Angående dyrtidstillägg åt befattning skav are i statens tjänst
1922-02-03 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1922:84, Angående dyrtidstillägg åt befattning skav are i statens tjänst
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
I
Nr 84.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående dyrtidstillägg åt
befattning skav are i statens tjänst; given Stockholms slott den
3 februari 1922.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 februari 1922.
N ärvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Efter gemensam beredning med cheferna för övriga departement
anhåller chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, att få för
Kungl. Maj:t anmäla frågan om dyrtidstillägg till befattningshavare i
statens tjänst och yttrar därvid följande:
Vid anmälan den 7 januari 1922 av frågorna rörande regleringen
av utgifterna å riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923 anförde jag
till statsrådsprotokollet över finansärenden under rubriken »För flera
huvudtitlar gemensamma frågor» i förevarande ämne, bland annat:
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 74 höft. (Nr 84.) 1
2
Kung!. Maj:ts proposition Nr 84.
På sätt jag redan förut i dag omförmäla har riksdagen för beredande under
år 1922 av dyrtidstillägg åt olika grupper av befattningshavare och pensionärer
m. fl. för samma år såsom förslagsanslag, högst, avsatt ett belopp av 132,000,000
kronor.
Av enahanda skäl, som beträffande tillfällig löneförbättring under nästföregående
punkt av mig angivits, synes mig någon avsättning av medel utom huvudtitlarna
för beredande av dyrtidstillägg under första halvåret 1923 icke böra ifrågakomma,
utan böra i stället anslag för berörda ändamål å respektive huvudtitlar
anvisas å riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923.
Frågan om grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst
m. fl. är för närvarande föremål för utredning inom finansdepartementet och kan
icke i detta sammanhang underställas Kungl. Maj:ts slutliga prövning, i syfte att
proposition i ämnet må kunna föreläggas riksdagen. Såvitt nu kan bedömas, torde
emellertid några väsentliga ändringar i de för närvarande gällande grunderna icke
komma att föreslås, utan torde det blivande förslaget i ämnet komma att inskränka
sig till vissa smärre jämkningar, avseende i första hand sådan ändring av bestämmelserna
beträffande befattningshavare, vilka erhållit definitiv lönereglering, att personliga
dyrtidstillägg icke behöva förekomma åtminstone i den utsträckning som för
närvarande är fallet. Det är emellertid avsett att trots de ändringar, vilka kunna
komma i fråga, hålla kostnaderna inom det belopp, som eljest skulle hava erfordrats.
Proposition i ämnet torde kunna inom kort avlåtas till riksdagen. Tillsvidare lära
erforderliga anslagsbelopp få allenast beräknas å såväl tilläggsstaten som riksstaten.
För beredande av dyrtidstillägg under år 1922 bör givetvis i första hand
förut omförmälda belopp å 132,000,000 kronor tagas i anspråk. Också har jag
vid uppgörande av förslag till tilläggsstat för år 1922 å inkomstsidan upptagit nämnda
belopp såsom i anspråk tagen kapitaltillgång. Beloppet, vilket är avsett till bestridande
av de kostnader för dyrtidstillägg, för vilka anslag plägat anvisas under de
olika huvudtitlarna, torde komma att överstiga vad i sådant hänseende erfordras.
Med beräkning, på sätt jag i finansplanen angivit, av ett genomsnittligt levnadskostnadsindextal
av 205 skulle för samtliga dyrtidstillägg komma att behövas ungefär
följande belopp, nämligen:
beträffande de affärsdrivande verken ................................................kronor 60,000'',000
beträffande mynt- och justeringsverket, bank- och fondinspektionen,
postsparbanken, kontrollstyrelsens avdelning för ärenden
angående skattefri sprit m. m., statens biografbyrå, statens
reproduktionsanstalt, patent- och registreringsverket samt för
säkringsinspektionen
........................................................................ » 773,000
beträffande övriga personalgrupper .................................................... » 93,261,000
samt beträffande pensionsstaterna....................................................... » 23,300,000.
Vad angår första halvåret 1923 hava verkställda överslagsberäkningar, med
utgångspunkt från ett genomsnittligt indextal av 190, givit vid handen, att för
samtliga dyrtidstillägg skulle komma att erfordras ungefär följande belopp, nämligen:
beträffande de affärsdrivande verken ................................................kronor 25,000,000
beträffande mynt- och justeringsverket, bank- och fondinspektionen,
postsparbanken, kontrollstyrelsens avdelning för ärenden angående
skattefri sprit m. m., statens biografbyrå, statens repro
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
3
duktionsanstalt, patent- och registreringsverket samt försäk
ringsinspektionen.
.............................................................................. kronor 329,000
beträffande övriga personalgrupper ................................................... » 39,118,000
samt beträffande pensionsstaterna........................................................ » 9,950,000.
De för »övriga personalgrupper» samt pensionsstaterna beräknade beloppen
äro avsedda ej blott för dyrtidstillägg enligt de allmänna författningarna i ämnet
utan jämväl för dyrtidstillägg till särskilda personalgrupper utanför den egentliga
statsförvaltningen.
Vad angår de affarsdrivande verken samt flottans pensionskassa och statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., lärer böra förfaras på samma sätt
som hittills, d. v. s. förklaras, att bidragen skola utgå av de medel, av vilka omkostnaderna
för vederbörande verk och institutioner i övrigt bestridas. Beträffande
sådana verk som mynt- och justeringsverket m. fl., förutsätter jag, att särskilda
anslag till dyrtidstillägg komma att av riksdagen anvisas att utgå av vederbörande
verks inkomster. De belopp om tillhopa 116,561,000 kronor, respektive 49,068,000
kronor, vilka böra å tilläggsstaten och riksstaten beräknas för dyrtidstillägg vid
övriga verk och inrättningar och till speciella grupper av personal ävensom till
pensionstagare, torde böra uppdelas å de olika huvudtitlarna.
Då jag nu går att inför Kungl. Maj:t framlägga förslag i förevarande
ämne, anhåller jag att till en början få lämna en kortfattad
redogörelse för vad tidigare i liknande avseende från statens sida åtgjorts.
Med anledning av den efter världskrigsutbrottet inträffade prisstegringen
beviljade 1916 års riksdag krigstidsbjälp till vissa statens
befattningshavare, som tillika voro familjeförsörjare. Från och med år
1917 infördes vid sidan av krigstidsbjälpen även ett krigstidstillägg,
utgående för nämnda år med ett till viss procent å de kontanta avlöningsförmånerna
beräknat, nedåt och uppåt begränsat belopp. För år 1918 utgick
krigstidstillägget med dels viss s. k. grundplåt, dels procentuellt tillägg.
Från och med år 1919 hava ifrågavarande tillägg till statens
befattningshavare under benämning dyrtidstillägg utgått efter ett annat
system än tidigare, i det att enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens nämnda
år fattade beslut systemet med för varje år bestämda, fasta tillägg övergivits
och ett system med glidande skala införts. Detta system åsyftade
dyrtidstilläggets reglerande periodvis och automatiskt efter levnadskostnadernas
växlingar. DyrtidBtillägget ställdes nämligen i förhållande
till ett levnadskostnaderna följande s. k. grundtal, vilket tillämpades
oreducerat för avlöningsbelopp intill en given gräns men för större
avlöningar nedsattes på visst sätt.
Till 1920 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till kungörelse
med allmänna grunder för dyrtidstillägg, i huvudsak grundat på 1919
Historik.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
års bestämmelser i ämnet men innebärande vissa förbättringar av dyrtidstilläggen.
Riksdagen vidtog ytterligare höjningar i Kungl. Maj:ts förslag.
Riksdagens beslut gick i huvudsak ut på dels en minskning av skillnaden
mellan talet för levnadskostnadsökningen och grundtalet, dels ock en förbättring
av familjeförsörjarnas ställning genom ökad möjlighet för dessa
att beräkna dyrtidstillägget efter oreducerat grundtal.
Vidare antog 1920 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag bestämmelser
med särskilda grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.
Dessa särskilda grunder åsyftade att för nämnda verk, för vilka genomförts
lönereglering för tiden från och med den 1 juli 1920, neutralisera verkan
av att sagda lönereglering normerats efter en högre prisnivå än den,
efter vilken lönerna vid oreglerade verk — inberäknat tillfällig löneförbättring
—- fastställts.
Slutligen antog samma riksdag på enahanda grunder som de för
kommunikationsverken fastställda vilande bestämmelser angående dyrtidstillägg
åt befattningshavare vid domänverket, som erhållit provisorisk
lönereglering från och med år 1921.
Den reduktion av dyrtidstilläggen för affärsverken, som i ovan
angivet syfte vidtogs av 1920 års riksdag, åstadkoms på sådant sätt, att
dels grundtalet bestämdes till ett 16 enheter lägre belopp än för övriga
verk, dels ock det belopp, på vilket dyrtidstillägg fick beräknas, begränsades
till 85 procent av avlöningen.
Beträffande dyrtidstilläggsfrågans behandling vid 1921 års riksdag
får jag erinra, att Kungl. Maj:t i proposition den 18 mars 1921, nr 326,
föreläde riksdagen förslag till kungörelse i ämnet, i vilken bestämmelser
sammanförts såväl för de nyreglerade som för de oreglerade verken. I
detta förslag bibehöllos de 1919 och 1920 fastslagna huvudprinciperna
för dyrtidstilläggens beräknande. De ändringar av gällande bestämmelser
i ämnet, som förslaget innefattade, avsågo i huvudsak dels en allmän
nedsättning av dyrtidstilläggen genom sänkning av grundtalet, dels
därjämte en särskild reduktion för icke-familjeförsörjare; och erhöll i
samband härmed begreppet familjeförsörjare en något ändrad bestämning.
Riksdagen vidtog emellertid ännu en nedsättning, avseende befattningshavare
vid de ämbetsverk och kårer, som erhållit ny definitiv
lönereglering, nämligen förutom de affärsdrivande verken statsdepartementen
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.
I sådant syfte ökades ovanberörda avdrag å grundtalet till 20 och sänktes
det procenttal av lönen, varå dyrtidstillägg fick beräknas, till 80. Efter
motsvarande grunder reglerades likaledes dyrtidstilläggen för befattnings
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
5
havare vid armén och marinen, vilka erhöllo löneregleriag vid 1921 års
riksdag. Riksdagen antog vidare ändrade och för befattningshavarna
mindre fördelaktiga bestämmelser rörande dyrtidstillägg under tjänstledighet
för sjukdom.
Kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst utfärdades den 29 juni 1921 (nr 344). Beträffande
diplomatiska och konsulära tjänstemän samt fast anställt manskap vid
armén och marinen m. fl. utfärdades emellertid i enlighet med riksdagens
beslut särskilda kungörelser angående grunderna för dyrtid stillägget
den 30 juli 1921 (nr 527), respektive den 12 september 1921 (nr 531).
Samtliga ifrågavarande kungörelser gälla tillsvidare utan någon viss
tidsbegränsning.
I detta sammanhang och innan jag övergår att närmare beröra
verkningarna av hittills gällande grunder för dyrtidstilläggen ävensom de
bestämmelser, som böra bliva gällande för den närmaste framtiden, ber
jag få i korthet omnämna vissa inkomna framställningar i ämnet.
I en den 28 november 1921 dagtecknad, till statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet ställd skrivelse, vilken till mig överlämnats,
har generaldirektören och chefen för statens järnvägar framhållit
den stora kostnad, som drabbar affärsverken genom dyrtidstilläggen
till personalen, samt för nedbringande av denna kostnad ifrågasatt indragning
av den förhöjning av dyrtidstilläggen, som nu äger rum för
familjeförsörjare på grund av underhållsplikt för barn under sexton år.
Å andra sidan har Sveriges statstjänstemannanämnds styrelse gjort
framställning, i syfte att grunderna för dyrtidstilläggen icke måtte ändras
i sådan riktning, att en försämring för tjänstemännen komme att inträda.
En liknande hemställan har framförts av trafiktjänstemännens riksförbund,
som därjämte föreslagit sådan ändring av de allmänna grunderna, att
dyrtidstillägg enligt § 4 i förenämnda kungörelse den 29 juni 1921 må
utgå å 85 procent av de sammanlagda avlöningsförmånerna.
Statstjänarnas i Malmö samorganisation har framhållit önskvärdheten
av att frågan om dyrtidstillägg måtte bliva avgjord tidigare under
riksdagen än vad hittills varit händelsen.
På sätt jag redan antytt torde det vara av intresse att se, hxiru
dyrtidstilläggen under de senare åren utvecklats.
På grund av dyrtidstilläggsbestämmelsernas avfattning samt levnadskostnadernas
växlingar har dyrtidstillägget efter fjärde kvartalet
1920 befunnit sig i ständigt sjunkande, vilket närmare framgår av efterföljande
tabell.
Inkomna
framställ
ningar.
Allmänna
synpunkter.
Dyrtidstillläggent
utveckling
efter
1920.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
För att direkt i tabellen kunna avläsa dyrtidstilläggens nedgång
hava de under fjärde kvartalet år 1920 utgående tilläggen betecknats
med 100. o vad angår såväl icke lönereglerade som lönereglerade verk,
medan för följande kvartal dyrtidstilläggens storlek angivits i procent
av motsvarande dyrtid stillägg under förstnämnda kvartal. I särskilda
kolumner äro för jämförelse angivna beträffande icke lönereglerade verk
levnadskostnadsstegringens relativa höjd utöver 1914 års prisnivå och
beträffande lönereglerade verk levnadskostnadsstegringens relativa höjd
utöver en för löneregleringen konstruerad normal prisnivå i början av
1920-talet. I båda fallen har levnadskostnadsstegringens höjd under
1920 års fjärde kvartal satts till 100.o och levnadskostnadsstegringens
höjd under följande kvartal angivits i procent av motsvarande för förstnämnda
kvartal angivna tal.
Jämförelse mellan levnadskostnadsstegringen och dyrtidstilläggen fr. o. m. fjärde kvartalet 1920.
1
Icke lönereglerade verk
Lönereglerade verk
Levnads - kostnads - index
Levnads-
kostnads-
Dyrtidstilläggens relativa
storlek
Levnads-
kostnads-
stegringens
Dyrtidstilläggens relativa
storlek *)
steg- ringens
relativa
höjd ut-
Familje-
försörjare
Icke familjeför- sörjare
relativa
höjd utöver
en för löne- regleringen
Familje-
försörjare
Icke familjeför- sörjare
<
över 1914
års pris- nivå
25 år och
däröver
Under
25 år
konstrue- rad normal
prisnivå
(1920)
25 år och
däröver
Under
25 år
| 4:e kvartalet 1920 ......
281
100. o
100.0
100.0
100.o
100.o
100.o
100.o
100. o
l:a » 1921 ......
271
94.5
94.3
94.3
94.3
93.9
93.5
93.5
93.5
2:a » » ......
249
82.3
81.8
81.8
81.8
80.4
79.8
79.8
79.8
3:e » » ......
236
73.1
69.3
62.4
55.4
72.5
60.9
54.8
48.7
4:e » » ......
231
72.4
66.5
59.8
53.2
69.4
57.8
52.0
46.2
l:a » 1922 ......
216
64.1
59.1
53.2
47.3
60.3
50.1
45.1
40.1
Medeltal för 2:a, 3:e och
4:e kvartalen 1922 en-
200
55.2
51.1
46.0
40.9
50.5
41.6
37.4
33.8
Medeltal för l:a och 2:a
kvartalen 1923 enligt
beräkning ...............
190
49.7
46.0
41.4
36.8
44.3
36.2
32.6
29.0
Av tabellen framgår, att sänkningen av dyrtidstillägget för statens
befattningshavare efter år 1920 varit starkare än nedgången i levnadskostnaderna
och att, även utan ytterligare reducering av grunderna, dyrtidstilläggsbeloppen
vid den sänkning i prisnivån, som i statsverkspropositionen
antagits komma att äga rum under senare delen av 1922,
'') Beräkningarna äro verkställda på grundval av medelavlöningen vid affärsverken år
1921 och avse familjeförsörjare med en familjemedlem samt icke-familjeförsörjare.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84. 7
vid oreglerade verk skulle för familjeförsörjare röra sig omkring samt
för icke-familjeförsörjare ej obetydligt understiga hälften av det under
sista kvartalet av år 1920 utgående tillägget. Tabellen visar sålunda,
att dyrtidstillägget för de tre senare kvartalen av år 1922 vid ett beräknat
genomsnittligt indextal av 200 skulle komma att för familjeförsörjare
vid oreglerade verk utgå med 51.1 procent av tillägget för
sista kvartalet 1920, medan levnadskostnadsstegringen i förhållande till
den under sistnämnda tid gällande skulle bliva 55.2 procent. För en befattningshavare
under 25 år vid oreglerat verk, vilken ej är familjeförsörjare,
skulle dyrtidstillägget under senare delen av år 1922 — enligt nuvarande
grunder — genomsnittligt utgöra allenast 40.9 procent av tillägget för
sista kvartalet 1920. Under första halvåret 1923, då levnadskostnadsstegringen
beräknats till 49.7 procent av 1920 års tal, skulle för berörda
båda kategorier dyrtidstillägget bliva respektive 46.0 och 36.8 procent
av 1920 års siffror. — An större blir skillnaden mellan nedgången
av prisnivån och sänkningen i dyrtidstilläggen för befattningshavare
vid de nyreglerade verken.
En inom finansdepartementet verkställd utredning har givit vid
handen, att för år 1922 i dess helhet dyrtidstillägget för de oreglerade,
respektive de reglerade verken skulle med nu gällande bestämmelser utgå
med 64, respektive 44 procent av den sammanlagda lönesumman vid
ifrågavarande verk. Detta innebär givetvis, att befattningshavarna i
genomsnitt icke uppbära större andelar av lönen i dyrtidstillägg än
berörda procenttal utvisa.
Då det nu gäller att bedöma frågan huru, i stort sett, dyrtidstilllägget
för statens befattningshavare skall för framtiden ordnas, bör man
ihågkomma den ovan angivna utvecklingen, vilken visar, att dyrtidstillläggen
redan minskats i — delvis betydligt — hastigare fart än dyrtiden.
Det får ej heller förbises, att dyrtidstillägget aldrig utgjort full kompensation
för fördyringen. Åven om, då dyrtidstillägget utgick enligt de för
tjänstemännen mest förmånliga bestämmelserna, grundtalet ej mycket
skilde sig från indextalet för fördyringen, tillämpades grundtalet oreducerat
blott på en del av lönen, medan för återstoden grundtalet likasom
nu beskars till nära hälften.
Med principen om den glidande skalan för dyrtidstillägget avsågman,
då systemet först infördes, att man skulle slippa ifrån att vid
varje riksdag behöva ändra grunderna för dyrtidstillägget. Detta syftemål
har dock aldrig förverkligats, utan hava, såsom av det förut anförda
framgått, ändringar vidtagits vid värjo riksdag. Då icke särskilda anledningar
påfordra jämkning av grunderna, böra emellertid dessa lämnas så
Departementt
chefen.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
vitt möjligt orubbade. Enär de nuvarande bestämmelserna icke synas
mig på något oskäligt sätt tillgodose tjänstemännen och då den sjunkande
prisnivån medför en automatisk sänkning av dyrtidstilläggen, som både
för innevarande år och — såvitt nu kan antagas — än mer för det
nästkommande avsevärt reducerar kostnaderna för det allmänna, synes
mig tillräcklig anledning icke föreligga att vidtaga någon väsentlig
ändring i de allmänna grunderna för dyr tid stillägget.
I fråga om de nyreglerade centrala verken och statsdepartementen
vill jag erinra därom, att anslagen till icke-ordinarie arbetskrafter i regel
blivit knappt tillmätta. Arvodena till den extra personalen hava därför måst
bestämmas till så låga belopp, att på grund av beskärningen av dyrtidstilläggen
för dessa verk en i allmänhet rätt väsentlig inkomstminskning
blivit följden.
Vad vidare angår affärsverken förbiser jag ingalunda, att utgifterna
för personalens dyrtidstillägg enligt nu gällande grunder bilda en
synnerligen betydande post bland driftkostnaderna. Jag kan emellertid
icke tillstyrka, att man allenast på grund härav skulle vidtaga en ytterligare
reduktion av de med dyrtidens tillbakagång av sig själva vikande
dyrtidstilläggen. Och att begagna dyrtidstilläggen för att justera den
lönereglering för affärsverken, som nyligen genomförts, synes mig icke
lämpligen böra komma i fråga.
Jag tillstyrker alltså, att den nuvarande allmänna kungörelsen i
ämnet i stort sett bibehålies oförändrad.
Jag vill i detta sammanhang erinra, att ny definitiv lönereglering
är avsedd att genomföras vid 1922 års riksdag för vissa grupper av
befattningshavare. Förslag till sådan lönereglering har redan i statsverkspropositionen
framlagts för statens provningsanstalt, och särskilda
förslag i sådant avseende hava bebådats beträffande statens uppfostringsanstalt
å Bona, hospital och asjder, tullverket samt lots- och fyrinrättningens
lokalstater. Vid genomförande av dessa löneregleringar från
ingången av år 1923 skulle till vederbörande personalgrupper dyrtidstillägg
utgå för år 1922 enligt § 3 i den allmänna kungörelsen och för
första halvåret 1923 enligt § 4 i samma kungörelse. I de fall, då det
för den civila statsförvaltningen i allmänhet gällande nya avlöningsreglementet
skall tillämpas jämväl för de personalgrupper, för vilka
definitiv lönereglering kan komma att beslutas vid 1922 års riksdag,
inträder utan vidare den sålunda avsedda konsekvensen i fråga om dyrtidstilläggen.
Om däremot vid någon av berörda förvaltningsgrenar
särskilt avlöningsreglemente kommer att införas från och med inträdandet
av den nya löneregleringen, ehuruväl med avseende å lönebeloppens
avvägande samma prisnivå tagits till utgångspunkt som vid
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84. •
löneregleringen för affärsverken, kan den avsedda beräkningen av dyrtidstillägg
åt vederbörande personal från ingången av år 1923 icke utan
vidare följa av den nuvarande lydelsen av § 4. Vid sådant förhållande
och då slutligt beslut angående berörda löneregleringar torde komma
att fattas först efter riksdagens blivande beslut angående dyrtidstillläggen,
synes det bliva erforderligt att vid avlåtande till riksdagen av
proposition rörande definitiv lönereglering för sådan förvaltningsgren,
beträffande vilken särskilt avlöningsreglemente är avsett att tillämpas, förslag
framlägges om att dyrtidstillägg till vederbörande personal från ingången
av år 1923 skall utgå enligt bestämmelserna i sistnämnda paragraf.
1 mitt yttrande i ämnet till statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 7 januari 1922 anförde jag, bland annat, att, såvitt då kunde
bedömas, några väsentliga ändringar i de gällande grunderna för dyrtidstillägg
icke torde komma att föreslås utan att det blivande förslaget
i ämnet torde komma att inskränka sig till vissa smärre jämkningar,
avseende i första hand sådan ändring av bestämmelserna i fråga om
befattningshavare, vilka erhållit definitiv lönereglering, att personliga
dyrtidstillägg icke behövde förekomma åtminstone i den utsträckning,
som för närvarande vore fallet.
Vad nu angår de personliga dyrtidstilläggen grunda sig dessa å
stadgandena i § 4 mom. 2 i nu gällande kungörelse med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst. Enligt
berörda stadganden äger befattningshavare vid nyreglerade förvaltningsgrenar,
därest löneinkomsten jämte dyrtidstillägg enligt de för dessa
verk i allmänhet gällande grunderna understiger vad som skulle utgjort
befattningshavarens löneinkomst närmast före övergången till den nya.
lönestaten jämte dyrtidstillägg enligt bestämmelserna för oreglerade
befattningar, åtnjuta gottgörelse härför i form av personligt dvrtidstillägg.
Dessa bestämmelser avsågo ursprungligen att undanröja olägenheterna
av att vid löneregleringen för affärsverken vissa befattningar_
på grund av att desamma ansågos tidigare hava stått väl högt på löneskalan
. — ej erhöllo den löneökning, som i allmänhet beviljades. Till
att börja med kommo emellertid, såsom nedan närmare påvisas, personliga
dyrtidstillägg. att utgå i tämligen ringa utsträckning. Men då 1921
års riksdag vidtog sådan skärpning av den speciella reduktionen i dyrtidstilläggen
för nyreglerade befattningshavare, att gruudtalet skulle i
värjo fall minskas med 20 i stället lör, såsom dittills, med 16 enheter
samt dyrtidstillägget utgå a allenast 80 procent av löneförmånerna i
stället för, såsom förut, å 85 procent av sagda förmåner, utsträcktes
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 74 höft. (Nr 84.) - 2
Personliga
dyrtids
tillägg.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
tillämpningen av bestämmelserna om personliga dyrtidstillägg till ett
högst betydande antal fall.
För bedömande av omfattningen och storleken av de personliga
dyrtidstilläggen hava införskaffats dels uppgifter från vissa affärsdrivande
verk rörande förekomsten under år 1921 av dylika tillägg, dels på indexställningen
under 1921 års sista kvartal grundade uppskattningar över
antalet militära befattningshavare, som enligt nu gällande grunder för
dyrtidstilläggen skulle under år 1922 erhålla personliga dyrtidstillägg,
ävensom beräkning rörande storleken av dessa tillägg i medeltal för
olika lönegrader.
Vad särskilt angår kommunikationsverken uppgick antalet befattningshavare,
vilka under 1921 års första kvartal uppburo personligt
dyrtidstillägg till: för postverket 175, för telegrafverket 10 och för
statens järnvägar 143 eller tillsammans 328 tjänstemän. För 1921 års
andra kvartal har sammanlagda antalet angivits till 294.
Sedan genom ovanberörda beslut av 1921 års riksdag dyrtidstillläggen
för nyreglerade personalgrupper ytterligare beskurits, har antalet
befattningshavare med personligt dyrtidstillägg för 1921 års tredje kvartal
ökats till 335 vid postverket, 70 vid telegrafverket och 1,172 vid statens
järnvägar eller tillhopa 2,577 tjänstemän. För samma års fjärde kvartal
beräknas vid nämnda tre verk antalet befattningshavare med personligt
dyrtidstillägg till sammanlagt 1,929.
Den totala kostnaden för personliga dyrtidstillägg under år 1921
har vid postverket beräknats till 73,500 kronor, vid telegrafverket till
4,900 kronor och vid statens järnvägar till 93,000 kronor eller sammanlagt
för dessa verk 171,400 kronor.
Till storleken voro de personliga dyrtidstilläggen synnerligen växlande.
Flertalet sådana dyrtidstillägg överstego dock ej 30 kronor per
månad. Inom postverket hava emellertid för åtskilliga tjänstemän de
personliga dyrtidstilläggen uppgått till belopp om 50—100 kronor eller
mera per månad.
Beträffande militära befattningshavare föreligga inga fullständiga
uppgifter angående den omfattning, i vilken personliga dyrtidstillägg
skulle bliva erforderliga.
Vad först angår armén torde personliga dyrtidstillägg endast i
relativt ringa mån erfordras för beställningshavare å ortsgrupperua B,
F och G. Beträffande beställningshavare å D-ort har beräknats, att
personliga dyrtidstillägg avseende 1,326 personer med en årlig kostnad
av omkring 200,000 kronor komme att erfordras. För befattningshavare
å E-ort torde personliga dyrtidstillägg erfordras i ännu större omfattning.
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
Å A-ort slutligen finnas endast ett fåtal militära befattningshavare placerade.
Hela antalet befattningshavare vid armén, beträffande vilka
personliga dyrtid stillägg torde bliva erforderliga under år 1922, kan
uppskattas till 4,000—5,000.
I fråga om marinen giva de inkomna uppgifterna vid handen, att
personliga dyrtidstillägg måste tillgripas i omkring 1,000 fall.
Hela antalet militära befattningshavare med personliga dyrtidstillägg
kan följaktligen uppskattas till 5,000—6,000.
Till storleken äro här ifrågavarande personliga dyrtidstillägg relativt
små. I regel torde desamma ej uppgå till 15 kronor per månad,
och endast undantagsvis överstiga de 30 kronor per månad.
Vad slutligen angår departementen och de centrala ämbetsverken,
torde med nu rådande indexställning personliga dyrtidstillägg under år
1922 endast erfordras i ett mindretal fall. Endast beträffande sekreterargraden
uppgå dessa tillägg till nämnvärda belopp (cirka 20 kronor i
månaden).
De personliga dyrtidstilläggen uppgå sålunda till ett avsevärt antal.
Vid avgörandet, huruvida och till vilka belopp dylika tillägg skola enligt
gällande bestämmelser utgå, erfordras i varje fall kännedom om ett flertal
förhållanden, vilka öva inlåtande på frågans bedömande, såsom
löneförmåner å den gamla staten, inträffade befordringar och uppflyttningar
i löneklass, förflyttningar till dyrare och billigare ort, personliga
lönetillägg m. m. Undersökningar till grund för avgörande av frågor
om personliga dyrtidstillägg förorsaka därför ett omfattande arbete,
vartill kommer själva uträkningen av beloppen. Från de myndigheter,
där personliga dyrtidstillägg förekomma i någon större utsträckning,
har också vitsordats, att arbetet med bestämmande av dylika tillägg
varit synnerligen besvärligt och tidskrävande.
På sätt förut erinrats blevo grunderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare
vid nyreglerade verk av 1921 års riksdag ytterligare reducerade
i förhållande till oreglerade befattningshavare. Genom att dyrtidstilläggen
å nyreglerade avlöningar sålunda minskades utöver vad som
direkt var betingat av den högre prisnivå, som tagits till utgångspunkt
för de nya löneregleringarna, i förhållande till den prisnivå, på vilken
de oreglerade verkens löner vilade, utvidgades uppenbarligen möjligheten
av att löneinkomst och dyrtidstillägg enligt den nya ordningen
tillhopa skulle understiga summan av löneinkomst och dyrtidstillägg
enligt den gamla. Såsom av det föregående synes, hava också de personliga
dyrtidstilläggen härigenom nått en mycket avsevärd omfattning.
Departements
chefen.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
Da jag för att bespara arbete och omkostnader för de personliga
dyrtidstilläggens uträknande sökt träffa en anordning, varigenom dessa
tillägg skulle i möjligaste mån försvinna, har jag i första hand undersökt,
huruvida icke detta borde ske genom att ånyo i någon män förbättra
grunderna för dyrtidstilläggen åt nyreglerad personal. Därvid
har jag övervägt att antingen minska avdraget å grundtalet från 20 till
16 enheter eller också låta dyrtidstillägg efter helt grundtal utgå å 85
procent av lönen i stället för, såsom nu, å allenast 80 procent. En sådan
ändring skulle självfallet föra med sig ökade kostnader, något som
enligt min mening skulle göra det nödvändigt att å andra punkter åstadkomma
besparingar i kostnaderna för dyrtidstilläggen. Sådana besparingar
skulle emellertid uppenbarligen icke kunna ernås allenast genom
begränsning av dyrtidstilläggen för nyreglerade befattningshavare utan
att på samma gång neutralisera den åsyftade verkan av de avsedda höjningarna
av samma dyrtidstillägg. Följaktligen skulle man vara nödsakad
att sträcka den erforderliga reduktionen jämväl till oreglerade
befattningshavare. Hur man än anordnade denna reduktion — vare sig
man ville vidtaga en allmän sänkning av grundtalet eller man bestämde
sig för att minska eller borttaga den förmånligare ställningen för familjeförsörjare
eller man valde ännu någon annan utväg — måste resultatet
innebära, att dyrtidstilläggen för de oreglerade befattningshavarna skulle
minskas starkare än för de reglerade. I betraktande av att de oreglerade
befattningshavarna redan nu väl i det hela äro sämre ställda än
de reglerade, synes man icke hava tillräckliga skäl att slå in på någon
av de antydda utvägarna endast för att söka nå det praktiska syftet att
minska antalet personliga dyrtidstillägg.
Ävenledes har jag haft under övervägande att utan vidare avskaffa
de personliga dyrtidstilläggen. Såsom framgår av vad jag förut anfört
äro dessa tillägg i de flesta fall helt obetydliga och skulle väl då i allmänhet
icke spela någon större ekonomisk roll för vederbörande befattningshavare.
Avgörande härvidlag synes emellertid vara icke så mycket
tilläggens absoluta belopp som fastmer deras storlek i förhållande till
själva avlöningen. I och för sig ganska ringa belopp kunna förvisso
äga en stor betydelse för små löntagare, varför det näppeligen låter sig
göra att bibehålla de personliga dyrtidstilläggen allenast över visst
minimibelopp. Det är ock att märka, att ett avskaffande utan någon
kompensation av de personliga dyrtidstilläggen skulle innebära, att staten
skulle indraga en av de förmåner, som ursprungligen förknippats med
övergång på ny lönestat, vilket knappast kan anses riktigt. Under sådana
förhållanden har jag ansett mig höra avstå jämväl från denna utväg.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
13
Slutligen har undersökts, huruvida icke de personliga dyrtidstillläggen
skulle kunna bestämmas efter enklare regler, varigenom skulle
vinnas att mindre arbete erfordrades för deras uträknande. Vissa förslag
bava utarbetats och prövats. Jag vill emellertid i detta sammanhang
framhålla, att mycket av det arbete, som erfordras för dessa dyrtidstilläggs
bestämmande, en gång för alla undangjorts redan första
gången tilläggen fastställts. Sålunda äger man därefter i allmänhet
kännedom om såväl de befattningshavare, vilka över huvud kunna bliva
berättigade till personligt dvrtidstillägg, som ock löneinkomsterna före
och efter övergången på den nya staten. Det arbete, som då tillkommer,
är uträkningen av dyrtidstillägg enligt både de grunder, som gälla för
oreglerade befattningshavare, och de som gälla för reglerade. Här
föreligger alltså ett dubbelarbete. Men denna uträkning sker med tillhjälp
av tabeller och synes icke vara alltför tidsödande. Med hänsyn
härtill har jag funnit tillräckliga skäl icke föreligga att införa en helt
ny, förenklad metod för beräkningen av de personliga dyrtidstilläggen,
helst denna icke kunde, såsom den nuvarande, giva ett fullt exakt
resultat.
Vid den närmare undersökning angående de personliga dyrtidstilläggen,
som sålunda numera ägt rum, har jag på ovan angivna skäl
funnit mig nödsakad avstå från tanken på deras avskaffande.
I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att i enlighet med de
bestämmelser, som i anledning av kommunikationsverkens lönereglering
först meddelades angående personliga dyrtidstillägg (kungörelsen den 30
juni 1920, nr 381), dylika tillägg givetvis endast böra tillkomma ordinarie
befattningshavare.
Såsom framgår av vad jag redan anfört, ifrågasätter jag icke någon sättet för
huvudsaklie: ändring: i bestämmelserna rörande grundtalets förhållande flmndtalet»
till indextalet. I syfte att underlätta arbetet med dyrtidstilläggens uträknande
m. in. vill jag emellertid i detta avseende föreslå en viss
modifikation i avseende å sättet för fastställandet av grundtalet.
Av föreskriften i § 2 av nu gällande kungörelse, att grundtalet
skall bestämmas till talet för levnadskostnadsökningen, minskat med en
tiondel, följer, att grundtalet måste ändras vid varje om än aldrig så
ringa förskjutning i levnadskostnadsindejs:. Redan det förhållandet, att
indexberäkningen, även om densamma genomsnittligt riktigt anger stegringen
i levnadskostnaderna, ingalunda kan göra anspråk på att fullt
exakt angiva varje förändring i levnadskostnadsnivån, gör det mindre
lämpligt att låta så små förskjutningar i indextalet som med en eller
14
Kungl. Maj:ts propositicm Nr 84.
annan enhet under alla förhållanden medföra jämkning i grundtalet.
Men härtill kommer den ur praktisk synpunkt betydande olägenheten
av att vid varje ändring av levnadskostnadsindex behöva utarbeta nya,
vidlyftigt arbete krävande tabeller för dyrtidstillägg av olika slag samt
verkställa nya uträkningar av dyrtidstilläggen för samtliga befattningshavare,
pensionärer m. fl. Väsentlig arbetsbesparing skulle kunna vinnas
därigenom, att man upptoge en bestämmelse av motsvarande innebörd
som det stadgande om avjämning av grundtalet, vilket förefanns i Kungl.
Maj:ts förslag till 1919 års lagtima riksdag (proposition nr 225). Enligt
§ 2 i den av Kungl. Maj:t då föreslagna kungörelsen skulle grundtalet
bestämmas sålunda, att, sedan talet för levnadskostnadsökningen minskats
med en femtedel därav, det då erhållna talet jämnades, därest det med
högst 2 Va understege närmast högre 5-tal, till sagda tal men eljest
till närmast lägre 5-tal. Jag anser mig nu böra föreslå, att en avrundning
av enahanda slag får äga rum vid grundtalets bestämmande, dock
att avrundningen synes böra ske nedåt, för det fall att det exakta talet
faller mitt emellan två 5-tal. Grundtalet skulle alltså bestämmas sålunda,
att talet för den sedan ingången av augusti månad 1914 inträdda
ökningen i levnadskostnader minskas med en tiondel, varefter i förekommande
fall det så erhållna talet jämnas, därest det med högst 2 V»
överstiger närmast lägre 5-tal, till sagda tal men eljest till närmast
högre 5-tal.
Jag vill i anslutning till detta förslag framhålla, att, därest grundtalet
hittills fått bestämmas på det sätt, jag nu förordat, samma grundtal
skulle hava gällt för tredje och fjärde kvartalen 1921. Vinsten
härav ligger i öppen dag. Särskilda tabeller hade icke behövt utfärdas
för fjärde kvartalet, och nya uträkningar av dyrtidstillägg hade i stort
sett blivit överflödiga. Det är givet, att detta skulle inneburit avsevärda
arbetsbesparingar.
En icke oviktig fördel av omläggningen torde bliva, att vederbörliga
hjälptabeller, där nya sådana i allt fall erfordras, hinna färdigställas
tidigare än vad som nu kan ske. Förarbetena för tabelluträkningen
skulle nämligen åtminstone vid vissa indexställningar kunna
påbörjas redan innan indextalet blivit definitivt fastslaget, vilket däremot
under nuvarande förhållanden icke lämpligen låter sig göra.
Slutligen vill jag i detta sammanhang framhålla, att den av mig
nu angivna förändringen icke är avsedd att särskilt gynna befattningshavarna.
Den avrundning av dyrtidstilläggets grundtal, som därigenom
skulle ske, kan nämligen bli till fördel lika väl för statsverket som för
tjänstemännen. Då härtill komma de obestridliga fördelarna ur arbets
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
15
besparingssynpunkt — vilka under nuvarande förhållanden böra tillmätas
avsevärd betydelse — tvekar jag icke att förorda en omläggning av
bestämmelserna rörande fastställandet av grundtalet på sätt ovan angivits.
Vad angår detaljerna i kungörelsen med allmänna grunder för Detaljbestämdyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst ber jag först få om- me<8er''
nämna några ändringar av saklig innebörd, som jag ansett mig böra
föreslå.
I mom. 3 av § 1 torde böra intagas bestämmelser därom, att
dyrtidstillägg icke må utgå å det särskilda belopp, som i samband med
övergång till systemet med efterskottsbetalning enligt medgivande av
riksdagen kan komma att utbetalas till befattningshavare, vilka framdeles
erhålla definitiv lönereglering.
I skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen föreslagit,
att dyrtidstillägg till föreståndaren för yrkespedagogiska centralanstalten
icke må utgå å den del av föreståndarens arvode, eller 2,400 kronor,
som beräknats motsvara rektor vid högre allmänt läroverk tillkommande
hyresersättning. Som jag biträder detta förslag, har jag låtit i § 5 införa
föreskrift härom. I detta sammanhang vill jag föreslå, att uttrycklig
föreskrift i denna paragraf intages därom, att dyrtidstillägg icke
heller utgår å hyresbidrag till befattningshavare vid allmänt läroverk
m. fl. undervisningsanstalter.
Den nuvarande bestämmelsen i § 6 om dyrtidstillägg under tjänstledighet
för offentligt uppdrag bör enligt min mening utgå. Riktigast synes
mig nämligen vara, att under tjänstledighet för offentligt uppdrag dyrtidstillägg
i sammanhang med lönen utgår allenast å den del av avlöningen,
som befattningshavaren uppbär å sin tjänst. Ersättning för sålunda
mistat dyrtidstillägg bör beredas i enahanda ordning som ersättning för
andra avlöningsmedel, som vederbörande gått förlustig. Härigenom
vinnes att å de anslag, som kunna hava att bestrida kostnader för befattningshavarens
avlönande, åstadkommes en riktigare belastning. Enligt
kungörelsen den 29 augusti 1921, nr 517, med vissa bestämmelser angående
kommittéer äger kommittéledamot, som är anställd i statens tjänst,
åtnjuta ersättning för de avlöningsförmåner, varom han går miste under
tjänstledighet för uppdragets fullgörande, vadan särskilt beslut härom
icke i värjo fall erfordras. Andra fall, då motsvarande ersättning bör
beredas, kunna utan svårighet regleras genom särskilda Kungl. Majrts
beslut. Under sådana förhållanden synes det emellertid obehövligt att över
huvud bibehålla nämnda paragraf, då dyrtidstillägg under semester och
därmed jämförlig tjänstledighet regleras genom den allmänna bestäm
-
16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
melsen i § 3, att den för månad uppburna avlöningen ligger till grund
för dyrtidstillägget.
Slutligen vill jag föreslå ett par smärre ändringar av rent formell
natur.
Bland de avlöningsförmåner, varå dyrtidstillägg utgår, angives i
§ 1 i den nu gällande kungörelsen vikariatsersättning enligt de olika
avlöningsreglementena för nyreglerade personalgrupper. Jämväl å vikariatsersättning
till icke-ordinarie personal vid nyreglerade verk enligt
de i sådant hänseende meddelade allmänna föreskrifter utgår givetvis
dyrtidstillägg. Den vikariatsersättning, varom i berörda avlöningsreglementen
och föreskrifter är fråga, synes lämpligen böra i paragrafen
angivas utan hänvisning till de särskilda avlöningsreglementena. Någon
ändring i sak är icke avsedd att härigenom äga rum. Då tillfällig förhöjning
i dagavlöning för visst manskap vid armén och marinen icke
vidare förekommer, torde denna avlöningsform icke längre böra upptagas
i förevarande paragraf.
Jämväl i § 4 torde viss formell ändring böra vidtagas.
I anslutning till vissa önskemål, som i sådant avseende uttalades
vid 1921 års riksdag, torde den nya kungörelsen kunna träda i kraft
den 1 april 1922, förutsatt dock att beslut i ämnet av riksdagen fattas
senast i början av samma månad.
Diplomatiska Slutligen vill jag erinra, att, på sätt jag förut angivit, särskilda
”män*samt6" kungörelser för närvarande gälla i fråga om dyrtidstillägg åt diplovisst
man- matiska och konsulära tjänstemän samt fast anställt manskap vid armén
•kap- och marinen m. fl. Det synes vara mest praktiskt att jämväl för framtiden
behålla en dylik ordning. Vad angår sistnämnda kategori bliva
de av mig föreslagna ändringar i de allmänna grunderna för dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst tillämpliga utan ändring av
den nuvarande kungörelsen angående dyrtidstillägg åt fast anställt manskap
vid armén och marinen m. fl., vilken sålunda alltjämt torde få
gälla. Beträffande däremot kungörelsen angående dyrtidstillägg åt diplomatiska
och konsulära tjänstemän äro vissa ändringar i anslutning till
vad jag föreslagit erforderliga. Förslag till bestämmelser i sistnämnda
avseende torde komma att för Kungl. Maj:t framställas av ministern för
utrikes ärendena. Redan i detta sammanhang torde emellertid erforderliga
anslag jämväl för dessa dyrtidstillägg få hos riksdagen äskas.
Kostnadsbe- Jag övergår härefter till frågan om kostnaderna för dyrtidstilläggen
rakningar. ^ befattningshavare i statens tjänst för år 1922 och första halvåret
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
1923. Jag förutskickar härvid, att, ehuru utvecklingen under senaste
tiden måhända skulle kunna giva anledning att räkna med en lägre
levnadskostnadsnivå än som beräknats i statsverkspropositionen och propositionen
om tilläggsstat för år 1922, jag likväl funnit försiktigheten
bjuda att för närvarande icke vidtaga någon nedsättning i de anslag till
dyrtidstillägg, som upptagits i berörda propositioner.
Såsom jag vid anmälan den 7 januari 1922 av för flera huvudtitlar
gemensamma frågor anfört, har jag ansett mig kunna för år 1922
räkna med en genomsnittlig levnadskostnadsindex av 205. Med utgångspunkt
härifrån hava kostnaderna för de allmänna dyrtidstilläggen
under andra—tionde huvudtitlarna för sagda år beräknats till följande
belopp, nämligen:
Andra huvudtiteln ..............
............... kronor
3,500,000
Tredje » ..............
............... »
950,000
Fjärde » ..............
............... »
18,000,000
F emte » ...............
.............. »
10,250,000
Sjätte » ...............
.............. ))
325,000
Sjunde » ...............
............... »
7,250,000
Åttonde » ...............
.............. »
10,000,000
Nionde » ...............
.............. »
2,400,000
Tionde » ...............
............... j>
2,350,000
För tiden 1 januari—30 juni 1923 hava motsvarande kostnader
med utgångspunkt från en genomsnittlig levnadskostnadsindex av 190
beräknats till följande belopp, nämligen:
Andra huvudtiteln .
Tredje »
Fjärde »
Femte »
Sjätte »
Sjunde »
Åttonde »
Nionde »
Tionde »
kronor 1,450,000
» 400,000
» 7,500,000
» 4,250,000
)> 135,000
» 2,600,000
» 4,250,000
» 1,000,000
» 1,000,000
1 detta sammanhang torde böra framhållas, att kostnadsberäkningarna
för första halvåret 1923 äro gjorda under förutsättning, att de
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 74 käft. (Nr 84.) 3
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
av mig förut omnämnda definitiva löneregleringarna för vissa personalgrupper
komma att genomföras vid 1922 års riksdag.
För de verk, vilka såsom mynt- och justerings verket bestrida sina
utgifter från till verket inflytande inkomstmedel, hava kostnaderna för
dyrtidstilläggen beräknats till följande belopp:
År 1922
Vi-*0/* 1923
kronor
kronor
Mynt- och justeringsverket ......................................
65,000
27,000
Bank- och fondinspektionen......................................
40,000
17,000
Postsparbanken..............................................................
250,000
110,000
Kontrollstyrelsens avdelning för ärenden angående
skattefri sprit m. m................................................
27.000
11,000
Statens biografbyrå .................,...............................
21,000
9.000
7.000
Statens reproduktionsanstalt.......................................
15,000
325,000
Patent- och registreringsverket.................................
135,000
Försäkringsinspektionen................................................
30,000
13,000
De för dyrtidstillägg vid dessa verk erforderliga anslag torde
böra anvisas att utgå av vederbörande verks inkomster, vilka i förslaget
till tilläggsstat och riksstat upptagits med belopp, som jämväl täcka
kostnaderna för dyrtidstillägg. Enär statens reproduktionsanstalts medel
icke med säkerhet förslå för utbetalande av dyrtidstillägg, torde anslag
för ändamålet böra äskas såsom förslagsanslag att utgå i första hand
av inkomster av reproduktionsanstalten. I övrigt böra dessa anslaggivas
reservationsanslags natur.
Vad affärsverken beträffar hava kostnaderna för dyrtidstillägg
beräknats till 60,000,000 kronor för år 1922 och 25,000,000 kronor
för första halvåret 1923. Liksom hittills torde dessa kostnader böra avföras
å de särskilda verkens driftkostnader. Enahanda är förhållandet
beträffande flottans pensionskassa och statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl.
Beträffande postsparbanken föreligger, som bekant, förslag om
dess omorganisation. Detta förslag innebär, bland annat, att densamma
skulle införlivas med postverket från och med år 1923. Skulle så bliva
fallet, torde kostnaderna för dyrtidstilläggen böra bestridas på samma
sätt som vid affärsverken. Då Kungl. Maj:t ännu icke tagit ställning
till frågan om postsparbankens framtida organisation, finner jag mig icke
nu kunna framlägga något förslag beträffande kostnaderna för dyrtidstillägg
vid banken under första halvåret 1923, utan torde detta få ske
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
19
i samband med den proposition i fråga om bankens organisation, som
sedermera kommer att framläggas.
Föredragande departementschefen uppläser härefter ett i enlighet
med vad av honom förordats upprättat förslag till kungörelse med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst
(Bil. A) samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå
riksdagen att
1) godkänna berörda förslag till kungörelse;
2) medgiva, att till befattningshavare vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar, statens vattenfallsverk, statens domäner,
ilottans pensionskassa samt statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. dyrtidstillägg för år 1922 och första halvåret 1923 må
utgå av de medel, av vilka verkets eller institutionens omkostnader i
övrigt bestridas;
3) dels till bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare
vid nedannämnda verk och institutioner å tilläggsstat för
år 1922 anvisa
under sjunde huvudtiteln:
för mynt- och justeringsverket ett reservationsanslag
å.......................................................................................... kronor 65,000,
att direkt utgå av inkomst av myntning och justering;
för bank- och fondinspektionen ett reservationsanslag
å ..................................................................................... kronor 40,000,
att direkt utgå av bidrag till bankinspektionen och av bidrag till
fondinspektionen;
för postsparbanken ett reservationsanslag å ......... kronor 250,000,
att direkt utgå av inkomster av postsparbanksrörelsen;
för kontrollstyrelsens avdelning för ärenden angående
skattefri sprit m. m. ett reservationsanslag å ......... kronor 27,000,
att direkt utgå av denatureringsavgifter;
under åttonde huvudtiteln:
för statens biografbyrå ett reservationsanslag å...... kronor 21,000,
att direkt utgå av avgifter för granskning av biografbilder;
under nionde huvudtiteln:
för statens reproduktionsanstalt ett förslagsanslag å kronor 15,000,
att utgå i första hand av inkomster av statens reproduktionsanstalt;
Departe
mentschefens
hemställan.
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
under tionde huvudtiteln:
för patent- och registreringsverket ett reservationsanslag
å................................................................................ kronor 325,000,
att direkt utgå av patent- och varumärkes- samt registreringsavgifters
medel;
för försäkringsinspektionen ett reservationsanslag å kronor 30,000,
att direkt utgå av bidrag till försäkringsinspektionen;
dels och till bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare
vid verk och institutioner, som icke bär ovan särskilt
angivits, å tilläggsstat för år 1922 såsom förslagsanslag anvisa
under
andra huvudtiteln ..............
............... kronor
3,500,000
y>
tredje
» ...............
.............. »
950,000
fjärde
» ...............
...............
18,000,000
»
femte
» ...............
............... »
10,250,000
sjätte
» ..............
.............. »
325,000
sjunde
» ...............
............... »
7,250,000
10,000,000
åttonde
» ...............
............ »
»
nionde
» ...............
......,........ »
2,400,000
x>
samt
tionde
» ...............
............... »
2,350,000
4) dels till bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg under
första halvåret 1923 vid nedannämnda verk och institutioner å extra
stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa
under sjunde huvudtiteln:
för mynt- och justeringsverket ett reservationsanslag
å.......................................................................................... kronor 27,000,
att direkt utgå av inkomst av myntning och justering;
för bank- och fondinspektionen ett reservationsanslag
å ....................................................................................... kronor 17,000,
att direkt utgå av bidrag till bankinspektionen och av bidrag till
fondinspektionen;
för kontrollstyrelsens avdelning för ärenden angående
skattefri sprit m. m. ett reservationsanslag å...... kronor 11,000,
att direkt utgå av denatureringsavgifter;
under åttonde huvudtiteln:
för statens biografbyrå ett reservationsanslag å ..... kronor 9,000,
att direkt utgå av avgifter för granskning av biograf bilder;
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
under nionde huvudtiteln:
för statens reproduktionsanstalt ett förslagsanslag å kronor 7,000,
att utgå i första hand av inkomster av statens reproduktionsanstalt;
under tionde huvudtiteln:
för patent- och registreringsverket ett reservationsanslag
å ........................................................................ kronor 135,000,
att direkt utgå av patent- och varumärkes- samt registreringsavgifters
medel;
för försäkringsinspektionen ett reservationsanslag å kronor 13,000,
att direkt utgå av bidrag till försäkringsinspektionen;
dels ock till bestridande av motsvarande kostnader för befattningshavare
vid verk och institutioner, som icke här ovan särskilt angivits,
å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 såsom förslagsanslag
anvisa
under andra huvudtiteln ............
................. kronor
1,450,000
» tredje » ............
................. »
400,000
» fjärde » ............
................. »
7,500,000
» femte » ............
............. »
4,250,000
» sjätte » ............
................. »
135,000
» sjunde » ............
................. y>
2,600,000
» åttonde » ............
............... 3)
4,250,000
» nionde » ..........
................. »
1,000,000
» tionde » ............
................. »
1,000,000
Vad föredragande departementschefen sålunda,
med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bil.
litt. . . . vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
B. E. Brimberg.
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
Bilaga A.
Förslag
till
kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst.
Härigenom förordnas som följer:
§ I
Mom.
1. Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit
av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av
riksdagen prövade grunder, äga, där ej bestämmelser i annan ordning
äro eller varda meddelade, med nedan i denna författning angivna begränsningar
och undantag uppbära dyrtidstillägg å följande i avlöningen
ingående slag av kontanta förmåner, nämligen:
lön och lönetillägg;
tjänstgöringspenningar;
vikariatsersättning;
ortstillägg, dyrortstillägg och kallortstillägg;
arvode;
ålderstillägg och därmed jämförlig avlöningsförhöjning;
extra avlöningstillägg;
extra lönetillägg;
provisoriskt avlöningstillägg;
tillfällig löneförbättring;
tillfälligt lönetillägg;
ersättning för bostad, bränsle, lyse, inkvartering och beklädnad;
inkvarterings- och servisbidrag;
lönetillägg för tjänstehästar;
dagavlöning och dagavlöningstillägg vid armén och marinen samt
portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62 öre
per dag;
bäradsskrivares och landsfiskals förvaltningsbidrag;
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
uppmuntringspenningar och tillfällig arvodesförhöjning för lotsar,
kvarstående på gammal stat;
docentstipendium vid statens högskolor;
tantiem till överdirektör vid statens vattenfallsverk och kraftverksdirektör
enligt 5 § 2 mom. samt gottgörelse till lokomotivförare, som
bestrider tjänst såsom lokomotivmästare, enligt 38 § 2 mom. i avlöningsreglementet
den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk (nr 343).
Mom. 2. Åtnjuter befattningshavare, som i mom. 1 omförmäles,
i och för tjänsten efter vederbörande myndighets bestämmande beklädnadsersättning
eller annan kontant ersättning, må jämväl å sådan ersättning
dyrtidstillägg utgå, om och i den mån myndigheten, med hänsyn
särskilt till efter ingången av augusti månad 1914 till följd av stegringen
i levnadskostnaderna beviljad förhöjning av ersättningen, prövar
sådant av omständigheterna påkallat.
Detsamma skall gälla ifråga om arvode till stenograf enligt 36 §,
till föreståndare för växeltelefonstation jämlikt 37 §, till tågdirigent
enligt 38 § 1 mom. samt i fråga om ersättning för beredskapstjänst
enligt 38 § 3 mom. i ovannämnda avlöningsreglemente den 19 juni
1919 för tjänstemän vid postverket m. fl. ävensom i fråga om arvode
till stenograf jämlikt 28 § i avlöningsreglementet den 22 juni 1920 för
tjänstemän vid domänverket (nr 493).
Mom. 3. Dyrtidstillägg utgår icke å det särskilda belopp, som
i samband med övergång till systemet med avlöningens utbetalande i
efterskott enligt medgivande av riksdagen kan komma att utbetalas till
befattningshavare, vilka erhålla definitiv lönereglering.
§ 2-
Dyrtidstillägget utgår, i enlighet med vad i §§ 3 och 4 närmare
stadgas, i visst förhållande till ett grundtal, som av Kungl. Maj:t fastställes.
Grundtalet bestämmes sålunda, att sedan, med ledning av genom
socialstyrelsens försorg verkställda beräkningar rörande den efter ingången
av augusti månad 1914 inträdda ökningen i levnadskostnader, av
Kungl. Maj:t fastställts det tal, som skall anses motsvara levnadskostnadsökningen,
nämnda tal minskas med en tiondel, varefter i förekommande
fall det då erhållna talet jämnas, därest det med högst 21/2 överstiger
närmast lägre 5-tal, till sagda tal men eljest till närmast högre 5-tal.
Allt efter som inträffade förändringar i levnadskostnadernas allmänna
läge därtill giva anledning, fastställer Kungl. Maj:t, med ledning
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
av de av socialstyrelsen senast verkställda beräkningar rörande ökningen
i levnadskostnader, nytt grundtal att äga tillämpning från och med den
månad, under vilken Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, till den månad,
under vilken Kungl. Maj:t må komma att på grund av ånyo inträdd
förändring fastställa annat grundtal.
Närmare föreskrifter angående de beräkningar rörande ökningen
av levnadskostnader, som skola av socialstyrelsen verkställas, meddelas
av Kungl. Maj:t.
§ 3.
Där annorlunda icke är i § 4 av denna kungörelse eller eljest i
särskild ordning stadgat, utgår dyrtidstillägget, räknat efter den för
månad uppburna avlöningen, på följande sätt.
Till befattningshavare med eu familjemedlem, som här nedan sägs,
utgår å avlöningsförmåner, som icke överstiga 85 kronor i månaden,
dyrtidstillägget efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet. Överstiger
avlöningen 85 kronor men icke 1,250 kronor i månaden, utgår
dyrtidstillägg för den del därav, som utgör 85 kronor, på sätt nyss är
sagt, samt för den del, som överstiger 85 kronor, efter ett procenttal
lika med femtiofem hundradelar av grundtalet. Har befattningshavaren
mera än en familjemedlem, ökas den del av månadsavlöningen, för vilken
dyrtidstillägget utgår efter ett procenttal motsvarande grundtalet, med 15
kronor för varje familjemedlem utöver eu. Därest vid beräkningen av det
procenttal, som skall motsvara femtiofem hundradelar av grundtalet,
brutet tal uppstår, jämnas procenttalet till närmast lägre hela tal.
Såsom familjemedlem räknas hustru och på grund av försörjningsplikt
underhållet barn, som icke uppnått 16 års ålder. I sådant avseende
är förhållandet vid början av det kalenderkvartal, som omfattar den
månad dyrtidstillägget avser, grundläggande för dyrtidstilläggets beräkning.
Härvid tages dock ej hänsyn till hustru eller barn, som i
egenskap av befattningshavare i statens tjänst eller innehavare av lärarbefattning
vid annan läroanstalt än statens eller såsom pensionär äger
åtnjuta dyrtidstillägg av statsmedel. Barn, vars föräldrar båda äro såsom
befattningshavare i statens tjänst eller innehavare av lärarbefattning som
nyss sagts berättigade till dyrtidstillägg av statsmedel, räknas endast
till den av föräldrarna, som åtnjuter den högsta avlöningen, eller, om
avlöningarna äro lika, till fadern. Gift kvinnlig befattningshavare, vilkens
man icke såsom befattningshavare i statens tjänst eller innehavare av
lärarbefattning vid annan läroanstalt än statens är berättigad till dyrtids
-
25
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
tillägg av statsmedel, äger tillgodonjuta dyrtidstillägg för barn endast
om mannen är på grund av bristande arbetsförmåga väsentligt urståndsatt
att bidraga till familjens underhåll.
Till annan befattningshavare (icke-familjeförsörjare) utgår dyrtidstillägg,
därest befattningshavaren vid början av det kvartal, som
omfattar den månad dyrtid stillägget avser, uppnått 25 års ålder, med
nio tiondelar och eljest med fyra femtedelar av det belopp, som, enligt
vad ovan är stadgat, för motsvarande avlöning tillkommer befattningshavare
med en familjemedlem.
Uppgår avlöningen till mera än 1,250 kronor i månaden, utgår å
den del, som överstiger nämnda belopp, icke dyrtidstillägg.
Dyrtidstillägg utgår ej å i avlöningen ingående öretal, som överstiger
fullt krontal.
§ 4-
Mom. 1. Till befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk, vilka åtnjuta lön eller arvode
enligt avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän vid nämnda
verk, till befattningshavare vid domänverket, vilka åtnjuta lön eller
arvode enligt avlöningsreglementet den 22 juni 1920 för tjänstemän
vid domänverket samt kungörelsen den 3 juni 1921 angående förlängd
giltighetstid av samma reglemente m. m. (nr 286), så ock till befattningshavare,
vilka åtnjuta lön eller arvode enligt avlöningsreglementet den
22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen (nr 451) eller enligt avlöningsreglementet
den 29 juni 1921 för officerare och underofficerare
samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och
marinen (nr 388), skall dyrtidstillägg utgå i enlighet med föreskrifterna
i § 3, dock med iakttagande därav,
att dyrtidstillägg utgår endast å 80 procent av de sammanlagda
avlöningsförmåner, på vilka sådant tillägg må beräknas, dock högst å
ett belopp av 1,250 kronor för månad, samt
att det grundtal, som Kungl. Maj:t jämlikt § 2 bestämmer, skall
i varje särskilt fall minskas med 20.
Vad nu är sagt skall jämväl äga tillämpning å sådana i avlöningsreglementena
för befattningshavare vid statsdepartement m. fl. samt
för officerare och underofficerare m. fl. avsedda icke-ordinarie befattningshavare,
till vilka arvode utgår med i vederbörande stater angivna belopp.
Mom. 2. Därest för befattningshavare, som i mom. 1 avses, löneinkomsten
jämte dyrtidstillägg enligt samma mom. understiger vad som
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 74 höft. (Nr 84.) 4
26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
skulle utgjort befattningshavarens löneinkomst närmast före övergången
till den nya lönestaten jämte dyrtidstillägg enligt bestämmelserna i § 3,
äger befattningshavaren åtnjuta gottgörelse härför i form av personligt
dyrtidstillägg.
Sådant personligt dyrtidstillägg må av befattningshavaren tillgodonjutas
allenast i den mån han icke genom avlöningsförhöjning, vare
sig i samma tjänst eller efter förflyttning till annan befattning, erhåller
en löneinkomst, som jämte dyrtidstillägg enligt mom. 1 uppgår till
den inkomst, han vid motsvarande tidpunkt skolat åtnjuta, om han då
kvarstått med den avlöning, han innehaft närmast före övergången till
den nya lönestaten, och därå uppburit dyrtidstillägg enligt bestämmelserna
i § 3.
Med löneinkomst enligt detta mom. förstås i varje särskilt fall
de sammanlagda avlöningsförmåner, vilka i av Kungl. Maj:t utfärdade
övergångsbestämmelser till den n}^a lönestaten medräknas för bedömande
av huruvida befattningshavaren lidit avlöningsminskning genom övergång
till den nya lönestaten, ävensom i förekommande fall personligt
lönetillägg, som uppbäres på grund av sagda övergångsbestämmelser.
§ 5-
Dyrtidstillägg beräknas endast å avlöningsförmåner, som utgå av
statsmedel. Där avlöning bestrides dels av statsmedel och dels av andra
medel, beräknas dyrtidstillägg endast å den del därav, som utgår av
statsmedel; dock att dels dyrtidstillägg åt befattningshavare vid universiteten,
de allmänna läroverken och navigationsskolorna samt till lantbruksakademiens
sekreterare beräknas å hela det belopp, vartill i § 1
angiva a avlöningsförmåner författningsenligt uppgå, utan avseende därå,
att till bestridande av nämnda institutioners utgifter användas jämväl
andra medel än statsmedel, dels beträffande biträdande lärare vid musikaliska
akademien, till vilkens avlönande akademien lämnar tillskott
av egna medel, dyrtidstillägg beräknas jämväl å sådant tillskott, i den
mån ersättningen icke utgår efter högre belopp för undervisningstimme
i veckan än som tillkommer ordinarie lärare vid akademien, dels ock
till vikarie för häradshövding samt till andre notarie i domsaga och
vikarie för andre notarie;dyrtidstillägg bestrides av statsmedel även å
den del av utgående arvode, som gottgöres statsverket genom avdrag å
häradshövdingens avlöningsmedel, skolande därvid till vikarie för häradshövding
med förordnande^ enligt 34 § domsagostadgan eller därmed
likställt förordnande dyrtidstillägg utgå å en antagen inkomst av 9,000
kronor om året.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
27
Till häradshövding utgår dyrtidstillägg å en antagen inkomst av
11,500 kronor om året.
I fråga om notarie vid domkapitel likställes med de avlöningsförmåner,
varå dyrtidstillägg enligt § 1 mom. 1 skall utgå, så stor del
av vederbörandes övriga inkomster i tjänsten, att det belopp, varå dyrtidstillägg
beräknas, uppgår till 2,500 kronor utöver enligt stat utgående
avlöningsförmåner.
Dyrtidstillägg beräknas även å författningsenligt utgående inkvarterings-
och servisbidrag, som gäldas av andra medel än statsmedel.
Befattningshavare vid allmänt läroverk, vid högre lärarinneseminariet
och vid folkskoleseminarium åtnjuta dock icke dyrtidstillägg å
hyresersättning eller hyresbidrag. Ej heller utgår dyrtidstillägg å den
del av arvodet till föreståndaren för yrkespedagogiska centralanstalten,
som beräknas motsvara dylik ersättning.
§ 6.
Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran
bestämts av Kungl. Maj:t, utbetalas dyrtidstillägg under iakttagande i
tillämpliga delar av ovan meddelade bestämmelser.
§ 7-
Till innehavare av sådan befattning i statens tjänst, för vilken avlöningen
icke till siffran bestämts av Konung och riksdag eller av Kungl.
Maj:t och ej heller utgår efter av riksdagen prövade grunder, skall den
myndighet, som äger bestämma avlöningen, lämna dyrtidstillägg, om
och i den mån sådant finnes påkallat, därvid ovan meddelade bestämmelser
skola äga motsvarande tillämpning, med iakttagande dels att
dyrtidstillägg icke skall utgå å sådan del av avlöning, som må vara
föranledd av efter ingången av augusti månad 1914 inträdd ökning i
levnadskostnaderna, och att det å avlöningen i övrigt belöpande dyrtidstillägget
minskas med belopp, motsvarande sagda del av avlöningen,
dels ock att i intet fall till sådana icke-ordinarie befattningshavare,
som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta så kallade gratifikationer
eller flitpenningar, dyrtidstillägg må utgå med mera än hälften av
vad dyrtidstillägg å dem tilldelade belopp enligt berörda bestämmelser
skolat utgöra.
§ 8.
För befattningshavare, som av statens medel åtnjuter lön eller
arvode för två eller flera befattningar, beräknas dyrtidstillägget å de
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
sammanlagda avlöningsförmånerna och utbetalas vid den befattning, som
medför högsta avlöningen, eller, därest avlöningarna äro lika, vid den
befattning, till vilken han först blivit befordrad.
§ *>•
Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt
till dyrtidstillägg befattningshavare vid flottans pensionskassa och vid
statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., indelt manskap
vid krigsmakten, reservofficersaspiranter vid flottan, reservmarinintendentsaspiranter
samt den vid vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
anställde s. k. Hjertbergska antikvarien.
§ io.
Från åtnjutande av dyrtidstillägg undantagas:
l:o) arbetarpersonalen vid telegrafverkets linjedistrikt och vid telegrafverkets
verkstad,
2:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten för
nya linjer, dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga företag, samt
3:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfallsverk.
§ n
Om
befattningshavare under året avlidit, innan honom tillkommande
dyrtidstillägg till fullo utbetalts, övergår hans rätt härutinnan
till stärbbuset.
§ 12-
Till hjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t
nödiga tabeller.
§ 13-
Dyr tid stillägget utbetalas månadsvis i den ordning, som av Kungl.
Maj:t bestämmes.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 april 1922, från och med
vilken dag kungörelsen den 29 juni 1921 med allmänna grunder för dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst (nr 344) upphör att gälla.
STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
9 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (9)
9 kopplingar.
- Rskr. 1922:211 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, i vad rör jordbruksårenden. s. 2 i texten
- Rskr. 1922:195 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, i vad den angår pensionsoch ind s. 6 i texten
- JoU 1922:51 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrlidstillägg åt vissa lärare vid lantmannaskolor och lanthushållsskolor samt lantbruksskolor ävens s. 2 i texten
- BU 1922:53 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, i vad den angår pensionsoch indragning sstate a1 i texten
- BU 1922:54 Utlåtande, i anledning av framställningar om dgrtidstillägg åt befattningshavare, anställda hos riksdagen eller i dess verk. s. 1 i texten