Sök i Ratio Lex

Angående understöd åt läkaren vid Malmö asyl A. Bjerkéns änka och barn m. m

1923-03-09 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:129, Angående understöd åt läkaren vid Malmö asyl A. Bjerkéns änka och barn m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung1. May.ts proposition nr 129.

1

Nr 129.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd

åt läkaren vid Malmö asyl A. Bjerkéns änka och barn

m. m.; given Stockholms slott den 9 mars 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

-departementschefen under punkterna l:o—7:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herm. Lindqvist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 9 mars 1923.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Lindqvist, anför:

l:o.

Med skrivelse den 14 februari 1923 har medicinalstyrelsen överlämnat

en av framlidne läkaren vid Malmö asyl Axel Bjerkéns efterlämnade

änka Ida Augusta Charlotta Bjerkén, född Geijer, gjord framBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 105 höft. (Nr 129.) 5«9 23

[1-1

Understöd

åt läkaren vid

Malmö asyl

A. Bjerkéns

änka ochbarn.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung1. Maj:ts proposition nr 129.

ställning, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen åt henne utverka en

årlig pension av 1,200 kronor, att utgå från och med den 1 januari

1923, samt åt vart och ett av hennes tre barn, vilka icke uppnått 21

års ålder, en årlig pension av 200 kronor tills de uppnått nämnda ålder.

Änkan Bjerkéns ansökning hade tidigare till styrelsen överlämnats

av direktionen för Malmö asyl med hemställan om bifall till densamma,

Av till ärendet hörande handlingar inhämtas, att doktor Bjerkén,

vilken var född den 18 augusti 1861 och avled den 18 december 1922,

varit anställd i statens tjänst såsom underordnad läkare vid hospital och

asyler från och med den 28 oktober 1889 till och med den 31 oktober

1901 och från sistnämnda dag såsom läkare vid Malmö asyl, vilken befattning

han innehaft till sin död; att han vid sitt frånfälle efterlämnat

änkan Ida Augusta Charlotta Bjerkén, född Geijer, som är född den

26 augusti 1873, samt fyra barn, av vilka tre ej uppnått 21 års ålder,

nämligen sönerna Bror Torsten Gunnar, född den 1 juli 1903 och Sven

Erik Reinhold, född den 25 maj 1905, samt dottern Hildur Arma

Margareta, född den 30 mars 1908; samt att den efter honom upprättade

bouppteckningen utvisar en behållning i boet av 21,236 kronor

79 öre.

Rörande den befattning såsom läkare vid Malmö asyl, vilken innehades

av Bjerkén, anför medicinalstyrelsen, att densamma sedan år 1883

icke varit uppförd på ordinarie stat. Med anledning av väckt fråga om

indragning av Malmö hospital hade nämligen Kungl. Maj:t genom brev

den 23 november 1883 medgivit medicinalstyrelsen befrielse från att

förklara den då lediga överläkartjänsten vid Malmö hospital ledig till

ansökan och bemyndigat styrelsen att under tiden på lämpligt sätt och

på bekostnad av de för hospitalens underhåll anslagna medel låta uppehålla

sjukvården vid anstalten, intill dess erforderliga undersökningar

beträffande frågan om hospitalets förflyttning verkställts och förslag i

ärendet ingivits till Kungl. Maj:t. Då Bjerkén den 21 oktober 1901

förordnades att tillsvidare såsom ensam läkare förestå sjukvården vid

Malmö asyl, tillerkändes han därför ett arvode av 3,600 kronor jämte

samma naturaförmåner, som tillkommit biträdande läkare vid hospital,

d. v. s. fri kost eller ersättning därför jämte boställsvåning med bränsle

och belysning. År 1905 bestämdes avlöningen till 4,000 kronor jämte

boställsvåning med bränsle och lyse. Sedermera tilldelades Bjerkén två

ålderstillägg å 500 kronor vartdera. Denna avlöning ändrades genom

beslut den 13 december 1916 och hade från och med år 1917 utgått

med ett årligt arvode av 5,000 kronor, varav 3,500 kronor ansetts utgöra

lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte boställsvåning

opaginerad Kontrollera mot PDF

:s

Kungl. Maj. ts proposition nr 129.

med bränsle och elektrisk belysning, varjämte Bjerkén samtidigt tillerkändes

ett ålderstillägg av 500 kronor, vilket ansetts tillhöra lönen.

Vad beträffar förevarande av Bjerkéns änka gjorda ansökning om Medicinalen

årlig pension av 1,200 kronor åt henne samt 200 kronor åt vart styiolse“''

och ett av hennes omyndiga tre barn, förklarar sig styrelsen, med hänsyn

till den långa tid, varunder Bjerkén tjänstgjort såsom läkare vid

Malmö asyl och dessförinnan i hospitals väsendets tjänst, finna de begärda

beloppen vara väl avvägda och därför för sin del, i likhet med

hospitalsdirektionen, tillstyrka bifall till ansökningen.

Statskontoret har i utlåtande den 23 februari 1923 framhållit, att statskontoret,

riksdagen vid ett flertal tillfällen bifallit framställningar om pension åt

änkor efter befattningshavare i statens tjänst, som i likhet med sökandens

avlidne make icke kunnat vinna ordinarie anställning och på grund

härav icke blivit i tillfälle att bereda sina efterlevande någon rätt till

pension. Statskontoret, som funne de i ärendet förebragta omständigheterna

tala för utverkande jämväl åt sökanden och hennes barn av någon

pension från allmänna indragningsstaten, hemställde därför-, att

propositiorr i ämnet måtte avlåtas till riksdagen.

Beträffande beloppet av pensionen åt änkan Bjerkén anför statskontoret

följande.

Bjerkén åtnjöt såsom läkare vid Malmö asyl följande kontanta löneförmåner:

arvode 5,000 kronor, varav 3,500 kronor skulle betraktas såsom lön och 1,500

kronor såsom tjänstgöringspenningar, och ett ålderstillägg å 500 kronor, vilket

ansågs tillhöra lönen. Den lön motsvarande delen av hans avlöning uppgick sålunda

till 4,000 kronor, vilket belopp också skulle hava utgjort pensionsunderlag

för honom, därest han varit ordinarie befattningshavare. Enligt gällande reglemente

för civilstatens änke- och pupillkassa utgår änkepension med en fjärdedel

av mannens pensionsunderlag. I förevarande fall skulle alltså, därest nyssnämnda

reglemente varit tillämpligt, änkepensionen hava utgjort 1,000 kronor. Då emellertid

några pensionsavgifter icke blivit erlagda för beredande av den ifrågavarande

pensionen, synes en avrundning nedåt till 900 kronor böra äga rum.

Statskontoret föreslår alltså ett belopp av 900 kronor såsom pension

åt änkan Bjerkén.

Mot beloppen av de ifrågasatta barnpensionerna förklarar statskontoret

sig icke hava funnit anledning till erinran, men anser, att dessa

pensioner, på sätt riksdagen i liknande fall bestämt, böra utgå endast

till och med den månad då barnet uppnår 18 års ålder, varför framställning

i ämnet till riksdagen borde avse endast de två yngsta

barnen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Departements
chefen.

[2.]

Understöd åt

förre sysslomannen

vid

Härnösands

hospital

C. G-Beijboms

änka.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

Samtliga pensionerna anser statskontoret böra utgå från och med

den 1 januari 1923.

Av handlingarna framgår, att den ordinarie överläkartjänsten vid

Malmö asyl av given anledning alltsedan år 1883 icke varit tillsatt, utan

att läkarvården handhafts av extra krafter, samt att doktor Bjerkén varit

ensam läkare därstädes från och med den 1 november 1901 till hans den

18 december 1922 timade frånfälle.

Då doktor Bjerkén sålunda med hänsyn till befattningens karaktär

icke vunnit ordinarie statsanställning och på grund härav saknat möjlighet

att bereda sina efterlevande rätt till pension, synes mig billigt, att, på

sätt vid ett flertal liknande fall ägt rum, staten inskrider med understöd

åt Bjerkéns efterlevande. Med avseende å understödets omfattning biträder

jag statskontorets förslag, dock att understödet till barnen synes

böra — enligt vad på senare tid skett i liknande fall — bestämmas att

utgå till och med det år, varunder barnet i fråga fyller 18 år.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att läkaren vid Malmö asyl Axel Bjerkéns änka Ida Augusta

Charlotta Bjerkén, född Geijer, samt makarnas son Sven Erik

Reinhold och dotter Hildur Anna Margareta må, räknat från och

med den 1 januari 1923, å allmänna indragningsstaten uppbära

årliga understöd, änkan med 900 kronor, så länge hon förbliver

änka, samt barnen vartdera med 200 kronor till och med det

år, varunder vederbörande uppnår 18 års ålder.

2:o.

I skrivelse den 10 februari 1923 har medicinalstyrelsen gjort framställning

angående beredande av pension åt förre sysslomannen vid

Härnösands hospital Carl Gustaf Beiiboms änka Maria Laurentia Beijbom,.

född Sellström.

Medicinalstyrelsen anför följande.

Med skrivelse den 25 januari 1923 har framlidne f. d. sysslomannen vid

Härnösands hospital Carl Gustaf Beijboms efterlämnade änka Maria Laurentia

Beijbom, född Sellström, till medicinalstyrelsen överlämnat en till Kungl. Maj:t

ställd ansökan om erhållande av pension från och med den 1 december 1922

under hennes återstående livstid till så stort belopp, som kunde befinnas rättvist.

Av de till ärendet hörande handlingarna inhämtas, att f. d. sysslomannen

Beijbom, som var född den 22 juli 1840 och avled den 30 november 1922, varit

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12!). 5

anställd i hospitalsväsendets tjänst dels såsom uppsyningsman vid Stockholms

hospital under tiden april 1867—oktober 1876 och dels såsom syssloman vid

Härnösands hospital från och med den 1 november 1876 till och med den 31

mars 1911, då han beviljades avsked med pension; att han vid sitt frånfälle efterlämnat

änkan Maria Laurentia Beijbom, född Sellström, vilken är född den 26

maj 1861; samt att den efter Beijbom upprättade bouppteckningen utvisar eu

behållning av 4,421 kronor 76 öre.

Beijbom har, såsom född år 1840, reglementsenligt icke kunnat bliva delägare

i civilstatens änke- och pupillkassa. Hospitalstjänstemännen upptogos

visserligen till delaktighet i nämnda kassa år 1908, men därvid ifrågakommo endast

de, som vid sagda års ingång icke uppnått 60 levnadsår. Därest Beijbom

år 1908 kunnat bliva delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, skulle, med

hänsyn till att det för sysslomanstjänsten vid Härnösands hospital bestämda

högsta pensionsunderlaget uppgick till 2,600 kronor, hans delaktighet i samma

kassa jämlikt förnyade reglementet för kassan den 15 december 1916 hava vid

hans död uppgått till 650 kronor. Under samma förutsättning skulle hans änka

vid hans död ägt uppbära en årlig pension av 650 kronor.

Då Beijbom vid sin avgång efter uppnådda 70 år från sysslomansbefattningen

vid Härnösands hospital under omkring 44 år varit anställd i hospitalsväsendets

tjänst, varav under nära 35 år såsom syssloman, och han fullgjort sin

berörda tjänstgöring med nit och redlighet, synes det medicinalstyrelsen behjärtansvärt,

att Beijboms änka måtte få komma i åtnjutande av den pension, som

skolat tillkomma henne, därest Beijbom år 1908 varit berättigad att bliva delägare

i civilstatens änke- och pupillkassa och sålunda ingått i sagda kassa.

I föregående liknande fall har styrelsen plägat föreslå, att det belopp, som

skulle hava utgått till änkan, därest maken varit delägare i pensionskassan, skulle,

med hänsyn till att några avgifter till kassan icke erlagts, något reduceras, förslagsvis

med 5—10 %. Då emellertid i detta fall pensionen även utan dylik

reduktion skulle komma att utgå med ett förhållandevis ringa belopp och behållningen

i boet är jämförelsevis obetydlig, vill styrelsen föreslå, att nämnda belopp,

650 kronor, måtte få utgå oavkortat.

Under åberopande av vad sålunda anförts, har medicinalstyrelsen

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen bevilja änkan Beijbom

en årlig pension av 650 kronor att utgå från och med den 1 december

1922, så länge hon lever ogift.

I yttrande den 23 februari 1923 har statskontoret, då liknande framställningar

i ett stort antal fall blivit av riksdagen bifallna, förklarat sig

tillstyrka medicinalstyrelsens förslag, dock att pensionsbeloppet — enär

pensionsavgifter icke blivit erlagda — borde bestämmas till 600 kronor.

I likhet med myndigheterna finner jag skäligt, att änkan Beijbom

beredes understöd av statsmedel. Beträffande understödets belopp ansluter

jag mig till statskontorets förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

Statskontoret.

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

[3.]

Understöd åt

extra skrivbiträdet

vid Uppsala

hospital och

asyl G. MThillquist.

Medicinal
styrelsen.

6 Kung1. Maj:ts proposition nr 129.

att förre sysslomannen vid Härnösands hospital Carl Gustaf

Beijboms änka Maria Laurentia Beijbom, född Sellström, må,

räknat från och med den 1 december 1922, så länge hon förbliver

änka, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

understöd av 600 kronor.

3:o.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har extra skrivbiträdet å Uppsala

hospital och asyls kontor Gustaf Mauritz Thillquist anhållit att efter

avslutandet av sin tjänstgöring vid anstalten bliva tilldelad ett skäligt

årligt understöd.

över denna framställning har infordrat utlåtande avgivits av medicinalstyrelsen,

som i ärendet hört direktionen för anstalten.

Av utredningen i ärendet framgår, att Thillquist, som är född den

1 januari 1850, tjänstgjort å Uppsala hospital och asyls kontor såsom

extra skrivbiträde utan avbrott alltsedan juli månad 1901 ävensom att

han städse med ordning och plikttrohet fullgjort sina åligganden. För

ifrågavarande arbete har ersättningen från och med år 1919 utgjort

1,200 kronor för år, som utgått av ett i utgiftsstaten för nämnda anstalt

anvisat anslag till extra renskrivning. Före år 1901 har Thillquist icke

innehaft anställning i statens tjänst.

Pastorsämbetet i Gamla Uppsala församling och sysslomannen vid

hospitalet och asylen hava i avgivna intyg vitsordat, att Thillquist under

senare år icke haft annan inkomst än av sin befattning vid hospitalet

och asylen ävensom att verkligt ömmande omständigheter i detta fall

förelåge.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande anfört bland annat följande.

Beträffande storleken av det understöd, som kan komma att tillerkännas

Thillquist, torde detsamma, därest bestämmelserna i 3 § av lagen angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907 i detta fall analogisk!

tillämpades, böra bestämmas till två tredjedelar av arvodets belopp, eller således

800 kronor. Med hänsyn till att några pensionsavgifter icke erlagts, torde detta

belopp böra något reduceras, förslagsvis med 10 %, eller således till 720 kronor.

För att komma i åtnjutande av hel pension erfordras emellertid i vanliga fall för

manlig befattningshavare 35 tjänstår. Därest befattningshavare vid avgång från

tjänsten icke innehar det för erhållande av hel pension stadgade antalet tjänstår,

utgår pensionen med ett i förhållande till det mindre antalet tjänstår avkortat

belopp. Vid analogisk tillämpning av dessa bestämmelser skulle understödet till

Thillquist utgöra tjuguen trettiofemtedelar av ovannämnda belopp, 720 kronor,

eller således 432 kronor. Då emellertid detta belopp torde få anses otillräckligt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

7

för Thillquists nödtorftiga uppehälle, helst som han har minderårig son att försörja,

har medicinalstyrelsen icke ansett sig böra tillstyrka, att understödsbeloppet

bestämmes på här ovan berört sätt, utan har styrelsen ansett att detsamma bör

fastställas till ett efter omständigheterna skäligt belopp, i vilket avseende styrelsen

vill föreslå 500 kronor för år.

Under åberopande av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen

hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen, att Thillquist måtte

tillerkännas ett årligt understöd av 500 kronor från och med den 1

juli 1923.

Statskontoret, vars utlåtande jämväl infordrats, har anfört, att, då

Thillquist vore född den 1 januari 1850, han alltså varit mer än 50 år

gammal, då han med tillträdet av befattningen som extra biträde å

sysslomanskontoret vid Uppsala hospital och asyl fick sin första anställning

i statens tjänst. Vid sådant förhållande syntes det kunna ifrågasättas,

om på grund av berörda anställning någon pension av statsmedel

borde beredas honom. På grund av de till stöd för ansökningen anförda

billighetsskälen - ville statskontoret emellertid ej motsätta sig bifall till

densamma. Det av medicinalstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet hade

ej givit statskontoret anledning till erinran.

Med hänsyn till de ömmande omständigheterna vill jag tillstyrka,

att ett årligt understöd av statsmedel beredes Thillquist. Mot det av

medicinalstyrelsen i sådant hänseende föreslagna beloppet har jag i likhet

med statskontoret icke någon erinran. Understödet, vilket bör beviljas

å allmänna indragningsstaten, torde böra utgå från och med månaden

näst efter den, under vilken Thillquist entledigas från sin anställning vid

hospitalet, dock tidigast från och med den 1 juli 1923.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att extra skrivbiträdet vid Uppsala hospital och asyl Gustaf

Mauritz Thillquist må från och med månaden näst efter den,

varuöder han entledigas från sin anställning vid nämnda hospital

och asyl, dock tidigast från och med den 1 juli 1923, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett

årligt understöd av 500 kronor.

Statskontoret.

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

[4-]

Understöd

åt förste

maskinisten

vid Kristinehamns

hospital

F. 0. Rydéns

änka.

4:o.

I en till Kungl. Maj:t ställd, av direktionen för Kristinehamns hospital

med eget yttrande till medicinalstyrelsen ingiven och av styrelsen med

skrivelse den 18 mars 1922 överlämnad skrift har förste maskinisten vid

nämnda hospital Frans Oskar Rydéns änka Lovisa Rydén, född Andersson,

anhållit, att henne måtte beredas pension, om möjligt efter samma grunder,

som alltsedan den 1 januari 1919 ägt tillämpning för änkor efter ordinarie

befattningshavare vid statens hospital.

Av de till ärendet hörande handlingarna inhämtas, att Rydén, som

var född den 20 juni 1851 och avled den 22 januari 1922, varit anställd

i hospitalets tjänst såsom förste maskinist under sammanlagt 31 Va år,

att han den 31 december 1918 avgått från tjänsten och därvid av medicinalstyrelsen

tillerkänts ett årligt underhåll av 1,860 kronor samt att

änkan, vilken är född den 2 januari 1852, enligt av pastorsämbetet i

Kristinehamn avgivet intyg är medellös och således synes vara i stort

behov av pension.

Medicinalstyrelsen har i sin skrivelse anfört följande.

Då sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka

först från och med år 1919 vippförts på ordinarie stat och således dessförinnan

icke ägt att ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, äro de

efterlevande efter sådan till nämnda personal hörande befattningshavare, som före

nämnda år avgått från tjänsten, icke berättigade till någon pension från sagda

kassa. Emellertid hava Kungl. Maj:t och riksdagen i flera fall beviljat de efterlevande

efter dylika befattningshavare årliga understöd å allmänna indragningsstaten.

Då förste maskinisten Rydén, som vid sin avgång från innehavd tjänst vid

hospitalet uppnått en ålder av 67 år och jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 15

november 1918 angående sjukvårds- och ekonomipersonalens vid statens anstalter

för sinnessjuka överförande på ordinarie stat icke kunnat överföras på ordinarie

stat och ej heller kunnat bli delaktig i civilstatens änke- och pupillkassa samt

därigenom tillförsäkra sin änka någon pension, synes det styrelsen behjärtansvärt,

att hans änka nu tilldelas ett årligt understöd.

Beträffande storleken av det understöd, som kan komma att beviljas änkan

Lovisa Rydén, tillåter sig styrelsen erinra om att 1919 års lagtima riksdag i

anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 119 medgivit, att förste maskinisten

vid Härnösands hospital Gabriel Karlsson Sandsténs änka Alma Sofia Sandstén,

född Lundqvist, finge, så länge hon förbleve i änkestånd, uppbära ett årligt

understöd av 350 kronor å allmänna indragningsstaten. Med hänsyn härtill synes

även i detta fall understödet böra bestämmas till enahanda belopp eller 350

kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kun yl. Maj:ta proposition nr 129. 9

Under åberopande av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att bevilja änkan

Rydén ett årligt understöd av 350 kronor att utgå å allmänna indragningsstaten

från och med den 1 februari 1922, så länge hon förbliver

i änkestånd.

Till följd av remiss har statskontoret den 1 augusti 1922 yttrat sig

i ärendet och därvid tillstyrkt bifall till medicinalstyrelsens hemställan.

Med hänsyn till vad medicinalstyrelsen anfört synes det billigt, att

änkan Rydén å allmänna indragningsstaten beredes ett årligt understöd

under sin återstående livstid. Mot storleken av det belopp, styrelsen

föreslagit, har jag intet att erinra. Understödet torde, på sätt styrelsen

hemställt, böra utgå från och med månaden näst efter den, under vilken

Rydén avlidit.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förste maskinisten vid Kristinehamns hospital Frans

Oskar Rydéns änka Lovisa Rydén, född Andersson, må, räknat

från och med den 1 februari 1922, så länge hon förbliver änka,

å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd av

350 kronor.

5:o.

I en av direktionen för Uppsala hospital och asyl med eget yttrande

till Kungl. Maj:t ingiven skrift har eldaren vid nämnda anstalt Karl

Fredrik Fredrikssons änka Johanna Charlotta Fredriksson, född Andersson,

anhållit att bliva tilldelad ett årligt understöd.

Av de till ärendet hörande handlingarna inhämtas, att Fredriksson,

som var född den 29 oktober 1855 och avled den 11 mars 1922, varit

anställd i hospitalets tjänst såsom eldare under 31 år 7 månader, att

han den 30 april 1920 avgått från tjänsten och därvid tillerkänts pension

med 1,100 kronor för år samt att änkan, Johanna Charlotta Fredriksson,

vilken är född den 23 maj 1861, enligt av pastorsämbetet i Helga Trefaldighets

församling i Uppsala avgivet intyg är i stort behov av understöd.

Till följd av remiss har medicinalstyrelsen den 16 januari 1922 avgivit

utlåtande i ärendet och därvid anfört följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 105 käft. (Nr 129.) 569 23 2

Statskontoret.

Departements
chefen.

[5.]

Understöd åt

eldaren vid

Uppsala

hospital och

asyl K. F.

Fredrikssons

änka.

Medicinal
styrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

Då sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka

först från och med år 1919 uppförts på ordinarie stat och således dessförinnan

icke ägt att ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, var Fredriksson,

vilken den 1 januari 1919 uppnått en ålder av över 60 .år, jämlikt 2 § i

reglementet för nämnda kassa den 15 december 1916, undantagen från delaktighet

i kassan. Då Fredriksson sålunda varit avskuren från möjlighet att genom inträde

i nämnda kassa tillförsäkra sin änka någon pension, synes det styrelsen

behjärtansvärt, att hans änka nu tilldelas ett ärligt understöd. Jämväl vid föregående

tillfällen har Kungl. Maj:t och riksdagen beviljat efterlevande efter dylika

befattningshavare årliga understöd på allmänna indragningsstaten.

Beträffande storleken av det understöd, som kan komma att beviljas änkan

Fredriksson, tillåter sig styrelsen erinra om att 1919 års lagtima riksdag, enligt

skrivelse den 19 juni 1919 nr 10 A, tillerkänt, bland andra, sjukskötaren vid Uppsala

hospital och asyl Gustaf Adolf Carlssons änka Johanna Ingeborg Carlsson,

född Jansson, ett årligt understöd av 350 kronor å allmänna indragningsstaten,

så länge hon förbleve i änkestånd. Med hänsyn härtill synes även i detta fall

understödet böra bestämmas till enahanda belopp eller 350 kronor.

Under åberopande av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att änkan Fredriksson måtte

tillerkännas ett årligt understöd av 350 kronor att utgå å allmänna indragningsstaten

från och med den 1 april 1922, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd.

Statskontoret. Statskontoret har i utlåtande den 3 februari 1923 tillstyrkt bifall

till medicinalstyrelsens hemställan.

Departements- Med hänsyn till vad medicinalstyrelsen anfört synes det billigt, att

ehefen. änkan Fredriksson beredes ett årligt understöd av statsmedel. Mot det

av styrelsen i sådant avseende föreslagna beloppet finner jag icke anledning

till erinran.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att eldaren vid Uppsala hospital och asyl Karl Fredrik

Fredrikssons änka Johanna Charlotta Fredriksson, född Andersson,

må, räknat från och med den 1 april 1922, så länge hon

förbliver änka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt

understöd av 350 kronor.

6:o.

[6.J Uti skrivelse till medicinalstyrelsen den 29 maj 1922 anmälde t. f.

Understöd it överläkaren vid Nyköpings hospital, att en å hospitalet vårdad kriminal
a>charhttaa

patient, Carl Gustaf Danielsson, vilken sedan många år haft rättighet att

Hjerm.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 129.

] 1

gå fritt å hospitalsområdet, den 27 i samma månad dödat vid hospitalet

anställda kvinnliga köksbiträdet Emilia Charlotta Hjerm.

Efter vederbörlig utredning föredrogs ärendet i medicinalstyrelsen

den 20 december 1922 i närvaro av medlemmen av styrelsens vetenskapliga

råd, professorn Bror Gadelius. 1 avgivet yttrande förklarade

denne därvid, bland annat, att det efter noggrant övervägande av alla

föreliggande detaljer syntes honom rättvist att rubricera tilldragelsen

ifråga som en olyckshändelse i den mening, att någon brist på omtanke

och uraktlåtenhet beträffande tillsyn och försiktighet i Danielssons behandling

knappast kunde läggas vederbörande överläkare till last.

I anslutning till berörda yttrande har medicinalstyrelsen beslutit,

att ärendet icke skulle föranleda någon vidare åtgärd.

I skrivelse den 17 januari 1923 har nu medicinalstyrelsen anmält, att

köksbiträdet Hjerms moder, änkan Anna Charlotta Hjerm, född Jonsdotter,

från Simbol i Tima socken av Södermanlands län hos såväl direktionen för

Nyköpings hospital som medicinalstyrelsen framställt anspråk på understöd

från statsverket på grund av den skada och förlust, som tillskyndats

henne därigenom att hon genom dotterns död gått miste om hjälp och

understöd från denna. Såsom stöd för sin ansökning har sökanden framhållit,

att hon, som vore änka efter en skomakare och saknade tillgångar

samt understundom på grund av sjukdom vore oförmögen att

utföra arbetet i hemmet, av sin mördade dotter under de tre senaste

åren erhållit bidrag till sitt och sin sextonårige sjuklige sons uppehälle

i form av penningar — under åren 1920 och 1921 samt under år 1922

intill dotterns i maj månad inträffade död respektive 50, 75 och 120

kronor — samt kläder och matvaror. Vidare uppgiver sökanden, att

dottern, som stått i begrepp att inom närmaste tiden ingå äktenskap,

lovat att efter giftermålet giva sökanden ett hem hos sig ävensom att

sökandens tre nu fullvuxna barn, vilka vore gifta och bosatta på andra

platser, icke kunde i avsevärd grad bidraga till hennes och hennes nyssnämnde

sons underhåll.

Av medicinalstyrelsens framställning vidfogade intyg från landsfiskalen

i Lunda distrikt samt ålders- och läkarbetyg inhämtas, att änkan

Hjerm är född den 26 januari 1872 och på grund av nerv- och magsjukdom

oförmögen till inkomstbringande arbete samt att hon, som

bebor ett henne icke tillhörigt torp, födande en ko, lever i knappa omständigheter.

Med hänsyn till angivna förhållanden finner medicinalstyrelsen, i

likhet med hospitalsdirektionen, skäligt, att änkan Hjerm av statsmedel

tillerkännes ett årligt understöd av 200 kronor, så länge hon lever ogift.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. 3Iaj:ts proposition nr 129.

Statskontoret.

Försäkrings
rådet.

Departe
mentschefen.

Under erinran att understöd av statsmedel förut i åtskilliga fall

beviljats efterlevande föräldrar till personer, som omkommit under anställning

i statens tjänst eller arbete för statens räkning — exempelvis

föräldrar till officerare och manskap, omkomna vid kanonbåten Gunhilds

minsprängning — har statskontoret i utlåtande den 3 februari 1923

tillstyrkt bifall till medicinalstyrelsens framställning.

I utlåtande den 23 februari 1923 har försäkringsrådet förmält, att,

då Emilia Charlotta Hjerna såsom anställd vid Nyköpings hospital varit

försäkrad i riksförsäkringsanstalten jämlikt bestämmelserna i lagen den

17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete, rådet anmodat anstalten

att efter verkställd utredning till prövning upptaga frågan, huruvida

änkan Hjerm i anledning av dotterns död vore berättigad till ersättning

enligt 7 § i nämnda lag. I anledning härav hade riksförsäkringsanstalten

genom beslut den 21 februari 1923, enär den avlidnas moder,

enligt vad av utredningen i ärendet framginge, icke kunde anses hava

varit av den avlidnas arbete för sitt uppehälle huvudsakligen beroende,

funnit livränta enligt förenämnda lag icke kunna tillerkännas modern på

grund av dödsfallet.

Vidare meddelar försäkringsrådet, att den tid av 30 dagar efter

delgivningen, inom vilken besvär över anstaltens beslut må anföras,

ännu icke tilländagått. Försäkringsrådet ansåge sig därför icke böra

till slutlig utredning och prövning upptaga ifrågavarande beslut. Då

emellertid, såvitt av de hittills i målet inkomna handlingarna framginge,

någon ändring av beslutet icke torde ifrågakomma, hade försäkringsrådet

icke något att erinra mot den av medicinalstyrelsen gjorda framställningen.

Möjligen torde dock, med hänsyn till det anförda, den föreslagna

livräntan böra bestämmas att utgå endast för så vitt änkan Hjerm

icke i anledning av dotterns död kunde komma att tillerkännas livränta

enligt olycksfallsförsäkringslagen. Sådan livränta skulle, med av riksförsäkringsanstalten

för Emilia Charlotta Hjerm beräknad årlig arbetsförtjänst

av 1,930 kronor, hava uppgått till 482 kronor 50 öre för år.

Aven om utredningen i ärendet givit vid handen, att änkan Hjerm

icke varit av sin dotters arbete beroende i sådan grad, att hon på denna

grund är berättigad till livränta i enlighet med bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen,

är det likväl ådagalagt, att dottern lämnat ett under

den senaste tiden med varje år växande understöd åt sin sjukliga och i

knappa villkor levande moder. Med hänsyn härtill synes det mig billigt, att

änkan Hjerm av statsmedel beredes någon ersättning för den förlust,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungi. May.ts proposition nr 120. 13

som hon i ekonomiskt hänseende lidit genom den i tjänsten under synnerligen

upprörande omständigheter omkomna dotterns frånfälle. Understödet

synes mig dock icke böra bestämmas högre än till 150 kronor

om året, att utgå å allmänna indragningsstaten från och med ingången

av år 1923. Enär frågan om livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen

ännu icke vunnit slutlig prövning, lärer för understödets tillgodonjutande

böra uppställas sådant villkor, som från försäkringsrådets sida föreslagits.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att änkan Anna Charlotta Hjerna, född Jonsdotter, må —

under förutsättning att hon icke i anledning av sin dotter,

köksbiträdet vid Nyköpings hospital Emilia Charlotta Hjerms

död erhåller livränta i enlighet med bestämmelserna i lagen

den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete — från

och med den 1 januari 1923, så länge hon förbliver änka, å

allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av

150 kronor.

7:o.

I skrivelse den 20 november 1922 har länsstyrelsen i Jönköpings

län, med överlämnande av en av polisuppsyningsmannen Sven Ekblom

i Sävsjö till länsstyrelsen ingiven ansökning, gjort framställning om

beredande av pension åt Ekblom.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Ekblom, som är född den 28 augusti 1854 och under tiden från

den 7 november 1872 till den 15 september 1903 var fast anställd vid

Jönköpings regemente, har från den 1 januari 1896 innehaft befattning

som polisuppsyningsman i Sävsjö stationssamhälle och trakten däromkring.

Hans avlöning såsom polisuppsyningsman, vilken för närvarande

utgår med ett årligt belopp av 3,000 kronor, har bestritts till

hälften av statsmedel och till hälften av Sävsjö municipalsamhälle. I

sin tjänstgöring har Ekblom ådagalagt plikttrohet, nykterhet och ordentlighet.

Ekblom åtnjuter sedan ingången av år 1903 underhåll samt

korpralstillägg från Vadstena krigsmanshuskassa, vilka förmåner för närvarande

uppgå till sammanlagt 260 kronor årligen.

Kommunalfullmäktige i Sävsjö municipalsamhälle hava den 8 november

1922 beslutit tillerkänna Ekblom pension från den dag, han avginge

från sin befattning, under förutsättning att staten bidroge med

samma belopp som samhället, samt tillika bestämt, att årliga beloppet

av den pension, som borde från samhället utgå, skulle utgöra 750 kronor.

[7-J

Pension

åt polisupp

syningsmän

nen S- Ekblom.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj-.ts proposition nr 129.

Läns- I sin ovannämnda skrivelse den 20 november 1922 bar länssty
*2

o "november* relsen hemställt att Kungl. Maj:t måtte göra framställning till riks
1922.

dagen om beviljande av pension åt Ekblom att utgå med ett årligt belopp

av 750 kronor från och med månaden näst efter den, i vilken han

avginge från befattningen såsom polisuppsyningsman.

statskontoret. Statskontoret har i infordrat utlåtande den 5 december 1922 erinrat,

att de senaste årens riksdagar i ett flertal fall beviljat pensioner av statsmedel

åt polismän, samt framhållit, att av handlingarna i förevarande

ärende framginge, att beträffande Ekblom lika goda skäl talade för beviljande

av pension som de, vilka föranlett riksdagens beslut om pensionerande

av ovan omförmälda polismän. Vad det ifrågasatta pensionsbeloppet

anginge, syntes dock en minskning av detsamma böra ske,

motsvarande det till Ekblom utgående underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa.

Statskontoret har därför hemställt, att Kungl. Magt måtte

föreslå riksdagen medgiva, att Ekblom må från och med månaden näst

efter den, varunder han avgår från sin befattning som polisuppsyningsman,

under sin återstående livstid åtnjuta en årlig pension till sådant

belopp, att den tillhopa med till honom utgående underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa uppgår till 750 kronor, under villkor, att pension

å minst 750 kronor utgår från Sävsjö municipalsamhälle.

Länsstyrelsen Sedan municipalfullmäktiges förenämnda beslut om pension åt Ekblom

den s mars överklagats och länsstyrelsen genom utslag den 18 januari 1923 upphävt

detsamma, har länsstyrelsen med skrivelse den 8 mars 1923 överlämnat

utdrag av fullmäktiges protokoll för den 21 februari 1923, utvisande

att fullmäktige vid förnyad behandling av frågan sistnämnda

dag enhälligt beslutit att tilldela Ekblom en årlig pension av 500 kronor,

att utgå från den dag, han lämnade sin polisbefattning, under förutsättning

att staten bidroge med enahanda belopp; och har länsstyrelsen

i anledning härav ändrat sin tidigare hemställan därhän, att Ekbloms

statspension måtte bestämmas till 500 kronor årligen.

Departe- Såsom av utredningen framgår, har Ekblom avlönats till hälften av

mentschefen. statsmedel och till hälften av kommunala medel. Med hänsyn härtill

och på grund av vad för ärendet för övrigt blivit upplyst synes det billigt,

att staten, såsom förut skett i liknande fall, bidrager till kostnaden för

hans pensionering. Vad angår statspensionens storlek, torde densamma

böra bestämmas till 500 kronor årligen; dock att pensionsbeloppet synes

böra, på sätt statskontoret föreslagit, minskas med belopp, motsvarande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: ti proposition nr 129. 15

Ekblom tillkommande underhåll och korpralstillägg från Vadstena krigsmanshuskassa.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att polisuppsyningsmannen Sven Ekblom må från och med

månaden näst efter den, varunder han avgår från sin anställning

såsom polisuppsyningsman i Sävsjö municipalsamhälle,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension, uppgående jämte honom tillkommande

underhåll och korpralstillägg från Vadstena krigsmanshuskassa

till 500 kronor, under villkor att pension till nämnda belopp

utgår från Sävsjö municipalsamhälle.

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad föredragande departementschefen

hemställt i de under l:o—7:o här ovan antecknade ärendena.

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten behagar

härtill lämna bifall samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1923:31 Bankoutskottets utlåtande Nr 31 s. 20 i texten