Sök i Ratio Lex

Med förslag till brandstadga

1923-03-09 · 39 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 35 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:123, Med förslag till brandstadga

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:tu proposition nr 123.

1

Nr 123.

Kung!. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till brandstadga;

given Stockholms slott den 9 mars 1923.

nder åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

tionsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta

ns yttrande över härvid fogade förslag till brandstadga.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Anders Örne.

till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 100 höft. (Nr 123.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 123.

Förslag

till

Brandstadga.

Avdelning I.

Bestämmelser angående stad.

1 kap.

Om städs skyldighet att upprätthålla ett brandväsen, om brandordning

förvaltningen av brandväsendet.

1 §•

Det åligger varje stad att i enlighet med bestämmelserna i

stadga vidmakthålla ett brandväsen, som kan anses tillfredsställa

anspråk på trygghet mot skada av brand.

2 §•

För varje stad skall finnas brandordning, upptagande de fö

ter, som utöver i denna stadga eller eljest i vederbörlig ordning me

bestämmelser äro erforderliga för fullständigt och ändamålsenligt o

av stadens brandväsen.

I brandordning må för överträdelse av dess föreskrifter

böter från och med o till och med 500 kronor.

3 §.

Brandordning antages av stadsfullmäktige samt skall för att

gällande fastställas av länsstyrelsen. Finner länsstyrelsen brando

ej kunna fastställas, skola skälen därför uppgivas. Då brandord

ställts, skall den av länsstyrelsen ofördröjligen införas i länskung"

därav tre exemplar skola insändas till kommunikationsdepartem

till justitiekanslern och ett till justitieombudsmannen. Det åligger

gistraten skyndsamt besörja, att kungörelse om fastställelsen införes i

eller de tidningar, vari kommunala meddelanden för staden införas,

att exemplar av brandordningen finnas , inom staden att tillgå f''

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kuntfl. Maj:ts proposition nr 123.

3

Vad sålunda stadgats, skall äga tillämpning jämväl i fråga om

näring i eller tillägg till brandordning.

4 §.

1 mom. Förvaltningen av brandväsendets angelägenheter skall

avas av en för sådant ändamål särskilt utsedd brandstyrelse eller

av annan kommunal förvaltningsmyndighet, på sätt stadsfullmäktige

2 mom. Det tillkommer den förvaltande myndigheten bland annat:

1) att uppgöra förslag till brandordning, reglementen för brandn

och skorstensfejare samt sotningstaxa,

2) att årligen avgiva förslag till inkomst- och utgiftsstat för brandet

under det nästföljande året,

3) att hos vederbörande myndigheter väcka de förslag och göra de

"Ilningar, som finnas nödiga,

4) att tillsätta bi’andchef och vice brandchef samt efter förslag av

chefen övrigt befäl och underbefäl vid brandstyrkan, samt

5) att efter förslag av brandchefen av de i allmän brandkår tjänstuttaga

och indela lämpligt antal personer till befäl, underbefäl

nskap.

I övrigt må i brandordningen meddelas ytterligare föreskrifter om

örvaltande myndighetens åligganden.

2 kap.

Om brandstyrka, brandchef och vice brandchef.

5 §•

1 mom. I varje stad skall finnas en brandstyrka av sådan omg,

att stadens trygghet mot skada av brand kan anses tillfredsde.

Brandstyrkan skall med det undantag, varom förmäles i 4 mom.

a §, vara sammansatt dels av avlönad personal och dels av per
,

som inträder på grund av medborgerlig plikt.

2 mom. Avlönad brandstyrka är yrkesbrandkår, när medlemmarna

ställda med skyldighet att för avtalad tid odelat ägna sig åt brand
ten,

och borg arbrandkår, när medlemmarna äro för avtalad tid föra

att, vid sidan av sin borgerliga sysselsättning, ägna viss tid åt

tjänst.

Yrkesbrandkår skall vara kasernerad inom brandstationen.

Borgarbrandkårens medlemmar skola förmedelst ändamålsenlig alarngsanordning

kunna inkallas till tjänst å varje tid av dygnet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

3 mom. Den på medborgerlig plikt grundade brandstyrkan u

allmänna brandkåren, och skall denna bestå av erforderligt antal till el

släckningstjänst lämpliga personer, som uttagits bland de tjänstp

Skyldig att tjänstgöra i allmänna brandkåren är envar i staden

arbetsför man från och med det år, under vilket han fyller 20

och med det, under vilket han fyller 50 år.

4 mom. Där avlönad brandstyrka finnes av sådan storlek,

dens trygghet mot skada av brand kan anses tillfredsställande, äg

styrelsen på därom gjord framställning medgiva, att allmän bran

skall upprättas. Likaledes må i stad, där så kallad frivillig b

finnes, denna kunna efter länsstyrelsens beprövande helt eller de

sätta annan brandstyrka.

5 mom. I brandordningen skola meddelas närmare bes

ser om brandstyrkans sammansättning.

G §•

1 mom. Närmaste inseendet över stadens brandväsen utövas

för sådant ändamål utsedd brandchef. För att vid brandehefens

i hans ställe inträda skall finnas en vice brandchef.

2 mom. Till brandchef och vice brandchef må ej utses a

den, som är i sitt yrke väl förfaren och vitsordad samt besitter

befäls egen ska per.

7 §.

1 mom. Då befattning såsom brandchef eller vice brandchef

ledig, skall kungörelse därom införas i allmänna tidningarna. Efter

sökningstidens utgång förrättas av den i 4 § avsedda myndighet val

de sökande. Valet skall för att vara giltigt fastställas av länss

som har att pröva den valdes lämplighet för befattningen.

2 mom. Brandchef och vice brandchef tillsättas för den

på de villkor, stadsfullmäktige besluta.

8 §•

I brandordningen eller särskilt av stadsfullmäktige utfärdat

mente skola närmare bestämmelser meddelas angående brandche

vice brandehefens ävensom angående brandstyrkans åligganden sam

därmed har samband.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

3 kap.

Om brand- och livräddningsredskap m. m.

9 §•

1 mom. Det åligger varje stad:

l:o) att anskaffa och underhålla dels brand- och livräddningsredi

tillräcklig mängd och av tillfredsställande beskaffenhet, dels och

er flera lämpligt belägna brandstationer för den kasernerade brands

förläggning samt för inrymmande av brand- och livräddningsp

eller, där kasernerad brandstyrka ej finnes, nödiga förvaringsför

redskapen,

2:o) att anskaffa och underhålla brandtelegraf eller ock att på anmpligt

sätt träffa anordning, varigenom vid eldsvådetillbud brandkan

av allmänheten tillkallas,

3:o) att sörja för beredande av tillräcklig vattentillgång vid eldsgenom

vattenledning eller uppfordring av vatten från vattendrag,

vattenbehållare eller allmänna eller enskilda brunnar, genom

lande av skyldighet till vattenkörning, där sådan ifrågakommer,

in genom bestämmelser, i vad mån och genom vilkas försorg

vakar vintertiden skola hållas öppna samt huru tillgång på varmt

för sprutornas uppvärmande under köld må beredas, samt

4:o) att genom polisbetjäning eller på annat lämpligt sätt anordna

vakt för uppmärksammande av eldfara.

1 brandordningen skola närmare bestämmelser införas om vad bär

under 2:o), 3:o) och 4:o) blivit stadgat.

2 mom. Vidare må i brandordningen stadgas åläggande för fastige

att anskaffa och underhålla viss för gård, upplagsplats med

erforderlig brand- och livräddningsredskap ävensom lämnas föreom

denna redskaps förvaring.

4 kap.

Om brandsyn.

10 §.

1 mom. Allmän brandsyn, omfattande stads hela område, skall

förutgången kungörelse äga rum en gång årligen å tid, som i brand
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

ordningen bestämmes. Oberoende av vad sålunda föreskrivits, skall, när

brandchefen så påfordrar, särskild brandsyn hållas.

2 mom. Brandsyn skall förrättas av en nämnd, bestående av

brandchefen eller annan av brandbefälet såsom ordförande, skorstensfejaren

samt stadsarkitekten eller annan byggnadssakkunnig person, som

byggnadsnämnden förordnar. I stad med större folkmängd må dock

brandchefen eller annan av brandbefälet ensam verkställa brandsyn; härom

skall bestämmelse införas i brandordningen.

3 mom* Vid brandsyn skall noga undersökas:

l:o) huruvida de föreskrifter, som meddelats till förebyggande av

elds uppkomst och spridning, till räddning vid eldsvåda av människoliv

och egendom samt till underlättande av brands dämpande, blivit iakttagna,

2:o) huruvida å eldstad, mur, rör, tak, skorsten eller annorstädes

finnes brist, som kan medföra eldfara, eller huruvida efter föregående

brandsyn eldstad eller rökgång eller dit ledande ventilationsrör anordnats,

borttagits eller ändrats, samt

3:o) huruvida i övrigt anordning eller förhållande förefinnes av beskaffenhet

att kunna medföra fara för elds uppkomst och spridning eller

svårighet vid räddning av människoliv från eldskada. 1 2 3

1 mom. Upptäckes vid brandsyn, att i 10 § 3 mom. l:o) omnämnd

föreskrift åsidosatts eller att brist, varom förmäles under 2:o) av samma

moment, förefinnes, skall fastighetens ägare eller annan, som saken rör,

föreläggas att vidtaga rättelse inom viss lämplig tid.

2 mom. Befinnes vid brandsyn eldstad, mur, rör, tak,

eller annat dylikt vara i så bristfälligt skick, att synnerlig fara för

är för handen, äger den, som förrättar synen, där så prövas no

genast låta riva den eller de eldstäder, genom vilkas begagnan

för brand kan uppstå, eller vidtaga annan lämplig åtgärd, va ''

begagnandet kan hindras, till dess bristen blivit avhjälpt.

3 mom. Har föreläggande givits, skall å förut kungjord tid

besiktning förrättas av den, som givit föreläggandet. Befinnes

föreläggandet icke vara fullgjort, skall underrättelse skyndsamt m

polismyndigheten, som har att tillhålla den försumlige att fullgöra

honom åligger. Arbete, som ej blivit utfört, må polismyndigheten

verkställa på den försumliges bekostnad.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. MajUs proposition nr 123.

12 §.

lakttages vid brandsyn eller efterbesiktning anordning eller förhållande,

varom i 10 § 3 mom. 3:o) sägs, eller anses i visst fall fastighetsägare

eller annan med hänsyn till särskilda omständigheter böra

åläggas vidtaga ytterligare åtgärder utöver vad i brandordningen eller

stadgats, har den, som förrättar brandsynen eller efterbesiktningen,

dröjligen ingå till länsstyrelsen med anmälan därom.

Har anmälan inkommit, må länsstyrelsen efter vedefbörandes hÖmeddela

det föreläggande, som av förhållandena påkallas; länsn

obetaget att, när skäl därtill äro, före ärendets slutliga prövgiva

sådant föreläggande tillsvidare och intill dess länsstyrelsen

sig utlåter.

ärende, varom nu är fråga, skall länsstyrelsens beslut meddelas

efen. ''

13 §.

1 mom. Vid brandsyn och efterbesiktning skall föras protokoll;

skall anmärkas vad som förekommit och de förelägganden, som gi
Avskrift

av protokollet, i vad detsamma rör fastighetsägare eller

vederbörande, skall vid tillfället eller ofördröjligen därefter tilldenne.

:

2 mom. Anteckning om vad vid brandsyn förekommit skall i kortinföras

i eu för ändamålet inrättad, hos brandchefen förvarad liggare,1

ger i ordningsföljd alla fastigheter inom staden.

14 §.

enhet, redskap eller annat, som bör vid brandsyn undersökas,

tillgängligt å den för brandsyn eller efterbesiktning bestämda

erlåtes sådant och visas laga förfall, skall ny tid. utsättas för.

gen eller den del därav, som ej kunnat verkställas.,‘ Tredskas,

att lämna förrättningsman tillträde till lägenhet eller annat, som

ersökas, skall handräckning lämnas av polismyndigheten,

15 §. . Tf ,. ■

Polismyndigheten skall ägna uppmärksamhet och tillsyn åt ålit,

kan utgöra föremål för undersökning vid brandsyn och, när missde

iakttages, därom ofördröjligen underrätta brandchefen.

; r . ,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition nr 123.

5 kap.

Om sotning.

16 §.

1 mom. I brandordningen skall införas bestämmelse om det

distrikt, vari stad skall i och för sotnings verkställande indelas; o

därvid tillika angivas de särskilda distriktens gränser.

2 mom. För varje sotningsdistrikt skall finnas anställd en

ntbildad skorstensfejare.

17 §.

För att vinna anställning såsom skorstensfejare fordras att

uppnått 25 års ålder samt hava antingen med godkända kunskap

genomgått statsunderstödd fackskola för utbildande av skorstensfejar

ock minst o år med goda vitsord arbetat i yrket.

18 §.

Då skorstensfejarbefattning är ledig, skall kungörelse därom i

i allmänna tidningarna. Efter ansökningstidens utgång utfärdar de

avsedda myndighet förordnande för den av de sökande, som prov

lämpligast.

Finner nämnda myndighet skorstensfejaren icke vidare vara

1ig för befattningen, må han därifrån entledigas.

19 §.

1 mom. Skorstensfejare åligger att själv eller genom hos

anställda biträden utföra all inom hans distrikt erforderlig sotni

må dylikt arbete ej utföras av annan, så framt icke i fråga o

fabrik eller annan anläggning hörande, fristående skorsten

gångar och kanaler den i 4 § avsedda myndighet efter brandc

hörande därtill giver tillstånd.

2 mom. I brandordningen skola intagas bestämmelser om

tid, som må förflyta från en sotning till nästa. Denna tid får do

sättas längre än

till en månad

för rökgång jämte köksspisel, pannmur eller annan eldstad, vares

ning äger rum i större omfattning än för enskilt hushålls behov,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 123.

9

värdshus, näringsställe, bageri, rökeri eller annan därmed jämförlig

rättning;

till två månader

a) för rökgång jämte köksspisel, pannmur eller annan eldstad, varkokning

äger rum för enskilt hushålls behov;

b) för centraluppvärmningsapparat med tillhörande rökgång och rör;

c) för imrör, som användes endast för immas avledande och tillspisel

eller annan eldstad, varest kokning äger rum i större omän

för enskilt hushålls behov;

till två år

a) för rökgång jämte kamin och kakelugn, som användas utesluför

rums uppvärmning, ävensom badkamin;

b) för skorsten med rökgångar och kanaler, som höra till fabrik

nan anläggning;

c) för annat imrör än ovan nämnts.

Från vad sålunda stadgats må undantag beviljas i brandordningen

r det fall att eldning ej skett efter senast verkställda sotning.

20 §.

Vid sotningsförrättning skall sorgfälligt undersökas, huruvida å

e dstad, mur, rör, tak, skorsten och dylikt finnes felaktighet, som kan

edföra eldfara, varjämte uppmärksamhet skall ägnas jämväl åt annat,

s kan utgöra föremål för undersökning vid brandsyn. Upptäckes felghet

eller iakttages annat missförhållande, skall brandchefen ofördröj - nderrättas därom.

21 §.

ör sotningsarbetes utförande skall skorstensfejaren äga tillträde

ggnad och lägenhet ävensom, när sådant för arbetets verkställande

rderligt, till bredvidliggande fastighet. Vägras tillträde, skall polisheten

lämna handräckning.

22 §.

mom. I brandordningen må införas de ytterligare bestämmelser

om sotning, som äro av nöden utöver vad i detta kapitel stadgats.

mom. Sotningstaxa skall, där sådan taxa ifrågakommer, antastadsfullmäktige

samt underställas länsstyrelsens prövning.

mom. Angående skorstensfejarens rättigheter och skyldigheter i

må bestämmelser meddelas i brandordningen eller i av stadsfulle

utfärdat reglemente.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 100 höft. (Nr 123.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

6 kap.

Om vissa med stad jämförliga samhällens skyldighet att ordna sitt b

23 §.

Vad i denna avdelning är föreskrivet för stad, skall i til

délar gälla även för köping, så ock för hamnplats, fiskläge eller

tätare befolkad ort, då sådant av omständigheterna påkallas

styrelsen till följd därav efter vederbörandes hörande därom fi

genom beslut, som skall underställas Konungens prövning.

Avdelning II.

Bestämmelser angående landsbygden.

7 kap.

Om stadgans tillämpningsområde.

24 §.

Då landskommun därom gör framställning eller då länsstyrelse

hänsyn till byggnadstäthet, befintligheten av eldfarliga inrättningar

andra dylika omständigheter finner förhållandena sådant påkall

länsstyrelsen efter vederbörandes hörande förordna, att vad i den

delning stadgas skall helt eller delvis gälla inom viss kommun å

eller del därav.

Har dylikt förordnande meddelats, skall jämväl vad under

ning III här nedan stadgas i tillämpliga delar lända till efterrät

8 kap.

Om brandordning och förvaltningen av brandväsendet.

25 §.

För kommun, beträffande vilken förordnande, som i 24 §

meddelats, skall finnas brandordning, upptagande de föreskrift

utöver i denna stadga eller eljest i vederbörlig ordning me

bestämmelser äro erforderliga för fullständigt och ändamålsenli

nande av kommunens brandväsen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungi. AJajUn proposition nr 123.

11

I brandordning må för överträdelse av dess föreskrifter stadgas

böter från och med 5 till och med 500 kronor.

2G §.

Av kommun antagen brandordning skall för att vara gällande fastställas

av länsstyrelsen. Finner länsstyrelsen brandordningen ej kunna

fastställas, skola skälen därför uppgivas. Då brandordning fastställts,

skall den av länsstyrelsen ofördröjligen införas i länskungörelserna, därav

tre exemplar skola insändas till kommunikationsdepartementet, ett till

justitiekansler!! och ett till justitieombudsmannen. Det åligger kommunalnämnden

skyndsamt besörja, att kungörelse om fastställelsen införes

den eller de tidningar, vari kommunala meddelanden för orten införas,

samt att exemplar av brandordningen finnas inom kommunen att tillgå

för köpare.

Vad sålunda stadgats, skall äga tillämpning jämväl i fråga om

ändring i eller tillägg till brandordning.

27 §.

Förvaltningen av brandväsendets angelägenheter skall handhavas

aiT kommunalnämnden, därest ej kommunen finner skäligt uppdraga förvi

iltningen åt en för sådant ändamål särskilt utsedd brandstyrelse eller

o<fk åt annan kommunal förvaltningsmyndighet.

I brandordningen skola föreskrifter meddelas dels, då särskild brandst

yrelse finnes, om dennas sammansättning, dels oek om de åligganden

o<jh befogenheter, som tillkomma den förvaltande myndigheten.

9 kap.

O n brandstyrka, brandchef och vice brandchef samt brand- och livräddnings
redskap

m. m.

28 §.

Kommun skall upprätthålla en brandstyrka av tillfredsställande

storlek och sammansättning.

I brandordningen skola närmare bestämmelser meddelas härom

ävensom om brandstyrkans åligganden i tjänsten.

Ingår i brandstyrkan allmän brandkår, är envar i kommunen boende

arbetsför man pliktig att tjänstgöra i densamma från och med det

år, under vilket han fyller 20 år, till och med det, under vilket han

fyller 50 år.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

29 §■

Närmaste inseendet över kommuns brandväsen utövas av en för

sådant ändamål utsedd brandchef.

För att vid brandchefens frånvaro i hans ställe inträda skall finnas

eu vice brandchef.

Brandchefen och vice brandchefen utses av den myndighet, som

handhar förvaltningen av brand väsendets angelägenheter. De tillsättas

för den tid, som i brandordningen bestämmes.

Om brandchefens och vice brandchefens åligganden skola bestämmelser

meddelas i brandox-dningen.

30 §.

Likaledes skola i brandordningen införas efter kommunens behov

lämpade bestämmelser om:

kommunens gemensamma brand- och livräddningsredskap samt fö rvaringsrum

för densamma,

beredande av vattentillgång för eldsläckning,

lämplig signalanordning för tillkännagivande av eldsvåda samt

i vad mån fastighetsägare åligger att anskaffa och underhålla för

fastigheten erforderlig brand- och livräddningsredskap.

10 kap.

Om brandsyn.

31 §.

1 mom. Varje år å i brandordningen bestämd tid skall efter förutgången

kungörelse brandsyn förrättas. Därvid skall noga undersökas:

l:o) huruvida de föreskrifter, som meddelats till förebyggande ov

elds uppkomst och spridning, till räddning vid eldsvåda av människol v

och egendom samt till underlättande av brands dämpande, blivit iakttagna,

2:o) huruvida å eldstad, mur, rör, tak, skorsten eller annorstädes

finnes brist, som kan medföra eldfara, eller huruvida efter föregående

brandsyn eldstad eller rökgång eller dit ledande ventilationsrör anordnats,

borttagits eller ändrats, samt

3:o) huruvida i övrigt anordning eller förhållande förefinnes av

beskaffenhet att kunna medföra fara för elds uppkomst och spridning

eller svårighet vid räddning av människoliv från eldskada.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 123.

13

Från den årliga brandsynen må den myndighet, som handhar förvaltningen

av brandväsendets angelägenheter, bevilja undantag för byggnad,

som är av obetydlig beskaffenhet eller belägen på ett avstånd av

minst 1,000 meter från närmaste byggnad; skolande den förvaltande

m|yndigheten bestämma om och huru ofta brandsyn å sådan byggnad

skall äga rum.

Oberoende av vad sålunda föreskrivits, skall, när brandchefen så

påfordra!-, särskild brandsyn hållas.

2 inom. Brandsyn förrättas av eu nämnd, bestående av tre därti

1 lämpliga personer, som den förvaltande myndigheten utser. Vid förrättningen

äger brandförsäkringsinrättning, hos vilken inom kommunen

belägen fastighet är försäkrad mot skada av brand, vara tillstädes med

ridt att göra erinringar men icke att deltaga i besluten.

32 §.

1 mom. Upptäckes vid brandsyn, att i 31 § 1 mom. l:o) omnämnd

fö reskrift åsidosatts eller att brist, varom förmäles under 2:o) av samma

m oment, förefinnes, skall fastighetens ägare eller annan, som saken rör,

fö reläggas att vidtaga rättelse inom viss lämplig tid.

2 inom. Befinnes vid brandsyn eldstad, mur, rör, tak, skorsten

eller annat dylikt vara i så bristfälligt skick, att synnerlig fara för brand

äi ‘ för handen, äger brandsynenämnden, där så nödigt prövas, att genast

låta riva den eller de eldstäder, genom vilkas begagnande fara för brand

kiin uppstå, eller vidtaga annan lämplig åtgärd, varigenom begagnandet

kiin hindras, till dess bristen blivit avhjälpt.

3 inom. Har föreläggande givits, skall å förut kungjord tid efterbosiktning

förrättas av brandsynenämnden. Befinnes därvid föreläggandet

icke vara fullgjort, skall underrättelse skyndsamt meddelas polismynd:

.gheten, som har att tillhålla den försumlige att fullgöra vad honom

å igger. Arbete, som ej blivit utfört, må polismyndigheten låta verkst

älla på den försumliges bekostnad.

k.’l ä,

33 §.

Iakttages vid brandsyn eller efterbesiktning anordning eller förhållande,

varom i 31 § 1 mom. 3:o) sägs, eller anses i visst fall fastighetsägare

eller annan med hänsyn till särskilda omständigheter böra åläggas

vidtaga ytterligare åtgärder utöver vad i brandordningen eller eljest stadgats,

har brandsynenämnden att ofördröjligen ingå till länsstyrelsen med

anmälan därom.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ta proposition nr 123.

Har anmälan inkommit, må länsstyrelsen efter vederbörandes hörande

meddela det föreläggande, som av förhållandena påkallas; länsstyrelsen

obetaget att, när skäl därtill äro, före ärendets slutliga prövning

giva sådant föreläggande tillsvidare och intill dess länsstyrelsen

vidare sig utlåter.

I ärende, varom nu är fråga, skall länsstyrelsens beslut meddelas

brandchefen.

34 §.

Vid brandsyn och efterbesiktning skall föras protokoll, däri sfe ,11

anmärkas vad som förekommit och de förelägganden, som givits. Avskrift

av protokollet i vad detsamma rör fastighetsägare eller annan

vederbörande, skall vid tillfället eller ofördröjligen därefter tillställas

denne.

35 §.

Lägenhet, redskap eller annat, som bör vid brandsyn undersöka^,

skall vara tillgängligt å den för brandsyn eller efterbesiktning bestämc a

tid. Underlåtes sådant och visas laga förfall, skall ny tid utsättas f< jr

förrättningen eller den del därav, som ej kunnat verkställas. Tredskas

någon att lämna förrättningsman tillträde till lägenhet eller annat, so n

skall undersökas, skall handräckning lämnas av polismyndigheten.

11 kap.

Om sotning.

36 §.

Det åligger innehavare av eldstadsförsedd byggnad att låta verkställa

nödig sotning, därvid alla rökgångar och eldstäder, som icke aAvändas

uteslutande för gas eller elektricitet, skola jämte tillhörande rölj

rör och imrör noga rengöras.

I brandordningen skall föreskrift intagas om den tid, som far

förflyta från en sotning till nästa, ävensom meddelas de övriga bestämmelser

om sotning, som kunna vara erforderliga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunrjl. Maj:ta proposition nr 123.

lf>

Avdelning III.

Allmänna bestämmelser.

12 kap.

Om tillsynen över brandväsendet i rikot.

37 §.

Länsstyrelse skall, var inom sitt län, vaka över att brandväsendet

tillfredsställande ordnat samt, där underlåtenhet i sådant hänseende

ort äger rum och länsstyrelsens framställningar om rättelse icke

as, anmäla förhållandet hos Konungen.

13 kap.

Om förfarandet vid eldsvåda m. m.

38 §.

mom. Envar, som upptäcker eldsvåda eller fara därför, åligger

dem, som äro utsatta för eldfaran, ävensom att, såvida han

kan släcka elden eller undanröja faran, genom förefintlig siging

eller på annat lämpligt sätt underrätta därom, så att

manskap kan infinna sig.

mom. Innehavare av telefon åligger att medelst denna genast

inkommen brandanmälan vidare samt att vid eldsvådetillfällen

fonen till förfogande för brandchef eller den, som går hans

39 §.

mom. Vid eldsvåda äger brandchefen eller den, som i hans

befälet, att, när han anser sådant erfordras för hämmande av

dning, låta spränga eller riva hus, plank, staket eller annat;

i brandordningen må kunna bestämmas, att han dessförinnan

därest omständigheterna det medgiva, rådgöra med underlydande

r annan.

. Vatten för eldsläckning må hämtas från enskilda tillunnar

eller andra vattensamlingar, när brandchefen eller annan

befälet giver befallning därom.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

40 §.

Brandchefen är berättigad att för räddnings- och släcknin

vid eldsvåda bereda brandkåren tillträde till den fastighet, där

utbrutit, ävensom vid behov till annan fastighet samt att för

främjande låta avspärra brandplatsen, påkalla åtgärder för belys

densamma och dess närmaste omgivning samt för avstängning i

derlig utsträckning av vattenledning för annat ändamål än eldsl

ävensom förhindra belamring av gator, vägar och portgångar m.

Närmare föreskrifter härom må intagas i brandordningen.

41 §•

Ägare av fastighet, där eldsvåda timat, är pliktig att f"

släckning, grävning och andra efter branden nödiga arbeten,

lämpligen kunna av brandkåren utföras, tillhandahålla erforderlig

styrka vid påföljd för uraktlåtenhet därutinnan, att brandch

ägarens bekostnad anskaffar det behövliga manskapet.

42 §.

Envar ägare av häst, fordon eller båt är pliktig att, när

chefen för släckningsarbete det påfordrar, ställa dem till brandv

förfogande emot ersättning, på sätt i brandordningen bestämmes.

14 kap.

Om ansvarsp&följd, besvär i ärenden rörande brandväsendet m.

43 §.

1 mom. Underlåter någon att ställa sig vid brandsyn giv

läggande till efterrättelse, böte, där ej särskilt vite är av rä

från och med 5 till och med 500 kronor.

Till enahanda böter vare den förfallen, som vid brandsyn

att lämna förrättningsman tillträde till lägenhet eller annat,

undersökas, eller som utan skäl vägrar skorstensfejare tillträde, d

inställer sig för sotnings verkställande.

2 mom. Till böter från och med 5 till och med 500 kronor

-envar, som bryter mot vad som i 36, 38 och 42 §§ finnes för

föreskrivet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ta proposition nr 123.

3 mom. Den, som giver eller föranleder falsk brandsignal eller

norledes falskeligen åstadkommer brandstyrkas samling eller utryck
straffes

med böter från och med 25 till och med 500 kronor eller

fängelse i högst 6 månader.

4 mom. Underlåter medlem av brandstyrka utan giltigt förfall

inställa sig vid övning eller eldsvåda eller vägrar han vid sådant

utan skäl att fullgöra honom av förman i tjänsten given befallstraffes

med böter från och med 5 till och med 500 kronor.

Har den, som är i annans arbete eller tjänst anställd, uteblivit

randövning eller eldsvåda av den anledning att arbetsgivaren eller

edaren förvägra! honom erforderlig ledighet, vare arbetsgivaren

rbetsledaren, såvida ledigheten kunnat utan synnerlig olägenhet

as, förfallen till det ansvar, som i första stycket av detta mosägs.

5 mom. Uraktlåter skorstensfejare, vad honom enligt denna stadga,

rdning eller reglemente åligger, straffes, där ej förseelsen anses

da till varning eller avsättning, med böter från och med 5 till

d 500 kronor.

44 §.

örseelse mot denna stadga eller mot brandordning åtalas av anklagare

hos polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest hos

mmare eller, där sådan icke finnes, vid allmän domstol.

45 §.

1 mom. Till straff enligt denna stadga eller brandordning må icke

om å förseelsen följer straff enligt allmän lag.

2 mom.. Böter ävensom viten, vilka på grund av denna stadgas

randordnings föreskrifter ådömas, tillfalla det samhälle, inom vilket

sen ägt rum.

3 mom. Saknas tillgång till fulla gäldandet av berörda böter eller

skola de förvandlas enligt allmän lag.

46 §.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse

denna stadga eller brandordning, fortsätter samma förseelse, skall,

an därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång, stämning honom

, fällas till det straff, som är bestämt för förseelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 100 höft. (Nr 123.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

47 §.

1 mom. Den, som är missnöjd med beslut vid brandsyn,

överklaga detsamma, i stad hos polismyndigheten och på land

länsstyrelsen, inom fjorton dagar efter det han därav skriftlige

fått del.

2 mom. Över polismyndighets beslut må besvär anföras h

styrelsen inom trettio dagar efter det klaganden av beslutet erhål

3 mom. Över beslut, som länsstyrelse meddelat på besvä

polismyndighets beslut eller eljest på grund av denna stadga eller

ordning, må besvär anföras hos Konungen inom tid, som i allmä

bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbe

beslut.

48 §.

1 mom. Yad i denna stadga sägs om magistrat gäller, för

holm överståthållarämbetet, för stad, där magistrat ej finnes,

staden särskilt tillsatta styrelse samt för köping, annat samhälle å

som i 23 § avses, och landskommun kommunalnämnd eller mu

nämnd.

1 stad, där stadsfullmäktige ej finnas, skall allmän rådstu

den befogenhet, som enligt denna stadga tillkommer stadsfullmäk

2 mom. I denna stadga förstås med polismyndighet, för

holm överståthållarämbetet samt för annan stad poliskammare, ell

sådan ej finnes, magistrat eller stadsstyrelse.

För samhälle, som i 23 § omförmäles, bestämmer Konungen

förslag av länsstyrelsen, vem det i olika avseenden tillkommer a

göra polismyndighetens åligganden enligt denna stadga.

A landsbygden i övrigt ankommer på landsfiskalen att utf"

som enligt denna stadga åligger polismyndigheten.

49 §.

Yad i denna stadga och ortens brandordning föreskrives,

även beträffande statens byggnader och upplag m. in., därest

Konungen för något fall annorlunda förordnar.

50 §.

De bestämmelser, som i denna stadga finnas meddelade för

köping och annat samhälle, som i 23 § avses, skola jämväl gälla

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12H.

19

icke planlagda område; dock må för sådant område länsstyrelsen

de avvikelser från vad under avdelning I här ovan stadgats,

a anses vara av behovet påkallade.

Denna stadga skall träda i kraft den 1 januari 1924, vid vilken

stadgan för rikets städer den 8 maj 1874 upphör att gälla.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Historik.

Utdrag av protokollet över kommunikationsårenden, hållet

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i s

å Stockholms slott den 9 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, st

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Åkerman, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Orne anför:

Den förlust, vårt land årligen tillfogas genom eldsvådor, up

flera tiotal miljoner kronor. Säkerligen skulle åtskilliga av dessa el

icke hava uppkommit eller nått den omfattning, de fått, om bran

varit bättre tillgodosett. Vikten av ett på ändamålsenligt sätt

brandväsen är därför uppenbar.

Brandstadgan för rikets städer den 8 maj 1874 föreskriver, att

städerna åliggande vården om brandväsendet skall handhavas

stadgan och städernas i överensstämmelse därmed upprättade b

ningar. Brandordningen, som antages av stadens beslutande m

och underställes vederbörande länsstyrelse, skall innehålla de bes

ser, som för ett fullständigt och ändamålsenligt ordnande av

brandväsen äro av nöden utöver vad i stadgan föreskrives. I br

ningen skola föreskrifter finnas om sotning, om brandvakt, om be

av tillräcklig vattentillgång vid eldsvåda, om brandredskap och

för räddande av människoliv, om brandstyrka samt om förfarandet

eldsvåda. Brandstyrkan skall stå under befäl av en brandchef, v

ganden och befogenheter stadgan närmare reglerar. Vidare in

stadgan detaljerade föreskrifter om brandsyn och vad med de

står i samband. Slutligen uppdrager stadgan, efter att hava

några bestämmelser av straffrättslig och processuell natur, åt

relse att vaka däröver, att städerna hava sitt brandväsen oms

ordnat och äro försedda med brandordningar, upprättade i övere

melse med stadgan. Vad i stadgan är föreskrivet om stad skall

lämpliga delar gälla även för köping så ock för hamn, fiskläge och

ställe med större sammanträngd befolkning, då sådant av om

heterna påkallas och vederbörande länsstyrelse till följd därav efter

s. 21 Kontrollera mot PDF

K un t/l. Mcij:ts •proposition nr 123.

21

andes hörande därom förordnar genom beslut, som skall underställas

ungl. Maj:ts prövning.

Under den tid av snart 50 år, brandstadgan länt till efterrättelse,

upprepade gånger krav framlagts på en revision av densamma,

år 1889 ingavs sålunda från en del brandförsäkringsinrättningar till

ungl. Maj:t en skrift, däri framhölls, bland annat, att erfarenheten givit vid

handen, att ett brandväsen, ordnat efter brandstadgan, icke vore fullständigt

och ändamålsenligt. De allmänna föreskrifterna i stadgan behövde i flera

fall preciseras. De huvudsakligaste bristerna i brandväsendet vore, att

stående brandkår saknades, att brandmanskapet ej övades tillräckligt, att

brandredskapen icke hölles i god ordning samt att brandcbefen icke vore

fackman. På grund bärav anhölls, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga

lämpliga åtgärder för en revision av stadgan. Över framställningen, som

torde hava föranletts av de stora eldsvådor, som år 1888 härjade Umeå

och Sundsvall, hördes eu del myndigheter, men föranledde densamma ej

vidare åtgärd. I slutet av år 1914 hava åtskilliga försäkringsanstalter i

eu ingiven skrift framhållit nödvändigheten av att brandstadgan underkastades

omarbetning i syfte att dess stadganden bleve mera ägnade än

nu att förebygga uppkomsten och utbredning av eldsolyckor. Vidare har

från sammanslutningar inom rikets brandkårer samt försäkringsgivare

framhållits nödvändigheten av att även brandväsendet å den egentliga

landsbygden ordnades genom utarbetandet av en särskild stadga. Framställningar

i dylikt syfte liava gjorts bos Kungl. Maj:t av Skånska brandkårsförbundet

år 1910 och av Riksförbundet av Sveriges frivilliga brandkårer

år 1914. I riksdagen har denna fråga behandlats åtskilliga gånger.

"Vid 1886 års riksdag väcktes motion om skrivelse till Kungl. Maj:t med

begäran om utfärdande av författning angående brandsyner å landet och

vid 1890 års riksdag hemställde en motionär, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att den eller de kommuner å landet, som

vdle besluta sig för inrättande av brandkårer och för dem antaga stadgar,

måtte lika väl som stad, köping eller fiskläge o. s. v. bliva oförhindrade

att på det enda lämpliga sätt, som kunde tänkas, ordna sitt brandväsen

genom att å därför gällande reglemente erhålla sådan fastställelse,

att detsamma kunde äga bindande verkan även vad vitesbestämmelserna

aaginge. Motionerna blevo emellertid avslagna. Vid framläggandet av

förslag till ändring av 74 § i förordningen angående kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862 yttrade chefen för civildepartementet till

statsrådsprotokollet den 4 april 1913, bland annat, att förhållandena inom

åtskilliga landskommuner otvivelaktigt voro sådana, att frånvaron av

föreskrifter rörande brandväsendet medförde kännbar olägenhet; att be
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

hovet av föreskrifter vore så trängande, att möjlighet borde beredas ko - munerna att, i avvaktan på fullständigare lagstiftning i ämnet, s

fatta beslut om tillämpning av de föreskrifter, som för olika komm

vidkommande kunde vara erforderliga; att rätten för en kommun a

taga ordningsstadgar för brandväsendet kunde enklast vinnas på de

att bland de kommunala stadgar, varom kommunalstämma ägde

beslut, jämväl upptoges vård om brandväsendet; samt att efter det

erfarenhet vunnits om denna rätts utövande och de ordningsstadgar, som

i sådant hänseende antoges, tillfälle bleve att i sammanhang med brandstadgans

omarbetande överväga om och i vad mån allmänna bestämmelser

kunde i förevarande hänseende erfordras jämväl för landsbygden.

På hemställan av departementschefen beslöt Kungl. Maj:t att till riksdagen

avlåta proposition med förslag till ändring av förutnämnda paragraf,

så att landskommun erhöll rätt att fatta beslut om kommunalstadgar

till befrämjande av vård om brandväsendet. Propositionen bifölls

av riksdagen, sedan konstitutionsutskottet tillstyrkt densamma. Lag i

ämnet utfärdades sedermera den 13 juni 1913. Vid 1914 års förra riksdag

yrkade en motionär, att riksdagen måtte besluta en skrivelse till

Kungl. Maj:t med hemställan om utarbetande och framläggande för riksdagen

av förslag till lagstiftning i förevarande ämne. Lagutskottet, som

vitsordade önskvärdheten av att det i många fall mindre tillfredsställande

brandväsendet å landsbygden ordnades, framhöll emellertid, dels

att utskottet i frågans dåvarande skede och utan nödig utredning icfce

kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning om grundlinjerna för en

eventuellt behövlig lagstiftning och dels att Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

förut blivit fäst å frågan, som, enligt vad utskottet inhämtat, redan

vore föremål för utredning inom vederbörande departement. Utskottet

hemställde därför, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda. Utskottets ordförande avgav reservation, däri han hemställde,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

täcktes efter verkställd utredning för riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser

angående ordnandet av brandväsendet å landsbygden. Vid

ärendets behandling i riksdagen bifölls utskottets hemställan av första

kammaren, varemot andra kammaren biföll reservationen. I motion vid

1915 års riksdag föreslogs, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd utredning för riksdagen framlägga

förslag till lagbestämmelser angående ordnande av brandväsendet

å landsbygden. Motionen tillstyrktes av lagutskottet, varefter riksdagen

beslöt att hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta

och, såvitt på riksdagens medverkan ankomme, för riksdagen fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 123.

■ris

förslag till stadgande!! angående ordnandet av brandväsendet å

dsbygden. Vid 1918 års riksdag väcktes motion om skrivelse till

ngl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utnde

av förslag till lag om brandskydd, men vann motionen icke

gens bifall.

Genom brev den 6 december 1918 bar Kungl. Maj:t uppdragit åt

''Ida sakkunniga att verkställa ej mindre revidering av brandstadgan

rikets städer av den 8 maj 1874 med hänsyn till brandskyddets tingande

enligt nutida fordringar än även utredning om och i vad

jämväl för rikets landsbygd några allmänna bestämmelser i brandsavseende

kunde erfordras, ävensom avgiva det förslag, vartill boutredning

kunde föranleda. De sakkunniga, som biträtts av sedertillkallade

särskilda sakkunniga, hava den 16 april 1921 överlämnat

motiv åtföljda förslag till lag angående brandväsendet i riket samt

brandstadga för riket. De sakkunniga hava varit f. d. landssekreteraren

L. Udden, vice brandchefen C. G. O. S. Borgenstierna, borgmästaren

. E. Hallin, godsägaren W. Kumlin och direktören P. Tollin. Över

gen hava utlåtanden avgivits ay Kungl. Maj;ts befallningshavande

länen, ett flertal andra statliga myndigheter, en mängd såväl stadslandskommuner,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

nd, flera brandförsäkringsinrättningar samt åtskilliga föreningar och

anslutningar m. fl. Förslagen hava därefter varit föremål för oming

inom kommunikationsdepartementet. Såsom resultat av denna

etning föreligger nu ett förslag till brandstadga.

De sakliga förändringar i gällande brandstadga, som det omarbeförslaget

innebär, kunna sammanfattas sålunda: Förvaltningen av

väsendets angelägenheter har uppdragits åt en särskild förvaltningsighet.

En dylik delegation omnämnes ej i brandstadgan. I fråga om

styrkan föreskriver brandstadgan endast, att den skall vara antingen

d eller ock grundad på medborgerlig plikt. Förslaget, som först

åder stads skyldighet att upprätthålla en brandstyrka av tillfredsde

omfattning, föreskriver därefter, att brandstyrkan skall vara

ansatt dels av avlönad personal och dels av personal, som inträder

und av medborgerlig plikt. Den avlönade personalen är antingen

ndkår, som odelat ägnar sig åt brandtjänsten, eller ock borgarr,

som har brandtjänst vid sidan av sitt borgerliga yrke. Den

borgerlig plikt grundade brandstyrkan utgör allmänna brandkåren,

adgan uppställer inga som helst fordringar i fråga om brandkompetens.

I förslaget stadgas, att brandchefen och hans ståndare,

vice brandchefen, skola vara i sitt yrke väl förfarna och

Förslagets

Ini vildgrunder.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

vitsordade samt besitta goda befälsegenskaper. I sammanhang d"

har även föreskrift meddelats, att val av brandchef och vice bra

skall för att vara giltigt fastställas av vederbörande länsstyrelse, so

att pröva den valdes lämplighet för befattningen. Brandsynen, so

ligt brandstadgan är att betrakta närmast som en eldstadsbesiktnin

i förslaget väsentligt utvidgats. Bestämmelserna om sotning hava

fått ett fylligare innehåll, krav på skorstensfejares yrkesutbildning

uppställts och sotningsfristerna fixerats. Slutligen innehåller förslå

särskild avdelning, avsedd att ordna förhållandena å landsbygden.

Jag övergår härefter till att närmare redogöra för det nu f''

gande förslaget, därvid jag även får tillfälle angiva, i vilka häns

detsamma skiljer sig från de av de sakkunniga framlagda förslage

De sakkunniga hava i sin motivering anfört, att det vid den

sion av brandstadgan, som av dem företagits, framstått såsom et

visligt behov att kunna på eu av Konung och riksdag gemensamt

lag grunda det statsingripande i kommunernas lagstadgade självst

som måste antagas komma att införas i en brandstadga för riket,

statsingripande sträckte sig i de sakkunnigas förslag till brand

väsentligt utöver vad dittills gällt. Förslaget innebure ett framtvi

av vissa prestationer i brandskyddshänseende, vilka visserligen t 1

stor del inom de större städerna redan av självbevarelsedrift fullgjord

men vilka för ett tidsenligt ordnat brandväsen måste i större eller mind

grad fordras av varje samhälle med större sammanträngd befolknin

Och vidkommande den egentliga landsbygden ville förslaget dels infö

en organisationsram, dels ock kräva vissa prestationer, närmast järn

med dem, åt vilka givits uttryck i lagen den 14 oktober 1914 om

kommande och släckning av skogseld. Dessa långt gående anspråk

icke framgent lämpligen lagfästas i en av Kungl. Maj:t utfärdad

utan hade otvivelaktigt sin naturliga plats i allmän lag.

Den av de sakkunniga föreslagna uppdelningen i dels en 1

brandväsendet, dels ock en brandstadga har, såsom av det omar

förslagets titel framgår, ej bibehållits. I det omarbetade förslaget

nyss omförmälda anspråk i väsentlig grad modifierats. Det av d

kunniga anförda skälet för stiftandet av en särskild lag torde däld"

längre vara av vägande natur. Man lärer icke heller kunna m

påstå, att de kommuner, för vilka gällande brandstadga äger tilläm

hittills i avsevärdare mån åsidosatt dem jämlikt stadgan åliggande

om brandväsendet. De sakkunniga vitsorda också själva den utve

eldsläckningsväsendet i vårt land under de senaste årtiondena vu

jämförelse med det tillstånd, vari det befann sig på 1870-talet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123. 25

mmer, att åtskilliga av de i lagen införda bestämmelserna hava ansetts

e böra medtagas. Detta gäller, på sätt jag i det följande får tillfälle

are utveckla, först och främst 6—<H §§, vari föreskrivits inrättandet

en riksbrandinspektörsbefattning och länsbrandinspektörstjänster samt

s bestämmelser om bestridandet av kostnaderna för deras verksamVidare

har 4 § uteslutits. Det torde nämligen icke vara rätta

att i brandstadgan reglera den ömtåliga frågan om den vid kombrandväsen

anställda personalen äger att utan straffpåföljd företaga

edläggelse. De i övriga §i? av lagen upptagna bestämmelserna

ma, om än icke så detaljerade, redan i gällande brandstadga,

anledning att nu införa dem i eu särskild lag torde näppeligen

a. Vidare bär också framhållas, att beträffande det med brandet

jämförbara byggnads- och hälsovårdsväsendet icke finnes någon

righet till den föreslagna lagen.

Såsom allmän anmärkning mot de sakkunnigas förslag till brandför

riket kan anföras dels att det innehåller alltför många detaljmelser

och dels att det kommer att för mindre samhällen medföra

r, som överstiga vad skäligen kan åläggas samhällena. Det har

vid omarbetandet av förslaget framstått såsom önskvärt att bedess

omfång och modifiera dess föreskrifter, så att de icke i ekot

avseende bliva alltför betungande.

Att de sakkunnigas förslag till brandstadga så väsentligt överstiger

e brandstadgas mått, beror därpå, att de sakkunniga ansett sig

förslaget införa allt, som enligt den med tiden vunna erfarenheten

betraktas såsom allmängiltigt och av gemensamt gagn för brandet

å varje ort, under det att åt brandordningarna överlämnats att

ma de för varje ort speciella angelägenheterna, som bero av lokala

nden. De sakkunniga hava frångått den typ, för vilken gällande

dga är en representant, eller att utgöra eu ram, inom vilken

bena kunna ordna sitt brandväsen.

Det lärer emellertid kunna ifrågasättas, om den av de sakkunniga

a beträdda vägen är lämplig. Att en föreskrift är av allmängiltig

enhet och bör vara gällande för varje ort, torde icke nödvändigtt

densamma införes i brandstadgan. Den kan lika väl få sin plats

för orten gällande brandordningen. Genom den verksamhet, ensammanslutningar

å brandväsendets område utöva, har åstadkomatt

redan nu åtskilliga orter äro försedda med brandordningar

ungefär enahanda innehåll. Då de sakkunnigas uppfattning i denna

icke kommit till uttryck i det omarbetade förslaget, har detta beliihang

till riksdagens protokoll 1323. 1 saml. 123 käft. (AV 100.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kin tgl. Majzts proposition nr 123.

rott på farhågor för att en alltför stor detaljrikedom skall verka

gande och hindra överskådligheten.

Vad därefter vidkommer förslagens verkningar i ekonomiskt

seende förefaller det som om de sakkunniga i sin för övrigt lovvär

strävan att åstadkomma ett så effektivt brandskydd som möjli

alltid tagit nödig hänsyn till de stora kostnader, förslagens genomf

komma att medföra för särskilt de mindre samhällena. Vid ord

av ett samhälles brandväsen måste tillses, att de därtill erforderli

gifterna stå i rimligt förhållande till de fördelar, som man av

vinna.

Special- Det omarbetade förslaget, som fått titeln förslag till brand

motivering.i för förslag till brandstadga för riket, såsom de sakkunnig

slagit, är uppdelat i tre avdelningar, innehållande: den första b

melser angående städerna och med dem jämförliga samhällen, den

bestämmelser angående landsbygden och den tredje allmänna b

melser, gällande, där ej annorlunda angives eller så uppenbarligen

går ej vara fallet, såväl städer som landsbygd.

Avdelning I.

Bestämmelser angående stad.

l kap. I 1 § fastslås städernas skyldighet att vidmakthålla ett

sk°idi-het3attväsen> som kan anses tillfredsställa skäliga anspråk på tryggh

npprätthäna skada av brand. Någon nyhet innebär detta icke, då gällande

ett brand- staciga i 1 § utgår från att det åligger städerna att vårda brandv"

bramiordnhig och 19 § i samma stadga innehåller, att länsstyrelse skall vaka d

sav“ftn°“ ^r‘att städerna hava sitt brandväsen omsorgsfullt ordnat. De sakk

Iv brand- hava i sitt lagförslag, 1 § 1 momentet, som nu förevarande pa

väsendet. avser att ersätta, omnämnt några av de grunder, efter vilka stä

nyssberörda skyldighet bör bedömas, ävensom allmänt angivit va

hör till brandväsendet. Detta har icke upptagits i det omarbeta

slaget, då det torde vara onödigt att i brandstadgan angiva, vilken no

länsstyrelse bör använda vid bedömandet av frågan om en stad fullgj

sin oinförmälda skyldighet samt att återgiva vad som förekommer län

fram i stadgan.

2 § första stycket är till innehållet överensstämmande med 3

de sakkunnigas förslag. I andra stycket har upptagits bestämmelse

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. AlajUs •proposition nr 123.

27

4 § 2 momentet av de sakkunnigas förslag, därvid dock, då de förse,

varom liar är fråga, ofta äro av obetydlig art, bötesbeloppets minisatts

till 5 kronor.

3 § motsvarar 4 § 1 momentet i de sakkunnigas förslag. Utav

sakliga ändringar, som företagits däri, torde bär endast behöva om
s,

att föreskriften om skyldighet för magistrat eller stadsstyrelse

att införa brandordningen i en särskild liggare fått utgå såsom saknande

betydelse. Föreskriften finnes visserligen i nu gällande brandstadga, men

torde endast sällan hava efterlevts.

I 4 § lämnas föreskrifter om förvaltningen av brandväsendet. De

niga hava under framhållande av att i brandordningarna för en

av rikets städer redan nu föreskrives, att brandväsendets ärenden

å kommunens vägnar skola handhavas av en brandstyrelse, föreslagit,

nna anordning, som förefölle synnerligen praktisk, skulle införas i

fäder. Mot detta förslag hava betänkligheter framförts från flera

Det har sålunda framhållits, bl. a., att åtskilliga städer, bland dem

s största, sakna särskilt organ för förvaltningen av brandväsendet

att det försports några olägenheter därav. Det skulle också bäst

sstämma med grunderna för den kommunala självstyrelsen att låta

örande samhälle få avgöra, om behov föreligger att inrätta särskild

e för brandväsendet. Vad sålunda anmärkts torde icke sakna fog.

omarbetade förslaget har därför föreskriften om obligatoriskt hide

av brandstyrelse icke bibehållits. Det har endast föreskrivits,

rskild förvaltningsmyndighet skall finnas, varefter åt stadsfullmäkverlämnats

att avgöra, om denna myndighet skall utgöras av eu

ändamålet utsedd styrelse eller om förvaltningen av brandväsendet

uppdragas åt någon redan befintlig kommunal förvaltningsmynEnligt

de sakkunnigas förslag skall brandstyrelsen bestå av

hefen, en av magistraten eller stadsstyrelsen utsedd, helst lagfaren

t, statsarkitekten eller motsvarande tjänsteman, om sådan finnes,

inst två, högst fyra av ortens beslutande myndighet valda ledaÄven

beträffande denna del av förslaget hava anmärkningar

''lits, i det att man ansett det vara olämpligt eller onödigt att

hefen och stadsarkitekten äro ledamöter av brandstyrelsen. I

om brandchefens ledamotskap torde böra erinras, att enligt de

nigas förslag brandstyrelsen skulle hava till uppgift, bl. a., att

mån övervaka brandchefens verksamhet samt pröva och avgöra

om framställda förslag. Under sådana förhållanden synes det

nna ifrågasättas, om det är lämpligt att låta brandchefen med

nderätt deltaga i brandstyrelsens förhandlingar. Vad stadsarki
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kuvgl. Maj:ts proposition nr 123.

tekten beträffar, torde det endast undantagsvis förekomma, att

gor, som beröra hans verksamhetsområde, föreligga till brandst^

behandling. Skulle dylika frågor förekomma, står ju alltid möjl''

öppen att inhämta hans utlåtande. Ej heller finner jag skäl fö

för bestämmelsen att magistraten eller stadsstyrelsen skall utse e

mot i brandstyrelsen. Yad de sakkunnigas förslag i övrigt inn

om brandstyrelsens sammansättning och formerna för dess verk

synes mig utan olägenhet kunna uteslutas ur brandstadgan,

kunnigas förslag till organisation av brandstyrelsen, vilket i huv

liga delar uppgjorts med bestämmelserna om byggnadsnämnd i

nadsstadgeförslaget av den 4 december 1919 till förebild, har därf

upptagits i det omarbetade förslaget. Städerna hava lämnats full

att härutinnan bestämma, som de finna lämpligt. I fråga om de

ganden, som enligt de sakkunnigas förslag skulle tillkomma brand

sen, råder, enligt vad de inkomna utlåtandena ge vid handen, st

ningsskiljaktighet. I det omarbetade förslaget har därför upptagits

vad som allmänt anses böra tillkomma den förvaltande myndi

och överlåtits åt vederbörande att i brandordningen lämna suppl

föreskrifter. En avvikelse från de sakkunnigas förslag har dock

därutinnan, att tillsättandet av brandchef och vice brandchef upp

åt den förvaltande myndigheten. Gällande brandstadga säger, att

chefen skall utses av den kommunala myndighet, som i brandord

bestämmes. 1 9 § i de sakkunnigas förslag har brandstyrelsen

att upprätta förslag rörande brandchefs och vice brandchefs tillsä

varefter i 15 § föreskrivits, att tillsättningen skall verkställas av

beslutande myndighet, så framt icke i brandordningen tillsättningen

dragits åt annan kommunal myndighet. Erfarenheten har em

givit vid handen, att då den beslutande myndigheten skall tillsätta

befattningshavare i kommunens tjänst för frågans avgörande frä

synpunkter ofta bliva bestämmande. Detta torde vara att i mind

befara, om den förvaltande myndigheten har avgörandet i sin ha

2 ian. 2 kapitlet motsvarar 4 och 5 kapitlen i de sakkunnigas

atyrka^brånd-19 och 20 §§ i detta återges i 5 § i det omarbetade förslaget, d

chef och vice en del ändringar och tillägg. Så har den i 20 § andra punkten

brandchef. ^agna bestämmelsen om brandstyrkans sammansättning icke bib

då den där anförda indelningsgrunden, såsom längre fram skall

icke befunnits lämplig. Vidare har föreskriften i 19 § 2 mom

stycket att visst antal av borgarbrandkårens medlemmar skall

kommunens försorg förses med bostäder inom brandstationens

opaginerad Kontrollera mot PDF

K ni tgl. Maj: fn proposition nr 123.

20

r i dess omedelbara grannskap fått bortfalla. Ehuru det måste med''vas,

att nämnda föreskrift är ägnad att höja brandkårens effektivitet,

det dock starkt ifrågasättas, om den är påkallad av ett så oavvisbehov,

att man bör bortse från de ekonomiska konsekvenser, den

mer att medföra för de mindre samhällen, som sakna verkliga brandtioner

och endast hava enklare byggnader för brandredskapens förg.

Kostnaderna för förhyrandet av bostäder eller, där detta, såväl

låter tänka sig, icke kan ske, för uppförandet av en brandstaförsedd

med bostadslägenheter, torde i många fall bliva så avse,

att de överstiga vad som skäligen kan åläggas ett litet samhälle

icke heller stå i rimlig proportion till de fördelar, som man avser

vinna. Den av de sakkunniga föreslagna organisationen av borgarkåren

har därför ansetts icke böra föreskrivas såsom ovillkorlig för

samhälle.

I 3 momentet, som motsvarar samma moment i 19 § av de sakgas

förslag, har intagits en bestämmelse om skyldighet för varje i

boende arbetsför man att tjänstgöra i allmänna brandkåren från och

det år, under vilket han fyller 20 år, till och med det, under vilhan

fyller 50 år. Denna bestämmelse är avsedd att träda i stället

§ första stycket i den föreslagna lagen angående brandväsendet,

där upptagna åldersgränserna, resp. 18 och 60 år, som hämtats från

om förekommande och släckning av skogseld, hava ansetts böra

as något med hänsyn till den skillnad, som råder mellan förhållanvid

en skogseld och vid en annan brand.

Slutligen har i det omarbetade förslaget ett nytt moment, det

, tillagts, avseende att möjliggöra undantag från den i första mot

uppställda regeln att städs brandstyrka skall vara sammansatt

av avlönad personal och dels av personal, som inträder på grund

medborgerlig plikt. Att organisera en allmän brandkår kräver ofta,

It i städer med växlande befolkning, ett omfattande och besvärligt

. Brandkårens uttagande bland den till brandtjänst pliktiga delen

befolkningen, dess rullföring, mönstring och övning med särskild, för

dess behov anskaffad brandredskap möta stora svårigheter utan att garanti

vinnes för att den kommer att bliva till verklig hjälp åt den avlönade

brandstyrkan, då så skulle behövas. Då den avlönade brandstvrkan

till storlek och sammansättning är av sådan beskaffenhet, att alla

rimliga anspråk på trygghet mot brandskada kunna anses tillgodosedda,

tbrde det därför icke vara nödvändigt att kräva upprättandet av allmän

brandkår. Likaledes har det medgivits, att så kallad frivillig brandkår

i»iå ersätta annan brandstyrka. De sakkunniga hava i sin motivering för
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

utsatt, att frivillig brandkår kan ingå såsom en kärna i den allmänn

brandkåren eller till och med helt ersätta denna. Bestämmelse häro

har ansetts lämpligen böra intagas i brandstadgan, därvid dock den f

villiga brandkårens insats synts icke böra inskränkas till att utgöra e

sättning för den allmänna brandkåren utan kunna utsträckas till att o

fatta även annan brandstyrka.

6—8 §§ i det omarbetade förslaget äro avsedda att träda i ställ

för 4 kap. i de sakkunnigas förslag. 6 § 1 momentet inneh

brandchefen skall hava närmaste inseendet över stadens brandväsen

att såsom hans ställföreträdare skall finnas en vice brandchef. I2m

tet föreskrives, att brandchefen och vice brandchefen skola vara väl

och vitsordade i sitt yrke och besitta goda befälsegenskaper. De

kunniga hava gått vida längre i sitt förslag och krävt, att den, so

vinna anställning såsom brandchef eller vice brandchef. skall

bevis om viss utbildning. Denna är olika alltefter folkmängden i

stad, varom fråga är. Städerna hava indelats i tre grupper: 1)

med över 20,000 invånare, 2) städer med 5,000—20,000 invånare

städer med under 5,000 invånare. I den första gruppen skola bran

och vice brandchefen äga utbildning såsom brandkapten, i den andra

pen brandchefen såsom över bran dmästare och vice brandchefen såsom

mästare och i den tredje gruppen åtminstone brandchefen såsom

mästare. Denna utbildning ådagalägges genom särskilda på ansökan

färdade brev. För erhållande av dylikt erfordras, för brandkap

tyg från tekniska högskolan eller högre avdelning av Chalmers t

institut om godkända insikter i husbyggnadslära eller ock in

annorledes förvärvat motsvarande kunskapsmått samt brandchefs

att vederbörande efter minst 6 månaders utbildning vid yrkesbr

besitter godkänd befälsutbildning och goda befälsegenskaper, för

brandmästare betyg om godkända insikter i byggnadsläi’a från

fackskola eller tekniskt gymnasium eller ock intyg om annorledes

vat motsvarande kunskapsmått samt brandchefs intyg, att vederb

efter minst 3 månaders utbildning vid större yrkesbrandkår besitter g ~

känd underbefälsutbildning och goda befälsegenskaper samt för bra

mästare intyg från brandchef att vederbörande efter enahanda brandkåreutbildning

äger godkänd underbefälsutbildning och goda befälsegenskaper
Fn

av bristerna i den nuvarande brandstadgan är, att inga sofn

helst fordringar uppställas på brandchefens kompetens. Enligt vad de

sakkunniga inhämtat, har också i ett stort antal städer brandchefen icFe

före sin anställning haft någon utbildning i yrket eller åtminstone icl^e

nöjaktig sådan Att detta är ett missförhållande, som bör avhjälpas,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

31

torde icke kunna bestridas. Frågan är endast, hur långt man därvid

hör gå. Beträffande den av de sakkunniga föreslagna indelningsgrunden

för rikets städer hava de sakkunniga tvekat och ifrågasatt, om icke

taxeringsvärdet av byggnaderna i staden i stället borde bliva bestämmande.

Med hänsyn till de i hög grad växlande siffror taxeringsvärdena

visa från den ena femårsperioden till den andra hava emellertid de sakkunniga

ryggat tillbaka för denna grund och nödgats söka eu annan

stabil, som de funnit i folkmängden. Häremot kan invändas, att

ängden icke är ensam utslagsgivande. Även andra faktorer spela

såsom byggnadssätt, stadsplanens beskaffenhet, taxeringsvärdet å stabyggnader,

förekomsten av eldfarliga inrättningar, fabriker och

liga samlingslokaler med mera. Vidare kan framhållas, att åtskilstäder

genom inkorporering av intilliggande landsbygd fått sitt inantal

väsentligt ökat utan att därför stadens behov av brandskydd

större. Av det sagda framgår, att en stad med mindre invånarkan

med avseende å brandfarlighet vara sämre lottad och följaktkräva

mera brandskydd än en större stad. De skiftande förhållanden,

härvidlag äro bestämmande, göra det emellertid omöjligt att finna

indelningsgrund, som passar för alla fall.

Vad därefter vidkommer de av de sakkunniga föreslagna komperdringarna

för de olika gruppernas brandchefer och vice brandcheva

från åtskilliga håll tvivel framförts om lämpligheten och behoav

att uppställa dylika fordringar. Det har uppgivits, att de större

s ’ erna nu hämta sina brandchefer huvudsakligen från militärbefälet,

s mt att i eu del medelstora och mindre städer brandcheferna rekrvter

ån de större yrkesbrandkårernas underbefäl. Genom det starka

''vandet i de sakkunnigas förslag av den byggnadstekniska delen

ildningen komme troligen det hittills tillämpade rekryteringssyicke

att bibehållas. Då blott ett fåtal militärer torde vara beatt

underkasta sig den erforderliga byggnad stekniska utbildningen,

et nära till hands, att brandchefsbefattningarna komme att besätbyggnadsteknici,

och väl oftast av sådana, som icke haft påräkamgång

i det yrke, för vilket de utbildat sig. En dylik utveckre

icke fördelaktig.

De sålunda framställda farhågorna torde icke sakna berättigande,

kkunniga hava lagt alltför stor vikt vid den byggaadstekniska deutbildningen

på bekostnad av den praktiska. Detta kan befaras

ra möjligheterna för städerna att till brandchefer erhålla eljest kvade

och lämpliga personer. Vad beträffar de mindre och medelstäderna

synas de uppställda kompetensfordringarna vara alltför

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

stränga. Brandbefälsbefattningarna därstädes kunna säkerligen fullt nöjaktigt

skötas även av personer, soin icke besitta den föreslagna kompet

Även bör framhållas, att ett fasthållande häx-vid kan komma att s''

för mindre samhällen medföra höjda utgifter för brandväsendet,

måste antagas, att den, som kostat på sig den föreslagna utbilda''

också kräver att få ersättning därför i form av ökade löneförmåner,

grund av de invändningar, som sålunda kunna anföras mot de s

nigas förslag, har det synts lämpligast att icke i detalj fixera några

petensfordringar utan endast stadga, att brandchefen och vice brand

skola vara väl förfarna och vitsordade i sitt yrke samt besitta goda

fälsegenskaper. Genom bestämmelsen i 7 § 1 momentet att

brandchef och vice brandchef skall för att vara giltigt fastställas a

styrelsen, torde trygghet vinnas för att endast kompetenta persone

utsedda.

I 7 § 2 momentet, som motsvarar 15 § 2 momentet i de s

nigas förslag, har, i anledning av framställda anmärkningar mo

bestämmelsen om viss tid överhuvudtaget för brandchefs och vice

chefs anställning och dels mot tidens fixerande till 5 år, överlåtits åt

fullmäktige att bestämma, vad som för varje ort kan vara passande.

De sakkunniga hava i 5 och 6 §§ i sitt förslag föreskrivit att i

särskilt av stadsfullmäktige utfärdat reglemente skola behandlas fr

om personalens ställning inom brandkåren samt i av brandchefen

dad instruktion allt som rör den dagliga tjänstgöringen; och hava de

kunniga närmare angivit, vad reglementet och instruktionen skola inn

hålla. Vidare hava de sakkunniga i 16 § uppräknat en del av bran

chefens åligganden samt stadgat, att närmare bestämmelser an e

brandchefens och vice brandchefens allmänna åligganden och deras

steåligganden inbördes skola meddelas i brandordning, reglemente

instruktion. Det omarbetade förslaget har endast helt allmänt

att i brandordningen eller särskilt reglemente skola närmare före

meddelas angående brandchefens, vice brandchefens och brands

åligganden samt vad därmed har samband. Detta torde vara a

draga framför att lämna detaljerade föreskrifter om hur ifrågav

angelägenheter skola ordnas. Visserligen innehåller gällande bran

en del bestämmelser om brandchefens befogenheter, men därvid är

märka, att stadgan ingenting nämner om eu styrelse eller nämnd,

skall handhava brandväsendets angelägenheter, utan utgår ifrån att

chefen är den, som representerar brandväsendet i förhållande till

beslutande myndighet. Då nu i stället föreskrives, att en särskild fö

valtningsmyndighet skall finnas, bör åt samhällena lämnas frihet att up -

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

<1 aga gränsen mellan berörda myndighets och brandchefens åligganden i

lighet med vad förhållandena å varje ort betinga.

17 och 18 §§ i de sakkunnigas förslag hava uteslutits. Den förra

r hava sin plats i för brandstyrkan utfärdat reglemente och den senare

h till byggnadsstadgan.

fö

3 kapitlet är i huvudsak lika lydande med 6 kapitlet i de sakkun- 3 kap.

förslag. I 9 § 1 momentet första stycket har den ändring gjorts,

an skattande av brandstation, varmed här avses eu verklig byggnad, ningsredskap

vits endast för det fall att kasernerad brandstyrka finnes. En m‘ m‘

ft att varje stad skall anordna brandstation kommer säkerligen

många fall bliva alltför betungande för städernas ekonomi. Kosta

torde nämligen bliva avsevärda, även om, såsom de sakkunniga

. tt, det skulle låta sig göra att anordna brandstation i en redan

byggnad, som i övrigt disponeras för andra ändamål.

10 § i det omarbetade förslaget motsvarar 22 § 1, 2 och 3 momenten 4 kap.

i e sakkunnigas förslag. Utav de sakliga ändringar, som vidtagits, an- 0m brand~

m rkas här följande. I åtskilliga av de avgivna utlåtandena har påpe- Syn

a att bestämmelsen i de sakkunnigas förslag om brandsynens förlägtill

tid efter uppvärmningstidens slut medför vissa nackdelar och

det för att undvika dessa tvärtom bör stadgas, att brandsynen skall

rum under uppvärmningstiden. Det har sålunda framhållits, att det

om vissa eldstäder kan vara av gagn att besiktiga dem just under

ningstiden, att det ofta visat sig, att eldstäder anordnats proviunder

eldningsperioden på ett olagligt och högst eldfarligt sätt

an borttagits, innan brandsynen tagit sin början, samt att det ofta

svårigheter° att vinna tillträde till bostadslägenheter under somaderna,

då lägenhetsinnehavarna äro bortresta. De sakkunnigas

i denna del överensstämmer med nu gällande stadgande, som

tiden för brandsynen till månaderna maj och juni. Då meninålunda

äro delade om lämpligaste tiden för brandsynen, har det

de förslaget lämnat samhällena frihet att i brandordningen fasten

tid, som kan anses vara mest passande,

fråga om brandsynenämndens sammansättning har den ändring

de sakkunnigas förslag, att även annan av brandbefälet än brandan

tjänstgöra såsom ordförande. Det kan nämligen inträffa, att

efen har förfall eller är upptagen av andra göromål. Vidare har

mmelsen, att eldstadsbesiktning kan i större städer uppdragas åt skorsfejaren,

borttagits. De sakkunnigas åsikt att eldstadsbesiktningen utan

o nhet kan anförtros åt skorstensfejaren torde icke vara allmän. TviBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 smal. 100 käft. (AV 123.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

velaktigt är, om skorstensfejare^! alltid besitter erforderlig kompetens

11 § 1 momentet är till innehållet lika med 24 § i de sa

gas förslag; dock bär föreskriften om anmälan till polismyndigheten

flyttats till 3 momentet.

11 § 2 momentet, vartill icke finnes någon motsvarighet i

kunnigas "förslag, har hämtats från gällande brandstadgas 7 § 2

ment.° Den synemännen där tillerkända befogenhet synes nämlige

fortfarande bibehållas. Enligt motiveringen till 24 § i de sakk

förslag anse de sakkunniga, att brandsyneförrättaren naturligtvi

vara berättigad att i förekommande fall genom någon av honom

gen åtgärd, exempelvis genom bortskaffande av ett uppenbait el

kaminrör, omöjliggöra en bristfällig eldstads fortsatta bruk. Då

lik rättighet ingalunda är självklar, har även av detta skäl i det

betade förslaget införts nu förevarande stadgande.

11 § 3 momentet motsvarar 26 § i de sakkunnigas förslag, d''

dock vidtagits den ändringen, att efterbesiktning skall verkställas av d n,

som förrättat den brandsyn, vid vilken föreläggandet givits. Denne tor e

nämligen vara bäst skickad att avgöra, om föreläggandet fullgjorts.

12 § motsvarar 25 § i de sakkunnigas förslag. Endast den f''rändringen

har vidtagits i fråga om innehållet, att den, som förrät

brandsynen eller efterbesiktningen, skall inga direkt till länsstyrelsen m

sin anmälan. Då de frågor, som här beröras, ofta påkalla ett sna t

avgörande, synes man böra undvika den tidsutdräkt, som föroisak

av, att polismyndigheten skall företaga ytterligare undersökning o

efter anmäla saken för länsstyrelsen. Skulle länsstyrelsen finna, att

synenämndens utredning icke är till fyllest utan att saken bör

gare undersökas, kan länsstyrelsen därtill anlita polismyndigheten, v

ning även eljest torde av länsstyrelsen inhämtas, då så anses erfor

13 § är lika med 22 § 4 momentet i de sakkunnigas förslag!

utgår sista stycket i detta såsom en följd av upphävandet av

melsen, att skorstensfejare må ensam verkställa eldstadsbesiktni

och 15 §§ motsvara 27 och 28 §§ i de sakkunnigas förslag.

5 kap. 16 § i det omarbetade förslaget har sin motsvarighet i 29

Om sotning. 30 § l momentet i de sakkunnigas förslag endast med den än

att brandordningen skall innehålla bestämmelse om det antal s

distrikt, vari stad skall indelas. I fråga om de fordringar, so

uppställas för att vinna anställning såsom skorstensfejare, har

arbetade förslaget i 17 § modifierat de sakkunnigas bestämmelse i

Denna torde nämligen, såsom också framhållits i åtskilliga utlåtan

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 123.

35

ra alltför sträng, såvitt angår den föreskrivna yrkesutbildningen. Fordngarna

i övrigt synas, med undantag av åldersbestämmelsen, icke vara

a beskaffenhet att böra upprätthållas. I anledning av gjord framställg

från Sveriges Skorstenfejaremästares riksförbund har i 18 §, som

ämnad att ersätta 32 § i de sakkunnigas förslag, bestämts, att kune

om ledig skorstensfejarbefattning skall införas i allmänna tidrna,

varemot det ansetts onödigt att föreskriva ytterligare kungöyldighet.

33 § i de sakkunnigas förslag motsvaras av 19 § i det

etade förslaget.

De sotningsfrister, som de sakkunniga uppställa, hava de, under

ältande av den skiftning i uppfattningen, som råder i rikets städer

d härutinnan är nödigt och nyttigt, ansett utgöra en praktisk meAv

motiven framgår, att i åtskilliga städer brandordningarna

11a sotningsfrister icke oväsentligt längre än vad de sakkunniga

git. Också hava i åtskilliga utlåtanden framförts betänkligheter mot

eslagna tidsbestämmelserna såsom varande alltför snävt tilltagna.

synes man dock hava förbisett, att dessa icke äro ovillkorliga, i

tt möjlighet beretts att i brandordningen bestämma längre tider,

byggnadssättet och andra på frågan inverkande omständigheter

medgiva.

1 det omarbetade förslaget har i stället föreskrivits en viss maxisom

får överskridas endast för den händelse eldning ej skett efter

verkställda sotning. Å andra sidan har denna tid satts så lång,

n i allmänhet innefattar en fördubbling av vad de sakkunniga andra

vara normalt. Inom den sålunda angivna gränsen står det

örande fritt, att i brandordningen närmare fixera sotningsfristerna

ghet med vad förhållandena å orten kräva. 20, 21 och 22 §§ i det

betade förslaget motsvara 34, 37 och delvis 40 §§ i de sakkunnigas

. De i detta förekommande bestämmelserna i 30 § 2 momentet,

2 momentet, 33 § 5 momentet, 35, 36, 38, 39 §§ samt 40 § 1 mohava

däremot uteslutits, då de lämpligen böra införas antingen i

brandordning eller i reglemente för skorstensfejare eller ock, såsom

är med 36 §, i en byggnadsstadga.

6 kapitlet är till innehållet överensstämmande med 20 § i nu gäl- 0m vissa med

brandstadga. Genom en särskild kungörelse torde, därest nu före- stad jämfsre

förslag blir lagt till grund för en ny brandstadga, förordnande “yidigmma

att meddelas att vad i den nya brandstadgan är föreskrivet för het att ordna

s d, skall i tillämpliga delar gälla för de köpingar och andra områden Slt*ägennd''

p landet, för vilka 1874 års brandstadga är gällande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Avdelning II.

Bestämmelser angående landsbygden.

Om^stadgans De sakkunniga hava i 1 § 2 momentet i förslaget till lag an

tillämpnings-brandväsendet i riket förutsatt, att brandstadgan skulle vara till*

område. ^ samtliga landskommuner utan undantag. Endast för den handel

ständigheterna fordrade, att en kommun borde befrias från att he

delvis stå under stadgans tillämpning, skulle Konungen vara befo

efter särskild framställning medgiva eftergift därifrån. Det omar

förslaget däremot utgår ifrån att stadgan skall gälla inom ländsk

nerna först efter det länsstyrelse för varje särskilt fall sådant för

Dylikt förordnande äger länsstyrelsen efter vederbörandes hörand

dela antingen då kommunens beslutande myndighet därom gör fra

ning eller ock då länsstyrelsen efter prövning av föreliggande oms

heter, såsom byggnadstäthet eller befintligheten av eldfarliga inrätt

o. d., finner förhållandena det kräva. Förordnandet kan inskrän

att avse endast vissa bestämmelser i stadgan och jämväl omfatta

viss del av en kommun.

Om brand- Detta kapitel innehåller bestämmelser i det närmaste analoga

ordning och vad som gäller för stad och motsvarar 9 kapitlet i de sakku

^brandvä-11 förslag. En del där upptagna bestämmelser hava dock icke me

sendet. Så är fallet med 41 §, som rör kommuns indelning i brandrotar.

en dylik indelning och därav följande ändring i organisationen av

styrkan skulle anses lämplig för en kommun, är det självklart, att

både får och bör användas. Särskild bestämmelse härom torde

vara överflödig. De i 42 § 2 momentet omnämnda föreskrifterna, som en ''

de sakkunnigas åsikt böra införas i brandordningen, äro till största del n

av den omfattande art och komma att så djupt ingripa i landsbygde s

byggnadsförhållanden, att det icke kan vara tillrådligt att låta k

nerna ordna hithörande förhållanden i brandordningen.

Om brand- Detta kapitel motsvarar 10 och 11 kapitlen i de sakkunnig

styrka,brand-slag i väsentligt förkortat skick. Den enda sakliga ändring, som

ChbrfandchirtaSits ar> att> i likhet med vad gäller för stad, tillsättningen av

samt brand- chefs- och vice brandchefsbeställningarna lagts i händerna på den

nings''redskap Vighet, som handhar förvaltningen av brandväsendet. Emellert

m. m. även ett tillägg ansetts höra göras, bestående i en föreskrift, att om

män brandkår finnes i en kommun, envar i kommunen boende ar r

man skall vara pliktig att tjänstgöra i densamma från och med det ,

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

vilket lian fyller 20 år, till och med det, under vilket han fyller

år. Åt brandordningen har överlämnats att utforma bestämmelser

brandchefens och vice brandchefens åligganden. 44 § i de sakkunförslag

har därför utelämnats. Detsamma är fallet med 45 §, som

gen synes böra intagas i brandordningen i samband med dess beelser

om brandstyrkas åligganden i tjänsten.

31 § 1 momentet är till innehållet lika med 49 § i de sakkunnigas 10 kap.

; dock har det där angivna avståndet av 2 kilometer ansetts kunna0ra brandBy“- till hälften. I fråga om brandsynenämndens sammansättning

det med hänsyn till det enkla byggnadssättet å landet vara tillatt

stadga, att nämnden skall bestå av tre för uppdraget lämpersoner.

Övriga i detta kapitel förekommande bestämmelser äro

sstämmande med motsvarande stadganden för städerna.

Erforderliga bestämmelser härom torde kunna inskränkas till ett 11 ka?- ndeo av skyldigheten för innehavare av med eldstad försedd bygg- °m 80tning''

tt lata verkställa nödig sotning. De stadganden, som härutöver

av nöden, synas kunna införas i brandordningen.

Avdelning III.

Allmänna bestämmelser.

Såsom förut anmärkts, hava de sakkunniga föreslagit inrättande 12 kap.

ny statlig inspektion över rikets brandväsen. Förslaget här-ve/brand0

ot vilket från flera håll allvarliga invändningar framställts, kan väsendet i

förorda till genomförande i den form, de sakkunniga tänkt sig. riket

onekligen vissa fördelar skulle vara förbundna med att stamyndigheter

ägde tillgång till särskild sakkunskap vid handläggav

brandväsendet berörande frågor, vilken sakkunskap i så fall,

atoriskt sett, närmast borde vara representerad i byggnadsstyrelsen,

med hänsyn till nödvändigheten att undvika inrättandet av nya

befattningar ej heller ansett mig för närvarande kunna framlägga

om en dylik anordning. Att märka är härvid, att en rådgivande

het på brandväsendets område redan nu utövas, förutom av brandngsinrättningarna

genom deras inspektörer, av vissa frivilliga samtningar.

Sålunda tillhandagår svenska brandskyddsföreningen genom

av föreningen upprättad brandskyddsbyrå allmänheten med råd och uppar

i brandskyddsfrågor samt utarbetar förslag och avger utlåtanbrandtekniska

ämnen. En ytterligare utveckling av denna byrås

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

verksamhet är givetvis önskvärd, vartill stöd borde kunna påräknas

kommuner, brandförsäkringsbolag eller andra korporationer, vilka

mast bava gagn av föreningen. Av särskild vikt synes emelle

att vid tiden för den nya brandstadgans ikraftträdande normal

olika brandordningar upprättas och tillhandahållas vederbörande

ner. Om sådant skulle befinnas av behovet påkallat, torde

möta för Kungl. Maj:t att för detta ändamål tillfälligtvis anlita

nigt biträde.

Med hänsyn till vad nu anförts har utav de i förslaget

angående brandväsendet i riket införda 5—8 §§ medtagits endast

något omarbetat skick, vilket stadgande motsvarar 37 § i det nu

rättade förslaget.

Kapitlen 14 och 15 i de sakkunnigas förslag hava icke m

14 kapitlet, som handlar om kommunalförbund för eldsläckningsv

synes saklöst kunna undvaras; och vad beträffar 15 kapitlet, som

håller allmänna försiktighetsmått till förebyggande av eldfara,

bestämmelser, som redan finnas utfärdade i ämnet, vara tillräckliga. I

6 § andra stycket i ordningsstadgan för rikets städer stadgas, att den, som

ovarsamt förfar med eld eller utan nödig omsorg förvarar eller behandlar

eldfarlig! eller exploderande ämne, skall bota från och med 5 till och

med 100 riksdaler, där icke straff bör följa enligt allmän lag eller särskilda

av Kungl. Maj:t meddelade stadganden. I fråga om landsbygden

gäller stadgandet i Byggningabalken 24 kap. 1 § sista punkten, att den,

som ovarsamt umgås med eld i by, skall höta minst o och högst 100

kronor, ändå att ingen skada sker. Vidare må märkas de föreskrifter,

som förekomma i 1, 2, 3, 4 och 18 §§ i lagen om förekommande och

släckning av skogseld. För den händelse ytterligare bestämmelser utöver

de sålunda gällande äro erforderliga i nu ifrågavarande hänseende,

desamma införas i brandordningen, såvida de icke, såsom fallet är

59 § första och tredje stycket, höra hemma i särskilda författnin

13 kap. Åtskilliga av de i motsvarande kapitel av de sakkunnigas

dS vi?elds-intagna ‘ bestämmelserna hava här uteslutits, enär de ansetts icke

våda m. m. införas i brandstadgan. Så är fallet med 61 § 2 momentet första

ket, vilken bestämmelse telegrafstyrelsen torde vara behörig utfär

61 § 3 momentet, 62 § 1 momentet, 63 §, 64 §, som hava sin i

brandordningen, samt med 68 § andra stycket och 69 §, vilkas 1

het kan sättas i tvivelsmål. Övriga bestämmelser hava endast u

mindre jämkningar, huvudsakligen av redaktionell natur.

14 kap- Förutom en del formella jämkningar, som delvis betingats av

^påföljd3,''be- gående ändringar i de sakkunnigas förslag, hava i nu ifråga

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Afaj:ls proposition nr 123.

39

1 även några ändringar i sak vidtagits. I 43 § 1 momentet, som svar i arenotsvarar

samma moment i 70 § i de sakkunnigas förslag, har sålunda brandy&Bcn*

inimum satts till 5 kronor, varjämte tillfogats dels att rätten äger det m. m.

nhet att förelägga vite, och dels att straff för vägran att lämna

ensfejare tillträde skall följa endast då skäl därtill saknats. Ett

moment 3, har tillagts, innehållande straffbestämmelser för falskt

. I 4 och o momenten har bötesmaximum höjts till 500 kronor,

te i förstnämnda momentet stadgats, att medlem av hrandstyrka

drabbas av straff endast för den händelse han ej kan visa laga

för sitt uteblivande eller förebringa laga skäl för sin vägran,

ndet i 77 § av de sakkunnigas förslag att de för stad och stadse

samhällen meddelade bestämmelser skola gälla även för ortens

lanlagda område återfinnes i 50 § i det omarbetade förslaget. Då

tid dylikt område ofta till stor del är att jämnställa med vanlig

ygd, torde det icke vara nödvändigt att å detsamma tillämpa samtde

bestämmelser, som eljest gälla för det planlagda området. Länshar

därför erhållit befogenhet att bevilja de undantag, som

nna anses påkallade. Slutligen har 78 § i de sakkunnigas förslag

tts kunna utgå ur brandstadgan.

Då det omarbetade förslaget så väsentligt modifierat dels de i 5 överg&ngs6

kapitlen av de sakkunnigas förslag upptagna bestämmelserna delsbestanimelser

kompetensfordringarna för brandchef, vice brandchef och skorstenstorde

särskilda övergångsbestämmelser vara överflödiga. Av forngen

till 6 § 2 momentet och 17 § i det omarbetade förslaget

amgår, att den, som vid tiden för stadgans ikraftträdande innehar någon

nyss nämnda befattningar, fortfarande äger därvid förbliva, även om

icke besitter de kvalifikationer, stadgan föreskriver.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

måtte genom proposition inhämta riksdagens yttrande över det

ande förslaget till brandstadga.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Doktrin (1)

  1. Krister Malmsten, Falskt larm, SvJT 1981 s. 161, på s. 201 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:314 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till brandstadga, ävensom i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. 1LU 1923:23 Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande första lagutskottets utlåtande nr 21 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag s. 1 i texten
  3. 1LU 1923:21 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till brandstadga ävensom i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1981 s. 161 Krister Malmsten, Falskt larm s. 201 i texten