Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker m. m

1923-02-12 · 147 sidor, varav 142 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 142 av 147 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:131, Med förslag till förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl, Majds proposition Nr 131.

1

Nr 131.

Kungl, Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker m. m.;

given Stockholms slott den 2 mars 1923.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Magt föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

l:o) förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,

2:o) förordning angående förbud mot införsel till och försäljning

inom riket av exportöl,

3:°) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 14

juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker,

4:°) förordning om ändrad lydelse av 1, 7 och 12 §§ i förordningen

den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka,

5:o) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 9

juni 1905 (nr 36 sid. 32) angående försäljning av tillagade, alkoholfria

drycker samt svagdricka, och

6:°) förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober

1907 (nr 86) angående tillverkning av brännvin.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 107 höft. (Nr 131.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts proposition Nr 131.

Tillverkning

till avsalu.

Hembrygd.

Maltextrakt.

Klassindel
ning.

Förslag

till

förordning angående tillverkning och beskattning av

maltdrycker.

Härigenom förordnas som följer:

I KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §-

1. Den, som vill idka tillverkning av maltdrycker till avsalu,

skall, utöver vad författningarna i allmänhet föreskriva såsom villkor för

rätt att utöva näring, vara underkastad de föreskrifter, som beträffande

sådan tillverkning i denna förordning finnas stadgade.

2. Hembrygd av maltdrycker för eget behov, men ej till avsalu,

må, utan hinder av föreskrifterna i denna förordning, företagas av envar,

som icke idkar värdshusrörelse eller handel med maltdrycker eller tillverkning

av sådana drycker till avsalu.

3. Denna förordning äger icke tillämpning å tillverkning av

maltextrakt; sådan tillverkning bedrives under de villkor och den kontroll,

Kungl. Maj:t särskilt föreskriver.

2 §•

1. Maltdrycker indelas i nedan angivna klasser, nämligen:

första klassen, omfattande maltdrycker, som ej innehålla mer än

en och åtta tiondels viktprocent alkohol och som äro inbryggda med

en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger sex procent, ävensom

sådana alkoholfria maltdrycker, som äro inbryggda med en stamvört,

vars extrakthalt överstiger sex men icke tio procent;

andra klassen, omfattande maltdrycker, som icke äro hänförliga

till första klassen och vilka ej innehålla mer än tre och en tiondels viktprocent

alkokol och äro inbryggda med en stamvört, vilkens extrakthalt

icke överstiger tio procent; samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

3

tredje klassen, omfattande alla till första eller andra klassen icke

hänförliga maltdrycker.

2. Såsom maltdryck av första klassen anses även, oavsett extrakthalten,

vört avsedd för bakning.

3 §■

1. I denna förordning förstås med

svagdricka varje maltdryck, som är hänförlig till första klassen

och som är inbryggd med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger

sex procent;

skattefritt bryggeri varje bryggeri, där, på grund av tillståndsbevis,

endast svagdricka må tillverkas;

skattepliktigt bryggeri varje annat bryggeri, där, på grund av tillståndsbevis,

maltdrycker må tillverkas; samt

tillverkare den person, vilken såsom ägare, innehavare, verkställande

direktör eller disponent eller i annan egenskap har högsta inseendet

över bryggeriets skötsel och för vilken tillståndsbeviset utfärdats.

2. Tillverkningsår räknas från och med den 1 oktober till och

med den 30 september.

4 §•

Maltdryck må från bryggeri utlämnas endast på kärl, som äro

stämplade med såväl bryggeriets namn som beteckningen för den klass,

vartill maltdrycken jämlikt 2 § är hänförlig; dock må i stället för bryggeriets

namn användas en såsom ursprungsbeteckning lämplig, av vederbörande

överkontrollör godkänd förkortning av namnet eller ock bryggeriets

inregistrerade varumärke. Beträffande butelj må dylik stämpling

ske å korken eller proppen.

Anbringande av stämpel å kärl eller å kork eller propp skall äga

rum enligt av kontrollstyrelsen meddelade anvisningar.

När kärl, som innehåller maltdryck, är försett med etikett, skall

klassbeteckningen vara på tydligt framträdande sätt anbragt före den

övriga texten å etiketten.

Vad i denna paragraf stadgats äger ej tillämpning, därest maltdryck

av köpare avhämtas i öppna kärl.

5 §•

1. Bryggeri och vid bryggeri bedriven tillverkning skola stå under

statens kontroll.

2. Överinseendet å kontrollen handhaves av kontrollstyrelsen.

Definitioner.

Tillverk
ningsår.

Stämpel å

kärlen vid

maltdryckers

utlämnande

från bryggeri.

Grunderna

för bryggerikontrollen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Den lokala tillsynen utövas av överkontrollörer med biträde vid de

skattepliktiga bryggerierna av kontrollombud och vid de skattefria bryggerierna

av tillsyningsman. Närmare bestämmelser angående kontrolltjänstemännens

antagande, befogenheter och åligganden meddelas av

Kungl. Maj:t. Angående ersättning till överkontrollörer och andra kontrolltjänstemän

är särskilt stadgat.

I den mån denna förordning icke annorlunda bestämmer, skall

kostnaden för kontrollens utövande bestridas av statsverket.

6 §•

Tillverkares 1. Tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som

i^iimtoheT kontrollstyrelsen för erhållande av en betryggande kontroll över maltskattens

behöriga utgörande meddelar, ävensom de anvisningar, som

överkontrollör i enlighet med denna förordning, av Kungl. Maj:t utfärdade

bestämmelser för kontrollpersonalen eller kontrollstyrelsens särskilda

föreskrifter kan lämna.

2. Vid förande av de i denna förordning omförmälda journaler

skola iakttagas föreskrifterna i 9 § i förordningen den 4 maj 1855

angående handelsböcker och handelsräkningar ävensom de särskilda föreskrifter,

som av kontrollstyrelsen meddelas.

3. Tillverkare skall hålla sina handelsböcker med tillhörande verifikationer

tillgängliga för kontrollstyrelsen eller den, kontrollstyrelsen

därtill befullmäktigat, så ock för överkontrollör.

4. Tillverkare åligger att bereda kontrolltjänsteman, närhelst han

det fordrar, tillträde till maltkross, maltvåg och brygghus. Därjämte

skall annan lägenhet i bryggeriet vara för kontrolltjänsteman tillgänglig

mellan klockan sex förmiddagen och klockan sju eftermiddagen, så ock

å annan tid, när arbete inom bryggeriet pågår.

7 §•

Kontroll å Kontrollstyrelsen åligger att övervaka, att alkoholhalten och extrakt
halten

i maltdrycker, som från bryggeri utlämnas i försäljningsfärdigt

skick eller som i handeln saluhållas, icke överstiger den för vederbörande

klass medgivna; och äger kontrollstyrelsen att frän bryggeri kostnadsfritt

utbekomma för analysers verkställande erforderliga prov.

8 §•

Klagan över Därest tillverkare ej åtnöjes med av överkontrollör lämnad anvis
^överkon-^

njng eller vidtagen åtgärd, äger han hos kontrollstyrelsen däri söka

gård. ändring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition Nr 131.

II KAP.

Om skattepliktigt bryggeri.

9 §•

I bryggeri, som anlagts eller för tillverkning av andra maltdrycker

än svagdricka inrättats efter ingången av juli månad 1917, må sådan

tillverkning ej äga rum, utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd.

Lag samma vare angående tillverkning av ifrågavarande drycker i bryggeri,

varest sådan verksamhet nedlagts av annan anledning än reparation

och ej återupptagits före iugången av juli månad 1917.

10 §.

Skattepliktigt bryggeri får icke vara sammanbyggt med kvarn.

Finnes å samma tomt som skattepliktigt bryggeri fabrik eller

annan inrättning, där malt eller annat till maltdryckstillverkning dugligt

råämne auvändos eller därinom redskap finnes, varå maltkrossning

kan företagas, skall dylik inrättning vara skild från bryggeriet genom

anordning, som kontrollstyrelsen godkänner.

11 §‘

1. Tillverkare skall, innan anmälan, som i 16 § sägs, första gången

göres, låta i två exemplar upprätta och till överkontrollören överlämna

fullständig planritning och beskrivning över bryggeriet och samtliga

å bryggeritomten befintliga lägenheter med tydligt angivande av

vars och ens ändamål. Ett exemplar av ritning och beskrivning förvaras

vid bryggeriet, och det andra insändes av överkontrollören till

kontrollstyrelsen.

2. Byggnader, lägenheter, bryggredskap eller jäskar, som icke upptagits

i den i 1 mom. nämnda beskrivning eller som däri upptagits

men sedermera ändrats, må icke vid tillverkning av maltdrycker användas

utan att hava blivit av överkontrollören skriftligen godkända.

3. När i anseende till vidtagna förändringar inom skattepliktigt

bryggeri kontrollstyrelsen anser ritningen över detsamma icke vidare

vara användbar, åligger det tillverkaren att anskaffa ny ritning och

beskrivning, ävenledes i två exemplar.

12 §.

1. I skattepliktigt bryggeri må för tillverkning av maltdrycker

användas endast torkat, rostat eller bränt kornmalt, humle, jäst och

vatten samt under de villkor, kontrollstyrelsen föreskriver, sockerkulör.

Koncession

för vissa

bryggerier.

Bryggeri
byggnaden.

Planritning

och beskrivning.

Båämnen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

M altkross

och maltvåg.

Fel 5. kross

eller väg

m. m.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

2. Kontrollstyrelsen äger för visst skattepliktigt bryggeri medgiva,

att under villkor, som av kontrollstyrelsen föreskrivas, socker eller dextros

må i lagerkällaren användas såsom tillsats till porter.

13 §.

1. Det för tillverkning i skattepliktigt bryggeri avsedda maltet

skall krossas å en i bryggeriet uppställd maltkross, så förbunden med

en självregistrerande, justerad våg, att maltets krossning ej kan äga

rum, utan att detsamma först genomgått vågen.

2. Maltkross och våg skola av tillverkaren anskaffas och i behörigt

skick underhållas.

3. Närmare föreskrifter angående den självregistrerande vågens

beskaffenhet samt angående vågens och maltkrossens uppställning, insättande

eller ändring ävensom de föreskrifter, som för en betryggande

kontroll erfordras i fråga om krossning av malt, meddelas av kontrollstyrelsen.

. .

4. Utom den med vågen förenade maltkrossen ma icke i skattepliktigt

bryggeri eller tillhörande lägenheter finnas någon till krossning

av malt användbar redskap, med mindre den ställes under kronans lås

eller försegling.

Beträffande uppställning och användning av gröpkvarn gäller vad

kontrollstyrelsen därom föreskriver.

14 §.

1. Kan den med vågen förbundna maltkrossen av någon anledning

ej användas, skall anmälan därom ofördröjligen göras hos kontrollombudet.

Vill tillverkare fortsätta maltkrossningen å annan, med vågen

icke förenad redskap, skall kontrollombudet närvara vid krossuingen.

Önskar tillverkare tillträde till krossen för reparation eller rengöring,

skall kontrollombudet närvara vid krossens öppnande och tillslutande.

2. Märkes å vågen fel, skall tillverkare ofördröjligen avbryta

maltkrossningen och anmäla förhållandet hos överkontrollören; ägande

överkontrollören bestämma, efter vilken grund maltavverkningen skall

beräknas från den tidpunkt, då vågen sist avlästes, innan felet märktes.

Önskar tillverkare fortsätta maltkrossningen, medan vågen är felaktig,

skall maltet uppvägas å annan justerad våg i kontrollombudets

närvaro.

3. Påfordras kontrollombuds närvaro i fall, som i denna paragraf

avses, äger ombudet av tillverkaren åtnjuta ersättning, varom särskilt

är stadgat.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

7

15 §.

1. 1 skattepliktigt bryggeri må, med undantag av spannmål samt

i fall, som avses i 12 § 2 mom., socker, icke finnas ämne, som kan vid

tillverkning av maltdryck användas i stället för malt; dock må kontrollstyrelsen

beträffande bryggeri, där tillverkning av läskedrycker bedrives,

mot särskilda villkor kunna medgiva uppläggning i bryggeriet av socker,

som erfordras för tillverkningen av sådana drycker.

2. De för tillverkning av maltdrycker erforderliga råämnen, såsom

spannmål och malt, skola förvaras så, att kontrollen över deras användning

bliver betryggande, och äger kontroll styrelsen i dylikt syfte meddela

erforderliga föreskrifter.

3. Finnes i samma byggnad som skattepliktigt bryggeri förråd

av spannmål, avsedd för annat ändamål än tillverkning av malt eller

maltdryck, må överkontrollör i avseende å förvaringen av densamma

meddela erforderliga anvisningar.

4. Krossat malt må ej införas i skattepliktigt bryggeri och ej

därifrån utföras. Ej heller må vört eller svagdricka överföras från skattefritt

till skattepliktigt bryggeri.

5. Vad här ovan sagts om bryggeri gäller ock om samtliga de

lägenheter, som å den hos kontrollstyrelsen förvarade planritning och

beskrivning upptagits såsom hörande till bryggeriet, dock ej bostadslägenheter.

16 §.

1. Då skattepliktigt bryggeri skall sättas i gång eller vid början

av ett tillverkningsår fortfarande vara i verksamhet, åligger det tillverkaren

att minst femton dagar förr, än maltkrossning må företagas,

till kontrollstyrelsen ingiva skriftlig anmälan med uppgift om:

a) bryggeriets namn, det ställe, där bryggeriet är beläget, samt

tillverkarens postadress,

b) den tidrymd, ej överstigande helt tillverkningsår, för vilken

han önskar erhålla tillstånd till maltkrossning,

c) den vikt malt, han beräknar skola komma att krossas i medeltal

för varje helgfritt dygn under den tid, för vilken anmälan göres,

samt

d) det ombud, som i hans frånvaro skall företräda honom inför

kontrolltjänsteman;

varjämte i fall, som avses i 9 §, vid anmälan skall fogas bevis,

att Kungl. Maj:t lämnat sådant tillstånd, som där är sagt.

Råämnens

förvaring,

förbud om

införande av

vissa ämnen

i bryggeri

m. m.

Drifts
anmälan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Säkerhet för

skatt m. m.

Tillstånds
bevis.

Besiktning.

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 131.

2. Samtidigt med anmälan, som avses i 1 mom., skall tillverkaren till

kontrollstyrelsen insända vidimerad avskrift av levereringsreversal, varom i

26 § sägs, å inbetald skatt för en månad, eller, om han vill erhålla anstånd

med skattens erläggande, bevis därom, att lian hos vederbörande länsstyrelse

ställt av densamma godkänd säkerhet för skattens erläggande

intill visst belopp. Detta belopp skall minst motsvara den sammanlagda

skatten för sex månader, beräknad efter den uppgivna medelavverkningen,

dock alltid minst tolvhundra kronor. Avser anmälan

kortare tid än sex månader, varde säkerheten därefter jämkad; dock

skall i varje fall säkerhet ställas för minst tvåhundra kronor.

3. ingives avskrift av levereringsreversal om behörigen inbetald

skatt eller bevis om godkänd säkerhet för minst det skattebelopp, varom

i 2 mom. sägs, och finnes eljest ej hinder för rörelsens utövande, meddelar

kontrollstyrelsen tillståndsbevis för tillverkaren att företaga maltkrossning

och tillverkning av maltdrycker utav det malt, som på grund

av tillståndsbeviset krossas.

4. Om återkallelse i vissa fall av tillstånd till maltkrossning stadgas

i 17 § 2 mom. och 29 §.

17 §•

1. Då överkontrollör första gången under ett tillverkningsår besöker

skattepliktigt bryggeri, skall han anställa besiktning av bryggeriet

för att utröna, huruvida byggnader och redskap överensstämma med

planritning och tillhörande beskrivning samt föregående besiktningsprotokoll.

Visar det sig därvid, att byggnader och redskap förete olikheter

med planritning och tillhörande beskrivning på grund av förändringai,

som verkställts efter det föregående besiktning företagits, och hava

förändringarna icke godkänts jämlikt 11 § 2 mom., äger överkontrollör,

där anordningarna strida mot föreskrifterna i denna förordning eller

mot de med stöd av förordningen särskilt utfärdade bestämmelser, meddela

beslut om nödiga rättelser. Åro förändringarna av beskaffenhet

att hindra utövande av en betryggande kontroll, må överkontrollör meddela

förbud mot företagande av maltkrossning.

Protokoll, vari särskilt skola antecknas gjorda förändringar, beslut

om nödiga rättelser eller skälen för mecMelat förbud, uppsättes i anledning

av besiktningen och utskrives i två exemplar, varav det ena

bilägges den vid bryggeriet förvarade planritningen och det andra tillställes

kontrollstyrelsen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131. 9

Tillverkare åligger att själv eller genom ombud närvara vid besiktningen

samt att underteckna protokollet.

Närmare föreskrifter om verkställandet av besiktningen meddelas

av kontrollstyrelsen.

2. Har överkontrollör meddelat förbud, varom i 1 mom. sägs,

skall han ofördröjligen ocli senast inom tre dagar insända besiktningsprotokollet

till kontrollstyrelsen, som bär att återkalla tillståndet till

maltkrossning eller upphäva förbudet.

Återkallas tillståndet till maltkrossning, må nytt tillstånd icke meddelas,

förrän tillverkaren för kontrollstyrelsen företer av överkontrollör

utfärdat intyg därom, att anordningarna vid bryggerier, icke strida mot

föreskrifterna i denna förordning eller mot de med stöd av förordningen

särskilt meddelade föreskrifter.

18 §.

1. Har skattepliktigt bryggeri genom olyckshändelse så väsentligen

skadats, att tillverkningen måste upphöra, eller vill tillverkare av

annan anledning avsluta maltkrossningen tidigare, än i tillståndsbeviset

angivits,, skall han skriftligen anmäla sådant för kontrollombudet, i

senare fallet minst tre dagar före den, å vilken sista maltkrossningen

är avsedd att äga rum; och åligger det kontrollombudet att härom

lämna tillverkaren bevis samt ofördröjligen underrätta överkontrolloren

och kontrollstyrelsen. När sådan anmälan från tillverkaren skett, må

maltkrossning ej utan nytt tillståndsbevis äga rum efter den tid, då

enligt anmälningen maltkrossningen skolat avslutas.

2. När tillverkningsrätt vid skattepliktigt bryggeri upphör, skall

kontrollombudet stänga den med den självregistrerande vågen förbundna

maltkrossen medelst anbringande av kronans lås; dock må tillverkare

erhålla tillträde till krossen eller vågen efter anmälan hos överkontrollören,

vilken äger att föreskriva erforderliga kontrollåtgärder, som av

tillverkaren bekostas.

19 §.

För varje brygd, som företages i skattepliktigt bryggeri, skall tillverkare

eller hans ombud minst sex timmar, innan maltets krossning

börjar, till överkontrollören insända skriftlig anmälan (brygdanmälan) om

a) tiden för krossningens början,

b) tiden för inmäskningens början,

c) tiden, då vörten antages vara färdig för pumpning till kylredskapen,

och

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 107 höft. (Nr 131.)

Förbud i visat

fall mot maltkrossning.

Upphörande

av maltkrossning.

Upphörande

av tillverkningsrätt.

Brygd
anmälan.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Muj:ts proposition Nr 131.

d) det slag av maltdryck, vartill det krossade maltet skall användas.

Tillverkare må på en gång anmäla en följd av brygder för en tidrymd

av högst två veckor.

20 §.

Redskap och Tillverkare i skattepliktigt bryggeri skall utan ersättning i och

biträde vid för kontrollen ställa till förfogande av överkontrollör godkänd, justerad

kontrollen. me(j justerade vikter, två inom riket justerade sackarometrar jämte

provcylindrar och annan redskap samt arbetsbiträde för direkt uppvägning

av malt och uppmätning av kärl med flera kontrollåtgärder,

ävensom malt för justering av den självregistrerande vågen.

21 §.

Journaler. 1, I skattepliktigt bryggeri skola föras följande journaler:

a) en krossningsjournal, utvisande för varje dag vikten av under

dagen krossat malt av olika slag,

b) en bryggjournal, utvisande för varje brygd vikten av använt malt

och övriga råämnen, vörtens extrakthalt och volym, det slags maltdryck,

vartill brygden är bestämd, maltdryckens volym m. m., samt

c) en försäljningsjournal, utvisande för varje dag försäljningen under

dagen av olika slag av maltdrycker m. m.

Journalerna skola föras på tillverkarens ansvar enligt formulär, som

av kontrollstyrelsen fastställas.

Samtliga journaler skola städse vara tillgängliga för kontroll styrelsen

eller den, kontrollstyrelsen därtill befullmäktigat, ävensom för överkontrollör.

Kontrollombud må taga del av krossnings- och bryggjournaler.

Uppmätning 2. Bestämmelser angående uppmätning och numrering av pannor

av kärl m. m. ocp jä,skar samt i fråga om undersökning om vörtens volym och extrakthalt,

ävensom föreskrifter om uträkning av extraktutbyte, kontrollvägning,

provtagning och dylikt meddelas, där så erfordras, av kontrollstyrelsen.

Insändande 3. Senast andra helgfria dagen i varje månad skall tillverkaren

av utdrag nr kontrollstyrelsen och överkontrollören insända av kontrollombudet

ryggjon bestyrkta utdrag ur bryggjournalen för föregående månad.

22 §.

Blandning av Maltdryck av första klassen må blandas med maltdryck av annan

maltdrycker. kJjjgg allenast i närvaro av kontrollombudet, som i sådant fall äger åtnjuta

ersättning av tillverkaren efter särskilt stadgade grunder. Närmare

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kuncjl. Maj:ts proposition Nr 131.

föreskrifter angående uppsikten i fall, som nu sagts, meddelas av

kontrollstyrelsen.

Angående undantag i nu omförmälda fall Irån rätten att njuta

restitution av erlagd skatt stadgas i 31 §.

23 §.

Tillverkning till avsalu av maltdryck av tredje klassen må icke Särskilda

äga rum för annat ändamål än utförsel ur riket samt vetenskapligt, tillverkning

medicinskt, farmaceutisk^ tekniskt, industriellt eller likartat ändamål. av maltdryck

Angående tillverkning för utförsel samt för sådant annat ändamål,

som här sagts, meddelas särskilda bestämmelser av Kungl. Maj:t.

III KAP.

Beskattning av maltdrycker i skattepliktigt bryggeri.

24 §.

För malt, som i skattepliktigt bryggeri användes vid tillverkning skatteplikt

av maltdryck, skall erläggas skatt med sjuttiofem öre för varje kilogram, oc^a££te’

dock att för varje bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret

avverkade etthuudratusen kilogrammen malt utgår med sextiosju öre

för kilogram och för de nästa etthundratusen kilogrammen med sjuttioett

öre för kilogram.

I intet fall må skatten understiga i medeltal åtta kronor för varje

helgfritt dygn av den tid, under vilken maltkrossning på grund av tillståndsbevis

må äga rum.

\

25 §.

Maltets vikt beräknas efter den självregistrerande maltvågens an- Beräkning av

visning; dock skola i fall, som avses i 14 § 2 mom., de av överkon- maltets vikt''

trollören eller i kontrollombudets närvaro gjorda viktbestämningar gälla.

26 §.

Erläggande av skatt och särskild ersättning enligt denna förordning inbetalning

sker genom inbetalning å statsverkets giroräkmng i riksbanken för stats- av skattkontorets

räkning.

Vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal skall av tillverkaren

ofördröjligen insändas till kontrollstyrelsen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Förfarande

vid inbetalning

av skatt

förskottsvis.

Krist eller

överskott i inbetald

skatt.

Restitution

av överskott

i skatt.

Förfarande

beträffande

inbetalning

av skatt vid

anstånd.

Ökning av

säkerheten

för skatt vid

ökad tillverkning.

Påföljd av

utebliven

skatteinbetalning

m. m

27 §.

1. Där tillverkare icke enligt vad i 16 § 2 mom. sägs åtnjuter

anstånd med skattens erläggande, skall han senast å åttonde dagen i

varje månad inbetala skatt för den vikt malt, som enligt den i 16 §

1 mom. omförmälda anmälan kommer att under månaden krossas.

2. Har under någon kalendermånad krossats malt till högre vikt

än den, för vilken skatt förskottsvis erlagts, åligger tillverkaren att inom

åtta dagar efter månadens utgång inbetala skatten för den överskjutande

myckenheten; har däremot malt krossats till lägre vikt än den, för vilken

skatt förskottsvis erlagts, må överskottet av skatt tillgodoräknas tillverkaren

vid inbetalning av skatt för påföljande månad.

3. Visar sig, då det i 16 § omförmälda tillståndsbevis upphör att

gälla, att tillverkare inbetalat skatt för mera malt än som krossats, äger

han efter framställning bos kontrollstyrelsen återbekomma skillnaden

bos statskontoret.

28 §•

1. Har tillverkare åtnjutit anstånd med skattens inbetalande enligt

vad i 16 § 2 mom. sägs, skall han inom två månader efter utgången

av varje kvartal inbetala skatten för det under kvartalet uppvägda maltet,

och skall vid betalningen för det sista kvartalet, under vilket maltkrossning

enligt gällande tillståndsbevis ägt rum, jämväl erläggas vad som

kan brista i den skatt, som enligt 24 § andra stycket minst skall utgå.

2. Har under någon kalendermånad vikten av det krossade maltet

i medeltal för varje helgfritt dygn uppgått till mer än en femtedel

utöver vad i anmälan enligt 16 § 1 mom. uppgivits, skall tillverkare,

som åtnjuter anstånd med skattens erläggande, såvida hans tillståndsbevis

varit gällande för mer än hälften av ifrågavarande manad, inom

fjorton dagar efter månadens slut till kontrollstyrelsen ingiva bevis, att

han hos vederbörande länsstyrelse ställt godkänd säkerhet för den skatt,

som svarar mot den tillökade medelavverkningen för sex månader.

29 §.

1. Betalas ej skatten inom den i 27 § eller 28 § 1 mom. föreskrivna

tid eller förfaller den ställda säkerheten, utan att tdlverkaren

dessförinnan ställt ny, av vederbörande länsstyrelse godkänd säkerhet,

eller underlåter tillverkare att, efter det anfordran av kontrollstyrelsen

skett, ställa ökad säkerhet, varom i 28 § 2 mom. sägs, skall kontrollstyrelsen

återkalla tillståndsbeviset, i vad det innefattar rätt till malt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 131.

13

krossning. Där tillverkaren brustit i skatteinbetalning, skall för uttagande

av ogulden skatt omedelbart verkställas utmätning, därom kontrollstyrelsen

må göra framställning.

2. När tillståndsbevis återkallas, skall det upphöra att gälla med

den dag, då beslut om återkallandet delgives tillverkaren eller hans

ombud.

30 §.

Har i skattepliktigt bryggeri uppvägt malt eller därav beredd produkt,

innan den lämnat layerfaten, så väsentligt skadats, att maltet eller produkten

ej kan för avsett ändamål användas, må eftergift av skatten äga rum. Dylik

eftergift må ock ske för sådan av skattepliktigt bryggeri innehavd

maltdryck, som med anledning av försäljningsförbud, meddelat jämlikt

26 § i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka, så skadats,

att drycken ej kan för avsett ändamål användas. Till kontrollstyrelsen

ställd ansökan om eftergift av skatten i ovan angivna fall skall, åtföljd

av handlingar, innefattande erforderlig utredning rörande förhållandet,

insändas till överkonfrollören, som jämte eget yttrande insäuder handlingarna

till kontrollstyrelsen. Varder skatt eftergiven, lämnar kontrollstyrelsen

härom meddelande till statskontoret för återbetalnings verkställande.

31 §.

Vid skattepliktigt bryggeri må efter varje kvartals utgång restitution

av skatt, efter sextiotre öre för kilogram räknat, åtnjutas för det

under nästföregående kvartal omedelbart till svagdricka använda malt,

dock icke till högre belopp, än att den återstående skatten uppgår till

minst det i 24 § andra stycket stadgade medeltal.

Där med stöd av 22 § maltdryck av första klassen blandats med

maltdryck av annan klass, må restitution ej åtnjutas för någon del av

det malt, som åtgått till den brygd, varur den till blandningen använda

maltdrycken av första klassen tagits.

Till kontrollstyrelsen ställd ansökning om restitution i fall, som

nu sagts, skall insändas till vederbörande över kontrollör före utgången

av månaden näst efter det kvartal, ansökningen avser. Efter verkställd

granskning insänder överkontrollören ansökningen till kontrollstyrelsen.

Medgives restitution, lämnar kontrollstyrelsen härom meddelande till

statskontoret för återbetalnings verkställande.

Eftergift av

skatt.

Restitution

av skatt för

malt, använt

till svagdricka.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Restitution

av skatt vid

export.

Skattefrihet.

Bryggeri
byggnaden.

Förbud mot

införande

och förvarande

av

vissa maltdrycker.

Drifts
anmälan.

32 §.

Utföres maltdryck från skattepliktigt bryggeri ur riket, åtnjutes

under de villkor, vilka av Kungl. Maj:t särskilt stadgas, för den vikt

malt, som tillverkaren kan styrka hava åtgått för den utförda maltdryckens

tillverkning, restitution av den för maltet erlagda skatten.

IV KAP.

Om skattefritt bryggeri.

33 §.

Frihet från skatt åtnjutes vid bryggeri, där endast svagdricka

må tillverkas.

34 §.

Skattefritt bryggeri må icke vara sammanbyggt med skattepliktigt

bryggeri, ej heller beläget å samma tomt som dylikt bryggeri eller å

angränsande tomt.

35 §.

I skattefritt bryggeri med därtill hörande lägenheter må ej införas

eller förvaras andra maltdrycker än svagdricka.

36 §.

1. Då skattefritt bryggeri skall sättas i gång eller vid början av

ett tillverkningsår fortfarande vara i verksamhet, åligger det tillverkaren

att minst femton dagar förr, än vörtkokning må taga sin början, till

kontrollstyrelsen ingiva skriftlig anmälan med uppgift om:

a) bryggeriets namn, det ställe, där bryggeriet är beläget, samt

tillverkarens postadress,

b) den tidrymd av tillverkningsåret, under vilken tillverkningen

skall bedrivas, samt

c) det ombud, som i tillverkarens frånvaro skall företräda honom

inför kontrolltjänsteman,

varefter kontrollstyrelsen, där hinder ej möter, meddelar tillståndsbevis

för tillverkaren att utöva tillverkningen.

2. Tillståndsbevis, varom i 1 mom. sägs, må ej meddelas för

tillverkning i bryggeri, i vilket förut under tillverkningsåret bedrivits skatte
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.

15

Vörtens

extrakthalt

vid jäsning.

pliktig tillverkning av maltdrycker, ej heller åt den, som erhållit tillstånd

till försäljning av rusdrycker eller av maltdrycker av andra klassen.

37 §.

1. _ Vid tillverkning av svagdricka i skattefritt bryggeri må vörten,

då jästen tillsättes, icke äga högre extrakthalt än sex procent, och

må vörten ej heller efter jästens tillsättande beredas högre ursprunglig

extrakthalt, än nu sagts.

Beträffande uppmätning och numrering av jäskar och dylika kontrollåtgärder

meddelas föreskrifter av kontrollstyrélsen.

Tillverkare vare skyldig att lata kontrolltjänsteman taga prov såväl

av vörten som av den tillverkade drycken.

2. I skattefritt bryggeri ma vid tillverkning av svagdricka ej

användas sackarin eller liknande sötämne, och må dylikt ämne ej finnas i

bryggmet eller därtill hörande lägenheter.

3. Från skattefritt bryggeri må icke utföras vört av högre extrakthalt

än sex procent.

38 §.

Minst sex timmar före början av varje brygd i skattefritt bryggeri

skall tillverkare hos vederbörande tillsyningsman göra skriftlig anmälan

om tiden för brygden och om den tid, då vörten antages vara färdig

för tillsättning av jäst. Sådan anmälan må dock ej göras å annan tid

än mellan klockan sex förmiddagen och klockan åtta eftermiddagen.

Tillverkare må på eu gång anmäla en följd av brygder för en

tidrymd av högst två veckor.

39 §.

Tillverkare i skattefritt bryggeri skall utan ersättning i och för Kedskap och

kontrollen ställa till förfogande redskap och biträde, som erfordras för biträde vid

uppmätning av vört, svagdricka och kärl samt för undersökning av kontrollenvörtens

extrakthalt, ävensom två inom riket vederbörligen justerade

sackarometrar jämte provcylindrar.

40 §.

I skattefritt bryggeri skall på tillverkarens ansvar och med an- Bryggvändande,

av blanketter, som kontrollstyrelsen låter tillhandahålla, föras journal,

en bryggjournal, som städse skall vara för kontrolltjänsteman tillgänglig.

Förbud mot

användning

av sackarin

m. m.

Utförd vörts

extrakthalt.

Brygd
anmälan.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Utdrag ur

bryggjournalen

och

bidrag till

kontrollkostnaden.

Tillverknings

avslutande

före tillverkningsrattens

upphörande.

Ansvar för

olovlig tillverkning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

41 §-

1. Före den femtonde dagen i månaden näst efter utgången av

varje kvartal skall tillverkare i skattefritt bryggeri till kontrollstyrelsen

avlämna av vederbörande tillsyningsman bestyrkt utdrag ur bryggjournalen

och samtidigt härmed såsom bidrag till kostnaden för kontroll vid bryggeriet

å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontoiets räkning

inbetala ett belopp, motsvarande femtio öre för varje helgfritt dygn av

den tid, varunder tillståndsbevis vid bryggeriet under kvartalet varit

gällande. Uppgår maltavverkningen under omförmälda tid i medeltal till

mer än sextio kilogram malt för varje helgfritt dygn, skall tillverkaren

dessutom erlägga ett halvt öre för varje kilogram av den myckenhet malt,

varmed avverkningen överstiger en efter sextio kilogram om dygnet

beräknad avverkning.

Vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal skall av tillverkaren

ofördröjligen insändas till kontrollstyrelsen.

2. Inbetalas icke de i 1 mom. nämnda avgifter i behörig tid,

skall kontrollstyrelsen återkalla tillståndsbeviset att upphöra att gälla den

dag, då beslut om återkallandet delgives tillverkaren eller hans ombud,

och göra framställning om utmätning av avgifterna.

42 §.

Vill tillverkare i skattefritt bryggeri avsluta tillverkningen före utgången

av den tid, för vilken tillståndsbevis utfärdats, skall han skriftligen

anmäla sådant för vederbörande tillsyningsman med uppgift om dagen,

då tillverkningen kommer att avslutas; och åligger det tillsyningsmannen

att lämna tillverkaren bevis, att sådan anmälan skett, samt däiom ofördröjlmen

underrätta överkontrollören och kontrollstyrelsen.

&När sådan anmälan skett, må tillverkning ej utan nytt tillståndsbevis

äga rum efter den tid, då enligt anmälningen tillverkningen skolat

avslutas.

V KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

43 §.

Den, som utan tillstånd samt utan behörighet efter 1 § 2 eller

3 mom. tillverkar maltdryck, straffes, där tillverkningen skett i allenast

ringa omfattning, med böter från och med tio till och med tvåhundra

kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 131.

Bedrives tillverkningen yrkesmässigt eller eljest i större omfattning-,

än i första stycket avses, straffes tillverkaren med böter från och med

etthundra till och med tvåtusen kronor eller med fängelse i högst sex

månader samt gälde skatt för det avverkade maltet, dock med minst

tvåhundrafyrtio kronor. Giva omständigheterna vid handen, att malt

avverkats till sådan mängd, att jämlikt, bestämmelserna i 24 § den på

maltet belöpande skatt överstiger nyssnämnda belopp, skall i saknad av

erforderlig utredning om antalet brygder och inmäskningens storlek

antagas, att för varje dygn av den tid, varunder den olagliga avverkningen

pågått, verkställts en brygd och att det därunder inmäskade

maltets mängd i okrossat tillstånd uppgått till hälften av mäskkarsrymden

samt att en hektoliter okrossat malt väger femtiotvå kilogram

44 §.

Försäljer någon, vilken med stöd av 1 § 2 mom. för eget behov Ansvar för

tillverkat maltdryck, vad han sålunda tillverkat och är ej försäljningen försäljning av

enligt gällande bestämmelser rörande försäljning av maltdrycker belagd “Ä

med straff, vare han underkastad ansvar såsom för olovlig''tillverkning.

45 §.

Den, som i skattepliktigt bryggeri i syfte att undandraga stats- Ansvar förverket

skatt undan
auvänder

ej medgivna råämnen eller malt, som icke blivit i före- ^Xatt av

skriven ordning vägt,

eller gör åverkan å självregistrerande våg,

eller använder självregistrerande våg, sedan skada å densamma

veterligen uppkommit,

eller olovligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås,

som kontroll tjänsteman åsatt,

eller eljest svikligen förfar,

straffes med böter från och med femhundra till och med femtusen

kronor eller med fängelse i högst ett år; dock må, där omständigheterna

äro synnerligen försvårande, dömas till straffarbete i högst två år.

Den saktande gälde ock den skatt, han undandragit statsverket.

46 §.

1. Överstiger i maltdryck, som i skattepliktigt bryggeri till av- Ansvar för

salu tillverkats för annat ändamål än i 23 § sägs, alkoholhalten tre och olovlig tillen

tiondels viktprocent, eller befiuues, att extrakthalten hos den stam- vTssfman-’

vört, med vilken drycken är inbryggd, överstigit tio procent, och äro drycker i

omständigheterna sådana, att det måste antagas, att åtgärd avsiktligt vid- skjfepllektigt

tagits för att åt drycken giva högre alkoholbalt, än nyss sagts, straffes ’ryggen''

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 107 käft. (Nr 131.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Ansvar för

överträdelse

av kontrollbestämmelser

i fråga om

skattepliktigt

bryggeri.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

tillverkaren med böter från och med tvåhundra till och med tvåtusen

kronor.

Föreligga icke dylika omständigheter, men har tillverkaren gjort

sig skyldig till uppenbar vårdslöshet, straffes med böter från och med

femtio till och med femhundra kronor.

2. Överstiger i maltdryck, som i 1 mom. avses, alkoholhalten tre

och tre tiondels viktprocent, eller befinnes, att extrakthalten hos den

stamvört, med vilken drycken är inbryggd, överstigit tio och fyra tiondels

procent, vare tillverkaren, ändå att de i 1 mom. angivna förutsättningar

icke äro förhanden, underkastad ansvar, som i 1 mom. första

stycket sägs.

47 §.

Den, som i skattepliktigt bryggeri

utan tillstånd ändrar godkänd eller insätter ny maltkross eller våg,

eller begagnar ändrad eller nyinsatt maltkross eller våg, som

ännu icke godkänts,

eller överträder föreskrift i 13 § 4 mom., 15 § eller 22 §,

eller vägrar vederbörande kontrolltjänsteman eller kontrollstyrelsen

eller kontrollstyrelsens fullmäktige tillgång till de i 21 § omförmälda

journaler eller till handelsböcker med tillhörande verifikationer eller till

ritning eller beskrivning över bryggeriet,

eller överträder enligt 17 § meddelat förbud,

eller vägrar kontroll tjänsteman eller den, som äger anställa undersökning

om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum eller

byggnad, där undersökning må ske,

straffes, därest han icke är förfallen till ansvar enligt 45 §, med

böter från och med femtio till och med ettusen kronor.

Fullgöres icke ordentligen skyldigheten att föra de i 21 § föreskrivna

journaler, vare tillverkaren underkastad ansvar, som nu sagts.

Lag samma vare, därest tillverkare i skattepliktigt bryggeri underlåter

att ställa sig till efterrättelse föreskrift i 4 §; dock att, där maltdryck

från bryggeri utlämnas å kärl, stämplat med beteckning för

lägre klass än den, vartill drycken jämlikt 2 § är hänförlig, ej må till

ansvar dömas, med mindre omständigheterna äro sådana, att det måste

antagas, att åtgärd avsiktligt vidtagits för att åt drycken giva högre

alkoliolhalt än den för vederbörande klass medgivna.

Överträdes föreskrift i 13 § 4 mom., skall krossningsredskapen,

och överträdes 15 §, skall olagligen upplagt gods, vare sig tillverkaren

är ägare därav eller icke, dömas förbrutet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

19

48 §.

1. överstiger i maltdryck, som tillverkats i skattefritt bryggeri alkoliollialten

en och åtta tiondels viktprocent, eller befinnes, att extrakthalten

hos den stamvört, med vilken drycken är inbryggd, överstiger sex procent,

och äro omständigheterna sådana, att det måste antagas, att åtgärd

avsiktligt vidtagits för att åt drycken giva högre alkoholhalt, än

nyss sagts, straffes tillverkaren med böter från och med tvåhundra till

och med tvåtusen kronor eller med fängelse i högst ett år.

Föreligga icke dylika omständigheter, men har tillverkaren gjort

sig skyldig till uppenbar vårdslöshet, straffes med böter från och med

femtio till och med femhundra kronor.

2. Överstiger i maltdryck, som i 1 mom. avses, alkoholhalten

två viktprocent, eller befinnes, att extrakthalten hos den stamvört, med

vilken drycken är inbryggd, överstigit sex och fyra tiondels procent,

vare tillverkaren, ändå att de i 1 mom. angivna förutsättningar icke

äro för handen, underkastad ansvar, som i 1 mom. första stycket sägs.

Den . sakfällde gälde ock, på sätt i 43 § sägs, den skatt, han

undandragit statsverket.

49 §.

Den, som i skattefritt bryggeri

överträder förbud i 35 § eller i 37 § 2 eller 3 mom.,

eller vägrar vederbörande kontrolltjänsteman att erhålla tillgång

till bryggjournal eller att taga prov av vört eller maltdryck i

bryggeriet,

_ eller vägrar kontrolltjänsteman eller den, som äger anställa undersökning

om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum eller

byggnad, där undersökning må ske,

straffes med böter från och med femtio till och med ettusen

kronor.

Fullgöres icke ordentligen den i 40 § föreskrivna skyldigheten att

föra bryggjournal, vare tillverkaren underkastad ansvar, som nu sagts.

Lag samma vare, därest tillverkare i skattefritt bryggeri underlåter

att ställa sig till efterrättelse föreskrift i 4 §; dock att, där maltdryck

från bryggeri utlämnas å kärl, stämplat med beteckning för lägre

klass än den, vartill drycken jämlikt 2 § är hänförlig, ej må till ansvar

dömas, med mindre omständigheterna äro sådana, att det måste antagas,

att åtgärd avsiktligt vidtagits för att åt drycken giva högre alkoholhalt

än den för vederbörande klass medgivna.

Ansvar för

olovlig tillverkning

av

vissa maltdrycker

i

skattefritt

bryggeri.

Ansvar för

överträdelse

av kontrollbestämmelser

i fråga

om skattefritt

bryggeri.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Ansvar för

andra överträdelser

av

denna förordning.

Ansvar för

hustrus, husfolks

och

arbetares förbrytelse.

Ansvar för

gåva åt kontrolltjänsteman.

Ansvar för

röjande av

yrkeshemlighet

eller

affärsförhållanden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Överträdes förbudet i 37 § 2 mom., skall olagligen upplagt gods,

vare sig tillverkaren är ägare därav eller icke, dömas förbrutet.

50 §.

Uraktlåter tillverkare att ställa sig till efterrättelse något av vad

i denna förordning föreskrives eller de föreskrifter, kontrollstyrelsen

eller vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet med denna förordning

meddelar, straffes, där ej särskilt ansvar är bestämt, med böter från

och med tjugu till och med tvåhundra kronor.

51 §.

Tillverkare ansvarar för förbrytelse mot denna förordning, som

begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom

vore förbrytelsen av honom själv begången, därest icke omständigheterna

göra sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap och vilja. Begagnar

tillverkare ombud vid rörelsens utövande, ansvare ombudet jämte

tillverkaren och lika med denne för sådan förbrytelse.

52 §.

Tillverkare, som åt kontrolltjänsteman, vilken över hans bryggeri

utövar tillsyn, såsom gåva något giver eller erbjuder, straffes med

böter från och med tjugu till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman,

som gåva mottager, vare underkastad lika ansvar och miste

därjämte befattningen.

53 §.

Den, som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt

denna förordning, vare förbjudet att, där det ej kan anses påkallat av

tjänstens intresse, röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsförhållanden.

Gör han detta och framgår ej av omständigheterna, att han om den

hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid, då

han ej innehaft dylik befattning, straffes med böter från och med femtio

till och med ettusen kronor. Sker det för att göra skada, eller begagnar

han sig av sin kännedom till egen eller annans fördel, må till

fängelse dömas.

Har i nu omförmälda hänseende genom kontrolltjänstemans åtgörande

skada iippkommit, vare han skyldig den till fullo gottgöra.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

21

54 §.

Allmän åklagare äger att anställa undersökning om förbrytelse

mot denna förordning.

Har undersökning anställts mellan klockan sju eftermiddagen och

klockan sex förmiddagen, men upptäckes ej förbrytelse, böte förrättningsmannen

från och med fem till och med femtio kronor, där han ej

haft giltig anledning till undersökningen.

55 §.

Allmän åklagare äger att i de fall, då krossningsredskap eller olagligen

upplagt gods jämlikt denna förordning kan antagas vara förbrutet,

därå verkställa beslag.

Beslag skall, där så ske kan, göras i två vittnens närvaro. Innehavare

av vad i beslag tages eller, i hans frånvaro, hans ombud på

stället eller någon av hans husfolk skall tillsägas om beslaget.

56 §.

Allmän åklagare åligger att åtala förbrytelse mot denna förordning.

I fall, som avses i 46 eller 48 §, må åtal dock ej äga rum, med

mindre kontrollstyrelsen därom gjort anmälan.

Finner kontrolltjänsteman överträdelse begången, som bör föranleda

till åtal, skall han anmäla det för allmän åklagare.

57 §.

Saknas tillgång till böter, som enligt denna förordning ådömas,

skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

58 §.

Då skatt jämte böter ådömts enligt denna förordning, må, där

tillgång saknas till skatten eller någon de! därav, böterna ej kunna med

penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället undergå motsvarande

förvandlin gs s träff.

59 §.

Av böter, som ådömas enligt denna förordning, ävensom av värdet

av redskap och gods, som förklarats förbrutna, tillfaller en tredjedel, dock

högst femhundra kronor, åklagaren och återstoden kronan.

Allmän åklagares

undersökningsrätt.

Beslag å förbrutet

gods.

Åtalsrätt och

anmälan av

förbrytelse.

Böters förvandling.

Förbud mot

böters förvandling

i

visst fall.

Fördelning

av böter

m. m.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Undantag

från yissa

kontrollföreskrifter.

Ikraft
trädande.

VI KAP.

Övergångsstadganden.

60 §.

Skulle vid bryggeri, som varit i gång inom tolv månader före

utfärdandet av förordningen den 17 juni 1903 angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker, en eller flera av ovan stadgade kontrollföreskrifter

icke kunna tillämpas, skall på kontrollstyrelsens särskilda

prövning bero, huruvida det oaktat tillverkning av maltdryck vid sådant

bryggeri får äga rum, samt vilka kontrollåtgärder för sådant fall skola

på tillverkarens bekostnad vidtagas.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923, vid vilken

tid förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker skall upphöra att gälla; dock att sistnämnda förordning

även efter den 1 oktober 1923 skall äga tillämpning beträffande

förhållanden, som hänföra sig till tiden före nämnda dag, samt att åtgärder,

som före den 1 oktober 1923 erfordras för ordnande av maltdryckstillverkning

enligt denna förordning, skola vidtagas enligt bestämmelserna

i densamma.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

23

Förslag

till

förordning angående förbud mot införsel till och försäljning

inom riket av exportöl.

Härigenom förordnas som följer:

1 §‘

Med exportöl förstås i denna förordning alla maltdrycker, som

enligt förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

äro att hänföra till tredje klassen.

Förordningen äger icke tillämpning å drycker, som avses i 1 S

andra stycket i förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning av

pilsnerdricka. J ö

2 §-

Införsel till riket av exportöl skall, utom i fall, som i 3 och 7 88

sägs, vara förbjuden. 55

. 3 §‘

Exportöl må till riket införas av den, som enligt särskilt stadgande

äger åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkommande varor.

4 §‘

Försäljning inom riket av exportöl må icke äga rum i andra fall

än som avses i 5 och 7 §§.

5 §‘

!• Exportöl må inom riket försäljas för utförsel ur riket.

2. Eäportöl ma å apotek för medicinskt ändamål säljas på behörig

läkares recept och med iakttagande av de särskilda föreskrifter, som

därom kunna utfärdas. Sadant recept skall kvarlämnas och förvaras å

apoteket.

3. Rättighet till försäljning av exportöl å passagerarfartyg, som

förmedlar regelbunden persontrafik till utländsk hamn, må utövas av

person, som är berättigad att å fartyget idka utskänkning av rus
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

drycker. Rörande sådan försäljning skall vad enligt förordningen den

14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker gäller om utskänkning

av rusdrycker å fartyget äga motsvarande tillämpning.

6 §•

Den, som ej äger rätt till försäljning av exportöl, må ej genom

byteshandel avhända sig sådan dryck eller eljest använda den som betalningsmedel.

7 §•

Införsel till riket av exportöl samt försäljning inom riket av exportöl

i annat fall, än i 5 § sägs, ma för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt,

tekniskt, industriellt eller likartat ändamål äga rum enligt särskilda

bestämmelser, som meddelas av Konungen.

8 §‘

I avseende å olovlig införsel till riket av exportöl skola de i 83 §

i förordningen angående försäljning av rusdrycker meddelade bestämmelser

äga motsvarande tillämpning; dock skall i fråga om förfarandet

med olovligen infört exportöl gälla vad i 11 § här nedan stadgas.

9 §•

1. Den, som i annat fall, än i 5 eller 7 § sägs, inom riket försäljer

exportöl, skall för den olovliga försäljningen vara underkastad

ansvar, som i 74 § 1 mom. i förordningen angående försäljning av

rusdrycker är stadgat i fråga om där avsedda förbrytelser.

2. Överskrides den i 5 § 2 mom. stadgade rättighet till försäljning

av exportöl i visst fall å apotek, vare lag, som i 1 mom. sägs.

3. I fall, som i denna paragraf avses, vare det å försäljningsstället

med därtill hörande lägenheter befintliga eller eljest för försäljning

avsedda exportöl tillika med kärl och emballage, vari det förvaras,

underkastat beslag och förbrutet.

4. Vad i denna paragraf stadgas skall jämväl äga tillämpning,

om någon, som ej äger rätt till försäljning av exportöl, genom byteshandel

avhänder sig sådan dryck eller eljest använder exportöl som

betalningsmedel.

10 §.

Angående fördelningen av böter, som enligt denna förordning

ådömas, samt av värdet av kärl och emballage, som enligt denna för
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131. 25

ordning- dömas förbrutna, skola bestämmelserna i 92 § i förordningen

angående försäljning av rusdrycker äga motsvarande tillämpning; och

skola i övrigt beträffande olovlig försäljning av exportöl 87 §, 88 §

^.nrnom\i 89 §, 90 § 1 mom., 91, 93 och 94 §§ i samma förordning i

tillämpliga delar lända till efterrättelse.

11 §-

Exportöl, som enligt denna förordning dömts förbrutet, skall för

kronans räkning genom vederbörande åklagares eller tullmyndighets

försorg försäljas, dock endast till person, vilken enligt denna förordning

äger försälja varan, eller för ändamål, för vilket enligt förordningen

försäljning må äga rum.

Kan försäljning till sådan person eller för sådant ändamål icke

ske, skall varan bevisligen förstöras.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 107 käft. (Nr 131.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Förslå g

till

förordning rörande ändring 1 Yissa delar av förordningen den

14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 20 och 23 §§, 26 § 2 mom., 28 § 3 mom.,

54 § 3 mom., och 90 § 3 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående

försäljning av rusdrycker skola upphöra att gälla, samt att

nedan angivna paragrafer och moment i samma förordning skola erhålla

följande ändrade lydelse:

1 §•

I denna förordning förstås

med spritdrycker: brännvin och — — — absolut alkohol; samt

med vin: alla — — — 22 volymprocent alkohol.

Spritdrycker och vin kallas med en gemensam benämning rusdrycker.

2 I
Försäljning

av — — — utskänkningsstället medföres.

Med rättighet till utminutering av spritdrycker följer rätt till utminutering

av vin samt med rätt till iskänkning av spritdrycker rättighet

till utskänkning av vin.

3 §.

1. Rusdrycker må å apotek — — — särskilt stadgat.

4 §•

4. Ej heller må tillstånd till försäljning av rusdrycker meddelas

den, som utövar tillverkning till avsalu av maltdrycker.

9 §-

Den, som--— 50 kronor, eller ock försäljningen avser vin

åt spisande gäster vid måltid.

17 §•

1. Detaljhandel med rusdrycker — — — som i 18, 21 och

22 §§ omförmälas, idkas — — — bolag fördelas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

2. Rättighet, som---skall avse, om antal försäljningsställen,

dels för utminutering och dels för utskänkning av spritdrycker och vin,

om grunderna — — — till utskänkning.

3. över ansökning, som — — — få anordnas, dels för utminutering

och dels för utskänkning av spritdrycker och vin, ävensom förslag

— -r- — sökta rättigheten.

19 §.

3. Bolag äger — — — myckenhet försäljes.

Vid utminutering av vin åligger det bolag tillse, att, om något

slag av vin genom sin prisbillighet i förening med hög alkoholhalt eller

av annan anledning uppenbarligen är ägnat att för allmänheten inträda

som ersättning för spritdrycker, utminutering av sådant vin sker med

iakttagande av samma bestämmelser, som gälla för utminutering av

spritdrycker.

21 §.

2. Rättighet att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka vin

andra passagerarfartyg än — — — intaga måltid.

3. Tillstånd att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka vin

å statens järnvägars — — — idka utskänkningsrörelse.

22 §.

Där i något fall utskänkning av vin tillfälligtvis kan vara — —

— till spisande gäster utskänka sådan dryck. Har ansökningen — —

— ej bifallas.

24 §.

Den, som erhållit tillstånd till utskänkning enligt 21 § 2 eller 3

mom. eller 22 §, är skyldig att hos det eller de bolag, Konungens befallningshavande

bestämmer, inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker.

25 §.

2. Bolag äger, med — — — utskänkta rusdrycker. Såsom villkor

för överlåtelse må icke föreskrivas, att maltdrycker skola inköpas

från viss säljare.

3. överlåtelse av rättighet till utskänkning, som avses i 21 eller

22 §, vare förbjuden.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

26 §.

1. Avlider den, som efter överlåtelse från bolag eller enligt 21

eller 22 § innehar rättighet — — — i konkursen.

34 §.

Rusdrycker må icke utminuteras till

1) den, som — — — sådan anstalt;

8) den, som — — — sinnessjukdom, som otvetydigt uppstått

genom omättligt, bruk av alkoholhaltiga drycker; samt

9) den, angående — — — klagan upphävt.

35 §.

Brukar någon, som vistas inom kommunen, alkoholhaltiga drycker

till uppenbar skada för sig eller andra, äger — — — anföras hos

Konungens befallningshavande.

37 §.

3. Angående den, som — — — sinnessjukdom, som otvetydigt

uppstått genom omättligt bruk av alkoholhaltiga drycker, ävensom föreståndare

—--sådan anstalt.

45 §.

2. Avhämtning å — — — må utminuteras.

3. Spritdrycker må — — — varan erhållits.

Vin må från utminuteringsställe försändas endast efter det köparens

skriftliga rekvisition och betalning för varan erhållits, dock att vin

må till köpare inom kommunen i dennes bostad av bolaget avlämnas

mot att den skriftliga rekvisitionen och betalningen därvid erhållas.

56 §.

2. Utskänkning av spritdrycker må begynna tidigast klockan

12 middagen samt utskänkning av vin tidigast klockan 9 förmiddagen;

och må utskänkningen ej fortfara längre än till klockan 10 eftermiddagen.

Utskänkning av rusdrycker — — — utskänkning förbjuden.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

29

58 §.

Om tillstånd erhållits att utskänka endast vin, vare det förbiu—

det — — — förtära spritdrycker.

62 §.

Vad i 56 och 57 §§ stadgas skall ej äga tillämpning å iskänkning,

som avses i 21 §.

69 §.

, , „ V Tillstånd, som meddelats enligt 21 eller 22 §, må av Konungens

betallningshavande återkallas, när helst Konungens befallningshavande

oo c ^ärt^’ och ?kall återkallelse av tillstånd, som meddelats

enligt 22 §, äga rum, då i stad stadsfullmäktige och på landet kommunalstamma

det påyrka.

71 §''

Därest av — — — där förmäles.

73 §.

Återkallelse av — — — meddelas kontrollstyrelsen.

80 §‘

Dömes den, som efter överlåtelse från bolag eller enligt 21 eller

§ äger rätt — — — till försäljning förlustig.

Lag samma vare, om sådan rättighet avser utskänkning av endast

vin och rättighetsinnehavaren dömes till ansvar för olov% försäljning

av spritdrycker. J 6

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1, 7 och 12 §§ i förordningen

den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.

Härigenom förordnas, att 1, 7 och 12 §§ i förordningen den 11

juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka skola erhålla följande

ändrade lydelse:

1 §•

Med pilsnerdricka förstås i denna förordning varje maltdryck,

som enligt förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

är att hänföra till andra klassen.

Yad i förordningen stadgas om pilsnerdricka gäller ock om maltdryck

av tredje klassen, som från bryggeri utlämnas eller utlämnats på

kärl, stämplat med beteckning för maltdryck av andra klassen.

Förordningen äger ej tillämpning å drycker, som avses i 1 § 5

mom. i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av tillagade,

alkoholfria drycker samt maltdricka.

7 §•

Utan särskilt tillstånd må försäljning till avhämtning av pilsnerdricka

utövas av:

a) den, som---å tillverkningsstället;

b) den, som äger rätt till utminutering av spritdrycker eller vin,

å försäljningsstället; samt

c) '' den, som — — — å utskänkningsstället.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

31

12 §‘

Utan särskilt tillstånd må utskänkning av pilsnerdricka utövas av

a) den, som äger rätt till utskänkning av spritdrycker eller vin

dock endast där sådan utskänkning bedrives;

b) gästgivare, dock---en vecka.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Hungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 9

juni 1905 (nr 36 sid. 32) angående försäljning av tillagade,

alkoholfria drycker samt svagdricka.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§, 3 § 1—3 mom., 4 och

7 §§, 8 § 3 mom., 10 § 1 mom. samt 11 § i förordningen den 9

juni 1905 angående försäljning av tillagade, alkoholfria drycker samt

''svagdricka skola erhålla följande ändrade lydelse, samt att i anledning

därav förordningens överskrift skall bliva som följer:

Förordning angående försäljning av tillagade, alkoholfria drycker samt

maltdricka.

1 §•

1. Försäljning av — — — äro gällande.

2. Lika med — — — volymprocent alkohol.

3. Vad i 1 mom. är stadgat gälle ock försäljning av maltdricka,

då försäljningen ej sker till förtäring på stället.

4. Med maltdricka förstås i denna förordning varje maltdryck,

som enligt förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

är att hänföra till första klassen.

5. Vad i denna förordning stadgas om maltdricka gäller ock om

maltdryck av andra klassen, som från bryggeri utlämnas eller utlämnats

på kärl, stämplat med beteckning för maltdryck av första klassen.

2 §-

Den, som äger rätt till utskänkning av spritdrycker, vin eller

pilsnerdricka, vare jämväl berättigad att till förtäring på stället försälja

(utskänka) tillagade, alkoholfria drycker samt maltdricka.

3 §‘

1. Vill någon, som — — — alkoholfria drycker eller maltdricka,

göre därom — — — utskänkningsställe ombytes.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

2. Bevis, som — — — visst tillfälle, förbjudits att försälja spritdrycker,

vin eller pilsnerdricka, ej heller den, om vilken är veterligt,

att honom meddelat tillstånd att försälja spritdrycker, vin eller pilsnerdricka

återkallats, eller att — — — denna förordning.

3. Vill någon, efter — — — i denna förordning, eller att sälja

spritdrycker, vin eller pilsnerdricka upphört att gälla, eller, efter det

honom meddelat tillstånd att försälja spritdrycker, vin eller pilsnerdricka

återkallats, bedriva rörelse, varom — — — ej tillämpning.

4 §•

Anmälan eller — — — eller tillställningen, utskänka tillagade,

alkoholfria drycker eller maltdricka.

7 §•

Vid all försäljning av maltdricka, vare sig till förtäring på stället

eller annorledes, skall iakttagas:

att drickat — — — med sackarin, samt

att på försäljningsstället ej må finnas hembryggt maltdricka.

8 §•

3. Därest vid — — — äger rum, iskänkning av tillagade, alkoholfria

drycker eller av maltdricka visar sig föranleda oordningar, må

— — — tillställning visar sig föranleda oordningar.

10 §.

1. Den, som — — — erfordras, utskänker tillagade, alkoholfria

drycker eller maltdricka, böte från — — — femtio kronor.

11 §•

Varder någon, vilken--— ansvar för olovlig försäljning av

spritdrycker, vin, exportöl eller pilsnerdricka, då — — — därtill föranleda.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 107 höft. (Nr 131.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Förslag

till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober

1907 (nr 86) angående tillverkning av brännvin.

Härigenom forordnas, att 20 § i förordningen den 11 oktober 1907

angående tillverkning av brännvin skall upphöra att gälla, ävensom att

19 § 3 och 4 mom. samt 21 § i samma förordning skola erhålla följande

ändrade lydelse:

19 §.

3. Överkontrollörer förordnas av kontrollstyrelsen.

4. Kontrollstyrelsen bestämmer tjänstgöringsdistrikt för överkontrollörer

och kontrollörer; skolande överkontrollör utöva tillsyn även

över de bryggerier, som äro belägna inom tjänstgöringsdistriktet.

21 §.

1. Därest å landsbygden på grund av lokala förhållanden sådant

erfordras, vare tillverkare på överkontrollörens tillsägelse skyldig dels a,tt

mot viss gottgörelse tillhandahålla kontrollören — — — skjuts till

övriga bränneri er inom distriktet.

I detta mom. omförmäld gottgörelse varder till beloppet fastställd

i sammanhang med utfärdande av bestämmelser angående arvode till

kontrolltjänsteman, på sätt särskilt stadgas.

2. Vid bränneri, där---gottgöra statsverket vad enligt

särskilt stadgade grunder utgått i arvode eller ersättning till kontrollör

vid bränneriet.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923; dock äger

kontrollstyrelsen jämväl före nämnda dag meddela överkontrollör förordnande,

avseende tid efter samma dag.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 131.

35

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 2 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anför:

Jag anhåller nu att få anmäla frågorna om en förändrad lagstiftning

rörande tillverkning och beskattning av maltdrycker ävensom angående

försäljningsförbud för vissa slag av maltdrycker, så ock vissa

med dessa frågor sammanhängande spörsmål. Jag torde därvid först

böra lämna en kortfattad redogörelse för de i berörda avseenden nu

gällande bestämmelser.

Tillverkningen och beskattningen av maltdrycker regleras för närvarande

genom en i ämnet utfärdad förordning den 7 augusti 1907 (nr

63) med däri senare vidtagna förändringar. Närmare bestämmelser äro i

vissa avseenden meddelade i ordningsstadgan av samma dag för maltdrycksbryggerierna

i riket och i särskilda av kontrollstyrelsen utfärdade

föreskrifter rörande kontrollen vid maltdrycksbryggerierna. I specialförfattningar

finnes stadgat rörande, bland annat, tillverkning av maltextrakt

och restitution av erlagd skatt för malt vid utförsel ur riket av maltdrycker.

Enligt den sålunda gällande lagstiftningen är all tillverkning

av maltdrycker utom sådan, som är att hänföra till hembrygd för eget

behov, underkastad reglering och kontroll. För krossning av för maltdryckstillverkning

erforderligt malt liksom för själva tillverkningen kräves

tillstånd av vederbörande länsstyrelse.

Beträffande den närmare utformningen av kontrollen liksom i fråga

om beskattningen göres åtskillnad mellan maltdrycker av olika slag,

vilken åtskillnad anknytes till den år 1919 genomförda uppdelningen av

maltdryckerna i tre klasser alltefter den alkoholhalt, de innehålla, och

extraktstyrkan av den stamvört, varmed de äro inbryggda. Av dessa

Gällande lagstiftning

angående

tillverkning

och

beskattning av

maltdrycker.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

klasser, vilka betecknas med klass I, klass II och klass III, omfattar

den första maltdrycker, som ej innehålla mera än två och en fjärdedels

votymprocent alkohol och som äro inbryggda med en stamvört,

vilkens extrakthalt icke överstiger sex procent — dessa drycker

med ett gemensamt namn betecknade svagdricka — ävensom alkoholfria

maltdrycker, vilka äro inbryggda med en stamvört av högre extrakthalt

än den nämnda. Andra klassen omfattar maltdrycker, som icke äro hänförliga

till första klassen och vilka ej innehålla mera än tre och sex

tiondels volymprocent alkohol samt äro inbryggda med eu stamvört,

vars extrakthalt icke överstiger nio och fem tiondels procent. Den

gemensamma beteckningen för maltdrycker av klass II är pilsnerdricka.

Till tredje klassen hänföras alla övriga maltdrycker, alltså alla maltdrycker,

vilkas alkoholhalt är större än tre och sex tiondels volymprocent,

ävensom alla icke alkoholfria drycker, som inbryggts med en stamvört

av extrakthalt, överstigande nio och fem tiondels procent, även om

alkoholhalten skulle vara mindre än 3.6 volymprocent. Maltdrycker av

tredje klassen benämnas i lagstiftningen Öl.

Maltdrycksbeskattningen är baserad på så kallad råmaterialbeskattuing,

d. v. s. viss avgift skall erläggas för varje kilogram malt, som uppväges

för att användas till maltdryckstillverkning. Från denna beskattning

äro emellertid drycker, hänförliga till svagdricka, principiellt undantagna.

Som följd härav äro bryggerierna i lagstiftningen indelade i två grupper,

dels skattepliktiga, vilka äga tillverka alla slags maltdrycker, och dels

skattefria, vilka endast få tillverka svagdricka. För malt, som i skattepliktigt

bryggeri användes till svagdricksberedning, erhålles restitution

av skatten. Sådan restitution kan även erhållas för malt, som beräknas

hava åtgått för tillverkning av maltdrycker, vilka exporteras. Därjämte

kan skatt eftergivas, då uppvägt malt eller därav beredd produkt blivit

skadad. Till förhindrande av att i skattepliktigt bryggeri malt användes

för tillverkningen utan att skatt därför erlägges, äro stadgade noggranna

kontrollföreskrifter. Dessa gå i korthet ut på att allt malt, som skall

användas i bryggeriet, skall uppvägas på en självregistrerande våg, och

kontrollen avser att efterse, att denna våg fungerar i vederbörlig ordning

samt att malt icke användes, som ej passerat vågen. Därjämte

finnas till förhindrande av olaglig tillverkning bestämmelser angående

tillsyn rörande bryggeribyggnadens beskaffenhet och om förbud mot

förvaring i bryggeriet av vissa till maltdryckstillverkning användbara

varor m. in. Kontrollsyfte tjänar även föreskrift om att bryggeriets

namn och den klass, vartill en maltdryck hör, skola vara angivna på

de kärl, vari drycken utlämnas från bryggeriet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Katu/l. Maj:ts proposition Nr 131.

Överinseendet över maltdiyckskontrolleu tillkommer koutrollstyrelsen.

Deri omedelbara kontrollen över tillverkningen i bryggerierna

utövas av särskilda kontrollörer, vilka därjämte kunna hava befattning

med tillsyn över brännvinstillverkningen. Kontrollörerna sortera

under lör större distrikt av landet förordnade överkontrollörer, vilka

jämväl öva viss direkt uppsikt över bryggerierna.

Såsom framgår av vad nyss nämnts, stå även de skattefria bryggerierna

under kontroll. Denna avser tillsyn över att där ej tillverkas

andra maltdrycker än svagdricka, och utövas av särskilda tillsyningsman.

Jag återkommer vid behandlingen av de särskilda frågorna till det

närmare innehållet i gällande bestämmelser.

I fråga om försäljningen av maltdrycker gälla för närvarande Gällande lagolika

författningar beträffande svagdricka, ''pilsnerdricka och Öl. För- a%nl9fTrsäljningen

av svagdricka regleras genom en ännu i sina ursprungliga säljning av

grunddrag gällande förordning av den 9 juni 1905 (nr 36 sid. 32) maUdryckerangående

försäljning av tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka.

Beträffande pilsnerdricka gällde till år 1919 en samtidigt med förordningen

om svagdricksförsäljning utfärdad förordning angående försäljning

av vin och Öl (nr 36 sid. 20). Sistnämnda år genomfördes emellertid

särskild lagstiftning angående försäljning av pilsnerdricka (nr 406),

enligt vilken sådan försäljning utom i särskilda i förordningen angivna

fall icke må bedrivas av annan än den, som därtill erhållit tillstånd.

Vad angår ölförsäljning, finnas bestämmelser meddelade i förordningen

den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker.

Enligt denna förordning är utminuteringen av Öl liksom spritdrycksoch

vinförsäljningen underkastad motbokskontroll, och även ölutskänkningen

ligger under reglering, liknande den för vinutskänkning föreskrivna;

dock äro i vissa avseenden lindrigare villkor medgivna för ölförsäljningen.

Sistberörda förordning är emellertid för närvarande och

intill den 1 oktober detta år, i vad angår försäljning av Öl, satt ur

kraft genom en den 30 juni 1922 utfärdad förordning (nr 417) angående

förbud under viss tid mot införsel till och försäljning inom riket

av öl, vilken författning tillkommit i följande ordning.

På grund av särskilda förhållanden hade någon tillverkning av Öl inom Riksdagslandet

icke kommit till stånd efter det rusdrycksförsäljningsförordningen trätt i skrivelse 1920,

kraft. Den import av utländskt Öl, som under samma tid ägt rum genom detaljhandelsbolagen,

var mycket obetydlig. Under åberopande bland annat av dessa

förhållanden hemställde i anledning av väckta motioner 1920 års riksdag i

skrivelse (nr 219), att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en allsidig utredning

av frågan, huruvida och under vilka förutsättningar förhud mot försäljning inom

s. 38 Kontrollera mot PDF

Tillkallande

av sakkunniga.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

riket av maltdrycker, vilka innehölle mera än tre och sex tiondels volymprocent

alkohol, skulle kunna stadgas, ävensom snarast möjligt förelägga riksdagen det

förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I skrivelsen yttrade riksdagen, att

eu dylik utredning borde avse att undersöka, huruvida och under vilka förutsättningar

den ur nykterhetssynpunkt särskilt för landsbygdens del avsevärda förmån,

som vunnits därigenom att på grund av särskilda förhållanden de starkare, såsom

berusningsmedel användbara maltdryckerna icke funnits tillgängliga, skulle kunna

bevaras åt framtiden. Däremot syntes det, anförde vidare riksdagen, saknas anledning

att ifrågasätta indragning av sådan tillverkning av alkoholstarkare maltdrycker,

som bedreves uteslutande för export. Utredningen borde taga hänsyn till

jämväl de handelspolitiska följder, som importförbud beträffande ifrågavarande

slag av maltdrycker kunde medföra. Utredningen borde vidare inriktas på att

söka tekniskt utröna, huruvida en, trots låg alkoholhalt, smakligare, hållbarare

och som måltidsdryck mera användbar maltdryck än det förekommande pilsnerdrickat

kunde frambringas.

I anledning av denna skrivelse tillkallade enligt Kungl. Maj:ts den 15

oktober 1920 givna bemyndigande dåvarande chefen för finansdepartementet professorn

T. L. Tliunberg, direktören E. Hj. B. Almgren och ombudsmannen A. W.

Sävström att såsom sakkunniga verkställa den utredning, varom riksdagen hemställt.

Vid anmälan i statsrådet av detta ärende anförde departementschefen, bland

annat, att genom den begärda utredningen i första hand borde fastställas de olägenheter,

som skulle inträda genom ett lössläppande av tillverkningen och därmed

av försäljningen av det starkare ölet. Såsom dylik olägenhet framhölls särskilt,

att rusdrycksförsäljningsbolagen knappast vore rustade för att övertaga någon

större försäljning av Öl, då de, särskilt pa grund av bristande lokalutrymmen,

redan på många håll hade svårigheter att ombesörja tillhandaliallande av spritdrycker

och vin. Jämväl i kontrollhänseende skulle ölförsäljningen komma att

tillskynda bolagen svårigheter, vilka icke kunnat förutses vid den tidpunkt, då

rusdrycksförsäljningsförordningen antagits. Vidare anfördes, att, därest utredningen

gåve vid handen, att tillverkningen och försäljningen av de starkare maltdryckerna

borde förbjudas, undersökningen borde inriktas på frågan om möjligheterna att

förbättra pilsnerdrickats smak och hållbarhet. Därvid ifrågasattes tillika, huruvida

icke skillnaden mellan olika drycker kunde fastställas icke såsom för närvarande

efter en kombinerad alkohol- och extraktgräns utan enbart efter eu alkoholgräns

— en förändring, som visserligen syntes förutsätta eu fullständig omläggningav

det i fråga om maltdryckslagstiftningen bestående beskattningsväsendet och

kontrollförfarandet. Då utredningarna sålunda kunde föranleda vittutseende förändringar

av gällande maltdryckstillverkningslagstiftning, borde tillika undersökas,

huruvida icke jämväl i andra avseenden bestämmelserna om maltdryckstillverkningen

borde på grund av vunnen erfarenhet förändras. Vidare hade beträffande

svagdrickstillverkningen från svagdrickstillverkarna gjorts gällande, att densamma

numera så undanträngts, att svagdrickstillverkarna hotades av ekonomisk ruin.

Genom gällande bestämmelser vore de nämligen förhindrade att övergå till tillverkning

av andra maltdrycker utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Svagdricksbryggarnas

framställningar syftade till att deras bryggerier skulle få övergå till skattepliktig

tillverkning. Givetvis måste sagda framställningar grundligt övervägas

med hänsyn till deras konsekvenser ur olika synpunkter, icke minst med hänsyn

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition Nr 131. 39

till kontrollen. I samband med reviderandet av maltdryckslagstiftningen syntes

jämväl nyss berörda frågor böra upptagas till övervägande.

De sakkunniga (maltdryckssakkunniga) avgåvo den 17 december

1921 sitt betänkande. I detta framlades dels förslag till helt ny förordning

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker ävensom till

vissa av nämnda förslag föranledda ändringar i förut berörda författningar

angående försäljning av svagdricka in. m. och av pilsnerdricka, dels

ock förslag till förordning angående förbud mot införsel till och försäljning

inom liket av exportöl, med vilken beteckning de sakkunniga

avsågo maltdrycker, innehållande mera än tre och sex tiondels volymprocent

alkohol. Enligt sistnämnda förslag skulle införsel till och försäljning

inom riket av exportöl för annat än vetenskapligt och tekniskt

ändamål vara förbjuden, och skulle för förseelse mot detta förbud gälla

vad i rusdrycksförsäljningsförordningen vore stadgat angående olovlig

rusdrycksförsäljning. Den föreslagna förordningen skulle träda i kraft

den 1 oktober 1922 och gälla utan tidsbegränsning. Härjämte föreslogo

de sakkunniga. vissa förändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen,

vilka borde bliva eu följd av exportölsförbudet. De sakkunniga hade

alltså kommit till det resultat, att försäljningen av vad som enligt

gällande lagstiftning betecknades såsom maltdrycker av tredje klassen

borde förbjudas, blott med den modifikation, som läge däri, att enligt

de sakkunniga gränsen mellan drycker av olika klasser skulle bestämmas

allenast efter volymprocenten alkohol, varigenom möjlighet ansåges

skola beredas att åstadkomma extraktstarkare och på den grund enligt

vissa smakriktningar mera välsmakande drycker än det förekommande

pilsnerdnckat, utan att alkoholhalten därför behövde ökas.

I det framlagda förslaget till förordning angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker hade de sakkunniga för vinnande av större

reda och ökad överskådlighet i lagstiftningen sammanfört alla för närvarande

i olika författningar meddelade bestämmelser av allmännare

innebörd om tillverkning och beskattning av maltdrycker. I fråga om

maltdryckskontrollen innehöll förslaget sakliga nyheter därutinnan, att

vissa befogenheter, som nu utövas av Kuugl. Maj:t eller länsstyrelserna,

skulle överflyttas till kontrollstyrelsen, ävensom att det nuvarande kontrollsystemet

skulle, i syfte bland annat att åstadkomma besparingar,

utbytas mot ett enklare system, grundat på bokförings- och stickprovskontroll.

De sakkunniga behandlade därjämte de i statsrådsyttrandet

berörda frågorna rörande en övergång till beskattning av den färdiga

produkten, samt vidare om hävande av det bestående s. k. koncessionstvånget,

d. v. s. föreskriften därom att i bryggeri, som anlagts

Maltdrycks

sakkunnigas

betänkande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

eller för skattepliktig tillverkning av maltdrycker inrättats efter ingången

av juli månad 1917, sådan tillverkning ej får äga rum utan

medgivande av Kungl. Maj:t. Vidare innehöll betänkandet yttrande i

fråga om övergång från det nuvarande systemet, enligt vilket maltdryckernas

alkoholhalt beräknas i procent av dryckens volym, till alkoholhaltens

beräkning i procent av vikten. I samtliga tre sistbei''örda

avseenden förklarade de sakkunniga sig sakna anledning till framläggande

av förslag om ändrade bestämmelser. De sakkunniga avvisade

därjämte, med åberopande av riskerna ur nykterhet ssyn punkt, det förslag

om eu mindre höjning av pilsnerdrickats högsta medgivna alkoholhalt,

som från vissa håll framställts såsom innebärande en utväg

att erhålla en hållbarare dryck än det nuvarande drickat. I betänkandet

avhandlades vidare frågan om möjligheten att genom pasteurisering

öka pilsnerdrickats hållbarhet och lörebygga, att genom efterjäsning

dess alkoholhalt ökades, ävensom om kontrollerande av styrkan hos i

handeln förekommande maltdrycker. Slutligen utvecklade de sakkunniga

sin förut omförmälda uppfattning, att gränsen mellan till försäljning

tillåtna och därifrån uteslutna maltdrycker borde bestämmas allenast

efter alkoholhalten.

De sakkunnigas förslag till ändringar i rusdrycksförsäljningsiorordningen

samt i förordningarna angående försäljning av svagdricka

m. m. och av pilsnerdricka torde få såsom bilagor (nr 1 C—1 E) fogas

vid statsrådsprotokollet. I fråga om övriga av de sakkunniga framlagda

förslag ävensom den av dem lörebragta utredningen och anförda

motiveringen liksom beträffande eu vid de sakkunnigas betänkande foo-ad

reservation tillåter jag mig att i de delar, vilkas innehåll jag icke

kommer att i det följande återgiva, hänvisa till betänkandet ävensom

till ett däröver av kontrollstyrelsen avgivet utlåtande, vartill jag senare

återkommer och i vilket huvuddragen av de sakkunnigas framställning

tinnas återgivna. ... j

Qver de sakkunnigas betänkande inhämtades utlåtanden Iran kon“

trollstyrelsen samt från överståthållarämbetet och länsstyrelserna, vardryekssak-

jämte Svenska bryggareföreningen bereddes tillfälle att yttra sig över

S. betänkandet. För innehållet i dessa yttranden torde i detta sammahang

någon redogörelse ej erfordras.

Proposition Vid anmälan den 10 mars 1922 i statsrådet av de sakkunnigas

till ma års betänkande framhöll jag, att i de flesta av de frågor, vilka vant forenksdag■

mål för de sakkunnigas utredning, det visat sig råda vitt skilda meningar,

och att från olika håll gjorts gällande, att utredningen i vissa punkter

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kanyl. Maj.ts proposition Nr 131.

icke vore uttömmande. Jag anförde vidare, att jag icke vore beredd

att da fatta ståndpunkt till vissa av de frågor, som i det anförda sammanhanget

framställde sig. Jag fortsatte därefter:

/''Det synes mig;, att, på sätt kontrollstyrelsen ansett lämpligt, en förnyad

utredning bör äga rum, varvid förevarande lagstiftningsområde bör skärskådas i

ett sammanhang. Utredningen bör vara avslutad i så god tid, att det bliver

möjligt att förelägga nästa ars riksdag definitivt förslag till reglering av berörda

frågor.

Såsom förut anförts, äger försäljning av Öl för närvarande endast i mycket

ringa omfattning ruin inom landet. Någon tillverkning av Öl inom riket förekommer

ej. Enligt min mening bör man ock söka förebygga, att under tiden för

det uppskov med frågans slutliga avgörande, som bliver en följd av den förnyade

utredningen, eu ökning av ölförsäljningen äger rum. Det är nämligen klart, att,

därest vid eu slutlig prövning av frågan starkölsförbud anses skola genomföras,

ett dylikt förbud kommer att medföra desto mindre olägenheter för allmänheten

och tillverkarna, ju mindre det genom förbudet skapade förhållandet avviker från

vad förut bestått. Det finnes visserligen anledning antaga, att även utan särskild

lagstiftning tillverkning av Öl inom riket icke skulle komma att äga rum under

en uppskovstid av så kort varaktighet som den föreslagna. Emellertid förefinnes,

ej någon säkerhet för att icke en ganska avsevärd import därav skulle komma att

äga rum, och detta kunde i sin tur tänkas föranleda de svenska bryggerierna att

åter ^ upptaga tillverkningen av starköl. Utom ur nyss anförda synpunkt måste

en sålunda ökad ölförsäljning väcka betänkligheter på den grund, att det obestridligen

för närvarande å många håll skulle möta allvarliga svårigheter för systembolagen

att organisera och kontrollera en mera omfattande ölhandel.

På grund av vad jag sålunda anfört, anser jag ifrågavarande betänkande

icke för närvarande böra föranleda annan framställning till riksdagen än rörande

förslag till förordning om tillfälligt förbud mot införsel till och försäljning inom

riket av starköl.»

Efter att hava närmare motiverat det förslag till förordning i sistberörda

avseende, som utarbetats inom finansdepartementet och enligt

vilket under det provisoriska förbudet skulle inbegripas alla maltdrycker

av klass III, hemställde jag, att nämnda förslag måtte föreläggas riksdagen

till antagande. Denna min hemställan bifölls, och proposition

(nr 230) avläts till riksdagen.

Beträffande innehållet i övrigt av mitt anförande till statsrådsprotokollet

vid behandlingen av nämnda fråga tillåter jag mig att hänvisa

till berörda proposition, i vilket jämväl finnes en närmare redogörelse för

de över de sakkunnigas betänkande avgivna yttrandena.

Vid anmälan den 26 maj 1922 av riksdagens skrivelse samma

dag med förmälan, att berörda proposition bifallits av riksdagen, fram- ^efsanföranliöll

jag, efter att hava erinrat om förberörda departementschefsyttrande ,‘aj %23.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 107 höft. (Nr 131.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

den 15 oktober 1920 samt mitt anförande till statsrådsprotokollet den

10 mars 1922, bland annat följande:

»Såsom framgår av mitt nyss åberopade yttrande angående ifrågavarande

betänkande till statsrådsprotokollet den 10 mars 1922, anser jag, att en överarbetning

av maltdryckssakkunnigas betänkande bör äga rum. Den av de sakkunniga

verkställda utredningen synes mig nämligen i vissa avseenden icke vara så uttömmande

och de av dem framlagda förslagen icke så preciserade, att det är möjligt

för statsmakterna att på grundval därav bilda sig en uppfattning i de behandlade

frågorna. Den förnyade utredningen bör tydligen framför allt inriktas på de

punkter, på vilka anmärkningar mot de sakkunnigas utredning framställts, eller i

vilka de framlagda förslagen mötts av kritik. De frågor, vilka således enligt mitt

förmenande främst böra ytterligare undersökas, äro följande, nämligen dels möjligheten

att inom 1917 års rusdrycksförsäljningsförordnings ram anordna utminutering

och utskänkning av maltdrycker, motsvarande den nuvarande klass III, på sådant

sätt, att tillfredsställande kontroll kan upprätthållas, dels möjligheten att förbättra

pilsnerdrickats smak och hållbarhet, dels frågan om alkoholhaltens beräknande efter

volymprocent eller efter viktsprocent, dels kontrollsystemets omändring på sådant

sätt att, samtidigt med kostnadsbesparing, ökad effektivitet ernås, och dels maltdrycksbeskattningens

omläggning från råmaterialbeskattning till produktbeskattning.

Emellertid delar jag deras uppfattning, som anse, att hela förevarande lagstiftningsområde

lämpligen bör ånyo skärskådas i ett sammanhang. Den ifrågasatta överarbetningen

av de sakkunnigas betänkande och den kompletterande utredningen därtill synas mig

därför böra erhålla samma omfattning, som genom det av mig återgivna departementschefsyttrandet

den 15 oktober 1920 angivits för maltdryckssakkunnigas uppdrag.

Berörda överarbetning och utredning torde, på sätt kontrollstyrelsen själv

ifrågasatt, lämpligen böra överlämnas till nämnda styrelse, förstärkt med tva sakkunniga.

Då det synes vara av synnerlig vikt, att förslag till definitiv lagstiftning

på ifrågavarande område kan föreläggas nästa års riksdag, lärer det böra föreskrivas,

att arbetetet med det ifrågasatta uppdraget skall så bedrivas, att förslag

kan av kontrollstyrelsen avgivas till Kungl. Maj:t före den 1 oktober 1922.»

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställde jag, bland annat,

att Kungl. Maj:t måtte anbefalla kontrollstyrelsen att med biträde av tva

sakkunniga personer, vilka chefen för finansdepartementet skulle äga

tillkalla, verkställa den överarbetning av 1920 års maltdryckssakkunnigas

betänkande och den ytterligare utredning i de till samma sakkunnigas

behandling hänskjuta frågor, som kunde föranledas av de över betänkandet

avgivna yttrandena eller eljest anses erforderliga, samt senast

den 1 oktober 1922 till Kungl. Maj:t inkomma med utredning och förslag

i berörda frågor.

Ifrågavarande hemställan bifölls av Kungl. Maj:t, varefter jag samma

dag tillkallade såsom Bakkunniga verkställande direktören i aktiebolaget

Stockholms bryggerier, civilingenjören E. Hj. B. Almgren och överkontrollören,

filosofie doktorn 0. G. A. von Schéele. På grund av be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanal. Mai:tu proposition Nr 131.

48

myndigande av Kungl. Maj:t att tillkalla eu person för att vid de tillfällen,

då Almgren ej deltoge i utredningsarbetet, i dennes ställe biträda

koutrolIstyrelsen vid uppdragets fullgörande tillkallade jag den 14 juni

1922 disponenten Sven Sandvall att såsom suppleant för Almgren biträda

såsom sakkunnig.

Den 17 oktober 1922 har kontrollstyrelsen därefter beslutat ut- Kontroiutylåtande

med förslag till förordning angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker in. in. Utlåtandet innehåller omarbetat förslag den ir oktotill

förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker ber 192a''

ävensom till förordning angående förbud mot införsel till och försäljning

inom riket av exportöl, vilka båda förslag torde få som bilagor (nr 1 A

och 1 B) fogas till statsrådsprotokollet. Beträffande innehållet i övrigt i

betänkandet — vilket som nummer 37 år 1922 ingår i serien av Statens

offentliga utredningar — tillåter jag mig att i de delar därav, som icke

i det följande komma att av mig citeras eller återgivas, hänvisa till betänkandet.

Över betänkandet hava utlåtanden inhämtats från överståthållarämbetet

och länsstyrelserna ävensom från socialstyrelsen och generaltullstyrelsen,

från sistnämnda verk i vad dess ämbetsförvaltning rörer.

I samband med berörda betänkande och de däröver avgivna utlåtandena

tillåter jag mig att anmäla en av styrelsen för Sveriges svagdricksbryggareförening

den 20 januari 1923 till Kungl. Maj:t ingiven

framställning ävensom ett av kontrollstyrelsen den 14 februari 1923

avgivet utlåtande över framställningen. Berörda framställning och utlåtande

torde få som bilagor (nr 2 och 3) fogas vid protokollet.

Jag anhåller nu att få övergå till behandling av de särskilda

frågor, som i förevarande sammanhang uppställa sig till besvarande.

Såsom förut erinrats, har den föreliggande frågan om förändrad Frågan om

maltdryckslagstiftning sin upprinnelse däruti, att man ansett det sakläge, 8fö^bui*''

som uppkommit på grund av den under kristiden inställda tillverkningen m. m.

av starkare maltdrycker, utgöra en lämplig utgångspunkt för ett slutgiltigt

reglerande av frågan om inskränkningar i försäljningsrätten beträffande

dylika maltdrycker.

Maltdryckssakkunniga ansågo på sin tid, att införsel till och för- Maitdryck,- säljning inom riket av maltdrycker, innehållande mera än 3.6 volymprocent ''^emUande

alkohol, borde, utom för vissa speciella ändamål, förbjudas. Vad som av och yttranden

de sakkunniga anfördes till stöd för detta förslag, var i huvudsak följande. dar0ver
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

De sakkunniga erinrade därom, att redan från början bestämmelserna om

starkölsförsäljning i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning ansetts medföra betydande

svårigheter av organisatorisk art, ävensom att redan 1918 års riksdag ansett

sig böra besluta vissa ändringar i 45 § i nämnda förordning i syfte att bereda

lättnader i kontrollen vid utminutering av Öl. De sakkunniga återgåvo därefter

en skrivelse, som den 18 juni 1920 av systembolagens representanter ingivits till

kontrollstyrelsen och i vilken framhållits, att de mest allvarliga olägenheter skulle

vara att befara, därest ölförsäljning då komme till stånd. De sakkunniga redogjorde

därefter för de upplysningar, som de genom systembolagsföreningarnas förtroendenämnd

införskaffat rörande systembolagens ställning till ett eventuellt återupptagande

av starkölsförsäljningen. Enligt denna redogörelse hade förtroendenämnden

genom sitt verkställande utskott — i anslutning till vad systembolagsföreningarna och

systembolagen i det närmaste enhälligt uttalat — anfört, att tekniska svårigheter

för försäljning av starköl alltjämt förelåge av den natur, att de icke utan större

svårigheter för framtiden kunde övervinnas. Vanskligare att lösa, hade nämnda

utskott yttrat, vore emellertid frågan om en tillfredsställande kontroll över ölutminuteringen.

För handhavandet härav måste utarbetas enhetliga reglerande anvisningar

rörande delvis andra kontrollmetoder än de i fråga om spritdrycker och vin tillämpade.

En på kvanti tetsbegränsning baserad restriktionspolitik läte sig av praktiska

skäl knappast genomföra beträffande ölet, och det vore att befara, att restriktionerna

ifråga om ölutminuteringen antingen, om de gjordes effektiva, skulle skapa nya, för

hela rusdrycksförsäljningsorganisationen ovälkomna och skadliga anledningar till

friktion med allmänheten eller i annat fall behöva tilltagas så rymliga, att de föga

motsvarade sitt syfte. Med utskänkningen av alkoholstarkare Öl skulle likartade

svårigheter bliva förknippade. Ett återupplivande av ölkaféerna och den vid landsbygdens

hotell och gästgivaregårdar tidigare förekommande öltratiken måste förebyggas.

Även om Öl utskänkningen skulle knytas till måltid, skid le en verksam kontroll

ur ekonomiska och nykterhetssynpunkter möta stora vanskligheter.

Härefter utförde de sakkunniga skälen för sin uppfattning, att

förbud mot starköls försälj ning borde utfärdas, på följande sätt:

De sakkunniga utginge från att ett återvändande till förhållandena före

kristiden i avseende å ölförsäljningen icke vore ifrågasatt, utan att frågan gällde

att söka utreda innebörden av ett eventuellt tillhandahållande av starköl i enlighet

med bestämmelserna i 1917 års förordning. Därvidlag syntes man, oaktat någon

erfarenhet om det individuella kontrollsystemets sätt att fungera i fråga om ölförsäljning

icke förefunnes, vara berättigad antaga, att försäljning av Öl genom systembolagen

skulle bliva förenad med betydande vanskligheter. Vad först anginge

utminuteringen, berodde dessa svårigheter i främsta rummet på den på grund av

rådande bostadsbrist synnerligen svårlösta lokalfrågan. Om lokalerna vore otillfredsställande

eller otillräckliga, sti att bolagen icke kunde på nöjaktigt sätt betjäna

allmänheten, måste man räkna med ett starkt missnöje hos denna, liksom även hos

öltillverkarna, då deras avsättning därigenom skulle bliva lidande. En bristfällig

teknisk organisation skulle vidare direkt medföra ofördelaktiga verkningar med

hänsyn till kontrollens handliavande. De väsentligaste svårigheterna av bestående

art syntes emellertid förefinnas på kontrolltillämpningens område. Det förfarande,

som av bolagen tillämpades i fråga om kontrollen å förbrukningen av spritdrycker

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj.ts proposition Nr 131. 45

och vin, vore icke tillämpligt i avseende ä utminutering av starköl. Skulle därför

starkölsutmilutering i större utsträckning påbörjas, torde det först bliva nödvändigt

att på något sätt experimentera sig fram till ett kontrollförfarande, som kunde

passa för försäljning av denna dryck. Det funnes emellertid vissa sannolikheter,

som talade mot möjligheten att någonsin vinna tillräckligt fasta regler för kontrolltillämpningen.

Även utskänkningen av starköl skulle, om lagstiftningens

nykterhetsbefrämjande syfte skulle kunna tillgodoses, bliva förenad med vanskligheter

av en omfattning, som man både svårt att överskåda. Då det kunde väntas, att

starkölet skulle komma att i stor utsträckning uttränga pilsnerdrickat såsom måltids-

och förfriskningsdryck, skulle vidare från pilsnerdricksförsäljarnas sida säkerligen

ersättningskrav komma att framställas. I den mån bolagen förbehölle sig

själva utskänkning av starkölet, vilket i stor utsträckning torde bliva fallet, skulle

även den befintliga pilsnerdricksutskänkningen bliva väsentligt lidande. För många

av pilsnerdrickskaféerna befarades starkölets uppträdande på marknaden innebära

en direkt ruin.

Kärnan i spörsmålet om ett eventuellt förbud mot starkölsförsäljning vore

dock nykterhetssynpunkten. Med hänsyn till den allmänna, i folkets smak inarbetade

användning, som maltdrycker hade, vore det en viktig uppgift för lagstiftningen

att eliminera de risker, som betingades av alkoholhalten i starkölet,

i den mån detta vore möjligt utan att offra det, som vore värdefullt hos

dryckerna i fråga. Det gällde att så mycket som möjligt beröva maltdryckerna

karaktären av på alkoholhalten beroende »njutningsdrycker». Erfarenheten från

kristiden vore, att pilsnerdrickat iigde stark förmåga att som måltids- och förfriskningsdryck

ersätta starkölet. Det missnöje, som gjort sig gällande under

den tid, da starköl icke funnits i marknaden, syntes de sakkunniga anmärkningsvärt

ringa, och i de fall, då starkare maltdrycker efterfrågats, syntes detta mera hava

berott på önskemål att få ett hållbarare Öl än ett Öl med högre alkoholhalt. Visserligen

utgjorde det förhållandet, att allmänheten torde finna sig i att icke hava tillgång

till någon starkare maltdryck än pilsnerdrickat, icke i och för sig tillräckligt

skäl att förbjuda det starkare ölet. Då de sakkunniga emellertid anslutit sig till

kravet på ett förbud mot starkölsförsäljning, hade detta skett, emedan här en i

folknykterhetens intresse verkande, lång ifrån betydelselös reform syntes erbjuda

sig, genomförbar utan större vanskligheter och gynnad av den avvänjningsprocess

gentemot starkölet, som kristiden inneburit. Er nykterhetssynpunkt skulle ett

starkölsförbud hava betydelse i följande avseenden. Förtäring av starköl hade förr

ofta varit anledning till berusning. Det vore uppenbart, att starkölet, trots de

restriktioner i dess försäljning, som stadgats i 1917 års förordning, skulle erhålla

en stor plats i marknaden. Starkölets återinförande kunde befaras komma att innebära

en deklassificering av pilsnerdrickat i allmänhetens uppfattning, och det vore

tydligt, att följderna härav på nykterhetstillståndet icke skulle bliva gynnsamma.

Man måste räkna med att, hur än systembolagens kontroll sköttes, tillgången till

starköl i ej ringa utsträckning skulle bereda möjlighet till avsiktligt eller oavsiktligt

missbruk därav. Då starkölet måste bliva avsevärt dyrare än pilsnerdrickat, skulle

stfr.^^e^s förande såsom den mest använda måltids- och förfriskningsdrycken

därjämte på ett mycket kännbart sätt för stora samhällsklasser öka deras utgifter

för rusdrycksändamål. Starkölets återuppträdande skulle vidare innebära en icke

oväsentlig ökning i den totala alkoholmängd, som konsumerades av folket. Mot

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Mcij:ts proposition Nr 131.

*

vad som anförts därom att man i starkölet hade ett medel att minska konsumtionen

av spritdrycker och vin ville de sakkunniga framhålla, att, om över huvud starkölsförbrukningen

skulle åstadkomma någon dylik minskning, densamma dock skulle

bliva så ringa, att olägenheterna av starkölsförsäljningen vida skulle överväga de

möjliga fördelarna. Slutligen anförde de sakkunniga, att starkölsförsäljningens förbjudande

med hänsyn till erfarenheten från de senare åren syntes bliva föga kännbart

för bryggeriindustrien, ävensom att gällande traktater med främmande makter

icke stode hindrande i vägen för starkölsförbudet, och att Sveriges handelsförbindelser

med utlandet knappast torde därav påverkas.

En av de sakkunniga, överingenjören Almgren, var i nu behandlade

hänseende utav avvikande mening och anförde följande:

Då man på grund av rena kristidsförhållanden icke haft möjlighet att pröva

verkningarna av den år 1917 antagna, från och med år 1919 gällande rusdrycksförsäljningsförordningen,

i vad densamma avsåge ölet, men då den konsumerande allmänheten

helt visst med tillfredsställelse skulle hälsa ett tillhandahållande av något

kraftigare maltdrycker än de nuvarande, syntes rättvisan och billigheten kräva, att,

innan frågan om förbud mot ölförsäljning upptoges till avgörande, man sökte få

utrönt, om icke ett tillfredsställande resultat kunde ernås med tillämpandet av

nämnda förordnings bestämmelser rörande tillhandahållande av Öl. Det syntes numera

icke behöva möta allt för stora svårigheter för systembolagen att tillsammans

med bryggerierna överenskomma om de lämpligaste anordningarna härför. Den,

som ville underkasta sig det med motbokskontrollen förenade besväret för erhållande

av ett glas gott Öl, borde icke avstängas från möjligheten härtill.

I sitt över maltdiyckssakkunnigas betänkande avgivna yttrande,

vilket finnes återgivet i det vid fjolårets proposition angående provisoriskt

starkölsförbud fogade utdrag av statsrådsprotokollet, framhöll kontrollstyrelsen

såsom en sammanfattning av sin ställning till förevarande

fråga, ati utgångspunkterna för ställningstagandet vore följande:

1. Det tillverkades och försåldes inom landet en maltdryck, pilsnerdricka,

som i allt väsentligt ganska väl tillfredsställde allmänhetens krav på eu välsmakande

måltids- och läskedryck, utan att den medförde några olägenheter ur nykterhetssynpunkt.

2. Ett återupptagande av starkölstillverkningen skulle efter all sannolikhet

medföra, att nialtdryckskonsumtionen komme att på nytt inrikta sig på ölet.

3. Det syntes icke vara möjligt att inom den gällande lagstiftningens

ram och på grundvalen av gjorda erfarenheter från den individuella kontrollens

tillämpning förebygga ogynnsamma påverkningar på nykterhetstillståndet av starkölsförsäljningen;

ett förläggande av denna hos systembolagen skulle fastmer utöva

ett ogynnsamt inflytande även på deras verksamhet i övrigt.

4. Svårlösta ekonomiska spörsmål skulle kräva sin lösning, då stora grupper

näringsidkare, som hade sin utkomst genom försäljning av pilsnerdricka, skulle

försättas i en ekonomiskt ohållbar situation genom konsumtionens inriktning på

starköl, som de näppeligen skulle kunna erhålla rätt att försälja.

Kontrollstyrelsen ansåge därför, att mycket starka skäl talade för

att försäljning av starköl inom landet icke borde komma till stånd och

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

att fördenskull de sakkunnigas förslag i detta avseende borde av statsmakterna

i princip biträdas.

Av länsstyrelserna lämnade de i Östergötlands, Gottlande, Hallands,

Alvsborgs, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och

Västerbottens län förslaget om starkölsförbud utan erinran eller funno

övervägande skäl tala för tillstyrkande av detsamma. (Iverståthållarämbetet

och länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge, Skaraborgs och

Värmlands län tillstyrkte starkölsförbud åtminstone tills vidare eller för

viss tid av två eller tre år. Avstyrkande utlåtanden avgåvos av länsstyrelserna

i Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads

och Malmöhus län, Göteborgs och Bohuslän, Örebro, Jämtlands och

Norrbottens län, av den sistnämnda länsstyrelsen med tvekan. Länsstyrelsen

i Jönköpings län yttrade sig icke i förevarande avseende.

Svenska bryggareföreningen anförde i avgivet yttrande, att svårigheter

att erhålla för ölförsäljningen lämpliga lokaler dåmera icke förefunnes.

De svårigheter av kontrollteknisk art, som gjorts gällande,

måste hava existerat i lika hög grad vid den tidpunkt, då den nya

försäljningslagstiftningen tillkommit, utan att de då från systembolagens

sida tillmätts någon betydelse. Föreningen instämde i frågan om försäljningsförbud

till fullo i det slut, vartill reservanten bland de sakkunniga

kommit.

Till fullgörande av sitt uppdrag att verkställa grundligare utredning

bland annat i frågan om möjligheten att inom 1917 års rusdrycksförsäljningsförordnings

ram anordna utminutering och utskänkning av

maltdrycker, motsvarande nuvarande klass III, på sådant sätt, att tillfredsställande

kontroll kunde uppehållas, har kontrollstyrelsen till trettioett

av systembolagen inom riket, representerande kontrollområden med tre

femtedelar av landets folkmängd och 58 procent av samtliga motböcker,

riktat förfrågningar i detta ämne. Jag skall tillåta mig att här meddela

en kort sammanfattning av de inkomna svaren.

I fråga om möjligheten att tekniskt ordna ölförsäljningen ävensom i övriga

av förfrågningarna berörda avseenden hava något över hälften av de hörda bolagen

förklarat sig instämma i det av maltdryckssakkunniga återgivna utlåtandet av systembolagens

förtroendenämnd eller anfört liknande synpunkter, som uttalats i detta.

Åtta bolag, däribland det i Stockholm, hava förklarat, att numera lokaler kunde,

om ock med avsevärda kostnader, anskaffas för försäljningen. Vad särskilt angår

utminu ter ingen, hava åtskilliga bolag anfört, att kontrollens anordning skulle

erbjuda betydande särskilt kontrolltekniska svårigheter. Vissa bolag, sju till antalet,

hava på olika skäl anfört, att de ansåge tekniska hinder av avgörande natur

icke föreligga i sådant avseende. Beträffande ölutskänkningen äro meningarna

Kontrollstyrelsens

förslag om

starkölsförbud.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 131.

bland bolagen ganska delade. Av de bolag, som särskilt yttrat sig i denna del,

hava fem ansett svårigheter föreligga att så ordna denna försäljning, att nykterhetstillståndet

ej skulle därigenom försämras. Bolagen i Göteborg, Eksjö och Karlskrona

hava däremot ansett sådan utskänkning kunna ordnas på ett ur nykterhetssynpunkt

tillfredsställande sätt. Samtliga de tjugu bolag, som yttrat sig om den

verkan starkölsförsäljningen, även om den ordnades på lämpligaste sätt, kunde

väntas få på nykterhetstillståndet, hava på ett undantag när mer eller mindre

bestämt uttalat, att därav skulle uppkomma menliga följder. I allmänhet förklara

vidare bolagen, att någon allmännare önskan från allmänheten att erhålla tillgång

till starköl icke kommit till uttryck. Endast bolagen i Kalmar, Karlskrona, Örebro

och Umeå anföra, att enligt deras mening numera hos den konsumerande allmänheten

förefunnes önskan att till måltidsdryck få inköpa starköl. Vissa bolag hava

framhållit önskvärdheten av att beträffande maltdrycker av klass II gränsen för

den tillåtna alkohol- och extrakthalten bleve höjd.

Efter eu redogörelse för systembolagens uttalanden övergår kontrollstyrelsen

till att utföra sin ståndpunkt i frågan om starkölsförbud och

anför i sådant avseende i huvudsak följande:

Med hänsyn till ölets egenskap att användas dels såsom måltidsdryck, dels

ock i njutuingssyfte komme man att vid tillämpningen av försäljningsbestämmelserna

ifråga om starkölet råka in i nästan olösliga motsättningar, ur vilka den

närmast till hands liggande utvägen onekligen syntes vara att med ledning

av möjliga erfarenheter om gränsen mellan de ur nykterhetssynpunkt relativt farliga

och relativt ofarliga maltdryckerna förbjuda försäljningen av de relativt farliga

dryckerna. Ehuru den i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning föreskrivna försäljningsorganisationen

icke kunde sägas hava blivit prövad i praktiken, hölle kontrollstyrelsen

före, att några restriktiva bestämmelser ur kontrollsynpunkt med

verkan att vid ett eventuellt lösgivande av ölförsäljningen hålla konsumtionen nere

näppeligen kunde utformas. Då det av praktiska skäl icke läte sig göra att vid

utlämnandet av motböcker för inköp av Öl fastställa de högsta kvantiteter, som

Unge på desamma inköpas, vore det knappast möjligt att för ölets vidkommande

genomföra en anordning av den individuella utminuteringskontrollen i huvudsaklig

överensstämmelse med det kontrollsystem, som för närvarande komme till

användning vid utminutering av spritdrycker. Det återstode alltså ingen annan

möjlighet än att tillämpa samma kontrollmetoder, som för närvarande tillämpades

vid utminuteringen speciellt av lätta viner, d. v. s. praktiskt taget tillåta alla

motboksinnehavare att inköpa de kvantiteter, de önskade, och ingripa först då några

alldeles särskilda förhållanden förelåge.

Då med hänsyn till vad sålunda anförts gällande bestämmelser om ölförsäljningens

organisation enligt kontrollstyrelsens mening icke kunde utgöra något

väsentligt hinder för en omfattande ölförsäljning, därest allmänheten skulle komma

att i någon större omfattning vilja inköpa starköl, och allmänhetens efterfrågan å

starköl sannolikt komme att under vissa förutsättningar bliva betydande, vore det

att antaga, att starkölsförsäljningen skulle bliva ej långt ifrån lika stor som förbrukningen

av spritdrycker. Den nära fördubblade omsättning i liter räknat,

som systembolagen härigenom skulle erhålla, måste föranleda betydande omläggningar

inom bolagens försäljningsrörelser, vilket icke kunde undgå att medföra

stora kostnader och svårigheter.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 131.

49

Olägenheterna ur nykterhetssynpunkt av en omfattande starkölsförsäljning

bleve under alla omständigheter betydande, även om kontrollsystemet vore jämförelsevis

tillfredsställande. Vad som emellertid särskilt måste beaktas, vore frånvaron

av möjligheterna, åtminstone så långt man nu kunde se, att åstadkomma

en verksam kontroll å utminuteringen av starköl, något som syntes komma att

medföra verkliga och betydande olägenheter ur nykterhetssynpunkt. Jämväl vid

utskänkningen av starköl syntes betydande olägenheter skola uppkomma, ehuruväl

dessa möjligen, åtminstone delvis, skulle kunna begränsas genom det av åtskilliga

bolag framställda förslaget, att överlåtelse av rättighet att endast utskänka Öl ej

skulle få ifrågakomma. Under alla förhållanden kvarstode svårigheten att kontrollera,

såväl att Öl icke utskänktes såsom pilsnerdricka som att pilsnerdricka icke utskänktes

såsom Öl, vilket senare ekonomiskt kunde tillskynda utskänkningsinnehavaren betydande

fördelar.

Det pris, som sattes å starkölet, skulle möjligen kunna medverka till,

att förbrukningen därav icke bleve så betydande, som av styrelsen antagits.

Ehuru utminuteringspriset kunde väntas bliva åtskilligt högre än före kriget, torde

priset emellertid i varje fall icke bliva så högt, att det komme att verka

hämmande på förbrukningen. Även om det icke skulle visa sig omöjligt att,

därest starkölsförsäljningen frigåves, så småningom under årens lopp utforma ett

kontrollförfarande, som begränsade olägenheterna av denna försäljning, måste

emellertid ett dylikt kontrollförfarande enligt kontrollstyrelsens mening väsentligen

taga sikte på starkölets egenskap att kunna användas såsom njutningsdryck och

sålunda lämna åsido ölets användning såsom måltidsdryck. Kontrollsystemet skulle

därigenom bliva så restriktivt, att förbrukningen av Öl nedbringades till ett minimum.

Genomförandet av ett dylikt system skulle emellertid föra till sådana

slitningar med allmänheten, att samarbetet mellan bolagen och denna, vilket vore

en så viktig förutsättning för det individuella kontrollsystemets funktion, helt

och hållet skulle riskeras eller tillfogas måhända obotliga skador. Därtill komme,

att genom sådana åtgärder starkölsomsättningen skulle nedbringas till en obetydlighet

och skälen för starkölsförsäljningens bibehållande således väsentligt försvagas.

Vad anginge det framställda förslaget, att försäljningen av porter skulle bibehållas,

men att försäljningen av annat starköl skulle förbjudas, skulle enligt styrelsens

mening en dylik anordning icke kunna undgå att medföra praktiska svårigheter så

till vida, som en klar gräns icke kunde dragas mellan porter och andra starkölstyper.

Det måste också synas inkonsekvent att från ett eventuellt förbud mot starköl

undantaga en viss typ, som i lika hög grad som de förbjudna typerna kunde medföra

olägenheter ur nykterhetssynpunkt. Det vore icke osannolikt, att, om porterförsäljningen

ensam frigåves, portern skulle kunna bliva en ersättningsdryck för

vanligt starköl. Styrelsen funne sig därför böra avstyrka förslaget om porterförsäljningens

undantagande från starkölsförbudet.

Efter att hava framhållit, att svårlösta ersättningsfrågor, som vid

ölets läggande under systembolagen undvikits genom att de enskilda

personer, som förut fått sälja Öl, i stället fått s. k. pilsnerdricksrättigheter,

åter skulle bliva aktuella, om starkölet ånyo uppträdde på marknaden,

sammanfattar kontrollstyrelsen sin ståndpunkt i frågan om starkölsförbud

på följande sätt:

bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 107 höft. (Nr 131). 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kontrollstyrelsens

förslag

om förbättring

av pilsnerdrickats

smak

och hållbarhet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

»På grund av vad sålunda anförts har kontrollstyrelsen icke funnit anledning

att ändra den uppfattning, styrelsen i sitt utlåtande över maltdryckssakkunnigas

betänkande uttalat, nämligen att de sakkunnigas förslag bör av statsmakterna

i princip biträdas. Det torde enligt styrelsens mening saknas fog för det

gjorda yrkandet, att starkölsförsäljningen borde igångsättas för att skaffa erfarenheter

om dess verkningar. Man torde nämligen, såsom kontrollstyrelsen bär ovan

sökt visa, redan på förhand kunna säga, att ett sådant försök skulle komma att

medföra olägenheter för nykterhetstillståndet. Onekligen föreligger nu en tidpunkt,

då genomförandet av ett starkölsförbud kan äga rum utan större svårigheter för

alla parter.»

Kontrollstyrelsen granskar härefter det av maltdryckssakkunniga

framställda förslaget att, i syfte att bereda tillgång till extraktstarka

men relativt alkoholsvaga drycker, borttaga den nu stadgade högsta

gränsen för extrakthalten hos pilsnerdrickut. Detta förslag hade, närmare

angivet, gatt ut därpå, att skillnaden mellan olika slags maltdrycker

i försäljningshänseende skulle bestämmas endast genom alkoholhalten och

de nuvarande alkoholgränserna bibehållas. I tillverkningshänseende skulle

utöver de nu förekommande huvudtyperna svagdricka (intill 6 procent

extrakt), pilsnerdricka (intill 9.5 procent extrakt) och Öl (mera än 9.5

procent extrakt) tillkomma två nya typer, nämligen maltdricka (över 6

procent extrakt, men intill 2 ''U volymprocent alkohol) och maltöl (med mer

än 9.5 procent extrakt, men högst 3.6 volymprocent alkohol). Tillverkning

av maltdricka och maltöl skulle endast ta äga rum vid sådana skattepliktiga

bryggerier, som därtill av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd. Vid

ansökan om sådant tillstånd skulle uppgift lämnas om de särskilda anordningar,

tillverkaren ämnade inom bryggeriet vidtaga i syfte att förhindra,

att alkoholhalten i de maltdrycker, tillverkaren framställde, efter

utlämnandet kunde komma att överstiga den för vederbörande klass

fastställda alkoholhalten. I motiveringen till förslaget framhöllo de sakkunniga,

att såsom en garanti, när ett bryggeri önskade upptaga tillverkningen

av maltdricka och maltöl, i första hand syntes böra komma kravet

på en modern pasteuriseringsanordning i väl fungerande skick. De sakkunniga

hade emellertid ej velat knyta framställningen av de ifrågavarande

dryckerna just till en pastenrisering av den färdiga varan. Andra möjligheter

att förhindra alkoholhalten att överskrida ett visst alkoholvärde,

som läge under det eljest för dryckens extraktstyrka karaktäristiska,

förefunnes nämligen.

Kontrollstyrelsen anför om detta förslag följande:

Från tillverkarnas sida förnekades möjligheten att på den av de sakkunniga

sålunda förordade vägen nå fram till maltdrycker, som kunde anses vara överlägsna

det nuvarande pilsnerdrickat, åtminstone med hänsyn till smaken. Erfarenheterna från

Danmark och Norge hade, fortsatte styrelsen, visat, att de maltstarka alkoholsvaga

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 131.

drycker, man där sökt införa, icke kommit att spela någon större roll såsom ersättningsdryck

för starköl. Med hänsyn härtill syntes utsikterna vara mycket små

för att de av de sakkunniga ifrågasatta typerna maltdricka och maltöl skulle i

Sverige vinna någon större marknad. I varje fall torde man kunna göra gällande,

att, om också tillverkning därav medgåves, man icke därigenom skulle hava löst

frågan om förbättrad smak och hållbarhet hos pilsnerdrickat. Enligt vad av

kontrollstyrelsen verkställda försök givit vid handen, vore de ifrågavarande

dryckerna icke heller fullt så riskfria ur nykterhetssynpunkt, som de sakkunniga

velat göra gällande. Det hade nämligen visat sig vara jämförelsevis lätt att

av dessa drycker genom tillsättning av jäst bereda en alkoholstark maltdryck.

Om starkölstillverkning förbjödes men tillverkning och försäljning av maltdricka

och maltöl Unge äga rum, vore det därför ganska sannolikt, att åtskilliga

köpare skulle använda sistnämnda drycker icke för direkt konsumtion utan för

framställande av alkoliolstarkt Öl. Eu sådan sakernas utveckling skulle emellertid

så småningom kunna föranleda betydande olägenheter ur nykterhetssynpunkt.

Särskilt med hänsyn härtill funne sig kontrollstyrelsen icke kunna förorda

införandet i lagstiftningen av medgivande att tillverka maltdricka och maltöl.

Bryggerierna i riket saknade i allmänhet förutsättningar för tillämpande av

tillverkningsmetoder, som bättre än de av de sakkunniga förutsatta skänkte tillräcklig

säkerhet mot missbruk. Då vidare, åtminstone på den nuvarande bryggeriteknikens

ståndpunkt, extrakthalten och alkoholhalten syntes stå i ett sådant

beroende av varandra, att eu höjning av ettdera gränsmärket droge med sig en

höjning av det andra, hade kontrollstyrelsen kommit till det resultat, att en förbättring

av pilsnerdrickat enbart genom höjande av extraktgränsen icke kunde

ernås. Det gällde sålunda att pröva, huruvida genom en höjning av såväl extraktsom

alkoholhalten i det nuvarande pilsnerdrickat en verklig förbättring ifråga om

hållbarhet och smak kunde komma att inträda. I detta avseende syntes verkställda

undersökningar giva vid handen, att en avsevärt bättre hållbarhet vunnes med

maltdrycker, som hölle omkring 4 volymprocent alkohol. Beträffande maltdryckernas

smak syntes det icke vara extrakthalten enbart, som skänkte maltdrycken

dess säregna smak, utan jämväl förefintligheten av alkohol vore av en viss betydelse.

Erfarenheten ginge i den riktningen, att extrakthalten och alkoholhalten

hos en maltdryck, som vunne insteg i allmänhetens smak, borde stå i visst förhållande

till varandra; och resultatet av en av styrelsen verkställd smakundersökning

liksom uttalanden av en av styrelsen tillkallad framstående tysk fackman

syntes giva vid handen, att en välsmakande maltdryck skulle kunna erhållas med

10.5 procent stam vörtstyrka.

Vad anginge frågan om maltdryckernas farlighet ur nykterhetssynpunkt,

hade kontrollstyrelsen låtit verkställa en utredning om var gränsen borde dragas

mellan ur nykterhetssynpunkt relativt farliga och relativt ofarliga maltdrycker.

Enligt kontrollstyrelsens mening vore man berättigad att ur de sålunda gjorda

försöken draga den slutsatsen, att förtäring av det nuvarande pilsnerdrickat i erforderliga

mängder kunde åstadkomma berusning. I fråga om storleken av dessa

mängder lämnade utredningen visserligen icke direkt ledning, enär prov därmed

icke anställts. Beträffande något starkare drycker lämnade däremot utredningen

en viss anvisning om de kvantiteter, som kunde åstadkomma russymptom. Hos de

flesta människor torde nämligen berusning framkallas såväl av 10 flaskor 4 procent^!

som av 10 flaskor 4-procentigt dricka. Skillnaden i berusningssymptom vid

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

förtäring av två olika dycker med ringa skillnad i alkoholkoncentrationen syntes

emellertid vara föga eller ingen. Härav torde man vara berättigad att sluta till,

att en mindre höjning i alkoholhalten hos det nuvarande pilsnerdrickat skulle hava

ringa om ens någon betydelse ur nykterhetssynpunkt. Däremot skulle otvivelaktigt

en mera betydande höjning (mer än procent) visa sig föranleda olägenheter

i nykterhetsavseende. Kontrollstyrelsen hade emellertid av den gjorda undersökningen

fått den bestämda uppfattningen, att, om en höjning av alkoholhalten

hos pilsnerdrickat utan några mera framträdande olägenheter ur nykterhetssynpunkt

skulle kunna äga rum, denna höjning måste ske synnerligen försiktigt.

En av anlitade medicinska sakkunniga verkställd undersökning rörande latituden

för förnimbara smakförändringar i fråga om maltdrycker hade givit till resultat,

att en för smaksinnet förnimbar ändring inträdde med en koncentrationsstegring

av mellan 4 och 9 procent.

Med den nu föreskrivna högsta stamvörtstyrkan av 9.5 procent skulle en

ökning av koncentrationsstegringen med 9 procent föranleda en högsta extrakthalt av

ungefär 10.4 procent, vilken halt vid 60 procent utjäsning skulle giva en alkoholhalt

av 3.9 volymprocent och vid 64 procent utjäsning 4.15 volymprocent. Då man,

enligt Arad erfarenheten gåve vid handen, vid den svenska maltdryckstillverkningen

måste räkna med, att det ej sällan förekonmie högre utjäsningsgrader än 60 procent,

och man sålunda kunde vänta, att maltdrycker med 10.4 procent stamvörtstyrka

skulle kunna tillhandahållas med en alkoholhalt, som läge mer än ''/s procent

över den nu tillåtna högsta alkoholhalten, vore en höjning av stamvörtstyrkan till

10.4 procent ägnad att framkalla tveksamhet. Emellertid syntes man kunna ernå

en förbättring av smaken genom att höja stamvörtstyrkan allenast till 10 procent,

om man samtidigt i fråga om extrakthalten medgåve tillverkaren en säkerhetsgräns

— remedium — av 0.4 procent utöver den fastställda gränsen för stamvörtstyrkan.

Stamvörtstyrkan hos det nuvarande pilsnerdrickat vore i allmänhet lägre

och ej sällan betydligt lägre än den lagligen medgivna. För att vara säker på att ej

överskrida den högsta medgivna extraktgränsen måste nämligen tillverkarna alltid

hålla vörten något under maximum, och de iakttoge alltså självmant en säkerhetsmarginal,

som verkade nedåt från den högsta medgivna stamvörtstyrkan. Om emellertid

i stället en sådan anordning vidtoges, att tillverkarna kunde räkna med en

säkerhetsmarginal, som läge ovanför den fastställda stamvörtgränsen, och sålunda

kunde inbrygga maltdryckerna med en stamvörtstyrka omedelbart intill denna gräns,

skulle en höjning till lo procent extrakt från den nu i regel förekommande av högst

9.2 procent extrakt innebära en tillräcklig koncentrationsstegring för att bliva för

smaken förnimbar — den verkliga höjningen av extraktstyrkan skulle uppgå till

nära 0.8 procent och otvivelaktigt innebära en märkbar förbättring av smaken hos

pilsnerdrickat. Det syntes för övrigt kontrollstyrelsen, att, oavsett om en höjning

av gränsen för stamvörtstyrkan ägde rum eller icke, det vore påkallat att införa

bestämmelser om ett remedium beträffande extrakthalten.

Med en sådan höjning av stamvörtstyrkan som den, vartill kontrollstyrelsen

sålunda kommit, och då förhållandena syntes utgöra vägande skäl för att relationen

mellan extrakthalt och alkoholhalt — som enligt gällande förordning byggde på

en utjäsningsgrad av 60 procent — fastställdes efter en utjäsningsgrad av 62 procent,

skulle alkoholgränsen vid en högsta medgivna extrakthalt av 10 procent bliva 3.i

viktprocent, motsvarande 3.9 volymprocent.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

53

Med detta förslag skulle visserligen en allmän höjning av alkoholhalten i

maltdrycker av klass II äga rum, ehuru denna höjning i medeltal icke komme att

uppgå till mera än 0.3 å 0.4 procent och sålunda vara ur nykterhetssynpunkt så

gott som betydelselös, men i stället skulle, om, såsom styrelsen i annat sammanhang

förordade, tillverkaren bleve vid straffansvar skyldig att iakttaga ej blott extraktgränsen

utan även alkoholgränsen, erhållas eu alkoholgräns, som tillverkaren vore

förpliktad iakttaga och som uppdroges vid den alkoholhalt, vilken tillverkaren

redan nu i vissa fall kunde nå. I praktiken torde emellertid alkoholhalten i många

fall komma att ligga någon eller några tiondelar under den av styrelsen ifrågasatta

gränsen av 3.x viktprocent. Kontrollstyrelsen förordade alltså, att den övre

gränsen för maltdrycker av klass II bestämdes till 10 procent stamvörtstyrka och

3.1 viktprocent alkohol. Jämväl beträffande alkoholhalten borde fastställas ett

remedium, innehållande en marginal upp till 3.3 viktprocent, inom vilken straffskyldighet

skulle inträda blott vid ond tro eller uppenbar vårdslöshet vid tillverkningen.

Härigenom skulle visserligen, om starkölsförbudet genomfördes,

drycker med högre stamvörtstyrka än 10 procent men med lägre alkoholhalt

än 3.1 viktprocent bliva förbjudna till försäljning inom landet, något som syntes

vara en ofrånkomlig konsekvens av bibehållandet av extraktgränsen. I den mån

emellertid dylika drycker, vilka så gott som uteslutande hittills använts för medicinskt

ändamål, fortfarande skulle erfordras för dylikt eller annat speciellt ändamål,

komme tillverkning inom landet eller införsel till landet för sagda ändamål fortfarande

att vara medgiven.

Såsom framgått av det sist anförda, har kontrollstyrelsen i sitt förslag ansett

sig böra beräkna maltdryckernas alkoholhalt efter viktprocent, under det att maltdryckssakkunniga

stannat vid att förorda bibehållande av den nu gällande volymprocentberäkningen.

Kontrollstyrelsen anför i denna del, att viktprocentberäkningen

obestridligen hade vissa företräden såsom mått på alkoholhalten i jämförelse med

beräkning efter volymprocent. Särskilt gjorde sig viktprocentberäkningens företräde

framför volymprocentberäkningen gällande ur praktiska synpunkter, enär

den av bryggarna använda metoden med sackarometerbestämningar omedelbart gåve

alkoholhalten i viktprocent, under det att tabeller, som tillförlitligt, d. v. s. för olika

extrakthalter, angå ve motsvarande volymprocent, icke förelåge. Visserligen läte det

sig icke utan betydande kostnader göra att beträffande brännvinskontrollen övergå

till viktprocentberäkning, men i detta avseende förelåge icke samma skäl för en

övergång, och det syntes icke vara förenat med någon nämnvärd olägenhet att

tillämpa olika system vid kontrollen av maltdrycker och av brännvin.

Kontrollstyrelsens förslag i hittills berörda avseenden omfattas i

alla delar av styrelsens chef och föredragande byråchefen Thulin.

Övriga av de deltagande ledamöterna samt tillkallade sakkunniga hava

o lika avseenden anfört avvikande meningar.

Ingenjören Almgren hänvisar till den av honom till maltdryckssakunnigas

betänkande avgivna reservationen, enligt vilken han avstyrkt starkölsförbud, och

förklarar sig sakna anledning att frångå den sålunda uttalade uppfattningen. I

frågan om förbättrande av pilsnerdrickats smak och hållbarhet ansåge reservanten

lika med kontrollstyrelsen, att en dylik förbättring kunde ske endast genom en

höjning av såväl extrakt- som alkoholhalten i dryckerna. Beträffande storleken av

Kontrollstyrelsens

förslog

angående

övergång till

viktprocentberäkning.

Reservationen

vid kontrollstynlst

ns betänkande.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

denna höjning hade emellertid reservanten såsom resultat av de iakttagelser, han

under de senaste åren själv kunnat göra, liksom av de åsikter, han av framstående

in- och utländska fackmän hört uttalas, och av den erfarenhet, som i praktiken

vunnits i andra länder med högt stående maltindustri, kommit till den uppfattningen,

att, om man ifråga om smak och hållbarhet ville giva de nuvarande maltdryckerna

av klass II en verklig förbättring, dessa dryckers alkoholhalt borde höjas

till 3.2 viktprocent och deras ursprungliga stamvörtstyrka till 10.5 procent. Beträffande

alkoholhalten borde det av kontrollstyrelsen föreslagna remediet av 0.2

procent bibehållas; ifråga om stamvörtstyrkan däremot kunde, om den av reservanten

föreslagna extraktgränsen fastställdes, remediet borttagas. En av vår tids

allra främste fackmän på bryggeriteknikens område, vilken fått tillfälle att inför

kontrollstyrelsen redogöra för sin ståndpunkt i den föreliggande frågan, hade därvid

såsom sin på erfarenheten från såväl Sverige som andra länder grundade mening

uttalat, att en för vårt land lämplig maltdryck skulle erhållas, om denna drycks

alkohol- och stamvörtstyrka bestämdes just till 3.2, resp. 10.5 procent. Reservantens

bestämda uppfattning vore, att ifråga om relativt så svaga maltdrycker,

som dem, om vilka här vore fråga, varje ökning av blott en tiondels procent

i alkohol- eller extrakthalten medförde en höjning i dryckernas kvalitet. Enligt

kontrollstyrelsens eget yttrande överstege en höjning till 3.2 viktprocent icke den

av styrelsen såsom riskfri ansedda gränsen för alkohol haltens ökning. Därest, såsom

reservanten ville föreslå, intet remedium fastställdes i fråga om extrakthalten,

skulle med en högsta tillåten extrakthalt av 10.5 procent stamvörtstyrkan i praktiken

komma att ligga vid 10.2—10.3 procent och alltså endast 2 å 3 tiondels procent

över det av kontrollstyrelsen föreslagna extraktmaximum. Redan denna ökning

i extrakthalten möjliggjorde emellertid enligt gjord erfarenhet någon variation av

maltdryckstyperna, vilken på många platser med hänsyn till allmänhetens smak

syntes vara önskvärd. I fråga om förjäsningsgraden vore det enligt reservantens

mening skäl i att för framtiden, liksom hittills, till grund för den kombinerade

extrakt- och alkoholgränsen lägga en medelförjäsning av 60 procent. Kontrollstyrelsens

åsikt, att man borde räkna efter 62 procent, vilken uppfattning varit

grundläggande för styrelsens beslut att föreslå den högsta extrakthalten till endast

10 procent, vore icke tillräckligt grundad. Med den avfattning, som författningsförslaget

erhållit i förevarande del, vore tillverkaren föranlåten att noggrant aktgiva

på förjäsningsgradens behöriga reglerande. Härav bleve en följd, att bryggerierna

för att icke riskera ett överskridande av den fastställda alkoholgränsen hänvisades

att arbeta med lägre förjäsningsgrader än tillförene, och det måste under sådana

förhållanden anses principiellt oriktigt att, i likhet med kontrollstyrelsen, för framtiden

räkna med högre förjäsning än hittills, när utvecklingen uppenbarligen måste

komma att gå i motsatt riktning.

Disponenten Sandmall, vilken i förevarande del ej deltagit i besluten, har i

särskilt yttrande förklarat sig i alla delar instämma i den av Almgren uttalade uppfattningen.

Överkontrollören von Schéele och överingenjören Envall hava anfört, att, dä

utredningen ej givit vid handen, att vid en lägre alkoholhalt än 3.2 viktprocent

en maltdryck av tillfredsställande hållbarhet kunde erhållas, det på frågans nuvarande

ståndpunkt icke syntes tillrådligt att sätta alkoholhalten under denna gräns.

Någon påtaglig smakförbättring syntes icke kunna påräknas vid en stamvörtstyrka

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

av 10 procent, utan erfordrades i sådant avseende, att gränsen sattes vid 10.5 procent.

Vid dylik gränsbestämning vore det icke nödigt att beträffande extraktgränsen

medgiva något remedium.

Ledamoten i kontrollstyrelsen Lagergren har jämväl avgivit uttalande av

den innebörd, att enligt hans mening en extraktgräns av 10. r, procent erfordrades

för att allmänhetens berättigade anspråk på att äga tillgång till en mellanstark maltdryck,

som vore skäligen välsmakande och tillräckligt hållbar, skulle kunna uppfyllas.

De över kontrollstyrelsens betänkande inhämtade yttrandena innehålla

i nu förevarande avseenden följande.

Socialstyrelsen anför:

»Vad först beträffar spörsmålet om det nu rådande tillfiilliga starkölsförbudets

avlösande av permanent sådant förbud linner styrelsen den förebragta utredningen

och i övrigt kända förhållanden kraftigt tala mot återinförande av starkölet för

allmän konsumtion. Tidigare erfarenheter om starkölets fördärvlighet för nykterhetstillståndet,

de sannolikt betydande svårigheterna för en verksam individuell

kontroll ifråga om ölkonsumtionen, frånvaron av ett mera allmänt framburet behov

av starkölets återinförande samt nödvändigheten av att man för framtiden undviker

att öppna möjligheter till en lyxkonsumtion, som troligen skulle komma att i avsevärd

utsträckning utnyttjas, hänvisa enligt socialstyrelsens uppfattning på den föreslagna

lösningen såsom den från sociala synpunkter lämpligaste. Invändningarna

att rusdrycksförsäljningsförordningen skulle komma att upphävas ifråga om starköl,

innan densamma i detta avseende ens hunnit komma till tillämpning, samt att det

icke vore följdriktigt att tillåta import och försäljning av långt alkoholstarkare

drycker men lägga starkölet under import- och försäljningsförbud, kunna icke med

hänsyn till ovanberörda betänkligheter tillerkännas någon större betydelse.

I fråga om maltdryckerna av andra klassen är det förvisso önskvärt, att det

kan tillverkas en god och hållbar måltidsdryck, som praktiskt taget icke kan missbrukas

såsom berusningsmedel. Därest det vid en omprövning skulle visa sig att,

såsom man från bryggerisakkunnigt håll angivit, bestämda kvalitetsföreträden kunna

ernås genom en obetydligt större höjning av alkoholhalten än den, vid vilken kontrollstyrelsen

stannat, så synes man med hänsyn till hittills förebragt utredning

icke hava skäl att från nykterhetssynpunkt ställa sig avvisande däremot.»

Byråchefen Järte och socialstyrelsens expert för alkoholistvårdsärenden professorn

Kinberg voro av avvikande mening och anförde:

»Det kan uppenbarligen icke vara tal om att återinföra den från hämmande

skrankor fria ölhantering, som tidigare, till betydande men för nykterhetstillståndet,

fått utövas här i landet. Härtill vilja vi ingalunda lämna vår medverkan. Men

å andra sidan synes oss steget härifrån till fullständigt starkölsförbud vara alltför

långt. Det kan icke vara rimligt att begagna det tillfälliga förbud för starkölstillverkning,

vilket utfärdades under kristiden på grund av då rådande svårigheter

för vårt folks livsmedelsförsörjning, som utgångspunkt för en så radikal åtgärd.

Det egendomliga förhållandet skulle då inträffa, att man i Sverige, med låt vara

begränsad, men enligt vår uppfattning fullt tillräcklig tillgång på spritdrycker,

skulle äga starkölsförbud, medan man t. ex. i förbudslandet Norge har okontrollerad

tillgång till en mycket starkare maltdryck än det pilsnerdricka av ny typ, som vi,

Yttranden

över Jconti ollstyrelsens

förslag.

Socialsty
relsen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Svenska

bryggareföreningen
-

.Länsstyrel
serna.

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

i likhet med socialstyrelsens majoritet, tillstyrka. Det förefaller också ur allmän

nykterhetspolitisk synpunkt skäligen inkonsekvent att hos oss förbjuda import av

utländskt starköl, medan man kan erhålla utländska spritdrycker. Lagstiftaren hade

icke heller ursprungligen tänkt sig några andra restriktioner beträffande starkölet

än dess förläggande under det individuella kontrollsystemet, vilket är förutsatt i

1917 års rusdrycksförsäljningsförordning. Härigenom torde ölmissbruket kunna

effektivt stävjas. Samma syfte skulle man även nå genom att, medelst ökning av

tillverkningsskatten, avsevärt höja priset på starkölet, vilket under nuvarande statsfinansiella

läge också torde bliva en synnerligen välkommen skattekälla.»

I frågan om starkölsförbud vidhåller Svenska bryggareföreningen

sin i det tidigare utlåtandet uttalade avvisande ståndpunkt.

Föreningen erinrar vidare, att vid den förnyade undersökningen de flesta av

de tillfrågade systembolagen måst erkänna, att de lokala svårigheterna att anordna

starkölsförsäljning numera kunde anses i det närmaste övervunna. Åtskilliga bolag

hade också uttalat såsom sin mening, att några oövervinneliga tekniska svårigheter

ur kontrollsynpunkt icke skulle behöva uppstå. Gentemot vad kontrollstyrelsen

anfört till gendrivande av påståendet att det vore inkonsekvent att förbjuda

starkölsförsäljning, så länge försäljning av spritdrycker vore tillåten, genmäldes,

att det vore svårt att förstå, varför icke de starkare maltdryckerna skulle kunna

vinna användning såsom njutningsdrycker. Det syntes icke kunna bestridas, att

maltdryckerna i viss utsträckning använts såsom rena sällskaps- och njutningsdrycker,

i vilket avseende vore att erinra om de starkare engelska maltdryckssorter,

vilka å de större restaurangerna vunnit en användning, fullt jämställd med användningen

av spritdrycker och vin. Kontrollstyrelsen hade uttalat, att kontrollsystemet,

om sådant skulle kunna genomföras, måste bliva så restriktivt, att förbrukningen

av Öl nedbringades till ett minimum, och att därigenom skälen för

starkölsförsäljningens bibehållande väsentligt försvagades. Häremot kunde anföras,

att det syntes egendomligt, att en väsentligt minskad omsättning skulle försvaga

skälen för starkölets bibehållande. Detta skäl syntes snarare böra tala i motsatt

riktning, då några allvarliga risker för kontrollens genomförande och därmed för

nykterheten icke vid en starkt begränsad omsättning behövde uppkomma. Ytterligare

anledning att icke helt förbjuda starkölsförsäljningen vore att, enligt föreningens

förmenande, alla skäl talade för att tillgången till ett gott Öl väsentligt

skulle minska behovet av starkare spritdrycker och därigenom måhända även bliva

ett medel mot den överhandtagande smugglingen och langningen.

De av länsstyrelserna avgivna utlåtandena innehålla i frågan om

starkölsförbud och bestämmande av gränsen mellan maltdrycker av andra

och tredje klassen i huvudsak följande.

För starkölsförbud hava uttalat sig överståthållarämbetet och länsstyrelserna

i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Gottlands, Blekinge och

Hallands län, Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs, Skaraborgs, Västmanlands,

Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorr lands och Västerbottens lön. Av dessa

länsstyrelser hava emellertid de i Göteborgs och Bohus län samt Väster
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 131.

57

norrbmds län ansett sig kunna tillstyrka starkölsförbud allenast under

förutsättning, att maximigränsen lör alkoholhalt och extrakthalt hos

pilsnerdricka bestämdes till respektive 3.2 viktprocent och 10.5 procent.

Jämväl överståthållaräinbefet samt länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings,

Grottlands, Blekinge, Älvsborgs, Skaraborgs, Västmanlands och Gävleborgs

län ansluta sig till reservanternas inom kontrollstyrelsen mening, att

berörda gräns borde sättas vid sistnämnda båda högre tal. Länsstyrelserna

i Östergötlands, Hallands, Kopparbergs och Västerbottens län hava

däremot biträtt kontrollstyrelsens förslag om gränsens bestämmande till

3.1, respektive 10 procent. Av övriga tio länsstyrelser — vilka avstyrkt

starköls förbud — förklara länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus,

Örebro och Jämtlands län, att pilsnerdricksgränsen, även om starkölsförbud

icke komme att stadgas, borde sättas vid de högre talen. Länsstyrelserna

i Uppsala, Södermanlands, Värmlands och Norrbottens län

uttala, att, därest starköl icke vidare skulle få försäljas, drycker av upp

till 3.2 viktprocent alkoholhalt och 10.5 procent extmkthalt borde vara

tilllåtna. Länsstyrelserna i Kronobergs och Kalmar län lämna kontrollstyrelsens

förslag till gräns mellan maltdrycksklasserna utan anmärkning.

I frågan om själva starkölsförbudet hänvisa de flesta länsstyrelser,

som tillstyrkt förslaget, till sina yttranden över maltdryckssakkunnigas

förslag. Följande uttalanden må här något utförligare återgivas.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför:

»Eders Kungl. Maj:ts befallningsha vande, som alltid betvivlat lämpligheten

av att handeln med Öl förlädes under bränn vinsförsäljningsbolagen, och som i underdånigt

utlåtande den 13 februari 1914 över nykterhetskommitténs betänkande uttalat

denna uppfattning, anser sig böra i fråga om dessa uppgivna svårigheter betona,

att bolagen enligt 46 § i rusdrycksförsäljningsförordningen hava möjlighet,

dels att träffa överenskommelse med partihandlare med Öl, d. v. s. i regeln tillverkarne,

att direkt till köpare försända hos bolaget av enskilda inköpt Öl, dels

att inrätta särskilda avhämtningsställen för till enskilda försålt Öl. Alla de sju

systembolag, vilkas styrelser äga säte här i länet, hava hos Eders Kungl. Maj:ts

befallningshavande begärt och, efter tillstyrkande yttranden från vederbörande

kommunalmyndigheter, erhållit tillstånd att under åren 1922—1924 idka detaljhandel

med Öl. Dessa bolag synas således icke anse de antydda svårigheterna

mot ölförsäljning vara oöverkomliga. Bolagen i länets två största städer hava med

hänsyn till ölhandeln vidtagit särskilda åtgärder; i koncessionen för Nyköpings

utskänkningsaktiebolag har sålunda upptagits två särskilda avhämtningsställen,

och i koncessionen för Eskilstuna nya spritförsäljningsbolag har antalet utminuteringsställen

för endast Öl upptagits till ej mindre än åtta, I den tredje av länets

större städer, Katrineholm, finnes icke något rusdrycksförsäljningsbolag.

Som allmänheten haft sig bekant, att under de senare åren Öl och porter

ej fått tillverkas här i riket, är det ju föga underligt, att man icke i någon större

omfattning hos systembolagen eller å utminuterings- och utskänkningsställen frågat

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 1U7 höft. (Nr 131.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

efter en vara, som man visste ej fanns att tillgå, utom möjligen på några få ställen,

där importerat Öl eller porter saluförts. Allmänheten har måst nöja sig med den

i allmänhet visserligen drickbara, men föga njutbara drycken pilsnerdricka och

under den värsta kristiden med ännu mera smaklösa maltdrycker. Man har funnit

sig däri, emedan man visste, att tillgången på vissa av de för tillverkningen

av maltdrycker behövliga råämnena var högst begränsad och att dessa ämnen borde

under livsmedelsbristens tider användas såsom egentliga födoämnen. Sedan numera

livsmedelstillgången är helt och hållet förändrad, torde konsumenterna få anses

hava berättigade anspråk på att åter kunna erhålla maltdrycker av bättre beskaffenhet

och smak än dem, med vilka man under de senare åren måst åtnöjas.»

Det av länsstyrelsen i Malmöhus län avgivna, den 13 december

1922 dagtecknade yttrandet innehåller i förevarande del följande:

»I frågan om starkölsförbud har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

icke funnit anledning frångå sitt den 7 februari innevarande år avgivna utlåtande.

Vad kontrollstyrelsen ytterligare i denna fråga nu anfört, verkar ingalunda övertygande.

Det kan icke hjälpas, att kontrollstyrelsens skäl för starkölsförbud mera

giva intryck av försvar för en förutfattad ståndpunkt än att hava varit i och för

sig avgörande vid själva ståndpunktstagandet. Somliga av de anförda skälen synas

vara av beskaffenhet att betaga andra skäl deras övertygande kraft.»

Efter att hava anfört några exempel till stöd för sistnämnda påstående fortsätter

länsstyrelsen:

»Med rätta framhåller kontrollstyrelsen, att omsättningens storlek bleve beroende

på priset, men kontrollstyrelsen avfärdar denna viktiga fråga allenast med

att förutsätta, att utminuteringspriset visserligen bleve åtskilligt högre än före

kriget, fastän dock i varje fall icke så högt, att det komme att verka hämmande

på förbrukningen. Då nu kontrollstyrelsen haft betänkligheter mot att låta starköl

följa samma restriktionsbestämmelser, som gälla för vin, och såsom skäl för betänkligheterna

angivit, att ölet i förbrukningsavseende vore artskilt från vinet och

kunde påräkna större kundkrets ur alla befolkningslager, så skulle det ju legat

nära till hands att i en tid, då staten mera än vanligt är i behov av inkomstkällor,

taga under omprövning, huruvida icke en särskild skatt å starköl kunnat

ifrågasättas med syfte att tillföra staten inkomster samt tillika begränsa starkölets

avsättningsområde till huvudsakligen samma befolkningslager, som konsumerade

vin.

Det är ju möjligt, att vissa svårigheter skulle med nu gällande beskattningssystem

möta vid införandet av en särskild skatt å starköl. Uppenbarligen

skulle dessa svårigheter bortfalla genom en övergång från råvarubeskattning till

produktbeskattning.»

Länsstyrelsen uttalar vidare beträffande frågan om eventuell ersättning till

innehavare av pilsnerdricksrättigheter, att reduceringen av dessas inkomster helt visst

skulle bliva obetydlig, därest starköl ej finge försäljas i offentliga lokaler annat

än i sammanhang med matservering.

Länsstyrelsen i Örebro län, som anser den av kontrollstyrelsen

verkställda utredningen knappast vara av den natur, att därpå borde

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

grundas förslag till lagstiftning i ämnet, och förty hemställer om verkställande

av en förnyad, grundlig och allsidig utredning, sammanfattar

sitt yttrande angående starkölsförbudet på följande sätt:

»Då enligt gällande författning starköl får tillverkas och försäljas; då icke

några olägenheter kunnat uppvisas därav; då det medgivits, att förhållandena nu

så förändrats, att rent tekniskt sett försäljning av starköl kan äga rum; då det

erkänts, att de andra maltdrycker, som skulle få tillverkas, icke äga önskvärd

hållbarhet, vartill kommer att deras smaklighet även erkännes underlägsen starkölets,

och då det innebär en stor fara att genom icke på rationella grunder framtvingade

förbud framkalla överträdelser, nödgas Eders Kung], Maj:ts befallningshavande

avstyrka det framlagda förslaget, att starköl icke skulle utan särskilt till;

stånd få tillverkas och försäljas.

Innan Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande lämnar frågan om starkölsförbudet,

kan Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande icke underlåta att framhålla,

att, då allt starköl måste försäljas genom systembolagen, torde likasom beträffande

spritdrycker och vin utförsäljningspriset av starköl i förhållande till ölets

tillverkningskostnad bliva avsevärt högt, vilket tillsammans med de restriktiva

bestämmelser, som kunna förenas med motbok, torde verka därhän, att konsumtionen

av starköl kommer att bliva ganska inskränkt och icke torde medföra någon

försämring av det allmänna nykterhetstillståndet i landet.»

Landssekreteraren och landskamreraren anmälde avvikande mening och tillstyrkte

starkölsförbud.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förklarar sig väl hysa

betänkligheter mot starkölsförbud men å andra sidan finna vissa skäl

tala därför och fortsätter därefter:

»Om man därför kan framställa en välsmakande och hållbar dryck, som

kan bliva en tillfredsställande ersättning för starkölet, synas betänkligheterna mot

det ifrågasatta förbudet kunna falla, så mycket hellre som allmänheten under

några år fått vänja sig vid en svagare maltdryck.

Att det nuvarande pilsnerdrickat icke motsvarar berättigade krav, därom

synes numera en viss enighet råda.

Men icke heller kontrollstyrelsens förslag kan anses innebära en tillfredsställande

lösning av frågan. Styrelsens egen motivering ger vid handen, att hållbarheten

hos pilsnerdricka med den föreslagna alkoholhalten blir skäligen ringa,

då även i en sådan dryck hakterieutveckling äger rum, liksom att stamvörtstyrkan

borde höjas för att ernå en välsmakande dryck.

Om däremot, såsom vissa reservanter föreslagit, beträffande maltdrycker av

andra klass högsta gränsen för alkoholhalten bestämmes till normalt 3.2 viktprocent

med en jämkning i vissa fall, när det gäller fråga om ansvar, upptill 3.4

procent samt högsta stamvörtstyrkan sättes till 10.5 procent, torde ett gynnsammare

resultat vinnas.

Att denna jämförelsevis ringa jämkning, som framstående sakkunnige på

bryggeriteknikens område förordat i syfte att ernå en för vårt land lämpad, någorlunda

god och hållbar maltdryck, icke gärna kan innebära någon fara ur nykterhetssynpunkt,

torde vara så mycket mera tydligt, som kontrollstyrelsens eget yttrande

(sid. 53) närmast går i denna riktning.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande ställer sig för övrigt i hög grad

tvivlande inför beviskraften hos de balansgångsförsök, som kontrollstyrelsen anordnat.

Om allmänheten kan tillhandahållas ett pilsnerdricka av den beskaffenhet,

som nyss angivits, kan man också ha grundad anledning förmoda, att förbudet

mot starköl skall erhålla det stöd i allmänna rättsuppfattningen, utan vilket det

sannolikt skulle bliva till skada.

Under förutsättning att reservanternas ovan refererade förslag i fråga om

maltdrycker av andra klassen vinner bifall, men endast under denna förutsättning,

finner sig sålunda Eders Kungl. Maj ds befallningshavande icke böra avstyrka

förslaget om starkölsförbud.»

. De yttranden, i vilka uttalats instämmande i tanken på starkölsförbud

men förordats den högre pilsnerdricksgränsen, ansluta sig i

allmänhet till de uttalanden, som gjorts av reservanterna inom kontrollstyrelsen,

särskilt ingenjören Almgren, varvid det fram hålles, att skillnaden

mellan 3.2 och 3.1 viktprocent ur nykterhetssynpunkt måste

anses så gott som betydelselös och att man därför borde följa sakkunskapen,

enligt vilken man först genom att antaga den högre gränsen

kunde ernå verklig förbättring i fråga om pilsnerdrickats smak och

hållbarhet. Av bär avsedda yttranden må följande återgivas.

Överståthållarämbetet yttrar, att don verkliga sakkunskapen syntes

vara överens om att, utöver den av kontrollstyrelsen förordade höjningen

av alkoholgränsen och extraktgränsen, en mindre höjning borde äga

rum för att resultatet skulle bliva tillfredsställande, och fortsätter, efter

att hava återgivit reservanternas inom kontrollstyrelsen förslag:

»Då det synes omöjligt, att denna ringa förhöjning skulle på något sätt

influera på nykterheten men den däremot tydligen skulle komma att göra pilsnerdrickat

både smakligare och bådbärare, än det skulle bliva enligt kontrollstyrelsens

förslag, får överståthållarämbetet hemställa om bifall till berörda, i avgivna reservationer

framställda yrkanden. Framställningen i detta avseende synes tillmötesgå

en billig begäran från den öldrickande allmänheten, då den tvingas att avstå från

alla maltdrycker av högre maltstyrka. Även om sådana icke under de senaste

åren tillverkats inom landet har man dock hitintills genom systembolagen kunnat

förskaffa sig dem genom import från utlandet, en möjlighet, som hädanefter skulle

bliva avskuren.»

Länsstyrelsen i Blekinge län anför:

Den ytterligare utredning, som av kontrollstyrelsen företagits, kunde icke

anses hava jävat de farhågor för och invändningar mot försäljning av dylika

maltdrycker, som länsstyrelsen i sitt utlåtande över maltdryckssakkunigas betänkande

påpekat. Härtill komme, att den höjning i stamvörtstyrkan och alkoholhalten

för maltdrycker av andra klassen, som nu föreslagits, måste anses medföra, att

pilsnerdrickats smak och hållbarhet komme att betydligt förbättras, varför saknaden

av det så kallade stark- eller exportölet än mindre borde tillräknas någon be
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

tydelse, och tillstyrkte länsstyrelsen alltså förslaget om förbud mot införsel och

försäljning inom riket av exportöl. I fråga om alkoholhalten och stamvörtstyrkan

hos maltdrycker av andra klass anför länsstyrelsen, att, då enligt kontrollstyrelsens

egen utredning ifrågavarande maltdryckers farlighet ur nykterhetssynpunkt genom

höjning av gränsen till 3.2 viktprocent alkoholhalt och 10.5 procent extrakthalt

icke kunde anses ökas i högre grad än med den proportionella ökningen i

alkoholhalten, vilken väl finge anses tämligen betydelselös, det syntes länsstyrelsen,

att från praktisk synpunkt reservanternas inom konttrollstyrelsen

mening ägde bestämt företräde, varför länsstyrelsen ansåge sig böra förorda densamma.

Länsstyrelsens i Älvsborgs lön yttrande innehåller i förevarande del

följande:

Länsstyrelsen erinrar om reservanternas inom kontrollstyrelsen uppfattning,

att vid en medgiven extrakthalt av 10.5 procent det föreslagna remediet

beträffande extrakthalten vore överflödigt. Detta förslag innebure enligt länsstyrelsens

mening en beaktansvärd förenkling av de på grund av detta remedium

tillkrånglade ansvarsbestämmelserna vid överskridandet av den ifrågasatta

högre extrakthalten. Meningsskiljaktigheten mellan de sakkunniga och kontrollstyrelsen

skulle således röra sig om tiondels procentsatser av såväl extraktsom

alkoholhalt. Ur nykterhetssynpunkt torde dessa skiljaktigheter sakna betydelse,

vilket ock av kontrollstyrelsen i annat sammanhang medgåves. Frågan

vore egentligen helt av bryggeriteknisk art och till följd därav av beskaffenhet

att undandraga sig länsstyrelsens, liksom kontrollstyrelsens, bedömande. Vid sådant

förhållande funne emellertid länsstyrelsen svårförklarligt, att kontrollstyrelsen ej

fäst avseende vid den enhälliga och bestämda uppfattningen hos de aktade och

erfarna män, vilkas sakkunskap av finansdepartementet tagits i anspråk. Det vore

vidare att märka, att kontrollstyrelsens beslut dikterats av dess ordförande och en

styrelseledamot, under det att övriga i ärendets behandling deltagande styrelseledamöter

anslutit sig till de sakkunnigas uppfattning.

Länsstyrelsen i Örebro län gör i frågan om pilsnerdricksgränsen

följande uttalande:

»Om det kan göras antagligt, att med en relativt obetydlig höjning av

alkoholhalten man kan lyckas att tillverka en mycket hållbarare och även väsentligen

mera välsmakande maltdryck, än som kan ske med bibehållande av en godtyckligt

vald, nu gällande alkoholhalt, synes det vara i nykterhetsintresse synnerligen

önskvärt, att lagstiftaren beslutar sig för att möjliggöra tillverkningen av

en dylik hållbar och smaklig maltdryck, som kan bidraga till att minska förtäringen

av sådana maltdrycker, som innehålla så mycket alkohol, att de kunna

lättare missbrukas.»

För så vitt länsstyrelsen efter samvetsgrant studium av vad som i denna

fråga anförts, kunnat finna, hade i denna del de till kontrollstyrelsens biträde tillkallade

speciella sakkunniga, till vilka för övrigt en av kontrollstyrelsens tekniskt

sakkunniga ledamöter och dess äldsta ledamot anslutit sig, på ett fullt övertygande

och framgångsrikt sätt gendrivit de skäl och grunder, som framställts i betänkandet.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Svenska

bryggare
föreningen.

De länsstyrelser, vilka icke förorda pilsnerdricksgränsens sättande

vid de högre talen, anföra i allmänhet icke särskilda skäl till stöd för

denna ståndpunkt utan förklara sig endast lämna kontroll styrelsens förslag

utan erinran. Länsstyrelsen i Hallands lön, vilken i sitt yttrande

över maltdryckssakkunmgas förslag förklarat sig finna förslaget om att

helt släppa extraktgränsen välgrundat men tillika framhållit, att betänkligheten

mot faran för alkoholhaltens höjande genom efterjäsning ej

syntes tillfyllest hävd, yttrar numera, att länsstyrelsen, efter den av

kontrollstyrelsen förebragta utredningen i sistnämnda hänseende, såge

sig nödsakad ansluta sig till styrelsens uppfattning och alltså anse, att

maltdricka och maltöl icke borde få förekomma. Länsstyrelsen förordar

emellertid höjning av alkoholhalten till 3.1 viktprocent och av extrakthalten

till 10 procent, genom vilka höjningar pilsnerdrickats smak och

hållbarhet komme att avsevärt förbättras, under det att ökningen i berusningsverkan

måste anses fullständigt betydelselös.

Svenska bryggare för eningen kritiserar i sitt yttrande de förut omförmälda,

av kontroll styrel sen föranstaltade försöken till utrönande av

olika maltdryckers berusningsverkan och anför härutinnan:

»Frågan om gränsbestämningen har i realiteten icke genom utredningen

blivit förd nämnvärt framåt. De verkställda försöken giva särskilt därigenom, att

hänsyn icke tagits till de förhållanden, under vilka maltdrycker i allmänhet förtäras,

föga ledning för bedömandet av frågan om maltdryckernas farlighet ur berusningssynpunkt.

Med stöd av vad sålunda anförts kan föreningen icke godkänna såsom riktiga

de slutsatser, som laboratorn Hammarsten och docenten Liljestrand1 samt på

grundval härav kontrollstyrelsen dragit av de verkställda försöken. Det kan icke

anses ådagalagt, att berusningssymptom kunnat ''utan större svårighet’ framkallas —

det övervägande antalet försök tala i motsatt riktning — och det är icke heller

riktigt att, såsom å sid. 130, utan vidare göra gällande, att dylika symptom vid

tillräckligt ymnigt förtärande kunna konstateras hos alla försökspersonerna, när

de förtärda vätskemängdernas inverkan i och för sig icke blivit utrönt. Härförutom

måste föreningen inlägga en kraftig gensaga mot kontrollstyrelsens påstående

å sid. 53, att man enligt styrelsens mening ur de gjorda försöken vore ''berättigad

draga den slutsatsen, att förtäring av det nuvarande pilsnerdrickat i erforderliga

mängder kan åstadkomma berusning’. För en sådan slutsats giva de verkställda

undersökningarna i varje fall icke något belägg, då, såsom kontrollstyrelsen också

på nästa rad måste erkänna, några prov med pilsnerdricka icke anställts».

I frågan om maximigränsen för pilsnerdrickats alkoholhalt anför

föreningen, efter att hava återgivit den av ingenjören Almgren avgivna

reservationen till kontrollstyrelsens utlåtande:

1 De av kontrollstyrelsen anlitade sakkunniga.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

»Till vad reservanten haft att andraga vill föreningen i detta sammanhang

endast som sin mening framhålla, att det måste anses såsom ett synnerligen beklagligt

utslag av den så kallade nykterhetspolitiken, att man ifråga om maltdrycker

kommit att angiva alkoholprocenten i tiondedelar. Det är en allmän erfarenhet

hos bryggerikemisterna och erkännes också å sid. 71 i utlåtandet, att utförandet

av alkoholanalyser är en ganska vansklig sak. Kontrollstyrelsen räknar

därvid endast med en felmarginal på Vin procent, vilket måste anses avgjort för

litet. Av för föreningen tillgängliga analyser å porter jämsides verkställda å kontrollstyrelsens

laboratorium och av stadskemisten i Göteborg visar det sig i samtliga

tolv fall hava uppkommit skiljaktigheter i alkoholbestämningarna. De i analyserna

angivna procentsatserna variera mellan 0.2 7 och O.02 procent. I det övervägande

antalet fall (8) utgjorde skillnaden mer än 7,0 procent och i fem fall till

och med över 2/10 procent. Liknande exempel kunna med säkerhet uppvisas av

de flesta bryggerier, som låtit verkställa jämförande analyser å sina tillverkningar.

Vad nu sagts torde mer än väl motivera, att ifråga om alkoholgränsen i varje

fall icke räkna med mindre bråkdelar än */, procent. Som en följd härav hemställes,

att alkoholgränsen måtte angivas till 3 */4 viktprocent med 1L procent

remedium.»

Generaltullstyrelsen förklarar att, i vad dess ämbetsförvaltning rörde,

invändning icke vore att göra mot starkölsförbud.

Den omfattande utredning, som kommit till stånd i frågan rörande

rätten till försäljning av s. k. starköl, synes mig giva vid handen, att,

även om det icke kan anses fullständigt uteslutet, att starkölsförsäljningen

skulle kunna i huvudsaklig överensstämmelse med de i 19i7

års rusdrycksförsäljningsförordning stadgade bestämmelserna ordnas på

ett sådant sätt, att försäljningen icke skulle behöva medföra några allvarliga

risker ur nykterhetssynpunkt, ett dylikt ordnande emellertid

skulle möta mycket stora svårigheter. Av de från olika håll framburna

skäl, som i sådant hänseende tala för starkölsförbud, vill jag särskilt

understryka dem, som kallats de restriktionspolitiska. För undvikande

av meniiga verkningar i nykterhetsavseende av en försäljning genom

systembolagen synes nämligen annan utväg icke stå öppen än att antingen

omgärda öltilldelningen med starka restriktioner, ungefärligen

motsvarande de för spritdryckstilldelningen gällande, eller göra starkölskonsumtionen

till föremål för en prohibitiv beskattning''.

Vad beträffar möjligheten att tillgripa starka restriktioner, skulle

man, synes det mig, för att vinna trygghet mot missbruk, bliva nödsakad

att bestämma den månatliga tilldelningen av Öl till eu så liten

kvantitet, att tillfälle ej skulle förefinnas att regelbundet nyttja ölet såsom

måltidsdryck. Härav skulle utan tvivel alstras missnöje, något som

icke skulle bliva gagneligt för utminuteringsbolagens verksamhet i folknykterhetens

intresse.

Generaltull
styrelsen.

Departements
chefen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

En särskild starkölsbeskattning i prohibitiv! syfte synes mig ej

heller tillrådlig. En sådan beskattning torde endast med en viss svårighet

kunna genomföras utan en omläggning av hela systemet för

maltdrycksbeskattningen. Om skatten skulle hava någon verkan i prohibitivt

syfte, måste den för övrigt tilltagas så kraftigt, att en nämnvärd

konsumtion av starköl skulle bliva möjlig endast för ett fåtal konsumenter.

Ett hänsyntagande till dessa konsumenter synes mig icke

böra föranleda, att "man ställer utminuteringsbolagen inför de svårigheter

i olika avseenden, som organiserande av ölhandel även i begränsad

omfattning alltid måste medföra, Till frågan om en ökning av

skattesatserna för alla slag av nu beskattade maltdrycker återkommer

jag i det följande.

Åven om de nu av mig anförda och i övrigt under utredningsarbetets

gång framkomna omständigheter, som tala för införande av ett

permanent starkölsförbud icke i och för sig skulle anses slutligen

avgörande, synas desamma dock vara av den betydelse, att man bör

undersöka, huruvida icke allmänhetens önskan att äga tillgång till eu

smakligare och mera hållbar maltdryck, än det nuvarande pilsnerdrickat

anses vara, kan på annat sätt tillfredsställas. Undersökningar

i sådant hänseende hava i olika riktningar verkställts såväl a\

maltdryckssakkunniga som av kontrollstyrelsen. Visserligen anser jag

mig i likhet med kontrollstyrelsen icke kunna förorda det av nämnda

sakkunniga föreslagna systemet att slopa den s. k. extraktgränsen föi

att därigenom bereda möjlighet till tillverkning av de extraktstarka men

relativt alkoholsvaga drycker, som av de sakkunniga benämnts maltdricka

och maltöl. Risken för att dessa drycker skulle missbrukas

genom medelst efterjäsning åstadkommen ökning av alkoholhalten kan

nämligen icke lämnas ur räkningen. Å andra sidan är det knappast att

förvänta, att dylika drycker skulle bliva föremål för någon allmännare

efterfrågan — utom möjligen för att sålunda missbrukas.

Vad däremot angår de av kontrollstyrelsen gjorda undersökningarna

rörande möjligheten att förbättra pilsnerdrickats smak och hållbarhet,

synes mig av desamma hava framgått, att en höjning, ej överstigande 0.5

volymprocent, av den nu fastställda högsta alkoholhalten hos pilsnerdrickat

icke ur nykterhetssynpunkt skulle i och för sig medföra några ökade risker

av betydelse. Det har icke heller från någon av de hörda myndigheternas

sida gjorts invändning mot en mindre höjning av pilsnerdrickats alkoholhalt,

därest man därigenom skulle vinna eu sådan förbättring av dess

hållbarhet och smak, att berättigade anmärkningar mot beskaffenheten

därigenom skulle avlägsnas. Utredningen lärer vidare hava givit vid han
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kung!. Maj.ts proposition Nr 131.

deri, att genom en ökning av alkoholhalten med 0.3—0.5 volymprocent

dryckens hållbarhet skulle avsevärt förbättras. Beträffande pilsnerdrickats

smak är extrakthalten hos den stamvört, med vilken drycken inbryggts,

en faktor av avgörande betydelse. Ån vidare torde såsom ett resultat

av den gjorda utredningen kunna fastslås, att en dryck för att tillfredsställa

den allmänna smakriktningen inom landet bör vara fullt utjäst.

Kontrollstyrelsen har utvecklat, hurusom utjäsningsgraden är olika för

olika slag av malt; vid tillverkning av klass II av pilsnertyp lärer

densamma ligga snarare något över än under 60 procent, vilken

utjäsningsgrad ligger till grund för de nu gällande gränserna för

alkoholhalten och extraktstyrkan. Verkställda undersökningar och

gjorda uttalanden synas slutligen överensstämma därutinnan, att även

den jämförelsevis obetydliga höjning av den nuvarande extraktgränsen,

som efter nyssnämnda utjäsningsgrad svarar mot alkoholgränsens

höjning med 0.3—0.5 volymprocent, skulle bereda möjlighet att

tillverka för den allmänna smakriktningen mera tilltalande drycker än

de nuvarande.

Den verkställda utredningen får således anses hava givit vid handen,

att ett kraftigare pilsnerdricka än det nuvarande bör kunna få tillverkas

utan några vådor ur nykterhetssynpunkt. På grund härav och

med hänsyn till vad jag nyss yttrat synes mig frågan om maltdryckslagstiftningen

lämpligast böra lösas på det sätt, att det nu gällande

provisoriska starkölsförbudet göres permanent, men att en förbättring

av pilsnerdrickat möjliggöres.

Med förbud mot försäljning av starköl lärer därvid liksom i den

provisoriska lagstiftningen i ämnet böra följa importförbud. Med hänsyn

till de svårigheter i olika avseenden, som därav skulle följa, har jag icke

ansett mig böra, på sätt från vissa håll förordats, föreslå undantag från

importförbudet för s. k. porter eller andra maltdrycker av speciellt slag.

Vidare bör enligt min mening, därest försäljnings- och importförbudet

nu göres definitivt, detsamma kompletteras med bestämmelser om förbud

mot tillverkning till avsalu för andra ändamål än dem, för vilka försäljning

och import får äga rum.

Om, såsom nyss nämnts, relativ enighet synes råda därom, att man

för att förbättra pilsnerdrickat bör i viss, ungefär lika relation öka såväl

den högsta extrakthalten som den medgivna alkobolhalten, hava däremot,

på sätt jämväl framgått av den föregående redogörelsen, skilda

meningar yppats rörande huru långt man vid en sådan ökning lämpligen

bör gå. Kontrollstyrelsen tillstyrker, att alkoholgränsen höjes

från nuvarande 3.6 volymprocent till 3.1 viktprocent (svarande mot 3.9

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 107 käft. (Nr 131.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

volymprocent), och den högsta extrakthalten från 9.5 till 10 procent,

under det att reservanter inom styrelsen samt de flesta av de hörda myndigheterna

förorda gränsens bestämmande till 3.2 viktprocent alkohol och

10.5 procent extrakthalt. Skillnaden mellan de olika ståndpunkterna är

emellertid i realiteten ännu obetydligare, än dessa siffror utvisa, enär de

flesta av dem, som föreslagit extraktgränsens sättande till 10.5 procent,

samtidigt beträffande extrakthalten avstyrkt de av kontrollstyrelsen upptagna

bestämmelserna om ett s. k. remedium, d. v. s. en marginal för

misstag, felanalyser m. m., inom vilken straffbarhet endast under förutsättning

av avsiktligt fel eller uppenbar vårdslöshet hos tillverkaren

skulle inträda.

I avseende å höjning av alkoholgräns och extrakthalt bör man

enligt min uppfattning icke gå längre, än som oundgängligen erfordras

för erhållande av en dryck av den önskade förbättrade beskaffenheten.

Det gäller dock här ett utlämnande till i huvudsak fri försäljning

och konsumtion av drycker, vilka enligt gällande rusdryckslagstiftning

äro att anse såsom rusdrycker och underkastade den för sådana gällande

regleringen. Då de gränser, som av kontrollstyrelsen i förevarande

avseende föreslagits, enligt mitt förmenande kunna förväntas vara fullt

tillräckliga för vinnande av syftet med höjningen av maximigränserna,

ansluter jag mig i denna del till styrelsens förslag och förordar alltså,

att högsta gränsen bestämmes för alkoholhalten hos pilsnerdricka

till 3.1 viktprocent, motsvarande 3.9 volymprocent, och för stamvörtstyrkan

till en extrakthalt av 10 procent. På sätt kontrollstyrelsen föreslagit,

synas mig båda gränserna uttryckligen böra förklaras vara för

tillverkaren vid straffansvar förbindande, därvid jag dock vill förorda

styrelsens förslag angående remedium. Jag anhåller att senare i samband

med specialmotiveringen till författningstexten få återkomma till

förslaget i sistnämnda del.

Såsom framgått av vad jag sist anfört, har jag beräknat maltdryckernas

alkoholhalt i viktprocent, därvid följande kontrollstyrelsens

tidigare berörda förslag om övergång från volymprocent- till viktprocentberäkning.

De av styrelsen anförda skälen för en sådan förändringsynas

mig nämligen icke kunna frånkännas avgörande betydelse. Sant

är visserligen, att, då det icke för närvarande utan synnerliga olägenheter

skulle låta sig göra att beträffande spritdrycker och vin genomföra

en motsvarande förändring, en viss ojämnhet uppkommer, vilken

kunde tänkas bliva av betydelse särskilt vid avgränsningen mellan

drycker, vilka skola behandlas som vin, och drycker, hänförliga till

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kunpl. Maj:ts proposition Nr 131.

tillagade, alkoholfria drycker. Någon olägenhet av donna olikhet torde

emellertid icke vara att befara i praktiken. — I överensstämmelse med

vad sålunda föreslagits i fråga om pilsnerdricksgränsen, torde jämväl

maximigränsen för alkoholhalten hos svagdricka böra uttryckas i viktprocent.

1 maltdryckssakkunnigas uppdrag ingick, såsom framgått av den

nyss lämnade redogörelsen, att i samband med reviderandet av maltdryckslagstiftningen

till övervägande upptaga vissa av svagdrickstillverkarna

i riket gjorda framställningar rörande ändringar i gällande

bestämmelser angående möjlighet för dem att övergå till skattepliktig

tillverkning. Vid behandling av denna fråga hava de sakkunniga avstyrkt

ändring i gällande bestämmelser, enligt vilka i bryggeri, som

anlagts eller för tillverkning av andra drycker än svagdricka inrättats

efter ingången av juli månad 1917, sådan tillverkning ej får äga rum,

utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd. Kontrollstyrelsen berör

i sitt betänkande icke särskilt denna fråga. På grund av vad i ärendet

förekommit, torde jag emellertid, på sätt jag förut antytt, lämpligen

böra i detta sammanhang till behandling upptaga den framställning från

styrelsen för Svenska svagdricksbryggareföreningen, som i början av innevarande

år ingivits till Kungl. Maj:t.

Sagda framställning utmynnar i en hemställan, att vid utarbetandet

av det lagförslag i maltdryckstillverkningsfrågan, som eventuellt komme

att framläggas för riksdagen, följande förslag måtte tagas under omprövning:
l:o)

möjliggörande av tillverkning av sådant maltdricka, som av

de maltdryckssakkunniga föreslagits, d. v. s. en dryck med svagdrickats

alkoholhalt men inbryggd med en stamvört, vars extrakthalt överstiger

6 procent;

2:6) höjande av den högsta medgivna extrakthalten för svagdricka

från 6 procent till 7 V2 procent;

3:o) upphävande för svagdricksbryggeriernas del av det s. k.

koncessionstvånget, d. v. s. bestämmelserna om Kungl. Maj:ts tillstånd

för rätt att påbörja tillverkning av maltdrycker av klass II;

4:o) under förutsättning av bifall till förslaget under l:o), medgivande

för svagdricksbryggerierna att tillverka jämväl maltdricka; och

5:o) under förutsättning av bibehållande av koncessionstvånget för

svagdricksbryggerierna i fråga om övergång till skattepliktig tillverkning,

stadgande av motsvarande inskränkning i rätten för de skattepliktiga

bryggerierna att tillverka svagdricka, eventuellt maltdricka.

Frågan om

svaydricksbryggeriernas

ställning.

Framställning

från

Svenska svagdricks
bryggareföre
ningen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kontroll - styrelsens

yttrande.

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition ''Nr 131.

Beträffande förslagen under l:o) och 4:o), vilka avstyrkts av kontrollstyrelsen,

hänvisar jag till vad jag förut anfört i fråga om införande

av extraktrika, alkoholsvaga drycker. Angående de under 2:o), 3:o) och

5:o) upptagna förslagen har kontroll styrelsen i sitt över svagdricksbryggarnas

framställning avgivna yttrande anfört i huvudsak följande:

Kontrollstyrelsen hade för sin del ur principiell synpunkt intet att erinra

mot att extraktgränsen mellan nuvarande klass I och klass II höjdes till exempelvis

7 procent. Då extrakthalten i det vanliga fatsvagdrickat i allmänhet icke uppginge

till 4 procent, skulle en dylik höjning vara av betydelse endast beträffande

det lagrade buteljsvagdrickat. Sistnämnda dryck stode emellertid närmare de skattepliktiga

maltdryckerna än det egentliga fatsvagdrickat, och en höjning av extraktgränsen

borde därför föranleda ett allvarligt övervägande, huruvida icke buteljsvagdrickat

borde underkastas beskattning. En sådan syntes dock icke kunna

lämpligen anordnas annat än genom tillämpning av produktbeskattningsprincipen,

och den nuvarande tidpunkten vore föga lämplig för upptagande till behandling

av ett så vittutseende spörsmål som om övergång till denna princip. Förslaget om

koncessionstvång för skattepliktiga bryggerier för rätt att tillverka svagdricka

syntes icke böra föranleda någon åtgärd, då därigenom de skattepliktiga bryggerierna

skulle fråntagas en rätt, som de redan innehade. I fråga om koncessionstvånget

för rätt till skattepliktig tillverkning ansåge sig kontrollstyrelsen på anförda skäl

icke kunna förorda ett upphävande av gällande bestämmelser därutinnan, sedan

desamma en gång blivit införda i lagstiftningen och, såvitt styrelsen kunnat finna,

i sin män bidragit att åvägabringa en viss stabilitet på maltdryckstillverkningens område.

Emellertid syntes det enligt kontrollstyrelsens mening med fog kunna ifrågasättas,

att en mjukare tillämpning av koncessionsbestämmelserna komme till stånd,

än som för närvarande med stöd i motiveringen till det för dessa bestämmelser

grundläggande kommittéförslaget tillämpades. Det syntes nämligen kontrollstyrelsen

vara överensstämmande med billigheten, att de skattefria bryggerier, som vore inrättade

för tillverkning av lagrat dricka och sålunda hade en utrustning, jämförlig

med de skattepliktiga bryggeriernas, kunde tillerkännas rätt att med vissa villkor

och förbehåll övergå till en skattepliktig tillverkning, som dock endast borde

få omfatta maltdrycker av klass II.

Beträffande det närmare innehållet i svagdricksbryggareföreningens

framställning och kontrollstyrelsens yttrande däröver tillåter jag mig

att hänvisa till de bilagor (nr 2 och 3), som, enligt vad jag tidigare

hemställt, torde fogas till statsrådsprotokollet. De vid kontrollstyrelsens

yttrande fogade tabellerna torde i protokollsbilagan intagas allenast i

sammandrag, utvisande siffrorna för riket i dess helhet och för tiden

från och med tillverkningsåret 1913 —1914.

Såväl de av svagdricksbryggareföreningen som de av kontrollstyrelsen

åberopade siffrorna giva vid handen, att avsättningen av svagdricka

vid de skattefria bryggerierna under de senare åren i hög grad ned
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition Nr 131.

gått: under tiden från tillverkningsåret 1913—1914 beträffande vanligt

svagdricka med ungefär 63 procent och beträffande lagrat dricka med

ungefär 48 procent. Åtminstone delvis torde denna nedgång, såsom

av föreningen anförts, vara att tillskriva den under kristiden vidtagna

maltransoneringen och 1917 års rusdryckslagstiftning. Svagdricksbryggerierna

synas därför i viss mån hava ett berättigat anspråk på att

statsmakterna taga hänsyn till den ställning, van de på grund av denna

minskade avsättning blivit försatta.

Vad de i syfte att bereda svagdricksbryggerierna lättnad framställda

förslagen angår, vill jag till en början i fråga om höjning av maximigränsen

för svagdrickats extrakthalt erinra, att enligt''kontrollstyrelsens

framställning en jämförelse mellan befintliga statistiska uppgifter utvisar,

att svagdricksbryggerierna numera framställa en extraktsvagare dryck

än tidigare; under tillverkningsåret 1909—1910 erhöllos nämligen i

medeltal per 100 kilogram malt 13.7 hektoliter svagdricka och var vörtstyrkan

något under 5 procent, medan för tillverkningsåret 1920—1921

motsvarande siffror voro 16.9 hektoliter och 3.8 procent. Av dessa siffror

framgår, att svagdricksbryggerierna för närvarande för tillverkningen

av vanligt svagdricka icke på långt när utnyttja den vörtstyrka, som

gällande lagstiftning medgiver. Det synes sålunda föga påkallat att i

och för understödjande av tillverkningen av sådant svagdricka höja

maximigränsen, innan det prövats, huruvida icke inom gällande lagstiftnings

ram sådan förbättring av svagdrickat skulle kunna erhållas,

som åt detsamma gåve större konkurrenskraft och sålunda åstadkomme

ökad förbrukning.. För tillverkningen av lagrat buteljdricka skulle väl

den föreslagna höjningen av extrakthalten omedelbart vara av betydelse,

men denna tillverkning spelar, såsom framgår av de vid kontrollstyrelsens

yttrande fogade tabellerna, ekonomiskt betydligt mindre roll än tillverkningen

i övrigt; den tillverkade kvantiteten lagrat dricka utgjorde tillverkningsåret

1913—1914 omkring 5.8 procent och tillverkningsåret 1921 —

1922 omkring 8 procent av de skattefria bryggeriernas hela tillverkning,

och tillverkningsvärdet av det lagrade drickat uppgick förstnämnda tillverkningsår

till omkring 16.2 procent och det senare tillverkningsåret till omkring

18 procent av det totala tillverkningsvärdet. Härtill kommer, att

det icke kan anses vara i det allmännas intresse att vidtaga åtgärder,

som uppmuntra till ökad tillverkning av buteljdricka på bekostnad av

tillverkningen av det alkoholsvagare och billigare fatsvagdrickat. Jag

erinrar vidare i detta sammanhang, att, såsom jag redan i annat sammanhang

yttrat, jag har för avsikt att föreslå en betydande ökning av

den nu för pilsnerdrickstillverkning utgående maltskatten. Den pris
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

förhöjning å pilsnerdrickat, som därav kan föranledas, torde icke bliva

utan ''betydelse för svagdrickats konkurrenskraft i marknaden, och denna

skatteökning innebär sålunda en given fördel för svagdricksbryggerierna.

Andra åtgärder i syfte att bereda dessa lättnad te sig med hänsyn härtill

för närvarande i mindre grad av behovet påkallade, än de måhända eljest

skulle hava varit, På grund härav och med hänsyn till vad jag förut

anfört, anser jag mig icke böra förorda en höjning av extraktgränsen

för klass I.

Beträffande förslaget om koncessionstvång i fråga om de skattepliktiga

bryggeriernas svagdrickstillverkning ansluter jag mig till kontrollstyrelsens

avstyrkande uttalande. Visserligen äro andra åtgärder

tänkbara i syfte att förminska de skattepliktiga bryggeriernas konkurrensförmåga

vid tillverkning av skattefria maltdrycker. Jag erinrar härutinnan

om de bestämmelser, som i tidigare maltskatteförfattningar funnits

eller vid frågans behandling förut ifrågasatts av innebörd, antingen att ett

skattepliktigt bryggeri icke skulle få skatterestitution för allt det malt,

som användes till svagdrickstillverkningen, utan endast för viss bråkdel

därav, eller att restitution skulle erhållas endast för en del av den för

svagdricksmaltet erlagda skatten. Ytterst verka emellertid båda dessa

åtgärder prisfördyrande å de skattepliktiga dryckerna. Då en ej ringa

verkan i denna riktning åstadkommes redan av den föreslagna skattehöjningen,

synas mig ytterligare åtgärder med liknande verkan ej lämpliga.

Däremot anser jag, i överensstämmelse med kontrollstyrelsen, att

de skattefria bryggerier, som hava därför lämpade inrättningar, böra

kunna erhålla större möjlighet att få Kungl. Maj:ts tillstånd till rätt att

övergå till skattepliktig tillverkning, än de med den för närvarande tilllämpade

praxis äga. De bryggerier, för vilka sadant tillstånd skulle

kunna tänkas ifrågakomma, äro, på sätt kontrollstyrelsen anfört, de nu

i gång varande svagdricksbryggerier, vilka äro så inrättade, att. de

kunna tillverka buteljera! dricka. Emellertid synes endast under vissa

ganska stränga förutsättningar sådant bryggeri böra kunna . erhålla

dylikt tillstånd, något som också av kontrollstyrelsen framhållits. På

o-rund av min sålunda uttalade uppfattning är det min avsikt att, därest

det nu avhandlade förslaget till maltdryckslagstiftning. i det väsentliga

vinner riksdagens bifall och uttalande av riksdagen i annan riktning

icke göres, förorda en sådan behandling av ansökningar rörande rätt

till skattepliktig tillverkning, att tillstånd till tillverkning av pilsnerdricka

meddelas skattefritt bryggeri under i huvudsak följande, med de

av kontrollstyrelsen uppställda överensstämmande förutsättningar, nämligen:

att anmärkning icke i något avseende kan göras mot bryggeriets

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition Nr 131.

hittillsvarande skötsel eller mot tillverkaren personligen, att bryggeriet

i dess nuvarande skick utan större förändringar är i stånd att påbörja

skattepliktig tillverkning samt ur kontrollsynpunkt uppfyller de fordringar,

den blivande maltdryckstillverkningsförordningen kan komma att föreskriva

för skattepliktiga bryggerier, samt att bryggeriets tillverkningav

svagdricka och lagrat dricka varit av större omfattning.

Såsom torde hava framgått av den i början av mitt anförande Omläggning

lämnade redogörelsen, utövas enligt nu bestående system för kontrollen d?yCksko''n.

i de skattepliktiga bryggerierna den egentliga tillsynen av lokala kon- trollen,

trollörer, vilka genom ofta företagna besök vid bryggerierna skola ut- Nuvarande

öva den närmare uppsikten över att den självregistrerande vågen system''

fungerar och att malt ej användes, som icke passerat denna väg. Denna

kontroll är kompletterad därmed, att tillverkarna äro skyldiga att för

granskning till kontrollmyndigheten insända utdrag av sina bryggjournaler.

Det bestående kontrollsystemet kännetecknas sålunda av personkontroll,

kombinerad med bokföringskontroll. Båda slagen av kontroll

äro emellertid i viss mån ofullständiga; kontrollörerna övervaka icke

i alla delar tillverkningens gång, och utdragen ur bryggjournalerna äro

tydligen icke tillräckliga för eu betryggande granskning av tillverkningen

inom bryggeriet över huvud.

En närmare redogörelse för det nuvarande kontrollsystemet, än jag

här kunnat lämna, och en sammanfattning av de olika uppgifter, som

enligt detsamma tillkomma de olika organen för kontrollen, återfinnas

i sjätte kapitlet av kontrollstyrelsens utlåtande.

Maltdryckssakkunniga upptogo i sitt betänkande frågan om för- MaitdrycUenkling

av kontrollen. De ifrågasatte, att den genom kontrollörerna ut- e*

övade personkontrollen skulle minskas och i viss grad ersättas av en yttranden darpå

tillverkarens bokföring grundad kontroll. I enlighet härmed skulle öveK

kontrollörerna vid de skattepliktiga bryggerierna ersättas av tillsyningsman

med i huvudsak samma ställning som tillsyningsmännen vid de

skattefria bryggerierna, ökade krav ställas på tillverkarens bokföring över

tillverkningen, överkontrollörernas kontroll över bryggerierna i huvudsak

bibehållas oförändrad, varjämte skulle genom stickprov, då och då oförmodat

utförda av överkontrollörerna och centrala kontrolltjänstemän,

utrönas, huruvida tillverkarens bokföring stämde med de faktiska förhållandena.

Härigenom skulle eu ej obetydlig besparing kunna göras,

och de sakkunniga hava ansett, att minst hälften av den nuvarande

kontrollkostnaden skulle kunna inbesparas.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

I sitt yttrande i anledning av de sakkunnigas förslag förklarade kontrollstyrelsen,

att den icke funne det utan vidare vara klart, att den av de sakkunniga

föreslagna vägen vore den bästa, mest konsekventa och billigaste. Det föreslagna

systemet innebure å ena sidan ett försvagande av personkontrollen och å andra

sidan en utveckling av bokföringskontrollen till större fullständighet. De sakkunniga

syntes emellertid i sitt betänkande icke hava tagit i betraktande en sådan

möjlighet som den, att personkontrollen å bryggerierna fullständigt borttoges samt

att bokföringskontrollen i förening med en verksam stickprovskontroll utvecklades

till större effektivitet. Ett dylikt kontrollsystem skulle enligt kontrollstyrelsen

bliva ändå billigare än det av de sakkunniga föreslagna och vore sålunda förtjänt

att tagas under allvarligt övervägande.

Av reservanter inom kontrollstyrelsen ävensom i vissa av de av lansstyreiserna

över maltdryckssakkunnigas betänkande avgivna yttranden framställdes ytterligare

invändningar mot de sakkunnigas förslag i denna del.

KontMisty. Kontrollstyrelsen har i sitt betänkande såsom resultat av den före
reUeZg!St

tågna grundligare utredningen stannat vid att förorda en förändring

Omläggning av det nuvarande kontrollsystemet i två särskilda huvudriktningar. Dels

av kontroll- föreslår nämligen kontrollstyrelsen, att kontrollörerna vid de skattepliksystemet.

^ bryggerierna skola upphöra att fungera samt att deias uppgifter

skola, i den mån de icke anses kunna uteslutas, fördelas pa särskilda,

lägre’ avlönade kontrollombud vid de olika bryggerierna samt på överkontrollörerna,

vilka såsom följd härav borde få ett högre arvode; dels

förordar styrelsen, att vissa med kontrollsystemet sammanhängande uppgifter,

vilka nu tillkomma Kungl. Maj:t eller länsstyrelserna, skola sammanföras

hos kontrollstyrelsen. Kontrollstyrelsens förslag i förstnämnda

hänseende vilar på följande grunder. Avläsningarna _ av den självregistrerande

vågen, som nu skola verkställas tre gånger i veckan, kunde

utan risk inskränkas till antalet. För att man skulle kunna utöva tillsyn

i de fall, då vågen eller maltkrossen icke fungerade men tillverkaren

ändock ville verkställa krossning eller uppvägning av malt, vore icke

nödigt, att särskild kontrollör funnes anställd vid bryggeriet, utan syntes

det vara tillräckligt, att för sådana ändamål ett ombud för kontrollmyndigheten

funnes å platsen för att på kallelse av tillverkaren närvara

vid krossningen eller uppvägningen. Kontrollörens nuvarande verksamhet

för att övervaka att intet malt inmäskades, som ej passerat

vågen, kunde icke anses lämna säkerhet för att olagligheter ej begmges.

Samma resultat syntes kunna ernås genom en med längre mellanrum

företagen stickprovskontroll, vilken kunde åläggas över kontrollörerna att

av dem utföras vid deras månatliga besök vid bryggerierna. En sådan

förändring skulle även vara gynnsam såtillvida, som överkontrollörerna

syntes vara bättre rustade att granska tillverkarens bokföring och sålunda

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

utnyttja denna granskning såsom eu bjälpkontroll. Då med de föreslagna

förändringarna kontrollombuden skulle erhålla betydligt mindre

omfattande uppgifter än do nuvarande kontrollörerna, syntes deras arvoden

kunna bestämmas avsevärt lägre än den för närvarande till kontrollörerna

utgående ersättningen. För tillsynen i nyss berörda fall, då vågen eller

maltkrossen ieke fungerade, syntes den, som påkallat ombudets närvaro,

böra vara till honom ersättningsskyldig. Den fullständigare bokföringskontrollen

borde gå ut på att kontrollorganen skulle kunna följa tillverkningen

från början till slut. För sådant ändamål borde tillverkaren

åläggas att föra även en försäljningsjournal, utvisande för varje dag försäljningen

under dagen av olika slag av maltdrycker, vilken journal

tillverkaren skulle vara skyldig att hälla tillgänglig för kontrollstyrelsen

eller dess ombud samt för överkontrollören. Därjämte borde tillverkaren

vara pliktig hålla sina handelsböcker med tillhörande verifikationer tillgängliga

icke blott såsom för närvarande för överkontrollören utan jämväl

för kontrollstyrelsen eller den kontrollstyrelsen därtill befullmäktigad

Jämväl övriga kontrolluppgifter syntes utan svårighet kunna fördelas på

överkontrollörerna och de föreslagna kontrollombuden. Därest kontrollen

anordnades på sätt här i korthet angivits, skulle densamma enligt kontrollstyrelsens

mening bliva minst lika effektiv som med nuvarande kontrollsystem.

I fråga om kontrollanordningarna vid de skattefria bryggerierna

hade kontrollstyrelsen icke ansett någon förändring erforderlig.

Med hänsyn till vikten av att övervaka, att icke extraktstarkare maltdrycker

tillverkades, än som vore medgivet, syntes nämligen en personkontroll

genom särskild tillsyningsman fortfarande vara erforderlig vid

dessa bryggerier.

Beträffande de grundläggande bestämmelserna i det föreslagna kontrollsystemet,

i den mån desamma icke nu återgivits, tillåter jag mig

att hänvisa till kontrollstyrelsens såsom bilaga till statsrådsprotokollet fogade

författningsförslag (Bilaga 1 A). I detta hava sammanförts de bestämmelser,

motsvarande de i gällande tillverkningsförordning och ordningsstadga

för bryggerierna meddelade föreskrifter, som ansetts hava

allmännare betydelse. Enligt kontrollstyrelsens uppfattning borde nuvarande

ordningsstadga ej ersättas med någon ny, utan borde de närmare

föreskrifterna rörande kontrolltjänstemännens åligganden och sättet för

deras verksamhet meddelas i en av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion,

varjämte kontrollstjTelsen skulle äga att i vissa delar meddela erforderliga

detalj föreskrifter. Något förslag till en dylik instruktion finnes ännu

icke upprättat. För att klargöra, huru det föreslagna kontrollsystemet

skulle komma att te sig i praktiken, tillåter jag mig därför att här åter1bihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 107 höft. (Nr 131.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Överflyttning

av kon

trollbefogen

heter.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

giva en i kontrollstyrelsens betänkande införd plan över de uppgifter,

som enligt styrelsens förslag skulle tillkomma de olika kontrollorganen.

Kontrollombudet skulle hava följande åligganden:

1. att en gång i veckan besöka bryggeriet för avläsning av den automatiska

vågen och för att tillse, att alla för kontrollen anbragta lås, förseglingar och plomberingar

befinnas i oförändrat skick, och omsorgsfullt förvara nycklarna till ifrågavarande

lås samt vid månadsskifte kontrollera, att vågens siffror överensstämma

med i krossnings- och bryggjournalerna införda uppgifter;

2. att med kronans lås stänga maltkrossen, när tillverkningsrätten upphör

eller maltkrossning inställes före det löpande tillverkningsårets utgång;

3. att mot särskild ersättning av tillverkaren närvara dels vid uppvägning

av malt å justerad våg, när den automatiska vågen är i olag, samt lämna bevis

om det uppvägda maltets vikt, dels vid krossning av malt, när den med vågen

förbundna krossen ej fungerar, dels vid rengöring av eller reparation å krossen,

dels ock vid krossning av havre i gröpkvarn;

4. att mottaga brygdanmälningar ävensom anmälan om upphörande av

maltkrossning samt bestyrka riktigheten av utdrag ur brygg journal; samt

5. att underrätta överkontrollören, när något anmärkningsvärt ur kontrollsynpunkt

iakttages i bryggeriet.

Till denna förteckning må anmärkas, att, enligt vad som framgår

av den av kontrollstyrelsen föreslagna författningstexten, befogenheten

att mottaga brygdanmälningar skulle tillkomma överkontrollörerna.

De nya eller utvidgade kontrolluppgifter, som skulle tillkomma

överkontrollörerna, äro:

1. att minst en gång i månaden besöka varje skattepliktigt bryggeri och

därvid verkställa erforderlig provvägning med den automatiska vågen, fastställa

ex traktutbytet för möjligen då företagen brygd, avprova vörtstyrkan av en brygd

vid jästens tillsättande i jäskaren, när möjlighet till dylik avprovning gives, samt

granska samtliga förda journaler och undersöka förhållandena i bryggeriet;

2. att vid de tillfällen, då kontrollstyrelsen så förordnar, ävensom då misstanke

om olovlig inmäskning yppats, taga del av handelsbokföringen och granska

densamma; samt

3. att vid första kontrollbesöket under året verkställa besiktning å bryggeriet.

I övrigt skulle överkontrollörernas befogenhet bliva ungefär densamma

som för närvarande.

De Kungl. Maj:t för närvarande tillkommande, med maltdryckskontrollen

sammanhängande uppgifter, vilka föreslagits skola överflyttas

till kontrollstyrelsen, äro framför allt att utse överkontrollörer

samt meddela eftergift av skatt i de fall, då uppvägt malt eller därav

beredd produkt väsentligen skadats. De viktigaste av de uppgifter,

som enligt förslaget skulle överflyttas från länsstyrelserna, äro att

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 131.

utse kontrollörer, att mottaga föreskrivna anmälningar före påkörande

av driften under ett tillverkningsår samt att i anledning av dessa anmälningar

meddela tillståndsbevis till maltkrossning och maltdryckstillverkning,

att utöva kontroll över att maltskatten behörigen erlägges, samt

att pröva ansökningar om restitution av malt, omedelbart använt till

svagdricka.

Däremot skulle det enligt kontrollstyrelsens förslag fortfarande

ankomma på länsstyrelserna att mottaga och pröva föreskrivna säkerheter

lör skattens behöriga erläggande. 1 samtliga nu berörda avseenden

överensstämmer den föreslagna överflyttningen från länsstyrelserna

med vad som förra året i samband med omregleringen av sockerkontrollen

blev statsmakternas beslut beträffande denna kontroll. I motsats

till vad som gäller beträffande sockerkontrollen har emellertid kontrollstyrelsen

föreslagit, att det alltjämt skulle ankomma på länsstyrelserna

att utbetala arvoden och ersättningar till kontrollpersonalen, detta enär

styrelsen för närvarande saknade möjlighet att ombesörja utbetalning av

arvoden till ett större antal tjänstemän.

Den ökning av personalen inom kontrollstyrelsen, som styrelsen

ansett bliva erforderlig för fullgörande av de nya uppgifterna, inskränker

sig till anställande av en extra tjänsteman med uppgift att handhava

skattekontrollen. Därjämte förklarar styrelsen, att en tillfällig förstärkning

av arbetskrafterna sannolikt skulle bliva erforderlig under tiden omedelbart

före det nya tillverkningsårets början, då det stora antalet driftsanmälningar

inkomme, krävande en skyndsam behandling. Enligt vad

jag inhämtat, lärer det vara styrelsens avsikt, att nyssnämnda tjänsteman

under sagda tid skulle biträda med behandlingen av dessa ärenden.

I detta sammanhang må även nämnas, att kontrollstyrelsen, som ansett,

att de för kontrollen över de tillverkade maltdryckernas styrka erforderliga

analyser hora verkställas inom styrelsen, funnit nödigt föreslå, att

härför anställdes ytterligare ett kvinnligt laboratoriebiträde.

Mot kontrollstyrelsens betänkande i nu berörda delar har anförts reservation

av ledamoten av styrelsen Lagergren, som anser, att den föreslagna kontrollen

icke skulle kunna bliva lika effektiv som det nuvarande systemet. Den i utsikt

ställda kostnadsminskningen skulle lika väl, menar reservanten, kunna ernås inom

det nuvarande systemets ram genom en åtgärd, vars lämplighet och riskfrihet icke

kunna sättas i fråga, nämligen att medelst ändring i ordningsstadgan inskränka

kontrollörernas besök vid skattepliktigt bryggeri till i regeln två i veckan. Härav

skulle nämligen kunna följa en avsevärd nedsättning i kontrollörernas arvoden.

En sådan utväg innebure jämväl en viss skonsamhet mot kontrollörerna.

Disponenten Sandwall har i ett särskilt yttrande förklarat, att, då han hyste

den uppfattningen, att den rent tekniska kontrollen, sådan den av kontrollstyrelsen

Reservationer

vid kontrollstyrelsens

betänkande. 1

s. 76 Kontrollera mot PDF

Kontrollkostnaderna

enligt

kontrollstyrelsens

förslag.

76 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

i dess yttrande föreslagits, konime att bliva fullt effektiv, lian icke kunnat tillstyrka

Vad kontrollstyrelsen föreslagit i fråga om förande av försäljningsjournal

och om bokföringskontroll. Ett riktigt bedömande av försäljningsjournalens siffror

i förhållande till siffrorna i bryggjournalen vore nämligen synnerligen svårt. Den

såsom en stickprovskontroll tänkta granskningen av tillverkarens handelsböcker

kom me att bliva utan betydelse för kontrollens effektivitet men skulle pålägga

kontrollmyndigheterna ett arbete, beträffande vilket dessa i allmänhet icke kunde

hava erforderlig vana och säkerhet.

De kontrollutgifter, som, efter verkställd reduktion av vissa arvoden,

utgå under tillverkningsåret från och med den 1 oktober 1922,

motsvara en beräknad årskostnad av, utom dyrtidstillägg, 286,250 kronor,

därav 131,250 kronor för överkontrollörerna och 155,000 kronor för

andra kontrollörer. Var och en av överkontrollörerna åtnjuter ett arvode av

högst 4,000 kronor om året eller, där överkontrollör uppbär pension av

statsmedel, högst 3,000 kronor om året samt därjämte ersättning för

rese- och expeditionskostnader med 250—400 kronor i månaden. Ersättningen

till kontrollörer, vilka endast hava befattning med bryggerikontrollen,

utgör för närvarande i allmänhet tre kronor om dagen för

kontrollör, som endast har tillsyn över ett bryggeri, och fyra kronor

om dagen för den, som har uppsikt över två skattepliktiga bryggerier.

Kostnaderna för det nya kontrollsystemet hava av kontrollstyrelsen

beräknats till 215,000 kronor om året utom dyrtidstillägg. Styrelsen

utgår därvid från att arvodet till envar av överkontrollörerna skulle,

bland annat med hänsyn till deras ökade arbete, höjas till högst 6,000

kronor eller för den, som uppbure statspension, till högst 5,000 kronor,

samt att överkontrollörerna för sina inspektionsresor skulle åtnjuta reseoch

traktamentsersättning efter tredje klassen i gällande resereglemente,

för vilken ersättning den genomsnittliga kostnaden uppskattats till 3,500

kronor om året för varje överkontrollör. Därjämte skulle överkontrollörerna

erhålla bidrag till expeditionskostnader med 600 kronor om året. Årskostnaderna

för överkontrollörerna skulle härigenom komma att uppgå

till 165,000 kronor, därvid emellertid är att märka, att överkontrollörerna

förutsättas alltjämt skola äga befattning jämväl med bränn vinskontrollen,

varför en del av kostnaderna rätteligen bör anses belöpa på sistnämnda

kontroll. Ersättningen åt kontrollombuden är beräknad efter 30 kronor

i månaden och uppgår sålunda, under förutsättning att landets 160

skattepliktiga b^ggerier hållas i gång i medeltal tio månader om året,

till omkring 50,000 kronor.

Den kostnadsminskning, som skulle följa av den föreslagna omläggningen

av kontrollsystemet, beräknas efter dessa grunder av kontroll
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:fn proposition Nr 131.

77

styrelsen till minst 70,000 kronor, vartill komme skillnaden i dyrtidstillägg.

Vid jämförelse mellan kostnaderna för det nuvarande och det

föreslagna kontrollsystemet bör emellertid iakttagas, att för kontrollstyrelsen

såsom följd av den förut antydda överflyttningen av vissa

ärenden till styrelsen skulle erfordras ett årligt anslag å 8,000 kronor

för anställande av viss extra personal. Den årliga kostnads vinsten vid

bifall till kontrollstyrelsens förslag i dess helhet skulle sålunda komma att

uppgå till något över 60,000 kronor, inbesparingen i dyrtidstillägg oberäknad.

De flesta av länsstyrelserna hava i sina yttranden principiellt

lämnat kontrollstyrelsens förslag, i vad det angår själva kontrollsystemets

omläggning, utan erinran.

Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter emellertid, huruvida icke ur synpunkten

av en effektiv kontroll de i stället för kontrollörerna inträdande befattningshavarnas

uppgifter kunde antagas bliva så omfattande, att en utvidgning av

kontrollväsendet snart visade sig nödig.

V issa länsstyrelser ställa sig mera tveksamma till förslaget i förevarande

del.

Länsstyrelserna i Uppsala och Östergötlands län framhålla som icke osannolikt,

att den önskvärda effektiviteten i kontrollen bleve omöjlig att ernå med de

anordningar, förslaget förutsatte, varjämte praktiska svårigheter till förfång för

tillverkarna syntes vara att vänta, allt till följd av det för överkontrollörerna uppgjorda,

synnerligen vidsträckta arbetsprogrammet. Det nya kontrollsystemet syntes

enligt länsstyrelsernas mening svårligen kunna genomföras, med mindre kontrollpersonalen

ökades, vare sig genom inrättande av assistentbefattningar vid sidan av

över kontrollörerna eller på annat sätt. Den i utsikt ställda besparingen skulle sålunda

bliva tämligen illusorisk. Länsstyrelsen i Älvsborgs län förklarar sig icke heller

vara övertygad om den föreslagna anordningens större effektivitet i jämförelse med

nuvarande kontrollsystem. Vidare kunde man enligt denna länsstyrelses mening

sätta i tvivelsmål möjligheten att för kontrollarbetet förvärva lämplig arbetskraft mot

ett så lågt arvode som 30 kronor i månaden och med en så bunden tjänstgöring

som den, vilken anvisats ombuden. Länsstyrelsen hölle före att, därest en nöjaktig

kontroll skulle kunna påräknas, behovet av en avsevärd höjning i ombudsarvodena

omedelbart komme att göra sig gällande.

Avstyrkande utlåtanden hava avgivits av länsstyrelserna i Värmlands

och Västernorrlands län.

Länsstyrelsen i Värmlands län har anfört, att man icke mot en ersättning

av den föreslagna storleken kunde räkna med erforderlig kvalifikation hos ett

ombud, för vilket föreslagits ungefärligen enahanda uppgifter, som ålåge de nuvarande

kontrollörerna. Den med reformen förknippade utvidgningen av överkontrollörernas

befogenheter hade ej heller visat sig genomförbar utan betydande

kostnadsökningar. Efter att hava framställt anmärkning jämväl mot den föreslagna

överflyttningen av vissa uppgifter från länsstyrelserna, varmed skulle följa

Länsstyrelsernas

yttranden i

fråga om kontrollsystemet.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition Nr 131.

Länsstyrelsernas

yttranden

i fi Aga om

överflygning

av kontrollbefogenheer.

ökade kostnader för statsverket, anförde länsstyrelsen, att, då länsstyrelsen sålunda

icke kunde ansluta sig till det föreslagna nya kontrollsystemet, länsstyrelsen saknade

varje anledning frångå sin tillförene i ämnet uttalade mening om fördelarna med

ett bibehållande av nuvarande kontrollörer eller sina därvid uttalade tvivelsmål

rörande överkontrollörernas behövlighet såsom mellanhand mellan den lokala kontrollen

och kontrollstyrelsen.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län yttrar i denna del:

Länsstyrelsen funne sig icke kunna tillstyrka förslaget av det skäl, att ett

sådant kontrollsystem som det föreslagna icke på långt när skulle bliva så effektivt

som det nuvarande. Kontrollörens tre obligatoriska besök i veckan vid bryggeriet,

varunder han vid alla besöken skulle avläsa den automatiska vågen, tillse att alla

förseglingar och plomber samt alla för kontrollen anbragta lås befunnes i oförändrat

skick samt anteckna sitt namn i brygg- och krossjournalen samt dagboken

samt vid ett av besöken beräkna extraktutbytet av den för pågående brygd inmäskade

maltmängden på grund av i hans närvaro eller av honom själv gjorda

bestämningar över vörtens volym och extraktstyrka och vid ett annat av besöken

dessutom bestämma vörtstyrkan av brygd vid jästens tillsättande i jäskaren, kunde

självfallet ej uppvägas av ett besök i veckan av ombudet, som då endast hade att

avläsa vågen och tillse förseglingarna, samt av en extraktutbytesberäkning i månaden

av överkontrollören. Det syntes länsstyrelsen ligga närmare till hands att

vidtaga den förenkling, att överkontrollörens besök inskränktes till en gång var

tredje månad. Den föreslagna förändringen i kontrollsystemet kunde icke heller

anses vara betingad av den beräknade nedsättningen i kontrollkostnaden, då denna

nedsättning förvisso skulle komma att visa sig bliva föga avsevärd.

Vissa länsstyrelser hava mot detaljerna i det föreslagna kontrollsystemet

anfört anmärkningar, till vilka jag anhåller att få återkomma

i samband med specialmotiveringen.

Kontrollstyrelsens förslag, jämväl i vad det avser kontrolluppgifternas

koncentrerande hos kontrollstyrelsen, har av de flesta länsstyrelser

lämnats utan anmärkning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller emellertid, att den

föreslagna centraliseringen av kontrollen, som i och för sig icke kunde anses påkallad,

syntes komma att för statsverket medföra kostnader, vilka med bibehållande

av den nuvarande ordningen för kontrollen icke skulle bliva behövliga. Länsstyrelsen

i Älvsborgs län förklarar sig intet hava att erinra mot förslaget, om det

också kunde befaras, att här, såsom det vid centralisering ofta visat sig bliva

fallet, kostnaderna för det allmänna icke komme att nedbringas. Länsstyrelsen i

Blekinge län ansåge de betänkligheter, som länsstyrelsen anfört i sitt yttrande över

maltdryckssakkunnigas förslag, icke hava blivit av kontrollstyrelsen vederlagda,

varför länsstyrelsen betvivlade förslagets lämplighet. Länsstyrelsen i Örebro län

förklarar sig icke hava något att erinra mot förslaget, under förutsättning att

icke överförandet till kontrollstyrelsen av en del befogenheter komme att medföra

en utökning av antalet ämbetsmän inom densamma.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 131.

79

Avstyrkande utlåtanden i fråga om ökning av kontrollstyrelsens

befogenheter hava avgivits av länsstyrelserna i Uppsala, Kristianstads,

Värmlands och Västernorr lands län.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser sig böra av principiella och praktiska

skäl avstyrka den fortgående centraliseringen hos kontrollstyrelsen, vars verksamhetskrets

redan syntes vara tillräckligt omfattande. Skulle överflyttandet till

kontrollstyrelsen av vissa ärenden icke medföra behov av flera och mera kvalificerade

arbetskrafter än av kontrollstyrelsen uppgivits, syntes detta förhållande

endast ådagalägga, att någon förbättrad handläggning av ifrågavarande ärenden

icke kunde vinnas genom överflyttningen till kontrollstyrelsen. Länsstyrelsen i

Kristianstads län hänvisar till sitt föregående år avgivna yttrande, vilket finnes

återgivet å sid. 104 i kontrollstyrelsens betänkande. Länsstyrelsens ståndpunkt

går ut därpå, att skillnad borde göras mellan de befogenheter, som avsåge kontroll över

tillverkningen, och dem, som avsåge kontrollen över tillverkningsavgifterna. Alla

för förstnämnda slag av kontroll erforderliga åtgärder och befogenheter borde utövas

av kontrollstyrelsen, men kontrollen över tillverkningsavgifterna borde förbliva

hos länsstyrelserna. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför i denna de],

att länsstyrelsen icke kunde tillstyrka förslaget, då länsstyrelsen därigenom icke

bleve helt och hållet befriad från allt vad med denna kontroll vore förenat och

överflyttningen dessutom säkerligen skulle komma att förorsaka statsverket betydande

kostnader utan motsvarande gagn. I fråga om länsstyrelsens i Värmlands

län yttrande hänvisas till vad nyss anförts i samband med yttrandena angående

omläggningen av kontrollsystemet.

Vad angår de särskilda punkterna i förslaget hava länsstyrelserna

i Stockholms, Södermanlands, Örebro och Gävleborgs län ansett," att med

överflyttningen av övriga befogenheter från länsstyrelserna jämväl borde

följa skyldighet för kontrollstyrelsen att mottaga och pröva ställda

säkerheter för skattens erläggande. Länsstyrelsen i Stockholms län anför

i denna del:

»Särskilt beträffande frågan om behandlingen av ärenden om säkerheter vid

anstånd med maltskatt vill länsstyrelsen gentemot kontrollstyrelsens därom uttalade

mening ytterligare betona, att säkerlietshandling, som icke utgöres av borgen,

torde kunna till beskaffenheten bedömas utan särskild ortskännedom, samt att vid

bedömande av borgensförbindelser länsstyrelse icke sällan, nämligen då borgensmännen

äro bosatta utom länet, är hänvisad att hos annan länsstyrelse eller eljest

av myndighet utom länet inhämta nödiga upplysningar om säkerhetens beskaffenhet

ävensom å dessa upplysningar grunda säkerhetens bedömande. Länsstyrelses

av kontrollstyrelsen åberopade ortskännedom kan sålunda enligt länsstyrelsens förmenande

icke anses utgöra tillräckligt skäl för att undandraga den nu avhandlade

frågan den centralisering, som eljest ansetts önskvärd. Det torde få tilläggas, att

kontrollstyrelsen icke åberopat några kostnadsskäl såsom hinder för övertagande

av nu avsedda göromål.»

Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller liknande synpunkter som de sist

angivna och tillägger, att, då enligt förslaget kontrollstyrelsen i allt fall skulle

s. 80 Kontrollera mot PDF

Svenska

bryggare
föreningen.

80 Kungl. May.ts proposition Nr 131.

avgöra, huruvida den ställda säkerheten vore till beloppet tillräcklig, och vederbörande

tillverkare säkerligen helst önskade att fa sända sin driftsanmälan och

säkerheten för skatten till en och samma myndighet, det syntes som om även

praktiska skäl talade för en överflyttning på kontrollstyrelsen jämväl av frågorna

om prövning och förvaring av säkerhetshandlingar.

Överståthållarämbetet anmärker i fråga om förslaget därom att samtliga

kontrolltjänstemän skola tillsättas av styrelsen, att denna befogenhet syntes böra

förutsätta en icke obetydlig personkännedom, vilket snarare borde förefinnas hos

länsstyrelserna ute i landet än hos en i huvudstaden fungerande centralstyrelse.

Till de i länsstyrelsernas yttranden i övrigt framställda anmärkningarna

anhåller jag att få återkomma vid specialmotiveringen till förevarande

författningsförslag.

Svenska bryggareföreningen anför i sitt över kontrollstyrelsens

förslag avgivna yttrande i huvudsak följande:

Endast möjligheten till avsevärda besparingar skulle kunna motivera en

omläggning av ett kontrollförfarande, vilket blivit prövat under närmare tjugu

års tid och därunder visat sig ur såväl det allmännas som tillverkarens synpunkt

tillfredsställande. Det hade nämligen aldrig med fog kunnat göras gällande, att

det nuvarande kontrollsystemet skulle vara ineffektivt. Kunde därför de besparingar,

som ansåges ur statsfinansiell synpunkt nödvändiga, vinnas utan alltför

genomgripande förändringar av det gamla beprövade systemet, syntes en sådan

utväg i första hand böra anlitas. De beräkningar, som läge till grund för kontrollstyrelsens

uppfattning om med det nya systemet förenade besparingar, vore icke

övertygande. Vad särskilt anginge det beräknade anslaget till resekostnader för

överkontrollörer, syntes detsamma även med hänsyn till den föreslagna omläggningen,

varigenom överkontrollörerna skulle berättigas debitera ersättning enligt

resereglementet, och de nya arbetsuppgifterna, vilka komme att medföra, att överkontrollörerna

i större utsträckning än tillförene vistades på resor, vara alldeles

för lågt tilltaget. Redan enligt nuvarande bestämmelser utginge ersättning för

rese- och expeditionskostnader med från 250 till 400 kronor per månad, vilket, om

man frånräknade för expeditionskostnaderna 600 kronor per år enligt kontrollstyrelsens

förslag, i vissa fall t. o. m. överstege den i kalkylen angivna summan.

Vidare borde anmärkas, att arvodet till de lokala kontrollombuden 30 kronor per

månad måste anses vara avgjort för lågt.

Toge man därjämte i betraktande den ökning av kontrollstyrelsens egna

utgifter i form av arvoden till nya tjänstemän och ökade resekostnader, som enligt

föreningens förmenande bleve ofrånkomliga vid en sådan omläggning, som kontrollstyrelsen

föreslagit, kunde det anses till fullo bekräftat, att några egentliga

besparingar icke skulle stå att vinna på den väg, kontrollstyrelsen tänkt sig. —

Föreningen ville i detta sammanhang framhålla, att förslaget i flera avseenden

innebure överflyttande till tillverkaren av skyldigheter, som enligt gällande bestämmelser

ålåge kontrolltjänstemännen. Som exempel kunde nämnas föreskrifter

i 14 § om arvode till kontrolltjänsteman, som är närvarande, då maltkrossen skall

repareras eller rengöras, i 18 § 2 mom. om bekostande av kontrollåtgärder i visst

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:fn proposition Nr 131. 81

tall, i 1!) § om insändande av brygdanmälan, i 21 § 1) mom. om insändande av

utdrag ur bryggjournal och i 28 § 2 mom. om insändande till kontrollstyrelsen

av bevis om ställd säkerhet. De sålunda anförda exemplen innebure ett avsteg

från den förut tillämpade och för övrigt alldeles naturliga principen, att kontroll

kostnaderna skulle i sin helhet betalas av staten, och de visade, att det i sista hand

bleve tillverkarna, som finge betala besparingarna.

Föreningen anslöte sig i stället till den av ledamoten i kontrollstyrelsen

Lagergren i förevarande del avgivna reservationen, då den av honom föreslagna

utvägen till kontrollkostnadernas nedbringande till fullo överensstämde med den

av föreningen i dess yttrande uttalade uppfattningen, och densamma, såvitt föreningen

kunnat finna, verkligen skulle medföra avsevärda besparingar, utan att

kontrollens effektivitet därigenom åsidosattes.

Vad beträffar detaljerna i kontrollstyrelsens förslag, anmärker bryggareföreningen

i fråga om föreskriften att bryggarnas försäljningsjournaler skulle

underkastas regelbunden granskning av överkontrollör eller kontrollstyrelsens

tjänstemän, att en sådan bestämmelse vore ägnad framkalla bestämd gensaga från

bryggerinäringens sida. Den omständigheten, att det icke funnes någon möjlighet

att någorlunda exakt bestämma de volymförluster, som alltid måste uppstå från

vörtpannan till lagerkällaren och tappningen, gjorde det särdeles svårt för att icke

säga omöjligt att på detta sätt få en effektiv kontroll, medan däremot den ifrågavarande

bestämmelsen kunde komma att medföra ur kontrollsynpunkt fullkomligt

onödiga slitningar mellan tillverkare och kontrollpersonal. Det saknades för övrigt

anledning att kontrollera försäljningen, då någon omläggning av beskattningssystemet

icke vore ifrågasatt. För en effektiv bokföringskontroll skulle med all

säkerhet överkontrollörernas tid och krafter icke räcka till, och förslaget skulle

följaktligen leda till en utökning av kontrollstyrelsens arbetskrafter.

Beträffande överflyttningen till kontrollstyrelsen av vissa befogenheter förklarar

sig bryggareföreningen vidhålla sin i yttrandet över maltdryckssakkunnigas

betänkande uttalade ståndpunkt. Föreningen godkände alltså förslaget, i

i vad det avsåge den rena kontrollen över tillverkningen, men yrkade beträffande

tillstånd till maltkrossning och skatteuppbörd samt vad därmed sammanhängde

bibehållande av nuvarande bestämmelser.

Det nuvarande kontrollsystemet i fråga om maltdryckstillverkningen

liar, såsom också från olika håll framhållits, i det störa hela fungerat

tillfredsställande. Emellertid torde icke kunna bestridas, att kostnaderna

för den svenska maltdryckskontrollen äro väl höga. Jag erinrar att,

såsom kontrollstyrelsen i sitt betänkande anfört, kostnaderna för maltdryckskontrollen

i Danmark årligen uppgå till ungefär 70,000 kronor

och i ^01&e till omkring 120,000 kronor jämte dyrtidstillägg, därvid

tillika är att märka, att i nämnda båda länder tillämpas produktbeskattningssystem,

varav följer en annan anordning av kontrollen än här i

landet. Det synes vara angeläget att söka nedbringa de svenska kontrollkostnaderna,

därest detta kan ske utan att effektiviteten hos kontrollen

försvagas. Det förslag, som av kontrollstyrelsen i sådant syfte framlagts,

synes mig i det stora hela fylla dessa fordringar. Åven om, såsom

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 107 höft. (Nr 131.) 11

Departement

chefen.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

från vissa håll anförts, det skulle kunna befaras, att den av kontrollstyrelsen

gjorda kostnadsberäkningen för det nya systemet på vissa

punkter är väl låg, lärer det icke kunna bestridas, att avsevärd besparing

skulle vinnas med detta system. Den föreslagna uppdelningen av kontrollörernas

befogenheter på överkontrollörerna och nya kontrollombud

vid varje bryggeri torde, då den kompletteras med den skärpta bokföringskontrollen,

kunna lämna lika goda resultat som det nuvarande

systemet. De invändningar, som särskilt från bryggareföreningens sida

gjorts emot de föreslagna förpliktelserna för bryggarna att hålla försäljnings]

ournal och handelsböcker tillgängliga för kontroll, synas mig

icke böra tillmätas avgörande betydelse. Genom de föreslagna bestämmelserna

om vilka personer och organ, som skola äga tillgång till

böckerna, och om ansvar för röjande av yrkeshemligheter och affärsförhållanden,

lära nämligen dessa vara på tillfredsställande sätt skyddade.

Utan tvivel bör ock en på okända tider företagen granskning av inköpsoch

försäljningsbokföringen, även om denna icke är direkt jämförlig

med bryggjournalen, kunna lämna ett gott stöd för kontrollen i övrigt.

Det är därjämte att märka att, ehuru detta icke i alla avseenden finnes

uttryckligen utsagt, liknande kontrollbefogenheter torde finnas redan

nu. Jag ansluter mig sålunda i princip till kontrollstyrelsens förslag.

En del detaljer kunna emellertid vara förtjänta av närmare övervägande,

och jag återkommer härtill vid behandlingen av de särskilda paragraferna

i författningsförslaget.

Jämväl i fråga om den föreslagna överflyttningen av vissa befogenheter

från Kungl. Maj:t och länsstyrelserna till kontrollstyrelsen anser

jag mig böra följa kontrollstyrelsens förslag. Beträffande överflyttningen

från Kungl. Maj:t erinrar jag, att på grund av ifrågavarande ärendens

beskaffenhet Kungl. Maj ds prövning av desamma i allmänhet varit av

övervägande formell natur. Vad beträffar överförande av befogenheter

från länsstyrelserna till kontrollstyrelsen, har vid mitt ståndpunktstagande

till förslaget i denna del en avgörande synpunkt varit, att, så

betungade som länsstyrelserna onekligen alltmera blivit med nya göromål

av de mest skiftande slag, det måste vara angeläget att i de

fall, då sådant utan olägenhet kan ske, befria dem från vissa grupper

av ärenden. Vidare må anföras, att, såsom förut erinrats, förslaget

i denna del överensstämmer med vad som förra året beslöts

angående sockerkontrollen, och på detta sistnämnda område bär,’enligt

vad jag inhämtat, det nya systemet fungerat tillfredsställande. Det

är då anledning antaga, att så skall bliva förhållandet även med maltdryckskontrollen.

Vad särskilt angår de från vissa håll framställda far
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition Nr 131.

83

hågorna, att kontrollstyrelsen icke skulle bliva i stånd att inom den

tid avj femton dagar, som enligt förslaget anslagits därtill, behandla

inkommande driftsanmälningar och meddela tillståndsbevis till maltkrossning

och maltdryckstillverkning, samt att därigenom tillverkningen

skulle bliva fördröjd, är det tydligt, att, därest dessa farhågor skulle

visa sig befogade, åtgärder böra vidtagas från kontrollstyrelsens eller

Kungl. Maj:ts sida till påskyndande av dessa ärendens behandling. 1

vissa fall, såsom angående kontroll å skattebetalningarna, synes den

föreslagna överflyttningen lända till påtaglig fördel för ärendenas behandling.

På nu anförda skäl anser jag den omständigheten, att med

överflyttningen skulle följa viss mindre kostnadsökning, icke böra inverka

därhän, att man avstår från förslagets genomförande. Vad angår det

av vissa länsstyrelser framställda förslaget, att jämväl mottagande och

prövning av säkerheter för maltskatt skulle överflyttas till kontrollstyrelsen,

anser jag de skäl, som av kontrollstyrelsen anförts för länsstyrelsernas

bibehållande vid denna befattning, böra vara avgörande.

Det torde nämligen vara uppenbart, att, å ena sidan, den personkännedom,

som länsstyrelserna måste antagas äga, i många fall skall vara

till gagn för behandlingen av dessa ärenden, och att, å andra sidan,

kontrollstyrelsen i sin för närvarande föreskrivna sammansättning icke

äger samma förutsättningar som länsstyrelserna för säkerheternas prövning

ur juridisk synpunkt.

Bestämmelser om arvoden och ersättningar åt överkontrollörer och

kontrollörer äro för närvarande meddelade i själva tillverkningsförordningen,

varjämte för de fall, då kontrollpersonalen jämväl har befattning

med brännvinskontrollen, överensstämmande föreskrifter finnas

i 1907 års brännvinstillverkningsförordning. Kontrollstyrelsen har nu

ansett, att avlöningsbestämmelserna borde utbrytas ur maltdryckstillverkningsförordningen,

och att i stället, i överensstämmelse med vad

som beträffande sockerkontrollen skett genom Kungl. Maj:ts och riksdagens

under fjolåret fattade beslut, särskilda av Kungl. Maj:t och riksdagen

antagna bestämmelser skulle meddelas därom. Jag ansluter mig

till denna uppfattning och anhåller att senare i dag få återkomma till

de förslag, som i överensstämmelse härmed kunna böra föreläggas

riksdagen. Förslagen torde böra innefatta jämväl ersättningsbestämmelser

för de fall, då ersättning skall åligga tillverkare.

Såsom förut erinrats, ingick i maltdryckssakkunnigas och kontrollstyrelsens

uppgift att undersöka lämpligheten av övergång från det nu
-

Produktbeskattning

eller maltbeskattning.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

varande skattesystemet till en beskattning av den färdiga produkten. Såväl

de sakkunniga som kontrollstyrelsen hava stannat vid att avstyrka dylik

övergång. Kontrollstyrelsen anser visserligen, att starka skäl tala till förmån

för produktbeskattningen. Efter att hava erinrat om att dylikt system

tillämpas i Danmark och Norge och där visat sig lämna synnerligen goda

resultat, anför kontrollstyrelsen i denna del följande. Den nuvarande

skatteformen vore principiellt otillfredsställande. Då samma myckenhet

malt, beroende på olika tillverkningsmetoder och olika beskaffenhet av

maltet, kunde lämna olika stort utbyte av färdig produkt, drabbades

nämligen för närvarande de färdiga produkterna olika starkt i olika

bryggerier. En skatt på den färdiga produkten vore sålunda otvivelaktigt

en långt riktigare och rättvisare beskattningsform. Om skatten

lades på den färdiga maltdrycken, kunde man vidare i större eller

mindre grad lägga alkoholhalten hos maltdryckerna till grund för beskattningen

och sålunda genom beskattning bidraga till inskränkning i

användningen av de starkare maltdryckerna. De farhågor i skattetekniskt

avseende, som vid frågans tidigare behandling uttalats beträffande

produktbeskattningen, hade, efter vad det visat sig i Danmark och Norge,

icke varit befogade. Det vore emellertid sannolikt, att med hänsyn

till det större antalet bryggerier i Sverige ett produktbeskattningssystem

här skulle möta något större svårigheter än i nämnda länder. Härtill

komme, att, därest kontrollen över det nuvarande skattesystemet reformerades,

densamma skulle komma att ställa sig billigare än det kontrollsystem,

som bleve erforderligt vid produktbeskattning. Kontrollstyrelsen

sammanfattar därefter sin mening i frågan på följande sätt:

»Vid ett objektivt vägande av de olika skattesystemen mot varandra torde

det visa sig, att produktskattesystemet är principiellt överlägset maltskattesystemet,

men att sistnämnda system i avseende på kontrollkostnaderna kan göras billigare

än det förstnämnda systemet, ävensom att de rent mekaniska kontrollanordningar,

som maltskattesystemet innebär, mera lämpa sig för den i allmänhet mindre

bryggerirörelse, som finnes i Sverige. Det föreligger ej heller samma motiv för

genomförandet av en produktskatt i Sverige som i andra länder, där starkare

maltdrycker tillverkas och där produktskatten använts såsom ett av medlen att

tillbakahålla starkölsförbrukningen. Då styrelsen utgår från att förbudet mot

starkare maltdryckers tillhandahållande kommer att upprätthållas, samt i övrigt

icke några andra omständigheter föreligga, som särskilt motivera tillämpning av

ett produktskattesystem, har styrelsen icke ansett tillräckliga skäl finnas för övergång

till ett sådant system från det nuvarande skattesystemet, som praktiskt fungerat

tillfredsställande och som med hänsyn till effektiviteten kan jämställas med

produktskattesystemet.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

8f>

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Vad av kontrollstyrelsen anförts till förmån för produktbeskattningssystemet

lärer giva vid handen, att nämnda system, rent teoretiskt

sett, äger företräde framför det nu tillämpade systemet. Produktbeskattningen

har också visat sig i praktiken väl hålla måttet i Danmark och Norge.

Kontrollstyrelsen har emellertid avstyrkt övergång till produktbeskattningssystemet.

Då jag ansluter mig till denna ståndpunkt, är det på den

grund, att jag anser tillräckliga skäl för närvarande saknas att frångå ett

redan fungerande system, vilket hunnit bliva väl inarbetat och ingått i

tillverkarnas medvetande. Sant är väl, att den svenska maltskatten givit

förhållandevis ringa utbyte, jämfört med de danska och norska skatterna.

Men eu ökning av maltskatten lärer kunna vinnas inom det nuvarande

systemets ram genom höjning av skattesatserna.

1 det anförande, varmed jag- den 8 januari 1923 till statsrådsprotokollet

anmälde den i och för finansieringen av riksstaten för budgetåret

1923—1924 verkställda beräkningen av statsverkets inkomster,

yttrade jag, att jag hade för avsikt att förorda en ökning av maltskatten,

och att därför nämnda skatt i riksstaten beräknats till 11 miljoner

kronor mot 4.4 miljoner kronor för år 1922. Frågan om denna skattehöjning

lärer böra behandlas i sammanhang med reformeringen av maltdryckstillverkningslagstiftningen

Innan jag redogör för det förslag om

skattehöjning, som jag ämnar framställa, torde jag böra i korthet bringa

i erinran den tidigare behandlingen av maltskattefrågan.

Beskattning av till maltdryckstillverkning använt malt infördes första

gången genom beslut vid 1903 års riksdag. Enligt 2 § i en den 17 juni nämnda år

utfärdad förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker skulle

för malt, som vid tillverkning av maltdrycker användes i annat bryggeri än sådant,

som uteslutande tillverkade svagdricka, skatt erläggas efter eu degressiv

skala från 2 öre per kilogram, vilket belopp skulle utgå för de första 30,000 kilogrammen

malt, till 12 öre per kilogram, som träffade afl maltavverkning vid

bryggeri över 200,000 kilogram. I det kommittéförslag, som låg till grund för

nämnda förordning, hade såsom skäl för jämväl i kommittéförslaget förordad lägre

beskattning av de först avverkade kvantiteterna malt anförts, att därmed avsåges

att för den mindre industrien bereda en välbehövlig hjälp i konkurrensen med de

allra största bryggerierna.

År 1907 vidtogs, i syfte att försvåra uppkomsten av nya småbryggerier

och samtidigt tillförsäkra statsverket eu viss inkomst utöver ersättning för kontrollkostnaden

även från de minsta bryggerierna, den ändring i 1903 års förordning,

att dels skattesatserna bestämdes till 4 öre för vart och ett av de första 50,000

kilogrammen, 7 öre för nästa 50,000 kilogram, 10 öre för nästa 50,000 kilogram

och 12 öre per kilogram för allt övrigt malt, dels ock den minsta myckenhet malt,

för vilken skatt i medeltal per dygn skulle erläggas, höjdes från den år 1903 bestämda

myckenheten, 70 kilogram, till 150 kilogram.

Departements
chefen.

Höjning av

maltskatten.

Historik.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Vid 1909 års riksdag framlades åter proposition (nr 18) om ändring i maltskatten.

Vid anmälan av frågan om nämnda proposition yttrade föredragande

departementschefen, att han ansåge sådan förändring böra vidtagas i grunderna för

maltskattens utgörande, att dels genom skattepåläggningen inverkan icke skedde

på bryggeriernas inbördes konkurrensförhållanden och dels tillverkningen av svagdricka

vid skattepliktiga och vid skattefria bryggerier bleve i möjligaste mån likställd.

Man kunde icke förbise, yttrade departementschefen, att, då de större bryggerierna

i allmänhet vore i stånd att bestämma salupriset på maltdryckerna även från

de mindre bryggerierna men för dessa senare bryggerier otvivelaktigt på grund av

drygare kostnader för administration m. m. produktionskostnaderna relativt taget

vore större än för storindustrien, en likformig skatt kunde för den mindre industrien

vålla avgörande svårigheter att bestå i konkurrensen. Departementschefen

ansåge, att man, utan att kunna sägas vara njugg i beräkningen, kunde fastslå, att

en degression i skatteskalan i syfte att bereda den mindre industrien hjälp icke

under några förhållanden behövde göras större, än att skillnaden i skatt för större

och mindre bryggerier uppginge till ungefär 20 procent, som alltså skulle tillkomma

de minsta bryggerierna. Emellertid verkade hela den då gällande skattelindringen

såsom ett understöd i de mindre bryggeriernas konkurrens med tillverkningen

inom storindustrien. Efter en ingående utredning kom departementschefen av olika

skäl till den slutsatsen, att man icke med en degressionsskala kunde samtidigt tillgodose

båda de av honom angivna önskemålen. Full likställighet mellan skattepliktiga

och skattefria bryggerier vid tillverkning av svagdricka kunde uppenbarligen

icke vinnas, utan att i avseende å malt, som använts för tillverkning av

svagdricka vid skattepliktigt bryggeri, hela det å samma malt belöpande skattebeloppet

efterskänktes, utom i den mån beloppet motsvarade de kontrollkostnader, som

drabbade skattefria bryggerier. Angående den verkan, en skattehöjning kunde hava

på maltdryckernas pris, anförde departementschefen, att tillverkarens intresse av

prisförhöjning naturligen motvägdes av den inskränkning i avsättningen, vartill

en prisförhöjning i större eller mindre mån föranledde. Det kunde därför antagas,

att, därest skatteförhöjningen å avverkat malt icke bleve större än att densamma

tillsammans med de med prisförhöjningen eventuellt förenade andra kostnader

för tillverkaren motsvarade ett öre för varje halvbutelj av skattepliktig vara, prisförhöjningen

också skulle stanna vid detta belopp.

Departementschefen föreslog i anslutning härtill, att maltskatt skulle erläggas

med 22 öre per kilogram avverkat malt, dock att för varje bryggeri skatten för de

första under tillverkningsåret avverkade 100,000 kilogrammen malt skulle utgå

efter 17 öre per kilogram och för de nästa 100,000 kilogrammen efter 20 öre per

kilogram.

Detta förslag antogs av riksdagen endast med den ändring, att skattebeloppet

för malt utöver de 200,000 första kilogrammen bestämdes till 23 öre per

kilogram.

De sålunda beslutade skattesatserna, 23, 20 och 17 öre per kilogram,

äro de alltjämt gällande. Skattebestämmelserna innehålla därjämte,

att skatt skall erläggas med minst åtta kronor i medeltal för varje

helgfritt dygn av den tid, under vilken maltkrossning på grund av tillståndsbevis

må äga rum (5 §), och att restitution må åtnjutas efter 14

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

K un yl. Maj .In proposition Nr 131.

ore för kilogram för omedelbart till svagdricka använt malt, dock icke

till högre belopp än att den återstående skatten uppgår minst till det

i 5 § stadgade medeltal (8 §).

Vid såväl 191 (i som 1917 ars riksdagar voro förslag till höjning av maltskatten

föremål för riksdagens prövning. Förstnämnda år föreslogs i proposition

nr 240 en höjning med 10 öre per kilogram för malt, använt till starkare maltdricka

än lagrat dricka — som ungefär motsvarade det nuvarande pilsnerdrickat.

Genom restitutionsförfarande skulle enligt förslaget så ordnas, att skatten för det

lagrade drickat bibehölles vid de år 1909 antagna skattesatserna. Förslaget motiverades

av föredragande departementschefen med statsverkets behov av nya eller

ökade skatter, och såsom skäl för den förordade skillnaden i skatt mellan lagrat

dricka och starkare maltdrycker anfördes, att därigenom de invändningar väsentligen

undanröjdes, som rests mot eu höjd maltdrycksbeskattning på den grund, att

den skulle medföra en fördyring av de drycker, vilka konsumerades av den mindre

välsituerade allmänheten. Departementschefen anförde vidare, att på grund av det

genom 1909 års förordning införda restitutionsförfarandet för malt, som vid skattepliktigt

bryggeri omedelbart använts till svagdricka, betänkligheter icke längre kunde

föreligga .mot en skatteförhöjning ur synpunkten av att en dylik höjning menligt

skulle inverka på de skattepliktiga bryggeriernas förmåga av konkurrens med skattefria

bryggerier, ävensom att om, såsom föreslagits, skattedegressionen bibehölles vid

ungefär samma proportion som enligt bestämmelserna i 1909 års förordning, de

mindre bryggeriernas krav på konkurrensmöjlighet skulle bliva tillgodosett. Skattehöjningen

skulle, enligt vad departementschefen anförde, för en liter lageröl komma

att uppgå till 0.7 5 öre för halvbutelj. Den av skatteökningen förorsakade prisförhöjningen

syntes med hänsyn härtill icke behöva uppgå till mera än ett öre per

halvbutelj, i vilket fall tillverkaren kunde tillgodogöra sig 0.2 5 öre för halvbutelj

för de med prisförhöjningen förenade eventuella kostnader. Berörda förslag avslogs

emellertid av riksdagen. I sitt över förslaget avgivna betänkande sammanfattade

bevillningsutskottet skälen mot bifall till förslaget sålunda, att den föreslagna

höjningen av maltskatten dels icke läte förena sig med de grundsatser, som

lått uttryck i ett vid 1913 års riksdag fattat beslut om begränsande av statsverkets

beroende av från rusdryckshanteringen härflytande medel, dels icke kunde tillmätas

nämnvärd betydelse ur nykterhetssynpunkt, dels ock slutligen skulle komma att

huvudsakligen träffa de bredare, redan av ökade levnadskostnader hårt betungade

folklagren.

Det år 1917 framlagda förslaget (proposition nr 96) gick ut på en tredubbling

av högsta skattesatsen till 69 öre och bibehållande av samma skillnad mellan

skattesatserna som tidigare, så att de två lägre av dessa skulle utgöra 63 och 66 öre.

Föredragande departementschefen anförde, att motiven till förslaget varit dels av

statsfinansiell natur, dels ock en förhoppning att genom en höjning av maltskatten

skulle, därest höjningen gjordes tillräckligt stor, vinnas resultat i nykterhetsavseende.

Efter att hava uppvisat, att genom införandet av spirituosaaecisen skattebelastningen

å annat brännvin än renat brännvin och sprit blivit betydligt större än å ölet,

yttrade departementschefen, att de alkoholstarkare maltdryckerna med hänsyn härtill

syntes kunna utan olägenhet tåla vid en högre beskattning än den gällande.

Då skattebelastningen per liter och procent alkohol då uppginge till allenast

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Departements
chefen.

1.2 öre för lagrat dricka mot 3.7 å 3.8 öre för de accispliktiga dryckerna, komme, yttrade

han, en tredubbling av högsta skattesatsen för ett kilogram malt att åstadkomma

ungefär samma skattetryck å de alkoholstarlcare maltdryckerna som å de accispliktiga

dryckerna. Därest den sålunda betydligt böjda maltskatten kombinerades medettrestitutionsförfarande,

likartat med det vid 1916 års riksdag föreslagna, varigenom de lagrade

drickorna bibebölles vid den gällande skattebelastningen, syntes ur de bredare folklagrens

synpunkt icke några befogade invändningar kunna framställas mot förslaget.

Som skäl för att förslaget frångick den år 1909 antagna och i 1916 års förslag

vidhållna principen, att skattelindringen för de mindre bryggerierna borde vara

omkring 20 procent, anförde departementschefen — efter att med hänvisning till

en i statsrådsprotokollet intagen tabell hava uppvisat, att med tillämpning av denna

princip skattelindringen efter skattens höjning i vissa fall skulle bliva mer än

dubbelt så stor som förut — att produktionskostnaderna vid bryggerier av olika storlek

icke syntes komma att röna inflytande av en skattehöjning i annan mån, än

att böjningen åstadkomme en minskad förbrukning och därmed en minskad produktion.

Denna minskade produktion kunde emellertid antagas tämligen likformigt

äga rum vid alla bryggerier, och därmed skulle också den ur den minskade produktionen

härflytande kostnadsökningen likformigt göra sig gällande inom hela

industrien. Eu förändring av bestående skattelinäring vid de smärre bryggerierna

syntes på denna grund icke vara påkallad.

Bevillningsutskottet avstyrkte bifall till propositionen. Som skäl härför anförde

utskottet, att möjligheterna till import av spannmål under det kommande

året tedde sig alltför osäkra, för att på dem skulle kunna grundas de antaganden

i fråga om maltavverkning under nämnda år, på vilka Kungl. Maj:ts förslag

vilade. Att under sådana omständigheter, då någon väsentlig inkomstökning icke

syntes stå att vinna på denna väg, vidtaga de betydande höjningar av ifrågavarande

skattesatser och övriga i samband härmed stående ändringar i lagstiftningen,

som förslaget avsåge, hade utskottet icke ansett sig kunna förorda. Vad utskottet

sålunda hemställt bifölls av båda kamrarna.

Vid anmälan i statsrådet av frågan om beräkningen av statsverkets

inkomster under budgetåret 1923—1924 yttrade jag, att en föreslagen

nedsättning av vissa skattesatser beträffande omsättnings- och

utskänkningsskatten å spritdrycker vore tänkt såsom motvikt mot eu

förutsatt ökning av maltskatten. Den tanke på överflyttning av skatt från

ett skatteobjekt till ett annat, som sålunda framställdes, grundade sig bland

annat på den uppfattningen, att förhållandet mellan skattetrycket å

spritdrycker och motsvarande tryck på maltdrycker för närvarande icke

vore det lämpligaste. Såsom förut anförts, yttrade vid behandlingen

av 1917 års förslag till höjning av maltskatten föredragande departementschefen,

att skattetrycket, räknat per volymprocent alkohol, då vore

flera gånger större å de accispliktiga spritdryckerna än å pilsnerölet.

Med hänsyn till det numera förändrade sättet för uttagande av skatt å

spritdrycker låter en dylik jämförelse sig för närvarande icke lämpligen

åstadkomma. Det är emellertid otvivelaktigt, att den skatt, som

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 131.

89

erlägges för spritdrycker, räknat såväl efter myckenheten däri ingående

alkohol som efter dryckernas tillverkningsvärde, för närvarande genomgående

är betydligt större än skatten å maltdrycker. Eu överflyttningav

skatt från spritdryckerna till maltdryckerna synes sålunda redan ur

denna synpxmkt ej omotiverad. Mitt huvudsakliga skäl för en sänkning

av vissa skattesatser beträffande omsättnings- och utskänkningsskatten är

emellertid att finna däri, att desamma visat sig på grund av sin höjd

medföra vissa ogynnsamma verkningar i moraliskt och socialt avseende

såsom i viss mån bidragande orsak till spritsmuggling och annan olaga

spritdryckshantering. Detta förhållande är för mig ett avgörande skäl

att föreslå viss omläggning av omsättnings- och utskänkningsskatten,

vilken, såsom jag antytt, synes böra kompenseras med höjd maltdrycksbeskattning.

Vid övervägande av frågan om lämpligheten av att höja maltskatten

bör man vidare enligt mitt förmenande taga i betraktande erfarenheterna

från främmande länder och speciellt Danmark. Det har

nämligen vid ärendets behandling icke kunnat undgå att väcka uppmärksamhet,

att i Danmark — varest i likhet med förhållandet hos

oss tillverkning av starkare maltdrycker icke får äga rum — maltdrycksbeskattningen

inbragt väsentligt större belopp än här i riket,

nämligen i runda tal år 1919 20,175,000 kronor, år 1920 28,580,000

kronor och år 1921 27,250,000 kronor. Motsvarande tal för de tre sista

tillverkningsåren i Sverige äro 4,490,000 kronor, 4,495,000 kronor och

3,880,000 kronor, från vilka belopp dock icke är avräknat, vad som

sedan restituerats för svagdricksmalt. Åven om man tager i betraktande,

att konsumtionen av skattepliktiga maltdrycker i Danmark är betydligt

större än i Sverige, blir resultatet av en jämförelse, att för samma

myckenhet maltdrycker i Danmark uttagits mera än fem gånger så mycket

i skatt som här. De i Danmark gällande skattesatserna för maltdrycker

av olika styrka framgå av en tabell (nr 1), som jag låtit sammanställa

över verkan av olika skattesatser. Denna tabell utvisar även, huru stort

skattetrycket efter de därstädes och i Sverige tillämpade systemen varit

för liter och för halvbutelj. Det må till nämnda tabell framhållas, att

i Danmark degressionen icke är av så stor betydelse som här i riket,

enär i Danmark tillverkningen är koncentrerad till ett fåtal större

bryggerier. Detta bekräftas även av att, medan, som tabellen utvisar,

den högsta skattesatsen i Danmark motsvarar ungefär 6 1/3 öre per halvbutelj,

medeltalet av skattebelastningen för halvbutelj i alla bryggerier

och för alla drycker därstädes år 1921 utgjorde ungefär 5 Va öre.

De hittills tillämpade skattesatserna för maltdrycker i Norge utBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 107 käft. (Nr 131.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131

Tabell I. Jämförelse mellan verkan av olika skattesatser.

Skatt per

kilogram

Motsvarar för

liter färdig

dryck1

Motsvarar för

halvbutelj

Höjning per halv- butelj i jämförelse

med nuv. skatt

till och med

100,000 kg.

100,000—

200,000 kg.

I mer än

200,000 kg.

till och med

100,000 kg.

—

100,000—

200,000 kg.

..

, mer an

200,000 kg.

till och med

100,000 kg.

100,000—

200,000 kg.

mer än 1

200,000 kg.

till och med

100,000 kg.

100,000—

200,000 kg.

to

o

P B

o ®

o **

° p:

£ P

er*

öre

öre

öre

öre

Gällande skattesats:

för pilsneröl (4—4.2 volymprocent

)17

20

23

3.38

3.98

4.57

n.13

1.33

1.52

1

2.66

3.13

3.60

0.9 5

1.12

1.29

_

_

_

1916 års förslag:

27

30

20

33

5.37

5.97

21.7 9

1.99

2.19

0.66

0.66

0.67

för lagrat dricka (motsvarar pils-

17

23

2.66

3.18

3.60

0.9 5

1.12

1.29

1917 års förslag:

63

66

69

12.58

13.12

13.72

*4.17

4.3 7

4.5 7

1 3.04

-

3.04

3.05

17

20

23

2.66

3.18

3.oo

0.9 5

1.12

1.29

1 _

_1

Danska skattesystemet:1 2 3 4

för dryck med 2.88 volymprocent

alkohol eller däröver............

för dryck med mindre än 2.83 vo-

4_

49.o

2.2

11.0

3.2

18.0

5.7

83.16

0.7 7

3.86

1.12

6.3 2

2.0

—

1

''

Norska skattesystemet:

för boköl (4.7 5—7 volymprocent

20

20

20

7.14

7.14

7.14

_

för almindeligt öl (2.5—4.75 vo-

10

10

10

23.5 7

3.57

3.57

Föreliggande förslag:

för pilsnerdricka med 3.1 viktpro- cent alkohol (motsvarande 3.9

volymprocent) .....................

67

71

75

11.61

12.81

13

*4.15

4.40

4.64

3.20

3.28

3.35

1 Efter beräkning av 75 liter färdig dryck på 100 liter vört.

2 » * » 280 halvbuteljer på 100 liter färdig dryck.

3 » » » 285 » » 100 » » * •

4 Degressionen räknas i Danmark efter myckenheten tillverkade drycker. Siffrorna för det

danska starkölssystemet avse alltså de tre. skattegrupperna 1—100,000 liter, 100,000—200,000 liter

och mer än 200,000 liter (alltså ej olika maltavverkning i kilogram).

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

91

visas även av tabellen. Såsom framgår, motsvara dessa skattesatser

för starkare maltdrycker över 7 öre och för svagare drycker ungefär

3 Va öre, allt för halvbutelj.

Till jämförelse med nu anförda siffror från Danmark och Norge

tillåter jag mig hänvisa till motsvarande uppgifter i tabellen angående

skattetrycket för liter och för halvbutelj enligt 191(1 och 1917 års förut

berörda förslag till höjning av den svenska maltskatten.

Det förslag till höjning av maltskatten, som jag på nu anförda

grunder anhåller att få framlägga, är grundat på en högsta skatt av 75

öre för varje kilogram avverkat malt, med bibehållande av en degressionsskala

av nuvarande typ.

Vidkommande storleken av degressionen för de under ett tillverkningsår

först avverkade mängderna malt, är, såsom förut anförts, ändamålet

med en sådan fallande skala för närvarande endast att motväga de

ökade produktionskostnaderna för de mindre bryggerierna i förhållande

till de större och sålunda icke längre att inverka på konkurrensförhålladet

mellan skattefria och skattepliktiga bryggerier. Lika med föredragande

departementschefen vid behandlingen av maltskattefrågan år 1917 anser

jag vid sådant förhållande, att efter en höjning av maltskatten anledning

icke finnes att bibehålla degressionen vid samma proportion till skattebeloppen

som för närvarande — varigenom skattelindringen för de

mindre bryggerierna skulle bliva alltför stor — utan i stället synes

utgångspunkten böra vara, att skillnaden mellan skattesatserna alltjämt

skall utgöra ungefär samma öretal. Då det emellertid är uppenbart, att

under tiden efter det skillnaden emellan skattesatserna fastställdes till 3

öre, produktionskostnaderna för bryggerierna ökats och därigenom även

skillnaden blivit större mellan utgifterna för produktionen i större och i

mindre bryggerier synes det mig skäligt, att någon ökning göres i skillnaden

mellan de olika skattesatserna. A andra sidan är det av vikt att

icke göra degressionen så stark, att man därigenom uppmuntrar till övergång

till maltdryckstillverkning i smärre bryggerier. Vid övervägande

av nämnda omständigheter har jag stannat vid en skillnad mellan skattesatserna

av 4 öre såsom den lämpligaste. Jag föreslår alltså, att skatten

bestämmes till 75 öre för varje kilogram malt; dock att för varje

bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret avverkade 100,000

kilogrammen skall utgå med 67 öre för kilogram och för de nästa

100,000 kilogrammen med 71 öre för kilogram.

För att tydligare än som är möjligt på grundval av tabell I

kunna påvisa verkningarna av en höjning utav maltskatten har jag låtit

i en annan tabell

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131-

Tabell II. Jämförelse mellan olika skatteskalor vid bryggerier med olika stor avverkning.

Ett bryggeri med vidstående

100,000

150,000

200,000

300,000

400,000

600,000

1,200,000

maltavverkning årligen.

kg-

kg-

kg.

kg-

kg-

kg.

kg.

Har nu i medeltal en skatt per

17

18

18.5

20

20.7 5

21.5

22.25

Har nu i medeltal en skatt per

halvbutelj av den föreslagna

0.95

1.01

1.03

1.12

1.16

1.20

1.24

Enligt förslaget i medeltal en

skatt per kilogram, öre ......

Enligt förslaget i medeltal en

67

68.38

69

71

72

73

74

skatt per halvbutelj, öre1 ...

Skillnaden mellan föreslagen

4.15

4.2 3

4.27

4.40

4.4 0

4.52

4.58

och nuvarande skatt i medel- tal per halvbutelj, öre.........

3.20

3.2 2

3.24

3.28

3.30

3.32

3.34

1 Efter beräkning att 100 liter vört lämna 75 liter dricka och 100 liter dricka 280 halvbuteljer.

sammanställa uppgifter angående skattetrycket per kilogram malt och per

halvbutelj dricka med nuvarande och föreslagna skattesatser, i båda fallen

för bryggerier med olika stor maltavverkning. Av denna tabell framgår,

att med den förordade höjningen av maltskatten skatten för varje halvbutelj

pilsnerdricka av den nu föreslagna något högre alkohol- och

extrakthalten skulle komma att variera från 4.15 öre per halvbutelj i de

minsta bryggerierna till något över 4 Va öre i medeltal per halvbutelj

av hela årliga tillverkningen för de allra största bryggerierna. Det är

att märka, att på grund av degressionen icke ens de två eller tre allra

största bryggerierna i riket komma upp till högre skatt per kilogram än

i medeltal 74 öre, eller ett öre mindre än den högsta skattesatsen. Av

siffror, till vilka jag senare återkommer, framgår vidare, att för i det

närmaste hälften av allt malt skatt efter nuvarande förhållanden skulle

erläggas efter den lägsta skattesatsen och att 119 av rikets 160 pilsnerdricksbryggerier

icke komma upp till högre skattesats än den lägsta.

Skatten för allt avverkat malt motsvarar i medeltal ungefär den mellersta

av skattesatserna. Skillnaden i skatt mot för närvarande skulle komma att

utgöra från 3.2 0 öre för de minsta bryggerierna upp till 3.3 4 öre för

de största.

Kontrollstyrelsen har i sitt förslag bibehållit nu gällande, av 1917

års riksdag beslutade system för restitution av svagdricksmalt vid de

skattepliktiga bryggerierna, enligt vilket system, såsom förut anförts,

restitution åtnjutes för allt till svagdrickstillverkning använt malt och

för hela den därför erlagda skatten med avdrag för så mycket, som

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

93

anses motsvara å nämnda tillverkning belöpande andel av kontrollkostnaderna.

Den föreslagna skattehöjningen lärer icke utgöra anledning

att frångå denna princip; i samband med behandling av svagdricksb

ryggar e fö reningens framställning har jag anfört skälen, varför jag icke

ansett mig böra i anledning av nämnda framställning göra ändring på

denna punkt. Med denna utgångspunkt lärer med förut angivna skattesatser

restitutionsbeloppet för svagdricksmalt böra bestämmas till 63 öre

per kilogram.

Den under tillverkningsåret 1 oktober 1921—30 september 1922

debiterade maltskatten utgjorde enligt uppgift från kontrollstyrelsen

sammanlagt 3,882,547 kronor 22 öre. Detta skattebelopp fördelade sig

å skatt, erlagd efter de tre olika skattesatserna, på följande sätt:

9,352,311 kg. malt å 17 öre .................. kronor 1,589,892: 87

2,231,230 » » » 20 » .................. » 446,246: —

8,022,160 » » » 23 » ............._ »_ 1,845,096: so

Summa under året avverkat malt 19,605,701 kg. Summa skatt härför kronor 3,881,235:0 7.

Härtill kommer särskild skatt för de minsta bryggerierna enligt

5 § i gällande förordning med 1,311 kronor 55 öre, vilken summa inräknats

i förenämnda, för 1921—1922 debiterade skattebelopp.

Motsvarande uppgifter för de senaste åren dessförinnan hava

sammanförts i tabell III. I fråga om uppgifter för längre tid tillbaka

tillåter jag mig hänvisa till tabellerna i 1917 års proposition nr 96.

Vid uppskattning av det skattebelopp, som, med utgångspunkt

från nu anförda siffror, kan beräknas inflyta under budgetåret 1923—

Tabell III. Maltförbrukning, rörtproduktion och debiterad tillrerkningsskatt vid samtliga

skattepliktiga bryggerier från och med tillrerkningsåret 1916—1917.

Förbrukat

Produktion

skattepliktig

vört

i hektoliter

Produktion

Debiterad till-

Tillverkningsår

malt

svagdricksvört

verkningsskatt

i kilogram

i hektoliter

i kronor

1916— 1917 ..............................

1917— 1918 .............................

1918— 1919 ..............................

1919— 1920 ........................

22,412,673

5,758,971

13,004,527

22,331,247

22,471,700

1,589,575

243,713

1,120,507

1,706,097

1,746,990

273,356

749,126

199,916

197,887

206,471

4,502,572.2 7

1,102,358.77

2,557,283.24

4,489,638.59 i

4,495,275.10 j

1920—1921 ..............................

1921—1922 ..............................

19,605,701

1,529,396

140,211

3,882,547.2 2 1

1924, bör hänsyn tagas dels till den inverkan, som å ena sidan den

föreslagna förbättringen av pilsnerdrickats smak och hållbarhet och å

andra sidan förevarande skattehöjning kan väntas hava på maltdrycks
-

Beräkning av

maltskattens

storlek.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Ändring i

tulltaxan.

94 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

konsumtionen, dels till den större myckenhet malt, som efter höjningen

av extrakthalten kommer att åtgå till varje enhet färdig dryck, dels och

därtill, att den nya maltdryckstillverkningsförordningen icke kan träda

i kraft förrän med ingången av det nya tillverkningsåret den 1 oktober i

år och att skatteökningen av olika skäl — bland annat den därmed

sammanhängande höjningen av pilsnerdrickats alkohol- och extrakthalt —

icke lämpligen kan äga rum förrän samtidigt med förordningens ikraftträdande.

En efter dessa riktlinjer inom finansdepartementet verkställd

kalkyl har givit till resultat, att under budgetåret kan beräknas i maltskatt

inflyta omkring 11.5 miljoner kronor. Efter avdrag av restitutioner

för till svagdrickstillverkning använt malt, vilka restitutioner

kunna beräknas under budgetåret uppgå till omkring 400,000 kronor,

har maltskatten sålunda ansetts böra i statsverkspropositionen upptagas

till 11 miljoner kronor.

Enligt gällande tulltaxa utgår för närvarande tull för maltdrycker

å fat efter 12 öre per kilogram och för maltdrycker på andra kärl efter

20 öre per liter. Det är uppenbart, att dessa tullsatser, vilka för närvarande

tydligen stå i relation till skattesatserna, i samband med dessas

höjning böra ökas. Jag anhåller att senare i dag få återkomma till frågan

härom.

Specialmotivering.

Jag anhåller nu att få övergå till en mera speciell motivering av

de särskilda författningsförslagen och därvid särskilt uppehålla mig vid

skiljaktigheterna mot kontrollstyrelsens förslag.

Förslaget till förordning angående tillverkning och försäljning av maltdrycker.

Såsom förut erinrats, hava i förslaget till berörda förordning inflyttats

de bestämmelser av allmännare betydelse, som för närvarande

finnas meddelade i ordningsstadgan för bryggerierna. I samband med

sådan inflyttning hava först maltdryckssakkunniga och därefter kontrollstyrelsen

utarbetat en ny uppställning av förordningen i syfte att åstadkomma

större reda och en mera systematisk disposition av ämnet. Beträffande

den sålunda förordade förändrade uppställningen av förordningen

ansluter jag mig till kontrollstyrelsens förslag. För åstadkommande

av överensstämmelse i ordningsföljden mellan paragraferna i

kapitlen angående skattepliktiga och skattefria bryggerier torde emellertid

39 och 40 §§ i nämnda förslag böra byta plats.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131. 95

För underlättande av en jämförelse mellan gällande stadganden

samt maltdryckssakkunnigas och förevarande förslag torde en översikt

över de föreslagna ändringarna i uppställningen av maltdryckstillverkningslagstiftningen

få såsom bilaga (bil. 4) fogas till statsrådsprotokollet.

Såsom torde hava framgått av den förut lämnade allmänna motiveringen,

ansluter jag mig även beträffande det sakliga innehållet i det

väsentliga till kontrollstyrelsens förslag. De företagna förändringarna

i detta äro i överensstämmelse härmed i allmänhet av mindre betydelse,

men torde jag i samband med redogörelsen för ändringarna böra

med några ord beröra i avgivna yttranden framställda förslag till andra

ändringar av betydenhet samt angiva skälen, varför jag icke ansett mig

böra biträda desamma.

I det föregående hava för de personer, vilka enligt förslaget skola

hava en omedelbar uppsikt över de skattepliktiga bryggerierna, i överensstämmelse

med vad i kontrollstyrelsens betänkande skett, använts

beteckningen kontrollombud. Motsvarande tjänstemän vid de skattefria

bryggerierna benämnas i gällande förordning tillsyningsmän. I förslaget

hava icke dessa beteckningar influtit, utan kontrollombuden och tillsyningsmännen

hava tillsammans benämnts kontrolltjänstemän. Denna

sistnämnda beteckning synes emellertid, såsom också på vissa ställen i

förslaget lärer vara avsett, böra innefatta även överkontrollörerna. Det

har bland annat med hänsyn härtill och för vinnande av tydlig terminologi

ansetts lämpligt, att i 5 § uttryckligen såväl överkontrollörer

som kontrollombud och tillsyningsmän omnämnas. I de följande paragraferna

hava därefter dessa särskilda beteckningar införts.

Svenska bryggareföreningen har i sitt yttrande hemställt, att

närmare regler måtte givas om sättet för alkoholanalysers verkställande,

detta för att analyser ej skulle komma att verkställas i onödan.

Emellertid är det, såsom jag torde få anledning senare nämna, icke förslagets

mening, att varje gång, som en verkställd analys utvisar, att den

fastställda alkoholhalten överskridits, detta skall medföra påföljd. Det i

7 § föreskrivna övervakandet lärer komma att ordnas sålunda, att kontrollstyrelsen

företager vissa serier av analyser och att, i allmänhet,

först när genom dessa visat sig, att ett bryggeri mera konstant överskrider

alkoholgränsen, ingripande äger rum. Anledning att i förordningen

lagfästa ett dylikt förfaringssätt torde emellertid icke förefinnas. Däremot

synes det uttryckligen böra stadgas rätt för kontrollstyrelsen att

från bryggeri kostnadsfritt utbekomma för analysers verkställande er
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

forderliga prov. Vidare lärer böra föreskrivas, att kontrollstyrelsens

övervakande verksamhet skall avse även extrakthalten i dryckerna.

u §. I 14 § i kontrollstyrelsens förslag stadgas, att kontrolltjänsteman

skall närvara, då tillverkare önskar tillträde till maltkross för reparation

eller rengöring. Till förtydligande av nämnda stadgande har införts

bestämmelse av innebörd, att kontrollombudet skall närvara endast vid

öppnande av förseglingen eller plomberingen av öppningarna till krossen

och sedermera vid desammas tillshffande på enahanda sätt samt sålunda

icke under hela den tid, reparationen eller rengöringen pågår.

19 g. Beträffande 19 §, som innehåller bestämmelserna angående s. k.

brygdanmälan, har å ena sidan från bryggareföreningen anförts, att

dylik anmälan borde få lämnas till kontrollombudet i stället för till

överkontrollören, vilken ofta icke vore bosatt å den ort, där bryggeriet

funnes, och därför icke kunde hinna infinna sig till bryggeriet under den

tid av sex timmar, som minst skall förflyta mellan anmälningens avsändande

och brygdens påbörjande. Å andra sidan har överkontrollören

i Östergötlands län i ett av länsstyrelsen i länet åberopat yttrande framhållit

såsom önskvärt, att brygdanmälningarna skulle ingivas till över■

kontrollören samtidigt från samtliga bryggerier inom distriktet och omfatta

en följd av brygder för en tidrymd av minst en vecka. Det torde

emellertid icke vara “lämpligt att föreskriva, att brygdanmälningarna skola

ingivas mera än sex timmar före brygden. Då överkontrollörerna lära

komma att i allmänhet få uppgöra sina resplaner för varje månad oberoende

av inkommande brygdanmälningar, synes vidare den omständigheten,

att överkontrollör icke alltid efter sådan anmälan kan hinna infinna

sig vid brygden, icke höra tillmätas större betydelse. Eftersom det icke

överensstämmer med grunderna för det nya kontrollsystemet, att kontrollombuden

hava befattning med kontroll över själva gången av tillverkningen

inom bryggeriet, lärer man icke heller lämpligen böra föreskriva, att

de skola mottaga brygdanmälningarna och i följd därav övervaka brygderna.

Av liknande skäl kan jag icke ansluta mig till det av länsstyrelsen

i Östergötlands län åberopade förslaget från överkontrollören

i länet, att det skulle åläggas kontrollombuden att dels tillse, att brygd

icke företages å andra tider än de i brygdanmälningen meddelade, dels

ock med vissa mellantider avprova vörtstyrkan av en brygd vid jästens

tillsättande i jäskaren.

22 §. Bryggareföreningen anmärker mot det i 22 § i kontrollsty
relsens

förslag införda förbudet mot blandning av maltdryck av första

klassen med maltdryck av annan klass, att vid ett bifall till styrelsens

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:tu proposition Nr 131.

förslug i fråga om ansvar för överskridande av fastställda alkoholgränser

blandning av maltdrycker finge lov att tillgripas i långt större utsträckning

än hittills, och att möjligheten till dylik blandning därför icko

borde förminskas utan i stället på allt sätt underlättas. Skulle det över

huvud fordras tillstånd för dylik blandning, borde detta kunna lämnas i den''

formen, att kontrollombuden skulle vara närvarande vid blandningen.

Härigenom skulle man också vinna den fördelen, att det kunde fastställas,

huru stor kvantitet av en svagdricksbrygd, som använts till

spädningen, och att från restitution alltså icke skulle behöva undantagas

hela brygden utan blott det verkligen förbrukade maltet.

Ändamålet med förevarande bestämmelse är av skatteteknisk natur.

Det synes emellertid vara onödigt att för vinnande av kontroll över att

icke malt medelst blandning undandrages beskattning, föreskriva, att

kontrollstyrelsens tillstånd skall begäras till blandningen. Det torde,

såsom bryggareföreningen anfört, i sådant hänseende vara tillräckligt,

att kontrollombudet är närvarande vid blandningen. För denna förrättning

synes tillverkaren böra ersätta ombudet på samma sätt som föreskrivits

beträffande de i 14 § omförmälda förrättningar, som avse ombudets

närvaro i fall, da maltkrossen eller vågen icke fungerar. Närmare

bestämmelser om kontrollförfarandet vid blandning av här åsyftad

natur torde fa meddelas av kontrollstyrelsen. I dessa bestämmelser lärer

böra föreskrivas, att kontrollombud skall om dylik blandning underrätta

överkontrollören och, för möjliggörande av skattekontroll, kontrollstyrelsen.

Vad angår undantaget från rätten till restitution för till blandning

använt svagd riksmål t synes det i de flesta fall icke utan svårighet

kunna med visshet avgöras, huru stor mängd malt, som åtgått till den

iublandade drycken av första klassen. Då vidare principiellt inblandning

av svagdricka endast i undantagsfall bör förekomma, har jag

ansett mig icke böra biträda bryggareföreningens yrkande i denna del

utan fasthåller alltså vid att rätten till restitution bör förloras för hela den

svagdricksbrygd, från vilken den inblandade myckenheten tagits. Bestämmelserna

i detta hänseende synas emellertid rätteligen hava sin

plats i 3 L §, som handlar om detta slag av restitution. I förevarande

paragraf har i stället införts eu hänvisning till sistnämnda paragraf.

Bryggareföreningen har hemställt om sådan ändring i förslaget,

att eftergift av skatt skulle kunna atnjutas i alla fall, då en maltdryck

av någon som helst anledning icke kommit att försäljas. Då

emellertid den praxis, som med den för närvarande gällande och fortfarande

föreslagna bestämmelsen i detta hänseende tillämpas och enligt

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 107 käft. (Nr 131.) 13

30 §.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

vilken för eftergift lärer förutsättas, att skada inträffat å produkten,

synes mig täcka de fall, då skälig anledning till eftergift föreligger, har

jag icke ansett mig böra i denna del föreslå ändring i kontrollstyrelsens

förslag.

*

32 §. I enlighet med hemställan från bryggareföreningen har den i 32 §

innefattade bestämmelsen om rätt till skatterestitution vid utförsel av

maltdryck ändrats därhän, att restitutionen skall beräknas, icke efter den

skattesats, som vid tiden för utförseln tillämpades vid bryggeriet, utan

efter den skatt, som verkligen erlagts för det till den exporterade varan

använda maltet. Svårighet att konstatera storleken av denna skatt lärer

icke kunna uppkomma, då det fortfarande liksom hittills torde böra föreskrivas,

att vid ansökan om restitution skall fogas utdrag ur bryggjournalen

rörande den brygd, varav drycken erhållits.

33 §• Ordalydelsen av 33 § har ändrats i ändamål, att tydligt skall

framgå, att frihet från skatt åtnjutes allenast vid bryggeri, varest, enligt

meddelat tillståndsbevis, endast svagdricka må tillverkas.

43 §. 43 § innehåller bestämmelser rörande ansvar för den, som utan

att hava erhållit tillståndsbevis till maltdryckstilhverkning eller å tid, då

tillståndsbevis ej är gällande, i andra fall, än som avses i 1 § 2 och 3

mom., bedriver dylik tillverkning. De verkställda äudringarna äro av

allenast formell natur.

44 §• 44 § avser det förhållande, att någon, som medelst hembrygd för

eget behov tillverkat maltdryck, sedermera säljer det sålunda tillverkade.

Har tillverkaren på grund av gällande bestämmelser rörande försäljning

av maltdrycker haft rätt till försäljning av dryck av ifrågavarande slag,

drabbas han icke enligt nämnda bestämmelser av ansvar för att han

säljer, vad han själv tillverkat. Då en dylik försäljning närmast är att

likställa med ett tillverkningsbrott, synes bestämmelsen om ansvar för

densamma lämpligen böra alltjämt hava sin plats i maltdryckstillverkningsförordningen.

Stadgandet har omarbetats i syfte, att dess nyss

angivna innebörd tydligare skall framgå.

46 §. 46 § innehåller bestämmelserna om ansvar för olovlig tillverkning

i skattepliktigt bryggeri och i samband därmed rörande de förut omförmälda

s. k. remedierna beträffande fastställda alkohol- och extraktgränser.

Med hänsyn till möjligheten av analysfel och svårigheten

att vid tillverkning av maltdrycker med full noggrannhet beräkna utfallet

av alkoholhalten har det nämligen ansetts, att, då tillverkaren vid

straffansvar förpliktas att hålla sig inom den föreslagna högsta alkohol
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 131.

99

halten, en viss säkerhetsmarginal bör medgivas, så att ansvar icke inträder

för en blott obetydlig överträdelse av alkohol- eller extraktgränsen,

med mindre åtgärd avsiktligt vidtagits för att bereda drycken högre

alkoholhalt än den medgivna eller uppenbar vårdslöshet förelegat vid

tillverkningen.

Vid utformandet av förevarande paragraf har man utgått från

denna princip och därjämte tagit sikte på de olika subjektiva omständigheterna

i de särskilda fallen av tillverkning av starkare maltdrycker

än de tillåtna. Man har på denna väg kommit till följande olika fall,

vilka enligt paragrafen uppskattas olika, överstiger alkoholhalten i

den tillverkade drycken 3.3 viktprocent, eller behnnes, att extrakthalten

hos den stam vört, med vilken drycken är inbryggd, överstigit 10.4

procent, skall tillverkaren i varje fall straffas med böter från och med

200 till och med 2,000 kronor. Det har nämligen ansetts, att, när den

lovliga alkoholgränsen överskridits med mera än 0.2 procent eller extraktgränsen

med mera än 0.4 procent, det kan presumeras, att överskridandet

av pilsnerdricksgränsen varit avsiktligt. Har pilsnerdricksgränsen men

icke nyssnämnda remediegränser överskridits, d. v. s. ligger alkoholhalten

mellan 3.1 och 3.3 viktprocent och extraktstyrkan mellan 10 och 10.4

procent, straffas tillverkaren med det straff, som nyss sagts, endast under

förutsättning att omständigheterna äro sådana, att det måste antagas, att

åtgärd avsiktligt vidtagits för att åt varan giva högre alkoholhalt än

den för pilsnerdricka högsta medgivna. Kunna i fall inom remediegränserna

icke dylika omständigheter visas föreligga, men har tillverkaren

gjort sig skyldig till uppenbar vårdslöshet vid tillverkningen, straffas

tillverkaren visserligen, men efter en lägre skala: böter från och med 50

till och med 500 kronor. Kan det i sist avsedda fall icke heller visas, att

sådan uppenbar vårdslöshet förekommit, är tillverkaren fri från ansvar.

Av motiveringen till kontrollstyrelsens förslag framgår, att avsikten varit,

att uppenbar vårdslöshet, som nyss nämnts, i allmänhet icke skall antagas

föreligga endast på den grund, att ett enstaka prov visar en alkohol- eller

extrakthalt, liggande över den för vederbörande maltdrycksklass tillåtna

men inom remediegränsen. Först när det vid upprepade prov befunnits,

att bryggeriets tillverkning mera konstant håller sig över maximigränsen,

kan presumtion för dylik vårdslöshet anses föreligga. I detta sammanhang

må även erinras, att i 56 § införts bestämmelse därom, att i fall, som

avses i 46 §, åtal icke får äga rum, förrän åklagaren erhållit anmälan

om brottet från kontrollstyrelsen. Med sistnämnda bestämmelse har man

avsett, att åtal icke skulle förekomma i andra fall, än då någon av de

båda straffanledningarna, avsiktligt överskridande av maximigränserna

s. 100 Kontrollera mot PDF

47 §.

100 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

eller uppenbar vårdslöshet vid tillverkningen, vid inspektioner eller genom

å kontrollstyrelsens laboratorium verkställda analyser utrönts vara för

handen.

Den innebörd av förevarande stadgande, som jag sålunda återgivit

och som jag anser vara den riktiga, torde framgå av den formulering,

paragrafen erhållit i kontrollstyrelsens förslag. Då det emellertid

från olika håll framställts anmärkning om att stadgandet vore otydligt,

har det ansetts lämpligt att genom en förändrad uppställning därav

giva närmare uttryck för de grunder för stadgandet, vilka jag nu angivit.

I 47 § av kontrollstyrelsens förslag finnes bland annat stadgande om

straff i fall av underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse föreskrift i

4 §, som innehåller bestämmelserna om att det kärl, vari maltdryck

utlämnas från bryggeri, skall vara stämplat med bryggeriets namn eller

märke samt med beteckningen för den klass, vartill drycken hör. Enligt

detta stadgande lärer straffpåföljd inträda i alla de fall, då maltdryck

med tillverkarens vetskap utlämnas på kärl, märkt med annan klass än

den riktiga. Med hänsyn till de under 46 § berörda remediebestämmelserna

torde emellertid viss jämkning i denna regel böra äga rum.

I vissa fall kan nämligen tillverkning av en dryck, som överskrider

pilsnerdricksgränsen och alltså på grund av starkölsförbudet icke skulle

la säljas, bliva utan straffpåföljd. Det synes i sådant fall vara rimligt,

att den sålunda utan ansvarspåföljd tillverkade drycken också skall kunna

utlämnas från bryggeriet och försäljas. Till denna fråga i dess samband

med törsäljningsbestämmelserna återkommer jag senare; här gäller frågan

beredande av möjlighet att förse varan med beteckning för den klass,

som det vid tillverkningen varit avsett, att den skulle komma att tillhöra.

Dylik möjlighet torde böra finnas, allenast då god tro förefunnits

hos tillverkaren vid tillverkningen. Har god tro ej förelegat, straffas

tillverkaren såväl för tillverkningen som för den felaktiga etiketteringen.

Föreligger endast grov vårdslöshet, blir blott själva tillverkningen belagd

med straff.

Ändring av nu angiven innebörd har gjorts i 47 §. Vid överträdande

av förbud, som av överkontrollör meddelats med stöd av 17 §,

lärer vidare böra inträda straff enligt denna paragraf, och paragrafen

har därför kompletterats med stadgande av sådant innehåll. Jämväl ett

par andra kompletteringar av mindre betydelse hava vidtagits, vilkas

innebörd omedelbart framgår vid en jämförelse mellan författningstexterna.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Dessa paragrafer, som beträffande skattefria bryggerier innehålla

motsvarande bestämmelser som de, vilka i 46 och 47 §§ meddelats för

skattepliktiga bryggerier, hava i huvudsak undergått motsvarande ändringar

som sistnämnda paragrafer. Då anledning icke synes föreligga

till att förseelser av enahanda natur i skattepliktiga och i skattefria

bryggerier skola straffas olika strängt, hava straffbestämmelserna i 49 §

bringats i överensstämmelse med motsvarande stadganden i 47 §.

50 § har liksom följande paragrafer jämkats till överensstämmelse

med motsvarande stadganden i vissa under de sista åren utfärdade författningar.

De sakliga ändringarna äro endast helt obetydliga.

Det har från vissa håll anmärkts, att det förut berörda stadgandet i

56 § därom att åklagare icke får åtala förseelse mot 46 eller 48 §§, därest

han icke om förseelsen mottagit anmälan från kontrollstyrelsen, skulle

innebära ett för vår rätt främmande band på åklagaren. Förevarande bestämmelse

lärer emellertid närmast vara att likställa med en föreskrift om

angivelse såsom villkor för åtalsrätt, och åklagaren har alltså, även då

kontrollstyrelsen gjort anmälan, kvar sin rätt att pröva, om åtal bör äga

rum eller ej. Vid sådant förhållande synes mig bestämmelsen icke böra

möta avgörande betänkligheter.

I överensstämmelse med principer, som under de senaste åren allt

mera allmänt tillämpats, anser jag, att anledning icke förefinnes att

tillerkänna angivaren andel i böter, som ådömas enligt förevarande förordning.

I 59 §, som innehåller bestämmelserna om bötesfördelningen,

hava vidtagits av denna uppfattning föranledda förändringar.

Den föreslagna förordningen lärer, på sätt föreslagits, böra träda i

kraft vid det nya tillverkningsårets början den 1 oktober 1923. Redan

dessförinnan böra emellertid vissa åtgärder vidtagas, för att det nya

systemet sagda dag skall kunna träda i funktion, såsom utseende av

kontrollpersonal, ingivande och prövning av driftsanmälningar, ställande

av säkerhet ov d. Å andra sidan lärer nuvarande förordning böra äga

giltighet även efter den 1 oktober 1923 beträffande förhållanden, som

hänföra sig till tiden före nämnda dag, något som, med hänsyn till

skattehöjningarna, särskilt har betydelse beträffande restitutionsbeloppens

storlek m. m. Bestämmelser av nu angivna innebörd hava införts i

övergångsstadgandena.

Beträffande de smärre ändringar, som nu ej berörts, tillåter jag

mig att hänvisa till författningstexten.

48 och 49 §§.

50 §.

56 §.

59 §.

Övergångs
stadganden.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl Maj:ts proposition Nr 131.

Förslaget till förordning angående förbud mot införsel till och försäljning

inom riket av exportöl.

Det av kontroll styrelsen uppgjorda förslaget till författning angående

förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl

överenstämmer i allt väsentligt med den provisoriska förordning i ämnet,

som föregående år utfärdades. Med hänsyn till att förevarande förordning

är avsedd att bliva definitiv, synes densamma emellertid böra erhålla

en ändrad uppställning och fullständigas med vissa detaljbestämmelser,

vilka icke ansetts erforderliga i en författning med begränsad

giltighetstid. Nytt författningsförslag har på denna grund upprättats

inom finansdepartementet. De sakliga ändringarna i detta förslag i förhållande

till den provisoriska förordningen äro följande. Enligt rusdrycksförsäljnings

förordningen kan å passagerarfartyg, som förmedla

regelbunden persontrafik till utländsk hamn, i motsats mot vad som

är förhållandet å andra fartyg, medgivas rätt till utskänkuing av spritdrycker.

Det har då synts lämpligt, att å dylika fartyg jämväl ölförsäljning

skall vara tilllåten. Några menliga följder härav lära icke

vara mera än beträffande spritdrycksförsäljning att befara. Enligt förslaget

skall därför med rättighet till iskänkning av spritdrycker följa

rätt till iskänkning av maltdrycker av tredje klassen till förtäring

ombord å fartyget. Vidare har i detta förslag ansetts böra införas uttrycklig

föreskrift rörande apotekens rätt till ölförsäljning. Med försäljning

av exportöl torde därjämte böra likställas byteshandel därmed

samt ölets användande på aunat sätt till betalningsmedel. Då slutligen

försäljning av exportöl för vissa i förordningen bestämda ändamål alltjämt

kommer att vara medgiven, lärer föreskriften i den provisoriska

förordningen därom att öl, som tagits i beslag och dömts förbrutet, skall

förstöras, icke böra vara ovillkorlig utan endast tillämpas, därest försäljning

av ölet icke kunnat komma till stånd till person, vilken i sin

tur äger försälja detsamma, eller för ändamål, för vilket enligt förordningen

försäljning må äga rum.

Såsom jag erinrat vid behandlingen av förslaget till förordning

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, kommer straffpåföljd

att, utom i vissa undantagsfall, som framgå av 46 § i nämnda

förslag, inträda icke blott för tillverkning av pilsnerdricka, vars alkoholeller

extrakthalt överstiger den för maltdryck av andra klassen medgivna

och som alltså är att hänföra till maltdryck av tredje klassen, utan

därjämte för annan förseelse. Brott mot föreskriften om skyldighet

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kunf/l. Maj:ts proposition Nr 131.

103

att förse det kärl, vari pilsnerdricka utlämnas från bryggeri, med beteckning

för den klass, till vilken drycken hör, har nämligen belagts

med straffansvar för det fall att felaktig etikett åsatts kärl till dryck,

beträffande vilken åtgärd avsiktligt vidtagits för att åt drycken giva

högre alkoholhalt än den för vederbörande klass medgivna. Vid sådant

förhållande lärer tillräckligt skydd förefinnas mot överskridande av

pilsnerdrickats medgivna styrka i drycker, som härröra från bryggeri

med tillståndsbevis, utan att jämväl försäl jningen — från bryggeriet eller

av annan — av dylik alltför stark dryck belägges med straff. Det lärer

icke heller rimligen kunna fordras, att en återförsäljare, vilken från

bryggeri mottager dryck å kärl, stämplat exempelvis med beteckningen

för maltdryck av andra klassen, skall vara skyldig undersöka, huruvida

denna beteckning är riktig och, därest han säljer drjmk av alltför stor

styrka, därför vara underkastad straffansvar. Det torde därför vara

riktigt och utan risk kunna medgivas, att en dryck, som från bryggeri

utlämnats å kärl, försett med vederbörlig etikett, sedermera behandlas

såsom hörande till den å etiketten angivna klassen. Bestämmelser av

sådant innehåll hava införts i de förslag till ändringar i pilsnerririeksoch

svagdricksförordningarna, till vilka jag i det följande återkommer.

I nu förevarande författnings förslag angående starkölsförbud lärer i

enlighet härmed böra införas en hänvisning till nyssberörda nya bestämmelse

i pilsnerdricksförordningen. Därav blir alltså en följd, att en dryck,

som med hänsyn till alkoholhalten eller extraktstyrkan rätteligen klätt

hänföra till tredje klassen, men som utlämnats från bryggeri under

beteckning för andra klassen, icke kommer att falla under det i starkölsförordningen

stadgade försäljningslörbudet och därmed sammanhängande

straffbestämmelser. Jag erinrar emellertid ånyo om att i dylikt fall

ansvar, utom i de i 46 § maltdryckstillverkningsförordningen angivna

undantagsfall, kommer att drabba tillverkaren dels för den olovliga tillverkningen

och dels, om han vid tillverkningen varit i ond tro, för den

oriktiga etiketteringen.

o o

Förslaget till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

angående försäljning av rusdrycker.

Maltdryckssakkunniga föreslogo i sitt betänkande, att, i samband

med utfärdande av starkölsförbud, sådana ändringar skulle vidtagas i

rusdryckslörsäljningsförordningen, att alla bestämmelser, som avsåge Öl,

uteslötes ur densamma. Detta förslag har av konlrollstyrelsen i huvudsak

lämnats utan erinran, och jag ansluter mig även därtill. Det

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition Nr 131.

synes nämligen lämpligt, att, därest starkölsförbudet göres definitivt,

starköl utsöndras ur begreppet rusdrycker och detsamma förbehålles

de drycker, spritdrycker och vin, för vilkas försäljning den i sagda

förordning stadgade försäljningsorganisationen i framtiden kommer att

gälla. Jämte det att sålunda alla bestämmelser, som speciellt avse ölförsäljning,

uteslutits ur förevarande förordning, hava i vissa paragrafer,

särskilt 34, 35 och 37 §§, införts de ändringar, som synts betingade därav

att begreppet rusdrycker hädanefter kommer att erhålla den angivna,

mera inskränkta innebörden.

Utom de i författningsförslaget intagna paragraferna bör jämväl

46 §, vilken handlar om försäljning från partihandlare direkt till köpare,

i anledning av starkölsförbudet undergå förändring. Då emellertid nämnda

paragraf jämväl beröres av det förslag till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen,

som jag i och för ordnande av partihandeln

med rusdrycker senare denna dag ämnar framlägga, lärer med ändring

av paragrafen böra anstå till behandlingen av sistnämnda förslag.

Ytterligare förslag till ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen

torde även i annat sammanhang än det nyss angivna komma att av mig

anmälas. Då det för vinnande av reda och överskådlighet är önskvärt,

att samtliga de ändringar i förordningen, som kunna vid innevarande

riksdag bliva antagna, så vitt med hänsyn till tiden för ikraftträdandet

är möjligt, sammanföras i en författning, är det min avsikt att, sedan

riksdagens beslut fattats, och därest riksdagen ej uttalar önskemål i

annan riktning, förorda att, såvitt möjligt, så sker.

Förslaget till förordning om ändrad lydelse av 1, 7 och 12 §§ i förordningen

angående försäljning av pilsnerdricka.

I denna förordning hava i 7 och 12 §§ företagits de ändringar,

som betingas därav, att rätt till utskänkning av Öl icke vidare kommer

att meddelas. Därjämte hava i 1 § införts de av mig vid behandlingen

av förslaget till förordning om starkölsförbud redan omförmälda bestämmelserna,

avseende maltdrycker, vilka från bryggeri utlämnats under

beteckning för lägre klass än den, till vilken de verkligen höra.

Förslaget till förordning om ändring i vissa delar av förordningen angående

försäljning av tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka.

Jämväl i denna förordning hava vidtagits av det föreslagna starkölsförbudet

föranledda formella ändringar samt införts bestämmelser för nyssnämnda

fall av feletikettering. Det har ansetts lämpligt att i förevarande

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition Nr 131.

sammanhang söka åstadkomma ändring i ett vid tidigare företagen ändring

i förordningen uppkommet missförhållande. Enligt svagdrieksförordningens

gällande lydelse innefattar nämligen begreppet svagdricka alla

maltdrycker av första klassen. Enligt den gällande liksom den föreslagna

maltdryckstillverkningsförordniugen betecknas emellertid med

svagdricka icke alla drycker av första klassen utan endast alkoholhaltiga

drycker, vilkas extrakthalt icke överstiger 6 procent. Begreppet svagdricka

omfattar alltså i tillverkningsförordningen icke de till första

klassen hörande alkoholfria dryckerna med en extrakthalt över 6

procent. Detta förhållande beror i sista hand därpå, att sistnämnda

drycker i tillverkningsavseende hänföras till pilsnerdricka och sålunda

icke få tillverkas i skattefritt bryggeri, men i försåtjningsavseende äro

likställda med svagdricka. Det kan emellertid uppenbarligen icke vara

lämpligt, att samma beteckning i två varandra så närliggande författningar

användes med olika betydelse, något som också visat sig icke

vara utan olägenhet. Man torde därför böra i försäljningsförordningen

ersätta beteckningen svagdricka med en annan beteckning för alla maltdrycker

av första klassen, och synes såsom en lämplig beteckning kunna

antagas det av maltdryckssakkunniga i annat sammanhang förordade

namnet maltdricka. Denna beteckning har på grund härav införts i

stället för svagdricka i författningens överskrift samt i de olika stadgandena

i förordningen.

Förslaget till förordning om vissa ändringar i förordningen angående

tillverkning av brännvin.

Såsom jag tidigare vid behandlingen av frågan om kontrollsystemets

omläggning anfört, har det synts lämpligt att, då bestämmelserna

om arvode och ersättning till kontroll person alen vid bryggerierna

icke vidare komma att meddelas i form av en av Kungl.

Maj:t och riksdagen antagen författning, samt denna personal delvis är

gemensam för maltdrycks- och brännerikontrollen, de i brännvinstillverkningsförordningen

befintliga avlöningsbestämmelserna utbrytas ur

densamma, och att bestämmelser i ämnet i stället utfärdas i annan

form. Härav föranledda förändringar hava vidtagits i 21 § av förevarande

förordning, varjämte 20 § uteslutits ur densamma.

Enligt förslaget till den nya maltdryckstillverkningsförordningen

skola brännvinskontrollörerna icke kunna erhålla befattning med bryggerikontrollen.

Då vidare jämlikt nämnda förslag de för bryggeri- och

brännerikontrollen gemensamma överkontrollörerna hädanefter skola utses

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 107 höft. (Nr 131.) 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

Departement sehefens

hemställan.

106 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

av kontrollstyrelsen, kan det icke anses lämpligt, att de tre överkontrollörer,

som äro avsedda att endast hava befattning med kontrollen över

brännerier, alltjämt utses av Kungl. Maj:t. Av vad nu anförts hava föranledda

ändringar införts i 19 § av förslaget samt i övergångsbestämmelser

till detsamma.

Jämväl förevarande förordning torde vid innevarande riksdag komma

att i annat sammanhang bliva föremål till ändringsförslag i andra avseenden

än de här berörda. I likhet med vad jag nyss anfört beträffande

rusdrycksförsäljningsförordningen, synas mig alla de ändringar i

förevarande förordning, som kunna komma att av riksdagen beslutas,

sedermera böra om möjligt sammanföras i en författning.

Departementschefen uppläser härefter förslag till

l:o) förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,

2:o) förordning angående förbud mot införsel till och försäljning

inom riket av exportöl,

3:o) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 14

juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker,

4:o) förordning om ändrad lydelse av 1, 7 och 12 §§ i förordningen

den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka^

5:o) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 9

juni 1905 (nr 36 sid. 32) angående försäljning av tillagade, alkoholfria

drycker samt svagdricka, och

6:o) förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober

1907 (nr 86) angående tillverkning av brännvin,

samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

att antaga berörda förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla och förordnar, att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse, bil. litt. vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Martin Philipson.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

107

Bilaga 1 A.''

Förslag till förordning angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker.

Härigenom förordnas som följer:

I KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 *.

1. Den, som vill idka tillverkning av maltdrycker till avsalu, skall, utöver

vad författningarna i allmänhet föreskriva såsom villkor för rätt att utöva näring,

vara underkastad de föreskrifter, som beträffande sådan tillverkning i denna förordning

finnas stadgade.

2. Hembrygd av maltdrycker för eget behov, men ej till avsalu, må, utan

hinder av föreskrifterna i denna förordning, företagas av envar, som icke idkar

värdshusrörelse eller handel med maltdrycker eller tillverkning av sådana drycker

till avsalu.

3. Denna förordning äger icke tillämpning å tillverkning av maltextrakt;

sådan tillverkning hedrives under de villkor och den kontroll, Konungen särskilt

föreskriver.

2 $.

1. Maltdrycker indelas i nedan angivna klasser, nämligen:

första klassen, omfattande maltdrycker, som ej innehålla mer än en och

åtta tiondels viktprocent alkohol och som äro inbryggda med en stam vört, vilkens

extrakthalt icke överstiger sex procent, ävensom sådana alkoholfria maltdrycker,

som äro inbryggda med en stamvört, vars extrakthalt överstiger sex men icke tio

procent;

andra klassen, omfattande maltdrycker, som icke äro hänförliga till första

klassen och vilka ej innehålla mer än tre och en tiondels viktprocent alkohol och

äro inbryggda med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger tio procent; samt

tredje klassen, omfattande alla till första eller andra klassen icke hänförliga

maltdrycker.

2. Såsom maltdryck av första klassen anses även, oavsett extrakthalten,

vört avsedd för bakning.

3 *.

1. I denna förordning förstås med

svagdricka varje maltdryck, som är hänförlig till första klassen och som är

inbryggd med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger sex procent;

skattefritt bryggeri varje bryggeri, där, på grund av tillståndsbevis, endast

svagdricka må tillverkas;

Tillverkning

till avsalu.

Hembrygd.

Maltextrakt.

Klassindel
ning.

Definitioner.

1 Kontrollstyrelsens förslag.)

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Tillyerknings
år.

Beteckning å

drycker.

Grunderna för

bryggeri kontrollen.

Tillverkares

skyldigheter i

allmänhet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

skattepliktigt bryggeri varje annat bryggeri, där, på grund av tillståndsbevis,

maltdrycker må tillverkas; samt

tillverkare den person, vilken såsom ägare, innehavare, verkställande direktör,

disponent eller i annan egenskap har högsta inseendet över bryggeriets skötsel.

2. Tillverkningsår räknas från och med den 1 oktober till och med den 30

september.

4 §.

Maltdryck må från bryggeri utlämnas endast på kärl, som äro stämplade

med såväl bryggeriets namn som beteckningen för den klass, vartill maltdrycken

jämlikt 2 § är hänförlig; dock må i stället för bryggeriets namn användas en såsom

ursprungsbeteckning lämplig, av vederbörande överkontrollör godkänd förkortning

av namnet eller ock bryggeriets inregistrerade varumärke. Beträffande butelj

må dylik stämpling ske å korken eller proppen.

Anbringande av stämpel å kärl eller å kork eller propp skall äga rum enligt

av kontrollstyrelsen meddelade anvisningar.

När kärl, som innehåller maltdryck, är försett med etikett, skall klassbeteckningen

vara på tydligt framträdande sätt anbragt före den övriga texten å etiketten.

Vad i denna paragraf stadgats äger ej tillämpning, därest maltdryck av

köpare avhämtas i öppna kärl.

5 $.

1. Bryggeri och vid bryggeri bedriven tillverkning skola stå under statens

kontroll.

2. överinseendet å kontrollen handhaves av kontrollstyrelsen.

Den lokala tillsynen utövas av överkontrollörer med biträde av särskilda

kontrolltjänstemän. Närmare bestämmelser angående dessas antagande, befogenheter

och åligganden meddelas av Konungen. Angående ersättning till överkontrollörer

och andra kontrolltjänstemän är särskilt stadgat.

I den mån denna förordning icke annorlunda bestämmer, skall kostnaden

för kontrollens utövning bestridas av statsverket.

6 §.

1. Tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kontrollstyrelsen

för erhållande av en betryggande kontroll över maltskattens behöriga utgörande

meddelar, ävensom de anvisningar, som överkontrollör i enlighet med denna

förordning, av Konungen utfärdade bestämmelser för kontrollpersonalen eller kontrollstyrelsens

särskilda föreskrifter kan lämna.

2. Tillverkare skall hålla sina handelsböcker med tillhörande verifikationer

tillgängliga för kontrollstyrelsen eller den, kontrollstyrelsen därtill befullmäktigat,

så ock för överkontrollör.

3. Vid förandet av i denna förordning omförmälda journaler skola iakttagas

föreskrifterna i 9 § av förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker

och handelsräkningar.

4. Tillverkare åligger att bereda kontrolltjänsteman, närhelst han det fordrar,

tillträde till maltkross, maltvåg och brygghus. Därjämte skola övriga lägenheter

i bryggeriet vara för kontrolltjänsteman tillgängliga mellan klockan sex förmiddagen

och klockan sju eftermiddagen, så ock å annan tid, när arbete där pågår.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

109

7 i

Kontrollstyrelsen åligger att övervaka, att maltdrycker, som från bryggeri

utlämnas i försäljningsfärdigt skick eller som i handeln saluhållas, icke innehålla

högre alkoholhalt än den i 2 § för vederbörande klass angivna.

8 §.

Därest tillverkare ej åtnöjes med av över kontrollör lämnad anvisning eller

vidtagen åtgärd, äge han hos kontrollstyrelsen anföra besvär.

II KAP.

Om skattepliktigt bryggeri.

9 §.

I bryggeri, som anlagts eller för tillverkning av andra maltdrycker än

svagdricka inrättats efter ingången av juli månad 1917, må sådan tillverkning ej

äga rum, utan att Konungen därtill lämnat tillstånd. Lag samma vare angående

tillverkning av ifrågavarande drycker i bryggeri, varest sådan verksamhet nedlagts

av annan anledning än reparation och ej återupptagits före ingången av

juli månad 1917.

10 %.

Bryggeri får icke vara sammanbyggt med kvarn.

Om å samma tomt som bryggeri finnes fabrik eller annan inrättning, där

malt eller annat till maltdryckstillverkning dugligt råämne användes eller därinom

redskap finnes, varå maltkrossning kan företagas, skall dylik inrättning

genom anordning, som kontrollstyrelsen godkänner, vara skild från bryggeriet.

11 $.

1. Tillverkare skall, innan anmälan, som i 16 § sägs, första gången göres,

låta i två exemplar upprätta och till överkontrollören överlämna fullständig planritning

och beskrivning över bryggeriet och samtliga å bryggeritomten befintliga

lägenheter med tydligt angivande av vars och ens ändamål. Ett exemplar av

ritning och beskrivning förvaras vid bryggeriet, och det andra insändes av överkontrollören

till kontrollstyrelsen.

2. Byggnader, lägenheter, bryggredskap eller jäskar, som icke upptagits i

den i 1 mom. nämnda beskrivning eller som där upptagits, men sedermera ändrats,

må icke vid tillverkning av maltdrycker användas utan att hava blivit av överkontrollören

skriftligen godkända.

3. När i anseende till vidtagna förändringar inom bryggeri kontrollstyrelsen

anser ritningen över detsamma icke vidare användbar, åligger det tillverkaren att

anskaffa ny ritning och beskrivning, ävenledes i två exemplar.

12 $.

1. I skattepliktigt bryggeri må för tillverkning av maltdrycker användas

endast torkat, rostat eller bränt kornmalt, humle, jäst och vatten samt under de

villkor, kontrollstyrelsen föreskriver, sockerkulör.

Alkoholana
lyser.

Besvär.

Koncession för

vissa nya

bryggerier.

Bryggeribyggnaden.

Planritning

och beskrivning.

Råämnen,

s. 110 Kontrollera mot PDF

Maltkross och

maltvåg.

Fel å kross

eller våg.

Föreskrifter

om råvarors

förvaring m.m

110 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

2. Kontrollstyrelsen äger för visst bryggeri medgiva, att under föreskrivna

villkor socker eller dextros må i lagerkällaren användas såsom tillsats till porter.

13 %.

1. Maltet skall krossas å en i bryggeriet uppställd maltkross, så förbunden

med en självregistrerande, justerad våg, att maltets krossning ej kan äga rum, utan

att detsamma först genomgått vågen.

2. Maltkross och våg skola av tillverkare anskaffas och i behörigt skick

underhållas.

3. Närmare föreskrifter angående den självregistrerande vågens beskaffenhet

samt angående vågens och maltkrossens uppställning, insättande eller ändring

ävensom de föreskrifter, som för en betryggande kontroll erfordras i fråga om

krossning av malt, meddelas av kontrollstyrelsen.

4. Utom den med vågen förenade maltkrossen må icke i bryggeri eller

tillhörande lägenheter finnas någon för krossning av malt användbar redskap, med

mindre den ställes under kronans lås eller försegling.

Beträffande uppställning och användning av gröpkvarn gäller vad kontrollstyrelsen

därom föreskriver.

14 %.

1. Kan den med vågen förbundna maltkrossen av någon anledning ej användas,

skall anmälan därom ofördröjligen göras hos kontrolltjänsteman.

Önskar tillverkare fortsätta maltkrossningen å annan, med vågen icke förenad

redskap eller önskar han tillträde till krossen för reparation eller rengöring,

skall kontrolltjänsteman närvara; härför skall han av tillverkaren åtnjuta ersättning,

varom särskilt är stadgat.

2. Märkes å vågen fel, skall tillverkaren ofördröjligen avbryta maltkrossningen

och anmäla förhållandet hos överkontrollören; ägande överkontrollören bestämma,

efter vilken grund maltavverkningen skall beräknas från den tidpunkt,

då vågen sist avlästes, innan felet märktes.

önskar tillverkare fortsätta maltkrossningen, medan vågen är felaktig, skall

maltet uppvägas å annan justerad våg i kontrolltjänstemans närvaro; och åtnjute

kontrolltjänsteman härför av tillverkaren ersättning, varom särskilt stadgas.

15 §.

1. I bryggeri må med undantag av spannmål samt i fall, som avses i 12 §

2 mom., socker icke finnas ämne, som kan vid tillverkning av maltdryck användas

i stället för malt; dock må kontrollstyrelsen beträffande bryggeri, där tillverkning

av läskedrycker bedrives, mot särskilda villkor kunna medgiva uppläggning

i bryggeriet av socker, som erfordras för dylik tillverkning.

2. De för tillverkning av maltdrycker erforderliga råvaror, såsom spannmål

och malt, skola förvaras så, att kontrollen över deras användning blir betryggande,

och äger kontrollstyrelsen i dylikt syfte meddela erforderliga föreskrifter.

3. Om i samma byggnad som bryggeri finnes förråd av spannmål, avsedd

för annat ändamål än tillverkning av malt eller maltdryck, må över
-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131. 111

kontrollör i avseende å förvaringen av densamma meddela erforderliga anvisningar.

4. Krossat malt må ej införas i skattepliktigt bryggeri och ej därifrån

utföras. Ej heller må vört eller svagdricka överföras från skattefritt till skattepliktigt

bryggeri.

5. Vad här ovan sagts om bryggeri gälle ock om samtliga de lägenheter,

som å den hos kontrollstyrelsen förvarade planritning och beskrivning upptagits

såsom hörande till bryggeriet, dock ej bostadslägenheter.

16 §.

1. Då skattepliktigt bryggeri skall sättas i gång eller vid början av ett Driftsanmälan»

tillverkningsår fortfarande vara i verksamhet, åligge det tillverkaren att minst

femton dagar förr än maltkrossning må företagas till kontrollstyrelsen ingiva

skriftlig anmälan med uppgift om:

a) bryggeriets namn, det ställe, där bryggeriet är beläget, samt tillverkarens

postadress,

b) den tidrymd, ej överstigande helt tillverkningsår, för vilken han önskar

erhålla tillstånd till maltkrossning,

c) den vikt malt, han beräknar i medeltal skola komma att krossas för

varje helgfritt dygn under den tid, för vilken anmälan göres, samt

d) det ombud, som i hans frånvaro skall företräda honom inför kontrolltjänsteman

;

varjämte vid anmälan skall fogas, i fall, som avses i 9 §, bevis att Konungen

lämnat sådant tillstånd, som där är sagt.

2. Samtidigt med denna anmälan skall tillverkaren till kontrollstyrelsen

insända vidimerad avskrift av levereringsreversal, varom i 26 § sägs, å inbetald

skatt för en månad, eller, om han vill erhålla anstånd med skattens erläggande,

bevis därom, att han hos vederbörande länsstyrelse ställt av densamma godkänd

säkerhet för skattens erläggande intill visst belopp. Detta belopp skall minst motsvara

den sammanlagda skatten för sex månader, beräknad efter den uppgivna

medelavverkningen, dock alltid minst tolvhundra kronor. Avser anmälan kortare

tid än sex månader, varde säkerheten därefter jämkad; dock skall säkerhet ställas

för minst två hundra kronor.

3. Ingives avskrift av levereringsreversal om behörigen inbetald skatt eller

bevis om godkänd säkerhet för minst det skattebelopp, varom i 2 mom. sägs, och

finnes eljest ej hinder för rörelsens utövande, meddele kontrollstyrelsen tillståndsbevis

för maltkrossnings företagande och tillverkning av maltdrycker utav det malt,

som på grund av tillståndsbeviset krossas.

4. Om återkallelse av tillstånd till maltkrossning i vissa fall stadgas

i 29 §.

17 *.

1. Då överkontrollör första gången under ett tillverkningsår besöker bryggeri, Besiktning,

skall han anställa besiktning av bryggeriet för att utröna, huruvida byggnader

och redskap överensstämma med planritning och tillhörande beskrivning samt föregående

besiktningsprotokoll.

Visar det sig därvid, att byggnader och redskap förete olikheter med plan
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

ritning och tillhörande beskrivning på grund av förändringar, som verkställts

efter det föregående besiktning företagits, och hava förändringarna icke godkänts

jämlikt 11 § 2 mom., äge överkontrollör, där anordningarna strida mot föreskrifterna

i denna förordning eller mot de med stöd av förordningen särskilt utfärdade bestämmelser,

meddela beslut om nödiga rättelser. Åro förändringarna av beskaffenhet

att hindra utövandet av en betryggande kontroll, må överkontrollör meddela

förbud mot företagande av maltkrossning.

Protokoll, vari särskilt skall antecknas gjorda förändringar, beslut om nödiga

rättelser eller skälen för meddelat förbud, uppsättes i anledning av besiktningen

och utskrives i två exemplar, varav det ena bilägges den vid bryggeriet förvarade

planritningen och det andra tillställes kontrollstyrelsen.

Tillverkare åligger att själv eller genom ombud närvara vid besiktningen

samt att underteckna protokollet.

Närmare föreskrifter om verkställandet av besiktningen meddelas av kontrollstyrelsen.

2. Har överkontrollör meddelat förbud, varom i 1 mom. sägs, skall han

ofördröjligen och senast inom tre dagar insända besiktningsprotokollet till kontrollstyrelsen,

som, därest tillståndet till maltkrossning finnes ej böra återkallas, bar

att upphäva förbudet.

Återkallas tillståndet till maltkrossning, må nytt tillstånd icke meddelas

förrän tillverkare för kontrollstyrelsen företer av överkontrollör utfärdat intyg

därom, att anordningarna vid bryggeriet icke strida mot föreskrifterna i denna

förordning eller mot de med stöd av förordningen särskilt meddelade föreskrifter.

18

•^maltkrosB 1- Har skattepliktigt bryggeri genom olyckshändelse så väsentligen skadats,

ST "ning.'' °8S att tillverkningen måste upphöra, eller vill tillverkare av annan anledning avsluta

maltkrossningen tidigare, än i tillståndsbeviset angivits, skall han skriftligen anmäla

sådant för kontrolltjänsteman, i senare fallet minst tre dagar före den, å vilken

sista maltkrossningen är avsedd att äga rum; och åligger det kontrolltjänsteman

att härom lämna tillverkaren bevis samt ofördröjligen underrätta överkontrollören

och kontrollstyrelsen. När sådan anmälan skett, må maltkrossning ej utan nytt

tillståndsbevis äga rum efter den tid, då enligt anmälan maltkrossningen skolat

avslutas.

2. När tillverkningsrätt vid bryggeri upphör, skall kontrolltjänsteman

stänga den med den självregistrerande vågen förbundna maltkrossen medelst anbringande

av kronans lås; dock må tillverkare erhålla tillträde till krossen eller

vågen efter anmälan hos överkontrollören, vilken äger att föreskriva erforderliga

kontrollåtgärder, som av tillverkaren bekostas.

19 §.

Brygdanmälan. För varje brygd skall tillverkare eller hans ombud minst sex timmar, innan

maltets krossning börjar, till överkontrollör insända skriftlig anmälan (brygdanmälan)

om

a) tiden för krossningens början,

b) tiden för inmäskningens början,

c) tiden, då vörten antages vara färdig för pumpning till kylredskapen, och

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

d^det slag av*maltdryck, vartill det krossade maltet skall användas.

Tillverkare må_på en gång anmäla en följd av brygder för en tidrymd av

högst två veckor.

20 §.

Tillverkare skall utan ersättning i och för kontrollen ställa till förfogande

avj överkontrollör godkänd, justerad våg med justerade vikter, två inom riket

justerade sackarometrar jämte provcylindrar och annan redskap samt arbetsbiträde

för direkt uppvägning av malt och uppmätning av kärl med flera kontrollåtgärder,

ävensom malt för justering av den självregistrerande vågen.

21 §.

1. I bryggeri skola föras följande journaler:

a) en krossningsjournal, utvisande för varje dag vikten av under dagen

krossat malt av olika slag,

b) en bryggjournal, utvisande för varje brygd vikten använt malt och övriga

råvaror, vörtens extrakthalt och volym, det slags maltdryck, vartill hrygden är

bestämd, maltdryckens volym m. m.,

c) en försäljningsjournal, utvisande för varje dag försäljningen under dagen

av olika slag av maltdrycker m. m.

Journalerna skola föras på tillverkarens ansvar enligt formulär och föreskrifter,

som av kontrollstyrelsen fastställas.

Samtliga journaler skola städse vara tillgängliga för kontrollstyrelsen eller

den, kontrollstyrelsen befullmäktigat, ävensom för överkontrollör. Annan kontrolltjänsteman

må taga del av krossnings- och bryggjournaler.

2. Bestämmelser angående uppmätning och numrering av pannor och jäskar

samt i fråga om undersökning om vörtens volym och extrakthalt, ävensom föreskrifter

om uträkning av extraktutbyte, kontrollvägning, provtagning och dylikt

meddelas, där så erfordras, av kontrollstyrelsen.

3. Senast andra helgfria dagen i varje månad skall tillverkaren till kontrollstyrelsen

och överkontrollören insända av kontrolltjänsteman bestyrkta utdrag

ur bryggjournalen för föregående månad.

22 $.

Maltdryck av klass I må ej blandas med maltdryck av annan klass, där

ej kontrollstyrelsen lämnat medgivande. Dock må i dylikt fall restitution, enligt

vad i 31 § sägs, ej beviljas för den mängd malt, som använts till hela den brygd,

varur den till blandning förbrukade maltdrycken tagits.

23 %.

Tillverkning till avsalu av maltdryck av klass III må äga rum allenast

för utförsel ur riket samt för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt,

industriellt eller likartat ändamål under de särskilda villkor, Konungen prövar

erforderliga för uppnående av en betryggande kontroll.

Redskap och

biträde vid

kontrollen.

Journaler.

Uppmätning

av kärl m. m.

Förbud mot

viss blandning

av maltdrycker.

Särskilda

villkor för

tillverkning

av exportöl.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 107 käft. (Nr 131.)

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Skatteplikt

ock skattesatser.

Beräkning av

maltets vikt.

Inbetalning

av skatt.

Förfarande

vid inbetalning

av skatt

förskottsvis.

Brist eller

överskott i inbetald

skatt.

Restitution av

överskott i

skatt.

Förfarande

beträffande

inbetalning av

skatt vid anstånd.

III KAP.

Beskattning av maltdrycker i skattepliktigt bryggeri.

24 §.

För malt, som i skattepliktigt bryggeri användes vid tillverkning av maltdryck,

skall erläggas skatt med tjugutre öre för varje kilogram, dock att för varje

bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret avverkade etthundratusen

kilogrammen malt utgår med sjutton öre för kilogram och för de nästa etthundratusen

kilogrammen med tjugu öre för kilogram.

I intet fall må skatten understiga i medeltal åtta kronor för varje helgfritt

dygn av den tid, under vilken maltkrossning på grund av tillståndsbevis må

äga rum.

25 §.

Maltets vikt beräknas efter den självregistrerande maltvågens anvisning;

dock skola i fall, som avses i 14 § 2 mom., de av kontrolltjänsteman vid förrättningen

gjorda viktbestämningar gälla.

26 §.

Erläggandet av skatt och särskilda avgifter enligt denna förordning sker

genom inbetalning å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets

räkning.

Vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal skall av tillverkaren

ofördröjligen insändas till kontrollstyrelsen.

27 $.

1. Där tillverkare icke enligt vad i 16 § 2 mom. sägs erhållit anstånd

med skattens erläggande, skall han senast å åttonde dagen i varje månad inbetala

skatt för den vikt malt, som enligt den i 16 § 1 mom. omförmälda anmälan kommer

att under månaden krossas.

2. Har under någon kalendermånad krossats malt till högre vikt än den,

för vilken skatt förskottsvis erlagts, åligger tillverkaren att inom åtta dagar efter

månadens utgång inbetala skatten för det överskjutande beloppet; har däremot

malt krossats till lägre vikt än den, för vilken skatt förskottsvis erlagts, må överskottet

av skatt tillgodoräknas tillverkaren vid inbetalning av skatt för påföljande

månad.

3. Visar sig, då det i 16 § omnämnda tillståndsbevis upphör att gälla, att

tillverkare inbetalt skatt för mera malt än som krossats, äger han efter framställning

hos kontrollstyrelsen återbekomma skillnaden hos statskontoret.

28 $.

1. Har tillverkare erhållit anstånd med skattens inbetalande enligt vad i

16 § 2 mom. sägs, skall han inom två månader efter utgången av varje kvartal

inbetala skatten för det under kvartalet uppvägda maltet; och skall vid betalningen

för det sista kvartalet, under vilket maltkrossning enligt samma tillstånds
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 131.

115

bevis ägt rum, jämväl erläggas vad som kan brista i den skatt, som enligt 24 §

andra stycket minst skall utgå.

2. Har under någon kalendermånad vikten av det krossade maltet i medeltal

för varje helgfritt dygn uppgått till mer än en femtedel utöver vad i anmälan

enligt 16 <§> 1 mom. uppgivits, skall tillverkare, som åtnjuter anstånd med skattens

erläggande, såvida hans tillståndsbevis varit gällande för mer än hälften av ifrågavarande

månad, inom fjorton dagar efter månadens slut till kontrollstyrelsen ingiva

bevis, att han hos vederbörande länsstyrelse ställt godkänd säkerhet för den

skatt, som svarar mot den tillökade medelavverkningen för sex månader.

29 §.

1. Betalas ej skatten inom den i 27 § och 28 § 1 mom. föreskrivna tid

eller förfaller den ställda säkerheten, utan att tillverkaren dessförinnan ställt ny,

av vederbörande länsstyrelse godkänd säkerhet, eller underlåter tillverkare att efter

anfordran av kontrollstyrelsen ställa ökad säkerhet, varom i 28 § 2 mom. sägs,

skall kontrollstyrelsen återkalla tillståndsbeviset, i vad det innefattar rätt till maltkrossning.

Där tillverkaren brustit i skatteinbetalning, skall för uttagande av

ogulden skatt omedelbart verkställas utmätning, varom kontrollstyrelsen må föranstalta.

2. När tillståndsbevis återkallas, skall det upphöra att gälla med den dag,

då beslut om återkallandet delgives tillverkaren eller hans ombud.

30 %.

Har uppvägt malt eller därav beredd produkt, innan den lämnat lager faten >

så väsentligt skadats, att maltet eller produkten ej kan för avsett ändamål an''

vändas, må eftergift av skatten äga rum. Dylik eftergift må ock ske för sådan

av skattepliktigt bryggeri innehavd maltdryck, som med anledning av försäljningsförbud,

meddelat jämlikt 26 § i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka,

så skadats, att drycken ej kan för avsett ändamål användas. Till kontrollstyrelsen

ställd ansökan om eftergift av skatten i ovan angivna fall skall, åtföljd

av handlingar, innefattande erforderlig utredning rörande förhållandet, insändas

till överkontrollören, som jämte eget yttrande insänder handlingarna till kontrollstyrelsen.

Varder skatt eftergiven, översänder kontrollstyrelsen sitt beslut härom

till statskontoret för återbetalnings verkställande.

31 §.

Vid skattepliktigt bryggeri må efter varje kvartals utgång restitution av

skatt, efter fjorton öre för kilogram räknat, åtnjutas för det under nästföregående

kvartal omedelbart till svagdricka använda malt, dock icke till högre belopp, än

att den återstående skatten uppgår till minst det i 24 § andra stycket stadgade

medeltal. Till kontrollstyrelsen ställd ansökning om restitution i fall, som nu

sagts, skall insändas till vederbörande överkontrollör före utgången av månaden

näst efter det kvartal, ansökningen avser. Efter verkställd granskning insänder

överkontrollören ansökningen till kontrollstyrelsen. Varder skatt restituerad,

överlämnar kontrollstyrelsen sitt beslut härom till statskontoret för återbetalnings

verkställande.

Ökad säkerhet

för skatt vid

ökad tillverkning.

Påföljd av

utebliven

skatteinbetalning

m. m.

Eftergift av

skatt.

Restitution av

skatt för malt,

använt till

svagdricka.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Restitution av

skatt vid

export.

Skattefrihet.

Bryggeri
byggnaden.

Förbud mot

införande och

förvarande av

vissa maltdrycker.

Driftsanmälan.

Vörtens

extrakthalt

vid jäsning.

32 §.

Om maltdryck från skattepliktigt bryggeri utföres ur riket, åtnjutes under

de villkor, vilka av Konungen särskilt stadgas, för den vikt malt, som tillverkaren

kan styrka hava åtgått för den utförda maltdryckens tillverkning, restitution av

skatt, beräknad efter den skattesats, som vid tiden för utförseln tillämpas vid

bryggeriet.

IV KAP.

Om skattefritt bryggeri.

33 §,

Frihet från skatt åtnjutes vid bryggeri, där endast svagdricka tillverkas.

34 $.

Skattefritt bryggeri må icke vara sammanbyggt med skattepliktigt bryggeri,

ej heller beläget å samma tomt som dylikt bryggeri eller å angränsande

tomt.

35

I skattefritt bryggeri med därtill hörande lägenheter må ej införas eller

förvaras andra maltdrycker än svagdricka.

36 §.

1. Då skattefritt bryggeri skall sättas i gång eller vid början av ett tillverkningsår

fortfarande vara i verksamhet, åligger det tillverkaren att minst

femton dagar förr, än vörtkokning må taga sin början, till kontrollstyrelsen ingiva

skriftlig anmälan med uppgift om:

a) bryggeriets namn, det ställe, där bryggeriet är beläget, samt tillverkarens

postadress,

b) den tidrymd av tillverkningsåret, under vilken tillverkningen skall bedrivas,

samt

c) det ombud, som i tillverkarens frånvaro skall företräda honom inför

kontrolltjänsteman,

varefter kontrollstyrelsen, där hinder ej möter, meddelar tillståndsbevis för

tillverkningens utövande.

2. Tillståndsbevis, varom i 1 mom. sägs, må ej meddelas för tillverkning

i bryggeri, där förut under tillverkningsåret bedrivits skattepliktig tillverkning av

maltdrycker, ej heller åt den, som erhållit tillstånd till försäljning av rusdrycker

eller maltdrycker av andra klassen.

37 $.

1. Vid tillverkning av svagdricka i skattefritt bryggeri må vörten, då

jästen tillsättes, icke äga högre extrakthalt än sex procent och ej heller må

vörten efter jästens tillsättande beredas högre ursprunglig extrakthalt.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

117

Beträffande uppmätning och numrering av jäskar och dylikt meddelas föreskrifter

av kontrollstyrelsen.

Tillverkare vare skyldig att låta kontrolltjänsteman taga prov såväl av

vörten som av den tillverkade drycken.

2. I skattefritt bryggeri må vid tillverkning av svagdricka ej användas

sackarin eller liknande sötämne, och må dylikt ej finnas i bryggeriet eller därtill

hörande lägenheter.

3. Från skattefritt bryggeri må icke utföras vört av högre extrakthalt än

sex procent.

38 §.

Minst sex timmar före början av varje brygd skall tillverkare hos vederbörande

kontrolltjänsteman göra skriftlig anmälan om tiden för brygden och om

den tid, då vörten antages vara färdig för tillsättning av jäst. Sådan anmälan

må dock ej göras å annan tid än mellan klockan sex förmiddagen och klockan

åtta eftermiddagen.

Tillverkaren må på en gång anmäla en följd av brygder för en tidrymd

av högst två veckor. Därest hrygdanmälan avlämnas i två exemplar, vare tillverkare

berättigad att utan ersättning erhålla bevis om gjord anmälan.

39 §.

I skattefritt bryggeri skall på tillverkarens ansvar och med användande av

blanketter, som kontrollstyrelsen låter tillhandahålla, i enlighet med kontrollstyrelsens

föreskrifter föras en bryggjournal, som städse skall vara för kontrolltjänsteman

tillgänglig.

40 %.

Tillverkare skall utan ersättning i och för kontrollen ställa till förfogande

redskap och biträde, som erfordras för uppmätning av vört, svagdricka och kärl

samt för undersökning av vörtens extrakthalt, ävensom två inom riket vederbörligen

justerade sackarometrar jämte provcylindrar.

41 §.

1. Före den femtonde dagen i månaden efter utgången av varje kvartal

skall tillverkaren till kontrollstyrelsen avlämna av vederbörande kontrolltjänsteman

bestyrkt utdrag ur bryggjournalen, och samtidigt härmed såsom bidrag till

kostnaden för kontroll vid bryggeriet å statsverkets giroräkning i riksbanken för

statskontorets räkning inbetala ett belopp, motsvarande 50 öre för varje helgfritt

dygn av den tid, varunder tillståndsbevis vid bryggeriet under kvartalet varit

gällande. Uppgår maltavverkningen under omförmälda tid i medeltal till mera

än 60 kilogram malt för varje helgfritt dygn, skall tillverkaren dessutom erlägga

ett halvt öre för varje kilogram av den maltmängd, varmed avverkningen överstiger

en efter sextio kilogram om dygnet beräknad avverkning.

Vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal skall samtidigt tillställas

kontrollstyrelsen.

2. Inbetalas icke de i 1 mom. nämnda avgifter i behörig tid, skall kontrollstyrelsen

återkalla tillståndsbeviset och föranstalta om utmätning av avgifterna.

Sackarin m. m.

Utförd vörts

oxtrakthalt.

Brygdanmälan.

Bryggjournal.

Redskap och

biträde vid

kontrollen.

Utdrag ur

bryggjournalen

och bidrag till

kontrollkostnaden.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 131.

42 $.

Tillverknings Vill tillverkare avsluta tillverkningen före utgången av den tid, för vilken

avslutande före tillståndsbevis utfärdats, skall han skriftligen anmäla sådant för vederbörande

^äuen^u Sä- kontrolltjänsteman med uppgift om dagen, då tillverkningen kommer att avslutas;

^hörande?11 och åligger det kontrolltjänstemannen att härom lämna tillverkaren bevis samt

ofördröjligen underrätta överkontrollören och kontrollstyrelsen.

När sådan anmälan skett, må tillverkning ej utan nytt tillståndsbevis äga

rum efter den tid, då enligt anmälan densamma skolat avslutas.

V KAP.

Om ansvarsbestämmelser m. m.

43 §.

Ansvar för 1. Den, som utan vare sig behörighet efter 1 § 2 eller 3 mom. eller

olovlig till- erhållet tillstånd tillverkar maltdryck, skall, där tillverkningen skett i allenast

verkning. ringa omfattning, straffas med böter från och med tio till och med tvåhundra

kronor.

2. Den, som bedriver i 1 mom. omnämnd olaglig tillverkning yrkesmässigt

eller eljest i större omfattning än i nämnda mom. avses, straffes med böter från

och med etthundra till och med tvåtusen kronor eller med fängelse från och med

en till och med sex månader samt gälde skatt för det avverkade maltet, dock

med minst etthundraåttio kronor. Därest omständigheterna giva vid handen, att

malt avverkats till sådan mängd, att jämlikt bestämmelserna i 24 § den på maltet

belöpande skatt skulle överstiga nyssnämnda belopp, skall i saknad av erforderlig

utredning om antalet brygder och inmäskningens storlek antagas, att för varje

dygn av den tid, varunder den olagliga avverkningen pågått, verkställts en brygd

och att det därunder inmäskade maltets mängd i okrossat tillstånd uppgått till

hälften av mäskkarsrymden samt att en hektoliter okrossat malt väger femtiotvå

kilogram.

44 $.

Ansvar för Skulle den, som på grund av medgivande i 1 § 2 mom. för eget behov

försäljning av tillverkat maltdryck, sälja något av vad han sålunda tillverkat, skall han, där

maltdryck han icke härigenom gjort sig förfallen till ansvar enligt gällande bestämmelser

rörande försäljning av maltdrycker, bota från och med fem till och med tvåhundra

kronor.

45 §.

Ansvar för Den, som i skattepliktigt bryggeri i syfte att undandraga statsverket skatt

T/av^ifatt'' använder ej medgivna råämnen eller malt, som icke blivit i föreskriven

e av 8 a ordning vägt, eller gör åverkan å självregistrerande våg,

eller använder självregistrerande våg, sedan skada å densamma veterligen

uppkommit,

eller olovligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås, som kontrolltjänsteman

åsatt,

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

eller’ eljest svikligen förfar,

straffes med böter från oeh med femhundra till och med femtusen kronor

eller dömes till fängelse från och med en månad till och med ett år; dock må,

där omständigheterna äro synnerligen försvårande, dömas till straffarbete från

och med två månader till och med två år.

Den sakfällde gälde ock den skatt, han undandragit statsverket.

46 §.

Den, som i skattepliktigt bryggeri mot föreskriften i 23 § tillverkar maltdryck

straffes med böter från och med tvåhundra till och med tvåtusen kronor,

överstiger alkoholhalten icke tre och tre tiondels viktprocent och har ej maltdrycken

inbryggts med en stamvört, vilkens extrakthalt överstiger tio och fyra

tiondels procent, och äro ej omständigheterna sådana, att det måste antagas, att

åtgärd avsiktligt vidtagits för att åt varan giva högre alkoholhalt än den tillåtna,

må dock till ansvar dömas, allenast om tillverkaren gjort sig skyldig till uppenbar

vårdslöshet, då straffet skall vara böter från och med femtio till och med

femhundra kronor.

47 §.

Den, som i skattepliktigt bryggeri

utan tillstånd ändrar godkänd eller insätter ny maltkross eller våg,

eller begagnar ändrad eller nyinsatt maltkross eller våg, som ännu icke

godkänts,

eller överträder föreskrift i 13 § 4 mom., 15 § eller 22 §,

eller underlåter att ordentligt föra de journaler, som föreskrivas i 21 §,

eller vägrar vederbörande kontrolltjänsteman tillgång till journalerna eller

till ritning eller beskrivning över bryggeriet,

eller underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrift i 4 §,

eller vägrar kontrolltjänsteman eller den, som äger anställa undersökning

om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad, där undersökning

må ske,

straffes, därest han icke är förfallen till ansvar enligt 45 §, med böter från

och med femtio till och med ettusen kronor.

överträdes föreskrift i 13 § 4 mom., skall krossningsredskapen, och överträdes

15 §, skall olagligen upplagt gods dömas förbrutet, även om tillverkaren

ej är ägare därav.

48 $.

Den, som i skattefritt bryggeri tillverkar annan maltdryck än svagdricka

straffes med böter från och med tvåhundra till och med tvåtusen kronor eller

fängelse från och med en månad till och med ett år. Överstiger alkoholhalten

icke två viktprocent och har ej maltdrycken inbryggts med en stamvört, vilkens

extrakthalt överstiger sex och fyra tiondels procent, och äro ej omständigheterna

sådana, att det måste antagas, att åtgärd avsiktligt vidtagits för att åt varan

giva högre alkoholhalt än den tillåtna, må dock till ansvar dömas, allenast om

tillverkaren gjort sig skyldig till uppenbar vårdslöshet, då straffet skall vara böter

från och med femtio till och med tvåtusen kronor.

Ansvar för

olovlig tillverkning

av

vissa maltdrycker

i

skattepliktigt

bryggeri.

Ansvar för

överträdelse

av kontrollbestämmelser

i fråga om

skattepliktigt

bryggeri.

Ansvar för

olovlig tillverkning

av

vissa maltdrycker

i

skattefritt

bryggeri.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Den sakfällde gälde ock, på sätt i 43 § sägs, den skatt, lian undandragit

statsverket.

Ansvar för

överträdelse

av föreskrifter

i övrigt rörande

skattefritt

bryggeri.

Ansvar för

andra överträdelser.

Ansvar för

husfolks och

arbetares förbrytelse.

Ansvar för

gåva åt kontrolltjänsteman.

Kontrolltjänstemans

ansvar för

röjande av

yrkeshemlighet

eller

affärsförhållande.

49 §.

Den, som i skattefritt bryggeri

överträder förbud i 35 § eller 37 § 2 eller 3 mom.,

eller underlåter att ordentligt föra bryggjournal,

eller vägrar kontrolltjänsteman tillgång till bryggjournal eller att taga

prov av vört eller maltdryck i bryggeriet,

eller vägrar kontrolltjänsteman eller den, vilken äger anställa undersökning

om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad, där undersökning

må ske,

eller underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrift i 4 §,

straffes med böter från och med tjugofem till och med femhundra kronor,

överträdes förbudet i 37 § 2 mom., skall olagligen upplagt gods dömas förbrutet,

även om tillverkaren ej är ägare därav.

50 %.

Uraktlåter tillverkare att ställa sig till efterrättelse något av vad i denna

förordning föreskrives eller de föreskrifter, kontrollstyrelsen eller vederbörande

kontrolltjänsteman i enlighet med denna förordning meddelar, straffes, där ej särskilt

ansvar är bestämt, med böter från och med tjugu till och med tvåhundra

kronor.

51 $.

Tillverkare ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap mot denna förordning

begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom

vore förbrytelsen av honom själv begången. Begagnar tillverkare ombud vid

rörelsens utövande, ansvare ombudet jämte tillverkaren och lika med denne för

sådan förbrytelse.

52 §.

Tillverkare, som åt kontrolltjänsteman, vilken över hans bryggeri utövar

tillsyn, såsom gåva något giver eller erbjuder, böte från och med tjugu till och

med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman, som gåva mottager, vare underkastad

lika ansvar och miste därjämte befattningen.

53 §.

Den, som innehar eller innehaft befattning såsom kontrolltjänsteman, vare

förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsförhållanden. Gör han

detta och framgår ej av omständigheterna, att han om den hemlighet eller de

affärsförhållanden erhållit kännedom å tid, då han dylik befattning ej innehaft,

straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor. Sker det för

att göra skada eller begagnar han sig av berörda yrkeshemlighet eller affärsförhållanden

till egen eller annans fördel, då må till fängelse dömas.

Har i nu omförmälda hänseende genom kontrolltjänstemans åtgörande skada

uppkommit, vare han skyldig den till fullo gottgöra.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

121

54 §.

Allmän åklagare äger att anställa undersökning om förbrytelse mot denna

förordning.

Skulle undersökning anställas mellan klockan sju eftermiddagen och klockan

sex förmiddagen, men förbrytelse ej upptäckas, böte förrättningsmannen från och

med fem till och med femtio kronor, där han ej haft giltig anledning till undersökningen.

55 %.

Allmän åklagare äger att i de fall, då krossningsredskap eller olagligen

upplagt gods jämlikt denna förordning äro att anse såsom förbrutna, därå verkställa

beslag.

Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehavare av vad i beslag

tages eller, i hans frånvaro, hans ombud på stället eller någon av hans husfolk

skall tillsägas om beslaget.

56 $.

Allmän åklagare åligger att åtala förbrytelse mot denna förordning, dock

skall i fall som avses i 46 eller 48 § anmälan först göras av kontrollstyrelsen.

Finner kontrolltjänsteman överträdelse begången, som bör föranleda till

åtal, anmäle han det för allmän åklagare.

57 $.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola, om tillgång till deras

fulla gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

58 $.

Då skatt jämte böter ådömts enligt denna förordning, må, där tillgång

saknas till skatten eller någon del därav, böterna ej kunna med penningar gäldas,

utan skall den sakfällde i stället undergå motsvarande förvandlingsstraff.

59 %.

Av böter, som ådömas enligt denna förordning, ävensom av värdet av

redskap och gods, som förklarats förbrutna, tillfälle en tredjedel dock högst femhundra

kronor åklagaren. Lika del skall, om särskild angivare finnes, tillfalla

denne. Återstoden tillfaller kronan.

Andel, som nu sagts, tillkomme dock ej angivare, då angivelse skett av

föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon mot varandra, annan

skyldeman mot den, hos vilken han njuter kost eller underhåll, fosterbarn mot

fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjänsten.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 107 käft. (Nr 131.) 16

Allmän åklagarea

undersökningsrätt.

Beslag å förbrutet

gods.

Atalsrätt och

anmälan av

förbrytelse.

Böters förvandling.

Böters förvandling

i

visst fall.

Fördelning av

böter m. m.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Undantag från

vissa kontrollföreskrifter.

Ikraft
trädande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

VI KAP.

(bergångsstadganden.

60 $.

Skulle vid bryggeri, som varit i gång inom tolv månader före utfärdandet

av förordningen den 17 juni 1903 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,

en eller flera av ovan stadgade kontrollföreskrifter icke kunna tillämpas,

skall på kontrollstyrelsens särskilda prövning bero, huruvida det oaktat tillverkning

av maltdryck vid sådant bryggeri får äga rum, samt vilka kontrollåtgärder för

sådant fall skola på tillverkarens bekostnad vidtagas.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923, vid vilken tid förordningen

den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

med däri sedermera vidtagna ändringar upphör att vara gällande; dock

att åtgärder, som före den 1 oktober 1923 erfordras för ordnande av maltdryckstillverkning

enligt denna förordning, skola vidtagas enligt bestämmelserna i densamma.

Bilaga 1 BK

Förslag till förordning angående förhud mot införsel till och

försäljning inom riket av exportöl.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Införsel till och försäljning inom riket av exportöl, varmed i denna förordning

förstås alla maltdrycker, som enligt förordningen angående tillverkning

och beskattning av maltdrycker äro att hänföra till tredje klassen, må icke äga

rum; dock må, enligt av Konungen meddelade särskilda bestämmelser, exportöl

införas och försäljas för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt, industriellt

eller likartat ändamål; och må därjämte exportöl till riket införas av

den, som enligt 10 § 4 mom. a) i sistnämnda förordning är berättigad till införsel

av rusdrycker.

Genom vad nu är stadgat göres icke ändring i tillverkares rätt att försälja

exportöl för utförsel ur riket.

2 *.

Den, som inom riket obehörigen försäljer exportöl, skall, där gärningen

icke enligt förordningen angående försäljning av rusdrycker är belagd med straff,

för den obehöriga försäljningen vara underkastad ansvar, som i 74 § 1 mom. i

nämnda förordning är stadgat ifråga om där avsedda förbrytelser; och skall till
-

1 Kontrollstyrelsens förslag.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

lika det å försäljningsstället med därtill hörande lägenheter befintliga eller eljest

till försäljning avsedda exportöl tillika med kärl och emballage, vari det förvaras,

vara underkastat beslag och förbrutet.

Angående fördelningen av böter, som enligt denna förordning ådömas, samt

värdet av kärl och emballage, som enligt denna förordning dömas förbrutna, skola

bestämmelserna i 92 § i förordningen angående försäljning av rusdrycker äga

motsvarande tillämpning; och skola i övrigt vid obehörig försäljning av exportöl

87 §, 88 § 2 mom., 89 §, 90 § 1 mom., 91, 93 och 94 §>§ i samma förordning i

tillämpliga delar lända till efterrättelse.

3

I avseende å obehörig införsel till riket av exportöl skola de i 83 § i förordningen

angående försäljning av rusdrycker meddelade bestämmelser äga motsvarande

tillämpning; dock skall ifråga om förfarandet med obehörigen infört

exportöl gälla vad i 4 § här nedan stadgas.

4 §.

Exportöl, som enligt denna förordning tagits i beslag och dömts förbrutet,

skall bevisligen förstöras.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923.

Bilaga 1 C.1

Förslag till förordning angående ändrad lydelse i yissa delar

av förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning

av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§, 4 § 4 mom., 9 och 11 §§, 17 § 1, 2

och 3 mom., 19 § 3 mom., 21 § 2 och 3 mom., 22 och 24 §§, 25 § 3 mom., 26 §,

45 § 2 och 3 mom., 56 § 2 mom., 58 och 62 §§, 69 § 1 mom., 71, 73 och 80 §§

skola erhålla den lydelse, här nedan sägs, ävensom att 20 och 23 §§, 28 § 3 mom.,

46 §, 54 § 3 mom. och 90 § 3 mom. skola upphöra att gälla.

1 §•

I denna förordning förstås

med spritdrycker: brännvin och andra alkoholhaltiga drycker, som hålla

mer än 22 volymprocent alkohol, ävensom sprit och absolut alkohol; och

1 Maltdryckssakkunnigas den 17 december 1921 avgivna förslag.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

med vin: alla alkoholhaltiga drycker, vilka ej äro tillagade av malt och

som hålla mer än 2 1/i, men ej mer än 22 volymprocent alkohol.

Spritdrycker och vin kallas med en gemensam benämning rusdrycker.

2 §.

Försäljning av rusdrycker med undantag av sådan, som äger rum enligt

3 §, delas i partihandel och detaljhandel.

Med partihandel förstås sådan handel, som bedrives till återförsäljare i och

för deras rörelse, ävensom försäljning för export. Med detaljhandel förstås all

annan försäljning.

Detaljhandel delas i utminutering (försäljning till avhämtning eller försändning

på rekvisition) och utskänkning (försäljning till förtäring på stället).

Vid utminutering må ej tillåtas, att något av det sålda förtäres på utminuteringsstället.

Vid utskänkning må ej tillåtas att något av det sålda från

utskänkningsstället medföres.

Med rättighet till utminutering av spritdrycker följer rätt till utminutering

av vin samt med rätt till utskänkning av spritdrycker rättighet till utskänkning

av vin.

4 §.

4. Ej heller må tillstånd till försäljning av rusdrycker meddelas den, som

utövar tillverkning i skattepliktigt eller skattefritt bryggeri.

9 $.

Den, som på kredit utskänker rusdrycker, må därför söka betalning endast

om försäljningen vid något tillfälle sker till myckenhet, för vilken försäljningspriset

ej understiger 50 kronor, eller ock försäljningen avser vin åt spisande

gäster vid måltid.

11 $.

Beträffande införsel och försäljning av maltdrycker innehållande mer än

tre och sex tiondels volymprocent alkohol gäller vad därom särskilt är stadgat.

17 $.

1. Detaljhandel med rusdrycker inom en kommun må med de undantag,

som i 18 samt i 21—22 §§ omförmälas, idkas endast av särskilt, inom kommunen

uteslutande för sådan detaljhandel bildat bolag och icke mellan flera

bolag fördelas.

2. Rättighet, som i 1 mom. avses, meddelas av Konungens befallningshavande

för ett eller flera, högst 3 kalenderår. Ansökan om erhållande av rättighet

skall före mars månads utgång året innan försäljningen är avsedd att taga

sin början av bolag skriftligen göras hos Konungens befallningshavande med bifogande

av intyg om delägarnas behörighet att idka rörelsen, bolagets stadgar samt

redogörelse för hur bolaget ämnar bedriva sin verksamhet. Denna redogörelse

skall innehålla uppgifter om vilka av de i 1 § nämnda slag av rusdrycker försäljningen

skall avse, om antal försäljningsställen, dels för utminutering och dels

för utskänkning av spritdrycker och vin, om grunderna för försäljningsställenas

förläggning, om i vilken omfattning utskänkningen är avsedd att äga rum annor
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

ledes än vid måltid åt spisande gäster samt om i vilka fall bolaget ämnar å annan,

på sätt i 25 § 2 mom. stadgas, överlåta rättighet till utskänkning.

3. över ansökning, som rätteligen skett, skall Konungens befallningshavande

omedelbart efter ansökningstidens utgång inhämta utlåtanden, i Stockholm av

stadsfullmäktige och i annan stad av magistrat och stadsfullmäktige samt å landet

av kommunalnämnd och kommunalstämma. Dessa utlåtanden höra innehålla,

huruvida och i vilken utsträckning den sökta rätten till detaljhandel anses böra

medgivas, uppgift å det antal försäljningsställen, som bör få anordnas, dels för

utminutering och dels för utskänkning av spritdrycker och vin, ävensom förslag

till de inskränkningar med hänsyn till försäljningsställenas förläggning och rörelsens

bedrivande, som anses nödiga. Hava ansökningar inkommit från flera bolag,

skall, om upplåtande av rätt till detaljhandel tillstyrkes, visst bolag förordas till

erhållande av den sökta rättigheten.

19 §.

3. Bolag äger ej vid utminutering hålla mer än ett försäljningspris å en

och samma varusort av rusdrycker, oavsett om större eller mindre myckenhet

försäljes.

Vid utminutering av vin åligger det bolag tillse, att om vin genom sin

prisbillighet i förening med hög alkoholhalt eller av annan anledning uppenbarligen

är ägnat att för allmänheten inträda som ersättning för spritdrycker, utminutering

av vin sker med iakttagande av samma bestämmelser, som gälla för

utminutering av spritdrycker.

21 $.

2. Köttighet att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka vin å andra

passagerarfartyg än som avses i 1 mom. må på ansökning kunna av Konungens

befallningshavande i det län, varest fartygets rederi har sitt säte, tilldelas person,

som är behörig idka utskänkningsrörelse. Sådan utskänkning må endast äga rum

till förtäring ombord å fartyget och må, under det fartyget ligger i hamn eller

vid land, allenast ske till besättningen och till sådana fartygets passagerare, som

i dess restaurationslokal intaga måltid.

3. Tillstånd att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka vin å statens

järnvägars eller enskild, till persontrafik upplåten järnvägs tåg må på framställning

av järnvägens styrelse kunna av Konungens befallningshavande i det lön,

varest styrelsen har sitt säte, meddelas person, som är behörig att idka utskänkningsrörelse.

22 $.

Där i något fall utskänkning av vin tillfälligtvis kan vara av omständigheterna

påkallad, må på därom gjord ansökning Konungens befallningshavande,

sedan stadsfullmäktige eller kommunalstämma blivit hörda kunna tillsvidare för

kortare tid än år eller för visst tillfälle, meddela rättighet att vid måltid till spisande

gäster utskänka sådan dryck. Har ansökningen blivit avstyrkt av stadsfullmäktige

eller kommunalstämma, må densamma av Konungens befallningshavande

ej bifallas.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

24 §.

Den, som erhållit tillstånd till utskänkning enligt 21 § 2 och 3 mom. eller

22 §, är skyldig att hos det eller de bolag, Konungens befallningshavande bestämmer,

inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker.

25 $.

3. överlåtelse av rättighet till utskänkning, som avses i 21—22 §§, vare

förbjuden.

26 $.

1. Avlider den, som efter överlåtelse från bolag eller enligt 21 eller 22 §

innehar rättighet till utskänkning, eller försättes han i konkurs, må rörelsen för

stärbhusets eller konkursboets räkning fortsättas, dock icke längre än till dess

tre månader förflutit efter dödsfallet eller efter första borgenärssammanträdet i

konkursen.

2. I fall, som i 1 mom. avses, åligger det stärbhuset eller konkursboet,

om de vilja fortsätta rörelsen, att därom inom en månad efter dödsfallet eller första

borgenärssammanträdet i konkursen göra anmälan hos Konungens befallningshavande

med uppgift därvid tillika å den person, som antagits till föreståndare

för försäljningen. Göres ej anmälan inom föreskriven tid eller prövas den till

föreståndare antagne icke vara därtill lämplig, anses försäljningsrättigbeten hava

upphört den dag, tiden för anmälningsskyldigheten gick till ända eller beslut i

frågan meddelades.

45 §.

2. Avhämtning å utminuteringsställe må äga rum endast mot avlämnande

av köparens egenhändigt undertecknade rekvisition och erläggande av kontant betalning.

Gäller inköpet spritdrycker, skall därjämte köparens motbok uppvisas.

Avhämtas dryckerna genom ombud, må som sådant ej begagnas person, till vilken

veterligen, enligt vad i 34 § stadgas, rusdrycker ej må utminuteras.

3. Spritdrycker må från utminuteringsställe försändas endast till köpare

inom kommun, där bolaget erhållit rätt till utminutering. Innan sådan försändning

sker, skall köparens motbok hava företetts samt skriftlig rekvisition och betalning

för varan erhållits.

Vin må från utminuteringsställe försändas endast efter det köparens skriftliga

rekvisition och betalning för varan erhållits, dock att vin må till köpare inom

kommunen i dennes hostad av bolaget avlämnas mot att den skriftliga rekvisitionen

och betalningen därvid erhållas.

56 $.

2. Utskänkning av spritdrycker må begynna tidigast klockan 12 middagen

samt utskänkning av vin tidigast klockan 9 förmiddagen, och må utskänkningen

ej fortfara längre än till klockan 10 eftermiddagen.

Utskänkning av rusdrycker, som äger rum å sön- och helgdagar eller å

andra dagar före klockan 3 eftermiddagen, vare tillåten endast vid måltider åt

spisande gäster.

Under högmässogudstjänst vare all utskänkning förbjuden.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

127

58 §.

Om tillstånd erhållits att utskänka endast vin vare det förbjudet att låta

spritdrycker å utskänkningsstället förtäras ävensom att hava spritdrycker förvarade

å utskänkningsstället eller eljest på sådant sätt, att gästerna äga tillgång till

desamma.

Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe förtära

spritdrycker.

62 §.

Ej heller skall vad i 56 och 57 §§ stadgas äga tillämpning å utskänkning,

som avses i 21 §.

69 §.

1. Tillstånd, som meddelats enligt 21 eller 22 § må av Konungens befallningshavande

återkallas, när helst Konungens befallningshavande finner skäl därtill,

och skall återkallelse av tillstånd, som meddelats enligt 22 §, äga rum, då i

stad stadsfullmäktige och på landet kommunalstämma det påyrka.

71 $.

Därest av detaljhandel, vartill tillstånd enligt denna förordning erhållits,

oordningar föranledas eller å försäljningsställe, varest dylik handel idkas, osedlighet

bedrives och sådant fortfar, oaktat skedd erinran från polismyndighet i stad samt

kronobetjänt eller kommunalnämnd å landet, må i stad magistraten och på landet

kommunalnämnden förbjuda försäljningens fortsatta bedrivande. Beslutet därom

gånge genast i verkställighet, men skall, vid äventyr att förbudet eljest går åter,

senast inom åtta dagar underställas prövning av Konungens befallningshavande,

som, därest tillståndet, enligt vad i detta kapitel sägs, ej finnes böra återkallas,

har att för viss tid fastställa förbudet eller ock upphäva detsamma.

I Stockholm tillkommer det i fall, som i detta mom. sägs, överståthållarämbetet

att meddela förbud, varom där förmäles.

73 §.

Återkallelse av meddelat tillstånd samt förbud mot försäljning, varom ovan

sägs, skola delgivas rörelsens innehavare eller i hans frånvaro den, som besörjer

försäljningen. Därest försäljningen grundar sig på särskilt tillstånd, skall underrättelse

om återkallelse och förbud lämnas dem, som enligt 28 § 2 mom. skola

erhålla meddelande om beviljat tillstånd, dock att underrättelse om förbud ej skall

meddelas kontrollstyrelsen.

80

Dömes den, som efter överlåtelse från bolag eller enligt 21 eller 22 § äger

rätt till utskänkning av rusdrycker, till ansvar efter 77 eller 79 §, och har han

förut undergått bestraffning för förbrytelse, varom sägs i någon av dessa §§, skall

han tillika förklaras sin rätt till försäljning förlustig.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Lag samma vare, om sådan rättighet avser utskänkning av endast vin eller

Öl och rättighetsinnehavaren dömes till ansvar för olovlig försäljning av spritdrycker.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1922.

Bilaga 7 D 1

Förslag till förordning om ändrad lydelse av 7 och 12 §§ i förordningen den

11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.

Härigenom förordnas, att 7 och 12 §§ i förordningen den 11 juli 1919 angående

försäljning av pilsnerdricka skola erhålla följande ändrade lydelse:

7 §.

Utan särskilt tillstånd må försäljning till avhämtning av pilsnerdricka utövas

av:

a) den, som i föreskriven ordning förvärvat behörighet att till avsalu tillverka

pilsnerdricka, å tillverkningsstället;

h) den, som äger rätt till utminutering av spritdrycker eller vin, å försäljningsstället;

samt

c) den, som enligt 13 § är berättigad att utöva utskänkning av pilsnerdricka,

å utskänkningsstället.

12 §.

Utan särskilt tillstånd må utskänkning av pilsnerdricka utövas av:

a) den, som äger rätt till utskänkning av spritdrycker eller vin, dock endast

där sådan utskänkning hedrives;

b) gästgivare, dock endast till resande i samband med servering av mat; samt

c) den, som i sitt hem emot betalning mottager gäster till bespisning vid

slutet bord, dock endast vid måltider till gäster, med vilka avtal om bespisning

träffats för en tid av minst en vecka.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1922.

1 Maltdryckssakkunnigas den 17 december 1921 avgivna förslag.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kiinyl. Maj:ts proposition Nr 131.

129

Bilaga 1E. ''

Förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2, 3 och II §§ i förordningen

den 9 juni 1905 (nr 36 s. 22) angående försäljning av tillagade,

alkoholfria drycker samt svagdricka.

Härigenom förordnas, att 2, 3 och 11 %% i förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka skola, 3 §

i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

2 §.

Den, som äger rätt till utskänkning av spritdrycker, vin eller pilsnerdricka,

vare jämväl berättigad att till förtäring på stället försälja (utskänka) tillagade,

alkoholfria drycker samt svagdricka.

3 §.

1. Vill någon — — — — — — — ombytes.

2. Bevis, som i 1 mom. omförmäles, må ej meddelas den, som veterligen

jämlikt 8 § 1 eller 2 mom. står under förbud att utskänka drycker, varom i denna

förordning är fråga, eller genom gällande beslut, som ej avser allenast visst tillfälle,

förbjudits att försälja spritdrycker, vin ellér pilsnerdricka, ej heller den, om

vilken är veterlig!, att honom meddelat tillstånd att försälja spritdrycker, vin eller

pilsnerdricka återkallats, eller att han dömts förlustig rätt till försäljning av sådana

drycker eller drycker, som avses i denna förordning.

3. Vill någon, efter det honom meddelat, av Kungl. Maj:ts befallningshavande

fastställt eller omedelbarligen stadgat förbud att utskänka drycker, som

avses i denna förordning, eller att sälja spritdrycker, vin eller pilsnerdricka upphört

att gälla, eller, efter det honom meddelat tillstånd att försälja spritdrycker,

vin eller pilsnerdricka återkallats, bedriva rörelse, varom i 1 mom. förmäles, har

Kungl. Maj:ts befallningshavande på ansökan, åtföljd av uppgift om stället, där

rörelsen är avsedd att bedrivas, att efter magistratens eller kommunalnämndens

hörande pröva, huruvida tillstånd därtill må medgivas eller icke.

Detsamma — — — — — — — — — omförmäles.

I Stockholm — — — — — — — — — tillämpning.

4. Inom — — — — — — — — — tillstånd.

5. Har — — — — — — — — — upphört.

11

Varder någon, vilken efter anmälan eller tillstånd idkar utskänkning, som

avses i 3 §, dömd till ansvar för olovlig försäljning av spritdrycker, vin eller

pilsnerdricka, då må han ock, på yrkande av vederbörande allmän åklagare, dömas

förlustig sin nämnda utskänkningsrätt, i fall omständigheterna finnas böra därtill

föranleda.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1922. 1

1 Maltdryckssakkunnigas den 17 december 1921 avgivna förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 107 käft. (Nr 131.)

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Bilaga. 2.

Till KONUNGEN.

Under de senare åren har Sveriges svagdricksbryggareförening haft anledning

att upprepade gånger vända sig till Eders Kungl. Maj:t med underdånig anhållan

om beredande av skydd för svagdricksbryggeriernas existensvillkor. Först genom

den under kristiden rådande bristen på malt och därefter genom den nya lagstiftningen

på området både nämligen dessa bryggerier bragts i en sådan ställning,

att det synes vara företrädesvis en tidsfråga, när de se sig nödsakade att helt

uppgiva striden för sin existens. Faran härför bär nu ytterligare ökats genom

de nya lagbestämmelser på området, som blivit förordade dels i 1920 års maltdryckssakkunnigas

betänkande av den 17 december 1921 dels i den överarbetning

därav, som verkställts genom kungl. kontrollstyrelsens försorg. Enligt dessa föreliggande

förslag skulle ölbryggerierna ej blott medgivas tillverka klass II av högre

extraktbalt än den nuvarande, utan även bibehållas i sin hittillsvarande monopolställning

beträffande detta slag av tillverkning. Härjämte skulle de alltjämt tilllåtas

framställa och försälja klass I skattefritt, medan svagdricksbryggeriernas

möjlighet att ta skadan igen genom tillverkning jämväl av klass H är praktiskt

taget avskuren av det gällande koncessionstvånget.

Den, som är något förfaren på området, måste ovillkorligen kunna inse,

att en sådan sakernas ordning med naturnödvändighet måste leda till ruin för

svagdricksbryggerierna. Även de bland dessa, som genom teknisk utrustning och

på andra sätt äro fullt konkurrenskraftiga gent emot ölbryggerierna, se sig i allt

fall bandikapade gent emot dessa senare på grund av deras monopolställning.

Inför en dylik utveckling, som väl torde få anses icke blott vara till förfång

för svagdricksindustrien utan även medföra betänkliga konsekvenser med

hänsyn till viktiga samhällsintressen, hava Sveriges svagdricksbryggare vid i

Stockholm hållen konferens den 11—12 januari 1923 beslutat att ännu en gång

påkalla Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet för denna angelägenhet, och det är i

sådant syfte som Sveriges svagdricksbryggareförenings styrelse anhåller att till

belysning av frågan få i underdånighet anföra följande.

Frånsett skatteintressena lär väl det allmänna syftet med de senaste utredningarna

och förslagen på området få anses hava varit dels att tillgodose samhällets

primära krav på en ur hälsosynpunkt relativt ofarlig maltdryck dels att

söka tillfredsställa den konsumerande allmänhetens förklarliga önskan om en så

smaklig måltids- och läskedryck som möjligt utan att åsidosätta förstnämnda

primära och dominerande samhällsintresse. Utom detta har det av de maltdryckssakkunniga

med rätta framhållits såsom synnerligen betydelsefullt, att intresset

för tillverkning av klass I icke komme att förminskas, är allmänheten därigenom

kunde i många fall se sig nödsakad att övergå till maltdrycker av högre

alkoholstyrka.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 131.

131

Vad först vidkommer frågan om hälsosynpunkten, när det gäller att diskutera

alkoholgränsen mellan klass II och klass III, saknar svagdricksbryggareföreningens

styrelse varje anledning att däröver yttra sig. Blott det må här framhållas,

att skulle det — såsom i liera utlåtanden göres gällande — ur hälsosynpunkt

ej anses möta några betänkligheter att höja den nuvarande extraktgränsen

(och därmed även alkoholhalten) i klass II, så lär det knappast kunna göras

gällande några hållbara skäl emot en motsvarande höjning av extraktgränsen

mellan klass I och klass II.

Beträffande smakfrågan torde få bemärkas, att densamma måste anses minst

lika betydelsefull i avseende å klass I som klass II. Menar man i likhet med de

maltdryckssakkunniga, att — trots mångas åsikt om den relativa ofarligheten av

klass II — det likväl är ett samhällsintresse, att konsumtionen så mycket som

möjligt begränsas till klass I, då måste också konsekvensen bliva den, att ett förbättrande

av smaken beträffande klass II ovillkorligen kräver en förbättring av

smaken för klass I. Och stannar man vid att detta i det förra fallet bör ske

genom eu kombinerad höjning av extrakt- och alkoholgränsen, så finnas inga

hållbara skäl emot ett motsvarande förfarande även beträffande klass I.

I avseende å intresset för tillverkning av skattefria maltdrycker klass I,

så är det uppenbart, att ett sådant intresse förefinnes nätt och jämnt så långt

som det visar sig, att denna tillverkning kan ekonomiskt bära sig. Men härutinnan

spelar såväl smakfrågan som konkurrensmöjligheterna en avgörande roll.

I båda dessa avseenden saknas dock nödiga förutsättningar i de hittills framkomna

lagförslagen. Skulle den nya lagstiftningen i fråga grundas på dessa förslag,

utan att desamma omarbetas i dessa punkter, så kan följden icke bliva mera än en:

den speciella svagdricksindustriens tillbakaträngande och slutliga förintande, alltså

en utveckling i sådan riktning, för vilken de maltdryckssakkunniga själva varna.

Och intet tvivel torde behöva råda därom, att en dylik utveckling även drar

med sig en väsentlig förskjutning mellan konsumtionen av starkare och svagare

maltdrycker, till de senares nackdel, vilket med hänsyn såväl till folkhälsan som

nationalekonomi knappast lär vara att rekommendera.

Redan med hittills gällande bestämmelser har en dylik förskjutning ägt rum,

såsom här nedan skall visas. Under femårsperioden 1909—1910 till 1913—1914

framställdes sålunda vört för de skattepliktiga maltdryckerna till i medeltal 1,497,038

hektoliter per år och för de skattefria maltdryckerna vid de skattepliktiga bryggerierna

till 292,181 hektoliter. Vid svagdricksbryggerierna åter uppgick vörtframställningen

till 1,302,612 hektoliter. Detta utgör en vörtframställning för svagdricka

å ej mindre än 1,594,793 hektoliter i medeltal per år; vilket innebär, att

konsumtionen av svagdricka (räknat i framställd vörtmängd) med 97,655 hektoliter

per år översteg konsumtionen av samtliga övriga starkare maltdrycker, ävensom

att vörtframställningen inom svagdricksbryggerierna allenast med 194,000 hektoliter

per år understeg motsvarande tillverkning inom de skattepliktiga bryggerierna.

Dessa siffror visa alltså, att tillverkningen av svagdricka tidigare spelat en minst

lika stor roll för allmänheten som tillverkningen av starkare maltdrycker, en

omständighet, som rimligtvis ej heller borde få förbises, när man nu går att

fatta beslut i denna för framtiden så betydelsefulla fråga. Femårsperioden 1909

—1910 till 1913—1914 har valts vid ovanstående beräkning med hänsyn därtill,

att senare inträffande kristidsförhållanden ej lämpa sig för några jämförelser. Om

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

nu häremot till jämförelse anföras siffrorna för tillverkningsåret 1919—1920, så

framgår det, att inom de skattepliktiga bryggerierna hade den framställda vörtmängden

ökats till 1,706,097 hektoliter för skattepliktiga maltdrycker och sjunkit

till 197,887 hektoliter för skattefria maltdrycker, under det att motsvarande siffra

inom de skattefria bryggerierna hade sjunkit till 562,500 hektoliter. Denna stora

förskjutning i konsumtionen från de svagare till de starkare maltdryckerna skulle

givetvis än mer befordras genom ett antagande av sådana bestämmelser, som nu

ifrågasättas, bestämmelser, som konsekvent och målmedvetet stimulera tillverkning

och konsumtion av klass II och samtidigt klavbinda svagdricksbryggeriernas utvecklings-

och avsättningsmöjligheter. Redan hava många hundra svagdricksbryggerier

stupat, tack vare icke minst statsmakternas maltdrycksransoneringspolitik

under krisåren och avfattningen av nu gällande förordningar.

Sveriges svagdricksbryggare hava icke förbisett den uppfattningen, som för

närvarande synes göra sig gällande på inflytelserikt håll, att antalet bryggerier i

landet skulle vara allför stort och att det alltså snarare bör vara ägnat att väcka

tillfredsställelse än beklagande, att antalet beskäres. Emellertid är det svårt att

fatta, varför det skall anses fördelaktigt att ordna det så, att denna beskärning

måste drabba i främsta rummet svagdricksbryggerierna och därmed indirekt svagdricksförbrukningen.

Ej heller är det begripligt, vilka sakliga skäl, som finnas

för att vid jämförelser mellan stora bryggerier och »småbryggerierna» envisas med

att till den senare kategorien hänföra samtliga svagdricksbryggerier i landet. Ett

dylikt förfarande är fullkomligt oriktigt och godtyckligt liksom ock det antagandet,

att svagdricksbryggerierna över hela linjen skulle ur bryggeriteknisk synpunkt vara

sämre utrustade än de skattepliktiga och därigenom bland annat urståndsätta att

på ett »ur nationalekonomisk synpunkt» fördelaktigt sätt vederbörligen utnyttja

maltet vid vörtframställningen. Vilken skillnad det ur nationalekonomisk synpunkt

kan vara att utnyttja maltet dåligt vid ett svagdricksbryggeri eller vid ett skattepliktigt

är svårt att förstå.

Enligt kontrollstyrelsens betänkande (sid. 85) utgör extraktutbytet vid »de

större bryggerierna» tillverkningsåret 1920—1921 mellan 71—77 procent och vid

samtliga bryggerier mellan 56. i—79.4 procent. (Huruvida sistnämnda procenttal

avse enbart samtliga skattepliktiga eller samtliga skattepliktiga och skattefria framgår

ej av betänkandet.) Ett utbyte av över 71 procent kan alltså betraktas som

normalt och anses vara ett rationellt utnyttjande av maltet. Nu frågas: har någon

undersökning företagits i avsikt att klarlägga, i vilken utsträckning de skattefria

bryggerierna fylla det sålunda uppställda kravet i ovannämnda avseende 1

Givetvis finnas en hel del svagdricksbryggerier, som icke fylla detta krav.

Men så är även förhållandet beträffande de skattepliktiga. Det är därför sakligt

ohållbart att här draga en generell gräns mellan skattepliktiga och skattefria och

i lagstiftningen stämpla de senare som mindervärdiga i tekniskt avseende.

Ävenledes får ej förbises, att även andra faktorer inverka på utbytet av

malt. Maltets kvalité spelar en icke ringa roll härvidlag. Vid många svagdricksbryggerier

användes s. k. svagdricksmalt, som ger ett i förhållande till prima

pilsnermalt mycket dåligt utbyte. Skillnaden kan uppgå ända till över 10 procent.

Därför påkallas jämväl en maltanalys för att jämförelsen beträffande maltutbytet

skall bliva någorlunda exakt. De journaler, som ingå till kungl. kontrollstyrelsen,

upplysa intet i detta avseende.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr VAL 133

Ursprungligen iillverkude svagdricksbryggerierna företrädesvis s. k. fatsvagdricka,

som försåldes i kaggar. Man använde1 då i regel överjäst, som behöver en

ganska hög temperatur. Drickat är färdigt efter ett å tvä dygn. Anordningar i

avseende å källare och lokaler hade alltså mindre betydelse. Emellertid började

allmänheten sa småningom uppskatta att få de alkoholsvaga maltdryckerna tappade

på buteljer. Man tick då använda underjäst som för ölet och cfterlagra i god

källare en längre tid. Driften omlades inom eu stor del skattefria bryggerier,

vilka läto tillbygga lagerkällare, iskistor, anskaffa kylare, filtrar, skölj- och tappningsanordningar

m. in. Dessa anläggningar krävde i många fall kapital, som

översteg de ursprungliga anläggningskostnaderna. Allt efter anläggningsstorleken

blevo de jämväl fullt tekniskt rustade att tillverka olika slag av maltdrycker.

Vad som har anförts gent emot »småbryggerierna» vidkommande olägenheter

ur kontrollsynpunkt och ur nationalekonomisk synpunkt kan sålunda ej tillämpas

ä de skattefria bryggerierna över lag. Det har däremot sin tillämpning jämväl

på de skattepliktiga mindre bryggerier, som sakna en fullt modern utrustning.

Det koncessionstvång, som stipulerades 1917, för upptagande av tillverkning

av extraktrikare maltdryck än klass I, var ej heller motiverat av de skäl, som

numera anföras. Det gällde då att förhindra, att ett ökat antal ölbryggerier uppstodo,

vilka vid ett eventuellt lokalt förbud kunde vilja göra anspråk på ersättning

för beskärning eller nedläggning av rörelsen. Sedan dess har pilsnerdricksförordningen

utfärdats och sådana förändrade förhållanden i övrigt uppstått, som utesluta,

att koneessionstvånget för svagdricksbryggerierna kan på ovan anförda grund

försvaras.

Därest emellertid det skulle av andra skäl anses böra äga bestånd, antingen

för att skydda ölbryggerierna för konkurrens eller med hänsyn till andra mindre

begripliga syften — att det med nuvarande eller föreslagna bestämmelser varken

säkerställer svagdrickstillverkningen eller stimulerar svagdrickskonsumtionen är

självklart —, då lär det bliva ofrånkomligt, att ett motsvarande koncessionstvång

ålägges de ölbryggerier, som önska tillverka svagdricka och att tillstånd härtill

medgives allenast för det fall, att på respektive orter existerande svagdricksbryggerier

skulle sakna möjlighet att tillgodose orternas behov av svagdricka. En dylik

rationell klyvning skulle ej blott skipa större rättvisa mellan respektive industrier

utan jämväl och med all säkerhet vara ägnad att befrämja konsumtionen av de

alkoholsvagare maltdryckerna. Med den nuvarande och även med den ifrågasatta

lagstiftningen beträffande koncessionstvång allenast för svagdricksbryggerierna blir

resultatet det rakt motsatta, ölbryggerierna beredas en monopolställning för klass II,

som svagdricksbryggerierna sakna för klass I. Denna monopolställning kan utnyttjas

på så sätt, att ett skattefritt bryggeri helt lamslås. Försök i sådan riktning

hava ingalunda saknats.

En nyhet i de maltdryckssakkunnigas förslag är tillgodoseendet av ett gammalt

krav på tillverkning av alkoholsvaga men samtidigt maltstarka måltids- och

läskedrycker. I sådant syfte föreslås, att samma högsta alkoliolhalt, som nu är

gällande (respektive 2 ''/, och 3.6 procent), skall bibehållas för såväl klass I som

klass II, men att den nu gällande högsta extrakthaltsgränsen (6 respektive 9 1 2 procent)

skall i vissa fall kunna bortfalla. På dylikt sätt skulle vi inom klass I få:

svagdricka, inbryggt med en stamvört, vars extrakthalt icke överstiger 6

procent; och

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

maltdricka, inbryggt med en stamvört, vars extrakthalt överstiger 6 procent,

och inom klass II

lättöl, inbryggt med en stam vört, vart extrakthalt icke överstiger 9 ''/2 procent;

maltöl, inbryggt med en stamvört, vars extrakthalt överstiger 9 ‘/2 procent,

samt inom nuvarande klass III

exportöl, alla maltdrycker, vars alkoholhalt överstiger 3.6 vol. procent.

För att få tillverka maltdricka, respektive maltöl, skulle koncessionsplikt

införas, men dylik koncession skulle kunna medgivas allenast ölbryggerierna.

Skulle nämligen (något som emellertid ej synes hava avsetts) ett svagdricksbryggeri

söka och verkligen erhålla koncession för tillverkning av maltdricka, alltså av en

maltdryck, vars alkoholgräns ej överstiger svagdrickats, då hör nämnda svagdricksbryggeri

sedermera till de skattepliktiges kategori. I verkligheten har sålunda tillskapats

ett nytt monopol för ölbryggerierna och en ny konkurrensfaktor gent emot

den redan nu beträngda svagdricksindustrien.

Annars borde det vara självklart, att tillverkningen av maltdricka i första

rummet borde tillkomma svagdricksbryggerierna, vars kunder väl också kunde

hava berättigade anspråk att av sina leverantörer av svagdricka jämväl kunna

förses med det extraktrikare maltdrickat. Var och en bör ju förstå, att en annan

anordning är orimlig och ur konkurrenssynpunkt förintande för svagdricksbryggerierna.

Om man nu jämställer den i föreliggande punkt ifrågasatta anordningen

med vad ovan anförts i andra avseenden, så har man svårt att värja sig för den

känslan, att intresset för svagdricksindustriens bestånd är skäligen minimalt. Eller

också har man menat sig genom dylika för ölbryggerierna speciellt gynnsamma

bestämmelser kunna lättare vinna dem för andra av de sakkunniga fullföljda

syften. Sveriges svagdricksbryggare vilja emellertid icke gärna föreställa sig, att

Konung och riksdag skola vilja medverka till en lagstiftning med sådana konsekvenser,

som i det föregående blivit belysta.

Att många svagdricksbryggerier äro i stånd att uppfylla alla rimliga villkor

med hänsyn till den kontroll och de garantier, som äro erforderliga, har redan

påvisats och kan dessutom i varje särskilt fall prövas.

Sedan kungl. kontrollstyrelsen på anförda skäl i sitt lagförslag underlåtit

att upptaga bestämmelserna om tillverkning av maltdricka och maltöl, kan det

måhända förefalla överflödigt att vidare uppehålla sig vid denna punkt. Då

emellertid behovet av ett på samma gång alkoholsvagt och maltstarkt dricka är

redan länge känt och erkänt i vida kretsar, lär det väl icke kunna tänkas, att

nämnda krav är avfört från dagordningen allenast genom kungl. kontrollstyrelsens

avvisande hållning. Ehuru Sveriges svagdricksbryggareförening icke har någon

anledning att uttala sig rörande de fördelar eller risker, som upptagandet av tillverkningen

av maltdricka må kunna medföra, har föreningen likväl ansett sig

pliktig att påkalla Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet jämväl beträffande nu berörda

fråga. Skulle det befinnas, att betänkligheterna emot tillverkningen av maltdricka

äro så starka, att detta förslag ej har framgång, torde det även böra tagas

i övervägande, därest icke i allt fall extrakthalten i klass I må kunna höjas från

nuvarande 6 procent till 7 1 /, procent. Redan härigenom skulle smaken så förbättras,

att denna svagare maltdryck finge större utsikt att bibehålla en viss

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

marknad Rent emot klass II. Sveriges svagdricksbryggareförening håller alltså

före, att bland annat följande synpunkter böra tagas under saklig omprövning:

1) Tillverkning av maltdricka av sådant slag, som av de maltdryckssakkunniga

ifrågasattes,

2) höjandet av extrakthalten i klass I från 6 procent till 7 Vg procent,

3) upphävande av koncessionsbestämmelserna för övergång från tillverkning

av klass I till klass II,

4) under förutsättning av bifall till punkt 1), medgivande för svagdricksbryggerierna

att få tillverka jämväl maltdricka,

5) under förutsättning av bibehållandet för svagdricksbryggerierna av koncessionstvånget,

ett införande av samma tvång för de skattpliktiga bryggerier, som

önska tillverka svagdricka (ev. maltdricka).

Särdeles anmärkningsvärt förefaller det, att Sveriges svagdricksbryggareförening

under utredningen av dessa för svagdricksnäringens existens så betydelsefulla

frågor icke satts i tillfälle att gorå sina synpunkter gällande, vilket hade

varit så mycket viktigare som ju speciella representanter blivit tillkallade för de

skattepliktiga bryggerierna, vilkas intressen äro motsatta de skattefria bryggeriernas.

Förhållandet är desto mera anmärkningsvärt, som föredragande departementschefen

i sitt uttalande till statsrådsprotokollet den 15 oktober 1920 anbefallt de sakkunniga

att grundligt överväga svagdrickstillverkarnas framställningar.

Vid ett den 12 januari detta år hållet möte å Rosenbad, till vilket infunnit

sig bland annat ett 30-tal riksdagsmän ur olika partier, hade Sveriges svagdricksbryggare,

som enligt vad tidigare sagts voro samlade till kongress i huvudstaden,

tillfälle att framhålla den bekymmersamma ställning, i vilken svagdricksindustrien

blivit försatt och ännu mer skulle försättas vid ett antagande i oförändrat skick

av föreliggande lagförslag. Vid mötet uttalades från flera håll starka sympatier

för ovan framburna synpunkter. Med hänsyn härtill och då det väl får betraktas

även som ett viktigt statsintresse att en rättvis avvägning av bestämmelserna på

området kommer till stånd, tillåter sig alltså styrelsen för Sveriges svagdricksbryggareförening

härmed i underdånighet hemställa

att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga hänsyn till de av

oss anförda synpunkterna vid utarbetandet av det lagförslag

i ärendet, som eventuellt kommer att framläggas för riksdagen.

Underdånigst

För styrelsen för Sveriges Svagdricksbryggareförening:

N. E. STAVLING. REINH. TERNQVIST.

Östersund. Karlstad.

Stockholm den 20 januari 1923.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Svagdricksindustricns

läge under

det sennate

decenniet.

136

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Bilaga 3 A.

Till KONUNGEN.

Genom remiss den 22 januari 1923 har Kungl. Maj:t anbefallt kontrollstyrelsen

att avgiva utlåtande över en av styrelsen för Sveriges svagdricksbryggareförening

gjord hemställan, att Kungl. Maj:t vid utarbetandet av det förslag

till förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, som eventuellt

framlägges för innevarande års riksdag, täcktes taga hänsyn till vissa, av

sagda styrelse angivna synpunkter.

I anledning härav får kontrollstyrelsen, med återställande av remissakten,

anföra följande.

Från svagdricksbryggeriernas sida bär gjorts gällande, att först genom den

under kristiden rådande bristen på malt och därefter genom den nya lagstiftningen

på området dessa bryggerier bragts i en sådan ställning, att det syntes vara en

tidsfråga, när de skulle se sig nödsakade att helt uppgiva striden för sin existens.

För bedömandet av vad från svagdricksbryggeriernas sida sålunda gjorts

gällande är det av vikt att erhålla en inblick i svagdricksbryggeriernas läge under

det senaste tiotalet år. Kontrollstyrelsen bär därför låtit utföra dels en sammanställning

av de i kontrollstyrelsens statistik befintliga uppgifterna om antalet

bryggerier (skattepliktiga och skattefria), förbrukat malt i kilogram och produktionen

vört för skattepliktiga och skattefria bryggerier under perioden 1909/10—

1921/22 (tabell I), dels en bearbetning av de för kommerskollegii statistik insamlade

uppgifterna om kvantiteten färdiga maltdrycker (lagrat dricka och vanligt

dricka) samt värdet av dessa vid de skattefria bryggerierna under tillverkningsåren

1913/14 och 1921/22 (tabellerna II, III och IV). Uppgifterna i tabell I å

ena sidan och i tabellerna II, III och IV å den andra äro ej fullt jämförliga med

varandra, enär den framställda vörtmängden är större än kvantiteten färdig dryck;

storleksordningarna äro emellertid desamma.

Såsom inhämtas av tabell I har produktionen av vört för framställning av

skattefria maltdrycker under en lång följd av år befunnit sig i tillbakagång.

Intrycket av denna tillbakagång förstärkes ännu mera, om man som utgångspunkt

för jämförelsen väljer det första tillverkningsåret, då den nuvarande maltdryckskontrollen

var i verksamhet. Sagda år (1903—1904) funnos nämligen ej mindre

än 924 skattefria bryggerier med en vörtproduktion av 1,555,482 hektoliter. Såsom

framgår av tabell I har vörtproduktionen vid de skattefria bryggerierna under

tillverkningsåren 1909/10—1913 14, hållit sig mellan 1,260,000 och 1,350,000 hektoliter.

Under de följande tre tillverkningsåren (1914/15—1916/17) sjönk vörtproduktionen

ansenligt och låg emellan 906,000 och 1,072,000 hektoliter. Från tillverkningsåret

1917—1918 har slutligen vörtproduktionen legat mellan 500,000 och

575,000 hektoliter. Produktionen har sålunda under de sistförflutna tillverknings
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131. 137

åren nedgått till endast ''/., av vad den var under tillverkningsåret 1903/04. Men

samtidigt har svagt!ricksbryggeriernas antal minskats från 924 till 370 eller med

i runt tal 60 procent, om man tager hela perioden i betraktande. Kvantiteten

producerad vört per bryggeri var 1903/04 1,683 hektoliter, 1913/14 2,191 hektoliter,

1910/17 1,809 hektoliter och 1921/22 1,420 hektoliter; jämväl eu minskning

av den per bryggeri producerade vörten har sålunda ägt rum under de senaste

tillverkningsåren. En jämförelse mellan uppgifterna om vörtens extraktstyrka

under tillverkningsåren 1909/10 och 1920/21 giver vid handen, att svagdricksbryggerierna

numera inbrygga på svagare vört och sålunda framställa en extraktsvagare

dryck. Under tillverkningsåret 1909/10 erhöllos nämligen i medeltal per

100 kilogram malt 13.7 hektoliter svagdricka och vörtstyrkan var något under

5 procent; motsvarande siffror för tillverkningsåret 1920/21 voro 10.9 hektoliter

och 3.8 procent.

Av vad som redan anförts torde framgå, att orsakerna till tillbakagången

i svagdricksproduktionen ligga djupare än vad svagdricksbryggareföreningens styrelse

velat göra gällande. Nära hälften av den minskning, som svagdricksproduktionen

fått vidkännas, faller under tiden 1903—1915. Denna minskning torde,

bland annat, få tillskrivas dels den förändring i allmänhetens smak, som otvivelaktigt

inträtt med den högre levnadsstandarden under 1900-talet, dels ock i viss

mån den sämre kvaliteten hos svagdrickat, varom nyss angivna siffror beträffande

extraktstyrkan hos den färdiga drycken bära vittne.

- Den omständigheten, att den största nedgången i svagdrickstillverkningen

tager sin början från tillverkningsåret 1917/18 och att sedan dess produktionen

av denna dryck icke återtagit sin forna ställning, synes visa hän på, att den

ransonering av malt, som ägde rum under sagda tillverkningsår, på något sätt

står i samband med den minskade svagdricksförbrukningen. Utvecklingen härvid

torde sannolikt haft följande förlopp. Samtidigt som maltet ransonerades till de

skattefria bryggerierna, skedde en ransonering till de skattepliktiga på sådant sätt,

att dessa sistnämnda bryggerier voro nödsakade att tillverka en i jämförelse med

svagdrickat obetydligt extraktstarkare vara, vid vilken allmänheten vande sig.

Då därefter under de följande åren de skattepliktiga bryggerierna ånyo började

tillverka skattepliktiga maltdrycker, som lågo mitt emellan det vanliga svagdrickat

och det gamla ölet ifråga om extrakthalten, hade den konsumerande allmänheten

i stor utsträckning vant sig vid konsumtion av maltdrycker i buteljerat skick

och fasthöll sålunda vid det slags förbrukning, varmed den under kristiden vant

sig. Anmärkningsvärt är emellertid, att man icke i uppgifterna om vörtproduktionen

vid de skattepliktiga bryggerierna för de senaste tillverkningsåren kan finna

någon mera väsentlig ökning i jämförelse med motsvarande uppgifter för åren

före maltransoneringen; produktionssiffran för året 1921/22 (tabell I) är sålunda

vid de skattpliktiga bryggerierna lägre än något år sedan 1911/12, om man bortser

från bägge de abnorma åren 1917/18 och 1918/19. Om man samtidigt tager

hänsyn till befolkningens tillväxt under det sistförflutna decenniet, har maltdryckskonsumtionen

sålunda under detta decennium såväl absolut som relativt

minskat, varvid den största minskningen inträffat ifråga om svagdricksförbrukningen.

I tabell II, III och IV har skilts mellan produktionen av lagrat svagdricka

(det i regel buteljerade, under jästa svagdrickat) och vanligt svagdrika (det mörka,

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 107 käft. (Nr 131.)

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Frågan om

koncessionstvångets

upphävande.

överjästa fatsvagdrickat); av tabell IV framgår, att sedan 1913/14 nedgången i de

skattefria bryggeriernas produktion väsentligen träffat det vanliga svagdrickat,

under det att tillverkningen av lagrat dricka vid de år 1913/14 i gång varande

bryggerierna snarast något ökats under året 1921 22. Ehuruväl produktionen av

det lagrade drickat är relativt obetydlig, synes den omständigheten, att denna

produktion ej väsentligen förändrats vid skattefria bryggerier, som varit i gång

vid båda av de nyssnämnda tidpunkterna, bekräfta den förut uttalade förmodan,

att förskjutning av konsumtionen ägt rum från det vanliga fatsvagdrickat till

de i allmänhet buteljerade drickorna och att det är denna förskjutning, beroende

på en högre levnadsstandard, som är den väsentliga orsaken till den egentliga

svagdrickskonsumtionens tillbakagång.

Ur uppgifterna om värdet av svagdricksproduktionen under de här ifrågavarande

tillverkningsåren torde också vissa slutsatser kunna dragas. Produktionsvärdet

per hektoliter uppgick 1913/14 till 4 kronor 38 öre, under det att samma

värde 1921/22 var 10 kronor 10 öre. Sistnämnda värde ligger betydligt över

det värde, som betingas av den allmänna prissänkningen under tillverkningsåret

1921 22. Därest värdet av svagdrickskonsumtionen hade inställt sig efter den

s. k. partiprisindex enligt kommerskollegii beräkningar (= 179 för oktober 1921—

september 1922, om prisen 1913 sättes till 100), skulle det hava uppgått till 7 kronor

88 öre för hektoliter; därest socialstyrelsens indextal för levnadskostnader april

1922 lägges till grund för jämförelsen, skulle värdet icke hava överstigit 8 kronor

54 öre. Härav synes framgå, att prisen för fatsvagdrickat äro åtskilligt högre än

vad den allmänna prisnivån betingar. Fatsvagdrickat är sålunda i jämförelse med

tiden före världskrisen relativt dyrt och denna omständighet är sannolikt en av

anledningarna till att fatsvagdrickat icke återvunnit sin forna marknad. I nu berörda

hänseende intaga värdetalen för det lagrade drickat en gynnsammare ställning;

under det att värdetalet för fatsvagdrickat blir 231 under året 1921/22,

därest värdetalet under året 1913/14 sättes till 100, blir motsvarande tal för

det lagrade drickat under året 1921/22 endast 194, ett tal, som ligger betydligt

närmare partipris- och levnadskostnadsindices.

Såsom inhämtas av det anförda är det obestridligt, att produktionen av

fatsvagdricka högst betydligt nedgått. Detta har ej kunnat undgå att utöva inverkan

på svagdricksbryggeriernas läge. Men de väsentliga orsakerna till detta

försämrade läge torde icke få sökas i de särskilda förhållanden, som svagdricksbryggareföreningen

angivit, nämligen maltransoneringen och lagstiftningen, utan i

den sedan ett tjugotal år tillbaka fortgående förskjutningen i konsumtionen.

Från svagdricksbryggareföreningens sida har nu gjorts gällande, att, därest

det icke funnes koncessionstvång för påbörjande av skattepliktig tillverkning, skulle

svagdricksbryggerierna äga »möjlighet att ta skadan igen genom tillverkning av

klass II». Ett av föreningens yrkanden går därför ut på, att det nuvarande koncessionstvånget

skulle upphävas.

Kontrollstyrelsen tillåter sig erinra, att ett liknande yrkande tidigare har

framställts av föreningen och upptagits till behandling av 1920 års maltdryckssakkunniga.

Med hänsyn till vad i betänkandet den 17 december 1921, sid. 66—

68, anförts funno de sakkunniga skäl icke föreligga att föreslå någon ändring av

gällande bestämmelser på detta område.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1-11.

13!)

Enligt kontrollstyrelsens mening skulle upphävandet av bestämmelserna om

koncession för påbörjande av skattepliktig tillverkning icke i någon väsentlig grad

gagna det stora flertalet svagdricksbryggerier eller stimulera svagd ricksförbrukningen

på bekostnad av annan förbrukning, under det att ett dylikt upphävande

skulle komplicera förhållandena inom den skattepliktiga industrien. Som motivering

liärför må följande anföras.

Såsom framgår av tabell IV funnos tillverkningsåret 1921—1922 61 skattefria

bryggerier, som tillverkade lagrat dricka. Med hänsyn till denna tillverkning

måste dessa bryggerier antagas hava en sådan utrustning, att de omedelbart eller

efter vissa förändringar kunde övergå till skattepliktig tillverkning. De övriga

315 skattefria bryggerierna torde icke — möjligen på några undantag när — vara

rustade för övergång till skattepliktig tillverkning, utan måste för sådan övergång

vidtaga förändringar ifråga om lokaler och källare samt anskaffa kylare, filtrer,

skölj- och tappningsanordningar m. m. Erforderliga förändringar och nyanskaffningar

komme otvivelaktigt att för dem draga så dryga kostnader och innebära

sådana ekonomiska risker, att de flesta av dessa bryggeriers innehavare säkerligen

skulle draga sig för dem. Koncessionstvångets upphävande skulle sålunda icke

bliva till fördel för andra än ett mindretal av de nuvarande svagdricksbryggerierna.

Därest ett större antal svagdricksbryggerier och särskilt de bryggerier, som

tillverka lagrat dricka, finge, vid ett eventuellt upphävande av koncessionstvånget,

tillfälle att övergå till skattepliktig tillverkning, ligger det nära till hands att

antaga, att dessa nya skattepliktiga bryggerier skulle inrikta sin tillverkning

väsentligen på skattepliktiga drycker; tillverkningen av svagdricka skulle, även

om den i viss utsträckning bedreves, skjutas åt sidan. Någon stimulering av

svagdricksförbrukningen genom en dylik utveckling kan därför icke förväntas;

snarare komme väl svagdrickskonsumtionen att ytterligare minskas.

Ett upphävande av koncessionstvånget skulle emellertid vara till fördel icke

blott för vissa svagdricksbryggerier utan även för dem, som vilja insätta kapital

på fullständig nyanläggning av bryggerier. Det synes icke vara osannolikt, att,

om koncessionstvånget bortfölle, ett icke obetydligt antal nya skattepliktiga bryggerier

skulle inrättas. En sådan sakernas utveckling är enligt kontrollstyrelsens mening

ägnad att framkalla betänkligheter ur olika synpunkter. Under tiden sedan maltskattens

införande har en koncentrering av den skattepliktiga tillverkningen ägt

rum och bryggeriernas antal efter hand reducerats från 223 tillverkningsåret

1903/04 till 162 tillverkningsåret 1920/21. Denna driftkoncentration har på

åtskilliga håll kunnat genomföras endast genom vissa uppoffringar, som vid koncessionstvångets

upphävande skulle gå förlorade. Ur nationalekonomisk synpunkt

torde denna utveckling hava varit fördelaktig och åstadkommit att tillverkningskapaciteten,

som år 1911 var i medeltal cirka 90 procent större än den faktiska

produktionen (se nykterhetskommitténs betänkanden IV sid. 302), numera på grund

av att åtskilliga bryggerier nedlagts står i bättre förhållande till det verkliga

produktionsbehovet. Det kan jämväl befaras, att, om en skarp konkurrens uppkomme

mellan olika bryggerier ifråga om avsättning av pilsnerdricka, detta kunde

föranleda menliga följder för ordning och nykterhet. Det må ock framhållas, att

en ökning av antalet bryggerier och särskilt av små bryggerier icke kan anses

önskvärd ur kontrollsynpunkt. Förekomsten av ett stort antal små bryggerier och

en minskning av de större bryggeriernas tillverkning föranleder för staten ökade

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

kontrollkostnader och minskade inkomster, på grund av att enligt den nuvarande

maltskatteskalan en icke obetydligt mindre skatt per varje kilogram malt erlägges

av de mindre bryggerierna.

De nu anförda synpunkterna äro enligt kontrollstyrelsens mening av så

vägande natur, att styrelsen för sin del icke kan förorda ett upphävande av gällande

koncessionstvång, sedan det nu en gång blivit infört i lagstiftningen och,

såvitt kontrollstyrelsen kunnat finna, i sin mån bidragit att åvägabringa en viss

stabilitet på maltdryckstillverkningens område.

Emellertid synes det enligt kontrollstyrelsens mening med fog kunna ifrågasättas,

att en mjukare tillämpning av koncessionsbestämmelserna kommer till stånd.

Maltdryckssakkunniga hava i sitt betänkande (sid. 67) erinrat om den till grund

för dessa bestämmelser liggande motiveringen, enligt vilken koncession för nya

bryggerier endast borde lämnas, därest den befintliga rusdrycksindustriens intressen

på ett otillbörligt sätt skulle göra sig gällande; dock borde enligt kommitténs

mening tillstånd till rusdryckstillverkning i härför förut använd byggnad jämväl

meddelas, i händelse förutvarande tillverkare vid sin ansökan härom kunde påvisa,

att han, trots det att tillverkningen legat nere under viss tid, hade haft för avsikt

att efter denna tids utgång återupptaga tillverkningen. De sakkunniga anförde

härefter:

»Det torde böra förtjäna att erinras, att enligt nykterhetskommitténs förslag

under ''rusdrycker’ inbegreps, bland annat, alla maltdrycker, som icke vore

att hänföra till svagdricka. Då emellertid enligt den av 1917 års riksdag antagna

rusdrycksförsäljningsförordningen från ''rusdrycker'' utsöndrades maltdrycker av

pilsnerdrickats typ, samtidigt som riksdagen beslöt, att påbörjandet av tillverkning

av samtliga skattepliktiga maltdrycker och sålunda även pilsnerdricka skulle göras

beroende av Kungl. Maj:ts tillstånd, kom det att råda en viss inkongruens mellan

bestämmelserna i rusdryckstillverkningsförordningen och maltdryckstillverkningsförordningen

i jämförelse med vad som varit fallet enligt nykterhetskommitténs

förslag.»

Med hänsyn till vad sakkunniga sålunda anfört, synes det vara förtjänt

av att upptagas till övervägande, huruvida icke tillstånd till inrättande av skattepliktig

tillverkning bör kunna lämnas jämväl i vissa andra fall än det av nykterhetskommittén

särskilt angivna. Det synes nämligen kontrollstyrelsen vara överensstämmande

med billigheten, att de skattefria bryggerier, som äro inrättade för

tillverkning av lagrat dricka och sålunda hava en utrustning, jämförlig med de

skattepliktiga bryggeriernas, böra kunna tillerkännas rätt att med vissa villkor och

förbehåll nu övergå till sådan tillverkning. Såsom sådana villkor och förbehåll

vill kontrollstyrelsen angiva följande.

Tillverkningen bör endast få omfatta maltdrycker av klass II (pilsnerdricka).

Anmärkning i något avseende må icke kunna göras gent emot bryggeriets hittillsvarande

skötsel eller mot tillverkaren personligen. Bryggeriet bör i sitt nuvarande

skick utan större förändringar vara redo att påbörja skattepliktig tillverkning samt

ur kontrollsynpunkt uppfylla de fordringar, maltdryckstillverkningsförordningen

föreskriver för skattepliktiga bryggerier. Slutligen bör bryggeriet hava tillverkat

svagdricka och lagrat dricka i något större omfattning.

Genom en mildring i koncessionstvånget i den omfattning, som kontrollstyrelsen

ifrågasatt, skulle enligt styrelsens mening de anmärkningar, som nu göras

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition Nr 131.

141

mot detsamma, väsentligen undanröjas. Någon ändring av koncessionsbestämmelserna

torde icke vara erforderlig. Därest Kungl. Maj:t skulle biträda den av kontrollstyrelsen

ifrågasatta förändrade tillämpningen av koncessionsbestämmelserna,

kan frågan härom på lämpligt sätt -— t. ex. i samband med den bebådade propositionen

om ny maltdryckstillverkningsförordning — delgivas riksdagen.

Kontrollstyrelsen övergår härefter till att upptaga till behandling det av

styrelsen för svagdricksbryggareföreningen framställda förslaget om en höjning av

extrakthalten från 6 till 7 Va procent.

Under förarbetena till gällande maltskattelagstiftning rådde delade meningar

beträffande den gräns, som skulle fastställas mellan skattepliktiga och skattefria maltdrycker.

Då frågan om beskattning av maltdrycker med iakttagande, att svagdricka

fritoges från beskattningen, första gången under dessa förarbeten var föremål för prövning

av en särskild kommitté, (kommitténs betänkande är avgivet den 26 november

1892), låg till grund för kommitténs behandling av frågan ett av finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå den 8 oktober 1892 avgivet utlåtande, enligt

vilket byrån, med åberopande av åtskilliga maltdrycksanalyser, föreslog 7 procents

extrakthalt hos stamvörten såsom gräns mellan dricka och andra maltdrycker.

Byrån anförde härom följande: »En dylik vört gåve nämligen med 60 procents

utjäsning en dryck med högst 2.6 volymprocents alkoholhalt. Hos svagdricka

komme sannolikt en så pass hög alkoholhalt högst sällan före, enär detta dricka

mestadels bryggdes av en vört av högst 6 procents extrakthalt och med i medeltal

43 procents utjäsning, vårföre ock nästan allt fatsvagdricka, sådant det nu bryggdes,

komme att fortfarande räknas såsom dricka. För fatsvagdrickats skull vore således

intet hinder att sätta extraktgränsen lägre, t. ex. till 6 procent. Det vore emellertid

av vikt, att iskällardrickat, som i motsats till fatsvagdrickat vore hållbart, kunde

komma att räknas till klassen dricka, och det vore därför nödigt att sätta extrakthaltsgränsen

så hög som möjligt. Då iskällardrickats stamvört mestadels varierade

mellan 7 och 10 procents styrka, kunde väl gränsen synas låg, men för bryggaren

funnes dock ingen svårighet att nedbringa vörtens styrka till 6 eller 7 procent

och således drickats alkoholhalt till 2.5 volymprocent eller därunder. Nämnvärt

lägre än till 6 eller 7 procents extrakthalt vore ej lämpligt att sätta gränsen, bland

annat därför att den maltdryck, som erhölles ur allt för svag vört, bleve av dålig

beskaffenhet och utan egentligt värde.»

De särskilda kommitterade hyste emellertid en från finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå avvikande mening och framhöllo med ledning av analyserna,

att alla sorter då brukligt svagdricka icke kunde fritagas, utan att gränsen

sattes vid 8 procent. Kommitterade bestämde sig för att förorda en stamvört av

5 procents extrakthalt såsom den starkaste vört, som skulle undgå beskattning

(betänkandet sid. 38). Enligt kommitterades mening uppdroges en i praktiken

lättare skönjbar gräns, enär i så fall skattefrihet endast tillkomme svagdricka!,

vilket ansetts såsom den dryck, som borde skiljas från andra maltdrycker. Det

egentliga svagdrickat hade enligt nyare analyser i medeltal en lägre extrakthalt

än 5 procent. Om man ansåge, att svagdricka vore för den stora arbetarebefolkningen

en nödvändighetsvara, som icke borde fördyras, kunde det dock icke sägas,

att buteljdrickat vore något, som i stort utgjorde föremål för arbetarebefolkningens

förbrukning. Tvärtom finge buteljdricka anses såsom en finare vara, som lämpade

Höjning av

extrakthalten

hos svagdrickat.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

sig för beskattning. Det kunde även befaras, att om gränsen sattes så hög, att

vissa sorter buteljdricka undginge beskattning, förbrukningen av dessa sorter skulle

något undantränga de starkare sorterna buteljdricka och möjligen i någon mån

ölet till minskning av den statsinkomst, som avsåges med beskattningen.

Vid kommitténs betänkande var fogad en av två ledamöter avgiven reservation,

däri dessa ledamöter tillstyrkte skattefrihet för de alkobolsvaga maltdryckerna

endast under förutsättning, att gränsen mellan de alkoholsvaga och de alkoholstarkare

maltdryckerna sattes vid 7 procents extraktstyrka bos vörten.

I det förslag, som år 1894 utarbetades inom finansdepartementet, ifrågasattes,

att skattefribetsgränsen skulle dragas vid 6 procents ursprunglig stamvört

hos drycken.

Enligt det förslag till förordning angående tillverkning och beskattning av

maltdrycker, som avgavs den 15 oktober 1902 av särskilt förordnade kommitterade,

skulle den alkoholsvaga maltdryck, som fritoges från beskattning, icke hava högre

extrakthalt än 5 procent. Kommitterade hade kommit till detta resultat genom

att utgå från att den alkoholsvaga maltdrycken icke skulle ha högre alkoholhalt

än 2 volymprocent, vilket vid vanlig förjäsning erhålles ur en vört med 5 procent

extrakthalt. Kommitterade åberopade som stöd för sitt förslag härutinnan, att de

inom landet befintliga nykterhetsföreningar och nykterhetssällskap med stor enhällighet

ansett lämpligast att såsom alkoholsvag maltdryck räkna den, vars alkoholhalt

ej överstege 2 volymprocent.

Enligt vad som framgår av den proposition (nr 52) med förslag till förordning

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, som Kungl. Maj:t

framlade till 1903 års riksdag (sid. 59—60), erinrade chefen för finansdepartementet,

huru 1902 års kommitterade kommit till 5 procent extrakthalt hos vörten

för att tillmötesgå nykterhetsvännernas önskan, att såsom alkoholsvaga maltdrycker

endast de skulle anses, vilka icke innehölle mer än 2 volymprocent. Ett antal

nykterhetsvänner ur olika nykterhetsläger hade emellertid i en till Kungl. Maj:t

ingiven skrift framhållit, att sistnämnda kommitterade såsom skäl för sitt förslag

endast haft att anföra vissa nykterhetssällskaps uppfattning i frågan. Det vore

emellertid oomtvistligt, att gränsen måste läggas så, att det bleve möjligt att tillverka

ett gott dricka, utan att tillverkaren riskerade att mot sin vilja bliva lagbrytare.

Petitionärerna hade vänt sig till olika personer, och hade alla tillfrågade

förklarat, att gränsen borde sättas vid 2 Va volymprocent eller högre, om det skulle

bliva möjligt att brygga en god maltdryck, och petitionärerna ansågo, att det således

vore fara värt att, därest den, såsom de uttryckte sig, straffbara gränsen mellan

Öl och svagdricka fastställdes till 2 volymprocent alkohol, fabrikanterna skulle se

sig ur stånd att våga tillverka ett verkligt gott skattefritt svagdricka, och hemställde

därför, att ifrågavarande gräns måtte sättas till 2 V4 volymprocent alkohol.

Chefen för finansdepartementet anförde därefter: »Enär det således synes,

som om nykterhetsvännerna ej längre fasthölle vid 2 volymprocent alkohol såsom

gräns för de alkoholsvaga maltdryckerna och då 1902 års kommitterade framställt

sitt förslag om 5 procent såsom den högsta medgivna extrakthalten hos det

skattefria svagdrickats stamvört uteslutande av hänsyn till nykterhetsvännernas

önskningar, finnes icke något skäl att nu vidhålla kommitterades nämnda förslag,

utan synes det lämpligare att fastställa stamvörtens högsta extrakthalt till

6 procent.»

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

143

Kontrollstyrelsen har för sin del ur principiell synpunkt intet att erinra

mot att gränsen mellan den nuvarande klass I och klass II höjes till exempelvis

7 procent extrakt, men finner sig samtidigt böra framhålla de konsekvenser, till

vilka eu dylik höjning enligt styrelsens mening ofrånkomligt leder. Den höjning,

varom svagdricksbryggareföreningens styrelse gjort framställning, torde ha till syfte

att åvägabringa en förbättring av smaken och hållbarheten, icke hos det vanliga

fatsvagdrickat utan hos det lagrade buteljdrickat. Såsom redan erinrats av 1892

års kommitterade, står emellertid det lagrade buteljdrickat närmare de skattepliktiga

maltdryckerna än till det egentliga fatsvagdrickat. En höjning av extrakthalten

hos klass I i syfte att förbättra smaken och hållbarheten hos buteljsvagdrickat

synes därför böra föranleda ett allvarligt övervägande, huruvida icke buteljdrickorna

böra underkastas beskattning. Det kan förtjäna erinras, att såväl i Norge

som i Danmark dessa buteljdrickor, vilkas extrakthalt torde ligga omkring 7 procent

extrakt och 2 1/2 volymprocent alkohol, numera äro beskattade. Skulle, såsom

svagdricksbryggareföreningen synes förutsätta, det lagrade buteljsvagdrickats förbrukning

komma att ökas och denna ökning bliva av betydelse för svagdricksbryggerierna,

måste denna ökning äga rum på de skattepliktiga dryckernas bekostnad.

Men detta måste föranleda, att statens inkomster av maltbeskattningen

minskas. Såsom ersättning härför synes en beskattning av buteljsvagdrickorna

böra införas. Då emellertid en dylik beskattning icke lämpligen torde kunna

anordnas annat än enligt produktskatteprincipen, bringas därmed frågan om maltdrycksbeskattningens

anordnande till aktualitet. Ehuruväl kontrollstyrelsen för sin

del anser produktbeskattningen såsom den ändamålsenligaste skatteformen, finner

kontrollstyrelsen den nuvarande tidpunkten föga lämplig för upptagandet till behandling

av ett sådant vittutseende spörsmål.

Därtill kommer, att, om koncession framdeles lämnas vissa svagdricksbryggerier,

det torde föreligga mindre behov av svagdricksgränsens höjning. De bryggerier,

som tillverka det vanliga fatsvagdrickat, hava i varje fall intet behov av

en höjning, då extrakthalten i detta dricka ligger, såsom förut framhållits, i medeltal

omkring 4 procent.

Kontrollstyrelsen vill slutligen upptaga till behandling den av svagdricksbryggareföreningen

gjorda framställningen om medgivande för svagdricksbryggarna

att tillverka maltdricka av sådant slag, som av 1920 års maltdryckssakkunniga

har ifrågasatts. Kontrollstyrelsen tillåter sig att i detta avseende framhålla, att

enligt maltdryckssakkunnigas förslag maltdricka skulle få tillverkas allenast vid

vissa skattepliktiga bryggerier, nämligen sådana, som hade särskilda anordningar

för beredande av sådana drycker (maltdryckssakkunnigas betänkande sid. 60—61).

De bryggare, som önskade upptaga tillverkningen av maltdricka och maltöl, skulle

visa sig disponera en modern pasteuriseringsanordning i väl fungerande skick.

De sakkunniga ville emellertid ej knyta framställningen av de ifrågavarande dryckerna

just till en pasteurisering av den färdiga varan. Andra möjligheter förelåge

nämligen otvivelaktigt för att förhindra, att alkoholhalten överskrede ett visst

alkoholvärde, som läge under det eljest för dryckens extraktstyrka karaktäristiska,

och nämnde de sakkunniga vissa metoder, som emellertid enligt kontrollstyrelsens

mening torde kräva en uppdriven yrkesskicklighet och alldeles speciella anord
-

Tillverkning

av maltdricka

vid skattefria

bryggerier.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Hemställan•

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

ningar. Det förutsattes ock av de sakkunniga en särskilt anordnad kontroll över

tillverkningen av maltdricka och maltöl vid ifrågavarande bryggerier.

Vidare förtjänar erinras, att de sakkunniga uttryckligen utginge ifrån att

maltdricka skulle vara underkastat beskattning (betänkandet sid. 65). De sakkunniga

anförde sålunda, att det syntes dem uppenbart, att en sådan nödvändighetsvara

för de minst bemedlade lagren som svagdricka, alltjämt borde förbliva skattefri,

men att däremot den maltstarkare drycken maltdricka, vilken Ange anses som

en kvalitetsvara och ej representerade en dylik inarbetad nödvändighetsvara, väl

kunde tåla beskattningen.

Av vad sålunda anförts framgår, att maltdryckssakkunnigas och svagdrieksbryggareföreningens

uppfattningar stå i bestämd strid mot varandra.

Enligt kontrollstyrelsens mening skulle, om tillverkning av maltdricka medgåves

jämväl vid skattefria bryggerier, olägenheter ur kontrollsynpunkt göra sig

gällande. Skulle det stora flertalet svagdricksbryggerier börja tillverka maltdricka,

vore en synnerligen ingående och kostsam kontroll erforderlig å dessa bryggeriers

tillverkning. Skulle sagda tillverkning därjämte bliva skattefri, uppkommer frågan

om en principiell omläggning av beskattningen såsom en ofrånkomlig konsekvens.

Kontrollstyrelsen har på skäl, som angivits i styrelsens utlåtande den 17

oktober 1922 med förslag till förordning angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker (sid. 48—49), avstyrkt, att särskilda klasser, såsom maltdricka och

maltöl, medgivas i lagstiftningen. Med hänsyn härtill och under åberopande av

vad ovan anförts, anser sig kontrollstyrelsen icke kunna tillstyrka vad svagdricksbryggareföreningens

styrelse i förevarande avseende hemställt.

Beträffande den av svagdricksbryggareföreningens styrelse gjorda framställningen,

att, om koncessionstvånget bibehölles, koncession måtte införas jämväl för

skattepliktiga bryggerier för idkande av svagdrickstillverkning, synes densamma

icke höra föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd, enär framställningen innebär, att

de skattepliktiga bryggerierna skulle fråntagas en rätt, som de redan innehava.

Vad svagdricksbryggareföreningens styrelse i övrigt anfört föranleder icke

något yttrande från kontrollstyrelsens sida.

På grund av vad sålunda anförts får kontrollstyrelsen hemställa, att Kungl.

Maj:t i anledning av den av svagdricksbryggareföreningens styrelse gjorda framställningen

måtte taga i övervägande, huruvida icke koncession till skattepliktig

tillverkning jämväl må kunna lämnas under vissa, av kontrollstyrelsen här ovan

angivna villkor och förbehåll.

I detta ärendes behandling hava deltagit ledamöterna Lagergren, Envall

och Thulin med Thulin såsom föredragande. Stockholm den 12 februari 1923.

Underdånigst

FREDRIK ZETHELIUS.

E. Thulin.

j Ernst P. Pehrzander.

/

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

145.

Bilaga 3 B.

Tab. I. Maltförbrukning och vörtproduktion vid samtliga bryggerier frän och med

tillvcrkuiugsiiret 1913—1914.

Förbrukat malt i kilogram

Antal

Produk- tion

skatte- pliktig

vört i

hektoliter

Produktion svagdricksvört

i hektoliter

Tillverk-

ningsår

vid skatte- pliktiga

blyg- gerier

vid skatte- fria

bryg- gerier

Summa

skatte-

plik-

tiga

bryg-

gerier

skatte-

fria

bryg-

gerier

vid 1 . .

skatte- 1

-uni™ skattefria

p& »''«- gerier ! Sener

'' '' ■*

Summa

i

1913-1914

27,501,004

.

9,298,505

36,799,509

187

606

1,560,064

329,3181 1,327,812

1.657,130

1914-1915

29,142,890

7,108,417

36,251,307

178

582

1,679,309

287,702 1,072,057

1,359,759

1915—1916

29,416,855

6,632,439

36,049,294

175

552

1,776,156

291,857 1,008,022

1,299,879

1916—1917

22,412,673

5,455,825

27,868,498

173

501

1,589,575

273,356 906,297

1,179,653

1917—1918

5,758,971

2,449,277

8,208,248

165

407

243,713

749,126! 567,228

199,916! 501,672

197,8871 562,500

1,316,354;

1918—1919

13,004,527

2,140,586

15,145,113

160

371

1,120,507

701,588!

1919—1920

22,331,247

3,298,314

25,629,561

160

378

1,708,097

760,387!

1920—1921

22,471,700

3,270,264

25,741,964

22,665,925

162

369

1,746,980

206,471 j 575,700

782,171;

1921—1922

19,605,701

3,060,224

160

376

1,529,396

140,211 536,735

Bilaga 3 C.

676,946''

Sammandrag av tab. II—IV. Produktionen färdigt svagdricka, fördelat på lagrat dricka och

vanligt dricka, vid skattefria bryggerier tillverkningsåren 1913-1914 och 1921—1922.

Antal

Tillverkning i

Tillverknings-

Därav 1913—1914 befintliga, fort- farande i gång varande bryggerier

Tillverk-

bryggerier

hektoliter

värde i

kronor

Antal

Tillverkning i

hektoliter

ningsår

1 Därav

Totalt ,med,

j lagrat

J dricka

Lagrat

dricka

Vanligt

dricka

,

Lagrat

dricka

■

Vanligt

dricka

Totalt

Därav

med

lagrat

dricka

Lagrat

dricka

Vanligt

dricka

1913—1914

605

61

77,054

1,251,821

1,039,235

5,383,593

348

35

31,230

860,629

1921—1922

376

61

40,152

459,478

1,050,983

4,644,356

—

—

_ j

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 107 höft. (Nr 131.)

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Bilaga 4.

Översikt över föreslagna ändringar 1 uppställningen av inaltdryckstillverknlngslag.

stiftningen.

Kungl. Maj:ts förslag

Motsvarande stadgande i

tillverkning och beskatt- ning av maltdrycker

maltdryckssakkunnigas

förslag

gällande maltdryckstill- verknin^sförordning

gällande ordnings- stadga

1 §

1 §

1 §

........ -

—

2 § (ny)

—

—

2 § 1 mom.

3 § 1 mom.

3 § 1 mom.

2 § 2 mom. (nytt)

—

—

—

3 §

3 § 2—4 mom.

3 § 2 och 3 mom.

4 §

4 §

23 §, 31 §

15 §, 34 §

s §

3 §

9 §. 25 §, 35 §

6 § 1 mom.

6 § 1 mom.

11 §

6 § 2 mom.

7 § 2 mom.

—

6 § 3 mom.

7 § 1 mom.

10 §

13 § 1 mom., 33 § 1 mom.

6 § 4 mom.

7 § 3 mom.

24 §, 33 §

7 § (ny)

8 § 1 st. (nytt)

—

—

8 §

6 § 2 mom.

12 §

9 §

9 §

13 § 1 mom.

10 §

10 §

1 §

11 § 1 och 3 mom.

11 § 1 och 3 mom.

16 §

6 §

11 § 2 mom.

11 § 2 mom.

17 § 1 mom.

12 §

12 §

4 § 1 mom.

13 § 1 mom.

13 § 1 mom.

4 § 2 mom.

13 § 2 mom.

13 § 2 mom.

18 § 1 mom.

13 § 3 mom.

13 § 3 mom.

17 § 2 mom., 20 § 2 st.

3 §

13 § 4 mom.

13 § 4 mom.

18 § 3 mom.

5 § 2 mom.

14 § 1 mom.

14 § 1 mom.

18 § 2 mom.

14 § 2 mom.

14 § 2 mom.

4 § 3 mom.

14 § 2 mom.

14 § 3 mom.

14 § 1 och 2 mom.

—

—

15 § 1 mom

15 § 2 mom.

20 § 5 st.

15 § 2 mom.

15 § 4 mom.

19 §, 20 § 1 st.

15 § 3 mom.

15 § 3 mom.

—

2 §

15 § 4 mom.

15 § 1 mom.

20 § 3 och 4 st.

15 § 5 mom.

15 § 5 mom.

20 § 6 st.

16 §

16 §

13 § 2—4 mom., 6 mom.

17 §

17 §

—

10 §, 17 §

18 § 1 mom.

18 § 1 mom.

14 §

18 § 2 mom.

18 § 2 mom.

—

25 §

19 §

19 §

—

12 §

20 §

20 §

22 §

9 §

21 § 1 mom.

21 § 1 mom.

21 §

14 §, 13 § 1 mom.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 131.

147

Kung! Maj:ts förslag

till förordning angående

tillverkning och beskatt- ning av maltdrycker

Motsvarande stadgande i

maltdryckssakkunnigas

förslag

gällande maltdryckstill- verkningsförordning

gäPande ordnings- stadga

21 § 2 mom.

21 § 2 mom.

_

4 §

21 § 3 mom. (nytt)

—

—

—

22 §( ny)

—

—

—

22 § (ny)

—

—

23 § (ny)

23 § (ny)

—

—

24 § 1 st.

24 §

2 § 1 st.

24 § 2 st.

26 §

5 §

25 §

25 §

4 § 3 mom.

26 § (ny)

27 § (ny)

—

—

27 § 1 mom.

28 § 1 mom.

6 § 1 mom.

27 § 2 mom.

28 § 2 mom.

6 § 2 mom.

27 § 3 mom.

28 § 3 mom.

6 § 3 mom.

28 § 1 mom.

29 § 1 mom.

6 § 4 mom.

i

28 § 2 mom.

29 § 2 mom.

13 § 5 mom.

29 § 1 mom.

30 § 1 mom.

6 § 5 mom., 13 § 7 mom.

29 § 2 mom.

30 § 2 mom.

6 § 6 mom.

30 §

31 §

7 §

31 §

32 § 1 mom.

8 § 1 mom.

13 § 2 mom.

32 §

32 § 2 mom.

8 § 2 mom.

33 §

33 §

2 § 2 st.

34 §

34 §

—

29 §

35 §

35 §

27 §

36 §

36 §

26 §

37 §

37 §

28 §

31 § 2 mom.

38 §

38 §

—

30 §

39 §

40 §

30 §

31 § 2 mom.

40 §

39 §

29 §

41 §

41 §

32 §

42 §

42 §

34 §

43-45 §§

43-45 §§

36-38 §§

46 § (ny)

46 § (ny)

—

—

47-55 §§

47-55 §§

39-47 §§

56 §

56 §, 8 § 2 st.

48 §

57-60 §§

57-60 §§

49-52 §§

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. BevU 1923:46 Bevillning tutskoltets memorial Nr 46 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1923:173 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker m. m., ävenso s. 1 i texten
  3. BevU 1923:43 Betänkande, i anledning av väckt motion om särskild skatt å alla slag av läskeoch maltdrycker m. in. s. 6 i texten
  4. BevU 1923:39 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av rubrikerna nr 192 och 193 för maltdrycker och mjöd i gällande tulltaxa. a2 i texten