Sök i Ratio Lex

Angående statens verksamhet för egnahem■sbildning

1923-03-10 · 67 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 58 av 67 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:144, Angående statens verksamhet för egnahem■sbildning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 144.

1

JVr 144.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statens verksamhet

för egnahem■sbildning; given Stockholms slott den 10 mars 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 10 mars 1923.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson

åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Linders anför:

Riksdagen anhöll 1918 i skrivelse nr 342, att Kungl. Makt måtte

verkställa viss utredning, huru kolonisation å bondejord i Norrland skulle

kunna kraftigare än dittills befrämjas, och därefter för riksdagen framlägga

de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda. Sedan Kuu°4.

Maj:t den 11 juli 1918 uppdragit åt den genom beslut den 30 juni mö

tillsatta kolonisation skommittén att verkställa jämväl den av riksdagen

sålunda begärda utredningen, har kolonisationskommittén i sitt den 31

maj 1922 avgivna betänkande uti en särskild avdelning, benämnd kraftigare

befrämjande av egnahemsbildning å enskild jord i Norrland framställt

vissa förslag avseende, bland annat, jordförmedlings- och egnaBthang

till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 118 höft. (Nr 144—145.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

hemslåneverksamheten (betänkandets avd. III, sid. 91 o. f.). Åtskilliga

myndigheter hava häröver avgivit yttrande.

I den till 1919 års lagtima riksdag avlåtna propositionen, nr 106,

angående vissa egnahemsväsendet berörande frågor framhöll dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet, att otvivelaktigt, återstode ännu

ganska mycket, innan egnahemsväsendet i sin helhet bleve så anordnat,

som önskvärt och möjligt vore, samt att ytterligare utredning i viktiga

hänseenden tarvades. Efter att hava framhållit, att vissa för frågans

lösning betydelsefulla utredningar ännu vore oavslutade, uttalade

departementschefen, att för tillfället och i avvaktan på resultatet av

dessa utredningar åtgärderna på egnahemsväsendets område syntes böra

inriktas på att inom den dåvarande organisationens ram vidtaga de

förändringar, som befunnes behövliga eller önskvärda, dock med uppmärksamt

tillseende, att härigenom icke några för framtiden bindande

anordningar träffades, genom vilka ökade svårigheter skulle uppstå för

en eventuell omläggning av organisationen. De förslag, som framlades

i nyssnämnda proposition, avsågo icke att åstadkomma någon genomgripande

ombildning av egnahemsrörelsen utan hade närmast karaktären

av kompletteringar i och förbättringar av det dåvarande systemet. Propositionen

blev av riksdagen i huvudsak bifallen, och riksdagen uttalade

i skrivelsen nr 339 sin anslutning till departementschefens nyss angivna

uppfattning.

Riksdagen 1920 har därefter i två särskilda skrivelser, nr 98 och

nr 306, gjort framställningar till Kungl. Maj:t i egnahem sfrågan. I den

förstnämnda skrivelsen anhölls om utredning beträffande vilka åtgärder,

som från statens sida borde vidtagas för att underlätta nyodling och

betes förbättring å sådana egnahemslägenheter, för vilkas förvärvande lån

erhölles från egnahemslånefonden. I den senare skrivelsen anhöll riksdagen

— under framhållande att, därest egnahemsrörelsen i vårt land

skulle kunna fylla sin ur befolkningssynpunkt trängande uppgift, en

reform av egnahemsväsendet icke kunde undanskjutas — att utredning

måtte verkställas angående vilka åtgärder, som kunde utöver vad som

redan skett vidtagas till förekommande av landsbygdens avfolkning.

Allt sedan tillkomsten 1920 av jordbruksdepartementets egnahemsavdelning,

till vilken Kungl. Maj:t för utredning överlämnat sistberörda

riksdagsskrivelser, har frågan om erforderliga reformer varit föremål för

egnahemsavdelningens uppmärksamhet, och har egnahemsinspektören,

efter beredningar inför mig, i en till mig avgiven promemoria nu sammanställt

resultatet av verkställda utredningar i ärendet samt framlagt

vissa förslag till ändrade bestämmelser m. m. angående statens verksamhet

för egnahemsbildningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kun (il. Mnj:ts proposition Nr 144.

3

I avvaktan på utredningens slutförande liar i årets stutsverksproposition

för budgetåret 1923—1924 beräknats under nionde huvudtiteln

dels ett anslag av 800,000 kronor till odlings- och byggnadshjelp åt

egnahemslån t ägare (punkten 117) och dels ett anslag av 200,000 kronor

till bestridande av kostnader för jordförmedling i samband med egnahemslånerörelsen

(punkten 118) ävensom under utgifter för kapitalökning,

bil. 3, såsom kapitalökning för egnahemslånefonden ett belopp av

25,000,000 kronor (statens utlåningsfonder, punkten 3).

1 egnahemsinspektörens promemoria lämnas till eu början följande

kortfattade historik angående statens hittillsvarande egnahemsverksamhet.

»Sedan riksdagen 1899 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl.

Ma.i:t behagade föranstalta om utredning, huruvida, och i vilket avseende

åtgärder kunde vidtagas för beredande av tillfälle för mindre bemedlade arbetare

att på landsbygden förvärva egna hem, och därefter till riksdagen inkomma

med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda, samt med anledning

härav frågan varit föremål för utredning genom en särskild kommitté

— den s. k. egnahemskommittén — och åtskilliga myndigheter yttrat

sig, avlät Kungl. Maj:t till 1904 års riksdag proposition, nr 92, angående lån

av statsmedel för beredande av tillfälle för arbetare att på landsbygden förvärva

egna hem. Denna proposition blev av riksdagen i huvudsak bifallen,

varefter Kungl. Maj:t den 17 juni 1904 utfärdade kungörelser (nr 36, s. 1 och nr

36, s. 6) dels angående de allmänna villkor och bestämmelser, som skulle gälla

för den sålunda beslutade egnahemslånerörelsen, och dels med särskilda föreskrifter

till iakttagande vid lånerörelsens bednivande.

Lånerörelsen byggdes på följande huvudgrunder. Riksgäldskontoret

skulle tillhandahålla statskontoret under åren 1905—1909 mot räntegottgörelse

ett belopp av tillhopa högst 10 miljoner kronor för bildande av en egnahemslånefond.

Under nämnda tid finge sagda belopp av Kungl. Maj:t disponeras

att såsom statslån tilldelas företag av viss närmare angiven beskaffenhet, vilka

ville såsom ansvariga mellanhänder, Inne förmedlare, omhänderhava lånerörelsen

och av de erhållna statslånen i enlighet med närmare angivna bestämmelser

utlämna egnahemslån till enskilda låntagare för förvärvande av

jordbrukslägenheter eller bostadslägenheter.

De närmare bestämmelser, som reglerat egnahemslånerörelsen, hava underårens

lopp tid efter annan varit föremål för ändringar. Redan vid 1906 och

1907 års riksdagar beslötos vissa mindre jämkningar i lånevillkoren.

Beträffande tillförandet av medel till egnahemslånefonden har från och

med 1908 den anordning träffats, att år från år beräknats det belopp, som behövde

tillföras fonden såsom kapitalökning för att möjliggöra viss årlig

maximiutlåning jämte tillhandahållande av erforderligt förvaltningsbidrag till

låneförmedlarna. Vid 1908 års riksdag beslöts därjämte förnyade allmänna

villkor och bestämmelser för den av staten utövade egnahemslånerörelsen. Med

bibehållande av allt väsentligt i grunderna för verksamheten vidtogos där
-

Egnahemslånefondens

inrtotum de

1904.

Ändringar

åren 1906—

1918.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

vid åtskilliga jämkningar i detaljbestämmelserna. De 1908 förnyade bestämmelserna

återfinnas i kungörelser av den 13 juni 1908 (nr 53, s. 1 och nr

53, s. 8).

Sedan vissa jämkningar i och tillägg till de 1908 beslutade bestämmelserna

agt rum på grund av riksdagsbeslut åren 1909, 1910, 1912, 1913 och 1918.

blev frågan om den statliga egnahemslånerörelsen i hela dess vidd förelagd

1919 års lagtima riksdag.

fåZiråaan , , ''Iämlikt Kungl. Maj:ts den 20 januari 1911 dåvarande chefen för jord
bi

d 1919 års köksdepartementet givna bemyndigande hade särskilda sakkunniga — de

lagtima s-_ k- egnahemssakkunniga — tillkallats för att verkställa en ingående granskriksdag.

ning och utredning av egnahemsfrågan i hela dess omfattning samt utarbeta

förslag dels till de förändringar i gällande bestämmelser för statens egnahemslånerörelse,

som på grund av vunnen erfarenhet kunde befinnas önskvärda,

dels ock de ytterligare åtgärder, som från statens sida kunde vidtagas för att

underlätta och befordra egnahemsbildningen. Sedan egnahemssakkunniga den

14 oktober 1914 avgivit sitt betänkande och detsamma varit föremål för yttrande

av skilda myndigheter, framlades på grundval härav till 1919 års lagtima

riksdag proposition, nr 106, angående vissa egnahemsväsendet berörande

frågor. De förslag, som därvid framlades, avsågo icke att åstadkomma någon

genomgripande ombildning av egnahemsrörelsen utan hade närmast karaktären

av kompletteringar i och förbättuingar av det dåvarande systemet.

Nyssnämnda proposition blev av riksdagen i huvudsak bifallen, varefter Kungl.

Maj:t den 27 juni 1919 utfärdade kungörelse (nr 483)) angående allmänna

villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse. Den 26 september

1919 meddelade Kungl. Maj:t i kungörelse (nr 623) särskilda föreskrifter angående

erhållande och tillgodonjutande av statslån från egnahemslånefonden.»

Därefter lämnas i promemorian följande redogörelse för nu gällande

egnahemslånebestämmelser.

»I senast nämnda kungörelser återfinnas de bestämmelser, som vid närvarande

tidpunkt reglera den statliga egnahemslånerörelsen. Att märka är

dock, att i en av paragraferna i förstnämnda kungörelse vid 1920 års riksdag

beslöts viss ändring, varom kungörelse utfärdades den 26 mars 1920 (nr

127). De nu gällande villkoren och bestämmelserna för egnahemslånerörelsen

äro i huvudsak följande.

Förmedlare av egnahemslån kunna vara hushållningssällskap, kommuner

samt vissa aktiebolag och föreningar, vilka samtliga i avseende ås,inegnahemslåneverksamhet

och vad därmed sammanhänger skola stå under uppsikt

och kontroll av den från och med 1920 inrättade egnahemsavdelningen

inom jordbruksdepartementet.

Hushållningssällskap skall för att kunna åtnjuta statslån frän egnahemslånefonden

bedriva egnahemslånerörelsen genom en särskild egnahemsnämnd,

bestående av utav sällskapet eller dess förvaltningsutskott utsedda

personer jämte en å statens vägnar, av vederbörande länsstyrelse utsedd ledamot,

vilken äger deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Ett å statens

vägnar utsett ombud skall äga deltaga i granskningen av egnahemsnämndens

räkenskaper och förvaltning. Inom varje kommun av hushållningssällskapets

iVu gällande

egnahemslänebestänu

melscr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanal- Maj:ts proposition Nr 144. r>

oinrado skall finnas anställt ett av egnahemsnämnden utsett ombud med uppffilt

att biträda nämnden i dess verksamhet samt tillhandagå lånesökande med

råd och anvisningar, dock kan, där så finnes liimpligt, gemensamt ombud utses

loa- högst tre kommuner. Hos hushållningssällskapet skall finnas anställd

nrist™mod ln^''aff av statsmedel avlönad jordbrukskonsulent med åliggande

att biträda egnahemsnämnden samt i övrigt medverka vid egnahemsväsendets

utveckling inom sällskapets område. Slutligen skall hushållningssällskapet

na va tor egnahemslånerörelsen antagit reglemente, som godkänts av egnahemsinspektoren

i jordbruksdepartementet. I reglementet skola finnas hisna

bestämmelser, bland annat, angående verkställandet genom jordhrukskonsulent

eller i dennes ställe genom annan sakkunnig person av besiktning

av lagenheter för vilka egnahemslån blivit sökta, samt inspektion å lägenheter,

or vilka dylika lan beviljats; vidare därom, att jordbrukskonsulent skall vid

egnahemsnämndens sammanträden närvara och föredraga ärendena, att låneansokningar

skola prövas och avgöras minst fyra gånger om året, att särskilda

räkenskaper skola föras för egnahemslånerörelsen m. m. _ Hushåll
ningssällskapen

hava allt sedan 1905 varit de huvudsakliga bärarna av statens

egnahemslån er örelse.

v illkor för att kommun skall kunna erhålla statslån från egnahemslånefonden

gäller, att kommunen skall hava för egnahemslånerörelsen antagit

reglemente, som godkänts av egnahemsinspektören i jordbruksdepartemen.

et. Före 1920 ägde kommuner icke att förmedla egnahemslån.

Aktiebolag eller ekonomisk förening kan erhålla statslån från egnahemslånefonden

under villkor, att dess uppgift är att befrämja förvärvandet av

egnahem samt företaget av Kungl. Maj:t, vid provning i varje särskilt fall,

finnes vara lämpligt såsom mellanhand vid lånerörelsen och bereda tillräcklig

trygghet för att egnahems förvärvande av mindre bemedlade personer blir

på ett oegennyttigt och ändamålsenligt sätt befrämjat. Liksom beträffande

hushållningssällskapen gäller, att en å statens vägnar utsedd ledamot i bolagets

eller föreningens styrelse skall äga deltaga i överläggningarna men ej i besluten

samt att ett ombud a statens vägnar skall äga deltaga i granskningen

av räkenskaperna och förvaltningen. Likaså skall reglemente för egnahemslånerörelsen

av i huvudsak samma innehåll, som i fråga om hushållningssällskapen,

. vara antaget och godkänt av egnahemsinspektören. Bolagsordningen,

respektive föreningsstadgarna skola vara upprättade i överensstämmelse med

vissa av Kungl. Maj:t särskilt föreskrivna grunder, innehållande, bland annat,

bestämmelse om viss begränsad vinstutdelning till aktieägarna, respektive

medlemmarna, om dispositionen av överskjutande vinstmedel etc.

Låneförmedlarna tilldelas efter ansökan hos Kungl. Maj:t visst statslånebelopp

för år och hava därefter att av de erhållna statslånen på egen risk

och med egen beslutanderätt utlämna egnahemslån till enskilda låntagare för

förvärvande av antingen jordbrukslägenheter eller bostadslägenheter. För

statslån behöva hushållningssällskap och kommuner icke ställa någon säkerhet,

men andra låneförmedlare skola ställa säkerhet, som av statskontoret godkännes.

Låneförmedlarna åtnjuta ett årligt bidrag av statsmedel för täckande

av för dem genom lånerörelsen uppkommande kostnader och möjliga förluster.

Bidraget belöper sig till ''A % å låneförmedlarens kapitalskuld och utgår

direkt av egnahemslånefondens avkastning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds proposition Nr 144.

De lägenheter, för vilkas förvärvande egnahemslån kunna av låneförmedlarna

beviljas, skola vara belägna å landsbygden eller å till stad hörande

område, för vilket stadsplan icke blivit fastställd. Deras beräknade värde —

jorden jämte därå befintliga eller för uppförande avsedda byggnader — får

icke överstiga för obebyggd jordbrukslägenhet 15,000 kronor, för bebyggd jordbrukslägenhet

12,000 kronor och för bostadslägenhet 10,000 kronor. Såsom

obebyggd må därvid räknas lägenhet, där en mera omfattande ombyggnad

erfordras. Egnahemslån får utgå endast för bildande av sådant eget hem,

där låntagaren äger såväl jordområdet som därå uppförda byggnader, dock

må egnahemslån tillsvidare även utgå till förvärvande av bostadslägenhet,

för vilken mark upplåtits med tomträtt eller, beträffande Hvitfeldtska stipendieinrättningen

tillhörande mark, med ständig och oinskränkt besittningsrätt.

Under i övrigt lika förhållanden bör vid beviljandet av egnahemslån

företräde givas åt sökande, som åsyftar att genom nyodling och nybyggnad

bilda ett nytt eget hem.

Egnahemslån får ej tilldelas annan mindre bemedlad arbetare eller med

sådan likställd man eller kvinna, än den, som är svensk medborgare, minst

21 år och i regel ej över 50 år gammal, är känd för sparsamhet, nykterhet och

hedrande vandel och visserligen ej saknar medel att i någon mån bidraga till

bildande av eget hem men är i behov av kraftigt bistånd för dess förvärvande,

samt, när fråga är om jordbrukslägenhet, äger förutsättningar att driva det

jordbruk, som å lägenheten kan förekomma.

Egnahemslånebeloppet får uppgå till högst 6/e av jordbrukslägenhets

värde och till högst 3A av bostadslägenhets värde. Käntan å alla lån, som beviljats

för 1920 eller därefter, beräknas efter 43/» %■ Egnahemslån — liksom även

statslånen till låneförmedlarna — skall i fråga om återbetalningen delas i två

lika delar, en stående del och en amorteringsdel. De fem första åren skall

endast betalas ränta å hela lånet, därefter skall amorteringsdelen även amorteras

på så sätt, att å denna erlägges en annuitet, avseende såväl amortering

som ränta, av 6 % för lån för jordbrukslägenheter och 7 % för lån för bostads

lägenheter. Sedan amorteringsdelen slutbetalts, skall den stående delen inbetalas

senast inom femte året. Annan säkerhet för egnahemslånet får icke betingas

än första inteckning i egnahemslägenhet, dock kan visst förskott få

lämnas mot annan säkerhet. I det lånekontrakt, som skall upprättas, skall

bland annat intagas bestämmelser även om vilka byggnader, som böra å lägenheten

uppföras och om tiden, inom vilken de böra vara fullbordade, samt angående

de fall, i vilka låneförmedlaren äger rätt uppsäga egnahemslånet till

inbetalning.

Från och med 1920 kan egnahemslån — till tryggande av låntagarens

efterlevandes existens och till stärkande av låneförmedlarens säkerhet •— förenas

med försäkring å låntagarens liv på sätt stadgas i § 26 av föromnämnda

kungörelse nr 483/1919 och i särskild kungörelse den 30 juni 1920 (nr 509) angående

särskilda villkor och bestämmelser för livförsäkring å personer, som

erhålla lån ur statens egnahemslånefond. Riksförsäkringsanstalten ombestyr

berörda försäkring.»

Angående statens verksamhet för underlättande av jordförmedling

innehåller promemorian följande redogörelse.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

7

»I proposition, nr 149, till 1907 års riksdag framlade Kungl. Maj:t för

slag till bildande av en lånefond (jordförmedlingsfonden) avseende under

lättandet av inköp på landsbygden eller å till stad hörande, men utanför det

planlagda området belägen mark av större jordområden, som kunde erhållas

för billigt pris och särskilt lämpade sig att helt och hållet eller till väsentlig

del utstyckas till egnahemslägenheter. I propositionen framhölls såsom ett

av de viktigaste hindren för egnahemsrörelsens utveckling svårigheten att erhålla

det nödvändiga jordområdet. Det framstode därför som önskvärt, att

staten på något sätt bidroge till att för egnahemsbildning — framför allt jordhruksnyhildning

— lämplig jord bleve tillgänglig i större utsträckning och

till billigare pris än som utan det allmännas ingripande visat sig bliva fallet.

Förslaget gick ut på, att riksdagen skulle anvisa visst belopp, till en början 2

miljoner kronor, att såsom en jordförmedlingsfond från och med 1908 vara

för Kungl. Maj:t tillgängligt för lämnande av statslån (jordförmedlingslån)

till aktiebolag och föreningar av samma beskaffenhet, som de, vilka kunde erhålla

lån ur egnahemslånefonden. Lån ur jordförmedlingsfonden skulle avse

inköp till uppgivet pris av visst område, som skulle i ansökningen beskrivas.

För bedömande av områdets verkliga värde skulle vissa uppgifter bifogas.

Lån skulle få beviljas till högst av detta värde, dock ej till

mer än iU av köpesumman. Aktiebolag och förening skulle ställa

av statskontoret godkänd säkerhet för lånet. Lånet skulle lyftas inom

ett år från beviljandet. Med ledning av låntagarens årliga redogörelser

över försäljningar av lotter från området skulle Kung]. Maj:t för varje år

föreskriva, hur mycket av statslånet, som skulle återbetalas. Detta belopp

skulle bestämmas efter värdet å de försålda lotterna i förhållande till hela områdets

värde. Lånet finge dock i regel ej åtnjutas längre än intill utgången

av femte kalenderåret efter det, då detsamma blivit lyft. Lånet skulle löpa

med en ränta efter 4 %. Från det medelst lånet inköpta området finge upplåtelser

av lotter ske endast under äganderätt, dock att, intill dess försäljning

kunde ske, området finge upplåtas på arrende under kortare tid.

I skrivelse nr 226 anmälde riksdagen sitt bifall till propositionen, men

gjorde det tillägget, att även hushållningssällskap medgåves rätt erhålla lån

från jordförmedlingsfonden, varvid dessa fritogos från skyldighet att ställa

säkerhet för erhållna lån. Kungl. Maj:t utfärdade därefter den 28 juni 1907

kungörelse (nr 49, s. 1) angående allmänna bestämmelser för lån från jordförmedlingsfonden

samt den 29 november 1907 kungörelse (nr 120, s. 2) med särskilda

föreskrifter till iakttagande av hushållningssällskap, aktiebolag och

föreningar, vilka vilja erhålla statslån från jordförmedlingsfonden.

I samband med den behandling av egnahemsfrågan i allmänhet, som —

enligt vad nyss nämnts — ägde rum vid 1919 års lagtima riksdag, beslötos

jämväl, på Kungl. Maj:ts förslag i propositionen nr 106, åtskilliga ändringar

i jordförmedlingsverksamheten och antagos förnyade allmänna bestämmelser

för lån från jordförmedlingsfonden. Dessa bestämmelser, vilka alltjämt äro

gällande, återfinnas dels i kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 484) angående allmänna

villkor och bestämmelser för lån från jordförmedlingsfonden och dels

i kungörelsen den 26 september 1919 (nr 622) med särskilda föreskrifter angående

erhållande och tillgodonjutande av statslån från sagda fond. Där
-

Jord förmedling*

fonden»

inrättande

1907.

1919 års

(nu gällande)

bestämmelser

om jordförmedlingsfonden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Jord för med•

lingsbyråer.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

vid vicltog-os, bland annat, de ändringar, att även kommuner kunde tilldela»

Dordformedlingslån, att räntefoten -höjdes till 43A % och att lånen i viss utsträckning

och under särskilda villkor kunde få användas för bildande av

lagenheter »om för viss tid upplätes på arrende med rätt för arrendatorn att

c ter högst -0 ar under äganderätt förvärva lägenheten som eget hem. Låntagarna

ur fonden — för vilka skulle gälla i stort sett samma kvalitetsfordringar

som beträffande egnahems!åneförmedlare och vilka benämndes jordförmedlare

— skulle till jordbruksdepartementet för prövning och fastställelse

insända upprättad -styckningsplan jämte över densamma avgivet yttrande av

jordbrukskonsulent, därest planen icke uppgjorts av dylik tjänsteman. Innan

st> ckningsplan sålunda fastställts, finge jordförmedlaren icke avyttra någon

del av den inköpta fastigheten eller avverka -eller låta avverka skog å densamma

utöver vad som erfordrades till husbehov å fastigheten.

På förslag av Kungl. Maj:t beviljades för första gången vid 1911 års

riksdag anslag till jordförmedlingsbyråer. Anslaget avsåg först endast sådana

byråer, som upprättats av hushållningssällskap, men redan vid 1912 års löksäng

ändrades villkoren, sa att statsbidrag skulle kunna under vissa förutsättningar

utgå även för andra byråer. Statsbidrag fick till en början utgå

med högst 700 kronor för byrå och år, därav 500 kronor såsom bidrag till avlöning

åt den sakkunnige person, som skulle finnas anställd hos byrån, och

200 kronor såsom bidrag till övriga driftkostnader; 1919 höjdes dessa maximibelopp

till 700 respektive 400 kronor, och från och med 1922 äro de bestämda

till 800 respektive 600 kronor, alltså sammanlagt 1,400 kronor per byrå och

år. Nu gällande allmänna bestämmelser i ämnet ingå i kungörelsen den 27

juni 1919 (nr 574) angående statsbidrag till jordförmedlingsbyråer för egnahemsrörelsen

med däri genom kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 349) gjord

ändring. Enligt dessa bestämmelser skall statsunderstödd jordförruedlingsbyrå

stå under närmaste ledning, om det gäller av hushållningssällskap eller

hushållningssällskaps egnahemsnämnd inrättad byrå, av vederbörande egnahemsnämnd,

om av landsting inrättad byrå, av en utav landstinget tillsatt

styrelse, samt i andra fall av styrelse, i vilken hushållningssällskap och landsting

skola äga rätt att utse vardera minst en ledamot. Byrås verksamhet

skall huvudsakligen avse dels att insamla och i samverkan med egnahemsavdelningen

inom jordbruksdepartementet bland allmänheten sprida uppgifter

rörande till salu befintliga egnahemslägenheter och vissa andra smärre fastigheter,

dels ock att lämna spekulanter å sådana lägenheter det bistånd vid avtals

avslutande samt beträffande övriga i samband därmed stående förhållanden,

varav de kunna vara i behov. För sistnämnda ändamål skall, såsom

ovan antytts, hos byrån finnas anställd sakkunnig person med uppdrag, bland

annat, att kostnadsfritt lämna spekulanter å lägenheter erforderliga upplysningar

om köpebestämmelser samt om villkoren och sättet för erhållande av

egnahemslån ävensom biträde med uppsättande av låneansökningar samt köpeoch

andra avtalshandlingar samt vid ordnandet av intecknings- och lagfartstörhållanden

m. m. Å tider, som i särskild ordning bestämmas, skall byrå tillhandahålla

egnahemsavdelningen fullständiga uppgifter över lägenheter, som

genom byrån utbjudas till försäljning.. De uppgifter, som enligt anförda bestämmelser

tid efter annan insändas till egnahemsavdelningen (före 1920 till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 144.

9

av lantbruksstyrelsen utsedd person), sammanföras för alla byråerna i ett

tryckt häfte, betitlat ''Fastigheter till salu genom de med statsmedel understödda

jordförmedlingsbyråer’, vilket häfte under senaste tid utkommit

två gånger årligen och genom egnahemsavdelningen, byråerna m. fl. tillhandahålles

intresserade.»

Egnakemsinspektörens promemoria innehåller vidare eu statistisk

översikt över den hittills hedrivna statliga egnahemsrörelsen, så lydande:

»Enligt beslut vid 1904 års riksdag medgavs till en början en utlåning

från egnakemslånefonden av sammanlagt 10,000,000 kronor, vilket belopp avsåg

att tillgodose utlåningsbehovet under de fem åren 1905—1909. Emellertid

medgavs sedermera, att under 1908 finge därutöver utlånas ett belopp av

800,000 kronor. Från och med 1909 liava följande belopp av riksdagen fastställts

som maximiutlåning från fonden, nämligen för

1909 ........

........ 5

miljoner kronor

1916 .......

........ 6

miljoner kronor

1910 ........

........ 5

» »

1917 ........

........ 6

» »

1911 ........

........ 5

» »

1918 ........

........ 7.5

» »

1912 ........

........ 5

» »

1919 ........

....... 7.5

» »

1913 ........

........ 7.5

» »

1920 .......

........ 12

» »

1914 ........

........ 7.5

» »

1921 .......

........ 12

» »

1915 ........

........ 7.5

» »

1922 ........

........ 13

» »

varjämte för 1922 medgivits, att för sagda år tillhopa med 1923 — då maximiutlåningen

till en början bestämts till 12 miljoner kronor — finge därutöver

för jordbrukslägenheter utlånas ytterligare 6 miljoner kronor.

Sedan 1920 gäller den huvudregel, att av den årligen medgivna utlåningen

får högst V* disponeras såsom lån för bostadslägenheter; för 1922 medgavs

en utlåning för sistnämnda ändamål av 5 miljoner kronor.

Den sammanlagda av riksdagen medgivna utlåningen från egnahemslånefonden

uppgår till 135,300,000 kronor för de nitton åren 1905—1923 tillhopatagna.

För sagda år uppgår summan av de av Kungl. Maj :t låneförmedlama beviljade

statslånen till sammanlagt i runt tal 134 miljoner kronor, varav 93 miljoner

kronor avseende lån för jordbrukslägenheter och 41 miljoner kronor lån

för bostadslägenheter. Från låneförmedlama ingivna ansökningar om statslån

hava under berörda tidrymd uppgått till sammanlagt i Tunt tal 197 miljoner

kronor, varav 114 miljoner kronor för jordbrukslån och 83 miljoner

kronor för bostadslån. Statslånebelopp för jordbrukslägenheter hava alltså

av Kungl. Maj:t beviljats till 81.5 % av sökta lånebelopp; beträffande bostadslån

är motsvarande procenttal 49 %.

I efterföljande tabell meddelas uppgifter över de statslånebelopp, jordbrukslån

för sig och bostadslån för sig, som begärts och av Kungl. Maj:t beviljats

låneförmedlama för ett vart av åren 1905—1923.

Bihang till riksdagens protokoll 1923■ 1 sand. 118 käft. (Nr 144—145) 2

Av riksdagen

medgivet

maximiutlåning

från

egnahemslån

i fonden.

Slatslånebelopp

åt

egnahemsläneförmedlama.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

Av låneförmedlarna

utlämnade

egnahemslån.

Begärda och beviljade statslånebelopp från egnaliemslånefonden i sammandrag för

vart och ett av åren 1905—1923.

A r

Begär

t Hn e b

(kronor)

e 1 o p p

B e v i 1 j

åt 1 å n e

(kronor)

belopp

Jordbruks-

lån

Bostads-

lån

Summa

Jordbruks-

lån

Bostads-

lån

Summa

1905 ...............

3,260.000

1,287,750

4,547,750

3,260,000

1,287,750

4,547,750

1906 ...............

2,281,650

994,600

3,276,250

2,281,650

979,300

3,260,950

1907 ...............

2,309,980

1,125,450 ,

3,435,430

2,309,980

1,125,450

3,435,430

1908 ...............

3,988,850

3.449,100

7,437,950

3,154,250

1,768,225

4,922,475

1909...............

4,048,445

4,270,550

8,318,995

3,664,900

1,335,100

5,000,000

1910...............

5,130,600

3,880,600

9,011,200

3,846,600

1,153,400

5,000,000

1911...............

5,999,350

3,886,400 1

9,885,750

4,078,400

921,600

5,000,000

1912...............

5,886,045

3,417,400

9,303,445

3,963,600

1,036,400

5,000,000

1913............

5,705,575

3,223,400

8,928,975

5,270,575

2,229,425

7,500,000

1914...............

5,276.550

2,798,000 ''

8,074,550

4,906,550

2,093,000

6,999,550

1915...............

5,273,900

2,738,800 1

8,012,700

3,023,700

994,300

4,018,000

: 1916 ...............

5,623,900

3,226,600

8,850,500

3,733,100

1,476,600

5,209,700

! 1917 ...............

5,687,800

3,542,550

9,230,350

3,662,800

1,597,200

5,260,000

1918...............

5,493,700

3,399,100

8,892,800

4,783,700

2,715,100

7,498,800

! 1919...............

5,664,200

3,695,300

9,359,500

4,724,200

2,775,300

7,499,500

■ 1920...............

7,387,200

7,938,700

15,325,900

6,730,500

3,999,900

10,730,400

| 1921 ...............

8,132,500

8,528,750

16.661,250

7,970,000

4,000,000

11,970,000

| 1922...............

14,169,000

12,940,350

27,109,350

11,930,000

5,000,000

16,930,000

S:a 1905—1922

101,319,245

74,343,400

175,662,645

83,294,505

36,488,050

119,782,555

1923 ...............

13,250,000

8,476,475

21,726,475

10,070,000

4,000,000

14,070,000

Summa 114,569,245

82,819,875

197,389,120

93,364,505

40,488,050

133,852,555

Av de belopp, tillhopa 83,294.505 kronor för jordbrukslägenheter och

36,488,050 kronor för bostadslägenheter eller tillhopa 119,782,555 kronor, som

Kungl. Maj:t för de aderton åren 1905—1922 beviljat iåneförmedlarna såsom

statslån, hava Iåneförmedlarna i sin tur under ifrågavarande år disponerat

följande belopp såsom egnahemslån, nämligen

för jordbrukslägenheter ... 72,260,812 kronor eller 87 procent av beviljade statslån

» bostadslägenheter........ 33,052,040 »_» 91 » »__»__»_______

för samtliga lån 105,312,852 kronor eller 88 procent av beviljade statslån.

Att beloppen av utav Iåneförmedlarna beviljade egnahemslån understiga de

utav Kungl. Maj:t anvisade statslånebeloppen förklaras därav, att åtskilliga

låneförmedlare — särskilt under lånerörelsens första skeden — antingen icke

till fullo lyftat beviljade statslånebelopp eller också i föreskriven ordning till

fonden återburit vissa, icke såsom egnahemslån placerade statslånebelopp.

Under de tre senaste åren U920—1922), då för övrigt de av Iåneförmedlarna beviljade

egnahemslån ebeloppen i genomsnitt per år belöpa sig till ungefär tre

gånger genomsnittliga årsutlånimgen under de femton första aren 1905—1919,

hava emellertid de av Kungl Maj:t till förfogande ställda statslånen blivit

av Iåneförmedlarna praktiskt taget till fullo disponerade såsom egnahemslån

under respektive år, i det låneförmedlarnas utlåning av egnahemslån under

åren 1920—1922, sammanlagt ungefär 38 miljoner kronor, endast med 4 %

understiger de för samma år beviljade statslånebeloppen.

Körande låneverksamhetens utveckling meddelas i följande tabell upp
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

11

gifter om antalet och beloppen av genom 1 åneförmed 1 arna utlämnade egnahemslån

år från år från och med 1905 t. o. in. 1922.

Av låneförmedlarna under åren 1 905 1022 beviljade egnahemslån i sammandrag

för hela riket.

För jordbru^slägenheter

För bostadslägenheter

Tillhopa

A r

Antal

Belopp

Kronor

Antal

Belopp

Kronor

Antal

Belopp

Kronor

Hushållningssällskap.

j

1905 ................................

661

1,421,880

245

371.380

909

1,793,260

1906 .................................

441

1,032,989

196

337,702

637

1,370,691

1907 ...............................

645

1,673,475

366

736,220

1,011

2,409,695

1908 .................................

900

2,473,235

446

888,830

1,346

3,362,065

1909 .................................

987

2,698,355

365

697,600

1,352

3,395,955

1910 .................................

1,236

3,552,060

346

660,325

1,582

4,212,385

1911..................................

1,036

3,019,160

307

595,350

1,343

3,614,510

1912 .................................

1,113

3,019,534

359

692,950

1,472

3,711,584

1913 .................................

1,303

3,909,475

523

1,019,600

1,826

4,929,075

1914 .................................

1,225

3,797,825

549

1,083,075

1,774

4,880,900

1915 .................................

1,024

3,154,110

413

822,450

1,437

3,976,560

1916 .................................

966

3,002,820

406

817,130

1,372

3,819,950

1917 .................................

880

2,962,880

376

812,600

1,256

3,775,480

1918 .................................

761

2,792,300

386

910,400

1,147

3,702,700

1919 .................................

853

3,743,360

419

1,387,250

1,272

5,130,610

1920 .................................

1101

5,636,425

598

2,520,375

1,699

8,156,800

1921 .................................

1,377

6,972,950

743

3,596,650

2,120

10,569,600

1922 .................................

2.314

10,720,900

1,132

4,359,450

3,446

15,080,350

Summa

Bolag och föreningar (samt

18,826

65,583,733

8,175

22,308,437

27,001

87,892,170

fr. o. m. 1920 kommuner).

* .

. ■

1905 .................................

_

—

48

128,500

48

128,500

1906 .................................

_

—

13

25,300

13

25,300

1907 .................................

- -.

52

153.000

52

153,000

1908 .................................

56

238,429

250

693,900

306

932,329

1909 .................................

136

542,700

314

850,815

450

1,393,515

i 1910 .................................

76

316,150

195

537,010

271

853,160

[1911 .................................

60

262,500

140

379,275

200

641,775

11912 .................................

70

301,800

84

223,340

154

525,140

1913 .................................

122

542,100

330

901,384

452

1,443,484

1914 .................................

115

511,500

277

770,230

392

1,281,730

1915 .................................

66

323,400

138

377,654

204

701,054

1916 .................................

123

542,650

41.5,200

197

544,450

320

1,087,100

1917 .................................

89

176

494,100

265

909,300

1918 .................................

62

309,500

185

564,200

247

873,700

1919 .................................

130

1,008,500

268

1,184,625

398

2,193,125

i 1920 .................................

92

658,100

194

1,466,776

286

2,124,876

|1921 .................................

53

417,150

136

749,394

189

1,166,544

11922 ................................

42

287.400

143

699.650

185

987,050

Summa

1,292

6,677,079

3,140

10,743,603

4,432

17,420,682

Samtliga låneförmedlare.

1905 .................................

664

1,421,880

1,032,989

293

499,880

957

1,921,760

j1906 .................................

441

209

363,002

ftoU

1,395,991

2,562,695

1907 .................................

645

1,673,475

418

889,220

1,063

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

Egnahemslänens

storlek

1

Å r

| För jordbrukslägenheter

För bostadslägenheter

Tillhopa

Antal

Belopp

Kronor

Antal

Belopp

Kronor

Antal

Belopp

Kronor .

1908 ................................

956

2,711,664

696

1,582,730

1,652

4,294,394

190!) ..............................

1123

3,241,055

. 679

1,548,415

1,802

4,789,470

1910 ..............................

1,312

3,868,210

541

1,197,335

1,853

5,065,545

1911 .................................

1,096

3,281,660

447

974,625

1,543

4,256''285

|1912 .................................

1,183

3,321,334

443

915,390

1,626

4,236,724

11913 .................................

1,425

4,451,575

853

1,920,984

2,278

6,372,559

1914 .................................

1,340

4,309,325

826

1,853,305

2,166

6,162,630

1915 .................................

1,090

3,477,510

551

1,200,104

1,641

4,677,614

1916 ..............................

1,089

3,545,470

603

1,361,580

1,692

4,907,050

1917 ............................

969

3,378,080

552

1,306,700

1,521

4,684,780

1918 .................................

823

3,101,800

571

1,474600

1,394

4,576,400

1919 ...............................

983

4,751,860

687

2.571,875

1,670

7,323,735

1920 .................................

1,193

6,294,525

792

3,987,151

1,985

10,281,676

1921 .................................

1,430

7,390,100

879

4,346.044

2,309

11,736,144

1922 ................................

2,356

11,008,300

1,275

5,059,100

3,631

16,067,400

Summa

20,118

72,260,812

11,315

33,052,040

31,433

105,312,852

Av de i sistintagna tabell meddelade uppgifter framgår, att egnahemslånerörelsen

under den hittillsvarande tiden i stort sett befunnit sig i stegring.

Under kristiden förmärkes visserligen en ganska kraftig tillbakagång,

men för de allra senaste åren 1920—1922 företer lånerörelsen å andra sidan en

synnerligen kraftig utveckling. Särskilt i fråga om de årligen utlämnade lånebeloppen

är ökningen påfallande.

Att antalet utlämnade lån icke vuxit i samma mån som de årliga totala

lånesummorna visar tydligen, att de enskilda egnahemslånens genomsnittliga

storlek även undergått förändringar, vilket närmare belyses av följande uppgifter.

Egnahemslånens genomsnittliga storlek (kronor).

Å r

Jordbruks-

lån

Bostads-

lån

Tillhopa

Å r

Jordbruks-

lån

Bostads-

lån

Tillhopa

1905............

2,141

1,706

2,008

1914............

3,216

2,244

2,845

1906............

2,342

1,737

2,148

1915............

3,190

2,178

2,850

1907............

2,595

2,127

2,411

1916............

3,256

2,258

2,900

1908............

2,836

2,274

2,600

1917............

3,424

2,367

3,080

1909............

2,886

2,280

2,658

1918............

3,769

2,582

3,283

1910............

2,948

2,213

2,734

1919............

4,834

3,744

4,385

1911 ...........

2,994

2,180

2,758

1920...........

5,276

5,034

5,180

1912............

2,808

2,066

2,606

1921............

5.168

4,944

5,083

1913............

3,124

2,252

2,797

1922...........

4,672

3,968

4,425

Nu senast meddelade uppgifter visa, att medelvärdet av de enskilda lånen

i stort sett år från år stegrats tills toppvärdet nåddes 1920, varefter en märk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 144.

13

bär nedgång inträtt. Påpekas må, att det för hela perioden emellertid varit

relativt blygsamma belopp, som i genomsnitt beviljats såsom egnahemslån.

I fråga om de med egnahemslån belånade lägenheternas storlek meddelas

i efterföljande tablå vissa uppgifter. Uppgifterna avse jordbrukslägenheter,

för vilka egnahemslån beviljats under 1921.

JordbrLikslägenheternas storlek 1021.

Antal lägenheter med en totalareal av

Summa

högst

1—5

5—10

10—20

över

1 har

har

har

har

20 har

7o

Darav med

högst 1 har åker och

trädgård ...............

51

95

17

19

36

218

16.8

268

177

143

166

754

58.»

5—10 » d:o............

—

93

95

85

273

21.0

10—20 » d:o............

—

_

—

27

25

52

4.0

över 20 » d:o............

—

—

—

_

3

3

0.2

Uppgift om åkerareal

lOO.o

saknas ..................

—

67

34

20

5

126

51

430

321

304

320 || 1,426

x ninopa \ i

r (procent

3.6

30.1

22.5

21.8

22.5

lOO.o

Medelarealen för samtliga de jordbrukslägenheter, för vilka egnahemslån

beviljades 1921, uppgick till 17.2 har, varav vid tiden för lånens beviljande

3.8 har utgjordes av redan odlad åker och trädgård. I

I efterföljande tabell har verkställts en fördelning å vid lånetillfället

obebyggda och bebyggda jordbruks- och bostadslägenheter, för vilka egnahemslån

beviljats under 1905—1922.

Jordbruki
egnahemmcns
areal.

Obebyggda

och bebyggda

lägenheter.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

Antal beviljade egnahemslån åren 1906-1922 med fördelning: pii obebyggda och bebyggda

jordbruks- och bostadslägenheter.

År

Hushållningssällskap

Bolag

(samt fr. c

och föreningar

. m. 1920 kommuner)

jordbrukslägenheter

bostadslägenheter

j ordbrukslägenheter

bostadslägenheter

Obeb.

Beb.

Summa

Obeb.

Beb.

Summa

Obeb.

Beb. | Summa

Obeb.

Beb. jSumma

1905......

122

1

542! 664

160

|

851 245

1

1

_

48

_;

48

1906......

115

326

441

149

47

196

—

—

13

—

13

1907......

199

446

645

288

78

366

—

—

52

52

1908......

255

645

900

341

105

446

42

14

56

237

13

250

1909......

320

667

987

262

103

365

95

411

136

302

12

314

1910... .

455

781

1,236

287

59

346

53

23

76

180

15

195

1911......

340

696

1,036

252

55

307

38

22)

60

120

20

140

1912......

246

867

1,113

276

83

359

34

361

70

62

22''

84

1913......

348

955

1,303

373

150

523

55

67

122

239

9X|

330

1914......

406

819

1,225

372

''. 177

549

58

57)

115

234

43

277

1915......

307

717

1,024

267

. 146

413

29

37

66

96

42

138

1916......

283

683

966

233

173

406

69

541

123

151

46

197

1917......

212

668

880

199

177

376

45

44|

89

138

38!

176;

1918......

189

572

761

212

174

386

28

34)

62

164

21 i

185;

1919......

236

617

853

225

194

419

81

49)

130

244

24 i

268''

1920......

360

741

1,101

402

196

598

37

55

92

155

39;

194;

1921......

611

866

1,377

570

173

743

28

25;

53

104

32;

136;

1922......

896

1,418

2,314

911

221

1,132

22

20;

42

137

6|

143;

Summa

5,800 13,026

18,826

5,779

2,396

8,175

714

578)

1,292

2,676

464)

3,140

T

Samtliga l å n e f ö r in e dl a r e

jordbrukslägenheter bostadslägenheter

Obeb.

Beb.

Summa

Obeb.

Beb.

Summa

1905..................

122

542

664

208

85

293

957

1906..................

115

326

441

162

47

209

650

1907..................

199

446

645

340

78

418

1,063

1908..................

297

659

956

578

118

696

1,652

1909..................

415

708

1,123

564

115

679

1,802

1910..................

508

804

1,312

467

74

541

1,853 ;

1911..................

378

718

1,096

372

75

447

1,543

1912..................

280

903

1,183

338

105

443

1,626

1913..................

403

1,022

1,425

612

241

853

2,278

1914..................

464

876

1,340

606

220

826

2,166

1915.................

336

754

1,090

363

188

551

1,641

1916..................

352

737

1,089

384

219

603

1,692

1917..................

257

712

969

337

215

552

1,521

1918..................

217

606

823

376

195

571

1,394

1919..................

317

666

983

469

218

687

1,670

1920..................

397

796

1,193

557

235

792

1,985

1921..................

539

891

1,430

674

205

879

2,309

1922..................

918 1

1,438

2,356

1,048 i

227

1.275

3,631 ;

Summa

6,514 1

13,604

20,118

8.455 1

2,860

11,315

31,433

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

15

För tiden 1905—1922 utgjorde antalet

obebyggda jordbrukslägenheter................................ 20.7 procent

bebyggda » 43.3 »

obebyggda bostadslägenheter.................................... 26.9 »

bebyggda » 9.1 »

allt i procent av hela antalet lägenheter.

Under senaste tid har antalet obebyggda lägenheter relativt ökats på de

bebyggdas bekostnad. Sålunda uppgick för 1922 antalet

obebyggda jordbrukslägenheter till........................ 25.3 procent

bebyggda » » ........................ 39.6 »

obebyggda bostadslägenheter » ........................ 28.9 »

bebyggda » » ........................ __

100. o procent

Lånerörelsen

hos skilda

lånefOrmedlare.

Det vida övervägande antalet egnahemslån har förmedlats av hushållningssällskapen,

som under 1905—1922 beviljat sammanlagt 27,001 lån, varav

18,826 för jordbruks- och 8,175 för bostadslägenheter, motsvarande respektive

86 %, 94 % och 72 % av utav samtliga låneförmedlare beviljade egnahemslån.

Angående omfattningen av de enskilda låneförmedlamas egnahemslånerörelse

hänvisas till efterföljande tabell.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr Hi.

Antalet genom olika låneförmedlare 1905—1922 utlämnade egnahemslån m. m.

Låneförmedlarens namn

Antal under 1905—1922 be- viljade egnahemslån för

Kapitalskuld

,sl/i2 1921 till ;

jordbruks-

lägenheter

bostads-

lägenheter

tillhopa

statskontorek

Kronor

i ———-

Hushållningssällskap.

Stockholms läns.......................................

385

438

823

2,316,146

Uppsala » .......................................

Södermanlands » .......................................

465

292

757

1,742,951

396

285

681

1,619,999

Östergötlands » ....:..................................

656

333

989

2,085,760

Jönköpings » .......................................

422

249

671

1,281,486

Kronobergs » .......................................

621

78

699

1,427,059

Kalmar läns norra ..........................................

265

191

456

1,134,069

Kalmar » södra..........................................

164

365

529

983,516

Gottlands läns.......................................

715

144

859

1,826,976

Blekinge » .......................................

589

218

807

2,038,999

Kristianstads » .......................................

2,623

519

3,142

9,243,674

Malmöhus » .......................................

384

252

636

1,650,567

Hallands » .......................................

446

161

607

1,746,415

Göteborgs och Bohus läns ..............................

539

661

1,200

2,058,017

Alvsborgs läns norra.......................................

478

104

582

1,370,375

Alvsborgs » södra......................................

993

282

1,275

2,332,278

Skaraborgs läns.......................................

662

106

768

1,668,360

Värmlands » .......................................

996

321

1,317

2,335,471

Örebro » .....................................

347

159

506

1,145.027

Västmanlands » .......................................

428

191

619

1,851,451

Kopparbergs » ......................................

Gävleborgs » .......................................

253

478

731

1,248,611

594

419

1,013

2,398,344

Västernorrlands » .......................................

1,609

702

2,311

3,964,310

Jämtlands » ......................................

715

198

913

1,768,521

Västerbottens » .......................................

1,750

528

2,278

5,917,282 i

Norrbottens » ......................................

1,331

501

1,832

3,270,511

Summa

18,826

8,175

27,001

60,426,175 i

Bolag och föreningar (samt fr. o. m. 1920

kommuner).

Bergslagets bostadsaktiebolag ............... .........

—

670

670

1,837,391

Egna hems låneförmedlingslöreningu.p. a. (Motala)

Malmöhus läns egnahemsförening u. p. a..........

296

277

573

1,943,642 |

201

144

345

1,422,715 j

A.-B. Hem på landet....................................

241

83

324

1,290,652 !

Sandvikens egnahemsakliebolag........................

—

208

208

540,160 |

A.-B. Egna hem på Gottland ...........................

99

99

198

583,173

Rinna & Örby egnahemsförening u. p. a..........

100

93

193

461,589 1

Huskvarna egnahemsförening u. p. a................

17

128

145

305,434

Kristianstads egnahemsförening u. p. a.............

—

105

105

232,062

Föreningen Hem och jord u p. a......................

1

93

94

182,634

Vulcans egnahemsförening u p. a...................

2

54

56

107,636

Klavreströms egnahemsaktiebolag .....................

8

42

50

76.342

Hedentorps egnahemsförening u. p. a................

—

49

49

146,053

Grängesbergs bostadsförening u. p. a................

—

43

43

116,755

16 st. företag, som förmedlat ett färre antal lån

och alltjämt äro i verksamhet ....................

7

294

301

1,059,128

20 st. företag, som tidigare men ej under de senaste

åren förmedlat egnahemslån ........................

320

758

1,078

4,125,620

Summa

1,292 j

3,140

4,432

14,430,986

Summa för samtliga

20,118

11,315

31,433 j

74,857,161

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

17

Från jor d för medling sf onden hava följande lånebelopp begärts och beviljats:
-

Å r

Begärda

lån

Kronor

Beviljade

lån

Kronor

Å r

Begärda

lån

Kronor

Beviljade

lån

Kronor

1908........................

734,600

550,200

1916......................

586,000

586,000

1909........................

251,300

398,350

94.000

246,300

397,350

94,000

520.600

1917

1.296.000

617,'' OO

1.025.000

464,000

728,480

363,840

733,000

1910........................

1918

1911........................

1919

1912.......................

520,600

1920........................

1913.................

1,180,000

204.000

187.000

1,000,000

204.000

175.000

1921......

259,700

17,400

259,700

17,400

1914.....................

1922.....................

Summa

7,834,950

5,875,870

Jordförmedlingslån hava icke sökts av hushållningssällskapen utan

endast av vissa egnahemsföreningar eller egnahemsbolag. Den för de

senaste åren tydligt märkbara nedgången i beloppen av beviljade jordförmedlingslån

beror till viss del på skärpta fordringar på de enskilda företag,

som med anlitande av statslån omhänderhava jordförmedling. Vid 1922 års

slut utestod hos låntagarna av beviljade jordförmedlingslån ett belopp av

349,700 kronor. Därtill kommer dels ett belopp av 17,400 kronor, som beviljats

i december 1922, men vid årsskiftet ännu icke utanordnats, samt dels 70,000

kronor, utgörande ett den 9 februari 1923 beviljat lån.

Beträffande jordförmedlingsbyråerna torde få meddelas följande sammanställning

rörande antalet byråer och beviljade statsbidrag åren 1912—1923.

Antal byråer anordnade av

Statsbidrag

A r

hushållnings-

sällskap

andra

företag

Summa

Kronor

1912 .....................

5

5

3,500

1913 .....................

7

it

18

11,800

1914 .....................

8

15

23

15,050

1915 .....................

8

15

23

15,200

1916 .....................

8

15

23

15,100

1917 .....................

7

17

24

16,150

1918 ....................

7

17

24

16,300

1919 .....................

7

16

23

22,450

1920 .....................

8

14

22

22,500

1921 ..................

17

6

21

22,550

1922 ....................

21

1

22

25,400

1923 .....................

21

1

22

27,500

Av andra än hushållningssällskap anordnade byråer hava — med undantag

av den för 1923 anordnade byrån, som sorterar under en särskild för ändamålet

bildad lokal jordförmedlingsförening — uppehållits av nationalföreningen

mot emigrationen.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 118 käft. (Nr 144—145.)

Jordförmed

tingställe
rörelsen.

Jordförmedlingsbyråei.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

Egnahems

rörelsens allmänna

syftemål.

Till belysande av frekvensen av antalet genom jordförmedlingen verkställda

anmälningar och försäljningar av smärre fastigheter, må meddelas,

att i det häfte av publikationen ''Fastigheter till salu’, som utgavs under

augusti månad 1922 (häfte 12), funnos upptagna sammanlagt 524 till salu utbjudna

fastigheter. Härav hava under tiden därefter genom försäljningar m. m.

avförts 145, vadan 379 kvarstå att intagas i det nya häfte, som förberedes till

utgivande under februari 1923. Därjämte tillkomma till detta nya häfte sammanlagt

230 nya fastigheter, som anmälts till försäljningar sedan förra häftets

utgivande och under tiden icke försålts direkt genom byråerna.»

Egnahemsinspektören övergår därefter till att på följande sätt redogöra

för egnahemsrörelsens syftemål och behovet av reformer.

Den statliga egnahemsrörelsen beträffande jordbrukslägenheter avsåge

huvudsakligen att främja två störa syftemål.

Den ville å ena sidan genom en ändamålsenlig nybildning av smärre,

självständiga jordbruk befrämja brytandet för kulturen av ny, därtill tjänlig

mark samt åstadkomma en ur produktionssynpunkt lämplig uppdelning av

den odlade och odlingsvärda jorden, allt i syfte att därigenom så väl kvantitativt

som kvalitativt utveckla och höja vår jordbruksnäring och åstadkomma

ett fullständigare och mera rationellt tillvaratagande av landets naturliga

resurser i jordbrukshänseende, varigenom möjligheter skapades för ökad inhemsk

produktion, särskilt av näringsmedel, med åtföljande vidgade arbetsoch

inkomstmöjligheter inom det egna landet av även för framtiden och kommande

släkten beståndande värden.

Men egnahemsrörelsens betydelse inskränkte sig ingalunda enbart till

denna mera nationalekonomiska sida. Den vore dessutom en rörelse av stor

social betydelse. Den hade till uppgift att underlätta och möjliggöra för

sådana mindre bemedlade, som önskade och strävade efter att såsom självständiga

brukare komma i besittning av ett eget jordbruk, att i den mån

naturliga förutsättningar härför vore till finnandes nå detta mål, därigenom

förhjälpande dessa nu jordlösa arbetare och deras familjer till en såväl ur

ekonomiska som allmänt kulturella synpunkter sett mera tryggad och lycklig

tillvaro.

Jämväl den gren av den nuvarande egnahemsrörelsen, som avsåge bildandet

av sådana egnahem, där bostaden för arbetaren och dennes familj vore

det väsentliga, både dels ett mera allmänt-produkti vt syfte, nämligen tillskapandet

av en vidgad tillgång av tjänliga, smärre bostadslägenheter till nytta

för samhället i gemen både nu och framdeles, och dels det mera personligt —

sociala syftet att för den enskilde, som härav vore i behov, underlätla hembildandet.

Vad nu sagts gällde givetvis icke endast de båda polerna inom egnahemsrörelsen

— å ena sidan de självständiga jordbruksföretagen, där ägaren

och dennes familj hade sin fulla bärgning och sysselsättning av jordbruksdriften

å lägenheten, och å andra sidan de rena bostadsegnahemmen, där

innehavaren för sin utkomst vore helt hänvisad till lönearbete utom hemmet

— utan torde hava sin tillämpning även på hela den serie av mellanformer,

som funnes häremellan. Körelsen i dess helhet hade att taga sikte både på

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

19

betydelsen för det allmänna nu och för framtiden av f ra mska pandet av nya

odlings- och produktionsmedel, nya bostäder och ekonomibyggnader etc. och

på vikten av att den person eller familj, det i de enskilda fallen närmast

gällde, förhjälptes — och detta på ett ekonomiskt sunt sätt — till ett hem eller

näringsfång.

Om alltså båda de nu nämnda grunddragen måste klart fattas såsom

väsentliga i egnahemsrörelsen, kunde emellertid det ena syftemålet vid skilda

tillfällen framträda kraftigare än det andra eller åtminstone framstå såsom

det primära.

För närvarande torde angelägenheten av att bereda bistånd åt de skaror,

som önskade att såsom självständiga brukare av ett mindre jordbruk få sitt

uppehälle, vara det, som mest påtagligt trädde i förgrunden, ehuruväl detta

mål som medel förutsatte en kraftig nybildning av smärre jordbruk.

Den situation, som framkallat detta förhållande, syntes egnahemsinspektören

vara på ett mycket belysande sätt skildrad av socialstyrelsen i ett den

30 november 1922 avgivet utlåtande över kolonisationskommitténs den 31 maj

1922 avgivna betänkande.

Socialstyrelsen anförde därvid, bland annat, i huvudsak följande. Medan

under årtiondet före kriget försiggått en nettoemigration av i genomsnitt

cirka 16,000 personer per år, hade denna under krigsåren och de närmast

följande åren föga stigit över 1,000 personer årligen; det hade till och med

funnits år, då immigranterna varit flera än emigranterna. Hade emigrationen

fortgått i samma omfattning under åren 1914—1921 som under föregående

decennium, skulle Sveriges befolkning hava minskats mot nu med ungefär

120,000 personer, huvudsakligen tillhörande åldersgruppen 15—35 år. Under

krigskonjunkturen hade problemet att bereda nya lönande sysselsättningar

för cirka 100,000 män lösts utan synbar svårighet genom industriens enorma

expansion. Men då krisen kommit mot slutet av 1920, hade man stått inför en

arbetslöshet av större omfattning än någonsin förut i vårt land. Numera hade

dock av industriens särskilda grenar de på hemmamarknaden inriktade i

huvudsak återtagit samma omfattning som före kriget, och bland exportindustrierna

hade detta gällt åtminstone i fråga om trävara-, trämasse- och

pappersindustrierna, låt vara att hela krigstidsexpansionen över allt varit så

gott som bortfallen. Å andra sidan hade depressionen även sträckt sig till

jordbruket och därigenom åtminstone för de närmaste åren grusat de förhoppningar,

man på sina håll hyst om arbetslöshetens avhjälpande genom utökningen

av lantarbetarna i samband med övergång till mera intensiv jordbruksdrift.

Även om man sålunda hade grundad anledning antaga, att inom

den närmaste framtiden industrien som helhet betraktad skulle kunna giva arbete

åt samma antal individer som 1913 och kanhända något däröver samt

jordbruket åtminstone behålla sin hittillsvarande arbetarstam, så återstode ändock

problemet att bereda sysselsättning åt krigsårens faktiska befolkningsöverskott.

Då ju detta i huvudsak uppkommit genom emigrationens avstannande,

läge det ju närmast till hands att antaga, att detsamma åter skulle sköljas

bort, då emigrationens genom tillfälliga förhållanden uppdämda flod efter

alla tecken att döma åter satte sig i rörelse. Det vore dock intet skäl att för
-

Socialstyrelsen

om förefintligt

befolkningsöverskott.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

bise önskvärdheten och möjligheten av att åt en möjligast stor del av befolkningsöverskottet

bereda sysselsättning inom egna landamären.

Tull- o ''h

traktatkommittén

afgående

behovet

av ökade

arbetstillfällen

inom

jordbruket.

I detta sammanhang ville egnahemsinspektören erinra om en skrivelse den

20 maj 1922 från tull- och traktatkommittén angående åtgärder för beredande av

ökade arbetstillfällen inom jordbruket. Inom kommittén hade framförts frågan

om möjligheterna att skapa tillfällen till produktiv verksamhet dels för den

ström av arbetare, som under normala förhållanden brukat gå till industrien

eller söka utkomstmöjligheter i främmande världsdel, och dels för arbetslösa

övertaliga industriarbetare. En av kommittén tillsatt subkommitté hade den

16 maj 1922 avgivit preliminärt yttrande i berörda spörsmål och därvid anfört,

bland annat, följande. Jämviktsförhållandena inom många nutida samhällen

både så till vida förskjutits i ogynnsam riktning, att industrien kommit att

intaga en allt för dominerande ställning inom näringslivet. Så vitt i dåvarande

läge kunde bedömas, förelåge icke sannolikhet för att den svenska industrien

inom överskådlig framtid åter skulle kunna i fabrikerna upptaga hela den

industriarbetarmassa, som ginge arbetslös till följd av driftnedläggelserna och

driftinskränkningarna. Det vore ett vitalt samhällsintresse av första ordningen,

att vår ekonomiska politik numera inriktades jämväl på problemet att förminska

eller hejda den ström av arbetare, som under tidigare rådande förhållanden

normalt brukade gå från jordbruket till industrien, ävensom den arbetareström,

som brukade gå till främmande världsdelar men som numera i följd

av inträdda olikartade förhållanden icke i samma omfattning som förr kunde

utomlands vinna levebröd. Vad beträffade de nu arbetslösa industriarbetarna,

kunde nian utgå ifrån, att endast ett mindre antal av dessa skulle kunna beredas

sysselsättning inom andra industrier, liksom att de ej heller i nämnvärd mån

kunde vinna utkomst i främmande världsdelar. Det vore därför av största betydelse

att även dessa arbetare bereddes tillfälle till produktiv verksamhet inom

jordbruket, i den mån de och deras hustrur vore dugliga för jordbruksarbete.

Som regel torde det dock vara de yngre, från jordbrukarhem komna arbetarna,''

som härvid kunde påräknas, ehuruväl det icke vore uteslutet, att även medelålders

arbetare med fallenhet för jordbruk och med raska hustrur kunde komma

i betraktande. Vid sidan av den återströmning till jordbruket, som till stor del

skedde av sig självt, statsåtgärder förutan, påfordrades emellertid åtgärder för

nybildning i större skala av mindre jordbruk. För egen del betonade tull- och

traktatkommittén — som icke ansåge sig kunde verkställa den ytterligare utredning

i ämnet, som kunde vara påkallad — önskvärdheten av att en snabb

och allsidig undersökning åvägabragtes rörande förberörda spörsmål.

Inkomna

framställningar

om

bistånd för

bidande av

jordb uk.

Förefintligheten av det i nu refererade framställningar framhållna behovet

att vid närvarande tidpunkt så vitt möjligt inom jordbruket placera ett

förefintligt befolkningsöverskott hade i viss mån fått en påtaglig praktisk bekräftelse

i det förhållande, att under det gångna året till vederbörande myndigheter

framställts krav på bistånd för erhållande av smärre jordbruk från ett

osedvanligt stort antal personer. Redan av den tidigare meddelade statistiska

översikten framginge, att frekvensen inom egnahemslånerörelsen varit vida

större under 1922 än under något tidigare år. Men utöver det antal, som kunnat

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 144. 21

bispringas med egnahemslån eller förhjälpas på annat sått (genom kolonat å

kronomark in. m.), hade synnerligen många till skilda myndigheter riktat framställningar

med begäran om skyndsamt och effektivt bistånd för erhållande av

jord och hjälp till iordningställande av jordbruk. Enbart direkt till jordbruksdepartementet

eller dess egnahemsavdelning hade sålunda under våren,

sommaren och hösten 1922 omkring fyra tusen personer anmält sin önskan att

i sagda hänseende erhålla bistånd. Statens kolonisationsnämnd (för den norrländska

kronoparkskolonisationen) hade under 1922 fått mottaga ansökningar

eller förfrågningar från omkring ett tusen personer. De sökande hade utgjorts

icke endast av personer, som på grund av depressionen inom industrien eller

eljest önskat återgå eller övergå till jordbruket, utan därjämte hade ett mycket

stort antal framstiillningar i ämnet inkommit från arbetare, vilka redan tjänade

jordbruket, men av skilda anledningar — bland annat det större jordbrukets

av konjunkturerna förorsakade behov att i möjligaste mån inskränka arbetskraften

— vore i trängande behov av att få hjälp till bildande av ett eget

självständigt mindre jordbruk.

Egnahemsinspektören ville på det livligaste understryka behovet och

önskvärdheten av att effektiva åtgärder snarast möjligt vidtoges. som på ett

ändamålsenligt, praktiskt och ekonomiskt sunt sätt kunde i görligaste mån lösa

problemet att i den vidgade omfattning, som situationen krävde, inom jordbruket

bereda varaktig utkomst och sysselsättning åt så många som möjligt

av dem, som hyste en välgrundad önskan att förvärva ett eget jordbruk och

härtill vore skickade. Väl inseende nödvändigheten av att viktiga inneboende

förutsättningar -— såväl beträffande de planerade jordbrukens bärighet som i

fråga om brukarnas kvalifikationer —- måste vara till finnandes för en lyckosam

utgång av en kraftigt bedriven jordbruksnybildning samt å andra sidan

vådan av en på konstlad väg framdriven rörelse, hölle egnahemsinspektören

före, att man härutinnan borde framgå med varsamhet och noggrant överväga

de anordningar, som förslagsvis kunde ifrågakomma.

Egnahemsinspektören ansåge, att man till en början borde undersöka,

huruvida det icke vore möjligt att huvudsakligen inom den nuvarande egnahemsrörelsens

ram och med utnyttjande av den erfarenhet, som där skapats,

kunna åtminstone i det väsentliga och i avvaktan på ytterligare omprövning

tillgodose de krav och behov, varom nu vore fråga. Detta, syntes egnahemsinspektören

så mycket mer befogat, som å ena sidan egnahemsrörelsen haft och

hade till föremål just att tjäna de syften, det nu gällde att i vidgad omfattning

tillgodose, och under senaste tid såväl kvantitativt som kvalitativt nått

aktningsvärda resultat, men å andra sidan ett genomförande av helt nya anordningar

i allt fall tarvade sådana förberedelser, att de svårligen omedelbart

kunde komma till tillämpning i nöjaktig omfattning. Det nu sagda hade närmast

avseende å nybildning av jordbruk från enskild jord.

Skulle emellertid den statliga egnahemsrörelsen på ett tillfredsställande

sätt förmå fylla de stora uppgifter, den enligt vad tidigare angivits hade att

tjäna, och detta särskilt under nuvarande situation, så krävdes otvivelaktigt

åtskilliga ganska genomgripande reformer. Rörelsens styrka såväl som svag
-

het omedelbara

behovet

av åtgärder.

Möjlighet att

vinna målet

inom nuvarande

egnahemsrörelses

ram.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

Erforderliga

reformer.

het läge till stor del däri, att den icke omhänderhades direkt av staten utan av

ansvariga mellanhänder, »om själva stode de med rörelsen förenade risker.

Detta vore en styrka, ty ansvarigheten hos de i nära kontakt med det praktiska

livet arbetande lokala förmedlingsorgan — främst hushållningssällskapen, som

genom hela sin verksamhet hade den intimaste känningen med jordbruket och

dess livsbetingelser — vore en god garanti för, att rörelsen icke komme ut i

äventyrligheter utan främjade nyskapande och förvärvande av egnahemslägenheter

endast i sådana fall, där risken av ett misslyckande vore ringa. Men

systemet med icke-statliga förmedlingsorgan, på vilka staten överflyttat risken,

lede av den svaghet, att det allmänna härigenom i viss mån avhänt sig möjligheten

att beordra de arbetande lokalorganen att påtaga sig och verkställa

allt vad staten i en given situation önskade att på området i fråga få utfört,

vartill komme, att mellanhändernas nyss nämnda strävan att icke föra rörelsen

ut i äventyrligheter understundom kunde drivas så långt, att resultatet bleve

alltför minimalt i fråga om verkligt nyskapande av jordbruk såväl som beträffande

bistånd åt de i ekonomiskt hänseende svagare ställda egnahemsspekulantema.

Egnahemsinspektören ansåge emellertid, att man borde, med bibehållande

i stort sett av ansvarigheten hos nuvarande mellanhänder, bereda

dessa tillgång till sådana hjälpmedel i arbetet, att staten rimligen borde kunna

påräkna att genom dem få utfört det väsentliga.

Vad som erfordrades för att få egnahemsverksamheten kraftigare utvecklad

såväl kvantitativt som kvalitativt och framför allt mera inriktad på

tillgodoseendet av behovet av nybildningen av självständiga jordbruk, torde

vara i huvudsak följande:

1) Skärpta krav på företräde vid egnahemslånegivningen åt dem, som

skapade helt nya lägenheter eller eljest genom odlings- och byggnadsarbeten i

avsevärd mån i produktivt hänseende utvecklade den förvärvade lägenheten.

2) Ökade möjligheter att få till stånd bärkraftiga jordbruk av den storlek,

att vederbörande därå finge sin fulla bärgning och sysselsättning.

3) Utvidgande av egnahemslånerörelsen att omfatta jämväl lägenheter,

som med ärftlig och förytterlig besittningsrätt för obegränsad tid (åborätt)

upplätes från kronojord.

4) Odlings- och byggnadsbidrag i sådana fall, som nyss omnämnts under

första punkten, därigenom beredande ökade möjligheter för även de mindre

och minst bemedlade att komma i besittning av ett eget jordbruk.

5) Vissa ändringar i räntebestämmelserna för egnahemslånen.

6) Åstadkommande av en effektiv jordförmedling i anslutning till egnahemsrörelsen.

7) Förhindrande av ränteförluster för låneförmedlarna vid egnahemslånerörelsen.

8) Kapitalökning till eg nahemslånef onden.

De av egnahemsinspektören sålunda ifrågasatta ändringsförslag

hava under utarbetandet inom jordbruksdepartementets egnahemsavdelning

varit föremål för överläggning, som inför mig ägt rum med repre
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

23

sentanter för hushållningssällskapens egnahemsnämnder vid en i december

1922 med dem avhållen konferens. Vidare har statskontorets yttrande

inhämtats beträffande vissa delar av förslagen.

Jag övergår härefter till att under särskilda avdelningar redogöra

för egnahem sinspektörens förslag.

1. Nya lägenheter.

Egnahemsinspektören lämnar följande utredning över förslaget i

avseende å skärpta krav på företräde till egnahemslån åt dem, som

skapa nya lägenheter eller eljest genom odlings- och byggnadsarbeten

i avsevärd mån i produktivt hänseende utveckla förvärvad lägenhet.

»Huruvida de lägenheter, för vilkas förvärvande egnahemslån finge utgå,

skulle bilda nya egna hem, eller om lån finge givas för förvärv av redan upptagna

och bebyggda lägenheter, var icke föremål för någon föreskrift i de före

1920 gällande lånevillkoren. I detta avseende hade i praktiken tillämpats växlande

regler.

De s. k. egnahemssakkunniga hade i sitt den 14 oktober 1914 avgivna betänkande

ej heller i sitt författningsförslag intagit bestämmelser härom. Däremot

hade de sakkunniga ganska ingående behandlat frågan dels i motiven och

dels i en sammanfattande redogörelse angående framställda förslag och därvid

framhållit i huvudsak följande: Lån från egnahemslånefonden borde utgå förnämligast

till inköp av sådana fastigheter, genom vilkas förvärvande nya hem

bildades, d. v. s. genom laga förrättning nyuthrutna brukningsdelar. Dessa behövde

dock icke nödvändigt bestå av obebyggda fastigheter, utan de kunde även

utgöras av torp eller andra fullständigt eller delvis bebyggda lägenheter, vilka

förut icke varit belägna på fri och egen grund eller särskilt för sig lagfarna.

Därjämte borde lån utgå även till inköp av äldre, redan förut lagfarna fastigheter,

nämligen dels icke bebyggda utjordar och dylikt, dels sådana, som kunde

sägas hava upphört att utgöra egna hem, såsom fastigheter, som ägdes av

bolag eller enskilda personer, som själva icke bebodde desamma, dels sådana,

som eljest skulle upphöra att utgöra egna hem, såsom då en fäderneärvd fastighet,

därest egnahemslån å densamma icke beviljades, måste säljas till utomstående

på grund av svårigheter för någon av barnen att övertaga densamma.

De av de sakkunniga sålunda utvecklade principerna hade i de över betänkandet

avgivna yttranden i de flesta fall godkänts, ehuruväl det från några

håll framhölls, att en strängare princip, nämligen beviljandet av lån i huvudsak

endast för obebyggda lägenheter, förut tillämpats av respektive låneförmedlare,

medan det från andra håll gjorts gällande, att den av de sakkunniga uttalade

principen måste anses för sträng.

Egnahems
sakkunniga.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Departementschefens

uttalande

1919.

1919 års riksdag

och nu

gällande bestämmelser.

Förekomsten

hittills av nija

lägenheter.

Egnahemsinspektören.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

Vid avlåtandet till riksdagen 1919 av propositionen nr 106 i egnahemsfrågan

framhöll föredragande departementschefen, att det icke syntes lämpligt

att i författningen inrycka så bestämda regler rörande tolkningen av uttrycket

''bildande av eget hem’, att de skulle på ett alltför snävt sätt binda de möjligheter,

som borde stå öppna för att kunna i detta avseende jämka efter ortsförhållanden

och omständigheter i varje särskilt fall. Lån borde uppenbarligen

icke ifrågakomma, då de avsåge att utgöra en fördelaktig omplacering av äldre

lån eller då skenköp e. d. förekommo. Men å andra sidan syntes det, framhöll

departementschefen vidare, som om den av de sakkunniga uttalade principen

skulle i sin tillämpning mången gång komma att alltför snävt kringskära låneverksamheten

och att för stor vikt fästes vid den på sidan om saken liggande,

mera formella och kamerala frågan, huruvida lägenheten förut varit föremål för

särskild lagfart eller icke. Om alltså möjligheterna att lämna lån till förvärvande

av lägenheter, vilka ej kunde anses som nya egna hem i egentlig mening,

icke borde begränsas i så hög grad, som de sakkunnigas uttalanden syntes

kunna föranleda, fann departementschefen det dock vara fullt befogat, att

under i övrigt lika förhållanden företräde gåves åt lånesökande, som ville skapa

alldeles nya hem och för sådant ändamål lade ny jord under odling samt byggde

nya hus. En föreskrift i detta syfte föreslogs till införande i lånevillkoren.

Riksdagen hade år 1919 intet att erinra häremot, och i kungörelsen i

ämnet (nr 483/1919) intogs under § 5 bestämmelsen, att under i övrigt lika förhållanden

borde vid beviljandet av egnahemslån företräde givas åt sökande,

som åsyftade att genom nyodling och nybyggnad bilda ett nytt hem. För övrigt

ändrades i vissa paragrafer det i äldre kungörelser förekommande uttrycket, att

egnahemslånen avsåge att bereda tillfälle att ''bilda'' egnahem till att ''förvärva''

egnahem.

Av den tidigare meddelade statistiska översikten framgår, att av de

31,433 egnahemslån, som utlämnats under åren 1905—1922, hänföra sig beträffande

lån för jordbrukslägenheter 32 % och beträffande lån för bostadslägenheter

75 % till lägenheter, som av låneförmedlarna räknats såsom

vid lånebeviljandet obebyggda. Procenttalen obebyggda lägenheter utgjorde

för åren 1905—1919 för jordbrukslägenheter 31 % och för bostadslägenheter

74 %. För åren 1920—1922, sedan de vid 1919 års riksdag beslutade nya anordningarna

fått tillämpning, hade relativa antalet obebyggda lägenheter vuxit

till 37 % i fråga om jordbruks- och 77 % beträffande bostadslägenheter.

Dessa siffror kanske icke säga så mycket, men de giva ju till en början vid

handen, att egnahemslån i ganska stor utsträckning — sammanlagt omkring

15,000 fall — förekommit för bildandet av lägenheter, där nybyggnad skett, varmed

emellertid i detta sammanhang även räknas lägenheter, där en mera omfattande

ombyggnad ägt rum. De fall, då lån beviljats för äldre, redan iordningställda,

särskilt lagfarna fastigheter, torde under de senaste åren hava varit

relativt sällsynta.»

Egnahemsinspektören anför för egen del följande i denna fråga.

Trots dessa förhållanden torde det icke kunna förnekas, att rörelsen i vad

den avsåge jordbrukslägenheter på åtskilliga håll allt för litet tillgodosett det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144. 23

verkliga nyskapandet av jordbruk. Man kunde visserligen med visst fog —

åtminstone ytligt sett — siiga, att gällde det att i det enskilda fallet förhjälpa en

viss person eller familj, som kraftigt önskade och vore i stort behov av att få ett

eget hem och ett självständigt jordbruk, att förverkliga detta, så vore det viil

så god hjälp för den enskilde att placeras på ett till salu befintligt, äldre, redan

färdigbyggt och uppodlat ställe som att skickas ut att börja från början med

nyodling och nybyggnad. Men såge man på frågan ur större synpunkter, vore

det uppenbart, att man genom lånegivning för dylika, äldre lägenheter, icke

nådde vad rörelsen innerst åsyftade, nämligen att öka tillgången, befintligheten

av lägenheter och smärre jordbruk.

Lånegivningen borde likväl icke vara utesluten för åtskilliga slag av

lägenheter, som ej kunde räknas såsom nya. Lån borde få förekomma för friköpande

av torp, för inlösen av jord till byggnader på ofri grund, för förvärvande

av bolagsfastigheter m. m. och detta i all synnerhet om härmed samtidigt

— som ofta vore fallet — vederbörande egnahemslåntagare, tack vare lånehjälpen,

i avsevärd mån upprustade och i produktivt hänseende förbättrade och

utökade ett förut kanske illa hävdat, dåligt bebyggt och ofullständigt uppodlat

ställe. Härmed utnyttjade man för utvecklingen en redan befintlig grund, vartill

komme den stora fördelen, att stället bleve besatt och brukat under gynnsammare

sociala former. Men rörelsen borde ingalunda få stanna här. Den

borde mera markerat än hittills och i vidgad omfattning inrikta sig på verklig

nybildning av jordbruk, vare sig detta skedde genom styckning och bebyggelse

av för ändamålet lämpliga redan odlade men obebyggda jordområden, utjordars

förvandlande till självständiga jordbruk, allt helst även förenat med brytande

av någon ny mark, eller om nyskapandet ägde rum i form av inre kolonisation

i egentlig mening, d. v. s. upptagande för kulturen av helt nya förut icke under

plog lagda, obebyggda jordområden.

I nu gällande lånebestämmelser återfunnes under § 5 den föreskrift, att

under i övrigt lika förhållanden borde vid beviljande av egnahemslån företräde

givas åt sökande, som åsyftade att genom nyodling och nybyggnad bilda ett

nytt eget hem. Denna föreskrift syntes innebära, att den omständighet, att ett

nytt eget hem vore avsett att bildas genom nyodling och nybyggnad, icke skulle

vara avgörande för lånebehandlingen i andra fall än då lika förhållanden i övrigt

vore till finnandes, d. v. s. icke förrän en låneförmedlare stodc inför nödvändigheten

att välja om ett visst lånebelopp skulle tilldelas den ene eller den andra

av flera sökande, vilka med hänsyn tagen till alla andra på frågan inverkande

omständigheter — såsom personliga kvalifikationer, ekonomiska förhållanden,

om familj funnes eller ej, lägenhetens lämplighet ur olika synpunkter etc. —

befunnits vara lika förtjänta av egnahemslån.

Sagda bestämmelse torde nu böra omformuleras, så att de nyss anförda

synpunkterna beträffande nyskapande av jordbruk tydligare komme till uttryck.

I lånevillkoren borde stadgas ett åliggande för låneförmedlare att vid

fördelning av egnahemslån för jordbrukslägenheter söka främja jordbruksnybildning.

Vidare därom att dylikt lån i regel icke borde beviljas i andra fall, än

där sökanden åsyftade 1) att genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt och

hållet nytt jordbruk eller 2) att genom mera väsentligt nyodlings-, byggnadseller

grundförbättringsarbete i avsevärd mån förbättra eller utvidga förut beBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 118 käft. (Nr 144—145.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

stående jordbruk eller sådan del därav, som vore avsedd att bilda en ny självständig

lägenhet, eller, ändock att mera väsentligt odlings- eller byggnadsarbete

icke vore avsett att komma till utförande, 3) att friköpa torp eller annan

jordbruksfastighet, som lånesökanden innehade under nyttjanderätt, eller

4) att förvärva bolagsfastighet eller annan fastighet, som ej brukades eller beboddes

av ägaren själv.

I fråga om bostadslägenheter borde vid beviljandet av egnahemslån företräde

givas åt sökande, som åsyftade att genom nybyggnad bilda ett nytt eget

hem.

Egnahemsinspektören bär i anslutning härtill föreslagit ändrad

lydelse av § 5 i gällande allmänna villkor och bestämmelser för statens

egnahemslåneröreise. Nuvarande ävensom den sålunda föreslagna ändrade

§ 5 lyda sålunda:

(Nu gällande bestämmelser.)

§5.

Egnahemslån må, med de i § 25

stadgade undantag, utgå för bildande

endast av sådant eget hem, där låntagaren

äger såväl jordområdet som

därå uppförda byggnader, och kan beviljas

lör förvärvande av lägenhet, avsedd

för jordbruk (jordbrukslägenhet),

eller lägenhet, där bostaden är det väsentliga

(bostadslägenhet). För att lägenhet

må anses som jordbrukslägenhet,

skall å densamma kunna födas

minst ett fullvuxet större husdjur

(nötkreatur eller häst).

Under i övrigt lika förhållanden

bör vid beviljande av egnahemslån

företräde givas åt sökande, som åsyftar

au genom nyodling och nybyggnad

bilda ett nyu . nem, ävensom åt sökande,

som med lånet förenar livförsäkring

på sätt i § 26 sägs.

(Egnahemsinspektörens förslag.)

§5.

Egnahemslån---(nötkrea
tur

eller häst).

Låneförmedlare åligger att vid

fördelning av egnahemslån för jordbrukslägenheter

söka främja nybildning

av jordbruk. Dylikt lån bör sålunda

i regel icke beviljas i andra fall,

än där sökanden åsyftar

1) att genom nyodling och nybyggnad

bilda ett helt och hållet nytt

jordbruk eller

2) åt t genom mera väsentligt

nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete

i avsevärd mån förbättra

eller utvidga förut bestående

jordbruk eller sådan del därav, som är

avsedd att bilda en ny självständig

lägenhet.

3) eller, ändock att mera väsentligt

nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete

icke är avsett att

komma till utförande,

a) att friköpa torp eller annan

jordbrukslägenhet, som sökanden innehar

under nyttjanderätt, eller

b) att förvärva bolagsfastighet

eller annan fastighet, som ej brukas

eller bebos av ägaren själv.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ta proposition Nr 144.

(Nu gällande bestämmelser.) (Egnahemsinspektörens förslag.)

I fråga om bostadslägenheter bör

vid beviljandet av egnahemslån företräde

givas åt sökande, som åsyftar

att genom nybyggnad bilda ett nytt

eget hem.

Under i övrigt lika förhållanden

bör vid beviljandet av egnahemslån

företräde givas åt sökande, som med

lånet förenar livförsäkring på sätt i

§ 26 sägs.

2. Bärkraftiga jordbruk.

Förslaget om ökade möjligheter att få till stånd bärkraftiga j"rdbruk

av den storlek, att ägaren därå lar sin fulla bärgning och sysselsättning,

utvecklar egnahemsinspektören sålunda:

»Såsom inledningsvis erinrats får egnahemslån ej utgå, där det av låneförmedlaren

beräknade värdet å lägenheten, varmed förstås jorden jämte därå

befintliga eller för uppförande avsedda byggnader, överstiger vissa bestämda

belopp. I den första egnahemslåneförfattningen bestämdes maximivärdet så

lågt som till 5,000 kronor för jordbrukslägenheter och 3,000 kronor för bostadslägenheter.

Sedermera hava höjningar ägt rum tid efter annan såsom framgår

av följande uppgifter angående de värdemaxima, som under egnahemslånerörelsens

hittillsvarande tid varit gällande. Till jämförelse meddelas jämväl

uppgifter om de högsta egnahemslånebelopp, som under respektive tider fått

beviljas:

T i d

Värdemaximum i kronor för

Lånemaximum i kronor för

obebyggda

bebyggda

bostads-

lägen-

heter

obebyggdaj bebyggda

bostad s- lägen- heter

j ordbrukslägenheter

jordbrukslägenheter

1905 «/« 1906 .................

Ve 1906 28/it 1910 ............

2»/ii 1910—1912..................

1913—1918 .....................

1919..............................

l/i 10/4 1920 ..................

u/4 1920— .....................

5.000

6.000

7.000

8,000 | 7,000

12.000 9,000

12.000 1 10,000

15,000 | 12,000

3.000

4.000

4.000

4 000

7.000

8.000

10,000

4,166

6,000

5,000

6,666 i 5,833

10,000 ! 7,500

10,000 1 8,333

12,500 | 10,000

2.250

3,000

3,000

3.000

5.250

6.000

7,500

I en till hushållningssällskapens 1922 församlade ombud riktad framställning

har Sveriges allmänna lantbrukssällskap berört frågan om åtgärder för

nybildningen av bärkraftiga smärre jordbruk och därvid, bland annat, ifråga
-

Nya egnahemslån.

Lägenheter - nas värdemaximum.

Framställningar

från

hushållnings
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

sällskapens

ombudsmöte

och Sveriges

allmänna

lantbrukssällskap.

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

satt ytterligare höjning av värdemaximum för obebyggda jordbrukslägenheter.

Lantbrukssällskapet anförde därvid i huvudsak följande:

>Det är av många orsaker angeläget, att även självständiga småbruk —

---bildas, småbruk, å vilka brukaren och hans familj får full användning

för sin arbetskraft och vilka sålunda kunna giva uppehälle åt hela familjen.

För detta ändamål bör jordarealen till dylika brukningsdelar i regel tagas så

stor, att brukaren å densamma kan hålla ett par dragare. En icke alltför liten

areal kräves också, om icke förhållandet mellan byggnadskapital och jordvärde

skall bliva alltför ogynnsamt. Byggnadskapitalet utgör som bekant alltid en

relativt större del av fastighetsvärdet ju mindre egendomen är. Detsamma

gäller även i viss mån om inventariekapitalet. Vid mycket små egendomar

är det omöjligt att anskaffa flertalet av de moderna arbetsbesparande redskapen

och maskinerna, varför arbetet ofta blir alltför ineffektivt. — Det är att

märka, att den danska ''husmansrörelsen’, som utgjort mönstret för vår egnahemsrörelse,

bygges på en produktion, för vilken vi ej ha samma förutsättningar

varken i ekonomiskt hänseende eller beträffande småbrukarebefolkningens

ståndpunkt och yrkesutbildning, nämligen produktion av smör, fläsk och ägg

till försäljning med utsträckt användning av importerade fodermedel. Hos oss

måste småbruket säkerligen till övervägande del inriktas på självförsörjning

och naturahushållning — ej minst för att göra resultatet mindre beroende

av konjunkturerna — och då få brukningsdelarna icke tagas för små. Att

skapa fullt besuttna småbruk, som kunna bjuda brukaren och hans familj full

bärgning, är en fråga, som hittills alltför mycket förbisetts i svensk jordpolitik,

men som hädanefter torde böra ägnas större uppmärksamhet. Någon generell

minimigräns för de nya småbrukens lämpligaste storlek kan här likväl icke

fastslås; den måste anpassas efter jordmån och övriga naturliga betingelser.

En sak, som dock icke får förbises vid strävandet att skaffa arbetstillfälle

på detta sätt, är att de nya småbrukarna, särskilt under nuvarande ogynnsamma

tider för lantbruket, måste vara beredda på eu ganska blygsam levnadsstandard.

Det är därför av vikt, att endast sådana arbetare, som vuxit upp vid jordbruket

och som hava erfarenhet om de strävsamma villkor, under vilka småbrukaren

får förtjäna sitt bröd, ifrågakomma för denna jordförmedling. De mindre gynnsamma

erfarenheter, som gjorts vid tidigare försök att göra småbrukare av industriarbetare,

böra mana till att härvidlag gå fram med en viss försiktighet.

För att underlätta grundandet av något större småbruk än hittills, vore

det måhända lämpligt, att bestämmelserna för egnahemslånen ändrades därhän,

att dylika lån i vissa fall kunde beviljas för jordbruksfastighet med högre

värde än 15,000 kronor för obebyggd lägenhet. Med hänsyn till nuvarande

prisläge på jord och byggnadsmaterialier samt de ovan framhållna synpunkterna

beträffande de nya jordbrukens önskvärda storlek, håller sällskapet före,

att för ifrågavarande slag av lägenheter maximivärdet bör höjas till 20,000

kronor. Någon höjning av det nuvarande lånevärdet för bebyggd lägenhet,

12,000 kronor, synes däremot ej behövlig.»

På grund av vad sålunda anförts föreslog sällskapet, att hushållningssällskapens

ombud ville uttala sig för, att lånerätten för egnahemslån måtte ökas i

syfte att skapa självständiga jordbruk av sådan storlek, att brukaren och hans

familj därå kunde erhålla sin fulla bärgning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

29

I en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse den 27 september 1922 hava hushållningssällskapens

ombud 1922 för sin del förklarat, att de synpunkter, som anfördes

i lantbrukssällskapets framställning, vore förtjänta av stort beaktande.

Särskilt i vissa trakter av vårt land torde det, för att frambringa självständiga

egna hem, där en familj hade fullt arbete och därigenom sin försörjning, vara

nödvändigt att söka åstadkomma egna hem av något större typ än den, som

möjliggjordes av nu gällande bestämmelser för egnahemslån. Därvid borde

dock enligt ombudens mening tillses, att den lånesökande själv disponerade tillräckliga

medel dels för anskaffande av nödig inventarieuppsättning och dels

för driften av det egna jordbruket. Ombuden, som icke nu hade möjlighet att

bedöma frågan, huruvida det av lantbrukssällskapet framförda förslagets förverkligande

borde medföra en ökning av egnahemslånefondens storlek eller

eljest ökade omkostnader för statsverket, ville således endast framhålla önskvärdheten

av egnahemslånerörelsens utveckling i ovan antydd riktning.

På grund av vad sålunda anförts hemställde ombuden, att Kungl. Maj:t

ville vidtaga åtgärder för att lånerätten för egnahemslån måtte ökas i syfte att

skapa självständiga jordbruk av sådan storlek, att brukaren och hans familj

därå kunde erhålla sin fulla bärgning.

Av antalet egnahemslån, som under 1921 beviljats för obebyggda jordbrukslägenheter,

hava 10 % hänfört sig till lägenheter med ett värde av

över 12,000 kronor och upp till 15,000 kronor. Av antalet lån för bebyggda jordbrukslägenheter

utgjordes 15 % av lån för lägenheter med ett värde av över

10,000 och upp till 12,000 kronor.»

För egen del anför eguahemsinspektören angående denna fråga

följande.

Egnahemsinspektören funne det huvudsyfte, som legat till grund för

framställningen om ytterligare höjning av värdemaximum för jordbrukslägenheter,

vara behjärtansvärt. Mot den hittillsvarande egnahemsrörelsen torde det

med ett visst fog kunna riktas den anmärkningen, att den i för liten omfattning

befordrat tillkomsten av jordbruk av den storlek, att ägaren och dennes familj

därå erhölle sin fulla bärgning och sysselsättning. Till stor del hade detta förhållande

haft sin naturliga förklaring genom de åtminstone i rörelsens början

allt för lågt satta värdemaxima, vilka praktiskt taget omöjliggjort belåning av

andra lägenheter än sådana arbetarsmåbruk, där ägaren i större eller mindre

grad varit hänvisad även till arbete och förtjänst utanför det egna jordbruket.

Utan att vilja förneka lämpligheten och önskvärdheten av att egnahemslån

även finge — där förutsättningarna härför vore gynnsamma — disponeras för

dylika arbetarsmåbruk, ansåge egnahemsinspektören dock det vara av stor vikt,

att den kraftigare insats till jordbruksnybildning, varom tidigare talats, i huvudsak

inriktades på tillskapandet av jordbrukslägenheter av den typ, att jordområdet

bleve så stort, att fastigheterna färdigodlade och vid normalt lagd

drift i regel gåve sysselsättning åt en normalt stor familjs arbetskraft och åt

ett par dragare. För att detta syfte skulle kunna nås genom egnahemslånerörelsen

vore givetvis en förutsättning, att värdegränsen för lägenheterna icke

Frekvensen av

lån för lägenheter

med

högre väiden.

Egnahems
inspektören,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

vore satt så lågt, att lånehjälp i regel icke kunde ifrågakomma. Med nu gällande

värdemaximum för jordbrukslägenheter, 15,000 kronor för obebyggda och

12,000 kronor för bebyggda lägenheter, torde det emellertid — särskilt i betraktande

av penningvärdets stegring samt prisfallet å jord och byggnadskostnadernas

nedgång — i flertalet fall icke vara omöjligt att inom dessa

värdegränser få in smärre jordbruk även av den bärkraft och storlek,

som nyss åsyftats. För räntabiliteten hos de nybildade jordbruken vore

det uppenbarligen av den största vikt, att kostnaderna för förvärvet och

iordningställandet hölles nere så mycket som möjligt, och vore man uppe

i en kostnad — som ju icke borde ligga över det verkliga värdet —

av 15,000 kronor för en lägenhet, som skulle brukas endast av ägaren

och hans familj, så torde man i regel hava kommit så högt, att lämpligheten

att med egnahemslån belåna även dyrare lägenheter starkt måste

ifrågasättas. Då det emellertid i enstaka fall — där t. ex. lägenhetens värde på

grund av synnerligen förstklassig jord, gynnsamt läge o. d. vore osedvanligt

högt — kunde vara svårt att få in ett eljest för egnahemsbelåning synnerligen

lämpligt jordbruk under nuvarande värdegränser, torde det icke böra vara helt

uteslutet att efter noggrann prövning medgiva undantag från den vanliga regeln

rörande maximivärden. Egnahemsinspektören ansåge, att Kungl. Maj:t borde

tillerkännas rätt att under de villkor, som Kungl. Maj:t funne nödigt föreskriva

utöver eljest gällande egnahemslånevillkor, medgiva låneförmedlare, som härom

ansökte, att utlämna egnahemslån även för jordbrukslägenheter med ett av

låneförmedlaren beräknat värde, som beträffande obebyggda lägenheter överstege

15,000 kronor men icke 20,000 kronor.

För att i övrigt inom egnahemsrörelsens ram få befrämjat bildandet av

mera bärkraftiga jordbruk av den storlek, varom nyss talats, torde det väsentliga

vara, att frågan uppmärksammades och beaktades vid själva utläggandet

av lägenheterna.

Tilläggslån. Det nu sagda hade tillämpning på sådana fall, som framdeles ifråga
komme.

I syfte att få till stånd bärkraftiga jordbruksegnahem torde det emellertid

även vara av betydelse, att något åtgjordes för att, där så lämpligen

kunde och behövde ske, få med egnahemslån tidigare belånade, men som jordbruk

betraktade för små ställen utvecklade.

gällande Enligt § 6 av kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 483) angående allmänna

immelser. vj]ikor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse ägde låneförmedlare,

utan hinder av att egnahemslån redan blivit beviljat, att, om så ansåges lämpligt,

tilldela egnahemslåntagaren, innan hans amorteringsskyldighet inträdde,

tilläggslån en gång för utvidgande av jordområdet å lägenheten. Sådant tillläggslån

skulle, där det löpte med ränta efter samma räntefot som det förut

beviljade egnahemslånet, sammanslås med detta, men eljest i avseende å förräntning

och återbetalning behandlas såsom särskilt lån. Om tilläggslån gällde

i övrigt i huvudsak, vad som stadgats om egnahemslån för jordbrukslägenhet.

Att märka vore, att tilläggslån ej finge utgå, där det värde, som åsatts lägenheten

vid egnahemslånets beviljande, med tillägg av den avsedda utvidgningen

överstege det nu stadgade maximivärdet för jordbrukslägenheter, och skulle

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

31

därvid lägenheten anses som obebyggd, där så varit förhållandet vid egnahemslånets

beviljande samt jämväl det tillagda jordområdet vore obebyggt. Tillläggslån

finge ej utgå med annat belopp än att det tillsammans med förut beviljat

egnahemslån utgjorde minst hälften och högst fem sjättedelar av lägenhetens

jämte utvidgningens på sätt nu nämnts beräknade sammanlagda värde.

För tilläggslån ägde låneförmedlaren icke betinga sig annan säkerhet än gemensam

inteckning i det tillagda området med bästa rätt och i den äldre lägenheten

med förmånsrätt näst efter inteckning för det ursprungliga lånet.

Bestämmelserna om tilläggslån hade införts vid 1919 års lagtima

riksdag på Kungl. Maj:ts förslag i propositionen nr 106. Förslaget hade

motiverats på i huvudsak följande sätt. Icke sällan hade egnahemsbildaren

förvärvat sig ett alltför litet område. Orsakerna härtill kunde vara

mångahanda, såsom låntagarens fruktan för att skuldsätta sig utöver det

ytterst nödvändiga, oerfarenhet om avsättningsmöjligheter o. s. v. Fn lägenhet,

som från början varit tillräcklig för innehavaren, så länge han haft tillgång

till arbetsförtjänst utom hemmet, kunde bliva i behov av utvidgning även

på grund därav, att tillgången på extra arbete upphörde, och innehavaren därigenom

bleve hänvisad att helt och hållet leva på sin lägenhet. I många fall

måste det även anses som ett mycket klokt och lämpligt tillvägagångssätt av

en låntagare att först skaffa sig en mindre lägenhet, vars inköp och iståndsättande

icke överstege hans ekonomiska resurser, och därefter söka utvidga

och förbättra densamma, sedan han stärkt sin ställning samt arbetskrafterna

inom familjen eventuellt till vuxit. Ett dylikt successivt utvidgande och förbättrande

av lägenheterna borde underlättas.

Anledningen till bestämmelsen, att tilläggslån endast måtte beviljas innan

amorteringstiden inträtt — alltså inom fem år från lånets beviljande — vore

den, att det ansåges, att låntagaren borde med dessa fem år hava tillräcklig tid

på sig att bedöma, huruvida han behövde söka tilläggslån.

Egnahemsinspektören ansåge för sin del, att vissa jämkningar i bestäm- Egnahcmsmelserna

om tilläggslån vore erforderliga. Sålunda torde tilläggslån för ut- inspektören.

vidgande av jordområdet böra få utgå även sedan amorteringstiden inträtt. Tilläggslån

Behovet och nyttan av lånehjälp åt en egnahemslåntagare, som av skilda anled- för jordbraksningar

från början fått en för liten lägenhet men som sedermera önskade och även^edan

hade möjlighet till utvidgning, syntes egnahemsinspektören vara lika påtagliga, amortering

vare sig utvecklingen skedde under de första fem åren eller något senare. inträtt. °

Under stundom kunde läget vara det, att det icke vore möjligt för vederbörande

att inom de fem första åren förverkliga en önskan att utvidga jordbruket, av

den anledning, att angränsande lämplig mark icke då stått att förvärva, åtminstone

icke på rimliga villkor. Dylik möjlighet kanske yppade sig först

längre fram. Behovet av utvidgning torde icke heller alltid göra sig gällande

under de allra första, mest besvärliga åren, som ej sällan så upptoges av nyeller

ombyggnadsarbeten, uppodling och jordbrukets iordningställande i övrigt,

att egnahemsägarens krafter och resurser ej räckte till för den utvidgning, som

sedan han kommit mera i gång och barnen börjat växa upp kunde visa sig

synnerligen önskvärd. Då tilläggslånen uppenbarligen vore ett led i strävandena

att åstadkomma verkligt bärkraftiga smärre jordbruk och då erfaren
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

Tilläggslån

för bostadslägenheters

omläggning

till jordbruk.

heten hittills visat, att låneförmedlarna med den största försiktighet — och utan

att obehörigt intrång skett på de vanliga lånens område — handhaft denna gren

av verksamheten, tvekade egnahemsinspektören icke att förorda, att tilläggslån

för utvidgandet av jordområdet finge, där så ansåges lämpligt, beviljas

även sedan amorteringstiden inträtt. I dylika fall borde tilläggslånet betraktas

såsom ett särskilt lån.

Tilläggslån torde även böra få, där särskilda skäl härför förefunnes, beviljas,

då fråga vore att genom förvärvande av lämpligt jordområde och uppförande

av erforderliga ekonomibyggnader förvandla en bostadslägenhet, för

vilken egnahemslån tidigare beviljats, till en jordbrukslägenhet. Jämväl i detta

fall borde tilläggslånet betraktas såsom ett särskilt lån.

De nu föreslagna ändrade bestämmelserna i fråga om värdemaximum

och tilläggslån tarva omformuleriug av §§ 6 och 8 mom. 1 av gällande

allmänna villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse.

Egnahemsinspektören föreslår följande författningsbestämmelser.

(Nu gällande bestämmelser.)

§ 6.

Beträffande jordbrukslägenhet

må låneförmedlare, utan hinder av att

egnahemslån redan blivit beviljat,

kunna, om så anses lämpligt, tilldela

egnahemslåntagaren, innan hans amorteringsskyldighet

inträder, tilläggslån

en gång för utvidgande av jordområdet

å lägenheten.

I förhållandet mellan låneförmedlaren

och egnahemslåntagaren skall

sådant tilläggslån, där det löper med

ränta efter samma räntefot som det

förut beviljade egnahemslånet, sammanslås

med detta, men eljest i avseende

å förräntning och återbetalning

behandlas såsom särskilt lån.

Om tilläggslån gälle för övrigt,

där icke särskilt därom stadgas, vad

här sägs om egnahemslån för jordbrukslägenhet.

Den omständigheten, att låneförmedlare

sålunda beviljat tilläggslån,

inverkar icke på återbetalningen av

det statslån, av vilket tilläggslånet utgått.

(Egnahemsinspektörens förslag.)

§ 6.

Utan hinder av att egnahemslån

redan blivit beviljat må låneförmedlare

kunna, om så anses lämpligt, tilldela

egnahemslåntagare en gång tilllägg

slån, beträffande jordbrukslägenhet

för utvidgande av jordområdet å

lägenheten och beträffande bostadslägenhet

för lägenhetens omläggning,

genom utvidgande av jordområdet och

uppförande av erforderliga ekonomibyggnader,

till jordbrukslägenhet.

1 förhållandet mellan låneförmedlaren

och egnahemslåntagaren skall

tilläggslån, därest det utdelas till förut

för jordbrukslägenhet beviljat egnahemslån,

innan amortering sskyldighet

för detta inträtt, och löper med samma

ränta som detta, sammanslås därmed,

men eljest i avseende å förräntning

och återbetalning behandlas såsom

särskilt lån.

Om---jordbrukslägenhet.

Den---utgått.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kun yl. Alaj:ts proposition Nr 144.

(Ey nnh emsinsp ek törn n s förslag.)

§ 8.

Mom. 1. Egnahemslån må oj utgå,

där det med ledning av uppgjort

köpeavtal, värderingsinstrument,

brandförsäkringshandlingar, kostnadsförslag

eller andra tillgängliga handlingar

av låneförmedlaren beräknade

värdet å jorden jämte därå befintliga

eller för uppförande avsedda byggnader

överstiger: för obebyggd jordbrukslägenhet

15,000 kronor, för bebyggd

jordbrukslägenbet 12,000 kronor

och för bostadslägenhet 10,000 kronor;

Kungl. Maj:t dock obetaget att

för visst fall eller för särskild ort under

viss tid och angivna förutsätt

ningar medgiva fåne för medlare rätt

att under de villkor, Kungl. Maj:t finner

nödigt föreskriva utöver eljest för

egnahemslån gällande, utlämna egnahemslån

för obebyggda jordbrukslägenheter,

vars värde överstiger 15,000 kröner

men icke 20,000 kronor.

Lägenhet, där en mera omfattande

ombyggnad erfordras, må anses

såsom obebyggd. 3 4

3. Åborätt.

Egnahemsinspektörens förslag till utvidgande av egnahemslåner öreisen

att omfatta jämväl lägenheter, som med ärftlig och färg Hertig besittningsrätt

för obegränsad tid (åborätt) upplåtas från kronojord, är uppgjort på

grundval av det den 8 januari 1923 till lagrådet för yttrande remitterade

förslaget till lag om åborätt till kronojord. Då emellertid lagrådets

yttrande över lagförslaget icke är att införvänta inom sådan

tid, att proposition i ämnet kan avlåtas till årets riksdag, saknar jag

anledning att nu redogöra för egnahemsinspektörens förslag i denna de!,

som ingår såsom avdelning 3 i promemorian.

4. Odlings- ock bygguadsbidrag.

Rörande förslaget härutinnan innehåller egnahemsinspektörens promemoria

följande redogörelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 118 höft. (Nr 144 — 145.)

(Nu gällande bestämmelser.)

§ 8.

Mom. 1. Egnahemslån må ej utgå,

där det med ledning av uppgjort

köpeavtal, värderingsinstrument,

brandförsäkringshandlingar, kostnadsförslag

eller andra tillgängliga handlingar

av låneförmedlaren beräknade

värdet å jorden jämte därå befintliga

eller för uppförande avsedda byggnader

överstiger: för obebyggd jord
brukslägenhet

15,000 kronor, för bebyggd

jordbrukslägenhet 12,000 kronor

och för bostadslägenhet 10,000

kronor. Lägenhet, där en mera omfattande

ombyggnad erfordras, må

härvid anses såsom obebyggd.

o

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Egnahems
sakkunniga.

Departementschefen

1919.

1919 års lagtima

riksdag.

1920 års

riksdagsskrivelse

nr 98.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 144.

, »De s. k. egnahemssakkunniga hade framställt förslag, att i vissa fall

särskilt understöd till. nyodling måtte kunna av statsmedel utgå till egnahemslåntagare.

Under erinran att redan 1899 års egnahemskommitté föreslagit

att uppskov med erläggandet av annuitet borde kunna få medgivas, då nyodling

av inköpt område tarvades, framhöllo egnahemssakkunniga, att staten

boi.de

odling, och 1 någon form giva dem förmåner framför övriga låntagare för

att därigenom främja brytandet av ny bygd. Sakkunnigas förslag innebar,

att, för de fall då nyodling av inköpt, obebyggt område helt eller till övervägande

del tarvades, låntagaren borde kunna medgivas understöd under högst

tre år av den tid, skyldighet att erlägga amortering icke förekomme, nämligen

med högst 3.6 % (d. v. s. den föreslagna räntan) å det beviljade egnahemslånebeloppet

samt under inga förhållanden med högre belopp än hälften

av den för odlingsarbetet beräknade kostnaden.

.Förslaget tillstyrktes av nästan alla dem, som i sina utlåtanden över sakkunnigas

betänkande omnämnde denna fråga.

Vid avlåtandet till 1919 års lagtima riksdag av den meranämnda propositionen

nr 106 framhöll dåvarande departementschefen, att han visserligen

fann den till grund för sakkunnigas förslag liggande tanke behjärtansvärd,

men hade icke blivit övertygad om lämpligheten att kombinera en dylik särskild

odlingshjälp med själva egnahemslånerörelsen. Det föreslagna förfaringssättet.

torde bliva i hög grad invecklat och för övrigt torde det knappast anses

principiellt berättigat att gorå odlingshjälpens storlek beroende av det belopp,

som skulle betalas i ränta å erhållet egnahemslån. Vida riktigare vore

— ansåg dåvarande departementschefen — att låta odlingens omfattning och

kostnad ensamma öva inverkan i detta hänseende.

Då något förslag i ämnet icke upptogs i propositionen, fann riksdagen

1919 frågan om understöd till nyodling icke föranleda något uttalande från

riksdagens sida.

Vid 1920 års riksdag väcktes två likalydande motioner, nr 101 i första

och nr 200 i andra kammaren, vari yrkades, att riksdagen måtte besluta, att

av (iverskottet å kristidsanslagen till nyodling och betesförbättring anvisades

två miljoner kronor till bildande av en särskild odlingslånefond för utlåning

till egnahemslåntagare på de i motiveringen till motion nr 199 i andra kammaren

angivna grunder samt att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utfärdande

av närmare föreskrifter rörande denna fonds användning för sagda

ändamål.

Med anledning av förevarande motioner uttalade riksdagen i skrivelse

nr 98 i huvudsak följande. Särskilt ur kolonisationssynpunkt 6yntes goda skäl

tala för att staten borde uppmuntra de egnahemslåntagare, vilka i större utsträckning

utförde nyodlingar, genom att i någon form bereda dessa förmåner

framför övriga låntagare. Tanken härpå borde därför ingalunda uppgivas.

Olika former för statens medverkan i detta avseende torde kunna

komma under bedömande, såsom utlämnande av låneunderstöd från

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts proposition År 144.

:t r,

nuvarande, eventuellt utökade nyodlingsfonder, med företrädesrätt för

©gnahemslåntagare, utlämnande av rent understöd genom premiering

eller andra anordningar. För egen del ville riksdagen i frågans dåvarande läge

ieke intaga någon bestämd ståndpunkt vare »ig i ena eller andra avseendet.

Riksdagen anhålla om utredning beträffande vilka åtgärder, som från statens

sida borde vidtagas för att underlätta nyodling och betesförbättring å sådana

egnahemslägenheter, för vilkas förvärvande lån erhölles från ognahemslånelonden.

Vid 1920 års riksdag hade väckts ytterligare en motion i andra kamma- i?20 in

ren, nr 198, av herr O. (Isberg in. fl., vilken föranledde eu riksdagsskrivelse, riksdagsman!

i viss mån berörde nu föreliggande fråga. I denna motion hemställdes,

bland annat, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att utredning

skyndsammast möjligt måtte verkställas om uppläggande av en statens fria

jordbruksegna,hemsfond för att medelst fondens avkastning befrämja egnahemsrörelsen

för mindre bemedlade å landsbygden. I sitt utlåtande, nr 66, över

motionen framhöll jordbruksutskottet, bland annat, att de beslut angående

egnahemsväsendet, som fattats av riksdagen 1919, icke avsetts att vara slutgiltiga.

Därest egnahemsrörelsen i vårt land skulle kunna fylla sin ur befolkningssynpunkt

trängande uppgift, torde eu reform av egnahemsväsendet

icke kunna undanskjutas. I syfte att ytterligare befrämja egnahemsrörelsen

på landsbygden borde, enligt utskottets mening, tagas under övervägande,

huruvida icke räntefrihet under viss tid eller viss nedsättning av låneräntan

skulle kunna lämnas egnahemsbyggare, som med understöd från egnahemslånefonden

bildade nya egna hem å obebyggda och helt eller delvis ouppodlade

lägenheter, samt huruvida icke räntefria lån för anskaffande av nödiga inventarier

och redskap skulle kunna lämnas dem, som med understöd från

nyssberörda fond förvärvat sig jordbruk. Utskottet hemställde dock icke om

några direkta åtgärder, utan föreslog riksdagen att i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla om utredning angående vilka åtgärder, som kunde utöver vad

redan skett vidtagas till förekommande av landsbygdens avfolkning, samt för

riksdagen framlägga de förslag, vartill en sådan utredning kunde giva anled

ledning. Utskottets förslag bifölls av riksdagen, som i skrivelse nr 306 framställde

berörda begäran om utredning.

Den genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1916 tillsatta norrländska Norrländska

kolonisatiionskommittén har i sitt den 31 maj 1922 avgivna slutliga betan- kolonisationskande

framställt vissa förslag rörande beredande av särskilda förmåner åt kommittén.

egnahemslåntagare i Norrland, som bildade nya jordbrukslägenheter. Kommittén

föreslog sålunda, att ett särskilt anslag i form av förslagsanslag, till eu

början beräknat till 50,000 kronor per år, måtte anvisas för att möjliggöra utlämnande

genom hushållningssällskapen och deras egnahemsnämnder av odlingsbidrag

till personer i Norrland, som bildade nya jordbrukarhem å väsentligen

oodlad enskild jord. Odlingsbidraget borde beräknas efter 500 kronor

per hektar och borde utlämnas för upp till en hektar av den odling, som krävdes

för att hela den odlade arealen skulle uppgå till 2 hektar. Vidare föreslog

kommittén, att personer, som med hjälp av statens egnahemslån skapade

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

Avgivna yttranden

över

kolonisationskommitténs

förslag.

Bidrag från

arbetslöshetsanslaget

i

förening med

egnahemslån

för nya jordbrukslägenheter.

nya jordbrukslägenheter på enskild jord i Norrland, måtte beviljas fem års

raritet riket för bekomna egnahemslån under villkor, att det ifrågavarande

området vore tillfyllest, att lånet avsåge väsentligen obebyggd lägenhet , att

lägenheten vore ouppodlad eller endast i mindre män odlad, varmed borde förstås,

att högst 2 hektar odlad jord funnes och att den odlade jorden utgjorde

högst hälften av den odlingsbara, samt att minst en hektar jord nyodlades

under de fem första åren efter lånets beviljande. Den närmare motiveringen

m. m. till berörda förslag återfinnes i kommitténs nyss nämnda betänkande,

avd. III, benämnd ''kraftigare befrämjande av egnahemsbildning å enskild jord

i Norrland’, sid. 91—95 och 105—106.

I avgivna yttranden över kommitténs betänkande hava flertalet av de

myndigheter, som yttrat sig i frågan, funnit förberörda förslag synnerligen

lämpliga. Särskilt hava samtliga de ortsmyndigheter — länsstyrelser, landsting

och hushållningssällskap —, vilka upptagit frågan om förmåner åt dem,

som skapade nya jordbruk, på det livligaste tillstyrkt kommitténs i detta hänseende

framställda förslag.

Lantmäteristyrelsen ansåg uppslagen vara goda, och ifrågasatte förhöjning

av understödet från 500 till 1,000 kronor, varav hälften för odling och

hälften för nybyggnader.

Statskontoret fann väl. att syftet med odlingshjälp åt egnahemslån taga re

vore behjärtansvärt, men uttalade betänkligheter mot att staten under nuvarande

förhållanden skulle medverka till bildandet av jordbrukarhem i vissa

delar av landet.

Fullmäktige i riksgäldskon to ret kunde, ur statsfinansiell synpunkt sett, ej

tillstyrka räntefribet, såvida ej staten bereddes kompensation härför, exempelvis

genom att den upplupna räntan vid de fem årens slut lädes till kapitalet

och betalades i samma ordning som detta, vilket emellertid skulle få till följd,

att den nuvarande amorteringstiden bleve i det närmaste fördubblad. Fullmäktige

framhöllo emellertid att, därest det av sociala eller andra skäl ansågs,

att särskilda förmåner i vissa fall borde beredas, det borde tagas under övervägande,

huruvida ej den del av anslagen till egnahemslånefonden, som ej beräknades

bliva ersatt av egnahemslåntagarna själva, för framtiden skulle utgå’

av andra statsinkomster än lånemedel.

I detta sammanhang må erinras om det beslut, som Kungl. Maj:t den

27 september 1922 träffade med anledning av en framställning från statens

egnahemsinspektör angående arbetslösketsanslagets användande för befrämjande

av jordbruksnybildningen. Kungl. Maj :t medgav därvid, att av sagda

anslag ett belopp av högst 160,000 kronor finge, efter ansökan, av egnahemsinspektören

fördelas bland egnahemslåneförmedlarna för att av dessa användas

till bidrag åt arbetslösa, vilka från egnahemslånefonden erhölle lån för

förvärvande av för jordbruk avsedda lägenheter. Följande villkor och be.

stämmelser skulle gälla. Bidrag finge utgå allenast till sådan låntagare, som

efter prövning av vederbörande understödsorgan funnes jämlikt § 2 i kungörelsen

den 7 juli 1922 (nr 419) angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp

kunna tillerkännas arbetslöshetsunderstöd, för vilket statsbidrag utginge. Bi
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition Nr 144. 37

draget finge utgå med ett belopp, motsvarande värdet av låntagarens eget arbete

för utförande av mera väsentlig nybyggnad, ombyggnad eller nyodling

ä lägenheten, dock högst 800 kronor för varje låntagare. Därest Kungl. Maj:t

ej annorledes förordnade, finge bidraget utgå endast för arbete, som utfördes

före den 1 maj 1923. Värdet av låntagarens arbete skulle bestämmas av låneförmedlaren

i samråd med eu av statens arbetslöshetskommission utsedd representant

för vederbörande Sta tsarbeten och beräknas efter de löneprinciper, som

gällde för statliga nödhjälpsarbeten. Bidraget skulle utbetalas i den mån arbetet

utfördes; och ägde låneförmedlaren att, då skäl därtill förelåge, påfordra,

att — såsom säkerhet för att det byggnads- eller nyodlingsföretag, som

arbetet avsåge, bleve av den vid bidragets beviljande förutsatta art och omfattning

— av låntagaren avlämnades en i lägenheten intecknad skuldförbindelse

å bidragets beräknade belopp. Det ålågc låneförmedlaren att till jordbruksdepartementets

egnahem sa vdelning inkomma med redovisning för de

medel, som för ifrågavarande ändamål ställdes till låneförmedlarens förfogande.

Redovisningarna skulle därefter för revision överlämnas till överrevisorerna

för granskning av statens arbetslöshetskommission samt södra Sveriges

och Norrlands statsarbetens räkenskaper och förvaltning.

Egnahemsinspektören, som både att meddela i övrigt erforderliga föreskrifter

rörande användningen av sålunda anvisade medel, utfärdade den 30

september 1922 cirkulär i ämnet till låneförmedlarna, varvid, bland annat,

framhölls betydelsen av att man vid understödets beviljande tillsåge, att såväl

sökandena som deras hustrur hade vana vid arbete i ett mindre jordbruk eller

i övrigt befunnes äga goda förutsättningar att sköta i jordbruket förekommande

uppgifter.

Sedan ansökningar om erhållande av sådant bidrag, varom här är fråga,

inkommit från rikets samtliga hushållningssällskap samt av en egnahemsförening

till ett sammanlagt belopp av 281,000 kronor, fördelades den 11 november

1922 det till förfogande ställda beloppet, 160,000 kronor, bland de sökande.»:

Angående nu ifrågavarande förslag anför egnahemsinspektören lör

egen del följande.

»Av den nu meddelade resumén framgår, att frågan om beredande av

särskilda förmåner åt de egnahemslåntagare, som bilda nya jordbruk, ganska

länge stått på dagordningen. I de återgivna uttalandena och förslagen går det

som en röd tråd, att något härutinnan borde åtgöras. Något positivt resultat

har dock icke vunnits förrän Kungl. Maj:t den 27 september 1922 fattade nyss

nämnda beslut angående arbetslöshetsanslagets användande som byggnads- och

odlingshjälp åt vissa egnahemslåntagare. Tiden är nu inne för frågans ordnande

på ett mera beståndande sätt.

Förut har framhållits angelägenheten av att egnahemsrörelsen mera än hittills

inriktas på ett verkligt nybildande av jordbruk. Ett verksamt medel härför

torde uppenbarligen vara, att de uppoffringar för rörelsen, som staten anser

sig kunna göra, i väsentlig mån förbehållas sådana fall, där ett produktivt nyskapande

sker. Detta är så mycket mera befogat, som den, vilken genom nyodlings-

och nybyggnadsarbeten nybildar eller i avsevärd mån utvecklar ett

Egnahems
inspektören.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 144.

jordbruk, icke blott utför en samhälleligt sett mera värdefull gärning utan därjämte

åstadkommer något, som i regel är mera kostsamt och arbetskrävande,

än vad i övrigt är fallet, och icke så omedelbart lämnar avkastning. Ett

kraftigt handtag, mera koncentrerat till hjälp vid själva starten, är här av

behovet påkallat.

Även av annan anledning torde ett ökat bistånd vara motiverat. Egnahemslån

för jordbrukslägenheter få beviljas till högst fem sjättedelar av fastighetens

beräknade värde. Denna bestämmelse, i vilken icke nu ifrågasättes

ändring, gör, att i regel endast den, som själv kan bidraga med den sista

sjättedelen av fastighetens värde och därjämte kan uppsätta erforderliga inventarier

m. m., kan bliva i tillfälle att erhålla hjälp från egnahemslånefonden.

Visserligen är det av vikt, att vederbörande i regel själva kunna insätta något i

lägenheten, men det är dock önskvärt och av behovet påkallat, att något göres i

syfte att även de mindre och minst bemedlade må kunna, i den mån goda förutsättningar

härför finnas, komma i åtnjutande av ett eget jordbruk. Möjligheterna

härför torde i väsentlig grad ökas genom införandet av särskilt odlingsoeh

byggnadsbidrag.

Därför synes en särskild förmån böra genom vederbörande låneförmedlare

kunna tilldelas dem, som beviljas egnahemslån för jordbrukslägenheter,

i sådana fall, där genom nyodling och nybyggnad bildas ett helt och hållet

nytt jordbruk eller där genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller

grundförbättringsarbete den i samband med låneansökningen förvärvade

lägenheten i avsevärd mån förbättras eller utvidgas. För att odlingsarbete

skall få räknas såsom mera väsentligt torde minst en hektar jord nyodlas, och

beträffande byggnadsarbete bör fordras, att antingen det för jordbruket erforderliga

ekonomihuset — i vilket fall fordran på rationell gödselstadsanordning

i regel bör upprätthållas — eller också bostadshuset nyuppföres.

Förmånen bör utgå i en form, som i viss mån är av samma karaktär som

de s. k. premielånen vid premiering av mindre jordbruk (jämför kungörelsen

den 19 oktober 1911, nr 116). Lån bör alltså få lämnas för utförande av nyss

åsyftade arbeten, och lånet skall anses guldet, då arbetena vid en viss tidpunkt

befinnas vara vederbörligen utförda. I det följande benämnes ifrågavarande

förmån premielån.

Beträffande premielånets storlek torde det riktigaste vara, att omfattningen

av de arbeten, som skola komma till utförande, bliver det bestämmande.

Förmånens utmätande i form av räntefrihet under fem år — såsom föreslagits

av kolonisationskommittén — synes lida av det felet, att bidraget därvid

ställes i proportion icke till vad som faktiskt skall utföras utan till egnahemslånesummans

storlek, något som förhindrar anordningen att smidigt anpassa

sig efter växlande förhållanden. Premielånet bör sättas till högst halva den

av låneförmedlaren beräknade arbetskostnaden för de odlings- och byggnadsprestationer,

som enligt vad nyss sagts befinnas böra understödjas. I intet

fall bör dock premielånet få överstiga 1,500 kronor per jordbrukslägenhet.

Sökande, som prövas icke vara i behov av sådan ekonomisk hjälp, varom

nu är fråga, bör givetvis icke tilldelas premielån.

Ansökan om premielån bör inlämnas till låneförmedlaren, som efter

den i samband med egnahemslåneprövningen företagna besiktningen av lagen
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

K un yl. Maj:ts proposition Nr 144. 39

heten, beslutar om premielåns beviljande så vitt möjligt i samband med beviljandet

av egnahemslånet.

Rörande premielånets utbetalande böra i huvudsak samma regler gälla

som de, vilka fastställts för utbetalande av arbetslöshetsunderstöd i samband

med egnahemslån, niimligen, att premielånet må utanordnas endast i den mån

arbete utförts. Låneförmedlaren äger föreskriva tid, inom vilken arbetet skall

vara avslutat, och må tiden hiirför icke sättas senare än till den tidpunkt, amorteringsskyldighet

för egnahemslånet inträder. Hinder torde icke böra möta

för låneförmedlaren att, där så anses lämpligt, utanordna premielånet på så

sätt, att i stället för kontant utbetalning till låntagaren göres motsvarande

avdrag vid debiterandet av ränta å egnahemslånet. Som säkerhet för att de

byggnads- eller odliugsföretag, som premielånet avser att främja, bliva av

vid beviljandet förutsatt art och omfattning, skall låntagaren, innan någon del

av premielånet får utbetalas, till låneförmedlaren avlämna skuldförbindelse å

beloppet, vilken vid tiden för inträdandet av amorteringsskyldigbeten för egnahemslånet

återlämnas sedan arbetet slutförts och avsynats. Ränta torde icke

böra förekomma å premielånen.

Låneförmedlarna torde för premielånens utlämnande böra, på till jordbruksdepartementet

ingiven ansökan, mot redovisningsskyldighet tilldelas visst

årligt belopp. Redovisningsskyldigheten torde böra innebära, att låneförmedlaren

skall på tid, som i särskild ordning bestämmes, till jordbruksdepartementets

egnahemsavdelning inkomma med redovisning över dispositionen av erhållna

medel, vilken redogörelse skall vara granskad och till riktigheten bestyrkt av

den för statens räkning utsedde ledamoten hos låneförmedlaren jämte det för

statens räkning utsedda granskningsombudet, ävensom åtagande att låneförmedlaren

skall till statsverket på anfordran återbetala belopp, som icke vederbörligen

disponerats.

För denna nya gren av egnahemsrörelsen har i årets statsverksproposition,

nionde huvudtiteln, punkt 117 (sid. 241), i avbidan på senare proposition,

för budgetåret 1923—1924 beräknats ett anslag av 800,000 kronor. Med

de föreslagna reglerna för beviljandet av premielån såsom odlings- och byggnadshjälp,

varvid premielån i intet fall finge överstiga 1,500 kronor, torde, om

det genomsnittliga premielånebeloppet antages bliva ungefär 1,000 kronor, den

ifrågasatta anslagssumman förslå för utlämnande av premielån till ungefär

800 egnahemslåntagare. Visserligen är detta antal icke stort — under 1922

beviljades egnahemslån för obebyggda jordbrukslägenheter i sammanlagt 918

fall — men med hänsyn till att stränga regler böra uppehållas beträffande

kravet på omfattande nyodlings- och byggnadsarbeten torde sagda anslagsbelopp

å 800,000 kronor förslå för att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad

nu föreslagits, under tiden intill den 1 juli 1924 disponeras för beviljandet av

premielån åt egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten, som utföras

efter den 30 april 1923 (d. v. s. den tidpunkt, då arbetslöshetsunderstöd i

samband med egnahemslån upphör att utgå).»

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

1904 ån riksdag.

Egnahems
sakkunniga.

liikgäldafullmäktige

1915

och 19 IS.

Proposition

nr 106 år

1919.

1919 års riksdag.

Norrländska

kolonisations
kommittén.

5. Egnahemslåneräntan.

Angående egnahemslåneräntan liar i egnahemsinspektörens promemoria

lämnats följande utredning.

»Då inrättandet av den statliga egnakemslånerörelsen beslöts vid 1904 års

riksdag, bestämdes, bland annat, att för alla lån ur fonden skulle erläggas en

ränta med 3,6 procent. Myndigheterna inom statsförvaltningen både visserligen

gjort gällande, att villkoren för de tillämnade egnahemslånen borde bestämmas

så, att staten icke åsamkades förlust för lånerörelsen. Sålunda hade fullmäktige

i riksgäldskontor förordat, att räntan måtte fastställas med hänsyn till den

ränteutgift, staten finge vidkännas för den upplåning, som bleve nödvändig för

anskaffande av medel till egnahemslånen, samt att räntan fördenskull borde med

hänsyn till dåvarande förhållanden sättas till 4 %. Riksdagen 1904 ville emellertid

icke biträda en sådan uppfattning. Det ansågs, att genom egnahemsrörelsens

understödjande med billiga lån landets kapitaltillgångar och ekonomiska bärkraft

ökades samt att nya skatteobjekt skapades, så att på indirekt väg staten

bereddes ersättning för den ränteförlust, som uppkomme genom fastställandet

av en lägre räntefot.

I egnahemssakkunnigas förut omnämnda betänkande 1914 behandlades

även frågan om räntefoten, och sakkunnigas majoritet förordade, att den borde

bibehållas oförändrad vid 3.6 %. En reservant hade yrkat på räntans höjning,

för närmaste femårsperiod till förslagsvis 4 %.

I över sakkunnigas betänkande avgivna yttranden var frågan om räntefoten

föremål för mycket delade meningar. Fullmäktige i riksgäldskontoret,

som i avgivet yttrande den 18 februari 1915 tillstyrkt en räntefot av lägst

4 % %, förklarade i ett sedermera med anledning av det ändrade läget å penningmarknaden

infordrat, den IT oktober 1918 avgivet förnyat utlåtande, att

räntefoten icke borde sättas lägre än till 5 14 %.

I den till 1919 års lagtima riksdag avlåtna propositionen nr 106 föreslogs,

att för alla lån, som utlämnades från och med 1920, räntan måtte höjas

till 5%.

Vid frågans behandling i riksdagen 1919 stannade kamrarna i olika beslut.

Första kammaren biföll Kungl. Maj:ts förslag om en räntesats av 5 %, medan

andra kammaren uttalade sig för 4 ''A %. Frågan gick till sammanjämkning,

och en räntefot av 43A % beslöts.

Egnahemslåneräntan har .således för alla lan, som utlämnats under åren

1905—1919 bestämts till 3.6 %. och för lån, som utlämnats från och med 1920 till

4 3U %, vilken senare räntesats fortfarande är gällande.

Kolonisationskommittén har nu i sitt den 31 maj 1922 avgivna betänkande,

bland annat, föreslagit, att räntan å egnahemslånen måtte avsevärt

sänkas och bestämmas till så låg procent, som statsmakterna i kolonisationsbefrämjande

syfte kunde finna skäligt.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144

1 avgivna yttranden över kolonisationskommitténs förslag liava samtliga

de ortsmyndigheter, som berört frågan om räntesänkningen, på det livligaste

förordat kommitténs förslag. Statskontoret har framhållit, att räntan a egnahemslån

torde, med hänsyn till nu gällande räntefot, måhända kunna sänkas.

Av de myndigheter, som särskilt berört räntefrägan, hava endast fullmäktige

i riksgäldskontoret ställt sig avvisande till tanken på räntefotens

sänkning. Fullmäktige hava nämligen i yttrande över kolonisationskommitténs

förslag i ämnet — under åberopande av fullmäktiges tidigare ståndpunkt i

räntefrägan — förklarat sig fortfarande anse, att egnahemslånerörelsen borde

så ordnas, att staten ej lede förlust å densamma. Vid sådant förhållande kunde

fullmäktige ej tillstyrka, att räntefoten å egnahemslånen nedsattes under nu

giillande 43U%. Fullmäktige tilläde emellertid följande: Då fullmäktige intagit

sin ovan angivna principiella ståndpunkt i fråga om förevarande utlåningsrörelse,

hade fullmäktige betraktat spörsmålet endast ur statsfinansiell

synpunkt utan att ingå på frågan, huruvida sociala eller andra skäl borde föranleda

understödjande av egnaliemsbildandet vare sig genom utlämnande av

lån mot lägre ränta än statens egen upplåning sränta eller genom medgivande av

andra förmåner, såsom viss tids räntefrihet utan motsvarande kompensation.

Därest så skulle anses vara fallet, borde emellertid enligt fullmäktiges mening

tagas under övervägande, huruvida ej den del av anslagen till egnahemslånefonden,

som ej beräknades bliva ersatt av egnahemslånetagarna själva, för

framtiden skulle utgå av andra statsinkomster än lånemedel.

T flera motioner till innevarande års riksdag hava förslag framställts om

egnahemslåneräntans sänkande. I vissa motioner ifrågasättes en räntefot a\

4 %, i andra av 3.g %.

^ Räntefoten å lån från ett flertal av statens övriga utlåningsfonder är rätt

väsentligt lägre än å egnahemslånen. Sålunda är räntefoten för. lån frän norrländska

nyodlingsfonden 3 % (med två års räntefrihet), från odlingslånefonden

3.6 % (med tre års räntefrihet), från fiskerilånefonden 3.o % (med ett års räntefrihet),

från allmänna nyodlingsf onden 4 % (med två års räntefrihet), från täckdikningslänefonden

liksom från gödselvårdslånefonden, torvindustrilånefonden

och rederilånefonden likaledes 4 %.

I fråga om den norrländska försökskolonisationen å kronoparker gäller,

bland annat, att kolonisterna under fem år äro befriade från lega för kolonat,

att räntefoten å beviljade byggnadslån är 3.6 % (med fem års räntefrihet) samt

att, då kolonist med äganderätt förvärvar kolonat, köpeskillingen förräntas

efter 3.6 %, vartill komma åtskilliga andra förmåner.

Ur statens bostadslånefond hava lånen utlämnats med 5 % ränta (och ett

års räntefrihet), varvid emellertid är att märka, att dessa lan icke utlämnas mot

botteninteckning, enär för dem icke far mottagas sådan säkerhet, att låntagaren

förhindras i skälig omfattning för byggnadsföretaget upptaga annat

byggnadslån med förmånsrätt framför fordran å lanet ur bostadslånefonden.

Beträffande räntefoten å lån ur statens bostadslånefond har Kungl. Maj:t emellertid

numera beslutat att till riksdagen avlåta proposition om sänkning av

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 113 höft. (Nr 144 145.) G

Avgivna yttranden

Över

kolonisationskommitténs

förslag.

Riksgäldsfullmttktige

1922*

Motioner vid

1923 års riksdag.

Räntefoten d

lån från vissa

andra av statens

utlåningsfonder

m. m.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 144.

Egnahems
inspektören.

räntan till 4 %. Låntagare ur bostadslånefonden hava därjämte fått bidrag

utan återbetalningsskyldighet, och i sagda proposition föreslås anslag för avskrivande

av viss del av berörda lån.»

För egen del har egnaliemsinspektören yttrat sig angående räntefrågan

sålunda.

Frågan om _ egnakemslåneräntan tedde sig givetvis olika allt eftersom

endast statsfinansiella eller även sociala synpunkter lades på densamma. Såsom

framginge av den meddelade redogörelsen för frågans tidigare behandling

hade meningarna också brutit sig ganska skarpt mot varandra i diskussionen

om detta spörsmål. Staten hade emellertid gått in för principen att icke låta de

statsfinansiella synpunkterna enbart vara de avgörande och hade följaktligen,

men hänsyn till egnahemsrörelsens stora sociala och nationalekonomiska uppgifter,

ansett sig kunna och höra gorå väsentliga ekonomiska uppoffringar

genom att utlämna lån mot lägre ränta än den, som staten — åtminstone vid

vissa tillfällen — själv finge erlägga för upplånade medel.

Egnahemsinspektören ville betona angelägenheten av att räntefrågan

såges i nära samband med frågan om lånens återbetalande.

För att egnahemslanerörelsen skulle kunna med minsta möjliga uppoff1

iug från statsverkets sida åstadkomma största möjliga sociala nytta, torde

rånte- och återbetalningsförhållandena böra så ordnas, att låntagaren å ett tillräckligt

stort lånebelopp under den första, mest brydsamma tiden erhölle särskilt

förmånliga villkor — låg ränta och amorteringsfrihet —, men att han

sedermera, då förhållandena började stabiliseras och lägenheten eller jordbruket

borde hava fått ungefär samma karaktär som andra liknande egendomar, visserligen

bereddes förmånen att successivt avbörda sig skulden under trygga villkor

och i lämplig form men icke under denna, i årtionden framåt sig sträckande tid

av staten subventionerades i vidare mån, än att han för lånet, ehuru detta på

grund av sin storlek läge osedvanligt högt i förhållande till lägenhetens värde,

finge erlägga en ränta, som stode i lämplig proportion till den, som gällde för

vanlig primär fastighetskredit av uppenbarligen sund karaktär.

För de lån, som utlämnades efter 1919 gällde ju, enligt nuvarande bestämmelser,

att under de första fem åren efter det, då lånet beviljades, erlades

endast ränta, efter 4 3/« %, å hela lånet och därefter betalades, då fråga vore om

jordbrukslån, under i det närmaste 34 år dels å den hälft av lånet, som kallades

amorteringsdelen, en för alla dessa år till storleken lika annuitet av 6 %,

varvid 4 ’/« % å det oguldna kapitalbeloppet av amorteringsdelen räknades som

ränta och resten som kapitalavbetalning, samt dels å den hälft av lånet, som

kallades den stående delen, endast ränta efter 4 3/4 %. Liknande plan gällde för

bostadslån med den skillnad, att amorteringen av amorteringsdelen här påginge

i 25 år med en annuitet av 7 %.

Principen med full amorteringsfrihet under den första perioden och därefter

lånets uppdelning i en hälft, som amorterades, och en stående del torde

vara lämplig.

För att få en klarare uppfattning av räntefrågan vore det lämpligt att

först studera den amorteringsfria tiden för sig och därefter undersöka förhål
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1*4. 43

landena för tiden, sedan amorteringen börjat, betriiffande amorteringsdelen och

den stående delen var för sig.

Vad beträffade den amorteringsfria tiden syntes det synnerligen önskvärt

att för densamma få räntan något nedsatt. Härigenom bereddes låntagaren

eu välbehövlig lättnad under den mest kritiska tiden, då han med nedläggande

av arbete och kostnader hade att iordningställa liigenheten och denna

i regel icke kunde lämna lika stor avkastning som längre fram. Egnahemsinspektören

ansåge, att en räntesats av 4 % borde gälla för tiden från och med

lånets utbekommande till och med utgången av femte året efter utgången av det

kalenderår, varunder lånet bekommits. Dylik räntenedsättning torde böra tilllämpas

icke endast för lån, som hädanefter beviljades, utan jämväl från och

med 1923 för statslån, som från och med 1920 utlämnats mot 43/4%, ävensom

— sedan vederbörande låneförmedlare styrkt sig hava medgivit innehavare

av egnahemslån från respektive statslån enahanda nedsättning av räntan —

för de statslånebelopp, från vilka dessa egnahemslån beviljats. De egnahemslåntagare,

som startat under åren 1920 och senare och därvid på grund av höga

inköps- och byggnadskostnader i regel måst ådraga sig stor skuld, torde nämligen

i minst lika hög grad som de, vilka hädanefter finge lån, vara i behov

av den nu ifrågasatta räntesänkningen.

Räntesänkning jämväl för tiden sedan amorteringsfriheten upphört

syntes böra prövas med stor varsamhet. Med ett bibehållande av nu gällande

regler med en annuitet av för jordbrukslån 6 och för bostadslån 7 %, skulle beträffande

amorteringsdelen under senast nämnda period en räntesänkning från

4 3/« % till exempelvis 4 % väl medföra, att amorteringstiden förkortades — för

jordbrukslån från 34 till 29 år och för bostadslån från 25 till 22 år —, men

vederbörande finge ingen lättnad i de årliga utbetalningarna under hela den i

allt fall långa tid, amorteringen påginge. Den icke oväsentliga ekonomiska uppoffring,

staten skulle göra med att sänka räntan å amorteringsdelen under berörda

tid, skulle låntagaren alltså, om fråga vore om jordbrukslån, icke få

någon för honom märkbar fördel av förrän efter 34 år sedan lånet utlämnats

och då i den form, att han bleve fri från en annuitet, som han med bibehållen

räntefot eljest skulle fått betala under 35:te—39:de åren. Även om starka skäl

kunde anföras för att i samband med en eventuell räntesänkning få till stånd

en revidering av reglerna för lånets återbetalande — vid frågans utredning

inom egnakemsavdelningen hade förslag varit uppe att genom en rörlig annuitet,

som verkade mindre tyngande i början, åstadkomma en förkortning av

länets omloppstid — så torde dock icke behov föreligga, att omedelbart ifrågasätta

ändrade bestämmelser vare sig beträffande räntan å eller återbetalningen av

amorteringsdelen under amorteringstiden. Man borde av olika skäl så litet

som möjligt och så sällan som möjligt ändra reglerna för amorteringsplanernas

upprättande. Det syntes vara så mycket mindre skäl att nix ifrågasätta ändrade

bestämmelser i fråga om räntan å denna del av lånet, som i allt fall god tid

funnes att pröva spörsmålet, innan frågan om förräntning i samband med återbetalning

av amorteringsdelen bleve verkligt aktuell (för de lån, som första

gången utlämnades mot den högre räntan av 4 3U %>, inträdde skyldigheten till

amortering icke förrän tidigast i november 1926).

Icke heller torde det vara oundgängligt att redan nu pröva frågan om

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

sänkning av räntefoten beträffande lånets stående del för tiden sedan amortering

inträtt. Även denna fråga torde utan olägenhet kunna prövas längre

fram, då man dels kanske bättre än nu kunde överblicka situationen för framtiden

på den allmänna lånemarknaaen och dels fått närmare undersökt lämpligheten

att för den stående delen — lånets bottendel, som syntes böra vid

lämplig tidpunkt överföras från statens direkta kreditgivning till vederbörande

hypoteksföreningar — införa en rörlig räntesats.

Egnahemsinspektören ansåge sig följaktligen icke nu böra föreslå några

ändrade räntebestämmelser beträffande tiden, sedan amortering av egnahemslånen

inträtt, utan inskränkte sig till att förorda den nyss angivna anordningen

med räntans nedsättande till 4 % endast för tiden tills amortering inträdde.

Följande förslag till .ändrad lydelse av §§ 11 och 14 andra momentet

i de allmänna villkoren och bestämmelserna för statens egnahemslånerörelse

har i anslutning- till vad sålunda föreslagits framlagds

av egnahemsinspektören.

(Nu gällande bestämmelser.)

§ 11.

Statslån, som av Kungl. Maj:t

anvisats till beredande av egnahemslån,

förräntas efter fyra och tre fjärdedels

procent om året.

Å till betalning förfallet kapitalbelopp

erlägges ränta efter sex procent

om året från förfallodagen, till dess

likvid sker.

§ 14.

Mom. 2. Å amorteringsdelen erlägges,

intill dess densamma blivit till

fullo gulden, vid statslån, som utlämnats

till beredande av egnahemslån för

jordbrukslä genheter, en annuitet av

(Egnahemsinspektörens förslag.)

§ 11.

Statslån, som av Kungl. Maj:t

anvisats till beredande av egnahemslån,

förräntas efter fyra och tre fjärdedels

procent om året, dock att, ifråga

om statslån, som efter ingången av

1923 anvisas för 1923 eller senare år,

räntan skall för tiden till och med året

före det, amortering sskyldighet jämlikt

§ 14 inträder, utgöra allenast fyra

procent samt att jämväl ifråga om

statslån, som före 1923 anvisats för

åren 1920—1923, räntan skall för tiden

från och med 1923 till och med året

före det, amortering sskyldighet jämlikt

§ 14 inträder, nedsättas till fyra

procent, i den mån låneförmedlare

styrker sig hava medgivit innehavare

av egnahemslån från respektive statslån

enahanda nedsättning av räntan.

Å till--— sker.

§ 14.

Mom. 2. Å amorteringsdelen —

--amorteringsdelen. Amorterings
skyldigheten---utbekommits.

In
tilldess

kapitalavbetalningen börjar, erlägges

allenast ränta å statslånets hela

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 144.

45

(Nu fjällande bestämmelser.)

sex procent och vid statslån, som utlämnats

till beredande av egnahemslån

för bostadslägenheter, eu annuitet av

sju procent, varvid i vartdera fallet såsom

ränta räknas fyra och tre fjärdedels

procent å det oguldna kapitalbeloppet

av amorteringsdelen. Araorteringsskyldigheten

inträder med

sjätte året efter utgången av det

kalenderår, under vilket länet från

statskontoret utbekommits. Intilldess

kapitalavbetalningen börjar, erlägges

endast föreskriven ränta å statslånets

hela belopp. Därefter erlägges, jämte

annuiteten å amorteringsdelen, ränta å

statslånets stående del, intill dess jämväl

denna lånedel till fullo inbetalts.

(Eg nalle ms i n spak törens förslag.)

belopp jämlikt bestämmelserna i § 11

första stycket. Därefter---inbe
talts.

Statskontoret har förklarat sig icke hava något att erinra mot

egnahemsinspektörens förslag i fråga om räntan.

6. Effektiv jordförmedling.

Till utredning av förslaget om åtgärder för effektivare jordförmedling

anföres i egnahemsinspektörens promemoria följande.

»I den till 1922 års riksdag avlåtna propositionen nr 258 angående ytterligare

kapitalökning för egnahemslåne fonden fanns återgiven en av egnahemsinspektören

den 18 april 1922 avgiven promemoria, vari, bland annat, ifrågasattes

vissa ytterligare åtgärder i syfte att underlätta förmedlingen av billig

och för jordbruksnybildning lämplig jord, varvid särskilt betonades behovet

av att Kungl. Maj:t finge befogenhet att disponera jordförmedlingsfondens tillgångar

på ett vida friare sätt än nu för att därigenom bereda egnahemsnämnder

eller i anslutning till dylika arbetande egnahemsföreningar erforderligt

rörelsekapital för bedrivande av verksamhet för framskaffande av till

egna hem och nya jordbruk lämplig mark.

Med hänsyn, bland annat, till riksdagens långt framskridna arbete kunde

berörda spörsmål icke då upptagas till närmare behandling.

Jordbruksutskottet framhöll, bland annat, i sitt yttrande nr 10 A år 1922

med anledning av nyss nämnda proposition och vissa i anslutning till propositionen

väckta motioner om ytterligare kapitalökning till egnahemslånefonden,

att för inköp av erforderlig och för styckning lämplig jord torde de inom vissa

län verksamma egnahemsnämnderna i samverkan med på sina håll redan be
-

Statskontoret.

Egnahemsinspektörens

p. m. den 18

april 1922.

Jordbruksutskottets

utlåtande

nr 10 A

1922.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Norrländska

kolonisations
kommittén.

Yt Iranden

över kolonisationskommitténs

förslag.

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

fintliga, dessa nämnder närstående egnahemsföreningar hava eu betydelsefull

uppgift att fylla.

Kolonisationskommittén har i sitt förberörda slutliga betänkande den

31 maj 1922 även uppehållit sig vid frågan om jordförmedlingsverksamheten

och därvid för denna rörelse uppdragit vissa nya riktlinjer (sid. 96—105 i betänkandets

avdelning III).

Med framhållande av bristerna i nu rådande jordförmedling och betonande

av önskemålet, att hushållningssällskapens redan bestående rätt att

utöva jordförmedlingsverksamhet genom lämpliga åtgärder förvandlades från

en möjlighet på papperet till en verklig uppgift med reella förutsättningar för

intensivt och planmässigt arbete, har kommittén framställt i huvudsak följande

förslag.

Lån från jordförmedlingsfonden borde kunna beviljas hushållningssällskap

även för att sällskapet skulle hava att tillgå ett lämpligt förlagskapital,

årligen högst 100,000 kronor, för inköp utan omgång av jord, som vore till salu

och lämpade sig för egnahemsändamål. Dylikt förlagslån skulle i tre år vara

räntefritt. Egnahemsnämnderna borde såsom verkställande organ för hushållningssällskapen

beflita sig om inköp av jord. Viss del av statslånet (högst Va)

borde få användas till väganläggningar samt dikes- och förbättringsarbeten å

för styckning förvärvade fastigheter. Räkenskaperna skulle föras på sådant

sätt, att för varje lägenhet kunde beräknas självkostnaden. Vid försäljning

finge salupriset ej sättas högre än denna kostnad.

Vad sålunda föreslagits skulle intagas som tilläggsbestämmelser i gällande

kungörelse om allmänna villkor och bestämmelser för lån från jordförmedlingsfonden.

För besörjande av förmedlingsverksamheten borde hos egnahemsnämnderna

anställas tillräcklig, uteslutande av statsmedel avlönad personal, och beräknades

den årliga statsutgiften härför beträffande de norrländska egnahemsnämndernas

organisation, oavsett dyrtidstillägg och ålderstillägg, till omkring

70,000 kronor.

För att vinna, att å enskild jord i Norrland genom jordförmedlingen tillskapades

årligen minst femhundra nya brukningsdelar borde jordförmedlingsfonden

årligen tillföras en kapitalökning av 3 miljoner kronor.

1 infordrade utlåtanden över kommitténs betänkande hava de av kommittén

sålunda föreslagna nya riktlinjerna för jordförmedlingsverksamheten varit

föremål för delade meningar bland dem, som ingått i behandling av dessa

förslag.

Från vissa håll — länsstyrelsen i Jämtlands län samt detta läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott och landsting ävensom Västerbottens läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott — hava förslagen tillstyrkts på det

livligaste. Sålunda framhöll Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

att genom de föreslagna nya riktlinjerna kunde ett verkligt, intensivt

och planmässigt arbete utföras av hushållningssällskapen för anskaffande

av jord till rimligt pris åt egnahemslånesökande.

Statskontoret förklarade sig icke finna annan erinran mot förslaget om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr I t i. 4 7

förlagskapital åt hushållningssällskapen än att räntefrihet för bekommet lån

bolde nedsättas från tre till två år. Däremot ansåg statskontoret, att, då hushållningssällskapens

omorganisation ännu icke genomförts, frågan om avlönande

av särskilda tjänstemän för hushållningssällskapens jordförmedling

m. m. borde skjutas åt sidan, ävensom att en ökning av jordförmedlingsfondens

kapital icke borde under nuvarande ekonomiska förhållanden ifrågasättas,

innan något verkligt behov därav visat sig vara för handen.

I yttranden från Norrbottens län och Gävleborgs län framställdes väsentliga

erinringar mot kommitténs nu berörda förslag, i det de ansåges bereda

hushållningssällskapen för liten trygghet och rörelsefrihet. Norrbottens läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott anförde härom i huvudsak följande.

Förvaltningsutskottet vore visserligen fullt ense med kommittén, att jordförmedlingsverksamheten

tarvade en omläggning, om den skulle bliva effektiv,

men måste bestämt avråda hushållningssällskapet att påtaga sig de ekonomiska

risker, som vore förbundna med genomförande av kommitténs förslag. För att

motväga alla de förlustrisker, som uppstode vid en affärsverksamhet ifråga om

jordförmedling, skulle jordförmedlaren endast ha att räkna med tre års räntefrihet.

Då en effektiv jordförmedling vore kärnpunkten i frågan om en lycklig

lösning av kolonisations- och egnahemsspörsmålet beträffande Norrbottens

län, underströks behovet av förnyad ingående utredning. Gävleborgs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott betonade, bland annat, nödvändigheten

av att, om man ville räkna med något resultat av en av hushållningssällskapen

ledd jordförmedlingsverksamhet, sällskapen måste erhålla relativt stor

frihet vid jordförmedlingens handhavande, så att affärsmässighet till någon

grad kunde inläggas i verksamheten.

Nationalföreningen mot emigrationen, som av socialstyrelsen beretts

tillfälle yttra sig i frågan, gjorde i utlåtande till socialstyrelsen gällande, bland

annat, följande. Föreningen betvivlade möjligheten att på det av kommittén

föreslagna sättet lösa jordförmedlingsfrågan i Norrland. Den verksamhet,

varom här vore fråga, vore en teknisk affärsmässig uppgift av stor vansklighet.

Det syntes ha varit avgjort lämpligare att förlägga jordförmedlingsuppgiften

till statens kolonisationsnämnd än till hushållningssällskapen. Dock

torde den väg, som förr eller senare visade sig nödvändig att beträda, vara

att för arbetets fullföljande mobilisera det enskilda initiativet. Frågan om

ordnandet av den norrländska jordförmedlingen tarvade emellertid förnyad

utredning, som lämpligen borde ske genom den centrala ledning för norrlandskolonisationen,

vilken med anledning av kommitténs förslag beträffande

kronoparkskolonisationen kunde komma till stånd.

Sveriges allmänna

lantbrukssällskap

och hushållningssällskapens

ombud

1932.

Till hushållningssällskapens 1922 församlade ombud framställde Sveriges

allmänna lantbrukssällskap förslag, att ombuden ville uttala sig för, att

åtgärder vidtoges för åstadkommande i de olika länen under hushållningssällskapens

kontroll av effektiva organ för jordförmedlingen. Lantbrukssällskapet

anförde därvid i huvudsak följande.

För att de statsmedel, som toges i anspråk för nybildandet av mindre

jordbruk, skulle medföra åsyftat gagn och de lånesökandes efterfrågan på

jord icke skulle framkalla en för dem skadlig prisstegring på jorden, vore det

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

1 anslutning

till den statliga

egnahemsverksamheten

befintliga

jordförmedlingsföretag.

Södermanlands

läns

hushållningssällskaps

anordningar

för

anskaffande

och tillhandahållande

av

jord.

av vikt, att nödig uppmärksamhet ägnades åt jordförmedlingen. Anvisningar

å salu varande lägenheter hade visserligen hittills lämnats av de med

statsmedel understödda jordförmedlingsbyråema, men då dessa saknade medel

att positivt (inverka på jordanskaffningen och prisbildningen, hade de

icke kunnat få någon större betydelse såsom jordförmedlingsorgan. Inom vissa

län hade, i nära anslutning till hushållningssällskapen och i intimt samarbete

med deras egnahemsnämnder bildats ekonomiska företag såsom egnahemsföreningar

och egnahemsaktiebolag med syfte att förvärva lämpliga egendomar

för uppdelning till egnahemslägenheter och dessas tillhandahållande

till lånesökande till billigast möjliga pris. En dylik jordförmedlingsverksamhet

genom ett för ändamålet bildat ekonomiskt företag inom varje län och

stående under hushållningssällskapets kontroll torde vara ett lämpligt komplement

till hushållningssällskapens egnahem slånerörelse och bäst ägnad att

skapa nya jordbrukslägenheter.

Med anledning av denna framställning hemställde hushållningssällskapens

ombud i skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 september 1922, att åtgärder

måtte vidtagas för åstadkommande i de olika länen under hushållningssällskapens

kontroll av effektiva organ för jordförmedlingen.

Såsom ock framhållits i lantbrukssällskapets nyss nämnda framställning

existera redan Inom vissa län i nära anslutning till hushållningsällskapens

egnahemsnämnder arbetande jordförmedlingsorganisationer, vilka genom

inköp och tillhandahållande av jord sökt att på ett praktiskt sätt ordna jordförmedlingsfrågan

inom respektive lön. Så ä.r fallet exempelvis inom Malmöhus

län, Kristianstads län, Gävleborgs län och Västerbottens län m. fl. Liknande

anordningar planeras även på vissa andra håll. Under det gånga året

hava vidare åtminstone ett par hushållningssällskap (Södermanlands läns och

Västmanlands läns) begynt att genom sina egnahemsnämnder i egen regi inköpa

för styckning lämplig och billig jord, iordningställa denna för mindre

jordbruk och tillhandahålla lägenheterna till mindre bemedlade egnahemsspekulanter.

Egnahemsnämnden hos Södermanlands läns hushållningssällskap, som

härutinnan vanit föregångaren, bedriver sin verksamhet sålunda.

Genom annonsering och infordrande av uppgifter från egnahemsnämndens

i kommunerna verksamma egnahemsombud införskaffar egnahemsnämnden

anbud å till salu varande, för styckning lämplig jord. Efter närmare besiktning

m. in. utväljas tjänliga egendomar, och avtal om köp träffas. Sam

tidigt härmed mottager egnahemsnämnden anmälningar från personer, som

inom länet söka erhålla mindre jordbruk, prövar vederbörandes förutsättningar

och placerar de lämpliga å inköpta egendomar, vilka under nämndens

tillsyn eller av nämnden uppstyckats i verkligt bärkraftiga smärre jordbruk.

Under visst överinseende av egnahemsnämnden, som genom avtal med en tillverkare

av s. k. industribostäder medverkar till anskaffandet i parti av byggnadsmaterial

o. d., bebyggas lägenheterna av köparna själva, varvid en i arbetet

deltagande lantbyggmästare biträder. Det hela har hittills finansierats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kandi. Maj:ts proposition Nr 144.

40

med egnahemslån till köparna jämte ovan nämnda bidrag nr arbctslöshetsanslaget,

då fråga varit om arbetslösa kolonister.

Vid besök den 6 december 1922 vid ett av Södermanlands läns egnahemsnämnds

kolon isationsf öretag — vid Båsbo under Äs säteri i Julita socken av

Södermanlands län, där tio kolonister, därav sju arbetslösa från Eskilstuna

och tro lantarbetare från gården, tilldelats var sin lott om 7 a 8 hektar åker

och 11 å 12 hektar annan mark — både chefen för jordbruksdepartementet

tillfälle bevittna såväl egnahemsnämndens som kolonisternas stora intresse

för berörda arbete.

1 och för täckande av för egnahemslåneförmedlarna genom egnahemslånerörelsen

uppkommande kostnader och möjliga förluster utgår årligen (direkt

av egnahemslånefondens avkastning) ett s. k. förvaltningsbidrag, motsvarande

för varje låneförmedlare en halv procent av den ej till betalning

förfallna kapitalskuld, vari denne på grund av från egnahemslånefonden utbekomna

statslån vid årets början häftat till staten. Södermanlands läns hushållningsssällskap

bär i eu till Kungl. Maj:t den 27 november 1922 ingiven

framställning anhållit om höjning av nyss nämnda bidrag och därvid anfört

i huvudsak följande. Bland annat på grund av sällskapets direkta ingripande

för jordbruksny bildning lord© egnahemslånerörelsen under de närmaste

åren komma att taga stor omfattning. Sällskapet ville icke tillskyndas

förlust för sin förmedlingsverksamhet och ansåge sig icke kunna lägga någon

del av sällskapets kostnader på de utlämnande lägenheterna, vilka därigenom

skulle komma att bliva i motsvarande grad svårare att finansiera för

egnahemslåntagaren.»

[ anslutning till vad sålunda åberopats och återgivits har egnahemsinspektören

för egen del yttrat sig sålunda.

En effektiv jordförmedling vore otvivelaktigt en av de allra viktigaste

och mest centrala punkterna i verksamheten för egnahemsbildningen och

grundandet av smärre, bärkraftiga nya jordbruk. Medan egnahemslånegivningens

stödjande inverkan på rörelsen genom kreditfrågans ordnande för

dem, som anskaffat jord eller lägenheter, vore av mera passiv art och begynte

så att säga på en något senare punkt, hade jordförmedlingen till uppgift att

för hugade spekulanters räkning, som utan att känna till eller hava bundit

sig för något visst jordområde i allmänhet åstundade förvärvandet av ett

eget jordbruk, framskaffa erforderlig, lämplig och billig jord och medverka

till att denna på ett sunt sätt upplätes och iordningställdes för ändamålet.

I ej ringa mån bragtes ju jord och lägenheter allt efter förhållandenas krav

i marknaden, en offentlig jordförmedling förutan, men betydelsen av en ordnad

verksamhet härför under det allmännas medverkan läge i öppen dag.

Det kunde icke förnekas, att denna aktiva fas i jordbruks- och egnahemsbildandet

i allmänhet varit alltför litet tillgodosedd inom den hittillsvarande

statliga egnahemsrörelsen. De hjälpmedel, som staten hittills kunnat erbjuda

— lån ur jordförmedlingsfonden och bidrag till jordf örmedli ngsbyråe i''

_ hade uppenbarligen Icke varit ägnade att på ett nöjaktigt sätt få frågan

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 118 höft. (Nr 114—145.) 7

Inkomna

framställningar

om

högre förvalta

ningsbidrag

för egnahem jlånerbrelsen.

Egnahems
inspektören.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition Nr 144.

ordnad. Även om denna fråga i sin helhet krävde ytterligare övervägande

och icke ännu torde vara så förberedd, att densamma redan nu kunde upptagas

i hela sin vidd, så borde dock detta icke lämpligen utgöra anledning att

helt undanskjuta varje försök att inom ramen för den nuvarande, i ganska

livaktig utveckling stadda egnahemsorganisationen få till stånd kraftiga insatser

på jordförmedlingens område.

Kolonisationskommitténs förslag till nya riktlinjer för jordförmedlingen

innehölle göda uppslag.

Förslaget byggde på att få hushållningssällskapets egnahemsnämnder,

vilka enligt de allmänna villkoren för erhållande av statslån från egnahemslånefonden

hade till uppgift, bland annat, att i allmänhet verka för egnahemsyäsendets

utveckling inom respektive hushållningssällskaps område, till bärare

jämväl av en effektiv jordanskaffningsverksamhet. Egnahemsinspektören

kunde ansluta sig till denna tanke och funne det angeläget, att inom värjo län

funnes en punkt, där dessa frågor kunde -samlas, samt ansåge, att, för såvitt

icke staten själv omhändertoge verksamheten, hushållningssällskapens egnahemsnämnder

vore de redan befintliga organ, som vid valet av en dylik sam

lifspunkt närmast borde ifrågakomma. Den omständighet, att hushållningssällskapens

ombud 1922 i en förut relaterad skrivelse till Kungl. Maj:t nyligen

själva påyrkat åtgärder för åstadkommande i de olika länen under hushållningssällskapens

kontroll av effektiva organ för jordförmedlingen, syntes

vara en borgen för att villighet och intresse att härutinnan påtaga sig en vidgad

uppgift vore att påräkna.

För att inom respektive områden under hushållningssällskapens kontroll

och medverkan få mera allmänt till stånd en välordnad anskaffning av billig

jord åt dem, som önskade och befunnes lämpliga att bilda smärre jordbruk,

krävdes emellertid, att staten på ett mera praktiskt och verksamt sätt än hittills

möjliggjorde för vederbörande att på ett resultatrikt sätt arbeta för denna

uppgifts lösande.

Nu utgående anslag till jordförmedlingsbyråema, högst 1,400 kronor

per år och byrå, kunde i regel icke sätta ett hushållningssällskap i stånd att

upporganisera och själv eller genom något organ bedriva en verkligt fruktbärande

verksamhet för anskaffande och iordningställande av jord, utan

tvingade vederbörande att giva jordförmedlingsverksamheten huvudsakligen

en rent expeditionsartad karaktär, d. v. s. genom annonsering o. d. införskaffa

anmälningar om salubjudna fastigheter, tillhandahålla dessa anmälningar

åt spekulanter och lämna erforderligt bistånd i form av upplysningar

och ''medverkan vid köps avslutande. Skulle något väsentligt kunna ernås,

så vore det nödvändigt för vederbörande att förfoga över ett ganska utbrett

system för fastighetsmarknadens följande, att på ort och ställe kunna

genom markbedömningar m. m. närmare pröva förutsättningarna för styckningar

och nya jordbruks upptagande i övrigt, att äga medel i sin hand att

medverka till lägenheters utläggande och särskilt då fråga vore om ouppodlad

jord odlingsplaners upprättande; det kunde gälla att själv eller genom

något medverkande organ (t. ex. såsom nu skedde i Kristianstads och Malmöhus

län genom en i anslutning till egnahemsnämnden arbetande egnahemsförening)

ordna inköp, styckning, odlings- och vägarbeten, vartill komme det be
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts proposition Nr 144.

51

.styr, som följde med spekulanternas placerande å lotterna in. in. För en dylik

mångsidig verksamhet krävdes rörelsekapital, noll det kunde icke heller undvikas,

att ersättning måste vara att påräkna för täckande av vissa omkostnader,

som icke lämpligen kunde läggas på just de lägenheter, som såldes,

ävensom den risk, som givetvis vore förenad med en jordförmedling av nyss

antydd omfattning.

Beträffande frågan om beredande av rörelsekapital, syntes förslagen

om rätt för Kungl. Majrt att av jordförmedlingsfondens tillgångar på ett

friare sätt än nu utlämna f örlog slån kunna i huvudsak godtagas. Efterfrågan

på lån ur jordförmedlingsfonden, vars till utlåning disponibla tillgångar för

närvarande belöpte sig till i rutil tal 2,477,000 kronor, vore med nu gällande

snävt begränsade lånebestämmelser mycket ringa. Med de synnerligen väx

lande förhållanden, som ifrågakomma vid en effektiv jordförmedling, vore det

icke tillfyllest att lån kunde lämnas endast, såsom nu, till gäldande av viss

del av köpeskillingen för ett större, i låneansökningen fixerat och till inköp bestämt

jordområde, utan vad som erfordrades vore, som sagt, att rörelsemedel för

verksamhetens bedrivande över huvud taget funnes till förfogande. Kungl.

Maj:t torde därför böra tillerkännas rätt, att för åstadkommande av en effektiv

jordförmedling genom eller under kontroll av hushållningssällskapen, utan

hinder av gällande allmänna villkor och bestämmelser för lån från jordförmediingsfonden,

tillsvidare disponera jordförmedlingsfondens tillgångar för utlämnande

av förlagslån mot en ränta av 4 % per år och under villkor i övrigt,

som Kungl. Maj:t kunde finna gott att i varje särskilt fall föreskriva i syfte

att betryggande garantier ernåddes för lånens användande till främjande

av en ändamålsenlig jordförmedling.

Givetvis borde den verksamhet, som sålunda vore avsedd att stödjas, stå

under uppsikt av egnahemsavdelningen inom jordbruksdepartementet.

Något behov att för ändamålet nu ifrågasätta kapitalökning av jordförmedlingsfonden

syntes icke föreligga.

Kolonisationskommitténs förslag om statsbidrag för viss utvidgning av

de norrländska hushållningssällskapens egnahemsnämnders organisation kunde

egnahemsinspektören icke biträda i den form, som kommittén givit förslaget.

Väl vore det nödvändigt, att hushållningssällskapen bereddes viss ersättning av

statsmedel för de bestyr med en effektiv jordförmedling, som kunde ifrågakomma,

och för täckande av den med rörelsen förenade risk, men dylikt statsbidrag,

som icke borde förbehållas endast norrlandslänen, borde lämpligen

utgå i direkt proportion till vad som faktiskt åtgjordes. Ett hushållningssällskap,

som för sitt områdes vidkommande på ett tillfredsställande sätt ordnade

en effektiv jordförmedling, vare sig denna bedreves direkt av sällskapet (eller

dess egnahemsnämnd) eller under sällskapets kontroll av något i anslutning

till sällskapet arbetande egnahemsföretag, torde böra av statsmedel kunna påräkna

ett engångsbidrag till täckande av nyss nämnda kostnader och risk av 3 % å

beloppet av beviljade egnahemslån å sådana jordbrukslägenheter, som upplätes

från områden, vilka för egnahemsbildning förvärvats av sällskapet självt, sand

av 2 % å beloppet av beviljade egnahemslån å jordbrukslägenheter, som åt genom

jordförmedlingen anmälda spekulanter försåldes från områden, vilka för egnahemsbildning

eljest uppbringats under sällskapets medverkan och kontroll. Att

s. 52 Kontrollera mot PDF

Gällande bestämmelser

för lyftning

av egnahemslån.

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

bidragets storlek sattes i direkt proportion till egnahemslånebeloppen för

respektive lägenheter motiverades därmed, att anskaffandet av jord huvudsakligen

torde böra ifrågakomma för sådana mindre bemedlade, som endast

med hjälp av egnahemslån kunde bliva i stånd att förvärva ett jordbruk, vadan

sagda belopp torde bliva en tämligen god mätare på omfattningen av jordförmedlarens

arbete. Dylikt bidrag, över vilket sällskapet sedan finge fritt förfoga,

torde böra utgå blott för det år, vederbörande egnahemslån beviljades, och

torde till att börja med endast böra gälla för verksamhet under åren 1923 och

1924, varefter frågan med ledning av vunna erfarenheter torde böra ånyo omprövas.

För utbekommande av det föreslagna förvaltningsbidraget för jordförmedlingsverksamheten

torde böra erfordras, att hushållningssällskapet inom

viss tid efter utgången av respektive år till jordbruksdepartementet inlämnade

en av den för statens räkning hos egnahemsnämnden utsedde ledamoten till

riktigheten bestyrkt redogörelse över utlämnande av egnahemslån för sådana

lägenheter, för vilkas uppbringande bidrag önskades, varefter frågan om bidrags

utanordnande torde böra avgöras av Kungl. Maj:t.

Att på förhand bedöma omfattningen av den verksamhet av åsyftat slag,

som kunde komma till stånd, läte sig icke göra, men man torde helt visst med

de nu föreslagna anordningarna kunna påräkna en kraftig utveckling av jordförmedlingsverksamheten

och i följd därav ett ganska stort antal genom dylik

jordmobilisering uppbringade och iordningställda lägenheter. Det belopp, som

för tiden intill den 1 juli 1924 torde böra finnas till förfogande för beviljande av

ifrågavarande statsbidrag till jordförmedling, syntes icke kunna beräknas lägre

än till sammanlagt 200,000 kronor för hela riket. Nu nämnda belopp hade i

årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkt 118, beräknats för ändamålet.

Såsom vid föredragningen av sagda punkt framhölls, torde det hittillsvarande

anslaget till s. k. jordförmedlingsbyråer kunna indragas, därest den

föreslagna nya anordningen komme till stånd.

v. Förhindrande av ränteförluster för låneförmedlarna vid

egnaliemslåuerörelsen.

Härom an föres i egnahemsinspektörens promemoria följande.

-Enligt § 10 av kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 4S3) angående allmänna villkor

och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse får beviljat statslån från

egnahemslånefonden av vederbörande låneförmedlare efter ingången av det år,

för vilket lånet anvisats, och före den 1 november samma år på en gång eller

i skilda delar lyftas i statskontoret emot avlämnande av skuldförbindelse.

Statslånebelopp, som nämnda dag kvarstår outtaget, återfaller till fonden.

Enligt § 12 skall låneförmedlaren, med visst undantag, till statskontoret inbetala

vad av anvisat statslån icke vid utgången av det år, under vilket lånet

i statskontoret lyfts, blivit till egnahemslån utlämnat eller eljest disponerat.

Nu är emellertid förhållandet det, att de egnahemslånebelopp, som av en

låneförmedlare under det år, statslånet anvisats, beviljas egnahemslåntagare,

icke i sin helhet utbetalas till låntagarna under samma år. Ej sällan förflyter

en ganska lång tidrymd mellan beviljandet av ett egnahemslån och den sista

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

utbetalningen. Låntagaren har nämligen i regel att för länets utfående lämna

lagfartshandlingar, första inteckning i fastigheten m. m., vartill kommer att

egnahemslånet oftast utbetalas endast successivt, allt eftersom byggnadsarbetena

o. d. fortskrida. En låneförmedlare måste alltså under en relativt lång

tid sedan egnahemslånen för året beviljats ligga inne med lånemedel till betydande

belopp. För dessa lånemedel, vilka som nyss nämnts måste uttagas

före den 1 november, har låneförmedlaren att från lyftningsdagen erlägga ränta

till statskontoret, för närvarande efter 4 3U % per år. Å andra sidan torde låneförmedlaren

vid medlens insättning i bank icke för närvarande kunna betinga

sig högre ränta än efter 3 %. Detta leder givetvis till, att låneförmedlaren får

vidkännas ränteförluster, vilka för låneförmedlare med en omfattande egnahemslånerörelse

för närvarande torde kunna beräknas till avsevärda belopp.

Givetvis kan man icke begära, att låneförmedlarna i längden skola kunna

bära dylika ränteförluster, vilka visserligen skulle minskas men ej bortfalla

med den föreslagna ändringen av räntebestämmelserna, och helt naturligt är,

att hela verksamheten måste lida av dessa anordningar. Ur såväl låneförmedlarnas

som egnahemsverksamhetens synpunkt är det en angelägenhet av

vikt att ernå sådan ändring, att dessa ränteförluster bortfalla. Det är även för

staten mindre önskvärt att i förtid utbetala egnahemsmedel, vilka staten i sin

tur måhända får upplåna till högre ränta än egnahemslåneräntan.

Ehuru olika anordningar vore möjliga för borteliminerande av ifrågavarande

ränteförluster, synes den enklaste vägen vara den, att bestämmelsen

om skyldigheten för låneförmedlare att före den 1 november lyfta statslånebeloppet

jämkas därhän, att tidpunkten för lånets lyftande framflyttas till utgången

av nästföljande år. Låneförmedlarna få då möjlighet att successivt

under två år, allt efter behov, i statskontoret lyfta beviljade statslånebelopp.

Rätten att efter utgången av det år, för vilket statslånet anvisats, lyfta beloppet

i statskontoret bör emellertid så till vida begränsas, att vad av anvisat

statslån icke vid utgången av året disponerats av låneförmedlaren icke bör få

lyftas därefter.»

Deu sålunda föreslagna ändringen tarvar viss om formulering av

§§ 10, 12 och 14 moment 2 och 4 i nyss nämnda kungörelse, och har

egnahemsinspektören härutinnan framlagt följande förslag.

(Nu gällande bestämmelser.)

$ 10.

Av Kungl. Maj:t beviljat statslån

må av vederbörande låneförmedlare

efter ingången av det år, för vilket

lånet anvisats, och före den 1 november

samma år på en gång eller i

skilda delar lyftas i statskontoret

(Egnahemsinspektörens förslag.)

§ 10.

Av Kungl. Maj:t beviljat statslån

må under det år, för vilket lånet

beviljats, så ock i den mån lånet under

sagda år blivit till egnahemslån

disponerat jämväl under nästföljande

år av vederbörande låneförmedlare på

Egnahems
inspektören.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

(Nu gällande bestämmelser.)

emot avlämnande av en utav låneförmedlaren

till statskontoret eller order

ställd, av statskontoret godkänd

skuldförbindelse, som skall innefatta

låneförmedlarens åtagande att återbetala

lånet i den ordning, bär nedan

stadgas. Statslånebelopp, som nämnda

dag kvarstår outtaget, återfaller till

fonden.

Låneförmedlande — — — godkännas.

Inteckning — — — erbjudes.

Därest---godkännas.

§ 12.

Vad av anvisat statslån icke

vid utgången av det år, under vilket

lånet i statskontoret lyfts, blivit till

egnahemslån utlämnat eller eljest disponerat,

skall till statskontoret inbelas

före utgången av mars månad

nästpåf oljande år, där ej Kungl. Maj:t

på av låneförmedlaren före utgången

av januari månad ingiven ansökning

medgiver denne rätt att ytterligare

ett år för avsett ändamål innehava

statslånebeloppet i fråga. Ränta å belopp,

som sålunda återbetalas, skall

erläggas i den ordning, § 14 mom. 4

stadgar.

§ 14.

Mom. 2. Å amorteringsdeien —

— — amorteringsdeien. Amorteringsskyldigheten

inträder med sjätie året

efter utgången av det kalenderår, under

vilket lånet från statskontoret utbekommits.

Intilldess — — — inbetalts.

Mom. 4. Ränta och amortering

å statslån skall för varje år av låneförmedlaren

inbetalas till statskonto
-

(Egnahemsinspektörens förslag.)

en gång eller i skilda delar lyftas i

statskontoret emot avlämnande av en

utav låneförmedlaren till statskontoret

eller order ställd, av statskontoret godkänd

skuldförbindelse, som skall innefatta

låneförmedlarens åtagande att

återbetala lånet i den ordning, här nedan

stadgas. Statslånebelopp, som icke

uttagits inom sålunda föreskriven tid,

återfaller till fonden.

Låneförmedlande — — — godkännas.

Inteckning —- — — erbjudes.

Därest---godkännas.

§ 12.

Vad av lyft statslån icke vid

utgången av det år, för vilket lånet beviljats,

blivit till egnahemslån — —

— stadgar.

§ 14.

Mom. 2. Å amorteringsdeien —

--amorteringsdeien. Amorterings
skyldigheten

inträder med sjätte året

efter utgången av det kalenderår, för

vilket lånet beviljats. Intilldess —

--inbetalts.

Mom. 4. Ränta och amortering å

statslån skall för varje år av låneförmedlaren

inbetalas till statskontoret

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts proposition Nr 144.

(Nu gällande bestämmelser.)

rot före utgången av mars månad

nästföljande år; skolande alltså den

första amorteringen verkställas under

det sjunde åTet från utgången av det

år, då statslånet lyfts.

(Egnahemsinspektörens förslag.)

före utgången av mars månad nästföljande

år; skolande alltså den första

amorteringen verkställas under det

sjunde året från utgången av det år,

för vilket lånet beviljats.

Statskontoret har förklarat sig- icke hava något att erinra mot statskontoret.

egnahemsinspektörens förslag i sist behandlade del.

8. Kapitalökning till egnahemslänefonden.

Egnahemsinspektören har slutligen angående erforderlig kapitalökning

till egnahemslänefonden anfört.

»Såsom inledningsvis omnämnts bestämdes den årliga maximiutlåningen Medgiven utfrån

egnahemslänefonden vid 1920 års riksdag till 12,000,000 kronor från och ilning 1920—

med 1920. Härav fick högst en tredjedel anvisas till lån för bostadslägenheter. 1933 m- m
Vid

1922 års riksdag medgavs emellertid, att Kungl. Maj:t finge, utöver

den förut medgivna utlåningen, disponera såsom lån från fonden dels för 1922

ett ytterligare belopp av intill 1,000,000 kronor för bostadslägenheter och dels

för 1922 och 1923 ett ytterligare belopp av intill 6,000,000 kronor för jordbrukslägenheter

sammanlagt för båda åren.

Kungl. Maj:t beviljade, såsom ock framgår av den tidigare meddelade

statistiken, i statslån för 1922 sammanlagt 16,930,000 kronor, varav 11,930,000

kronor för jordbrukslägenheter och 5,000,000 kronor för bostadslägenheter.

Den vid 1922 års riksdag medgivna extra utlåningsrätten för 1922 och 1923

hade alltså redan under 1922, med hänsyn till föreliggande stora behov, utnyttjats

sånär som på 2,070,000 kronor, som, jämte det tidigare medgivna ordinarie

utlåningsbeloppet av 12,000,000 kronor, utgjorde den summa, sammanlagt

14,070,000 kronor, som stode till förfogande för beviljande av nya statslån för

1923. Sistnämnda belopp fördelades av Kungl. Maj:t den 8 december 1922, varvid

beviljades 10,070,000 kronor i lån för jordbrukslägenheter och 4,000,000

kronor i lån för bostadslägenheter.

Vid sistnämnda fördelning förelågo ansökningar om statslån för 1923 till

ett sammanlagt belopp av icke mindre än 21,726,475 kronor, därav 13,250,000

kronor för jordbrukslägenheter och 8,476,475 kronor för bostadslägenheter. Betydande

nedsättningar av de för 1923 äskade beloppen hade sålunda måst vidtagas.

Körande låneförmedlarnas disposition av bekomna statslån må hänvisas

till den inledningsvis meddelade statistiska översikten, varav, bland annat,

framgår, att låneförmedlarna under föregående år (1922) utlämnade 3,631 egnahemslån

med ett sammanlagt lånebelopp av något över 16 miljoner kronor,

därav 11 miljoner kronor för jordbrukslägenheter och 5 miljoner kronor för

bostadslägenheter.

s. 56 Kontrollera mot PDF

JEgnaktms
inspektörew.

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

De nu meddelade uppgifterna torde giva vid handen, att redan med de

gällande bestämmelserna och anordningarna beträffande egnahems väsende t

såväl de för 1923 utlämnade statslånebeloppen som än mer den för 1924 medgivna

ordinarie maximiutlåningen av 8,000,000 kronor för jordbrukslägenheter

och 4,000,000 kronor för bostadslägenheter icke motsvara efterfrågan och behovet

av egnahemslån. Särskilt ifråga om bostadslån förslå tillgängliga medel endast att

i ringa omfattning tillgodose det spontana lånebehov, som faktiskt föreligger.

Beträffande jordbrukslägenheter må erinras om det stora antal ansökningar om

erhållande av bistånd för bildande av jordbruk, som enligt vad tidigare meddelats

under senaste tid ingivits till jordbruksdepartementet.

I det föregående har betydelsen av egnahemsrörelsens utveckling blivit

närmare belyst och särskilt har framhållits angelägenheten av att, bland annat

med hänsyn till det av angivna orsaker nu förefintliga befolkningsöverskott,

en kraftig nybildning av smärre jordbruk kommer till stånd. En serie av nya

anordningar har även föreslagits, vilka, var för sig och tillsammantagna, åsyfta

att möjliggöra rörelsens utveckling såväl kvantitativt som kvalitativt. Förslagen

om en målmedveten och omfattande verksamhet för lånegivningens

inriktande på skapandet av nya jordbruk och produktionsdelar, den ifrågasätta

anordningen att för ernående av mera bärkraftiga lägenheter i vissa fall medgiva

egnahemslån även för något större ställen än nu, förslaget om tilläggslån

för utvidgande av äldre, men för små egnahemslägenheter till ordinära småjordbruk,

öppnandet genom anordningar med premielån vid nybyggnads- och

nyodlingsarbeten av vidgade möjligheter för även de mindre och minst bemedlade

att få del av egnahemsverksamhetens anordningar samt förslagen att

genom en effektiv jordförmedling få jord anskaffad och tillgänglig för jordbruksnybildning,

allt detta kräver givetvis i sin ordning därjämte, att kreditmöjligheterna

så vidgas, att det bliver för vederbörande organ möjligt att

medelst utlämnande av egnahemslån faktiskt utföra vad som påkallas.

Då det är av den största vikt, att de nya anordningarna så snart som

möjligt må kunna i någorlunda betydande omfattning tillämpas i praktiken,

bör viss ytterligare utlåning ske redan under kalenderåret 1923, något som därjämte

i och för sig är av behovet för att kunna tillgodose den redan befintliga.

av sig själv framkommande efterfrågan å egnahemslån. För 1923 torde en extra

utlåning med 3,500,000 kronor för jordbrukslägenheter och 2,500.000 kronor för

bostadslägenheter vara erforderlig.

För 1924 torde utlåningsbeloppet böra beräknas till för jordbrukslägenheter

14,500,000 kronor och för bostadslägenheter 6,500,000 kronor.

Att beträffande jordbrukslägenheter ej föreslås mera än de nu nämnda

beloppen — vilka medgiva en utlåning som med ungefär 3,500,000 kronor för vartdera

av åren 1923 och 1924 överstiger den faktiska egnahemslånegivningen för

ändamålet under 1922 — beror dels på den statsfinansiella situationen och dels

därpå att, jämsides med egnahemsrörelsens föreslagna utveckling i positiv

riktning, en kraftigare utgallring av mindre goda fall bör komma till stånd,

något varöver egnahemsavdelningen givetvis kommer att öva uppsikt.

Den nya utlåning, som ifrågasättes för åren 1923 och 1924, belöper sig

alltså till sammanlagt 27,000,000 kronor. Enligt uppgift från statskontoret beräknas

egnahemslånefondens odisponerade kapitalbehållning vid 1923 års in
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts proposition Nr 144.

57

gång till i runt tal 2,000,000 kronor. Om härtill lägges dels det för första halvåret

1923 beslutade kapitalökningsanslaget av 10,000,000 kronor, dels ock inflytande

amorteringar, av statskontoret beräknade till ungefär 2,500,000 kronor,

blir för första halvåret 1923 tillgången 14,500,000 kronor. Då till statslån för

1923 redan beviljats 14,070,000 kronor, och återstående 430,000 kronor torde ungefärligen

motsvara förvaltningsbidraget till låneförmedlarna för året, lärer

någon behållning till budgetåret 1923—24 icke kunna påräknas. För den nu

ifrågasatta ytterligare utlåningen 1923 med 6,000,000 kronor samt 1924 års föreslagna

utlåning med 21,000,000 kronor jämte ifrågakommande förvaltningsbidrag

för 1924, beräknat till ungefär 500,000 kronor, torde alltså — om hänsyn

å andra sidan tages till att det 1924 inflytande amorteringsbeloppet beräknas

till i runt tal 2,500,000 kronor — kräves ett kapitalökningsanslag för budgetaret

1923/24 av 25,000,000 kronor. Sagda belopp har även beräknats för ändamålet

i årets statsverksproposition under utgifter för kapitalökning.»

Egnahemsinspektören liar framhållit betydelsen ua-, att de av

honom förordade anordningarna för egnahemsATäsendets utveckling måtte

kunna i så stor omfattning som möjligt bringas i tillämpning eller i

allt fall \Tederbörligen förberedas redan under den nu instundande våren.

Innan jag närmare ingår på egnahemsinspektörens förslag vill jag Departement

framhålla, att statens verksamhet för egnahemsbildning å landsbygden cA*f''eriicke

är inskränkt till den i hans promemoria avsedda lånerörelse i samband

med jordförmedling. Sålunda upplåtas från kronoegendomar egnahemslägenheter

under aAr riksdagen fastställda betalnings\Tillkor, som

nära överensstämma med sättet för återbetalning av egnahemslån. Vidare

har under senare år å kronoparker i Norrland och Dalarna igångsatts

försökskolonisation, \Tarigenom enskilda personer beretts tillfälle att under

gynnsamma villkor förväxa eget hem.

Egnahemslånerörelsen, som i lnlvudsak aA7ser allenast förvärv av

enskild jord, ledes från egnahemsavdelningen, som i hushållningssällskapens

egnahemsnämnder har sina ortsorgan.

Upplåtelser av egnahemslägenheter från kronoegendomar beslutas

efter utlåtande från domänstyrelsen av Kungl. Maj:t, i vissa fall efter

riksdagens hörande. Där ej enskild person för visst fall gör ansökning

om förvärv av viss mark, framkomma förslag till dylika upplåtelser,

i fråga om jordbruksegendomar från domänintendenterna och deras

meduppskattningsmän vid egendomarnas arrendevärdering samt i fråga

om de under skogsstatens \Tård stående egendomar från skogsstatstjänstemännen.

Såsom jag i annat sammanhang framhållit, är fråga om domänverkets

omorganisation och därvid särskilt den lokala förvaltningen a\T

jordbruksdomänerna för närvarande föremål för prövning.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 118 höft. (Nr 144—145.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

Statens kolonisationsverksamhet kar alltifrån början letts av ett

särskilt organ, statens kolonisationsnämnd. I kolonisationskommitténs

den 31 maj 1922 framlagda förslag har kommittén framhållit det nära

sambandet mellan statens egnahemslånerörelse och jordförmedling samt

statens kolonisationsverksamhet. Kommittén har ansett organisationen

av dessa statens verksamhetsgrenar böra lösas i ett sammanhang och i

följd därav för sin del förordat, att kolonisationsnämnden tillsvidare

måtte få provisoriskt fortsätta att leda kolonisationen. Vid anmälan den

8 januari i år av kommitténs betänkande framhöll jag, att formen för

markupplåtelse och övriga villkor för kolonisation i Norrland icke borde

upptagas till prövning, förrän frågan om upplåtande av kronojord med

besittningsrätt för obegränsad tid (åborätt) blivit av statsmakterna avgjord.

Då detta ej kunde väntas ske förrän under senare delen av

riksdagen, borde med prövning av kolonisationskommitténs betänkande

anstå till 1924 års riksdag. 1 överensstämmelse med mitt i anslutning

därtill framställda förslag har Kungl. Maj: t i årets statsverksproposition

äskat medel för försökskolonisation under ytterligare ett år.

I detta sammanhang vill jag erinra därom, att upplåtelser av helt

nya jordbruk även från kronoparker i mellersta och södra Sverige i

viss mån förberetts under det gångna året. Sedan sålunda genom

domänstyrelsen från jägmästarna infordrats uppgifter om odlingsmark,

har jordbruksdepartementets egnahemsavdelning med biträde av sakkunniga,

som jag jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 maj 1922

tillkallat, verkställt besiktning av ett femtital kronoparker samt på grundval

därav, efter samråd med skogsstatstjänstemännen, upprättat erforderliga

kolonisationsplaner för tillhopa 24 områden. I fråga om åtta

områden har Kungl. Maj:t anbefallt arbetslöshetskommissionen att såsom

nödhjårsarbete låta utföra erforderliga torrläggnings-, väg- och odlingsarbeten

för områdenas iordningställande till blivande jordbrukslägenheter.

Min mening hade varit att föreslå dessa lägenheters upplåtande

under åborätt, och jag har hyst förhoppning om, att dylika upplåtelser

skolat kunna komma till stånd redan i år. Emellertid har allenast å

en kronopark, Nöttja i Kronobergs län, arbetet fortskridit så långt, att

lägenheter i år kunna upplåtas till brukande. Då nu av skäl, som

jag redan anfört, åborättsförslaget icke i år kan föreläggas riksdagen,

och således lägenheterna icke kunna upplåtas med åborätt, har domänstyrelsen

anmodats att utreda lämpligaste formen, varunder lägenheterna

kunna redan i år upplåtas för jordbruk.

Vid den redogörelse för jordfrågans läge, som chefen för justitiedepartementet

lämnat till statsrådsprotokollet den 8 januari 1923, fogat

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition Nr 144.

till Kungl. Maj:ts proposition nr 43, framhöll chelen för justitiedepartementet,

att statsmakternas åtgärder för bildande av nya jordbruk hittills

grundat sig å frivilliga upplåtelser men att alltmer framträdde

spörsmålet, huruvida en önsklig och tillfredsställande lösning kunde

vinnas enbart på denna väg. I likhet med chefen för justitiedepartementet

anser även jag, att samhället bör äga makt att under vissa förhållanden

och förutsättningar genom tvångsåtgärder bereda möjlighet

till ett nödvändigt jordförvärv. Jag kan därför i detta sammanhang

icke underlåta att uttala mitt beklagande över att det visat sig omöjligt

att "få detta spörsmål så utrett, att förslag i ämnet kunnat föreläggas

Kungl. Maj:t inom sådan tid att, efter lagrådets hörande, förslaget

kunnat underställas riksdagen i år.

Jordkommissionen har till sitt förslag i sistberörda ämne (bet. del

IV, statens offentliga utredningar 1922:47) fogat jämväl ett förslag till

lag om en statsorganisation för sociala jordfrågor. Kommissionen har

därvid framhållit nödvändigheten av en enhetlig och verkningsfull handläggning

av jordfrågor, som äro av social betydelse.

Av vad jag nu anfört angående statens verksamhet i olika avseenden

för bildande av njm jordbruk och vad härför ytterligare föreslagits

lärer otvetydigt framgå, att det icke kan vara lämpligt att nu

ensamt för sig upptaga till prövning fråga om annan eller ändrad

organisation för statens egnahemslånerörelse. Huruvida och i vad mån

denna organisation bör ändras torde till stor del bero på resultatet av

de ännu icke slutbehandlade förslagen om ytterligare statsåtgärder för

j ordbr uksnybildning.

Detta utesluter emellertid icke att såsom egnahemsinspektören föreslagit

inom ramen för den nu bedrivna egnahemslåne- och jordförmedlingsverksamheten

vidtaga ändringar för att däråt giva större effektivitet.

Bland egnahemsinspektörens förslag synes mig det viktigaste vara

det, som avser en förbättrad verksamhet för förmedling av jord till

egnahem för jordbruksändamål. Såsom från många håll anmärkts är

bristen härutinnan svårt kännbar, och icke blott jordkommissionen utan

åtskilliga myndigheter, som yttrat sig över dess betänkande, hava framhållit

nödvändigheten av eu statlig organisation för ändamålet.

Eu dylik statsorganisation skulle, enligt vad sålunda ifrågasatts,

icke blott verka för förmedling genom frivilliga förvärv av enskild jord.

Den skulle därjämte leda upplåtandet av egna hem från kronojord och

annan publik jord såväl under ägande- som åborätt och såväl i Norrland

och Dalarna som i landet i övrigt. Slutligen skulle den hava i sin

makt att för egnahemsbildning expropriera enskild mark.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 144.

Jag har redan framhållit, att tiden icke är inne för upptagande

av denna fråga i hela dess vidd. Kolonisationskommitténs av egnahemsinspektören

upptagna och utvecklade förslag att åt hushållningssällskapens

egnahemsnämnder uppdraga jämväl förmedling genom frivilliga

förvärv av enskild jord till egna hem synes mig emellertid under

förhandenvarande förhållanden böra försökas. Genom att använda sig

av redan bestående organ föregriper det icke prövningen av den större

frågan, vartill kommer, att det för dennas blivande prövning torde vara

av icke ringa betydelse att se, hur långt man kan nå utan mera genomgripande

och kostsamma åtgärder.

För att hushållningssällskapen skola kunna genom egnahemsnämnderna

åtaga sig jordförmedling fordras emellertid, såsom egnahemsinspektören

framhållit, att staten tillhandahåller förlagskapital samt bereder

sällskapen en ersättning, som åtminstone i viss mån säkerställer dem

för förluster å jordförmedlingsrörelsen.

Vad då först angår tillhandahållande av förlagskapital, så är intet

att invända mot anlitande för detta ändamål av tillgänglig kapitalbehållning

å jordförmedlingsfonden. Såsom egnahemsinspektören anfört,

har denna fond icke kommit till den användning och nytta, som därmed

åsyftats. Orsaken härtill ligger i de för densamma gällande alltför

snäva bestämmelser. Mot egnahemsinspektörens nu framlagda förslagtorde

åter kunna anmärkas, att därigenom skulle givas alltför fria former

för fondens användning. Med hänsyn till den av mig redan framhållna

önskvärdheten av att ett försök till jordförmedling genom egnahemsnämnderna

kommer till stånd samt svårigheten att på förhand föreskriva

villkor utan att lägga hinder i vägen för det för varje fall lämpligaste

sättet för lämnande av förlagslån, anser jag mig böra tillstyrka,

att förlagslån må från jordförmedlingsfonden utlämnas i enlighet med

egnahemsinspektörens förslag. Därest, såsom jag vill föreslå, Kungl.

Maj:ts rätt till disposition av fondens kapital begränsas till visst belopp,

synes mig någon befogad invändning knappast kunna göras mot en

dylik användning av londen. Beviljandet av förlagslån torde sålunda

icke böra ske i större utsträckning än att vad som utestår i dylika lån

icke vid något tillfälle under 1923 och 1924 överstiger ett belopp av

1,500,000 kronor.

Vad härefter angår det statsbidrag, som bör beredas hushållningssällskapen

till kostnader och risk å jordförmedlingsverksamheten, så är

jag med egnahemsinspektören ense om, att detta bör ställas i proportion

till vad sällskapen faktiskt uträtta. Jag har ej heller något att erinra

mot, att bidraget, på sätt egnahemsinspektören föreslagit, bestämmes i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kung!. Maj.ts ''proposition Nr 144.

förhållande till egnahemslånebeloppen. Statsbidragens utdelning synes

mig böra ordnas i nära överensstämmelse med det sätt, som i fråga

om åtskilliga andra bidrag till hushållningssällskap redan tillämpas. Sålunda

bör ett visst belopp årligen såsom reservationsanslag stå till Kungl.

Maj:ts förfogande. I början av varje år — vad 1923 beträffar så fort

ske kan efter riksdagens beslut i ämnet — bestämmer Kungl. Magt med

ledning av från hushållningssällskapen inkomna ansökningar, huru mycket

varje sällskap under året högst må disponera för ändamålet. Av sålunda

beviljat statsbidrag äger sällskap emellertid icke utfå mera än vad som

motsvarar de av egnahemsinspektören föreslagna procenttal av beviljade

egnahemslån. Statskontoret har att till sällskap utbetala vad enligt intyg

från egnahemsavdelningen efter dessa regler tillkommer sällskapet.

Därvid synes mig emellertid icke, såsom ifråga om de av mig åsyftade

redan förefintliga statsbidrag till sällskapen nu tillämpas, med utbetalningen

böra anstå till årets slut, utan statsbidrag tillhandahållas alltefter

och i mån som sällskapen styrka sig äga rätt därtill.

Genom att på detta sätt anordna statsbidragen vinnes, att sällskapen

redan från årets början hava kännedom om, hur mycket de kunna

påräkna i statsbidrag, så att de därefter kunna inställa sin verksamhet,

samtidigt som staten kan begränsa det årliga beloppet av sitt bidrag.

Ifråga om storleken härav för återstående del av 1923 och för

1924 synes mig ett större sammanlagt belopp än 200,000 kronor icke

böra ifrågasättas, därav högst 75,000 kronor må disponeras i år.

För att härefter övergå till egnahemsinspektörens förslag ifråga om

ändringar i bestämmelserna för egnahemslånerörelsen så är jag med

honom ense om nödvändigheten att mera målmedvetet främja jordbruksnybildning.

Den ändrade lydelse av 5 § i gällande bestämmelser, som

i sådant syfte föreslagits, synes mig bereda nybildning, väsentlig utvidgning

eller förbättring av jordbruk företräde till egnahemslån utan att

eftersätta andra därtill lika berättigade intressen.

Däremot anser jag, att med prövning av förslaget om dispensrätt

för Kungl. Maj:t i fråga om lägenhets maximivärde bör för närvarande

anstå.

Ett särdeles viktigt led i statens verksamhet för bildande av nya

jordbruk anser jag understöd i form av s. k. premielån vara. Såsom i

egnahemsinspektörens promemoria framhållits, torde därförutan obemedlade,

hur väl lämpade för drivande av jordbruk de än må vara, icke

kunna förvärva sig eget jordbruk.

Vad egnahemsinspektören föreslagit ifråga om premielånens storlek,

villkoren för deras erhållande och sättet för statens tillhandahållande

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

därav synes mig riktigt och lämpligt. Därest anslag för ändamålet beviljas,

torde å Kungl. Maj:t ankomma att utfärda erforderliga föreskrifter.

Låneförmedlares ansökan om medel för utlämnande av premielån

synes mig i likhet med ansökan om statslån från egnahem slånefonden

böra avse visst kalenderår samt åtminstone i regel ingivas och prövas

i samband därmed, d. v. s. i november året före det, för vilket lånen

skola utlämnas.

Då premielånen avse att utgöra en fortsättning — i vidgad form —

av det av egnahemsinspektören omförmälda provisoriska understöd, som

utgått från arbetslöshetsanslaget, bör möjlighet beredas att tillhandahålla

premielån avseende arbete, som utföres från och med ingången av maj

1923, då nämnda provisoriska understöd upphör. Medel till premielån

för därifrån återstående del av 1923 böra lämpligen utlämnas i samband

med de ytterligare statslån från egnahemslånefonden för 1923, varför

jag senare i dag ämnar göra framställning om medels anvisande. För

samma del av 1923 samt för 1924 vill jag föreslå, att för premielån

ett belopp om tillhopa 800,000 kronor äskas till upptagande i budgeten

för 1923—1924, därav för 1923 må användas högst 320,000 kronor.

Då dessa s. k. premielån icke skola återbetalas för annat fall än då

arbete, för vars utförande lånet beviljats, icke fullföljes, böra givetvis

lånemedel för ändamålet icke anlitas. Med hänsyn särskilt till den dock

eventuellt förefintliga återbetalningsskyldigheten bör anslag för ändamålet

upptagas såsom reservationsanslag.

Under åberopande av vad egnahemsinspektören anfört ifråga om

sina förslag avseende nedsättning av egnahemslåneräntan och förhindrande

av viss ränteförlust för låneförmedlarna tillstyrker jag dessa förslag.

Vad åter angår förslaget om kapitalökning för egnahemslånefonden,

finner jag, att, då lagförslaget om åborätt till kronojord icke nu kan

framläggas, det förut beräknade kapitalökningsbeloppet å 25,000,000

kronor bör kunna nedsättas till 21,000,000 kronor. Utlåningsbeloppen

för 1923 och 1924 torde därvid böra beräknas sålunda, att den ifrågasatta

extra utlåning för jordbrukslägenheter under 1923 nedbringas till

2.500.000 kronor och utlåningen för samma ändamål under 1924 till

13.500.000 kronor samt att — för ernående av en lämplig proportion

mellan jordbrukslån och bostadslån — de beräknade utlåningsbeloppen

för bostadslägenheter nedbringas med 1,000,000 kronor för ett vart av

åren, därvid alltså skulle för sist nämnda ändamål för 1923 utlånas ett

extra belopp av 1,500,000 kronor och för 1924 ett belopp av 5,500,000

kronor.

Som nu gällande allmänna villkor och bestämmelser för statens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144. ö3

egnaheniBlånerörelse iiro av riksdagen antagna, böra de av mig tillstyrkta

ändringarna i samma villkor och bestämmelser underställas riksdagen

för godkännande. För sådant ändamål utarbetat förslag i ämnet

torde få fogas till detta protokoll såsom bilaga (A).

Jämväl gällande allmänna villkor och bestämmelser för lån från

jordförmedlingsfonden äro antagna av riksdagen. Som upphävande eller

ändring av dessa villkor och bestämmelser för utlämnande av jordförmedlingslån

icke ifrågasättes, utan det av mig tillstyrkta förslaget endast

avser rätt för Kungl. Maj:t att under 1923 och 1924 mera fritt disponera

visst belopp av fondens tillgängliga kapital, torde allenast riksdagens

medgivande härtill nu böra inhämtas, varefter erforderliga närmare

bestämmelser kunna utfärdas av Kungl. Maj:t.

Vad beträffar de föreslagna nya anordningarna i övrigt, förvaltningsbidrag

för bedriven jordförmedling samt premielån åt egnahemslåntagare

för nyodlings- och nybyggnadsarbeten, torde Kungl. Maj:t,

därest riksdagen bifaller de förslag, jag härutinnan tillstyrkt, äga i

överensstämmelse med samma förslag utfärda erforderliga närmare bestämmelser.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl.

Magt måtte föreslå riksdagen

a) att godkänna det såsom bilaga A till detta protokoll fogade

förslag till ändrad lydelse av §§ 5, 6, 10, 11 och 12 samt § 14 mom. 2

och 4 av de utav riksdagen 1919 antagna allmänna villkor och bestämmelser

för statens egnahemslånerörelse, att tillämpas från och med

dag under 1923, som av Kungl. Maj:t bestämmes;

b) att, för utlämnande under 1923 och 1924 av premielån till

egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig tillstyrkta grunder, för budgetåret 1923—

1924 anvisa ett extra reservationsanslag av ................... kronor 800,000,

därav för 1923 må användas högst 320,000 kronor;

c) att medgiva att, utan hinder av de utav riksdagen 1919 antagna

allmänna villkor och bestämmelser för lån från jordförmedlingsfonden,

Kungl. Maj:t må av fondens tillgängliga kapitalbehållning till

förlagslån för förmedling genom eller under kontroll av hushållningssällskap

av jord till egna hem för jordbruksändamål disponera under

1923 och 1924 tillhopa högst så stort belopp, att vad som utestår i

beviljade förlagslån icke vid något tillfälle länder sagda år överstiger

1,500,000 kronor, att utlämnas mot en ränta av 4 procent om året och

under de villkor i övrigt, som Kungl. Maj:t kan finna gott att i varje

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

särskilt fall föreskriva i syfte att betryggande garantier ernås för förlagslånens

användande till avsett ändamål;

d) att, för utlämnande under 1923 och 1924 i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig tillstyrkta grunder av statsbidrag till hushållningssällskap

för jordförmedlingsverksamhet, för budgetåret 1923—1924

anvisa ett extra reservationsanslag av ................................. kronor 200,000,

därav för 1923 må användas högst 75,000 kronor;

e) att medgiva, att Kungl. Maj:t må under 1923, utöver det belopp,

som av Kungl. Maj:t för samma år redan beviljats såsom lån från

egnahemslånefonden, disponera såsom lån från samma fond ett ytterligare

belopp av intill 4,000,000 kronor, därav 2,500,000 kronor för

jordbrukslägenheter och 1,500,000 kronor för bostadslägenheter;

f) att medgiva, att Kungl. Maj:t må under 1924, utöver förut

medgiven utlåning av intill 12,000,000 kronor, disponera ett belopp av

intill 7,000,000 kronor eller således tillhopa intill 19,000,000 kronor såsom

lån från egnahemslånefonden, därav 13,500,000 kronor för jordbrukslägenheter

och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter; samt

g) att såsom kapitalökning för egnahemslånefonden för budgetåret

1923 —1924 anvisa ett reservationsanslag av............... kronor 21,000,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten förordna, att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 144.

65

Bilaga A.

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 5, 6, 10, 11 och 12 samt § 14 mom. 2 och 4 av de utav

riksdagen 1919 antagna allmänna villkor och bestämmelser för statens

egnahemslånerörelse.

§ 5.

Egnahemslån — — — — (nötkreatur eller häst).

Låneförmedlare åligger att vid fördelning av egnahemslån för jordbrukslägenheter

söka främja nybildning av jordbruk. Dylikt lån bör

sålunda i regel icke beviljas i andra fall, än där sökanden åsyftar

1) att genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt och hållet

nytt jordbruk eller

2) att genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete

i avsevärd mån förbättra eller utvidga förut bestående

jordbruk eller sådan del därav, som är avsedd att bilda en ny självständig

lägenhet,

3) eller, ändock att mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller

grundförbättringsarbete icke är avsett att komma till utförande,

a) att friköpa torp eller annan jordbrukslägenhet, som sökanden

innehar under nyttjanderätt, eller

b) att förvärva bolagsfastighet eller annan fastighet, som ej brukas

eller bebos av ägaren själv.

I fråga om bostadslägenheter bör vid beviljandet av egnahemslån

företräde givas åt sökande, som åsyftar att genom nybyggnad bilda ett

nytt eget hem.

Under i övrigt lika förhållanden bör vid beviljandet av egnahemslån

företräde givas åt sökande, som med lånet förenar livförsäkring på

sätt i § 26 sägs.

§ 6.

Utan hinder av att egnahemslån redan blivit beviljat må låneförmedlare

kunna, om så anses lämpligt, tilldela egnahemslåntagare en

gång tilläggslån, beträffande jordbrukslägenhet för utvidgande av jordBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 118 käft. (Nr 144—145.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

området å lägenheten och beträffande bostadslägenhet för lägenhetens

omläggning, genom utvidgande av jordområdet och uppförande av

erforderliga ekonomibyggnader, till jordbrukslägenhet.

I förhållandet mellan låneförmedlaren och egnahemslåntagaren skall

tilläggslån, därest det utdelas till förut för jordbrukslägenhet beviljat

egnahemslån, innan amorteringsskyldighet för detta inträtt, och löper

med samma ränta som detta, sammanslås därmed, men eljest i avseende

å förräntning och återbetalning behandlas såsom särskilt lån.

Om — — — — jordbrukslägenhet.

Den — — — — utgått.

§ 10.

Av Kungl. Maj:t beviljat statslån må under det år, för vilket lånet

beviljats, så ock i den mån lånet under sagda år blivit till egnahemslån

disponerat jämväl under nästföljande år av vederbörande låneförmedlare

på en gång eller i skilda delar lyftas i statskontoret emot avlämnande

av en utav låneförmedlaren till statskontoret eller order ställd, av statskontoret

godkänd skuldförbindelse, som skall innefatta låneförmedlarens

åtagande att återbetala lånet i den ordning, här nedan stadgas. Statslånebelopp,

som icke uttagits inom sålunda föreskriven tid, återfaller till

fonden.

Låneförmedlande — — — — godkännas.

Inteckning — — — — erbjudes.

Därest — — — — godkännas.

§ ii
Statslån,

som av Kungl. Maj:t anvisats till beredande av egnahemslån,

förräntas efter fyra och tre fjärdedels procent om året, dock

att, ifråga om statslån, som efter ingången av 1923 anvisas för 1923

eller senare år, räntan skall för tiden till och med året före det, amorteringsskyldighet

jämlikt § 14 inträder, utgöra allenast fyra procent

samt att jämväl i fråga om statslån, som före 1923 anvisats för åren 1920—

1923, räntan skall för tiden från och med 1923 till och med året före

det, amorteringsskyldighet jämlikt § 14 inträder, nedsättas till fyra procent,

i den mån låneförmedlare styrker sig hava medgivit innehavare

av egnahemslån från respektive statslån enahanda nedsättning av räntan.

Å till----sker.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 144.

67

§ 12-

Vad av lyft statslån icke vid utgången av det år, för vilket lånet

beviljats, blivit till egnahemslån utlämnat eller eljest disponerat, skall

till statskontoret inbetalas före utgången av mars månad nästpåföljande

år, där ej Kungl. Maj:t på av låneförmedlaren före utgången av januari

månad ingiven ansökning medgiver denne rätt att ytterligare ett år för

avsett ändamål innehava statslånebeloppet i fråga. Ränta å belopp,

som sålunda återbetalas, skall erläggas i den ordning, § 14 mom. 4

stadgar.

§ 14.

Mom. 2. Å amorteringsdelen---amorteringsdelen. Amor
teringsskyldigbeten

inträder med sjätte året efter utgången av det kalenderår,

för vilket lånet beviljats. Intilldess kapitalavbetalningen börjar,

erlägges allenast ränta å statslånets hela belopp jämlikt bestämmelserna

i § 11 första stycket. Därefter — — — inbetalts.

Mom. 4. Ränta och amortering å statslån skall för varje år av

låneförmedlaren inbetalas till statskontoret före utgången av mars månad

nästföljande år; skolande alltså den första amorteringen verkställas

under det sjunde året från utgången av det år, för vilket lånet beviljats.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:181 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående statens verksamhet för egnahemsbildning. s. 5 i texten
  2. JoU 1923:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statens verksamhet för egnaliemsbildning ävensom åtta i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. JoU 1923:40 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående viss ändring i gällande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kromegendomar. s. 24 i texten