Med förslag till förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker m. m
1923-02-12 · 147 sidor, varav 142 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 142 av 147 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1923:131, Med förslag till förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker m. m
Dokumentets text
Kungl, Majds proposition Nr 131.
1
Nr 131.
Kungl, Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker m. m.;
given Stockholms slott den 2 mars 1923.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Magt föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
l:o) förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,
2:o) förordning angående förbud mot införsel till och försäljning
inom riket av exportöl,
3:°) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 14
juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker,
4:°) förordning om ändrad lydelse av 1, 7 och 12 §§ i förordningen
den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka,
5:o) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 9
juni 1905 (nr 36 sid. 32) angående försäljning av tillagade, alkoholfria
drycker samt svagdricka, och
6:°) förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober
1907 (nr 86) angående tillverkning av brännvin.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 107 höft. (Nr 131.)
1
2
Kung!. Maj:ts proposition Nr 131.
Tillverkning
till avsalu.
Hembrygd.
Maltextrakt.
Klassindel
ning.
Förslag
till
förordning angående tillverkning och beskattning av
maltdrycker.
Härigenom förordnas som följer:
I KAP.
Allmänna bestämmelser.
1 §-
1. Den, som vill idka tillverkning av maltdrycker till avsalu,
skall, utöver vad författningarna i allmänhet föreskriva såsom villkor för
rätt att utöva näring, vara underkastad de föreskrifter, som beträffande
sådan tillverkning i denna förordning finnas stadgade.
2. Hembrygd av maltdrycker för eget behov, men ej till avsalu,
må, utan hinder av föreskrifterna i denna förordning, företagas av envar,
som icke idkar värdshusrörelse eller handel med maltdrycker eller tillverkning
av sådana drycker till avsalu.
3. Denna förordning äger icke tillämpning å tillverkning av
maltextrakt; sådan tillverkning bedrives under de villkor och den kontroll,
Kungl. Maj:t särskilt föreskriver.
2 §•
1. Maltdrycker indelas i nedan angivna klasser, nämligen:
första klassen, omfattande maltdrycker, som ej innehålla mer än
en och åtta tiondels viktprocent alkohol och som äro inbryggda med
en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger sex procent, ävensom
sådana alkoholfria maltdrycker, som äro inbryggda med en stamvört,
vars extrakthalt överstiger sex men icke tio procent;
andra klassen, omfattande maltdrycker, som icke äro hänförliga
till första klassen och vilka ej innehålla mer än tre och en tiondels viktprocent
alkokol och äro inbryggda med en stamvört, vilkens extrakthalt
icke överstiger tio procent; samt
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
3
tredje klassen, omfattande alla till första eller andra klassen icke
hänförliga maltdrycker.
2. Såsom maltdryck av första klassen anses även, oavsett extrakthalten,
vört avsedd för bakning.
3 §■
1. I denna förordning förstås med
svagdricka varje maltdryck, som är hänförlig till första klassen
och som är inbryggd med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger
sex procent;
skattefritt bryggeri varje bryggeri, där, på grund av tillståndsbevis,
endast svagdricka må tillverkas;
skattepliktigt bryggeri varje annat bryggeri, där, på grund av tillståndsbevis,
maltdrycker må tillverkas; samt
tillverkare den person, vilken såsom ägare, innehavare, verkställande
direktör eller disponent eller i annan egenskap har högsta inseendet
över bryggeriets skötsel och för vilken tillståndsbeviset utfärdats.
2. Tillverkningsår räknas från och med den 1 oktober till och
med den 30 september.
4 §•
Maltdryck må från bryggeri utlämnas endast på kärl, som äro
stämplade med såväl bryggeriets namn som beteckningen för den klass,
vartill maltdrycken jämlikt 2 § är hänförlig; dock må i stället för bryggeriets
namn användas en såsom ursprungsbeteckning lämplig, av vederbörande
överkontrollör godkänd förkortning av namnet eller ock bryggeriets
inregistrerade varumärke. Beträffande butelj må dylik stämpling
ske å korken eller proppen.
Anbringande av stämpel å kärl eller å kork eller propp skall äga
rum enligt av kontrollstyrelsen meddelade anvisningar.
När kärl, som innehåller maltdryck, är försett med etikett, skall
klassbeteckningen vara på tydligt framträdande sätt anbragt före den
övriga texten å etiketten.
Vad i denna paragraf stadgats äger ej tillämpning, därest maltdryck
av köpare avhämtas i öppna kärl.
5 §•
1. Bryggeri och vid bryggeri bedriven tillverkning skola stå under
statens kontroll.
2. Överinseendet å kontrollen handhaves av kontrollstyrelsen.
Definitioner.
Tillverk
ningsår.
Stämpel å
kärlen vid
maltdryckers
utlämnande
från bryggeri.
Grunderna
för bryggerikontrollen.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
Den lokala tillsynen utövas av överkontrollörer med biträde vid de
skattepliktiga bryggerierna av kontrollombud och vid de skattefria bryggerierna
av tillsyningsman. Närmare bestämmelser angående kontrolltjänstemännens
antagande, befogenheter och åligganden meddelas av
Kungl. Maj:t. Angående ersättning till överkontrollörer och andra kontrolltjänstemän
är särskilt stadgat.
I den mån denna förordning icke annorlunda bestämmer, skall
kostnaden för kontrollens utövande bestridas av statsverket.
6 §•
Tillverkares 1. Tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som
i^iimtoheT kontrollstyrelsen för erhållande av en betryggande kontroll över maltskattens
behöriga utgörande meddelar, ävensom de anvisningar, som
överkontrollör i enlighet med denna förordning, av Kungl. Maj:t utfärdade
bestämmelser för kontrollpersonalen eller kontrollstyrelsens särskilda
föreskrifter kan lämna.
2. Vid förande av de i denna förordning omförmälda journaler
skola iakttagas föreskrifterna i 9 § i förordningen den 4 maj 1855
angående handelsböcker och handelsräkningar ävensom de särskilda föreskrifter,
som av kontrollstyrelsen meddelas.
3. Tillverkare skall hålla sina handelsböcker med tillhörande verifikationer
tillgängliga för kontrollstyrelsen eller den, kontrollstyrelsen
därtill befullmäktigat, så ock för överkontrollör.
4. Tillverkare åligger att bereda kontrolltjänsteman, närhelst han
det fordrar, tillträde till maltkross, maltvåg och brygghus. Därjämte
skall annan lägenhet i bryggeriet vara för kontrolltjänsteman tillgänglig
mellan klockan sex förmiddagen och klockan sju eftermiddagen, så ock
å annan tid, när arbete inom bryggeriet pågår.
7 §•
Kontroll å Kontrollstyrelsen åligger att övervaka, att alkoholhalten och extrakt
halten
i maltdrycker, som från bryggeri utlämnas i försäljningsfärdigt
skick eller som i handeln saluhållas, icke överstiger den för vederbörande
klass medgivna; och äger kontrollstyrelsen att frän bryggeri kostnadsfritt
utbekomma för analysers verkställande erforderliga prov.
8 §•
Klagan över Därest tillverkare ej åtnöjes med av överkontrollör lämnad anvis
^överkon-^
njng eller vidtagen åtgärd, äger han hos kontrollstyrelsen däri söka
gård. ändring.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Mcij:ts proposition Nr 131.
II KAP.
Om skattepliktigt bryggeri.
9 §•
I bryggeri, som anlagts eller för tillverkning av andra maltdrycker
än svagdricka inrättats efter ingången av juli månad 1917, må sådan
tillverkning ej äga rum, utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd.
Lag samma vare angående tillverkning av ifrågavarande drycker i bryggeri,
varest sådan verksamhet nedlagts av annan anledning än reparation
och ej återupptagits före iugången av juli månad 1917.
10 §.
Skattepliktigt bryggeri får icke vara sammanbyggt med kvarn.
Finnes å samma tomt som skattepliktigt bryggeri fabrik eller
annan inrättning, där malt eller annat till maltdryckstillverkning dugligt
råämne auvändos eller därinom redskap finnes, varå maltkrossning
kan företagas, skall dylik inrättning vara skild från bryggeriet genom
anordning, som kontrollstyrelsen godkänner.
11 §‘
1. Tillverkare skall, innan anmälan, som i 16 § sägs, första gången
göres, låta i två exemplar upprätta och till överkontrollören överlämna
fullständig planritning och beskrivning över bryggeriet och samtliga
å bryggeritomten befintliga lägenheter med tydligt angivande av
vars och ens ändamål. Ett exemplar av ritning och beskrivning förvaras
vid bryggeriet, och det andra insändes av överkontrollören till
kontrollstyrelsen.
2. Byggnader, lägenheter, bryggredskap eller jäskar, som icke upptagits
i den i 1 mom. nämnda beskrivning eller som däri upptagits
men sedermera ändrats, må icke vid tillverkning av maltdrycker användas
utan att hava blivit av överkontrollören skriftligen godkända.
3. När i anseende till vidtagna förändringar inom skattepliktigt
bryggeri kontrollstyrelsen anser ritningen över detsamma icke vidare
vara användbar, åligger det tillverkaren att anskaffa ny ritning och
beskrivning, ävenledes i två exemplar.
12 §.
1. I skattepliktigt bryggeri må för tillverkning av maltdrycker
användas endast torkat, rostat eller bränt kornmalt, humle, jäst och
vatten samt under de villkor, kontrollstyrelsen föreskriver, sockerkulör.
Koncession
för vissa
bryggerier.
Bryggeri
byggnaden.
Planritning
och beskrivning.
Båämnen.
6
M altkross
och maltvåg.
Fel 5. kross
eller väg
m. m.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
2. Kontrollstyrelsen äger för visst skattepliktigt bryggeri medgiva,
att under villkor, som av kontrollstyrelsen föreskrivas, socker eller dextros
må i lagerkällaren användas såsom tillsats till porter.
13 §.
1. Det för tillverkning i skattepliktigt bryggeri avsedda maltet
skall krossas å en i bryggeriet uppställd maltkross, så förbunden med
en självregistrerande, justerad våg, att maltets krossning ej kan äga
rum, utan att detsamma först genomgått vågen.
2. Maltkross och våg skola av tillverkaren anskaffas och i behörigt
skick underhållas.
3. Närmare föreskrifter angående den självregistrerande vågens
beskaffenhet samt angående vågens och maltkrossens uppställning, insättande
eller ändring ävensom de föreskrifter, som för en betryggande
kontroll erfordras i fråga om krossning av malt, meddelas av kontrollstyrelsen.
. .
4. Utom den med vågen förenade maltkrossen ma icke i skattepliktigt
bryggeri eller tillhörande lägenheter finnas någon till krossning
av malt användbar redskap, med mindre den ställes under kronans lås
eller försegling.
Beträffande uppställning och användning av gröpkvarn gäller vad
kontrollstyrelsen därom föreskriver.
14 §.
1. Kan den med vågen förbundna maltkrossen av någon anledning
ej användas, skall anmälan därom ofördröjligen göras hos kontrollombudet.
Vill tillverkare fortsätta maltkrossningen å annan, med vågen
icke förenad redskap, skall kontrollombudet närvara vid krossuingen.
Önskar tillverkare tillträde till krossen för reparation eller rengöring,
skall kontrollombudet närvara vid krossens öppnande och tillslutande.
2. Märkes å vågen fel, skall tillverkare ofördröjligen avbryta
maltkrossningen och anmäla förhållandet hos överkontrollören; ägande
överkontrollören bestämma, efter vilken grund maltavverkningen skall
beräknas från den tidpunkt, då vågen sist avlästes, innan felet märktes.
Önskar tillverkare fortsätta maltkrossningen, medan vågen är felaktig,
skall maltet uppvägas å annan justerad våg i kontrollombudets
närvaro.
3. Påfordras kontrollombuds närvaro i fall, som i denna paragraf
avses, äger ombudet av tillverkaren åtnjuta ersättning, varom särskilt
är stadgat.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
7
15 §.
1. 1 skattepliktigt bryggeri må, med undantag av spannmål samt
i fall, som avses i 12 § 2 mom., socker, icke finnas ämne, som kan vid
tillverkning av maltdryck användas i stället för malt; dock må kontrollstyrelsen
beträffande bryggeri, där tillverkning av läskedrycker bedrives,
mot särskilda villkor kunna medgiva uppläggning i bryggeriet av socker,
som erfordras för tillverkningen av sådana drycker.
2. De för tillverkning av maltdrycker erforderliga råämnen, såsom
spannmål och malt, skola förvaras så, att kontrollen över deras användning
bliver betryggande, och äger kontroll styrelsen i dylikt syfte meddela
erforderliga föreskrifter.
3. Finnes i samma byggnad som skattepliktigt bryggeri förråd
av spannmål, avsedd för annat ändamål än tillverkning av malt eller
maltdryck, må överkontrollör i avseende å förvaringen av densamma
meddela erforderliga anvisningar.
4. Krossat malt må ej införas i skattepliktigt bryggeri och ej
därifrån utföras. Ej heller må vört eller svagdricka överföras från skattefritt
till skattepliktigt bryggeri.
5. Vad här ovan sagts om bryggeri gäller ock om samtliga de
lägenheter, som å den hos kontrollstyrelsen förvarade planritning och
beskrivning upptagits såsom hörande till bryggeriet, dock ej bostadslägenheter.
16 §.
1. Då skattepliktigt bryggeri skall sättas i gång eller vid början
av ett tillverkningsår fortfarande vara i verksamhet, åligger det tillverkaren
att minst femton dagar förr, än maltkrossning må företagas,
till kontrollstyrelsen ingiva skriftlig anmälan med uppgift om:
a) bryggeriets namn, det ställe, där bryggeriet är beläget, samt
tillverkarens postadress,
b) den tidrymd, ej överstigande helt tillverkningsår, för vilken
han önskar erhålla tillstånd till maltkrossning,
c) den vikt malt, han beräknar skola komma att krossas i medeltal
för varje helgfritt dygn under den tid, för vilken anmälan göres,
samt
d) det ombud, som i hans frånvaro skall företräda honom inför
kontrolltjänsteman;
varjämte i fall, som avses i 9 §, vid anmälan skall fogas bevis,
att Kungl. Maj:t lämnat sådant tillstånd, som där är sagt.
Råämnens
förvaring,
förbud om
införande av
vissa ämnen
i bryggeri
m. m.
Drifts
anmälan.
8
Säkerhet för
skatt m. m.
Tillstånds
bevis.
Besiktning.
Kungl. Maj.-ts proposition Nr 131.
2. Samtidigt med anmälan, som avses i 1 mom., skall tillverkaren till
kontrollstyrelsen insända vidimerad avskrift av levereringsreversal, varom i
26 § sägs, å inbetald skatt för en månad, eller, om han vill erhålla anstånd
med skattens erläggande, bevis därom, att lian hos vederbörande länsstyrelse
ställt av densamma godkänd säkerhet för skattens erläggande
intill visst belopp. Detta belopp skall minst motsvara den sammanlagda
skatten för sex månader, beräknad efter den uppgivna medelavverkningen,
dock alltid minst tolvhundra kronor. Avser anmälan
kortare tid än sex månader, varde säkerheten därefter jämkad; dock
skall i varje fall säkerhet ställas för minst tvåhundra kronor.
3. ingives avskrift av levereringsreversal om behörigen inbetald
skatt eller bevis om godkänd säkerhet för minst det skattebelopp, varom
i 2 mom. sägs, och finnes eljest ej hinder för rörelsens utövande, meddelar
kontrollstyrelsen tillståndsbevis för tillverkaren att företaga maltkrossning
och tillverkning av maltdrycker utav det malt, som på grund
av tillståndsbeviset krossas.
4. Om återkallelse i vissa fall av tillstånd till maltkrossning stadgas
i 17 § 2 mom. och 29 §.
17 §•
1. Då överkontrollör första gången under ett tillverkningsår besöker
skattepliktigt bryggeri, skall han anställa besiktning av bryggeriet
för att utröna, huruvida byggnader och redskap överensstämma med
planritning och tillhörande beskrivning samt föregående besiktningsprotokoll.
Visar det sig därvid, att byggnader och redskap förete olikheter
med planritning och tillhörande beskrivning på grund av förändringai,
som verkställts efter det föregående besiktning företagits, och hava
förändringarna icke godkänts jämlikt 11 § 2 mom., äger överkontrollör,
där anordningarna strida mot föreskrifterna i denna förordning eller
mot de med stöd av förordningen särskilt utfärdade bestämmelser, meddela
beslut om nödiga rättelser. Åro förändringarna av beskaffenhet
att hindra utövande av en betryggande kontroll, må överkontrollör meddela
förbud mot företagande av maltkrossning.
Protokoll, vari särskilt skola antecknas gjorda förändringar, beslut
om nödiga rättelser eller skälen för mecMelat förbud, uppsättes i anledning
av besiktningen och utskrives i två exemplar, varav det ena
bilägges den vid bryggeriet förvarade planritningen och det andra tillställes
kontrollstyrelsen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131. 9
Tillverkare åligger att själv eller genom ombud närvara vid besiktningen
samt att underteckna protokollet.
Närmare föreskrifter om verkställandet av besiktningen meddelas
av kontrollstyrelsen.
2. Har överkontrollör meddelat förbud, varom i 1 mom. sägs,
skall han ofördröjligen ocli senast inom tre dagar insända besiktningsprotokollet
till kontrollstyrelsen, som bär att återkalla tillståndet till
maltkrossning eller upphäva förbudet.
Återkallas tillståndet till maltkrossning, må nytt tillstånd icke meddelas,
förrän tillverkaren för kontrollstyrelsen företer av överkontrollör
utfärdat intyg därom, att anordningarna vid bryggerier, icke strida mot
föreskrifterna i denna förordning eller mot de med stöd av förordningen
särskilt meddelade föreskrifter.
18 §.
1. Har skattepliktigt bryggeri genom olyckshändelse så väsentligen
skadats, att tillverkningen måste upphöra, eller vill tillverkare av
annan anledning avsluta maltkrossningen tidigare, än i tillståndsbeviset
angivits,, skall han skriftligen anmäla sådant för kontrollombudet, i
senare fallet minst tre dagar före den, å vilken sista maltkrossningen
är avsedd att äga rum; och åligger det kontrollombudet att härom
lämna tillverkaren bevis samt ofördröjligen underrätta överkontrolloren
och kontrollstyrelsen. När sådan anmälan från tillverkaren skett, må
maltkrossning ej utan nytt tillståndsbevis äga rum efter den tid, då
enligt anmälningen maltkrossningen skolat avslutas.
2. När tillverkningsrätt vid skattepliktigt bryggeri upphör, skall
kontrollombudet stänga den med den självregistrerande vågen förbundna
maltkrossen medelst anbringande av kronans lås; dock må tillverkare
erhålla tillträde till krossen eller vågen efter anmälan hos överkontrollören,
vilken äger att föreskriva erforderliga kontrollåtgärder, som av
tillverkaren bekostas.
19 §.
För varje brygd, som företages i skattepliktigt bryggeri, skall tillverkare
eller hans ombud minst sex timmar, innan maltets krossning
börjar, till överkontrollören insända skriftlig anmälan (brygdanmälan) om
a) tiden för krossningens början,
b) tiden för inmäskningens början,
c) tiden, då vörten antages vara färdig för pumpning till kylredskapen,
och
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 107 höft. (Nr 131.)
Förbud i visat
fall mot maltkrossning.
Upphörande
av maltkrossning.
Upphörande
av tillverkningsrätt.
Brygd
anmälan.
2
10
Kungl. Muj:ts proposition Nr 131.
d) det slag av maltdryck, vartill det krossade maltet skall användas.
Tillverkare må på en gång anmäla en följd av brygder för en tidrymd
av högst två veckor.
20 §.
Redskap och Tillverkare i skattepliktigt bryggeri skall utan ersättning i och
biträde vid för kontrollen ställa till förfogande av överkontrollör godkänd, justerad
kontrollen. me(j justerade vikter, två inom riket justerade sackarometrar jämte
provcylindrar och annan redskap samt arbetsbiträde för direkt uppvägning
av malt och uppmätning av kärl med flera kontrollåtgärder,
ävensom malt för justering av den självregistrerande vågen.
21 §.
Journaler. 1, I skattepliktigt bryggeri skola föras följande journaler:
a) en krossningsjournal, utvisande för varje dag vikten av under
dagen krossat malt av olika slag,
b) en bryggjournal, utvisande för varje brygd vikten av använt malt
och övriga råämnen, vörtens extrakthalt och volym, det slags maltdryck,
vartill brygden är bestämd, maltdryckens volym m. m., samt
c) en försäljningsjournal, utvisande för varje dag försäljningen under
dagen av olika slag av maltdrycker m. m.
Journalerna skola föras på tillverkarens ansvar enligt formulär, som
av kontrollstyrelsen fastställas.
Samtliga journaler skola städse vara tillgängliga för kontroll styrelsen
eller den, kontrollstyrelsen därtill befullmäktigat, ävensom för överkontrollör.
Kontrollombud må taga del av krossnings- och bryggjournaler.
Uppmätning 2. Bestämmelser angående uppmätning och numrering av pannor
av kärl m. m. ocp jä,skar samt i fråga om undersökning om vörtens volym och extrakthalt,
ävensom föreskrifter om uträkning av extraktutbyte, kontrollvägning,
provtagning och dylikt meddelas, där så erfordras, av kontrollstyrelsen.
Insändande 3. Senast andra helgfria dagen i varje månad skall tillverkaren
av utdrag nr kontrollstyrelsen och överkontrollören insända av kontrollombudet
ryggjon bestyrkta utdrag ur bryggjournalen för föregående månad.
22 §.
Blandning av Maltdryck av första klassen må blandas med maltdryck av annan
maltdrycker. kJjjgg allenast i närvaro av kontrollombudet, som i sådant fall äger åtnjuta
ersättning av tillverkaren efter särskilt stadgade grunder. Närmare
11
Kuncjl. Maj:ts proposition Nr 131.
föreskrifter angående uppsikten i fall, som nu sagts, meddelas av
kontrollstyrelsen.
Angående undantag i nu omförmälda fall Irån rätten att njuta
restitution av erlagd skatt stadgas i 31 §.
23 §.
Tillverkning till avsalu av maltdryck av tredje klassen må icke Särskilda
äga rum för annat ändamål än utförsel ur riket samt vetenskapligt, tillverkning
medicinskt, farmaceutisk^ tekniskt, industriellt eller likartat ändamål. av maltdryck
Angående tillverkning för utförsel samt för sådant annat ändamål,
som här sagts, meddelas särskilda bestämmelser av Kungl. Maj:t.
III KAP.
Beskattning av maltdrycker i skattepliktigt bryggeri.
24 §.
För malt, som i skattepliktigt bryggeri användes vid tillverkning skatteplikt
av maltdryck, skall erläggas skatt med sjuttiofem öre för varje kilogram, oc^a££te’
dock att för varje bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret
avverkade etthuudratusen kilogrammen malt utgår med sextiosju öre
för kilogram och för de nästa etthundratusen kilogrammen med sjuttioett
öre för kilogram.
I intet fall må skatten understiga i medeltal åtta kronor för varje
helgfritt dygn av den tid, under vilken maltkrossning på grund av tillståndsbevis
må äga rum.
\
25 §.
Maltets vikt beräknas efter den självregistrerande maltvågens an- Beräkning av
visning; dock skola i fall, som avses i 14 § 2 mom., de av överkon- maltets vikt''
trollören eller i kontrollombudets närvaro gjorda viktbestämningar gälla.
26 §.
Erläggande av skatt och särskild ersättning enligt denna förordning inbetalning
sker genom inbetalning å statsverkets giroräkmng i riksbanken för stats- av skattkontorets
räkning.
Vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal skall av tillverkaren
ofördröjligen insändas till kontrollstyrelsen.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
Förfarande
vid inbetalning
av skatt
förskottsvis.
Krist eller
överskott i inbetald
skatt.
Restitution
av överskott
i skatt.
Förfarande
beträffande
inbetalning
av skatt vid
anstånd.
Ökning av
säkerheten
för skatt vid
ökad tillverkning.
Påföljd av
utebliven
skatteinbetalning
m. m
27 §.
1. Där tillverkare icke enligt vad i 16 § 2 mom. sägs åtnjuter
anstånd med skattens erläggande, skall han senast å åttonde dagen i
varje månad inbetala skatt för den vikt malt, som enligt den i 16 §
1 mom. omförmälda anmälan kommer att under månaden krossas.
2. Har under någon kalendermånad krossats malt till högre vikt
än den, för vilken skatt förskottsvis erlagts, åligger tillverkaren att inom
åtta dagar efter månadens utgång inbetala skatten för den överskjutande
myckenheten; har däremot malt krossats till lägre vikt än den, för vilken
skatt förskottsvis erlagts, må överskottet av skatt tillgodoräknas tillverkaren
vid inbetalning av skatt för påföljande månad.
3. Visar sig, då det i 16 § omförmälda tillståndsbevis upphör att
gälla, att tillverkare inbetalat skatt för mera malt än som krossats, äger
han efter framställning bos kontrollstyrelsen återbekomma skillnaden
bos statskontoret.
28 §•
1. Har tillverkare åtnjutit anstånd med skattens inbetalande enligt
vad i 16 § 2 mom. sägs, skall han inom två månader efter utgången
av varje kvartal inbetala skatten för det under kvartalet uppvägda maltet,
och skall vid betalningen för det sista kvartalet, under vilket maltkrossning
enligt gällande tillståndsbevis ägt rum, jämväl erläggas vad som
kan brista i den skatt, som enligt 24 § andra stycket minst skall utgå.
2. Har under någon kalendermånad vikten av det krossade maltet
i medeltal för varje helgfritt dygn uppgått till mer än en femtedel
utöver vad i anmälan enligt 16 § 1 mom. uppgivits, skall tillverkare,
som åtnjuter anstånd med skattens erläggande, såvida hans tillståndsbevis
varit gällande för mer än hälften av ifrågavarande manad, inom
fjorton dagar efter månadens slut till kontrollstyrelsen ingiva bevis, att
han hos vederbörande länsstyrelse ställt godkänd säkerhet för den skatt,
som svarar mot den tillökade medelavverkningen för sex månader.
29 §.
1. Betalas ej skatten inom den i 27 § eller 28 § 1 mom. föreskrivna
tid eller förfaller den ställda säkerheten, utan att tdlverkaren
dessförinnan ställt ny, av vederbörande länsstyrelse godkänd säkerhet,
eller underlåter tillverkare att, efter det anfordran av kontrollstyrelsen
skett, ställa ökad säkerhet, varom i 28 § 2 mom. sägs, skall kontrollstyrelsen
återkalla tillståndsbeviset, i vad det innefattar rätt till malt
-
Kungl. May.ts proposition Nr 131.
13
krossning. Där tillverkaren brustit i skatteinbetalning, skall för uttagande
av ogulden skatt omedelbart verkställas utmätning, därom kontrollstyrelsen
må göra framställning.
2. När tillståndsbevis återkallas, skall det upphöra att gälla med
den dag, då beslut om återkallandet delgives tillverkaren eller hans
ombud.
30 §.
Har i skattepliktigt bryggeri uppvägt malt eller därav beredd produkt,
innan den lämnat layerfaten, så väsentligt skadats, att maltet eller produkten
ej kan för avsett ändamål användas, må eftergift av skatten äga rum. Dylik
eftergift må ock ske för sådan av skattepliktigt bryggeri innehavd
maltdryck, som med anledning av försäljningsförbud, meddelat jämlikt
26 § i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka, så skadats,
att drycken ej kan för avsett ändamål användas. Till kontrollstyrelsen
ställd ansökan om eftergift av skatten i ovan angivna fall skall, åtföljd
av handlingar, innefattande erforderlig utredning rörande förhållandet,
insändas till överkonfrollören, som jämte eget yttrande insäuder handlingarna
till kontrollstyrelsen. Varder skatt eftergiven, lämnar kontrollstyrelsen
härom meddelande till statskontoret för återbetalnings verkställande.
31 §.
Vid skattepliktigt bryggeri må efter varje kvartals utgång restitution
av skatt, efter sextiotre öre för kilogram räknat, åtnjutas för det
under nästföregående kvartal omedelbart till svagdricka använda malt,
dock icke till högre belopp, än att den återstående skatten uppgår till
minst det i 24 § andra stycket stadgade medeltal.
Där med stöd av 22 § maltdryck av första klassen blandats med
maltdryck av annan klass, må restitution ej åtnjutas för någon del av
det malt, som åtgått till den brygd, varur den till blandningen använda
maltdrycken av första klassen tagits.
Till kontrollstyrelsen ställd ansökning om restitution i fall, som
nu sagts, skall insändas till vederbörande över kontrollör före utgången
av månaden näst efter det kvartal, ansökningen avser. Efter verkställd
granskning insänder överkontrollören ansökningen till kontrollstyrelsen.
Medgives restitution, lämnar kontrollstyrelsen härom meddelande till
statskontoret för återbetalnings verkställande.
Eftergift av
skatt.
Restitution
av skatt för
malt, använt
till svagdricka.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
Restitution
av skatt vid
export.
Skattefrihet.
Bryggeri
byggnaden.
Förbud mot
införande
och förvarande
av
vissa maltdrycker.
Drifts
anmälan.
32 §.
Utföres maltdryck från skattepliktigt bryggeri ur riket, åtnjutes
under de villkor, vilka av Kungl. Maj:t särskilt stadgas, för den vikt
malt, som tillverkaren kan styrka hava åtgått för den utförda maltdryckens
tillverkning, restitution av den för maltet erlagda skatten.
IV KAP.
Om skattefritt bryggeri.
33 §.
Frihet från skatt åtnjutes vid bryggeri, där endast svagdricka
må tillverkas.
34 §.
Skattefritt bryggeri må icke vara sammanbyggt med skattepliktigt
bryggeri, ej heller beläget å samma tomt som dylikt bryggeri eller å
angränsande tomt.
35 §.
I skattefritt bryggeri med därtill hörande lägenheter må ej införas
eller förvaras andra maltdrycker än svagdricka.
36 §.
1. Då skattefritt bryggeri skall sättas i gång eller vid början av
ett tillverkningsår fortfarande vara i verksamhet, åligger det tillverkaren
att minst femton dagar förr, än vörtkokning må taga sin början, till
kontrollstyrelsen ingiva skriftlig anmälan med uppgift om:
a) bryggeriets namn, det ställe, där bryggeriet är beläget, samt
tillverkarens postadress,
b) den tidrymd av tillverkningsåret, under vilken tillverkningen
skall bedrivas, samt
c) det ombud, som i tillverkarens frånvaro skall företräda honom
inför kontrolltjänsteman,
varefter kontrollstyrelsen, där hinder ej möter, meddelar tillståndsbevis
för tillverkaren att utöva tillverkningen.
2. Tillståndsbevis, varom i 1 mom. sägs, må ej meddelas för
tillverkning i bryggeri, i vilket förut under tillverkningsåret bedrivits skatte
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.
15
Vörtens
extrakthalt
vid jäsning.
pliktig tillverkning av maltdrycker, ej heller åt den, som erhållit tillstånd
till försäljning av rusdrycker eller av maltdrycker av andra klassen.
37 §.
1. _ Vid tillverkning av svagdricka i skattefritt bryggeri må vörten,
då jästen tillsättes, icke äga högre extrakthalt än sex procent, och
må vörten ej heller efter jästens tillsättande beredas högre ursprunglig
extrakthalt, än nu sagts.
Beträffande uppmätning och numrering av jäskar och dylika kontrollåtgärder
meddelas föreskrifter av kontrollstyrélsen.
Tillverkare vare skyldig att lata kontrolltjänsteman taga prov såväl
av vörten som av den tillverkade drycken.
2. I skattefritt bryggeri ma vid tillverkning av svagdricka ej
användas sackarin eller liknande sötämne, och må dylikt ämne ej finnas i
bryggmet eller därtill hörande lägenheter.
3. Från skattefritt bryggeri må icke utföras vört av högre extrakthalt
än sex procent.
38 §.
Minst sex timmar före början av varje brygd i skattefritt bryggeri
skall tillverkare hos vederbörande tillsyningsman göra skriftlig anmälan
om tiden för brygden och om den tid, då vörten antages vara färdig
för tillsättning av jäst. Sådan anmälan må dock ej göras å annan tid
än mellan klockan sex förmiddagen och klockan åtta eftermiddagen.
Tillverkare må på eu gång anmäla en följd av brygder för en
tidrymd av högst två veckor.
39 §.
Tillverkare i skattefritt bryggeri skall utan ersättning i och för Kedskap och
kontrollen ställa till förfogande redskap och biträde, som erfordras för biträde vid
uppmätning av vört, svagdricka och kärl samt för undersökning av kontrollenvörtens
extrakthalt, ävensom två inom riket vederbörligen justerade
sackarometrar jämte provcylindrar.
40 §.
I skattefritt bryggeri skall på tillverkarens ansvar och med an- Bryggvändande,
av blanketter, som kontrollstyrelsen låter tillhandahålla, föras journal,
en bryggjournal, som städse skall vara för kontrolltjänsteman tillgänglig.
Förbud mot
användning
av sackarin
m. m.
Utförd vörts
extrakthalt.
Brygd
anmälan.
16
Utdrag ur
bryggjournalen
och
bidrag till
kontrollkostnaden.
Tillverknings
avslutande
före tillverkningsrattens
upphörande.
Ansvar för
olovlig tillverkning.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
41 §-
1. Före den femtonde dagen i månaden näst efter utgången av
varje kvartal skall tillverkare i skattefritt bryggeri till kontrollstyrelsen
avlämna av vederbörande tillsyningsman bestyrkt utdrag ur bryggjournalen
och samtidigt härmed såsom bidrag till kostnaden för kontroll vid bryggeriet
å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontoiets räkning
inbetala ett belopp, motsvarande femtio öre för varje helgfritt dygn av
den tid, varunder tillståndsbevis vid bryggeriet under kvartalet varit
gällande. Uppgår maltavverkningen under omförmälda tid i medeltal till
mer än sextio kilogram malt för varje helgfritt dygn, skall tillverkaren
dessutom erlägga ett halvt öre för varje kilogram av den myckenhet malt,
varmed avverkningen överstiger en efter sextio kilogram om dygnet
beräknad avverkning.
Vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal skall av tillverkaren
ofördröjligen insändas till kontrollstyrelsen.
2. Inbetalas icke de i 1 mom. nämnda avgifter i behörig tid,
skall kontrollstyrelsen återkalla tillståndsbeviset att upphöra att gälla den
dag, då beslut om återkallandet delgives tillverkaren eller hans ombud,
och göra framställning om utmätning av avgifterna.
42 §.
Vill tillverkare i skattefritt bryggeri avsluta tillverkningen före utgången
av den tid, för vilken tillståndsbevis utfärdats, skall han skriftligen
anmäla sådant för vederbörande tillsyningsman med uppgift om dagen,
då tillverkningen kommer att avslutas; och åligger det tillsyningsmannen
att lämna tillverkaren bevis, att sådan anmälan skett, samt däiom ofördröjlmen
underrätta överkontrollören och kontrollstyrelsen.
&När sådan anmälan skett, må tillverkning ej utan nytt tillståndsbevis
äga rum efter den tid, då enligt anmälningen tillverkningen skolat
avslutas.
V KAP.
Ansvarsbestämmelser m. m.
43 §.
Den, som utan tillstånd samt utan behörighet efter 1 § 2 eller
3 mom. tillverkar maltdryck, straffes, där tillverkningen skett i allenast
ringa omfattning, med böter från och med tio till och med tvåhundra
kronor.
17
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 131.
Bedrives tillverkningen yrkesmässigt eller eljest i större omfattning-,
än i första stycket avses, straffes tillverkaren med böter från och med
etthundra till och med tvåtusen kronor eller med fängelse i högst sex
månader samt gälde skatt för det avverkade maltet, dock med minst
tvåhundrafyrtio kronor. Giva omständigheterna vid handen, att malt
avverkats till sådan mängd, att jämlikt, bestämmelserna i 24 § den på
maltet belöpande skatt överstiger nyssnämnda belopp, skall i saknad av
erforderlig utredning om antalet brygder och inmäskningens storlek
antagas, att för varje dygn av den tid, varunder den olagliga avverkningen
pågått, verkställts en brygd och att det därunder inmäskade
maltets mängd i okrossat tillstånd uppgått till hälften av mäskkarsrymden
samt att en hektoliter okrossat malt väger femtiotvå kilogram
44 §.
Försäljer någon, vilken med stöd av 1 § 2 mom. för eget behov Ansvar för
tillverkat maltdryck, vad han sålunda tillverkat och är ej försäljningen försäljning av
enligt gällande bestämmelser rörande försäljning av maltdrycker belagd “Ä
med straff, vare han underkastad ansvar såsom för olovlig''tillverkning.
45 §.
Den, som i skattepliktigt bryggeri i syfte att undandraga stats- Ansvar förverket
skatt undan
auvänder
ej medgivna råämnen eller malt, som icke blivit i före- ^Xatt av
skriven ordning vägt,
eller gör åverkan å självregistrerande våg,
eller använder självregistrerande våg, sedan skada å densamma
veterligen uppkommit,
eller olovligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås,
som kontroll tjänsteman åsatt,
eller eljest svikligen förfar,
straffes med böter från och med femhundra till och med femtusen
kronor eller med fängelse i högst ett år; dock må, där omständigheterna
äro synnerligen försvårande, dömas till straffarbete i högst två år.
Den saktande gälde ock den skatt, han undandragit statsverket.
46 §.
1. Överstiger i maltdryck, som i skattepliktigt bryggeri till av- Ansvar för
salu tillverkats för annat ändamål än i 23 § sägs, alkoholhalten tre och olovlig tillen
tiondels viktprocent, eller befiuues, att extrakthalten hos den stam- vTssfman-’
vört, med vilken drycken är inbryggd, överstigit tio procent, och äro drycker i
omständigheterna sådana, att det måste antagas, att åtgärd avsiktligt vid- skjfepllektigt
tagits för att åt drycken giva högre alkoholbalt, än nyss sagts, straffes ’ryggen''
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 107 käft. (Nr 131.) 3
Ansvar för
överträdelse
av kontrollbestämmelser
i fråga om
skattepliktigt
bryggeri.
18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
tillverkaren med böter från och med tvåhundra till och med tvåtusen
kronor.
Föreligga icke dylika omständigheter, men har tillverkaren gjort
sig skyldig till uppenbar vårdslöshet, straffes med böter från och med
femtio till och med femhundra kronor.
2. Överstiger i maltdryck, som i 1 mom. avses, alkoholhalten tre
och tre tiondels viktprocent, eller befinnes, att extrakthalten hos den
stamvört, med vilken drycken är inbryggd, överstigit tio och fyra tiondels
procent, vare tillverkaren, ändå att de i 1 mom. angivna förutsättningar
icke äro förhanden, underkastad ansvar, som i 1 mom. första
stycket sägs.
47 §.
Den, som i skattepliktigt bryggeri
utan tillstånd ändrar godkänd eller insätter ny maltkross eller våg,
eller begagnar ändrad eller nyinsatt maltkross eller våg, som
ännu icke godkänts,
eller överträder föreskrift i 13 § 4 mom., 15 § eller 22 §,
eller vägrar vederbörande kontrolltjänsteman eller kontrollstyrelsen
eller kontrollstyrelsens fullmäktige tillgång till de i 21 § omförmälda
journaler eller till handelsböcker med tillhörande verifikationer eller till
ritning eller beskrivning över bryggeriet,
eller överträder enligt 17 § meddelat förbud,
eller vägrar kontroll tjänsteman eller den, som äger anställa undersökning
om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum eller
byggnad, där undersökning må ske,
straffes, därest han icke är förfallen till ansvar enligt 45 §, med
böter från och med femtio till och med ettusen kronor.
Fullgöres icke ordentligen skyldigheten att föra de i 21 § föreskrivna
journaler, vare tillverkaren underkastad ansvar, som nu sagts.
Lag samma vare, därest tillverkare i skattepliktigt bryggeri underlåter
att ställa sig till efterrättelse föreskrift i 4 §; dock att, där maltdryck
från bryggeri utlämnas å kärl, stämplat med beteckning för
lägre klass än den, vartill drycken jämlikt 2 § är hänförlig, ej må till
ansvar dömas, med mindre omständigheterna äro sådana, att det måste
antagas, att åtgärd avsiktligt vidtagits för att åt drycken giva högre
alkoliolhalt än den för vederbörande klass medgivna.
Överträdes föreskrift i 13 § 4 mom., skall krossningsredskapen,
och överträdes 15 §, skall olagligen upplagt gods, vare sig tillverkaren
är ägare därav eller icke, dömas förbrutet.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
19
48 §.
1. överstiger i maltdryck, som tillverkats i skattefritt bryggeri alkoliollialten
en och åtta tiondels viktprocent, eller befinnes, att extrakthalten
hos den stamvört, med vilken drycken är inbryggd, överstiger sex procent,
och äro omständigheterna sådana, att det måste antagas, att åtgärd
avsiktligt vidtagits för att åt drycken giva högre alkoholhalt, än
nyss sagts, straffes tillverkaren med böter från och med tvåhundra till
och med tvåtusen kronor eller med fängelse i högst ett år.
Föreligga icke dylika omständigheter, men har tillverkaren gjort
sig skyldig till uppenbar vårdslöshet, straffes med böter från och med
femtio till och med femhundra kronor.
2. Överstiger i maltdryck, som i 1 mom. avses, alkoholhalten
två viktprocent, eller befinnes, att extrakthalten hos den stamvört, med
vilken drycken är inbryggd, överstigit sex och fyra tiondels procent,
vare tillverkaren, ändå att de i 1 mom. angivna förutsättningar icke
äro för handen, underkastad ansvar, som i 1 mom. första stycket sägs.
Den . sakfällde gälde ock, på sätt i 43 § sägs, den skatt, han
undandragit statsverket.
49 §.
Den, som i skattefritt bryggeri
överträder förbud i 35 § eller i 37 § 2 eller 3 mom.,
eller vägrar vederbörande kontrolltjänsteman att erhålla tillgång
till bryggjournal eller att taga prov av vört eller maltdryck i
bryggeriet,
_ eller vägrar kontrolltjänsteman eller den, som äger anställa undersökning
om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum eller
byggnad, där undersökning må ske,
straffes med böter från och med femtio till och med ettusen
kronor.
Fullgöres icke ordentligen den i 40 § föreskrivna skyldigheten att
föra bryggjournal, vare tillverkaren underkastad ansvar, som nu sagts.
Lag samma vare, därest tillverkare i skattefritt bryggeri underlåter
att ställa sig till efterrättelse föreskrift i 4 §; dock att, där maltdryck
från bryggeri utlämnas å kärl, stämplat med beteckning för lägre
klass än den, vartill drycken jämlikt 2 § är hänförlig, ej må till ansvar
dömas, med mindre omständigheterna äro sådana, att det måste antagas,
att åtgärd avsiktligt vidtagits för att åt drycken giva högre alkoholhalt
än den för vederbörande klass medgivna.
Ansvar för
olovlig tillverkning
av
vissa maltdrycker
i
skattefritt
bryggeri.
Ansvar för
överträdelse
av kontrollbestämmelser
i fråga
om skattefritt
bryggeri.
20
Ansvar för
andra överträdelser
av
denna förordning.
Ansvar för
hustrus, husfolks
och
arbetares förbrytelse.
Ansvar för
gåva åt kontrolltjänsteman.
Ansvar för
röjande av
yrkeshemlighet
eller
affärsförhållanden.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
Överträdes förbudet i 37 § 2 mom., skall olagligen upplagt gods,
vare sig tillverkaren är ägare därav eller icke, dömas förbrutet.
50 §.
Uraktlåter tillverkare att ställa sig till efterrättelse något av vad
i denna förordning föreskrives eller de föreskrifter, kontrollstyrelsen
eller vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet med denna förordning
meddelar, straffes, där ej särskilt ansvar är bestämt, med böter från
och med tjugu till och med tvåhundra kronor.
51 §.
Tillverkare ansvarar för förbrytelse mot denna förordning, som
begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom
vore förbrytelsen av honom själv begången, därest icke omständigheterna
göra sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap och vilja. Begagnar
tillverkare ombud vid rörelsens utövande, ansvare ombudet jämte
tillverkaren och lika med denne för sådan förbrytelse.
52 §.
Tillverkare, som åt kontrolltjänsteman, vilken över hans bryggeri
utövar tillsyn, såsom gåva något giver eller erbjuder, straffes med
böter från och med tjugu till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman,
som gåva mottager, vare underkastad lika ansvar och miste
därjämte befattningen.
53 §.
Den, som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt
denna förordning, vare förbjudet att, där det ej kan anses påkallat av
tjänstens intresse, röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsförhållanden.
Gör han detta och framgår ej av omständigheterna, att han om den
hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid, då
han ej innehaft dylik befattning, straffes med böter från och med femtio
till och med ettusen kronor. Sker det för att göra skada, eller begagnar
han sig av sin kännedom till egen eller annans fördel, må till
fängelse dömas.
Har i nu omförmälda hänseende genom kontrolltjänstemans åtgörande
skada iippkommit, vare han skyldig den till fullo gottgöra.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
21
54 §.
Allmän åklagare äger att anställa undersökning om förbrytelse
mot denna förordning.
Har undersökning anställts mellan klockan sju eftermiddagen och
klockan sex förmiddagen, men upptäckes ej förbrytelse, böte förrättningsmannen
från och med fem till och med femtio kronor, där han ej
haft giltig anledning till undersökningen.
55 §.
Allmän åklagare äger att i de fall, då krossningsredskap eller olagligen
upplagt gods jämlikt denna förordning kan antagas vara förbrutet,
därå verkställa beslag.
Beslag skall, där så ske kan, göras i två vittnens närvaro. Innehavare
av vad i beslag tages eller, i hans frånvaro, hans ombud på
stället eller någon av hans husfolk skall tillsägas om beslaget.
56 §.
Allmän åklagare åligger att åtala förbrytelse mot denna förordning.
I fall, som avses i 46 eller 48 §, må åtal dock ej äga rum, med
mindre kontrollstyrelsen därom gjort anmälan.
Finner kontrolltjänsteman överträdelse begången, som bör föranleda
till åtal, skall han anmäla det för allmän åklagare.
57 §.
Saknas tillgång till böter, som enligt denna förordning ådömas,
skola de förvandlas enligt allmän strafflag.
58 §.
Då skatt jämte böter ådömts enligt denna förordning, må, där
tillgång saknas till skatten eller någon de! därav, böterna ej kunna med
penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället undergå motsvarande
förvandlin gs s träff.
59 §.
Av böter, som ådömas enligt denna förordning, ävensom av värdet
av redskap och gods, som förklarats förbrutna, tillfaller en tredjedel, dock
högst femhundra kronor, åklagaren och återstoden kronan.
Allmän åklagares
undersökningsrätt.
Beslag å förbrutet
gods.
Åtalsrätt och
anmälan av
förbrytelse.
Böters förvandling.
Förbud mot
böters förvandling
i
visst fall.
Fördelning
av böter
m. m.
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
Undantag
från yissa
kontrollföreskrifter.
Ikraft
trädande.
VI KAP.
Övergångsstadganden.
60 §.
Skulle vid bryggeri, som varit i gång inom tolv månader före
utfärdandet av förordningen den 17 juni 1903 angående tillverkning och
beskattning av maltdrycker, en eller flera av ovan stadgade kontrollföreskrifter
icke kunna tillämpas, skall på kontrollstyrelsens särskilda
prövning bero, huruvida det oaktat tillverkning av maltdryck vid sådant
bryggeri får äga rum, samt vilka kontrollåtgärder för sådant fall skola
på tillverkarens bekostnad vidtagas.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923, vid vilken
tid förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker skall upphöra att gälla; dock att sistnämnda förordning
även efter den 1 oktober 1923 skall äga tillämpning beträffande
förhållanden, som hänföra sig till tiden före nämnda dag, samt att åtgärder,
som före den 1 oktober 1923 erfordras för ordnande av maltdryckstillverkning
enligt denna förordning, skola vidtagas enligt bestämmelserna
i densamma.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
23
Förslag
till
förordning angående förbud mot införsel till och försäljning
inom riket av exportöl.
Härigenom förordnas som följer:
1 §‘
Med exportöl förstås i denna förordning alla maltdrycker, som
enligt förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker
äro att hänföra till tredje klassen.
Förordningen äger icke tillämpning å drycker, som avses i 1 S
andra stycket i förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning av
pilsnerdricka. J ö
2 §-
Införsel till riket av exportöl skall, utom i fall, som i 3 och 7 88
sägs, vara förbjuden. 55
. 3 §‘
Exportöl må till riket införas av den, som enligt särskilt stadgande
äger åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkommande varor.
4 §‘
Försäljning inom riket av exportöl må icke äga rum i andra fall
än som avses i 5 och 7 §§.
5 §‘
!• Exportöl må inom riket försäljas för utförsel ur riket.
2. Eäportöl ma å apotek för medicinskt ändamål säljas på behörig
läkares recept och med iakttagande av de särskilda föreskrifter, som
därom kunna utfärdas. Sadant recept skall kvarlämnas och förvaras å
apoteket.
3. Rättighet till försäljning av exportöl å passagerarfartyg, som
förmedlar regelbunden persontrafik till utländsk hamn, må utövas av
person, som är berättigad att å fartyget idka utskänkning av rus
-
24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
drycker. Rörande sådan försäljning skall vad enligt förordningen den
14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker gäller om utskänkning
av rusdrycker å fartyget äga motsvarande tillämpning.
6 §•
Den, som ej äger rätt till försäljning av exportöl, må ej genom
byteshandel avhända sig sådan dryck eller eljest använda den som betalningsmedel.
7 §•
Införsel till riket av exportöl samt försäljning inom riket av exportöl
i annat fall, än i 5 § sägs, ma för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt,
tekniskt, industriellt eller likartat ändamål äga rum enligt särskilda
bestämmelser, som meddelas av Konungen.
8 §‘
I avseende å olovlig införsel till riket av exportöl skola de i 83 §
i förordningen angående försäljning av rusdrycker meddelade bestämmelser
äga motsvarande tillämpning; dock skall i fråga om förfarandet
med olovligen infört exportöl gälla vad i 11 § här nedan stadgas.
9 §•
1. Den, som i annat fall, än i 5 eller 7 § sägs, inom riket försäljer
exportöl, skall för den olovliga försäljningen vara underkastad
ansvar, som i 74 § 1 mom. i förordningen angående försäljning av
rusdrycker är stadgat i fråga om där avsedda förbrytelser.
2. Överskrides den i 5 § 2 mom. stadgade rättighet till försäljning
av exportöl i visst fall å apotek, vare lag, som i 1 mom. sägs.
3. I fall, som i denna paragraf avses, vare det å försäljningsstället
med därtill hörande lägenheter befintliga eller eljest för försäljning
avsedda exportöl tillika med kärl och emballage, vari det förvaras,
underkastat beslag och förbrutet.
4. Vad i denna paragraf stadgas skall jämväl äga tillämpning,
om någon, som ej äger rätt till försäljning av exportöl, genom byteshandel
avhänder sig sådan dryck eller eljest använder exportöl som
betalningsmedel.
10 §.
Angående fördelningen av böter, som enligt denna förordning
ådömas, samt av värdet av kärl och emballage, som enligt denna för
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131. 25
ordning- dömas förbrutna, skola bestämmelserna i 92 § i förordningen
angående försäljning av rusdrycker äga motsvarande tillämpning; och
skola i övrigt beträffande olovlig försäljning av exportöl 87 §, 88 §
^.nrnom\i 89 §, 90 § 1 mom., 91, 93 och 94 §§ i samma förordning i
tillämpliga delar lända till efterrättelse.
11 §-
Exportöl, som enligt denna förordning dömts förbrutet, skall för
kronans räkning genom vederbörande åklagares eller tullmyndighets
försorg försäljas, dock endast till person, vilken enligt denna förordning
äger försälja varan, eller för ändamål, för vilket enligt förordningen
försäljning må äga rum.
Kan försäljning till sådan person eller för sådant ändamål icke
ske, skall varan bevisligen förstöras.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 107 käft. (Nr 131.)
4
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
Förslå g
till
förordning rörande ändring 1 Yissa delar av förordningen den
14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker.
Härigenom förordnas, att 20 och 23 §§, 26 § 2 mom., 28 § 3 mom.,
54 § 3 mom., och 90 § 3 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker skola upphöra att gälla, samt att
nedan angivna paragrafer och moment i samma förordning skola erhålla
följande ändrade lydelse:
1 §•
I denna förordning förstås
med spritdrycker: brännvin och — — — absolut alkohol; samt
med vin: alla — — — 22 volymprocent alkohol.
Spritdrycker och vin kallas med en gemensam benämning rusdrycker.
2 I
Försäljning
av — — — utskänkningsstället medföres.
Med rättighet till utminutering av spritdrycker följer rätt till utminutering
av vin samt med rätt till iskänkning av spritdrycker rättighet
till utskänkning av vin.
3 §.
1. Rusdrycker må å apotek — — — särskilt stadgat.
4 §•
4. Ej heller må tillstånd till försäljning av rusdrycker meddelas
den, som utövar tillverkning till avsalu av maltdrycker.
9 §-
Den, som--— 50 kronor, eller ock försäljningen avser vin
åt spisande gäster vid måltid.
17 §•
1. Detaljhandel med rusdrycker — — — som i 18, 21 och
22 §§ omförmälas, idkas — — — bolag fördelas.
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
2. Rättighet, som---skall avse, om antal försäljningsställen,
dels för utminutering och dels för utskänkning av spritdrycker och vin,
om grunderna — — — till utskänkning.
3. över ansökning, som — — — få anordnas, dels för utminutering
och dels för utskänkning av spritdrycker och vin, ävensom förslag
— -r- — sökta rättigheten.
19 §.
3. Bolag äger — — — myckenhet försäljes.
Vid utminutering av vin åligger det bolag tillse, att, om något
slag av vin genom sin prisbillighet i förening med hög alkoholhalt eller
av annan anledning uppenbarligen är ägnat att för allmänheten inträda
som ersättning för spritdrycker, utminutering av sådant vin sker med
iakttagande av samma bestämmelser, som gälla för utminutering av
spritdrycker.
21 §.
2. Rättighet att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka vin
andra passagerarfartyg än — — — intaga måltid.
3. Tillstånd att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka vin
å statens järnvägars — — — idka utskänkningsrörelse.
22 §.
Där i något fall utskänkning av vin tillfälligtvis kan vara — —
— till spisande gäster utskänka sådan dryck. Har ansökningen — —
— ej bifallas.
24 §.
Den, som erhållit tillstånd till utskänkning enligt 21 § 2 eller 3
mom. eller 22 §, är skyldig att hos det eller de bolag, Konungens befallningshavande
bestämmer, inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker.
25 §.
2. Bolag äger, med — — — utskänkta rusdrycker. Såsom villkor
för överlåtelse må icke föreskrivas, att maltdrycker skola inköpas
från viss säljare.
3. överlåtelse av rättighet till utskänkning, som avses i 21 eller
22 §, vare förbjuden.
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
26 §.
1. Avlider den, som efter överlåtelse från bolag eller enligt 21
eller 22 § innehar rättighet — — — i konkursen.
34 §.
Rusdrycker må icke utminuteras till
1) den, som — — — sådan anstalt;
8) den, som — — — sinnessjukdom, som otvetydigt uppstått
genom omättligt, bruk av alkoholhaltiga drycker; samt
9) den, angående — — — klagan upphävt.
35 §.
Brukar någon, som vistas inom kommunen, alkoholhaltiga drycker
till uppenbar skada för sig eller andra, äger — — — anföras hos
Konungens befallningshavande.
37 §.
3. Angående den, som — — — sinnessjukdom, som otvetydigt
uppstått genom omättligt bruk av alkoholhaltiga drycker, ävensom föreståndare
—--sådan anstalt.
45 §.
2. Avhämtning å — — — må utminuteras.
3. Spritdrycker må — — — varan erhållits.
Vin må från utminuteringsställe försändas endast efter det köparens
skriftliga rekvisition och betalning för varan erhållits, dock att vin
må till köpare inom kommunen i dennes bostad av bolaget avlämnas
mot att den skriftliga rekvisitionen och betalningen därvid erhållas.
56 §.
2. Utskänkning av spritdrycker må begynna tidigast klockan
12 middagen samt utskänkning av vin tidigast klockan 9 förmiddagen;
och må utskänkningen ej fortfara längre än till klockan 10 eftermiddagen.
Utskänkning av rusdrycker — — — utskänkning förbjuden.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
29
58 §.
Om tillstånd erhållits att utskänka endast vin, vare det förbiu—
det — — — förtära spritdrycker.
62 §.
Vad i 56 och 57 §§ stadgas skall ej äga tillämpning å iskänkning,
som avses i 21 §.
69 §.
, , „ V Tillstånd, som meddelats enligt 21 eller 22 §, må av Konungens
betallningshavande återkallas, när helst Konungens befallningshavande
oo c ^ärt^’ och ?kall återkallelse av tillstånd, som meddelats
enligt 22 §, äga rum, då i stad stadsfullmäktige och på landet kommunalstamma
det påyrka.
71 §''
Därest av — — — där förmäles.
73 §.
Återkallelse av — — — meddelas kontrollstyrelsen.
80 §‘
Dömes den, som efter överlåtelse från bolag eller enligt 21 eller
§ äger rätt — — — till försäljning förlustig.
Lag samma vare, om sådan rättighet avser utskänkning av endast
vin och rättighetsinnehavaren dömes till ansvar för olov% försäljning
av spritdrycker. J 6
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923.
30
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1, 7 och 12 §§ i förordningen
den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.
Härigenom förordnas, att 1, 7 och 12 §§ i förordningen den 11
juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka skola erhålla följande
ändrade lydelse:
1 §•
Med pilsnerdricka förstås i denna förordning varje maltdryck,
som enligt förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker
är att hänföra till andra klassen.
Yad i förordningen stadgas om pilsnerdricka gäller ock om maltdryck
av tredje klassen, som från bryggeri utlämnas eller utlämnats på
kärl, stämplat med beteckning för maltdryck av andra klassen.
Förordningen äger ej tillämpning å drycker, som avses i 1 § 5
mom. i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av tillagade,
alkoholfria drycker samt maltdricka.
7 §•
Utan särskilt tillstånd må försäljning till avhämtning av pilsnerdricka
utövas av:
a) den, som---å tillverkningsstället;
b) den, som äger rätt till utminutering av spritdrycker eller vin,
å försäljningsstället; samt
c) '' den, som — — — å utskänkningsstället.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
31
12 §‘
Utan särskilt tillstånd må utskänkning av pilsnerdricka utövas av
a) den, som äger rätt till utskänkning av spritdrycker eller vin
dock endast där sådan utskänkning bedrives;
b) gästgivare, dock---en vecka.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923.
32
Hungl. Maj:ts proposition Nr 131.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 9
juni 1905 (nr 36 sid. 32) angående försäljning av tillagade,
alkoholfria drycker samt svagdricka.
Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§, 3 § 1—3 mom., 4 och
7 §§, 8 § 3 mom., 10 § 1 mom. samt 11 § i förordningen den 9
juni 1905 angående försäljning av tillagade, alkoholfria drycker samt
''svagdricka skola erhålla följande ändrade lydelse, samt att i anledning
därav förordningens överskrift skall bliva som följer:
Förordning angående försäljning av tillagade, alkoholfria drycker samt
maltdricka.
1 §•
1. Försäljning av — — — äro gällande.
2. Lika med — — — volymprocent alkohol.
3. Vad i 1 mom. är stadgat gälle ock försäljning av maltdricka,
då försäljningen ej sker till förtäring på stället.
4. Med maltdricka förstås i denna förordning varje maltdryck,
som enligt förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker
är att hänföra till första klassen.
5. Vad i denna förordning stadgas om maltdricka gäller ock om
maltdryck av andra klassen, som från bryggeri utlämnas eller utlämnats
på kärl, stämplat med beteckning för maltdryck av första klassen.
2 §-
Den, som äger rätt till utskänkning av spritdrycker, vin eller
pilsnerdricka, vare jämväl berättigad att till förtäring på stället försälja
(utskänka) tillagade, alkoholfria drycker samt maltdricka.
3 §‘
1. Vill någon, som — — — alkoholfria drycker eller maltdricka,
göre därom — — — utskänkningsställe ombytes.
33
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
2. Bevis, som — — — visst tillfälle, förbjudits att försälja spritdrycker,
vin eller pilsnerdricka, ej heller den, om vilken är veterligt,
att honom meddelat tillstånd att försälja spritdrycker, vin eller pilsnerdricka
återkallats, eller att — — — denna förordning.
3. Vill någon, efter — — — i denna förordning, eller att sälja
spritdrycker, vin eller pilsnerdricka upphört att gälla, eller, efter det
honom meddelat tillstånd att försälja spritdrycker, vin eller pilsnerdricka
återkallats, bedriva rörelse, varom — — — ej tillämpning.
4 §•
Anmälan eller — — — eller tillställningen, utskänka tillagade,
alkoholfria drycker eller maltdricka.
7 §•
Vid all försäljning av maltdricka, vare sig till förtäring på stället
eller annorledes, skall iakttagas:
att drickat — — — med sackarin, samt
att på försäljningsstället ej må finnas hembryggt maltdricka.
8 §•
3. Därest vid — — — äger rum, iskänkning av tillagade, alkoholfria
drycker eller av maltdricka visar sig föranleda oordningar, må
— — — tillställning visar sig föranleda oordningar.
10 §.
1. Den, som — — — erfordras, utskänker tillagade, alkoholfria
drycker eller maltdricka, böte från — — — femtio kronor.
11 §•
Varder någon, vilken--— ansvar för olovlig försäljning av
spritdrycker, vin, exportöl eller pilsnerdricka, då — — — därtill föranleda.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 107 höft. (Nr 131.)
5
34
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
Förslag
till
förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober
1907 (nr 86) angående tillverkning av brännvin.
Härigenom forordnas, att 20 § i förordningen den 11 oktober 1907
angående tillverkning av brännvin skall upphöra att gälla, ävensom att
19 § 3 och 4 mom. samt 21 § i samma förordning skola erhålla följande
ändrade lydelse:
19 §.
3. Överkontrollörer förordnas av kontrollstyrelsen.
4. Kontrollstyrelsen bestämmer tjänstgöringsdistrikt för överkontrollörer
och kontrollörer; skolande överkontrollör utöva tillsyn även
över de bryggerier, som äro belägna inom tjänstgöringsdistriktet.
21 §.
1. Därest å landsbygden på grund av lokala förhållanden sådant
erfordras, vare tillverkare på överkontrollörens tillsägelse skyldig dels a,tt
mot viss gottgörelse tillhandahålla kontrollören — — — skjuts till
övriga bränneri er inom distriktet.
I detta mom. omförmäld gottgörelse varder till beloppet fastställd
i sammanhang med utfärdande av bestämmelser angående arvode till
kontrolltjänsteman, på sätt särskilt stadgas.
2. Vid bränneri, där---gottgöra statsverket vad enligt
särskilt stadgade grunder utgått i arvode eller ersättning till kontrollör
vid bränneriet.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923; dock äger
kontrollstyrelsen jämväl före nämnda dag meddela överkontrollör förordnande,
avseende tid efter samma dag.
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 131.
35
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 2 mars 1923.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Schlyter, Örne.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anför:
Jag anhåller nu att få anmäla frågorna om en förändrad lagstiftning
rörande tillverkning och beskattning av maltdrycker ävensom angående
försäljningsförbud för vissa slag av maltdrycker, så ock vissa
med dessa frågor sammanhängande spörsmål. Jag torde därvid först
böra lämna en kortfattad redogörelse för de i berörda avseenden nu
gällande bestämmelser.
Tillverkningen och beskattningen av maltdrycker regleras för närvarande
genom en i ämnet utfärdad förordning den 7 augusti 1907 (nr
63) med däri senare vidtagna förändringar. Närmare bestämmelser äro i
vissa avseenden meddelade i ordningsstadgan av samma dag för maltdrycksbryggerierna
i riket och i särskilda av kontrollstyrelsen utfärdade
föreskrifter rörande kontrollen vid maltdrycksbryggerierna. I specialförfattningar
finnes stadgat rörande, bland annat, tillverkning av maltextrakt
och restitution av erlagd skatt för malt vid utförsel ur riket av maltdrycker.
Enligt den sålunda gällande lagstiftningen är all tillverkning
av maltdrycker utom sådan, som är att hänföra till hembrygd för eget
behov, underkastad reglering och kontroll. För krossning av för maltdryckstillverkning
erforderligt malt liksom för själva tillverkningen kräves
tillstånd av vederbörande länsstyrelse.
Beträffande den närmare utformningen av kontrollen liksom i fråga
om beskattningen göres åtskillnad mellan maltdrycker av olika slag,
vilken åtskillnad anknytes till den år 1919 genomförda uppdelningen av
maltdryckerna i tre klasser alltefter den alkoholhalt, de innehålla, och
extraktstyrkan av den stamvört, varmed de äro inbryggda. Av dessa
Gällande lagstiftning
angående
tillverkning
och
beskattning av
maltdrycker.
36
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
klasser, vilka betecknas med klass I, klass II och klass III, omfattar
den första maltdrycker, som ej innehålla mera än två och en fjärdedels
votymprocent alkohol och som äro inbryggda med en stamvört,
vilkens extrakthalt icke överstiger sex procent — dessa drycker
med ett gemensamt namn betecknade svagdricka — ävensom alkoholfria
maltdrycker, vilka äro inbryggda med en stamvört av högre extrakthalt
än den nämnda. Andra klassen omfattar maltdrycker, som icke äro hänförliga
till första klassen och vilka ej innehålla mera än tre och sex
tiondels volymprocent alkohol samt äro inbryggda med eu stamvört,
vars extrakthalt icke överstiger nio och fem tiondels procent. Den
gemensamma beteckningen för maltdrycker av klass II är pilsnerdricka.
Till tredje klassen hänföras alla övriga maltdrycker, alltså alla maltdrycker,
vilkas alkoholhalt är större än tre och sex tiondels volymprocent,
ävensom alla icke alkoholfria drycker, som inbryggts med en stamvört
av extrakthalt, överstigande nio och fem tiondels procent, även om
alkoholhalten skulle vara mindre än 3.6 volymprocent. Maltdrycker av
tredje klassen benämnas i lagstiftningen Öl.
Maltdrycksbeskattningen är baserad på så kallad råmaterialbeskattuing,
d. v. s. viss avgift skall erläggas för varje kilogram malt, som uppväges
för att användas till maltdryckstillverkning. Från denna beskattning
äro emellertid drycker, hänförliga till svagdricka, principiellt undantagna.
Som följd härav äro bryggerierna i lagstiftningen indelade i två grupper,
dels skattepliktiga, vilka äga tillverka alla slags maltdrycker, och dels
skattefria, vilka endast få tillverka svagdricka. För malt, som i skattepliktigt
bryggeri användes till svagdricksberedning, erhålles restitution
av skatten. Sådan restitution kan även erhållas för malt, som beräknas
hava åtgått för tillverkning av maltdrycker, vilka exporteras. Därjämte
kan skatt eftergivas, då uppvägt malt eller därav beredd produkt blivit
skadad. Till förhindrande av att i skattepliktigt bryggeri malt användes
för tillverkningen utan att skatt därför erlägges, äro stadgade noggranna
kontrollföreskrifter. Dessa gå i korthet ut på att allt malt, som skall
användas i bryggeriet, skall uppvägas på en självregistrerande våg, och
kontrollen avser att efterse, att denna våg fungerar i vederbörlig ordning
samt att malt icke användes, som ej passerat vågen. Därjämte
finnas till förhindrande av olaglig tillverkning bestämmelser angående
tillsyn rörande bryggeribyggnadens beskaffenhet och om förbud mot
förvaring i bryggeriet av vissa till maltdryckstillverkning användbara
varor m. in. Kontrollsyfte tjänar även föreskrift om att bryggeriets
namn och den klass, vartill en maltdryck hör, skola vara angivna på
de kärl, vari drycken utlämnas från bryggeriet.
37
Katu/l. Maj:ts proposition Nr 131.
Överinseendet över maltdiyckskontrolleu tillkommer koutrollstyrelsen.
Deri omedelbara kontrollen över tillverkningen i bryggerierna
utövas av särskilda kontrollörer, vilka därjämte kunna hava befattning
med tillsyn över brännvinstillverkningen. Kontrollörerna sortera
under lör större distrikt av landet förordnade överkontrollörer, vilka
jämväl öva viss direkt uppsikt över bryggerierna.
Såsom framgår av vad nyss nämnts, stå även de skattefria bryggerierna
under kontroll. Denna avser tillsyn över att där ej tillverkas
andra maltdrycker än svagdricka, och utövas av särskilda tillsyningsman.
Jag återkommer vid behandlingen av de särskilda frågorna till det
närmare innehållet i gällande bestämmelser.
I fråga om försäljningen av maltdrycker gälla för närvarande Gällande lagolika
författningar beträffande svagdricka, ''pilsnerdricka och Öl. För- a%nl9fTrsäljningen
av svagdricka regleras genom en ännu i sina ursprungliga säljning av
grunddrag gällande förordning av den 9 juni 1905 (nr 36 sid. 32) maUdryckerangående
försäljning av tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka.
Beträffande pilsnerdricka gällde till år 1919 en samtidigt med förordningen
om svagdricksförsäljning utfärdad förordning angående försäljning
av vin och Öl (nr 36 sid. 20). Sistnämnda år genomfördes emellertid
särskild lagstiftning angående försäljning av pilsnerdricka (nr 406),
enligt vilken sådan försäljning utom i särskilda i förordningen angivna
fall icke må bedrivas av annan än den, som därtill erhållit tillstånd.
Vad angår ölförsäljning, finnas bestämmelser meddelade i förordningen
den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker.
Enligt denna förordning är utminuteringen av Öl liksom spritdrycksoch
vinförsäljningen underkastad motbokskontroll, och även ölutskänkningen
ligger under reglering, liknande den för vinutskänkning föreskrivna;
dock äro i vissa avseenden lindrigare villkor medgivna för ölförsäljningen.
Sistberörda förordning är emellertid för närvarande och
intill den 1 oktober detta år, i vad angår försäljning av Öl, satt ur
kraft genom en den 30 juni 1922 utfärdad förordning (nr 417) angående
förbud under viss tid mot införsel till och försäljning inom riket
av öl, vilken författning tillkommit i följande ordning.
På grund av särskilda förhållanden hade någon tillverkning av Öl inom Riksdagslandet
icke kommit till stånd efter det rusdrycksförsäljningsförordningen trätt i skrivelse 1920,
kraft. Den import av utländskt Öl, som under samma tid ägt rum genom detaljhandelsbolagen,
var mycket obetydlig. Under åberopande bland annat av dessa
förhållanden hemställde i anledning av väckta motioner 1920 års riksdag i
skrivelse (nr 219), att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en allsidig utredning
av frågan, huruvida och under vilka förutsättningar förhud mot försäljning inom
Tillkallande
av sakkunniga.
38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
riket av maltdrycker, vilka innehölle mera än tre och sex tiondels volymprocent
alkohol, skulle kunna stadgas, ävensom snarast möjligt förelägga riksdagen det
förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I skrivelsen yttrade riksdagen, att
eu dylik utredning borde avse att undersöka, huruvida och under vilka förutsättningar
den ur nykterhetssynpunkt särskilt för landsbygdens del avsevärda förmån,
som vunnits därigenom att på grund av särskilda förhållanden de starkare, såsom
berusningsmedel användbara maltdryckerna icke funnits tillgängliga, skulle kunna
bevaras åt framtiden. Däremot syntes det, anförde vidare riksdagen, saknas anledning
att ifrågasätta indragning av sådan tillverkning av alkoholstarkare maltdrycker,
som bedreves uteslutande för export. Utredningen borde taga hänsyn till
jämväl de handelspolitiska följder, som importförbud beträffande ifrågavarande
slag av maltdrycker kunde medföra. Utredningen borde vidare inriktas på att
söka tekniskt utröna, huruvida en, trots låg alkoholhalt, smakligare, hållbarare
och som måltidsdryck mera användbar maltdryck än det förekommande pilsnerdrickat
kunde frambringas.
I anledning av denna skrivelse tillkallade enligt Kungl. Maj:ts den 15
oktober 1920 givna bemyndigande dåvarande chefen för finansdepartementet professorn
T. L. Tliunberg, direktören E. Hj. B. Almgren och ombudsmannen A. W.
Sävström att såsom sakkunniga verkställa den utredning, varom riksdagen hemställt.
Vid anmälan i statsrådet av detta ärende anförde departementschefen, bland
annat, att genom den begärda utredningen i första hand borde fastställas de olägenheter,
som skulle inträda genom ett lössläppande av tillverkningen och därmed
av försäljningen av det starkare ölet. Såsom dylik olägenhet framhölls särskilt,
att rusdrycksförsäljningsbolagen knappast vore rustade för att övertaga någon
större försäljning av Öl, då de, särskilt pa grund av bristande lokalutrymmen,
redan på många håll hade svårigheter att ombesörja tillhandaliallande av spritdrycker
och vin. Jämväl i kontrollhänseende skulle ölförsäljningen komma att
tillskynda bolagen svårigheter, vilka icke kunnat förutses vid den tidpunkt, då
rusdrycksförsäljningsförordningen antagits. Vidare anfördes, att, därest utredningen
gåve vid handen, att tillverkningen och försäljningen av de starkare maltdryckerna
borde förbjudas, undersökningen borde inriktas på frågan om möjligheterna att
förbättra pilsnerdrickats smak och hållbarhet. Därvid ifrågasattes tillika, huruvida
icke skillnaden mellan olika drycker kunde fastställas icke såsom för närvarande
efter en kombinerad alkohol- och extraktgräns utan enbart efter eu alkoholgräns
— en förändring, som visserligen syntes förutsätta eu fullständig omläggningav
det i fråga om maltdryckslagstiftningen bestående beskattningsväsendet och
kontrollförfarandet. Då utredningarna sålunda kunde föranleda vittutseende förändringar
av gällande maltdryckstillverkningslagstiftning, borde tillika undersökas,
huruvida icke jämväl i andra avseenden bestämmelserna om maltdryckstillverkningen
borde på grund av vunnen erfarenhet förändras. Vidare hade beträffande
svagdrickstillverkningen från svagdrickstillverkarna gjorts gällande, att densamma
numera så undanträngts, att svagdrickstillverkarna hotades av ekonomisk ruin.
Genom gällande bestämmelser vore de nämligen förhindrade att övergå till tillverkning
av andra maltdrycker utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Svagdricksbryggarnas
framställningar syftade till att deras bryggerier skulle få övergå till skattepliktig
tillverkning. Givetvis måste sagda framställningar grundligt övervägas
med hänsyn till deras konsekvenser ur olika synpunkter, icke minst med hänsyn
Kanal. Maj:ts proposition Nr 131. 39
till kontrollen. I samband med reviderandet av maltdryckslagstiftningen syntes
jämväl nyss berörda frågor böra upptagas till övervägande.
De sakkunniga (maltdryckssakkunniga) avgåvo den 17 december
1921 sitt betänkande. I detta framlades dels förslag till helt ny förordning
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker ävensom till
vissa av nämnda förslag föranledda ändringar i förut berörda författningar
angående försäljning av svagdricka in. m. och av pilsnerdricka, dels
ock förslag till förordning angående förbud mot införsel till och försäljning
inom liket av exportöl, med vilken beteckning de sakkunniga
avsågo maltdrycker, innehållande mera än tre och sex tiondels volymprocent
alkohol. Enligt sistnämnda förslag skulle införsel till och försäljning
inom riket av exportöl för annat än vetenskapligt och tekniskt
ändamål vara förbjuden, och skulle för förseelse mot detta förbud gälla
vad i rusdrycksförsäljningsförordningen vore stadgat angående olovlig
rusdrycksförsäljning. Den föreslagna förordningen skulle träda i kraft
den 1 oktober 1922 och gälla utan tidsbegränsning. Härjämte föreslogo
de sakkunniga. vissa förändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen,
vilka borde bliva eu följd av exportölsförbudet. De sakkunniga hade
alltså kommit till det resultat, att försäljningen av vad som enligt
gällande lagstiftning betecknades såsom maltdrycker av tredje klassen
borde förbjudas, blott med den modifikation, som läge däri, att enligt
de sakkunniga gränsen mellan drycker av olika klasser skulle bestämmas
allenast efter volymprocenten alkohol, varigenom möjlighet ansåges
skola beredas att åstadkomma extraktstarkare och på den grund enligt
vissa smakriktningar mera välsmakande drycker än det förekommande
pilsnerdnckat, utan att alkoholhalten därför behövde ökas.
I det framlagda förslaget till förordning angående tillverkning och
beskattning av maltdrycker hade de sakkunniga för vinnande av större
reda och ökad överskådlighet i lagstiftningen sammanfört alla för närvarande
i olika författningar meddelade bestämmelser av allmännare
innebörd om tillverkning och beskattning av maltdrycker. I fråga om
maltdryckskontrollen innehöll förslaget sakliga nyheter därutinnan, att
vissa befogenheter, som nu utövas av Kuugl. Maj:t eller länsstyrelserna,
skulle överflyttas till kontrollstyrelsen, ävensom att det nuvarande kontrollsystemet
skulle, i syfte bland annat att åstadkomma besparingar,
utbytas mot ett enklare system, grundat på bokförings- och stickprovskontroll.
De sakkunniga behandlade därjämte de i statsrådsyttrandet
berörda frågorna rörande en övergång till beskattning av den färdiga
produkten, samt vidare om hävande av det bestående s. k. koncessionstvånget,
d. v. s. föreskriften därom att i bryggeri, som anlagts
Maltdrycks
sakkunnigas
betänkande.
40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
eller för skattepliktig tillverkning av maltdrycker inrättats efter ingången
av juli månad 1917, sådan tillverkning ej får äga rum utan
medgivande av Kungl. Maj:t. Vidare innehöll betänkandet yttrande i
fråga om övergång från det nuvarande systemet, enligt vilket maltdryckernas
alkoholhalt beräknas i procent av dryckens volym, till alkoholhaltens
beräkning i procent av vikten. I samtliga tre sistbei''örda
avseenden förklarade de sakkunniga sig sakna anledning till framläggande
av förslag om ändrade bestämmelser. De sakkunniga avvisade
därjämte, med åberopande av riskerna ur nykterhet ssyn punkt, det förslag
om eu mindre höjning av pilsnerdrickats högsta medgivna alkoholhalt,
som från vissa håll framställts såsom innebärande en utväg
att erhålla en hållbarare dryck än det nuvarande drickat. I betänkandet
avhandlades vidare frågan om möjligheten att genom pasteurisering
öka pilsnerdrickats hållbarhet och lörebygga, att genom efterjäsning
dess alkoholhalt ökades, ävensom om kontrollerande av styrkan hos i
handeln förekommande maltdrycker. Slutligen utvecklade de sakkunniga
sin förut omförmälda uppfattning, att gränsen mellan till försäljning
tillåtna och därifrån uteslutna maltdrycker borde bestämmas allenast
efter alkoholhalten.
De sakkunnigas förslag till ändringar i rusdrycksförsäljningsiorordningen
samt i förordningarna angående försäljning av svagdricka
m. m. och av pilsnerdricka torde få såsom bilagor (nr 1 C—1 E) fogas
vid statsrådsprotokollet. I fråga om övriga av de sakkunniga framlagda
förslag ävensom den av dem lörebragta utredningen och anförda
motiveringen liksom beträffande eu vid de sakkunnigas betänkande foo-ad
reservation tillåter jag mig att i de delar, vilkas innehåll jag icke
kommer att i det följande återgiva, hänvisa till betänkandet ävensom
till ett däröver av kontrollstyrelsen avgivet utlåtande, vartill jag senare
återkommer och i vilket huvuddragen av de sakkunnigas framställning
tinnas återgivna. ... j
Qver de sakkunnigas betänkande inhämtades utlåtanden Iran kon“
trollstyrelsen samt från överståthållarämbetet och länsstyrelserna, vardryekssak-
jämte Svenska bryggareföreningen bereddes tillfälle att yttra sig över
S. betänkandet. För innehållet i dessa yttranden torde i detta sammahang
någon redogörelse ej erfordras.
Proposition Vid anmälan den 10 mars 1922 i statsrådet av de sakkunnigas
till ma års betänkande framhöll jag, att i de flesta av de frågor, vilka vant forenksdag■
mål för de sakkunnigas utredning, det visat sig råda vitt skilda meningar,
och att från olika håll gjorts gällande, att utredningen i vissa punkter
41
Kanyl. Maj.ts proposition Nr 131.
icke vore uttömmande. Jag anförde vidare, att jag icke vore beredd
att da fatta ståndpunkt till vissa av de frågor, som i det anförda sammanhanget
framställde sig. Jag fortsatte därefter:
/''Det synes mig;, att, på sätt kontrollstyrelsen ansett lämpligt, en förnyad
utredning bör äga rum, varvid förevarande lagstiftningsområde bör skärskådas i
ett sammanhang. Utredningen bör vara avslutad i så god tid, att det bliver
möjligt att förelägga nästa ars riksdag definitivt förslag till reglering av berörda
frågor.
Såsom förut anförts, äger försäljning av Öl för närvarande endast i mycket
ringa omfattning ruin inom landet. Någon tillverkning av Öl inom riket förekommer
ej. Enligt min mening bör man ock söka förebygga, att under tiden för
det uppskov med frågans slutliga avgörande, som bliver en följd av den förnyade
utredningen, eu ökning av ölförsäljningen äger rum. Det är nämligen klart, att,
därest vid eu slutlig prövning av frågan starkölsförbud anses skola genomföras,
ett dylikt förbud kommer att medföra desto mindre olägenheter för allmänheten
och tillverkarna, ju mindre det genom förbudet skapade förhållandet avviker från
vad förut bestått. Det finnes visserligen anledning antaga, att även utan särskild
lagstiftning tillverkning av Öl inom riket icke skulle komma att äga rum under
en uppskovstid av så kort varaktighet som den föreslagna. Emellertid förefinnes,
ej någon säkerhet för att icke en ganska avsevärd import därav skulle komma att
äga rum, och detta kunde i sin tur tänkas föranleda de svenska bryggerierna att
åter ^ upptaga tillverkningen av starköl. Utom ur nyss anförda synpunkt måste
en sålunda ökad ölförsäljning väcka betänkligheter på den grund, att det obestridligen
för närvarande å många håll skulle möta allvarliga svårigheter för systembolagen
att organisera och kontrollera en mera omfattande ölhandel.
På grund av vad jag sålunda anfört, anser jag ifrågavarande betänkande
icke för närvarande böra föranleda annan framställning till riksdagen än rörande
förslag till förordning om tillfälligt förbud mot införsel till och försäljning inom
riket av starköl.»
Efter att hava närmare motiverat det förslag till förordning i sistberörda
avseende, som utarbetats inom finansdepartementet och enligt
vilket under det provisoriska förbudet skulle inbegripas alla maltdrycker
av klass III, hemställde jag, att nämnda förslag måtte föreläggas riksdagen
till antagande. Denna min hemställan bifölls, och proposition
(nr 230) avläts till riksdagen.
Beträffande innehållet i övrigt av mitt anförande till statsrådsprotokollet
vid behandlingen av nämnda fråga tillåter jag mig att hänvisa
till berörda proposition, i vilket jämväl finnes en närmare redogörelse för
de över de sakkunnigas betänkande avgivna yttrandena.
Vid anmälan den 26 maj 1922 av riksdagens skrivelse samma
dag med förmälan, att berörda proposition bifallits av riksdagen, fram- ^efsanföranliöll
jag, efter att hava erinrat om förberörda departementschefsyttrande ,‘aj %23.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 107 höft. (Nr 131.) 6
42
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
den 15 oktober 1920 samt mitt anförande till statsrådsprotokollet den
10 mars 1922, bland annat följande:
»Såsom framgår av mitt nyss åberopade yttrande angående ifrågavarande
betänkande till statsrådsprotokollet den 10 mars 1922, anser jag, att en överarbetning
av maltdryckssakkunnigas betänkande bör äga rum. Den av de sakkunniga
verkställda utredningen synes mig nämligen i vissa avseenden icke vara så uttömmande
och de av dem framlagda förslagen icke så preciserade, att det är möjligt
för statsmakterna att på grundval därav bilda sig en uppfattning i de behandlade
frågorna. Den förnyade utredningen bör tydligen framför allt inriktas på de
punkter, på vilka anmärkningar mot de sakkunnigas utredning framställts, eller i
vilka de framlagda förslagen mötts av kritik. De frågor, vilka således enligt mitt
förmenande främst böra ytterligare undersökas, äro följande, nämligen dels möjligheten
att inom 1917 års rusdrycksförsäljningsförordnings ram anordna utminutering
och utskänkning av maltdrycker, motsvarande den nuvarande klass III, på sådant
sätt, att tillfredsställande kontroll kan upprätthållas, dels möjligheten att förbättra
pilsnerdrickats smak och hållbarhet, dels frågan om alkoholhaltens beräknande efter
volymprocent eller efter viktsprocent, dels kontrollsystemets omändring på sådant
sätt att, samtidigt med kostnadsbesparing, ökad effektivitet ernås, och dels maltdrycksbeskattningens
omläggning från råmaterialbeskattning till produktbeskattning.
Emellertid delar jag deras uppfattning, som anse, att hela förevarande lagstiftningsområde
lämpligen bör ånyo skärskådas i ett sammanhang. Den ifrågasatta överarbetningen
av de sakkunnigas betänkande och den kompletterande utredningen därtill synas mig
därför böra erhålla samma omfattning, som genom det av mig återgivna departementschefsyttrandet
den 15 oktober 1920 angivits för maltdryckssakkunnigas uppdrag.
Berörda överarbetning och utredning torde, på sätt kontrollstyrelsen själv
ifrågasatt, lämpligen böra överlämnas till nämnda styrelse, förstärkt med tva sakkunniga.
Då det synes vara av synnerlig vikt, att förslag till definitiv lagstiftning
på ifrågavarande område kan föreläggas nästa års riksdag, lärer det böra föreskrivas,
att arbetetet med det ifrågasatta uppdraget skall så bedrivas, att förslag
kan av kontrollstyrelsen avgivas till Kungl. Maj:t före den 1 oktober 1922.»
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställde jag, bland annat,
att Kungl. Maj:t måtte anbefalla kontrollstyrelsen att med biträde av tva
sakkunniga personer, vilka chefen för finansdepartementet skulle äga
tillkalla, verkställa den överarbetning av 1920 års maltdryckssakkunnigas
betänkande och den ytterligare utredning i de till samma sakkunnigas
behandling hänskjuta frågor, som kunde föranledas av de över betänkandet
avgivna yttrandena eller eljest anses erforderliga, samt senast
den 1 oktober 1922 till Kungl. Maj:t inkomma med utredning och förslag
i berörda frågor.
Ifrågavarande hemställan bifölls av Kungl. Maj:t, varefter jag samma
dag tillkallade såsom Bakkunniga verkställande direktören i aktiebolaget
Stockholms bryggerier, civilingenjören E. Hj. B. Almgren och överkontrollören,
filosofie doktorn 0. G. A. von Schéele. På grund av be
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kanal. Mai:tu proposition Nr 131.
48
myndigande av Kungl. Maj:t att tillkalla eu person för att vid de tillfällen,
då Almgren ej deltoge i utredningsarbetet, i dennes ställe biträda
koutrolIstyrelsen vid uppdragets fullgörande tillkallade jag den 14 juni
1922 disponenten Sven Sandvall att såsom suppleant för Almgren biträda
såsom sakkunnig.
Den 17 oktober 1922 har kontrollstyrelsen därefter beslutat ut- Kontroiutylåtande
med förslag till förordning angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker in. in. Utlåtandet innehåller omarbetat förslag den ir oktotill
förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker ber 192a''
ävensom till förordning angående förbud mot införsel till och försäljning
inom riket av exportöl, vilka båda förslag torde få som bilagor (nr 1 A
och 1 B) fogas till statsrådsprotokollet. Beträffande innehållet i övrigt i
betänkandet — vilket som nummer 37 år 1922 ingår i serien av Statens
offentliga utredningar — tillåter jag mig att i de delar därav, som icke
i det följande komma att av mig citeras eller återgivas, hänvisa till betänkandet.
Över betänkandet hava utlåtanden inhämtats från överståthållarämbetet
och länsstyrelserna ävensom från socialstyrelsen och generaltullstyrelsen,
från sistnämnda verk i vad dess ämbetsförvaltning rörer.
I samband med berörda betänkande och de däröver avgivna utlåtandena
tillåter jag mig att anmäla en av styrelsen för Sveriges svagdricksbryggareförening
den 20 januari 1923 till Kungl. Maj:t ingiven
framställning ävensom ett av kontrollstyrelsen den 14 februari 1923
avgivet utlåtande över framställningen. Berörda framställning och utlåtande
torde få som bilagor (nr 2 och 3) fogas vid protokollet.
Jag anhåller nu att få övergå till behandling av de särskilda
frågor, som i förevarande sammanhang uppställa sig till besvarande.
Såsom förut erinrats, har den föreliggande frågan om förändrad Frågan om
maltdryckslagstiftning sin upprinnelse däruti, att man ansett det sakläge, 8fö^bui*''
som uppkommit på grund av den under kristiden inställda tillverkningen m. m.
av starkare maltdrycker, utgöra en lämplig utgångspunkt för ett slutgiltigt
reglerande av frågan om inskränkningar i försäljningsrätten beträffande
dylika maltdrycker.
Maltdryckssakkunniga ansågo på sin tid, att införsel till och för- Maitdryck,- säljning inom riket av maltdrycker, innehållande mera än 3.6 volymprocent ''^emUande
alkohol, borde, utom för vissa speciella ändamål, förbjudas. Vad som av och yttranden
de sakkunniga anfördes till stöd för detta förslag, var i huvudsak följande. dar0ver
-
44
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
De sakkunniga erinrade därom, att redan från början bestämmelserna om
starkölsförsäljning i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning ansetts medföra betydande
svårigheter av organisatorisk art, ävensom att redan 1918 års riksdag ansett
sig böra besluta vissa ändringar i 45 § i nämnda förordning i syfte att bereda
lättnader i kontrollen vid utminutering av Öl. De sakkunniga återgåvo därefter
en skrivelse, som den 18 juni 1920 av systembolagens representanter ingivits till
kontrollstyrelsen och i vilken framhållits, att de mest allvarliga olägenheter skulle
vara att befara, därest ölförsäljning då komme till stånd. De sakkunniga redogjorde
därefter för de upplysningar, som de genom systembolagsföreningarnas förtroendenämnd
införskaffat rörande systembolagens ställning till ett eventuellt återupptagande
av starkölsförsäljningen. Enligt denna redogörelse hade förtroendenämnden
genom sitt verkställande utskott — i anslutning till vad systembolagsföreningarna och
systembolagen i det närmaste enhälligt uttalat — anfört, att tekniska svårigheter
för försäljning av starköl alltjämt förelåge av den natur, att de icke utan större
svårigheter för framtiden kunde övervinnas. Vanskligare att lösa, hade nämnda
utskott yttrat, vore emellertid frågan om en tillfredsställande kontroll över ölutminuteringen.
För handhavandet härav måste utarbetas enhetliga reglerande anvisningar
rörande delvis andra kontrollmetoder än de i fråga om spritdrycker och vin tillämpade.
En på kvanti tetsbegränsning baserad restriktionspolitik läte sig av praktiska
skäl knappast genomföra beträffande ölet, och det vore att befara, att restriktionerna
ifråga om ölutminuteringen antingen, om de gjordes effektiva, skulle skapa nya, för
hela rusdrycksförsäljningsorganisationen ovälkomna och skadliga anledningar till
friktion med allmänheten eller i annat fall behöva tilltagas så rymliga, att de föga
motsvarade sitt syfte. Med utskänkningen av alkoholstarkare Öl skulle likartade
svårigheter bliva förknippade. Ett återupplivande av ölkaféerna och den vid landsbygdens
hotell och gästgivaregårdar tidigare förekommande öltratiken måste förebyggas.
Även om Öl utskänkningen skulle knytas till måltid, skid le en verksam kontroll
ur ekonomiska och nykterhetssynpunkter möta stora vanskligheter.
Härefter utförde de sakkunniga skälen för sin uppfattning, att
förbud mot starköls försälj ning borde utfärdas, på följande sätt:
De sakkunniga utginge från att ett återvändande till förhållandena före
kristiden i avseende å ölförsäljningen icke vore ifrågasatt, utan att frågan gällde
att söka utreda innebörden av ett eventuellt tillhandahållande av starköl i enlighet
med bestämmelserna i 1917 års förordning. Därvidlag syntes man, oaktat någon
erfarenhet om det individuella kontrollsystemets sätt att fungera i fråga om ölförsäljning
icke förefunnes, vara berättigad antaga, att försäljning av Öl genom systembolagen
skulle bliva förenad med betydande vanskligheter. Vad först anginge
utminuteringen, berodde dessa svårigheter i främsta rummet på den på grund av
rådande bostadsbrist synnerligen svårlösta lokalfrågan. Om lokalerna vore otillfredsställande
eller otillräckliga, sti att bolagen icke kunde på nöjaktigt sätt betjäna
allmänheten, måste man räkna med ett starkt missnöje hos denna, liksom även hos
öltillverkarna, då deras avsättning därigenom skulle bliva lidande. En bristfällig
teknisk organisation skulle vidare direkt medföra ofördelaktiga verkningar med
hänsyn till kontrollens handliavande. De väsentligaste svårigheterna av bestående
art syntes emellertid förefinnas på kontrolltillämpningens område. Det förfarande,
som av bolagen tillämpades i fråga om kontrollen å förbrukningen av spritdrycker
Kung}. Maj.ts proposition Nr 131. 45
och vin, vore icke tillämpligt i avseende ä utminutering av starköl. Skulle därför
starkölsutmilutering i större utsträckning påbörjas, torde det först bliva nödvändigt
att på något sätt experimentera sig fram till ett kontrollförfarande, som kunde
passa för försäljning av denna dryck. Det funnes emellertid vissa sannolikheter,
som talade mot möjligheten att någonsin vinna tillräckligt fasta regler för kontrolltillämpningen.
Även utskänkningen av starköl skulle, om lagstiftningens
nykterhetsbefrämjande syfte skulle kunna tillgodoses, bliva förenad med vanskligheter
av en omfattning, som man både svårt att överskåda. Då det kunde väntas, att
starkölet skulle komma att i stor utsträckning uttränga pilsnerdrickat såsom måltids-
och förfriskningsdryck, skulle vidare från pilsnerdricksförsäljarnas sida säkerligen
ersättningskrav komma att framställas. I den mån bolagen förbehölle sig
själva utskänkning av starkölet, vilket i stor utsträckning torde bliva fallet, skulle
även den befintliga pilsnerdricksutskänkningen bliva väsentligt lidande. För många
av pilsnerdrickskaféerna befarades starkölets uppträdande på marknaden innebära
en direkt ruin.
Kärnan i spörsmålet om ett eventuellt förbud mot starkölsförsäljning vore
dock nykterhetssynpunkten. Med hänsyn till den allmänna, i folkets smak inarbetade
användning, som maltdrycker hade, vore det en viktig uppgift för lagstiftningen
att eliminera de risker, som betingades av alkoholhalten i starkölet,
i den mån detta vore möjligt utan att offra det, som vore värdefullt hos
dryckerna i fråga. Det gällde att så mycket som möjligt beröva maltdryckerna
karaktären av på alkoholhalten beroende »njutningsdrycker». Erfarenheten från
kristiden vore, att pilsnerdrickat iigde stark förmåga att som måltids- och förfriskningsdryck
ersätta starkölet. Det missnöje, som gjort sig gällande under
den tid, da starköl icke funnits i marknaden, syntes de sakkunniga anmärkningsvärt
ringa, och i de fall, då starkare maltdrycker efterfrågats, syntes detta mera hava
berott på önskemål att få ett hållbarare Öl än ett Öl med högre alkoholhalt. Visserligen
utgjorde det förhållandet, att allmänheten torde finna sig i att icke hava tillgång
till någon starkare maltdryck än pilsnerdrickat, icke i och för sig tillräckligt
skäl att förbjuda det starkare ölet. Då de sakkunniga emellertid anslutit sig till
kravet på ett förbud mot starkölsförsäljning, hade detta skett, emedan här en i
folknykterhetens intresse verkande, lång ifrån betydelselös reform syntes erbjuda
sig, genomförbar utan större vanskligheter och gynnad av den avvänjningsprocess
gentemot starkölet, som kristiden inneburit. Er nykterhetssynpunkt skulle ett
starkölsförbud hava betydelse i följande avseenden. Förtäring av starköl hade förr
ofta varit anledning till berusning. Det vore uppenbart, att starkölet, trots de
restriktioner i dess försäljning, som stadgats i 1917 års förordning, skulle erhålla
en stor plats i marknaden. Starkölets återinförande kunde befaras komma att innebära
en deklassificering av pilsnerdrickat i allmänhetens uppfattning, och det vore
tydligt, att följderna härav på nykterhetstillståndet icke skulle bliva gynnsamma.
Man måste räkna med att, hur än systembolagens kontroll sköttes, tillgången till
starköl i ej ringa utsträckning skulle bereda möjlighet till avsiktligt eller oavsiktligt
missbruk därav. Då starkölet måste bliva avsevärt dyrare än pilsnerdrickat, skulle
stfr.^^e^s förande såsom den mest använda måltids- och förfriskningsdrycken
därjämte på ett mycket kännbart sätt för stora samhällsklasser öka deras utgifter
för rusdrycksändamål. Starkölets återuppträdande skulle vidare innebära en icke
oväsentlig ökning i den totala alkoholmängd, som konsumerades av folket. Mot
46
Kungl. Mcij:ts proposition Nr 131.
*
vad som anförts därom att man i starkölet hade ett medel att minska konsumtionen
av spritdrycker och vin ville de sakkunniga framhålla, att, om över huvud starkölsförbrukningen
skulle åstadkomma någon dylik minskning, densamma dock skulle
bliva så ringa, att olägenheterna av starkölsförsäljningen vida skulle överväga de
möjliga fördelarna. Slutligen anförde de sakkunniga, att starkölsförsäljningens förbjudande
med hänsyn till erfarenheten från de senare åren syntes bliva föga kännbart
för bryggeriindustrien, ävensom att gällande traktater med främmande makter
icke stode hindrande i vägen för starkölsförbudet, och att Sveriges handelsförbindelser
med utlandet knappast torde därav påverkas.
En av de sakkunniga, överingenjören Almgren, var i nu behandlade
hänseende utav avvikande mening och anförde följande:
Då man på grund av rena kristidsförhållanden icke haft möjlighet att pröva
verkningarna av den år 1917 antagna, från och med år 1919 gällande rusdrycksförsäljningsförordningen,
i vad densamma avsåge ölet, men då den konsumerande allmänheten
helt visst med tillfredsställelse skulle hälsa ett tillhandahållande av något
kraftigare maltdrycker än de nuvarande, syntes rättvisan och billigheten kräva, att,
innan frågan om förbud mot ölförsäljning upptoges till avgörande, man sökte få
utrönt, om icke ett tillfredsställande resultat kunde ernås med tillämpandet av
nämnda förordnings bestämmelser rörande tillhandahållande av Öl. Det syntes numera
icke behöva möta allt för stora svårigheter för systembolagen att tillsammans
med bryggerierna överenskomma om de lämpligaste anordningarna härför. Den,
som ville underkasta sig det med motbokskontrollen förenade besväret för erhållande
av ett glas gott Öl, borde icke avstängas från möjligheten härtill.
I sitt över maltdiyckssakkunnigas betänkande avgivna yttrande,
vilket finnes återgivet i det vid fjolårets proposition angående provisoriskt
starkölsförbud fogade utdrag av statsrådsprotokollet, framhöll kontrollstyrelsen
såsom en sammanfattning av sin ställning till förevarande
fråga, ati utgångspunkterna för ställningstagandet vore följande:
1. Det tillverkades och försåldes inom landet en maltdryck, pilsnerdricka,
som i allt väsentligt ganska väl tillfredsställde allmänhetens krav på eu välsmakande
måltids- och läskedryck, utan att den medförde några olägenheter ur nykterhetssynpunkt.
2. Ett återupptagande av starkölstillverkningen skulle efter all sannolikhet
medföra, att nialtdryckskonsumtionen komme att på nytt inrikta sig på ölet.
3. Det syntes icke vara möjligt att inom den gällande lagstiftningens
ram och på grundvalen av gjorda erfarenheter från den individuella kontrollens
tillämpning förebygga ogynnsamma påverkningar på nykterhetstillståndet av starkölsförsäljningen;
ett förläggande av denna hos systembolagen skulle fastmer utöva
ett ogynnsamt inflytande även på deras verksamhet i övrigt.
4. Svårlösta ekonomiska spörsmål skulle kräva sin lösning, då stora grupper
näringsidkare, som hade sin utkomst genom försäljning av pilsnerdricka, skulle
försättas i en ekonomiskt ohållbar situation genom konsumtionens inriktning på
starköl, som de näppeligen skulle kunna erhålla rätt att försälja.
Kontrollstyrelsen ansåge därför, att mycket starka skäl talade för
att försäljning av starköl inom landet icke borde komma till stånd och
47
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
att fördenskull de sakkunnigas förslag i detta avseende borde av statsmakterna
i princip biträdas.
Av länsstyrelserna lämnade de i Östergötlands, Gottlande, Hallands,
Alvsborgs, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och
Västerbottens län förslaget om starkölsförbud utan erinran eller funno
övervägande skäl tala för tillstyrkande av detsamma. (Iverståthållarämbetet
och länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge, Skaraborgs och
Värmlands län tillstyrkte starkölsförbud åtminstone tills vidare eller för
viss tid av två eller tre år. Avstyrkande utlåtanden avgåvos av länsstyrelserna
i Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads
och Malmöhus län, Göteborgs och Bohuslän, Örebro, Jämtlands och
Norrbottens län, av den sistnämnda länsstyrelsen med tvekan. Länsstyrelsen
i Jönköpings län yttrade sig icke i förevarande avseende.
Svenska bryggareföreningen anförde i avgivet yttrande, att svårigheter
att erhålla för ölförsäljningen lämpliga lokaler dåmera icke förefunnes.
De svårigheter av kontrollteknisk art, som gjorts gällande,
måste hava existerat i lika hög grad vid den tidpunkt, då den nya
försäljningslagstiftningen tillkommit, utan att de då från systembolagens
sida tillmätts någon betydelse. Föreningen instämde i frågan om försäljningsförbud
till fullo i det slut, vartill reservanten bland de sakkunniga
kommit.
Till fullgörande av sitt uppdrag att verkställa grundligare utredning
bland annat i frågan om möjligheten att inom 1917 års rusdrycksförsäljningsförordnings
ram anordna utminutering och utskänkning av
maltdrycker, motsvarande nuvarande klass III, på sådant sätt, att tillfredsställande
kontroll kunde uppehållas, har kontrollstyrelsen till trettioett
av systembolagen inom riket, representerande kontrollområden med tre
femtedelar av landets folkmängd och 58 procent av samtliga motböcker,
riktat förfrågningar i detta ämne. Jag skall tillåta mig att här meddela
en kort sammanfattning av de inkomna svaren.
I fråga om möjligheten att tekniskt ordna ölförsäljningen ävensom i övriga
av förfrågningarna berörda avseenden hava något över hälften av de hörda bolagen
förklarat sig instämma i det av maltdryckssakkunniga återgivna utlåtandet av systembolagens
förtroendenämnd eller anfört liknande synpunkter, som uttalats i detta.
Åtta bolag, däribland det i Stockholm, hava förklarat, att numera lokaler kunde,
om ock med avsevärda kostnader, anskaffas för försäljningen. Vad särskilt angår
utminu ter ingen, hava åtskilliga bolag anfört, att kontrollens anordning skulle
erbjuda betydande särskilt kontrolltekniska svårigheter. Vissa bolag, sju till antalet,
hava på olika skäl anfört, att de ansåge tekniska hinder av avgörande natur
icke föreligga i sådant avseende. Beträffande ölutskänkningen äro meningarna
Kontrollstyrelsens
förslag om
starkölsförbud.
48
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 131.
bland bolagen ganska delade. Av de bolag, som särskilt yttrat sig i denna del,
hava fem ansett svårigheter föreligga att så ordna denna försäljning, att nykterhetstillståndet
ej skulle därigenom försämras. Bolagen i Göteborg, Eksjö och Karlskrona
hava däremot ansett sådan utskänkning kunna ordnas på ett ur nykterhetssynpunkt
tillfredsställande sätt. Samtliga de tjugu bolag, som yttrat sig om den
verkan starkölsförsäljningen, även om den ordnades på lämpligaste sätt, kunde
väntas få på nykterhetstillståndet, hava på ett undantag när mer eller mindre
bestämt uttalat, att därav skulle uppkomma menliga följder. I allmänhet förklara
vidare bolagen, att någon allmännare önskan från allmänheten att erhålla tillgång
till starköl icke kommit till uttryck. Endast bolagen i Kalmar, Karlskrona, Örebro
och Umeå anföra, att enligt deras mening numera hos den konsumerande allmänheten
förefunnes önskan att till måltidsdryck få inköpa starköl. Vissa bolag hava
framhållit önskvärdheten av att beträffande maltdrycker av klass II gränsen för
den tillåtna alkohol- och extrakthalten bleve höjd.
Efter eu redogörelse för systembolagens uttalanden övergår kontrollstyrelsen
till att utföra sin ståndpunkt i frågan om starkölsförbud och
anför i sådant avseende i huvudsak följande:
Med hänsyn till ölets egenskap att användas dels såsom måltidsdryck, dels
ock i njutuingssyfte komme man att vid tillämpningen av försäljningsbestämmelserna
ifråga om starkölet råka in i nästan olösliga motsättningar, ur vilka den
närmast till hands liggande utvägen onekligen syntes vara att med ledning
av möjliga erfarenheter om gränsen mellan de ur nykterhetssynpunkt relativt farliga
och relativt ofarliga maltdryckerna förbjuda försäljningen av de relativt farliga
dryckerna. Ehuru den i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning föreskrivna försäljningsorganisationen
icke kunde sägas hava blivit prövad i praktiken, hölle kontrollstyrelsen
före, att några restriktiva bestämmelser ur kontrollsynpunkt med
verkan att vid ett eventuellt lösgivande av ölförsäljningen hålla konsumtionen nere
näppeligen kunde utformas. Då det av praktiska skäl icke läte sig göra att vid
utlämnandet av motböcker för inköp av Öl fastställa de högsta kvantiteter, som
Unge på desamma inköpas, vore det knappast möjligt att för ölets vidkommande
genomföra en anordning av den individuella utminuteringskontrollen i huvudsaklig
överensstämmelse med det kontrollsystem, som för närvarande komme till
användning vid utminutering av spritdrycker. Det återstode alltså ingen annan
möjlighet än att tillämpa samma kontrollmetoder, som för närvarande tillämpades
vid utminuteringen speciellt av lätta viner, d. v. s. praktiskt taget tillåta alla
motboksinnehavare att inköpa de kvantiteter, de önskade, och ingripa först då några
alldeles särskilda förhållanden förelåge.
Då med hänsyn till vad sålunda anförts gällande bestämmelser om ölförsäljningens
organisation enligt kontrollstyrelsens mening icke kunde utgöra något
väsentligt hinder för en omfattande ölförsäljning, därest allmänheten skulle komma
att i någon större omfattning vilja inköpa starköl, och allmänhetens efterfrågan å
starköl sannolikt komme att under vissa förutsättningar bliva betydande, vore det
att antaga, att starkölsförsäljningen skulle bliva ej långt ifrån lika stor som förbrukningen
av spritdrycker. Den nära fördubblade omsättning i liter räknat,
som systembolagen härigenom skulle erhålla, måste föranleda betydande omläggningar
inom bolagens försäljningsrörelser, vilket icke kunde undgå att medföra
stora kostnader och svårigheter.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 131.
49
Olägenheterna ur nykterhetssynpunkt av en omfattande starkölsförsäljning
bleve under alla omständigheter betydande, även om kontrollsystemet vore jämförelsevis
tillfredsställande. Vad som emellertid särskilt måste beaktas, vore frånvaron
av möjligheterna, åtminstone så långt man nu kunde se, att åstadkomma
en verksam kontroll å utminuteringen av starköl, något som syntes komma att
medföra verkliga och betydande olägenheter ur nykterhetssynpunkt. Jämväl vid
utskänkningen av starköl syntes betydande olägenheter skola uppkomma, ehuruväl
dessa möjligen, åtminstone delvis, skulle kunna begränsas genom det av åtskilliga
bolag framställda förslaget, att överlåtelse av rättighet att endast utskänka Öl ej
skulle få ifrågakomma. Under alla förhållanden kvarstode svårigheten att kontrollera,
såväl att Öl icke utskänktes såsom pilsnerdricka som att pilsnerdricka icke utskänktes
såsom Öl, vilket senare ekonomiskt kunde tillskynda utskänkningsinnehavaren betydande
fördelar.
Det pris, som sattes å starkölet, skulle möjligen kunna medverka till,
att förbrukningen därav icke bleve så betydande, som av styrelsen antagits.
Ehuru utminuteringspriset kunde väntas bliva åtskilligt högre än före kriget, torde
priset emellertid i varje fall icke bliva så högt, att det komme att verka
hämmande på förbrukningen. Även om det icke skulle visa sig omöjligt att,
därest starkölsförsäljningen frigåves, så småningom under årens lopp utforma ett
kontrollförfarande, som begränsade olägenheterna av denna försäljning, måste
emellertid ett dylikt kontrollförfarande enligt kontrollstyrelsens mening väsentligen
taga sikte på starkölets egenskap att kunna användas såsom njutningsdryck och
sålunda lämna åsido ölets användning såsom måltidsdryck. Kontrollsystemet skulle
därigenom bliva så restriktivt, att förbrukningen av Öl nedbringades till ett minimum.
Genomförandet av ett dylikt system skulle emellertid föra till sådana
slitningar med allmänheten, att samarbetet mellan bolagen och denna, vilket vore
en så viktig förutsättning för det individuella kontrollsystemets funktion, helt
och hållet skulle riskeras eller tillfogas måhända obotliga skador. Därtill komme,
att genom sådana åtgärder starkölsomsättningen skulle nedbringas till en obetydlighet
och skälen för starkölsförsäljningens bibehållande således väsentligt försvagas.
Vad anginge det framställda förslaget, att försäljningen av porter skulle bibehållas,
men att försäljningen av annat starköl skulle förbjudas, skulle enligt styrelsens
mening en dylik anordning icke kunna undgå att medföra praktiska svårigheter så
till vida, som en klar gräns icke kunde dragas mellan porter och andra starkölstyper.
Det måste också synas inkonsekvent att från ett eventuellt förbud mot starköl
undantaga en viss typ, som i lika hög grad som de förbjudna typerna kunde medföra
olägenheter ur nykterhetssynpunkt. Det vore icke osannolikt, att, om porterförsäljningen
ensam frigåves, portern skulle kunna bliva en ersättningsdryck för
vanligt starköl. Styrelsen funne sig därför böra avstyrka förslaget om porterförsäljningens
undantagande från starkölsförbudet.
Efter att hava framhållit, att svårlösta ersättningsfrågor, som vid
ölets läggande under systembolagen undvikits genom att de enskilda
personer, som förut fått sälja Öl, i stället fått s. k. pilsnerdricksrättigheter,
åter skulle bliva aktuella, om starkölet ånyo uppträdde på marknaden,
sammanfattar kontrollstyrelsen sin ståndpunkt i frågan om starkölsförbud
på följande sätt:
bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 107 höft. (Nr 131). 7
50
Kontrollstyrelsens
förslag
om förbättring
av pilsnerdrickats
smak
och hållbarhet.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
»På grund av vad sålunda anförts har kontrollstyrelsen icke funnit anledning
att ändra den uppfattning, styrelsen i sitt utlåtande över maltdryckssakkunnigas
betänkande uttalat, nämligen att de sakkunnigas förslag bör av statsmakterna
i princip biträdas. Det torde enligt styrelsens mening saknas fog för det
gjorda yrkandet, att starkölsförsäljningen borde igångsättas för att skaffa erfarenheter
om dess verkningar. Man torde nämligen, såsom kontrollstyrelsen bär ovan
sökt visa, redan på förhand kunna säga, att ett sådant försök skulle komma att
medföra olägenheter för nykterhetstillståndet. Onekligen föreligger nu en tidpunkt,
då genomförandet av ett starkölsförbud kan äga rum utan större svårigheter för
alla parter.»
Kontrollstyrelsen granskar härefter det av maltdryckssakkunniga
framställda förslaget att, i syfte att bereda tillgång till extraktstarka
men relativt alkoholsvaga drycker, borttaga den nu stadgade högsta
gränsen för extrakthalten hos pilsnerdrickut. Detta förslag hade, närmare
angivet, gatt ut därpå, att skillnaden mellan olika slags maltdrycker
i försäljningshänseende skulle bestämmas endast genom alkoholhalten och
de nuvarande alkoholgränserna bibehållas. I tillverkningshänseende skulle
utöver de nu förekommande huvudtyperna svagdricka (intill 6 procent
extrakt), pilsnerdricka (intill 9.5 procent extrakt) och Öl (mera än 9.5
procent extrakt) tillkomma två nya typer, nämligen maltdricka (över 6
procent extrakt, men intill 2 ''U volymprocent alkohol) och maltöl (med mer
än 9.5 procent extrakt, men högst 3.6 volymprocent alkohol). Tillverkning
av maltdricka och maltöl skulle endast ta äga rum vid sådana skattepliktiga
bryggerier, som därtill av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd. Vid
ansökan om sådant tillstånd skulle uppgift lämnas om de särskilda anordningar,
tillverkaren ämnade inom bryggeriet vidtaga i syfte att förhindra,
att alkoholhalten i de maltdrycker, tillverkaren framställde, efter
utlämnandet kunde komma att överstiga den för vederbörande klass
fastställda alkoholhalten. I motiveringen till förslaget framhöllo de sakkunniga,
att såsom en garanti, när ett bryggeri önskade upptaga tillverkningen
av maltdricka och maltöl, i första hand syntes böra komma kravet
på en modern pasteuriseringsanordning i väl fungerande skick. De sakkunniga
hade emellertid ej velat knyta framställningen av de ifrågavarande
dryckerna just till en pastenrisering av den färdiga varan. Andra möjligheter
att förhindra alkoholhalten att överskrida ett visst alkoholvärde,
som läge under det eljest för dryckens extraktstyrka karaktäristiska,
förefunnes nämligen.
Kontrollstyrelsen anför om detta förslag följande:
Från tillverkarnas sida förnekades möjligheten att på den av de sakkunniga
sålunda förordade vägen nå fram till maltdrycker, som kunde anses vara överlägsna
det nuvarande pilsnerdrickat, åtminstone med hänsyn till smaken. Erfarenheterna från
Danmark och Norge hade, fortsatte styrelsen, visat, att de maltstarka alkoholsvaga
51
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 131.
drycker, man där sökt införa, icke kommit att spela någon större roll såsom ersättningsdryck
för starköl. Med hänsyn härtill syntes utsikterna vara mycket små
för att de av de sakkunniga ifrågasatta typerna maltdricka och maltöl skulle i
Sverige vinna någon större marknad. I varje fall torde man kunna göra gällande,
att, om också tillverkning därav medgåves, man icke därigenom skulle hava löst
frågan om förbättrad smak och hållbarhet hos pilsnerdrickat. Enligt vad av
kontrollstyrelsen verkställda försök givit vid handen, vore de ifrågavarande
dryckerna icke heller fullt så riskfria ur nykterhetssynpunkt, som de sakkunniga
velat göra gällande. Det hade nämligen visat sig vara jämförelsevis lätt att
av dessa drycker genom tillsättning av jäst bereda en alkoholstark maltdryck.
Om starkölstillverkning förbjödes men tillverkning och försäljning av maltdricka
och maltöl Unge äga rum, vore det därför ganska sannolikt, att åtskilliga
köpare skulle använda sistnämnda drycker icke för direkt konsumtion utan för
framställande av alkoliolstarkt Öl. Eu sådan sakernas utveckling skulle emellertid
så småningom kunna föranleda betydande olägenheter ur nykterhetssynpunkt.
Särskilt med hänsyn härtill funne sig kontrollstyrelsen icke kunna förorda
införandet i lagstiftningen av medgivande att tillverka maltdricka och maltöl.
Bryggerierna i riket saknade i allmänhet förutsättningar för tillämpande av
tillverkningsmetoder, som bättre än de av de sakkunniga förutsatta skänkte tillräcklig
säkerhet mot missbruk. Då vidare, åtminstone på den nuvarande bryggeriteknikens
ståndpunkt, extrakthalten och alkoholhalten syntes stå i ett sådant
beroende av varandra, att eu höjning av ettdera gränsmärket droge med sig en
höjning av det andra, hade kontrollstyrelsen kommit till det resultat, att en förbättring
av pilsnerdrickat enbart genom höjande av extraktgränsen icke kunde
ernås. Det gällde sålunda att pröva, huruvida genom en höjning av såväl extraktsom
alkoholhalten i det nuvarande pilsnerdrickat en verklig förbättring ifråga om
hållbarhet och smak kunde komma att inträda. I detta avseende syntes verkställda
undersökningar giva vid handen, att en avsevärt bättre hållbarhet vunnes med
maltdrycker, som hölle omkring 4 volymprocent alkohol. Beträffande maltdryckernas
smak syntes det icke vara extrakthalten enbart, som skänkte maltdrycken
dess säregna smak, utan jämväl förefintligheten av alkohol vore av en viss betydelse.
Erfarenheten ginge i den riktningen, att extrakthalten och alkoholhalten
hos en maltdryck, som vunne insteg i allmänhetens smak, borde stå i visst förhållande
till varandra; och resultatet av en av styrelsen verkställd smakundersökning
liksom uttalanden av en av styrelsen tillkallad framstående tysk fackman
syntes giva vid handen, att en välsmakande maltdryck skulle kunna erhållas med
10.5 procent stam vörtstyrka.
Vad anginge frågan om maltdryckernas farlighet ur nykterhetssynpunkt,
hade kontrollstyrelsen låtit verkställa en utredning om var gränsen borde dragas
mellan ur nykterhetssynpunkt relativt farliga och relativt ofarliga maltdrycker.
Enligt kontrollstyrelsens mening vore man berättigad att ur de sålunda gjorda
försöken draga den slutsatsen, att förtäring av det nuvarande pilsnerdrickat i erforderliga
mängder kunde åstadkomma berusning. I fråga om storleken av dessa
mängder lämnade utredningen visserligen icke direkt ledning, enär prov därmed
icke anställts. Beträffande något starkare drycker lämnade däremot utredningen
en viss anvisning om de kvantiteter, som kunde åstadkomma russymptom. Hos de
flesta människor torde nämligen berusning framkallas såväl av 10 flaskor 4 procent^!
som av 10 flaskor 4-procentigt dricka. Skillnaden i berusningssymptom vid
52
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
förtäring av två olika dycker med ringa skillnad i alkoholkoncentrationen syntes
emellertid vara föga eller ingen. Härav torde man vara berättigad att sluta till,
att en mindre höjning i alkoholhalten hos det nuvarande pilsnerdrickat skulle hava
ringa om ens någon betydelse ur nykterhetssynpunkt. Däremot skulle otvivelaktigt
en mera betydande höjning (mer än procent) visa sig föranleda olägenheter
i nykterhetsavseende. Kontrollstyrelsen hade emellertid av den gjorda undersökningen
fått den bestämda uppfattningen, att, om en höjning av alkoholhalten
hos pilsnerdrickat utan några mera framträdande olägenheter ur nykterhetssynpunkt
skulle kunna äga rum, denna höjning måste ske synnerligen försiktigt.
En av anlitade medicinska sakkunniga verkställd undersökning rörande latituden
för förnimbara smakförändringar i fråga om maltdrycker hade givit till resultat,
att en för smaksinnet förnimbar ändring inträdde med en koncentrationsstegring
av mellan 4 och 9 procent.
Med den nu föreskrivna högsta stamvörtstyrkan av 9.5 procent skulle en
ökning av koncentrationsstegringen med 9 procent föranleda en högsta extrakthalt av
ungefär 10.4 procent, vilken halt vid 60 procent utjäsning skulle giva en alkoholhalt
av 3.9 volymprocent och vid 64 procent utjäsning 4.15 volymprocent. Då man,
enligt Arad erfarenheten gåve vid handen, vid den svenska maltdryckstillverkningen
måste räkna med, att det ej sällan förekonmie högre utjäsningsgrader än 60 procent,
och man sålunda kunde vänta, att maltdrycker med 10.4 procent stamvörtstyrka
skulle kunna tillhandahållas med en alkoholhalt, som läge mer än ''/s procent
över den nu tillåtna högsta alkoholhalten, vore en höjning av stamvörtstyrkan till
10.4 procent ägnad att framkalla tveksamhet. Emellertid syntes man kunna ernå
en förbättring av smaken genom att höja stamvörtstyrkan allenast till 10 procent,
om man samtidigt i fråga om extrakthalten medgåve tillverkaren en säkerhetsgräns
— remedium — av 0.4 procent utöver den fastställda gränsen för stamvörtstyrkan.
Stamvörtstyrkan hos det nuvarande pilsnerdrickat vore i allmänhet lägre
och ej sällan betydligt lägre än den lagligen medgivna. För att vara säker på att ej
överskrida den högsta medgivna extraktgränsen måste nämligen tillverkarna alltid
hålla vörten något under maximum, och de iakttoge alltså självmant en säkerhetsmarginal,
som verkade nedåt från den högsta medgivna stamvörtstyrkan. Om emellertid
i stället en sådan anordning vidtoges, att tillverkarna kunde räkna med en
säkerhetsmarginal, som läge ovanför den fastställda stamvörtgränsen, och sålunda
kunde inbrygga maltdryckerna med en stamvörtstyrka omedelbart intill denna gräns,
skulle en höjning till lo procent extrakt från den nu i regel förekommande av högst
9.2 procent extrakt innebära en tillräcklig koncentrationsstegring för att bliva för
smaken förnimbar — den verkliga höjningen av extraktstyrkan skulle uppgå till
nära 0.8 procent och otvivelaktigt innebära en märkbar förbättring av smaken hos
pilsnerdrickat. Det syntes för övrigt kontrollstyrelsen, att, oavsett om en höjning
av gränsen för stamvörtstyrkan ägde rum eller icke, det vore påkallat att införa
bestämmelser om ett remedium beträffande extrakthalten.
Med en sådan höjning av stamvörtstyrkan som den, vartill kontrollstyrelsen
sålunda kommit, och då förhållandena syntes utgöra vägande skäl för att relationen
mellan extrakthalt och alkoholhalt — som enligt gällande förordning byggde på
en utjäsningsgrad av 60 procent — fastställdes efter en utjäsningsgrad av 62 procent,
skulle alkoholgränsen vid en högsta medgivna extrakthalt av 10 procent bliva 3.i
viktprocent, motsvarande 3.9 volymprocent.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
53
Med detta förslag skulle visserligen en allmän höjning av alkoholhalten i
maltdrycker av klass II äga rum, ehuru denna höjning i medeltal icke komme att
uppgå till mera än 0.3 å 0.4 procent och sålunda vara ur nykterhetssynpunkt så
gott som betydelselös, men i stället skulle, om, såsom styrelsen i annat sammanhang
förordade, tillverkaren bleve vid straffansvar skyldig att iakttaga ej blott extraktgränsen
utan även alkoholgränsen, erhållas eu alkoholgräns, som tillverkaren vore
förpliktad iakttaga och som uppdroges vid den alkoholhalt, vilken tillverkaren
redan nu i vissa fall kunde nå. I praktiken torde emellertid alkoholhalten i många
fall komma att ligga någon eller några tiondelar under den av styrelsen ifrågasatta
gränsen av 3.x viktprocent. Kontrollstyrelsen förordade alltså, att den övre
gränsen för maltdrycker av klass II bestämdes till 10 procent stamvörtstyrka och
3.1 viktprocent alkohol. Jämväl beträffande alkoholhalten borde fastställas ett
remedium, innehållande en marginal upp till 3.3 viktprocent, inom vilken straffskyldighet
skulle inträda blott vid ond tro eller uppenbar vårdslöshet vid tillverkningen.
Härigenom skulle visserligen, om starkölsförbudet genomfördes,
drycker med högre stamvörtstyrka än 10 procent men med lägre alkoholhalt
än 3.1 viktprocent bliva förbjudna till försäljning inom landet, något som syntes
vara en ofrånkomlig konsekvens av bibehållandet av extraktgränsen. I den mån
emellertid dylika drycker, vilka så gott som uteslutande hittills använts för medicinskt
ändamål, fortfarande skulle erfordras för dylikt eller annat speciellt ändamål,
komme tillverkning inom landet eller införsel till landet för sagda ändamål fortfarande
att vara medgiven.
Såsom framgått av det sist anförda, har kontrollstyrelsen i sitt förslag ansett
sig böra beräkna maltdryckernas alkoholhalt efter viktprocent, under det att maltdryckssakkunniga
stannat vid att förorda bibehållande av den nu gällande volymprocentberäkningen.
Kontrollstyrelsen anför i denna del, att viktprocentberäkningen
obestridligen hade vissa företräden såsom mått på alkoholhalten i jämförelse med
beräkning efter volymprocent. Särskilt gjorde sig viktprocentberäkningens företräde
framför volymprocentberäkningen gällande ur praktiska synpunkter, enär
den av bryggarna använda metoden med sackarometerbestämningar omedelbart gåve
alkoholhalten i viktprocent, under det att tabeller, som tillförlitligt, d. v. s. för olika
extrakthalter, angå ve motsvarande volymprocent, icke förelåge. Visserligen läte det
sig icke utan betydande kostnader göra att beträffande brännvinskontrollen övergå
till viktprocentberäkning, men i detta avseende förelåge icke samma skäl för en
övergång, och det syntes icke vara förenat med någon nämnvärd olägenhet att
tillämpa olika system vid kontrollen av maltdrycker och av brännvin.
Kontrollstyrelsens förslag i hittills berörda avseenden omfattas i
alla delar av styrelsens chef och föredragande byråchefen Thulin.
Övriga av de deltagande ledamöterna samt tillkallade sakkunniga hava
o lika avseenden anfört avvikande meningar.
Ingenjören Almgren hänvisar till den av honom till maltdryckssakunnigas
betänkande avgivna reservationen, enligt vilken han avstyrkt starkölsförbud, och
förklarar sig sakna anledning att frångå den sålunda uttalade uppfattningen. I
frågan om förbättrande av pilsnerdrickats smak och hållbarhet ansåge reservanten
lika med kontrollstyrelsen, att en dylik förbättring kunde ske endast genom en
höjning av såväl extrakt- som alkoholhalten i dryckerna. Beträffande storleken av
Kontrollstyrelsens
förslog
angående
övergång till
viktprocentberäkning.
Reservationen
vid kontrollstynlst
ns betänkande.
54
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
denna höjning hade emellertid reservanten såsom resultat av de iakttagelser, han
under de senaste åren själv kunnat göra, liksom av de åsikter, han av framstående
in- och utländska fackmän hört uttalas, och av den erfarenhet, som i praktiken
vunnits i andra länder med högt stående maltindustri, kommit till den uppfattningen,
att, om man ifråga om smak och hållbarhet ville giva de nuvarande maltdryckerna
av klass II en verklig förbättring, dessa dryckers alkoholhalt borde höjas
till 3.2 viktprocent och deras ursprungliga stamvörtstyrka till 10.5 procent. Beträffande
alkoholhalten borde det av kontrollstyrelsen föreslagna remediet av 0.2
procent bibehållas; ifråga om stamvörtstyrkan däremot kunde, om den av reservanten
föreslagna extraktgränsen fastställdes, remediet borttagas. En av vår tids
allra främste fackmän på bryggeriteknikens område, vilken fått tillfälle att inför
kontrollstyrelsen redogöra för sin ståndpunkt i den föreliggande frågan, hade därvid
såsom sin på erfarenheten från såväl Sverige som andra länder grundade mening
uttalat, att en för vårt land lämplig maltdryck skulle erhållas, om denna drycks
alkohol- och stamvörtstyrka bestämdes just till 3.2, resp. 10.5 procent. Reservantens
bestämda uppfattning vore, att ifråga om relativt så svaga maltdrycker,
som dem, om vilka här vore fråga, varje ökning av blott en tiondels procent
i alkohol- eller extrakthalten medförde en höjning i dryckernas kvalitet. Enligt
kontrollstyrelsens eget yttrande överstege en höjning till 3.2 viktprocent icke den
av styrelsen såsom riskfri ansedda gränsen för alkohol haltens ökning. Därest, såsom
reservanten ville föreslå, intet remedium fastställdes i fråga om extrakthalten,
skulle med en högsta tillåten extrakthalt av 10.5 procent stamvörtstyrkan i praktiken
komma att ligga vid 10.2—10.3 procent och alltså endast 2 å 3 tiondels procent
över det av kontrollstyrelsen föreslagna extraktmaximum. Redan denna ökning
i extrakthalten möjliggjorde emellertid enligt gjord erfarenhet någon variation av
maltdryckstyperna, vilken på många platser med hänsyn till allmänhetens smak
syntes vara önskvärd. I fråga om förjäsningsgraden vore det enligt reservantens
mening skäl i att för framtiden, liksom hittills, till grund för den kombinerade
extrakt- och alkoholgränsen lägga en medelförjäsning av 60 procent. Kontrollstyrelsens
åsikt, att man borde räkna efter 62 procent, vilken uppfattning varit
grundläggande för styrelsens beslut att föreslå den högsta extrakthalten till endast
10 procent, vore icke tillräckligt grundad. Med den avfattning, som författningsförslaget
erhållit i förevarande del, vore tillverkaren föranlåten att noggrant aktgiva
på förjäsningsgradens behöriga reglerande. Härav bleve en följd, att bryggerierna
för att icke riskera ett överskridande av den fastställda alkoholgränsen hänvisades
att arbeta med lägre förjäsningsgrader än tillförene, och det måste under sådana
förhållanden anses principiellt oriktigt att, i likhet med kontrollstyrelsen, för framtiden
räkna med högre förjäsning än hittills, när utvecklingen uppenbarligen måste
komma att gå i motsatt riktning.
Disponenten Sandmall, vilken i förevarande del ej deltagit i besluten, har i
särskilt yttrande förklarat sig i alla delar instämma i den av Almgren uttalade uppfattningen.
Överkontrollören von Schéele och överingenjören Envall hava anfört, att, dä
utredningen ej givit vid handen, att vid en lägre alkoholhalt än 3.2 viktprocent
en maltdryck av tillfredsställande hållbarhet kunde erhållas, det på frågans nuvarande
ståndpunkt icke syntes tillrådligt att sätta alkoholhalten under denna gräns.
Någon påtaglig smakförbättring syntes icke kunna påräknas vid en stamvörtstyrka
55
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
av 10 procent, utan erfordrades i sådant avseende, att gränsen sattes vid 10.5 procent.
Vid dylik gränsbestämning vore det icke nödigt att beträffande extraktgränsen
medgiva något remedium.
Ledamoten i kontrollstyrelsen Lagergren har jämväl avgivit uttalande av
den innebörd, att enligt hans mening en extraktgräns av 10. r, procent erfordrades
för att allmänhetens berättigade anspråk på att äga tillgång till en mellanstark maltdryck,
som vore skäligen välsmakande och tillräckligt hållbar, skulle kunna uppfyllas.
De över kontrollstyrelsens betänkande inhämtade yttrandena innehålla
i nu förevarande avseenden följande.
Socialstyrelsen anför:
»Vad först beträffar spörsmålet om det nu rådande tillfiilliga starkölsförbudets
avlösande av permanent sådant förbud linner styrelsen den förebragta utredningen
och i övrigt kända förhållanden kraftigt tala mot återinförande av starkölet för
allmän konsumtion. Tidigare erfarenheter om starkölets fördärvlighet för nykterhetstillståndet,
de sannolikt betydande svårigheterna för en verksam individuell
kontroll ifråga om ölkonsumtionen, frånvaron av ett mera allmänt framburet behov
av starkölets återinförande samt nödvändigheten av att man för framtiden undviker
att öppna möjligheter till en lyxkonsumtion, som troligen skulle komma att i avsevärd
utsträckning utnyttjas, hänvisa enligt socialstyrelsens uppfattning på den föreslagna
lösningen såsom den från sociala synpunkter lämpligaste. Invändningarna
att rusdrycksförsäljningsförordningen skulle komma att upphävas ifråga om starköl,
innan densamma i detta avseende ens hunnit komma till tillämpning, samt att det
icke vore följdriktigt att tillåta import och försäljning av långt alkoholstarkare
drycker men lägga starkölet under import- och försäljningsförbud, kunna icke med
hänsyn till ovanberörda betänkligheter tillerkännas någon större betydelse.
I fråga om maltdryckerna av andra klassen är det förvisso önskvärt, att det
kan tillverkas en god och hållbar måltidsdryck, som praktiskt taget icke kan missbrukas
såsom berusningsmedel. Därest det vid en omprövning skulle visa sig att,
såsom man från bryggerisakkunnigt håll angivit, bestämda kvalitetsföreträden kunna
ernås genom en obetydligt större höjning av alkoholhalten än den, vid vilken kontrollstyrelsen
stannat, så synes man med hänsyn till hittills förebragt utredning
icke hava skäl att från nykterhetssynpunkt ställa sig avvisande däremot.»
Byråchefen Järte och socialstyrelsens expert för alkoholistvårdsärenden professorn
Kinberg voro av avvikande mening och anförde:
»Det kan uppenbarligen icke vara tal om att återinföra den från hämmande
skrankor fria ölhantering, som tidigare, till betydande men för nykterhetstillståndet,
fått utövas här i landet. Härtill vilja vi ingalunda lämna vår medverkan. Men
å andra sidan synes oss steget härifrån till fullständigt starkölsförbud vara alltför
långt. Det kan icke vara rimligt att begagna det tillfälliga förbud för starkölstillverkning,
vilket utfärdades under kristiden på grund av då rådande svårigheter
för vårt folks livsmedelsförsörjning, som utgångspunkt för en så radikal åtgärd.
Det egendomliga förhållandet skulle då inträffa, att man i Sverige, med låt vara
begränsad, men enligt vår uppfattning fullt tillräcklig tillgång på spritdrycker,
skulle äga starkölsförbud, medan man t. ex. i förbudslandet Norge har okontrollerad
tillgång till en mycket starkare maltdryck än det pilsnerdricka av ny typ, som vi,
Yttranden
över Jconti ollstyrelsens
förslag.
Socialsty
relsen.
Svenska
bryggareföreningen
-
.Länsstyrel
serna.
56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
i likhet med socialstyrelsens majoritet, tillstyrka. Det förefaller också ur allmän
nykterhetspolitisk synpunkt skäligen inkonsekvent att hos oss förbjuda import av
utländskt starköl, medan man kan erhålla utländska spritdrycker. Lagstiftaren hade
icke heller ursprungligen tänkt sig några andra restriktioner beträffande starkölet
än dess förläggande under det individuella kontrollsystemet, vilket är förutsatt i
1917 års rusdrycksförsäljningsförordning. Härigenom torde ölmissbruket kunna
effektivt stävjas. Samma syfte skulle man även nå genom att, medelst ökning av
tillverkningsskatten, avsevärt höja priset på starkölet, vilket under nuvarande statsfinansiella
läge också torde bliva en synnerligen välkommen skattekälla.»
I frågan om starkölsförbud vidhåller Svenska bryggareföreningen
sin i det tidigare utlåtandet uttalade avvisande ståndpunkt.
Föreningen erinrar vidare, att vid den förnyade undersökningen de flesta av
de tillfrågade systembolagen måst erkänna, att de lokala svårigheterna att anordna
starkölsförsäljning numera kunde anses i det närmaste övervunna. Åtskilliga bolag
hade också uttalat såsom sin mening, att några oövervinneliga tekniska svårigheter
ur kontrollsynpunkt icke skulle behöva uppstå. Gentemot vad kontrollstyrelsen
anfört till gendrivande av påståendet att det vore inkonsekvent att förbjuda
starkölsförsäljning, så länge försäljning av spritdrycker vore tillåten, genmäldes,
att det vore svårt att förstå, varför icke de starkare maltdryckerna skulle kunna
vinna användning såsom njutningsdrycker. Det syntes icke kunna bestridas, att
maltdryckerna i viss utsträckning använts såsom rena sällskaps- och njutningsdrycker,
i vilket avseende vore att erinra om de starkare engelska maltdryckssorter,
vilka å de större restaurangerna vunnit en användning, fullt jämställd med användningen
av spritdrycker och vin. Kontrollstyrelsen hade uttalat, att kontrollsystemet,
om sådant skulle kunna genomföras, måste bliva så restriktivt, att förbrukningen
av Öl nedbringades till ett minimum, och att därigenom skälen för
starkölsförsäljningens bibehållande väsentligt försvagades. Häremot kunde anföras,
att det syntes egendomligt, att en väsentligt minskad omsättning skulle försvaga
skälen för starkölets bibehållande. Detta skäl syntes snarare böra tala i motsatt
riktning, då några allvarliga risker för kontrollens genomförande och därmed för
nykterheten icke vid en starkt begränsad omsättning behövde uppkomma. Ytterligare
anledning att icke helt förbjuda starkölsförsäljningen vore att, enligt föreningens
förmenande, alla skäl talade för att tillgången till ett gott Öl väsentligt
skulle minska behovet av starkare spritdrycker och därigenom måhända även bliva
ett medel mot den överhandtagande smugglingen och langningen.
De av länsstyrelserna avgivna utlåtandena innehålla i frågan om
starkölsförbud och bestämmande av gränsen mellan maltdrycker av andra
och tredje klassen i huvudsak följande.
För starkölsförbud hava uttalat sig överståthållarämbetet och länsstyrelserna
i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Gottlands, Blekinge och
Hallands län, Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs, Skaraborgs, Västmanlands,
Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorr lands och Västerbottens lön. Av dessa
länsstyrelser hava emellertid de i Göteborgs och Bohus län samt Väster
-
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 131.
57
norrbmds län ansett sig kunna tillstyrka starkölsförbud allenast under
förutsättning, att maximigränsen lör alkoholhalt och extrakthalt hos
pilsnerdricka bestämdes till respektive 3.2 viktprocent och 10.5 procent.
Jämväl överståthållaräinbefet samt länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings,
Grottlands, Blekinge, Älvsborgs, Skaraborgs, Västmanlands och Gävleborgs
län ansluta sig till reservanternas inom kontrollstyrelsen mening, att
berörda gräns borde sättas vid sistnämnda båda högre tal. Länsstyrelserna
i Östergötlands, Hallands, Kopparbergs och Västerbottens län hava
däremot biträtt kontrollstyrelsens förslag om gränsens bestämmande till
3.1, respektive 10 procent. Av övriga tio länsstyrelser — vilka avstyrkt
starköls förbud — förklara länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus,
Örebro och Jämtlands län, att pilsnerdricksgränsen, även om starkölsförbud
icke komme att stadgas, borde sättas vid de högre talen. Länsstyrelserna
i Uppsala, Södermanlands, Värmlands och Norrbottens län
uttala, att, därest starköl icke vidare skulle få försäljas, drycker av upp
till 3.2 viktprocent alkoholhalt och 10.5 procent extmkthalt borde vara
tilllåtna. Länsstyrelserna i Kronobergs och Kalmar län lämna kontrollstyrelsens
förslag till gräns mellan maltdrycksklasserna utan anmärkning.
I frågan om själva starkölsförbudet hänvisa de flesta länsstyrelser,
som tillstyrkt förslaget, till sina yttranden över maltdryckssakkunnigas
förslag. Följande uttalanden må här något utförligare återgivas.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anför:
»Eders Kungl. Maj:ts befallningsha vande, som alltid betvivlat lämpligheten
av att handeln med Öl förlädes under bränn vinsförsäljningsbolagen, och som i underdånigt
utlåtande den 13 februari 1914 över nykterhetskommitténs betänkande uttalat
denna uppfattning, anser sig böra i fråga om dessa uppgivna svårigheter betona,
att bolagen enligt 46 § i rusdrycksförsäljningsförordningen hava möjlighet,
dels att träffa överenskommelse med partihandlare med Öl, d. v. s. i regeln tillverkarne,
att direkt till köpare försända hos bolaget av enskilda inköpt Öl, dels
att inrätta särskilda avhämtningsställen för till enskilda försålt Öl. Alla de sju
systembolag, vilkas styrelser äga säte här i länet, hava hos Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande begärt och, efter tillstyrkande yttranden från vederbörande
kommunalmyndigheter, erhållit tillstånd att under åren 1922—1924 idka detaljhandel
med Öl. Dessa bolag synas således icke anse de antydda svårigheterna
mot ölförsäljning vara oöverkomliga. Bolagen i länets två största städer hava med
hänsyn till ölhandeln vidtagit särskilda åtgärder; i koncessionen för Nyköpings
utskänkningsaktiebolag har sålunda upptagits två särskilda avhämtningsställen,
och i koncessionen för Eskilstuna nya spritförsäljningsbolag har antalet utminuteringsställen
för endast Öl upptagits till ej mindre än åtta, I den tredje av länets
större städer, Katrineholm, finnes icke något rusdrycksförsäljningsbolag.
Som allmänheten haft sig bekant, att under de senare åren Öl och porter
ej fått tillverkas här i riket, är det ju föga underligt, att man icke i någon större
omfattning hos systembolagen eller å utminuterings- och utskänkningsställen frågat
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 1U7 höft. (Nr 131.) 8
58
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
efter en vara, som man visste ej fanns att tillgå, utom möjligen på några få ställen,
där importerat Öl eller porter saluförts. Allmänheten har måst nöja sig med den
i allmänhet visserligen drickbara, men föga njutbara drycken pilsnerdricka och
under den värsta kristiden med ännu mera smaklösa maltdrycker. Man har funnit
sig däri, emedan man visste, att tillgången på vissa av de för tillverkningen
av maltdrycker behövliga råämnena var högst begränsad och att dessa ämnen borde
under livsmedelsbristens tider användas såsom egentliga födoämnen. Sedan numera
livsmedelstillgången är helt och hållet förändrad, torde konsumenterna få anses
hava berättigade anspråk på att åter kunna erhålla maltdrycker av bättre beskaffenhet
och smak än dem, med vilka man under de senare åren måst åtnöjas.»
Det av länsstyrelsen i Malmöhus län avgivna, den 13 december
1922 dagtecknade yttrandet innehåller i förevarande del följande:
»I frågan om starkölsförbud har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
icke funnit anledning frångå sitt den 7 februari innevarande år avgivna utlåtande.
Vad kontrollstyrelsen ytterligare i denna fråga nu anfört, verkar ingalunda övertygande.
Det kan icke hjälpas, att kontrollstyrelsens skäl för starkölsförbud mera
giva intryck av försvar för en förutfattad ståndpunkt än att hava varit i och för
sig avgörande vid själva ståndpunktstagandet. Somliga av de anförda skälen synas
vara av beskaffenhet att betaga andra skäl deras övertygande kraft.»
Efter att hava anfört några exempel till stöd för sistnämnda påstående fortsätter
länsstyrelsen:
»Med rätta framhåller kontrollstyrelsen, att omsättningens storlek bleve beroende
på priset, men kontrollstyrelsen avfärdar denna viktiga fråga allenast med
att förutsätta, att utminuteringspriset visserligen bleve åtskilligt högre än före
kriget, fastän dock i varje fall icke så högt, att det komme att verka hämmande
på förbrukningen. Då nu kontrollstyrelsen haft betänkligheter mot att låta starköl
följa samma restriktionsbestämmelser, som gälla för vin, och såsom skäl för betänkligheterna
angivit, att ölet i förbrukningsavseende vore artskilt från vinet och
kunde påräkna större kundkrets ur alla befolkningslager, så skulle det ju legat
nära till hands att i en tid, då staten mera än vanligt är i behov av inkomstkällor,
taga under omprövning, huruvida icke en särskild skatt å starköl kunnat
ifrågasättas med syfte att tillföra staten inkomster samt tillika begränsa starkölets
avsättningsområde till huvudsakligen samma befolkningslager, som konsumerade
vin.
Det är ju möjligt, att vissa svårigheter skulle med nu gällande beskattningssystem
möta vid införandet av en särskild skatt å starköl. Uppenbarligen
skulle dessa svårigheter bortfalla genom en övergång från råvarubeskattning till
produktbeskattning.»
Länsstyrelsen uttalar vidare beträffande frågan om eventuell ersättning till
innehavare av pilsnerdricksrättigheter, att reduceringen av dessas inkomster helt visst
skulle bliva obetydlig, därest starköl ej finge försäljas i offentliga lokaler annat
än i sammanhang med matservering.
Länsstyrelsen i Örebro län, som anser den av kontrollstyrelsen
verkställda utredningen knappast vara av den natur, att därpå borde
59
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
grundas förslag till lagstiftning i ämnet, och förty hemställer om verkställande
av en förnyad, grundlig och allsidig utredning, sammanfattar
sitt yttrande angående starkölsförbudet på följande sätt:
»Då enligt gällande författning starköl får tillverkas och försäljas; då icke
några olägenheter kunnat uppvisas därav; då det medgivits, att förhållandena nu
så förändrats, att rent tekniskt sett försäljning av starköl kan äga rum; då det
erkänts, att de andra maltdrycker, som skulle få tillverkas, icke äga önskvärd
hållbarhet, vartill kommer att deras smaklighet även erkännes underlägsen starkölets,
och då det innebär en stor fara att genom icke på rationella grunder framtvingade
förbud framkalla överträdelser, nödgas Eders Kung], Maj:ts befallningshavande
avstyrka det framlagda förslaget, att starköl icke skulle utan särskilt till;
stånd få tillverkas och försäljas.
Innan Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande lämnar frågan om starkölsförbudet,
kan Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande icke underlåta att framhålla,
att, då allt starköl måste försäljas genom systembolagen, torde likasom beträffande
spritdrycker och vin utförsäljningspriset av starköl i förhållande till ölets
tillverkningskostnad bliva avsevärt högt, vilket tillsammans med de restriktiva
bestämmelser, som kunna förenas med motbok, torde verka därhän, att konsumtionen
av starköl kommer att bliva ganska inskränkt och icke torde medföra någon
försämring av det allmänna nykterhetstillståndet i landet.»
Landssekreteraren och landskamreraren anmälde avvikande mening och tillstyrkte
starkölsförbud.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förklarar sig väl hysa
betänkligheter mot starkölsförbud men å andra sidan finna vissa skäl
tala därför och fortsätter därefter:
»Om man därför kan framställa en välsmakande och hållbar dryck, som
kan bliva en tillfredsställande ersättning för starkölet, synas betänkligheterna mot
det ifrågasatta förbudet kunna falla, så mycket hellre som allmänheten under
några år fått vänja sig vid en svagare maltdryck.
Att det nuvarande pilsnerdrickat icke motsvarar berättigade krav, därom
synes numera en viss enighet råda.
Men icke heller kontrollstyrelsens förslag kan anses innebära en tillfredsställande
lösning av frågan. Styrelsens egen motivering ger vid handen, att hållbarheten
hos pilsnerdricka med den föreslagna alkoholhalten blir skäligen ringa,
då även i en sådan dryck hakterieutveckling äger rum, liksom att stamvörtstyrkan
borde höjas för att ernå en välsmakande dryck.
Om däremot, såsom vissa reservanter föreslagit, beträffande maltdrycker av
andra klass högsta gränsen för alkoholhalten bestämmes till normalt 3.2 viktprocent
med en jämkning i vissa fall, när det gäller fråga om ansvar, upptill 3.4
procent samt högsta stamvörtstyrkan sättes till 10.5 procent, torde ett gynnsammare
resultat vinnas.
Att denna jämförelsevis ringa jämkning, som framstående sakkunnige på
bryggeriteknikens område förordat i syfte att ernå en för vårt land lämpad, någorlunda
god och hållbar maltdryck, icke gärna kan innebära någon fara ur nykterhetssynpunkt,
torde vara så mycket mera tydligt, som kontrollstyrelsens eget yttrande
(sid. 53) närmast går i denna riktning.
60
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande ställer sig för övrigt i hög grad
tvivlande inför beviskraften hos de balansgångsförsök, som kontrollstyrelsen anordnat.
Om allmänheten kan tillhandahållas ett pilsnerdricka av den beskaffenhet,
som nyss angivits, kan man också ha grundad anledning förmoda, att förbudet
mot starköl skall erhålla det stöd i allmänna rättsuppfattningen, utan vilket det
sannolikt skulle bliva till skada.
Under förutsättning att reservanternas ovan refererade förslag i fråga om
maltdrycker av andra klassen vinner bifall, men endast under denna förutsättning,
finner sig sålunda Eders Kungl. Maj ds befallningshavande icke böra avstyrka
förslaget om starkölsförbud.»
. De yttranden, i vilka uttalats instämmande i tanken på starkölsförbud
men förordats den högre pilsnerdricksgränsen, ansluta sig i
allmänhet till de uttalanden, som gjorts av reservanterna inom kontrollstyrelsen,
särskilt ingenjören Almgren, varvid det fram hålles, att skillnaden
mellan 3.2 och 3.1 viktprocent ur nykterhetssynpunkt måste
anses så gott som betydelselös och att man därför borde följa sakkunskapen,
enligt vilken man först genom att antaga den högre gränsen
kunde ernå verklig förbättring i fråga om pilsnerdrickats smak och
hållbarhet. Av bär avsedda yttranden må följande återgivas.
Överståthållarämbetet yttrar, att don verkliga sakkunskapen syntes
vara överens om att, utöver den av kontrollstyrelsen förordade höjningen
av alkoholgränsen och extraktgränsen, en mindre höjning borde äga
rum för att resultatet skulle bliva tillfredsställande, och fortsätter, efter
att hava återgivit reservanternas inom kontrollstyrelsen förslag:
»Då det synes omöjligt, att denna ringa förhöjning skulle på något sätt
influera på nykterheten men den däremot tydligen skulle komma att göra pilsnerdrickat
både smakligare och bådbärare, än det skulle bliva enligt kontrollstyrelsens
förslag, får överståthållarämbetet hemställa om bifall till berörda, i avgivna reservationer
framställda yrkanden. Framställningen i detta avseende synes tillmötesgå
en billig begäran från den öldrickande allmänheten, då den tvingas att avstå från
alla maltdrycker av högre maltstyrka. Även om sådana icke under de senaste
åren tillverkats inom landet har man dock hitintills genom systembolagen kunnat
förskaffa sig dem genom import från utlandet, en möjlighet, som hädanefter skulle
bliva avskuren.»
Länsstyrelsen i Blekinge län anför:
Den ytterligare utredning, som av kontrollstyrelsen företagits, kunde icke
anses hava jävat de farhågor för och invändningar mot försäljning av dylika
maltdrycker, som länsstyrelsen i sitt utlåtande över maltdryckssakkunigas betänkande
påpekat. Härtill komme, att den höjning i stamvörtstyrkan och alkoholhalten
för maltdrycker av andra klassen, som nu föreslagits, måste anses medföra, att
pilsnerdrickats smak och hållbarhet komme att betydligt förbättras, varför saknaden
av det så kallade stark- eller exportölet än mindre borde tillräknas någon be
-
61
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
tydelse, och tillstyrkte länsstyrelsen alltså förslaget om förbud mot införsel och
försäljning inom riket av exportöl. I fråga om alkoholhalten och stamvörtstyrkan
hos maltdrycker av andra klass anför länsstyrelsen, att, då enligt kontrollstyrelsens
egen utredning ifrågavarande maltdryckers farlighet ur nykterhetssynpunkt genom
höjning av gränsen till 3.2 viktprocent alkoholhalt och 10.5 procent extrakthalt
icke kunde anses ökas i högre grad än med den proportionella ökningen i
alkoholhalten, vilken väl finge anses tämligen betydelselös, det syntes länsstyrelsen,
att från praktisk synpunkt reservanternas inom konttrollstyrelsen
mening ägde bestämt företräde, varför länsstyrelsen ansåge sig böra förorda densamma.
Länsstyrelsens i Älvsborgs lön yttrande innehåller i förevarande del
följande:
Länsstyrelsen erinrar om reservanternas inom kontrollstyrelsen uppfattning,
att vid en medgiven extrakthalt av 10.5 procent det föreslagna remediet
beträffande extrakthalten vore överflödigt. Detta förslag innebure enligt länsstyrelsens
mening en beaktansvärd förenkling av de på grund av detta remedium
tillkrånglade ansvarsbestämmelserna vid överskridandet av den ifrågasatta
högre extrakthalten. Meningsskiljaktigheten mellan de sakkunniga och kontrollstyrelsen
skulle således röra sig om tiondels procentsatser av såväl extraktsom
alkoholhalt. Ur nykterhetssynpunkt torde dessa skiljaktigheter sakna betydelse,
vilket ock av kontrollstyrelsen i annat sammanhang medgåves. Frågan
vore egentligen helt av bryggeriteknisk art och till följd därav av beskaffenhet
att undandraga sig länsstyrelsens, liksom kontrollstyrelsens, bedömande. Vid sådant
förhållande funne emellertid länsstyrelsen svårförklarligt, att kontrollstyrelsen ej
fäst avseende vid den enhälliga och bestämda uppfattningen hos de aktade och
erfarna män, vilkas sakkunskap av finansdepartementet tagits i anspråk. Det vore
vidare att märka, att kontrollstyrelsens beslut dikterats av dess ordförande och en
styrelseledamot, under det att övriga i ärendets behandling deltagande styrelseledamöter
anslutit sig till de sakkunnigas uppfattning.
Länsstyrelsen i Örebro län gör i frågan om pilsnerdricksgränsen
följande uttalande:
»Om det kan göras antagligt, att med en relativt obetydlig höjning av
alkoholhalten man kan lyckas att tillverka en mycket hållbarare och även väsentligen
mera välsmakande maltdryck, än som kan ske med bibehållande av en godtyckligt
vald, nu gällande alkoholhalt, synes det vara i nykterhetsintresse synnerligen
önskvärt, att lagstiftaren beslutar sig för att möjliggöra tillverkningen av
en dylik hållbar och smaklig maltdryck, som kan bidraga till att minska förtäringen
av sådana maltdrycker, som innehålla så mycket alkohol, att de kunna
lättare missbrukas.»
För så vitt länsstyrelsen efter samvetsgrant studium av vad som i denna
fråga anförts, kunnat finna, hade i denna del de till kontrollstyrelsens biträde tillkallade
speciella sakkunniga, till vilka för övrigt en av kontrollstyrelsens tekniskt
sakkunniga ledamöter och dess äldsta ledamot anslutit sig, på ett fullt övertygande
och framgångsrikt sätt gendrivit de skäl och grunder, som framställts i betänkandet.
62
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
Svenska
bryggare
föreningen.
De länsstyrelser, vilka icke förorda pilsnerdricksgränsens sättande
vid de högre talen, anföra i allmänhet icke särskilda skäl till stöd för
denna ståndpunkt utan förklara sig endast lämna kontroll styrelsens förslag
utan erinran. Länsstyrelsen i Hallands lön, vilken i sitt yttrande
över maltdryckssakkunmgas förslag förklarat sig finna förslaget om att
helt släppa extraktgränsen välgrundat men tillika framhållit, att betänkligheten
mot faran för alkoholhaltens höjande genom efterjäsning ej
syntes tillfyllest hävd, yttrar numera, att länsstyrelsen, efter den av
kontrollstyrelsen förebragta utredningen i sistnämnda hänseende, såge
sig nödsakad ansluta sig till styrelsens uppfattning och alltså anse, att
maltdricka och maltöl icke borde få förekomma. Länsstyrelsen förordar
emellertid höjning av alkoholhalten till 3.1 viktprocent och av extrakthalten
till 10 procent, genom vilka höjningar pilsnerdrickats smak och
hållbarhet komme att avsevärt förbättras, under det att ökningen i berusningsverkan
måste anses fullständigt betydelselös.
Svenska bryggare för eningen kritiserar i sitt yttrande de förut omförmälda,
av kontroll styrel sen föranstaltade försöken till utrönande av
olika maltdryckers berusningsverkan och anför härutinnan:
»Frågan om gränsbestämningen har i realiteten icke genom utredningen
blivit förd nämnvärt framåt. De verkställda försöken giva särskilt därigenom, att
hänsyn icke tagits till de förhållanden, under vilka maltdrycker i allmänhet förtäras,
föga ledning för bedömandet av frågan om maltdryckernas farlighet ur berusningssynpunkt.
Med stöd av vad sålunda anförts kan föreningen icke godkänna såsom riktiga
de slutsatser, som laboratorn Hammarsten och docenten Liljestrand1 samt på
grundval härav kontrollstyrelsen dragit av de verkställda försöken. Det kan icke
anses ådagalagt, att berusningssymptom kunnat ''utan större svårighet’ framkallas —
det övervägande antalet försök tala i motsatt riktning — och det är icke heller
riktigt att, såsom å sid. 130, utan vidare göra gällande, att dylika symptom vid
tillräckligt ymnigt förtärande kunna konstateras hos alla försökspersonerna, när
de förtärda vätskemängdernas inverkan i och för sig icke blivit utrönt. Härförutom
måste föreningen inlägga en kraftig gensaga mot kontrollstyrelsens påstående
å sid. 53, att man enligt styrelsens mening ur de gjorda försöken vore ''berättigad
draga den slutsatsen, att förtäring av det nuvarande pilsnerdrickat i erforderliga
mängder kan åstadkomma berusning’. För en sådan slutsats giva de verkställda
undersökningarna i varje fall icke något belägg, då, såsom kontrollstyrelsen också
på nästa rad måste erkänna, några prov med pilsnerdricka icke anställts».
I frågan om maximigränsen för pilsnerdrickats alkoholhalt anför
föreningen, efter att hava återgivit den av ingenjören Almgren avgivna
reservationen till kontrollstyrelsens utlåtande:
1 De av kontrollstyrelsen anlitade sakkunniga.
63
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
»Till vad reservanten haft att andraga vill föreningen i detta sammanhang
endast som sin mening framhålla, att det måste anses såsom ett synnerligen beklagligt
utslag av den så kallade nykterhetspolitiken, att man ifråga om maltdrycker
kommit att angiva alkoholprocenten i tiondedelar. Det är en allmän erfarenhet
hos bryggerikemisterna och erkännes också å sid. 71 i utlåtandet, att utförandet
av alkoholanalyser är en ganska vansklig sak. Kontrollstyrelsen räknar
därvid endast med en felmarginal på Vin procent, vilket måste anses avgjort för
litet. Av för föreningen tillgängliga analyser å porter jämsides verkställda å kontrollstyrelsens
laboratorium och av stadskemisten i Göteborg visar det sig i samtliga
tolv fall hava uppkommit skiljaktigheter i alkoholbestämningarna. De i analyserna
angivna procentsatserna variera mellan 0.2 7 och O.02 procent. I det övervägande
antalet fall (8) utgjorde skillnaden mer än 7,0 procent och i fem fall till
och med över 2/10 procent. Liknande exempel kunna med säkerhet uppvisas av
de flesta bryggerier, som låtit verkställa jämförande analyser å sina tillverkningar.
Vad nu sagts torde mer än väl motivera, att ifråga om alkoholgränsen i varje
fall icke räkna med mindre bråkdelar än */, procent. Som en följd härav hemställes,
att alkoholgränsen måtte angivas till 3 */4 viktprocent med 1L procent
remedium.»
Generaltullstyrelsen förklarar att, i vad dess ämbetsförvaltning rörde,
invändning icke vore att göra mot starkölsförbud.
Den omfattande utredning, som kommit till stånd i frågan rörande
rätten till försäljning av s. k. starköl, synes mig giva vid handen, att,
även om det icke kan anses fullständigt uteslutet, att starkölsförsäljningen
skulle kunna i huvudsaklig överensstämmelse med de i 19i7
års rusdrycksförsäljningsförordning stadgade bestämmelserna ordnas på
ett sådant sätt, att försäljningen icke skulle behöva medföra några allvarliga
risker ur nykterhetssynpunkt, ett dylikt ordnande emellertid
skulle möta mycket stora svårigheter. Av de från olika håll framburna
skäl, som i sådant hänseende tala för starkölsförbud, vill jag särskilt
understryka dem, som kallats de restriktionspolitiska. För undvikande
av meniiga verkningar i nykterhetsavseende av en försäljning genom
systembolagen synes nämligen annan utväg icke stå öppen än att antingen
omgärda öltilldelningen med starka restriktioner, ungefärligen
motsvarande de för spritdryckstilldelningen gällande, eller göra starkölskonsumtionen
till föremål för en prohibitiv beskattning''.
Vad beträffar möjligheten att tillgripa starka restriktioner, skulle
man, synes det mig, för att vinna trygghet mot missbruk, bliva nödsakad
att bestämma den månatliga tilldelningen av Öl till eu så liten
kvantitet, att tillfälle ej skulle förefinnas att regelbundet nyttja ölet såsom
måltidsdryck. Härav skulle utan tvivel alstras missnöje, något som
icke skulle bliva gagneligt för utminuteringsbolagens verksamhet i folknykterhetens
intresse.
Generaltull
styrelsen.
Departements
chefen.
64
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
En särskild starkölsbeskattning i prohibitiv! syfte synes mig ej
heller tillrådlig. En sådan beskattning torde endast med en viss svårighet
kunna genomföras utan en omläggning av hela systemet för
maltdrycksbeskattningen. Om skatten skulle hava någon verkan i prohibitivt
syfte, måste den för övrigt tilltagas så kraftigt, att en nämnvärd
konsumtion av starköl skulle bliva möjlig endast för ett fåtal konsumenter.
Ett hänsyntagande till dessa konsumenter synes mig icke
böra föranleda, att "man ställer utminuteringsbolagen inför de svårigheter
i olika avseenden, som organiserande av ölhandel även i begränsad
omfattning alltid måste medföra, Till frågan om en ökning av
skattesatserna för alla slag av nu beskattade maltdrycker återkommer
jag i det följande.
Åven om de nu av mig anförda och i övrigt under utredningsarbetets
gång framkomna omständigheter, som tala för införande av ett
permanent starkölsförbud icke i och för sig skulle anses slutligen
avgörande, synas desamma dock vara av den betydelse, att man bör
undersöka, huruvida icke allmänhetens önskan att äga tillgång till eu
smakligare och mera hållbar maltdryck, än det nuvarande pilsnerdrickat
anses vara, kan på annat sätt tillfredsställas. Undersökningar
i sådant hänseende hava i olika riktningar verkställts såväl a\
maltdryckssakkunniga som av kontrollstyrelsen. Visserligen anser jag
mig i likhet med kontrollstyrelsen icke kunna förorda det av nämnda
sakkunniga föreslagna systemet att slopa den s. k. extraktgränsen föi
att därigenom bereda möjlighet till tillverkning av de extraktstarka men
relativt alkoholsvaga drycker, som av de sakkunniga benämnts maltdricka
och maltöl. Risken för att dessa drycker skulle missbrukas
genom medelst efterjäsning åstadkommen ökning av alkoholhalten kan
nämligen icke lämnas ur räkningen. Å andra sidan är det knappast att
förvänta, att dylika drycker skulle bliva föremål för någon allmännare
efterfrågan — utom möjligen för att sålunda missbrukas.
Vad däremot angår de av kontrollstyrelsen gjorda undersökningarna
rörande möjligheten att förbättra pilsnerdrickats smak och hållbarhet,
synes mig av desamma hava framgått, att en höjning, ej överstigande 0.5
volymprocent, av den nu fastställda högsta alkoholhalten hos pilsnerdrickat
icke ur nykterhetssynpunkt skulle i och för sig medföra några ökade risker
av betydelse. Det har icke heller från någon av de hörda myndigheternas
sida gjorts invändning mot en mindre höjning av pilsnerdrickats alkoholhalt,
därest man därigenom skulle vinna eu sådan förbättring av dess
hållbarhet och smak, att berättigade anmärkningar mot beskaffenheten
därigenom skulle avlägsnas. Utredningen lärer vidare hava givit vid han
-
65
Kung!. Maj.ts proposition Nr 131.
deri, att genom en ökning av alkoholhalten med 0.3—0.5 volymprocent
dryckens hållbarhet skulle avsevärt förbättras. Beträffande pilsnerdrickats
smak är extrakthalten hos den stamvört, med vilken drycken inbryggts,
en faktor av avgörande betydelse. Ån vidare torde såsom ett resultat
av den gjorda utredningen kunna fastslås, att en dryck för att tillfredsställa
den allmänna smakriktningen inom landet bör vara fullt utjäst.
Kontrollstyrelsen har utvecklat, hurusom utjäsningsgraden är olika för
olika slag av malt; vid tillverkning av klass II av pilsnertyp lärer
densamma ligga snarare något över än under 60 procent, vilken
utjäsningsgrad ligger till grund för de nu gällande gränserna för
alkoholhalten och extraktstyrkan. Verkställda undersökningar och
gjorda uttalanden synas slutligen överensstämma därutinnan, att även
den jämförelsevis obetydliga höjning av den nuvarande extraktgränsen,
som efter nyssnämnda utjäsningsgrad svarar mot alkoholgränsens
höjning med 0.3—0.5 volymprocent, skulle bereda möjlighet att
tillverka för den allmänna smakriktningen mera tilltalande drycker än
de nuvarande.
Den verkställda utredningen får således anses hava givit vid handen,
att ett kraftigare pilsnerdricka än det nuvarande bör kunna få tillverkas
utan några vådor ur nykterhetssynpunkt. På grund härav och
med hänsyn till vad jag nyss yttrat synes mig frågan om maltdryckslagstiftningen
lämpligast böra lösas på det sätt, att det nu gällande
provisoriska starkölsförbudet göres permanent, men att en förbättring
av pilsnerdrickat möjliggöres.
Med förbud mot försäljning av starköl lärer därvid liksom i den
provisoriska lagstiftningen i ämnet böra följa importförbud. Med hänsyn
till de svårigheter i olika avseenden, som därav skulle följa, har jag icke
ansett mig böra, på sätt från vissa håll förordats, föreslå undantag från
importförbudet för s. k. porter eller andra maltdrycker av speciellt slag.
Vidare bör enligt min mening, därest försäljnings- och importförbudet
nu göres definitivt, detsamma kompletteras med bestämmelser om förbud
mot tillverkning till avsalu för andra ändamål än dem, för vilka försäljning
och import får äga rum.
Om, såsom nyss nämnts, relativ enighet synes råda därom, att man
för att förbättra pilsnerdrickat bör i viss, ungefär lika relation öka såväl
den högsta extrakthalten som den medgivna alkobolhalten, hava däremot,
på sätt jämväl framgått av den föregående redogörelsen, skilda
meningar yppats rörande huru långt man vid en sådan ökning lämpligen
bör gå. Kontrollstyrelsen tillstyrker, att alkoholgränsen höjes
från nuvarande 3.6 volymprocent till 3.1 viktprocent (svarande mot 3.9
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 107 käft. (Nr 131.) 9
66
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
volymprocent), och den högsta extrakthalten från 9.5 till 10 procent,
under det att reservanter inom styrelsen samt de flesta av de hörda myndigheterna
förorda gränsens bestämmande till 3.2 viktprocent alkohol och
10.5 procent extrakthalt. Skillnaden mellan de olika ståndpunkterna är
emellertid i realiteten ännu obetydligare, än dessa siffror utvisa, enär de
flesta av dem, som föreslagit extraktgränsens sättande till 10.5 procent,
samtidigt beträffande extrakthalten avstyrkt de av kontrollstyrelsen upptagna
bestämmelserna om ett s. k. remedium, d. v. s. en marginal för
misstag, felanalyser m. m., inom vilken straffbarhet endast under förutsättning
av avsiktligt fel eller uppenbar vårdslöshet hos tillverkaren
skulle inträda.
I avseende å höjning av alkoholgräns och extrakthalt bör man
enligt min uppfattning icke gå längre, än som oundgängligen erfordras
för erhållande av en dryck av den önskade förbättrade beskaffenheten.
Det gäller dock här ett utlämnande till i huvudsak fri försäljning
och konsumtion av drycker, vilka enligt gällande rusdryckslagstiftning
äro att anse såsom rusdrycker och underkastade den för sådana gällande
regleringen. Då de gränser, som av kontrollstyrelsen i förevarande
avseende föreslagits, enligt mitt förmenande kunna förväntas vara fullt
tillräckliga för vinnande av syftet med höjningen av maximigränserna,
ansluter jag mig i denna del till styrelsens förslag och förordar alltså,
att högsta gränsen bestämmes för alkoholhalten hos pilsnerdricka
till 3.1 viktprocent, motsvarande 3.9 volymprocent, och för stamvörtstyrkan
till en extrakthalt av 10 procent. På sätt kontrollstyrelsen föreslagit,
synas mig båda gränserna uttryckligen böra förklaras vara för
tillverkaren vid straffansvar förbindande, därvid jag dock vill förorda
styrelsens förslag angående remedium. Jag anhåller att senare i samband
med specialmotiveringen till författningstexten få återkomma till
förslaget i sistnämnda del.
Såsom framgått av vad jag sist anfört, har jag beräknat maltdryckernas
alkoholhalt i viktprocent, därvid följande kontrollstyrelsens
tidigare berörda förslag om övergång från volymprocent- till viktprocentberäkning.
De av styrelsen anförda skälen för en sådan förändringsynas
mig nämligen icke kunna frånkännas avgörande betydelse. Sant
är visserligen, att, då det icke för närvarande utan synnerliga olägenheter
skulle låta sig göra att beträffande spritdrycker och vin genomföra
en motsvarande förändring, en viss ojämnhet uppkommer, vilken
kunde tänkas bliva av betydelse särskilt vid avgränsningen mellan
drycker, vilka skola behandlas som vin, och drycker, hänförliga till
67
Kunpl. Maj:ts proposition Nr 131.
tillagade, alkoholfria drycker. Någon olägenhet av donna olikhet torde
emellertid icke vara att befara i praktiken. — I överensstämmelse med
vad sålunda föreslagits i fråga om pilsnerdricksgränsen, torde jämväl
maximigränsen för alkoholhalten hos svagdricka böra uttryckas i viktprocent.
1 maltdryckssakkunnigas uppdrag ingick, såsom framgått av den
nyss lämnade redogörelsen, att i samband med reviderandet av maltdryckslagstiftningen
till övervägande upptaga vissa av svagdrickstillverkarna
i riket gjorda framställningar rörande ändringar i gällande
bestämmelser angående möjlighet för dem att övergå till skattepliktig
tillverkning. Vid behandling av denna fråga hava de sakkunniga avstyrkt
ändring i gällande bestämmelser, enligt vilka i bryggeri, som
anlagts eller för tillverkning av andra drycker än svagdricka inrättats
efter ingången av juli månad 1917, sådan tillverkning ej får äga rum,
utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd. Kontrollstyrelsen berör
i sitt betänkande icke särskilt denna fråga. På grund av vad i ärendet
förekommit, torde jag emellertid, på sätt jag förut antytt, lämpligen
böra i detta sammanhang till behandling upptaga den framställning från
styrelsen för Svenska svagdricksbryggareföreningen, som i början av innevarande
år ingivits till Kungl. Maj:t.
Sagda framställning utmynnar i en hemställan, att vid utarbetandet
av det lagförslag i maltdryckstillverkningsfrågan, som eventuellt komme
att framläggas för riksdagen, följande förslag måtte tagas under omprövning:
l:o)
möjliggörande av tillverkning av sådant maltdricka, som av
de maltdryckssakkunniga föreslagits, d. v. s. en dryck med svagdrickats
alkoholhalt men inbryggd med en stamvört, vars extrakthalt överstiger
6 procent;
2:6) höjande av den högsta medgivna extrakthalten för svagdricka
från 6 procent till 7 V2 procent;
3:o) upphävande för svagdricksbryggeriernas del av det s. k.
koncessionstvånget, d. v. s. bestämmelserna om Kungl. Maj:ts tillstånd
för rätt att påbörja tillverkning av maltdrycker av klass II;
4:o) under förutsättning av bifall till förslaget under l:o), medgivande
för svagdricksbryggerierna att tillverka jämväl maltdricka; och
5:o) under förutsättning av bibehållande av koncessionstvånget för
svagdricksbryggerierna i fråga om övergång till skattepliktig tillverkning,
stadgande av motsvarande inskränkning i rätten för de skattepliktiga
bryggerierna att tillverka svagdricka, eventuellt maltdricka.
Frågan om
svaydricksbryggeriernas
ställning.
Framställning
från
Svenska svagdricks
bryggareföre
ningen.
68
Kontroll - styrelsens
yttrande.
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition ''Nr 131.
Beträffande förslagen under l:o) och 4:o), vilka avstyrkts av kontrollstyrelsen,
hänvisar jag till vad jag förut anfört i fråga om införande
av extraktrika, alkoholsvaga drycker. Angående de under 2:o), 3:o) och
5:o) upptagna förslagen har kontroll styrelsen i sitt över svagdricksbryggarnas
framställning avgivna yttrande anfört i huvudsak följande:
Kontrollstyrelsen hade för sin del ur principiell synpunkt intet att erinra
mot att extraktgränsen mellan nuvarande klass I och klass II höjdes till exempelvis
7 procent. Då extrakthalten i det vanliga fatsvagdrickat i allmänhet icke uppginge
till 4 procent, skulle en dylik höjning vara av betydelse endast beträffande
det lagrade buteljsvagdrickat. Sistnämnda dryck stode emellertid närmare de skattepliktiga
maltdryckerna än det egentliga fatsvagdrickat, och en höjning av extraktgränsen
borde därför föranleda ett allvarligt övervägande, huruvida icke buteljsvagdrickat
borde underkastas beskattning. En sådan syntes dock icke kunna
lämpligen anordnas annat än genom tillämpning av produktbeskattningsprincipen,
och den nuvarande tidpunkten vore föga lämplig för upptagande till behandling
av ett så vittutseende spörsmål som om övergång till denna princip. Förslaget om
koncessionstvång för skattepliktiga bryggerier för rätt att tillverka svagdricka
syntes icke böra föranleda någon åtgärd, då därigenom de skattepliktiga bryggerierna
skulle fråntagas en rätt, som de redan innehade. I fråga om koncessionstvånget
för rätt till skattepliktig tillverkning ansåge sig kontrollstyrelsen på anförda skäl
icke kunna förorda ett upphävande av gällande bestämmelser därutinnan, sedan
desamma en gång blivit införda i lagstiftningen och, såvitt styrelsen kunnat finna,
i sin män bidragit att åvägabringa en viss stabilitet på maltdryckstillverkningens område.
Emellertid syntes det enligt kontrollstyrelsens mening med fog kunna ifrågasättas,
att en mjukare tillämpning av koncessionsbestämmelserna komme till stånd,
än som för närvarande med stöd i motiveringen till det för dessa bestämmelser
grundläggande kommittéförslaget tillämpades. Det syntes nämligen kontrollstyrelsen
vara överensstämmande med billigheten, att de skattefria bryggerier, som vore inrättade
för tillverkning av lagrat dricka och sålunda hade en utrustning, jämförlig
med de skattepliktiga bryggeriernas, kunde tillerkännas rätt att med vissa villkor
och förbehåll övergå till en skattepliktig tillverkning, som dock endast borde
få omfatta maltdrycker av klass II.
Beträffande det närmare innehållet i svagdricksbryggareföreningens
framställning och kontrollstyrelsens yttrande däröver tillåter jag mig
att hänvisa till de bilagor (nr 2 och 3), som, enligt vad jag tidigare
hemställt, torde fogas till statsrådsprotokollet. De vid kontrollstyrelsens
yttrande fogade tabellerna torde i protokollsbilagan intagas allenast i
sammandrag, utvisande siffrorna för riket i dess helhet och för tiden
från och med tillverkningsåret 1913 —1914.
Såväl de av svagdricksbryggareföreningen som de av kontrollstyrelsen
åberopade siffrorna giva vid handen, att avsättningen av svagdricka
vid de skattefria bryggerierna under de senare åren i hög grad ned
-
69
Kungl. Maj.ts proposition Nr 131.
gått: under tiden från tillverkningsåret 1913—1914 beträffande vanligt
svagdricka med ungefär 63 procent och beträffande lagrat dricka med
ungefär 48 procent. Åtminstone delvis torde denna nedgång, såsom
av föreningen anförts, vara att tillskriva den under kristiden vidtagna
maltransoneringen och 1917 års rusdryckslagstiftning. Svagdricksbryggerierna
synas därför i viss mån hava ett berättigat anspråk på att
statsmakterna taga hänsyn till den ställning, van de på grund av denna
minskade avsättning blivit försatta.
Vad de i syfte att bereda svagdricksbryggerierna lättnad framställda
förslagen angår, vill jag till en början i fråga om höjning av maximigränsen
för svagdrickats extrakthalt erinra, att enligt''kontrollstyrelsens
framställning en jämförelse mellan befintliga statistiska uppgifter utvisar,
att svagdricksbryggerierna numera framställa en extraktsvagare dryck
än tidigare; under tillverkningsåret 1909—1910 erhöllos nämligen i
medeltal per 100 kilogram malt 13.7 hektoliter svagdricka och var vörtstyrkan
något under 5 procent, medan för tillverkningsåret 1920—1921
motsvarande siffror voro 16.9 hektoliter och 3.8 procent. Av dessa siffror
framgår, att svagdricksbryggerierna för närvarande för tillverkningen
av vanligt svagdricka icke på långt när utnyttja den vörtstyrka, som
gällande lagstiftning medgiver. Det synes sålunda föga påkallat att i
och för understödjande av tillverkningen av sådant svagdricka höja
maximigränsen, innan det prövats, huruvida icke inom gällande lagstiftnings
ram sådan förbättring av svagdrickat skulle kunna erhållas,
som åt detsamma gåve större konkurrenskraft och sålunda åstadkomme
ökad förbrukning.. För tillverkningen av lagrat buteljdricka skulle väl
den föreslagna höjningen av extrakthalten omedelbart vara av betydelse,
men denna tillverkning spelar, såsom framgår av de vid kontrollstyrelsens
yttrande fogade tabellerna, ekonomiskt betydligt mindre roll än tillverkningen
i övrigt; den tillverkade kvantiteten lagrat dricka utgjorde tillverkningsåret
1913—1914 omkring 5.8 procent och tillverkningsåret 1921 —
1922 omkring 8 procent av de skattefria bryggeriernas hela tillverkning,
och tillverkningsvärdet av det lagrade drickat uppgick förstnämnda tillverkningsår
till omkring 16.2 procent och det senare tillverkningsåret till omkring
18 procent av det totala tillverkningsvärdet. Härtill kommer, att
det icke kan anses vara i det allmännas intresse att vidtaga åtgärder,
som uppmuntra till ökad tillverkning av buteljdricka på bekostnad av
tillverkningen av det alkoholsvagare och billigare fatsvagdrickat. Jag
erinrar vidare i detta sammanhang, att, såsom jag redan i annat sammanhang
yttrat, jag har för avsikt att föreslå en betydande ökning av
den nu för pilsnerdrickstillverkning utgående maltskatten. Den pris
-
70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
förhöjning å pilsnerdrickat, som därav kan föranledas, torde icke bliva
utan ''betydelse för svagdrickats konkurrenskraft i marknaden, och denna
skatteökning innebär sålunda en given fördel för svagdricksbryggerierna.
Andra åtgärder i syfte att bereda dessa lättnad te sig med hänsyn härtill
för närvarande i mindre grad av behovet påkallade, än de måhända eljest
skulle hava varit, På grund härav och med hänsyn till vad jag förut
anfört, anser jag mig icke böra förorda en höjning av extraktgränsen
för klass I.
Beträffande förslaget om koncessionstvång i fråga om de skattepliktiga
bryggeriernas svagdrickstillverkning ansluter jag mig till kontrollstyrelsens
avstyrkande uttalande. Visserligen äro andra åtgärder
tänkbara i syfte att förminska de skattepliktiga bryggeriernas konkurrensförmåga
vid tillverkning av skattefria maltdrycker. Jag erinrar härutinnan
om de bestämmelser, som i tidigare maltskatteförfattningar funnits
eller vid frågans behandling förut ifrågasatts av innebörd, antingen att ett
skattepliktigt bryggeri icke skulle få skatterestitution för allt det malt,
som användes till svagdrickstillverkningen, utan endast för viss bråkdel
därav, eller att restitution skulle erhållas endast för en del av den för
svagdricksmaltet erlagda skatten. Ytterst verka emellertid båda dessa
åtgärder prisfördyrande å de skattepliktiga dryckerna. Då en ej ringa
verkan i denna riktning åstadkommes redan av den föreslagna skattehöjningen,
synas mig ytterligare åtgärder med liknande verkan ej lämpliga.
Däremot anser jag, i överensstämmelse med kontrollstyrelsen, att
de skattefria bryggerier, som hava därför lämpade inrättningar, böra
kunna erhålla större möjlighet att få Kungl. Maj:ts tillstånd till rätt att
övergå till skattepliktig tillverkning, än de med den för närvarande tilllämpade
praxis äga. De bryggerier, för vilka sadant tillstånd skulle
kunna tänkas ifrågakomma, äro, på sätt kontrollstyrelsen anfört, de nu
i gång varande svagdricksbryggerier, vilka äro så inrättade, att. de
kunna tillverka buteljera! dricka. Emellertid synes endast under vissa
ganska stränga förutsättningar sådant bryggeri böra kunna . erhålla
dylikt tillstånd, något som också av kontrollstyrelsen framhållits. På
o-rund av min sålunda uttalade uppfattning är det min avsikt att, därest
det nu avhandlade förslaget till maltdryckslagstiftning. i det väsentliga
vinner riksdagens bifall och uttalande av riksdagen i annan riktning
icke göres, förorda en sådan behandling av ansökningar rörande rätt
till skattepliktig tillverkning, att tillstånd till tillverkning av pilsnerdricka
meddelas skattefritt bryggeri under i huvudsak följande, med de
av kontrollstyrelsen uppställda överensstämmande förutsättningar, nämligen:
att anmärkning icke i något avseende kan göras mot bryggeriets
71
Kungl. Maj.ts proposition Nr 131.
hittillsvarande skötsel eller mot tillverkaren personligen, att bryggeriet
i dess nuvarande skick utan större förändringar är i stånd att påbörja
skattepliktig tillverkning samt ur kontrollsynpunkt uppfyller de fordringar,
den blivande maltdryckstillverkningsförordningen kan komma att föreskriva
för skattepliktiga bryggerier, samt att bryggeriets tillverkningav
svagdricka och lagrat dricka varit av större omfattning.
Såsom torde hava framgått av den i början av mitt anförande Omläggning
lämnade redogörelsen, utövas enligt nu bestående system för kontrollen d?yCksko''n.
i de skattepliktiga bryggerierna den egentliga tillsynen av lokala kon- trollen,
trollörer, vilka genom ofta företagna besök vid bryggerierna skola ut- Nuvarande
öva den närmare uppsikten över att den självregistrerande vågen system''
fungerar och att malt ej användes, som icke passerat denna väg. Denna
kontroll är kompletterad därmed, att tillverkarna äro skyldiga att för
granskning till kontrollmyndigheten insända utdrag av sina bryggjournaler.
Det bestående kontrollsystemet kännetecknas sålunda av personkontroll,
kombinerad med bokföringskontroll. Båda slagen av kontroll
äro emellertid i viss mån ofullständiga; kontrollörerna övervaka icke
i alla delar tillverkningens gång, och utdragen ur bryggjournalerna äro
tydligen icke tillräckliga för eu betryggande granskning av tillverkningen
inom bryggeriet över huvud.
En närmare redogörelse för det nuvarande kontrollsystemet, än jag
här kunnat lämna, och en sammanfattning av de olika uppgifter, som
enligt detsamma tillkomma de olika organen för kontrollen, återfinnas
i sjätte kapitlet av kontrollstyrelsens utlåtande.
Maltdryckssakkunniga upptogo i sitt betänkande frågan om för- MaitdrycUenkling
av kontrollen. De ifrågasatte, att den genom kontrollörerna ut- e*
övade personkontrollen skulle minskas och i viss grad ersättas av en yttranden darpå
tillverkarens bokföring grundad kontroll. I enlighet härmed skulle öveK
kontrollörerna vid de skattepliktiga bryggerierna ersättas av tillsyningsman
med i huvudsak samma ställning som tillsyningsmännen vid de
skattefria bryggerierna, ökade krav ställas på tillverkarens bokföring över
tillverkningen, överkontrollörernas kontroll över bryggerierna i huvudsak
bibehållas oförändrad, varjämte skulle genom stickprov, då och då oförmodat
utförda av överkontrollörerna och centrala kontrolltjänstemän,
utrönas, huruvida tillverkarens bokföring stämde med de faktiska förhållandena.
Härigenom skulle eu ej obetydlig besparing kunna göras,
och de sakkunniga hava ansett, att minst hälften av den nuvarande
kontrollkostnaden skulle kunna inbesparas.
72
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
I sitt yttrande i anledning av de sakkunnigas förslag förklarade kontrollstyrelsen,
att den icke funne det utan vidare vara klart, att den av de sakkunniga
föreslagna vägen vore den bästa, mest konsekventa och billigaste. Det föreslagna
systemet innebure å ena sidan ett försvagande av personkontrollen och å andra
sidan en utveckling av bokföringskontrollen till större fullständighet. De sakkunniga
syntes emellertid i sitt betänkande icke hava tagit i betraktande en sådan
möjlighet som den, att personkontrollen å bryggerierna fullständigt borttoges samt
att bokföringskontrollen i förening med en verksam stickprovskontroll utvecklades
till större effektivitet. Ett dylikt kontrollsystem skulle enligt kontrollstyrelsen
bliva ändå billigare än det av de sakkunniga föreslagna och vore sålunda förtjänt
att tagas under allvarligt övervägande.
Av reservanter inom kontrollstyrelsen ävensom i vissa av de av lansstyreiserna
över maltdryckssakkunnigas betänkande avgivna yttranden framställdes ytterligare
invändningar mot de sakkunnigas förslag i denna del.
KontMisty. Kontrollstyrelsen har i sitt betänkande såsom resultat av den före
reUeZg!St
tågna grundligare utredningen stannat vid att förorda en förändring
Omläggning av det nuvarande kontrollsystemet i två särskilda huvudriktningar. Dels
av kontroll- föreslår nämligen kontrollstyrelsen, att kontrollörerna vid de skattepliksystemet.
^ bryggerierna skola upphöra att fungera samt att deias uppgifter
skola, i den mån de icke anses kunna uteslutas, fördelas pa särskilda,
lägre’ avlönade kontrollombud vid de olika bryggerierna samt på överkontrollörerna,
vilka såsom följd härav borde få ett högre arvode; dels
förordar styrelsen, att vissa med kontrollsystemet sammanhängande uppgifter,
vilka nu tillkomma Kungl. Maj:t eller länsstyrelserna, skola sammanföras
hos kontrollstyrelsen. Kontrollstyrelsens förslag i förstnämnda
hänseende vilar på följande grunder. Avläsningarna _ av den självregistrerande
vågen, som nu skola verkställas tre gånger i veckan, kunde
utan risk inskränkas till antalet. För att man skulle kunna utöva tillsyn
i de fall, då vågen eller maltkrossen icke fungerade men tillverkaren
ändock ville verkställa krossning eller uppvägning av malt, vore icke
nödigt, att särskild kontrollör funnes anställd vid bryggeriet, utan syntes
det vara tillräckligt, att för sådana ändamål ett ombud för kontrollmyndigheten
funnes å platsen för att på kallelse av tillverkaren närvara
vid krossningen eller uppvägningen. Kontrollörens nuvarande verksamhet
för att övervaka att intet malt inmäskades, som ej passerat
vågen, kunde icke anses lämna säkerhet för att olagligheter ej begmges.
Samma resultat syntes kunna ernås genom en med längre mellanrum
företagen stickprovskontroll, vilken kunde åläggas över kontrollörerna att
av dem utföras vid deras månatliga besök vid bryggerierna. En sådan
förändring skulle även vara gynnsam såtillvida, som överkontrollörerna
syntes vara bättre rustade att granska tillverkarens bokföring och sålunda
73
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
utnyttja denna granskning såsom eu bjälpkontroll. Då med de föreslagna
förändringarna kontrollombuden skulle erhålla betydligt mindre
omfattande uppgifter än do nuvarande kontrollörerna, syntes deras arvoden
kunna bestämmas avsevärt lägre än den för närvarande till kontrollörerna
utgående ersättningen. För tillsynen i nyss berörda fall, då vågen eller
maltkrossen ieke fungerade, syntes den, som påkallat ombudets närvaro,
böra vara till honom ersättningsskyldig. Den fullständigare bokföringskontrollen
borde gå ut på att kontrollorganen skulle kunna följa tillverkningen
från början till slut. För sådant ändamål borde tillverkaren
åläggas att föra även en försäljningsjournal, utvisande för varje dag försäljningen
under dagen av olika slag av maltdrycker, vilken journal
tillverkaren skulle vara skyldig att hälla tillgänglig för kontrollstyrelsen
eller dess ombud samt för överkontrollören. Därjämte borde tillverkaren
vara pliktig hålla sina handelsböcker med tillhörande verifikationer tillgängliga
icke blott såsom för närvarande för överkontrollören utan jämväl
för kontrollstyrelsen eller den kontrollstyrelsen därtill befullmäktigad
Jämväl övriga kontrolluppgifter syntes utan svårighet kunna fördelas på
överkontrollörerna och de föreslagna kontrollombuden. Därest kontrollen
anordnades på sätt här i korthet angivits, skulle densamma enligt kontrollstyrelsens
mening bliva minst lika effektiv som med nuvarande kontrollsystem.
I fråga om kontrollanordningarna vid de skattefria bryggerierna
hade kontrollstyrelsen icke ansett någon förändring erforderlig.
Med hänsyn till vikten av att övervaka, att icke extraktstarkare maltdrycker
tillverkades, än som vore medgivet, syntes nämligen en personkontroll
genom särskild tillsyningsman fortfarande vara erforderlig vid
dessa bryggerier.
Beträffande de grundläggande bestämmelserna i det föreslagna kontrollsystemet,
i den mån desamma icke nu återgivits, tillåter jag mig
att hänvisa till kontrollstyrelsens såsom bilaga till statsrådsprotokollet fogade
författningsförslag (Bilaga 1 A). I detta hava sammanförts de bestämmelser,
motsvarande de i gällande tillverkningsförordning och ordningsstadga
för bryggerierna meddelade föreskrifter, som ansetts hava
allmännare betydelse. Enligt kontrollstyrelsens uppfattning borde nuvarande
ordningsstadga ej ersättas med någon ny, utan borde de närmare
föreskrifterna rörande kontrolltjänstemännens åligganden och sättet för
deras verksamhet meddelas i en av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion,
varjämte kontrollstjTelsen skulle äga att i vissa delar meddela erforderliga
detalj föreskrifter. Något förslag till en dylik instruktion finnes ännu
icke upprättat. För att klargöra, huru det föreslagna kontrollsystemet
skulle komma att te sig i praktiken, tillåter jag mig därför att här åter1bihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 107 höft. (Nr 131.) 10
74
Överflyttning
av kon
trollbefogen
heter.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
giva en i kontrollstyrelsens betänkande införd plan över de uppgifter,
som enligt styrelsens förslag skulle tillkomma de olika kontrollorganen.
Kontrollombudet skulle hava följande åligganden:
1. att en gång i veckan besöka bryggeriet för avläsning av den automatiska
vågen och för att tillse, att alla för kontrollen anbragta lås, förseglingar och plomberingar
befinnas i oförändrat skick, och omsorgsfullt förvara nycklarna till ifrågavarande
lås samt vid månadsskifte kontrollera, att vågens siffror överensstämma
med i krossnings- och bryggjournalerna införda uppgifter;
2. att med kronans lås stänga maltkrossen, när tillverkningsrätten upphör
eller maltkrossning inställes före det löpande tillverkningsårets utgång;
3. att mot särskild ersättning av tillverkaren närvara dels vid uppvägning
av malt å justerad våg, när den automatiska vågen är i olag, samt lämna bevis
om det uppvägda maltets vikt, dels vid krossning av malt, när den med vågen
förbundna krossen ej fungerar, dels vid rengöring av eller reparation å krossen,
dels ock vid krossning av havre i gröpkvarn;
4. att mottaga brygdanmälningar ävensom anmälan om upphörande av
maltkrossning samt bestyrka riktigheten av utdrag ur brygg journal; samt
5. att underrätta överkontrollören, när något anmärkningsvärt ur kontrollsynpunkt
iakttages i bryggeriet.
Till denna förteckning må anmärkas, att, enligt vad som framgår
av den av kontrollstyrelsen föreslagna författningstexten, befogenheten
att mottaga brygdanmälningar skulle tillkomma överkontrollörerna.
De nya eller utvidgade kontrolluppgifter, som skulle tillkomma
överkontrollörerna, äro:
1. att minst en gång i månaden besöka varje skattepliktigt bryggeri och
därvid verkställa erforderlig provvägning med den automatiska vågen, fastställa
ex traktutbytet för möjligen då företagen brygd, avprova vörtstyrkan av en brygd
vid jästens tillsättande i jäskaren, när möjlighet till dylik avprovning gives, samt
granska samtliga förda journaler och undersöka förhållandena i bryggeriet;
2. att vid de tillfällen, då kontrollstyrelsen så förordnar, ävensom då misstanke
om olovlig inmäskning yppats, taga del av handelsbokföringen och granska
densamma; samt
3. att vid första kontrollbesöket under året verkställa besiktning å bryggeriet.
I övrigt skulle överkontrollörernas befogenhet bliva ungefär densamma
som för närvarande.
De Kungl. Maj:t för närvarande tillkommande, med maltdryckskontrollen
sammanhängande uppgifter, vilka föreslagits skola överflyttas
till kontrollstyrelsen, äro framför allt att utse överkontrollörer
samt meddela eftergift av skatt i de fall, då uppvägt malt eller därav
beredd produkt väsentligen skadats. De viktigaste av de uppgifter,
som enligt förslaget skulle överflyttas från länsstyrelserna, äro att
75
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 131.
utse kontrollörer, att mottaga föreskrivna anmälningar före påkörande
av driften under ett tillverkningsår samt att i anledning av dessa anmälningar
meddela tillståndsbevis till maltkrossning och maltdryckstillverkning,
att utöva kontroll över att maltskatten behörigen erlägges, samt
att pröva ansökningar om restitution av malt, omedelbart använt till
svagdricka.
Däremot skulle det enligt kontrollstyrelsens förslag fortfarande
ankomma på länsstyrelserna att mottaga och pröva föreskrivna säkerheter
lör skattens behöriga erläggande. 1 samtliga nu berörda avseenden
överensstämmer den föreslagna överflyttningen från länsstyrelserna
med vad som förra året i samband med omregleringen av sockerkontrollen
blev statsmakternas beslut beträffande denna kontroll. I motsats
till vad som gäller beträffande sockerkontrollen har emellertid kontrollstyrelsen
föreslagit, att det alltjämt skulle ankomma på länsstyrelserna
att utbetala arvoden och ersättningar till kontrollpersonalen, detta enär
styrelsen för närvarande saknade möjlighet att ombesörja utbetalning av
arvoden till ett större antal tjänstemän.
Den ökning av personalen inom kontrollstyrelsen, som styrelsen
ansett bliva erforderlig för fullgörande av de nya uppgifterna, inskränker
sig till anställande av en extra tjänsteman med uppgift att handhava
skattekontrollen. Därjämte förklarar styrelsen, att en tillfällig förstärkning
av arbetskrafterna sannolikt skulle bliva erforderlig under tiden omedelbart
före det nya tillverkningsårets början, då det stora antalet driftsanmälningar
inkomme, krävande en skyndsam behandling. Enligt vad
jag inhämtat, lärer det vara styrelsens avsikt, att nyssnämnda tjänsteman
under sagda tid skulle biträda med behandlingen av dessa ärenden.
I detta sammanhang må även nämnas, att kontrollstyrelsen, som ansett,
att de för kontrollen över de tillverkade maltdryckernas styrka erforderliga
analyser hora verkställas inom styrelsen, funnit nödigt föreslå, att
härför anställdes ytterligare ett kvinnligt laboratoriebiträde.
Mot kontrollstyrelsens betänkande i nu berörda delar har anförts reservation
av ledamoten av styrelsen Lagergren, som anser, att den föreslagna kontrollen
icke skulle kunna bliva lika effektiv som det nuvarande systemet. Den i utsikt
ställda kostnadsminskningen skulle lika väl, menar reservanten, kunna ernås inom
det nuvarande systemets ram genom en åtgärd, vars lämplighet och riskfrihet icke
kunna sättas i fråga, nämligen att medelst ändring i ordningsstadgan inskränka
kontrollörernas besök vid skattepliktigt bryggeri till i regeln två i veckan. Härav
skulle nämligen kunna följa en avsevärd nedsättning i kontrollörernas arvoden.
En sådan utväg innebure jämväl en viss skonsamhet mot kontrollörerna.
Disponenten Sandwall har i ett särskilt yttrande förklarat, att, då han hyste
den uppfattningen, att den rent tekniska kontrollen, sådan den av kontrollstyrelsen
Reservationer
vid kontrollstyrelsens
betänkande. 1
Kontrollkostnaderna
enligt
kontrollstyrelsens
förslag.
76 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
i dess yttrande föreslagits, konime att bliva fullt effektiv, lian icke kunnat tillstyrka
Vad kontrollstyrelsen föreslagit i fråga om förande av försäljningsjournal
och om bokföringskontroll. Ett riktigt bedömande av försäljningsjournalens siffror
i förhållande till siffrorna i bryggjournalen vore nämligen synnerligen svårt. Den
såsom en stickprovskontroll tänkta granskningen av tillverkarens handelsböcker
kom me att bliva utan betydelse för kontrollens effektivitet men skulle pålägga
kontrollmyndigheterna ett arbete, beträffande vilket dessa i allmänhet icke kunde
hava erforderlig vana och säkerhet.
De kontrollutgifter, som, efter verkställd reduktion av vissa arvoden,
utgå under tillverkningsåret från och med den 1 oktober 1922,
motsvara en beräknad årskostnad av, utom dyrtidstillägg, 286,250 kronor,
därav 131,250 kronor för överkontrollörerna och 155,000 kronor för
andra kontrollörer. Var och en av överkontrollörerna åtnjuter ett arvode av
högst 4,000 kronor om året eller, där överkontrollör uppbär pension av
statsmedel, högst 3,000 kronor om året samt därjämte ersättning för
rese- och expeditionskostnader med 250—400 kronor i månaden. Ersättningen
till kontrollörer, vilka endast hava befattning med bryggerikontrollen,
utgör för närvarande i allmänhet tre kronor om dagen för
kontrollör, som endast har tillsyn över ett bryggeri, och fyra kronor
om dagen för den, som har uppsikt över två skattepliktiga bryggerier.
Kostnaderna för det nya kontrollsystemet hava av kontrollstyrelsen
beräknats till 215,000 kronor om året utom dyrtidstillägg. Styrelsen
utgår därvid från att arvodet till envar av överkontrollörerna skulle,
bland annat med hänsyn till deras ökade arbete, höjas till högst 6,000
kronor eller för den, som uppbure statspension, till högst 5,000 kronor,
samt att överkontrollörerna för sina inspektionsresor skulle åtnjuta reseoch
traktamentsersättning efter tredje klassen i gällande resereglemente,
för vilken ersättning den genomsnittliga kostnaden uppskattats till 3,500
kronor om året för varje överkontrollör. Därjämte skulle överkontrollörerna
erhålla bidrag till expeditionskostnader med 600 kronor om året. Årskostnaderna
för överkontrollörerna skulle härigenom komma att uppgå
till 165,000 kronor, därvid emellertid är att märka, att överkontrollörerna
förutsättas alltjämt skola äga befattning jämväl med bränn vinskontrollen,
varför en del av kostnaderna rätteligen bör anses belöpa på sistnämnda
kontroll. Ersättningen åt kontrollombuden är beräknad efter 30 kronor
i månaden och uppgår sålunda, under förutsättning att landets 160
skattepliktiga b^ggerier hållas i gång i medeltal tio månader om året,
till omkring 50,000 kronor.
Den kostnadsminskning, som skulle följa av den föreslagna omläggningen
av kontrollsystemet, beräknas efter dessa grunder av kontroll
-
Kungl. Maj:fn proposition Nr 131.
77
styrelsen till minst 70,000 kronor, vartill komme skillnaden i dyrtidstillägg.
Vid jämförelse mellan kostnaderna för det nuvarande och det
föreslagna kontrollsystemet bör emellertid iakttagas, att för kontrollstyrelsen
såsom följd av den förut antydda överflyttningen av vissa
ärenden till styrelsen skulle erfordras ett årligt anslag å 8,000 kronor
för anställande av viss extra personal. Den årliga kostnads vinsten vid
bifall till kontrollstyrelsens förslag i dess helhet skulle sålunda komma att
uppgå till något över 60,000 kronor, inbesparingen i dyrtidstillägg oberäknad.
De flesta av länsstyrelserna hava i sina yttranden principiellt
lämnat kontrollstyrelsens förslag, i vad det angår själva kontrollsystemets
omläggning, utan erinran.
Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter emellertid, huruvida icke ur synpunkten
av en effektiv kontroll de i stället för kontrollörerna inträdande befattningshavarnas
uppgifter kunde antagas bliva så omfattande, att en utvidgning av
kontrollväsendet snart visade sig nödig.
V issa länsstyrelser ställa sig mera tveksamma till förslaget i förevarande
del.
Länsstyrelserna i Uppsala och Östergötlands län framhålla som icke osannolikt,
att den önskvärda effektiviteten i kontrollen bleve omöjlig att ernå med de
anordningar, förslaget förutsatte, varjämte praktiska svårigheter till förfång för
tillverkarna syntes vara att vänta, allt till följd av det för överkontrollörerna uppgjorda,
synnerligen vidsträckta arbetsprogrammet. Det nya kontrollsystemet syntes
enligt länsstyrelsernas mening svårligen kunna genomföras, med mindre kontrollpersonalen
ökades, vare sig genom inrättande av assistentbefattningar vid sidan av
över kontrollörerna eller på annat sätt. Den i utsikt ställda besparingen skulle sålunda
bliva tämligen illusorisk. Länsstyrelsen i Älvsborgs län förklarar sig icke heller
vara övertygad om den föreslagna anordningens större effektivitet i jämförelse med
nuvarande kontrollsystem. Vidare kunde man enligt denna länsstyrelses mening
sätta i tvivelsmål möjligheten att för kontrollarbetet förvärva lämplig arbetskraft mot
ett så lågt arvode som 30 kronor i månaden och med en så bunden tjänstgöring
som den, vilken anvisats ombuden. Länsstyrelsen hölle före att, därest en nöjaktig
kontroll skulle kunna påräknas, behovet av en avsevärd höjning i ombudsarvodena
omedelbart komme att göra sig gällande.
Avstyrkande utlåtanden hava avgivits av länsstyrelserna i Värmlands
och Västernorrlands län.
Länsstyrelsen i Värmlands län har anfört, att man icke mot en ersättning
av den föreslagna storleken kunde räkna med erforderlig kvalifikation hos ett
ombud, för vilket föreslagits ungefärligen enahanda uppgifter, som ålåge de nuvarande
kontrollörerna. Den med reformen förknippade utvidgningen av överkontrollörernas
befogenheter hade ej heller visat sig genomförbar utan betydande
kostnadsökningar. Efter att hava framställt anmärkning jämväl mot den föreslagna
överflyttningen av vissa uppgifter från länsstyrelserna, varmed skulle följa
Länsstyrelsernas
yttranden i
fråga om kontrollsystemet.
78
Kungl. Maj.ts proposition Nr 131.
Länsstyrelsernas
yttranden
i fi Aga om
överflygning
av kontrollbefogenheer.
ökade kostnader för statsverket, anförde länsstyrelsen, att, då länsstyrelsen sålunda
icke kunde ansluta sig till det föreslagna nya kontrollsystemet, länsstyrelsen saknade
varje anledning frångå sin tillförene i ämnet uttalade mening om fördelarna med
ett bibehållande av nuvarande kontrollörer eller sina därvid uttalade tvivelsmål
rörande överkontrollörernas behövlighet såsom mellanhand mellan den lokala kontrollen
och kontrollstyrelsen.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län yttrar i denna del:
Länsstyrelsen funne sig icke kunna tillstyrka förslaget av det skäl, att ett
sådant kontrollsystem som det föreslagna icke på långt när skulle bliva så effektivt
som det nuvarande. Kontrollörens tre obligatoriska besök i veckan vid bryggeriet,
varunder han vid alla besöken skulle avläsa den automatiska vågen, tillse att alla
förseglingar och plomber samt alla för kontrollen anbragta lås befunnes i oförändrat
skick samt anteckna sitt namn i brygg- och krossjournalen samt dagboken
samt vid ett av besöken beräkna extraktutbytet av den för pågående brygd inmäskade
maltmängden på grund av i hans närvaro eller av honom själv gjorda
bestämningar över vörtens volym och extraktstyrka och vid ett annat av besöken
dessutom bestämma vörtstyrkan av brygd vid jästens tillsättande i jäskaren, kunde
självfallet ej uppvägas av ett besök i veckan av ombudet, som då endast hade att
avläsa vågen och tillse förseglingarna, samt av en extraktutbytesberäkning i månaden
av överkontrollören. Det syntes länsstyrelsen ligga närmare till hands att
vidtaga den förenkling, att överkontrollörens besök inskränktes till en gång var
tredje månad. Den föreslagna förändringen i kontrollsystemet kunde icke heller
anses vara betingad av den beräknade nedsättningen i kontrollkostnaden, då denna
nedsättning förvisso skulle komma att visa sig bliva föga avsevärd.
Vissa länsstyrelser hava mot detaljerna i det föreslagna kontrollsystemet
anfört anmärkningar, till vilka jag anhåller att få återkomma
i samband med specialmotiveringen.
Kontrollstyrelsens förslag, jämväl i vad det avser kontrolluppgifternas
koncentrerande hos kontrollstyrelsen, har av de flesta länsstyrelser
lämnats utan anmärkning.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller emellertid, att den
föreslagna centraliseringen av kontrollen, som i och för sig icke kunde anses påkallad,
syntes komma att för statsverket medföra kostnader, vilka med bibehållande
av den nuvarande ordningen för kontrollen icke skulle bliva behövliga. Länsstyrelsen
i Älvsborgs län förklarar sig intet hava att erinra mot förslaget, om det
också kunde befaras, att här, såsom det vid centralisering ofta visat sig bliva
fallet, kostnaderna för det allmänna icke komme att nedbringas. Länsstyrelsen i
Blekinge län ansåge de betänkligheter, som länsstyrelsen anfört i sitt yttrande över
maltdryckssakkunnigas förslag, icke hava blivit av kontrollstyrelsen vederlagda,
varför länsstyrelsen betvivlade förslagets lämplighet. Länsstyrelsen i Örebro län
förklarar sig icke hava något att erinra mot förslaget, under förutsättning att
icke överförandet till kontrollstyrelsen av en del befogenheter komme att medföra
en utökning av antalet ämbetsmän inom densamma.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 131.
79
Avstyrkande utlåtanden i fråga om ökning av kontrollstyrelsens
befogenheter hava avgivits av länsstyrelserna i Uppsala, Kristianstads,
Värmlands och Västernorr lands län.
Länsstyrelsen i Uppsala län anser sig böra av principiella och praktiska
skäl avstyrka den fortgående centraliseringen hos kontrollstyrelsen, vars verksamhetskrets
redan syntes vara tillräckligt omfattande. Skulle överflyttandet till
kontrollstyrelsen av vissa ärenden icke medföra behov av flera och mera kvalificerade
arbetskrafter än av kontrollstyrelsen uppgivits, syntes detta förhållande
endast ådagalägga, att någon förbättrad handläggning av ifrågavarande ärenden
icke kunde vinnas genom överflyttningen till kontrollstyrelsen. Länsstyrelsen i
Kristianstads län hänvisar till sitt föregående år avgivna yttrande, vilket finnes
återgivet å sid. 104 i kontrollstyrelsens betänkande. Länsstyrelsens ståndpunkt
går ut därpå, att skillnad borde göras mellan de befogenheter, som avsåge kontroll över
tillverkningen, och dem, som avsåge kontrollen över tillverkningsavgifterna. Alla
för förstnämnda slag av kontroll erforderliga åtgärder och befogenheter borde utövas
av kontrollstyrelsen, men kontrollen över tillverkningsavgifterna borde förbliva
hos länsstyrelserna. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför i denna de],
att länsstyrelsen icke kunde tillstyrka förslaget, då länsstyrelsen därigenom icke
bleve helt och hållet befriad från allt vad med denna kontroll vore förenat och
överflyttningen dessutom säkerligen skulle komma att förorsaka statsverket betydande
kostnader utan motsvarande gagn. I fråga om länsstyrelsens i Värmlands
län yttrande hänvisas till vad nyss anförts i samband med yttrandena angående
omläggningen av kontrollsystemet.
Vad angår de särskilda punkterna i förslaget hava länsstyrelserna
i Stockholms, Södermanlands, Örebro och Gävleborgs län ansett," att med
överflyttningen av övriga befogenheter från länsstyrelserna jämväl borde
följa skyldighet för kontrollstyrelsen att mottaga och pröva ställda
säkerheter för skattens erläggande. Länsstyrelsen i Stockholms län anför
i denna del:
»Särskilt beträffande frågan om behandlingen av ärenden om säkerheter vid
anstånd med maltskatt vill länsstyrelsen gentemot kontrollstyrelsens därom uttalade
mening ytterligare betona, att säkerlietshandling, som icke utgöres av borgen,
torde kunna till beskaffenheten bedömas utan särskild ortskännedom, samt att vid
bedömande av borgensförbindelser länsstyrelse icke sällan, nämligen då borgensmännen
äro bosatta utom länet, är hänvisad att hos annan länsstyrelse eller eljest
av myndighet utom länet inhämta nödiga upplysningar om säkerhetens beskaffenhet
ävensom å dessa upplysningar grunda säkerhetens bedömande. Länsstyrelses
av kontrollstyrelsen åberopade ortskännedom kan sålunda enligt länsstyrelsens förmenande
icke anses utgöra tillräckligt skäl för att undandraga den nu avhandlade
frågan den centralisering, som eljest ansetts önskvärd. Det torde få tilläggas, att
kontrollstyrelsen icke åberopat några kostnadsskäl såsom hinder för övertagande
av nu avsedda göromål.»
Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller liknande synpunkter som de sist
angivna och tillägger, att, då enligt förslaget kontrollstyrelsen i allt fall skulle
Svenska
bryggare
föreningen.
80 Kungl. May.ts proposition Nr 131.
avgöra, huruvida den ställda säkerheten vore till beloppet tillräcklig, och vederbörande
tillverkare säkerligen helst önskade att fa sända sin driftsanmälan och
säkerheten för skatten till en och samma myndighet, det syntes som om även
praktiska skäl talade för en överflyttning på kontrollstyrelsen jämväl av frågorna
om prövning och förvaring av säkerhetshandlingar.
Överståthållarämbetet anmärker i fråga om förslaget därom att samtliga
kontrolltjänstemän skola tillsättas av styrelsen, att denna befogenhet syntes böra
förutsätta en icke obetydlig personkännedom, vilket snarare borde förefinnas hos
länsstyrelserna ute i landet än hos en i huvudstaden fungerande centralstyrelse.
Till de i länsstyrelsernas yttranden i övrigt framställda anmärkningarna
anhåller jag att få återkomma vid specialmotiveringen till förevarande
författningsförslag.
Svenska bryggareföreningen anför i sitt över kontrollstyrelsens
förslag avgivna yttrande i huvudsak följande:
Endast möjligheten till avsevärda besparingar skulle kunna motivera en
omläggning av ett kontrollförfarande, vilket blivit prövat under närmare tjugu
års tid och därunder visat sig ur såväl det allmännas som tillverkarens synpunkt
tillfredsställande. Det hade nämligen aldrig med fog kunnat göras gällande, att
det nuvarande kontrollsystemet skulle vara ineffektivt. Kunde därför de besparingar,
som ansåges ur statsfinansiell synpunkt nödvändiga, vinnas utan alltför
genomgripande förändringar av det gamla beprövade systemet, syntes en sådan
utväg i första hand böra anlitas. De beräkningar, som läge till grund för kontrollstyrelsens
uppfattning om med det nya systemet förenade besparingar, vore icke
övertygande. Vad särskilt anginge det beräknade anslaget till resekostnader för
överkontrollörer, syntes detsamma även med hänsyn till den föreslagna omläggningen,
varigenom överkontrollörerna skulle berättigas debitera ersättning enligt
resereglementet, och de nya arbetsuppgifterna, vilka komme att medföra, att överkontrollörerna
i större utsträckning än tillförene vistades på resor, vara alldeles
för lågt tilltaget. Redan enligt nuvarande bestämmelser utginge ersättning för
rese- och expeditionskostnader med från 250 till 400 kronor per månad, vilket, om
man frånräknade för expeditionskostnaderna 600 kronor per år enligt kontrollstyrelsens
förslag, i vissa fall t. o. m. överstege den i kalkylen angivna summan.
Vidare borde anmärkas, att arvodet till de lokala kontrollombuden 30 kronor per
månad måste anses vara avgjort för lågt.
Toge man därjämte i betraktande den ökning av kontrollstyrelsens egna
utgifter i form av arvoden till nya tjänstemän och ökade resekostnader, som enligt
föreningens förmenande bleve ofrånkomliga vid en sådan omläggning, som kontrollstyrelsen
föreslagit, kunde det anses till fullo bekräftat, att några egentliga
besparingar icke skulle stå att vinna på den väg, kontrollstyrelsen tänkt sig. —
Föreningen ville i detta sammanhang framhålla, att förslaget i flera avseenden
innebure överflyttande till tillverkaren av skyldigheter, som enligt gällande bestämmelser
ålåge kontrolltjänstemännen. Som exempel kunde nämnas föreskrifter
i 14 § om arvode till kontrolltjänsteman, som är närvarande, då maltkrossen skall
repareras eller rengöras, i 18 § 2 mom. om bekostande av kontrollåtgärder i visst
Kungl. Maj:fn proposition Nr 131. 81
tall, i 1!) § om insändande av brygdanmälan, i 21 § 1) mom. om insändande av
utdrag ur bryggjournal och i 28 § 2 mom. om insändande till kontrollstyrelsen
av bevis om ställd säkerhet. De sålunda anförda exemplen innebure ett avsteg
från den förut tillämpade och för övrigt alldeles naturliga principen, att kontroll
kostnaderna skulle i sin helhet betalas av staten, och de visade, att det i sista hand
bleve tillverkarna, som finge betala besparingarna.
Föreningen anslöte sig i stället till den av ledamoten i kontrollstyrelsen
Lagergren i förevarande del avgivna reservationen, då den av honom föreslagna
utvägen till kontrollkostnadernas nedbringande till fullo överensstämde med den
av föreningen i dess yttrande uttalade uppfattningen, och densamma, såvitt föreningen
kunnat finna, verkligen skulle medföra avsevärda besparingar, utan att
kontrollens effektivitet därigenom åsidosattes.
Vad beträffar detaljerna i kontrollstyrelsens förslag, anmärker bryggareföreningen
i fråga om föreskriften att bryggarnas försäljningsjournaler skulle
underkastas regelbunden granskning av överkontrollör eller kontrollstyrelsens
tjänstemän, att en sådan bestämmelse vore ägnad framkalla bestämd gensaga från
bryggerinäringens sida. Den omständigheten, att det icke funnes någon möjlighet
att någorlunda exakt bestämma de volymförluster, som alltid måste uppstå från
vörtpannan till lagerkällaren och tappningen, gjorde det särdeles svårt för att icke
säga omöjligt att på detta sätt få en effektiv kontroll, medan däremot den ifrågavarande
bestämmelsen kunde komma att medföra ur kontrollsynpunkt fullkomligt
onödiga slitningar mellan tillverkare och kontrollpersonal. Det saknades för övrigt
anledning att kontrollera försäljningen, då någon omläggning av beskattningssystemet
icke vore ifrågasatt. För en effektiv bokföringskontroll skulle med all
säkerhet överkontrollörernas tid och krafter icke räcka till, och förslaget skulle
följaktligen leda till en utökning av kontrollstyrelsens arbetskrafter.
Beträffande överflyttningen till kontrollstyrelsen av vissa befogenheter förklarar
sig bryggareföreningen vidhålla sin i yttrandet över maltdryckssakkunnigas
betänkande uttalade ståndpunkt. Föreningen godkände alltså förslaget, i
i vad det avsåge den rena kontrollen över tillverkningen, men yrkade beträffande
tillstånd till maltkrossning och skatteuppbörd samt vad därmed sammanhängde
bibehållande av nuvarande bestämmelser.
Det nuvarande kontrollsystemet i fråga om maltdryckstillverkningen
liar, såsom också från olika håll framhållits, i det störa hela fungerat
tillfredsställande. Emellertid torde icke kunna bestridas, att kostnaderna
för den svenska maltdryckskontrollen äro väl höga. Jag erinrar att,
såsom kontrollstyrelsen i sitt betänkande anfört, kostnaderna för maltdryckskontrollen
i Danmark årligen uppgå till ungefär 70,000 kronor
och i ^01&e till omkring 120,000 kronor jämte dyrtidstillägg, därvid
tillika är att märka, att i nämnda båda länder tillämpas produktbeskattningssystem,
varav följer en annan anordning av kontrollen än här i
landet. Det synes vara angeläget att söka nedbringa de svenska kontrollkostnaderna,
därest detta kan ske utan att effektiviteten hos kontrollen
försvagas. Det förslag, som av kontrollstyrelsen i sådant syfte framlagts,
synes mig i det stora hela fylla dessa fordringar. Åven om, såsom
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 107 höft. (Nr 131.) 11
Departement
chefen.
82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
från vissa håll anförts, det skulle kunna befaras, att den av kontrollstyrelsen
gjorda kostnadsberäkningen för det nya systemet på vissa
punkter är väl låg, lärer det icke kunna bestridas, att avsevärd besparing
skulle vinnas med detta system. Den föreslagna uppdelningen av kontrollörernas
befogenheter på överkontrollörerna och nya kontrollombud
vid varje bryggeri torde, då den kompletteras med den skärpta bokföringskontrollen,
kunna lämna lika goda resultat som det nuvarande
systemet. De invändningar, som särskilt från bryggareföreningens sida
gjorts emot de föreslagna förpliktelserna för bryggarna att hålla försäljnings]
ournal och handelsböcker tillgängliga för kontroll, synas mig
icke böra tillmätas avgörande betydelse. Genom de föreslagna bestämmelserna
om vilka personer och organ, som skola äga tillgång till
böckerna, och om ansvar för röjande av yrkeshemligheter och affärsförhållanden,
lära nämligen dessa vara på tillfredsställande sätt skyddade.
Utan tvivel bör ock en på okända tider företagen granskning av inköpsoch
försäljningsbokföringen, även om denna icke är direkt jämförlig
med bryggjournalen, kunna lämna ett gott stöd för kontrollen i övrigt.
Det är därjämte att märka att, ehuru detta icke i alla avseenden finnes
uttryckligen utsagt, liknande kontrollbefogenheter torde finnas redan
nu. Jag ansluter mig sålunda i princip till kontrollstyrelsens förslag.
En del detaljer kunna emellertid vara förtjänta av närmare övervägande,
och jag återkommer härtill vid behandlingen av de särskilda paragraferna
i författningsförslaget.
Jämväl i fråga om den föreslagna överflyttningen av vissa befogenheter
från Kungl. Maj:t och länsstyrelserna till kontrollstyrelsen anser
jag mig böra följa kontrollstyrelsens förslag. Beträffande överflyttningen
från Kungl. Maj:t erinrar jag, att på grund av ifrågavarande ärendens
beskaffenhet Kungl. Maj ds prövning av desamma i allmänhet varit av
övervägande formell natur. Vad beträffar överförande av befogenheter
från länsstyrelserna till kontrollstyrelsen, har vid mitt ståndpunktstagande
till förslaget i denna del en avgörande synpunkt varit, att, så
betungade som länsstyrelserna onekligen alltmera blivit med nya göromål
av de mest skiftande slag, det måste vara angeläget att i de
fall, då sådant utan olägenhet kan ske, befria dem från vissa grupper
av ärenden. Vidare må anföras, att, såsom förut erinrats, förslaget
i denna del överensstämmer med vad som förra året beslöts
angående sockerkontrollen, och på detta sistnämnda område bär,’enligt
vad jag inhämtat, det nya systemet fungerat tillfredsställande. Det
är då anledning antaga, att så skall bliva förhållandet även med maltdryckskontrollen.
Vad särskilt angår de från vissa håll framställda far
-
Kanal. Maj:ts proposition Nr 131.
83
hågorna, att kontrollstyrelsen icke skulle bliva i stånd att inom den
tid avj femton dagar, som enligt förslaget anslagits därtill, behandla
inkommande driftsanmälningar och meddela tillståndsbevis till maltkrossning
och maltdryckstillverkning, samt att därigenom tillverkningen
skulle bliva fördröjd, är det tydligt, att, därest dessa farhågor skulle
visa sig befogade, åtgärder böra vidtagas från kontrollstyrelsens eller
Kungl. Maj:ts sida till påskyndande av dessa ärendens behandling. 1
vissa fall, såsom angående kontroll å skattebetalningarna, synes den
föreslagna överflyttningen lända till påtaglig fördel för ärendenas behandling.
På nu anförda skäl anser jag den omständigheten, att med
överflyttningen skulle följa viss mindre kostnadsökning, icke böra inverka
därhän, att man avstår från förslagets genomförande. Vad angår det
av vissa länsstyrelser framställda förslaget, att jämväl mottagande och
prövning av säkerheter för maltskatt skulle överflyttas till kontrollstyrelsen,
anser jag de skäl, som av kontrollstyrelsen anförts för länsstyrelsernas
bibehållande vid denna befattning, böra vara avgörande.
Det torde nämligen vara uppenbart, att, å ena sidan, den personkännedom,
som länsstyrelserna måste antagas äga, i många fall skall vara
till gagn för behandlingen av dessa ärenden, och att, å andra sidan,
kontrollstyrelsen i sin för närvarande föreskrivna sammansättning icke
äger samma förutsättningar som länsstyrelserna för säkerheternas prövning
ur juridisk synpunkt.
Bestämmelser om arvoden och ersättningar åt överkontrollörer och
kontrollörer äro för närvarande meddelade i själva tillverkningsförordningen,
varjämte för de fall, då kontrollpersonalen jämväl har befattning
med brännvinskontrollen, överensstämmande föreskrifter finnas
i 1907 års brännvinstillverkningsförordning. Kontrollstyrelsen har nu
ansett, att avlöningsbestämmelserna borde utbrytas ur maltdryckstillverkningsförordningen,
och att i stället, i överensstämmelse med vad
som beträffande sockerkontrollen skett genom Kungl. Maj:ts och riksdagens
under fjolåret fattade beslut, särskilda av Kungl. Maj:t och riksdagen
antagna bestämmelser skulle meddelas därom. Jag ansluter mig
till denna uppfattning och anhåller att senare i dag få återkomma till
de förslag, som i överensstämmelse härmed kunna böra föreläggas
riksdagen. Förslagen torde böra innefatta jämväl ersättningsbestämmelser
för de fall, då ersättning skall åligga tillverkare.
Såsom förut erinrats, ingick i maltdryckssakkunnigas och kontrollstyrelsens
uppgift att undersöka lämpligheten av övergång från det nu
-
Produktbeskattning
eller maltbeskattning.
84
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
varande skattesystemet till en beskattning av den färdiga produkten. Såväl
de sakkunniga som kontrollstyrelsen hava stannat vid att avstyrka dylik
övergång. Kontrollstyrelsen anser visserligen, att starka skäl tala till förmån
för produktbeskattningen. Efter att hava erinrat om att dylikt system
tillämpas i Danmark och Norge och där visat sig lämna synnerligen goda
resultat, anför kontrollstyrelsen i denna del följande. Den nuvarande
skatteformen vore principiellt otillfredsställande. Då samma myckenhet
malt, beroende på olika tillverkningsmetoder och olika beskaffenhet av
maltet, kunde lämna olika stort utbyte av färdig produkt, drabbades
nämligen för närvarande de färdiga produkterna olika starkt i olika
bryggerier. En skatt på den färdiga produkten vore sålunda otvivelaktigt
en långt riktigare och rättvisare beskattningsform. Om skatten
lades på den färdiga maltdrycken, kunde man vidare i större eller
mindre grad lägga alkoholhalten hos maltdryckerna till grund för beskattningen
och sålunda genom beskattning bidraga till inskränkning i
användningen av de starkare maltdryckerna. De farhågor i skattetekniskt
avseende, som vid frågans tidigare behandling uttalats beträffande
produktbeskattningen, hade, efter vad det visat sig i Danmark och Norge,
icke varit befogade. Det vore emellertid sannolikt, att med hänsyn
till det större antalet bryggerier i Sverige ett produktbeskattningssystem
här skulle möta något större svårigheter än i nämnda länder. Härtill
komme, att, därest kontrollen över det nuvarande skattesystemet reformerades,
densamma skulle komma att ställa sig billigare än det kontrollsystem,
som bleve erforderligt vid produktbeskattning. Kontrollstyrelsen
sammanfattar därefter sin mening i frågan på följande sätt:
»Vid ett objektivt vägande av de olika skattesystemen mot varandra torde
det visa sig, att produktskattesystemet är principiellt överlägset maltskattesystemet,
men att sistnämnda system i avseende på kontrollkostnaderna kan göras billigare
än det förstnämnda systemet, ävensom att de rent mekaniska kontrollanordningar,
som maltskattesystemet innebär, mera lämpa sig för den i allmänhet mindre
bryggerirörelse, som finnes i Sverige. Det föreligger ej heller samma motiv för
genomförandet av en produktskatt i Sverige som i andra länder, där starkare
maltdrycker tillverkas och där produktskatten använts såsom ett av medlen att
tillbakahålla starkölsförbrukningen. Då styrelsen utgår från att förbudet mot
starkare maltdryckers tillhandahållande kommer att upprätthållas, samt i övrigt
icke några andra omständigheter föreligga, som särskilt motivera tillämpning av
ett produktskattesystem, har styrelsen icke ansett tillräckliga skäl finnas för övergång
till ett sådant system från det nuvarande skattesystemet, som praktiskt fungerat
tillfredsställande och som med hänsyn till effektiviteten kan jämställas med
produktskattesystemet.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
8f>
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
Vad av kontrollstyrelsen anförts till förmån för produktbeskattningssystemet
lärer giva vid handen, att nämnda system, rent teoretiskt
sett, äger företräde framför det nu tillämpade systemet. Produktbeskattningen
har också visat sig i praktiken väl hålla måttet i Danmark och Norge.
Kontrollstyrelsen har emellertid avstyrkt övergång till produktbeskattningssystemet.
Då jag ansluter mig till denna ståndpunkt, är det på den
grund, att jag anser tillräckliga skäl för närvarande saknas att frångå ett
redan fungerande system, vilket hunnit bliva väl inarbetat och ingått i
tillverkarnas medvetande. Sant är väl, att den svenska maltskatten givit
förhållandevis ringa utbyte, jämfört med de danska och norska skatterna.
Men eu ökning av maltskatten lärer kunna vinnas inom det nuvarande
systemets ram genom höjning av skattesatserna.
1 det anförande, varmed jag- den 8 januari 1923 till statsrådsprotokollet
anmälde den i och för finansieringen av riksstaten för budgetåret
1923—1924 verkställda beräkningen av statsverkets inkomster,
yttrade jag, att jag hade för avsikt att förorda en ökning av maltskatten,
och att därför nämnda skatt i riksstaten beräknats till 11 miljoner
kronor mot 4.4 miljoner kronor för år 1922. Frågan om denna skattehöjning
lärer böra behandlas i sammanhang med reformeringen av maltdryckstillverkningslagstiftningen
Innan jag redogör för det förslag om
skattehöjning, som jag ämnar framställa, torde jag böra i korthet bringa
i erinran den tidigare behandlingen av maltskattefrågan.
Beskattning av till maltdryckstillverkning använt malt infördes första
gången genom beslut vid 1903 års riksdag. Enligt 2 § i en den 17 juni nämnda år
utfärdad förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker skulle
för malt, som vid tillverkning av maltdrycker användes i annat bryggeri än sådant,
som uteslutande tillverkade svagdricka, skatt erläggas efter eu degressiv
skala från 2 öre per kilogram, vilket belopp skulle utgå för de första 30,000 kilogrammen
malt, till 12 öre per kilogram, som träffade afl maltavverkning vid
bryggeri över 200,000 kilogram. I det kommittéförslag, som låg till grund för
nämnda förordning, hade såsom skäl för jämväl i kommittéförslaget förordad lägre
beskattning av de först avverkade kvantiteterna malt anförts, att därmed avsåges
att för den mindre industrien bereda en välbehövlig hjälp i konkurrensen med de
allra största bryggerierna.
År 1907 vidtogs, i syfte att försvåra uppkomsten av nya småbryggerier
och samtidigt tillförsäkra statsverket eu viss inkomst utöver ersättning för kontrollkostnaden
även från de minsta bryggerierna, den ändring i 1903 års förordning,
att dels skattesatserna bestämdes till 4 öre för vart och ett av de första 50,000
kilogrammen, 7 öre för nästa 50,000 kilogram, 10 öre för nästa 50,000 kilogram
och 12 öre per kilogram för allt övrigt malt, dels ock den minsta myckenhet malt,
för vilken skatt i medeltal per dygn skulle erläggas, höjdes från den år 1903 bestämda
myckenheten, 70 kilogram, till 150 kilogram.
Departements
chefen.
Höjning av
maltskatten.
Historik.
86
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
Vid 1909 års riksdag framlades åter proposition (nr 18) om ändring i maltskatten.
Vid anmälan av frågan om nämnda proposition yttrade föredragande
departementschefen, att han ansåge sådan förändring böra vidtagas i grunderna för
maltskattens utgörande, att dels genom skattepåläggningen inverkan icke skedde
på bryggeriernas inbördes konkurrensförhållanden och dels tillverkningen av svagdricka
vid skattepliktiga och vid skattefria bryggerier bleve i möjligaste mån likställd.
Man kunde icke förbise, yttrade departementschefen, att, då de större bryggerierna
i allmänhet vore i stånd att bestämma salupriset på maltdryckerna även från
de mindre bryggerierna men för dessa senare bryggerier otvivelaktigt på grund av
drygare kostnader för administration m. m. produktionskostnaderna relativt taget
vore större än för storindustrien, en likformig skatt kunde för den mindre industrien
vålla avgörande svårigheter att bestå i konkurrensen. Departementschefen
ansåge, att man, utan att kunna sägas vara njugg i beräkningen, kunde fastslå, att
en degression i skatteskalan i syfte att bereda den mindre industrien hjälp icke
under några förhållanden behövde göras större, än att skillnaden i skatt för större
och mindre bryggerier uppginge till ungefär 20 procent, som alltså skulle tillkomma
de minsta bryggerierna. Emellertid verkade hela den då gällande skattelindringen
såsom ett understöd i de mindre bryggeriernas konkurrens med tillverkningen
inom storindustrien. Efter en ingående utredning kom departementschefen av olika
skäl till den slutsatsen, att man icke med en degressionsskala kunde samtidigt tillgodose
båda de av honom angivna önskemålen. Full likställighet mellan skattepliktiga
och skattefria bryggerier vid tillverkning av svagdricka kunde uppenbarligen
icke vinnas, utan att i avseende å malt, som använts för tillverkning av
svagdricka vid skattepliktigt bryggeri, hela det å samma malt belöpande skattebeloppet
efterskänktes, utom i den mån beloppet motsvarade de kontrollkostnader, som
drabbade skattefria bryggerier. Angående den verkan, en skattehöjning kunde hava
på maltdryckernas pris, anförde departementschefen, att tillverkarens intresse av
prisförhöjning naturligen motvägdes av den inskränkning i avsättningen, vartill
en prisförhöjning i större eller mindre mån föranledde. Det kunde därför antagas,
att, därest skatteförhöjningen å avverkat malt icke bleve större än att densamma
tillsammans med de med prisförhöjningen eventuellt förenade andra kostnader
för tillverkaren motsvarade ett öre för varje halvbutelj av skattepliktig vara, prisförhöjningen
också skulle stanna vid detta belopp.
Departementschefen föreslog i anslutning härtill, att maltskatt skulle erläggas
med 22 öre per kilogram avverkat malt, dock att för varje bryggeri skatten för de
första under tillverkningsåret avverkade 100,000 kilogrammen malt skulle utgå
efter 17 öre per kilogram och för de nästa 100,000 kilogrammen efter 20 öre per
kilogram.
Detta förslag antogs av riksdagen endast med den ändring, att skattebeloppet
för malt utöver de 200,000 första kilogrammen bestämdes till 23 öre per
kilogram.
De sålunda beslutade skattesatserna, 23, 20 och 17 öre per kilogram,
äro de alltjämt gällande. Skattebestämmelserna innehålla därjämte,
att skatt skall erläggas med minst åtta kronor i medeltal för varje
helgfritt dygn av den tid, under vilken maltkrossning på grund av tillståndsbevis
må äga rum (5 §), och att restitution må åtnjutas efter 14
87
K un yl. Maj .In proposition Nr 131.
ore för kilogram för omedelbart till svagdricka använt malt, dock icke
till högre belopp än att den återstående skatten uppgår minst till det
i 5 § stadgade medeltal (8 §).
Vid såväl 191 (i som 1917 ars riksdagar voro förslag till höjning av maltskatten
föremål för riksdagens prövning. Förstnämnda år föreslogs i proposition
nr 240 en höjning med 10 öre per kilogram för malt, använt till starkare maltdricka
än lagrat dricka — som ungefär motsvarade det nuvarande pilsnerdrickat.
Genom restitutionsförfarande skulle enligt förslaget så ordnas, att skatten för det
lagrade drickat bibehölles vid de år 1909 antagna skattesatserna. Förslaget motiverades
av föredragande departementschefen med statsverkets behov av nya eller
ökade skatter, och såsom skäl för den förordade skillnaden i skatt mellan lagrat
dricka och starkare maltdrycker anfördes, att därigenom de invändningar väsentligen
undanröjdes, som rests mot eu höjd maltdrycksbeskattning på den grund, att
den skulle medföra en fördyring av de drycker, vilka konsumerades av den mindre
välsituerade allmänheten. Departementschefen anförde vidare, att på grund av det
genom 1909 års förordning införda restitutionsförfarandet för malt, som vid skattepliktigt
bryggeri omedelbart använts till svagdricka, betänkligheter icke längre kunde
föreligga .mot en skatteförhöjning ur synpunkten av att en dylik höjning menligt
skulle inverka på de skattepliktiga bryggeriernas förmåga av konkurrens med skattefria
bryggerier, ävensom att om, såsom föreslagits, skattedegressionen bibehölles vid
ungefär samma proportion som enligt bestämmelserna i 1909 års förordning, de
mindre bryggeriernas krav på konkurrensmöjlighet skulle bliva tillgodosett. Skattehöjningen
skulle, enligt vad departementschefen anförde, för en liter lageröl komma
att uppgå till 0.7 5 öre för halvbutelj. Den av skatteökningen förorsakade prisförhöjningen
syntes med hänsyn härtill icke behöva uppgå till mera än ett öre per
halvbutelj, i vilket fall tillverkaren kunde tillgodogöra sig 0.2 5 öre för halvbutelj
för de med prisförhöjningen förenade eventuella kostnader. Berörda förslag avslogs
emellertid av riksdagen. I sitt över förslaget avgivna betänkande sammanfattade
bevillningsutskottet skälen mot bifall till förslaget sålunda, att den föreslagna
höjningen av maltskatten dels icke läte förena sig med de grundsatser, som
lått uttryck i ett vid 1913 års riksdag fattat beslut om begränsande av statsverkets
beroende av från rusdryckshanteringen härflytande medel, dels icke kunde tillmätas
nämnvärd betydelse ur nykterhetssynpunkt, dels ock slutligen skulle komma att
huvudsakligen träffa de bredare, redan av ökade levnadskostnader hårt betungade
folklagren.
Det år 1917 framlagda förslaget (proposition nr 96) gick ut på en tredubbling
av högsta skattesatsen till 69 öre och bibehållande av samma skillnad mellan
skattesatserna som tidigare, så att de två lägre av dessa skulle utgöra 63 och 66 öre.
Föredragande departementschefen anförde, att motiven till förslaget varit dels av
statsfinansiell natur, dels ock en förhoppning att genom en höjning av maltskatten
skulle, därest höjningen gjordes tillräckligt stor, vinnas resultat i nykterhetsavseende.
Efter att hava uppvisat, att genom införandet av spirituosaaecisen skattebelastningen
å annat brännvin än renat brännvin och sprit blivit betydligt större än å ölet,
yttrade departementschefen, att de alkoholstarkare maltdryckerna med hänsyn härtill
syntes kunna utan olägenhet tåla vid en högre beskattning än den gällande.
Då skattebelastningen per liter och procent alkohol då uppginge till allenast
88
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
Departements
chefen.
1.2 öre för lagrat dricka mot 3.7 å 3.8 öre för de accispliktiga dryckerna, komme, yttrade
han, en tredubbling av högsta skattesatsen för ett kilogram malt att åstadkomma
ungefär samma skattetryck å de alkoholstarlcare maltdryckerna som å de accispliktiga
dryckerna. Därest den sålunda betydligt böjda maltskatten kombinerades medettrestitutionsförfarande,
likartat med det vid 1916 års riksdag föreslagna, varigenom de lagrade
drickorna bibebölles vid den gällande skattebelastningen, syntes ur de bredare folklagrens
synpunkt icke några befogade invändningar kunna framställas mot förslaget.
Som skäl för att förslaget frångick den år 1909 antagna och i 1916 års förslag
vidhållna principen, att skattelindringen för de mindre bryggerierna borde vara
omkring 20 procent, anförde departementschefen — efter att med hänvisning till
en i statsrådsprotokollet intagen tabell hava uppvisat, att med tillämpning av denna
princip skattelindringen efter skattens höjning i vissa fall skulle bliva mer än
dubbelt så stor som förut — att produktionskostnaderna vid bryggerier av olika storlek
icke syntes komma att röna inflytande av en skattehöjning i annan mån, än
att böjningen åstadkomme en minskad förbrukning och därmed en minskad produktion.
Denna minskade produktion kunde emellertid antagas tämligen likformigt
äga rum vid alla bryggerier, och därmed skulle också den ur den minskade produktionen
härflytande kostnadsökningen likformigt göra sig gällande inom hela
industrien. Eu förändring av bestående skattelinäring vid de smärre bryggerierna
syntes på denna grund icke vara påkallad.
Bevillningsutskottet avstyrkte bifall till propositionen. Som skäl härför anförde
utskottet, att möjligheterna till import av spannmål under det kommande
året tedde sig alltför osäkra, för att på dem skulle kunna grundas de antaganden
i fråga om maltavverkning under nämnda år, på vilka Kungl. Maj:ts förslag
vilade. Att under sådana omständigheter, då någon väsentlig inkomstökning icke
syntes stå att vinna på denna väg, vidtaga de betydande höjningar av ifrågavarande
skattesatser och övriga i samband härmed stående ändringar i lagstiftningen,
som förslaget avsåge, hade utskottet icke ansett sig kunna förorda. Vad utskottet
sålunda hemställt bifölls av båda kamrarna.
Vid anmälan i statsrådet av frågan om beräkningen av statsverkets
inkomster under budgetåret 1923—1924 yttrade jag, att en föreslagen
nedsättning av vissa skattesatser beträffande omsättnings- och
utskänkningsskatten å spritdrycker vore tänkt såsom motvikt mot eu
förutsatt ökning av maltskatten. Den tanke på överflyttning av skatt från
ett skatteobjekt till ett annat, som sålunda framställdes, grundade sig bland
annat på den uppfattningen, att förhållandet mellan skattetrycket å
spritdrycker och motsvarande tryck på maltdrycker för närvarande icke
vore det lämpligaste. Såsom förut anförts, yttrade vid behandlingen
av 1917 års förslag till höjning av maltskatten föredragande departementschefen,
att skattetrycket, räknat per volymprocent alkohol, då vore
flera gånger större å de accispliktiga spritdryckerna än å pilsnerölet.
Med hänsyn till det numera förändrade sättet för uttagande av skatt å
spritdrycker låter en dylik jämförelse sig för närvarande icke lämpligen
åstadkomma. Det är emellertid otvivelaktigt, att den skatt, som
Kung!. Maj:ts proposition Nr 131.
89
erlägges för spritdrycker, räknat såväl efter myckenheten däri ingående
alkohol som efter dryckernas tillverkningsvärde, för närvarande genomgående
är betydligt större än skatten å maltdrycker. Eu överflyttningav
skatt från spritdryckerna till maltdryckerna synes sålunda redan ur
denna synpxmkt ej omotiverad. Mitt huvudsakliga skäl för en sänkning
av vissa skattesatser beträffande omsättnings- och utskänkningsskatten är
emellertid att finna däri, att desamma visat sig på grund av sin höjd
medföra vissa ogynnsamma verkningar i moraliskt och socialt avseende
såsom i viss mån bidragande orsak till spritsmuggling och annan olaga
spritdryckshantering. Detta förhållande är för mig ett avgörande skäl
att föreslå viss omläggning av omsättnings- och utskänkningsskatten,
vilken, såsom jag antytt, synes böra kompenseras med höjd maltdrycksbeskattning.
Vid övervägande av frågan om lämpligheten av att höja maltskatten
bör man vidare enligt mitt förmenande taga i betraktande erfarenheterna
från främmande länder och speciellt Danmark. Det har
nämligen vid ärendets behandling icke kunnat undgå att väcka uppmärksamhet,
att i Danmark — varest i likhet med förhållandet hos
oss tillverkning av starkare maltdrycker icke får äga rum — maltdrycksbeskattningen
inbragt väsentligt större belopp än här i riket,
nämligen i runda tal år 1919 20,175,000 kronor, år 1920 28,580,000
kronor och år 1921 27,250,000 kronor. Motsvarande tal för de tre sista
tillverkningsåren i Sverige äro 4,490,000 kronor, 4,495,000 kronor och
3,880,000 kronor, från vilka belopp dock icke är avräknat, vad som
sedan restituerats för svagdricksmalt. Åven om man tager i betraktande,
att konsumtionen av skattepliktiga maltdrycker i Danmark är betydligt
större än i Sverige, blir resultatet av en jämförelse, att för samma
myckenhet maltdrycker i Danmark uttagits mera än fem gånger så mycket
i skatt som här. De i Danmark gällande skattesatserna för maltdrycker
av olika styrka framgå av en tabell (nr 1), som jag låtit sammanställa
över verkan av olika skattesatser. Denna tabell utvisar även, huru stort
skattetrycket efter de därstädes och i Sverige tillämpade systemen varit
för liter och för halvbutelj. Det må till nämnda tabell framhållas, att
i Danmark degressionen icke är av så stor betydelse som här i riket,
enär i Danmark tillverkningen är koncentrerad till ett fåtal större
bryggerier. Detta bekräftas även av att, medan, som tabellen utvisar,
den högsta skattesatsen i Danmark motsvarar ungefär 6 1/3 öre per halvbutelj,
medeltalet av skattebelastningen för halvbutelj i alla bryggerier
och för alla drycker därstädes år 1921 utgjorde ungefär 5 Va öre.
De hittills tillämpade skattesatserna för maltdrycker i Norge utBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 107 käft. (Nr 131.) 12
90
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131
Tabell I. Jämförelse mellan verkan av olika skattesatser.
Skatt per
kilogram
Motsvarar för
liter färdig
dryck1
Motsvarar för
halvbutelj
Höjning per halv- butelj i jämförelse
med nuv. skatt
till och med
100,000 kg.
100,000—
200,000 kg.
I mer än
200,000 kg.
till och med
100,000 kg.
—
100,000—
200,000 kg.
..
, mer an
200,000 kg.
till och med
100,000 kg.
100,000—
200,000 kg.
mer än 1
200,000 kg.
till och med
100,000 kg.
100,000—
200,000 kg.
to
o
P B
o ®
o **
° p:
£ P
er*
öre
öre
öre
öre
Gällande skattesats:
för pilsneröl (4—4.2 volymprocent
)17
20
23
3.38
3.98
4.57
n.13
1.33
1.52
1
2.66
3.13
3.60
0.9 5
1.12
1.29
_
_
_
1916 års förslag:
27
30
20
33
5.37
5.97
21.7 9
1.99
2.19
0.66
0.66
0.67
för lagrat dricka (motsvarar pils-
17
23
2.66
3.18
3.60
0.9 5
1.12
1.29
1917 års förslag:
63
66
69
12.58
13.12
13.72
*4.17
4.3 7
4.5 7
1 3.04
-
3.04
3.05
17
20
23
2.66
3.18
3.oo
0.9 5
1.12
1.29
1 _
_1
Danska skattesystemet:1 2 3 4
för dryck med 2.88 volymprocent
alkohol eller däröver............
för dryck med mindre än 2.83 vo-
4_
49.o
2.2
11.0
3.2
18.0
5.7
83.16
0.7 7
3.86
1.12
6.3 2
2.0
—
1
''
Norska skattesystemet:
för boköl (4.7 5—7 volymprocent
20
20
20
7.14
7.14
7.14
_
för almindeligt öl (2.5—4.75 vo-
10
10
10
23.5 7
3.57
3.57
Föreliggande förslag:
för pilsnerdricka med 3.1 viktpro- cent alkohol (motsvarande 3.9
volymprocent) .....................
67
71
75
11.61
12.81
13
*4.15
4.40
4.64
3.20
3.28
3.35
1 Efter beräkning av 75 liter färdig dryck på 100 liter vört.
2 » * » 280 halvbuteljer på 100 liter färdig dryck.
3 » » » 285 » » 100 » » * •
4 Degressionen räknas i Danmark efter myckenheten tillverkade drycker. Siffrorna för det
danska starkölssystemet avse alltså de tre. skattegrupperna 1—100,000 liter, 100,000—200,000 liter
och mer än 200,000 liter (alltså ej olika maltavverkning i kilogram).
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
91
visas även av tabellen. Såsom framgår, motsvara dessa skattesatser
för starkare maltdrycker över 7 öre och för svagare drycker ungefär
3 Va öre, allt för halvbutelj.
Till jämförelse med nu anförda siffror från Danmark och Norge
tillåter jag mig hänvisa till motsvarande uppgifter i tabellen angående
skattetrycket för liter och för halvbutelj enligt 191(1 och 1917 års förut
berörda förslag till höjning av den svenska maltskatten.
Det förslag till höjning av maltskatten, som jag på nu anförda
grunder anhåller att få framlägga, är grundat på en högsta skatt av 75
öre för varje kilogram avverkat malt, med bibehållande av en degressionsskala
av nuvarande typ.
Vidkommande storleken av degressionen för de under ett tillverkningsår
först avverkade mängderna malt, är, såsom förut anförts, ändamålet
med en sådan fallande skala för närvarande endast att motväga de
ökade produktionskostnaderna för de mindre bryggerierna i förhållande
till de större och sålunda icke längre att inverka på konkurrensförhålladet
mellan skattefria och skattepliktiga bryggerier. Lika med föredragande
departementschefen vid behandlingen av maltskattefrågan år 1917 anser
jag vid sådant förhållande, att efter en höjning av maltskatten anledning
icke finnes att bibehålla degressionen vid samma proportion till skattebeloppen
som för närvarande — varigenom skattelindringen för de
mindre bryggerierna skulle bliva alltför stor — utan i stället synes
utgångspunkten böra vara, att skillnaden mellan skattesatserna alltjämt
skall utgöra ungefär samma öretal. Då det emellertid är uppenbart, att
under tiden efter det skillnaden emellan skattesatserna fastställdes till 3
öre, produktionskostnaderna för bryggerierna ökats och därigenom även
skillnaden blivit större mellan utgifterna för produktionen i större och i
mindre bryggerier synes det mig skäligt, att någon ökning göres i skillnaden
mellan de olika skattesatserna. A andra sidan är det av vikt att
icke göra degressionen så stark, att man därigenom uppmuntrar till övergång
till maltdryckstillverkning i smärre bryggerier. Vid övervägande
av nämnda omständigheter har jag stannat vid en skillnad mellan skattesatserna
av 4 öre såsom den lämpligaste. Jag föreslår alltså, att skatten
bestämmes till 75 öre för varje kilogram malt; dock att för varje
bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret avverkade 100,000
kilogrammen skall utgå med 67 öre för kilogram och för de nästa
100,000 kilogrammen med 71 öre för kilogram.
För att tydligare än som är möjligt på grundval av tabell I
kunna påvisa verkningarna av en höjning utav maltskatten har jag låtit
i en annan tabell
92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131-
Tabell II. Jämförelse mellan olika skatteskalor vid bryggerier med olika stor avverkning.
Ett bryggeri med vidstående
100,000
150,000
200,000
300,000
400,000
600,000
1,200,000
maltavverkning årligen.
kg-
kg-
kg.
kg-
kg-
kg.
kg.
Har nu i medeltal en skatt per
17
18
18.5
20
20.7 5
21.5
22.25
Har nu i medeltal en skatt per
halvbutelj av den föreslagna
0.95
1.01
1.03
1.12
1.16
1.20
1.24
Enligt förslaget i medeltal en
skatt per kilogram, öre ......
Enligt förslaget i medeltal en
67
68.38
69
71
72
73
74
skatt per halvbutelj, öre1 ...
Skillnaden mellan föreslagen
4.15
4.2 3
4.27
4.40
4.4 0
4.52
4.58
och nuvarande skatt i medel- tal per halvbutelj, öre.........
3.20
3.2 2
3.24
3.28
3.30
3.32
3.34
1 Efter beräkning att 100 liter vört lämna 75 liter dricka och 100 liter dricka 280 halvbuteljer.
sammanställa uppgifter angående skattetrycket per kilogram malt och per
halvbutelj dricka med nuvarande och föreslagna skattesatser, i båda fallen
för bryggerier med olika stor maltavverkning. Av denna tabell framgår,
att med den förordade höjningen av maltskatten skatten för varje halvbutelj
pilsnerdricka av den nu föreslagna något högre alkohol- och
extrakthalten skulle komma att variera från 4.15 öre per halvbutelj i de
minsta bryggerierna till något över 4 Va öre i medeltal per halvbutelj
av hela årliga tillverkningen för de allra största bryggerierna. Det är
att märka, att på grund av degressionen icke ens de två eller tre allra
största bryggerierna i riket komma upp till högre skatt per kilogram än
i medeltal 74 öre, eller ett öre mindre än den högsta skattesatsen. Av
siffror, till vilka jag senare återkommer, framgår vidare, att för i det
närmaste hälften av allt malt skatt efter nuvarande förhållanden skulle
erläggas efter den lägsta skattesatsen och att 119 av rikets 160 pilsnerdricksbryggerier
icke komma upp till högre skattesats än den lägsta.
Skatten för allt avverkat malt motsvarar i medeltal ungefär den mellersta
av skattesatserna. Skillnaden i skatt mot för närvarande skulle komma att
utgöra från 3.2 0 öre för de minsta bryggerierna upp till 3.3 4 öre för
de största.
Kontrollstyrelsen har i sitt förslag bibehållit nu gällande, av 1917
års riksdag beslutade system för restitution av svagdricksmalt vid de
skattepliktiga bryggerierna, enligt vilket system, såsom förut anförts,
restitution åtnjutes för allt till svagdrickstillverkning använt malt och
för hela den därför erlagda skatten med avdrag för så mycket, som
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
93
anses motsvara å nämnda tillverkning belöpande andel av kontrollkostnaderna.
Den föreslagna skattehöjningen lärer icke utgöra anledning
att frångå denna princip; i samband med behandling av svagdricksb
ryggar e fö reningens framställning har jag anfört skälen, varför jag icke
ansett mig böra i anledning av nämnda framställning göra ändring på
denna punkt. Med denna utgångspunkt lärer med förut angivna skattesatser
restitutionsbeloppet för svagdricksmalt böra bestämmas till 63 öre
per kilogram.
Den under tillverkningsåret 1 oktober 1921—30 september 1922
debiterade maltskatten utgjorde enligt uppgift från kontrollstyrelsen
sammanlagt 3,882,547 kronor 22 öre. Detta skattebelopp fördelade sig
å skatt, erlagd efter de tre olika skattesatserna, på följande sätt:
9,352,311 kg. malt å 17 öre .................. kronor 1,589,892: 87
2,231,230 » » » 20 » .................. » 446,246: —
8,022,160 » » » 23 » ............._ »_ 1,845,096: so
Summa under året avverkat malt 19,605,701 kg. Summa skatt härför kronor 3,881,235:0 7.
Härtill kommer särskild skatt för de minsta bryggerierna enligt
5 § i gällande förordning med 1,311 kronor 55 öre, vilken summa inräknats
i förenämnda, för 1921—1922 debiterade skattebelopp.
Motsvarande uppgifter för de senaste åren dessförinnan hava
sammanförts i tabell III. I fråga om uppgifter för längre tid tillbaka
tillåter jag mig hänvisa till tabellerna i 1917 års proposition nr 96.
Vid uppskattning av det skattebelopp, som, med utgångspunkt
från nu anförda siffror, kan beräknas inflyta under budgetåret 1923—
Tabell III. Maltförbrukning, rörtproduktion och debiterad tillrerkningsskatt vid samtliga
skattepliktiga bryggerier från och med tillrerkningsåret 1916—1917.
Förbrukat
Produktion
skattepliktig
vört
i hektoliter
Produktion
Debiterad till-
Tillverkningsår
malt
svagdricksvört
verkningsskatt
i kilogram
i hektoliter
i kronor
1916— 1917 ..............................
1917— 1918 .............................
1918— 1919 ..............................
1919— 1920 ........................
22,412,673
5,758,971
13,004,527
22,331,247
22,471,700
1,589,575
243,713
1,120,507
1,706,097
1,746,990
273,356
749,126
199,916
197,887
206,471
4,502,572.2 7
1,102,358.77
2,557,283.24
4,489,638.59 i
4,495,275.10 j
1920—1921 ..............................
1921—1922 ..............................
19,605,701
1,529,396
140,211
3,882,547.2 2 1
1924, bör hänsyn tagas dels till den inverkan, som å ena sidan den
föreslagna förbättringen av pilsnerdrickats smak och hållbarhet och å
andra sidan förevarande skattehöjning kan väntas hava på maltdrycks
-
Beräkning av
maltskattens
storlek.
Ändring i
tulltaxan.
94 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
konsumtionen, dels till den större myckenhet malt, som efter höjningen
av extrakthalten kommer att åtgå till varje enhet färdig dryck, dels och
därtill, att den nya maltdryckstillverkningsförordningen icke kan träda
i kraft förrän med ingången av det nya tillverkningsåret den 1 oktober i
år och att skatteökningen av olika skäl — bland annat den därmed
sammanhängande höjningen av pilsnerdrickats alkohol- och extrakthalt —
icke lämpligen kan äga rum förrän samtidigt med förordningens ikraftträdande.
En efter dessa riktlinjer inom finansdepartementet verkställd
kalkyl har givit till resultat, att under budgetåret kan beräknas i maltskatt
inflyta omkring 11.5 miljoner kronor. Efter avdrag av restitutioner
för till svagdrickstillverkning använt malt, vilka restitutioner
kunna beräknas under budgetåret uppgå till omkring 400,000 kronor,
har maltskatten sålunda ansetts böra i statsverkspropositionen upptagas
till 11 miljoner kronor.
Enligt gällande tulltaxa utgår för närvarande tull för maltdrycker
å fat efter 12 öre per kilogram och för maltdrycker på andra kärl efter
20 öre per liter. Det är uppenbart, att dessa tullsatser, vilka för närvarande
tydligen stå i relation till skattesatserna, i samband med dessas
höjning böra ökas. Jag anhåller att senare i dag få återkomma till frågan
härom.
Specialmotivering.
Jag anhåller nu att få övergå till en mera speciell motivering av
de särskilda författningsförslagen och därvid särskilt uppehålla mig vid
skiljaktigheterna mot kontrollstyrelsens förslag.
Förslaget till förordning angående tillverkning och försäljning av maltdrycker.
Såsom förut erinrats, hava i förslaget till berörda förordning inflyttats
de bestämmelser av allmännare betydelse, som för närvarande
finnas meddelade i ordningsstadgan för bryggerierna. I samband med
sådan inflyttning hava först maltdryckssakkunniga och därefter kontrollstyrelsen
utarbetat en ny uppställning av förordningen i syfte att åstadkomma
större reda och en mera systematisk disposition av ämnet. Beträffande
den sålunda förordade förändrade uppställningen av förordningen
ansluter jag mig till kontrollstyrelsens förslag. För åstadkommande
av överensstämmelse i ordningsföljden mellan paragraferna i
kapitlen angående skattepliktiga och skattefria bryggerier torde emellertid
39 och 40 §§ i nämnda förslag böra byta plats.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131. 95
För underlättande av en jämförelse mellan gällande stadganden
samt maltdryckssakkunnigas och förevarande förslag torde en översikt
över de föreslagna ändringarna i uppställningen av maltdryckstillverkningslagstiftningen
få såsom bilaga (bil. 4) fogas till statsrådsprotokollet.
Såsom torde hava framgått av den förut lämnade allmänna motiveringen,
ansluter jag mig även beträffande det sakliga innehållet i det
väsentliga till kontrollstyrelsens förslag. De företagna förändringarna
i detta äro i överensstämmelse härmed i allmänhet av mindre betydelse,
men torde jag i samband med redogörelsen för ändringarna böra
med några ord beröra i avgivna yttranden framställda förslag till andra
ändringar av betydenhet samt angiva skälen, varför jag icke ansett mig
böra biträda desamma.
I det föregående hava för de personer, vilka enligt förslaget skola
hava en omedelbar uppsikt över de skattepliktiga bryggerierna, i överensstämmelse
med vad i kontrollstyrelsens betänkande skett, använts
beteckningen kontrollombud. Motsvarande tjänstemän vid de skattefria
bryggerierna benämnas i gällande förordning tillsyningsmän. I förslaget
hava icke dessa beteckningar influtit, utan kontrollombuden och tillsyningsmännen
hava tillsammans benämnts kontrolltjänstemän. Denna
sistnämnda beteckning synes emellertid, såsom också på vissa ställen i
förslaget lärer vara avsett, böra innefatta även överkontrollörerna. Det
har bland annat med hänsyn härtill och för vinnande av tydlig terminologi
ansetts lämpligt, att i 5 § uttryckligen såväl överkontrollörer
som kontrollombud och tillsyningsmän omnämnas. I de följande paragraferna
hava därefter dessa särskilda beteckningar införts.
Svenska bryggareföreningen har i sitt yttrande hemställt, att
närmare regler måtte givas om sättet för alkoholanalysers verkställande,
detta för att analyser ej skulle komma att verkställas i onödan.
Emellertid är det, såsom jag torde få anledning senare nämna, icke förslagets
mening, att varje gång, som en verkställd analys utvisar, att den
fastställda alkoholhalten överskridits, detta skall medföra påföljd. Det i
7 § föreskrivna övervakandet lärer komma att ordnas sålunda, att kontrollstyrelsen
företager vissa serier av analyser och att, i allmänhet,
först när genom dessa visat sig, att ett bryggeri mera konstant överskrider
alkoholgränsen, ingripande äger rum. Anledning att i förordningen
lagfästa ett dylikt förfaringssätt torde emellertid icke förefinnas. Däremot
synes det uttryckligen böra stadgas rätt för kontrollstyrelsen att
från bryggeri kostnadsfritt utbekomma för analysers verkställande er
-
96
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
forderliga prov. Vidare lärer böra föreskrivas, att kontrollstyrelsens
övervakande verksamhet skall avse även extrakthalten i dryckerna.
u §. I 14 § i kontrollstyrelsens förslag stadgas, att kontrolltjänsteman
skall närvara, då tillverkare önskar tillträde till maltkross för reparation
eller rengöring. Till förtydligande av nämnda stadgande har införts
bestämmelse av innebörd, att kontrollombudet skall närvara endast vid
öppnande av förseglingen eller plomberingen av öppningarna till krossen
och sedermera vid desammas tillshffande på enahanda sätt samt sålunda
icke under hela den tid, reparationen eller rengöringen pågår.
19 g. Beträffande 19 §, som innehåller bestämmelserna angående s. k.
brygdanmälan, har å ena sidan från bryggareföreningen anförts, att
dylik anmälan borde få lämnas till kontrollombudet i stället för till
överkontrollören, vilken ofta icke vore bosatt å den ort, där bryggeriet
funnes, och därför icke kunde hinna infinna sig till bryggeriet under den
tid av sex timmar, som minst skall förflyta mellan anmälningens avsändande
och brygdens påbörjande. Å andra sidan har överkontrollören
i Östergötlands län i ett av länsstyrelsen i länet åberopat yttrande framhållit
såsom önskvärt, att brygdanmälningarna skulle ingivas till över■
kontrollören samtidigt från samtliga bryggerier inom distriktet och omfatta
en följd av brygder för en tidrymd av minst en vecka. Det torde
emellertid icke vara “lämpligt att föreskriva, att brygdanmälningarna skola
ingivas mera än sex timmar före brygden. Då överkontrollörerna lära
komma att i allmänhet få uppgöra sina resplaner för varje månad oberoende
av inkommande brygdanmälningar, synes vidare den omständigheten,
att överkontrollör icke alltid efter sådan anmälan kan hinna infinna
sig vid brygden, icke höra tillmätas större betydelse. Eftersom det icke
överensstämmer med grunderna för det nya kontrollsystemet, att kontrollombuden
hava befattning med kontroll över själva gången av tillverkningen
inom bryggeriet, lärer man icke heller lämpligen böra föreskriva, att
de skola mottaga brygdanmälningarna och i följd därav övervaka brygderna.
Av liknande skäl kan jag icke ansluta mig till det av länsstyrelsen
i Östergötlands län åberopade förslaget från överkontrollören
i länet, att det skulle åläggas kontrollombuden att dels tillse, att brygd
icke företages å andra tider än de i brygdanmälningen meddelade, dels
ock med vissa mellantider avprova vörtstyrkan av en brygd vid jästens
tillsättande i jäskaren.
22 §. Bryggareföreningen anmärker mot det i 22 § i kontrollsty
relsens
förslag införda förbudet mot blandning av maltdryck av första
klassen med maltdryck av annan klass, att vid ett bifall till styrelsens
97
Kungl. Maj:tu proposition Nr 131.
förslug i fråga om ansvar för överskridande av fastställda alkoholgränser
blandning av maltdrycker finge lov att tillgripas i långt större utsträckning
än hittills, och att möjligheten till dylik blandning därför icko
borde förminskas utan i stället på allt sätt underlättas. Skulle det över
huvud fordras tillstånd för dylik blandning, borde detta kunna lämnas i den''
formen, att kontrollombuden skulle vara närvarande vid blandningen.
Härigenom skulle man också vinna den fördelen, att det kunde fastställas,
huru stor kvantitet av en svagdricksbrygd, som använts till
spädningen, och att från restitution alltså icke skulle behöva undantagas
hela brygden utan blott det verkligen förbrukade maltet.
Ändamålet med förevarande bestämmelse är av skatteteknisk natur.
Det synes emellertid vara onödigt att för vinnande av kontroll över att
icke malt medelst blandning undandrages beskattning, föreskriva, att
kontrollstyrelsens tillstånd skall begäras till blandningen. Det torde,
såsom bryggareföreningen anfört, i sådant hänseende vara tillräckligt,
att kontrollombudet är närvarande vid blandningen. För denna förrättning
synes tillverkaren böra ersätta ombudet på samma sätt som föreskrivits
beträffande de i 14 § omförmälda förrättningar, som avse ombudets
närvaro i fall, da maltkrossen eller vågen icke fungerar. Närmare
bestämmelser om kontrollförfarandet vid blandning av här åsyftad
natur torde fa meddelas av kontrollstyrelsen. I dessa bestämmelser lärer
böra föreskrivas, att kontrollombud skall om dylik blandning underrätta
överkontrollören och, för möjliggörande av skattekontroll, kontrollstyrelsen.
Vad angår undantaget från rätten till restitution för till blandning
använt svagd riksmål t synes det i de flesta fall icke utan svårighet
kunna med visshet avgöras, huru stor mängd malt, som åtgått till den
iublandade drycken av första klassen. Då vidare principiellt inblandning
av svagdricka endast i undantagsfall bör förekomma, har jag
ansett mig icke böra biträda bryggareföreningens yrkande i denna del
utan fasthåller alltså vid att rätten till restitution bör förloras för hela den
svagdricksbrygd, från vilken den inblandade myckenheten tagits. Bestämmelserna
i detta hänseende synas emellertid rätteligen hava sin
plats i 3 L §, som handlar om detta slag av restitution. I förevarande
paragraf har i stället införts eu hänvisning till sistnämnda paragraf.
Bryggareföreningen har hemställt om sådan ändring i förslaget,
att eftergift av skatt skulle kunna atnjutas i alla fall, då en maltdryck
av någon som helst anledning icke kommit att försäljas. Då
emellertid den praxis, som med den för närvarande gällande och fortfarande
föreslagna bestämmelsen i detta hänseende tillämpas och enligt
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 107 käft. (Nr 131.) 13
30 §.
98
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
vilken för eftergift lärer förutsättas, att skada inträffat å produkten,
synes mig täcka de fall, då skälig anledning till eftergift föreligger, har
jag icke ansett mig böra i denna del föreslå ändring i kontrollstyrelsens
förslag.
*
32 §. I enlighet med hemställan från bryggareföreningen har den i 32 §
innefattade bestämmelsen om rätt till skatterestitution vid utförsel av
maltdryck ändrats därhän, att restitutionen skall beräknas, icke efter den
skattesats, som vid tiden för utförseln tillämpades vid bryggeriet, utan
efter den skatt, som verkligen erlagts för det till den exporterade varan
använda maltet. Svårighet att konstatera storleken av denna skatt lärer
icke kunna uppkomma, då det fortfarande liksom hittills torde böra föreskrivas,
att vid ansökan om restitution skall fogas utdrag ur bryggjournalen
rörande den brygd, varav drycken erhållits.
33 §• Ordalydelsen av 33 § har ändrats i ändamål, att tydligt skall
framgå, att frihet från skatt åtnjutes allenast vid bryggeri, varest, enligt
meddelat tillståndsbevis, endast svagdricka må tillverkas.
43 §. 43 § innehåller bestämmelser rörande ansvar för den, som utan
att hava erhållit tillståndsbevis till maltdryckstilhverkning eller å tid, då
tillståndsbevis ej är gällande, i andra fall, än som avses i 1 § 2 och 3
mom., bedriver dylik tillverkning. De verkställda äudringarna äro av
allenast formell natur.
44 §• 44 § avser det förhållande, att någon, som medelst hembrygd för
eget behov tillverkat maltdryck, sedermera säljer det sålunda tillverkade.
Har tillverkaren på grund av gällande bestämmelser rörande försäljning
av maltdrycker haft rätt till försäljning av dryck av ifrågavarande slag,
drabbas han icke enligt nämnda bestämmelser av ansvar för att han
säljer, vad han själv tillverkat. Då en dylik försäljning närmast är att
likställa med ett tillverkningsbrott, synes bestämmelsen om ansvar för
densamma lämpligen böra alltjämt hava sin plats i maltdryckstillverkningsförordningen.
Stadgandet har omarbetats i syfte, att dess nyss
angivna innebörd tydligare skall framgå.
46 §. 46 § innehåller bestämmelserna om ansvar för olovlig tillverkning
i skattepliktigt bryggeri och i samband därmed rörande de förut omförmälda
s. k. remedierna beträffande fastställda alkohol- och extraktgränser.
Med hänsyn till möjligheten av analysfel och svårigheten
att vid tillverkning av maltdrycker med full noggrannhet beräkna utfallet
av alkoholhalten har det nämligen ansetts, att, då tillverkaren vid
straffansvar förpliktas att hålla sig inom den föreslagna högsta alkohol
-
Kungl. Maj.ts proposition Nr 131.
99
halten, en viss säkerhetsmarginal bör medgivas, så att ansvar icke inträder
för en blott obetydlig överträdelse av alkohol- eller extraktgränsen,
med mindre åtgärd avsiktligt vidtagits för att bereda drycken högre
alkoholhalt än den medgivna eller uppenbar vårdslöshet förelegat vid
tillverkningen.
Vid utformandet av förevarande paragraf har man utgått från
denna princip och därjämte tagit sikte på de olika subjektiva omständigheterna
i de särskilda fallen av tillverkning av starkare maltdrycker
än de tillåtna. Man har på denna väg kommit till följande olika fall,
vilka enligt paragrafen uppskattas olika, överstiger alkoholhalten i
den tillverkade drycken 3.3 viktprocent, eller behnnes, att extrakthalten
hos den stam vört, med vilken drycken är inbryggd, överstigit 10.4
procent, skall tillverkaren i varje fall straffas med böter från och med
200 till och med 2,000 kronor. Det har nämligen ansetts, att, när den
lovliga alkoholgränsen överskridits med mera än 0.2 procent eller extraktgränsen
med mera än 0.4 procent, det kan presumeras, att överskridandet
av pilsnerdricksgränsen varit avsiktligt. Har pilsnerdricksgränsen men
icke nyssnämnda remediegränser överskridits, d. v. s. ligger alkoholhalten
mellan 3.1 och 3.3 viktprocent och extraktstyrkan mellan 10 och 10.4
procent, straffas tillverkaren med det straff, som nyss sagts, endast under
förutsättning att omständigheterna äro sådana, att det måste antagas, att
åtgärd avsiktligt vidtagits för att åt varan giva högre alkoholhalt än
den för pilsnerdricka högsta medgivna. Kunna i fall inom remediegränserna
icke dylika omständigheter visas föreligga, men har tillverkaren
gjort sig skyldig till uppenbar vårdslöshet vid tillverkningen, straffas
tillverkaren visserligen, men efter en lägre skala: böter från och med 50
till och med 500 kronor. Kan det i sist avsedda fall icke heller visas, att
sådan uppenbar vårdslöshet förekommit, är tillverkaren fri från ansvar.
Av motiveringen till kontrollstyrelsens förslag framgår, att avsikten varit,
att uppenbar vårdslöshet, som nyss nämnts, i allmänhet icke skall antagas
föreligga endast på den grund, att ett enstaka prov visar en alkohol- eller
extrakthalt, liggande över den för vederbörande maltdrycksklass tillåtna
men inom remediegränsen. Först när det vid upprepade prov befunnits,
att bryggeriets tillverkning mera konstant håller sig över maximigränsen,
kan presumtion för dylik vårdslöshet anses föreligga. I detta sammanhang
må även erinras, att i 56 § införts bestämmelse därom, att i fall, som
avses i 46 §, åtal icke får äga rum, förrän åklagaren erhållit anmälan
om brottet från kontrollstyrelsen. Med sistnämnda bestämmelse har man
avsett, att åtal icke skulle förekomma i andra fall, än då någon av de
båda straffanledningarna, avsiktligt överskridande av maximigränserna
47 §.
100 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
eller uppenbar vårdslöshet vid tillverkningen, vid inspektioner eller genom
å kontrollstyrelsens laboratorium verkställda analyser utrönts vara för
handen.
Den innebörd av förevarande stadgande, som jag sålunda återgivit
och som jag anser vara den riktiga, torde framgå av den formulering,
paragrafen erhållit i kontrollstyrelsens förslag. Då det emellertid
från olika håll framställts anmärkning om att stadgandet vore otydligt,
har det ansetts lämpligt att genom en förändrad uppställning därav
giva närmare uttryck för de grunder för stadgandet, vilka jag nu angivit.
I 47 § av kontrollstyrelsens förslag finnes bland annat stadgande om
straff i fall av underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse föreskrift i
4 §, som innehåller bestämmelserna om att det kärl, vari maltdryck
utlämnas från bryggeri, skall vara stämplat med bryggeriets namn eller
märke samt med beteckningen för den klass, vartill drycken hör. Enligt
detta stadgande lärer straffpåföljd inträda i alla de fall, då maltdryck
med tillverkarens vetskap utlämnas på kärl, märkt med annan klass än
den riktiga. Med hänsyn till de under 46 § berörda remediebestämmelserna
torde emellertid viss jämkning i denna regel böra äga rum.
I vissa fall kan nämligen tillverkning av en dryck, som överskrider
pilsnerdricksgränsen och alltså på grund av starkölsförbudet icke skulle
la säljas, bliva utan straffpåföljd. Det synes i sådant fall vara rimligt,
att den sålunda utan ansvarspåföljd tillverkade drycken också skall kunna
utlämnas från bryggeriet och försäljas. Till denna fråga i dess samband
med törsäljningsbestämmelserna återkommer jag senare; här gäller frågan
beredande av möjlighet att förse varan med beteckning för den klass,
som det vid tillverkningen varit avsett, att den skulle komma att tillhöra.
Dylik möjlighet torde böra finnas, allenast då god tro förefunnits
hos tillverkaren vid tillverkningen. Har god tro ej förelegat, straffas
tillverkaren såväl för tillverkningen som för den felaktiga etiketteringen.
Föreligger endast grov vårdslöshet, blir blott själva tillverkningen belagd
med straff.
Ändring av nu angiven innebörd har gjorts i 47 §. Vid överträdande
av förbud, som av överkontrollör meddelats med stöd av 17 §,
lärer vidare böra inträda straff enligt denna paragraf, och paragrafen
har därför kompletterats med stadgande av sådant innehåll. Jämväl ett
par andra kompletteringar av mindre betydelse hava vidtagits, vilkas
innebörd omedelbart framgår vid en jämförelse mellan författningstexterna.
101
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
Dessa paragrafer, som beträffande skattefria bryggerier innehålla
motsvarande bestämmelser som de, vilka i 46 och 47 §§ meddelats för
skattepliktiga bryggerier, hava i huvudsak undergått motsvarande ändringar
som sistnämnda paragrafer. Då anledning icke synes föreligga
till att förseelser av enahanda natur i skattepliktiga och i skattefria
bryggerier skola straffas olika strängt, hava straffbestämmelserna i 49 §
bringats i överensstämmelse med motsvarande stadganden i 47 §.
50 § har liksom följande paragrafer jämkats till överensstämmelse
med motsvarande stadganden i vissa under de sista åren utfärdade författningar.
De sakliga ändringarna äro endast helt obetydliga.
Det har från vissa håll anmärkts, att det förut berörda stadgandet i
56 § därom att åklagare icke får åtala förseelse mot 46 eller 48 §§, därest
han icke om förseelsen mottagit anmälan från kontrollstyrelsen, skulle
innebära ett för vår rätt främmande band på åklagaren. Förevarande bestämmelse
lärer emellertid närmast vara att likställa med en föreskrift om
angivelse såsom villkor för åtalsrätt, och åklagaren har alltså, även då
kontrollstyrelsen gjort anmälan, kvar sin rätt att pröva, om åtal bör äga
rum eller ej. Vid sådant förhållande synes mig bestämmelsen icke böra
möta avgörande betänkligheter.
I överensstämmelse med principer, som under de senaste åren allt
mera allmänt tillämpats, anser jag, att anledning icke förefinnes att
tillerkänna angivaren andel i böter, som ådömas enligt förevarande förordning.
I 59 §, som innehåller bestämmelserna om bötesfördelningen,
hava vidtagits av denna uppfattning föranledda förändringar.
Den föreslagna förordningen lärer, på sätt föreslagits, böra träda i
kraft vid det nya tillverkningsårets början den 1 oktober 1923. Redan
dessförinnan böra emellertid vissa åtgärder vidtagas, för att det nya
systemet sagda dag skall kunna träda i funktion, såsom utseende av
kontrollpersonal, ingivande och prövning av driftsanmälningar, ställande
av säkerhet ov d. Å andra sidan lärer nuvarande förordning böra äga
giltighet även efter den 1 oktober 1923 beträffande förhållanden, som
hänföra sig till tiden före nämnda dag, något som, med hänsyn till
skattehöjningarna, särskilt har betydelse beträffande restitutionsbeloppens
storlek m. m. Bestämmelser av nu angivna innebörd hava införts i
övergångsstadgandena.
Beträffande de smärre ändringar, som nu ej berörts, tillåter jag
mig att hänvisa till författningstexten.
48 och 49 §§.
50 §.
56 §.
59 §.
Övergångs
stadganden.
102
Kungl Maj:ts proposition Nr 131.
Förslaget till förordning angående förbud mot införsel till och försäljning
inom riket av exportöl.
Det av kontroll styrelsen uppgjorda förslaget till författning angående
förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl
överenstämmer i allt väsentligt med den provisoriska förordning i ämnet,
som föregående år utfärdades. Med hänsyn till att förevarande förordning
är avsedd att bliva definitiv, synes densamma emellertid böra erhålla
en ändrad uppställning och fullständigas med vissa detaljbestämmelser,
vilka icke ansetts erforderliga i en författning med begränsad
giltighetstid. Nytt författningsförslag har på denna grund upprättats
inom finansdepartementet. De sakliga ändringarna i detta förslag i förhållande
till den provisoriska förordningen äro följande. Enligt rusdrycksförsäljnings
förordningen kan å passagerarfartyg, som förmedla
regelbunden persontrafik till utländsk hamn, i motsats mot vad som
är förhållandet å andra fartyg, medgivas rätt till utskänkuing av spritdrycker.
Det har då synts lämpligt, att å dylika fartyg jämväl ölförsäljning
skall vara tilllåten. Några menliga följder härav lära icke
vara mera än beträffande spritdrycksförsäljning att befara. Enligt förslaget
skall därför med rättighet till iskänkning av spritdrycker följa
rätt till iskänkning av maltdrycker av tredje klassen till förtäring
ombord å fartyget. Vidare har i detta förslag ansetts böra införas uttrycklig
föreskrift rörande apotekens rätt till ölförsäljning. Med försäljning
av exportöl torde därjämte böra likställas byteshandel därmed
samt ölets användande på aunat sätt till betalningsmedel. Då slutligen
försäljning av exportöl för vissa i förordningen bestämda ändamål alltjämt
kommer att vara medgiven, lärer föreskriften i den provisoriska
förordningen därom att öl, som tagits i beslag och dömts förbrutet, skall
förstöras, icke böra vara ovillkorlig utan endast tillämpas, därest försäljning
av ölet icke kunnat komma till stånd till person, vilken i sin
tur äger försälja detsamma, eller för ändamål, för vilket enligt förordningen
försäljning må äga rum.
Såsom jag erinrat vid behandlingen av förslaget till förordning
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, kommer straffpåföljd
att, utom i vissa undantagsfall, som framgå av 46 § i nämnda
förslag, inträda icke blott för tillverkning av pilsnerdricka, vars alkoholeller
extrakthalt överstiger den för maltdryck av andra klassen medgivna
och som alltså är att hänföra till maltdryck av tredje klassen, utan
därjämte för annan förseelse. Brott mot föreskriften om skyldighet
Kunf/l. Maj:ts proposition Nr 131.
103
att förse det kärl, vari pilsnerdricka utlämnas från bryggeri, med beteckning
för den klass, till vilken drycken hör, har nämligen belagts
med straffansvar för det fall att felaktig etikett åsatts kärl till dryck,
beträffande vilken åtgärd avsiktligt vidtagits för att åt drycken giva
högre alkoholhalt än den för vederbörande klass medgivna. Vid sådant
förhållande lärer tillräckligt skydd förefinnas mot överskridande av
pilsnerdrickats medgivna styrka i drycker, som härröra från bryggeri
med tillståndsbevis, utan att jämväl försäl jningen — från bryggeriet eller
av annan — av dylik alltför stark dryck belägges med straff. Det lärer
icke heller rimligen kunna fordras, att en återförsäljare, vilken från
bryggeri mottager dryck å kärl, stämplat exempelvis med beteckningen
för maltdryck av andra klassen, skall vara skyldig undersöka, huruvida
denna beteckning är riktig och, därest han säljer drjmk av alltför stor
styrka, därför vara underkastad straffansvar. Det torde därför vara
riktigt och utan risk kunna medgivas, att en dryck, som från bryggeri
utlämnats å kärl, försett med vederbörlig etikett, sedermera behandlas
såsom hörande till den å etiketten angivna klassen. Bestämmelser av
sådant innehåll hava införts i de förslag till ändringar i pilsnerririeksoch
svagdricksförordningarna, till vilka jag i det följande återkommer.
I nu förevarande författnings förslag angående starkölsförbud lärer i
enlighet härmed böra införas en hänvisning till nyssberörda nya bestämmelse
i pilsnerdricksförordningen. Därav blir alltså en följd, att en dryck,
som med hänsyn till alkoholhalten eller extraktstyrkan rätteligen klätt
hänföra till tredje klassen, men som utlämnats från bryggeri under
beteckning för andra klassen, icke kommer att falla under det i starkölsförordningen
stadgade försäljningslörbudet och därmed sammanhängande
straffbestämmelser. Jag erinrar emellertid ånyo om att i dylikt fall
ansvar, utom i de i 46 § maltdryckstillverkningsförordningen angivna
undantagsfall, kommer att drabba tillverkaren dels för den olovliga tillverkningen
och dels, om han vid tillverkningen varit i ond tro, för den
oriktiga etiketteringen.
o o
Förslaget till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
angående försäljning av rusdrycker.
Maltdryckssakkunniga föreslogo i sitt betänkande, att, i samband
med utfärdande av starkölsförbud, sådana ändringar skulle vidtagas i
rusdryckslörsäljningsförordningen, att alla bestämmelser, som avsåge Öl,
uteslötes ur densamma. Detta förslag har av konlrollstyrelsen i huvudsak
lämnats utan erinran, och jag ansluter mig även därtill. Det
104
Kungl. Maj.ts proposition Nr 131.
synes nämligen lämpligt, att, därest starkölsförbudet göres definitivt,
starköl utsöndras ur begreppet rusdrycker och detsamma förbehålles
de drycker, spritdrycker och vin, för vilkas försäljning den i sagda
förordning stadgade försäljningsorganisationen i framtiden kommer att
gälla. Jämte det att sålunda alla bestämmelser, som speciellt avse ölförsäljning,
uteslutits ur förevarande förordning, hava i vissa paragrafer,
särskilt 34, 35 och 37 §§, införts de ändringar, som synts betingade därav
att begreppet rusdrycker hädanefter kommer att erhålla den angivna,
mera inskränkta innebörden.
Utom de i författningsförslaget intagna paragraferna bör jämväl
46 §, vilken handlar om försäljning från partihandlare direkt till köpare,
i anledning av starkölsförbudet undergå förändring. Då emellertid nämnda
paragraf jämväl beröres av det förslag till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen,
som jag i och för ordnande av partihandeln
med rusdrycker senare denna dag ämnar framlägga, lärer med ändring
av paragrafen böra anstå till behandlingen av sistnämnda förslag.
Ytterligare förslag till ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen
torde även i annat sammanhang än det nyss angivna komma att av mig
anmälas. Då det för vinnande av reda och överskådlighet är önskvärt,
att samtliga de ändringar i förordningen, som kunna vid innevarande
riksdag bliva antagna, så vitt med hänsyn till tiden för ikraftträdandet
är möjligt, sammanföras i en författning, är det min avsikt att, sedan
riksdagens beslut fattats, och därest riksdagen ej uttalar önskemål i
annan riktning, förorda att, såvitt möjligt, så sker.
Förslaget till förordning om ändrad lydelse av 1, 7 och 12 §§ i förordningen
angående försäljning av pilsnerdricka.
I denna förordning hava i 7 och 12 §§ företagits de ändringar,
som betingas därav, att rätt till utskänkning av Öl icke vidare kommer
att meddelas. Därjämte hava i 1 § införts de av mig vid behandlingen
av förslaget till förordning om starkölsförbud redan omförmälda bestämmelserna,
avseende maltdrycker, vilka från bryggeri utlämnats under
beteckning för lägre klass än den, till vilken de verkligen höra.
Förslaget till förordning om ändring i vissa delar av förordningen angående
försäljning av tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka.
Jämväl i denna förordning hava vidtagits av det föreslagna starkölsförbudet
föranledda formella ändringar samt införts bestämmelser för nyssnämnda
fall av feletikettering. Det har ansetts lämpligt att i förevarande
105
Kungl. Maj.ts proposition Nr 131.
sammanhang söka åstadkomma ändring i ett vid tidigare företagen ändring
i förordningen uppkommet missförhållande. Enligt svagdrieksförordningens
gällande lydelse innefattar nämligen begreppet svagdricka alla
maltdrycker av första klassen. Enligt den gällande liksom den föreslagna
maltdryckstillverkningsförordniugen betecknas emellertid med
svagdricka icke alla drycker av första klassen utan endast alkoholhaltiga
drycker, vilkas extrakthalt icke överstiger 6 procent. Begreppet svagdricka
omfattar alltså i tillverkningsförordningen icke de till första
klassen hörande alkoholfria dryckerna med en extrakthalt över 6
procent. Detta förhållande beror i sista hand därpå, att sistnämnda
drycker i tillverkningsavseende hänföras till pilsnerdricka och sålunda
icke få tillverkas i skattefritt bryggeri, men i försåtjningsavseende äro
likställda med svagdricka. Det kan emellertid uppenbarligen icke vara
lämpligt, att samma beteckning i två varandra så närliggande författningar
användes med olika betydelse, något som också visat sig icke
vara utan olägenhet. Man torde därför böra i försäljningsförordningen
ersätta beteckningen svagdricka med en annan beteckning för alla maltdrycker
av första klassen, och synes såsom en lämplig beteckning kunna
antagas det av maltdryckssakkunniga i annat sammanhang förordade
namnet maltdricka. Denna beteckning har på grund härav införts i
stället för svagdricka i författningens överskrift samt i de olika stadgandena
i förordningen.
Förslaget till förordning om vissa ändringar i förordningen angående
tillverkning av brännvin.
Såsom jag tidigare vid behandlingen av frågan om kontrollsystemets
omläggning anfört, har det synts lämpligt att, då bestämmelserna
om arvode och ersättning till kontroll person alen vid bryggerierna
icke vidare komma att meddelas i form av en av Kungl.
Maj:t och riksdagen antagen författning, samt denna personal delvis är
gemensam för maltdrycks- och brännerikontrollen, de i brännvinstillverkningsförordningen
befintliga avlöningsbestämmelserna utbrytas ur
densamma, och att bestämmelser i ämnet i stället utfärdas i annan
form. Härav föranledda förändringar hava vidtagits i 21 § av förevarande
förordning, varjämte 20 § uteslutits ur densamma.
Enligt förslaget till den nya maltdryckstillverkningsförordningen
skola brännvinskontrollörerna icke kunna erhålla befattning med bryggerikontrollen.
Då vidare jämlikt nämnda förslag de för bryggeri- och
brännerikontrollen gemensamma överkontrollörerna hädanefter skola utses
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 107 höft. (Nr 131.) 14
Departement sehefens
hemställan.
106 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
av kontrollstyrelsen, kan det icke anses lämpligt, att de tre överkontrollörer,
som äro avsedda att endast hava befattning med kontrollen över
brännerier, alltjämt utses av Kungl. Maj:t. Av vad nu anförts hava föranledda
ändringar införts i 19 § av förslaget samt i övergångsbestämmelser
till detsamma.
Jämväl förevarande förordning torde vid innevarande riksdag komma
att i annat sammanhang bliva föremål till ändringsförslag i andra avseenden
än de här berörda. I likhet med vad jag nyss anfört beträffande
rusdrycksförsäljningsförordningen, synas mig alla de ändringar i
förevarande förordning, som kunna komma att av riksdagen beslutas,
sedermera böra om möjligt sammanföras i en författning.
Departementschefen uppläser härefter förslag till
l:o) förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,
2:o) förordning angående förbud mot införsel till och försäljning
inom riket av exportöl,
3:o) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 14
juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker,
4:o) förordning om ändrad lydelse av 1, 7 och 12 §§ i förordningen
den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka^
5:o) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 9
juni 1905 (nr 36 sid. 32) angående försäljning av tillagade, alkoholfria
drycker samt svagdricka, och
6:o) förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober
1907 (nr 86) angående tillverkning av brännvin,
samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen
att antaga berörda förslag.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifalla och förordnar, att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse, bil. litt. vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Martin Philipson.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
107
Bilaga 1 A.''
Förslag till förordning angående tillverkning och
beskattning av maltdrycker.
Härigenom förordnas som följer:
I KAP.
Allmänna bestämmelser.
1 *.
1. Den, som vill idka tillverkning av maltdrycker till avsalu, skall, utöver
vad författningarna i allmänhet föreskriva såsom villkor för rätt att utöva näring,
vara underkastad de föreskrifter, som beträffande sådan tillverkning i denna förordning
finnas stadgade.
2. Hembrygd av maltdrycker för eget behov, men ej till avsalu, må, utan
hinder av föreskrifterna i denna förordning, företagas av envar, som icke idkar
värdshusrörelse eller handel med maltdrycker eller tillverkning av sådana drycker
till avsalu.
3. Denna förordning äger icke tillämpning å tillverkning av maltextrakt;
sådan tillverkning hedrives under de villkor och den kontroll, Konungen särskilt
föreskriver.
2 $.
1. Maltdrycker indelas i nedan angivna klasser, nämligen:
första klassen, omfattande maltdrycker, som ej innehålla mer än en och
åtta tiondels viktprocent alkohol och som äro inbryggda med en stam vört, vilkens
extrakthalt icke överstiger sex procent, ävensom sådana alkoholfria maltdrycker,
som äro inbryggda med en stamvört, vars extrakthalt överstiger sex men icke tio
procent;
andra klassen, omfattande maltdrycker, som icke äro hänförliga till första
klassen och vilka ej innehålla mer än tre och en tiondels viktprocent alkohol och
äro inbryggda med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger tio procent; samt
tredje klassen, omfattande alla till första eller andra klassen icke hänförliga
maltdrycker.
2. Såsom maltdryck av första klassen anses även, oavsett extrakthalten,
vört avsedd för bakning.
3 *.
1. I denna förordning förstås med
svagdricka varje maltdryck, som är hänförlig till första klassen och som är
inbryggd med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger sex procent;
skattefritt bryggeri varje bryggeri, där, på grund av tillståndsbevis, endast
svagdricka må tillverkas;
Tillverkning
till avsalu.
Hembrygd.
Maltextrakt.
Klassindel
ning.
Definitioner.
1 Kontrollstyrelsens förslag.)
108
Tillyerknings
år.
Beteckning å
drycker.
Grunderna för
bryggeri kontrollen.
Tillverkares
skyldigheter i
allmänhet.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
skattepliktigt bryggeri varje annat bryggeri, där, på grund av tillståndsbevis,
maltdrycker må tillverkas; samt
tillverkare den person, vilken såsom ägare, innehavare, verkställande direktör,
disponent eller i annan egenskap har högsta inseendet över bryggeriets skötsel.
2. Tillverkningsår räknas från och med den 1 oktober till och med den 30
september.
4 §.
Maltdryck må från bryggeri utlämnas endast på kärl, som äro stämplade
med såväl bryggeriets namn som beteckningen för den klass, vartill maltdrycken
jämlikt 2 § är hänförlig; dock må i stället för bryggeriets namn användas en såsom
ursprungsbeteckning lämplig, av vederbörande överkontrollör godkänd förkortning
av namnet eller ock bryggeriets inregistrerade varumärke. Beträffande butelj
må dylik stämpling ske å korken eller proppen.
Anbringande av stämpel å kärl eller å kork eller propp skall äga rum enligt
av kontrollstyrelsen meddelade anvisningar.
När kärl, som innehåller maltdryck, är försett med etikett, skall klassbeteckningen
vara på tydligt framträdande sätt anbragt före den övriga texten å etiketten.
Vad i denna paragraf stadgats äger ej tillämpning, därest maltdryck av
köpare avhämtas i öppna kärl.
5 $.
1. Bryggeri och vid bryggeri bedriven tillverkning skola stå under statens
kontroll.
2. överinseendet å kontrollen handhaves av kontrollstyrelsen.
Den lokala tillsynen utövas av överkontrollörer med biträde av särskilda
kontrolltjänstemän. Närmare bestämmelser angående dessas antagande, befogenheter
och åligganden meddelas av Konungen. Angående ersättning till överkontrollörer
och andra kontrolltjänstemän är särskilt stadgat.
I den mån denna förordning icke annorlunda bestämmer, skall kostnaden
för kontrollens utövning bestridas av statsverket.
6 §.
1. Tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kontrollstyrelsen
för erhållande av en betryggande kontroll över maltskattens behöriga utgörande
meddelar, ävensom de anvisningar, som överkontrollör i enlighet med denna
förordning, av Konungen utfärdade bestämmelser för kontrollpersonalen eller kontrollstyrelsens
särskilda föreskrifter kan lämna.
2. Tillverkare skall hålla sina handelsböcker med tillhörande verifikationer
tillgängliga för kontrollstyrelsen eller den, kontrollstyrelsen därtill befullmäktigat,
så ock för överkontrollör.
3. Vid förandet av i denna förordning omförmälda journaler skola iakttagas
föreskrifterna i 9 § av förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker
och handelsräkningar.
4. Tillverkare åligger att bereda kontrolltjänsteman, närhelst han det fordrar,
tillträde till maltkross, maltvåg och brygghus. Därjämte skola övriga lägenheter
i bryggeriet vara för kontrolltjänsteman tillgängliga mellan klockan sex förmiddagen
och klockan sju eftermiddagen, så ock å annan tid, när arbete där pågår.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
109
7 i
Kontrollstyrelsen åligger att övervaka, att maltdrycker, som från bryggeri
utlämnas i försäljningsfärdigt skick eller som i handeln saluhållas, icke innehålla
högre alkoholhalt än den i 2 § för vederbörande klass angivna.
8 §.
Därest tillverkare ej åtnöjes med av över kontrollör lämnad anvisning eller
vidtagen åtgärd, äge han hos kontrollstyrelsen anföra besvär.
II KAP.
Om skattepliktigt bryggeri.
9 §.
I bryggeri, som anlagts eller för tillverkning av andra maltdrycker än
svagdricka inrättats efter ingången av juli månad 1917, må sådan tillverkning ej
äga rum, utan att Konungen därtill lämnat tillstånd. Lag samma vare angående
tillverkning av ifrågavarande drycker i bryggeri, varest sådan verksamhet nedlagts
av annan anledning än reparation och ej återupptagits före ingången av
juli månad 1917.
10 %.
Bryggeri får icke vara sammanbyggt med kvarn.
Om å samma tomt som bryggeri finnes fabrik eller annan inrättning, där
malt eller annat till maltdryckstillverkning dugligt råämne användes eller därinom
redskap finnes, varå maltkrossning kan företagas, skall dylik inrättning
genom anordning, som kontrollstyrelsen godkänner, vara skild från bryggeriet.
11 $.
1. Tillverkare skall, innan anmälan, som i 16 § sägs, första gången göres,
låta i två exemplar upprätta och till överkontrollören överlämna fullständig planritning
och beskrivning över bryggeriet och samtliga å bryggeritomten befintliga
lägenheter med tydligt angivande av vars och ens ändamål. Ett exemplar av
ritning och beskrivning förvaras vid bryggeriet, och det andra insändes av överkontrollören
till kontrollstyrelsen.
2. Byggnader, lägenheter, bryggredskap eller jäskar, som icke upptagits i
den i 1 mom. nämnda beskrivning eller som där upptagits, men sedermera ändrats,
må icke vid tillverkning av maltdrycker användas utan att hava blivit av överkontrollören
skriftligen godkända.
3. När i anseende till vidtagna förändringar inom bryggeri kontrollstyrelsen
anser ritningen över detsamma icke vidare användbar, åligger det tillverkaren att
anskaffa ny ritning och beskrivning, ävenledes i två exemplar.
12 $.
1. I skattepliktigt bryggeri må för tillverkning av maltdrycker användas
endast torkat, rostat eller bränt kornmalt, humle, jäst och vatten samt under de
villkor, kontrollstyrelsen föreskriver, sockerkulör.
Alkoholana
lyser.
Besvär.
Koncession för
vissa nya
bryggerier.
Bryggeribyggnaden.
Planritning
och beskrivning.
Råämnen,
Maltkross och
maltvåg.
Fel å kross
eller våg.
Föreskrifter
om råvarors
förvaring m.m
110 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
2. Kontrollstyrelsen äger för visst bryggeri medgiva, att under föreskrivna
villkor socker eller dextros må i lagerkällaren användas såsom tillsats till porter.
13 %.
1. Maltet skall krossas å en i bryggeriet uppställd maltkross, så förbunden
med en självregistrerande, justerad våg, att maltets krossning ej kan äga rum, utan
att detsamma först genomgått vågen.
2. Maltkross och våg skola av tillverkare anskaffas och i behörigt skick
underhållas.
3. Närmare föreskrifter angående den självregistrerande vågens beskaffenhet
samt angående vågens och maltkrossens uppställning, insättande eller ändring
ävensom de föreskrifter, som för en betryggande kontroll erfordras i fråga om
krossning av malt, meddelas av kontrollstyrelsen.
4. Utom den med vågen förenade maltkrossen må icke i bryggeri eller
tillhörande lägenheter finnas någon för krossning av malt användbar redskap, med
mindre den ställes under kronans lås eller försegling.
Beträffande uppställning och användning av gröpkvarn gäller vad kontrollstyrelsen
därom föreskriver.
14 %.
1. Kan den med vågen förbundna maltkrossen av någon anledning ej användas,
skall anmälan därom ofördröjligen göras hos kontrolltjänsteman.
Önskar tillverkare fortsätta maltkrossningen å annan, med vågen icke förenad
redskap eller önskar han tillträde till krossen för reparation eller rengöring,
skall kontrolltjänsteman närvara; härför skall han av tillverkaren åtnjuta ersättning,
varom särskilt är stadgat.
2. Märkes å vågen fel, skall tillverkaren ofördröjligen avbryta maltkrossningen
och anmäla förhållandet hos överkontrollören; ägande överkontrollören bestämma,
efter vilken grund maltavverkningen skall beräknas från den tidpunkt,
då vågen sist avlästes, innan felet märktes.
önskar tillverkare fortsätta maltkrossningen, medan vågen är felaktig, skall
maltet uppvägas å annan justerad våg i kontrolltjänstemans närvaro; och åtnjute
kontrolltjänsteman härför av tillverkaren ersättning, varom särskilt stadgas.
15 §.
1. I bryggeri må med undantag av spannmål samt i fall, som avses i 12 §
2 mom., socker icke finnas ämne, som kan vid tillverkning av maltdryck användas
i stället för malt; dock må kontrollstyrelsen beträffande bryggeri, där tillverkning
av läskedrycker bedrives, mot särskilda villkor kunna medgiva uppläggning
i bryggeriet av socker, som erfordras för dylik tillverkning.
2. De för tillverkning av maltdrycker erforderliga råvaror, såsom spannmål
och malt, skola förvaras så, att kontrollen över deras användning blir betryggande,
och äger kontrollstyrelsen i dylikt syfte meddela erforderliga föreskrifter.
3. Om i samma byggnad som bryggeri finnes förråd av spannmål, avsedd
för annat ändamål än tillverkning av malt eller maltdryck, må över
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131. 111
kontrollör i avseende å förvaringen av densamma meddela erforderliga anvisningar.
4. Krossat malt må ej införas i skattepliktigt bryggeri och ej därifrån
utföras. Ej heller må vört eller svagdricka överföras från skattefritt till skattepliktigt
bryggeri.
5. Vad här ovan sagts om bryggeri gälle ock om samtliga de lägenheter,
som å den hos kontrollstyrelsen förvarade planritning och beskrivning upptagits
såsom hörande till bryggeriet, dock ej bostadslägenheter.
16 §.
1. Då skattepliktigt bryggeri skall sättas i gång eller vid början av ett Driftsanmälan»
tillverkningsår fortfarande vara i verksamhet, åligge det tillverkaren att minst
femton dagar förr än maltkrossning må företagas till kontrollstyrelsen ingiva
skriftlig anmälan med uppgift om:
a) bryggeriets namn, det ställe, där bryggeriet är beläget, samt tillverkarens
postadress,
b) den tidrymd, ej överstigande helt tillverkningsår, för vilken han önskar
erhålla tillstånd till maltkrossning,
c) den vikt malt, han beräknar i medeltal skola komma att krossas för
varje helgfritt dygn under den tid, för vilken anmälan göres, samt
d) det ombud, som i hans frånvaro skall företräda honom inför kontrolltjänsteman
;
varjämte vid anmälan skall fogas, i fall, som avses i 9 §, bevis att Konungen
lämnat sådant tillstånd, som där är sagt.
2. Samtidigt med denna anmälan skall tillverkaren till kontrollstyrelsen
insända vidimerad avskrift av levereringsreversal, varom i 26 § sägs, å inbetald
skatt för en månad, eller, om han vill erhålla anstånd med skattens erläggande,
bevis därom, att han hos vederbörande länsstyrelse ställt av densamma godkänd
säkerhet för skattens erläggande intill visst belopp. Detta belopp skall minst motsvara
den sammanlagda skatten för sex månader, beräknad efter den uppgivna
medelavverkningen, dock alltid minst tolvhundra kronor. Avser anmälan kortare
tid än sex månader, varde säkerheten därefter jämkad; dock skall säkerhet ställas
för minst två hundra kronor.
3. Ingives avskrift av levereringsreversal om behörigen inbetald skatt eller
bevis om godkänd säkerhet för minst det skattebelopp, varom i 2 mom. sägs, och
finnes eljest ej hinder för rörelsens utövande, meddele kontrollstyrelsen tillståndsbevis
för maltkrossnings företagande och tillverkning av maltdrycker utav det malt,
som på grund av tillståndsbeviset krossas.
4. Om återkallelse av tillstånd till maltkrossning i vissa fall stadgas
i 29 §.
17 *.
1. Då överkontrollör första gången under ett tillverkningsår besöker bryggeri, Besiktning,
skall han anställa besiktning av bryggeriet för att utröna, huruvida byggnader
och redskap överensstämma med planritning och tillhörande beskrivning samt föregående
besiktningsprotokoll.
Visar det sig därvid, att byggnader och redskap förete olikheter med plan
-
112
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
ritning och tillhörande beskrivning på grund av förändringar, som verkställts
efter det föregående besiktning företagits, och hava förändringarna icke godkänts
jämlikt 11 § 2 mom., äge överkontrollör, där anordningarna strida mot föreskrifterna
i denna förordning eller mot de med stöd av förordningen särskilt utfärdade bestämmelser,
meddela beslut om nödiga rättelser. Åro förändringarna av beskaffenhet
att hindra utövandet av en betryggande kontroll, må överkontrollör meddela
förbud mot företagande av maltkrossning.
Protokoll, vari särskilt skall antecknas gjorda förändringar, beslut om nödiga
rättelser eller skälen för meddelat förbud, uppsättes i anledning av besiktningen
och utskrives i två exemplar, varav det ena bilägges den vid bryggeriet förvarade
planritningen och det andra tillställes kontrollstyrelsen.
Tillverkare åligger att själv eller genom ombud närvara vid besiktningen
samt att underteckna protokollet.
Närmare föreskrifter om verkställandet av besiktningen meddelas av kontrollstyrelsen.
2. Har överkontrollör meddelat förbud, varom i 1 mom. sägs, skall han
ofördröjligen och senast inom tre dagar insända besiktningsprotokollet till kontrollstyrelsen,
som, därest tillståndet till maltkrossning finnes ej böra återkallas, bar
att upphäva förbudet.
Återkallas tillståndet till maltkrossning, må nytt tillstånd icke meddelas
förrän tillverkare för kontrollstyrelsen företer av överkontrollör utfärdat intyg
därom, att anordningarna vid bryggeriet icke strida mot föreskrifterna i denna
förordning eller mot de med stöd av förordningen särskilt meddelade föreskrifter.
18
•^maltkrosB 1- Har skattepliktigt bryggeri genom olyckshändelse så väsentligen skadats,
ST "ning.'' °8S att tillverkningen måste upphöra, eller vill tillverkare av annan anledning avsluta
maltkrossningen tidigare, än i tillståndsbeviset angivits, skall han skriftligen anmäla
sådant för kontrolltjänsteman, i senare fallet minst tre dagar före den, å vilken
sista maltkrossningen är avsedd att äga rum; och åligger det kontrolltjänsteman
att härom lämna tillverkaren bevis samt ofördröjligen underrätta överkontrollören
och kontrollstyrelsen. När sådan anmälan skett, må maltkrossning ej utan nytt
tillståndsbevis äga rum efter den tid, då enligt anmälan maltkrossningen skolat
avslutas.
2. När tillverkningsrätt vid bryggeri upphör, skall kontrolltjänsteman
stänga den med den självregistrerande vågen förbundna maltkrossen medelst anbringande
av kronans lås; dock må tillverkare erhålla tillträde till krossen eller
vågen efter anmälan hos överkontrollören, vilken äger att föreskriva erforderliga
kontrollåtgärder, som av tillverkaren bekostas.
19 §.
Brygdanmälan. För varje brygd skall tillverkare eller hans ombud minst sex timmar, innan
maltets krossning börjar, till överkontrollör insända skriftlig anmälan (brygdanmälan)
om
a) tiden för krossningens början,
b) tiden för inmäskningens början,
c) tiden, då vörten antages vara färdig för pumpning till kylredskapen, och
113
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
d^det slag av*maltdryck, vartill det krossade maltet skall användas.
Tillverkare må_på en gång anmäla en följd av brygder för en tidrymd av
högst två veckor.
20 §.
Tillverkare skall utan ersättning i och för kontrollen ställa till förfogande
avj överkontrollör godkänd, justerad våg med justerade vikter, två inom riket
justerade sackarometrar jämte provcylindrar och annan redskap samt arbetsbiträde
för direkt uppvägning av malt och uppmätning av kärl med flera kontrollåtgärder,
ävensom malt för justering av den självregistrerande vågen.
21 §.
1. I bryggeri skola föras följande journaler:
a) en krossningsjournal, utvisande för varje dag vikten av under dagen
krossat malt av olika slag,
b) en bryggjournal, utvisande för varje brygd vikten använt malt och övriga
råvaror, vörtens extrakthalt och volym, det slags maltdryck, vartill hrygden är
bestämd, maltdryckens volym m. m.,
c) en försäljningsjournal, utvisande för varje dag försäljningen under dagen
av olika slag av maltdrycker m. m.
Journalerna skola föras på tillverkarens ansvar enligt formulär och föreskrifter,
som av kontrollstyrelsen fastställas.
Samtliga journaler skola städse vara tillgängliga för kontrollstyrelsen eller
den, kontrollstyrelsen befullmäktigat, ävensom för överkontrollör. Annan kontrolltjänsteman
må taga del av krossnings- och bryggjournaler.
2. Bestämmelser angående uppmätning och numrering av pannor och jäskar
samt i fråga om undersökning om vörtens volym och extrakthalt, ävensom föreskrifter
om uträkning av extraktutbyte, kontrollvägning, provtagning och dylikt
meddelas, där så erfordras, av kontrollstyrelsen.
3. Senast andra helgfria dagen i varje månad skall tillverkaren till kontrollstyrelsen
och överkontrollören insända av kontrolltjänsteman bestyrkta utdrag
ur bryggjournalen för föregående månad.
22 $.
Maltdryck av klass I må ej blandas med maltdryck av annan klass, där
ej kontrollstyrelsen lämnat medgivande. Dock må i dylikt fall restitution, enligt
vad i 31 § sägs, ej beviljas för den mängd malt, som använts till hela den brygd,
varur den till blandning förbrukade maltdrycken tagits.
23 %.
Tillverkning till avsalu av maltdryck av klass III må äga rum allenast
för utförsel ur riket samt för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt,
industriellt eller likartat ändamål under de särskilda villkor, Konungen prövar
erforderliga för uppnående av en betryggande kontroll.
Redskap och
biträde vid
kontrollen.
Journaler.
Uppmätning
av kärl m. m.
Förbud mot
viss blandning
av maltdrycker.
Särskilda
villkor för
tillverkning
av exportöl.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 107 käft. (Nr 131.)
15
114
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
Skatteplikt
ock skattesatser.
Beräkning av
maltets vikt.
Inbetalning
av skatt.
Förfarande
vid inbetalning
av skatt
förskottsvis.
Brist eller
överskott i inbetald
skatt.
Restitution av
överskott i
skatt.
Förfarande
beträffande
inbetalning av
skatt vid anstånd.
III KAP.
Beskattning av maltdrycker i skattepliktigt bryggeri.
24 §.
För malt, som i skattepliktigt bryggeri användes vid tillverkning av maltdryck,
skall erläggas skatt med tjugutre öre för varje kilogram, dock att för varje
bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret avverkade etthundratusen
kilogrammen malt utgår med sjutton öre för kilogram och för de nästa etthundratusen
kilogrammen med tjugu öre för kilogram.
I intet fall må skatten understiga i medeltal åtta kronor för varje helgfritt
dygn av den tid, under vilken maltkrossning på grund av tillståndsbevis må
äga rum.
25 §.
Maltets vikt beräknas efter den självregistrerande maltvågens anvisning;
dock skola i fall, som avses i 14 § 2 mom., de av kontrolltjänsteman vid förrättningen
gjorda viktbestämningar gälla.
26 §.
Erläggandet av skatt och särskilda avgifter enligt denna förordning sker
genom inbetalning å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets
räkning.
Vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal skall av tillverkaren
ofördröjligen insändas till kontrollstyrelsen.
27 $.
1. Där tillverkare icke enligt vad i 16 § 2 mom. sägs erhållit anstånd
med skattens erläggande, skall han senast å åttonde dagen i varje månad inbetala
skatt för den vikt malt, som enligt den i 16 § 1 mom. omförmälda anmälan kommer
att under månaden krossas.
2. Har under någon kalendermånad krossats malt till högre vikt än den,
för vilken skatt förskottsvis erlagts, åligger tillverkaren att inom åtta dagar efter
månadens utgång inbetala skatten för det överskjutande beloppet; har däremot
malt krossats till lägre vikt än den, för vilken skatt förskottsvis erlagts, må överskottet
av skatt tillgodoräknas tillverkaren vid inbetalning av skatt för påföljande
månad.
3. Visar sig, då det i 16 § omnämnda tillståndsbevis upphör att gälla, att
tillverkare inbetalt skatt för mera malt än som krossats, äger han efter framställning
hos kontrollstyrelsen återbekomma skillnaden hos statskontoret.
28 $.
1. Har tillverkare erhållit anstånd med skattens inbetalande enligt vad i
16 § 2 mom. sägs, skall han inom två månader efter utgången av varje kvartal
inbetala skatten för det under kvartalet uppvägda maltet; och skall vid betalningen
för det sista kvartalet, under vilket maltkrossning enligt samma tillstånds
-
Kungl. Maj.ts proposition Nr 131.
115
bevis ägt rum, jämväl erläggas vad som kan brista i den skatt, som enligt 24 §
andra stycket minst skall utgå.
2. Har under någon kalendermånad vikten av det krossade maltet i medeltal
för varje helgfritt dygn uppgått till mer än en femtedel utöver vad i anmälan
enligt 16 <§> 1 mom. uppgivits, skall tillverkare, som åtnjuter anstånd med skattens
erläggande, såvida hans tillståndsbevis varit gällande för mer än hälften av ifrågavarande
månad, inom fjorton dagar efter månadens slut till kontrollstyrelsen ingiva
bevis, att han hos vederbörande länsstyrelse ställt godkänd säkerhet för den
skatt, som svarar mot den tillökade medelavverkningen för sex månader.
29 §.
1. Betalas ej skatten inom den i 27 § och 28 § 1 mom. föreskrivna tid
eller förfaller den ställda säkerheten, utan att tillverkaren dessförinnan ställt ny,
av vederbörande länsstyrelse godkänd säkerhet, eller underlåter tillverkare att efter
anfordran av kontrollstyrelsen ställa ökad säkerhet, varom i 28 § 2 mom. sägs,
skall kontrollstyrelsen återkalla tillståndsbeviset, i vad det innefattar rätt till maltkrossning.
Där tillverkaren brustit i skatteinbetalning, skall för uttagande av
ogulden skatt omedelbart verkställas utmätning, varom kontrollstyrelsen må föranstalta.
2. När tillståndsbevis återkallas, skall det upphöra att gälla med den dag,
då beslut om återkallandet delgives tillverkaren eller hans ombud.
30 %.
Har uppvägt malt eller därav beredd produkt, innan den lämnat lager faten >
så väsentligt skadats, att maltet eller produkten ej kan för avsett ändamål an''
vändas, må eftergift av skatten äga rum. Dylik eftergift må ock ske för sådan
av skattepliktigt bryggeri innehavd maltdryck, som med anledning av försäljningsförbud,
meddelat jämlikt 26 § i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka,
så skadats, att drycken ej kan för avsett ändamål användas. Till kontrollstyrelsen
ställd ansökan om eftergift av skatten i ovan angivna fall skall, åtföljd
av handlingar, innefattande erforderlig utredning rörande förhållandet, insändas
till överkontrollören, som jämte eget yttrande insänder handlingarna till kontrollstyrelsen.
Varder skatt eftergiven, översänder kontrollstyrelsen sitt beslut härom
till statskontoret för återbetalnings verkställande.
31 §.
Vid skattepliktigt bryggeri må efter varje kvartals utgång restitution av
skatt, efter fjorton öre för kilogram räknat, åtnjutas för det under nästföregående
kvartal omedelbart till svagdricka använda malt, dock icke till högre belopp, än
att den återstående skatten uppgår till minst det i 24 § andra stycket stadgade
medeltal. Till kontrollstyrelsen ställd ansökning om restitution i fall, som nu
sagts, skall insändas till vederbörande överkontrollör före utgången av månaden
näst efter det kvartal, ansökningen avser. Efter verkställd granskning insänder
överkontrollören ansökningen till kontrollstyrelsen. Varder skatt restituerad,
överlämnar kontrollstyrelsen sitt beslut härom till statskontoret för återbetalnings
verkställande.
Ökad säkerhet
för skatt vid
ökad tillverkning.
Påföljd av
utebliven
skatteinbetalning
m. m.
Eftergift av
skatt.
Restitution av
skatt för malt,
använt till
svagdricka.
116
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
Restitution av
skatt vid
export.
Skattefrihet.
Bryggeri
byggnaden.
Förbud mot
införande och
förvarande av
vissa maltdrycker.
Driftsanmälan.
Vörtens
extrakthalt
vid jäsning.
32 §.
Om maltdryck från skattepliktigt bryggeri utföres ur riket, åtnjutes under
de villkor, vilka av Konungen särskilt stadgas, för den vikt malt, som tillverkaren
kan styrka hava åtgått för den utförda maltdryckens tillverkning, restitution av
skatt, beräknad efter den skattesats, som vid tiden för utförseln tillämpas vid
bryggeriet.
IV KAP.
Om skattefritt bryggeri.
33 §,
Frihet från skatt åtnjutes vid bryggeri, där endast svagdricka tillverkas.
34 $.
Skattefritt bryggeri må icke vara sammanbyggt med skattepliktigt bryggeri,
ej heller beläget å samma tomt som dylikt bryggeri eller å angränsande
tomt.
35
I skattefritt bryggeri med därtill hörande lägenheter må ej införas eller
förvaras andra maltdrycker än svagdricka.
36 §.
1. Då skattefritt bryggeri skall sättas i gång eller vid början av ett tillverkningsår
fortfarande vara i verksamhet, åligger det tillverkaren att minst
femton dagar förr, än vörtkokning må taga sin början, till kontrollstyrelsen ingiva
skriftlig anmälan med uppgift om:
a) bryggeriets namn, det ställe, där bryggeriet är beläget, samt tillverkarens
postadress,
b) den tidrymd av tillverkningsåret, under vilken tillverkningen skall bedrivas,
samt
c) det ombud, som i tillverkarens frånvaro skall företräda honom inför
kontrolltjänsteman,
varefter kontrollstyrelsen, där hinder ej möter, meddelar tillståndsbevis för
tillverkningens utövande.
2. Tillståndsbevis, varom i 1 mom. sägs, må ej meddelas för tillverkning
i bryggeri, där förut under tillverkningsåret bedrivits skattepliktig tillverkning av
maltdrycker, ej heller åt den, som erhållit tillstånd till försäljning av rusdrycker
eller maltdrycker av andra klassen.
37 $.
1. Vid tillverkning av svagdricka i skattefritt bryggeri må vörten, då
jästen tillsättes, icke äga högre extrakthalt än sex procent och ej heller må
vörten efter jästens tillsättande beredas högre ursprunglig extrakthalt.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
117
Beträffande uppmätning och numrering av jäskar och dylikt meddelas föreskrifter
av kontrollstyrelsen.
Tillverkare vare skyldig att låta kontrolltjänsteman taga prov såväl av
vörten som av den tillverkade drycken.
2. I skattefritt bryggeri må vid tillverkning av svagdricka ej användas
sackarin eller liknande sötämne, och må dylikt ej finnas i bryggeriet eller därtill
hörande lägenheter.
3. Från skattefritt bryggeri må icke utföras vört av högre extrakthalt än
sex procent.
38 §.
Minst sex timmar före början av varje brygd skall tillverkare hos vederbörande
kontrolltjänsteman göra skriftlig anmälan om tiden för brygden och om
den tid, då vörten antages vara färdig för tillsättning av jäst. Sådan anmälan
må dock ej göras å annan tid än mellan klockan sex förmiddagen och klockan
åtta eftermiddagen.
Tillverkaren må på en gång anmäla en följd av brygder för en tidrymd
av högst två veckor. Därest hrygdanmälan avlämnas i två exemplar, vare tillverkare
berättigad att utan ersättning erhålla bevis om gjord anmälan.
39 §.
I skattefritt bryggeri skall på tillverkarens ansvar och med användande av
blanketter, som kontrollstyrelsen låter tillhandahålla, i enlighet med kontrollstyrelsens
föreskrifter föras en bryggjournal, som städse skall vara för kontrolltjänsteman
tillgänglig.
40 %.
Tillverkare skall utan ersättning i och för kontrollen ställa till förfogande
redskap och biträde, som erfordras för uppmätning av vört, svagdricka och kärl
samt för undersökning av vörtens extrakthalt, ävensom två inom riket vederbörligen
justerade sackarometrar jämte provcylindrar.
41 §.
1. Före den femtonde dagen i månaden efter utgången av varje kvartal
skall tillverkaren till kontrollstyrelsen avlämna av vederbörande kontrolltjänsteman
bestyrkt utdrag ur bryggjournalen, och samtidigt härmed såsom bidrag till
kostnaden för kontroll vid bryggeriet å statsverkets giroräkning i riksbanken för
statskontorets räkning inbetala ett belopp, motsvarande 50 öre för varje helgfritt
dygn av den tid, varunder tillståndsbevis vid bryggeriet under kvartalet varit
gällande. Uppgår maltavverkningen under omförmälda tid i medeltal till mera
än 60 kilogram malt för varje helgfritt dygn, skall tillverkaren dessutom erlägga
ett halvt öre för varje kilogram av den maltmängd, varmed avverkningen överstiger
en efter sextio kilogram om dygnet beräknad avverkning.
Vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal skall samtidigt tillställas
kontrollstyrelsen.
2. Inbetalas icke de i 1 mom. nämnda avgifter i behörig tid, skall kontrollstyrelsen
återkalla tillståndsbeviset och föranstalta om utmätning av avgifterna.
Sackarin m. m.
Utförd vörts
oxtrakthalt.
Brygdanmälan.
Bryggjournal.
Redskap och
biträde vid
kontrollen.
Utdrag ur
bryggjournalen
och bidrag till
kontrollkostnaden.
118
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 131.
42 $.
Tillverknings Vill tillverkare avsluta tillverkningen före utgången av den tid, för vilken
avslutande före tillståndsbevis utfärdats, skall han skriftligen anmäla sådant för vederbörande
^äuen^u Sä- kontrolltjänsteman med uppgift om dagen, då tillverkningen kommer att avslutas;
^hörande?11 och åligger det kontrolltjänstemannen att härom lämna tillverkaren bevis samt
ofördröjligen underrätta överkontrollören och kontrollstyrelsen.
När sådan anmälan skett, må tillverkning ej utan nytt tillståndsbevis äga
rum efter den tid, då enligt anmälan densamma skolat avslutas.
V KAP.
Om ansvarsbestämmelser m. m.
43 §.
Ansvar för 1. Den, som utan vare sig behörighet efter 1 § 2 eller 3 mom. eller
olovlig till- erhållet tillstånd tillverkar maltdryck, skall, där tillverkningen skett i allenast
verkning. ringa omfattning, straffas med böter från och med tio till och med tvåhundra
kronor.
2. Den, som bedriver i 1 mom. omnämnd olaglig tillverkning yrkesmässigt
eller eljest i större omfattning än i nämnda mom. avses, straffes med böter från
och med etthundra till och med tvåtusen kronor eller med fängelse från och med
en till och med sex månader samt gälde skatt för det avverkade maltet, dock
med minst etthundraåttio kronor. Därest omständigheterna giva vid handen, att
malt avverkats till sådan mängd, att jämlikt bestämmelserna i 24 § den på maltet
belöpande skatt skulle överstiga nyssnämnda belopp, skall i saknad av erforderlig
utredning om antalet brygder och inmäskningens storlek antagas, att för varje
dygn av den tid, varunder den olagliga avverkningen pågått, verkställts en brygd
och att det därunder inmäskade maltets mängd i okrossat tillstånd uppgått till
hälften av mäskkarsrymden samt att en hektoliter okrossat malt väger femtiotvå
kilogram.
44 $.
Ansvar för Skulle den, som på grund av medgivande i 1 § 2 mom. för eget behov
försäljning av tillverkat maltdryck, sälja något av vad han sålunda tillverkat, skall han, där
maltdryck han icke härigenom gjort sig förfallen till ansvar enligt gällande bestämmelser
rörande försäljning av maltdrycker, bota från och med fem till och med tvåhundra
kronor.
45 §.
Ansvar för Den, som i skattepliktigt bryggeri i syfte att undandraga statsverket skatt
T/av^ifatt'' använder ej medgivna råämnen eller malt, som icke blivit i föreskriven
e av 8 a ordning vägt, eller gör åverkan å självregistrerande våg,
eller använder självregistrerande våg, sedan skada å densamma veterligen
uppkommit,
eller olovligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås, som kontrolltjänsteman
åsatt,
119
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
eller’ eljest svikligen förfar,
straffes med böter från oeh med femhundra till och med femtusen kronor
eller dömes till fängelse från och med en månad till och med ett år; dock må,
där omständigheterna äro synnerligen försvårande, dömas till straffarbete från
och med två månader till och med två år.
Den sakfällde gälde ock den skatt, han undandragit statsverket.
46 §.
Den, som i skattepliktigt bryggeri mot föreskriften i 23 § tillverkar maltdryck
straffes med böter från och med tvåhundra till och med tvåtusen kronor,
överstiger alkoholhalten icke tre och tre tiondels viktprocent och har ej maltdrycken
inbryggts med en stamvört, vilkens extrakthalt överstiger tio och fyra
tiondels procent, och äro ej omständigheterna sådana, att det måste antagas, att
åtgärd avsiktligt vidtagits för att åt varan giva högre alkoholhalt än den tillåtna,
må dock till ansvar dömas, allenast om tillverkaren gjort sig skyldig till uppenbar
vårdslöshet, då straffet skall vara böter från och med femtio till och med
femhundra kronor.
47 §.
Den, som i skattepliktigt bryggeri
utan tillstånd ändrar godkänd eller insätter ny maltkross eller våg,
eller begagnar ändrad eller nyinsatt maltkross eller våg, som ännu icke
godkänts,
eller överträder föreskrift i 13 § 4 mom., 15 § eller 22 §,
eller underlåter att ordentligt föra de journaler, som föreskrivas i 21 §,
eller vägrar vederbörande kontrolltjänsteman tillgång till journalerna eller
till ritning eller beskrivning över bryggeriet,
eller underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrift i 4 §,
eller vägrar kontrolltjänsteman eller den, som äger anställa undersökning
om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad, där undersökning
må ske,
straffes, därest han icke är förfallen till ansvar enligt 45 §, med böter från
och med femtio till och med ettusen kronor.
överträdes föreskrift i 13 § 4 mom., skall krossningsredskapen, och överträdes
15 §, skall olagligen upplagt gods dömas förbrutet, även om tillverkaren
ej är ägare därav.
48 $.
Den, som i skattefritt bryggeri tillverkar annan maltdryck än svagdricka
straffes med böter från och med tvåhundra till och med tvåtusen kronor eller
fängelse från och med en månad till och med ett år. Överstiger alkoholhalten
icke två viktprocent och har ej maltdrycken inbryggts med en stamvört, vilkens
extrakthalt överstiger sex och fyra tiondels procent, och äro ej omständigheterna
sådana, att det måste antagas, att åtgärd avsiktligt vidtagits för att åt varan
giva högre alkoholhalt än den tillåtna, må dock till ansvar dömas, allenast om
tillverkaren gjort sig skyldig till uppenbar vårdslöshet, då straffet skall vara böter
från och med femtio till och med tvåtusen kronor.
Ansvar för
olovlig tillverkning
av
vissa maltdrycker
i
skattepliktigt
bryggeri.
Ansvar för
överträdelse
av kontrollbestämmelser
i fråga om
skattepliktigt
bryggeri.
Ansvar för
olovlig tillverkning
av
vissa maltdrycker
i
skattefritt
bryggeri.
120
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
Den sakfällde gälde ock, på sätt i 43 § sägs, den skatt, lian undandragit
statsverket.
Ansvar för
överträdelse
av föreskrifter
i övrigt rörande
skattefritt
bryggeri.
Ansvar för
andra överträdelser.
Ansvar för
husfolks och
arbetares förbrytelse.
Ansvar för
gåva åt kontrolltjänsteman.
Kontrolltjänstemans
ansvar för
röjande av
yrkeshemlighet
eller
affärsförhållande.
49 §.
Den, som i skattefritt bryggeri
överträder förbud i 35 § eller 37 § 2 eller 3 mom.,
eller underlåter att ordentligt föra bryggjournal,
eller vägrar kontrolltjänsteman tillgång till bryggjournal eller att taga
prov av vört eller maltdryck i bryggeriet,
eller vägrar kontrolltjänsteman eller den, vilken äger anställa undersökning
om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad, där undersökning
må ske,
eller underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrift i 4 §,
straffes med böter från och med tjugofem till och med femhundra kronor,
överträdes förbudet i 37 § 2 mom., skall olagligen upplagt gods dömas förbrutet,
även om tillverkaren ej är ägare därav.
50 %.
Uraktlåter tillverkare att ställa sig till efterrättelse något av vad i denna
förordning föreskrives eller de föreskrifter, kontrollstyrelsen eller vederbörande
kontrolltjänsteman i enlighet med denna förordning meddelar, straffes, där ej särskilt
ansvar är bestämt, med böter från och med tjugu till och med tvåhundra
kronor.
51 $.
Tillverkare ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap mot denna förordning
begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom
vore förbrytelsen av honom själv begången. Begagnar tillverkare ombud vid
rörelsens utövande, ansvare ombudet jämte tillverkaren och lika med denne för
sådan förbrytelse.
52 §.
Tillverkare, som åt kontrolltjänsteman, vilken över hans bryggeri utövar
tillsyn, såsom gåva något giver eller erbjuder, böte från och med tjugu till och
med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman, som gåva mottager, vare underkastad
lika ansvar och miste därjämte befattningen.
53 §.
Den, som innehar eller innehaft befattning såsom kontrolltjänsteman, vare
förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsförhållanden. Gör han
detta och framgår ej av omständigheterna, att han om den hemlighet eller de
affärsförhållanden erhållit kännedom å tid, då han dylik befattning ej innehaft,
straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor. Sker det för
att göra skada eller begagnar han sig av berörda yrkeshemlighet eller affärsförhållanden
till egen eller annans fördel, då må till fängelse dömas.
Har i nu omförmälda hänseende genom kontrolltjänstemans åtgörande skada
uppkommit, vare han skyldig den till fullo gottgöra.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
121
54 §.
Allmän åklagare äger att anställa undersökning om förbrytelse mot denna
förordning.
Skulle undersökning anställas mellan klockan sju eftermiddagen och klockan
sex förmiddagen, men förbrytelse ej upptäckas, böte förrättningsmannen från och
med fem till och med femtio kronor, där han ej haft giltig anledning till undersökningen.
55 %.
Allmän åklagare äger att i de fall, då krossningsredskap eller olagligen
upplagt gods jämlikt denna förordning äro att anse såsom förbrutna, därå verkställa
beslag.
Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehavare av vad i beslag
tages eller, i hans frånvaro, hans ombud på stället eller någon av hans husfolk
skall tillsägas om beslaget.
56 $.
Allmän åklagare åligger att åtala förbrytelse mot denna förordning, dock
skall i fall som avses i 46 eller 48 § anmälan först göras av kontrollstyrelsen.
Finner kontrolltjänsteman överträdelse begången, som bör föranleda till
åtal, anmäle han det för allmän åklagare.
57 $.
Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola, om tillgång till deras
fulla gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
58 $.
Då skatt jämte böter ådömts enligt denna förordning, må, där tillgång
saknas till skatten eller någon del därav, böterna ej kunna med penningar gäldas,
utan skall den sakfällde i stället undergå motsvarande förvandlingsstraff.
59 %.
Av böter, som ådömas enligt denna förordning, ävensom av värdet av
redskap och gods, som förklarats förbrutna, tillfälle en tredjedel dock högst femhundra
kronor åklagaren. Lika del skall, om särskild angivare finnes, tillfalla
denne. Återstoden tillfaller kronan.
Andel, som nu sagts, tillkomme dock ej angivare, då angivelse skett av
föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon mot varandra, annan
skyldeman mot den, hos vilken han njuter kost eller underhåll, fosterbarn mot
fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjänsten.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 107 käft. (Nr 131.) 16
Allmän åklagarea
undersökningsrätt.
Beslag å förbrutet
gods.
Atalsrätt och
anmälan av
förbrytelse.
Böters förvandling.
Böters förvandling
i
visst fall.
Fördelning av
böter m. m.
122
Undantag från
vissa kontrollföreskrifter.
Ikraft
trädande.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
VI KAP.
(bergångsstadganden.
60 $.
Skulle vid bryggeri, som varit i gång inom tolv månader före utfärdandet
av förordningen den 17 juni 1903 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,
en eller flera av ovan stadgade kontrollföreskrifter icke kunna tillämpas,
skall på kontrollstyrelsens särskilda prövning bero, huruvida det oaktat tillverkning
av maltdryck vid sådant bryggeri får äga rum, samt vilka kontrollåtgärder för
sådant fall skola på tillverkarens bekostnad vidtagas.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923, vid vilken tid förordningen
den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker
med däri sedermera vidtagna ändringar upphör att vara gällande; dock
att åtgärder, som före den 1 oktober 1923 erfordras för ordnande av maltdryckstillverkning
enligt denna förordning, skola vidtagas enligt bestämmelserna i densamma.
Bilaga 1 BK
Förslag till förordning angående förhud mot införsel till och
försäljning inom riket av exportöl.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Införsel till och försäljning inom riket av exportöl, varmed i denna förordning
förstås alla maltdrycker, som enligt förordningen angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker äro att hänföra till tredje klassen, må icke äga
rum; dock må, enligt av Konungen meddelade särskilda bestämmelser, exportöl
införas och försäljas för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt, industriellt
eller likartat ändamål; och må därjämte exportöl till riket införas av
den, som enligt 10 § 4 mom. a) i sistnämnda förordning är berättigad till införsel
av rusdrycker.
Genom vad nu är stadgat göres icke ändring i tillverkares rätt att försälja
exportöl för utförsel ur riket.
2 *.
Den, som inom riket obehörigen försäljer exportöl, skall, där gärningen
icke enligt förordningen angående försäljning av rusdrycker är belagd med straff,
för den obehöriga försäljningen vara underkastad ansvar, som i 74 § 1 mom. i
nämnda förordning är stadgat ifråga om där avsedda förbrytelser; och skall till
-
1 Kontrollstyrelsens förslag.
123
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
lika det å försäljningsstället med därtill hörande lägenheter befintliga eller eljest
till försäljning avsedda exportöl tillika med kärl och emballage, vari det förvaras,
vara underkastat beslag och förbrutet.
Angående fördelningen av böter, som enligt denna förordning ådömas, samt
värdet av kärl och emballage, som enligt denna förordning dömas förbrutna, skola
bestämmelserna i 92 § i förordningen angående försäljning av rusdrycker äga
motsvarande tillämpning; och skola i övrigt vid obehörig försäljning av exportöl
87 §, 88 § 2 mom., 89 §, 90 § 1 mom., 91, 93 och 94 §>§ i samma förordning i
tillämpliga delar lända till efterrättelse.
3
I avseende å obehörig införsel till riket av exportöl skola de i 83 § i förordningen
angående försäljning av rusdrycker meddelade bestämmelser äga motsvarande
tillämpning; dock skall ifråga om förfarandet med obehörigen infört
exportöl gälla vad i 4 § här nedan stadgas.
4 §.
Exportöl, som enligt denna förordning tagits i beslag och dömts förbrutet,
skall bevisligen förstöras.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923.
Bilaga 1 C.1
Förslag till förordning angående ändrad lydelse i yissa delar
av förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning
av rusdrycker.
Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§, 4 § 4 mom., 9 och 11 §§, 17 § 1, 2
och 3 mom., 19 § 3 mom., 21 § 2 och 3 mom., 22 och 24 §§, 25 § 3 mom., 26 §,
45 § 2 och 3 mom., 56 § 2 mom., 58 och 62 §§, 69 § 1 mom., 71, 73 och 80 §§
skola erhålla den lydelse, här nedan sägs, ävensom att 20 och 23 §§, 28 § 3 mom.,
46 §, 54 § 3 mom. och 90 § 3 mom. skola upphöra att gälla.
1 §•
I denna förordning förstås
med spritdrycker: brännvin och andra alkoholhaltiga drycker, som hålla
mer än 22 volymprocent alkohol, ävensom sprit och absolut alkohol; och
1 Maltdryckssakkunnigas den 17 december 1921 avgivna förslag.
124
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
med vin: alla alkoholhaltiga drycker, vilka ej äro tillagade av malt och
som hålla mer än 2 1/i, men ej mer än 22 volymprocent alkohol.
Spritdrycker och vin kallas med en gemensam benämning rusdrycker.
2 §.
Försäljning av rusdrycker med undantag av sådan, som äger rum enligt
3 §, delas i partihandel och detaljhandel.
Med partihandel förstås sådan handel, som bedrives till återförsäljare i och
för deras rörelse, ävensom försäljning för export. Med detaljhandel förstås all
annan försäljning.
Detaljhandel delas i utminutering (försäljning till avhämtning eller försändning
på rekvisition) och utskänkning (försäljning till förtäring på stället).
Vid utminutering må ej tillåtas, att något av det sålda förtäres på utminuteringsstället.
Vid utskänkning må ej tillåtas att något av det sålda från
utskänkningsstället medföres.
Med rättighet till utminutering av spritdrycker följer rätt till utminutering
av vin samt med rätt till utskänkning av spritdrycker rättighet till utskänkning
av vin.
4 §.
4. Ej heller må tillstånd till försäljning av rusdrycker meddelas den, som
utövar tillverkning i skattepliktigt eller skattefritt bryggeri.
9 $.
Den, som på kredit utskänker rusdrycker, må därför söka betalning endast
om försäljningen vid något tillfälle sker till myckenhet, för vilken försäljningspriset
ej understiger 50 kronor, eller ock försäljningen avser vin åt spisande
gäster vid måltid.
11 $.
Beträffande införsel och försäljning av maltdrycker innehållande mer än
tre och sex tiondels volymprocent alkohol gäller vad därom särskilt är stadgat.
17 $.
1. Detaljhandel med rusdrycker inom en kommun må med de undantag,
som i 18 samt i 21—22 §§ omförmälas, idkas endast av särskilt, inom kommunen
uteslutande för sådan detaljhandel bildat bolag och icke mellan flera
bolag fördelas.
2. Rättighet, som i 1 mom. avses, meddelas av Konungens befallningshavande
för ett eller flera, högst 3 kalenderår. Ansökan om erhållande av rättighet
skall före mars månads utgång året innan försäljningen är avsedd att taga
sin början av bolag skriftligen göras hos Konungens befallningshavande med bifogande
av intyg om delägarnas behörighet att idka rörelsen, bolagets stadgar samt
redogörelse för hur bolaget ämnar bedriva sin verksamhet. Denna redogörelse
skall innehålla uppgifter om vilka av de i 1 § nämnda slag av rusdrycker försäljningen
skall avse, om antal försäljningsställen, dels för utminutering och dels
för utskänkning av spritdrycker och vin, om grunderna för försäljningsställenas
förläggning, om i vilken omfattning utskänkningen är avsedd att äga rum annor
-
125
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
ledes än vid måltid åt spisande gäster samt om i vilka fall bolaget ämnar å annan,
på sätt i 25 § 2 mom. stadgas, överlåta rättighet till utskänkning.
3. över ansökning, som rätteligen skett, skall Konungens befallningshavande
omedelbart efter ansökningstidens utgång inhämta utlåtanden, i Stockholm av
stadsfullmäktige och i annan stad av magistrat och stadsfullmäktige samt å landet
av kommunalnämnd och kommunalstämma. Dessa utlåtanden höra innehålla,
huruvida och i vilken utsträckning den sökta rätten till detaljhandel anses böra
medgivas, uppgift å det antal försäljningsställen, som bör få anordnas, dels för
utminutering och dels för utskänkning av spritdrycker och vin, ävensom förslag
till de inskränkningar med hänsyn till försäljningsställenas förläggning och rörelsens
bedrivande, som anses nödiga. Hava ansökningar inkommit från flera bolag,
skall, om upplåtande av rätt till detaljhandel tillstyrkes, visst bolag förordas till
erhållande av den sökta rättigheten.
19 §.
3. Bolag äger ej vid utminutering hålla mer än ett försäljningspris å en
och samma varusort av rusdrycker, oavsett om större eller mindre myckenhet
försäljes.
Vid utminutering av vin åligger det bolag tillse, att om vin genom sin
prisbillighet i förening med hög alkoholhalt eller av annan anledning uppenbarligen
är ägnat att för allmänheten inträda som ersättning för spritdrycker, utminutering
av vin sker med iakttagande av samma bestämmelser, som gälla för
utminutering av spritdrycker.
21 $.
2. Köttighet att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka vin å andra
passagerarfartyg än som avses i 1 mom. må på ansökning kunna av Konungens
befallningshavande i det län, varest fartygets rederi har sitt säte, tilldelas person,
som är behörig idka utskänkningsrörelse. Sådan utskänkning må endast äga rum
till förtäring ombord å fartyget och må, under det fartyget ligger i hamn eller
vid land, allenast ske till besättningen och till sådana fartygets passagerare, som
i dess restaurationslokal intaga måltid.
3. Tillstånd att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka vin å statens
järnvägars eller enskild, till persontrafik upplåten järnvägs tåg må på framställning
av järnvägens styrelse kunna av Konungens befallningshavande i det lön,
varest styrelsen har sitt säte, meddelas person, som är behörig att idka utskänkningsrörelse.
22 $.
Där i något fall utskänkning av vin tillfälligtvis kan vara av omständigheterna
påkallad, må på därom gjord ansökning Konungens befallningshavande,
sedan stadsfullmäktige eller kommunalstämma blivit hörda kunna tillsvidare för
kortare tid än år eller för visst tillfälle, meddela rättighet att vid måltid till spisande
gäster utskänka sådan dryck. Har ansökningen blivit avstyrkt av stadsfullmäktige
eller kommunalstämma, må densamma av Konungens befallningshavande
ej bifallas.
126
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
24 §.
Den, som erhållit tillstånd till utskänkning enligt 21 § 2 och 3 mom. eller
22 §, är skyldig att hos det eller de bolag, Konungens befallningshavande bestämmer,
inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker.
25 $.
3. överlåtelse av rättighet till utskänkning, som avses i 21—22 §§, vare
förbjuden.
26 $.
1. Avlider den, som efter överlåtelse från bolag eller enligt 21 eller 22 §
innehar rättighet till utskänkning, eller försättes han i konkurs, må rörelsen för
stärbhusets eller konkursboets räkning fortsättas, dock icke längre än till dess
tre månader förflutit efter dödsfallet eller efter första borgenärssammanträdet i
konkursen.
2. I fall, som i 1 mom. avses, åligger det stärbhuset eller konkursboet,
om de vilja fortsätta rörelsen, att därom inom en månad efter dödsfallet eller första
borgenärssammanträdet i konkursen göra anmälan hos Konungens befallningshavande
med uppgift därvid tillika å den person, som antagits till föreståndare
för försäljningen. Göres ej anmälan inom föreskriven tid eller prövas den till
föreståndare antagne icke vara därtill lämplig, anses försäljningsrättigbeten hava
upphört den dag, tiden för anmälningsskyldigheten gick till ända eller beslut i
frågan meddelades.
45 §.
2. Avhämtning å utminuteringsställe må äga rum endast mot avlämnande
av köparens egenhändigt undertecknade rekvisition och erläggande av kontant betalning.
Gäller inköpet spritdrycker, skall därjämte köparens motbok uppvisas.
Avhämtas dryckerna genom ombud, må som sådant ej begagnas person, till vilken
veterligen, enligt vad i 34 § stadgas, rusdrycker ej må utminuteras.
3. Spritdrycker må från utminuteringsställe försändas endast till köpare
inom kommun, där bolaget erhållit rätt till utminutering. Innan sådan försändning
sker, skall köparens motbok hava företetts samt skriftlig rekvisition och betalning
för varan erhållits.
Vin må från utminuteringsställe försändas endast efter det köparens skriftliga
rekvisition och betalning för varan erhållits, dock att vin må till köpare inom
kommunen i dennes hostad av bolaget avlämnas mot att den skriftliga rekvisitionen
och betalningen därvid erhållas.
56 $.
2. Utskänkning av spritdrycker må begynna tidigast klockan 12 middagen
samt utskänkning av vin tidigast klockan 9 förmiddagen, och må utskänkningen
ej fortfara längre än till klockan 10 eftermiddagen.
Utskänkning av rusdrycker, som äger rum å sön- och helgdagar eller å
andra dagar före klockan 3 eftermiddagen, vare tillåten endast vid måltider åt
spisande gäster.
Under högmässogudstjänst vare all utskänkning förbjuden.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
127
58 §.
Om tillstånd erhållits att utskänka endast vin vare det förbjudet att låta
spritdrycker å utskänkningsstället förtäras ävensom att hava spritdrycker förvarade
å utskänkningsstället eller eljest på sådant sätt, att gästerna äga tillgång till
desamma.
Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe förtära
spritdrycker.
62 §.
Ej heller skall vad i 56 och 57 §§ stadgas äga tillämpning å utskänkning,
som avses i 21 §.
69 §.
1. Tillstånd, som meddelats enligt 21 eller 22 § må av Konungens befallningshavande
återkallas, när helst Konungens befallningshavande finner skäl därtill,
och skall återkallelse av tillstånd, som meddelats enligt 22 §, äga rum, då i
stad stadsfullmäktige och på landet kommunalstämma det påyrka.
71 $.
Därest av detaljhandel, vartill tillstånd enligt denna förordning erhållits,
oordningar föranledas eller å försäljningsställe, varest dylik handel idkas, osedlighet
bedrives och sådant fortfar, oaktat skedd erinran från polismyndighet i stad samt
kronobetjänt eller kommunalnämnd å landet, må i stad magistraten och på landet
kommunalnämnden förbjuda försäljningens fortsatta bedrivande. Beslutet därom
gånge genast i verkställighet, men skall, vid äventyr att förbudet eljest går åter,
senast inom åtta dagar underställas prövning av Konungens befallningshavande,
som, därest tillståndet, enligt vad i detta kapitel sägs, ej finnes böra återkallas,
har att för viss tid fastställa förbudet eller ock upphäva detsamma.
I Stockholm tillkommer det i fall, som i detta mom. sägs, överståthållarämbetet
att meddela förbud, varom där förmäles.
73 §.
Återkallelse av meddelat tillstånd samt förbud mot försäljning, varom ovan
sägs, skola delgivas rörelsens innehavare eller i hans frånvaro den, som besörjer
försäljningen. Därest försäljningen grundar sig på särskilt tillstånd, skall underrättelse
om återkallelse och förbud lämnas dem, som enligt 28 § 2 mom. skola
erhålla meddelande om beviljat tillstånd, dock att underrättelse om förbud ej skall
meddelas kontrollstyrelsen.
80
Dömes den, som efter överlåtelse från bolag eller enligt 21 eller 22 § äger
rätt till utskänkning av rusdrycker, till ansvar efter 77 eller 79 §, och har han
förut undergått bestraffning för förbrytelse, varom sägs i någon av dessa §§, skall
han tillika förklaras sin rätt till försäljning förlustig.
128
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
Lag samma vare, om sådan rättighet avser utskänkning av endast vin eller
Öl och rättighetsinnehavaren dömes till ansvar för olovlig försäljning av spritdrycker.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1922.
Bilaga 7 D 1
Förslag till förordning om ändrad lydelse av 7 och 12 §§ i förordningen den
11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.
Härigenom förordnas, att 7 och 12 §§ i förordningen den 11 juli 1919 angående
försäljning av pilsnerdricka skola erhålla följande ändrade lydelse:
7 §.
Utan särskilt tillstånd må försäljning till avhämtning av pilsnerdricka utövas
av:
a) den, som i föreskriven ordning förvärvat behörighet att till avsalu tillverka
pilsnerdricka, å tillverkningsstället;
h) den, som äger rätt till utminutering av spritdrycker eller vin, å försäljningsstället;
samt
c) den, som enligt 13 § är berättigad att utöva utskänkning av pilsnerdricka,
å utskänkningsstället.
12 §.
Utan särskilt tillstånd må utskänkning av pilsnerdricka utövas av:
a) den, som äger rätt till utskänkning av spritdrycker eller vin, dock endast
där sådan utskänkning hedrives;
b) gästgivare, dock endast till resande i samband med servering av mat; samt
c) den, som i sitt hem emot betalning mottager gäster till bespisning vid
slutet bord, dock endast vid måltider till gäster, med vilka avtal om bespisning
träffats för en tid av minst en vecka.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1922.
1 Maltdryckssakkunnigas den 17 december 1921 avgivna förslag.
Kiinyl. Maj:ts proposition Nr 131.
129
Bilaga 1E. ''
Förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2, 3 och II §§ i förordningen
den 9 juni 1905 (nr 36 s. 22) angående försäljning av tillagade,
alkoholfria drycker samt svagdricka.
Härigenom förordnas, att 2, 3 och 11 %% i förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning av tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka skola, 3 §
i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:
2 §.
Den, som äger rätt till utskänkning av spritdrycker, vin eller pilsnerdricka,
vare jämväl berättigad att till förtäring på stället försälja (utskänka) tillagade,
alkoholfria drycker samt svagdricka.
3 §.
1. Vill någon — — — — — — — ombytes.
2. Bevis, som i 1 mom. omförmäles, må ej meddelas den, som veterligen
jämlikt 8 § 1 eller 2 mom. står under förbud att utskänka drycker, varom i denna
förordning är fråga, eller genom gällande beslut, som ej avser allenast visst tillfälle,
förbjudits att försälja spritdrycker, vin ellér pilsnerdricka, ej heller den, om
vilken är veterlig!, att honom meddelat tillstånd att försälja spritdrycker, vin eller
pilsnerdricka återkallats, eller att han dömts förlustig rätt till försäljning av sådana
drycker eller drycker, som avses i denna förordning.
3. Vill någon, efter det honom meddelat, av Kungl. Maj:ts befallningshavande
fastställt eller omedelbarligen stadgat förbud att utskänka drycker, som
avses i denna förordning, eller att sälja spritdrycker, vin eller pilsnerdricka upphört
att gälla, eller, efter det honom meddelat tillstånd att försälja spritdrycker,
vin eller pilsnerdricka återkallats, bedriva rörelse, varom i 1 mom. förmäles, har
Kungl. Maj:ts befallningshavande på ansökan, åtföljd av uppgift om stället, där
rörelsen är avsedd att bedrivas, att efter magistratens eller kommunalnämndens
hörande pröva, huruvida tillstånd därtill må medgivas eller icke.
Detsamma — — — — — — — — — omförmäles.
I Stockholm — — — — — — — — — tillämpning.
4. Inom — — — — — — — — — tillstånd.
5. Har — — — — — — — — — upphört.
11
Varder någon, vilken efter anmälan eller tillstånd idkar utskänkning, som
avses i 3 §, dömd till ansvar för olovlig försäljning av spritdrycker, vin eller
pilsnerdricka, då må han ock, på yrkande av vederbörande allmän åklagare, dömas
förlustig sin nämnda utskänkningsrätt, i fall omständigheterna finnas böra därtill
föranleda.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1922. 1
1 Maltdryckssakkunnigas den 17 december 1921 avgivna förslag.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 107 käft. (Nr 131.)
17
130
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
Bilaga. 2.
Till KONUNGEN.
Under de senare åren har Sveriges svagdricksbryggareförening haft anledning
att upprepade gånger vända sig till Eders Kungl. Maj:t med underdånig anhållan
om beredande av skydd för svagdricksbryggeriernas existensvillkor. Först genom
den under kristiden rådande bristen på malt och därefter genom den nya lagstiftningen
på området både nämligen dessa bryggerier bragts i en sådan ställning,
att det synes vara företrädesvis en tidsfråga, när de se sig nödsakade att helt
uppgiva striden för sin existens. Faran härför bär nu ytterligare ökats genom
de nya lagbestämmelser på området, som blivit förordade dels i 1920 års maltdryckssakkunnigas
betänkande av den 17 december 1921 dels i den överarbetning
därav, som verkställts genom kungl. kontrollstyrelsens försorg. Enligt dessa föreliggande
förslag skulle ölbryggerierna ej blott medgivas tillverka klass II av högre
extraktbalt än den nuvarande, utan även bibehållas i sin hittillsvarande monopolställning
beträffande detta slag av tillverkning. Härjämte skulle de alltjämt tilllåtas
framställa och försälja klass I skattefritt, medan svagdricksbryggeriernas
möjlighet att ta skadan igen genom tillverkning jämväl av klass H är praktiskt
taget avskuren av det gällande koncessionstvånget.
Den, som är något förfaren på området, måste ovillkorligen kunna inse,
att en sådan sakernas ordning med naturnödvändighet måste leda till ruin för
svagdricksbryggerierna. Även de bland dessa, som genom teknisk utrustning och
på andra sätt äro fullt konkurrenskraftiga gent emot ölbryggerierna, se sig i allt
fall bandikapade gent emot dessa senare på grund av deras monopolställning.
Inför en dylik utveckling, som väl torde få anses icke blott vara till förfång
för svagdricksindustrien utan även medföra betänkliga konsekvenser med
hänsyn till viktiga samhällsintressen, hava Sveriges svagdricksbryggare vid i
Stockholm hållen konferens den 11—12 januari 1923 beslutat att ännu en gång
påkalla Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet för denna angelägenhet, och det är i
sådant syfte som Sveriges svagdricksbryggareförenings styrelse anhåller att till
belysning av frågan få i underdånighet anföra följande.
Frånsett skatteintressena lär väl det allmänna syftet med de senaste utredningarna
och förslagen på området få anses hava varit dels att tillgodose samhällets
primära krav på en ur hälsosynpunkt relativt ofarlig maltdryck dels att
söka tillfredsställa den konsumerande allmänhetens förklarliga önskan om en så
smaklig måltids- och läskedryck som möjligt utan att åsidosätta förstnämnda
primära och dominerande samhällsintresse. Utom detta har det av de maltdryckssakkunniga
med rätta framhållits såsom synnerligen betydelsefullt, att intresset
för tillverkning av klass I icke komme att förminskas, är allmänheten därigenom
kunde i många fall se sig nödsakad att övergå till maltdrycker av högre
alkoholstyrka.
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 131.
131
Vad först vidkommer frågan om hälsosynpunkten, när det gäller att diskutera
alkoholgränsen mellan klass II och klass III, saknar svagdricksbryggareföreningens
styrelse varje anledning att däröver yttra sig. Blott det må här framhållas,
att skulle det — såsom i liera utlåtanden göres gällande — ur hälsosynpunkt
ej anses möta några betänkligheter att höja den nuvarande extraktgränsen
(och därmed även alkoholhalten) i klass II, så lär det knappast kunna göras
gällande några hållbara skäl emot en motsvarande höjning av extraktgränsen
mellan klass I och klass II.
Beträffande smakfrågan torde få bemärkas, att densamma måste anses minst
lika betydelsefull i avseende å klass I som klass II. Menar man i likhet med de
maltdryckssakkunniga, att — trots mångas åsikt om den relativa ofarligheten av
klass II — det likväl är ett samhällsintresse, att konsumtionen så mycket som
möjligt begränsas till klass I, då måste också konsekvensen bliva den, att ett förbättrande
av smaken beträffande klass II ovillkorligen kräver en förbättring av
smaken för klass I. Och stannar man vid att detta i det förra fallet bör ske
genom eu kombinerad höjning av extrakt- och alkoholgränsen, så finnas inga
hållbara skäl emot ett motsvarande förfarande även beträffande klass I.
I avseende å intresset för tillverkning av skattefria maltdrycker klass I,
så är det uppenbart, att ett sådant intresse förefinnes nätt och jämnt så långt
som det visar sig, att denna tillverkning kan ekonomiskt bära sig. Men härutinnan
spelar såväl smakfrågan som konkurrensmöjligheterna en avgörande roll.
I båda dessa avseenden saknas dock nödiga förutsättningar i de hittills framkomna
lagförslagen. Skulle den nya lagstiftningen i fråga grundas på dessa förslag,
utan att desamma omarbetas i dessa punkter, så kan följden icke bliva mera än en:
den speciella svagdricksindustriens tillbakaträngande och slutliga förintande, alltså
en utveckling i sådan riktning, för vilken de maltdryckssakkunniga själva varna.
Och intet tvivel torde behöva råda därom, att en dylik utveckling även drar
med sig en väsentlig förskjutning mellan konsumtionen av starkare och svagare
maltdrycker, till de senares nackdel, vilket med hänsyn såväl till folkhälsan som
nationalekonomi knappast lär vara att rekommendera.
Redan med hittills gällande bestämmelser har en dylik förskjutning ägt rum,
såsom här nedan skall visas. Under femårsperioden 1909—1910 till 1913—1914
framställdes sålunda vört för de skattepliktiga maltdryckerna till i medeltal 1,497,038
hektoliter per år och för de skattefria maltdryckerna vid de skattepliktiga bryggerierna
till 292,181 hektoliter. Vid svagdricksbryggerierna åter uppgick vörtframställningen
till 1,302,612 hektoliter. Detta utgör en vörtframställning för svagdricka
å ej mindre än 1,594,793 hektoliter i medeltal per år; vilket innebär, att
konsumtionen av svagdricka (räknat i framställd vörtmängd) med 97,655 hektoliter
per år översteg konsumtionen av samtliga övriga starkare maltdrycker, ävensom
att vörtframställningen inom svagdricksbryggerierna allenast med 194,000 hektoliter
per år understeg motsvarande tillverkning inom de skattepliktiga bryggerierna.
Dessa siffror visa alltså, att tillverkningen av svagdricka tidigare spelat en minst
lika stor roll för allmänheten som tillverkningen av starkare maltdrycker, en
omständighet, som rimligtvis ej heller borde få förbises, när man nu går att
fatta beslut i denna för framtiden så betydelsefulla fråga. Femårsperioden 1909
—1910 till 1913—1914 har valts vid ovanstående beräkning med hänsyn därtill,
att senare inträffande kristidsförhållanden ej lämpa sig för några jämförelser. Om
132 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
nu häremot till jämförelse anföras siffrorna för tillverkningsåret 1919—1920, så
framgår det, att inom de skattepliktiga bryggerierna hade den framställda vörtmängden
ökats till 1,706,097 hektoliter för skattepliktiga maltdrycker och sjunkit
till 197,887 hektoliter för skattefria maltdrycker, under det att motsvarande siffra
inom de skattefria bryggerierna hade sjunkit till 562,500 hektoliter. Denna stora
förskjutning i konsumtionen från de svagare till de starkare maltdryckerna skulle
givetvis än mer befordras genom ett antagande av sådana bestämmelser, som nu
ifrågasättas, bestämmelser, som konsekvent och målmedvetet stimulera tillverkning
och konsumtion av klass II och samtidigt klavbinda svagdricksbryggeriernas utvecklings-
och avsättningsmöjligheter. Redan hava många hundra svagdricksbryggerier
stupat, tack vare icke minst statsmakternas maltdrycksransoneringspolitik
under krisåren och avfattningen av nu gällande förordningar.
Sveriges svagdricksbryggare hava icke förbisett den uppfattningen, som för
närvarande synes göra sig gällande på inflytelserikt håll, att antalet bryggerier i
landet skulle vara allför stort och att det alltså snarare bör vara ägnat att väcka
tillfredsställelse än beklagande, att antalet beskäres. Emellertid är det svårt att
fatta, varför det skall anses fördelaktigt att ordna det så, att denna beskärning
måste drabba i främsta rummet svagdricksbryggerierna och därmed indirekt svagdricksförbrukningen.
Ej heller är det begripligt, vilka sakliga skäl, som finnas
för att vid jämförelser mellan stora bryggerier och »småbryggerierna» envisas med
att till den senare kategorien hänföra samtliga svagdricksbryggerier i landet. Ett
dylikt förfarande är fullkomligt oriktigt och godtyckligt liksom ock det antagandet,
att svagdricksbryggerierna över hela linjen skulle ur bryggeriteknisk synpunkt vara
sämre utrustade än de skattepliktiga och därigenom bland annat urståndsätta att
på ett »ur nationalekonomisk synpunkt» fördelaktigt sätt vederbörligen utnyttja
maltet vid vörtframställningen. Vilken skillnad det ur nationalekonomisk synpunkt
kan vara att utnyttja maltet dåligt vid ett svagdricksbryggeri eller vid ett skattepliktigt
är svårt att förstå.
Enligt kontrollstyrelsens betänkande (sid. 85) utgör extraktutbytet vid »de
större bryggerierna» tillverkningsåret 1920—1921 mellan 71—77 procent och vid
samtliga bryggerier mellan 56. i—79.4 procent. (Huruvida sistnämnda procenttal
avse enbart samtliga skattepliktiga eller samtliga skattepliktiga och skattefria framgår
ej av betänkandet.) Ett utbyte av över 71 procent kan alltså betraktas som
normalt och anses vara ett rationellt utnyttjande av maltet. Nu frågas: har någon
undersökning företagits i avsikt att klarlägga, i vilken utsträckning de skattefria
bryggerierna fylla det sålunda uppställda kravet i ovannämnda avseende 1
Givetvis finnas en hel del svagdricksbryggerier, som icke fylla detta krav.
Men så är även förhållandet beträffande de skattepliktiga. Det är därför sakligt
ohållbart att här draga en generell gräns mellan skattepliktiga och skattefria och
i lagstiftningen stämpla de senare som mindervärdiga i tekniskt avseende.
Ävenledes får ej förbises, att även andra faktorer inverka på utbytet av
malt. Maltets kvalité spelar en icke ringa roll härvidlag. Vid många svagdricksbryggerier
användes s. k. svagdricksmalt, som ger ett i förhållande till prima
pilsnermalt mycket dåligt utbyte. Skillnaden kan uppgå ända till över 10 procent.
Därför påkallas jämväl en maltanalys för att jämförelsen beträffande maltutbytet
skall bliva någorlunda exakt. De journaler, som ingå till kungl. kontrollstyrelsen,
upplysa intet i detta avseende.
Kungl. Maj:ts proposition Nr VAL 133
Ursprungligen iillverkude svagdricksbryggerierna företrädesvis s. k. fatsvagdricka,
som försåldes i kaggar. Man använde1 då i regel överjäst, som behöver en
ganska hög temperatur. Drickat är färdigt efter ett å tvä dygn. Anordningar i
avseende å källare och lokaler hade alltså mindre betydelse. Emellertid började
allmänheten sa småningom uppskatta att få de alkoholsvaga maltdryckerna tappade
på buteljer. Man tick då använda underjäst som för ölet och cfterlagra i god
källare en längre tid. Driften omlades inom eu stor del skattefria bryggerier,
vilka läto tillbygga lagerkällare, iskistor, anskaffa kylare, filtrar, skölj- och tappningsanordningar
m. in. Dessa anläggningar krävde i många fall kapital, som
översteg de ursprungliga anläggningskostnaderna. Allt efter anläggningsstorleken
blevo de jämväl fullt tekniskt rustade att tillverka olika slag av maltdrycker.
Vad som har anförts gent emot »småbryggerierna» vidkommande olägenheter
ur kontrollsynpunkt och ur nationalekonomisk synpunkt kan sålunda ej tillämpas
ä de skattefria bryggerierna över lag. Det har däremot sin tillämpning jämväl
på de skattepliktiga mindre bryggerier, som sakna en fullt modern utrustning.
Det koncessionstvång, som stipulerades 1917, för upptagande av tillverkning
av extraktrikare maltdryck än klass I, var ej heller motiverat av de skäl, som
numera anföras. Det gällde då att förhindra, att ett ökat antal ölbryggerier uppstodo,
vilka vid ett eventuellt lokalt förbud kunde vilja göra anspråk på ersättning
för beskärning eller nedläggning av rörelsen. Sedan dess har pilsnerdricksförordningen
utfärdats och sådana förändrade förhållanden i övrigt uppstått, som utesluta,
att koneessionstvånget för svagdricksbryggerierna kan på ovan anförda grund
försvaras.
Därest emellertid det skulle av andra skäl anses böra äga bestånd, antingen
för att skydda ölbryggerierna för konkurrens eller med hänsyn till andra mindre
begripliga syften — att det med nuvarande eller föreslagna bestämmelser varken
säkerställer svagdrickstillverkningen eller stimulerar svagdrickskonsumtionen är
självklart —, då lär det bliva ofrånkomligt, att ett motsvarande koncessionstvång
ålägges de ölbryggerier, som önska tillverka svagdricka och att tillstånd härtill
medgives allenast för det fall, att på respektive orter existerande svagdricksbryggerier
skulle sakna möjlighet att tillgodose orternas behov av svagdricka. En dylik
rationell klyvning skulle ej blott skipa större rättvisa mellan respektive industrier
utan jämväl och med all säkerhet vara ägnad att befrämja konsumtionen av de
alkoholsvagare maltdryckerna. Med den nuvarande och även med den ifrågasatta
lagstiftningen beträffande koncessionstvång allenast för svagdricksbryggerierna blir
resultatet det rakt motsatta, ölbryggerierna beredas en monopolställning för klass II,
som svagdricksbryggerierna sakna för klass I. Denna monopolställning kan utnyttjas
på så sätt, att ett skattefritt bryggeri helt lamslås. Försök i sådan riktning
hava ingalunda saknats.
En nyhet i de maltdryckssakkunnigas förslag är tillgodoseendet av ett gammalt
krav på tillverkning av alkoholsvaga men samtidigt maltstarka måltids- och
läskedrycker. I sådant syfte föreslås, att samma högsta alkoliolhalt, som nu är
gällande (respektive 2 ''/, och 3.6 procent), skall bibehållas för såväl klass I som
klass II, men att den nu gällande högsta extrakthaltsgränsen (6 respektive 9 1 2 procent)
skall i vissa fall kunna bortfalla. På dylikt sätt skulle vi inom klass I få:
svagdricka, inbryggt med en stamvört, vars extrakthalt icke överstiger 6
procent; och
134
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
maltdricka, inbryggt med en stamvört, vars extrakthalt överstiger 6 procent,
och inom klass II
lättöl, inbryggt med en stam vört, vart extrakthalt icke överstiger 9 ''/2 procent;
maltöl, inbryggt med en stamvört, vars extrakthalt överstiger 9 ‘/2 procent,
samt inom nuvarande klass III
exportöl, alla maltdrycker, vars alkoholhalt överstiger 3.6 vol. procent.
För att få tillverka maltdricka, respektive maltöl, skulle koncessionsplikt
införas, men dylik koncession skulle kunna medgivas allenast ölbryggerierna.
Skulle nämligen (något som emellertid ej synes hava avsetts) ett svagdricksbryggeri
söka och verkligen erhålla koncession för tillverkning av maltdricka, alltså av en
maltdryck, vars alkoholgräns ej överstiger svagdrickats, då hör nämnda svagdricksbryggeri
sedermera till de skattepliktiges kategori. I verkligheten har sålunda tillskapats
ett nytt monopol för ölbryggerierna och en ny konkurrensfaktor gent emot
den redan nu beträngda svagdricksindustrien.
Annars borde det vara självklart, att tillverkningen av maltdricka i första
rummet borde tillkomma svagdricksbryggerierna, vars kunder väl också kunde
hava berättigade anspråk att av sina leverantörer av svagdricka jämväl kunna
förses med det extraktrikare maltdrickat. Var och en bör ju förstå, att en annan
anordning är orimlig och ur konkurrenssynpunkt förintande för svagdricksbryggerierna.
Om man nu jämställer den i föreliggande punkt ifrågasatta anordningen
med vad ovan anförts i andra avseenden, så har man svårt att värja sig för den
känslan, att intresset för svagdricksindustriens bestånd är skäligen minimalt. Eller
också har man menat sig genom dylika för ölbryggerierna speciellt gynnsamma
bestämmelser kunna lättare vinna dem för andra av de sakkunniga fullföljda
syften. Sveriges svagdricksbryggare vilja emellertid icke gärna föreställa sig, att
Konung och riksdag skola vilja medverka till en lagstiftning med sådana konsekvenser,
som i det föregående blivit belysta.
Att många svagdricksbryggerier äro i stånd att uppfylla alla rimliga villkor
med hänsyn till den kontroll och de garantier, som äro erforderliga, har redan
påvisats och kan dessutom i varje särskilt fall prövas.
Sedan kungl. kontrollstyrelsen på anförda skäl i sitt lagförslag underlåtit
att upptaga bestämmelserna om tillverkning av maltdricka och maltöl, kan det
måhända förefalla överflödigt att vidare uppehålla sig vid denna punkt. Då
emellertid behovet av ett på samma gång alkoholsvagt och maltstarkt dricka är
redan länge känt och erkänt i vida kretsar, lär det väl icke kunna tänkas, att
nämnda krav är avfört från dagordningen allenast genom kungl. kontrollstyrelsens
avvisande hållning. Ehuru Sveriges svagdricksbryggareförening icke har någon
anledning att uttala sig rörande de fördelar eller risker, som upptagandet av tillverkningen
av maltdricka må kunna medföra, har föreningen likväl ansett sig
pliktig att påkalla Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet jämväl beträffande nu berörda
fråga. Skulle det befinnas, att betänkligheterna emot tillverkningen av maltdricka
äro så starka, att detta förslag ej har framgång, torde det även böra tagas
i övervägande, därest icke i allt fall extrakthalten i klass I må kunna höjas från
nuvarande 6 procent till 7 1 /, procent. Redan härigenom skulle smaken så förbättras,
att denna svagare maltdryck finge större utsikt att bibehålla en viss
135
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
marknad Rent emot klass II. Sveriges svagdricksbryggareförening håller alltså
före, att bland annat följande synpunkter böra tagas under saklig omprövning:
1) Tillverkning av maltdricka av sådant slag, som av de maltdryckssakkunniga
ifrågasattes,
2) höjandet av extrakthalten i klass I från 6 procent till 7 Vg procent,
3) upphävande av koncessionsbestämmelserna för övergång från tillverkning
av klass I till klass II,
4) under förutsättning av bifall till punkt 1), medgivande för svagdricksbryggerierna
att få tillverka jämväl maltdricka,
5) under förutsättning av bibehållandet för svagdricksbryggerierna av koncessionstvånget,
ett införande av samma tvång för de skattpliktiga bryggerier, som
önska tillverka svagdricka (ev. maltdricka).
Särdeles anmärkningsvärt förefaller det, att Sveriges svagdricksbryggareförening
under utredningen av dessa för svagdricksnäringens existens så betydelsefulla
frågor icke satts i tillfälle att gorå sina synpunkter gällande, vilket hade
varit så mycket viktigare som ju speciella representanter blivit tillkallade för de
skattepliktiga bryggerierna, vilkas intressen äro motsatta de skattefria bryggeriernas.
Förhållandet är desto mera anmärkningsvärt, som föredragande departementschefen
i sitt uttalande till statsrådsprotokollet den 15 oktober 1920 anbefallt de sakkunniga
att grundligt överväga svagdrickstillverkarnas framställningar.
Vid ett den 12 januari detta år hållet möte å Rosenbad, till vilket infunnit
sig bland annat ett 30-tal riksdagsmän ur olika partier, hade Sveriges svagdricksbryggare,
som enligt vad tidigare sagts voro samlade till kongress i huvudstaden,
tillfälle att framhålla den bekymmersamma ställning, i vilken svagdricksindustrien
blivit försatt och ännu mer skulle försättas vid ett antagande i oförändrat skick
av föreliggande lagförslag. Vid mötet uttalades från flera håll starka sympatier
för ovan framburna synpunkter. Med hänsyn härtill och då det väl får betraktas
även som ett viktigt statsintresse att en rättvis avvägning av bestämmelserna på
området kommer till stånd, tillåter sig alltså styrelsen för Sveriges svagdricksbryggareförening
härmed i underdånighet hemställa
att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga hänsyn till de av
oss anförda synpunkterna vid utarbetandet av det lagförslag
i ärendet, som eventuellt kommer att framläggas för riksdagen.
Underdånigst
För styrelsen för Sveriges Svagdricksbryggareförening:
N. E. STAVLING. REINH. TERNQVIST.
Östersund. Karlstad.
Stockholm den 20 januari 1923.
Svagdricksindustricns
läge under
det sennate
decenniet.
136
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
Bilaga 3 A.
Till KONUNGEN.
Genom remiss den 22 januari 1923 har Kungl. Maj:t anbefallt kontrollstyrelsen
att avgiva utlåtande över en av styrelsen för Sveriges svagdricksbryggareförening
gjord hemställan, att Kungl. Maj:t vid utarbetandet av det förslag
till förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, som eventuellt
framlägges för innevarande års riksdag, täcktes taga hänsyn till vissa, av
sagda styrelse angivna synpunkter.
I anledning härav får kontrollstyrelsen, med återställande av remissakten,
anföra följande.
Från svagdricksbryggeriernas sida bär gjorts gällande, att först genom den
under kristiden rådande bristen på malt och därefter genom den nya lagstiftningen
på området dessa bryggerier bragts i en sådan ställning, att det syntes vara en
tidsfråga, när de skulle se sig nödsakade att helt uppgiva striden för sin existens.
För bedömandet av vad från svagdricksbryggeriernas sida sålunda gjorts
gällande är det av vikt att erhålla en inblick i svagdricksbryggeriernas läge under
det senaste tiotalet år. Kontrollstyrelsen bär därför låtit utföra dels en sammanställning
av de i kontrollstyrelsens statistik befintliga uppgifterna om antalet
bryggerier (skattepliktiga och skattefria), förbrukat malt i kilogram och produktionen
vört för skattepliktiga och skattefria bryggerier under perioden 1909/10—
1921/22 (tabell I), dels en bearbetning av de för kommerskollegii statistik insamlade
uppgifterna om kvantiteten färdiga maltdrycker (lagrat dricka och vanligt
dricka) samt värdet av dessa vid de skattefria bryggerierna under tillverkningsåren
1913/14 och 1921/22 (tabellerna II, III och IV). Uppgifterna i tabell I å
ena sidan och i tabellerna II, III och IV å den andra äro ej fullt jämförliga med
varandra, enär den framställda vörtmängden är större än kvantiteten färdig dryck;
storleksordningarna äro emellertid desamma.
Såsom inhämtas av tabell I har produktionen av vört för framställning av
skattefria maltdrycker under en lång följd av år befunnit sig i tillbakagång.
Intrycket av denna tillbakagång förstärkes ännu mera, om man som utgångspunkt
för jämförelsen väljer det första tillverkningsåret, då den nuvarande maltdryckskontrollen
var i verksamhet. Sagda år (1903—1904) funnos nämligen ej mindre
än 924 skattefria bryggerier med en vörtproduktion av 1,555,482 hektoliter. Såsom
framgår av tabell I har vörtproduktionen vid de skattefria bryggerierna under
tillverkningsåren 1909/10—1913 14, hållit sig mellan 1,260,000 och 1,350,000 hektoliter.
Under de följande tre tillverkningsåren (1914/15—1916/17) sjönk vörtproduktionen
ansenligt och låg emellan 906,000 och 1,072,000 hektoliter. Från tillverkningsåret
1917—1918 har slutligen vörtproduktionen legat mellan 500,000 och
575,000 hektoliter. Produktionen har sålunda under de sistförflutna tillverknings
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131. 137
åren nedgått till endast ''/., av vad den var under tillverkningsåret 1903/04. Men
samtidigt har svagt!ricksbryggeriernas antal minskats från 924 till 370 eller med
i runt tal 60 procent, om man tager hela perioden i betraktande. Kvantiteten
producerad vört per bryggeri var 1903/04 1,683 hektoliter, 1913/14 2,191 hektoliter,
1910/17 1,809 hektoliter och 1921/22 1,420 hektoliter; jämväl eu minskning
av den per bryggeri producerade vörten har sålunda ägt rum under de senaste
tillverkningsåren. En jämförelse mellan uppgifterna om vörtens extraktstyrka
under tillverkningsåren 1909/10 och 1920/21 giver vid handen, att svagdricksbryggerierna
numera inbrygga på svagare vört och sålunda framställa en extraktsvagare
dryck. Under tillverkningsåret 1909/10 erhöllos nämligen i medeltal per
100 kilogram malt 13.7 hektoliter svagdricka och vörtstyrkan var något under
5 procent; motsvarande siffror för tillverkningsåret 1920/21 voro 10.9 hektoliter
och 3.8 procent.
Av vad som redan anförts torde framgå, att orsakerna till tillbakagången
i svagdricksproduktionen ligga djupare än vad svagdricksbryggareföreningens styrelse
velat göra gällande. Nära hälften av den minskning, som svagdricksproduktionen
fått vidkännas, faller under tiden 1903—1915. Denna minskning torde,
bland annat, få tillskrivas dels den förändring i allmänhetens smak, som otvivelaktigt
inträtt med den högre levnadsstandarden under 1900-talet, dels ock i viss
mån den sämre kvaliteten hos svagdrickat, varom nyss angivna siffror beträffande
extraktstyrkan hos den färdiga drycken bära vittne.
- Den omständigheten, att den största nedgången i svagdrickstillverkningen
tager sin början från tillverkningsåret 1917/18 och att sedan dess produktionen
av denna dryck icke återtagit sin forna ställning, synes visa hän på, att den
ransonering av malt, som ägde rum under sagda tillverkningsår, på något sätt
står i samband med den minskade svagdricksförbrukningen. Utvecklingen härvid
torde sannolikt haft följande förlopp. Samtidigt som maltet ransonerades till de
skattefria bryggerierna, skedde en ransonering till de skattepliktiga på sådant sätt,
att dessa sistnämnda bryggerier voro nödsakade att tillverka en i jämförelse med
svagdrickat obetydligt extraktstarkare vara, vid vilken allmänheten vande sig.
Då därefter under de följande åren de skattepliktiga bryggerierna ånyo började
tillverka skattepliktiga maltdrycker, som lågo mitt emellan det vanliga svagdrickat
och det gamla ölet ifråga om extrakthalten, hade den konsumerande allmänheten
i stor utsträckning vant sig vid konsumtion av maltdrycker i buteljerat skick
och fasthöll sålunda vid det slags förbrukning, varmed den under kristiden vant
sig. Anmärkningsvärt är emellertid, att man icke i uppgifterna om vörtproduktionen
vid de skattepliktiga bryggerierna för de senaste tillverkningsåren kan finna
någon mera väsentlig ökning i jämförelse med motsvarande uppgifter för åren
före maltransoneringen; produktionssiffran för året 1921/22 (tabell I) är sålunda
vid de skattpliktiga bryggerierna lägre än något år sedan 1911/12, om man bortser
från bägge de abnorma åren 1917/18 och 1918/19. Om man samtidigt tager
hänsyn till befolkningens tillväxt under det sistförflutna decenniet, har maltdryckskonsumtionen
sålunda under detta decennium såväl absolut som relativt
minskat, varvid den största minskningen inträffat ifråga om svagdricksförbrukningen.
I tabell II, III och IV har skilts mellan produktionen av lagrat svagdricka
(det i regel buteljerade, under jästa svagdrickat) och vanligt svagdrika (det mörka,
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 107 käft. (Nr 131.)
18
138
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
Frågan om
koncessionstvångets
upphävande.
överjästa fatsvagdrickat); av tabell IV framgår, att sedan 1913/14 nedgången i de
skattefria bryggeriernas produktion väsentligen träffat det vanliga svagdrickat,
under det att tillverkningen av lagrat dricka vid de år 1913/14 i gång varande
bryggerierna snarast något ökats under året 1921 22. Ehuruväl produktionen av
det lagrade drickat är relativt obetydlig, synes den omständigheten, att denna
produktion ej väsentligen förändrats vid skattefria bryggerier, som varit i gång
vid båda av de nyssnämnda tidpunkterna, bekräfta den förut uttalade förmodan,
att förskjutning av konsumtionen ägt rum från det vanliga fatsvagdrickat till
de i allmänhet buteljerade drickorna och att det är denna förskjutning, beroende
på en högre levnadsstandard, som är den väsentliga orsaken till den egentliga
svagdrickskonsumtionens tillbakagång.
Ur uppgifterna om värdet av svagdricksproduktionen under de här ifrågavarande
tillverkningsåren torde också vissa slutsatser kunna dragas. Produktionsvärdet
per hektoliter uppgick 1913/14 till 4 kronor 38 öre, under det att samma
värde 1921/22 var 10 kronor 10 öre. Sistnämnda värde ligger betydligt över
det värde, som betingas av den allmänna prissänkningen under tillverkningsåret
1921 22. Därest värdet av svagdrickskonsumtionen hade inställt sig efter den
s. k. partiprisindex enligt kommerskollegii beräkningar (= 179 för oktober 1921—
september 1922, om prisen 1913 sättes till 100), skulle det hava uppgått till 7 kronor
88 öre för hektoliter; därest socialstyrelsens indextal för levnadskostnader april
1922 lägges till grund för jämförelsen, skulle värdet icke hava överstigit 8 kronor
54 öre. Härav synes framgå, att prisen för fatsvagdrickat äro åtskilligt högre än
vad den allmänna prisnivån betingar. Fatsvagdrickat är sålunda i jämförelse med
tiden före världskrisen relativt dyrt och denna omständighet är sannolikt en av
anledningarna till att fatsvagdrickat icke återvunnit sin forna marknad. I nu berörda
hänseende intaga värdetalen för det lagrade drickat en gynnsammare ställning;
under det att värdetalet för fatsvagdrickat blir 231 under året 1921/22,
därest värdetalet under året 1913/14 sättes till 100, blir motsvarande tal för
det lagrade drickat under året 1921/22 endast 194, ett tal, som ligger betydligt
närmare partipris- och levnadskostnadsindices.
Såsom inhämtas av det anförda är det obestridligt, att produktionen av
fatsvagdricka högst betydligt nedgått. Detta har ej kunnat undgå att utöva inverkan
på svagdricksbryggeriernas läge. Men de väsentliga orsakerna till detta
försämrade läge torde icke få sökas i de särskilda förhållanden, som svagdricksbryggareföreningen
angivit, nämligen maltransoneringen och lagstiftningen, utan i
den sedan ett tjugotal år tillbaka fortgående förskjutningen i konsumtionen.
Från svagdricksbryggareföreningens sida har nu gjorts gällande, att, därest
det icke funnes koncessionstvång för påbörjande av skattepliktig tillverkning, skulle
svagdricksbryggerierna äga »möjlighet att ta skadan igen genom tillverkning av
klass II». Ett av föreningens yrkanden går därför ut på, att det nuvarande koncessionstvånget
skulle upphävas.
Kontrollstyrelsen tillåter sig erinra, att ett liknande yrkande tidigare har
framställts av föreningen och upptagits till behandling av 1920 års maltdryckssakkunniga.
Med hänsyn till vad i betänkandet den 17 december 1921, sid. 66—
68, anförts funno de sakkunniga skäl icke föreligga att föreslå någon ändring av
gällande bestämmelser på detta område.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 1-11.
13!)
Enligt kontrollstyrelsens mening skulle upphävandet av bestämmelserna om
koncession för påbörjande av skattepliktig tillverkning icke i någon väsentlig grad
gagna det stora flertalet svagdricksbryggerier eller stimulera svagd ricksförbrukningen
på bekostnad av annan förbrukning, under det att ett dylikt upphävande
skulle komplicera förhållandena inom den skattepliktiga industrien. Som motivering
liärför må följande anföras.
Såsom framgår av tabell IV funnos tillverkningsåret 1921—1922 61 skattefria
bryggerier, som tillverkade lagrat dricka. Med hänsyn till denna tillverkning
måste dessa bryggerier antagas hava en sådan utrustning, att de omedelbart eller
efter vissa förändringar kunde övergå till skattepliktig tillverkning. De övriga
315 skattefria bryggerierna torde icke — möjligen på några undantag när — vara
rustade för övergång till skattepliktig tillverkning, utan måste för sådan övergång
vidtaga förändringar ifråga om lokaler och källare samt anskaffa kylare, filtrer,
skölj- och tappningsanordningar m. m. Erforderliga förändringar och nyanskaffningar
komme otvivelaktigt att för dem draga så dryga kostnader och innebära
sådana ekonomiska risker, att de flesta av dessa bryggeriers innehavare säkerligen
skulle draga sig för dem. Koncessionstvångets upphävande skulle sålunda icke
bliva till fördel för andra än ett mindretal av de nuvarande svagdricksbryggerierna.
Därest ett större antal svagdricksbryggerier och särskilt de bryggerier, som
tillverka lagrat dricka, finge, vid ett eventuellt upphävande av koncessionstvånget,
tillfälle att övergå till skattepliktig tillverkning, ligger det nära till hands att
antaga, att dessa nya skattepliktiga bryggerier skulle inrikta sin tillverkning
väsentligen på skattepliktiga drycker; tillverkningen av svagdricka skulle, även
om den i viss utsträckning bedreves, skjutas åt sidan. Någon stimulering av
svagdricksförbrukningen genom en dylik utveckling kan därför icke förväntas;
snarare komme väl svagdrickskonsumtionen att ytterligare minskas.
Ett upphävande av koncessionstvånget skulle emellertid vara till fördel icke
blott för vissa svagdricksbryggerier utan även för dem, som vilja insätta kapital
på fullständig nyanläggning av bryggerier. Det synes icke vara osannolikt, att,
om koncessionstvånget bortfölle, ett icke obetydligt antal nya skattepliktiga bryggerier
skulle inrättas. En sådan sakernas utveckling är enligt kontrollstyrelsens mening
ägnad att framkalla betänkligheter ur olika synpunkter. Under tiden sedan maltskattens
införande har en koncentrering av den skattepliktiga tillverkningen ägt
rum och bryggeriernas antal efter hand reducerats från 223 tillverkningsåret
1903/04 till 162 tillverkningsåret 1920/21. Denna driftkoncentration har på
åtskilliga håll kunnat genomföras endast genom vissa uppoffringar, som vid koncessionstvångets
upphävande skulle gå förlorade. Ur nationalekonomisk synpunkt
torde denna utveckling hava varit fördelaktig och åstadkommit att tillverkningskapaciteten,
som år 1911 var i medeltal cirka 90 procent större än den faktiska
produktionen (se nykterhetskommitténs betänkanden IV sid. 302), numera på grund
av att åtskilliga bryggerier nedlagts står i bättre förhållande till det verkliga
produktionsbehovet. Det kan jämväl befaras, att, om en skarp konkurrens uppkomme
mellan olika bryggerier ifråga om avsättning av pilsnerdricka, detta kunde
föranleda menliga följder för ordning och nykterhet. Det må ock framhållas, att
en ökning av antalet bryggerier och särskilt av små bryggerier icke kan anses
önskvärd ur kontrollsynpunkt. Förekomsten av ett stort antal små bryggerier och
en minskning av de större bryggeriernas tillverkning föranleder för staten ökade
140
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
kontrollkostnader och minskade inkomster, på grund av att enligt den nuvarande
maltskatteskalan en icke obetydligt mindre skatt per varje kilogram malt erlägges
av de mindre bryggerierna.
De nu anförda synpunkterna äro enligt kontrollstyrelsens mening av så
vägande natur, att styrelsen för sin del icke kan förorda ett upphävande av gällande
koncessionstvång, sedan det nu en gång blivit infört i lagstiftningen och,
såvitt kontrollstyrelsen kunnat finna, i sin mån bidragit att åvägabringa en viss
stabilitet på maltdryckstillverkningens område.
Emellertid synes det enligt kontrollstyrelsens mening med fog kunna ifrågasättas,
att en mjukare tillämpning av koncessionsbestämmelserna kommer till stånd.
Maltdryckssakkunniga hava i sitt betänkande (sid. 67) erinrat om den till grund
för dessa bestämmelser liggande motiveringen, enligt vilken koncession för nya
bryggerier endast borde lämnas, därest den befintliga rusdrycksindustriens intressen
på ett otillbörligt sätt skulle göra sig gällande; dock borde enligt kommitténs
mening tillstånd till rusdryckstillverkning i härför förut använd byggnad jämväl
meddelas, i händelse förutvarande tillverkare vid sin ansökan härom kunde påvisa,
att han, trots det att tillverkningen legat nere under viss tid, hade haft för avsikt
att efter denna tids utgång återupptaga tillverkningen. De sakkunniga anförde
härefter:
»Det torde böra förtjäna att erinras, att enligt nykterhetskommitténs förslag
under ''rusdrycker’ inbegreps, bland annat, alla maltdrycker, som icke vore
att hänföra till svagdricka. Då emellertid enligt den av 1917 års riksdag antagna
rusdrycksförsäljningsförordningen från ''rusdrycker'' utsöndrades maltdrycker av
pilsnerdrickats typ, samtidigt som riksdagen beslöt, att påbörjandet av tillverkning
av samtliga skattepliktiga maltdrycker och sålunda även pilsnerdricka skulle göras
beroende av Kungl. Maj:ts tillstånd, kom det att råda en viss inkongruens mellan
bestämmelserna i rusdryckstillverkningsförordningen och maltdryckstillverkningsförordningen
i jämförelse med vad som varit fallet enligt nykterhetskommitténs
förslag.»
Med hänsyn till vad sakkunniga sålunda anfört, synes det vara förtjänt
av att upptagas till övervägande, huruvida icke tillstånd till inrättande av skattepliktig
tillverkning bör kunna lämnas jämväl i vissa andra fall än det av nykterhetskommittén
särskilt angivna. Det synes nämligen kontrollstyrelsen vara överensstämmande
med billigheten, att de skattefria bryggerier, som äro inrättade för
tillverkning av lagrat dricka och sålunda hava en utrustning, jämförlig med de
skattepliktiga bryggeriernas, böra kunna tillerkännas rätt att med vissa villkor och
förbehåll nu övergå till sådan tillverkning. Såsom sådana villkor och förbehåll
vill kontrollstyrelsen angiva följande.
Tillverkningen bör endast få omfatta maltdrycker av klass II (pilsnerdricka).
Anmärkning i något avseende må icke kunna göras gent emot bryggeriets hittillsvarande
skötsel eller mot tillverkaren personligen. Bryggeriet bör i sitt nuvarande
skick utan större förändringar vara redo att påbörja skattepliktig tillverkning samt
ur kontrollsynpunkt uppfylla de fordringar, maltdryckstillverkningsförordningen
föreskriver för skattepliktiga bryggerier. Slutligen bör bryggeriet hava tillverkat
svagdricka och lagrat dricka i något större omfattning.
Genom en mildring i koncessionstvånget i den omfattning, som kontrollstyrelsen
ifrågasatt, skulle enligt styrelsens mening de anmärkningar, som nu göras
Kanal. Maj:ts proposition Nr 131.
141
mot detsamma, väsentligen undanröjas. Någon ändring av koncessionsbestämmelserna
torde icke vara erforderlig. Därest Kungl. Maj:t skulle biträda den av kontrollstyrelsen
ifrågasatta förändrade tillämpningen av koncessionsbestämmelserna,
kan frågan härom på lämpligt sätt -— t. ex. i samband med den bebådade propositionen
om ny maltdryckstillverkningsförordning — delgivas riksdagen.
Kontrollstyrelsen övergår härefter till att upptaga till behandling det av
styrelsen för svagdricksbryggareföreningen framställda förslaget om en höjning av
extrakthalten från 6 till 7 Va procent.
Under förarbetena till gällande maltskattelagstiftning rådde delade meningar
beträffande den gräns, som skulle fastställas mellan skattepliktiga och skattefria maltdrycker.
Då frågan om beskattning av maltdrycker med iakttagande, att svagdricka
fritoges från beskattningen, första gången under dessa förarbeten var föremål för prövning
av en särskild kommitté, (kommitténs betänkande är avgivet den 26 november
1892), låg till grund för kommitténs behandling av frågan ett av finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå den 8 oktober 1892 avgivet utlåtande, enligt
vilket byrån, med åberopande av åtskilliga maltdrycksanalyser, föreslog 7 procents
extrakthalt hos stamvörten såsom gräns mellan dricka och andra maltdrycker.
Byrån anförde härom följande: »En dylik vört gåve nämligen med 60 procents
utjäsning en dryck med högst 2.6 volymprocents alkoholhalt. Hos svagdricka
komme sannolikt en så pass hög alkoholhalt högst sällan före, enär detta dricka
mestadels bryggdes av en vört av högst 6 procents extrakthalt och med i medeltal
43 procents utjäsning, vårföre ock nästan allt fatsvagdricka, sådant det nu bryggdes,
komme att fortfarande räknas såsom dricka. För fatsvagdrickats skull vore således
intet hinder att sätta extraktgränsen lägre, t. ex. till 6 procent. Det vore emellertid
av vikt, att iskällardrickat, som i motsats till fatsvagdrickat vore hållbart, kunde
komma att räknas till klassen dricka, och det vore därför nödigt att sätta extrakthaltsgränsen
så hög som möjligt. Då iskällardrickats stamvört mestadels varierade
mellan 7 och 10 procents styrka, kunde väl gränsen synas låg, men för bryggaren
funnes dock ingen svårighet att nedbringa vörtens styrka till 6 eller 7 procent
och således drickats alkoholhalt till 2.5 volymprocent eller därunder. Nämnvärt
lägre än till 6 eller 7 procents extrakthalt vore ej lämpligt att sätta gränsen, bland
annat därför att den maltdryck, som erhölles ur allt för svag vört, bleve av dålig
beskaffenhet och utan egentligt värde.»
De särskilda kommitterade hyste emellertid en från finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå avvikande mening och framhöllo med ledning av analyserna,
att alla sorter då brukligt svagdricka icke kunde fritagas, utan att gränsen
sattes vid 8 procent. Kommitterade bestämde sig för att förorda en stamvört av
5 procents extrakthalt såsom den starkaste vört, som skulle undgå beskattning
(betänkandet sid. 38). Enligt kommitterades mening uppdroges en i praktiken
lättare skönjbar gräns, enär i så fall skattefrihet endast tillkomme svagdricka!,
vilket ansetts såsom den dryck, som borde skiljas från andra maltdrycker. Det
egentliga svagdrickat hade enligt nyare analyser i medeltal en lägre extrakthalt
än 5 procent. Om man ansåge, att svagdricka vore för den stora arbetarebefolkningen
en nödvändighetsvara, som icke borde fördyras, kunde det dock icke sägas,
att buteljdrickat vore något, som i stort utgjorde föremål för arbetarebefolkningens
förbrukning. Tvärtom finge buteljdricka anses såsom en finare vara, som lämpade
Höjning av
extrakthalten
hos svagdrickat.
142
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
sig för beskattning. Det kunde även befaras, att om gränsen sattes så hög, att
vissa sorter buteljdricka undginge beskattning, förbrukningen av dessa sorter skulle
något undantränga de starkare sorterna buteljdricka och möjligen i någon mån
ölet till minskning av den statsinkomst, som avsåges med beskattningen.
Vid kommitténs betänkande var fogad en av två ledamöter avgiven reservation,
däri dessa ledamöter tillstyrkte skattefrihet för de alkobolsvaga maltdryckerna
endast under förutsättning, att gränsen mellan de alkoholsvaga och de alkoholstarkare
maltdryckerna sattes vid 7 procents extraktstyrka bos vörten.
I det förslag, som år 1894 utarbetades inom finansdepartementet, ifrågasattes,
att skattefribetsgränsen skulle dragas vid 6 procents ursprunglig stamvört
hos drycken.
Enligt det förslag till förordning angående tillverkning och beskattning av
maltdrycker, som avgavs den 15 oktober 1902 av särskilt förordnade kommitterade,
skulle den alkoholsvaga maltdryck, som fritoges från beskattning, icke hava högre
extrakthalt än 5 procent. Kommitterade hade kommit till detta resultat genom
att utgå från att den alkoholsvaga maltdrycken icke skulle ha högre alkoholhalt
än 2 volymprocent, vilket vid vanlig förjäsning erhålles ur en vört med 5 procent
extrakthalt. Kommitterade åberopade som stöd för sitt förslag härutinnan, att de
inom landet befintliga nykterhetsföreningar och nykterhetssällskap med stor enhällighet
ansett lämpligast att såsom alkoholsvag maltdryck räkna den, vars alkoholhalt
ej överstege 2 volymprocent.
Enligt vad som framgår av den proposition (nr 52) med förslag till förordning
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, som Kungl. Maj:t
framlade till 1903 års riksdag (sid. 59—60), erinrade chefen för finansdepartementet,
huru 1902 års kommitterade kommit till 5 procent extrakthalt hos vörten
för att tillmötesgå nykterhetsvännernas önskan, att såsom alkoholsvaga maltdrycker
endast de skulle anses, vilka icke innehölle mer än 2 volymprocent. Ett antal
nykterhetsvänner ur olika nykterhetsläger hade emellertid i en till Kungl. Maj:t
ingiven skrift framhållit, att sistnämnda kommitterade såsom skäl för sitt förslag
endast haft att anföra vissa nykterhetssällskaps uppfattning i frågan. Det vore
emellertid oomtvistligt, att gränsen måste läggas så, att det bleve möjligt att tillverka
ett gott dricka, utan att tillverkaren riskerade att mot sin vilja bliva lagbrytare.
Petitionärerna hade vänt sig till olika personer, och hade alla tillfrågade
förklarat, att gränsen borde sättas vid 2 Va volymprocent eller högre, om det skulle
bliva möjligt att brygga en god maltdryck, och petitionärerna ansågo, att det således
vore fara värt att, därest den, såsom de uttryckte sig, straffbara gränsen mellan
Öl och svagdricka fastställdes till 2 volymprocent alkohol, fabrikanterna skulle se
sig ur stånd att våga tillverka ett verkligt gott skattefritt svagdricka, och hemställde
därför, att ifrågavarande gräns måtte sättas till 2 V4 volymprocent alkohol.
Chefen för finansdepartementet anförde därefter: »Enär det således synes,
som om nykterhetsvännerna ej längre fasthölle vid 2 volymprocent alkohol såsom
gräns för de alkoholsvaga maltdryckerna och då 1902 års kommitterade framställt
sitt förslag om 5 procent såsom den högsta medgivna extrakthalten hos det
skattefria svagdrickats stamvört uteslutande av hänsyn till nykterhetsvännernas
önskningar, finnes icke något skäl att nu vidhålla kommitterades nämnda förslag,
utan synes det lämpligare att fastställa stamvörtens högsta extrakthalt till
6 procent.»
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
143
Kontrollstyrelsen har för sin del ur principiell synpunkt intet att erinra
mot att gränsen mellan den nuvarande klass I och klass II höjes till exempelvis
7 procent extrakt, men finner sig samtidigt böra framhålla de konsekvenser, till
vilka eu dylik höjning enligt styrelsens mening ofrånkomligt leder. Den höjning,
varom svagdricksbryggareföreningens styrelse gjort framställning, torde ha till syfte
att åvägabringa en förbättring av smaken och hållbarheten, icke hos det vanliga
fatsvagdrickat utan hos det lagrade buteljdrickat. Såsom redan erinrats av 1892
års kommitterade, står emellertid det lagrade buteljdrickat närmare de skattepliktiga
maltdryckerna än till det egentliga fatsvagdrickat. En höjning av extrakthalten
hos klass I i syfte att förbättra smaken och hållbarheten hos buteljsvagdrickat
synes därför böra föranleda ett allvarligt övervägande, huruvida icke buteljdrickorna
böra underkastas beskattning. Det kan förtjäna erinras, att såväl i Norge
som i Danmark dessa buteljdrickor, vilkas extrakthalt torde ligga omkring 7 procent
extrakt och 2 1/2 volymprocent alkohol, numera äro beskattade. Skulle, såsom
svagdricksbryggareföreningen synes förutsätta, det lagrade buteljsvagdrickats förbrukning
komma att ökas och denna ökning bliva av betydelse för svagdricksbryggerierna,
måste denna ökning äga rum på de skattepliktiga dryckernas bekostnad.
Men detta måste föranleda, att statens inkomster av maltbeskattningen
minskas. Såsom ersättning härför synes en beskattning av buteljsvagdrickorna
böra införas. Då emellertid en dylik beskattning icke lämpligen torde kunna
anordnas annat än enligt produktskatteprincipen, bringas därmed frågan om maltdrycksbeskattningens
anordnande till aktualitet. Ehuruväl kontrollstyrelsen för sin
del anser produktbeskattningen såsom den ändamålsenligaste skatteformen, finner
kontrollstyrelsen den nuvarande tidpunkten föga lämplig för upptagandet till behandling
av ett sådant vittutseende spörsmål.
Därtill kommer, att, om koncession framdeles lämnas vissa svagdricksbryggerier,
det torde föreligga mindre behov av svagdricksgränsens höjning. De bryggerier,
som tillverka det vanliga fatsvagdrickat, hava i varje fall intet behov av
en höjning, då extrakthalten i detta dricka ligger, såsom förut framhållits, i medeltal
omkring 4 procent.
Kontrollstyrelsen vill slutligen upptaga till behandling den av svagdricksbryggareföreningen
gjorda framställningen om medgivande för svagdricksbryggarna
att tillverka maltdricka av sådant slag, som av 1920 års maltdryckssakkunniga
har ifrågasatts. Kontrollstyrelsen tillåter sig att i detta avseende framhålla, att
enligt maltdryckssakkunnigas förslag maltdricka skulle få tillverkas allenast vid
vissa skattepliktiga bryggerier, nämligen sådana, som hade särskilda anordningar
för beredande av sådana drycker (maltdryckssakkunnigas betänkande sid. 60—61).
De bryggare, som önskade upptaga tillverkningen av maltdricka och maltöl, skulle
visa sig disponera en modern pasteuriseringsanordning i väl fungerande skick.
De sakkunniga ville emellertid ej knyta framställningen av de ifrågavarande dryckerna
just till en pasteurisering av den färdiga varan. Andra möjligheter förelåge
nämligen otvivelaktigt för att förhindra, att alkoholhalten överskrede ett visst
alkoholvärde, som läge under det eljest för dryckens extraktstyrka karaktäristiska,
och nämnde de sakkunniga vissa metoder, som emellertid enligt kontrollstyrelsens
mening torde kräva en uppdriven yrkesskicklighet och alldeles speciella anord
-
Tillverkning
av maltdricka
vid skattefria
bryggerier.
144
Hemställan•
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
ningar. Det förutsattes ock av de sakkunniga en särskilt anordnad kontroll över
tillverkningen av maltdricka och maltöl vid ifrågavarande bryggerier.
Vidare förtjänar erinras, att de sakkunniga uttryckligen utginge ifrån att
maltdricka skulle vara underkastat beskattning (betänkandet sid. 65). De sakkunniga
anförde sålunda, att det syntes dem uppenbart, att en sådan nödvändighetsvara
för de minst bemedlade lagren som svagdricka, alltjämt borde förbliva skattefri,
men att däremot den maltstarkare drycken maltdricka, vilken Ange anses som
en kvalitetsvara och ej representerade en dylik inarbetad nödvändighetsvara, väl
kunde tåla beskattningen.
Av vad sålunda anförts framgår, att maltdryckssakkunnigas och svagdrieksbryggareföreningens
uppfattningar stå i bestämd strid mot varandra.
Enligt kontrollstyrelsens mening skulle, om tillverkning av maltdricka medgåves
jämväl vid skattefria bryggerier, olägenheter ur kontrollsynpunkt göra sig
gällande. Skulle det stora flertalet svagdricksbryggerier börja tillverka maltdricka,
vore en synnerligen ingående och kostsam kontroll erforderlig å dessa bryggeriers
tillverkning. Skulle sagda tillverkning därjämte bliva skattefri, uppkommer frågan
om en principiell omläggning av beskattningen såsom en ofrånkomlig konsekvens.
Kontrollstyrelsen har på skäl, som angivits i styrelsens utlåtande den 17
oktober 1922 med förslag till förordning angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker (sid. 48—49), avstyrkt, att särskilda klasser, såsom maltdricka och
maltöl, medgivas i lagstiftningen. Med hänsyn härtill och under åberopande av
vad ovan anförts, anser sig kontrollstyrelsen icke kunna tillstyrka vad svagdricksbryggareföreningens
styrelse i förevarande avseende hemställt.
Beträffande den av svagdricksbryggareföreningens styrelse gjorda framställningen,
att, om koncessionstvånget bibehölles, koncession måtte införas jämväl för
skattepliktiga bryggerier för idkande av svagdrickstillverkning, synes densamma
icke höra föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd, enär framställningen innebär, att
de skattepliktiga bryggerierna skulle fråntagas en rätt, som de redan innehava.
Vad svagdricksbryggareföreningens styrelse i övrigt anfört föranleder icke
något yttrande från kontrollstyrelsens sida.
På grund av vad sålunda anförts får kontrollstyrelsen hemställa, att Kungl.
Maj:t i anledning av den av svagdricksbryggareföreningens styrelse gjorda framställningen
måtte taga i övervägande, huruvida icke koncession till skattepliktig
tillverkning jämväl må kunna lämnas under vissa, av kontrollstyrelsen här ovan
angivna villkor och förbehåll.
I detta ärendes behandling hava deltagit ledamöterna Lagergren, Envall
och Thulin med Thulin såsom föredragande. Stockholm den 12 februari 1923.
Underdånigst
FREDRIK ZETHELIUS.
E. Thulin.
j Ernst P. Pehrzander.
/
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
145.
Bilaga 3 B.
Tab. I. Maltförbrukning och vörtproduktion vid samtliga bryggerier frän och med
tillvcrkuiugsiiret 1913—1914.
Förbrukat malt i kilogram
Antal
Produk- tion
skatte- pliktig
vört i
hektoliter
Produktion svagdricksvört
i hektoliter
Tillverk-
ningsår
vid skatte- pliktiga
blyg- gerier
vid skatte- fria
bryg- gerier
Summa
skatte-
plik-
tiga
bryg-
gerier
skatte-
fria
bryg-
gerier
vid 1 . .
skatte- 1
-uni™ skattefria
p& »''«- gerier ! Sener
'' '' ■*
Summa
i
1913-1914
27,501,004
.
9,298,505
36,799,509
187
606
1,560,064
329,3181 1,327,812
1.657,130
1914-1915
29,142,890
7,108,417
36,251,307
178
582
1,679,309
287,702 1,072,057
1,359,759
1915—1916
29,416,855
6,632,439
36,049,294
175
552
1,776,156
291,857 1,008,022
1,299,879
1916—1917
22,412,673
5,455,825
27,868,498
173
501
1,589,575
273,356 906,297
1,179,653
1917—1918
5,758,971
2,449,277
8,208,248
165
407
243,713
749,126! 567,228
199,916! 501,672
197,8871 562,500
1,316,354;
1918—1919
13,004,527
2,140,586
15,145,113
160
371
1,120,507
701,588!
1919—1920
22,331,247
3,298,314
25,629,561
160
378
1,708,097
760,387!
1920—1921
22,471,700
3,270,264
25,741,964
22,665,925
162
369
1,746,980
206,471 j 575,700
782,171;
1921—1922
19,605,701
3,060,224
160
376
1,529,396
140,211 536,735
Bilaga 3 C.
676,946''
Sammandrag av tab. II—IV. Produktionen färdigt svagdricka, fördelat på lagrat dricka och
vanligt dricka, vid skattefria bryggerier tillverkningsåren 1913-1914 och 1921—1922.
Antal
Tillverkning i
Tillverknings-
Därav 1913—1914 befintliga, fort- farande i gång varande bryggerier
Tillverk-
bryggerier
hektoliter
värde i
kronor
Antal
Tillverkning i
hektoliter
ningsår
1 Därav
Totalt ,med,
j lagrat
J dricka
Lagrat
dricka
Vanligt
dricka
,
Lagrat
dricka
■
Vanligt
dricka
Totalt
Därav
med
lagrat
dricka
Lagrat
dricka
Vanligt
dricka
1913—1914
605
61
77,054
1,251,821
1,039,235
5,383,593
348
35
31,230
860,629
1921—1922
376
61
40,152
459,478
1,050,983
4,644,356
—
—
_ j
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 107 höft. (Nr 131.)
19
146
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
Bilaga 4.
Översikt över föreslagna ändringar 1 uppställningen av inaltdryckstillverknlngslag.
stiftningen.
Kungl. Maj:ts förslag
Motsvarande stadgande i
tillverkning och beskatt- ning av maltdrycker
maltdryckssakkunnigas
förslag
gällande maltdryckstill- verknin^sförordning
gällande ordnings- stadga
1 §
1 §
1 §
........ -
—
2 § (ny)
—
—
2 § 1 mom.
3 § 1 mom.
3 § 1 mom.
2 § 2 mom. (nytt)
—
—
—
3 §
3 § 2—4 mom.
3 § 2 och 3 mom.
4 §
4 §
23 §, 31 §
15 §, 34 §
s §
3 §
9 §. 25 §, 35 §
6 § 1 mom.
6 § 1 mom.
11 §
6 § 2 mom.
7 § 2 mom.
—
6 § 3 mom.
7 § 1 mom.
10 §
13 § 1 mom., 33 § 1 mom.
6 § 4 mom.
7 § 3 mom.
24 §, 33 §
7 § (ny)
8 § 1 st. (nytt)
—
—
8 §
6 § 2 mom.
12 §
9 §
9 §
13 § 1 mom.
10 §
10 §
1 §
11 § 1 och 3 mom.
11 § 1 och 3 mom.
16 §
6 §
11 § 2 mom.
11 § 2 mom.
17 § 1 mom.
12 §
12 §
4 § 1 mom.
13 § 1 mom.
13 § 1 mom.
4 § 2 mom.
13 § 2 mom.
13 § 2 mom.
18 § 1 mom.
13 § 3 mom.
13 § 3 mom.
17 § 2 mom., 20 § 2 st.
3 §
13 § 4 mom.
13 § 4 mom.
18 § 3 mom.
5 § 2 mom.
14 § 1 mom.
14 § 1 mom.
18 § 2 mom.
14 § 2 mom.
14 § 2 mom.
4 § 3 mom.
14 § 2 mom.
14 § 3 mom.
14 § 1 och 2 mom.
—
—
15 § 1 mom
15 § 2 mom.
20 § 5 st.
15 § 2 mom.
15 § 4 mom.
19 §, 20 § 1 st.
15 § 3 mom.
15 § 3 mom.
—
2 §
15 § 4 mom.
15 § 1 mom.
20 § 3 och 4 st.
15 § 5 mom.
15 § 5 mom.
20 § 6 st.
16 §
16 §
13 § 2—4 mom., 6 mom.
17 §
17 §
—
10 §, 17 §
18 § 1 mom.
18 § 1 mom.
14 §
18 § 2 mom.
18 § 2 mom.
—
25 §
19 §
19 §
—
12 §
20 §
20 §
22 §
9 §
21 § 1 mom.
21 § 1 mom.
21 §
14 §, 13 § 1 mom.
Kungl. Maj.-ts proposition Nr 131.
147
Kung! Maj:ts förslag
till förordning angående
tillverkning och beskatt- ning av maltdrycker
Motsvarande stadgande i
maltdryckssakkunnigas
förslag
gällande maltdryckstill- verkningsförordning
gäPande ordnings- stadga
21 § 2 mom.
21 § 2 mom.
_
4 §
21 § 3 mom. (nytt)
—
—
—
22 §( ny)
—
—
—
22 § (ny)
—
—
23 § (ny)
23 § (ny)
—
—
24 § 1 st.
24 §
2 § 1 st.
24 § 2 st.
26 §
5 §
25 §
25 §
4 § 3 mom.
26 § (ny)
27 § (ny)
—
—
27 § 1 mom.
28 § 1 mom.
6 § 1 mom.
27 § 2 mom.
28 § 2 mom.
6 § 2 mom.
27 § 3 mom.
28 § 3 mom.
6 § 3 mom.
28 § 1 mom.
29 § 1 mom.
6 § 4 mom.
i
28 § 2 mom.
29 § 2 mom.
13 § 5 mom.
29 § 1 mom.
30 § 1 mom.
6 § 5 mom., 13 § 7 mom.
29 § 2 mom.
30 § 2 mom.
6 § 6 mom.
30 §
31 §
7 §
31 §
32 § 1 mom.
8 § 1 mom.
13 § 2 mom.
32 §
32 § 2 mom.
8 § 2 mom.
33 §
33 §
2 § 2 st.
34 §
34 §
—
29 §
35 §
35 §
27 §
36 §
36 §
26 §
37 §
37 §
28 §
31 § 2 mom.
38 §
38 §
—
30 §
39 §
40 §
30 §
31 § 2 mom.
40 §
39 §
29 §
41 §
41 §
32 §
42 §
42 §
34 §
43-45 §§
43-45 §§
36-38 §§
46 § (ny)
46 § (ny)
—
—
47-55 §§
47-55 §§
39-47 §§
56 §
56 §, 8 § 2 st.
48 §
57-60 §§
57-60 §§
49-52 §§
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- BevU 1923:46 Bevillning tutskoltets memorial Nr 46 s. 1 i texten
- Rskr. 1923:173 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker m. m., ävenso s. 1 i texten
- BevU 1923:43 Betänkande, i anledning av väckt motion om särskild skatt å alla slag av läskeoch maltdrycker m. in. s. 6 i texten
- BevU 1923:39 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av rubrikerna nr 192 och 193 för maltdrycker och mjöd i gällande tulltaxa. a2 i texten