Angående pension å allmänna indragning sstaten åt indelte soldaten F. W. A. Duwähl och f. d. indelte furiren C. J. R. Sandahl
1923-03-09 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1923:128, Angående pension å allmänna indragning sstaten åt indelte soldaten F. W. A. Duwähl och f. d. indelte furiren C. J. R. Sandahl
Dokumentets text
Kung!. Maf.ts Proposition Nr 128.
1
Nr 128.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension å
allmänna indragning sstaten åt indelte soldaten F. W. A.
Duwähl och f. d. indelte furiren C. J. R. Sandahl;
given Stockholms slott den 9 mars 1923.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen under punkterna l:o och 2:o hemställt.
Under Hans Majds
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
P. Albin Hansson.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 9 mars 1923.
0
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.
Departementschefen, statsrådet Hansson anför:
l:o.
_ I skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 mars 1922 har riksdagens Angående
militieombudsman, med förmälan att indelte soldaten vid Södermanlands vension <w *»- regemente nr 133 Fredrik Wilhelm Axelsson Duwähl anhållit om militie- delp.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 104 höft. (Nr 128 ) 554 23 1 Duwähl.
2
Kungl. Maj ds Proposition Nr 128.
ombudsmannens medverkan för utbekommande av ersättning i anledning
av sjukdom, som Duwähl ådragit sig under militärtjänstgöring, gjort
framställning rörande beredande av årligt understöd åt Duwähl.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Duwähl, som är född den
14 augusti 1881, antagits till soldat den 15 december 1900; att han insjuknat
i lunginflammation den 1 januari 1917, vid vilken tidpunkt han
var i tjänstgöring vid Södermanlands regemente; att han sedermera
aldrig återvunnit hälsan utan drabbats av en svårartad blodsjukdom,
som kan antagas hava uppkommit i anledning av den genomgångna
lunginflammationen och som oaktat omfattande läkarbehandling icke
blivit botad; att denna blodsjukdom gjort Duwähl oförmögen till arbete
och numera av läkare anses obotlig; att Duwähl, som är gift och har
fyra barn, saknar egna medel till sin och familjens försörjning; samt
att han, som kvarstår vid regementet, i egenskap av soldat är
innehavare av ett litet boställe och under tjänstgöring åtnjuter dagavlöning.
Vidare inhämtas, att, sedan chefen för Södermanlands regemente
med skrivelse den 16 september 1920 till riksförsäkringsanstalten överlämnat
handlingar rörande ersättning åt Duwähl för ifrågavarande sjukdom,
riksförsäkringsanstalten genom beslut den 18 i samma månad förklarat,
att enär det indelta manskapet icke omfattades av förordningen
den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, anstalten icke kunnat till prövning
upptaga förevarande ersättningsanspråk.
Riksförsäkringsanstalten har den 26 maj 1922 avgivit utlåtande i
ärendet samt därvid anfört följande.
Beträffande frågan, huruvida Duwähls militärtjänstgöring skäligen
kunde anses hava förorsakat eller bidragit till omförmälda blodsjukdom,
finge riksförsäkringsanstalten — efter i ärendet inhämtat yttrande från
medicinalstyrelsen — meddela det utlåtande, att den möjligheten icke
kunde uteslutas, att Duwähls militärtjänstgöring bidragit till uppkomsten
och utvecklingen av ifrågavarande sjukdom. Då emellertid enligt gällande
författningar ersättning åt indelt manskap för under militärtjänstgöring
ådragen sjukdom icke utginge för tid, varunder sådant manskap
kvarstode i tjänst, kunde det sättas i fråga, huruvida sådan ersättning
över huvud taget borde tillerkännas Duwähl, så länge han kvarstode i
tjänst. Med hänsyn till föreliggande ömmande omständigheter hade riksförsäkringsanstalten
för sin del icke något att erinra mot, att understöd
av statsmedel bereddes Duwähl.
3
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 128.
Vidkommande beloppet av det understöd, som borde tillerkännas
honom, syntes detsamma lämpligen kunna beräknas enligt de grunder
för understöd åt indelt manskap, vilka av arméförvaltningen, marinförvaltningen
och riksförsäkringsanstalten gemensamt föreslagits i skrivelse
till Kungl. Maj:t den 30 september 1920 med förslag angående förhöjning
av ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Enligt nyssnämnda förslag skalle till indelt manskap, som
på grund av kroppsskada tillerkänts eller komme att tillerkännas understöd
enligt bestämmelserna i brevet den 6 maj 1881 eller äldre bestämmelser
rörande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa (i dess första
och andra klass), från och med år 1921 utgå förhöjning i understödet
till sådan storlek, att sammanlagda understödet uppginge till belopp,
motsvarande vad den skadade skulle hava tillerkänts såsom livränta,
därest densamma beräknats enligt grunderna i lagen den 5 juli 1901
angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete samt meddelade
bestämmelser om förhöjning av vissa till i statens tjänst skadade
arbetare enligt nämnda lag utgående livräntor. I överensstämmelse med
dessa stadganden skulle till arbetsoförmögen understödstagare kunna från
och med den 1 januari 1921 utgå ett årligt belopp av 675 kronor från
den dag, han efter slutad tjänstgöring erhållit avsked.
Då emellertid Duwähl såsom ännu kvarstående i militärtjänst åtnjöte
avlöning av staten, torde från det föreslagna understödet böra avdragas
honom sålunda tillkommande avlöningsförmåner.
Av handlingarna bifogade avskrifter av läkarintyg framginge vidare,
att Duwähl, som under tiden från och med den 2 till och med den 29
januari 1917 vårdats å regementets bekostnad på sjukhus för lunginflammation,
efter sagda tid icke återvunnit hälsan utan såsom en följd
av ifrågavarande sjukdom drabbats av ovan omförmälda åkomma. Det
syntes på grund härav skäligt, att understöd tillerkändes honom att utgå
redan från och med den 30 januari 1917. Vad anginge storleken av
det understöd, som skulle tillerkännas honom från nämnda dag intill
den 1 januari 1921 eller den dag, då såsom ovan angivits ett årligt
understöd med 675 kronor syntes höra tillerkäunas honom, torde detsamma
böra utgå enligt de grunder, efter vilka avskedad och arbetsoförmögen
indelt soldat för närvarande vore berättigad till understöd,
dock med avdrag av beloppet utav de avlöningsförmåner, han uppbure
från regementet.
Under åberopande av vad sålunda anförts finge riksförsäkringsanstalten
föreslå, att, därest Kungl. Maj:t funne skäl föreligga att be
-
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 128.
reda Duwähl understöd av statsmedel för tid, varunder han ännu kvarstode
i tjänst, sådant understöd tillerkändes honom för tiden från och
med den 30 januari 1917 till och med den 31 december 1920 med det
belopp, som bort tillkomma honom från Vadstena krigsmanshuskassa,
därest han före den 30 januari 1917 fått avsked från sin tjänst som
indelt soldat, samt med ett årligt belopp av 675 kronor från och med
den 1 januari 1921, från vilka understödsbelopp emellertid, så länge
Duwähl kvarstode i tjänst, borde avdragas honom såsom indelt soldat
tillkommande avlöningsförmåner. Skulle Duwähl framdeles erhålla avsked
från sin tjänst, torde till honom i understöd utgå enahanda belopp,
675 kronor.
Arméförv ältning ens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i
gemensamt utlåtande den 2 augusti 1922 anfört, att, då Duwähl fortfarande
vore i tjänst vid Södermanlands regemente, samt Duwähl först
efter erhållet avsked syntes böra komma i åtnjutande av underhåll,
framställningen för närvarande borde lämnas utan avseende.
I utlåtande den 21 november 1922 har statskontoret anfört, att vad i
ärendet förekommit syntes giva vid handen, att beträffande Duwähl sådana
omständigheter förelåge, att den gjorda framställningen måste anses
i hög grad behjärtansvärd. Oaktat det ej torde kunna ledas i bevis, att
militärtjänstgöringen föranlett eller bidragit till den sjukdom, som nu
gjorde Duwähl oförmögen till arbete, tvekade statskontoret därför icke
att tillstyrka framställning hos riksdagen om beviljande åt Duwähl av
något understöd från allmänna indragningsstaten.
Statskontoret tilläte sig erinra, att riksdagen förut under liknande
omständigheter beviljat understöd, i det att 1917 års riksdag tillerkände
soldaten K. A. Granat ett årligt understöd av 200 kronor i anledning
av skada, som denne ådragit sig under tjänstgöring vid det regemente
han tillhörde (riksdagens skrivelse nr 10, punkt 40). Vid bestämmande av
detta understöd hade man utgått från beloppet av den högsta livränta, som
vid full invaliditet då kunde beviljas enligt förordningen den 18 juni 1909
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
eller 450 kronor, och reducerat detsamma med hänsyn till den grad
av invaliditet skadan ansetts hava medfört. Med samma utgångspunkt
skulle man i förevarande fall komma till ett understöd av 450 kronor,
då beträffande Duwähl oförmåga till arbete förelåge. Någon reduktion
av detta belopp med hänsyn tdl de avlönings- eller naturaförmåner
Duwähl nu åtnjöte vid regementet eller till den pension, som framdeles
kunde varda honom beviljad från Vadstena krigsmanshuskassa, syntes
statskontoret icke böra ifrågakomma. Statskontoret tilläte sig i "detta
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 128.
5
avseende erinra, att vid beviljandet av omförmälda understöd åt soldaten
Granat hänsyn icke tagits till övriga av honom åtnjutna löne- eller pensionsförmåner.
Det nu ifrågasatta understödet torde — med hänsyn
därtill att Duwähl, enligt vad i ärendet upplysts, ådragit sig avsevärd
skuld i anledning av den iråkade sjukdomen — böra utgå alltifrån
tiden för sjukdomsfallet, eller sålunda från och med ingången av år
1917.
Med åberopande av det anförda har statskontoret hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen medgiva, att
Duwähl finge under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 450 kronor, att utgå från och med år
1917.
Jag vill erinra, att det av riksförsäkringsanstalten omförmälda, i
skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 september 1920 framlagda förslag
rörande, bl. a., understöd åt indelt manskap icke föranlett någon Kungl.
Maj:ts åtgärd.
Med avseende å vad i ärendet förekommit finner jag mig böra
tillstyrka, att understöd beredes Duwähl utan hinder därav att han fortfarande
kvarstår i tjänst såsom indelt soldat. Berörda understöd synes
mig böra utgå i form av pension från allmänna indragningsstaten. I
avseende å den ifrågasatta pensionens storlek ansluter jag mig till statskontorets
förslag, och finner jag, i likhet med sistnämnda myndighet,
att Duwähl icke bör få vidkännas avdrag å pensionen med hänsyn till
honom såsom soldat tillkommande löneförmåner eller understöd, som
efter erhållet avsked kan bliva honom beviljat från Vadstena krigsmanshuskassa.
På grund av sjukdomen, som är obotlig, lärer det nämligen
vara uteslutet för Duwähl att genom tjänstgöring eller privat arbete
bereda sig nämnvärd inkomst därutöver. Vad angår den tidpunkt, från
vilken den föreslagna pensionen bör beräknas, har jag funnit mig böra
föreslå, att densamma bestämmes att utgå från och med ingången av
det år, då framställning om ersättning åt Duwähl i anledning av ifrågavarande
sjukdom första gången gjordes hos riksförsäkringsanstalten,
eller således från och med den 1 januari 1920.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att indelte soldaten vid Södermanlands regemente nr 133
Fredrik Wilhelm Axelsson Duwähl må, räknat från och med
den 1 januari 1920, å allmänna indragningsstaten uppbära eu
årlig pension av 450 kronor.
Departe
mentschefen.
6
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 128.
Angående
pension åt
f. d. indelte
furiren C J■
R. Sandahl.
2:o.
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 24 mars 1920 dagtecknad skrift
anhöll indelte furiren vid Jönköpings regemente Carl Johan Robert
Sandahl, vilken genom olycksfall under militärtjänstgöring i juli månad
1902 skadats å vänstra ögat, varav följt nedsättning i hans synförmåga,
att komma i åtnjutande av livränta.
I utlåtande över ansökningen den 8 februari 1921 anförde arméförvaltningens
civila departement och sjukvårdsstyrelse, att då Sandahl fortfarande
vore i tjänst vid regementet, ansökningen icke för det dåvarande
syntes påkalla någon åtgärd, utan torde i sammanhang med Sandahls
avskedstagande uppå förnyad framställning tagas under övervägande, om
och i vad mån ersättning, utöver honom med hänsyn till tjänstetidens
längd genast vid avskedet eller sedermera tillkommande underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa, borde tillerkännas honom.
Genom beslut den 29 april 1921 fann Kungl. Maj:t Sandahls ansökning
icke föranleda någon åtgärd.
Sedan Sandahl den 20 maj 1921 på egen begäran erhållit avsked
från sin anställning vid regementet, gjorde Sandahl hos riksförsäkringsanstalten
ansökning om livränta, men meddelades i skrivelse från anstalten
den 29 juni 1921, att, enär förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
icke ägde tillämpning i fråga om skada, som uppkommit före den 1
januari 1910, anstalten funne sig förhindrad att upptaga ansökningen
till prövning.
Vid 1922 års riksdag väcktes i andra kammaren motion (nr 12), däri
hemställdes, att riksdagen måtte besluta om ett årligt understöd av 400
kronor åt Sandahl, att utgå från och med år 1922 och under Sandahls
återstående livstid. Motionären framhöll därvid, att Sandahl hade hustru
och sex barn att försörja samt befunne sig i ömmande ekonomiska omständigheter.
Bankoutskottet (utlåtande nr 36, punkt 1) yttrade, att utskottet delade
den av arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse i utlåtandet
den 8 februari 1921 uttalade uppfattningen, att frågan om ersättning
till Sandahl, utöver honom framdeles tillkommande underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa, efter avskedet borde i vanlig ordning göras
till föremål lör vederbörande myndighets prövning. Någon framställning
om sådan ersättning hade, såvitt av handlingarna framginge, efter avskedet
icke av Sandahl gjorts. På grund härav och då någon utredning
Kungl. Maj ds Proposition Nr 128.
7
icke förebragts angående Sandahls levnadsomständigheter efter avskedet,
ansåge sig utskottet böra avstyrka bifall till den väckta motionen. Utskottet
hemställde sålunda, att motionen icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Då ärendet förekom i riksdagens vederbörande kammare, förklarade
sig motionären lör det dåvarande icke göra något yrkande, därför att
han under hand fått det löftet, att, om ny framställning avgåves nästa
år antingen genom proposition eller motionsvägen, utsikt förelåge, att
densamma skulle vinna understöd. Därefter tillkännagav utskottets ordförande,
att utskottet till frågan intagit den ståndpunkten, att vederbörande
i fäll som förevarande borde i första hand frånvända sig till
Kungl. Maj:t samt uttalade den förvissningen, att Kungl. Maj:t, därest
så efter verkställd utredning befunnes påkallat, komme att göra framställning
till riksdagen i ärendet. Härpå biföll kammaren utskottets
hemställan.
Under hänvisning till vad i ärendet förekommit har Sandahl uti en
till Kungl. Maj:t ställd, den 26 maj 1922 dagtecknad skrift anhållit om
årligt understöd under sin återstående livstid med 400 kronor eller det
högre belopp, som efter prövning kunde anses skäligt, att utgå från och
med år 1922.
Av ansökningen bifogade intyg framgår, att Sandahl på grund av
ifrågavarande ögonskada har betydligt nedsatt arbetsförmåga och därigenom
små förvärvsmöjligheter ävensom att lian, som har sjuklig hustru
och sex barn att försörja, befinner sig i fattiga omständigheter samt har
det största behov av det sökta understödet.
I den 2 augusti 1922 avgivet utlåtande i ärendet hava arméförvaltningens
civila departement och sjukvårdsstyrelse meddelat, att Sandahl
genom civila departementets beslut samma dag tilldelats årligt underhåll
i andra klassen av Vadstena krigsmanshuskassa med 48 kronor jämte
underhållsförhöjning med 25 kronor, eller tillhopa 73 kronor. Vid det
förhållande att ett icke ringa antal f. d. indelt manskap säkerligen befunne
sig i samma ställning som Sandahl och i händelse av bifall till
Sandahls ansökning skulle framkomma med enahanda anspråk, varigenom
statsverket skulle åsamkas icke oväsentligt ökade utgifter, hemställde
departementet och sjukvårdsstyrelsen, att den gjorda framställningen icke
måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Statskontor et, som den 24 januari 1923 avgivit utlåtande i ärendet,
har anfört, att av handlingarna framginge, att Sandahl skadats genom
8
Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 128.
Departements
chefen.
olyckshändelse under tjänstgöring vid det regemente, han på sin tid tillhört,
och att den lidna skadan medfört för framtiden bestående men, som
betydligt nedsatt Sandahls arbetsförmåga och sålunda minskat hans förvar
vsmöjligheter. Vid vad sålunda upplysts ansåge statskontoret starka
billighetsskäl tala för utverkande av något understöd åt Sandahl; och
tilläte sig statskontoret erinra, att riksdagen förut i ett flertal fall behjärtat
liknande ansökningar (se riksdagens skrivelser nr 10/1917, punkt
40, angående understöd åt indelte soldaten K. A. Granat och nr 341/1920,
punkt 4, angående understöd åt f. d. gardisten A. G. Vessberg). Beträffande
beloppet av det understöd, som skulle kunna ifrågakomma,
hade riksförsäkringsanstalten ansett minskningen i Sandahls arbetsförmåga
motsvara 20 % av normal arbetsförmåga. Därest förordningen om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
den 18 juni 1909 i dess ursprungliga lydelse varit på Sandahl tillämplig,
hade han varit berättigad till ett understöd, motsvarande 20 % av
450 kronor, eller sålunda 90 kronor. Härtill skulle jämlikt senare utfärdade
bestämmelser komma förhöjning med 50 %, tillhopa alltså 135
kronor. Om detta belopp utverkades åt Sandahl i form av pension,
komme härtill enligt gällande bestämmelser pensionstillägg å 135 kronor
ävensom dyrtidstillägg; och ville statskontoret i detta fall liksom beträffande
under föregående punkt omförmälde soldaten Duwähl hemställa
att, på grund av i ärendet förebragta synnerligen ömmande omständigheter,
avdrag å pensionen icke måtte ske i anledning av utgående understöd
från Vadstena krigsmanshuskassa. Pensionen torde i enlighet med
ansökningen böra få utgå från och med år 1922 eller det år, då ansökningen
inkommit till Kungl. Maj:t. Statskontoret hemställde därför, att
Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen medgiva, att
Sandahl måtte från och med år 1922 under sin återstående livstid åtnjuta
pension från allmänna indragningsstaten med 135 kronor årligen.
Med avseende å i ärendet förekommande bevekande omständigheter
finner jag mig böra tillstyrka, att Sandahl, utöver understöd från Vadstena
krigsmanshuskassa, må komma i åtnjutande av pension å allmänna
indragningsstaten. Berörda pension synes mig skäligen kunna bestämmas
till 100 kronor för år samt böra utgå från och med ingången av
år 1922. Såsom statskontoret erinrat, bliver Sandahl, i händelse pension
å allmänna indragningsstaten beviljas honom, därjämte berättigad
till pensionstillägg enligt gällande bestämmelser (kungörelsen den 15
juni 1922, Svensk författningssamling nr 360) ävensom dyrtidstillägg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
y
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 128.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre indelte furiren vid Jönköpings regemente Carl
Johan Robert Sandahl må från och med den 1 januari 1922 å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension å 100
kronor.
Vad statsrådet ovan under punkterna l:o) och
2:o) hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifalla samt förordnar, att proposition av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
A. Lindman.
Bihang till riksdagens protokoll 1923.
1 samt.
104 käft. (Nr 128.)
554 13 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1923:31 Bankoutskottets utlåtande Nr 31 s. 9 i texten