndigheten trots förberörda medgivande icke finner

sig kunna träffa avtal om inköp av svensk vara respektive vara av mera

genomgående svensk tillverkning, underställa ärendet Kungl. Maj:ts prov
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 259.

39

ning. Därjämte har förordnats, att myndighet skall tillsvidare vid infordrande

av anbud för upphandling för statens behov dels giva till

känna, att svenska materialier och svensk arbetskraft i största möjliga

utsträckning böra komma till användning vid tillverkning av den vara,

anbudet avser, dels ock föreskriva, att i anbudet skall så vitt möjligt

uppgivas, i vilken utsträckning inhemska råmaterialier eller halvfabrikat

ingå i och svensk arbetskraft använts vid framställning av den färdiga varan.

Av här ovan omförmälda från statens och industriens egen sida

vidtagna eller förutsatta åtgärder måste påtagligen de, som avse att

genom rationalisering av den industriella driften och nedbringandet av

tillverkningskostnaderna möjliggöra anpassning efter utlandets produktionsutgifter,

anses såsom de för ett varaktigt återställande av vår

industris konkurrenskraft gentemot utlandet utan jämförelse mest betydelsefulla.

Hur svår en dylik anpassningsprocedur än är att genomföra

och hur kännbara dess verkningar än gestalta sig, lärer den i allt fall

vara en för vårt lands ekonomiska tillfrisknande ofrånkomlig förutsättning.

Många tecken tyda emellertid på, att denna anpassning, såvitt

angår förhållandet till länder, vilka intaga en i valutaavseende med

vårt land någorlunda jämförlig ställning, i vissa fall redan är uppnådd

och i andra fall ligger så nära, att densamma genom ett fortsatt arbete

på den inslagna vägen inom överskådlig framtid bör kunna uppnås.

Goda utsikter föreligga med andra ord för, att vårt land skall på de

flesta områden, där dess industriella utveckling kunnat före världskriget

göra sig gällande, åter bliva i stånd att med framgång upptaga konkurrensen

med länder, där valutaläget kan betecknas såsom någorlunda

normalt.

Annorlunda ställer sig däremot förhållandet med den konkurrens,

för vilken den i vissa länder fortskridande valutadeprecieringen skapat

alldeles abnorma och för vårt lands näringsliv högst allvarliga förutsättningar.

Skillnaden mellan de valutadeprecierade ländernas produktionskostnader,

evalverade i svenskt mynt, och de svenska tillverkningskostnaderna

för samma varuslag är nämligen i många fall så stor, att

det icke förefinnes minsta utsikt att blott genom ett nedpressande av

de svenska produktionsutgifterna eller andra åtgärder av liknande natur

ens närmelsevis eliminera densamma. En sänkning t. ex. av de svenska

arbetarnas löner till en nivå, som motsvarar den i svenskt mynt omräknade

lönekostnaden i vissa valutadeprecierade länder, skulle — oav
-

Konkurrensen

från länder

med deprecierad

valuta.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Förekomsten

av valutadumping.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

sett att en dylik sänkning icke låter sig i praktiken genomföra —

innebära, att den svenska lönestandarden skalle i förhållande till den

inom landet rådande prisnivån nedpressas till en biåkdel av det allra

o andgängligaste existensminimum. I många fall förhåller det sig t. o. in.

så, att, även om för den svenska varan arbetslönen kunde nedbringas

till noll, övriga produktionskostnader i allt fall skulle överstiga framställningskostnaderna,

inklusive arbetslöner, i det valutadeprecierade landet.

Om det sålunda är obestridligt, att valutadeprecieringen skapar

förutsättningar för en för vårt näringsliv högst allvarlig konkurrens,

gentemot vilken, med de medel som för närvarande förefinnas, såväl

statsmakterna som industrien själv stå maktlösa, gäller det att undersöka,

i vad mån dessa förutsättningar hittills av de valutadeprecierade

länderna utnyttjats, eller med andra ord, huruvida och i vilken utsträckning

valutadumping gentemot vårt land utövats och alltjämt utövas.

I dylikt hänseende framhåller tull- och traktatkommittén, hurusom

det är förenat med synnerligen stora svårigheter att klart och motsägelselöst

påvisa omfattningen av förekommande valutadumping, särskilt som

nämnda företeelse ofta är förknippad med andra, till valutadumping ej

hänförliga företeelser. Bortser man emellertid från kravet på att fullt

exakt påvisa omfattningen av valutadumping och i stället åtnöjer sig med

att konstatera själva förekomsten av dylik dumping, låter detta senare

lättare sig göra, i synnerhet i de fall då valutadumpingen härrör från

länder, där deprecieringen av valutan är särskilt stark.

Redan den omständigheten, att dylika länder, såsom fallet varit

särskilt beträffande Tyskland, funnit sig kunna belägga exporten till

valutastarka länder med avgifter av växlande storlek eller föreskriva särskilda

regler för prisberäkningen av till export medgivna varor, giver

tämligen tydligt vid handen, att valutadumping i icke ringa utsträckningförekommer.

f* ör övrigt måste ju omfattningen av exporten från de valutasvaga

länderna till Sverige i jämförelse med motsvarande export före kriget

utgöra ett om också indirekt indicium på förekomst av valutadumping.

kör att erhålla en mera bestämd uppfattning av, huru förhållandena härutinnan

ställa sig, anmodade jag den 2 december 1921 kommerskollegium

att skyndsamt verkställa en bearbetning av importstatistiken för ett antal

varuslag fram till innevarande år, så att därav framginge importens fördelning

på olika länder. Med skrivelse den 20 sistlidna mars har

kommerskollegium till mig överlämnat den begärda sammanställningen,

vilken jämväl utgivits av trycket. Densamma giver vid handen, att

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259. 41

importen, vad fördelningen å olika länder beträffar, i väsentlig grad försk jutits

efter kriget. Det har konstaterats, att importen av ett flertal betydande

varuslag under åren 1920 och 1921 uppvisat en ansenlig ökning, i den

mån den härrört från länder med deprecierade valutor. I åtskilliga fall

har under år 1921 importen från dylika länder, trots depressionen, varit

flerdubbelt större än år 1913. Jag skall icke trötta med att uppräkna

de varuslag, beträffande vilka importen från valutasvaga länder varit

anmärkningsvärt stor, utan inskränker mig till att hänvisa dels till

kommerskollegii förenämnda statistiska redogörelse och dels till en inom

handelsdepartementet uppgjord, såsom bilaga till tull- och traktatkommitténs

sist avgivna betänkande fogad statistisk översikt över importen

från Tyskland av vissa varuslag åren 1913, 1920 och 1921.

Det torde knappast vara tvivel underkastat, att den betydande

import, som sålunda under de sist förflutna åren utgått och alltjämt

utgår från valutasvaga länder, till väsentlig del varit att tillskriva den i

dessa länder rådande valutadeprecieringen och alltså är att hänföra till

den abnorma konkurrens, som valutadumpingen innebär. Att denna konkurrens

under rådande svåra avsättningsförhållanden varit ägnad att bereda

svårigheter för den svenska industrien och öka den på grund

av den allmänna depressionen redan förut stora arbetslösheten torde likaledes

vara ställt utom allt tvivel.

Xu kan det visserligen, på sätt också av tull- och traktatkommittén

påpekas, sägas, att valutadumpingen är en tillfällig företeelse och

att de särskilda förhållanden, som möjliggöra förekomsten av dylik

dumping, eller den bristande jämvikten mellan ett lands valutas inre''

värde och kursvärde förr eller senare måste utjämnas genom förskjutningar

uppåt av det valutasvaga landets prisnivå. Huru lång tid en sådan

utjämningsprocess kan komma att taga i anspråk kan emellertid icke

förutsägas. Hitintills gjord erfarenhet pekar för visso i den riktningen,

att det kan dröja länge nog, innan köpkraftsparitet inträder, så mycket

mer som i åtminstone vissa av de valutasvaga länderna deprecieringen

långt ifrån att stagnera alltjämt fortskrider med oförminskad styrka.

Under sådana omständigheter och inför omöjligheten att överblicka

den framtida utvecklingen på här ifrågavarande område anser jag det

vara lämpligt, att, innan riksdagen åtskiljes, Kungl. Maj: t utrustas

med befogenhet att i fall av trängande behov ingripa till skydd för

svenskt näringsliv gent emot ödeläggande konkurrens från valutadepreeierade

länder. I vad mån en dylik befogenhet, därest den av riksdagen

lämnas, kan behöva av Kungl. Maj:t utnyttjas, är givetvis beroende av

Bihang Ull riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 225 höft. (Nr 259.) 6

Nödvändigheten

av en

beredtkapslagstiftning.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

Tull- och

traktatkommitténs

förslag till

beredskapslagstiftning.

huru förhållandena här hemma och ute i världen i fortsättningen komma

att gestalta sig och sålunda omöjligt att på förhand bedöma, men

situationen är i allt fall sådan, att enligt min mening möjligheterna

för ett statsingripande böra tillskapas. Särskilt vill jag framhålla vikten

av att vid handhavandet av den ifrågasatta fullmakten det allmänna

handelspolitiska läget och eventuella förskjutningar däri noga beaktas.

Att en beredskapslagstiftning finnes blir givetvis av särskild betydelse,

för den händelse en motsvarande lagstiftning på andra håll i världen

genom sin tillämpning komme att i än högre grad inrikta exporten

från valutasvaga länder mot vårt land.

Visserligen är jag väl medveten om de stora vanskligheter, som

erbjuda sig, då det gäller en lagstiftning av här avsedd natur — vanskligheter,

som ännu intet land trots de på många olika håll gjorda försöken

lyckats tillfredsställande övervinna. Det är emellertid alltför väl tänkbart,

att läget kan bliva sådant, att även ett bristfälligt och svårhanterligt

försvarsvapen måste vara att föredraga framför den rena försvarslösheten.

Det bör nämligen icke förbises, att på grund av den långvariga och

enastående häftiga krisen den svenska industrien numera är vida mindre

motståndskraftig än för exempelvis ett år sedan och fördenskull långt

känsligare än förut för den av valutadumping härrörande svåra konkurrensen.

Att låta den omständigheten, att valutadumpingen dock måste

vara en övergående företeelse, avhålla från att bereda underlag för

ett ingripande från statsmakternas ''sida synes mig icke längre tillrådligt,

sedan det numera blivit klart, att utjämningen av köpkraftspariteten

går vida långsammare än från början allmänt antagits. Den möjligheten

är nämligen, om valutadumpingen får obehindrat fortgå, icke utesluten,

att, när en gång en dylik utjämning inträtt, vissa för vårt land

viktiga industrier, vilka redan nu befinna sig i ett ytterst brydsamt

läge, tagit allvarlig skada för framtiden.

För det förslag till beredskapslagstiftning mot valutadumping, som

efter ytterst långvariga och ingående överläggningar uppgjorts av tulloch

traktatkommittén och nu underställts Kungl. Maj:ts prövning, har

jag i det föregående i korthet redogjort.

Visserligen är, såsom ock av åtskilliga reservanter inom kommittén

påpekas, detta förslag — liksom all utländsk lagstiftning i ämnet —

behäftat med många och påtagliga brister, och säkerligen kommer det

att i sin tillämpning vara förenat med mycket stora svårigheter och

medföra konsekvenser, som icke uteslutande äro av fördelaktig art. Det

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. May.ts proposition Nr 259.

må dock ihågkomma^, att det här är fråga om ett teoretiskt och praktiskt

så sällsynt svårframkomligt lagstiftningsområde, att det knappast lärer

vara möjligt att åstadkomma ett förslag, mot vilket icke allvarliga invändningar

kunna resas. Då emellertid behovet av ett vapen i kampen

mot konkurrensen från valutadeprecierade länder vitsordas inom vitt

skilda kretsar av vårt folk och då ett bättre förslag än det föreliggande

icke i närvarande stund lärer kunna åvägabringas, anser jag — med

hänsyn till att detsamma dock under vissa omständigheter bör i tillämpningen

kunna medföra ett gagn, som överväger de befarade skadliga

verkningarna — de mot förslaget framförda betänkligheterna böra få

vika creti förslaget sålunda läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

Den mot förslaget av herrar Heckscher in. fl. reservationsvis framförda

kritiken riktar sig egentligen icke mot den teoretiska utformningen

därav, ej heller bestrider den förekomsten av valutadumping eller önskvärdheten

av att de med valutadumpingen sammanhörande olägenheterna

i görligaste mån bekämpas. Anmärkningarna taga företrädesvis fasta

på de svårigheter i olika hänseenden, som tillämpningen av de föreslagna

åtgärderna otvivelaktigt komma att medföra. Särskilt har det sagts, att

den föreslagna lagstiftningen kunde komma att medföra vådor av olika

slag, såsom spekulation av den gångna kristidens art, desorganisation

av näringslivet, prisstegring in. in.

Åven om, såsom redan antytts, de av reservanterna framförda

synpunkterna i mångt och mycket icke kunna frankännas berättigande,

vill det å andra sidan dock synas mig, som om åtminstone i vissa avseenden

de uttalade farhågorna vore något överdrivna. Självfallet måste

den ifrågavarande lagstiftningen, om den skall träda i tillämpning, handhavas

med ytterlig varsamhet, men härför hava i möjligaste mån

garantier tillskapats genom olika uti författningen och de därvid fogade

anvisningarna intagna bestämmelser. Jag har vidare svårt att tro, att

tillvaron av lagstiftningen skulle giva upphov till någon svårare spekulation

av den i olika hänseenden beklagliga art, som varit utmärkande

för krigsårens folkhushållning, så mycket mindre som ju vårt

näringsliv fortfarande befinner sig mitt uppe i en kris av hittills

okänd skärpa, kännetecknad av nedsatt köpförmåga och bristande

köplust.

Icke heller är jag böjd för att antaga, att åtgärder mot valutadumping

av bär ifrågasatt omfattning skulle komma att i stegrande

riktning nämnvärt inverka på prisförhållandena inom landet. Efter mitt

förmenande torde det nog i stor utsträckning förhålla sig så — något

som också framhållits av en av kommitténs ledamöter i särskilt yttrande

9

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 359.

— att de fördelar, som den billiga importen från valutadumpande länder

i och för sig är ägnad att medföra, icke komma konsumenterna till

godo, utan stanna hos mellanhänderna, vilka av naturliga skäl söka att

i möjligaste mån anpassa importvarornas priser efter priserna för motsvarande

svenska produkter. Då ju importen från länder med normalt

valutaläge icke beröres av de föreslagna åtgärderna, synes mig all anledning

föreligga att antaga, att, även om dessa åtgärder genomföras,

den utveckling i riktning mot anpassning efter världsmarknadens

prisförhållanden, som under det sista året kännetecknat vår prisnivå,

allt framgent kommer att fortgå. Härutinnan skilja sig de nu ifrågasatta

åtgärderna från vanliga skyddstullar; de senare, vilka drabba alla

länder lika, tendera som bekant att höja den allmänna prisnivån samt

verka därigenom fördyrande på produktionskostnaderna, medan de förra

endast äro ägnade att hämma eller mildra den konkurrens, som på

grund av valutaförhållandena icke han neutraliseras genom en aldrig

så stark nedpressning av våra egna tillverkningskostnader.

En rätt så betryggande garanti mot en förhastad eller oklok tilllämpning

av den föreslagna lagstiftningen ligger i den enligt min mening

välbetänkta, snäva avgränsning, som begreppet valutadumping erhållit,

ävensom i föreskriften om att vissa villkor i övrigt skola vara uppfyllda,

för att förutsättningar för ett statsingripande skola anses föreligga.

Med de kommitténs ledamöter, vilka påyrkat en mindre stark begränsning

av de fall, i vilka ett ingripande mot valutadumping skulle kunna

äga rum, kan jag sålunda icke instämma. Såsom författningsförslagets

1 § formulerats, få nu skyddsåtgärder vidtagas — såvida omständigheterna

i övrigt kunna föranleda därtill — allenast under förutsättning

dels att en bristande överensstämmelse mellan stegringen i en främmande

stats växelkurs på vårt land och förskjutningen mellan ifrågakommande

stats och Sveriges prisnivå är för handen, dels ock att på

grund av nämnda bristande överensstämmelse svåra olägenheter för det

svenska näringslivet i form av minskade möjligheter till avsättning av

framställda produkter på den inhemska marknaden uppkommit. Den i

nämnda paragraf intagna punkten, där omständigheterna ej annat föranleda,

avser, såsom anmärkts i motiveringen till författningen, att inskärpa

vikten av, att vid prövningen av hithörande frågor klart hålles

i sikte, att i förekommande fall det allmänna gagnet av skyddsåtgärderna

väges emot därmed eventuellt förknippade olägenheter, vare sig

det gäller konsumtionens krav, hänsyn till handelstraktater eller handelspolitiska

förhållanden i allmänhet eller andra omständigheter.

Mot för folkhushållningen i sin helhet skadliga, om också för den

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

enskilda näringsgrenen nyttiga åtgärder garantera vidare de i förslagets

2 § intagna bestämmelserna rörande vad som är att iakttaga vid prövning

av frågor om skyddsåtgärder mot valutadumping. Den omständigheten,

att därvid skall tagas i betraktande den inverkan på rikets näringsliv

i dess helhet, vilken såväl valutadumpingen som den ifrågasatta åtgärden

kan komma att medföra, torde vara i rätt så hög grad ägnad att ingiva

trve-o-het mot åtgärder, som för riket i dess helhet kunna tänkas vara

mera till skada än till gagn.

I varje fall är det emellertid uppenbart, att handhavandet av det

instrument, som den föreslagna lagstiftningen avser att tillskapa, kräver

den allra största varsamhet och urskillning. Särskilt torde den valutanämnd,

vars inrättande i förslaget förutsättes, komma att få eu utomordentligt

krävande och grannlaga uppgift. Det synes mig likväl

vara anledning hoppas, att, om läget blir sådant, att den föreslagna

lagstiftningen måste bringas i tillämpning, de stora svårigheter, som

därvid otvivelaktigt komma att yppa sig, dock genom eu enig samverkan

mellan samhällets olika krafter och ett underordnande av enskilda önskemål

under det allmännas intressen skola kunna övervinnas och lagstiftningen

sålunda visa sig ägnad att, utan alltför menliga biverkningar,

åtminstone någorlunda fylla det ändamål, som därmed avsetts, eller att

mildra det hot mot vårt näringsliv, som den ruinerande och understundom

hopplösa konkurrensen med vissa valutadeprecierade länder

ofrånkomligen innebär. 1

1 avseende å förslagets detaljer har jag ingen erinran att göra.

Därav följer, att jag icke kunnat biträda de reservationsvis framställda

anmärkningarna mot en och annan punkt i den framlagda författningstexten.

Vad beträffar det av två kommittéledamöter gjorda yrkandet,

att ur förslaget måtte uteslutas den de!, som har avseende å importreglering,

är jag — utan att på något sätt vilja underskatta de mycket

betydande svårigheter av administrativ och annan art, som otvivelaktigt

äro förknippade med åtgärder av dylik natur — av den åsikten, att det

likväl icke vore välbetänkt att a priori avhända sig det effektiva vapen,

som eu importreglering dock utgör, detta så mycket mindre som det

ingalunda kan anses uteslutet, att fall kunna förekomma, da importreglerings

vägen är lättare framkomlig än systemet med valutaavgifter.

ÅVandra sidan kan jag ej heller ansluta mig till den av andra reservanter

framförda, åt motsatt håll syftande åsikten, att de i tredje stycket

av 4 § i författningsförslaget intagna orden »där skydd mot valuta
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

dumping icke kan på nu angivet sätt vinnas» böra utgå. Enligt min

mening lärer nämligen den avfattning, huvudförslaget i nu ifrågavarande

avseende erhållit, erbjuda fullt tillfredsställande möjligheter för vidtagande,

i den omfattning som verkligen kan anses betingad, av åtgärder

i importreglerande syfte. Att dylika åtgärder icke böra tillgripas,

förrän andra till buds stående utvägar noga övervägts, torde med hänsyn

till de därmed förenade svårigheterna vara xippenbart.

Vad därefter angår det likaledes reservationsvis framställda yrkandet

om uteslutande ur förslaget av den punkt, som avser utsträckande

av den i tullförfattningarna för vissa fall medgivna rätten till restitution

av och befrielse från tullavgifter till att omfatta jämväl valuta- och

importavgifter, synes mig tillräckligt vägande skäl härför icke föreligga.

Den av reservanterna uttryckta farhågan, att, för den händelse ifrågavarande

restitutionsrätt tillerkändes exportindustrien, resultatet av den

föreslagna beredskapslagstiftningen till stor del skulle äventyras, kan

enligt min mening knappast anses grundad, även om det icke kan förnekas,

att tillvaron av restitutionsrätten i viss mån kan försvåra avsättningen

av svenska halvfabrikat till exportindustrien. Det får emellertid

heller icke förglömmas, att även exportindustrien har att på sina avsättningsmarknader

utstå en förödande konkurrens, som härrör från länder

med deprecierad valuta. Att än ytterligare öka exportindustriens på

grund av valutadumpingen utomlands redan förut stora svårigheter

genom att generellt förvägra restitution av valuta- och importavgifter,

som erlagts för produkter, importerade för framställning av exportvaror,

finner jag varken vara med billigheten överensstämmande eller, på grund

av de konsekvenser som därav kunna föranledas, ens tillrådligt. Jag

anser mig därför icke böra förorda den av reservanterna i nu ifrågavarande

hänseende föreslagna ändringen.

Kommitténs förslag beträffande giltighetstiden för den ifrågasatta

lagstiftningen föranleder icke någon erinran från min sida. Lika med

kommittén anser jag sålunda lämpligast, att ikraftträdandet göres beroende

av särskilt beslut av Kungl. Maj:t, som då får bedöma, huruvida

förordningen om valutadumping med tillhörande följdförfattningar genast

bör bringas i tillämpning eller tillsvidare förbliva blott och bart en

beredskapslagstiftning.

Vad slutligen angår kostnaderna för den tilltänkta valutanämnden

och de budgetmässiga anordningar i övrigt, som av den ifrågasatta

lagstiftningen kunna befinnas påkallade, är jag jämväl därutinnan ense

med tull- och traktatkommittén. Det synes mig sålunda lämpligt, att å

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

tilläggsstaten för innevarande år samt riksstaten för första halvåret 1923

under tionde huvudtiteln anvisas anslag till bestridande av nyssberörda

kostnader samt för utbetalande i förekommande fall av restitutioner, samt

att å staternas inkomstsida under rubriken »Uppbörd i statens verksamhet»

upptages en inkomsttitel »Valuta- och importavgifter» till mot anslagen

svarande belopp. Anslagen torde böra givas natur av reservationsanslag,

varjämte föreskrift lärer böra meddelas om, att de i första hand skola

utgå av inflytande valuta- och importavgifter. Någon hållpunkt för

bestämmandet av beloppen av anslagen och de däremot svarande inkomsttitlarna

kan, med hänsyn till de på detta område fullkomligt oförutsebara

förhållandena, givetvis icke erhållas. Med ovan förordade budgetmässiga

anordning är det också ur budgetär synpunkt tämligen betydelselöst,

med vilka belopp anslagen upptagas. Då det emellertid är tänkbart, att

valutanämnden kan komma att draga ej så obetydliga kostnader, innan

några valuta- eller importavgifter inflyta, torde anslagen icke böra tillmätas

alltför snävt. Jag föreslår, att de å tilläggsstaten för detta år och

riksstaten för första halvåret 1923 upptagas med respektive 100,000

och 50,000 kronor.

Erforderlig framställning om anvisande av dessa anslag samt upptagande

i staterna av däremot svarande inkomsttitlar skall jag göra

senare under dagens lopp.»

Sedan departementschefen härefter uppläst förberörda förslag till

förordning angående åtgärder mot så kallad valutadumping med därtill

hörande anvisningar för tillämpning av samma förordning, hemställer

departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

att antaga samma förslag.

Statsrådet Örne tillkännagiver, att han icke biträder denna hemställan.

Statsrådets övriga ledamöter instämma med föredragande

departementschefen; och behagar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten gilla vad denne hemställt

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

OJ of Edström.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tull- och Traktatkommitténs utredningar och betänkan den X

Bilaga

till i(ungi. Majds proposition nr 259

UTLÅTANDE

MED

FÖRSLAG TILL FÖRORDNING

OM ÅTGÄRDER TILL SKYDD MOT

\

SÅ KALLAD VALUTADUMPING

STOCKHOLM 1922

ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

opaginerad Kontrollera mot PDF

Innehållsförteckning.

Sid.

Utlåtande ............................................................................................................ 5

Särskilda yttranden och reservationer:

av herr »Månsson ..................................................................... 26

av herr Wohlin............................................................................................... 26

av herrar Vennersten, Ericsson, Hjorth, Huldt och Ljungman ................ 28

av herrar Björnsson och Sköld .................................................................. 28

av herrar Björnsson, Insulander och Wohlin................................................ 28

av herrar Sachs och Sköld ............................................................................ 29

av herrar Heckscher, Höjer, Lembke, Rehn och Röing ............................ 29

av herr Engberg ............................................................................................ 41

av herr Nilsson.................................................................. 41

Bilagor:

1. Kortfattad översikt av den ekonomiska konjunkturutvecklingen sedan

1920 av O. Edström............................................................................ 43

2. Tablå utvisande Sveriges totala införsel samt införseln från Tyskland

åren 1913, 1920 och 1921 av vissa viktigare varuslag ................ 89

3. Förslag till förordning om åtgärder till skydd mot så kallad valuta
dumping

jämte tillhörande författningsförslag och motiv ................ 97

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till KONUNGEN. I

I skrivelse den 25 juni 1921 anmodade dåvarande statsrådet och chefen

för handelsdepartementet tull- och traktatkommittén, bland annat, att

verkställa utredning angående möjligheten och lämpligheten att införa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

differentialtullar mot valutasvaga länder till skydd för den för hemmamarknaden

arbetande svenska industrien. I anledning därav avgav kommittén

den 22 november samma år utlåtande i ämnet. Kommittén yttrade

därvid, att kommittén ansett sig kunna utgå från att det sålunda

erhållna uppdraget vore begränsat till att avse frågan om differentialtullar

såsom skydd mot valutadumping och förklarade sig på anförda

grunder icke kunna under förhandenvarande förhållanden tillstyrka införande

av dylika tullar, men förordade däremot utarbetande av förslag

till en beredskapslagstiftning att vid förändrade faktiska förhållanden

eventuellt tjäna angivna syfte.

Efter avlämnandet av detta utlåtande mottog kommittén ett utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden den 2 december 1921, varav

framgick, att Kungl. Maj:t uppdragit åt kommittén att skyndsamt dels

efter verkställd utredning avgiva utlåtande, huruvida i nuvarande situation,

med hänsyn tagen till samtliga på frågan inverkande faktorer,

hittills icke prövade statliga åtgärder av något slag — exempelvis sådana

som falla inom importregleringens eller den allmänna valuta- och penningpolitikens

områden — lämpligen kunde vidtagas för att till skydd

för svensk industri tillfälligt begränsa varutillförseln från utlandet eller

eljest stärka industriens ställning på hemmamarknaden, ävensom, därest

så skulle befinnas vara fallet, avgiva förslag i ämnet, dels ock, för den

händelse kommittén skulle finna åtgärder i nyss antytt syfte icke för

närvarande böra vidtagas, inkomma med närmare yttrande och förslag i

fråga om den av kommittén i förberörda utlåtande av den 22 nästlidna

november förordade beredskapslagstiftningen.

Senare hava till kommittén överlämnats ett stort antal handlingar för

att tagas i övervägande vid fullgörande av det kommittén den 2 december

1921 lämnade uppdrag, nämligen dels genom chefen för handelsdepartementet

åtskilliga framställningar från industrisammanslutningar och enskilda

industriföretag ävensom vissa arbetaresammanslutningar angående

åtgärders vidtagande för upphjälpande av ställningen inom särskilda industrigrenar,

dels genom chefen för jordbruksdepartementet framställningar

från sammanslutningar och organisationer på jordbruksområdet, avseende

i huvudsak åtgärder till befordrande av avsättningen av inhemsk brödspannmål.

Nedan anförda tablå upptager förteckning över ifrågavarande

remisser samt däri gjorda yrkanden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Hand-

lingens

datum

Remissens

datum

Sökandens namn och adress

Hemställan

1 ; 2

3

4

Remisser tr&n kungl. handelsdepartementet.

«/7 21 i

”/it 21 !

Sveriges Industriförbund, Stock- holm.

Att åtgärder måtte vidtagas till skydd för den|

svenska margarinindustrien.

m/7 och |

18/io 21

j

7« 21

Svenska metallindustriarbetare- förbundet, Stockholm (70 000

organiserade järn- och metall- arbetare).

Att sådana åtgärder måtte vidtagas, att de

helt eller delvis nedlagda verkstäder inom

järn- och metallindustrien, som ifråga om

byggnader, maskiner, läge m. m. lämpa sig

för rationell drift, övertagas av staten, samt

att driften vid dessa verkstäder helt eller

delvis överlåtes åt arbetarna samtidigt som

regeringen till förfogande ställer nödigt drift- kapital och ombesörjer avsättning för till- verkade varor.

| *’/» 21

j

;

‘/it 21

A.-B. Sveriges förenade trikå- fabriker, Borås,

A.-B. Norrköpings trieotfabrik,

Norrköping,

Svenska trikåfabriksaktiebola- get, Malmö,

Sigge Williamsons ylleindustri- aktiebolag, Borås samt

Gärda fabrikers aktiebolag,

Göteborg, såsom represen- tanter för 22 firmor.

Att för riksdagen måtte ånyo framläggas för- slag till åtgärder för att upphjälpa trikå- industrien.

! 19/» 21

j

‘/it 21

A.-B. Tidan, Mariestad.

Att förslag måtte framläggas för 1922 års

riksdag om höjning av tullsatserna för vul- kanfiber och föremål därav.

j 14/io 21

i

i

‘/it 21

Eldaren Johan Edvin Klasson,

Alby.

Att regeringen måtte vidtaga åtgärder för att

påskynda upptagandet av driften vid Alby

nya kloratfabrik och Stockholms superfosfat- aktiebolags karbidfabrik i Alby.

I ,0/io 21

‘/it 21

A.-B. Colibrimotorer, Stock- holm.

Att skydd mot den tyska konkurrensen måtte

införas för cykelmotorer.

7u 21

‘/it 21

A.-B. Rantens strå- och filthatt- fabrik, Falköping-Ranten.

Att tullen å vissa slag av hattflätor måtte

borttagas.

! ''/il 21

1

;

‘/it 21

Landssekretariatet, Stockholm

(med överlämnande av fram- ställning från Svenska

bokbindareförbundet, Inter- nationella litografförbundet

Sverige samt Svenska typo- grafförbundet angående skyde

mot införseln av i utlande

producerade tryckeri-och bok

binderialster).

Att alla lämpliga åtgärder måtte vidtagas,

som kunna vara ägnade att åt de svenska

arbetarna inom tryckeri- och bokbinderi- branschen tillförsäkra arbete med produk- tion av arbeten för inhemskt behov.

M/n 21

‘/it 21

Svenska bokbindareförbundet

Internationella litografför

bundet i Sverige,

Svenska typografförbundet

samtliga i Stockholm.

Att importförbud måtte införas för alla slags

trycksaker med svensk text, såväl typo- grafiska som litografiska, ävensom för kli- schéer.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

1

l 2

3

4

2,/n 21

,0/u 21

Svenska pappersbrukstörenin

gen, Stockholm.

Att bestämmelse måtte utfärdas därom, att

allt det papper och all den papp, som inom

, statsverkets olika förvaltningsgrenar samt

inom av staten understödda institutioner

användes, skall vara av svensk tillverkning.

26/n 21

20/l2 21

Hälsingborgs gummi!abriksaktie

bolag, Hälsingborg(skrivelsen

ställd till utrikesdepartemen- tet och därifrån remitterat

till handelsdepartementet).

Att vederbörande svenska myndigheter måtte

förbjuda införseln av gummibollar från Tysk- land till Sverige eller också medgiva de

svenska gummifabrikerna rätt att exportera

sina gummibollar till Tyskland.

November

21

2/u 21

A.-B. Förenade piano- och orgel- fabriker, Göteborg.

Att vid uppgörandet till 1922 års riksdag

av eventuellt förslag till tullskydd i en eller

annan form mot konkurrensen från valuta- svaga länder orgelindustriens behov av skydd

måtte beaktas.

November

21

*/n 21

Korgvarufabrikanternas yrkes- förening,

Stockholms korgmakeriarbetare- fackförening,

De blindas förening u. p. a.,

samtliga i Stockholm.

Att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande i

vad mån en reglering av importen av korg- makeriarbeten och barnvagnar skulle kunna

genomföras.

November

21

J0/l2 21

Kramfors fackligt organiserade

arbetare genom Gust. Blixt,

Kramfors.

Att regeringen måtte till hindrande av arbets- lösheten öppna handelsförbindelserna med

Kyssland.

e/is21 och

le/i, 22

20/l2 21

Kemigrafiska aktiebolaget,

Malmö.

Att åtgärder måtte vidtagas till skydd för den

grafiska industrien.

1*/u 21

20/l2 21

A.-B. Solfarin, Sölvesborg,

Fabriken Komps aktiebolag,

Ystad,

Nya A.-B. Fermia, Hälsingborg,

Kappe stärkelsefabriksaktiebo- lag, Växjö,

Malmö choklad- och konfekt- fabriks aktiebolag, Malmö,

A.-B. Svenska stärkelseintressen- ter, Stockholm.

Att Kungl. Maj:t täcktes, intill dess en allmän

revision av tulltaxan hinner företagas, alter- nativt besluta att antingen höja tullen å

druvsocker och glykos från 23.B till 35 öre

eller snarast möjligt införa importförbud å

glykos under priskontroll, samt att det måtte

■ tillses, att även den svenska karamellindu- strien beredes möjlighet att existera.

16/i 22

19/i 22

Svenska yllefabrikantföreningen,

Norrköping.

Att åtgärder måtte vidtagas till förebyggande av

hotande driftstagnation inom ylleindustrien.

u/a 22

18/s 22

A.-B. Pappersfilt, Halmstad,

Wallbergs fabriks aktiebolag,

Halmstad,

Nordisk maskinflit A.-B., Norr- köping,

Schullström & Sjöströms Fabriks

aktiebolag, Högsjö.

Att åtgärder måtte vidtagas till skydd för den

svenska maskinfiltindustrien.

,8/» 22

22/2 22

Avesta jernverks aktiebolag,

Avesta.

Att vid statliga eller kommunala beställningar,

för vilka billigare utländskt anbud föreligger,

de svenska fabrikanterna måtte lämnas till- fälle att undersöka möjligheten av att redu- cera sitt pris och inkomma med nytt an- bud.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

1

2

3

4

22

2S/2 22

Sveriges tegelindustriförening,

Stockholm.

Att Kungl. Maj:t måtte utfärda förbud för

import av mur- och taktegel från länder med

deprecierad valuta eller föranstalta om skydd

mot valutadumping; att vid behandling av

tegelindustriens tullfråga hänsyn måtte tagas

till vad föreningen i skrivelse under novem- ber 1921 till tull- och traktatkommittén

anfört, samt att bestämmelser måtte ut- färdas, vari staten och kommunala verk

samt personer och institutioner, vilka erhålla

statshjälp för byggnadsföretag, förständigas

att vid desammas utförande giva företräde

åt svenskt material.

Febr. 22

“/* 22

Stockholms tapetseraremästare- förening och Stockholms ta- petserarefackförening, Stock- holm.

Att importförbud å möbler måtte utfärdas

till skydd för den svenska möbelindustrien.

?1/a 22

”/V 22

A.-B. Borås mek. gummiväveri,

Borås.

Att Kungl. Maj:t ånyo måtte överväga huru- vida icke skydd — exempelvis genom in- förandet av en valutadumpingavgift — kunde

lämnas den svenska bandindustrien.

**/s 22

i

,7/ä 22

Avesta jernverks aktiebolag,

Avesta,

Stora Kopparbergs bergslags

aktiebolag, Falun,

Helleforsbruks aktiebolag, Hälle- fors,

Horndals järnverks aktiebolag,

Horndal,

Smedjebackens valsverks aktie- bolag, Smedjebacken,

Klosters aktiebolag, Långs- hyttan,

Ljusne-Y oxna aktiebolag, Ljusne,

Surahammars bruks aktiebolag,

Surahammar,

Gimo-Österby bruks aktiebolag,

Gimo,

A.-B. Bofors, Bofors,

Fagersta braks aktiebolag, Fa- gerst a,

Uddeholms aktiebolag, Udde- holm.

Att det måtte tagas under övervägande huru- vida icke numera de faktiska förhållandena

åtminstone för järnindustriens vidkommande

förändrat sig därhän, att den av tull- och

traktatkommittén ifrågasatta heredskapslag- stiftningen borde omedelbart föreslås riks- dagen och lämpliga åtgärder även i övrigt

vidtagas till skydd mot importen från valuta- svaga länder.

1 */« 22

8/« 22

Krog- och skjortfabrikanternas

förenings styrelse, Linköping.

Att åtgärder måtte vidtagas till skydd mot

konkurrensen från valutasvaga länder.

4/< 22

7/< 22

Klippans kromläderfabriks aktie- bolag, Klippan.

Att åtgärder måtte vidtagas till" skydd för

den inhemska fabrikationen av ovanläder.

ls/< 22

a2/4 22

•

Svenska metallindustriarbetare- förbundet, Stockholm.

Att åtgärder måtte vidtagas i syfte att, i fall

av industriell vanhävd, arbetarna kunna

med regeringens stöd övertaga driften.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

1

2

3

4

Remisser från kungl. jordbruksdepartementet.

,0/lo 21

,6/u 21

Södra Kalmar lana lantmanna- klubb, Kalmar.

Att genom utfärdande av importförbud in- förseln av vete och vetemjöl tills vidare

måtte förhindras.

,9/io 21

,8/u''21

Dals och Lysings med Vadstena

stad hushållningsgille, Vad- stena.

Att importförbud måtte utfärdas för vete och

vetemjöl.

81/io 21

18/i2 21

Gottlands läns hushållningssäll- skap, Visby.

Att åtgärder snarast möjligt måtte vidtagas

för hämmande av importen särskilt av vete- mjöl.

8/n 21

18/l2 21

Föreningen Sveriges spannmåls- intressenter, Stockholm.

Att svenska legationer, konsuler, handels- kammare och handelsattacheér i utlandet

måtte anmodas att ofördröjligen undersöka

möjligheterna för avsättning av svensk spann- mål, trindsäd och utsädesvaror och att även

fortsättningsvis . noga följa utvecklingsmöj.

ligheterna i detta avseende, samt att vid

eventuellt handelsavtal med Kyssland spann- målshandelns exportmöjligheter tagas i be- aktande.

8/ii 21

l8/u 21

Sveriges allmänna lantbruks- sällskap, Stockholm.

Att erforderliga åtgärder måtte skyndsamt

vidtagas för att trygga avsättningen av 1921

års brödsädesskörd.

ll/n 21

18/n 21

Blekinge läns hushållningssäll- skap, Karlskrona.

Att all import av vetemjöl måtte förhindras.

18/u 21

18/n 21

Norra Hallands lantbruksklubb,

Kungsbacka.

Att importförbud för vetemjöl snarast måtte

utfärdas, eller, om nämnda importförbud på

grund av konstitutionella eller andra or- saker ej skulle kunna genomföras, en effek- tiv importreglering med i fråga om vete

och vetemjöl strängt begränsade import- rättigheter vidtagas.

16/u 21

18/u 21

Malmöhus läns hushållnings- sällskap, Malmö.

Att genom skyndsamma och effektiva åtgärder

avsättning för 1921 års inhemska veteskörd

måtte erhållas till priser, som åtminstone

någorlunda motsvara produktionskostna- derna.

18/n 21

18/n 21

Öknebo härads hushållnings- gille, Södertälje.

Att förbud måtte utfärdas mot införsel av ut- ländskt vetemjöl och att samtidigt på lämp- ligt sätt kvarnarna måtte förmås att omedel- bart återupptaga inköpen av svensk spann- mål till priser, som stå i rätt förhållande

till utlandspriserna.

•Va 21

18/n 21

Östergötlands läns hushållnings- sällskap, Linköping.

Att förbud mot import av vete skyndsamt

måtte utfärdas.

,8/u 21

18/it 21

Hölebo härads hushållningsgille,

Trosa.

Att förbud måtte utfärdas mot införsel av

utländskt vetemjöl och att samtidigt på

lämpligt sätt kvarnarna måtte förmås att

omedelbart återupptaga inköpen av svensk

spannmål till priser som stå i rätt förhål- lande till utlandspriserna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

1 1

2

3

4

••/il 21

16/i* 21 |

1

Kristianstads läns hushållnings- sällskap, Kristianstad.

Att jordbruksbefolkningens oerhörda svårig- heter måtte beaktas samt åtgärder vidtagas

för beredande av avsättning åt det över- skott av brödsäd och potatis, som finnes

inom landet.

”In 21

16/12 21

Kalmar läns södra hushållnings- sällskap, Kalmar.

Att importförbud för vete och vetemjöl måtte

utfärdas, att en undersökning av storleken

utav inom landet förefintliga lager av im- porterad spannmål måtte verkställas samt

att en utredning för åstadkommande av

till brödsädesodlingens tryggande garante- rade minimipris, varom förslag borde före- läggas 1922 års riksdag, måtte föranstaltas.

s0/u 21

16/12 21

Danderyds-Sollentuna hushåll- ningsgille, Stockholm.

Att importförbud för utländskt vetemjöl sna- rast måtte införas.

30In 21

>«/l» 21

Jönköpings länslantmannakluhb,

Jönköping.

Att importförbud för vetemjöl snarast måtte

utfärdas m. m.

l/i» 21

l8/12 21

Södermanlands läns hushåll- ningssällskap, Nyköping.

Att åtgärder snarast måtte vidtagas för

vinnande av en snabb avsättning för till

avsalu avsedda partier vete och råg till i

förhållande till odlingakostnaden skäliga

priser.

,/it 21

‘«/u 21

Kullens lantbruksklubb, Höga- näs.

Att importförbud för utländskt vete och vete- mjöl snarast måtte utfärdas samt att licens

å införsel av utländskt socker måtte vägras.

’In 21

18/l2 21

Stockholms läns hushållnings- sällskap, Stockholm.

Att åtgärder snarast möjligt måtte vidtagas

för att 1921 års höstsädesskörd måtte finna

avsättning till skäligt pris samt att jord- brukets krav på trygghet för att en fort- satt brödsädesproduktion må bliva ekono- miskt lönande måtte beaktas.

’/l> 21

l/l 22

Blekinge läns lantmannaförening,

Bräkne-Hoby.

Att tullsatserna för smör, ägg, fläsk och kött

måtte höjas m. m.

l,/n 21

”/l. 21

Kopparbergs läns hushållnings- sällskap, Falun.

Att erforderliga åtgärder snarast möjligt måtte

vidtagas till betryggande av avsättningen

utav landets brödsädesskörd till priser,

icke understigande kostnaderna för dess

alstring.

’/i 22

ll/i 22

Skaraborgs läns hushållnings- sällskap, Skövde.

Att åtgärder snarast måtte vidtagas, som

verksamt skydda jordbruksnäringen mot

övermäktig utländsk konkurrens, samt att

dessa åtgärder måtte bliva av så varaktig

beskaffenhet, att jordbruket och därige- nom vårt folks självförsörjning må kunna

i görligaste mån erhålla för jordbruks- näringens fortbestånd erforderlig trygghet.

«/i 22

»«/i 22

Kopparbergs läns hushållnings

sällskap, Falun.

Att effektiva åtgärder snarast möjligt måtte

vidtagas till betryggande av goda avsätt- ningsmöjligheter för 1921 års brödsädes- skörd.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Till kommittén hava ock direkt ingivits ett antal framställningar rörande

åtgärder, avsedda att för svenska industrigrenar bereda ökade avsättningsmöjligheter,

nämligen följande:

Hand-

lingens

datum

Sökandens namn och adress

Hemställan

17/l» 21

Svenska garveriidkareföreningen, Stockholm.

Att därest provisorisk förhöjning av tull- skyddet kommer att beredas de industri- grenar, som äro hårdast utsatta för ojämn

utländsk konkurrens, jämväl måtte beaktas

ovanläders- och remindustriens trängande

behov av ökat tullskydd.

19/n 21

Tidaholms bruks aktiebolag, Tidaholm.

Att tull- och traktatkommittén måtte lämna

bolaget understöd och råd beträffande viss

leverans av brandautomobiler.

21/i 22

Skånes handelskammare, Malmö.

Att tull- och traktatkommittén omedelbart

måtte taga initiativ till sådan provisorisk

reglering av tullsystemet, att lör landets

näringsliv viktiga industrigrenar beredas

möjlighet att bevara sin avsättning på den

inhemska marknaden.

8/ä 22

Handelskammaren, Gävle.

Att tull- och traktatkommittén måtte taga

under allvarligt övervägande möjligheterna

att i den av Skånes handelskammare an- visade riktning finna lör näringslivet mer

gagneliga utvägar till upphjälpande av den

svenska industriens och arbetsmarknadens

svåra läge.

Vs, 22

A.-B. J. 0. Öberg & Son, Eskilstuna.

Att åtgärder måtte vidtagas lör hindrande av

den alltmera tilltagande importen Irån

Tyskland av skrivböcker.

17/s 22

A.-B. Borås mek. gummiväveri jämte 13

stycken vid bolaget anställda arbetare.

Att tullarna å band och hängslen måtte ändras i

förhållande till den tyska valutaförsämringen.

I8/a 22

Stockholms vitvarufabrik, Stockholm (genom

statsrådet och chefen för handelsdeparte- mentet).

Att åtgärder ofördröjligen måtte vidtagas till

skydd lör den svenska vitvaruindustrien

mot importen från valutasvaga länder.

20/s 22

Foto-kemiska verken, Stockholm.

Att åtgärder måtte vidtagas till skydd lör

den svenska fotokemiska industrien mot

valutadumping.

8/i 22

Östergötlands och Södermanlands handels- kammare, Norrköping (i anslutning till

en av Skånes handelskammare till kom- mittén den 2l/i 22 insänd skrivelse).

Att åtgärder måtte vidtagas till åstadkom- mande av sådan provisorisk reglering av

tullsystemet, att lör landets näringsliv

viktiga industrigrenar — däribland järn- hanteringen, metall- och järnmanufaktur- industrierna samt kardläderindustrien —

må beredas möjlighet att bevara sin av- !

sättning på den inhemska marknaden.

18/i 22

Svenska stålsollfabriken, Borås.

Att tullskyddet för stålsolv måtte ökas.

Genom de från jordbruksdepartementet mottagna remisserna har kommitténs

ursprungliga uppdrag av den 2 december 1921, vilket — utom

vad beträffar beredskapslagstiftningen angående anstalter mot valutadumping

— var begränsat till prövning av åtgärder för industriens

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

skyddande, utvidgats till att omfatta även skyddsåtgärder för jordbruket.

Slutligen har till kommittén av kommerskollegium överlämnats en

skrivelse från Skandinaviska Granitaktiebolaget, Göteborg, av innehåll,

att kommerskollegium måtte taga under noggrann prövning av bolaget

föreslagen åtgärd om införande av exportpremier å gat-, kant- och så

kallad smågatsten av granit.

Kommittén har ansett lämpligt att i samband med handläggningen

av de mottagna remisserna även behandla nyssnämnda till kommittén

direkt ställda ansökningar, enär de avse frågor av liknande innebörd

som de i remisserna berörda. I förevarande utlåtande ämnar kommittén

alltså i ett sammanhang yttra sig såväl över de frågor, vartill hänsyftas

i statsrådsprotokollet den 2 december 1921, som de i samtliga

ovan uppräknade remisser och framställningar framförda yrkanden.

Kommittén vill till en början framhålla, att kommittén — med ett

viktigt undantag — funnit det lämnade uppdraget ävensom de särskilda

remisserna och framställningarna påkalla yttrande och förslag rörande

åtgärder av ''provisorisk natur, ägnade att bringa näringslivet lättnad och

stöd i dess närvarande svåra betryck, och har kommittén alltså vid

prövningen av de härför föreslagna botemedlen sökt att bedöma deras

gagn och räckvidd med hänsyn härtill, icke till deras effekt under normala

förhållanden, ehuru kommittén naturligtvis icke kunnat undgå att

beakta de förutsebara verkningarna för framtiden av de nödfallsåtgärder,

det här gällt att taga ståndpunkt till.

Det nämnda undantaget utgöres av det i de lämnade direktiven uttryckligen

framhävda spörsmålet om åtgärder på den allmänna valutaoch

penningpolitikens område. Beträffande denna fråga har det redan

från början stått klart för kommittén, att den ej kunnat behandlas enbart

eller ens huvudsakligen med hänsyn till önskan att bringa näringslivet

lättnad i den närvarande depressionen, utan att den maste bedömas

på längre sikt. Detta är också den egentliga orsaken till att

kommittén utbrutit valutaspörsmålet ur den grupp av frågor, som i detta

sammanhang hänskjutits till kommitténs bedömande, och däröver avgivit

ett särskilt utlåtande, vilket den 7 sistlidne februari avlåtits till Eders

Kungl. Maj:t.

Vid sidan av valutafrågan föranleddes kommittén att redan pa ett

tidigt stadium av utredningsarbetet särskilt sysselsätta sig med problemet

om en för näringslivet förmånligare reglering av de för manga näringsgrenar

synnerligen betungande järnvägsfrakterna, och har kommittén

jämväl i detta ämne avgivit underdånigt utlåtande, dagtecknat den 2

sistlidne mars.

Då kommittén går att nu i vissa andra hänseenden angiva sin ståndpunkt

till det i remissen den 2 december 1921 berörda fragekomplexet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

ävensom till de i mängden av senare remisser och framställningar gjorda

yrkandena, vill kommittén inledningsvis i största korthet söka antyda sin

allmänna syn på det närvarande ekonomiska läget.

I den som bilaga till förevarande utlåtande fogade översikten angående

konjunkturutvecklingen sedan 1920 (bilaga 1) — vilken översikt

utarbetats på kommitténs föranstaltande men icke i detalj granskats av

kommittén — hava sammanförts åtskilliga data, vilka med ganska stor

tydlighet utvisa, vilken enorm tillbakagång som på alla områden av produktion

och varuomsättning inträtt under sistförflutet år såväl i vårt land

som i de stora industriländerna. Man har velat uppskatta den totala

inskränkningen i världsproduktionen på det industriella området under år

1921 till minst 30 eller 40 % av kvantiteten före kriget. De data, som

föreligga rörande förhållandena under innevarande års första månader,

visa icke, att någon tydlig förbättring i detta tillstånd inträtt. Särskilt

är det klart, att den i de flesta industriländer mycket omfattande arbetslösheten

alltjämt icke företer mera bestämda tecken till minskning.

Kommittén anförde i sitt utlåtande i valutafrågan, att kommittén ansåg

två grund företeelser hava samverkat att skapa det nuvarande elakartade

ekonomiska läget, nämligen dels en varaktig nedsättning av

världshushållningens produktionsförmåga efter världskriget, dels en konjunkturrörelse

av mera normal typ, karaktäriserad i första hand av en

utomordentligt svårartad och långvarig produktions- och avsättningskris,

vilkens mest utmärkande drag är ett enastående häftigt prisfall.

I den mån prisfallet verkligen varit allmänt, föreligger tydligen ett

penningpolitiskt spörsmål. Denna sida av depressionen och de åtgärder,

vartill densamma synts böra giva anledning, har kommittén behandlat •

i sitt nyssnämnda utlåtande i valutafrågan.

Emellertid är det ej endast det allmänna prisfallet, som direkt vållat

svårigheterna såväl för industrien som för jordbruket, utan i väsentlig

mån även den bristande jämvikt, som uppstått mellan de olika slagen av

priser inbördes. På sätt och vis kan denna bristande jämvikt sägas vara

en följd av den starka förskjutningen i prisnivån, då, enligt vad erfarenheten

ger vid handen, en del priser äro “trögare“ än andra och

sålunda icke lika hastigt följa med i prisförändringarna. Det är känt,

att intill den tid, då prisstegringen nått sin höjdpunkt, förhållandet

mellan de olika varornas priser i partihandeln förändrats högst avsevärt

i jämförelse med läget före kriget ävensom att sedan dess en betydande

utjämning härutinnan ägt rum. Beräkningar, som gjorts angående förhållandet

mellan parti- och detaljhandelspriser visa, att de sistnämnda i

sitt fallande dröjt avsevärt efter de förra, men att, i samma mån partiprisnivån

begynt stabiliseras, detaljpriserna visat starkare tendens att

närma sig partipriserna. Socialstyrelsens levnadskostnadsindex (varå förutom

varjehanda detaljhandelspriser inverka även hyror och skatter)

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

visade för månadsskiftet september—oktober 1921 siffran 281 emot en

partiindexssiffra för oktober samma år av 175; motsvarande siffror för

månadsskiftet mars—april, respektive april månad innevarande år äro

195 och 164, vilket anger en ganska betydande utjämning.

Sistnämnda siffror äro i förevarande sammanhang av intresse framför

allt ur den synpunkten, att de häntyda på en avsevärt förbättrad möjlighet

att återföra ett rimligt förhållande mellan varupriser och produktionskostnader

och sålunda att undanröja den vid sidan av den allmänna

prissänkningen säkerligen starkast verkande orsaken till den

svenska industriens och det svenska jordbrukets oförmåga av lönande

produktion. Dock är anpassningen, såsom närmare framgår av den i

bilaga 1 meddelade översikten, i viktiga hänseenden ännu mycket ofullständigt

genomförd.

Av det sagda framgår, att kommittén anser, att som huvudorsaker till

till det svenska näringslivets nuvarande betryck kunna betraktas dels

det för all företagsamhet förlamande allmänna prisfallet, dels oförmågan

att tillräckligt snabbt anpassa de viktigare slagen av produktionsomkostnader

efter det förändrade prisläget å varumarknaden.

Kommittén har emellertid icke bortsett ifrån att även andra omständigheter

förefinnas, vilka i hög grad bidragit att förvärra ställningen. I

första rummet ifrågakommer därvid naturligtvis i avseende på industrien

det redan förut påpekade fullkomligt abnorma läge, vari de svenska

industriföretagen blivit försatta i förhållande till sina konkurrenter i vissa

länder med starkt deprecierad valuta, i all synnerhet Tyskland. Nyligen

publicerade uppgifter rörande den tyska exporten under de nio sista

månaderna av år 1921 visa, att exporten till de skandinaviska länderna,

varibland Sverige intager främsta rummet, även under nämnda år varit

relativt mycket stark, om ock något minskad i förhållande till år 1920.

Av Tysklands totalexport uppgick exporten till Sverige, Norge och Danmark

efter värdet räknat:

år 1913 ........................................................ till 6*7 X

u 1920 ........................................................ “ 14-9 X

u 1921 (maj—december)........................... “ 11-8 X

Absolut och som helhet betraktad kan den tyska exporten till Sverige

under år 1921 och de första månaderna av 1922 icke sägas hava varit

anmärkningsvärt stor i jämförelse med exporten under det sista fredsåret.

En mera betydande verklig ökning kan dock iakttagas beträffande

bland annat följande varuslag: finpapper, böcker och andra trycksaker;

strumpstolsarbeten av ylle och bomull; juteväv och säckar; konfektionsvaror;

diverse porslins- och glasvaror; järnplåt och andra slag av varmeller

kallvalsat samt draget järn och stål; bleckvaror; fackverk och järnkonstruktioner;

diverse mekaniska verkstadsprodukter, elektriska maskiner,.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

järnvägsvagnar och automobiler; samt musikinstrument. Rörande ett

flertal dylika varor har importen från Tyskland år 1921 varit större än

år 1918, delvis avsevärt större, såsom närmare utvisas av den tabellariska

uppställningen i bilaga 2. Den verkliga innebörden härav för svensk

industri ur konkurrenssynpunkt har emellertid påtagligen varit betydligt

större än som direkt framgår av där meddelade siffror, i det att, till

följd av den utomordentligt nedsatta köpkraften och den under inflytande

av de fallande priserna återhållna köplusten, konsumtionen inom landet

på de flesta områden varit starkt inskränkt, varför en i konkurrens med

svensk tillverkning skedd import av motsvarande eller kanske till och

med mindre omfattning än 1913 i flertalet fall torde haft en relativt

mycket större betydelse. Härtill kommer, att den från tysk sida utgående

direkta priskonkurrensen ofta nog framträtt på sådant sätt, att

det för svensk industri varit fullkomligt uteslutet att upptaga tävlan.

Följden har varit, att de tyska industrialstren inträngt på områden,

där förut den inhemska tillverkningen haft en obestridd marknad, och

att på andra områden, där tävlan förekommit, det svenska fabrikatet

för närvarande blivit mer eller mindre utkonkurrerat. Vissa upplysningar

härutinnan inhämtas av den utredning angående förekomsten av valutadumping

gentemot Sverige, som efter anmodan av tull- och traktatkommittén

verkställts av Sveriges Industriförbund och av förbundet publicerats.

I vilken utsträckning här valutadumping i egentlig mening spelat

in, torde i de flesta fall vara omöjligt att exakt utreda. Att sådan i

allmänhet medverkat och detta troligen i ganska hö*g grad, är enligt

kommitténs mening ställt utom allt tvivel.

Till allt detta bör läggas, att, enligt vad från många håll vitsordats,

blotta förekomsten av tyska anbud till priser understigande de svenska

produktionskostnaderna, oavsett om leverans därpå följt till de utfästa

villkoren, ofta verkat i hög grad oroande på den svenska marknaden

och i följd därav haft mycket menlig påföljd för den svenska tillverkningen.

Det är vidare icke endast på den inhemska marknaden som den svenska

industrien lidit kännbart avbräck genom denna, av samverkande abnorma

förhållanden premierade tyska varuimport. Detsamma har, enligt kommitténs

åsikt, på. tillfyllestgörande sätt visats vara fallet även på exportmarknaden

beträffande ett flertal svenska industrialster.

Vad jordbruket angår hava ävenledes, vid sidan av det allmänna prisfallet,

vissa särskilda omständigheter bidragit till det nuvarande betryckta

läget. Sålunda hava priserna å ett flertal för jordbruksdriften behövliga

förnödenheter stått och stå alltjämt i ett påtagligt missförhållande till

priserna å såväl vegetabiliska som animaliska jordbruksprodukter. Det

är vidare uppenbart, att avsättningsmöjligheterna för spannmål inom riket

synnerligen ogynnsamt påverkats genom det oförutsedda sammanträffan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

det av en rekordartad brödsädesskörd och en under föregående konsumtionsårs

sista månader försiggående överflödigt stor spannmålsinförsel.

Aven den avsättning för animaliska produkter, jordbruket tidigare normalt

haft på vissa främmande marknader, har av flera skäl varit starkt

hämmad. Härtill kommer den under en depressionstid som den nuvarande

särskilt kännbara avsaknaden av tillfredsställande anordningar för

tillgodoseende av den sekundära fastighetskrediten och behovet av tillräcklig

driftskredit. Slutligen vill kommittén ej underlåta att påpeka

det särskilt oförmånliga läge, vari de jordbrukare blivit försatta, vilka

till krigstidens relativt högt uppdrivna jordpriser förvärvat lantbruksfastigheter,

ehuruväl det icke får bortses ifrån att ett icke ringa antal

av dessa torde hava inköpt fastigheterna i spekulativ avsikt. Likaledes

hava naturligtvis de arrendatorer blivit särskilt hårt drabbade av depressionen,

vilka vid förut rådande höga prisläge bundit sig vid arrenden på

kortare eller längre tid framåt.

Hå det för kommittén gällt att vinna en hållpunkt för bedömande

av behovet och önskvärdheten av särskilda statsåtgärder till näringslivets

hjälp, har det för kommittén v ålit angeläget söka vinna en uppfattning

om det internationella konjunkturläget för närvarande och utsikterna därutinnan

för den närmaste framtiden. Det har därvid förefallit kommittén

som vore, av derå'' tecken att döma, en viss förbättring under de

senaste månaderna skönjbar särskilt i Förenta Staterna. Någon mera

bestämd mening härutinnan vågar kommittén dock icke uttala.

Vad vårt land beträffar visar erfarenheten från föregående depressionstider,

att utvecklingen här i allmänhet rätt troget återspeglat konjunkturrörelsen

på de ledande utländska marknaderna, dock med någon försening

och speciellt så att själva ansatsen till uppgång plägat inträda

relativt sent. Det förefaller kommittén därför som om övervägande skäl

talade . för att någpn mera märkbar lättnad icke under den närmaste

tiden vore att förvänta för det svenska näringslivet i allmänhet taget,

om ock för enskilda branscher en mer eller mindre varaktig förbättring

naturligtvis icke bör anses utesluten.

Kommittén hyser den övertygelsen, att det icke finnes något medel,

som är ägnat att i avgörande grad råda bot på de svårigheter, varmed

vårt näringsliv liar att kämpa, enär dossa väsentligen hava sin grund i

förhållanden, vilka det icke står i vår makt ändra. Men det gäller dock

att tillse, huruvida icke något kan göras för att förhindra, att förutsättningar

för viktiga delar av näringslivet ödeläggas.

Kommittén har därför — då krisen numera antagit proportioner, som

man ännu för ett halvt år sedan icke ansåg möjliga, och då tecknen till

verklig ljusning ännu äro så obestämda — känt sig uppfordrad att allvarligt

överväga, om ej medel numera borde kunna tillstyrkas, vilka på

grund av sin tveeggade natur ej ansetts tidigare böra rekommenderas,

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 225 höft. (Nr 259.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

men som kunde vara ägnade att som åtminstone tillfälligt stimulerande

under en tid av ytterlig och, som man får hoppas, övergående kraftlöshet

bereda någon lättnad. Härvid har kommittén funnit angeläget att

beakta, att alla medel, som lämpligen kunna ifrågakomma för att i någon

man från det allmänna avlyfta bördan av den enorma arbetslöshetens

finansiering, också, så vitt ej därigenom än större bördor påföras, böra

komma till användning.

Kommittén har tidigare framhållit, att kommittén ansett det allmänna

och brådstörtade prisfallet som depressionens huvudorsak, och har kommittén

vidare uttalat som sin åsikt, att en verklig förbättring av näringslivets

villkor vore möjligt först i den mån den allmänna prisnivån återvunne

en åtminstone relativ stadga. Då återigen en dylik prisstabilisering

icke synts praktiskt möjlig att åvägabringa på annat sätt än genom

en definitiv återgång till guldmyntfoten, har kommittén i sitt utlåtande

den 7 sistlidne februari förordat en lösning i denna riktning av vår

valutafråga.

Lämnas därför här de valutapolitiska åtgärderna åsido, vilka företrädesvis

syfta till att undanröja ofördelaktiga förskjutningar i själva den

allmänna prisnivån, återstår att betrakta åtgärder, vilka i stället taga

sikte på avhjälpandet av de tillfälliga svårigheterna för enskilda näringsgrenar

eller näringsföretag. Det är därvid måhända lämpligt att först

något beröra vissa från ena eller andra hållet förordade anstalter av mera

direld understödjande karaktär.

Det har från industriens sida tidigare framförts önskemål, att svenska

industriföretag i högre grad än vad tidigare varit fallet borde beredas

fördelar framför utländska företag vid varuleveranser till statens verk

och myndigheter och vid beställningar och entreprenader från det allmännas

sida. Även bland de framställningar, över vilka kommittén nu

till följd av remiss har att yttra sig, förekomma vissa yrkanden av detta

slag
Beträffande

denna fråga vill kommittén anföra följande.

Ovannämnda framställningar från industrien (framför allt från Sveriges

Industriförbund och Sveriges Maskinindustriförening) angående åtgärder

i syfte att, till förhindrande av ytterligare driftsinskränkningar inom

industrien samt därav föranledd ökad arbetslöshet, företräde vid upphandling

för statens behov måtte under rådande ekonomiska kris så vitt

möjligt givas åt svensk vara, även om motsvarande utländska tillverkningar

på grund av valutaförhållanden och billigare tillverkningskostnader

m. m. utbjödes till betydligt lägre priser, föranledde utfärdandet av

ett kungl. cirkulär den 15 april 1921 till de myndigheter, vilka hava

att verkställa upphandling för statens behov, vari föreskrevs, att tills

vidare, dock högst* till och med den 31 mars 1922, myndighet, som har

att verkställa upphandling för statens behov, ägde att, när upphandlingen

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

vore av beskaffenhet att kunna i avsevärdare man medverka till uppehållande

av svensk industri eller beredande av arbetstillgång inom landet,

giva företräde åt svensk vara, även om myndigheten skulle anse sig vid

sträng tillämpning av föreskrifterna i kungl. förordningen den 16 januari

1920 angående upphandling och arbeten för statens behov m. m.

icke vara därtill berättigad; ägande myndigheten, där skillnaden i pris

mellan svensk och utländsk vara vore så stor, att myndigheten trots

förberörda medgivande icke funne sig böra träffa avtal om inköp av

svensk vara, underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning.

För att söka utröna verkningarna av ifrågavarande cirkulär har tulloch

traktatkommittén hänvänt sig till de viktigaste bland de upphandlande

ämbetsverken med begäran om upplysning, till vilket ungefärligt

belopp beställningar genom respektive verk eller dess särskilda byråer

eller departement under år 1921 gjorts av svenska industrialster, huvudslagen

av ifrågavarande varor samt i vilken omfattning ungefärligen det kunnat

sägas, att dessa beställningar kommit att göras hos svenska företag i

stället för hos utländska till följd av den utsträckta befogenhet, som i

ovannämnda kungl. cirkulär givits de upphandlande myndigheterna att

vid prövande av anbud lämna företräde åt svensk vara.

Svaren å dessa förfrågningar ha givit vid handen, att berörda cirkulär

ingalunda kan anses ha varit verkningslöst med hänsyn till det syfte,

som med detsamma avsetts. Cirkuläret, vilket, som framgår av ovanstående,

förlänats giltighet allenast till den 1 april 1922, har numera

ersatts av ett nytt av den 3 mars innevarande år, gällande tills vidare

intill den 1 april 1923. Detta innehåller förutom ett förnyande av det

förra cirkulärets bestämmelser vissa kompletterande föreskrifter, avsedda att

mera verksamt befordra det därmed avsedda syftet. Det förefaller kommittén

som skulle, vid riktig tillämpning av ifrågavarande cirkulärs bestämmelser,

de från industriens sida framförda kraven kunna bliva i görligaste mån

tillgodosedda, och borde även det berättigade i Svenska pappersbruksföreningens

till kommittén remitterade framställning, att papper och papp,

som inom statsverkets olika förvaltningsgrenar användes, skall vara av

svensk tillverkning, bliva vederbörligen beaktat. Vad beträffar det av

ett industriföretag (Avesta Jernverks Aktiebolag) i en likaledes till kommittén

remitterad inlaga gjorda yrkandet, att vid statliga eller kommunala

beställningar, för vilka billigare utländskt anbud föreligger, de svenska

fabrikanterna måtte lämnas tillfälle att undersöka möjligheten av att reducera

sitt pris och inkomma med nytt anbud, finner kommittén även i

där berörda avseende, så vitt angår statsinstitutioner, förenämnda cirkulärs

bestämmelser tillfyllestgörande. Spörsmålet i vad mån jämväl vid kommunala

myndigheters beställningar företräde bör lämnas för svensk tillverkning

anser sig kommittén däremot ej böra beröra, då detta faller

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

utanför de statliga åtgärderna, om vilka kommittén ensamt har att i

detta sammanhang yttra sig.

I avseende på de från olika håll framförda förslagen, att, företrädesvis

genom statens af färsd rivande verk, beställningar för statsändamål skulle

utöver de för tillfället nödvändiga, verkställas i direkt syfte att stödja

den inhemska industrien och förebygga arbetslöshet, vill kommittén

allenast anmärka, att förslag härutinnan redan framlagts vid nu pågående

riksdag, som alltså satts i tillfälle att i vederbörlig ordning taga

ståndpunkt härtill.

I viss mån på ett annat plan än de nu senast berörda, stå sådana åtgärder,

vilka syfta till att återställa ett fördelaktigare förhållande mellan priser

och produktionskostnader för den svenska produktionens alster och att sålunda

göra denna mera lönande. Åtgärder av detta slag kunna tydligen

gå ut på antingen ett nedbringande av produktionskostnaderna, i vilket

fall såväl exportnäringarna som de för den inhemska marknaden arbetande

näringsgrenarna röna en fördelaktig inverkan, eller ock en höjning av

produktpriserna, något som naturligtvis endast för hemmamarknadsnäringarna

är möjligt och knappast torde kunna varaktigt åstadkommas på

annan väg än genom ett försvårande av konkurrensen från andra länder.

Vad beträffar produktionskostnadernas bättre anpassning efter varuprisnivån

är givetvis en reglering av lönerna i överensstämmelse härmed

ett mål, vartill såväl industri som jordbruk har att sträva. Några direkta

statsåtgärder härför äro helt naturligt uteslutna. Av vikt är emellertid,

att staten ej genom åtgöranden av ena eller andra slaget ställer

sig hindrande i vägen.

Givet är, att de summor, som utgivas till arbetslöshetens bekämpande,

äro ägnade att förhindra ett brådstörtat lönefall. Då emellertid inga

delade meningar råda beträffande nödvändigheten av direkta statsanslag

för detta ändamål, då vidare varje sådant anslag medför ovan omförmälda

påföljd och då en diskussion i detta spörsmål sålunda endast

kunde gälla den mer eller mindre godtyckliga gränsen för statsingripandet,

har kommittén icke ansett sig ha anledning att härvidlag göra

något uttalande.

Rörande statsåtgärder i övrigt, som kunna tjäna till att mer eller

mindre påverka produktionskostnaderna i sänkande riktning, har kommittén

redan förut haft tillfälle att yttra sig angående den av näringslivet

ivrigt åstundade nedsättning en av järnväg sfr akter na, och har kommittén

därvid som sin mening uttalat, att en ytterligare kraftig nedsättning

i avgifterna för godsbefordran å såväl statens järnvägar som de

enskilda järnvägarna skall stärka industriens och jordbrukets ställning

samt i hög grad underlätta strävandena från näringslivfets sida till ökad

produktion och sålunda bliva ett verksamt medel i kampen mot ar
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

betslösheten. Kommittén har därför på det livligaste tillstyrkt, att en

dylik nedsättning måtte komma till stånd snarast möjligt.

Ifråga om de av vissa andra kommunikationsverk tillämpade taxesystem

på områden, som öva inflytande å näringslivets produktionskostnader, har

kommittén verkställt utredningar, varom kommittén emellertid icke torde

i detta sammanhang hehöva yttra sig.

Vidkommande slutligen den grupp av statsåtgärder, varigenom de för

inlandsmarknaden arbetande näringarnas avsättningsmöjligheter skulle på

det sättet förbättras, att konkurrensen från utlandet bleve begränsad

eller eventuellt helt avstängd, så har i den kungl. remissen den 2 december

1921 pekats härpå med de orden, att kommittén, bland annat, hade

att beakta statsåtgärder, fallande inom importregleringens område. Frågan

om höjning i större omfattning av tullskyddet för svenska produkter synes

däremot icke i nyssnämnda remiss hava åsyftats, enär, enligt de i

statsrådsprotokollet angivna motiven härtill, efter redogörelsen för 1921

års riksdagsbehandling av Kungl. Maj:ts framställning i samma ämne

kommitténs nya uppdrag angivits böra begränsas till frågan, huruvida

under nuvarande förhållanden hittills icke av statsmakterna eller kommittén

prövade statliga åtgärder lämpligen kunde eller borde vidtagas

till befordrande av den svenska industriens ställning på hemmamarknaden.

Det återstår sålunda blott att behandla de i nyssnämnda remiss den 2

december 1921 omnämnda slag av statsåtgärder vilka åsyfta att till skydd

för svenskt näringsliv tillfälligt begränsa varutillförseln från utlandet samt

i samband därmed det i samma remiss kommittén lämnade uppdraget att

inkomma med förslag ifråga om den i kommitténs utlåtande den 22

november 1921 omnämnda beredskapslagstiftningen.

Det förslag till förordning angående åtgärder mot så kallad valutadumping,

som kommittén med anledning härav framlägger (bilaga 3), är

avsett att, allt efter vad omständigheterna kräva, kunna omedelbart träda

i kraft eller ock förbliva blott och bart en så kallad beredskapslagstiftning.

I detta syfte har föreslagits, att lagens trädande i kraft skulle

ankomma på särskilt beslut av Kung]. Maj:t, som ock skulle äga förordna

om lagens urkraftträdande.

Själva författningsförslaget åtföljes av vissa anvisningar angående

förordningens tillämpning. Därjämte innefattas i bilaga 3 jämväl förslag

till instruktion för en så kallad valutanämnd (det organ, som enligt

förordningen närmast skulle äga att handlägga frågor om skyddsåtgärder

mot valutadumping), förslag till ursprungsbevis samt speciell motivering

till såväl förordning som ursprungsbevis ävensom en av kommitténs ledamot

professor D. Davidson författad promemoria, angivande de principer,

som legat till grund för utarbetandet av författningsförslaget, och speciellt

de avvikelser från de av kommittén i utlåtandet den 22 november

1921 uppställda kraven på bevisning angående förekomsten av valuta
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

dumping, som kommittén ur praktisk synpunkt funnit nödvändiga och

ändamålsenliga.

De åtgärder till skydd mot valutadumping, som kommittén ansett

lämpliga, äro såväl särskilda avgifter (valutaavgifter) å varor från dumpande

länder, som ock importreglering i form av importförbud å dylika

varor med möjlighet till licenser, eventuellt kombinerade med avgifter

(importavgifter). Skälen härtill utvecklas närmare i anvisningarna och i

motiven till dessa, sådana de framlagts i professor Davidsons promemoria.

Det framhålles där, att verkan av eventuella valutaavgifter kan bliva

beroende på det främmande landets exportprispolitik och att, för att det

åsyftade skyddet skall bliva effektivt, det kan bliva nödvändigt att tillgripa

ett så kraftigt vapen som importreglering. Har ett land statligt

reglerat såväl sin export som sin import och har därvid valutadumpingen

från den främmande statens sida formligen organiserats, äro gent emot

en dylik reglering det enskilda initiativet och den enskilda verksamheten

hos oss alldeles för svaga, varför ett förstärkande av dessa faktorer kan

vara nödvändigt. Kan detta icke åstadkommas genom valutaavgifter,

måste importreglering tillgripas. Därav följer enligt kommitténs åsikt,

att ett skyddssystem emot valutadumping måste bygga på såväl importreglering

som valutaavgifter och så att den förra tillgripes i den mån

det antingen från början eller under tidens lopp visar sig nödvändigt

att använda densamma. Genom att på detta sätt under alla förhållanden

ha importreglering åtminstone i beredskap ökas även utsikterna för att

valutaavgifterna skola få åsyftad verkan.

Då importförbud utfärdas, torde böra tagas i övervägande, huruvida

och i vilken omfattning prisreglerande åtgärder beträffande ifrågakommande

varuslag kunna vara erforderliga till förhindrande av att förbudet utnyttjas

till allmänhetens uppskörtning. I de fall då de inhemska producenterna

äro någörlunda fast sammanslutna och samtidigt behärska jämväl

detaljhandeln inom landet, synes en dylik prisreglering i sänkande

riktning kunna åvägabringas genom överenskommelse mellan regeringen

och vederbörande sammanslutningar. I andra fall torde en mer eller

mindre vidsträckt tillämpning av licensförfarandet erbjuda tillräckliga

möjligheter för Kungl. Maj:t att påverka prisförhållandena nedåt. I

vidare omfattning än här antytts bör, enligt kommitténs förmenande, ett på

importförbud vilande importregleringssystem icke komma ifråga.

Såsom kommittén i sitt betänkande den 22 november 1921 framhållit,

äro mycket stora tekniska svårigheter förenade med ett skydd mot valutadumping.

Därvidlag spelar det en jämförelsevis mindre roll, att det i

många fall kan vara svårt att avgöra, om överhuvud valutadumping

från ett visst land föreligger, enär skydd endast skulle ifrågakomma mot

valutadumping av mycket betydande styrka. Av större betydelse är,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

att samma verkningar, som eu valutadumping medför, även kunna framkallas

av andra orsaker, vilka naturligtvis icke berättiga till användningen

av skyddsmedel mot valutadumping. På grund dels av detta

förhållande, dels av andra skäl kan det ofta bli mycket svårt att rätt

bestämma såväl i vilken grad valutadumping föreligger som ock avgifternas

storlek. Slutligen kommer valutanämnden ofta att behöva ett

uppgiftsmaterial, som icke kan anskaffas, varjämte dess arbete kommer

att kräva en betydande och kanske kostsam apparat.

Även stora olägenheter för näringslivet skulle komma att bli en följd

av skyddet mot valutadumping. Bland dessa må här nämnas de svårigheter,

som nödvändigheten att fordra ursprungsbevis innebär, den spe''

kulation i varuprisändringar, som kunna uppstå av skyddsmedlens användning,

samt eventuellt förstärkandet av monopolistiska sammanslutningars

inverkan på prisbildningen. Härtill är att lägga, att exportnäringarna,

som på de utländska marknaderna utsättas för konkurrensen

från valutadumpande länder, skulle i vissa fall få kostnaderna ökade

genom den inhemska marknadens skyddande mot valutadumping, utan

att det vore möjligt att i vederbörlig grad ge dem kompensation för

denna kostnadsökning.

Så stora än olägenheterna äro, få de dock icke överdrivas. Så länge

valuta dumpingen endast utgår från ett ringa antal länder, är ju konkurrensen

från andra länder obehindrad, så att olägenheterna endast komma

att gälla den import, med avseende å vilken Sverige är i övervägande

grad hänvisat till de valutadumpande länderna.

Om man trots dessa och likartade olägenheter anser sig böra i den

begränsning, som lagförslaget innebär, förorda skydd mot valutadumping,

måste detta motiveras av att förhållandena kunna gestalta sig så, att

nämnda olägenheter äro mindre än den skada vårt näringsliv skulle

kunna komma att lida av en fullt obehindrad valutadumping. Vad som

under nuvarande förhållanden skapar valutadumpingens farlighet för vårt

näringsliv, är icke att denna valutadumping skulle vara den egentliga

grunden till den pågående deflationen, vilken har en helt annan väsentlig

orsak, och ej heller att importen från valutadumpande länder är

absolut eller relativt taget ökad eller att utländska varor säljas till

abnormt låga priser i Sverige. Farligheten beror fastmer på att den

från valutadumpande länder gentemot Sverige tillämpade prispolitiken

äger rum under en svår deflationsperiod, varigenom den verkar förlamande

på det svenska näringslivet, vilket icke under i övrigt oförändrat

läge skulle ha varit fallet, om våra konjunkturförhållanden varit normala.

Enligt kommitténs mening befinna vi oss nu i det läge, där skadan av

valutadumpingen överväger betydelsen av en eventuell skyddslagstiftnings

olägenheter. Detta beror icke på att valutadumpingen ökats, utan

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

därpå, att krisen och. den därav följande arbetslösheten tilltagit i en icke

väntad grad, varigenom näringslivets motståndskraft betydligt nedgått,

varav följer, att man mer och mer måste tvivla på dess förmåga att av

egen kraft rida ut stormen. Dessutom synes de valutadumpande ländernas

förmåga att fortsätta med valutadumpingen, som förliden höst

tänktes begränsad till en jämförelsevis kort tidrymd, ännu länge kunna

fortsätta.

Det är på grund av dessa sistnämnda omständigheter och särskilt med

hänsyn till att förordningen förutsättas bli av mycket kort varaktighet,

som kommittén nu, ehuru efter ganska stor tvekan, anser sig böra frånfalla

sitt avstyrkande utlåtande av den 22 november 1921 och i stället

tillstyrka Kungl. Maj:t att för innevarande års riksdag framlägga här

vidfogade förslag till förordning om skydd mot valutadumping.

Vad beträffar de i utlåtandet den 22 november 1921 framhållna betänkligheterna

av handelspolitisk art mot en dilferentialbehandling av

importen från särskilda länder har kommittén icke ansett dem väga så

tungt, att de under nuvarande tidsomständigheter böra stå i vägen för

genomförandet av en dylik ordning.

Däremot har kommittén icke kunnat undgå att fästa avseende vid

den återverkan, ett system av valutaavgifter eller importreglering kan

komma att få på exportindustrierna. Kommittén är nämligen av den

bestämda åsikten, att införandet av ett dylikt system i åtskilliga fall kan

komma att medföra en viss fördyring av dessa industriers produktionskostnader.

Då de svenska exportindustrierna redan nu av kända orsaker

arbeta under ogynnsamma förhållanden och en stegring av produktionskostnaderna

skulle ytterligare försvåra avsättningen av svenska produkter

på världsmarknaden, vore det givetvis i hög grad önskvärt, om någon

kompensation kunde beredas dessa industrier för den stegring av deras

kostnader, som kan komma att förorsakas såväl genom fördyringen av

importerade, för deras drift behövliga varor, vilka belagts med valutaeller

importavgift, som ock genom den fördyring, vilken kan förväntas

inträda för motsvarande vai''or av svenskt ursprung.

Da emellertid ett system, åsyftande att i bägge nu nämnda hänseenden

bereda exportindustrierna full ersättning för desamma åsamkade merkostnader,

med nödvändighet måste bliva synnerligen komplicerat och svårtillämpligt

och dessutom, i den mån det gäller ersättning för fördyring

av inhemska varor, i själva verket innebära införandet av verkliga exportpremier,

vilket från flera synpunkter, ej minst handelspolitiska, måste

anses olämpligt, har kommittén stannat vid att förorda allenast den mera

begränsade kompensation, som består däri, att valuta- eller importavgift

för införd vara må vid utförsel restitueras eller befrielse därifrån medgivas

i samma fall och i samma ordning, som beträffande restitution av

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

eller befrielse från tullavgift finnes föreskrivet. Denna rätt bör givetvis

även omfatta det så kallade liandelsrestitutionsförfarandet.

Kostnaderna för den valutanämnd, som enligt förslaget skall handlägga

ärenden rörande skyddsåtgärder mot valutadumping, bär kommittén

tänkt sig kunna täckas genom inflytande valuta- och importavgifter.

Genom dessa böra även medel beredas för utbetalande i förekommande

fall av restitution vid utförsel. Kommittén förutsätter alltså, att någon

ny kostnad icke härigenom skulle drabba statsverket, utan att i budgeten

utgifterna för ifrågavarande ändamål upptagas till samma belopp

som de till följd av pålagda avgifter influtna inkomsterna.

I anledning av vad sålunda anförts får kommittén i underdånighet

tillstyrka,

att proposition med förslag till förordning om åtgärder till

skydd mot så kallad valutadumping i enlighet med av kommittén

utarbetat förslag framlägges för innevarande riksdag; samt

att Kungl. Maj:t hos riksdagen begär anslag dels till bestridande

av kostnaden för en valutanämnd, dels ock till restitutioner

av valuta- och importavgifter.

Ovan omnämnda till kommittén överlämnade remisser återgå härjämte.

I detta ärendes behandling hava deltagit, förutom undertecknad Themptander,

herr vice ordföranden Vennersten samt herrar ledamöter Björnsson,

Davidson, Engberg, Ericsson, Heckscher, Hjortli, Huldt, Höjer,

Insulander, Lembke, Ljungman, Månsson, Nilsson, Rehn, Röing, Sachs,

Sköld och Wohlin.

Särskilda yttranden och reservationer i anledning av detta utlåtande

bifogas.

Stockholm den 2b april 1922.

Underdånigst

Tull- och traktatkommittén

H. THEMPTANDER

Karl Åmark.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Särskilda yttranden och reservationer:

o

av herr MÅNSSON, som anfört:

“Då jag gått med på en beredskapslagstiftning som denna, får det

på intet sätt tolkas som en eftergift för kraven på tullskydd för vårt

näringslivs produktion mot konkurrens från länder med något så när

normal valuta. Denna fråga är för mig endast frågan, om landets

handlare skola kunna, på grund av valutans tillfälliga låga ställning i

valutasvaga länder, från dessa länder inköpa varor till ett för våra förhållanden

onaturligt lågt pris, alltmedan de vid försäljningen av dessa varor

inom vårt land för dem taga samma utförsäljningspris som för de varor,

vilka äro tillverkade inom landet. Detta förhållande har synts mig innebära

en högst illojal konkurrens mot inlandets arbetare och fabrikanter,

utan att konsumenterna kunna på något sätt draga fördel av de billiga

pris, till vilka dessa varor äro inköpta. “

av herr WOHLIN, som anfört:

“Under arbetet å utformningen av det av kommittén här förordade

förslaget till förordning om åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping

har jag stannat i allt större tvekan, huruvida detta förslags

upphöjande till lag skulle komma att medföra verkliga fördelar för det

svenska näringslivet. Då jag emellertid ansett mig höra tillstyrka, att

förslaget jämte därtill hörande anvisningar av Kungl. Maj:t framlägges

i proposition till innevarande riksdag, har jag gjort detta i känslan av

att intet medel, om än bristfälligt, bör lämnas oförsökt för att tillfälligtvis

begränsa varuinförseln från länder med deprecierade valutor, i förhoppning

om att man härigenom skall kunna, om ock i ringa mån, förhjälpa

vissa näringsgrenar ur deras nuvarande nödläge och minska den

nu rådande, som följd av driftsinställelserna uppkomna stora arbetslösheten.

Att en tillämpning av förordningen skall komma att medföra

vissa rubbningar och osäkerhetsmoment för handeln och den produktiva

verksamheten står även för mig klart. Jag kan emellertid icke taga på

mitt ansvar att till följd av dessa otvivelaktigt förutsebara olägenheter

förorda en fortsatt fullständig passivitet från statsmakternas sida ifråga

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

om skyddsåtgärder för vårt lands näringsliv. Även om författningen

icke skulle komma att föranleda några åtgärder i form av valutadumpingtullars

införande, kan dock tänkas, att författningens blotta förefintlighet

skall tvinga valutadumpande länder att föra en för vårt näringsliv mindre

skadlig exportprispolitik än hittills, vartill kommer, att författningen

möjligen kan förväntas stimulera företagsamheten och eljest verka psykologiskt

gynnsamt på företagarna inom åtminstone vissa områden av

näringslivet.

Givetvis måste jag fästa mig vid, att en lagstiftning som den förevarande

måste få mindre praktisk betydelse för vårt jordbruk än för vår

industri, och detta desto mera, som jag till kommitténs utlåtande den 22

november 1921 angående frågan om differentialtullar till skydd mot

valutadumping tillsammans med en annan av kommitténs ledamöter i ett

särskilt yttrande gav uttryck åt denna uppfattning. Jag hemställde i

anledning härav, “att jämsides med sagda beredskapslagstiftnings utarbetande

åtgärder av annat slag till vårt jordbruks skyddande böra tagas

under övervägande^. Förslag till sadana åtgärder hava emellertid icke

hittills av Kungl. Maj:t förelagts riksdagen, en omständighet, som på goda

grunder kan antagas komma att föranleda många ledamöter av riksdagen

att ställa sig föga välvilliga till en beredskapslagstiftning som den förevarande.

Jämsides med överväganden av denna art bör emellertid uppmärksammas,

att därest den industriella driftens återupptagande på vissa

områden kan komma att bliva en följd av författningsförslagets upphöjande

till lag och av en eventuell tillämpning av detsamma, detta såtillvida

måste inverka gynnsamt även på jordbruket, att jordbrukets avsättningsmöjligheter

på den inhemska marknaden på vissa orter något

förbättras och de för statsutgifternas täckande och särskilt för arbetslöshetens

bekämpande nödvändiga skatterna i något mindre omfattning

än eljest komma att läggas på de redan nu hårt tyngda jordbrukarnas

skuldror.

Huruvida författningen, som till följd av hela sin natur öppnar möjlighet

till att tillämpas i ganska olika omfattning och på olika sätt,

verkligen kommer att tillämpas i rätt anda, blir väsentligen beroende på

de personers insiktsfullhet och omdömesförmåga, vilka komma att utses

till medlemmar i den s. k. valutanämnden. Jag har emellertid icke anledning

antaga annat än att Kungl. Maj:t kommer att pa det noggrannaste

överväga och tillse, att dessa personer bliva sådana, som besitta

den högsta grad av opartiskhet vid bedömandet av vara ekonomiska och

sociala frågor och de högsta kvalifikationer för utförandet av det åt dem

anförtrodda mer än vanligt maktpåliggande värvet. Skulle det visa sig,

att förordningen kommer att tillämpas i en riktning, som kommittén

icke har förutsatt, utgår jag från att den allmänna opinionen i landet,

om det icke sker densamma förutan, skall föranleda Kungl. Maj:t att

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

upphäva lagstiftningen, vartill Kungl. Maj:t enligt det av kommittén

föreslagna slutstadgandet när som helst äger befogenhet.

Åtskilliga uttalanden i kommitténs motivering kan jag icke tillfullo

dela, liksom jag även däri saknar flere synpunkter, vilka enligt min

uppfattning varit av viss betydelse vid ärendets bedömande. “

av herrar VENNERSTEN, ERICSSON, HJORTH, HULDT och LJUNGMAN

, som anfört, att de dels i fråga om lagförslaget önskat en mindre

stark begränsning av de fall, i vilka ett ingripande mot konkurrensen från

valutasvaga länder skulle kunna äga rum, dels i avseende å motiveringen

velat utesluta de däri förekommande uttrycken för tveksamhet angående

lämpligheten av lagstiftning mot valutadumping.

av herrar BJÖRNSSON och SKÖLD, som anfört:

“Om exportindustri i enlighet med kommittémajoritetens förslag erhåller

rätt till restitution av erlagda valuta- eller importavgifter enligt de

grunder, som gälla för vanliga tullavgifter, kan det befaras, att resultatet

av den föreslagna beredskapslagstiftningen till stor del äventyras för

viktiga inhemska näringsgrenar. En dylik restitution, vilken på grund

av de täta växlingarna i dessa avgifters storlek kan bliva förknippad

med åtskilliga olägenheter, synes ej heller vara nödvändig, så framt

bestämmelserna i 2 § av förslaget till förordning om åtgärder till skydd

mot s. k. valutadumping sorgfälligt iakttagas vid lagens tillämpning.

Vi anse därför, att 1 mom. av 7 § i nu nämnda förslag bör utgå.“

av herrar BJÖRNSSON, INSULANDER och WOHLIN, som anfört:

“I kommittémajoritetens förslag förutsättes, att reglering av importen

från valutadumpande länder får ske medelst importförbud endast för det

fall, att nödigt skydd mot valutadumping icke kan vinnas medelst s. k.

valutaavgifter.

Da det icke synes oss möjligt att på förhand bedöma, huruvida de

menliga följderna av vidtagna skyddsåtgärder t. ex. för exportnäringar

och med avseende a prisbildningen inom landet kunna verksammast bekämpas

vid användandet av valutaavgifter eller av importförbud med

importlicenser, anse vi, att det bör utan förbehåll överlämnas åt Kungl.

Maj:t att avgöra, vilkendera av dessa metoder, som i förekommande fall

ma tillgripas, och att därför orden: där skydd mot valutadumping icke

kan på nu angivet sätt vinnas i tredje stycket av 4 § i förslag till

förordning om åtgärder till skydd mot s. k. valutadumping bör utgå14.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

av herrar SACHS och SKÖLD, som anfört:

Det måste givetvis erkännas, att syftet med en skyddslagstiftning

mot valutadumping i mindre mån står att vinna, om endast valutaavgifter

användas som skyddsmedel än om möjligheten att kunna tillgripa

importförbud jämväl hålles öppen. Men enligt vårt förmenande

äro de fördelar, som stå att vinna med ett importförbud, vida mindre

än de därmed förenade nackdelarna. Omöjligheten att i någon mån

åtminstone beräkna de slutliga priserna, när licensavgifter sättas från

fall till fall, inför ett fullkomligt olidligt tillstånd för handeln. I samband

härmed är det klart, att ett sådant system gynnar spekulation, då

den förslagne, om medlen föga nogräknade spekulanten alltid måste få

ett försteg framom den lojale köpmannen. Ehuru valutanämndens beslut

bli offentliga handlingar, liksom även Kungl. Majrts, kan likväl den allmänna

opinionen icke bilda sig ett klart omdöme om den tillämpade

politikens riktighet, varigenom det hela lätt får karaktären av hemlighetsmakeri

och samma beskyllningar för partiskhet vid licensers beviljande

komma att höjas, som ägt rum under kristidskommissionernas

dagar.

Rent tekniskt sett kräver även importförbud med ty åtföljande licenser

en vida större och dyrbarare organisation än införandet av valutaavgifter.

Vid införandet av de senare skulle valutanämndens åtgörande inskränka

sig, i vad dessa frågor beträffar, till att vidtaga det visserligen högst invecklade

och svåra bestämmandet av avgifternas storlek, under det att

handhavandet av bestämmelserna skulle ankomma på de vanliga tullmyndigheterna.

I det förra fallet däremot finge valutanämnden även till

uppgift att i de särskilda fallen bestämma importens storlek i förhållande

till det antagliga behovet samt avgiva yttrande rörande de inkomna

ansökningarna om införseltillstånd. Då bestämmandet av de avgifter,

som skulle erläggas för rätten att införa varor, komme att i realiteten

sammanfalla med beräknandet av valutaavgifter, skulle nämndens arbetsbörda

således komma att i mycket hög grad ökas, varigenom ett än

större kansli säkerligen måste anställas. Det är på grund av ovan'' anförda

skäl vi inom kommittén yrkat, att kommittén icke måtte tillstyrka

Kungl. Maj:t att förelägga riksdagen de delar av ifrågavarande lagförslag,

som röra importförbud.u

av herrar HECKSCHER, HÖJER, LEMBKE, REHN och RÖINQ-,

som anfört:

-• Det uppdrag, som tilldelats kommittén genom remiss den 2 december

1921, kräver hänsyn till hela det nuvarande ekonomiska läget. Det är

därför omöjligt att med framgång taga ståndpunkt till olika åtgärder

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

utan en allmän uppfattning om huru staten bör bete sig i ett nödläge

sådant som nuvarande.

Som första regel synes därvid böra uppställas, att inga åtgärder vidtagas

blott för att man någonting skall göra. Samhällslivet har i sig

självt vissa egenskaper, som sätta det i stånd att, snabbare eller långsammare,

med större eller mindre framgång, övervinna de svårigheter

det möter. Ingripanden komma aldrig att lämna dessa krafter ostörda,

de bliva alltid mer eller mindre ett hinder för utövningen av samhällets

självläkande förmåga. Har man ingenting att föreslå, som i sig självt

kan anses såsom en fördel eller åtminstone såsom ägnat att medföra

större fördelar än olägenheter, så innebär själva ingripandet en olägenhet.

Kommittén har nu redan i föregående utlåtande väckt förslag om åtgärder,

vilkas positivt gagneliga verkan icke synes kunna vara föremål

för allvarligt tvivel. Guldmyntfoten måste, under alla i någon mån

rimliga förhållanden, både skapa en större prisstabilitet och mer normala

växelkurser än som uppstå vid pappersmyntfot, och så visst som det

nuvarande lägets svårigheter i hög grad bero på penningvärdets växlingar

och växelkursernas abnorma läge, skulle alltså genom denna åtgärd ett

steg bli taget i riktning mot sundare ekonomiska förhållanden. Detta

framhålles även med rätta i kommitténs nu föreliggande betänkande.

En annan av de grundläggande svårigheterna, nämligen det abnorma

inbördes förhållandet mellan olika priser, har kommittén sökt avhjälpa

eller åtminstone mildra genom sitt förslag om sänkta järnvägsfrakter,

och därtill bör anslutas en sänkning i de övriga kommunikationsverkens

taxor. Aven andra av de steg, som nu äro i fråga, kunna väntas utöva

eu hälsosam inverkan, om än icke deras räckvidd är lika stor som de

nu nämnda åtgärdernas.

Samtliga de nu berörda förslagen uppfylla det krav på åtgärder, som

kanske främst måste uppställas, nämligen att vara icke blott klart genomtänkta

utan också till sina verkningar överskådliga. Ingenting synes

viktigare i det nuvarande läget än att vidtagna åtgärder, även om räckvidden

av deras gagneliga verkan är begränsad, åtminstone icke tillföra

läget nya osäkerhetsmoment. En av de fundamentala anledningarna

till näringslivets desorganisation sedan år 1914 synes nämligen vara,

att det under dessa åtta år icke varit möjligt att genom förtänksamhet,

planmässighet och över huvud framstående kommersiella egenskaper åstadkomma

resultat, som varit gagneliga för såväl affärsmännen själva som

landet. Vinsterna ha i stället tillfallit dem, som antingen kunnat för

tillfället spekulera i penningvärdets fall och den ökade varuknappheten

eller ock på ena eller andra sättet begagna statsverksamhetens stora och

små misstag till sin egen fördel. På detta sätt har förutsättningen för

ett fritt näringsliv till stor del blivit undergrävd, och detta näringsliv

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

har knappast någon framtid, för den händelse dess nu antydda förutsättning

icke kan återinföras.

Därav följer, att även åtgärder, som både rikta sig emot obestridliga

olägenheter och även teoretiskt äro konsekvent genomtänkta, måste avvisas,

för den händelse de icke tillåta en klar, av alla förutsebar och

enkel tillämpning. Tillgripas åtgärder av annat slag, blir följden ofelbart

på nytt spekulation, hinder för legitim produktion och legitim

handel samt vinster åt sådana, som äro skickligast att gissa sig till eller

skaffa sig kännedom om de åtgöranden, som staten kan komma att

besluta.

Dessa faror synas vara desto mer överhängande, som den riktning

statens positiva ingripande i näringslivet tagit utgör ett tydligt tecken

på att staten lagt sig ombord med uppgifter, som den icke förmår lösa.

Statens verksamhet måste, även i bästa fall, på det ekonomiska området

komma att präglas av en viss uniformitet och formalism, och om själva

formen för ingripandet då kräver något helt annat blir skadan stor.

För närvarande synes det dock vara en annan fara som spelar större

roll, nämligen att den laglydnad, som utgör en ofrånkomlig förutsättning

för statens förmåga att genomföra sina åtgärder, är på väg

att undergrävas genom själva det faktum, att staten tagit sig före både

för många och för svåra uppgifter. Den även offentligen från sakkunnigt

håll vitsordade tillväxten i smuggling utgör därvid ett allvarligt

moment, ty detta missbruk har alltid visat sig uppstå, när staten trott

sig om att kunna ingripa i utrikeshandeln över sin förmåga. Vad som

därvid visat sig har särskilt gällt de mer eller mindre importförbjudna

varorna tobak och sprit, men företeelsen kan säkerligen komma att

sträcka sig även till andra varugrupper, främst för den händelse även de

importförbjudas, men även om de bli föremål för ett så högt tullskydd,

att frestelsen till vinst genom smuggling blir övermäktig.

Det borde kanske icke vara nödvändigt att utförligt uppehålla sig

vid dessa olägenheter, då de äro väl kända sedan krigstiden. Men på

visst sätt möta ingripanden av detta slag ännu större svårigheter nu än

då. Ty hela utrikeshandeln var då förenad med så enorma risker, att

sådana som inläto sig därpå måste bliva ett fåtal. De krigförande

länderna med sina starka maktmedel sörjde alldeles särskilt för att kväva

den handel, som då var dem ovälkommen. Samma handel är däremot

nu de ifrågavarande länderna som regel högst välkommen och möter

alltså i varje fall icke hinder från deras sida.

När krigstidskommissionerna under nästan enhälligt bifall från alla

håll försvunno, i huvudsak redan inom ett år efter krigets slut, så skedde

det i medvetandet om att väsen till normala förhållanden och ekonomisk

hälsa måste gå över fri samfärdsel. Orsaken var alltså ingalunda, att

man ansåg alla svårigheter vara slut, och ej heller de, som förutsett

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

fredskrisens inträdande, föranleddes därav att söka bevara krigstidens

ekonomiska tvångsorganisation. Vill man nu gå tillbaka från den då

intagna ståndpunkten och på nytt söka hjälpen i ett godtyckligt, oberäkneligt

och störande ingrepp från statsmyndigheternas sida, så kommer

man efter all sannolikhet att få göra om de erfarenheter, som gjordes

under kriget, och därjämte att, kanske för alltid, hindra återgången till

det slag av ekonomiskt system, som rådde före kriget.

Vad det nu närmast gäller är den positiva åtgärd, som kommittén

tillstyrker, nämligen åtgärderna som skydd mot s. k. valutadumping,

valutaavgifter för varor, vilkas import anses föranledd därav, ävensom

importförbud med eller utan licensavgift för samma slags import. Invändningarna

mot åtgärder av detta slag föranledas alltså icke av att

den ifrågavarande företeelsen skulle vara obefintlig*. I likhet med kommittén

mena nämligen också reservanterna, att valutadumping otvivelaktigt

förekommer. Betänkligheterna mot åtgärden ha en annan anledning,

nämligen att botemedlet är skadligare än sjukdomen. Utan

tvivel ter sig en särbehandling av detta slags import vid första påseende

ganska lockande, ty själva importen är utan tvivel abnorm, och även

om import av varor till billigt pris obestridligen i sig själv är en stor

fördel, emedan den ger folket mer medel att täcka sina behov, så är

dess desorganiserande verkan på produktionen i det nuvarande läget en

tyngre vägande olägenhet. Det är först när man närmare börjar studera

sättet för det praktiska utförandet av en dylik tanke, som de vittgående

olägenheterna av åtgärden visa sig. Åtgärderna mot valutadumping

komma nämligen alla att få just den prägel, som här förut karaktäriserats,

de leda oundgängligen tillbaka till det slags kommissionsväsende,

vi känna från kriget.

Vilka invändningar man kan hava mot vanligt tullskydd, och de äro

icke få, äger detta dock åtminstone en förtjänst, nämligen att näringslivet

kan inrätta sig därefter. Fabrikanten likaväl som köpmannen vet,

hur hans varas pris kommer att påverkas av tullen, han kan använda

sin förtänksamhet, inrätta sig efter det uppståndna läget. Men detta är

uteslutet ifråga om valutadumpingtullar eller importföx*bud, sådana de

här tänkts. Prisläget blir helt och hållet beroende på de oförutsebara

beslut, statens organ kunna komma att fatta, och på huru länge de komma

att vidhålla sina en gång fattade beslut. Det kan visserligen med rätta

sägas, att själva valutadumpingen som sådan inför ett osäkerhetsmoment

av största betydelse, och om de ifrågavarande åtgärderna verkligen vore

i stånd att i varje ögonblick kompensera dessa rubbningar, så skulle

läget tydligen genom dem förbättras. Men att ställa frågan så är väl

detsamma som att besvara den. Ingen torde ens räkna med möjligheten,

att något som helst organ och allra minst ett statsorgan vore i stånd

att tillämpa en sådan, från dag till dag växlande och likväl alltid ofelbar

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

taktik. Verkliga förhållandet torde i stället bli, att till det osäkerhetsmoment,

som själva valutadumpingen medför, kommer det nya osäkerhetsmoment,

som ligger i statens åtgöranden. Det är möjligt, att sadana

affärsmän — och däribland säkerligen de minst nogräknade — som äro

i stånd att på förhand få reda på eller gissa sig till statens blivande

åtgärder, komma att göra vinster; men i stället komma andra att göra

förluster; och prisstabilisering är vad man minst kan vänta som verkan

härav. När förslag väntas om valutaavgift eller importförbud på en vara,

har man alltid att befara en forcerad import därav, en spekulation i de

blivande hindren för import, såsom visat sig vid alla tullhöjningar och

med särskild styrka vid de nu avskaffade, växlande tullarna på spannmål.

Komma statsåtgärderna sedan, mot förväntan, icke till stånd, inträder

givetvis ett ännu starkare prisfall än eljest skulle ha inträffat, och kravet

på skydd växer sig ännu starkare. Om åter statsingripandet kommer

till stånd, uppnås sannolikt icke till en början den avsedda prisstegringen,

och krav på skärpning av skyddet komma att framträda. Kommer statsingripandet

däremot som en överraskning, blir verkan den motsatta,

starkare prisstegring än som motsvarar läget. Den serie av varandra

korsande inflytelser, som utsikterna till de olika åtgärderna och deras

mer eller mindre försenade, mer eller mindre felriktade genomförande

kommer att leda till, blir därför efter all sannolikhet en ny faktor

i den ekonomiska desorganisation, som världen och nu närmast vårt land

sedan åtta år undergått. Hur stark denna desorganiserande verkan blir,

torde visserligen vara omöjligt att förutsäga, ty det beror pa i vad man

åtgärden blir en icke infriad förhoppning; men i vilken riktning verkningarna

komma att gå, förefaller knappast tvivelaktigt.

I själva verket är det svårt att ur kommitténs motivering till förslaget

om valutaavgifter och importförbud utläsa någon verklig tilltro till gagnet

av denna åtgärd. Men, såsom här ovan framhållits, verkar ett statsingripande,

som icke i sig självt är gagneligt, genom sin blotta tillvaro

till skada. Genom att väcka förhoppningar, som sedermera icke infrias,

kan man dessutom komma att sänka näringslivet i ännu mer hopplös

förtvivlan än den, vari det förut befinner sig.

Huruvida den ifrågavarande lagstiftningen, för den händelse densamma

skulle bliva antagen, komme att förbli en död bokstav eller icke, är

dessutom svårt att säga. För det förra alteimativet talar, att såvitt bekant

ännu intet av de länder, som antagit en lagstiftning av detta slag,

sett några gynnsamma verkningar därav. Schweiz, som tillämpat ett

importregleringssystem, tävlar med Sverige om de högsta arbetslöshetssiffrorna

i världen, och vad beträffar England, som antagit en lag med

bl. a. bestämmelser om valutaavgifter, ha dessa bestämmelser tills dato

över huvud icke kommit i tillämpning, trots ekonomiska svårigheter,

vilkas räckvidd svårligen kan överskattas. Bleve nu verkan densamma

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 225 höft. (Nr 259.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

här hos oss, kunde väl ingen mena, att något hade vunnits med saken.

Man hade då blott ingivit falska förhoppningar och skulle därigenom,

som nyss sagts, sannolikt skapa större missmod än förut.

Likväl är det fullt möjligt, att även motsatsen, en tillämpning av

lagen, skulle bliva resultatet. Att lagens antagande skulle leda till ett

otal ansökningar om införande av valutaavgifter eller importförbud, kan

nämligen knappast anses tvivelaktigt, så ivrigt som industrien nu påkallar

hjälp; och det bleve tämligen uteslutande beroende av de myndigheter,

vilka finge saken om hand, huruvida denna påtryckning skulle leda till

positiva resultat eller icke. Men en lagstiftning, som endast tillåter ett

val mellan att väcka falska förhoppningar genom att ej tillämpas och att

genom sin tillämpning ytterligare desorganisera näringslivet, kan knappast

anses lockande. De utländska erfarenheterna peka i varje fall i riktning

av att intet på denna väg är att vinna.

Vad som nu har sagts gäller en lagstiftning mot valutadumping överhuvud.

Det torde också kunna sägas, att det nu framlagda förslaget

till en dylik lagstiftning är så väl genomtänkt som en dylik åtgärd

rimligtvis tillåter. När dess detaljer nu skola närmare granskas och

nagelfaras, får detta alltså icke uppfattas så, som om förslaget enligt

reservanternas mening borde ha formats på annat sätt. Det blir i stället

en mera konkret framställning av olägenheterna hos detta slags lagstiftning

som sådan. Först efter längre tids sysslande med denna lösning,

som vid första påseende haft lockelse för många, blir det fullt klart, till

vilka konsekvenser den ofrånkomligt leder.

Till en början måste upprättas ett nytt ämbetsverk, som i förslaget

fått det avväpnande namnet valutanämnd. Då man, såsom redan påpekats

och som torde vara obestridligt, har att räkna med en mängd

ansökningar om åtgärder mot valutadumping, är det uppenbart, att ett

synnerligen stort arbete kommer att falla på denna s. k. nämnd, som

har att utreda och göra förslag rörande alla dessa uppkommande frågor.

Vill man praktiskt tänka sig sakens utseende, torde statens handelskommission

under kriget komma att utgöra den närmaste förebilden.

Den ifrågavarande “ nämnden“ får därvid uppgifter sig tilldelade, som

mycket få personer torde kunna anses vuxna. Enligt 2 § i förslaget till

förordning skall nämnden i verkligheten pröva alla återverkningar på

landets näringsliv genom tillämpning av de ifrågasatta åtgärderna, och

enligt 2 § i förslaget till instruktion för. nämnden skall den dessutom

med uppmärksamhet följa förändringar i växelkurser och prisbildning

samt därmed i samband stående förhållanden inom de främmande stater,

från vilka införsel eller utbud av varor till riket i större omfattning äger

rum, och dessutom även i övrigt skaffa sig noggrann kännedom om tillståndet

och förhållandena på näringslivets område inom sådana stater.

Detta är endast i sin ordning, men likväl innebär det ingen överdrift

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

att säga, att all den sakkunskap, varöver vårt land i dessa hänseenden

förfogar, kommer att mer eller mindre oavbrutet få ställas till nämndens

förfogande, om den skall kunna fylla sin uppgift, och att detta knappast

ens då kommer att lyckas. De kostnader, som bliva förenliga härmed,

kunna knappast heller anses betydelselösa. Även om nämndens ledamöter

av patriotisk offervillighet ställde sina krafter till förfogande mot

otillräcklig ersättning, kunde i fråga om det stora kansliet och de tillkallade

sakkunniga detta ej ens ifrågasättas. Visserligen äro de därav

föranledda kostnaderna av ringa vikt i jämförelse med den nytta saken

kunde göra, om den bragte vårt näringsliv på fötter; men få personer

torde hysa en så optimistisk uppfattning om åtgärdens verkningar; och

då kunna de ökade anspråken på den hårt beträngda statskassan icke

lämnas obeaktade. Visserligen skola enligt kommitténs förslag själva de

genom åtgärden skapade nya avgifterna komma att användas för täckning

av nämnda kostnader; men dessa avgifter komma delvis också att

tagas i anspråk för ett annat ändamål, och de inflytande beloppens storlek

står dessutom ej i något på förhand bestämbart förhållande till nämndens

kostnader.

I händerna på den sålunda skapade nya myndigheten kommer makten

över vår utrikeshandel i verkligheten att läggas, ty att Kungl. Maj:t

annat än i undantagsfall skulle få tillfälle att mer ingående pröva de

oerhört invecklade frågor det här gäller torde få anses uteslutet. När

man betänker, att den sakkunskap, som här erfordras, i stor utsträckning

är en ytterst intim kännedom om det faktiska näringslivet, blir det

sannolikt omöjligt att undgå den verkan av anordningen, att makten

måste läggas i stora affärsmäns händer; och även om dessa helt och

hållet behärskas av osjälviska bevekelsegrunder, kan denna utveckling

icke betraktas som lycklig.

Vad därnäst beträffar själva innebörden av valutadumpingen, sådan

den utformats i det föreliggande förslaget, finnes ingen principiell anmärkning

att göra däremot. Kunde lagstiftningen blott tillämpas i enlighet

med sitt syfte, vore den nämligen inriktad uteslutande på valutadumping.

Men det nu skapade begreppet valutadumping är så svårkonstaterbart,

att det är högst tvivelaktigt, om man därvid som regel

skall lyckas träffa ens tillnärmelsevis rätt. Det är sålunda endast en

sådan abnormitet i växelkurserna, som beror av börjande depreciering

av den främmande statens valuta, som får tagas i betraktande. Om

växelkursernas abnorma läge i stället, beror av bl. a. en appreciering av

vår egen valuta, exempelvis genom ökning av utländska kapitalplaceringar

i vårt land, så får denna enligt förslaget icke föranleda några åtgärder.

När man nu känner, vilka svårigheter det möter att blott fastställa tillvaron

och omfattningen av utländska kapitalplaceringar i Sverige, vilka

ofta ske under svenskars namn, och sedan betänker, att dessa till existens

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

och omfattning okända faktorers ännu mera okända inverkan på växelkurserna

dessutom måste tagas i betraktande, så inses utan vidare utsiktslösheten

av att bestämmelserna skola kunna fungera. Och detta är

även i sak en särdeles betänklig situation, därför att hela systemet icke

utan lagbrott kan tillämpas, om växelkursernas abnorma ställning har

den nu senast angivna orsaken. Praktiskt är i varje fall icke ett sådant

lagarbete.

Det torde kunna ifrågasättas, om det icke hade varit mer välbetänkt

att under sådana förhållanden uppgiva tanken på lagstiftning särskilt mot

valutadumping och i stället över huvud taget ingripa mot verkningarna

av växelkurser, som icke stå i rätt förhållande till prisnivåerna. Det

tillkommer dock icke reservanterna, som finna skälen även emot en sådan

lagstiftning starkare än de motsatta, att göra förslag härom; men att den

skulle undgå några av det nuvarande förslagets praktiska olägenheter, lär

ej kunna förnekas.

Den svaghet, som utmärker systemet i dess helhet, ter sig något olika,

i den mån det ena eller det andra av de två föreslagna alternativen

skall komma till användning. Valutaavgifterna skulle ha det företräde,

som ligger i att icke lämna utrymme för godtycke eller misstag vid behandling

av de särskilda näringsidkarna, i det att handeln skulle vara

fri för var och en mot erläggande av de, visserligen växlande belopp,

som bleve bestämda. Men däremot torde valutaavgifterna knappast ens i

den skickligaste myndighets hand kunna ens tillnärmelsevis träffa det

rätta. Så som växelkurser och utlandspriser f. n. fluktuera, blir det

sannolikt ren lyckträff, om man når sitt avsedda mål. Redan under

förberedelsearbetet har man att räkna med dylika växlingar, som kunna

göra det fattade beslutet föråldrat, innan det ännu trätt i kraft. Vill

man sedan upprätthålla avgiftsbeloppet någon rimlig tid, träffas systemet

av alla förändringar, som inträda efter dess utfärdande. Detta om det

första alternativet.

Vid det andra alternativet eller importförbud med licensavgifter skulle

man åter ha i sin makt att genom växlingar i licensgivningens omfångreglera

inverkan på det inhemska näringslivet och utan nytt principbeslut

kunna förstärka eller försvaga den vall, som rests emot importen.

Men därför skulle också statens förmåga att rätt avväga tillgången av

varan genom dess omhänderhavande av importen få en utslagsgivande

karaktär vid prissättningen. Att staten även med tillgång till biträde

från enskilda fackmän skulle äga förmåga att rätt fylla detta värv så,

att icke vare sig konsumenterna eller den industri, som vore avsedd att

skyddas, komme till korta, synes i högsta grad osannolikt. Erfarenheten

från kriget rörande olägenheterna icke minst i moraliskt hänseende av en

dylik lagstiftning och svårigheterna att göra den effektiv synes vara av

den art, att redan av detta skäl tanken på införande av importförbud

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

hade bort övergivas. Rent tekniskt sett kräver även importförbud med

ty åtföljande licenser eu ännu större och dyrbarare organisation än valutaavgifter.

Vid införandet av de senare skulle nämligen valutanämndens

åtgörande inskränka sig till att vidtaga det visserligen högst invecklade

och svåra bestämmandet av tullsatsernas höjd, under det att handhavandet

av bestämmelserna skulle ankomma på de vanliga tullmyndigheterna. I

det förra fallet däremot eller med importförbud och licensgivning finge

valutanämnden även till uppgift att i de särskilda fallen bestämma importens

storlek i förhållande till det antagliga behovet samt avgiva yttrande

rörande de inkomna ansökningarna om införseltillstånd. Då bestämmandet

av de avgifter, som skulle erläggas för rätten att införa

varor, kom me att i realiteten sammanfalla med beräknandet av differentialtullar,

skulle nämndens arbetsbörda således komma att i mycket hög grad

ökas, varigenom ett synnerligen talrikt kansli redan av detta skäl skulle

behöva anställas. Importregleringen bleve därför säkerligen ännu mindre

än valutaavgifterna i stånd att lända näringslivet till verklig .hjälp.

Man har visserligen velat motivera importförbudets behövlighet för

Sverige därmed, att valutaavgifter skulle kunna komma att bliva overksamma,

för den händelse deras påläggande helt enkelt föranledde det

valutadumpande landet att ytterligare sänka sina priser för att därigenom

eventuellt få import till Sverige. Utan tvivel är detta en tänkbar möjlighet,

men konsekvensen av den intagna ståndpunkten måste beaktas.

Den förutsätter nämligen uppenbart, att valutaavgifterna icke få sättas

tillräckligt högt; ty så snart avgifterna höjas efter behov kommer man förr

eller senare till den punkt, där det valutadumpande landet icke utan privatekonomisk

förlust för exportörerna själva kan skicka varor till Sverige,

och då upphör handeln givetvis genast. Så betraktat innebär argumentet

därför helt enkelt, att den sexdubbling av tullen, som förslaget innebär,

kan komma att visa sig otillräcklig; och i stället för att öppet angiva

behovet av ett ännu starkare skydd anser man sig då böra gå importförbudsvägen.

Men tydligen är detta endast att dölja vad som sker, ty

importförbudet verkar då som en valutaavgift på mer än 500 %.

Yad som nu framhållits i fråga om importförbudens olämplighet vid

sidan av valutaavgifter ändrar emellertid intet i reservanternas redan

uttryckta fasta förvissning, att båda de föreslagna åtgärderna skulle komma

att medföra mer skada än gagn.

Såväl vid valutaavgifter som än mer vid importförbud torde en oundgänglig

följd av åtgärden bliva en förstärkning av de inhemska monopolbildningarna.

Yad som företrädesvis håller dessa i schack är nämligen

under alla förhållanden den fria importen; intet annat kan varaktigt

skydda konsumenterna mot monopolistiska övergrepp. Men därtill kommer

vidare, att själva statsingripandet så gott som alltid är ägnat att

ge monopolbildningarna ett särskilt stöd, och den utveckling dessa tagit

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

pa senare ar saväl här som annorstädes sammanhänger sålunda på det

närmaste just med krigstidens statsingripande. Staten söker alltid vid

sin behandling av det för densamma mer eller mindre obekanta näringslivet

hjälp och stöd hos dess egna bildningar och ger därför dessa en

ryggrad, en hel- eller halvofficiell ställning, som ofantligt stärker deras

makt. Av kommitténs utlåtande framgår, att den också tänkt sig en

dylik konsekvens. Ingen som vill tänka sig in i sammanhanget torde

exempelvis betvivla, att kvarntrustens nuvarande maktställning på det

närmaste sammanhänger med den uppgift staten tilldelat densamma under

och efter kriget.

Såsom redan antytts, blir denna'' verkan efter all beräkning starkast

under förutsättning av importförbud med licenser. Ty det torde vara

praktiskt uteslutet att pa något förnuftigt sätt fördela licensgivningen

utan hjälp av aftärslivets egna organ; och dessa sammanslutningar bliva

därmed i verkligheten herrar över importens fördelning samt därmed

över alla de näringsidkare, som verka eller önska verka på det ifrågavarande

området. Man skulle nästan kunna säga, att ju mer friktionslöst

detta system fungerar, desto mer övertygad kan man vara, att det

lågt en fast grund för monopolorganisationer, som inga trustkommissioner

eller andra ingripanden från statens sida skola förmå rubba.

I den del, vari det föreliggande förslaget hittills berörts, har det likväl

åtminstone förtjänsten att lämna det inre näringslivet fritt, sedan

spärrningen emot import kommit till stånd. Av kommitténs förslag till

betänkande framgår emellertid, att man icke tänkt sig kunna bliva stående

ens därvid, utan räknat med möjligheten av direkt ingrepp i det

inre näringslivet genom prisreglerande åtgärder. Även sedan varorna

tillverkats eller importerats på de villkor importregleringen möjliggjort,

skola de alltså eventuellt bliva föremål för fortsatt statsingripande. Verkan

härav blir givetvis en ytterligare skärpning av alla de redan framhållna

olägenheterna. Så till vida torde den ifrågavarande påpekningen i betänkandet

vara fullt berättigad, som (valutaavgifterna och) importförbuden

säkerligen komma att leda till olyckliga resultat; men slutsatsen härur

synes icke vara, att man ovanpa dem skall lägga ytterligare en ny reglering,

om vars lyckligare resultat man intet vet, utan att hela den ifrågavarande

vägen medför större skada än gagn.

Till de nu berörda, i viss man inre svårigheterna komma sedan de

yttre. Dessa följa av att man asyftar ingripande emot importen från

vissa särskilda länder och till följd därav maste företaga en prövning av

varornas ursprung. Även härvid är läget nu ojämförligt svårare än

under kriget. De maktmedel, som havens behärskare då hade till sitt

förfogande, tvungo alla neutrala länder, vid straff av att lida brist på oumbärliga

varor, till en ytterst pinsam och ingående kontroll med varornas

ursprung. Men därav följer ingalunda, att alla länder nu skulle vara

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

villiga att underkasta sig motsvarande besvär på grund av en svensk

förordning. Man torde till och med nödgas påstå, att Sverige skulle få

svårare att uppnå efterlevnad av sina bestämmelser i detta hänseende

än som nu är fallet i fråga om andra, större och mäktigare länder.

Uppgiften försvåras särskilt och i hög grad genom den ändring, i

handelns riktning, som måste väntas bliva en följd av att varor från

ett visst land få särskilda straff tullar sig pålagda eller — än mer —

bliva importförbjudna. Varorna komma nämligen då att övergå till det

eller de inringade ländernas grannländer för att därifrån överföras till

vårt land. Man torde också nödgas räkna med att varorna i icke fullt

färdigt skick komma att överföras till de ifrågavarande grannländerna

och att en i och för sig betydelselös sammansättningsindustri där uppstår.

enbart med syfte att kringgå de nya lagbestämmelserna. Om man

tänker på exempelvis vissa slag av korta varor liksom pa fordon, maskiner

och andra metallvaror, vore detta säkerligen en mycket enkel sak.

Såsom skydd häremot ingår i förslaget bestämmelsen om ursprungsbevis,

och på dess effektivitet hänger, vilka medel man äger till att

förekomma en dylik utveckling. Till en början beror saken därvid, såsom

redan antytts, på villigheten, ansvarskänslan och intresset hos de

till stor del utländska myndigheter och korporationer, till vilkas hjälp

man är hänvisad. För- den händelse det gäller att bestämma, om en vara

helt och hållet härstammar från det ifrågavarande “ grannlandet “, blir

saken visserligen enkel nog; men svårigheterna uppstå, när det gäller

varor, som till större eller mindre del härstamma från andra länder och

då eventuellt från de “inringade" länderna. Enligt det nu utarbetade

förslaget till ursprungsbevis, som visserligen rimligt nog vid behov skall

kunna ändras av Kungl. Maj:t, blir det avgörande säkerligen i flertalet

fall, huruvida varan kommer att förklaras framställd “till övervägande

del“ av materialier från vad som här kallats grannlandet; och även reservanterna

äro ur stånd att finna någon framkomlig bättre väg. Men

tydligen är man därvid helt och hållet överlämnad åt de ifrågavarande

myndigheternas godtycke eller omdömesförmåga vid tolkningen av det

ifrågavarande uttrycket. För den händelse dessa myndigheter då icke

anse sig i stånd att avge en sådan deklaration, torde prövningen i verkligheten

komma att ligga hos de svenska tullmyndigheterna; och de bevis,

som då skulle komma att erfordras, bleve sannolikt sa svara att

förebringa, att alla dylika varor komme att falla under valutaavgift

(respektive högsta valutaavgift) eller importförbud.

Till vad som nu sagts komma sedan många olägenheter, vilka emellertid

äro så utförligt framhållna i kommitténs tidigare, enhälliga betänkande

om differentialtullar, att de icke nu behöva upprepas. Svårigheterna

för exportindustrien har kommittén endast i mycket ringa grad kunnat

avhjälpa genom ett restitutionsförfarande, som i intet hänseende mot
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

väger fördyringen av denna industris inhemska material. Den tröst man

i detta sammanhang synes vara böjd att söka däri, att exportindustrierna

samtidigt arbeta för inhemsk avsättning, kunna åtminstone reservanterna

icke finna. Utvecklingen kommer nämligen att leda till en allt starkare

omläggning av vårt näringsliv från avsättning på utlandet av vad vi

med största fördel kunna producera, till en produktionsriktning, som för

oss är mindre nationalekonomiskt lönande.

Av det föregående följer, att de förhoppningar på det nu föreslagna

lagarbetet, man på vissa håll synes göra sig i fråga om gynnsam återverkan

pa arbetslösheten, enligt reservanternas mening ha små utsikter

att ga i uppfyllelse. Att sålunda exempelvis olägenheterna hos en riktning

hos arbetslöshetspolitiken, som i sig själv vore alltför betungande

för statsfinanserna eller ett hinder för arbetskraftens återströmning till

dess normala uppgifter, skulle kunna bliva mindre kännbara på detta

sätt, förefaller knappast ens tänkbart.

En annan sak är, att arbetslösheten av andra skäl skulle kunna tänkas

hava kulminerat och en förbättring snart vara förestående. Reservanterna

tilltro sig icke förmåga av en dylik konjunkturbedömning och

gilla därför kommitténs återhållsamhet i fråga om förutsägelser på denna

punkt. Men det är oförnekligt, att tron på ett redan inträtt eller omedelbart

förestående konjunkturskifte är tämligen allmänt gängse i både

Förenta Staterna och England; och i den mån depressionen beror av

psykiska företeelser, blir själva denna nyuppståndna optimism i sig själv

eu faktor till förbättring. I den mån så är fallet, skulle även behovet

av en lagstiftning av nu ifrågavarande slag vara mindre än man har velat

antaga, ty den skulle i så fall kanske ej ens hinna träda i kraft före

omslaget. Därav följer å andra sidan icke, att den icke skulle komma

att tillämpas även i detta fall.

Såsom moment vid sidan av detta tillkommer, att produktions- och avsättningsmöjligheterna

från de valutadumpande ländernas sida enligt

mangas uppfattning betydligt försvagats under de senaste månaderna.

Det ligger också i själva valutadumpingens natur, såsom bl. a. framgar

av professor David sons utredning, att den på detta sätt måste upphäva

sig själv. Vad det gäller är särskilt den tilltagande svårigheten att

importera råvaror till de av de abnormt höga utländska kurserna skapade

priserna, en svårighet som måste sprida sig till allt flere områden.

Reservanterna vilja dock ej lägga huvudvikten vid någondera av de

två senast berörda momenten, då enligt deras uppfattning det ifrågavarande

medlet skulle göra mera skada än gagn, även om den olägenhet

det gäller att bekämpa i sig själv skulle förbli obestridlig.

Reservanterna hava slutligen i sin kritik av kommitténs förslag lämnat

åsido fragan, i vad mån konstitutionella betänkligheter till äventyrs

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

kunna göras gällande emot att bestämmanderätten över tullarnas höjd till

stor del skulle komma att läggas i Kungl. Maj:ts hand.

På anförda grunder ha reservanterna velat hemställa, att kommittén

hos Kungl. Maj:t skulle anmäla, att den anser det utarbetade förslaget

till beredskapslagstiftning om åtgärder till skydd mot valutadumping icke

vara av beskaffenhet att böra föreläggas årets riksdag*.

av herr ENGBERG, som biträtt det i herr Heckschers m. fl:s reservation

framställda yrkandet och i allt väsentligt de delar av dettas motivering,

som rikta en direkt kritik mot det föreliggande kommittéförslaget

; samt

av herr NILSSON, som i huvudsak anslutit sig till herr Heckschers

m. flis reservation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga i

KORTFATTAD ÖVERSIKT AV DEN EKONOMISKA

KONJUNKTURUTVECKLINGEN SEDAN 1920

PÅ UPPDRAG AV TULL- OCH TRAKTATKOMMITTÉN

UTARBETAD AV

OLOF EDSTRÖM

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Kap. 1. Produktionen .. ..

Kap. 2. Arbetsmarknaden

Kap. 3. Utrikeshandeln ..

Kap. 4. Transportväsendet

Kap. 5. Prisrörelsen .. ..

Sid.

45

52

67

74

78

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kap. I. Produktionen.

Högkonjunkturen under krigsåren gav som bekant uppiiov till en betydande

industriell expansion i vårt land. Expansionen tog sig dock

mera uttryck i en ökning av produktionsmedlen inom ett flertal industrigrenar

än uti en ökning av själva varuproduktionen. Visserligen är det

mycket antagligt, att industriproduktionen under åren 1915 och 1916

till volymen varit större än under normalåret 1913. Däremot torde den

under 1917 och 1918 hava varit avsevärt mindre än sistnämnda år,

närmast på grund av den under krigets senare skede rådande svåra råvarubristen.

Hur stor produktionsminskningen varit, låter sig utan närmare

undersökning icke avgöra. Uppskattningsvis torde den kunna fixeras

till 20 å 25 % för år 1918 och något mindre för år 1917. Dessa siffror

äro emellertid mycket osäkra.

Även efter fredsinbrottet uppvisar den svenska industriproduktionen

trots relativt god råvarutillgång och i stort sett gynnsamma avsättningsmöjligheter

en tillbakagång i jämförelse med år 1913. Att på ett något

så när tillfredsställande sätt påvisa denna tillbakagång intill 1921 torde

icke vara förenat med större vanskligheter.

I vidstående tabell 1 hava relationstal sammanställts rörande storleken

av produktionen inom ett antal viktigare varugrupper åren 1913 och

1919—-21. Det bör anmärkas, att sådana varugrupper icke medtagits,

vilkas produktion redovisas efter värde i industristatistiken.

Året 1913 har valts för att beteckna produktionens läge under normala

förhållanden och åren 1919—20 för att belysa ställningen under

den uppåtgående efterkrigskonjunkturen.

Vid en granskning av tabellens siffror faller särskilt i ögonen den betydande

produktionsminskningen för järn och stål. Produktionskvantiteterna

härav 1919—21, jämförda med’ motsvarande 1913, peka oförtydbart

hän på att efterkrigstidens högkonjunktur gjort sig föga bemärkt

på detta område. I själva verket inträdde en lågkonjunktur för denna

industrigren redan i början av 1918, och under den tid, som sedan förflutit,

har läget varit mycket bekymmersamt.

Men även andra produktionsgrenar hava, särskilt för år 1919, att

uppvisa betydande produktionsminskningar. Däribland må blott fram
-

Sverige.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. 1. Produktionen av vissa viktigare varuslag åren 1913 och 1919—21.

Kvantitets-

1913

J919

1920

1921

grund

Kvantitet

Index

Kvantitet

Index

Kvantite

Index

Index

Järnmalm ..................

1 000 ton

7 476

100

4 981

67

4 519

61

Tackjärn.....................

Ton

730 257

100

495 980

68

472 550

65

42

Smältstycken och rå-

stänger ..................

»

158 472

100

63 629

40

60 516

38

16

Göt samt smidbart gjut-

gods .....................

»

590 887

100

491 266

83

437 474

74

Därav Bessemer- och

Thomasgöt...............

>

115 839

100

57 593

50

53 340

46

35

^Raffinad- och elektolyt-

koppar ..................

4 215

100

4 030

96

1 627

39

30

Smitt- och varmvalsat

jäfn och stål............

857 752

100

656 233

77

610 368

71

30

Gjutgods (efter tackjärns

omsmältning) .........

145 782

100

130 021

89

125 619

86

_

Metallgjutgods............

2 902

100

2 456

85

3 041

105

_

Annanmetallmanufaktur

(plåt, rör, tråd, skenor,

kablar) ..................

>

10 326

100

18 965

184

20 907

203

—

Stenkol .....................

363 965

100

429 267

118

439 584

121

100

Buteljer.....................

»

30 243

100

16 740

55

23 298

77

60

Fönsterglas ...............

»

9 712

100

7 990

82

8 041

83

25

Trävaror, såg och hyvl.

1 000 kbm

7 810

100

7 184

92

7 926

102

60 1

Pappersmassa (torr vikt)

1 000 ton

1 187

100

949

80

1298

109

60

Papp ........................

»

48 591

100

52 439

108

61 752

127

—

Papper .....................

»

284 365

100

229 227

81

338 321

119

—

Kvarnprodukter .........

»

621 097

100

534350

86

510 218

82

—

Garn och tråd ............

»

38 495

100

26 254

68

28 602

74

50 å 60

Vävnader (alla slag) ...

>

28 268

100

17 387

62

21 906

78

50 å 60

Sul- och bindsulläder...

»

7 900

100

6 973

88

8 245

104

—

Skodon av läder .........

1 000 par

5 862

100

4 455

76

6 860

117

85

Färger och fernissor ...

Ton

7 097

100

5 221

74

9 021

127

—

Oljor och fett, icke mat-

nyttiga ..................

14 251

100

13 558

95

18 378

129

—

Såpa, tvål m. m..........

Ö8 748

100

28 462

99

26 079

91

80

Konstgjorda gödnings-

ämnen.....................

»

266 413

100

206 187

77

257 894

97

60

Träkol .....................

1 000 hl

14 014

100

10 113

72

10 921

78

_

Försåld el. energi (kon-

sum.) .....................

1 000 kwt

710139

100

1 229 984

173

1 404 526

198

—

D:o (återförs.) ............

»

142 823

100

469 466

329

481 724

337

—

Kolgas .....................

1 000 kbm

87 613

100

94 422

108

98 951

113

—

1 Siffran baserad på uppgifter över tillverkningen vid exportsågverken.

hallas sadana industrier som textil-, glas-, läder- och skoindustrierna samt,

ehuru i mindre mån, trävara-, fappersmasse- och pappersindustrierna. De

tre sistnämnda uppvisa emellertid för år 1920 en högst väsentlig produktionsökning

— med 1913 allt fortfarande som jämförelseår.

Uppgifterna rörande produktionsminskningen för år 1921 äro givetvis

sparsamma och därtill mycket approximativa. De angiva samt och synnerligen

en kraftig produktionsminskning. För järnprodukter är produktionsminskningen,

med 1913 som jämförelseår, c:a 60 ä 70 X, för trä
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

varor och pappersmassa c:a 40 %, för textilvaror över huvud c:a 40 a

50 % och för skodon c:a 15 %. Stenkolsproduktionen har i jämförelse

med året 1913 icke undergått minskning; däremot uppvisar fönsterglasoch

kopparproduktionen en minskning med omkring tre fjärdedelar av

1913 års motsvarande produktion.

*

Värdet av den totala industriproduktionen utgjorde år 1913 enligt den

officiella industristatistiken 2 163 milj. kr. år 1919 enligt samma statistik

5 618 milj. kr. och år 1920 6 990 milj. kr. För år 1921 saknas siffror.

En jämförelse mellan de olika årens värdesiffror giver likväl föga ledning

för bedömande av produktionens utveckling under ifrågavarande år. Hänsyn

måste nämligen tagas till penningvärdets fall.

Med ledning av de i nämnda tabell upptagna varugrupperna, vilka

representera omkring 60 % av den totala industriproduktionen, hava försök

gjorts att bestämma storleken av 1919 och 1920 års produktion i

förhållande till produktionen år 1913. Det sistnämnda årets varuvärden

hava därvid fått tjäna som utgångspunkt. För att emellertid, förenkla

räkneoperationen hava för de särskilda varugrupperna genomsnittspriser

uträknats på basis av de i statistiken upptagna totalvärdena för respektive

varugrupper år 1913. Härav följer, att hänsyn icke tagits till

de många i varje varugrupp ingående specialiteterna med deras sinsemellan

olika priser. Den tillämpade beräkningsgrunden är som inses

långt ifrån tillfredsställande, men torde i allt fall vara användbar, då

det såsom bär blott gäller att åstadkomma en överslagsberäkning.

Det i industristatistiken redovisade produktionsvärdet för de i tabellen

uti 1913 års kolumn upptagna varuslagen utgjorde 1 249 milj. kr. Motsvarande

värden för de uti 1919 —1920 års kolumner upptagna varugrupperna,

uträknade efter 1913 års priser enligt ovan angiven beräkningsgrund,

belöpa sig till 1 056 resp. 1 176 milj. kr.

Av de anförda siffrorna framgår, att industriproduktionen under åren

1919 —1920 varit mindre än under år 1913. Procentuellt utgör minskningen

för år 1919 15.4 % och för år 1920 5.8 %1.

De anförda talen giva icke uttryck för den totala industriproduktionens

förändringar utan såsom nämnts för blott 60 % av densamma.

Produktionens omfattning 1921 kan ännu icke med någon större grad

av tillförlitlighet beräknas. De uppgifter härom, som återfinnas i förutberörda

tabell, giva emellertid vid handen, att produktionen inom mera

betydande industrigrenar rört sig mellan en tredjedel och två tredjedelar

av normalproduktionen.

1 Ehuru det kan antagas, att sistnämnda procenttal ligger inom »medelfelets» marginal,

har det icke desto mindre medtagits för att angiva det siffermässiga resultatet av de gjorda

beräkningarna.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

De i det föregående lämnade uppgifterna peka rätt tydligt hän på,

att industriproduktionen efter kriget understigit förkrigsproduktionen, sådan

denna representeras av 1913 års siffror.

Trots detta har emellertid antalet inom industrien sysselsatta arbetare

ökats efter kriget. Detta antal, som år 1913 enligt industristatistiken

uppgick till 361 000, hade 1919 stigit till 393 000, alltså företett en

ökning med nära 10 %. För 1920 och 1921 saknas ännu säkra uppgifter.

Dock torde arbetarantalet inom industrien 1920 ha belöpt sig

till ett eller annat tiotusental mer än under 1919. 1 Från 1921 års

abnorma förhållanden torde helt kunna bortses.

Den inom industrien för omedelbar drift av maskiner och apparater

använda drivkraften åter uppgick 1913 till sammanlagt 895 303 eif. hkr

och 1919 till 1 306 509. 2 Den använda primära drivkraften belöpte sig

1913 till 1 138 904 och 1919 1 641 915 eff. hkr. I det förra fallet var

ökningen omkring 40 X, i det senare 44 X.

Huru tillväxten av dels arbetarantalet, dels den använda drivkraften

inom de särskilda industrigrupperna gestaltat sig framgår av efterföljande

tabeller.

Tab. 2. Vid industrianläggningarna sysselsatta arbetare vissa år.

Grupp

1913

1918

1919

1. Malmbrytning och metallindustri ....................................

110 651

139 750

134 714

2. Jord- och stenindustri ...................................................

44 189

39 911

39 720

3. Träindustri ..................................................................

57 680

56 542

59 160

4. Pappers- och grafisk industri..........................................

37 285

42 550

43 927

5. Livsmedelsindustri.........................................................

35 868

33 398

37 252

0. Textil- och beklädnadsindustri .......................................

43 755

35 216

39 963

7. Läder-, bår- o. gummivaruindustri....................................

12 835

13 406

14 235

8. Kemisk-teknisk industri ................................................

14 398

18 147

17 441

9. Kraft-, belysnings- och vattenverk .................................

4 083

6 360

6 499

Summa

360 744

385 280

392 911

Vad först beträffar arbetarantalet, är att observera, att detsamma år

1919 i jämförelse med 1913 uppvisar ökning för samtliga industrigrupper

med undantag av jord- och stenindustri- samt textil- och beklädnadsindustrigrupperna.

Den största ökningen, om också icke relativt,

har malmbrytnings- och metallindustrigruppen att uppvisa. För denna

grupp redovisades 1913 ett arbetarantal av något över 110 000; år

1918 hade antalet ökats till över 139 000 för att under 1919 emellertid

nedgå till omkring 135 000.

Den kraftigaste ökningen inom de särskilda industrierna inom sistnämnda

grupp kommer på mekaniska verkstäder och skeppsvarv samt

på fabriker för elektriska maskiner, apparater och ledningar. Sålunda * *

1 Sedan ovanstående skrivits och. uppsatts, hava uppgifter för år 1990 blivit tillgängliga,

enligt vilka arbetarantalet utgjort 417 381.

* För år 1920 1 358 752 eff. bkr.

»

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

hava mekaniska verkstäder och skeppsvarv ökat arbetarantalet från 46 501

år 1913 till 65 215 år 1919, alltså med över 40 Ungefär likartad,

procentuellt taget, är ökningen av arbetarstammen i fabriker för elektriska

maskiner, apparater och ledningar. År 1913 sysselsattes nämligen inom

denna industrigren 5 838 arbetare, år 1919 däremot nära 9 100.

Även i fråga om använd drivkraft är utvecklingen inom de respektive

industrigrupperna mycket oenhetlig, något som närmare framgår av tab. 3.

Tab. 3. Använd drivkraft vid de svenska industrianläggningarna.

(eff. Iller.)

A. För omedelbar drift av maskiner och apparater.

B. För drivande av elektricitetsgeneratorer.

1 9

1 3

1 9

1 8

1 9

1 9

A.

B.

A.

B.

A.

B.

Malmbrytning och metallindustri ...

260 759

104 645

434 125

174 335

451 464

171 993

1 Jord- och stenindustri..................

53 360

8 337

68 203

21 613

74 026

17 430

\ Träindustri .................................

126 754

17 899

168 964

24 577

183 734

27 390

Pappers- och grafisk industri.........

263 661

84 217

323 848

135171

325 042

143 138

Livsmedelsindustri........................

91 892

11451

106 577

13 427

121 082

14 487

Textil- och beklädnadsindustri ......

58 103

20 013

68 106

15 129

74 272

19 908

Läder-, hår- och gummivaruindustri

9 938

3 097

15 260

3 561

16 382

2 991

Kemisk-teknisk industri ..............

19 278

28 701

33 911

34 326

37 989

35 965

Kraft-, belysnings- och vattenverk

11 558

396 936

21 955

682 742

22 518

785 190

Summa

895 303

675 296

1 240 949

1 104 881

1 306 509

1 218 492

*

Den nedgång i den industriella produktionens volym, som är utmärkande

för vårt land, och för vilken i det föregående är redogjort,

gäller givetvis i större eller mindre grad även främmande länder. Uppgifterna

härom äro emellertid sparsammare än för vårt lands vidkommande.

Såsom en mätare på den industriella och ekonomiska utvecklingen överhuvud

brukar man sedan gammalt betjäna sig av produktionen av stenkol,

järn och stål — fundamenterna för modern produktion. I tab. 4 har

en sammanställning gjorts av uppgifter rörande produktionen av nämnda

produkter i England och Förenta Staterna. Såsom jämförelseår ha, liksom

förut, valts åren 1913, 1920 och 1921. *

Ifråga om stenkolsproduktionen redovisar statistiken för Englands vidkommande

en nedgång under år 1920 (1913 jämförelseår) med omkring

20 % och under år 1921 med omkring 50 %. Nedgången har givetvis

blivit särskilt markerad genom den under våren 1921 rådande långvariga

kolgruvestrejken. En återhämtning kan emellertid utläsas i produktionssiffrorna

för oktober—december 1921 samt för första kvartalet i år.

I Förenta Staterna ökades kolbrytningen högst väsentligt under den

europeiska kolbristen. Kolproduktionens månadsmedeltal för år 1920 låg

13 % över samma medeltal för år 1913. Däremot redovisades för år

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1. samt. 225 käft. (Nr 259.)

England

och V. S. A.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Tal). 4. Produktionen av stenkol, tackjärn och st&l.1

E

n g 1

and

U. S. A.

Stenkol

Tackjärn

Stål

Stenkol

Tackjärn

Stål

Kela-

Rela-

Rela-

Rela-

Rela-

Rela-

1 000

tiva

1 000

tiva

1 000

tiva

1 000

tiva

1 000

tiva

1 000

tiva

ton

tal

ton

tal

ton

tal

ton

tal

ton

tal

ton

tal

Månadsmedeltal

1913

24 342

100

869

100

659

100

43100

100

2 623

100

2 651

100

1920

19 402

79.7

678

78.0

767

116.4

48 825

113.3

3 084

117.6

3 568

134.6

»

1921

13 760

56.5

221

25.4

307

45.1

38 090

88.4

1400

53.8

1 692

63.s

Oktober

1921

317 251

70.9

239

28.0

412

62.5

47 382

109.9

1260

48.0

1951

73.6

November

1921

318 174

74.7

276

31.8

450

68.3

39 587

91.8

1438

54.8

2 003

75.6

December

1921

322 973

94.4

279

32.1

387

58.7

33 529

77.8

1 675

63.9

1722

65

Januari

1922

U7 990

73.9

293

33.7

333

50.5

40 468

93.9

1665

63.5

1922

72.5

Februari

1922

319 763

81.2

305

35.1

422

64

—

—

1666

63.5

1 768

66.7

Mars

1922

319 921

81.8

395

45.5

558

84.7

—

—

2 067

78.8

—

—

1 Ur Monthly Bulletin of Statistics t. o. m. januari 1922, därefter ur Ekonomisk översikt

aprilkomplementet.

3 Avser 4 veckor.

3 » 5 »

1921 ett månadsmedeltal, som ligger 12 % under motsvarande för år

1913. Liksom i England förmärkes emellertid en ökning av stenkolsproduktionen

under årets sista månader.

Beträffande därefter tackjärnsproduktionen, uppgick densamma i England

år 1920 till blott 78% av 1913 års produktion. År 1921 uppvisar

en ytterligare nedgång. Under sistnämnda år utgjorde tackjärnsproduktionen

endast 25.4 % av normalproduktionen (1913). En stigande tendens

är emellertid skönjbar från och med oktober 1921.

Den industriella aktiviteten i Förenta Staterna efter kriget tog sig

bl. a. uttryck i en stegring av tackjärnsproduktionen. Eör 1920 belöpte

sig denna stegring i jämförelse med 1913 till 18 %. Däremot förspordes

en kraftig tillbakagång under år 1921. Sistberörda år uppgick produktionen

allenast till något mer än hälften av normalproduktionen.

Stålproduktionen slutligen uppvisar såväl i England som Förenta Staterna

en väsentlig stegring under högkonjunkturåret 1920, i England

med 16.4 %, i Förenta Staterna med 34.6 %.

Till belysande av produktionsinskränkningen inom järnindustrien i

England må ytterligare anföras, att av det i England redovisade antalet

masugnar, till antalet 487, voro i december 1920 274 i drift, i november

1921 85 och i december samma år 77 eller föga mer än en sjundedel

(Labour Gazette, februari 1922). Till jämförelse med motsvarande svenska

förhållanden må nämnas, att enligt järnverksföreningens statistik voro

vid utgången av 1921 av 133 befintliga masugnar endast 22 i drift

eller. c:a en sjättedel.

Att göra en något så när tillförlitlig uppskattning av produktions
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

minskningen överhuvud i England under år 1921 är mycket vanskligt.

Att den relativt taget icke varit så betydande som den svenska torde man

vara berättigad att sluta till, bl. a. av den omständigheten att relationstalen

för arbetslösheten varit betydligt lägre än motsvarande svenska.

Vad beträffar den allmänna produktionsminskningen i Förenta Staterna,

så innebära de siffror, som ur tillgängliga publikationer kunnat erhållas,

åtskilligt av intresse. Av en verkställd undersökning, vars resultat återgives

i novemberhäftet av den amerikanska tidskriften Monthly Review

of Credit and Business Conditions, utgiven av Federal Reserve Bank,

New York, framgår, att inom 13 utvalda industrier med utbredning

över hela unionen produktionsminskningen från produktionsmaximum 1919

—1920 till september 1921 uppgått till 26 % och från december 1914

till sistnämnda tidpunkt till 7 %. De anförda siffrorna äro i viss mån

ägnade att förvåna. I jämförelse med förkrigstidens produktion ter sig

alltså den nuvarande produktionsinskränkningen synnerligen blygsam.

Överraskande stor är däremot produktionsminskningen från toppunkten

av senaste högkonjunktur. Siffrorna giva vidare vid handen, att pro
-

duktionsutvidgningen i Förenta

Staterna

under kriget varit

utomordent-

ligt stor.

Tab. 5. Produktionsminskningen i Förenta Staterna.

Förändring från

Förändring från

TI .

dec. 1914 till

maximum till

sept. 1921

i

sept. 1921

i %

Bomullsindustrien.................................

............ +n

— i

Blekerier, färgerier etc. inom bomullsindustrien.......

............ + 6

— 5

Ylleindustrien ....................................

.......... + 5

— 19

Skoindustrien......................................

............ + 3

— 18

Järn- och stålindustrien........................

.......... — 5

— 49

Trikåindustrien....................................

........... — 7

— 21

Pappersindustrien.................................

............ — 8

- 33

Beklädnadsindustrien ..........................

............ 12

— 20

Mekanisk industri.................................

........... —12

— 46

Sidenindustrien..................................

............ —16

— 22

Läderindustrien....................................

........... — 20

— 35

Automobilindustrien..............................

........... — 20

— 54

Cigarrindustrien....................................

............ — 24

— 28

Samtliga industrier (vägt medeltal).........

........... — 7

— 26

Produktionsminskningen inom

de särskilda industrierna

redovisas i

tab. 5. Av densamma kan utläsas, att lågkonjukturen varit synnerligen

kännbar inom järn- och stål- samt automobilindustrierna ävensom mekanisk

industri. Dessa industrier uppvisa en produktionsminskning med omkring

50 % från högkonjunkturen 1919 —1920. Mindre påverkade synas däremot

de olika textilindustrierna hava varit. Möjligen kan detta bero

därpå, att de förstnämnda industrierna i stor utsträckning producera för

världsmarknaden, de senare för hemmamarknaden.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Arbetslös
heten.

Sverige.

Kap. II. Arbetsmarknaden.

Hårdare än de flesta andra länder synes Sverige hava drabbats av den i

den industriella krisens spår följande arbetslösheten. Anledningen härtill

låter sig icke utan vidare påvisa, men torde i någon mån vara att söka

dels i för snabb utveckling av vissa industrier under krigsåren och dels

i den omständigheten, att vår industriproduktion i stort sett är inriktad

på framställning av föremål, som tjäna produktionen av fast kapital.

Dessa senare äro som bekant känsligare för konjunkturväxlingarna än

de egentliga konsumtionsföremålen.

Några säkra uppgifter rörande arbetslöshetens omfång i vårt land

i början av krisen förefinnas icke. Under våren 1921 uppskattades

antalet arbetslösa till omkring 60 000. Vid utgången av juli beräknades

detsamma hava stigit till 70 ä 80 000. Från och med oktober månad

äro uppgifterna mera exakta. Den 31 oktober redovisade sålunda

arbetslöshetskommissionen 96 000 arbetslösa, vilket antal under höstens

och vinterns lopp successive ökas. Den 30 november är antalet uppe i

117 000, den 31 december, då säsongsarbetslösheten jämväl börjar göra

sig gällande, uti 140 000 och i februari detta år i nära 160 000.

Sedan dess har en tillbakagång försports, orsakad företrädesvis av den

med vårens inträde ökade livaktigheten inom säsongyrkena.

Såsom framgår av de anförda siffrorna, har arbetslösheten hos oss

ända till februari detta år befunnit sig i oavbruten tillväxt. Detta är

karaktäristiskt för vårt land och för Schweiz. För övriga länder, där

arbetslösheten i början av 1921 ävenledes varit betydande, har likväl

tidvis under senare halvåret 1921 kunnat förmärkas en ingalunda

obetydlig nedgång i densamma. (Se tab. 6 sid. 55).

För samtliga fackförbund sammantagna utgjorde arbetslösheten i procent

av antalet till fackförbunden anslutna medlemmar, såsom framgår av

tabell 6, 4-4 % i december 1913, 15-8 % motsvarande månad 1920,

33-2 % i december 1921 och 35-6 % i januari 1922, den sistnämnda den

högsta arbetslöshetsprocent, som dittills såvitt bekant kunnat inregistreras

1

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

i vårt lands moderna ekonomiska historia. Beträffande arbetslösheten

inom de olika fackförbunden hänvisas till den av ekonomi sakkunniga

utgivna översikten för februari månad innevarande år.

Av tillgängliga uppgifter rörande utvecklingen av arbetslösheten inom

mera betydelsefulla industrigrenar må följande särskilt anföras.

Beträffande järnindustrien är att framhålla, att vid de för hemmamarknaden

producerande järnmalmgruvorna hade av det normala arbetarantalet

(c:a 4 600) den 1 april i år permitterats eller entledigats 67 %.

Motsvarande procentsiffra för den 1 april 1921 var 42. För de gruvor,

som producerade för exportmarknaden, var läget gynnsammare. De permitterades

och entledigades antal uppgick den 1 april 1922 till 26 %

av normalantalet (c:a 7 400) mot 18 % den 1 april 1921. Vid järnverken,

där normalt sysselsättas omkring 23 000 arbetare, har antalet

arbetslösa sedan mitten av år 1921 till början av innevarande år

varit i stort sett oförändrat samt hållit sig vid omkring 50 ä 55 % av

totalantalet arbetare. Under februari och mars har emellertid en svag

tendens till minskning av arbetslösheten gjort sig gällande; den 1 april

hade sålunda .arbetslösheten nedgått till 47 X av totalantalet arbetare.

Verkstadsindustrien har alltsedan krisens inträdande haft att uppvisa

stor arbetslöshet. Enligt inhämtade uppgifter hade den 31 december 1921

ej mindre än 55 % av de av uppgifterna berörda arbetarna, uppgående

den 1 september 1920 till omkring 60 000, permitterats och entledigats.

De per vecka vid förstnämnda tidpunkt utgjorda timverkena hade i jämförelse

med september 1920 minskats med 59 %. Enligt senast erhallna

rapporter hade den 1 april de arbetslösas antal ökats till 58 % och timverkena

minskats, från september 1920 räknat, med 60 %.

Inom sågverksindustrien är arbetslösheten alltjämt betydande. Enligt

tillgängliga uppgifter, avseende förhållandena den 1 januari innevarande

år, uppgick bland sågverksförbundets medlemmar de arbetslösas antal

till 55 % av den normala arbetsstyrkan (c:a 25 000). I jämförelse med

förhållandena under höstmånaderna, då trävaruskeppningarna voro rätt

livliga och arbetslöshetssiffran 36 k 40 X, innebar januariläget en märkbar

försämring.'' Sedan emellertid i början av aret ett antal norrländska

sågverk återupptagit driften, torde arbetslösheten ha gatt något tillbaka.

För närvarande råder som bekant lockout.

jfUrfihndustrien, som under större delen av föregående ar arbetat med

starkt reducerad arbetarstam, har mot slutet av aret kunnat öka driften

och arbetar för närvarande med i det närmaste full arbetsstyrka.

Det förefaller mycket antagligt, att bottenläget i avseende a arbetslösheten

nu nåtts och att, i motsats till vad som var fallet föregående

år, en förändring till det bättre med den inträdande våren skall göra

sig gällande. Här och var förspörjes också ett återupptagande av driften

i större eller mindre utsträckning. Huruvida denna ljusning kommer

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

att bli stadigvarande, är svårt att förutsäga. Emellertid får icke förglömmas,

att vår konjunkturutveckling (åtminstone under ett ordnat

penningsystem) är nära förbunden med och i mångt och mycket betingas

av konjunkturutvecklingen i de ledande industriländerna, främst därvid

Förenta Staterna och England. En återhämtning hos oss, som icke äger

motsvarighet inom de nämnda ländernas näringsliv, lärer därför knappast

kunna bliva vare sig mera djupgående eller långvarig. Av särskild

betydelse är det därför att lära känna lägesförändringarna på det ekonomiska

området uti de ifrågavarande länderna. I detta sammanhang är

det emellertid närmast fråga om produktionsinskränkningarna med därav

härflytande arbetslöshet.

Förenta Vad då till en början Förenta Staterna beträffar, är det förenat med

staterna, avsevärda svårigheter att erhålla en någorlunda klar uppfattning om där

företagna driftsinskränkningar. Då krisen var som kännbarast, beräknades

antalet arbetslösa, ehuru säkerligen med en viss överdrift, till omkring

9 miljoner. Denna siffra giver vid handen, att produktionsinskränkningarna

då måste hava varit högst betydande. Att märka är

emellertid, att det normalt brukar finnas en å två miljoner “arbetslösa1''

inom den amerikanska unionen. Därest den förutnämnda arbetslöshetssiffran

verkligen är riktig, något som ju dock kan sättas i fråga, förefaller

det som om Förenta Staterna skulle drabbats vida hårdare av

fredskrisen än något annat land, vårt eget icke undantaget.

Vissa försök att erhålla mått på arbetslöshetens nuvarande utbredning

i Förenta Staterna hava gjorts av därvarande myndigheter. Även om

de därvid framkomna resultaten lämna åtskilligt övrigt att önska, giva

de dock en ungefärlig bild av läget. I september 1921 beräknades enligt

rapporter från New York State Department of Labor antalet arbetslösa

fabriksarbetare i staten New York till omkring 25 % av det antal,

som sysselsattes i mars 1920, vid vilken tid driften var som

störst. Under september och oktober månad 1921 minskades arbetslösheten

något för att under de sista månaderna av året och början av

detta år hålla sig i stort sett oförändrad. Den omständigheten, att arbetslösheten

med vinterns inträde icke ökats, uttolkas så-som en avgjord

förbättring av läget på arbetsmarknaden. Man är emellertid knappast

berättigad att därav draga mera vittgående slutsatser. Utrikeshandeln

uppvisar nämligen allt fortfarande ogynnsamma siffror, i det exporten

de senaste månaderna gått betydligt tillbaka. Obestridligt torde emellertid

vara, att ökade behov för inlandsmarknaden gjort sig gällande,

särskilt inom sådana branscher som textil- och järnbranscherna.

England. Om de siffermässiga uppgifter rörande läget på arbetsmarknaden i

Förenta Staterna, som stå till buds, äro synnerligen magra och icke erbjuda

säkra bedömningsgrunder, så är förhållandet för Englands del i

detta avseende betydligt bättre.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Tab. 6. Arbetslösheten inom fackföreningarna i vissa länder.1

A: Antalet redovisade arbetare, i tusental.

B: Arbetslösa i procent av det redovisade arbetarantalet.

Slutet av

månaden

Sverige,

samtliga

fackförbund

England

Belgien

1

Tyskland

1

Fackt.

För8äkr.

A

B

A

B

A

B

A

B

A

B

1913 Juni .........

53

2.6

922

1.9

79

2.1

2 010

2.7 |

December ...

60

4.4

965

2.6

—

—

74

3.5

1980

4.8 j

1 1920 Juni .........

126

3.4

1 603

1.2

—

—

—

—

5 600

3.9

December ...

146

15.S

1 535

6.1

11 900

5.8

546

17.4

5 664

4.1

1921 Januari ......

155

20.2

1587

6.9

12 000

8.2

609

19.3

5 751

4.5

Februari ...

147

20.8

1 534

8.5

12 000

9.5

621

22.7

5 650

4.7 !

Mars .........

165

24.6

1 528

MO.o

12 000

11.8

668

31.5

5 779

3.7

April .........

145

24.2

1539

2 17.6

12 000

15.0

617

31.2

5 510

3.9

Mai .........

144

25.3

1343

2 22.2

12 000

17.6

637

32.3

5 784

3.7

Juni .........

145

27.9

1279

2 23.1

12 200

17.8

669

22.9

5 841

3.0

Juli............

151

27.s

1 385

16.7

12 200

14.85

688

21.4

5 753

2.6 :

Augusti......

153

26.8

1420

16.3

12 200

13.1

738

21.7

5 680

2.2

September...

154

26.2

1433

14.8

12 200

12.2

746

17.7

5 965

1.4

Oktober......

149

26.8

1 442

15.o

12 200

12.8

748

13.6

5 960

i.2 j

November...

28.7

1433

15.9

11 900

15.7

755

13.9

—

1.4 1

December ...

33.2

—

16.5

11900

16.2

—

11.4

—

1.6

1922 Januari......

—

35.6

—

16.S

11 900

16.2

—

11.2

—

3.3

i • Februari ...

i —

; 32.1

—

16.3

—

15.7

—

- .

—

2.7

4

1 Uppgifterna äro hämtade ur International Labour Review, februarihäftet, samt på, vissa

punkter kompletterade.

5 Kolgruvearbetare ej medräknade.

Arbetslösheten inom de engelska fackföreningarna har, såsom framgår

av ovanstående tabell, att uppvisa en mera betydande stegring först i

början av år 1921, vilken stegring fortsätter ända till mitten av sagda

år, då kulmen nås med 23.1 % av sammanlagda arbetarantalet. Därefter

skönjes en tillbakagång, som dock fram på hösten brytes. I

februari innevarande år är arbetslöshetssiffran 16.3 %, vilken, om ock

hög, dock ej uppgår till mer än hälften av motsvarande svenska.

Arbetslöshetskurvan för de enligt den engelska arbetslöshetslagen

vUnemployment Insurance Acts av 1920 och 1921) försäkrade arbetarna

visar i stort sett samma rörelse som den för fackföreningarna (se

tab. 6). Överensstämmelsen är slående särskilt för månaderna november

—januari, då arbetslösheten håller sig omkring 16 %. Sammanlagda

antalet arbetslösa, vilka i början av innevarande år på grund av ovannämnda

lag erhöllo understöd, uppgick till omkring 1.9 milj., därav

omkring 375 000 kvinnor. Vid samma tid åtnjöto omkring 300 000

arbetare understöd på grund av inskränkt arbetstid.

Arbetslösheten är givetvis olika inom olika fack. Mest betydande är

den vid järngruvorna samt vid järnverken och skeppsvarven. Vid järngruvorna

uppgick de arbetslösas antal i slutet av februari till inemot

hälften av arbetarstammen (46.1 %"), under det att vid järnverken och

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

skeppsvarven redovisades en arbetslöshet av omkring 35 % av arbetsstyrkan.

De resp. textilindustrierna uppvisa en arbetslöshet, växlande

mellan 10 och 18 %. Vid kolgruvorna är arbetslöshetsprocenten lägre

än man vågat föreställa sig, nämligen blott 9.4 %. Av tabell 7 att

döma är emellertid arbetslösheten stadd i tillbakagång inom ett flertal

viktiga industrigrenar.

Tab. 7. Arbetslösheten inom vissa av försäkringslagen berörda industrier

i England.1

Schweiz.

Antalet arbets
Industrier

lösa den 21 febr.

1922 i %

Kolgruvor.......................................... 9-4

Järn-, stål- och bleckplåtindustrien etc. 32-6

Bomullsindustrien .............................. 17-1

Ylleindustrien.................................... 10-5

Juteindustrien.................................... 14-1

Linneindustrien etc............................ 17-4

Läderindustrien ................................. ]3-s

Skovaruindustrien .............................. 10-3

Byggnadsindustrien ........................... 22" 6

Pappers- och tapetfabrikationen............ 11 3

Dockarbetare m. fl............................ 24''1

Sjömän............................................. 261

Järngruvor ....................................... 46-1

Ökning (+) eller minskning

(—) sedan

31 jan. 1922 i %

— 1-0

- 3-2

+ 1-2

— 1-8

+ 0''9

— 0-8

— 0-4

— 0-4 •

— 0’7

+ 1-2

— 2-s

— 6-4

Det land, som jämte Sverige synes hava lidit mest av depressionen, är

Schweiz. Vad beträffar arbetslösheten i detta land, förmärkes där liksom

hos oss, i den mån siffermaterial föreligger, en kontinuerlig ökning under

hela 1921 ävensom innevarande år. Det synes anmärkningsvärt, att de

olika åtgärder, som av statsmakterna i Schweiz vidtagits i handels- och

tullpolitiskt avseende, att döma av tillgänglig statistik rörande arbetslösheten,

icke förmått hindra dennas utbredning, låt vara att de vidtagna åtgärderna

1 detta avseende måhända haft verkningar, som icke äro statistiskt påvisbara.

Tab. 8. Arbetslösheten i Schweiz.2

Helt

Partiellt

arbetslösa

arbetslösa

Januari .....................

............... 34 652

71 922

Februari ....................

............... 42 705

82 930

Mars ........................

............... 47 577

95119

April ........................

............... 47 949

95 374

Maj........................

............... 52 635

87 741

Juni .......................

76116

Juli..........................

79 888

Augusti.....................

............... 63182

74 309

September..................

............... 66 646

69 421

Oktober.....................

59 835

November..................

61 627

December................

............... 88 967

53 970

Januari .....................

Februari..................

_

1 Sammanställt ur Labour Gazette, mars 1922.

’ Uppgifterna hämtade ur International Labour Review, februari 1922, samt kompletterade.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Vid utgången av år 1921 redovisades i Schweiz ett antal helt arbetslösa

uppgående till omkring 89 000 personer, vartill kom omkring 54 000

partiellt arbetslösa. De helt arbetslösas antal hade i februari innevarande

år ökats till 99 541. Tab. 8 angiver tillväxten av arbetslösheten månad

för månad år 1921. Frapperande är den jämna stegringen av de fullständigt

arbetslösas antal under hela föregående år.

Urfabrikationen liar hårdast drabbats av depressionen. Antalet inom

densamma helt sysslolösa arbetare överstiger 20 000. Metall- och maskinindustrien

hava likaledes kännetecknats av stark arbetslöshet. Så är

också förhållandet med textilindustrien, som på grund av sin lyxkaraktär

i detta land är särskilt känslig för en konjunkturförsämring.

*

Efter inträdandet av konjunkturomslaget hösten 1920 var det uppenbart,

att de jämförelsevis höga arbetslöner, som under nämnda år genomförts,

icke kunde bliva beståndande någon längre tid. Också höjdes från

och med ingången av 1921 från företagarhåll kraftiga röster för en nedsättning

av lönerna. Huruvida härmed avsågs en lönesänkning korresponderande

med de vid tidpunkten ifråga sjunkande levnadskostnaderna eller

en nedsättning av själva reallönen, framgick icke klart av den förda

diskussionen. På fabrikanthåll ansågs emellertid, att reallönerna, särskilt

tim reallöner na, efter kriget stigit högst väsentligt, icke minst på grund

av den kompensation, som åttatimmarsdagens genomförande givit upphov

till, och att det därför kunde ifrågasättas, huruvida industrien under förändrade

konjunkturer verkligen vore i stånd att bära denna ökning.

Det är nu konstaterat, att en verklig stegring av reallönerna inom så

gott som alla yrkesgrenar ägt rum under år 1920. Av de undersökningar

rörande bland annat dagsinkomsterna inom olika yrken under tiden 1913

—1920, som av socialstyrelsen företagits och för vilkas resultat redogjorts

i n:r 6 och 7 av Sociala Meddelanden för år 1921, har beträffande

reallönens växlingar under och efter kriget framgått följande. Dagreallönen

eller rättare dagrealinkomsten har under åren 1915 —18 legat

under 1913 års motsvarande inkomst med omkring 6 ä 10 %. Redan

1919 har emellertid en stegring ägt rum upp till inemot 2 % över

sista förkrigsårets nivå, vilken stegring fortsatt 1920 och då nått upp

till omkring 15 %. Den långvariga underkompensationen har därmed

hastigt förbytts i en betydande överkompensation.

I tab. 9 återgivas de härför belysande siffrorna.

Tab. 9. Indextal utvisande levnadskostnader och arbetslöner i Sverige åren 1913—20.

1913

1911

1915

1916

1917

1918

1919

1920

Levnadskostnader ....................

100

102

115

130

162

225

261

269

Löneinkomster per dagsverke .....

Realinkomstens böjning (~) resp.

100

102

108

120

146

207

266

309

sänkning (—) i % ..................

0

0

— 6.1

— 7.7

— 9.9

— 8.0

+ 1.9

+ 14.9

Arbets
lönerna.

Real
lönens
väiclingar.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Understrykas bör, att indextalen gälla förtjänster per dagsverke.

Lönestegringen, sådan den finner uttryck i 1920 års siffror, har givetvis

varit olika inom olika näringsgrenar, något som också framgår av

efterföljande siffersammanställning, vartill materialet hämtats ur redogörelsen

för socialstyrelsens ovannämnda löneundersökning.

Tab. 10. Indextal utvisande den genomsnittliga dagsinkomsten inom olika

näringsgrenar år 1920.

(Medellevnadskostnadsindex för 1920 = 269.)

Dagsinkomsten

1913 = 100.

Malmbrytning och metallindustri.......................................... 296

Jord- och stenindustri......................................................... 307

Träindustri ....................................„................................... 304

Pappers- och grafisk industri ............................................ 298

Livsmedelsindustri............................................................... 304

Textil- och beklädnadsindustri ............................................. 346

Läder-, hår- och gummivaruindustri .................................... 342

Kemisk-teknisk industri ..................................................... 322

Byggnadsverksamhet........................................................... 273

Kraft-, belysnings- och vattenverk .................................... 335

Handel och varulager ........................................................ 306

Samfärdsel ........................................................................ 329

En stegring av reallönerna efter kriget är emellertid icke blott kännetecknande

för vårt land utan kan iakttagas i de flesta industriländer,

undantagandes Tyskland och i valutaavseende därmed jämförliga länder.

Efterföljande sammanställning, hämtad ur socialstyrelsens ovannämnda

undersökning, avser att i viss mån klarlägga detta. Det bör emellertid

framhallas, att internationella jämförelser uti ifrågavarande avseende i

allmänhet äro behäftade med avsevärda brister. De angiva dock riktningen

av själva utvecklingen.

Tab. 11. Indextal utvisande arbetslönernas och levnadskostnadernas höjd år 1920

jämfört med 1914 (= 100).* 1

Levnadskostnader .............

Genomsnittlig dagsinkomst.

Sverige

Norge

•

Danmark

England

Förenta

Staterna

269

314

256

250

205

309

364

308

275 •

216

1 För närmare detaljer rörande de uppgifter, på vilka indextalen bygga, hänvisas till

Sociala meddelanden 1921, h. 6, sid. 505.

Såsom framgår av tabellen är reallönens stegring större i Danmark

och Norge än hos oss. I England är den däremot något mindre än i

Sverige, och i Förenta Staterna ligger reallönen år 1920 blott obetydligt

över 1914 års reallön.

*

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

De i början av år 1921 resta kraven på en reducering av då gällande

arbetslöner fingo snart aktualitet på grund av de snabbt sjunkande

partipriserna. Successivt genomfördes också småningom lönesänkningar

inom ett flertal industrigrenar. Inom vissa industrier svarade sänkningarna

i stort sett mot den sjunkande levnadskostnadsnivån; men på sina håll,

såsom inom järnindustrien och textilindustrien, gingo de längre. Inom

många av de för hemmamarknaden arbetande industrierna, exempelvis

livsmedelsindustrierna, genomfördes icke alls eller blott i obetydlig män

lönereduktioner, och till följd härav har den år 1920 inom dylika

industrier rådande överkompensationen under år 1921 blivit ännu större.

Det är icke utan svårighet som den genomsnittliga lönesänkningen

inom industrien år 1921 låter sig beräkna. Uppskattningsvis torde den

för de industrigrupper, där lönereduktion förekommit, kunna fixeras till

omkring 20 % på under år 1920 utgående löner. Då levnadskostnaderna

samtidigt sjunkit med omkring 18 X, förefaller lönenedsättningen — fortfarande

med undantag för av lönenedsättningarna icke berörda industrier

— att hava något inkräktat på reallönen. Arbetsinkomsten per dag eller

per vecka har givetvis varit mindre i de fall då inskränkt drift förelegat.

Lönereduktionerna hava fortsatt under innevarande år, med den skillnaden

likväl, att tempot nu ansenligt ökats. Då emellertid för närvarande

läget å lönemarknaden kan betecknas som mycket svävande —

nya kollektivavtal träffas, innebärande väsentliga lönereduktioner, och inom

betydelsefulla industrigrenar, där arbetet bedrives utan avtal, företagas

lönenedsättningar — är det uppenbarligen icke möjligt att lämna någon

tillförlitlig bild av läget.

Yi bortse emellertid för ögonblicket härifrån för att i stället rikta

uppmärksamheten på löneförhållandena inom de industrier, där nyregleringar

genomförts avtalsvägen.

Med utgångspunkt från träffade kollektivavtal hava indextal uträknats

och sammanställts i tab. 12.1 Indextalen gälla dels topplönerna och dels

lönerna sådana de bestämts efter avtalsmässig lönereduktion. Löneförhållandena

1914 hava betecknats med 100. I särskild kolumn har angivits

giltighetstiden för resp. löneavtal. Det torde böra anmärkas, att

de anförda indextalen grunda sig på kollektivavtalens tidlönesatser, vanligen

timlönerna. Vid jämförelse med förkrigslönerna bör ihågkommas,

att arbetsdagen då var en ä två timmar längre än 1920 och senare;

vid indextalens uträknande har nämligen ingen hänsyn tagits till den

genom arbetstidsförkortningen minskade veckoinkomsten.

1 Indextalen äro hämtade ur en av amanuensen C. Chk. Schmidt för tull- och traktatkommittén

utarbetad promemoria rörande lönenivån enligt kollektivavtal inom den svenska

industrien.

Lönesänk
ningar.

Sverige.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Tab. 12. Ungefärliga och genomsnittliga indextal, utvisande tidlönernas stegring

frän år 1914 inom vissa näringsgrenar.1 (1914 = ICO)

Levnadskostnaderna 1920 = 269.

» 2:a kvart. 1922 = 196 (enligt Socialstyrelsens index).

Industrier

i

Index enl.

1920 års

avtal

Avtalens

giltighetstid

Index enl.

senaste

avtal

Avtalens

giltighetstid1 2

Lönernas

procen-

tuella

nedgång

1

2

8

4

Ö

6

Kolgruvor ..................

383

*/i 20—*‘/i» 21

217

(V>—)*7»-*7m

43

22

Torvindustri ...............

367—393

Va 20—“/a 21 .

293-314

Va 21—“/a 22

20

Stenindustri3 ...............

259

1920—Ve 21

180

Va 21—»7« 22

31

Småglasbruk 4 *...............

455

1920—»/i 21

250

Va 22—r87» 23

45

Buteljglasbruk 4 ............

440

7, 20—80/e 21

352

l/7 21—30/e 22

20

Kvarnindustri...............

320

*79 20—81/» 21

224 j

Vs-3Vs 22

30

(—®°/4 1922)

211 f

Vs-81/h 22

34

Sockerindustri

192 (

Va—80/» 23

40

manlig arb................

470

(Vs—) “/* 20—”/» 21

250 (

Va—8#/s 22

47

, kvinnlig » ...............

440

235 )

47

manlig » ..............

235 )

Vio 22—28/a 23

50

kvinnlig » ...............

220 1

50

1 Textilindustri

manlig arb...............

385

Vi 20-"Va 21

270 (

*/»—8l/s 22

30

kvinnlig » ...............

415

290 )

SO

manlig » ...............

230 \

‘/a-81/» 22

40

kvinnlig > ..............

250 |

40

Garverier.....................

360

Vi—*''/i» 21

266

Vi—80/o 22

26

240

■/i-8''/» 22

33

Skoindustri

manlig arb................

335

Vi 20—•*/u 21

245 (

»/i—80/s 22

27

kvinnlig » ..............

400

265 J

34

manlig » .........

220 1

Vt-81/» 22

34

kvinnlig » ...............

236 |

41

Gummiindustri ............

415

lh 20 —80/e 21

370

’/t 21—ao/e 22

11

Kem.-tekn. industri 8

manlig arb................

364

*/i 20—»7» 21

286 |

‘/i—s% 22

21

kvinnlig » ...............

511

411 )

20

manlig » ...............

250 )

Vt—81/» 22

31

kvinnlig > ...............

350 |

32

Tändsticksindustri

manlig arb................

367

april 20—81/» 21

277 (

‘/i—81/» 22

25

262 {

‘/a—80/* 22

29

243 I

Vt—8''/» 22

34

Tegel och kalkbruk......

400

7* 20—»Va 21

230 /

18/a—30/e 22

42 1

200 1

V»—31/» 22

50 1

1 Alldenstund indextalen äro uträknade efter kollektivavtalens tidlönesatser, äga de giltighet

blott under förutsättning att den under resp. år verkligen utbetalta arbetslönen överensstämmer

med den stipulerade. Som bekant är detta långt ifrån fallet. Ofta är den verkliga

lönen större än vad lönesatserna angiva. Tabellen är sålunda icke ägnad för mera vittgående

slutsatser.

* I åtskilliga av de under innevarande år träffade avtalen hava stipulerats successiva

lönenedsättningar under avtalstiden. Där detta varit fallet, har såväl tidpunkten för inträdande

dylika nedsättningar som härtill hänförliga indextal (kol. 4) och procenttal (kol. 6)

insatts i resp. kolumner. En klammer angiver, vilka avtal som avses.

8 Avser kant- och gatstensindustriema i Bohuslän.

4 Beräkningen gjord efter grovarbetaretimlönen.

8 Avser fabriker i Stockholm.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

1

2

3

4

5

6

Trämasseindustri 1.........

390

‘/»-”/it 20

Norrl. 234

7»—S0/6 22

40

Varmt 223

43

Norrl. 216

7t—*7io 22

45

Värml. 203

48

Norrl. 209

7it—*7i. 22

47

Värml. 200

49

Pappersbruk 3...............

500

7* 20—S0/4 21

260

4/«—*7. 22

48

230

7» 22—*7» 23

54

Snickeri- och möbelfabr.

300

7» 20 - "h 21

40

Oljeslagerier

manlig arb................

300

‘/t 20—"In 21

222 j

*/i—”/« 22

26

kvinnlig » ...............

333

233 )

30

manlig » ...............

208 j

7t—*7» 22

36

kvinnlig » ...............

207 |

38

Gödningsämnes- o. svavel-

syrefabr. 3

manlig arb................

370

l/i 20—sl/u 21

240 /

7i—*7» 22

35

227 t

7w—*7» 22

39

Kloratfabrik 4...............

322

so/io 20—"In 21

i Bryggerier 6

•

manlig arb................

476

''/.o 20—21

429

(7m 20—)7i—

10

(-*>/» 22)

**/» 22

1 Indextalen hava beräknats efter utearbetarlön. Ingen hänsyn har tagits till utgående

s. k. familjetillägg.

5 Beräkningen gjord endast efter timlönerna för vanlig grovarbetare.

3 Avser företag i Skåne.

* Avser endast ett företag. Indextalen hava beräknats efter utearbetarlön. Ingen hänsyn

har tagits till utgående s. k. familjetillägg.

‘ Avser Stockholm.

Såsom framgår av tabellen ifråga äro icke på långt när alla industrigrenar

representerade. För mera betydelsefulla sadana, vilka arbeta utan

avtal och icke äro upptagna i tabellen, skall redogörelse strax lämnas.

Den tabellariska sammanställningen ger vid handen, att lönestegringen,

sådan den kan avläsas i indextalen för år 1920, varit mycket oenhetlig.

Synnerligen betydande har den varit inom pappers-, socker- och bryggeriindustrierna,

där stegringen i genomsnitt uppgått till mellan 3 och 400 %

av år 1914 utgående tidlöner. Endast i undantagsfall har stegringen

för de i tabellen redovisade industrierna varit mindre än 200 %. I

allmänhet håller den sig mellan 2 och 300 %.

De företagna lönereduktionerna i procent av topplönerna hava ävenledes

varit mycket varierande. I allmänhet uppvisa de industrier, vilkas

produkter äro underkastade världsmarknadens prisväxlingar, avsevärda

lönereduktioner. Bland dylika i nämnda tabell redovisade näringsgrenar

äro att märka kolgruvorna, pappers- och pappersmasseindustrierna, stenindustrien,

glasbruken m. fl., för vilka lönereduktionerna uppgå till 30

å 50 %.

Till sistnämnda grupp äro också att hänföra de mellansvenska export
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

malmgruvorna, vid vilka uppgörelse träffats om nedsättning av lönerna

med 40 % på topplönerna 1920. Vad de norrländska malmfälten angår,

är att anteckna, att nytt avtal träffats i början av mars 1922, innebärande

sänkning av topplönerna med omkring 25 %.

*

Såsom förut är omnämnt, arbeta flera av våra storindustrier utan avtal

och tillämpa därvid löner, som i stort sett överensstämma med uti

från arbetsgivaresidan överlämnade avtalsförslag erbjudna löner.

För järnindustrien gäller, att denna industri, som föregående år arbetat

och alltjämt arbetar utan löneavtal, tid efter annan företagit löneredukfioner,

senast den 1 mars innevarande år, vilka sammanlagt torde uppgå

till omkring 45 % av 1920 års topplöner.

Verkstadsindustrien arbetar sedan årsskiftet utan avtal. De inom denna

industrigrupp under år 1921 tillämpad# lönenedsättningarna torde i

medeltal ha uppgått till 20 %. Under innevarande år ha ytterligare

reduktioner genomförts, så att den sammanlagda reduktionen å 1920 års

topplöner efter den 1 april i genomsnitt torde kunna beräknas till omkring

50 %.

Lönenivån inom sågverksindustrien har såväl för olika företag som för

olika distrikt företett en ganska olikartad stegring, och år 1920, då

topplönerna nåddes, kunde desamma betecknas med så vitt skilda indextal,

som 256 och 460. Enligt uppgift från sågverksförbundet hade den

genomsnittliga arbetsinkomsten per timme 1920 legat omkring 340 %

över motsvarande år 1914. Under 1921 genomfördes som bekant en

lönesänkning med omkring 15 %. Efter det senaste avtalets utlöpande

den 31 januari 1922 har under den avtalslösa tiden tillämpats en lönesänkning

av omkring 40 % på 1921 års löner. Den totala lönenedsättningen

sedan 1920 skulle alltså, därest ej eventuella nya avtal medföra

en om justering, belöpa sig till omkring 50 %.

*

Såsom framgår av det anförda hava i ett flertal fall betydande lönereduktioner

åstadkommits avtalsvägen. För de industrier, såsom järn-,

verkstads- och sågverksindustrierna, där man ännu icke kunnat enas om

nya avtal, äro lönesänkningarna ännu avsevärdare. I stort sett torde

den genomsnittliga lönesänkningen sedan 1920 inom samtliga såväl i

tab. 12 som i texten berörda industrier, med vederbörlig hänsyn tagen

till resp. industriers arbetarantal, kunna uppskattas till 40 k 45 %.

Söker man bilda sig en föreställning om, huru de nuvarande reallönerna

ställa sig till de före kriget gällande, erbjuda de framlagda siff
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Torna vissa, om än icke särdeles tillförlitliga hållpunkter. Enligt socialstyrelsens

indexberäkningar betecknas levnadskostnaderna för år 1920

i sin helhet med siffran 269 och för oktober sistnämnda år, då maximum

nåddes, med siffran 281. Vid ingången av andra kvartalet innevarande

år var motsvarande siffra 195.

Med utgångspunkt från de nämnda siffrorna skulle alltså levnadskostnaderna

från maximum i oktober 1920 till april 1922 hava sjunkit med

omkring 31 %. Nedgången stannar vid omkring 28 %, om till grund

för beräkningarna läggas de genomsnittliga levnadskostnaderna för hela

året 1920.

Förut är nämnt, att tariff lönernas sänkning inom de i det föregående

omnämnda industrigrenarna, inom vilka torde sysselsättas omkring 200 000

arbetare, kan beräknas till i medeltal 40 ä 45 %. Emellertid är att

märka, att tariff lönerna icke alltid äro identiska med de verkligen utbetalta

lönerna, och till följd härav kan det icke med visshet avgöras,

huru stor den verkliga lönesänkningen varit.

Huru som helst, så torde man i allt fall av de anförda siffrorna kunna

våga draga den slutsatsen, att 1920 års reallöner icke så litet minskats.

Huruvida minskningen varit av den omfattning, att den uppvägt den av

socialstyrelsen konstaterade realinkomststegringen efter kriget kan på

grund av det framlagda siffermaterialet icke exakt avgöras. Troligt är

emellertid, att de nuvarande dagreallönerna befinna sig i närheten av

1913 års motsvarande löner. Däremot torde, såsom av tabell 12 synes

framgå, timreallönerna allt fortfarande vara större än de för år 1913

gällande, vilket torde sammanhänga med de till följd av åttatimmarsdagens

införande vidtagna lönejämkningarna.

Det nu sagda är likväl icke att tolka så, som skulle arbetarna i gemen

hava fått sina realinkomster anpassade efter 1913 års inkomststandard.

Tyvärr är lönesänkningen, liksom förut lönestegringen, så ojämn,

att det med full visshet kan antagas och i åtskilliga fall även påvisas,

att reallönen för vissa arbetarkategorier kommit att ligga betydligt under,

för andra åter avsevärt över 1913 års nivå.

Vidkommande lönereduktionerna i utlandet är det självfallet, att de utlandet.

uppgifter, som härvidlag stå till buds, äro knapphändigare och ofullständigare

än de, som röra våra egna förhållanden.

Av uti den officiella engelska tidskriften Labour Gazette publicerade England,

uppgifter rörande arbetslönernas förändringar i England kunna vissa

''upplysningar erhållas beträffande lönereduktionerna föregående år.

Särskilt orienterande är en i Labour Gazette’s januarihäfte för i år

intagen detaljerad redogörelse för inom viktigare industrier intill januari 1922

företagna lönereduktioner. Däri förekommande procenttal rörande lönesänkningarnas

storlek hava extraherats och sammanförts i efterföljande tabell.

opaginerad Kontrollera mot PDF

64.

Tab. 13. Inom vissa grenar av den engelska industrien företagna lönereduktioner

intill Jan. 1922.

(Sänkningar i % av löner gällande vid årsskiftet 1920—1921.)

Byggnadsverksamheten.

Yrkesarbetare......... .................... 12—16

Grovarbetare .............................. 19—23

Gruvdriften.

Kolbrytare ................................. 20—50

Arbetare under jord ..................... 30—60

Järn- och stålindustrien.

Arbetare i masugnar..................... 33—46

Arbetare direkt sysselsatta med

järn- och stålfabrikation ............ 33—45

Grovarbetare .............................. 30—45

Mekanisk industri och skeppsbyggeri.

Yrkesarbetare.............................. 14—151

Grovarbetare ............................. 163

Textilindustrien.

Bomullsindustrien ........................ 22

Ylleindustrien:

Arbetare med timpenning ......... 29

Ackordsarbetare, manliga............ 27

Ackordsarbetare, kvinnliga...... 23

Blekerier, färgerier, tryckerier etc.

I Yorkshire:

Arbetare med timpenning ......... 20

Ackordsarbetare........................ 19

I Lancashire och Cheshire:

Manliga arbetare........................ 21

Kvinnliga » 20

Trikåindustrien i Midlands............ 19

Transportväsendet.

J ärnvägsanställda:

Lokomotivförare ..................... 7*/»—9*

Bärare.................................... 11—12*

Dockarbetare .............................. 12—13

Sjömän:

Sjömän med månadslön ............ 17—27

» » veckolön .............. 10—14

Grafisk industri.

Sättare ....... 5—6

Bokbindare ................................. 71/*—9

Kvinnliga arbetare........................ 6—8

Mäbelindus''rien .......................... 12—13

Kemisk industri (tung sådan) ......... 19—21

Vidare hava i tab. 14 sammanställts indextal, baserade på tidigare uti

Labour Gazette publicerade uppgifter rörande växlingarna i den genomsnittliga

veckoförtjänsten för arbetare inom ett antal industrier i Storbritannien

och Irland vid vissa tidpunkter under åren 1920 och 1921.

Då, såsom nämnts, dessa indextal hänföra sig till den genomsnittliga

veckoförtjänsten och denna på grund av bl. a. inskränkt arbetstid sannolikt

minskats mera än vad t. ex. fallet varit med timlönerna, giver

nämnda tabell intet troget uttryck för de verkliga lönenedsättningarna

inom resp. industrier och är följaktligen ej heller direkt jämförbar med

föregående tabell.

Vid en granskning av den förstnämnda tabellens enskildheter faller i

ögonen den synnerligen betydande reduktion av arbetslönerna, som ägt

rum inom gruvdriften samt inom järn- och stålindustrierna. För kolgruvearbetare

hava lönenedsättningarna varierat högst väsentligt inom

olika distrikt och uppgå, såsom framgår av tabellen, till 20 ä 50 % för

kolbrytare (hewers) och 30 ä 60 % för arbetare under jord. Järnindustrien,

som under 1921 arbetat under oerhört tryckta förhållanden (tack
-

1 Om indragningen av dyrtidstillägg 1 januari 1922 medräknas 17—18 %.

’ ♦ » » » »»» » 20%.

* » » » » »»»» 11—14%.

* » » » » >»»> 17—18%.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Tab. 14. Indextal utvisande arbetslönens (veckoförtjänstens) förändringar i England

inom vissa industrier.

■

Industri

i .

Juli

1920

Dec.

1920

Dec.

1921

Procentuell

+ = (h

— = sa

Juli 1920 till

dec. 1920

förändring

Öjning,

nkning)

Juli 1920 till

dec. 1921 1

Bomullsindustrien .................................

305

217

211

— 29

— 31

i Ylleindustrien .......................................

308

275

247

— 11

— 20

j Linneindustrien.......................................

246

211

221

— 14

— 10

[ Juteindustrien ......................................

244

163

191

— 33

— 22

! Annan textilindustri.................................

250

214

231

— 14

— 8

Blekerier, färgerier m. m.........................

288

247

232

— 14

— 19

1 Skoindustrien..........................................

249

187

218

— 25

— 12

| Vitvaruindustrien..................................

225

200

222

— 11

— 1

| Konfektronsindustrien (skrädd.)..................

241

176

188

— 27

— 22

1 Papper och grafisk industri.....................

252

261

232

+ 4

— 8

1 Lervaror................................................

273

274

219

0

— 20

i Glasvaror .............................................

249

262

211

+ 5

- 15

j Tegelindustrien.......................................

279

297

219

+ 6

— 22

Cementindustrien....................................

274

287

230

+ 5

— 16

; Livsmedelsindustrien .............................

286

277

258

— 3

— 10

järnsproduktionen nämnda år var den lägsta sedan 1850), har på grund

härav och på grund av hård konkurrens utifrån sett sig nödsakad att

väsentligt reducera lönerna. Förutnämnda tabell angiver lönenedsättningarna

för olika arbetarkategorier till 30 ä 45 %.

Inom textilindustrien hava vid flera tillfällen under 1921 lönereduktioner

företagits. De procenttal, som tabellen upptager, avse, såsom är

nämnt, reduktioner av arbetslönen, sådan denna gestaltade sig i slutet

av 1920. Då efter all sannolikhet lönenedsättningar företagits redan

under 1920, äro de i tabellen anförda siffrorna att betrakta såsom något

för låga.

I fråga om transportyrkena angivas lönenedsättningarna till i stort

sett mellan 10 och 20 %, med undantag för sjömän, för vilka på grund

av de för sjöfarten dåliga konjunkturerna en större lönesänkning kunnat

genomföras.

För den grafiska industrien synes lönenedsättningen varit obetydlig, i

allmänhet understigande 10 %.

Utöver de i tabellen upptagna industrier hava ett stort antal andra

genomfört större eller mindre lönesänkningar. Bland dessa må nämnas

lin-, jute-, kamp-, pås-, knapp- och bleckburkindustrierna m. fl. Inom

vissa industrier såsom tobaks-, pälsverks- m. fl. industrier hava ingå

lönenedsättningar intill utgången av 1921 förekommit.

I sin ovannämnda översikt framhåller Labour Gazette, att, med bortseende

från undantagsfall, den allmänna lönenedsättningen torde uppgå

till mellan 10 och 30 % på de den 1 januari 1921 utgående lönerna;

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 225 höft. (Nr 259.) 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Förenta

Staterna.

med hänsyn tagen till de olika industriernas betydelse torde den allmänna

lönenedsättningen kunna beräknas till omkring 20

Denna lönereduktion uppväges i stort sett av de sjunkande levnadsomkostnaderna,

söm för Englands del under 1921 kunde uppskattas till

omkring 21 %.

I Förenta Staterna hava under 1921 ansenliga lönenedsättningar inom

alla mera betydande industrier förekommit. Emellertid saknas detaljerade

uppgifter härom, och det låter sig därför icke göra att uträkna vare

sig den procentuella sänkningen för resp. industrigrupper eller den genomsnittliga

sänkningen för industrien i sin helhet. Emellertid torde

med hänsyn till de betydande lönenedsättningar, som förekommit inom

viktiga industrigrenar, det kunna antagas, att lönenedsättningarna icke

varit mindre i Amerika än i England.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kap. III. Varuomsättningen.

Till värdet var utrikeshandeln år 1920 den största vårt land någonsin

kunnat inregistrera. Nämnda år uppgick nämligen importen i medeltal

per månad till omkring 281 milj. kr. och exporten till 191 milj. kr.

Den totala handelsomsättningen var, fortfarande efter värde räknat, år

1920 tre gånger större än år 1913.

Med inträdandet av konjunkturomslaget förmärkes en snabb tillbakagång.

Den genomsnittliga importen per månad har under 1921 gått

ned till 105 milj. kr. och exporten till 91 milj. kr. Fortfarande ligga

dock dessa siffror över 1913 års månadsmedelvärden, vilka för importen

utgjorde 70.5 milj. och för exporten 68.1 milj. kr. (Se tab. 17 sid. 71).

Nu anförda siffror giva emellertid en föga exakt bild av utrikeshandelns

volym. Söker man bestämma densamma genom att på varuomsättningen

1920 — 21 tillämpa 1913 års varupriser, blir bilden en annan.

Det visar sig då, att importen år 1920, jämförd med 1913, rätt betydligt

ökats, nämligen med omkring 23 X, medan däremot exporten trots

det höga värdet uppvisat en minskning med ungefär samma procenttal.

Vidkommande året 1921 har såväl import som export kvantitativt gått

tillbaka både i förhållande till 1920 och till 1913. Såsom framgår av

tab. 18 sid. 71 utgjorde år 1921 importen 77.6 % och exporten 53 % av

importen resp. exporten 1913.

*

Om den utrikes handelsomsättningen i sin helhet uppvisar en markerad

tillbakagång, så är detta helt naturligt även fallet med våra viktigare

handelsartiklar.

Uti efterföljande tabeller 15 och 16 hava siffror rörande importen,

resp. exporten av ett antal betydelsefulla varor sammanförts för åren

1913 samt 1920 och 1921.

Stenkolsimporten, som år 1920, trots det forcerade tempot under sommaren,

blott uppgick till föga mer än hälften av 1913 års import, hade under

1921 ytterligare nedgått och utgjorde sistnämnda år blott 31.5 % av

normalimporten. Det senare halvåret 1921 uppvisade emellertid gynnsammare

siffror (se tab. 15).

Sverig».

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Talj. 15. Importen av vissa viktigare varor.

1913

1920

1921

Okt.

Rot.

l)ec.

Jan.

Mknadsroede

ltal

1921

1921

1921

1922

1922

1922

Stenkol och koks

l 000 ton

447.9

264.3

141.1

271

245

291

141

96

. 254

(41 A—D, F)

Relationstal

100

59

31.5

_

T.ackjärn(707A)

Ton

7 890

2 919

903

1 002

1 248

1 124

883

280

1 081

Relationstal

100

37

11.4

_

_

Koppar, oarbe-

Ton

765.2

1 514.1

516.1

469:

809

1 259

o

631

tact (897 A)

Relationstal

100

197.9

67.4

_1''

Bomull, allaslag

Ton

1 796.7

1 927.6

1 065.2

1419

857

3 430

1 752

302

1 558

(474, 475)

Relationstal

100

107.,s

59.3

_

Mineraloljor

Ton

14 994.1

15 797

12 132.4

18 082

11927

29 667

9 129

7 894

8 182

(1099)

Relationstal

100

105.4

80.9

_

__

Majs, omalen

Ton

5 068.1

3185.1

8 860.5

10 314

2 704

887

217

1 902

6 283

(77)

Relationstal

100

62.8

174.8

_

_

Vete, omalet (74

Ton

16 681.s

16 801.8

12 993.1

5 629

8 570

6 703

5 314

6 182

B)

Relationstal

100

100.7

77.9

_

_

Hu dar,ober edda

Ton

1 083.3

991.3

787.1

1 039

1 687

1 459

764

575

1 029

(198 A-I)

Relationstal

100

91.5

72.7

_

_

_

Öljekakor (104

Ton

13 271.8

5 490.4

6114.3

5 665

5 042

2 599

2 428

3 924

4 806

A—H)

Relationstal

100

41.4

46.1

—

-

Tackjärnsimporten illustrerar bjärt det tröstlösa läget inom vår verkstadsindustri.

Den utgjorde, såsom framgår av tabellen här ovan föga

mer än 10 % av importen 1913. Däremot uppvisar kopparimporten gynnsammare

siffror för 1921 (67.4 X av importen 1913), även om dessa

jämförda med 1920 åi’s siffror angiva en anmärkningsvärd tillbakagång.

Importen av bomull år 1920 överträffade något normalimporten. Under

1921 sjönk den emellertid betydligt under 1913 års import.

Mineraloljeimporten har däremot rätt väl hävdat sin ställning. Ehuru

även den nedgått under 1921, är dock denna nedgång (19 % på 1913

års siffror) i jämförelse med importminskningen för de flesta viktigare

varuslag tämligen oansenlig.

Beträffande livsmedel och foderämnen är att anteckna, att veteimporten,

som år 1920 höll sig på 1913 års nivå, under 1921 minskats med en

femtedel. Majsimporten uppvisar däremot en oerhörd ökning, medan importen

av oljekakor såväl 1920 som 1921 nedgått till mindre än hälften

av importen år 1913:

Gå vi att skärskåda exporten av våra standardartiklar, göra vi i stort

sett enahanda iakttagelser.

Järumalmsexporten vissLV minskning för både 19 20 och 1921 i jämförelse med

1913. Minskningen är dock mindre utpräglad för 1921. Järnindustriens

tryckta konjunkturer avspegla sig uti exportsiffrorna för tackjärn

samt för annat järn. Efterkrigstidens högkonjunktur gjorde sig som

bekant föga gällande inom järnindustrien. Det är därför icke ägnat att

förvåna, att exporten av järn redan år 1920 låg ansenligt under exporten

1913. För tackjärn nådde den dock upp till inemot två tredje
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

delar, medan den för annat järn stannade något under hälften. Däremot

uppvisar år 1921 en till ett minimum inskränkt export av nämnda ai>

tiklar. Sålunda utgjorde tackjärnsexporten blott 42 % av exporten år

1913, under det att exporten av annai> järn blott uppgått till en femtedel

av normalexporten. En återhämtning kan emellertid skönjas under

årets sista månader. Huruvida den då något stigande exporten är att

tillskriva ökad köplust eller är föranledd av realisationer kan icke med

visshet avgöras. Troligen hava båda dessa moment samverkat.

För trävaru-, pappersmasse- och pappersindustrierna betecknade 1920

en höjdpunkt. Trävaruexportens kvantitetssiffror lågo icke desto mindre

nämnda år något under motsvarande siffror för 1913, pappersmasseexportens

däremot något över. Exporten av tidningspapper hade nära

fördubblats, den övriga pappersexporten inklusive pappexporten ökats

med 12 %.

Med undantag av tidningspapper bär exporten av nämnda artiklar

uppvisat en högst betydande tillbakagång under 1921.

Trävaruexporten har sålunda under 1921 nedgått till hälften av exporten

året förut. I jämförelse med år 1913 utgjorde den 1921 endast 45.6 %■

Pappersmasseexporten uppvisar en enahanda nedgång: exporten 1921 har

Tab. 16. Exporten av vissa viktigare varor.

1913 1920 I 1921

Månadsmedeltal

Okt.

1921

Hot.

1921

Dec.

1921

Jan.

1922

Febr.

1922

Mars

1922

Järnmalm (2 A

1 000 ton

536.7

308.8

361.1

399

303

272

159

165

336

-B)

Belationstal

100

57.5

67.3

—

—

—

—

—

Tackjärn (707

1 000 ton

16.27

9.72

6.89

10.36

6.50

7.06

4.10

2.43

4.65

A)

Belationstal

100

59.7

42.3

—

—

—

—

—

—

Annat järn

1 000 ton

23.76

11.40

4.81

5.05

5.87

8.86

0.04

O.os

0.2 7

Belationstal

100

48

20.2

—

— *

—

—

—

—

Trävaror (230

1 000 kbm

528.8

442.4

240.9

496

471

475

145

64

148

A. B. D. H.,

Belationstal

100

89.8

45.6

—

—

—

—

—

—

234 A—D,

234 G-V,

257 A—F)

10.5

35.5

Pappersmassa

1 000 ton

70.6

73.4

40

54.1

98.8

104.8

28.1

(torr vikt)

Belationstal

100

104

56.7

—

—

—

—

—

—

(303 B—I)

10.36

3.56

6.6

Tid ninaspapper

1 000 ton

5.14

9.70

9.29

11.44

12.2 5

13.7 5

(308)

Belationstal

100

188.7

180.7

—

—

—

—

—

—

Annat papper

1 000 ton

12.59

14.15

5.96

9.2 2

8.87

9.20

7.98

5

12.25

samt papp

Belationstal

100

112.4

47.8

—

—

—

—

—

—

(304—306

310—311)

384

589

Motorer (förbr.

1 000 kr.

760.8

2 150.1

884.8

414

785

571

642

o. expl.)

Belationstal

100

282.6

116.3

—

—

—

—

—

—

(992—996)

648

651

Mjölkskum-

1 000 kr.

1 245.5

2 193.6

1 345.3

1318

1035

841

686

ningsmaskiner

Belationstal

100

176.1

108

—

—

—

—

—

—

m. m. (1029 —

1032)

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

nedgått till omkring hälften av 1920 års volym och till 57 % av 1913

års kvantitet.

Exporten av annat papper än tidningspapper samt papp utgjorde 1921

47.3 % av 1913 års volym, medan däremot tidningspappersexporten,

som 1920 jämförd med 1913 nära nog fördubblats, i huvudsak bibehållit

sin ställning. Exporten av sådana standardartiklar som motorer och

separatorer har givetvis även rönt inverkan av de nedåtgående konjunkturerna.

Motorexporten, som redovisas efter värde, utgjorde 1921 vida

mindre än hälften av 1920 års export, under det att separatorexporten

uppgick till något mer än hälften.

Emellertid vill det synas, som om en tämligen utpräglad förändring

till det bättre gjort sig gällande under 1921 års sista månader. Nästan

undantagslöst uppvisar exporten för de i det föregående nämnda varuslagen

för månaderna oktober —december en icke obetydlig stegring i

jämförelse med medelmånadsimporten för nämnda år. I viss mån, särskilt

beträffande trävaror och pappersmassa, sammanhänger denna markanta

ökning med den avvaktande hållning, som de utländska köparna

av nämnda varor iakttagit och som föranlett inköp först i sista stund,

ävensom med skeppningarnas anhopning på årets sista månader.

*

utlandet. I stort sett är utvecklingen i de större industriländerna i avseende å

England, utrikeshandeln analog med vår egen. Såsom framgår av tab. 17 uppvisar

den utrikes varuomsättningen i England, efter värde räknat, inemot en

tredubbling från 1913 till år 1920 och därefter en tillbakagång till nära

hälften av 1920 års siffror.

Kvantitativt taget är emellertid den engelska handelsomsättningen både

1920 och 1921 mindre än 1913. År 1920 låg nämligen importen mer

än 10 % och exporten nära 30 % under 1913 års motsvarande siffror.

Att den betydande regress, som följde med konjunkturomslaget, skulle

sätta djupa spår i varuomsättningen för år 1921 var endast att vänta.

Totalimporten sistnämnda år i jämförelse med 1913 och beräknad efter

sistnämnda års priser uppgick allenast till tre fjärdedelar, under det att

exporten uppgick till omkring hälften. Någon förändring till det bättre

under senare delen av året torde icke kunna utläsas ur tillgängliga siffror.

Såväl Englands export som import visar sig av de anförda siffrorna

ha gått betydligt tillbaka kvantitativt i jämförelse med 1913. I fråga

om de viktigaste exportartiklarna, såsom stenkol, järn och stål samt textilvaror,

var denna tillbakagång '' markant redan under högkonjunkturåret

1920. Ur decemberhäftet av Federal Reserve Bulletin ha hämtats några

uppgifter rörande nedgången i Englands export av några av dess standardartiklar,

vilka återfinnas i tab. 19.

De anförda siffrorna giva vid handen, att stenkolsexporten i genomsnitt

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Tab. 17. Uppgifter rörande utrikeshandeln i ett antal länder. 1

1913

1920

1921

Juli

Aug.

1921

Sept.

1921

Okt.

1921

Nov.

1921

Dec.

1921

Jan.

1922

Febr.

1922

Månadsmedeltal

Sverige1 * 3 4 (milj. kr.)

Inf.

Utf.

70.5

68.1

281.1

191.1

105.5

91.4

97.9

94.2

103.3

112.6

125.9

105.4

101.2

99.8

94.7

103

112.1

108.1

76.6

61.0

49.2

37.6

Danmark

(milj. kr.)

Inf.

Utf.

64.8

53.1

241.7

128.9

129.2

114.3

112.8

112

150.8

145.9

129.1

118

135.4

105.8

.134.9

95.9

152.9

100.7

—

—

Schweiz

(milj. frcs)

England (milj. £]

Inf.

Utf.

Inf.

Utf.

160

114.7

54.9

43.8

353.6

273.1

142.9

111.8

191.4

178.3

81.7

58.6

71.4

43.2

136.1

210.2

78.6

51.3

78.5

55.2

74.4

62.3

79.4

62.9

76.)

59.4

68.0

63.1

—

U. S. A. (milj. $)

Inf.

Utf.

146.4

204

427.6

673.4

201.1

365.9

171.7

318.7

188.5

360.6

172.8

319.3

181.6

337.1

211

294.4

237.4

291.3

216 3

279 3

—

Tab. 18. Indextal rörande kvantiteten av vissa länders utrikeshandel. 4

1913

1920

1921

Juli

1921

Aug.

1921

Sept.

1921

Okt.

1921

Nov.

1921

Dec.

1921

Sverige ...........

Iuf.

100

123.4

77.6

98

91.2

103.1

89.2

80.8

104.9

Utf.

100

76.9

53

54

64.1

69.2

73.1

78.4

81.1

England............

Inf.

100

88.9

74.4

—

—

—

—

—

Utf.

100

71

49.s

—

—

—

—

U. S.A.............

Inf.

100

168.4

132.6

(jan.—nov.)

112.6

136

114.6

126.9

150.6

Utf.

100

107.7

109.1

(jan.—nov.)

112.5

140.9

119.9

117.6

97.3

1 Ur Montkly Bulletin of Statisties. .

3 Uppgifterna baserade på månadsstatistiken rörande in- och utförsel och stämma ej exakt

överens med årsstatistikens uppgifter.

3 Preliminär siffra. ___ , , , ... „ . . ,

4 Ur Ekonomisk översikt och Federal Reserve Bulletin. Månadstalen för Sverige sista

halvåret 1921 äro i procent av måna’dsmedeltalet för 1913. Indextalen för U. S. A. äro

baserade på 25 import- och 29 exportvaror.

under 1921 års nio första månader utgjort en fjärdedel av normalexporten

(1913). För 1920, kolbristens år, uppgick exporten till en tredjedel

av 1913 års export.

Järn- och stålindustrien, som under 1920 hade god avsättning pa utlandsmarknaden

för sina produkter, nådde detta oaktat nämnda år icke

upp till mer än två tredjedelar av normalexporten (1913). Under järn —

sept. 1921 har exporten i medeltal per månad nedgått till mindre än

en tredjedel av den normala eller till 30.7 %■

Englands utan jämförelse viktigaste exportartiklar, textilvaror, uppvisa

år 1921, såsom man kunde vänta, ur exportsynpunkt synnerligen ogynnsamma

siffror. Men även siffrorna för 1920 äro förhållandevis låga,

i betraktande av de lysande konjunkturer, varunder textilindustrien

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Förenta

Staterna.

Tab. 19. Storbritanniens export av vissa viktigare varor.

Kol,

Järn och stål samt produkter

därav ..................

Bomullsgarn..................

Bomullsvävnader............

Kamgarn .....................

Kvanti-

1 9

1 3

1 9

2 0

19 2 1

(jan.—sept.)

tets-

grund

M å

n a d s m

(de!

t a 1

Kvantitet

Index

Kvantitet

j Index

Kvantitet

Index

1 000

ton

6117

100

2 078

34

1 484

24.3

D:o

414

100

''271

65.6

127

30.7

1 000

skålpund

17 508

100

12 295

70.2

10 066

57.5

1 000

yards

589 604

100

1 369 713

62.7

1 205 538

34.9

1 000

skålpund

6 701

100

3 220

48.1

2 305

34.4

1 000

yards |

14 031

100

'' 22 057

157.2

1 9 332

66.5

1 Kvadratyards.

nämnda ar arbetade. Exporten av bomullsgarn utgjorde nämligen år 1920

70.2 % och exporten av bomullsvävnader 0,7.1 % av motsvarande export

1913. Det sista procenttalet är emellertid icke fullt exakt, ity att exportmangden

vävnader år 1913 redovisats i yards men år 1920 i kvadratyards.

Relationstalet torde därför böra något höjas. Exporten av kamgarn var

även den 1920 ansenligt mindre än 1913, i det den blott uppgick till

omkring 48 % av sistnämnda års kamgarnsexport. Däremot företer

yllevävnadsexporten under berörda högkonjunkturår en betydande utveckling.

Den uppgick till mer än 50 X över 1913 års export, varvid dock

även här är att märka, att sistnämnda procenttal är uträknat på en

exportkvantitet för 1920, vars beräkningsgrund är baserad på kvadratyards,

under det att till grund för beräkningen 1913 ligger yards.

Jämföres medelexporten av textilvaror per månad under 1921 års nio

forsta månader med medelexporten per månad år 1920, visar det sig, att

för det förstnämnda årets vidkommande exporten av bomullsgarn gått tillbaka

med 20 % och exporten av bomullsvävnader med omkring 45

Exporten av kamgarn har minskats med omkring 30 % och av yllevävnader

med omkring 60 %. I förhållande till månadsmedelexporten 1913

är tillbakagången givetvis ännu ansenligare.

Om Englands utrikeshandel, kvantitativt taget, alltså visat sig vara

betydligt mindre efter kriget än före detta, så är motsatta förhållandet

radande beträffande Förenta Staterna.

Efter värde räknat har Förenta Staternas utrikeshandel år 1920 mer

an tredubblats. En betydlig minskning har emellertid inträtt år 1921,

Icke desto mindre ligga sistnämnda års siffror högst avsevärt över motsvarande

för 1913.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Även i kvantitativt avseende har Förenta Staternas utrikeshandel för

1920 och 1921 varit större än 1913. För närmare detaljer hänvisas till

tab. 18, däri redovisas efter Federal Reserve Bulletin såväl export som import

av ett antal viktigare handelsartiklar, uträknade efter 1913 års värden.

Även Schweiz, vars ekonomiska läge i vissa hänseenden påminner om

vårt eget, uppvisar för 1920 en kraftigt ökad utrikeshandel, vilken under

1921 gått tillbaka med omkring 40 %. För Schweiz’vidkommande kan

emellertid den rätt intressanta iakttagelsen göras, att importöverskottet

1921, sannolikt genom de höjda tullarna och importrestriktionerna, gått

hastigt tillbaka samt för tredje kvartalet förbytts i ett betydande exportöverskott.

In- och utförselsiffrorna för 1920 och 1921 äro följande.

Införsel- (—)

Införsel Utförsel resp. utförsel
överskott

(-)-)

Kvartal Mill. tres. Mill. tres. Hill. fres.

l:a 1920........................ 1043 866 -- 177

2:a » 1098 899 — 199

3:e » 1073 820 — 253

4:e » 1029 692 — 337

l:a 1921..........!............ 783 496 — 287

2:a » 553 513 —- 40

3:e > 408 631 + 223

4:e » 552 501 — 51

Trots omsvängningen i förhållandet mellan import och export äro konjunkturerna

i Schweiz som bekant allt fortfarande mycket bekymmersamma

och arbetslöshetens utbredning har månad efter månad under

1921 ökats samt synes ännu icke ha nått maximum.

*

Av vad som i det föregående anförts inhämtas, att den utrikes handelsomsättningen,

vad de redovisade länderna beträffar, under år 1920

till värdet varit synnerligen betydande i jämförelse med 1913, men att

den under 1921 högst väsentligt gått tillbaka, i vissa fall med ända

till 50 % av 1920 års siffror. Ifråga om handelsbalansen är att märka,

att denna för de europeiska ländernas vidkommande under såväl

1920 som 1921 varit passiv, för 1921 dock vida mindre än för år

1920. Förenta Staternas handelsbalans å andra sidan har varit aktiv

såväl 1920 som 1921. Siffrorna rörande handelsomsättningen månad

för månad under sista halvåret 1921 i de ledande länderna uppvisa

inga mera bestämda tecken till ökad livlighet.

Schweiz.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Världs
tonnaget.

Kap. IV. Transportväsendet.

Verkningarna av den betydande tonnageförstörelse, som följde med

världskriget, ha fortare än man kunnat föreställa sig blivit tmdanröjda.

Det underskott på tonnage i jämförelse med 1913, som den oinskränkta

sjökrigföringen medförde, särskilt under 1917 och 1918, har blivit

ersatt och är nu mer än ersatt. Främst är detta att tillskriva Förenta

Staternas enorma fartygsbyggande under senare delen av kriget och första

tiden efter detta, varigenom nämnda lands handelsflotta, som före kriget

icke nådde upp till 2 milj. registerton, i mitten av 1921 kommit upp till

över 12 milj. registerton.

Förändringarna ifråga om det maskindrivna världstonnagets storlek

och fördelning på olika länder från mitten av 1914 till mitten av 1921

framgå av efterföljande, ur Kommersiella Meddelanden, häft. 19, 1921,

hämtade tabell.

Tab. 20. Världstonnaget 1914 och 1921.

(1 000-tal reg.-ton).

Land

Ång- och motordrivna järnfartyg över

100 ton

30 juni 1914

30 juni 1921

England..............................

18 877

19 288

Brit. Dominions ..................

1407

1 950

Förenta Staterna..................

1 837

12314

Osterrike-Ungern..................

1 052

Danmark ...........................

768

866

Frankrike ...........................

1 918

3 046

Tyskland ...........................

5 098

654

Grekland ..........................

820

576

Holland..............................

1 471

2 207

Italien...............................

1428

2 378

Japan ............................

1 642

3 063

Norge.................................

1923

2 285

Spanien ..............................

883

1094

Sverige ..............................

992

1 037

Övriga länder .....................

2 399

3 459

Sammanlagt

42 515

54 217

Såsom av tabellen framgår, har det totala tonnaget ökats från 42-5

milj. reg.-ton till 54-2 milj. reg.-ton, alltså med 27-5 X. Härtill kommer

vidare det tonnage, som var under byggnad ultimo juni 1921, och som

uppgick till över 6 milj. ton.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Det torde utan vidare stå klart att en så ansenlig mängd tonnage —

låt vara att dettas effektivitet till följd av 8-timmarsdagen och andra

omständigheter blivit nedsatt — blott under intensiva högkonjunkturer kan

finna full sysselsättning. Också har under den snart tvååriga lågkonjunkturen

en del av tonnaget varit upplagt eller blott delvis utnyttjat. För

Sveriges vidkommande har som bekant under 1921 betydande mängder

tonnage varit utan sysselsättning. Omfattningen av det svenska handelstonnagets

uppläggning under 1921 framgår av den på uppgifter från

Sveriges redareförening baserade sammanställning härutinnan, som är intagen

"i tredje häftet av den inom kommerskollegium utarbetade ekonomiska

översikten, och som jämväl återges härnedan.

Upplagt tonnage

brutto reg.-ton

1920 31 december .......................................... 80 262

1921 31 mars ......................................... 315 278

» 30 juni ................................................ 365 713

» 30 september.......................................... 232 132

» 31 oktober............................................. 229 113

» 30 november.......................................... 204 882

» 31 december .......................................... 204 466

Det bör anmärkas, att omkring två tredjedelar av den svenska handelsflottan

tillhör Sveriges redareförening.

Trots den betydande tonnageuppläggning, som kommit till synes i

nyssnämnda siffersammanställning, äro ansenliga mängder tonnage i

rörelse, vilket närmare belyses av efterföljande tabell.

Tab. 21. Sjöfarten till och från Sverige.

(I tusentals nettoton)

Ankommande

Avgående

Lastat och

barlastat

Lastat och

barlastat

Månadsmedel 1913 ...............

1 147

1 147

» 1914 ...............

1045

1047

» 1915 ...............

1 197

1 196

» 1916 ...............

•

1151

1159

Lastat

Barlastat

Lastat

Barlastat

» 1919 ...............

492

212

537

169

» 1920 ...............

677

282

692

278

» 1921 ...............

519

158

482

193 •

Juli 1921 ..................

455

170

487

171

Augusti > ..................

591

168

536

258

September » ..................

609

178

536

309

Oktober » ..................

670

191

594

249

November > ..................

601

233

578

255

December » ..................

575

182

582

226

Januari 1922 ..................

442

76

409

142

Februari » .................

285

27

255

54

Sjöfarten

till och

från

Sverige
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Järnvägs*

tranaporter.

Siffrorna för 1920 ocli 1921, som hämtats ur månadsstatistiken, äro

icke direkt jämförliga med de för tidigare år angivna, vilka senare

grunda sig på årsstatistikens omsorgsfullare beräkningar. Med den jämförbarhet

de dock äga kan av desamma slutas till, att ifråga om såväl

inkommet som utlöpt tonnage nedgången under 1920 och 1921 varit

påtaglig. Under 1921 har det ankommande lastade tonnaget till omfattningen

varit omkring 85 %■ av det år 1920 inkomna, under det

att differensen, då det gäller avgående tonnage, varit än större eller omkring

30 %.

Järnvägsgodstrafiken ifådde sin höjdpunkt under 1916. Nämnda år

belöpte sig godstrafiken vid samtliga svenska banor genomsnittligt per

månad till 4 472 000 ton mot 3 290 000 ton år 1914 och företedde

alltså en ökning med nära 40 %.

Under 1917 och 1918 förspörjes en tillbakagång, mindre beroende på

avtagande ekonomisk livaktighet än på ransonering av godsbefordringarna.

Aren 1919 och 1920 uppvisa transportsiffror, som ligga varandra tämligen

nära, men som äro något lägre än 1913 års siffror. Däremot

är nedgången i godstrafiken under 1921 synnerligen påfallande.

Tab. 22.

Godstransporter å de svenska järnvägarna.

(Il- och fraktgods.)

1921

1914 mån ad smedeltal.

1916 »

1917

1918

1919 »

1920 »

1921

Januari

Februari

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Augusti

September

Oktober

November

December

Januari

Februari

1922

Statens järn- vägar (exkl.

lapplands- ni al in)

Statens järn- vägar (lapp- landsmalm)

Statens järn- vägar (total- transporter)

Enskilda järn- vägar

Samtliga järn- vägar (inkl.

malmtrans- porter)

1 000 ton

_

1218

2 076

3 294

—

—

1 605

2 867

4 472

—

—

1 444

2 629

4 073

—

—

1 374

2 331

3 705

—

—

1 154

2 030

3184

—

—

1 189

2 091

3 280

602

413

1 015

1 231

2 246

607

289

896

1273

2169

713

337

1 050

1 529

2 579

668

380

1 (J48

1417

2 465

576

490

1 066

1288

2 354

422

504

926

891

1 817

466

482

948

865

1813

503

491

994

910

1 904

574

456

1 030

1 034

2 064

566

450

1016

1 126

2142

691

438

1 129

1 544

2 673

722

341

1 063

1 663

2 726

558

300

858

1 158

2 016

484

200

684

924

1 608

652,

227

879

*1 078

—

jell, som

uppgjorts

med ledning av uppgifter i

inhämtas, att godstrafiken på samtliga

1 Uppgiften preliminär.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

järnvägar, malmtransporterna däri inbegripna, nedgått från 3 280 000

ton i medeltal per månad 1920 till 2 246 000 1921. Särskilt ringa

har trafiken varit under tiden maj — augusti 1921, då den hållit sig omkring

1.8 ä 2 milj. ton per månad. Höstmånaderna hava å andra sidan

karaktäriserats av en betydande förbättring.

Underkasta vi de siffror, som hänföra sig till statsjärnvägarnas transporter,

en granskning, göra vi den iakttagelsen, att minskningen i godstransporterna,

inklusive transporten av lapplandsmalm, varit mindre än

man varit benägen att föreställa sig. Avsevärt mycket större är däremot

nedgången i de enskilda järnvägarnas transporter: från 2.1 milj. ton i

medeltal per månad 1920 till 1.2 milj. ton för 1921, alltså en nedgång

med omkring 40 %. A andra sidan uppvisa godstransporterna å statens

järnvägar alltsedan november 1921 ogynnsamma siffror.

Telegramtrafiken ökades som bekant i betydande grad under krigsåren

och ökningen fortsatte under de två närmaste åren efter kriget. Däremot

inträdde en betydande tillbakagång 1921 ifråga om inländska

taxerade telegram, vilket närmare framgår av efterföljande uppställning.

19131 1918 1919 1920 1921

Antal inländska taxerade telegram ... 2 053 647 4 240 311 4 622 426 4 333 050 3393 652

Antal avsända och ankomna utländska

taxerade telegram ........................ 1590 594 2 096 107 2 957 215 3 204413 —

Även i fråga om frekvensen av telefonsamtal mot särskild avgift har

en minskning varit skönjbar, såsom man finner av siffersammanställningen

här nedan.

19131 1918 1919 1920 1921

Antal telefonsamtal mot särskild

avgift................................. 19 826 353 38 100 305 41 074 723 37 802 643 29 810 529

1 Uppgifterna för är 1913 omfatta även aktiebolaget Stockholmstelefons verksamhet.

Telegraf

och

telefon.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Groashan
delspriser.

Kap. V. Prisrörelsen.

Hittills gjord erfarenhet på det ekonomiska området synes giva vid

handen, att en synnerligen god överensstämmelse råder mellan de ekonomiska

konjunkturerna och prisrörelsen. Stigande varupriser angiva

uppåtgående och fallande priser nedåtgående konjunkturer.

Krigstidens och efterkrigstidens konjunkturer låta sig därför genom

ett studium av prisrörelsen rätt väl bestämma i avseende å såväl intensiteten

som, tidpunkterna för inträdande förändringar.

Den våldsamma prisstegring, som för vårt lands vidkommande kännetecknade

åren 1917 och 1918 och i viss mån även 1920, svarar sålunda

direkt mot högkonjunkturen under denna tid. På samma sätt

svarar prisfallet från hösten 1920 mot en tilltagande lågkonjunktur. Med

det anförda är emellertid ej sagt, att prisfall och lågkonjunktur stå i omedelbart

kausalsammanhang med varandra, utan blott att en lågkonjunktur

i allmänhet kännetecknas av prisfall och en högkonjunktur av prisstegring

samt att låg- resp. högkonjunkturens intensitet i regel är analog

med prisfallets resp. prisstegringens styrka. I

I de flesta länder av industriell typ, Tyskland och övriga centraleuropeiska

länder undantagna, betecknade mitten av 1920 en vändpunkt

i prisstegringen inom grosshandeln. Uti England och Förenta Staterna

nåddes denna vändpunkt några månader tidigare än i vårt land. Det från

och med sommaren 1920 inträdda prisfallet, vars intensitet hittills saknat

motstycke i den moderna ekonomiska historien, har för vårt lands vidkommande

från juni 1920 till december 1921 uppgått till ej mindre än

53 %. Ytterligare, ehuru obetydlig, nedgång har inträffat under första

kvartalet innevarande år. Prisnedgången hos oss, procentuellt uttryckt,

torde med undantag av Danmark icke ha sin motsvarighet i något land,

där grosshandelsprisstatistik finnes. I England och Förenta Staterna, där

läget i mångt och mycket påminner om vårt eget, har prisfallet från topppunlcten

till december 1921 utgjort resp. 47.7 och 45.2 X, alltså varit 6

ä 8 X mindre än hos oss. Emellertid är att märka, att priserna i Sverige

hade, då de stodo som högst, nått en betydligt högre punkt än i England

och Amerika. Numera hava prisnivåerna i de tre berörda länderna

kommit varandra rätt nära och kunna för mars månad innevarande år

betecknas med indextalen 164 (Sverige), 160 (England) och 152 Förenta

Staterna. (Se tab. 23.)

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Tab. 23. Indextal för grosshandelspriser.

(1913 = 100, där ej annat angives.)

1920

Hela

året

Maxi-

mum

1920

1921

Hela

året

Juli

1921

Aug.

1921

Sept.

1921

Okt.

1921

Nov.

1921

Dec.

1921

Jan.

1922

Febr

1922

Mars

1922

Procen- tuell

nedg. fr.

max.

1920

t. mars

1922 -

Sverige1 (</, 13—s%

14 =100) (Svensk

Handelstidning)

347

366

211

211

198

182

175

174

172

170

166

164

55.2

Norge (jan.—juni

1914=lOO)(0kon.

Revue) ...........

386

(juni)

425

298

300

297

287

286

276

269

260

253

240

43.5

Danmark (juli 12—

juni 14=100) (Fi- nanstidende)......

(11

sista

mån.)

383

(sept.)

403

237

256

224

202

186

188

178

177

182

178

55.8

England (priserna

avse den sista i

månaden) (Eco- mist) ..............

(7

sista

mån.)

283

(okt.)

310

181

178

179

183

170

166

162

159

158

160

.

48.4

U. S. Å. (Bureau of

Labor) ............

244

(mars)

272

155

148

152

152

150

149

149

148

151

152

44.1

Tyskland (Statis-

tisches Reichs- amt) ...............

_

(maj)

1912

1425

1909

2 067

2 460

3 461

3 487

3 492

4103

—

—

Frankrike (Statis- tique Générale)

509

588

345

330

331

344

331

332

326

314

306

307

47.8

Schweiz (Neue Zii- richer Zeitung)

1 (1914 — 100)......

(april)

190

177

181

184

182

178

176

171

171

Prisrörelsen i Förenta Staterna under senare halvåret 1921 uppvisar

en anmärkningsvärd stabilitet och växlar endast med några poäng. Ifråga

om England och vårt land är däremot nedgången tämligen påvisbar, om

också i jämförelse med första halvåret 1921 betydligt retarderad.

Beträffande de olika varugrupperna har prisfallet varit mycket oenhetligt

både i vårt land och annorstädes, något som för övrigt torde sammanhänga

med den tidigare synnerligen ojämna prisstegringen inom olika

varugrupper. Sålunda har för Sveriges del stenkol och koks att uppvisa

ett prisfall, som från maximum till mars- 1922 uppgick till ej mindre

än 86.4 °4, under det att den varugrupp, som företett det minsta pris- 1

1 Indextalet för april månad innevarande år har stigit med 1 enhet till 165.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

fallet, vegetabiliska livsmedel, stannat vid en prisnedgång av blott 36.6 %.

Emellertid ha på grund härav indextalen för de olika grupperna kommit

totalindexen betydligt mycket närmare, än vad som under högkonjunkturen

var fallet. Fortfarande befinner sig emellertid gruppen byggnadsmaterialier

betydligt över generalindexen, nämligen med ej mindre än

inemot 40 %, medan övriga grupper variera mellan 10 k 20 % över

resp. under nyssnämnda index.

Tab. 24. Indextal utvisande grosshandelsprisernas förändringar i Sverige inom

vissa varugrupper (Sv. H. T.)-

Maximum 1920

Mars 1922

Procentuell

nedgång från

maximum till

mars 1922

Vegetabiliska livsmedel ..............................

273 (febr. o. sept.)

173

36.6

Animaliska livsmedel.....................

312 (sept.)

153

51.0

Jordbraksförnödenheter.......................

320 (april)

168

47.5

Stenkol, koks ...............................

1 252 (juni, juli)

170

86.5

Brännoljor........................................

340 (sept., okt.)

179

47.4

Metaller.......................................

324 (maj)

129

60.2

ByggJ^dsmaterial.......................................

390 (okt.)

225

42.3

Textilämnen .................................

380 (febr., mars)

140

63.2

Hudar och läder ..........................

269 (febr.)

91

66.2

Trämassa ............................

788 (maj)

167

78.8

En granskning av prisnoteringarna, såväl svenska som utländska, för

enskilda varuslag, bekräftar i allt väsentligt den betydande variation,

som kunnat påvisas ifråga om prisnedgången för de olika i resp. partiprisindices

ingående varugrupperna. Av svenska partiprisnoteringar har,

såsom framgår av tab. 25, pappersmassa undergått den starkaste prisreduktionen:

till december 1921 med ej mindre än tre fjärdedelar eller

närmare bestämt 76.8 % av toppriset. En synnerligen betydande prissänkning

förmärkes även för hudar och skinn.

Det svenska vetets pris har fallit katastrofalt. Medelnoteringen per 100

kg i juli 1920 var 65.3 7 kr., i december 1921 21.35 kr., vilket innebär

en prisreduktion med 67.3 %. Noteringen innevarande år företer

emellertid någon stegring. Råypriset har sedan toppunkten minskats

med omkring 50 %. Ungefär ensartat är prisfallet ifråga om

bräder och plank (47.1 %.) Exporttackjärnet hade till december 1921

nedgått med 56.9 % på högsta noterade pris 1920. Fortfarande befinner

sig priset å denna vara, såsom framgår av nämnda tabell, i nedåtgående.

De utländska prisnoteringarna för viktigare varor uppvisa även ett

betydande prisfall. Rekordet innehaves av stenkol (Newcastle), som från

senare delen av 1920 till december 1921 fallit med över 83 %. Lika

ansenligt har prisfallet på socker i utlandet varit. Noteringen härför

(Centrifugal 96 % New York) föll till 3.8 7 cents per skålpund i december

s. 81 Kontrollera mot PDF

Tab. 25. Svenska partiprisnoteringar.

(Kr. per angiven kvantitetsenhet.)

81

Procen-

1913

19201)

Okt.

Nov.

Dec.

tuell- nedg. fr.

Jan.

Febr.

Mara

Medel-

pris

1921

1921

1921

maxi- mum

1920 till

1922

1922

1922

dec. 21

Exporttackjärn

(fob svensk hamn)......... ton

93.3

360

165

160

155

56.9

149

145

145

(juni)

Bräder och plank

(Härnösands distr.

425

430

430

fob furu3 X 9IH... std(4.67 ms)

200

756

360

375

400

47.1

(juli-okt.)

Pappersmassa

(stark, sulfit, torr, prima,

76.8

218

212

fob Göteborg)............... ton

130

966

218

214

224

—

(sept.)

Färska hudar och skinn

(nöt-, ej tjur-, vägande

1.08

0.S6

0.81

73.0

0.96

0.81

0.75

minst 14 kg.)............... kg.

0.85

3

(mars-april)

Vete, svenskt............... deciton

14.23

65.3 7

23.18

20.2 7

21.35

67.3

21.60

21.84

22.40

(juli)

jfidp, svensk ............... »

12.8 2

38

21.92

18.60

19.36

49.1

20.86

20.04

20.31

(febr.-juni)

\Bomullsfrökakor,

52.16

26.7 5

27.oo

27.17

23

j (högproc.)............... »

—

26.91

26.13

48.7

(febr.)

från att i maj 1920 hava utgjort 21. l cents, alltså ett prisfall på 81.7 X.

Beträffande spannmål är att anteckna en nedgång i priset för majs med

74 % (Chikagonotering) och för vete med 60.6 % (New-York-notering).

Priset på engelskt tackjärn hade intill oktober 1920 fallit med 47.5 %

och kopparpriset vid utgången av föregående år med 44.4 %. Bomulls - noteringen har att uppvisa ett fall med 56.4 °/° i december 1921, räknat

på toppriserna i april 1920. Capris et hade i december 1921 nedgått

med 70.1 % på marspriserna 1920.

Det är- ett känt förhållande, att vid en förändring av penningvärdet Detaljvare

sig i uppåtgående eller nedåtgående riktning giva grosshandelspriserna

det känsligaste utslaget. Närmast därefter kömma detaljhandels- livsmedel.

priserna och sist levnadskostnaderna. Den ekonomiska utvecklingen under

och efter kriget har till fullo bekräftat detta.

I avseende å grosshandelspriserna har, såsom i det föregående nämnts,

prisfallet uppgått till över 55 % på 1920 års toppriser. Ifråga om detaljhandelspriserna

för livsmedel, vilkas förändringar i ett antal länder återgivas

i tab. 27, redovisas för Sveriges del en prissänkning, som från

toppunkten (augusti 1920) till mars innevarande år uppgått till 89.9 %.

1 Högsta noterade pris under 1920.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 225 käft. (Nr 259.)

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Tal». 26. Utländska varuprisnoteringar.

1913

Medel-

pris

1920'')

Okt.

1921

Nov.

1921

Dec.

1921

Procen- tuell

nedg. fr.

maxi- mum

1920 t.

dec. 21

Jan.

1922

Febr.

1922

Mars

1922

Vete, n:o 2, Red ^vinter,

Cents pr

New York...............

Majs, noteringskvalitet,

60 lbs

Cents pr

103

322.5

(maj)

121

119.4

127.1

60.6

125

145.2 2

145.1

61.78

Chicago ..................

Bomull, midt upland,

56 lbs

Cents pr

62.4

189.»

(maj)

47.9

47.5

47.6

74.9

53.4

61.56

New York...............

Tackjärn, Cleveland n:o

lb

Bong ton

12.S

42.1

(april)

19.6

17.97

18.35

56.4

18.06

17.98

18.31

1, foundry England...

sh

61.4

238

(sept.-dec.)

125

115

105

55.9

98

95

95

Koppar standard London

Stenkol Best Gtreat Steam

Bong ton

£

Bong ton

68.4

119.7

(febr.)

67.s

66.7

66.6

44.4

65

60.3

59.3 i

]

(Dawnson Cowpen)

Newcastle ...............

Petroleum (Standard

sh

Cents pr

15.4

155.0

(juli-nov.)

27

24

25

83.9

24

25.5

24.6 i

white New York)......

Vll (tops) (kamull) cross- bred colonial carded

6.5 lbs

Pence pr

lb

8.63

24.5

(sept.-dec.)

13.4

15

15

38.s

14

13.0

13

/

Bradford..................

Hudar (australiska, våt-

Pence pr

20

73

(mars)

21.3

20.6

20.4

72.1

21.8

21.c

21.1 !

saltade England)......

Socker (Centrifugal 96%

lb

Cents pr

8.5

20.6

(febr.-apr.)

6

6.»

6.1

70.2

6.4

6.4

6.4

New York)..............

lb

3.0

21.1

(maj)

4.06

3.99

3.8 7

81.7

3.6 7

3.71

3.9 lj

Högsta noterade indexsiffran var 308 (augusti 1920), senaste siffran 185

(mars 1922). Beträffande England är att inregistrera ett prisfall, som

från toppunkten till mars innevarande år uppgår till 39.2 %. Högsta

indexsiffran för detta land uppnåddes i november 1920 och var då 291.

Marssiffran i år är enligt en officiell index 177.

För Förenta Staternas vidkommande är att anteckna en prissänkning

från juli 1920 (index 215) till februari 1922 (index 139) med sammanlagt

35.3 %.

Av det framlagda siffermaterialet inhämtas, att i de nämnda tre länderna

en viss överensstämmelse gjort sig gällande beträffande prisfallets

styrka såväl ifråga om förut berörda grosshandelspriser som nu behandlade

detaljhandelspriser för livsmedel. Emellertid är att observera, att detaljprisnivåerna

i Sverige och England, som i stort sett för närvarande stämma

överens, jämförda med 1913 befinna sig betydligt över motsvarande prisnivå

1 Högsta noterade pris under 1920.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Tah. 27. Indextal utvisande detaljprisernas å livsmedel förändringar i vissa

länder.

(Juli 1914 = 100.)

''

Sverige

Social-

styrelsen

Xorge

Det. Stat.

Centr.

byrå

Danmark

Det Stat.

Dep.

Finland

Social-

styrelsen

Storbri- tannien 0.

Irland

Ministry

of Labour

U. S. A.

Bnrean

of Labor

Stat.

Tyskland

(1913—

14

= 100)

Stat.

Reitheamt

Schweiz

(Juni

1914

= 100)

Antal varor......

40

(äv. lyse

& bränsle)

44

43

—

21

22

Antal orter ......

49

30

182

21

600

51

47

23

1920 hela året...

298

321

253

(1 mån.)

1036

258

200

1 101

—

Maximum 1920...

308

(aug.)

342

(nov.

dec.)

253

(juli)

1 233

(dec.)

291

(nov.)

215

(juni

juli)

1921 hela året...

237

.

295

258

(2 mån.)

1218

230

150

1 397

1921 Juli .........

232

292

236

1 278

220

145

1 274

207

a Augusti ...

234

297

—

1324

'' 226

152

1 399

204

» September..

228

290

—

1359

225

150

1418

198

s> Oktober ...

218

288

—

1 357

210

150

1532

196

» ^November..

211

281

—

1286

200

149

1 914

189

* December...

202

263

—

1 198

195

147

2 088

187

1922 Januari ...

190

257

197

185

2 219

176

i Februari ...

189

—

—

1 115

179

139

2 727

—

» Mars.........

t Procentuell ned- gång frånmaxi-

185

177

mura 1920......

39.9

(mars)

24.9

(jan.)

22.1

(jan.)

9.0

(febr.)

39.2

(mars)

35.3

(febr)

i Förenta Staterna. Siffror rörande utvecklingen i det sistnämnda landet

finnas icke av senare datum än februari. Vid sistnämnda tidpunkt

uppgick emellertid skillnaden mellan å ena sidan Förenta Staternas prisnivå och

å andra sidan Englands och Sveriges till icke mindre än 40 ä 45 enheter,

eller med andra ord, Förenta Staternas prisnivå låg i jämförelse med 1918

omkring 25 % under de båda nyssnämnda ländernas; detta i avseende

å detaljhandelspriser på livsmedel.

I våra grannländer Norge och Danmark har prisfallet å livsmedel

varit mindre markerat än hos oss; I Norge ha priserna från november—

december 1920 (toppunkten) till och med januari i år nedgått med

24.9 % och i Danmark från juli 1920 (toppunkten) till och med januari

i år med 22.1 %.

Finland uppvisar ett ytterst obetydligt prisfall, och vad Tyskland slutligen

angår, så hava livsmedelspriserna särskilt under det senare halvåret

1921 varit stadda i snabbt uppåtgående.

Levnadskostnadernas förändringar i vissa länder sedan depressionens

inträdande framgå av tab. 22.

Levnads
kostna
derna.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Tab. 28. Indextal utvisande levnadskostnadernas förändringar i vissa länder.

(Juli 1914 = 100.)

Sverige

Social-

styrelsen

Norge

Det Stat.

Central- byrå

Danmark

Det Stat.

Dep.

Finland

Social-

styrelsen

Storbri- tannien 0

Irland

Ministry

of Labour

U. S. A.

Industr.

Confer.

Board

Tyskland

(1913—

14

= 100)

Stat.

Reichsamt

Schweiz

Antal orter ......

49

30

182

21

47

23

1920 hela året...

272

315

262

934

251

198

813

253

Maximum 1920...

281

335

262

1 103

276

205

916

1921 hela året...

(okt.)

247

(dec.)

300

(juli)

251

(dec.)

1090

(nov.)

226

(Juli)

166

(dec.)

1001

209

1921 Juli .........

236

—

237

1 139

219

163

963

209

» Augusti ...

—

—

—

1 175

222

—

1045

206

» September..

—

296

—

1205

220

_

1062

200

> Oktober ...

231

—

—

1 208

210

_

1 146

198

» November..

—

—

—

1 162

203

163

1397

192

» December...

—

283

—

1 103

199

_

1550

189

1922 Januari ...

216

—

212

1 055

192

_

1 640

179

» Februari ...

—

—

—

1 049

188

158 ''

1 989

177

» Mars ......

—

—

—

__

186

» April ......

195

—

_

_

_

_

Procentuell ned- gång från maxi- mum 1920......

30.6

15.5

19.1

4.9

32.6

22.9

Ökninq

(april

(dec.

(järn

(febr.

(mars

(febr.

117.1

1

1922)

1921)

1922)

1922)

1922)

1922)

(febr.

1922)

|

Av densamma inhämtas, att prisfallet räknat från den tidpunkt, då

levnadskostnadsnivan lag som högst till början av innevarande år i

Sverige utgjort 30.6 i England 32.6 och i Förenta Staterna 22.9 %.

Levnadskostnaderna hava alltså procentuellt taget sjunkit snabbare i England

än hos oss och i Förenta Staterna. Vad Förenta Staterna beträffar

later sig detta tillfredsställande förklara därigenom, att prisnivån i detta

land vid prisfallets början låg, betydligt närmare förkrigsnivån än vad

fallet var beträffande England och Sverige. De båda sistnämnda ländernas

levnadskostnadsnivaer lago emellertid varandra rätt nära vid lågkonjunkturens

inträde, och ehuru skillnaden numera är något vidgad, består allt

fortfarande en jämförelsevis god överensstämmelse i nämnda avseende

mellan de båda länderna.

I Norge hava levnadskostnaderna från maximum till december 1921

sjunkit med 15.5 X och i Danmark (till januari 1922) med 19.1 %.

Av de uti de olika tabellerna återgivna siffrorna finner man, att prisfallet

från och med senaste halvåret 1921, vad Förenta Staterna beträffar,

så gott som upphört. Grosshandelspriserna där hava alltsedan mitten av

nämnda år rört sig omkring indextalet 150, detaljpriserna å livsmedel

hava ävenledes oscillerat omkring talet 150; de senare hava emellertid fallit

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

med ett 10-tal enheter innevarande år. För levnadskostnadernas vidkommande

kan ej heller påvisas någon mera betydande variation.

Vad vårt eget land beträffar, är däremot i fråga om partiprisnoteringarna

allt fortfarande ett prisfall att anteckna, vilket visserligen i jämförelse

med första halvårets betydande prisnedgång är ansenligt retarderat men

i allt fall t. o. m. mars 1922 fullt påvisbart. Mera utpräglat är å andra

sidan prisfallet å livsmedel. Vad levnadskostnaderna angår, så synes den

under lågkonjunkturens första skede tröga utvecklingen nedåt ha givit

vika våren 1921 och utlöst sig uti ett snabbt prisfall:

Beträffande England förmärkes i fråga om grosshandelsprisernas nedgång

under senare halvåret visserligen en högst betydlig retardation, ja

för vissa månader under 1921 till och med en prisstegring. Alltsedan

hösten sistnämnda år har dock en icke oväsentlig nedgång tagit vid —

en nedgång, som ännu icke synes vara avslutad. Även i fråga om livsmedelspriserna

och levnadskostnaderna har en markerad nedgång sedan

sensommaren 1921, då en stagnation inträdde, gjort sig gällande.

Det vill alltså synas, som om, med undantag av Förenta Staterna,

prisfallet på alla områden fortginge, om också, åtminstone beträffande

grosshandelspriserna, i betydligt långsammare takt än för ett år sedan.

Av den påvisbara retardationen ifråga om grosshandelspriserna skulle

man emellertid kunna sluta till, att bottenpunkten för desamma inom

de närmaste månaderna komme att nås.

Det är ett känt förhållande, att järnvägsfrakterna ofullständigt och

blott långsamt anpassa sig efter den allmänna prisnivåns växlingar. De

i Sverige under krigsåren successivt genomförda taxehöjningarna svarade

i regel icke mot prisstegringen, med undantag möjligen för år 1918,

utan lågo i allmänhet mer eller mindre under. De efter 1918 vidtagna

taxeändringarna däremot bragte fraktsatserna i vissa fall väsentligt över

den allmänna prisnivån. Efter kriget har, oberoende av prisväxlingarna,

nivån för järnvägsfrakterna i stort sett legat icke oväsentligt över varuprisnivån.

Uti tull- och traktatkommitténs utlåtande den 2 mars 1922

rörande järnvägsfrakternas reglering har utförligt redogjorts för järnvägsfrakternas

fluktuationer under och efter kriget, och hänvisas för närmare

detaljer till detta utlåtande.

Krigstidens och det första fredsårets oerhört uppdrivna sjöfrakter kunde,

sedan en avmattning i det ekonomiska livet gjort sig gällande, icke upprätthållas.

Med ingången av 1920 förspordes också en tillbakagång,

som vid årets slut torde kunna uppskattas till omkring 50 %. Under

1921 fortsatte fraktfallet med ytterst få och betydelselösa avbrott.

Fraktprisfallet på Atlantrouten framgår av efterföljande tabell, som

hämtats ur Federal Reserve Bulletins aprilhäfte.

Järnvägs
frakterna.

Sjöfrak
tema.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inlandet.

80

Tab. 29. Indextal utvisande sjötrakternas förändringar 1920—21.

(Januari 1920 = 100.)

1920 Januari ...

| Juli.........

December

| 1921 Januari ...

Februari

Mars ......

April ......

f Maj.........

Juni ......

Juli.........

Augusti ...

September

| Oktober ...

November

December

j, 1922 Januari ...

Februari...

Mars .......

Från Förenta Staternas Atlant hamnar till

England

Frankrike

Atlant-

hamnar

Neder- länderna

o. Belgien

Skandi-

navien

Medolhavs-

hamnar

Europa i

sin helhet

100

100

100

100

100

100

96

85.0

82.1

82

75.3

86.»

72.3

38.5

47

51.6

49.2

53.6

60.7

30.2

34.1

42.9

43.2

43.8

54.7

27.7

29.2

30.9

43.8

38.5

49.3

24.6

28.8

30.8

42.2

35.9

50.1

32.6

36.0

29.4

35.7

39.0

50.6

35.o

38.2

31.3

34.6

40.1

42.7

34.7

38.3

31.3

34.0

37.6

42.5

33.2

37.0

29.0

34.7

36.8

42.9

33.1

36.7

28.4

34.3

36.7

41.8

32.7

35.8

28.2

33.6

36.0

37.0

28.5

30.7

26.7

33.3

32.8

33.5

25.o

25.2

24.0

32.9

28. s

32.4

22.7

22.9

23.3

32.?.

97.2

31.7

22.7

23. s

23.4

32.2

27.1

34.7

25.7

25.2

23.3

31.8

29.1

33.1

26.»

24.3

23.4

30.1

28.3

De inländska sjöfrakterna hava ävenledes gått tillbaka efter lågkonjunkturens

inträdande. Tillbakagången är dock påfallande liten, vilket

möjligen torde kunna förklaras därigenom, att järnvägsfrakterna öva inflytande

på den inrikes fraktprisbildningen.

Tab. 30. ladextal utvisande sjöfrakternas i viss inrikes trakt förändringar.

Intill 2

500 kg.

Minst 2

500 kg.

Minst 5 000 kg.

Sthlm—

Göteborg

Stlilm—

Sundsvall

Stlilm—

Göteborg

Sthlm—

Sundsvall

Sthlm—

Göteborg

Sthlm—

Sundsvall

100

100

100

100

100

100

.: 200

222

177

195

250

193

. 17 T)

169

140

135

200

140

.i 100

100

100

100

100

100

.1 233

264

250

290

160

200

.[ 177

192

200

210

123

145

100

100

100

100

100

100

. 350

264

287

229

217

172

.265

192

217

167

158

122

100

100

100

100

100

100

200

286

200

267

207

253

1 175

200

140

175

133

i 140

Kaffe: före kriget.....r............

under » ..................

för närvarande ............

Gryn av spannmål: före kriget

under »

för närvarande.

Cement: före kriget ..............

under » ..............

Styckegods, ej särsk. spec.:

före kriget

under »

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Stockholm—Göteborg ..........

Stockholm—Sundsvall ........

Medeltal för båda sträckorna

Medeltal för samtliga varor.

Före kriget

Under kriget

För narr.

100

228

176

100

236

165

100

232

170

Såsom framgår av ovanstående tabell, vilken uppgjorts inom tull- och

traktatkommittén med ledning av uppgifter å sjöfrakter från Svea-bolaget,

har fraktprisfallet på de i tabellen angivna routerna varit tämligen måttligt.

Prisfallet får emellertid ses i sammanhang med fraktstegringen

under kriget, vilken, av de ovanstående uppgifterna att döma, ej varit

anmärkningsvärt stor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 2

TABLÅ,

UTVISANDE SVERIGES TOTALA INFÖRSEL SAMT INFÖRSELN

FRÅN TYSKLAND ÅREN 1913, 1920 OCH 1921

AV VISSA VIKTIGARE VARUSLAG

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

A. Absoluta tal. .

f 1

i

Totalimport i

ton

Därav import från Tyskland

j Stat. ;

Varuslag

i ton

i % av totalimp.

! i

1913

1920 |

1921

1913 j

1920 |

1921

1913|

1920] 1921

i

1

i 30S

Papper och tryckalster.

Tidningspapper ...............

376

2 865

80

2.8

: 310/311

r

Papper (ej färg. annorl. än

i massan el. torg., im- pregn. etc. el. groft, ofärg.

omslags-) ..................

1 207

2 365

2 556

804

1162

1 351

66.6

49.1

52.9

i

1 342 A

Böcker (ej biblar och psalm- böcker):

på svenska språket:

bundna ..................

9

in

164

2

106

136

22.0

95.5

82.9

B

oinbundna ...............

37

69

156

12

23

73

32.4

33.8

46.7

J 381/388

Textilvaror.

Ull och andra djurhår:

Garn (ej effektgarn el. de- daljliandelsuppläggningar)

2 070

2 888

1059

1215

1 073

258

58.7

37.1

24.4

1

I 405

Vävnader:

andra än pressduk, ma- skinfilt, mattor, sam- mets- och avpass. vävn.,

kostymvävn. innehål- lande silke:

väg. 201—700 gr. per

504

335

3 269

975

417

311

161

109

61.7

4.i+

26.1

! 406

väg. 200 gr. och där- under per kvm. ..

164

261

68

72

77.9

7.0

43.9

412/413

Strumpstolsarbeten .........

136

678

321

69

79

132

50.8

11.6

41.1

446/447

Lin och andra vegetabiliska

spånadsämnen med undan

tag av bomull:

Vävnader:

säck- och packväv av jute,

obl. och ofärg..........

1032

635

527

17

132

196

1.6

20.8

37.2

1

456/464

Linne- m. fl. vävn., ej-s. n.,

icke mönstervävda:

blekta, färg. och tryckta;

ävensom obl. och

ofärg. över 500 gr.

per kvm............

553

495

262

409

109

72

73.9

22.0

27.5

478/495

Bomull:

Garn ...........................

1 306

2 845

532

393

107

75

30.1

3.8

14.1

510/530

Vävnader (ej maskinfilt, viss

segelduk, bokbindarklot,

sammets- och avpass.

vävn.) .....................

1881

9 327

1 561

465

183

119

24.7

1.9

7.6

536/539

Strumpstolsarbeten .........

154

769

302

141

161

191

91.5

20.9

63.2

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Stat.

n:r

Totalimnort

i ton

Därav import från Tyskland

Y trull;

i ton

i % av totalimp.

1913

1920

1921

1913

| 1920

1921

1913

| 1920| 1921

546

Spdnadsvaror, vattentäta

etc.:

Linoleum- m. fl. dyl. mattor

2 548

6 788

3 461

1073

318

676

42.1

4.7

19.5

556 B

Kläder och andra sömnads- arbeten :

Säckar, ej använda .........

506

2 716

2 366

86

1680

1471

17.0

61.8

62.2

591 A

Mans- och gosskläder:

av yllevävn. (ej försedda

med foder el. uppslag

etc., inneh. silke).....

15

82

128

13

28

75

86. e

34.0

58.5

601

Andra slag, ej s. n.:

med broderier el. spetsar,

ävensom med foder,

uppslag etc. innehål- lande silke:

av yllevävnad ......

23

49

118

20

19

101

86.9

38.8

„ j

85.6 1

604 A

andra:

av yllevävnad .........

15

70

80

12

16

56

80.0

22.8

70. o

604 B, C

av bomullsvävnad, väg.

under 200 gr. per st.;

ävensom av linne- vävn...................

17

67

28

14

9

16

82.3

13.4

57.1

673/674

675/676

Lervaror.

Arbeten, ej s. n., av äkta

porslin ....................

Arbeten, éj s. n., av oäkta

porslin, krukmakargods

och lervaror, ej s. n. ...

335

1330

1 690

1 766

867

635

272

837

1 430

1 026

719

451

81.2

62.9

84.6

58.1

82.9

71.0

682/686

Glasvaror.

Fönster- och spegelglas, ofo- lierat........................

1 548

. 5 053

3104

91

593

668

5.9

11.7

21.5

692/696

Flaskor och burkar .........

298

3 568

2 518

241

2 742

1504

80.9

76.8

59.7

703/705

Hushålls- och prydnadsglas,

lampkupor, lampglas samt

andra glas- och emalj- varor, ej s. n.............

269

563

380

192

355

264

71.4

63.0

69.4

711/713 B

Arbeten av järn.

Kör och rördelar av icke

smidbart gjutgods ......

16 937

14 882

7 064

7 127

5 871

5 634

42.1

39.5

79.8

716 C

Radiatorer....................

1 416

868

1 448

133

503

1273

9.4

57.9

87.9

725/727

Balk-, hörn- och an. varm- vals. järn, ej 8. n.......

49 630

66 761

33 902

44 358

38 056

29 332

89.3

57.0

86.5

729/733

Kallvals, el. källdrag, järn i

stänger, knippor etc. ...

954

2128

1 198

869

1 807

1 168

91.1

84.9

97.5

734/735

Plåtar, utan slipn., pol.,

etc., av 0.6 mm. tjocklek

och däröver ...............

13 175

44 005

21024

9 693

22 668

17 246

73.6

51.5

82.0

750/753

Plåt- och bleckvaror ej s. n.,

ej emalj., fömickl., för- koppr., färmäss,, brons. el.

lack.:

väg. 1 kg el. däröver

per st................

1 314

4 572

3 272

894

3 223

2 781

68.0

70.4

84.9

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

1 Stat.

n:r

ton

Därav import från Tyskland

Y a r u s 1 a g

i ton

i % av totalimp.

1913

1920

1921

1913

1920

1921

1913j 1920

1921

755/756

Rör, vals. el. varmdragna

11479

14 763

7 659

3 833

8 360

4 685

33.4

56.6

61.2

760/766 V»

Träd, kallvals, el. dragen

3 419

4 054

3 204

2 881

2 581

2 582

84.3

63.6

80.5

789/796

Jämvägsmateriel, såsom bot- tenplåtar, syllar, vänd- skivor, centralställverk,

hjul, m. m. (ej järnvägs- skenor el. vagnar) ......

6141

9 391

6 674

5 543

6 653

5 541

90.3

70.8

83.0

| 797

Fackverk och andra dyl.

järnkonstruktioner.........

269

3130

7 200

127

2 254

5 943

47.0

72.0

82.5

j 875/879

Varor av icke smidb. gjut- gods, ej s. n„ icke bearb.

244

305

493

142

186

454

58.2

61.0

92.0

908/912

Arbeten av koppar och

kopparlegeringar.

Tråd, vals. el. dragen, utan

isolering ..................

972

568

527

855

203

449

87.9

35.7

85.2

923

S. k. viror (ändlösa) samt

duk över 1 in. bredd ...

73

146

91

59

103

62

80.9

71.0

68.1

983/984

Maskiner, apparater och

fordon.

Ångpannor och (örvärmare

(ej vissa med tuber för- sedda), cylindrar för fabri- ker, kokare (ej roterande),

gasbehållare m. m.......

1 106

3 310

3 339

654

2 909

2 951

59.1

87.9

88.4

992 A

Fotogen- och bensinmotorer,

väg. per st. högst 500 kg

70

178

82

5

75

37

7.2

42.1

45.1

995 A

Dieselmotorer väg. per st.

5 000—25 000 kg.........

_

29

O

ce

_

29

22

100

73.8

1006/1011

Jletallbearbetningsmaskiner

(ej borrmaskiner under

500 kg).....................

2 578

2 972

1008

1 620

2 262

782

62.9

76.1

77.6

1034 A

För trämasseindustrien av- sedda bark,- klyv- och

huggmaskiner samt slip- verk, raffinörer, hollän- dare och defibrörer......

170

00

rH

531

64

130

509

37.7

87.8

95.9

1034 L

Hissmaskinerier, lyftkranar,

vinschar och spel.........

636

1 762

2 442

153

1177

2 290

24.0

66.8

93.8

1063 A o.

1064 A

Elektriska generatorer och

motorer över 500 kg ...

255

415

968

156

328

838

61.2

79.0

86.6

1096 B

Jämvägsgod8vagnar, andra

än s. k. tippvagnar ... ton

62

4 807

1606

62

4 221

1421

100

87.8

88.4

it.

56

667

-248

56

594

236

100

89.0

95.1

1098 G

Automobiler (ej underreden

därtill):

för personbefordran... st.

684

9 453

4 659

256

1821

667

37.5

19.3

14.3

1098 H

för godsbefordran ... »

9

2 437

1 112

6

1420

223

66.0

58.3

20. o

1270

Varor, ej annorstädes upp- tagna.

Tafllar och pianinon ... st.

418

5 020

3171

376

4 288

2 948

89.9

85.4

92.9

1277 B

Orglar och harmonier... »

11

471

426

4

426

417

36.4

90.4

97.8

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

B. Relativa tal.

Stat.

n:r

I

.

V aruslag

Totalimport

1913 = 100

Import

från Tyskland

1913 = 100

Import från Tyskland

i % av 1913 års total- import

Totalimport 1913 =

100

1920

1921

1920

1921

1913

1920

1921

310/311

Papper och tryckalster.

Papper (ej färgat annorlunda än

i massan eller förg., impregn. etc.

eller groft, ofärgat omslags-) ...

196

212

145

168

67

96

’

112

342 A

Bdcker (ej biblar och psalmböcker):

på svenska språket:

bundna ...........................

1 240

1820

5 300

6 800

22

1 178

1511

B

oinbundna........................

187

422

192

609

32

62

197

381/388

Textilvaror.

Till och andra djurhår:

Garn (ej effektgarn el. detaljkan- delsuppläggningar) ...............

139

51

88

21

59

52

13

405

Vävnader:

andra än pressduk, maskinfilt,

mattor, sammets- och avpass.

vävn., kostymvävn.inneh. silke:

väg. 201—700 gr. per kvm.

649

83

52

35

62

32

22

403

» 200 gr. o. därunder per

kvm........*....................

291

49

26

28

78

20

22

412/413

Strumpstolsarbeten .................

499

236

115

192

51

58

97

446/447

456/464

Lin och andra vegetabiliska

spånadsämnen med undantag

av bomull:

Vävnader:

säck- och paokväv av jute, obl.

och ofärg.........................

Linne-m. fl. vävn. ej s. n.,ickemöns- tervävda:

blekta, färg. och tryckta; även- som obl. och ofärg. över

500 gr per kvm.............

62

89

51

''

47

777

27

1 153

18

2

74

13

20

19

13

1 478/495

Bomull:

Garn ....................................

218

41

27

19

30

8

6

510/530

Vävnader (ej maskinfilt, viss segel- duk, bokbindarklot, sammets- och avpass. vävn.) ...............

496

83

39

26

25

10

6

536/539

Strumpstolsarbeten .................

500

197

114

136

92

105

124

546

Spånadsvaror, vattentäta etc.:

Linoleum- m. fl. dyl. mattor ......

266

136

30

63

42

13

27

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Stat.

n:r

Varuslag

Totalimport

1913 == 100

Import

från Tyskland

1913 = 100

Import från Tyskland

i % av 1913 års total- import

Totalimport 1913 =

100

1920

1921

1920

1921

1913

1920

1921

556 B

Kläder och andra sömnadsarbeten:

Säckar, ej använda ..................

537

468

1 960

1 710

17

332

291

591 A

Mans- och gosskläder:

av yllevävn. (ej förs. med foder

el. uppslag etc., inneh. silke)

547

854

216

577

87

187

500

601

Andra slag, ej s. n:

med broderier el. spetsar, även- som med foder, uppslag etc.

inneh. silke:

av yllevävnad ............

213

514

95

505

87

83

439

604 A

andra:

av yllevävnad ............

467

533

134

467

80

107

373

1 604 B, C

av bomullsvävn.,väg.under

200 gr.per st; ävensom

av linnevävn.............

395

165

65

114

82

53

94

673/674

Lervaror.

Arbeten, ej s. n., av äkta porslin

605

259

526

265

81

427

215

675/676

Arbeten, ej s. n., av oäkta porslin,

krukmakargods och lervaror, ej

s. n..................................

133

48

123

54

63

77

34

682/686

Glasvaror.

Fönster- och spegelglas, ofolierat...

326

201

652

735

6

38

43

692/696

Flaskor och burkar ..................

1 198

845

1 137

624

81

920

505

703/705

Hushålls- och prydnadsglas, lamp- kupor, lampglas samt andra glas- och emaljvaror, ej s. n..........

209

141

185

138

71

132

98

;

,711/713 B

Arbeten av järn.

Bör och rördelar av icke smidbart

gjutgods..............................

88

42

82

79

42

34

33

716 C

Badiatorer.............................

61

102

379

957

9

36

90

725/727

Balk-, hörn- och annat varmvalsat

järn, ej s. n.........................

135

68

86

66

89

77

59

! 729/733

Kallvalsat el. kalldraget järn i

stänger, knippor etc. ............

223

125

208

134

91

189

122

| 734/735

Plåtar, utan slipn., pol., etc., av 0’G

mm. tjockl. och däröver.........

334

160

234

178

74

172

1311

750/753

Platt- och bleckvaror, ej s. n., ej

emalj., förnickl., förkoppr., för- mäss., brons. el. lack.:

väg. 1 kg. el. däröver pr. st.

348

249

361

311

68

245

212

41

755/756''

Kör, valsade eller varmdragna ...

129

67

218

122

33

73

760/766l/»

Träd, kallvalsad eller dragen ......

119

94;

90

90

84

76

76

789/796 J

Järnvägsmateriel, såsom botten- plåtar, syllar, vändskivor, central- ställverk, hjul m. m. (ej järn- vägsskenor el. vagnar)............

153

109

120

100

90

108

90

797

Fackverk och andra dyl. järn- konstruktioner .....................

1 164

2 677

1 775

4 680

50

838

2 209

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Stat.

n:r

V a ruslag

Totalimport

1913 = 100

Import

från Tyskland

1913 = 100

Import från Tyskland

i % av 1913 års total- import

Totalimport 1913 —

100

1920

1921

1920

1921

1913

1920

1921

876/879

Varor av icke smidbart gjutgods,

ej s. n„ icke bearbetade.........

125

202

131

320

58

76

186

908/912

Arbeten av koppar och koppar- legeringar.

Tråd, valsad el. dragen, utan iso- lering.................................

59

54

24

53

88

21

46

923

S. k. viror (ändlösa) samt duk över

1 m. bredd ........................

200

125

174

105

81

141

85

983/984

Maskiner, apparater och fordon.

Ångpannor och förvärmare (ej vissa

med tuber försedda), cylindrar

för fabriker, kokare(ej roterande),

gasbehållare m. m................

299

302

445

451

59

263

267

992 A

Fotogen- och bensinmotorer, väg.

per st. högst 500 kg.............

254

117

1 500

740

7

107

53

1006/1011

Metallbearbetningsmaskiner(ej borr- maskiner under 500 kg.).........

115

39

140

48

63

88

30

1034 A

För trämasseindustrien avsedda

bark-, klyv- och huggmaskiner

samt slipverk, raffinörer, hollän- dare och defibrörer...............

87

312

204

795

38

77

299

1034 L

Hissmaskinerier,lyftkranar,vinschar

och spel ...........................

277

384

769

1497

24

185

360

1063 A o.

1064 A

Elektriska generatorer och motorer

över 500 kg.........................

163

380

210

537

61

129

329

1096 B

Järnvägsgodsvagnar, andra än s. k.

tippvagnar .................. (ton)

7 754

2 591

6 809

2 292

100

6 809

2 292

(st.)

1 191

443

1061

422

100

1061

422

1098 G

Automobiler (ej underreden därtill):

för personbefordran ..............

1382

681

711

260

38

266

98

1098 H

för godsbefordran ..................

27 080

12 360

23 667

3 717

67

15 780

2 480

1270

Varor, ej annorstädes upptagna.

Tafflar och pianinon ...............

1201

759

1 140

784

90

1026

705

1277 B

Orglar och harmonier...............

4 282

3 8731

10 650

104251

36

3 873

3 791

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 3

FÖRSLAG TILL FÖRORDNING

OM ÅTGÄRDER TILL SKYDD MOT SÅ KALLAD

VALUTADUMPING

JÄMTE

TILLHÖRANDE FÖRFATTNINGSFÖRSLAG OCH MOTIV

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Förslag till förordning om åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping............ 99

Förslag till anvisningar för tillämpning av förordningen om åtgärder till skydd mot så

kallad valutadumping............................................................102

Förslag till instruktion för valutanämnden ..........................................106

Förslag till ursprungsbevis..........................................................109

Speciell motivering till förslag till förordning om åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping

........................................................................110

Motivering till förslag till ursprungsbevis .......... 119

P. M. angående principerna för en beredskapslagstiftning rörande åtgärder till skydd mot

valutadumping av professor D. Davidson .......................................121

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 225 höft. (Nr 259.)

7

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Förslag

till

förordning om åtgärder till skydd mot så kallad

valutadumping.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har i främmande stat kursen å växlar i svenskt mynt stigit mer än

som står i vederbörlig överensstämmelse med minskningen i köpkraft

inom nämnda stat hos en enhet av den stats mynt, allt jämfört med

förhållandena därutinnan den 1 augusti 1914, och prövas svåra olägenheter

till följd härav uppkomma för det svenska näringslivet i form av

minskade möjligheter till avsättning av framställda produkter på den

inhemska marknaden; då skall så kallad valutadumping anses föreligga,

och må, där omständigheterna i övrigt ej annat föranleda, skyddsåtgärder

däremot vidtagas efter ty i denna förordning närmare bestämmes.

2 §•

Vid prövning av fråga om vidtagande av skyddsåtgärd mot valutadumping

skall tagas i betraktande den inverkan på rikets näringsliv i

dess helhet, vilken såväl valutadumpingen som den ifrågasatta åtgärden

kan medföra, samt därvid särskilt tillses

om viss vara från den främmande staten i Sverige i allmänhet försäljes

eller utbjudes till pris, understigande det pris, till vilket här i riket tillverkad

dylik vara av enahanda godhet kan i den svenska marknaden

utan förlust försäljas,

om försäljningen till det lägre priset av den utländska varan är ägnad

att i väsentlig grad inverka på möjligheten att upprätthålla driften inom

näringsgren i Sverige, samt

om sannolikhet förefinnes att, därest skyddsåtgärd, varom i ärendet är

fråga, vidtages, levnadskostnaderna i riket komma att därav väsentligen

påverkas.

3 §•

Hör handläggning, på sätt nedan sägs, av frågor om skyddsåtgärder

mot valutadumping skall finnas en valutanämnd. Denna nämnd utgöres

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

av högst fem av Konungen förordnade ledamöter, vilka skola vara i

ekonomiska frågor kunniga och förfarna män. Konungen utser tillika

suppleanter till samma antal som ledamöterna. Uppdrag att vara ledamot

av valutanämnden eller suppleant för sådan ledamot må när som helst

återkallas.

Yalutanämnden åligger att hos Konungen göra de framställningar i

fråga om åtgärder till skydd mot valutadumping, vartill nämnden jämlikt

denna förordning samt i övrigt gällande föreskrifter må finna förhållandena

föranleda.

Närmare bestämmelser om valutanämnden och dess verksamhet meddelas

av Konungen.

4 §•

Prövar Konungen efter hemställan av valutanämnden eller efter dess

hörande, åtgärd till skydd mot valutadumping böra vidtagas, må Konungen

därom förordna. Sådant förordnande skall innefatta föreskrift

antingen att vid införsel till riket av vara av i ärendet avsett slag

och härstammande från viss främmande stat sådan vara skall, ändå att

densamma ej är tullpliktig, eller, i annat fall, utöver den tull, som enligt

gällande tulltaxa utgår, beläggas med särskild av Konungen på förslag

av valutanämnden fastställd avgift (valutaavgift),

eller ock, där skydd mot valutadumping icke kan på nu angivet sätt

vinnas, att införsel till riket från utlandet eller från viss främmande

stat av vara av sådant slag, varom i ärendet är fråga, må äga rum

allenast efter av Konungen för varje särskilt fall meddelat tillstånd (importlicens).

Yalutaavgift för viss vara eller visst varuslag skall, i den mån annat

ej här nedan stadgas, bestämmas till viss, högst 500 procent av den för

samma vara eller varuslag enligt tulltaxan utgående tullavgift. Beslut

om höjning eller sänkning av fastställd valutaavgift må av Konungen

meddelas på framställning av valutanämnden eller efter dess hörande.

Vid meddelande av importlicens må stadgas, att för vara, vilken jämlikt

meddelad importlicens införes till riket, skall erläggas importavgift, vilken,

där ej nedan annorlunda sägs, skall bestämmas till högst 500 procent

av den för varan enligt gällande tulltaxa utgående tullavgift.

År fråga om vara, för vilken tullavgift icke utgår, skall valutaavgift

eller importavgift utgå med högst 100 procent av varans värde.

Föreskrifter till ledning vid bestämmande av stat, från vilken vara

skall anses härstamma, må meddelas av Konungen.

5 §•

Prövas de omständigheter, som föranlett meddelande av förordnande,

varom i 4 § sägs, ej vidare vara för handen, må Konungen på fram
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

ställning av valutanämnden eller efter dess hörande förklara förordnandet

skola upphöra att gälla.

6 §•

Valutaavgift och importavgift uppbäras i den för upptagande av tullavgift

stadgade ordning samt, där fråga är om tullpliktig vara, i sammanhang

med tullavgiften, men skola särskilt för sig redovisas på sätt generaltullstyrelsen

närmare bestämmer.

i

7 §•''

1 mom. Vad om restitution av eller befrielse från tullavgift finnes

stadgat skall i tillämpliga delar gälla i fråga om valutaavgift eller importavgift,

varom i denna förordning sägs. Närmare föreskrifter härutinnan

må meddelas av Konungen.

2 mom. Jämväl i övrigt må, där synnerliga skäl därtill prövas föreligga,

befrielse helt eller delvis från erläggande av valutaavgift för viss

vara eller visst varuparti, så ock återfående av erlagd valutaavgift eller

del därav medgivas av Konungen efter valutanämndens hörande.

Denna förordning skall träda i kraft å dag, som av Konungen bestämmes,

och skall därefter gälla till den 1 april 1923, dock att Konungen,

där skäl därtill prövas föreligga, må förklara förordningen skola jämväl

tidigare upphöra att gälla.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Förslag

till

anvisningar för tillämpning av förordningen om åtgärder

till skydd mot så kallad valutadumping.

I. Valutadumping1.

. Den brist på överensstämmelse i främmande stat mellan stegringen av

kursen på växlar i svenskt mynt och minskningen i köpkraft inom

nämnda stat hos den stats mynt, allt jämfört med förhållandena därutinnan

den 1 augusti 1914, som enligt 1 § i förordningen är en av

förutsättningarna för att valutadumping från nämnda stats sida skall

anses föreligga, skall vara av den art, att den främjar exporten från

den främmande staten till Sverige och hindrar importen från Sverige

till den främmande staten. Denna brist på vederbörlig överensstämmelse

mellan nämnda faktorer får icke ett alltid tillförlitligt uttryck i det förhållande,

som därigenom uppstår mellan å ena sidan kursen på svenskt

mynt i den främmande staten och å andra sidan relationen mellan den

främmande statens och Sveriges prisnivåer. Detta beror icke blott på

brister i metoderna för och utförandet av prisnivåns beräknande, utan

ock därpå, att för att valutadumping skall anses föreligga måste fordras,

att den angivna bristande överensstämmelsen skall vara ett uttryck

för en börjande depreciering av den främmande statens valuta.

Om sålunda grunden till den ensidiga stegringen av kursen på svenskt

mynt i främmande stat enbart är, att den svenska valutans godhet föranleder

en avsevärd ökning av placering av utländskt kapital i Sverige

eller svenska värden, får valutadumping icke anses föreligga. Ej heller

föreligger enligt förordningen valutadumping i det fall, att till följd av

att Sveriges valuta deprecieras (i form av en stegring av Sveriges prisnivå)

kursen på svenskt mynt i främmande stat blir för hög i förhållande

till relationen mellan den främmande statens och Sveriges prisnivåer.

Aven om bristen på behörig överensstämmelse mellan kursen på svenskt

mynt i främmande stat och relationen mellan denna stats och Sveriges

prisnivåer uppstått på i förordningen avsett sätt, får valutadumping

dock icke anses föreligga, ifall sådana omständigheter äro för handen,

som överhuvud hindra berörda brist på överensstämmelse att framkalla

olägenheter för det svenska näringslivet av i förordningen angiven art,

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

eller, om sådana hinder ej föreligga, de olägenheter som framkallas ej

äro av den i förordningen avsedda svåra art.

I de fall då på grund av den förut omnämnda bristfälligheten vid

prisnivåernas beräknande tillvaron av valutadumping ej kan på direkt

sätt utrönas, måste andra metoder användas.

Om svåra olägenheter för svenska näringslivet i form av minskade

möjligheter att avsätta framställda produkter föreligga, måste, för att

dessa olägenheter skola kunna anses vara följd av valutadumping i

främmande stat, i nämnda stat vissa företeelser uppkomma. Antingen

måste i övriga stater en stark ökning av efterfrågan efter nämnda stats

varor, uppkomma, vilken, om den får obehindrat göra sig gällande, har

till följd en stark ökning av exporten från nämnda stat och en stark

stegring av varupriserna inom nämnda stat, och i så fall äro dessa företeelser

bevis på tillvaron av valutadumping. Eller ock vidtager nämnda

stat åtgärder för att försvaga nämnda verkningar, men då ligga i dessa

åtgärder säkra kännetecken på tillvaron av valutadumping från nämnda

stat.

Även om beträffande växelkurs och prisnivåer förutsättningarna för

valutadumping från främmande stat föreligga och samtidigt svåra olägenheter

av förut angiven art uppkomma för det svenska näringslivet, återstår

att utreda om och i vad mån dessa svåra olägenheter äro en följd

av valutadumpingen.

Därvid bör undersökas, om ej andra omständigheter föreligga, som

kunna framkalla dylika olägenheter.

Dessa andra omständigheter kunna vara sådana, vilkas verkningar äro

av samma generella inverkan på varupriserna i Sverige som en obehindrad

valutadumping. Hit höra bl. a. dels den allmänna deflation, som behärskat

större delen av världen under de sista åren, dels en relativt

hög uppskattning i utlandet av den svenska valutans godhet.

Men med valutadumping kunna även samverka omständigheter, som

direkt beröra blott vissa varors priser, t. ex. väsentliga förbättringar

inom någon näringsgren i den främmande staten, vanlig dumping därstädes

eller premiering av exporten av vissa varor från den främmande

staten.

Om förutsättningarna för valutadumping med hänsyn till växelkurs

och prisnivåer föreligga, kunna dock verkningarna av denna valutadumping

utebli på grund av åtgärder, vidtagna av den främmande stat, hos

vilken dessa förutsättningar uppkommit, t. ex. genom att denna stat pålägger

exporttullar och ger importpremier av vederbörlig storlek och därigenom

hindrar stegringen av växelkursen på Sverige att utöva sin verkan

i valutadumpande riktning. Men åtgärder av sistnämnda art kunna ha

en helt annan uppgift, nämligen icke att förhindra utan blott att reglera

valutadumpingen, så att denna i det hela främjar den främmande sta
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

tens valutadumpande syfte bättre än om den hade fått göra sig obehindrat

gällande.

Genom denna anordning, som innebär, att det uppkommer två prisnivåer

i den främmande staten, en lägre för köp och försäljning inom

nämnda stat och en högre för export till utlandet, kunna exportpriserna

avpassas så, att den främmande statens exportvaror alltid kunna på den

svenska marknaden säljas till billigare priser än vartill motsvarande varor

kunna i Sverige med vinst tillverkas, men utan att dessa exportpriser

bliva lägre än som för detta ändamål är oundgängligen nödigt.

Härigenom ändras i viss mån valutadumpingens karaktär och detta

i tva hänseenden. Det blir ej längre storleken av den bristande behöriga

överensstämmelsen mellan den främmande statens växelkurs på Sverige

och relationen mellan den främmande statens och Sveriges prisnivåer,

som blir direkt bestämmande, utan denna kommer blott att utgöra

den marginal, inom vilken valutadumpingen kommer att hålla sig.

Vidare kan denna anordning avsiktligt eller oavsiktligt föranleda, att

vissa varors export till Sverige särskilt främjas, d. v. s. åstadkomma

samma resultat, som vinnes genom särskilda premier för export av vissa

varor. Därigenom uppkommer en sådan kombination mellan å ena sidan

ren valutadumping och a andra sidan förhållanden eller åtgärder, som

direkt blott beröra vissa varors priser, som nyss omnämndes.

n. Skydd mot valutadumping.

Skydd får endast lämnas, om alla de i förordningen 1 § angivna

förutsättningarna för valutadumping föreligga, nämligen:

a) att den där angivna bristande överensstämmelsen mellan stegringen

i den främmande statens växelkurs på Sverige och förskjutningen mellan

denna stats och Sveriges prisnivåer är för handen,

b) att svåra olägenheter för det svenska näringslivet i form av minskade

möjligheter till avsättning av framställda produkter på den inhemska

marknaden uppkommit och

c) att sistnämnda olägenheter äro en följd av den under a) angivna

förändringen.

Skyddets storlek skall såvitt möjligt så avpassas, att det icke överstiger

vad som behövs för att förhindra de under b) upptagna olägenheterna.

År det uppenbart eller kan pavisas, att jämte de under a) angivna

förhallandena även andra förhallanden föreligga, som kunna framkalla

de under b) omnämnda olägenheterna, må skydd mot valutadumping

lämnas endast i den mån berörda olägenheter sannolikt äro en följd av

förhållandena under a).

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Om från främmande stat jämte valutadumping även annat förhållande

föreligger, som är ägnat att öka de under b) angivna olägenheterna, och

detta andra förhållande står i samband med valutadumpingen från den

främmande staten, må skydd lämnas även mot verkan av detta förhållande.

Ett dylikt fall kan föreligga, om från den främmande stat, från

vilken valutadumping utgår, kapital i avsevärt ökad mängd placeras i

Sverige eller i svenska värden.

Ändock att de under a), b) och c) här ovan angivna förhållandena

föreligga, får, där särskilda förhållanden sådant föranleda, skydd mot

valutadumping icke äga rum. Till sådana särskilda förhållanden höra

ej blott förhållanden av handelspolitisk art utan även andra, t. ex. en

del av dem som äro omnämnda i förordningen 2 §, vilken föreskriver,

att vid fråga om skyddsåtgärder mot valutadumping skall tagas i betraktande

den inverkan på rikets näringsliv i dess helhet, som ej blott

valutadumpingen utan även skyddsåtgärd mot densamma kan medföra.

ni. Skyddsmedlen mot valutadumping.

Dessa äro valutaavgifter och importreglering.

Om båda dessa skyddsmedel gäller, dels att de skola avpassas efter

valutadumpingen och sålunda ändras i den mån valutadumpingens kraft

ändras, dels att verkan av deras användande på det inhemska näringslivet

i dess helhet skall noga beaktas.

Valutaavgifter kunna endast påläggas införseln av varor från de främmande

stater, i vilka valutadumping äger rum. Även importregleringen

avser egentligen endast samma syfte, men där detta syfte ej kan vederbörligen

ernås genom att reglera blott importen från nämnda stater, ma

den utsträckas även till importen från övriga stater, därvid dock för

omfattningen och arten av denna senare reglering blir bestämmande, att

den endast avser att möjliggöra en fullt verksam reglering av importen

från valutadumpande stater.

Vid användning av valutaavgifter bör uppmärksammas, dels att det är

förenat med mycket stora svårigheter att avpassa dessa avgifter, sa att

de bli just av den storlek, som behövs för att förhindra valutadumpingens

verkningar, dels att vid obehindrad valutadumping valutaavgifternä måste

ofta ändras och att vid reglerad valutadumping valutaavgifternas verkan

kan helt elimineras genom att den valutadumpande staten sänker exportpriserna.

Vid användning av importreglering bör noga beaktas, att denna innebär

större fara än valutaavgifter för att inverkan — direkt eller indirekt —

i prisstegrande riktning skall bli större än som avsetts, och bör denna

inverkan följas med noggrann uppmärksamhet samt vederbörliga rättelser

i tid vidtagas.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Förslag

till

instruktion för valutanämnden.

1 §•

Valutanämnden åligger att med ärenden angående åtgärder till skydd

mot så kallad valutadumping taga den befattning, varom i förordningen

...... 1922 om dylika åtgärder samt i denna instruktion förmäles.

2 §•

Valutanämnden bar att med uppmärksamhet följa förändringar i växelkurser

och prisbildning samt därmed i samband stående förhållanden

inom de främmande stater, från vilka införsel eller utbud av varor till

riket i större omfattning äger rum, och bör nämnden jämväl i övrigt

förskaffa sig noggrann kännedom om tillståndet och förhållandena på

näringslivets område inom sådana stater. Nämnden äger att från svenska

diplomatiska och konsulära myndigheter i utlandet infordra de upplysningar,

nämnden må finna för sin verksamhet erforderliga.

3 §•

Valutanämnden har att halla sig noga underrättad om näringslivets

tillstånd inom riket, särskilt beträffande tillverknings- och avsättningsmöjligheter

för sådana grenar av industri eller hantverk, vilka företrädesvis

ägna sig åt arbete för den inhemska marknadens behov, ägande

nämnden att för nu omförmälda ändamål påkalla biträde av vederbörande

myndigheter och ämbetsverk.

4 §•

Valutanämnden må från enskilda personer och korporationer mottaga

ansökningar och framställningar beträffande frågor, med vilka nämnden

jämlikt förordningen den...... 1922 samt denna instruktion har att

taga befattning. Finner nämnden ansökning eller framställning, varom nu

är sagt, böra föranleda annan åtgärd än inhämtande av upplysning eller

föranstaltande av på valutanämnden själv ankommande utredning, har

nämnden att hos Konungen göra den hemställan, nämnden må finna

av omständigheterna påkallad.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Valutanämnden äger ock att till vederbörande myndigheter meddela

upplysning rörande tillämpningen av de med stöd av förordningen om

åtgärder till skydd mot valutadumping vidtagna beslut.

5 §•

Av valutanämndens ledamöter förordnar Konungen en att såsom ordförande

leda nämndens förhandlingar. Bland suppleanterna utser Konungen

tillika en att vid förfall för ordföranden i dennes ställe tjänstgöra såsom

nämndens ordförande.

6 §•

Valutanämnden sammanträder minst en gång i manaden a tid, som

nämnden själv äger bestämma. I övrigt sammanträder nämnden pa

kallelse av ordföranden, så ofta denne finner nödigt. Där minst två av

nämndens ledamöter därom hos ordföranden göra framställning, är denne

pliktig att genast utsätta sammanträde med nämnden att hållas inom sex

dagar från det framställningen kommit ordföranden tillhanda.

Kallelse till sammanträde, om vars hållande beslut ej fattats vid tidigare

sammanträde, skall ske genom tjänsteskrivelse, som försändes under

rekommendation.

7 §•

Finner valutanämnden, att för bedömande av på nämndens handläggning

ankommande fråga erfordras särskild fackkunskap, som icke annorledes

är tillgänglig för nämnden, göre nämnden hos chefen för handelsdepartementet

framställning om erhållande av biträde av i sådant ämne

sakkunnig person.

8 §■

Hos valutanämnden skall finnas anställd en sekreterare, vilken förordnas

av Konungen.

I övrigt äger nämnden att i mån av behov antaga kansli- och skrivbiträden

ävensom vaktbetjäning.

9 §•

Vid valutanämndens sammanträden böra, så vitt ske kan, förutom

ledamöterna jämväl suppleanterna närvara, dock utan rätt för suppleant,

som ej tjänstgör i stället för ledamot, att deltaga i besluten. Om utsatt

sammanträde med nämnden skall underrättelse meddelas suppleanterna.

Ledamot av valutanämnden, vilken av förfall varder hindrad att bevista

sammanträde, bör hos sekreteraren göra anmälan därom sa tidigt,

att suppleant må kunna i hans ställe inkallas.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

10 §.

Finnes utgången av fråga, som föreligger till behandling inom valutanämnden,

vara av beskaffenhet att lända till nytta eller skada för ledamot

av nämnden eller för någon, som med ledamot av nämnden är i

den skyldskap eller det svågerlag, varom i 13 kap. 1 § rättegångsbalken

om jäv emot domare sagt är, må den ledamot ej deltaga i handläggningen

av frågan.

Vet ledamot, att emot honom föreligger jäv, varom nu är sagt, göre

så fort ske kan anmälan om jävet hos valutanämnden eller dess ordförande.

Beslut må ej av valutanämnden fattas med mindre fem däri deltaga.

Uppkomma, då beslut skall av nämnden fattas, skiljaktiga meningar,

gånge efter vad de flesta säga. Har var sin särskilda mening, galle

ordförandens såsom nämndens beslut. Äro eljest röstetalen för särskilda

meningar lika, galle den mening, vilken ordföranden eller, där han är

ensam om sin mening, den äldste av nämndens övriga ledamöter biträder.

12 §.

Vid nämndens sammanträden skall föras protokoll, upptagande förteckning

å närvarande ledamöter samt handlagda ärenden. Förekomma skiljaktiga

meningar, skola dessa i protokollet införas.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Förslag

tm

ursprungsbevis

(att utfärdas av tullmyndighet, handelskammare eller svensk konsul i respektive

avsändningsland).

enligt vad mig är bekant

Härme intygas, att en^gt företedda, fullt trovärdiga handlingar

nedan angivna varor, som den ............................................... avsänts med

ångfartyget ................................................... från ............................................

bantåg för vidare befordran med ångfartyget ..............................................

till ............................................. och mottagande av ....................................

äro

a) framalstrade i ..........................................................................................

b) tillverkade i ......................................................... av materialier, som

till övervägande del härstamma från nämnda land

c) tillverkade i .......................................................... av materialier, som

härstamma från ................................................................................

Kollinas

Y a r a n s

märke och nummer

antal

slag

bruttovikt

netto vikt

benämning

•

.. den .................. 192

N. N.

Stämpel

1 Den som utfärdar ursprungsbeviset bar att av alternativen a), b) och e) välja det, som

ansluter sig till föreliggande förhållanden. De övriga alternativen överstrykas.

År varan tillverkad av materialier, som härstamma från andra länder än det, i vilket

varan är tillverkad, bör såvitt möjligt angivas såväl de olika materialiernas art och det förhållande,

vari värdet av de olika materialierna står till varans försäljningsvärde, som ock de

länder, från vilka de olika materialierna härstamma och där de undergått bearbetning.

Med »materialier» under b) och c) avses icke oarbetade mineraliska råämnen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Speciell motivering ''

till

förslag till förordning om åtgärder till skydd mot så kallad

valutadumping.

i §•

Den nationalekonomiska innebörden av begreppet valutadumping bar

kommittén sökt utreda i sitt utlåtande den 22 november 1921 sid. 2 ff.

Av skäl som där anföras kan en härpå fotad, vetenskapligt noggrann

definition icke läggas till grund för en lagstiftning i ämnet. Det är

därför nödvändigt, för att begreppet valutadumping skall bliva juridiskt

gripbart, att det gives en förenklad och mera påtaglig innebörd. En

sådan för praktisk-juridiskt syfte skedd avgränsning är gjord i förevarande

paragraf.

Den närmare innebörden av det bär skapade valutadumpingbegreppet

klargöres i de vid förslaget till förordning fogade anvisningarna.

I dessa framhålles, att för att valutadumping skall få anses föreligga

stegringen i den främmande staten av. växelkursen på Sverige skall vara

ett uttryck för en börjande depreciering av den främmande statens mynt.

Innebörden av denna fordran belyses genom följande exempel, som

äro avfattade under förutsättning att det vore möjbgt att enbgt fullt

riktiga metoder beräkna de obka staternas prisnivåer och på rätt sätt

utföra dessa beräkningar. Betecknas läget den 1 augusti 1914 genom

följande bild:

. P1 = 100 P2 = 100

7= 100

där Px betyder prisnivån i främmande stat, P2 prisnivån i Sverige och

V kursen i den främmande staten på växlar i svenskt mynt, så blir

bilden för en börjande valutadumping:

Px = 100 P2 = 100

V= 200.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Men denna bild kan ock vara uttryck för något helt annat, nämligen

för en inträdd ökning i uppskattningen av den svenska valutan, ty även

denna yttrar sig i att kursen i främmande stater å svenskt mynt stiger.

Föreligger emellertid början till valutadumping, kommer denna att omsider

inverka på den främmande statens prisnivå, ehuru detta kan försiggå

med större eller mindre fart, och utvecklingen får ett bilduttryck

i följande riktning:

P = 200 P_ = 100

1 A

y = 300

P — 400 P_ = 100

1 a

7 = 600

P1 = 2 000 P2 = 100

7 = 4000.

Om växelkursstegringen därefter avstannar, försvinner så småningom

valutadumpingen, och den har helt försvunnit, då bilden fått följande

utseende:

P — 4 000 P, == 100

1 2

7= 4000.

Om nu därefter Sveriges valuta skulle undergå en depreciering, som

först framträdde i prisnivån, skulle bilden t. ex. bli:

P — 4 000 P, r= 200

7 = 4 000.

Detta skulle icke vara valutadumping.

Men precis samma bild kan vara uttryck för valutadumping, nämligen

om utvecklingen varit denna:

Px = 100 P2 = 100

7= 100

P = 200 P, = 200

1 &

V = 100.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Här ha båda staternas prisnivåer genom depreciering i båda staterna

stigit i samma grad. Om därefter valutadumping i den främmande

staten inträder, blir bilden:

P, = 200 P3 = 200

7 = 200

P1== 4 000 P2 = 200

7= 4 000.

Här är denna bild uttryck för valutadumping.

Samma bild kan ock vara uttryck för en tredje företeelse, nämligen

om rubbningen i förhållandet mellan växelkurs och relationen mellan

prisnivåerna förhindras att inverka förskjutande på förhållandet mellan

export och import. I så fall blir övergången från bilden

P, = 4 000 P2 = 100

7 = 4 000

till

Px = 4 000 P2 = 200

7= 4000

ej valutadumping; och icke heller övergången från den första delen av

bilden till

Pj = 4 000 P2 = 100

7= 6 000

blir valutadumping.

(Detta var som bekant Sveriges ställning under åren 1917 —1918

under avstängningen med hänsyn till importen till Sverige, medan exporten

från Sverige var väsentligen friare).

Om valutadumpingen från den främmande staten får obehindrat verka

och sålunda har till följd svåra olägenheter genom väsentlig minskning

av avsättningsmöjligheterna för svenska varor i Sverige, framkallar den

en fortgående sänkning av den svenska prisnivån. Den förut använda

bilden bör därför kompletteras på följande sätt:

s. 113 Kontrollera mot PDF

Om bilden

Pt = 100 P2 = 100

7 = 100

113

ånger förhållandena den 1 augusti 1914, blir utvecklingen:

Pl ■= 100 P, = 100

V — 200

Px = 110 P, = 90

7 = 200

Pl = 120 P3 = 75

V = 200

O. S. V.

Skulle i Sverige av annan orsak uppstå en prisnivåsänkning, har denna

till följd, att kursen på svenskt mynt i den främmande staten stiger,

och bilden för denna förändring blir:

Pl = 100 P2 = 100

7 = 100

Px = 100 P2 = 90

V= 105

Pt = 100 P2 = 75

7= 120

0. s. V.

Dessa två bilder ha vissa likheter — P2 sjunker och V stiger — men

skilja sig från varandra genom att kausalsammanhanget mellan ändringen

av V och ändringen av P2 icke är detsamma i båda fallen. Denna

skillnad beträffande kausalsammanhanget får sitt uttryck dels i tidsföljden

mellan de båda företeelserna, dels i olikheten i deras relativa styrka i

de båda fallen, vilken beror på deras olika ställning i kausalsammanhanget

i de olika fallen. Då emellertid tidsföljden ej är lätt att fastBihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 225 käft. (Nr 259.) 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

ställa, blir det egentligen den senare skillnaden, som lämnar ledning för

avgörandet av vilketdera fallet förligger.

- Det möter sålunda ej större svårighet att avgöra detta, när prisnivåsänkningen

i Sverige uppstått blott av den ena eller blott av den andra

orsaken. Men ha båda orsakerna samtidigt verkat, blir uppgiften svårare.

T. ex. bilden

P1 = 120 P2 = 75

7= 200

som ju är bilden för en ren valutadumping, kan ha uppkommit så, att

först en av valutadumping alldeles oberoende prisnivåsänkning i Sverige

ägt rum och givit bilden

P1 = 100 P2 = 85

7 = 116

men därefter, på grund av valutadumping, 7 stigit till 200 och P, till

120 samt P2 sjunkit till 75, då bilden blir:

Pj = 120 P2 = 75

7 = 200.

I regel föreligger det därvid visserligen ej praktiskt sett någon fara

för att denna bild skall förblandas med ren valutadumping, då den eller

de andra orsakerna till deflation, som verkat, ej gärna kunna förbises,

om de varit av någon större styrka, utan svårigheten ligger i att avgöra,

om så stor del av deflationen är att tillskriva faktorer av valutadumpande

art, att dessa kunna anses ha framkallat svåra olägenheter

för Sveriges näringsliv.

Aven ännu mer komplicerade fall kunna uppkomma. Av dessa må

dock blott ett dylikt beröras, på grund av att det ansågs föreligga i

början av ar 1922 beträffande Sverige, nämligen att jämte den allmänna

deflation, som behärskat större delen av världen under de sista åren,

och valutadumping även utländskt kapital i ökad mängd placerats i Sverige

på grund av den höga uppskattningen i utlandet av den svenska valutans

godhet.

Om förutsättningarna för valutadumping med hänsyn till växelkurs

och prisnivåer föreligga, kan dock valutadumping utebli på grund av

åtgärder vidtagna av den främmande stat, hos vilken dessa förutsätt
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

ningar uppkommit. I sådant fall blir bilden av samma art som den å

sid. 112 angivna eller:

P1 = 100 P2=100

7 = 100

Pj = 100 P2 = 100

7 = 200

i det att stegringen av växelkursen på Sverige i den främmande staten

hindras att utöva sin verkan i valutadumpande riktning t. ex. genom

att den främmande staten pålägger exporttullar och ger importpremier

av vederbörlig storlek.

Men, såsom anvisningarna ge vid handen, kunna sistnämnda åtgärder

även ha en helt annan uppgift, nämligen icke att förhindra utan tvärtom

att reglera valutadumpingen, så att den för den främmande staten blir

i det hela förmånligare än om den finge obehindrat göra sig gällande.

De olägenheter, som skola hava uppstått för svenskt näringsliv, för

att valutadumping skall anses föreligga, har kommittén funnit böra begränsas

till att avse ett försvårande av avsättningsmöjligheterna på den

inhemska marknaden. Det har ansetts skola möta alltför stora vanskligheter

att härjämte taga hänsyn till förhållandena på främmande marknader.

Orden där omständigheterna ej annat föranleda avse att generellt inskärpa

vikten av att vid prövningen av hithörande frågor klart hålles i

sikte, att i förekommande fall det allmänna gagnet av skyddsåtgärderna

väges emot därmed eventuellt förknippade nackdelar, vare sig det här

gäller konsumtionens krav, hänsyn till handelstraktater eller handelspolitiska

förhållanden i allmänhet eller andra omständigheter.

2 §•

I denna paragraf betonas ytterligare, att vid prövning av fråga om

vidtagande av skyddsåtgärd emot valutadumping ej endast den härav i

varje särskilt fall träffade näringens behov skall tagas i betraktande utan

saken bedömas ur allmännare synpunkter. För övrigt innehåller paragrafen

ett påpekande av vilka omständigheter, som företrädesvis böra

vara avgörande vid bedömandet av skyddsåtgärders behövlighet. Det har

ansetts, att härvid hänsyn må kunna tagas ej allenast till verklig försäljning

utan även till vederhäftiga anbud till dumpingpriser. Dock bör det

i intet fall gälla endast enstaka försäljningar och anbud, vilket utmärkes

opaginerad Kontrollera mot PDF

110

genom uttrycket i allmänhet försäljas etc. Bestämmelsen i tredje stycket,

att hänsyn skall tagas till om försäljningen till dumpingpris är ägnad att

i väsentlig grad inverka på möjligheten att upprätthålla driften inom

näringsgren i Sverige, bör anses omfatta även det fall, att det lägre

priset kan vara av väsentlig betydelse för svensk näringsgren, vilken för

sin drift är beroende av inköp av varan i fråga.

3 §•

De närmare bestämmelserna angående valutanämndens organisation och

arbetssätt har konlmittén ansett böra meddelas i en för nämnden utfärdad

instruktion, och har kommittén ock utarbetat förslag härtill (sid. 106).

4 §•

Initiativ till vidtagande av skyddsåtgärder kan tagas såväl av Kungl.

Maj:t direkt som av valutanämnden, men yttrande från nämnden måste

i förra fallet inhämtas. De skyddsåtgärder, som kunna ifrågakomma, äro

dels importens beläggande med en särskild avgift (valutaavgift), dels

förbud mot införsel av resp. varuslag antingen från visst land, varifrån

valutadumping anses äga rum, eller från alla länder. I fall av importförbud

må alltså införsel av varan ifråga från land, som importförbudet

gäller, äga rum allenast efter av Konungen för varje särskilt fall eller

enligt generella grunder meddelad licens, varvid, i den mån så finnes

nödigt, en avgift (importavgift) erlägges enligt för varje särskilt fall

fastställd taxa. Importreglering får med hänsyn till de särskilda olägenheter,

som därmed äro förknippade, endast tillgripas i händelse skydd

mot valutadumping genom valutaavgifter ej kan vinnas.

Beträffande bestämmandet av valuta- och importavgifternas storlek har

kommittén funnit ändamålsenligt, att de sättas i viss relation till de i

gällande tulltaxa stadgade tullsatser. Det har ifrågasatts, att dessa avgifter

i stället borde bestämmas i förhållande till varornas värde. Emot ett

sådant system uppresa sig dock bland annat stora praktiska betänkligheter,

i det att det är förknippat med synnerliga svårigheter att finna

en tillförlitlig metod för bestämmande av de olika varornas värde, som

kan läggas till grund för avgifternas beräkning. Vare sig man utginge

från fakturabeloppen eller från intyg angående försäljningsprisen, skulle

följden säkerligen bliva, att andra försäljningspris än de verkliga i stor

utsträckning komme att uppgivas. Icke heller torde det låta sig göra att

tillräckligt snabbt och säkert införskaffa uppgifter angående försäljningspriset

i ursprungslandet å varje särskilt varuslag. Väl är det sant, att

i gällande tulltaxa tullsatserna för en del varuslag äro bestämda till vissa

procent av varans värde — närmare bestämmelser angående tillvägagåendet

vid förtullningen i dessa fall återfinnas i tulltaxeunderrättelserna

3 § samt kungl. kungörelsen den 10 november 1911 4 § — och att i

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

allmänhet, åtminstone efter 1911 års tulltaxas tillkomst, allvarligare

olägenheter ej försports härutinnan. Då emellertid valuta- och importavgifterna

böra förutsättas komma att uppgå till avsevärt högre belopp än

ifrågavarande värdetullar, blir frestelsen till bedrägligt förfarande från

importörernas sida givetvis i samma man ökad. Kommittén har därför

stannat vid att föreslå, att avgifterna bestämmas i förhädande till tullsatserna.

Endast för de fall då det gäller tullfria varor har det ansetts

böra ifrågakomma, att avgifternas storlek sättes i relation till varuvärdet.

Dessa fall komma dock antagligen att bliva rätt fataliga.

Givet är, att den maximigräns av 500 % av gällande tullavgift,

som föreslagits beträffande såväl valuta- som importavgifter, kommer att

få en något annan innebörd ifråga om varor med specifik tull än ifråga

om det jämförelsevis mindre antalet varor med värdetull. Det har dock

icke ansetts nödigt att för dessa båda fall meddela särskilda föreskrifter,

utan bör det bliva lagtillämpningen förbehållet att här göra en lämplig

åtskillnad.

6 §•

Bestämmelsen att influtna valuta- och importavgifter skola redovisas

särskilt för sig åsyftar att förebygga, att dessa medel komma till användning

för statens löpande utgifter för andra ändamål än som äro förknippade

med denna lagstiftnings genomförande och statsmakterna därigenom bliva

faktiskt bundna i sin handlingsfrihet i avseende pa borttagande och

sänkning av införda avgifter. Om betalningsanstand, ställande en säkerhet,

påföljd för fördröjd eller utebliven betalning samt återbetalning av

erlagt belopp bör beträffande valuta- och importavgifter gälla vad i tullförfattningarna

föreskrives ifråga om tullavgift.

7 §•

I 1 mom. stadgas, att rätt till restitution av erlagd valuta- eller importavgift

eller befrielse från dess gäldande bör atnjutas i sadana fall,

då enligt nu gällande bestämmelser motsvarande lättnader äro medgivna

ifråga om tullavgifter, varunder inbegripas olika former av industrirestitution

ävensom s. k. handelsrestitution. Det har synts kommittén patagligt,

att även i andra fall sådana omständigheter kunna föreligga, da en

befrielse från erläggande av valuta- eller importavgift eller, där sådan

redan erlagts, dess återbärande kan anses vara skälig, varför bestämmelse

härom intagits i 2 mom. Särskilt torde vad här nämnts gälla beträffande

varupartier, som inköpts eller beställts före den dag, da beslut angående

åtgärd enligt förordningen trätt i kraft.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Beträffande ikraftträdandet av de fattade besluten angående åtgärder

i enlighet med förordningen har kommittén tänkt sig, att dessa åtgärder

— till förekommande av uppenbara orättvisor för den lojala handeln —

ej skola träda i tillämpning ifråga om varupartier, som avsänts från utrikes

ort, innan valutanämndens utlåtande med förslag till införande av

valutaavgift eller importförbud i avseende på varuslaget i fråga blivit

offentliggjort. Föreskrifter härom torde böra meddelas i samband med

kungörandet av Kungl. Majrts beslut i varje särskilt fall. Å andra sidan

torde — till förhindrande av en spekulativ införsel — den anordningen

höra genomföras, att beträffande varor av sådant slag, som avses i dylikt

utlåtande och som ankomma till riket efter sedan utlåtandet avgivits,

därest icke säkerhet ställes för eventuellt inträdande valutaavgift, tullbehandlingen

ma anstå, till dess Kungl. Maj:ts beslut i ärendet utfärdats.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Motivering

till

förslag till ursprungsbevis.

Tillämpningen av åtgärder av sådant slag, som avses i förslaget till

förordning om åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping, kräver,

att från utlandet inkommande varor, beträffande vilka anspråk göres pa

fritagande från dylik åtgärd eller åtnjutande av lägre avgift än som

för införseln från visst land är stadgad, åtföljas av ursprungsbevis, varigenom

på betryggande sätt kan konstateras, i vilket land och pa hurudant

sätt desamma frambragts. Sådant ursprungsbevis bör fordras dels vid

införsel av vara belagd med valutaavgift, därest importören gör anspråk

på befrielse därifrån eller — i händelse olika valutaavgift bestämts för

olika länder — därest han gör anspråk på antingen befrielse från avgift

eller åtnjutande av lägre avgift än den högsta fastställda, dels beträffande

sådan vara, för vilken utfärdats importförbud, gällande endast visst land

eller vissa länder, vid införsel från annat land samt — i händelse importförbudet

gäller flera länder och för åtnjutande av importlicens stadgats

olika höga importavgifter för olika länder — därest importören gör

anspråk på att få införa varan antingen utan avgift eller med erläggande

av lägre avgift än den högsta fastställda. Ursprungsbevis torde

möjligen ock i vissa fall böra krävas för varuparti, som införes pa grund

av särskild importlicens.

I avseende på ursprungsbevisens allmänna beskaffenhet och sättet för

deras utfärdande bör den fordran uppställas, att de besitta den högsta

möjliga grad av tillförlitlighet, som kan ernas utan att allt för mycket

betunga den lojala handeln. Kommittén har, efter prövning av olika

alternativ, funnit sig böra föreslå, att ursprungsbevisen utfärdas antingen

av tullmyndighet eller handelskammare i avsändningslandet eller ock av

svensk konsul därstädes. Genom att, vad utländska myndigheter och

institutioner beträffar, behörigheten att utfärda dylika bevis inskränkes till

allenast de två nämnda grupperna, vilka i allmänhet torde besitta tillbörlig

kännedom om resp. lands näringsliv samt vederhäftigheten hos

exportörerna, har kommittén ansett, att fordran pa visering av svensk

konsul kan bortfalla.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Ifråga om de varuslag, för vilka ursprungsbevis kan komma att erfordras,

har det synts kommittén nödigt, att tre olika kategorier åtskiljas,

och hava dessa å formulärförslaget upptagits under beteckningarna a)’

b) och c), nämligen a) naturprodukter, alstrade i visst land, som i beviset

angives, b) bearbetade varor, som tillverkats i det uppgivna landet av

materialier, till övervägande del härstammande från samma land, och c)

tillverkningar, som i det uppgivna landet undergått viss bearbetning

men som bestå av materialier, helt eller delvis härstammande från annat

land. Innehåller beviset intyg rörande förhållande, som avses i a) eller

b), bör det tydligen utan vidare godtagas som tillfyllestgörande vittnesbörd

om varans rätta ursprung. I fallet c) åter kräves en särskild prövning

av vederbörande lokala tullmyndighet, inför vilken importören

har att prestera nödig bevisning. I och för nämnda prövning angående

varans rätta ursprung har det ansetts behövligt, att en jämförelsevis

ingående deklaration avgives till förhindrande av att de mot valutadumpingen

riktade åtgärderna kringgås. Några mera detaljerade normer att

tillämpas vid ifrågavarande prövning har kommittén icke trott sig böra

föreslå för närvarande, utan toi’de erfarenheten få giva vid handen,

huruvida särskilda bestämmelser i ämnet må av Kungl. Maj:t utfärdas!

I avseende härå vill kommittén särskilt framhålla, att, skulle tvekan

rörande tillämpningen av lagen i denna punkt alltför ofta uppstå hos de

lokala tullmyndigheterna och dessa behöva underställa frågorna prövning

av generaltullstyrelsen, vilken i sin tur skulle finna sig böra inhämta

upplysningar hos valutanämnden, samt skulle sålunda i större omfattning

uppkomma dröjsmål för trafiken, torde det måhända visa sig

lämpligt, att Kungl. Maj:t utfärdade föreskrift om mera specificerade

uppgifter i ursprungsbevisen exempelvis rörande prisförhållandena. Förr

än det° verkligen visat sig nödigt, torde dock, såsom redan antytts, en

sådan åtgärd icke böra tillgripas.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

>

P. M.

angående principerna för en beredskapslagstiftning rörande

åtgärder till skydd mot valutadumping.

Sedan tull- och traktatkommittén erhållit i uppdrag bl. a. att eventuellt

inkomma med närmare yttrande och förslag i fråga om den av

kommittén i dess utlåtande den 22 november 1921 förordade beredskapslagstiftningen

och kommittén utsett herrar Sachs, Vennersten och undertecknad

att till kommittén avgiva yttrande i detta ärende, har till mig

överlämnats uppdraget att verkställa en utredning av denna fråga. Med

anledning härav får jag anföra följande.

I kommitténs utlåtande den 22 november 1921 förklarade kommittén,

att den under dåvarande förhållanden icke ansåg sig kunna tillstyrka

införande av differentialtullar till skydd mot valutadumping, men att

förändrade faktiska förhållanden kunde göra dylikt skydd nödvändigt

och att på grund härav åtgärder borde vidtagas för utarbetande av förslag

till en beredskapslagstiftning avsedd att tjäna berörda syfte.

Kommitténs avstyrkande av ett omedelbart införande av skydd mot

valutadumping i form av differentialtullar grundade sig på förhållanden

av olika beskaffenhet.

A) En del av dessa förhållanden sammanhänga med valutadumpingens

karaktär, och dessa ha sålunda sin betydelse oberoende av vilka slags

medel som användas till skydd mot valutadumping.

Dessa förhållanden äro:

l:o) Det är förenat med stora svårigheter att utröna, om överhuvudtaget

valutadumping föreligger. Detta beror på dels att de verkningar,

som valutadumpingen framkallar, också kunna förorsakas av helt andra

omständigheter, dels att, även om tillvaron av sådana faktorer, som, om

de ensamma finge verka, skulle framkalla valutadumping, är konstaterad,

detta dock icke är tillräckligt bevis för tillvaron av valutadumping, enär

alldeles oberoende av åtgärder från Sveriges sida andra faktorer kunna

föreligga, som hindra förstnämnda faktorer att framkalla valutadumping,

vare sig dessa andra faktorer skapats i syfte att hindra valutadumping

eller uppstått oberoende härav.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

2:o) Även om tillvaron av valutadumping är nöjaktigt konstaterad,

kunna samtidigt föreligga andra förhållanden, som äro ägnade att framkalla

med valutadumpingens verkningar likartade sådana, och därvid är

det förenat med svårigheter att avgöra huru stor del av dessa verkningar

är att tillskriva valutadumpingen.

3:o) Verkan av en konkret valutadumping är merendels icke av konstant

storlek, utan undergår mer eller mindre täta, respektive mer eller mindre

stora förändringar. Dessa förändringar bero dels på valutadumpingens

natur, enär den av valutadumpingen framkallade ökningen av exporten

från och minskningen av importen till det land, varifrån valutadumpingen

utgår, är ägnad att försvaga och slutligen häva densamma, men dels

också på åtgärder från berörda lands eller andra länders sida.

4:o) Dessa sistnämnda åtgärder kunna i olika grad försvaga valutadumpingens

inverkan på olika varors försäljningspris.

5:o) På grund av allt detta måste man ställa sig tveksam mot möjligheten

att på tillfredsställande sätt avgöra om och i huru stor grad

valutadumping i särskilda fall förekommer.

B) Andra förhållanden som legat till grund för kommitténs avstyrkande

utlåtande sammanhänga med naturen och verkningarna av

differentialtullar (valutatullar) såsom medel mot valutadumping. Dessa

förhållanden äro:

l:o) Om valutatullarna skola fylla sin uppgift att lämna skydd mot

valutadumping, men blott mot denna, måste de bliva mycket olika för

olika fall, respektive olika varor, varjämte deras storlek måste underkastas

förändringar, som eventuellt måste ofta vidtagas.

2:o) Därigenom uppstå högst betydande lagstiftnings- och förvaltningstekniska

svårigheter i avseende å handhavandet av dessa tullar.

3:o) En ofrånkomlig följd härav är att dessa tullar ofta bliva antingen

för höga eller för låga.

4:o) Dessa förhållanden äro ägnade att i näringslivet införa ett moment

av osäkerhet, som kunde framkalla dels en osund spekulation i prisförhöjningar

med påföljd att större mängd varor kunde införas än som

lämpligen funne avsättning inom landet, dels tendenser att kringgå valutatullarna,

vilka skulle nödvändiggöra besvärliga, men dock icke effektiva

kontrollåtgärder.

5ro) Därtill kommer, att valutatullar i bästa fall blott kunna avhjälpa

en del av olägenheterna av valutadumping, nämligen dem som träffa

sådana näringar, som helt och hållet eller företrädesvis arbeta för inhemsk

avsättning och äro utsatta för den genom valutadumpingen förstärkta

utländska konkurrensen. Andra näringsgrenar — särskilt de

huvudsakligen för export arbetande — skulle icke skyddas och kanske till

och med ytterligare betungas genom valutatullarnas verkningar. Jordbruksnäringens

ställning kräver därvid särskilt beaktande, enär denna näring,

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

som också lider av prisdepression, ej skulle erhålla skydd genom valutatullar

och sålunda ensidigt betungas genom verkningarna av dessa tullar.

Kommittén har emellertid erkänt, att förhållandena möjligen framdeles

kunna bliva sådana, att behovet av skydd mot valutadumping komme

att göra sig starkare gällande och att då de här anförda betänkligheterna

borde få vika för högre hänsyn, och i kommitténs hemställan ingick

därför, som sagt, att åtgärder eventuellt borde vidtagas för utarbetande

av förslag till en beredskapslagstiftning mot valutadumping.

Då det nu gäller att framlägga förslag till en dylik lagstiftning, torde

första uppgiften vara att ange vilka avprutningar, som kunna och böra

ske beträffande de krav, som kommittén i sitt förra betänkande enligt

den här ovan lämnade sammanfattningen ansett sig böra uppställa.

Förutsättning är därvid, att inom svenska näringslivet uppstått missförhållanden,

som framkallats av inflytelser från annat land och kunna

vara verkan av valutadumping samt äro av den svåra beskaffenhet, att

deras avhjälpande är av vital betydelse.

Det är då först oeftergivligt, att det i det land, från vilka nämnda

inflytelser utgå, kan påvisas tillvaron av sådana förhållanden, som äro

ägnade att framkalla valutadumping gent emot Sverige. Då för närvarande

Tyskland är det enda högindustriella land, beträffande vilket

det allmänt antages, att från detsamma valutadumping i någon större

omfattning äger rum, skall, för att vinna ett ledigare framställningssätt,

detta land här tagas såsom exempel. Uppgiften blir sålunda närmast

att bevisa, att valutadumping äger rum från Tyskland.

Första punkten i denna bevisföring blir att uppvisa, att Tysklands

växelkurs på Sverige väsentligt stigit, utan att denna stegring förorsakats

av en ändring av relationen mellan de båda ländernas prisnivåer,

d. v. s. utan att denna stegring av Tysklands växelkurs föregåtts av

antingen en motsvarande stegring av Tysklands prisnivå eller en motsvarande

sänkning av Sveriges prisnivå eller en motsvarande kombination

av prisnivåstegring i Tyskland och prisnivåsänkning i Sverige. Då det

här är fråga om en valutadumping med mycket starka verkningar på

Sveriges näringsliv och sålunda om en mycket stark stegring av växelkursen,

möter en dylik bevisföring inga oöverstigliga hinder.

Emellertid, även en dylik i förhållande till prisnivåerna primär stegring

av den tyska växelkursen på Sverige står i ett visst slags sammanhang

med prisnivåerna, enär en dylik växelkursstegring har sin orsak i en

valutaspekulation, nämligen en valutaspekulation som är baserad antingen

på ett antagande av att den tyska valutan skall komma att sjunka i värde

eller på ett antagande av att den svenska valutan skall komma att stiga i

värde. Denna valutaspekulation är sålunda grundad på en antecipering av

en framtida prisnivåstegring i Tyskland eller -en framtida prisnivasänkning

i Sverige.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Enligt den karaktäristik av valutadumping, som kommittén i sitt utlåtande

den 22 november 1921 givit, skulle valutadumping från Tysklands sida

endast föreligga i det förra fallet, men ej i det senare. Sveriges

näringsliv påverkas emellertid på samma sätt i båda fallen, enär det

är den tyska växelkursens starka stegring, som framkallar denna inverkan,

oberoende av om denna stegring förorsakats av en valutaspekulation av

den ena eller andra arten.

En spekulation på att en valuta skall stiga har emellertid relativt

svag inverkan på växelkursen. Framkallar valutaspekulationen en relativt

stark stegring av Tysklands växelkurs kan det därför med största

sannolikhet antagas, att spekulationen huvudsakligast är en baissespekulation

med avseende å den tyska valutan. Samtidigt kan emellertid då

även en haussespekulation å den svenska valutan ha medverkat till den

tyska växelkursens stegring. Då det därvid oftast är omöjligt att avgöra,

huru stor del av den tyska växelkursens stegring är att tillskriva

sistnämnda spekulation, föreligger alltså ett fall av den art, som omnämnes

ovan i punkt A 2:o), eller att det jämte valutadumping föreligger

annat förhållande, som är ägnat att framkalla likartade verkningar,

utan att det är möjligt att avgöra, huru stor del av dessa verkningar är

att tillskriva den ena eller andra av dessa olika orsaker.

Valet står alltså mellan att antingen ej lämna något skydd mot valutadumpingen

eller ock att lämna ett skydd, vars verkan kan komma

att sträcka sig längre. År nu skyddet mot valutadumping av vital

vikt, bör sistnämnda möjlighet ej tillmätas någon betydelse och detta

särskilt på den grund, att det icke föreligger någon skillnad alls mellan

den inverkan på Sveriges näringsliv, som valutadumpingen utövar, och

den inverkan som den här ifrågavarande andra faktorn framkallar.

De nu behandlade förutsättningarna kunna vara tillräckliga för att

framkalla valutadumping. Får denna fritt göra sig gällande, blir den,

varje gång växelkursen stiger, relativt kraftig men också av relativt

kort varaktighet, enär den leder till en relativt hastig stegring av varuprisen

på den tyska inre marknaden.

Ett skydd åt Sveriges näringar mot en dylik valutadumping borde,

om skyddets storlek skall stricte avpassas efter valutadumpingens styrka,

bli av avtagande storlek och upphöra, när de tyska inre priserna komma

i paritet med växelkursen. I den mån detta visar sig vara praktiskt

taget omöjligt att utföra, men skydd är oundgängligt, måste avprutning

ske på kravet, att skyddets storlek skall stricte avpassas efter valutadumpingens

styrka, varom mera längre fram.

Men tillvaron av de förut behandlade förutsättningarna är ej alltid

tillräckligt bevis för tillvaron av en valutadumping överhuvud eller av

den styrka, som dessa förutsättningar äro i och för sig ägnade att framkalla,

och detta beror på att det land, varifrån valutadumpingen skulle

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

utgå, genom särskilda åtgärder kan hindra denna att uppstå, respektive

att verka med sin fulla kraft.

Dessa åtgärder — exporttullar, exportförbud med licenser, obligatoriska

exportpriser, importpremier, skyldighet för exportör att införa en viss

mängd råämnen eller andra varor m. m. — kunna vara av den art och

dimension, att valutadumping alldeles förhindras. Detta sker t. ex.

genom ett rationellt ordnat system av exporttullar och importpremier,

till sin storlek avpassade så att exportens och importens storlek icke

påverkas av inkongruensen mellan den tyska växelkursen och den tyska

inre prisnivån, vilken senare i följd därav icke heller förändrats i följd

av nämnda inkongruens. I själva verket uppstå härigenom två prisnivåer

i Tyskland: den ena, den lägre, gällande för köp och försäljningar inom

Tyskland, den andra, den högre, gällande för försäljning till utlandet

och inköp därifrån.

Genom att Tyskland tillämpar ett sådant system på vederbörligt sätt

och med vederbörlig stränghet försvinner behovet av skydd för det svenska

näringslivet.

Men å andra sidan kan en dylik reglering från Tysklands sida tjäna

ett helt annat intresse, nämligen att reglera valutadumpingen i Tysklands

verkliga eller förmenta intresse.

Om inkongruensen mellan Tysklands växelkurs och dess prisnivå får

göra sig obehindrat gällande, blir, som redan nämnts, den av en given

växelkursstegring framkallade valutadumpingen kraftigare, men kortvarigare,

vilket innebär, att valutadumpingpriserna kunna bli synnerligen

låga, men att å andra sidan det blir en kortare tids tysk produktion,

som kommer att påverkas av valutadumpingen.

Detta kan ändras med användning av nyssberörda regleringssystem,

nämligen om exporttullar och importpremier, resp. andra motsvarande

anordningar, göras på vissa sätt variabla.

Sålunda kunna exporttullarna avpassas så, att de tyska varornas exportpriser

icke förbli så låga som om växelkursstegringen finge obehindrat

gorå sig gällande, men dock vid varje tidpunkt bli sa laga som

behövs för att de skola kunna undantränga motsvarande utländska varor på

de utländska marknaderna. Det är vidare möjligt att koncentrera valutadumpingen

på vissa varuslag genom att efter olika grunder reglera

de olika tyska varornas exportpriser och sålunda hindra ökningen av

exporten av vissa varor för att främja ökningen av exporten av andra

varor.

Det har här antagits, att dessa anordningar ske fullt medvetet och

avsiktligt. Men det kan också hända, att de mer oavsiktligt bli följden

av detta systems sätt att reglera exportpriserna, en reglering vilken som

bekant ej är lätt att på rätt sätt ordna. Det finnes ock anledning att

antaga, att regleringen i Tyskland, som sker dels genom staten, dels

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

genom de halvpublika uAussenhandelsstellenu är behäftad med en viss

planlöshet och godtycklighet.

Tillvaron av detta regleringssystem i ett land, där de allmänna förutsättningarna

för valutadumping föreligga, är sålunda icke tillräckligt

skäl för andra länder att betrakta valutadumpingskydd mot detta land

som obehövligt.

Detta regleringssystem är ägnat att försvåra åstadkommandet av ett

dylikt skydd, som är tillräckligt effektivt emot valutadumpingen utan

att dock sträcka sina verkningar härutöver. Som bekant och såsom

nyss antyddes, tillämpar Tyskland ett ganska kombinerat dylikt regleringssystem,

vars såväl allmänna karaktär och väsentliga detaljer icke

torde vara på långt när tillräckligt kända i Sverige. Denna brist kan

ju till en viss grad hävas t. ex. genom ett i Tyskland stationerat särskilt

organ med uppgift att kontinuerligt följa med utvecklingen av detta

system. Men även om ett dylikt organ upprättades och kompletterades

med här i Sverige förefintliga organ, torde det dock bli omöjligt att

ordna skyddet mot valutadumping så, att det blir fritt från de brister,

som här ovan i punkterna A 3:o) och 4:o) samt B l:o), 2:o) och 3:o)

omnämnts. Om nu, såsom den allmänna förutsättningen för denna utredning

är, skydd mot valutadumping är för det svenska näringslivet

oundgängligt, måste alltså i förevarande fall avprutning ske på det principiella

kravet på exakthet vid detta skydds bestämmande, så att man

maste finna sig i att detta skydd ibland kan bli för högt och ibland

möjligen för lågt. Det är därvid av betydelse, att god anledning ej

saknas för antagandet, att ett för högt skydd från svensk sida skulle

komma att från tysk sida kompenseras genom vederbörlig omreglering

av exportpriserna. (Mer om denna punkt längre fram.)

I det föregående har jag haft till behandling ett fall, där jämte valutadumping

förelegat en annan företeelse, som kan framkalla med

valutadumping likartade verkningar. Även andra dylika fall kunna förefinnas,

och å sid. 3 i kommitténs utlåtande av den 22 sistlidne november

omnämnas flera sådana, som av kommittén sammanfattande karaktäriseras

såsom av valutadumping oberoende ändringar av produktions och

handelsförhållandena i världen. Och i sammanhang härmed har kommittén

en del uttalanden, som lida av en viss otydlighet.

Om det är påvisat, att förutsättningarna för valutadumping från ett

visst land, t. ex. Tyskland, föreligga och att i Sverige uppträda missförhållanden,

som äro av den art att de kunna vara följden av denna

valutadumping, samt det gäller att avgöra, om dessa missförhållanden

äro att betrakta såsom verkan av berörda valutadumping, kunna olika

stränga krav på bevisningen uppställas. Då denna fråga är av betydelse

för frågan om möjligheten att åstadkomma en tillräckligt vägledande

instruktion angående valutadumping, vilket under diskussionen

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

inom kommittén under sistlidne oktober månad ansågs vara en oundgänglig

förutsättning för vidtagande av åtgärder mot valutadumping,

och det i mitt uppdrag alltså ingår att utarbeta en dylik instruktion,

nödgas jag bär behandla denna punkt tämligen utförligt.

Om en verkan x föreligger och denna verkan kan vara en följd såväl

av företeelsen a som av företeelsen b, så är den omständigheten, att

företeelsen a föreligger, ej något fullt bindande bevis för att x är verkan

av a. När det då gäller att bestämma, vilken grad av bindande bevisning

skall krävas, äro två möjligheter tänkbara. Den ena är, att x antas

härröra från a, så länge det ej bevisats, att även b föreligger. Den

andra är, att det härför fordras en bevisning även om att b ej förelegat.

Samma gäller, om x kan vara verkan utom av a och b även av andra

företeelser c, d, e. I detta fall skulle, om det senare, strängare kravet

uppställes, bevisningen för att x härrör av a ytterligare försvåras, men

denna bevisning ligger dock icke utom möjlighetens gräns, ity att dels det

blott är fråga om ett bestämt antal andra företeelser jämte a, dels det

är notoriskt, att dessa andra företeelser ha x till verkan. Det är dock

tydligt, att om det av praktiska skäl är oundgängligt att komma till

ett avgörande, om x är följden av a eller icke, det blir nödvändigt att

avpruta på kravet på exakthet i bevisningen, d. v. s. att man måste

handla efter presumtioner. Så sker enligt det förra, svagare kravet på

bevisningen för att a är orsak till x, i det att detta antas vara fallet,

så snart tillvaron av a men icke tillvaron av b, c, d är bevisad.

Men man kan gå ännu längre i anspråk på stränghet i bevisningen

än det senare av de ovan berörda kraven innebär. Antag att det icke

är utrett, vilka andra företelser än a kunna ha x till verkan, icke heller

om dessa alltid ha x till verkan och slutligen icke heller när dessa andra

företeelser föreligga. Skulle nu x icke kunna anses vara verkan av a,

förr än det uttömmande utretts 1) vilka andra företeelser kunna ha x till

verkan, 2) under vilka förutsättningar de kunna ha x till verkan och

3) att antingen ingen av dessa andra företeelser existerar eller, om några

sådana existera, förutsättningarna för att de skola ha x till verkan icke

föreligga, då har man uppställt så stränga krav på bevisningen, att den

under alla förhållanden är omöjlig att prestera.

A sid. 2—3 i sitt ovannämnda utlåtande har kommittén några uttalanden,

som åtminstone kunna synas göra gällande för normala fall de sistnämnda

strängaste kraven på bevisningen för att föreliggande missförhållanden

äro verkan av valutadumping. Att så stränga krav uppställas för normala

fall, har jag intet att anmärka emot, då enligt min mening skydd mot

valutadumping icke bör ifrågakomma under normala förhållanden. Att

jag här anser mig böra beröra dessa kommitténs uttalanden, sker uteslutande

i syfte att på förhand bemöta invändningar, som skulle kunna

göras även för icke normala fall. Kommittén uppställer det kravet, att

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

man måste angiva skillnaden mellan valutadumping och sådan export,

som betingas av därav oberoende ändrade produktions- och handelsförhållanden

i världen, och anför såsom exempel på dessa senare, att en

omläggning ägt rum i andra länders och närmast Tysklands produktionsoch

handelsförutsättningar, det tyska jordbrukets försämring under kriget,

folkets uthungring, hela det tillstånd som skapats genom Versaillesfreden,

det allmänna politiska läget m. m. “Ändrade produktions- och handelsförhållanden

i världen “ omfattar ett mycket stort antal företeelser, vilkas

verkningar kunna vara olika under olika förutsättningar och vilkas förekomst

i verkligheten är mer eller mindre svår att utröna. Men i en instruktion

angående valutadumping kan ju ej lämnas en i detalj gående

utredning av den i många väsentliga punkter osäkra teorin om den internationella

handeln och de senaste viktigare ändringarna av världens

produktions- och handelsförhållanden.

Beträffande den här ifrågavarande beredskapslagstiftningen, med hänsyn

till vilken enligt kommitténs mening de av kommittén för normala förhållanden

framförda betänkligheterna mot skydd mot valutadumping böra

vika för högre hänsyn, kunna sålunda dessa stränga krav icke upprätthållas.

När valutadumping är konstaterad, bör sålunda hänsyn till möjligheten,

att de föreliggande missförhållandena inom näringslivet även

kunna bero på andra företeelser, i regeln endast behöva tagas, ifall tillvaron

av dessa företeelser åtminstone gjorts sannolik. Mot tillämpande

av en sådan regel bör så mycket mindre betänkligheter möta som det

är sannolikt, att målsmännen för de intressen, som menligt påverkas av

skyddsmedlen mot valutadumping, skola anskaffa all för dem förmånlig

utredning. Det land, från vilket nu valutadumping notoriskt utgår, har

ju redan här i landet ett organ bl. a. härför.

Emellertid kan det alltså hända, att det kunde komma att påvisas, att

det jämte valutadumping från Tyskland verkligen förelåge även andra

förhallanden, som äro ägnade att framkalla verkningar, likartade med

dem som valutadumpingen åstadkommer.

Men först och främst bör härvid noga beaktas, att det måste, såsom

kommittén också sid. 3 framhåller, vara fråga om företeelser, som äro

oberoende ay valutadumpingen. Därvid får ej förbises, att de konkreta

exempel pa ändrade produktions- och handelsförhållanden, som kommittén

sid. 3 anför, ingalunda behöva vara oberoende av och sannolikt varit

beroende pa valutadumping. Om Tyskland har väldiga importbehov på

grund av att dess jordbruk försämrats, folket uthungrats, freden ålagt

Tyskland störa betalningar m. m. och allt detta framtvingat en ökning

av exporten, sa kan dock, och så har sannolikt också skett, denna ökning

av exporten möjliggöras just genom valutadumping. T. ex. Tyskland

betalar sin importökning genom export av Marksedlar eller avista
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

tillgodohavanden i tyska banker i Mark, detta driver upp Tysklands

växelkurser och detta möjliggör ökningen av Tysklands export.

Men det är naturligtvis tänkbart, att det jämte valutadumpingen från

Tyskland komme att föreligga förhållanden, som sannolikt äro av den

art, att de under normala omständigheter skulle framkalla en omläggning

av Tysklands näringsverksamhet, som är ägnad att undantränga

svensk näringsgren på dess inhemska marknad eller på utlandets marknader.

I sådant fall skulle det ju kunna i längden vara för Sverige

skadligt att hindra denna verkan genom tullar eller andra medel. I

sådant fall skulle det strängt taget bli nödvändigt att avgöra, huru stor

del av Tysklands stärkta konkurrens beror på dessa förhållanden och huru

stor del på valutadumping.

Under sådana omständigheter föreligger fara för att valutadumpingsskyddet

blir för högt tilltaget och sålunda hindrar berörda omläggning.

Men om det är en livsfråga för Sverige att åstadkomma skydd mot

valutadumping, bör ej denna fara väcka betänkligheter, och detta så

mycket mindre som även under normala förhållanden det ej är lämpligt,

att den ifrågavarande omläggningen inom den svenska industrien sker

brådstörtat och ännu mindre att detta sker under abnorma omständigheter.

„:

Samma regler böra tillämpas i princip beträffande det fall, då jämte

valutadumping vanlig dumping föreligger beträffande en viss vara. Ofta,

ja väl oftast blir det dock mycket svårt att avgöra, om så är fallet,

resp. vilken andel i det för låga priset faller på envar av dessa faktorer.

Av vad hittills anförts torde bl. a. framgå, att om skydd mot valutadumping

är av vital betydelse för Sverige, möjligheten att skyddet icke

kan bli av exakt riktig storlek ''icke spelar någon avgörande roll. Blir

det för lågt, gör det*ju alltid dock nytta, blir det för högt, är skadan

relativt sett ej stor; med hänsyn till det senare fallet är att beakta, att

det är importen endast från valutadumpande land som skulle obehörigt

hindras, vilket ju mildrar verkan.

Detta jämte andra här ovan berörda omständigheter innebär, att

skyddet ej behöver bli av så växlande storlek, som enligt kommitténs

stränga krav skulle bli nödvändigt, utan om t. ex. tullar användas såsom

skyddsmedel, kunde de göras relativt litet variabla. Därigenom

undanröjes en del av de lagstiftnings- och förvaltningstekniska svårigheter.

som äro förenade med skydd mot valutadumping.

Valutadumpingens menliga verkningar drabba dels för hemmamarknaden

arbetande svenska näringsgrenar, dels exportindustrierna. Det är

emellertid icke lika lätt att ge skydd åt exportindustrierna mot valutadumping

på andra länders marknader som att skydda de för hemmamarknaden

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt 225 käft. (Nr 259.) 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

13u

arbetande svenska näringsgrenarna. Det senare sker lämpligast genom

att hindra valutadumpingens prissänkande verkan att göra sig gällande

på den svenska hemmamarknaden.

Skydd för expertindustrierna mot valutadumping på de utländska importmarknaderna

kan endast ske genom exportpremier, direkta eller indirekta.

Men exportpremier kunna ibland framkalla repressalier och äro i

allmänhet ej väl sedda. De äro ej heller fullt lämpliga skyddsmedel

mot valutadumping. Detta framgår tydligt av en jämförelse med sättet

för skyddet av den svenska hemmamarknaden. Ett tänkbart sätt att

skydda denna mot valutadumping vore ju att ge de för denna marknad

arbetande svenska näringsgrenarna produktionspremier, men detta vore

ett olämpligt medel, enär det bl. a. skulle påskynda den av valutadumpingen

framkallade allmänna prissänkningen. Exportpremier verka

emellertid beträffande de utländska marknaderna i samma riktning som

nyssnämnda produktionspremier.

Om intet skydd mot. valutadumpingen äger rum, kommer de svenska

exportindustriernas ställning att bli följande. Valutadumpingen försvårar

avsättningen av deras produkter i utlandet och leder till en prissänkning

på dessa men minskar deras produktionskostnader.

Införes nu i Sverige skydd för hemmamarknaden utan att exportindustriernas

av valutadumpingen förorsakade avsättningssvårigheter i

utlandet avhjälpas, komma exportindustrierna i ett sämre läge än de

för hemmamarknaden arbetande industrierna. Det är därför påkallat,

att exportindustrierna åtminstone erhålla kompensation för den ökade

belastning, som genom skyddet för hemmamarknaden beredes dem, så

att deras ställning blir densamma som innan nämnda skydd'' infördes.

Detta kan ske på olika sätt, och medel till kompensationens betridande

skulle ytterst tagas ur intäkten av valutatullarna. %åsom kompensationsformer

kunna ifrågakomma lägre exportfrakter till lands och sjöss (med

ersättning till fraktförarna),. exportkrediter på lämpliga och billig-a

villkor m. m.

Jordbrukets ställning bildar ett särskilt problem. Prissänkningen där

beror ju endast i mindre grad på valutadumping (från Finland bär dock

utgått en sådan), men huvudsakligen beror denna, utom på den allmänna

deflationen, på produktionsökningen samt indirekt på valutadumpingen,

i den mån denna medverkat till depressionen, vilken ju bidragit till att

minska avsättningen av .jordbrukets alster. Sistnämnda inverkan skulle

försvagas genom införande av skydd mot valutadumping (vilket då ock

skulle gälla Finland). Men valutadumpingsskyddet för industrien skulle

inverka försämrande på jordbruket liksom på exportindustrierna, Eu

kompensation för jordbruket vore därför motiverad.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Den beredskapslagstiftning, som här är i fråga, skulle träda i kraft

först i den mån det befunnes, att skydd mot valutadumping är för

Sveriges näringsliv av vital betydelse.

Om detta redan nu är fallet, är en omtvistad fråga. Med hänsyn till

denna punkt må följande anföras.

Betydelsen av valutadumpingens inverkan på ett lands näringsliv är

mycket olika under olika förhållanden. Den kan vara i det hela nyttig,

den kan vara betydelselös och den kan vara skadlig, ja, verka rent

förödande.

Utan att kunna eller ämna försöka uttömmande behandla detta ämne,

vill jag här beröra några relevanta förhållanden.

En viktig faktor är i vad mån andra länder skyddat sig mot valutadumpingen,

enär i samma mån valutadumpingens verkningar allt mer

inriktas mot de länder, som ej vidtagit skyddsåtgärder. 1 detta fall

kan valutadumpingen även under normala konjunkturer verka högst

skadligt.

Om ett lands näringsliv betinner sig i en stark högkonjunktur, kan

valutadumping vei''ka välgörande genom att hejda högkonjunkturens utveckling

och få denna att tidigare avstanna.

Om åter depression råder i ett lands näringsliv, kan en även icke så

stark valutadumping inverka mycket skadligt genom att skärpa och förlänga

depressionen med dess följder: inskränkning eller inställande av

näringsdriften, deflation m. in.

Är eu depression förenad med en stark deflation, skärpes den menliga

verkan av valutadumpingen, och detta är synnerligen betänkligt, då i

och för sig deflationen är ett mycket större ont än inflationen, enär den

är ägnad att förlama företagsamheten. När en deflation inträder, är det

därför överhuvud av största betydelse att få densamma avstannad. Men

då är också påkallat, att alla medel som kunna bidraga till detta

måls vinnande användas, även om verkan av vart och ett av dessa

medel för sig icke är stark. Sett ur den synpunkten, d. v. s. såsom

ett led i en mångfald medel mot deflationen, är skyddet mot valuta
dumpingen

icke någon quantité negligeable.

Därvid är att erinra om att valutadumpingen främjar deflationen icke

Iflott genom storleken av den import som den framkallar, utan, såsom

kommittén i sitt utlåtande den 22 november 1921 sid. 16 —17 omnämner,

redan genom sin psykiska inverkan pa köparna, genom den

förväntan om lägre framtida priser, som valutadumpingen framkallar.

Aven när denna förväntan ej uppfylles, har den dock hunnit utöva sin

inverkan i prissänkande riktning.

Det återstår att behandla frågan om skyddsmedlen mot valutadumping

och dessas handhavande.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Såsom sådana liuvudmedel kunna komma ifråga valutatullar och importreglering.

I det föregående hai’ redan, ehuru mer i förbigående och antydningsvis,

berörts, att valutadumpingen kan ha tvenne verkningar.

Den leder till en sänkning av varupriserna.

Den kan leda till .att importen av de utländska varorna ökas och på

detta sätt undantränger svenska varor och framkallar en inskränkning

av näringsdriften.

A\en om importen av utländska varor ej ökas, kan valutadumpingen

leda till att svenska näringsgrenar måste på grund av de utländska

varornas laga priser inskränka sin verksamhet, emedan avnämarna uppskjuta

sina inköp i avvaktan på att de låga priserna på de utländska

varorna skola komma att nedtrycka priserna även på de svenska varorna.

Men när de svenska varornas priser därefter sjunkit, inträder en ny

sänkning av de utländska varornas priser o. s. v.

Såsom ovan nämnts, avspeglas valutadumpingens verkningar j)å olika

sätt, alltefter som den är oreglerad eller reglerad.

År den oreglerad, sa att den starka växelkursstegringen får framkalla

en hastig stegring av varupriserna i landet med valutadumpingen, bliva

till en början inköp av landets varor i synnerligen hög grad förmånliga

föi utlandet, vilken förmånlighet dock relativt hastigt försvinner genom

att berörda varupriser hastigt stiga. Men i allmänhet har detta till

följd, att exporten till de mycket låga priserna ej blir så stor, i det att

dels inom landet uppstår en spekulation på prisstegring och placering

av kapital i varor, vilket leder till lagring av varor och hastigt minskar

utförseln, dels staten inskränker utförseln för att landet ej måtte alltför

mycket blottas på varor.

Att eliminera verkan av en dylik katastrofal händelse genom valutatullar

är en kinkig uppgift, emedan dessa tullar då borde bli av mycket

växlande storlek och regleringen av dessa för övrigt skulle bli svår att

verkställa. Här skulle troligen ett temporärt importförbud mot vissa

varor visa sig vara lämpligare än tullar, om överhuvud skydd mot denna

valutadumping anses behövlig.

Är valutadumpingen reglerad såsom i Tyskland — och detta fall är

det som huvudsakligen är att lägga till grund för ordnandet av skyddet

mot valutadumping — kunna båda dessa medel — importreglering och

valutatullar — komma ifråga.

lör bestämmande av valet mellan dessa båda medel är det lämpligt

att undersöka, huru användningen av vart och ett av dem i detalj skulle

te sig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I. Valutatullar.

Initiativet till påläggande, ändring eller avskaffande av dessa tullar

ta ees av valutanämnden, ehuru naturligtvis detta initiativ kan föranledas

av framställningar från intresserade, men utan rätt för dessa att fordra

något beslut av nämnden, enär detta skulle kunna bli allt för betungande

och även i andra avseenden vore olämpligt.

Tullarnas storlek utmätes med hänsyn till de här ovan omnämnda

grunderna och med beaktande därvid dels av gällande priser i Sverige

på dessa varor, dessa prisers betydelse i fråga om upprätthållande av

näringsgrenens drift och räntabilitet samt med hänsyn tagen till de intressen,

som menligt beröras av dessa prisers höjning.

Nämnden behöver naturligtvis ett omfattande underlag av uppgifter

beträffande priser och deras tillräcklighet, varuinförselns ändringar under

föregående tid och i förhållande till tiden före kriget. Närmare angivande

av detaljer angående denna punkt och sättet för dessa uppgifters

anskaffande torde icke vara här behövligt.

Då jag härefter övergår till frågan om förutsättningarna för valutatullarnas

förmåga att fylla sin uppgift att hindra dels att varor från

valutadumpande länder säljas till för låga priser, dels eventuellt att importen

av dessa varor blir för stor, tar jag fortfarande Tyskland, såsom

varande det enda landet med valutadumping i större skala, som exempel.

Jag erinrar därvid om, att Tyskland har två prisnivåer, en inre, lägre

prisnivå för försäljning inom Tyskland och en högre exportprisnivå för

försäljning till utlandet, och att de resp. exportvarornas priser därvid

kunna hållas så pass låga, som erfordras för att få vederbörlig avsättning

i utlandet, d. v. s. desto lägre ju större avsättning av resp. vara önskas.

Därvid kan önskningsmålet beträffande avsättningen i utlandet vara olika

för olika varor och sålunda exportprisernas höjd regleras därefter. Ett

ytterligare moment i denna reglering är, att exportmängden begränsas;

annars skulle de högre exportpriserna öka exporten och leda till höjning

av den inre prisnivån, vilket man vill undvika.

Valutatullarna borde, för att fylla sin uppgift, tilltagas så stora, att

de tillvägabragte dels erforderlig prishöjd på resp. tyska varor i Sverige,

dels önskvärd begränsning av importen av resp. tyska varor till Sverige.

Lyckas det att avpassa valutatullarna, så att de fylla dessa uppgifter, är

det emellertid möjligt, att Tyskland ändrar sin prispolitik, d. v. s. sänker

sina exportpriser för att eliminera verkan av de svenska valutatullarna

på de tyska varornas priser och avsättning i Sverige. Det kan

även hända, att, oberoende härav, de tyska varornas exportpriser

ändras. I båda fallen borde de svenska valutatullarnas storlek ändras i

vederbörlig riktning.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kiiterier pa behovet därav äro dels de tyska exportprisernas ändringar,

ifall kännedom om dessa kan ernås vare sig genom organet i Tyskland

ellei eventuellt genom åläggande för importör att uppge inköpspriset i

Mark på de av honom införda varorna, dels den tyska importens storlek

och de tyska varornas försäljningspriser i Sverige.

Emellertid skulle det kunna hända, att på detta sätt valutatullarna

bleve alltför variabla.

Valutatullarnas vanskligheter kunna emellertid aldrig till fullo övervinnas,

men, om det är oundgängligt att skydd mot valutadumping bcredes

den svenska näringsverksamheten och detta mål ej kan nås utan

valutatullar, är tillvaron av dessa brister ej giltigt skäl för att förkasta

dessa tullar.

11. Importreglering.

Dennas huvudsakliga innebörd är, att den direkt begränsar importen

från härdarna för valutadumping och därigenom avser att hindra demoraliseringen

av prisbildningen på den svenska marknaden. För detta

ändamål måsto importens begränsning tilltagas så, att detta syfte nås,

varken mer eller mindre.

Skillnaden mot valutatullar är sålunda den, att importreglering reglerar

importens storlek och därigenom prisbildningen, under det att valutatullarna

reglera prisbildningen och därigenom importens storlek. Kriteriet

på att en importreglering uppnått sitt syfte ligger i verkan på prisbildningen,

medan beträffande valutatullarna hänsyn måste tagas ej blott till

denna, utan ock till importens storlek.

I det nu nämnda avseendet finnes det sålunda icke någon väsenllioolikhet

mellan de båda medlen.

Men i avseende a förmagan att lösa sin uppgift föreligger en väsentlig

skillnad till importregleringens • favör, i det att dennas verkan icke är

beroende av Tysklands exportprispolitik. Skulle Tyskland sänka sina

exportpriser, innebure detta under eu ordentligt skött importreglering blott

fördel för Sverige, enär importregleringen hindrar, att denna prissänkning

linge inflytande på den svenska prisnivån. Visserligen kan det ej, såsom

redan nämnts, bestlidas, att redan tyska anbud av varor till låga priser

kunna påverka prisbildningen på den svenska marknaden, men detta är

möjligt endast under förutsättning, att allmänheten bibringas den tron,

att dessa anbud skola komma att leda till verkliga leveranser; men importregleringen

hindrar denna tro att uppstå.

Importregleringen är sålunda ett starkt vapen mot en för Sverige

fördärvlig prispolitik från de tyska Aussenhandelsstellen’s sida, vilket

saknas då valutatullar enbart komma till användning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

13f>

Men importregleringen är i jämförelse med valutatullarna behäftad med

en betydande svaghet därigenom att den positivt ingriper i näringslivets

frihet. Valutatullarnas ingripande består blott i att påverka motiverna

för de enskildes handlingar men lämnar dessas formella frihet fullt intakt.

Importregleringen åter ingriper alltid i denna senare och kan gå ännu

längre, så att den anordnar en statsverksamhet, som ej blott begränsar

utan även delvis undantränger de enskildes verksamhet.

Ämnet är alldeles för vidlyftigt för att det skulle kunna ens närmelsevis

uttömmande här behandlas. Blott några synpunkter må här beröras.

Det får aldrig vid detta ämnes behandling lämnas ur sikte, att Tyskland

statligt reglerat såväl sin export som import, i vilken reglering valutadumpingen

ingår såsom ett viktigt led. Gentemot denna reglering äro

det enskilda initiativet sch den enskilda verksamheten i Sverige alldeles

för svaga. Ett förstärkande av • dessa faktorer är därför nödvändigt.

Kan detta icke åstadkommas genom valutatullar, måste importreglering

tillgripas. Men naturligtvis bör detta endast ske i den utsträckning,

som är erforderligt. Härom torde full visshet endast kunna nås genom

den praktiska erfarenheten, men denna återstår ännu att förvärva.

Härav torde följa, att den blivande beredskapslagstiftningen bör byggas

på båda medlen, importreglering och valutatullar, och så att den förra

tillgripés , i den män det antingen från början eller under tidens lopp

visar sig nödvändigt att använda densamma. Genom att på detta, sätt

under alla förhållanden ha importreglering åtminstone i bakhåll, ökas

utsikterna för att valutatullarna skola få åsyftad verkan.

Icke utan betydelse är därvid, att med hänsyn till att Tyskland även

reglerar importen till sig och sålunda exporten från Sverige,* den svenska

importregleringen kan användas för att avvärja för Sverige skadliga

verkningar av Tysklands importpolitik.

Då jag här ställt importreglering och valutatullar i motsats mot varandra,

har jag ej förbisett, att med importregleringen alltid måste förenas

avgifter för importörerna, men dessa avgifter spela en annan roll

än valutatullarna, såsom av den här förut lämnade framställningen framgår.

Dessa avgifter motiveras förnämligast av att importen i fråga ej

skulle stå fri för envar men kunna bereda importörerna fördelar på grund

av deras importprivilegium.

David DaVidson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:290 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kung1. Maj-.ts proposition angående upptagande i riksstaden för tiden 1 januari—SO juni 1923 samt tilläggsstaten för år s. 7 i texten
  2. Rskr. 1922:287 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående åtgärder till skydd mot så kallad ralutadnmping. a1 i texten
  3. BevU 1922:56 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om utskottets betänkande nr 48 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordnin s. 1 i texten
  4. SU 1922:120 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upptagande i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923 samt tillägg sstaten för år 1922 av en inko s. 1 i texten
  5. BevU 1922:48 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping. s. 1 i texten