Sök i Ratio Lex

Angående pension å allmänna indragning sstaten åt indelte soldaten F. W. A. Duwähl och f. d. indelte furiren C. J. R. Sandahl

1923-03-09 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:128, Angående pension å allmänna indragning sstaten åt indelte soldaten F. W. A. Duwähl och f. d. indelte furiren C. J. R. Sandahl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maf.ts Proposition Nr 128.

1

Nr 128.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension å

allmänna indragning sstaten åt indelte soldaten F. W. A.

Duwähl och f. d. indelte furiren C. J. R. Sandahl;

given Stockholms slott den 9 mars 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen under punkterna l:o och 2:o hemställt.

Under Hans Majds

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 9 mars 1923.

0

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:

l:o.

_ I skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 mars 1922 har riksdagens Angående

militieombudsman, med förmälan att indelte soldaten vid Södermanlands vension <w *»- regemente nr 133 Fredrik Wilhelm Axelsson Duwähl anhållit om militie- delp.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 104 höft. (Nr 128 ) 554 23 1 Duwähl.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds Proposition Nr 128.

ombudsmannens medverkan för utbekommande av ersättning i anledning

av sjukdom, som Duwähl ådragit sig under militärtjänstgöring, gjort

framställning rörande beredande av årligt understöd åt Duwähl.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Duwähl, som är född den

14 augusti 1881, antagits till soldat den 15 december 1900; att han insjuknat

i lunginflammation den 1 januari 1917, vid vilken tidpunkt han

var i tjänstgöring vid Södermanlands regemente; att han sedermera

aldrig återvunnit hälsan utan drabbats av en svårartad blodsjukdom,

som kan antagas hava uppkommit i anledning av den genomgångna

lunginflammationen och som oaktat omfattande läkarbehandling icke

blivit botad; att denna blodsjukdom gjort Duwähl oförmögen till arbete

och numera av läkare anses obotlig; att Duwähl, som är gift och har

fyra barn, saknar egna medel till sin och familjens försörjning; samt

att han, som kvarstår vid regementet, i egenskap av soldat är

innehavare av ett litet boställe och under tjänstgöring åtnjuter dagavlöning.

Vidare inhämtas, att, sedan chefen för Södermanlands regemente

med skrivelse den 16 september 1920 till riksförsäkringsanstalten överlämnat

handlingar rörande ersättning åt Duwähl för ifrågavarande sjukdom,

riksförsäkringsanstalten genom beslut den 18 i samma månad förklarat,

att enär det indelta manskapet icke omfattades av förordningen

den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, anstalten icke kunnat till prövning

upptaga förevarande ersättningsanspråk.

Riksförsäkringsanstalten har den 26 maj 1922 avgivit utlåtande i

ärendet samt därvid anfört följande.

Beträffande frågan, huruvida Duwähls militärtjänstgöring skäligen

kunde anses hava förorsakat eller bidragit till omförmälda blodsjukdom,

finge riksförsäkringsanstalten — efter i ärendet inhämtat yttrande från

medicinalstyrelsen — meddela det utlåtande, att den möjligheten icke

kunde uteslutas, att Duwähls militärtjänstgöring bidragit till uppkomsten

och utvecklingen av ifrågavarande sjukdom. Då emellertid enligt gällande

författningar ersättning åt indelt manskap för under militärtjänstgöring

ådragen sjukdom icke utginge för tid, varunder sådant manskap

kvarstode i tjänst, kunde det sättas i fråga, huruvida sådan ersättning

över huvud taget borde tillerkännas Duwähl, så länge han kvarstode i

tjänst. Med hänsyn till föreliggande ömmande omständigheter hade riksförsäkringsanstalten

för sin del icke något att erinra mot, att understöd

av statsmedel bereddes Duwähl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 128.

Vidkommande beloppet av det understöd, som borde tillerkännas

honom, syntes detsamma lämpligen kunna beräknas enligt de grunder

för understöd åt indelt manskap, vilka av arméförvaltningen, marinförvaltningen

och riksförsäkringsanstalten gemensamt föreslagits i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 30 september 1920 med förslag angående förhöjning

av ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Enligt nyssnämnda förslag skalle till indelt manskap, som

på grund av kroppsskada tillerkänts eller komme att tillerkännas understöd

enligt bestämmelserna i brevet den 6 maj 1881 eller äldre bestämmelser

rörande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa (i dess första

och andra klass), från och med år 1921 utgå förhöjning i understödet

till sådan storlek, att sammanlagda understödet uppginge till belopp,

motsvarande vad den skadade skulle hava tillerkänts såsom livränta,

därest densamma beräknats enligt grunderna i lagen den 5 juli 1901

angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete samt meddelade

bestämmelser om förhöjning av vissa till i statens tjänst skadade

arbetare enligt nämnda lag utgående livräntor. I överensstämmelse med

dessa stadganden skulle till arbetsoförmögen understödstagare kunna från

och med den 1 januari 1921 utgå ett årligt belopp av 675 kronor från

den dag, han efter slutad tjänstgöring erhållit avsked.

Då emellertid Duwähl såsom ännu kvarstående i militärtjänst åtnjöte

avlöning av staten, torde från det föreslagna understödet böra avdragas

honom sålunda tillkommande avlöningsförmåner.

Av handlingarna bifogade avskrifter av läkarintyg framginge vidare,

att Duwähl, som under tiden från och med den 2 till och med den 29

januari 1917 vårdats å regementets bekostnad på sjukhus för lunginflammation,

efter sagda tid icke återvunnit hälsan utan såsom en följd

av ifrågavarande sjukdom drabbats av ovan omförmälda åkomma. Det

syntes på grund härav skäligt, att understöd tillerkändes honom att utgå

redan från och med den 30 januari 1917. Vad anginge storleken av

det understöd, som skulle tillerkännas honom från nämnda dag intill

den 1 januari 1921 eller den dag, då såsom ovan angivits ett årligt

understöd med 675 kronor syntes höra tillerkäunas honom, torde detsamma

böra utgå enligt de grunder, efter vilka avskedad och arbetsoförmögen

indelt soldat för närvarande vore berättigad till understöd,

dock med avdrag av beloppet utav de avlöningsförmåner, han uppbure

från regementet.

Under åberopande av vad sålunda anförts finge riksförsäkringsanstalten

föreslå, att, därest Kungl. Maj:t funne skäl föreligga att be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 128.

reda Duwähl understöd av statsmedel för tid, varunder han ännu kvarstode

i tjänst, sådant understöd tillerkändes honom för tiden från och

med den 30 januari 1917 till och med den 31 december 1920 med det

belopp, som bort tillkomma honom från Vadstena krigsmanshuskassa,

därest han före den 30 januari 1917 fått avsked från sin tjänst som

indelt soldat, samt med ett årligt belopp av 675 kronor från och med

den 1 januari 1921, från vilka understödsbelopp emellertid, så länge

Duwähl kvarstode i tjänst, borde avdragas honom såsom indelt soldat

tillkommande avlöningsförmåner. Skulle Duwähl framdeles erhålla avsked

från sin tjänst, torde till honom i understöd utgå enahanda belopp,

675 kronor.

Arméförv ältning ens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i

gemensamt utlåtande den 2 augusti 1922 anfört, att, då Duwähl fortfarande

vore i tjänst vid Södermanlands regemente, samt Duwähl först

efter erhållet avsked syntes böra komma i åtnjutande av underhåll,

framställningen för närvarande borde lämnas utan avseende.

I utlåtande den 21 november 1922 har statskontoret anfört, att vad i

ärendet förekommit syntes giva vid handen, att beträffande Duwähl sådana

omständigheter förelåge, att den gjorda framställningen måste anses

i hög grad behjärtansvärd. Oaktat det ej torde kunna ledas i bevis, att

militärtjänstgöringen föranlett eller bidragit till den sjukdom, som nu

gjorde Duwähl oförmögen till arbete, tvekade statskontoret därför icke

att tillstyrka framställning hos riksdagen om beviljande åt Duwähl av

något understöd från allmänna indragningsstaten.

Statskontoret tilläte sig erinra, att riksdagen förut under liknande

omständigheter beviljat understöd, i det att 1917 års riksdag tillerkände

soldaten K. A. Granat ett årligt understöd av 200 kronor i anledning

av skada, som denne ådragit sig under tjänstgöring vid det regemente

han tillhörde (riksdagens skrivelse nr 10, punkt 40). Vid bestämmande av

detta understöd hade man utgått från beloppet av den högsta livränta, som

vid full invaliditet då kunde beviljas enligt förordningen den 18 juni 1909

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

eller 450 kronor, och reducerat detsamma med hänsyn till den grad

av invaliditet skadan ansetts hava medfört. Med samma utgångspunkt

skulle man i förevarande fall komma till ett understöd av 450 kronor,

då beträffande Duwähl oförmåga till arbete förelåge. Någon reduktion

av detta belopp med hänsyn tdl de avlönings- eller naturaförmåner

Duwähl nu åtnjöte vid regementet eller till den pension, som framdeles

kunde varda honom beviljad från Vadstena krigsmanshuskassa, syntes

statskontoret icke böra ifrågakomma. Statskontoret tilläte sig i "detta

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 128.

5

avseende erinra, att vid beviljandet av omförmälda understöd åt soldaten

Granat hänsyn icke tagits till övriga av honom åtnjutna löne- eller pensionsförmåner.

Det nu ifrågasatta understödet torde — med hänsyn

därtill att Duwähl, enligt vad i ärendet upplysts, ådragit sig avsevärd

skuld i anledning av den iråkade sjukdomen — böra utgå alltifrån

tiden för sjukdomsfallet, eller sålunda från och med ingången av år

1917.

Med åberopande av det anförda har statskontoret hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen medgiva, att

Duwähl finge under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 450 kronor, att utgå från och med år

1917.

Jag vill erinra, att det av riksförsäkringsanstalten omförmälda, i

skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 september 1920 framlagda förslag

rörande, bl. a., understöd åt indelt manskap icke föranlett någon Kungl.

Maj:ts åtgärd.

Med avseende å vad i ärendet förekommit finner jag mig böra

tillstyrka, att understöd beredes Duwähl utan hinder därav att han fortfarande

kvarstår i tjänst såsom indelt soldat. Berörda understöd synes

mig böra utgå i form av pension från allmänna indragningsstaten. I

avseende å den ifrågasatta pensionens storlek ansluter jag mig till statskontorets

förslag, och finner jag, i likhet med sistnämnda myndighet,

att Duwähl icke bör få vidkännas avdrag å pensionen med hänsyn till

honom såsom soldat tillkommande löneförmåner eller understöd, som

efter erhållet avsked kan bliva honom beviljat från Vadstena krigsmanshuskassa.

På grund av sjukdomen, som är obotlig, lärer det nämligen

vara uteslutet för Duwähl att genom tjänstgöring eller privat arbete

bereda sig nämnvärd inkomst därutöver. Vad angår den tidpunkt, från

vilken den föreslagna pensionen bör beräknas, har jag funnit mig böra

föreslå, att densamma bestämmes att utgå från och med ingången av

det år, då framställning om ersättning åt Duwähl i anledning av ifrågavarande

sjukdom första gången gjordes hos riksförsäkringsanstalten,

eller således från och med den 1 januari 1920.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att indelte soldaten vid Södermanlands regemente nr 133

Fredrik Wilhelm Axelsson Duwähl må, räknat från och med

den 1 januari 1920, å allmänna indragningsstaten uppbära eu

årlig pension av 450 kronor.

Departe
mentschefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 128.

Angående

pension åt

f. d. indelte

furiren C J■

R. Sandahl.

2:o.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 24 mars 1920 dagtecknad skrift

anhöll indelte furiren vid Jönköpings regemente Carl Johan Robert

Sandahl, vilken genom olycksfall under militärtjänstgöring i juli månad

1902 skadats å vänstra ögat, varav följt nedsättning i hans synförmåga,

att komma i åtnjutande av livränta.

I utlåtande över ansökningen den 8 februari 1921 anförde arméförvaltningens

civila departement och sjukvårdsstyrelse, att då Sandahl fortfarande

vore i tjänst vid regementet, ansökningen icke för det dåvarande

syntes påkalla någon åtgärd, utan torde i sammanhang med Sandahls

avskedstagande uppå förnyad framställning tagas under övervägande, om

och i vad mån ersättning, utöver honom med hänsyn till tjänstetidens

längd genast vid avskedet eller sedermera tillkommande underhåll från

Vadstena krigsmanshuskassa, borde tillerkännas honom.

Genom beslut den 29 april 1921 fann Kungl. Maj:t Sandahls ansökning

icke föranleda någon åtgärd.

Sedan Sandahl den 20 maj 1921 på egen begäran erhållit avsked

från sin anställning vid regementet, gjorde Sandahl hos riksförsäkringsanstalten

ansökning om livränta, men meddelades i skrivelse från anstalten

den 29 juni 1921, att, enär förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

icke ägde tillämpning i fråga om skada, som uppkommit före den 1

januari 1910, anstalten funne sig förhindrad att upptaga ansökningen

till prövning.

Vid 1922 års riksdag väcktes i andra kammaren motion (nr 12), däri

hemställdes, att riksdagen måtte besluta om ett årligt understöd av 400

kronor åt Sandahl, att utgå från och med år 1922 och under Sandahls

återstående livstid. Motionären framhöll därvid, att Sandahl hade hustru

och sex barn att försörja samt befunne sig i ömmande ekonomiska omständigheter.

Bankoutskottet (utlåtande nr 36, punkt 1) yttrade, att utskottet delade

den av arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse i utlåtandet

den 8 februari 1921 uttalade uppfattningen, att frågan om ersättning

till Sandahl, utöver honom framdeles tillkommande underhåll från

Vadstena krigsmanshuskassa, efter avskedet borde i vanlig ordning göras

till föremål lör vederbörande myndighets prövning. Någon framställning

om sådan ersättning hade, såvitt av handlingarna framginge, efter avskedet

icke av Sandahl gjorts. På grund härav och då någon utredning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Proposition Nr 128.

7

icke förebragts angående Sandahls levnadsomständigheter efter avskedet,

ansåge sig utskottet böra avstyrka bifall till den väckta motionen. Utskottet

hemställde sålunda, att motionen icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Då ärendet förekom i riksdagens vederbörande kammare, förklarade

sig motionären lör det dåvarande icke göra något yrkande, därför att

han under hand fått det löftet, att, om ny framställning avgåves nästa

år antingen genom proposition eller motionsvägen, utsikt förelåge, att

densamma skulle vinna understöd. Därefter tillkännagav utskottets ordförande,

att utskottet till frågan intagit den ståndpunkten, att vederbörande

i fäll som förevarande borde i första hand frånvända sig till

Kungl. Maj:t samt uttalade den förvissningen, att Kungl. Maj:t, därest

så efter verkställd utredning befunnes påkallat, komme att göra framställning

till riksdagen i ärendet. Härpå biföll kammaren utskottets

hemställan.

Under hänvisning till vad i ärendet förekommit har Sandahl uti en

till Kungl. Maj:t ställd, den 26 maj 1922 dagtecknad skrift anhållit om

årligt understöd under sin återstående livstid med 400 kronor eller det

högre belopp, som efter prövning kunde anses skäligt, att utgå från och

med år 1922.

Av ansökningen bifogade intyg framgår, att Sandahl på grund av

ifrågavarande ögonskada har betydligt nedsatt arbetsförmåga och därigenom

små förvärvsmöjligheter ävensom att lian, som har sjuklig hustru

och sex barn att försörja, befinner sig i fattiga omständigheter samt har

det största behov av det sökta understödet.

I den 2 augusti 1922 avgivet utlåtande i ärendet hava arméförvaltningens

civila departement och sjukvårdsstyrelse meddelat, att Sandahl

genom civila departementets beslut samma dag tilldelats årligt underhåll

i andra klassen av Vadstena krigsmanshuskassa med 48 kronor jämte

underhållsförhöjning med 25 kronor, eller tillhopa 73 kronor. Vid det

förhållande att ett icke ringa antal f. d. indelt manskap säkerligen befunne

sig i samma ställning som Sandahl och i händelse av bifall till

Sandahls ansökning skulle framkomma med enahanda anspråk, varigenom

statsverket skulle åsamkas icke oväsentligt ökade utgifter, hemställde

departementet och sjukvårdsstyrelsen, att den gjorda framställningen icke

måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Statskontor et, som den 24 januari 1923 avgivit utlåtande i ärendet,

har anfört, att av handlingarna framginge, att Sandahl skadats genom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 128.

Departements
chefen.

olyckshändelse under tjänstgöring vid det regemente, han på sin tid tillhört,

och att den lidna skadan medfört för framtiden bestående men, som

betydligt nedsatt Sandahls arbetsförmåga och sålunda minskat hans förvar

vsmöjligheter. Vid vad sålunda upplysts ansåge statskontoret starka

billighetsskäl tala för utverkande av något understöd åt Sandahl; och

tilläte sig statskontoret erinra, att riksdagen förut i ett flertal fall behjärtat

liknande ansökningar (se riksdagens skrivelser nr 10/1917, punkt

40, angående understöd åt indelte soldaten K. A. Granat och nr 341/1920,

punkt 4, angående understöd åt f. d. gardisten A. G. Vessberg). Beträffande

beloppet av det understöd, som skulle kunna ifrågakomma,

hade riksförsäkringsanstalten ansett minskningen i Sandahls arbetsförmåga

motsvara 20 % av normal arbetsförmåga. Därest förordningen om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

den 18 juni 1909 i dess ursprungliga lydelse varit på Sandahl tillämplig,

hade han varit berättigad till ett understöd, motsvarande 20 % av

450 kronor, eller sålunda 90 kronor. Härtill skulle jämlikt senare utfärdade

bestämmelser komma förhöjning med 50 %, tillhopa alltså 135

kronor. Om detta belopp utverkades åt Sandahl i form av pension,

komme härtill enligt gällande bestämmelser pensionstillägg å 135 kronor

ävensom dyrtidstillägg; och ville statskontoret i detta fall liksom beträffande

under föregående punkt omförmälde soldaten Duwähl hemställa

att, på grund av i ärendet förebragta synnerligen ömmande omständigheter,

avdrag å pensionen icke måtte ske i anledning av utgående understöd

från Vadstena krigsmanshuskassa. Pensionen torde i enlighet med

ansökningen böra få utgå från och med år 1922 eller det år, då ansökningen

inkommit till Kungl. Maj:t. Statskontoret hemställde därför, att

Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen medgiva, att

Sandahl måtte från och med år 1922 under sin återstående livstid åtnjuta

pension från allmänna indragningsstaten med 135 kronor årligen.

Med avseende å i ärendet förekommande bevekande omständigheter

finner jag mig böra tillstyrka, att Sandahl, utöver understöd från Vadstena

krigsmanshuskassa, må komma i åtnjutande av pension å allmänna

indragningsstaten. Berörda pension synes mig skäligen kunna bestämmas

till 100 kronor för år samt böra utgå från och med ingången av

år 1922. Såsom statskontoret erinrat, bliver Sandahl, i händelse pension

å allmänna indragningsstaten beviljas honom, därjämte berättigad

till pensionstillägg enligt gällande bestämmelser (kungörelsen den 15

juni 1922, Svensk författningssamling nr 360) ävensom dyrtidstillägg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

y

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 128.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre indelte furiren vid Jönköpings regemente Carl

Johan Robert Sandahl må från och med den 1 januari 1922 å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension å 100

kronor.

Vad statsrådet ovan under punkterna l:o) och

2:o) hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla samt förordnar, att proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Lindman.

Bihang till riksdagens protokoll 1923.

1 samt.

104 käft. (Nr 128.)

554 13 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1923:31 Bankoutskottets utlåtande Nr 31 s. 9 i texten