Angående understöd åt läkaren vid Malmö asyl A. Bjerkéns änka och barn m. m
1923-03-09 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1923:129, Angående understöd åt läkaren vid Malmö asyl A. Bjerkéns änka och barn m. m
Dokumentets text
Kung1. May.ts proposition nr 129.
1
Nr 129.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd
åt läkaren vid Malmö asyl A. Bjerkéns änka och barn
m. m.; given Stockholms slott den 9 mars 1923.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
-departementschefen under punkterna l:o—7:o hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Herm. Lindqvist.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 9 mars 1923.
N ärvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.
Departementschefen, statsrådet Lindqvist, anför:
l:o.
Med skrivelse den 14 februari 1923 har medicinalstyrelsen överlämnat
en av framlidne läkaren vid Malmö asyl Axel Bjerkéns efterlämnade
änka Ida Augusta Charlotta Bjerkén, född Geijer, gjord framBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 105 höft. (Nr 129.) 5«9 23
[1-1
Understöd
åt läkaren vid
Malmö asyl
A. Bjerkéns
änka ochbarn.
2
Kung1. Maj:ts proposition nr 129.
ställning, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen åt henne utverka en
årlig pension av 1,200 kronor, att utgå från och med den 1 januari
1923, samt åt vart och ett av hennes tre barn, vilka icke uppnått 21
års ålder, en årlig pension av 200 kronor tills de uppnått nämnda ålder.
Änkan Bjerkéns ansökning hade tidigare till styrelsen överlämnats
av direktionen för Malmö asyl med hemställan om bifall till densamma,
Av till ärendet hörande handlingar inhämtas, att doktor Bjerkén,
vilken var född den 18 augusti 1861 och avled den 18 december 1922,
varit anställd i statens tjänst såsom underordnad läkare vid hospital och
asyler från och med den 28 oktober 1889 till och med den 31 oktober
1901 och från sistnämnda dag såsom läkare vid Malmö asyl, vilken befattning
han innehaft till sin död; att han vid sitt frånfälle efterlämnat
änkan Ida Augusta Charlotta Bjerkén, född Geijer, som är född den
26 augusti 1873, samt fyra barn, av vilka tre ej uppnått 21 års ålder,
nämligen sönerna Bror Torsten Gunnar, född den 1 juli 1903 och Sven
Erik Reinhold, född den 25 maj 1905, samt dottern Hildur Arma
Margareta, född den 30 mars 1908; samt att den efter honom upprättade
bouppteckningen utvisar en behållning i boet av 21,236 kronor
79 öre.
Rörande den befattning såsom läkare vid Malmö asyl, vilken innehades
av Bjerkén, anför medicinalstyrelsen, att densamma sedan år 1883
icke varit uppförd på ordinarie stat. Med anledning av väckt fråga om
indragning av Malmö hospital hade nämligen Kungl. Maj:t genom brev
den 23 november 1883 medgivit medicinalstyrelsen befrielse från att
förklara den då lediga överläkartjänsten vid Malmö hospital ledig till
ansökan och bemyndigat styrelsen att under tiden på lämpligt sätt och
på bekostnad av de för hospitalens underhåll anslagna medel låta uppehålla
sjukvården vid anstalten, intill dess erforderliga undersökningar
beträffande frågan om hospitalets förflyttning verkställts och förslag i
ärendet ingivits till Kungl. Maj:t. Då Bjerkén den 21 oktober 1901
förordnades att tillsvidare såsom ensam läkare förestå sjukvården vid
Malmö asyl, tillerkändes han därför ett arvode av 3,600 kronor jämte
samma naturaförmåner, som tillkommit biträdande läkare vid hospital,
d. v. s. fri kost eller ersättning därför jämte boställsvåning med bränsle
och belysning. År 1905 bestämdes avlöningen till 4,000 kronor jämte
boställsvåning med bränsle och lyse. Sedermera tilldelades Bjerkén två
ålderstillägg å 500 kronor vartdera. Denna avlöning ändrades genom
beslut den 13 december 1916 och hade från och med år 1917 utgått
med ett årligt arvode av 5,000 kronor, varav 3,500 kronor ansetts utgöra
lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte boställsvåning
opaginerad Kontrollera mot PDF
:s
Kungl. Maj. ts proposition nr 129.
med bränsle och elektrisk belysning, varjämte Bjerkén samtidigt tillerkändes
ett ålderstillägg av 500 kronor, vilket ansetts tillhöra lönen.
Vad beträffar förevarande av Bjerkéns änka gjorda ansökning om Medicinalen
årlig pension av 1,200 kronor åt henne samt 200 kronor åt vart styiolse“''
och ett av hennes omyndiga tre barn, förklarar sig styrelsen, med hänsyn
till den långa tid, varunder Bjerkén tjänstgjort såsom läkare vid
Malmö asyl och dessförinnan i hospitals väsendets tjänst, finna de begärda
beloppen vara väl avvägda och därför för sin del, i likhet med
hospitalsdirektionen, tillstyrka bifall till ansökningen.
Statskontoret har i utlåtande den 23 februari 1923 framhållit, att statskontoret,
riksdagen vid ett flertal tillfällen bifallit framställningar om pension åt
änkor efter befattningshavare i statens tjänst, som i likhet med sökandens
avlidne make icke kunnat vinna ordinarie anställning och på grund
härav icke blivit i tillfälle att bereda sina efterlevande någon rätt till
pension. Statskontoret, som funne de i ärendet förebragta omständigheterna
tala för utverkande jämväl åt sökanden och hennes barn av någon
pension från allmänna indragningsstaten, hemställde därför-, att
propositiorr i ämnet måtte avlåtas till riksdagen.
Beträffande beloppet av pensionen åt änkan Bjerkén anför statskontoret
följande.
Bjerkén åtnjöt såsom läkare vid Malmö asyl följande kontanta löneförmåner:
arvode 5,000 kronor, varav 3,500 kronor skulle betraktas såsom lön och 1,500
kronor såsom tjänstgöringspenningar, och ett ålderstillägg å 500 kronor, vilket
ansågs tillhöra lönen. Den lön motsvarande delen av hans avlöning uppgick sålunda
till 4,000 kronor, vilket belopp också skulle hava utgjort pensionsunderlag
för honom, därest han varit ordinarie befattningshavare. Enligt gällande reglemente
för civilstatens änke- och pupillkassa utgår änkepension med en fjärdedel
av mannens pensionsunderlag. I förevarande fall skulle alltså, därest nyssnämnda
reglemente varit tillämpligt, änkepensionen hava utgjort 1,000 kronor. Då emellertid
några pensionsavgifter icke blivit erlagda för beredande av den ifrågavarande
pensionen, synes en avrundning nedåt till 900 kronor böra äga rum.
Statskontoret föreslår alltså ett belopp av 900 kronor såsom pension
åt änkan Bjerkén.
Mot beloppen av de ifrågasatta barnpensionerna förklarar statskontoret
sig icke hava funnit anledning till erinran, men anser, att dessa
pensioner, på sätt riksdagen i liknande fall bestämt, böra utgå endast
till och med den månad då barnet uppnår 18 års ålder, varför framställning
i ämnet till riksdagen borde avse endast de två yngsta
barnen.
4
Departements
chefen.
[2.]
Understöd åt
förre sysslomannen
vid
Härnösands
hospital
C. G-Beijboms
änka.
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
Samtliga pensionerna anser statskontoret böra utgå från och med
den 1 januari 1923.
Av handlingarna framgår, att den ordinarie överläkartjänsten vid
Malmö asyl av given anledning alltsedan år 1883 icke varit tillsatt, utan
att läkarvården handhafts av extra krafter, samt att doktor Bjerkén varit
ensam läkare därstädes från och med den 1 november 1901 till hans den
18 december 1922 timade frånfälle.
Då doktor Bjerkén sålunda med hänsyn till befattningens karaktär
icke vunnit ordinarie statsanställning och på grund härav saknat möjlighet
att bereda sina efterlevande rätt till pension, synes mig billigt, att, på
sätt vid ett flertal liknande fall ägt rum, staten inskrider med understöd
åt Bjerkéns efterlevande. Med avseende å understödets omfattning biträder
jag statskontorets förslag, dock att understödet till barnen synes
böra — enligt vad på senare tid skett i liknande fall — bestämmas att
utgå till och med det år, varunder barnet i fråga fyller 18 år.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att läkaren vid Malmö asyl Axel Bjerkéns änka Ida Augusta
Charlotta Bjerkén, född Geijer, samt makarnas son Sven Erik
Reinhold och dotter Hildur Anna Margareta må, räknat från och
med den 1 januari 1923, å allmänna indragningsstaten uppbära
årliga understöd, änkan med 900 kronor, så länge hon förbliver
änka, samt barnen vartdera med 200 kronor till och med det
år, varunder vederbörande uppnår 18 års ålder.
2:o.
I skrivelse den 10 februari 1923 har medicinalstyrelsen gjort framställning
angående beredande av pension åt förre sysslomannen vid
Härnösands hospital Carl Gustaf Beiiboms änka Maria Laurentia Beijbom,.
född Sellström.
Medicinalstyrelsen anför följande.
Med skrivelse den 25 januari 1923 har framlidne f. d. sysslomannen vid
Härnösands hospital Carl Gustaf Beijboms efterlämnade änka Maria Laurentia
Beijbom, född Sellström, till medicinalstyrelsen överlämnat en till Kungl. Maj:t
ställd ansökan om erhållande av pension från och med den 1 december 1922
under hennes återstående livstid till så stort belopp, som kunde befinnas rättvist.
Av de till ärendet hörande handlingarna inhämtas, att f. d. sysslomannen
Beijbom, som var född den 22 juli 1840 och avled den 30 november 1922, varit
Kungl. Maj:ts proposition nr 12!). 5
anställd i hospitalsväsendets tjänst dels såsom uppsyningsman vid Stockholms
hospital under tiden april 1867—oktober 1876 och dels såsom syssloman vid
Härnösands hospital från och med den 1 november 1876 till och med den 31
mars 1911, då han beviljades avsked med pension; att han vid sitt frånfälle efterlämnat
änkan Maria Laurentia Beijbom, född Sellström, vilken är född den 26
maj 1861; samt att den efter Beijbom upprättade bouppteckningen utvisar eu
behållning av 4,421 kronor 76 öre.
Beijbom har, såsom född år 1840, reglementsenligt icke kunnat bliva delägare
i civilstatens änke- och pupillkassa. Hospitalstjänstemännen upptogos
visserligen till delaktighet i nämnda kassa år 1908, men därvid ifrågakommo endast
de, som vid sagda års ingång icke uppnått 60 levnadsår. Därest Beijbom
år 1908 kunnat bliva delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, skulle, med
hänsyn till att det för sysslomanstjänsten vid Härnösands hospital bestämda
högsta pensionsunderlaget uppgick till 2,600 kronor, hans delaktighet i samma
kassa jämlikt förnyade reglementet för kassan den 15 december 1916 hava vid
hans död uppgått till 650 kronor. Under samma förutsättning skulle hans änka
vid hans död ägt uppbära en årlig pension av 650 kronor.
Då Beijbom vid sin avgång efter uppnådda 70 år från sysslomansbefattningen
vid Härnösands hospital under omkring 44 år varit anställd i hospitalsväsendets
tjänst, varav under nära 35 år såsom syssloman, och han fullgjort sin
berörda tjänstgöring med nit och redlighet, synes det medicinalstyrelsen behjärtansvärt,
att Beijboms änka måtte få komma i åtnjutande av den pension, som
skolat tillkomma henne, därest Beijbom år 1908 varit berättigad att bliva delägare
i civilstatens änke- och pupillkassa och sålunda ingått i sagda kassa.
I föregående liknande fall har styrelsen plägat föreslå, att det belopp, som
skulle hava utgått till änkan, därest maken varit delägare i pensionskassan, skulle,
med hänsyn till att några avgifter till kassan icke erlagts, något reduceras, förslagsvis
med 5—10 %. Då emellertid i detta fall pensionen även utan dylik
reduktion skulle komma att utgå med ett förhållandevis ringa belopp och behållningen
i boet är jämförelsevis obetydlig, vill styrelsen föreslå, att nämnda belopp,
650 kronor, måtte få utgå oavkortat.
Under åberopande av vad sålunda anförts, har medicinalstyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen bevilja änkan Beijbom
en årlig pension av 650 kronor att utgå från och med den 1 december
1922, så länge hon lever ogift.
I yttrande den 23 februari 1923 har statskontoret, då liknande framställningar
i ett stort antal fall blivit av riksdagen bifallna, förklarat sig
tillstyrka medicinalstyrelsens förslag, dock att pensionsbeloppet — enär
pensionsavgifter icke blivit erlagda — borde bestämmas till 600 kronor.
I likhet med myndigheterna finner jag skäligt, att änkan Beijbom
beredes understöd av statsmedel. Beträffande understödets belopp ansluter
jag mig till statskontorets förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
Statskontoret.
Departements
chefen.
[3.]
Understöd åt
extra skrivbiträdet
vid Uppsala
hospital och
asyl G. MThillquist.
Medicinal
styrelsen.
6 Kung1. Maj:ts proposition nr 129.
att förre sysslomannen vid Härnösands hospital Carl Gustaf
Beijboms änka Maria Laurentia Beijbom, född Sellström, må,
räknat från och med den 1 december 1922, så länge hon förbliver
änka, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd av 600 kronor.
3:o.
I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har extra skrivbiträdet å Uppsala
hospital och asyls kontor Gustaf Mauritz Thillquist anhållit att efter
avslutandet av sin tjänstgöring vid anstalten bliva tilldelad ett skäligt
årligt understöd.
över denna framställning har infordrat utlåtande avgivits av medicinalstyrelsen,
som i ärendet hört direktionen för anstalten.
Av utredningen i ärendet framgår, att Thillquist, som är född den
1 januari 1850, tjänstgjort å Uppsala hospital och asyls kontor såsom
extra skrivbiträde utan avbrott alltsedan juli månad 1901 ävensom att
han städse med ordning och plikttrohet fullgjort sina åligganden. För
ifrågavarande arbete har ersättningen från och med år 1919 utgjort
1,200 kronor för år, som utgått av ett i utgiftsstaten för nämnda anstalt
anvisat anslag till extra renskrivning. Före år 1901 har Thillquist icke
innehaft anställning i statens tjänst.
Pastorsämbetet i Gamla Uppsala församling och sysslomannen vid
hospitalet och asylen hava i avgivna intyg vitsordat, att Thillquist under
senare år icke haft annan inkomst än av sin befattning vid hospitalet
och asylen ävensom att verkligt ömmande omständigheter i detta fall
förelåge.
Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande anfört bland annat följande.
Beträffande storleken av det understöd, som kan komma att tillerkännas
Thillquist, torde detsamma, därest bestämmelserna i 3 § av lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907 i detta fall analogisk!
tillämpades, böra bestämmas till två tredjedelar av arvodets belopp, eller således
800 kronor. Med hänsyn till att några pensionsavgifter icke erlagts, torde detta
belopp böra något reduceras, förslagsvis med 10 %, eller således till 720 kronor.
För att komma i åtnjutande av hel pension erfordras emellertid i vanliga fall för
manlig befattningshavare 35 tjänstår. Därest befattningshavare vid avgång från
tjänsten icke innehar det för erhållande av hel pension stadgade antalet tjänstår,
utgår pensionen med ett i förhållande till det mindre antalet tjänstår avkortat
belopp. Vid analogisk tillämpning av dessa bestämmelser skulle understödet till
Thillquist utgöra tjuguen trettiofemtedelar av ovannämnda belopp, 720 kronor,
eller således 432 kronor. Då emellertid detta belopp torde få anses otillräckligt
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
7
för Thillquists nödtorftiga uppehälle, helst som han har minderårig son att försörja,
har medicinalstyrelsen icke ansett sig böra tillstyrka, att understödsbeloppet
bestämmes på här ovan berört sätt, utan har styrelsen ansett att detsamma bör
fastställas till ett efter omständigheterna skäligt belopp, i vilket avseende styrelsen
vill föreslå 500 kronor för år.
Under åberopande av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen, att Thillquist måtte
tillerkännas ett årligt understöd av 500 kronor från och med den 1
juli 1923.
Statskontoret, vars utlåtande jämväl infordrats, har anfört, att, då
Thillquist vore född den 1 januari 1850, han alltså varit mer än 50 år
gammal, då han med tillträdet av befattningen som extra biträde å
sysslomanskontoret vid Uppsala hospital och asyl fick sin första anställning
i statens tjänst. Vid sådant förhållande syntes det kunna ifrågasättas,
om på grund av berörda anställning någon pension av statsmedel
borde beredas honom. På grund av de till stöd för ansökningen anförda
billighetsskälen - ville statskontoret emellertid ej motsätta sig bifall till
densamma. Det av medicinalstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet hade
ej givit statskontoret anledning till erinran.
Med hänsyn till de ömmande omständigheterna vill jag tillstyrka,
att ett årligt understöd av statsmedel beredes Thillquist. Mot det av
medicinalstyrelsen i sådant hänseende föreslagna beloppet har jag i likhet
med statskontoret icke någon erinran. Understödet, vilket bör beviljas
å allmänna indragningsstaten, torde böra utgå från och med månaden
näst efter den, under vilken Thillquist entledigas från sin anställning vid
hospitalet, dock tidigast från och med den 1 juli 1923.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att extra skrivbiträdet vid Uppsala hospital och asyl Gustaf
Mauritz Thillquist må från och med månaden näst efter den,
varuöder han entledigas från sin anställning vid nämnda hospital
och asyl, dock tidigast från och med den 1 juli 1923, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett
årligt understöd av 500 kronor.
Statskontoret.
Departements
chefen.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
[4-]
Understöd
åt förste
maskinisten
vid Kristinehamns
hospital
F. 0. Rydéns
änka.
4:o.
I en till Kungl. Maj:t ställd, av direktionen för Kristinehamns hospital
med eget yttrande till medicinalstyrelsen ingiven och av styrelsen med
skrivelse den 18 mars 1922 överlämnad skrift har förste maskinisten vid
nämnda hospital Frans Oskar Rydéns änka Lovisa Rydén, född Andersson,
anhållit, att henne måtte beredas pension, om möjligt efter samma grunder,
som alltsedan den 1 januari 1919 ägt tillämpning för änkor efter ordinarie
befattningshavare vid statens hospital.
Av de till ärendet hörande handlingarna inhämtas, att Rydén, som
var född den 20 juni 1851 och avled den 22 januari 1922, varit anställd
i hospitalets tjänst såsom förste maskinist under sammanlagt 31 Va år,
att han den 31 december 1918 avgått från tjänsten och därvid av medicinalstyrelsen
tillerkänts ett årligt underhåll av 1,860 kronor samt att
änkan, vilken är född den 2 januari 1852, enligt av pastorsämbetet i
Kristinehamn avgivet intyg är medellös och således synes vara i stort
behov av pension.
Medicinalstyrelsen har i sin skrivelse anfört följande.
Då sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka
först från och med år 1919 vippförts på ordinarie stat och således dessförinnan
icke ägt att ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, äro de
efterlevande efter sådan till nämnda personal hörande befattningshavare, som före
nämnda år avgått från tjänsten, icke berättigade till någon pension från sagda
kassa. Emellertid hava Kungl. Maj:t och riksdagen i flera fall beviljat de efterlevande
efter dylika befattningshavare årliga understöd å allmänna indragningsstaten.
Då förste maskinisten Rydén, som vid sin avgång från innehavd tjänst vid
hospitalet uppnått en ålder av 67 år och jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 15
november 1918 angående sjukvårds- och ekonomipersonalens vid statens anstalter
för sinnessjuka överförande på ordinarie stat icke kunnat överföras på ordinarie
stat och ej heller kunnat bli delaktig i civilstatens änke- och pupillkassa samt
därigenom tillförsäkra sin änka någon pension, synes det styrelsen behjärtansvärt,
att hans änka nu tilldelas ett årligt understöd.
Beträffande storleken av det understöd, som kan komma att beviljas änkan
Lovisa Rydén, tillåter sig styrelsen erinra om att 1919 års lagtima riksdag i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 119 medgivit, att förste maskinisten
vid Härnösands hospital Gabriel Karlsson Sandsténs änka Alma Sofia Sandstén,
född Lundqvist, finge, så länge hon förbleve i änkestånd, uppbära ett årligt
understöd av 350 kronor å allmänna indragningsstaten. Med hänsyn härtill synes
även i detta fall understödet böra bestämmas till enahanda belopp eller 350
kronor.
Kun yl. Maj:ta proposition nr 129. 9
Under åberopande av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att bevilja änkan
Rydén ett årligt understöd av 350 kronor att utgå å allmänna indragningsstaten
från och med den 1 februari 1922, så länge hon förbliver
i änkestånd.
Till följd av remiss har statskontoret den 1 augusti 1922 yttrat sig
i ärendet och därvid tillstyrkt bifall till medicinalstyrelsens hemställan.
Med hänsyn till vad medicinalstyrelsen anfört synes det billigt, att
änkan Rydén å allmänna indragningsstaten beredes ett årligt understöd
under sin återstående livstid. Mot storleken av det belopp, styrelsen
föreslagit, har jag intet att erinra. Understödet torde, på sätt styrelsen
hemställt, böra utgå från och med månaden näst efter den, under vilken
Rydén avlidit.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förste maskinisten vid Kristinehamns hospital Frans
Oskar Rydéns änka Lovisa Rydén, född Andersson, må, räknat
från och med den 1 februari 1922, så länge hon förbliver änka,
å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd av
350 kronor.
5:o.
I en av direktionen för Uppsala hospital och asyl med eget yttrande
till Kungl. Maj:t ingiven skrift har eldaren vid nämnda anstalt Karl
Fredrik Fredrikssons änka Johanna Charlotta Fredriksson, född Andersson,
anhållit att bliva tilldelad ett årligt understöd.
Av de till ärendet hörande handlingarna inhämtas, att Fredriksson,
som var född den 29 oktober 1855 och avled den 11 mars 1922, varit
anställd i hospitalets tjänst såsom eldare under 31 år 7 månader, att
han den 30 april 1920 avgått från tjänsten och därvid tillerkänts pension
med 1,100 kronor för år samt att änkan, Johanna Charlotta Fredriksson,
vilken är född den 23 maj 1861, enligt av pastorsämbetet i Helga Trefaldighets
församling i Uppsala avgivet intyg är i stort behov av understöd.
Till följd av remiss har medicinalstyrelsen den 16 januari 1922 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid anfört följande.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 105 käft. (Nr 129.) 569 23 2
Statskontoret.
Departements
chefen.
[5.]
Understöd åt
eldaren vid
Uppsala
hospital och
asyl K. F.
Fredrikssons
änka.
Medicinal
styrelsen.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
Då sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka
först från och med år 1919 uppförts på ordinarie stat och således dessförinnan
icke ägt att ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, var Fredriksson,
vilken den 1 januari 1919 uppnått en ålder av över 60 .år, jämlikt 2 § i
reglementet för nämnda kassa den 15 december 1916, undantagen från delaktighet
i kassan. Då Fredriksson sålunda varit avskuren från möjlighet att genom inträde
i nämnda kassa tillförsäkra sin änka någon pension, synes det styrelsen
behjärtansvärt, att hans änka nu tilldelas ett ärligt understöd. Jämväl vid föregående
tillfällen har Kungl. Maj:t och riksdagen beviljat efterlevande efter dylika
befattningshavare årliga understöd på allmänna indragningsstaten.
Beträffande storleken av det understöd, som kan komma att beviljas änkan
Fredriksson, tillåter sig styrelsen erinra om att 1919 års lagtima riksdag, enligt
skrivelse den 19 juni 1919 nr 10 A, tillerkänt, bland andra, sjukskötaren vid Uppsala
hospital och asyl Gustaf Adolf Carlssons änka Johanna Ingeborg Carlsson,
född Jansson, ett årligt understöd av 350 kronor å allmänna indragningsstaten,
så länge hon förbleve i änkestånd. Med hänsyn härtill synes även i detta fall
understödet böra bestämmas till enahanda belopp eller 350 kronor.
Under åberopande av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att änkan Fredriksson måtte
tillerkännas ett årligt understöd av 350 kronor att utgå å allmänna indragningsstaten
från och med den 1 april 1922, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd.
Statskontoret. Statskontoret har i utlåtande den 3 februari 1923 tillstyrkt bifall
till medicinalstyrelsens hemställan.
Departements- Med hänsyn till vad medicinalstyrelsen anfört synes det billigt, att
ehefen. änkan Fredriksson beredes ett årligt understöd av statsmedel. Mot det
av styrelsen i sådant avseende föreslagna beloppet finner jag icke anledning
till erinran.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att eldaren vid Uppsala hospital och asyl Karl Fredrik
Fredrikssons änka Johanna Charlotta Fredriksson, född Andersson,
må, räknat från och med den 1 april 1922, så länge hon
förbliver änka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt
understöd av 350 kronor.
6:o.
[6.J Uti skrivelse till medicinalstyrelsen den 29 maj 1922 anmälde t. f.
Understöd it överläkaren vid Nyköpings hospital, att en å hospitalet vårdad kriminal
a>charhttaa
patient, Carl Gustaf Danielsson, vilken sedan många år haft rättighet att
Hjerm.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj. ts proposition nr 129.
] 1
gå fritt å hospitalsområdet, den 27 i samma månad dödat vid hospitalet
anställda kvinnliga köksbiträdet Emilia Charlotta Hjerm.
Efter vederbörlig utredning föredrogs ärendet i medicinalstyrelsen
den 20 december 1922 i närvaro av medlemmen av styrelsens vetenskapliga
råd, professorn Bror Gadelius. 1 avgivet yttrande förklarade
denne därvid, bland annat, att det efter noggrant övervägande av alla
föreliggande detaljer syntes honom rättvist att rubricera tilldragelsen
ifråga som en olyckshändelse i den mening, att någon brist på omtanke
och uraktlåtenhet beträffande tillsyn och försiktighet i Danielssons behandling
knappast kunde läggas vederbörande överläkare till last.
I anslutning till berörda yttrande har medicinalstyrelsen beslutit,
att ärendet icke skulle föranleda någon vidare åtgärd.
I skrivelse den 17 januari 1923 har nu medicinalstyrelsen anmält, att
köksbiträdet Hjerms moder, änkan Anna Charlotta Hjerm, född Jonsdotter,
från Simbol i Tima socken av Södermanlands län hos såväl direktionen för
Nyköpings hospital som medicinalstyrelsen framställt anspråk på understöd
från statsverket på grund av den skada och förlust, som tillskyndats
henne därigenom att hon genom dotterns död gått miste om hjälp och
understöd från denna. Såsom stöd för sin ansökning har sökanden framhållit,
att hon, som vore änka efter en skomakare och saknade tillgångar
samt understundom på grund av sjukdom vore oförmögen att
utföra arbetet i hemmet, av sin mördade dotter under de tre senaste
åren erhållit bidrag till sitt och sin sextonårige sjuklige sons uppehälle
i form av penningar — under åren 1920 och 1921 samt under år 1922
intill dotterns i maj månad inträffade död respektive 50, 75 och 120
kronor — samt kläder och matvaror. Vidare uppgiver sökanden, att
dottern, som stått i begrepp att inom närmaste tiden ingå äktenskap,
lovat att efter giftermålet giva sökanden ett hem hos sig ävensom att
sökandens tre nu fullvuxna barn, vilka vore gifta och bosatta på andra
platser, icke kunde i avsevärd grad bidraga till hennes och hennes nyssnämnde
sons underhåll.
Av medicinalstyrelsens framställning vidfogade intyg från landsfiskalen
i Lunda distrikt samt ålders- och läkarbetyg inhämtas, att änkan
Hjerm är född den 26 januari 1872 och på grund av nerv- och magsjukdom
oförmögen till inkomstbringande arbete samt att hon, som
bebor ett henne icke tillhörigt torp, födande en ko, lever i knappa omständigheter.
Med hänsyn till angivna förhållanden finner medicinalstyrelsen, i
likhet med hospitalsdirektionen, skäligt, att änkan Hjerm av statsmedel
tillerkännes ett årligt understöd av 200 kronor, så länge hon lever ogift.
12
Kungl. 3Iaj:ts proposition nr 129.
Statskontoret.
Försäkrings
rådet.
Departe
mentschefen.
Under erinran att understöd av statsmedel förut i åtskilliga fall
beviljats efterlevande föräldrar till personer, som omkommit under anställning
i statens tjänst eller arbete för statens räkning — exempelvis
föräldrar till officerare och manskap, omkomna vid kanonbåten Gunhilds
minsprängning — har statskontoret i utlåtande den 3 februari 1923
tillstyrkt bifall till medicinalstyrelsens framställning.
I utlåtande den 23 februari 1923 har försäkringsrådet förmält, att,
då Emilia Charlotta Hjerna såsom anställd vid Nyköpings hospital varit
försäkrad i riksförsäkringsanstalten jämlikt bestämmelserna i lagen den
17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete, rådet anmodat anstalten
att efter verkställd utredning till prövning upptaga frågan, huruvida
änkan Hjerm i anledning av dotterns död vore berättigad till ersättning
enligt 7 § i nämnda lag. I anledning härav hade riksförsäkringsanstalten
genom beslut den 21 februari 1923, enär den avlidnas moder,
enligt vad av utredningen i ärendet framginge, icke kunde anses hava
varit av den avlidnas arbete för sitt uppehälle huvudsakligen beroende,
funnit livränta enligt förenämnda lag icke kunna tillerkännas modern på
grund av dödsfallet.
Vidare meddelar försäkringsrådet, att den tid av 30 dagar efter
delgivningen, inom vilken besvär över anstaltens beslut må anföras,
ännu icke tilländagått. Försäkringsrådet ansåge sig därför icke böra
till slutlig utredning och prövning upptaga ifrågavarande beslut. Då
emellertid, såvitt av de hittills i målet inkomna handlingarna framginge,
någon ändring av beslutet icke torde ifrågakomma, hade försäkringsrådet
icke något att erinra mot den av medicinalstyrelsen gjorda framställningen.
Möjligen torde dock, med hänsyn till det anförda, den föreslagna
livräntan böra bestämmas att utgå endast för så vitt änkan Hjerm
icke i anledning av dotterns död kunde komma att tillerkännas livränta
enligt olycksfallsförsäkringslagen. Sådan livränta skulle, med av riksförsäkringsanstalten
för Emilia Charlotta Hjerm beräknad årlig arbetsförtjänst
av 1,930 kronor, hava uppgått till 482 kronor 50 öre för år.
Aven om utredningen i ärendet givit vid handen, att änkan Hjerm
icke varit av sin dotters arbete beroende i sådan grad, att hon på denna
grund är berättigad till livränta i enlighet med bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen,
är det likväl ådagalagt, att dottern lämnat ett under
den senaste tiden med varje år växande understöd åt sin sjukliga och i
knappa villkor levande moder. Med hänsyn härtill synes det mig billigt, att
änkan Hjerm av statsmedel beredes någon ersättning för den förlust,
Kungi. May.ts proposition nr 120. 13
som hon i ekonomiskt hänseende lidit genom den i tjänsten under synnerligen
upprörande omständigheter omkomna dotterns frånfälle. Understödet
synes mig dock icke böra bestämmas högre än till 150 kronor
om året, att utgå å allmänna indragningsstaten från och med ingången
av år 1923. Enär frågan om livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen
ännu icke vunnit slutlig prövning, lärer för understödets tillgodonjutande
böra uppställas sådant villkor, som från försäkringsrådets sida föreslagits.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att änkan Anna Charlotta Hjerna, född Jonsdotter, må —
under förutsättning att hon icke i anledning av sin dotter,
köksbiträdet vid Nyköpings hospital Emilia Charlotta Hjerms
död erhåller livränta i enlighet med bestämmelserna i lagen
den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete — från
och med den 1 januari 1923, så länge hon förbliver änka, å
allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av
150 kronor.
7:o.
I skrivelse den 20 november 1922 har länsstyrelsen i Jönköpings
län, med överlämnande av en av polisuppsyningsmannen Sven Ekblom
i Sävsjö till länsstyrelsen ingiven ansökning, gjort framställning om
beredande av pension åt Ekblom.
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:
Ekblom, som är född den 28 augusti 1854 och under tiden från
den 7 november 1872 till den 15 september 1903 var fast anställd vid
Jönköpings regemente, har från den 1 januari 1896 innehaft befattning
som polisuppsyningsman i Sävsjö stationssamhälle och trakten däromkring.
Hans avlöning såsom polisuppsyningsman, vilken för närvarande
utgår med ett årligt belopp av 3,000 kronor, har bestritts till
hälften av statsmedel och till hälften av Sävsjö municipalsamhälle. I
sin tjänstgöring har Ekblom ådagalagt plikttrohet, nykterhet och ordentlighet.
Ekblom åtnjuter sedan ingången av år 1903 underhåll samt
korpralstillägg från Vadstena krigsmanshuskassa, vilka förmåner för närvarande
uppgå till sammanlagt 260 kronor årligen.
Kommunalfullmäktige i Sävsjö municipalsamhälle hava den 8 november
1922 beslutit tillerkänna Ekblom pension från den dag, han avginge
från sin befattning, under förutsättning att staten bidroge med
samma belopp som samhället, samt tillika bestämt, att årliga beloppet
av den pension, som borde från samhället utgå, skulle utgöra 750 kronor.
[7-J
Pension
åt polisupp
syningsmän
nen S- Ekblom.
14
Kungl. Maj-.ts proposition nr 129.
Läns- I sin ovannämnda skrivelse den 20 november 1922 bar länssty
*2
o "november* relsen hemställt att Kungl. Maj:t måtte göra framställning till riks
1922.
dagen om beviljande av pension åt Ekblom att utgå med ett årligt belopp
av 750 kronor från och med månaden näst efter den, i vilken han
avginge från befattningen såsom polisuppsyningsman.
statskontoret. Statskontoret har i infordrat utlåtande den 5 december 1922 erinrat,
att de senaste årens riksdagar i ett flertal fall beviljat pensioner av statsmedel
åt polismän, samt framhållit, att av handlingarna i förevarande
ärende framginge, att beträffande Ekblom lika goda skäl talade för beviljande
av pension som de, vilka föranlett riksdagens beslut om pensionerande
av ovan omförmälda polismän. Vad det ifrågasatta pensionsbeloppet
anginge, syntes dock en minskning av detsamma böra ske,
motsvarande det till Ekblom utgående underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa.
Statskontoret har därför hemställt, att Kungl. Magt måtte
föreslå riksdagen medgiva, att Ekblom må från och med månaden näst
efter den, varunder han avgår från sin befattning som polisuppsyningsman,
under sin återstående livstid åtnjuta en årlig pension till sådant
belopp, att den tillhopa med till honom utgående underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa uppgår till 750 kronor, under villkor, att pension
å minst 750 kronor utgår från Sävsjö municipalsamhälle.
Länsstyrelsen Sedan municipalfullmäktiges förenämnda beslut om pension åt Ekblom
den s mars överklagats och länsstyrelsen genom utslag den 18 januari 1923 upphävt
detsamma, har länsstyrelsen med skrivelse den 8 mars 1923 överlämnat
utdrag av fullmäktiges protokoll för den 21 februari 1923, utvisande
att fullmäktige vid förnyad behandling av frågan sistnämnda
dag enhälligt beslutit att tilldela Ekblom en årlig pension av 500 kronor,
att utgå från den dag, han lämnade sin polisbefattning, under förutsättning
att staten bidroge med enahanda belopp; och har länsstyrelsen
i anledning härav ändrat sin tidigare hemställan därhän, att Ekbloms
statspension måtte bestämmas till 500 kronor årligen.
Departe- Såsom av utredningen framgår, har Ekblom avlönats till hälften av
mentschefen. statsmedel och till hälften av kommunala medel. Med hänsyn härtill
och på grund av vad för ärendet för övrigt blivit upplyst synes det billigt,
att staten, såsom förut skett i liknande fall, bidrager till kostnaden för
hans pensionering. Vad angår statspensionens storlek, torde densamma
böra bestämmas till 500 kronor årligen; dock att pensionsbeloppet synes
böra, på sätt statskontoret föreslagit, minskas med belopp, motsvarande
Kungl. Maj: ti proposition nr 129. 15
Ekblom tillkommande underhåll och korpralstillägg från Vadstena krigsmanshuskassa.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att polisuppsyningsmannen Sven Ekblom må från och med
månaden näst efter den, varunder han avgår från sin anställning
såsom polisuppsyningsman i Sävsjö municipalsamhälle,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension, uppgående jämte honom tillkommande
underhåll och korpralstillägg från Vadstena krigsmanshuskassa
till 500 kronor, under villkor att pension till nämnda belopp
utgår från Sävsjö municipalsamhälle.
Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad föredragande departementschefen
hemställt i de under l:o—7:o här ovan antecknade ärendena.
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten behagar
härtill lämna bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Carl Stålhammar.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1923:31 Bankoutskottets utlåtande Nr 31 s. 20 i texten