Sök i Ratio Lex

Angående pensioner åt vissa personer

1923-03-10 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:146, Angående pensioner åt vissa personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

1

Nr 146.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensioner åt vissa

personer; given Stockholms slott den 10 mars 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen under punkterna l:o—6:o hemställt.

Under Hans . Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 10 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena BRanting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, örne.

Departementschefen, statsrådet Linders anför:

l:o.

Hos Kungl. Maj:t har styrelsen för lantbruksinstitutet vid Ultuna

i skrivelse den 17 augusti 1922 hemBtällt, att åtgärder måtte vidtagas för

beredande av pension med högsta möjliga belopp åt stadsbudet och postföraren

Johan Alfred Lundins änka Emilia Lundin, född Pettersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 119 höft. (Nr 146.) 1

[1-3

Pension åt

stadsbudet vid

lantbruksinstitutet

vid Ultuna

J. A. Lundins

anka.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

Departements
chefen.

[2.]

Pension åt

föreståndaren

vid lantbruksskolan

vid

Ultuna

W. Melin.

Till stöd för framställningen har anförts följande:

Lundin, som avlidit den 4 juni 1922, hade under en tid av 25 år innehaft

anställning vid institutet, varest han under de senaste fem åren åtnjutit en beräknad

medelinkomst av omkring 1,300 kronor förutom dyrtidstillägg. Under sin

tjänstetid hade Lundin städse med nit och plikttrohet skött sin syssla och ådagalagt

ett hedrande uppförande.

Behållningen i boet efter Lundin uppginge till 4,071 kronor 95 öre.

Änkan Lundin, som under hösten 1922 uppnådde 60 års ålder, vore i saknad

av medel till sitt uppehälle och kunde på grund av ålder och nedsatt arbetsförmåga

icke i väsentlig mån genom eget arbete bidraga till sitt uppehälle. Hennes tre

barn, vilka alla uppnått myndig ålder, vore icke i stånd att i nämnvärd grad

hjälpa henne.

Lantbruksstyrelsen har i infordrat utlåtande den 29 augusti 1922

under framhållande, att Lundins tjänst icke vore förenad med rätt till

pension, förklarat sig anse, att med hänsyn till Lundins långa tjänstgöring

starka billighetsskäl talade för, att någon pension av allmänna

medel bereddes hans änka. Beloppet härav syntes med fästat avseende

å de avlöningsförmåner, Lundin ägt uppbära å sin tjänst, icke böra

understiga 300 kronor för år.

Statskontoret har jämväl funnit skäligt, att pension beredes änkan

Lundin samt icke funnit anledning till erinran mot att pensionsbeloppet

bestämmes till 300 kronor för år.

Jag instämmer med myndigheterna och hemställer därför, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att stadsbudet och postföraren vid lantbruksinstitutet

vid Ultuna Johan Alfred Lundins änka

Emilia Lundin, född Pettersson, må, räknat från och

med den 1 juli 1922, under sin återstående livstid, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 300 kronor.

2:o.

Hos Kungl. Maj:t har styrelsen för lantbruksinstitutet vid Ultuna

i skrivelse den 16 februari 1923 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga

erforderlig åtgärd för beredande av pension åt förvaltaren vid Ultuna

egendom och föreståndaren för lantbruksskolan därstädes Waldemar Melin

med ett årligt belopp av 4,800 kronor att utgå från den 5 april 1924.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146. 3

Till stöd för sin framställning har styrelsen anfört, att Mehn, som hösten

1892 tillträdde de ovannämnda befattningarna vid Ultima, alltsedan denna

tid, endast med undantag för kortare tiders tjänstledighet, oavbrutet skött

dessa tjänster med stort nit och plikttrohet, på grund varav det icke

syntes kunna ifrågasättas annat än att vid avskedstagandet pension till

lämpligt belopp borde tillerkännas honom. Melins årliga löneförmåner

för de båda förenade sysslorna utgjorde för närvarande tillsammans

7,000 kronor, förutom fri bostad och bränsle samt trädgård och potatisland,

och med hänsyn härtill syntes pensionen icke lämpligen kunna

bestämmas till lägre belopp än 4,800 kronor.

Efter remiss har lantbruksstyrelsen den 19 februari 1923 avgivit

utlåtande i ärendet och därvid yttrat sig sålunda:

Med erinran att riksdagen förut i ett flertal fall bifallit framställningar om

pension av statsmedel åt befattningshavare vid lantbruksinstituten och i samband

med dem inrättade skolor ville styrelsen anföra, att det syntes styrelsen billigt, att

pension jämväl bereddes Mehn, då han vid vanlig pensionsålder ämnade frånträda

ovannämnda tjänster, vilka han den 24 oktober 1892 tillträtt och därefter med

goda vitsord alltjämt uppehållit. Då lantbruksskolan vid Ultuna vore en statlig

institution och Mehn sålunda icke-ordinarie befattningshavare i statens tjänst, syntes

grunderna i lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension böra tjäna till ledning vid beräkning av pensionens belopp. Av

handlingarna i ärendet framginge, att Mehn vore född den 5 april 1859 och sålunda

den 5 april 1924 komme att uppnå 65 års ålder, att han vid sistnämnda

tidpunkt komme att räkna 31 fulla tjänstår i statens tjänst och att han vid sina

tjänster åtnjöte en kontant avlöning av 7,000 kronor om året, dyrtidstillägg oberäknat,

ävensom fri bostad och bränsle samt trädgårds- och potatisland. Om sistberörda

naturaförmåner uppskattades till 1,100 kronor, skulle sammanlagda inkomsten

vid ifrågavarande befattningar uppgå till 8,100 kronor. Enligt grunderna

för ovannämnda pensionslag skulle två tredjedelar härav anses utgöra tjänstinnehavarens

pensionsunderlag, vilket alltså skulle utgöra 5,400 kronor. Enligt berörda

lag fordrades i allmänhet 25 å 30 tjänstår för att lärare skulle vara berättigad till

full pension. Vid sådant förhållande torde Mehn få anses innehava tillräckligt

antal tjänstår för erhållande av pension med pensionsunderlagets belopp. Något

avdrag torde dock böra göras med anledning därav, att avgifter till Melins pensionering

icke erlagts. Dylikt avdrag syntes förslagsvis kunna bestämmas till

600 kronor. Pensionen skulle då komma att uppgå till 4,800 kronor.

På grund av vad sålunda anförts hemställde lantbruksstyrelsen om bifall

till framställningen.

Statskontoret har i infordrat utlåtande den 2 mars 1923 likaledes

tillstyrkt framställningen.

I likhet med myndigheterna anser jag, att Melin bör beredas pension,

då han efter uppnådd ålder av 65 år kommer att avgå från sin

Departements
chefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

[3.]

Pension åt

städerskan vid

trädgårdsskolan

vid Alna>p

Hanna

Mittisson .

Departements
chefen.

Kungl, Maj:ts proposition Nr 146.

anställning vid Ultima. Beträffande pensionsbeloppets storlek har jag

ej något att erinra och hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att förvaltaren vid Ultuna egendom och föreståndaren

för lantbruksskolan vid Ultuna Waldemar

Mehn må från och med månaden näst efter den, varunder

han efter uppnådd ålder av 65 år kommer att

avgå från sin anställning, under sin återstående livstid

från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

av 4,800 kronor.

3:o.

Hos Kungl. Maj:t har styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp i skrivelse den 5 september 1922 hemställt, att städerskan

vid trädgårdsskolan vid Alnarp Hanna Mattisson måtte från den 1 juli

1923 beredas eu årlig pension av 400 kronor.

Styrelsen, som vid framställningen fogat läkarintyg ävensom åldersbevis

för Mattisson, utvisande att hon är född den 12 februari 1858,

anför i ärendet följande.

Mattisson, som 1905 anställts vid Alnarps trädgårdar, hade från 1906 eller

i 17 år utan avbrott ombesörjt städningen därstädes. Då Mattisson, som med nit

och intresse utfört sitt arbete och städse fört en hedrande vandel, i februari 1923

uppnådde en ålder av 65 år och på grund av ålder och avtagande krafter icke

längre kunde sköta sin befattning och då vidare varken hon själv eller styrelsen

för hennes hjälp hade några medel disponibla, hade styrelsen ansett det vara sin

plikt att hos Kungl. Maj:t framhålla det behjärtansvärda i, att Mattisson i likhet

med vad fallet varit med städerskan vid hovbeslagsskolan vid Alnarp Kersti

Andersson bereddes en någorlunda bekymmerfri ålderdom i form av statspension.

Statskontoret, som i ärendet avgivit infordrat utlåtande den 31

oktober 1922, har funnit skäligt, att Mattisson tillerkännes någon pension

av statsmedel. Statskontoret har inhämtat, att Mattisson jämte fri

bostad och vedbrand åtnjutit en årlig avlöning av 500 kronor, å vilket

belopp tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg utgått. På grund härav

och med erinran att 1922 års riksdag beviljat pension med 350 kronor

åt parkstäderskan Hilda Bröderman, vilken under 17 år varit anställd

vid krigsskolan, har statskontoret tillstyrkt utverkande åt Mattisson av

pension med 350 kronor årligen.

I likhet med myndigheterna finner jag Mattisson böra beredas pension.

I fråga om pensionsbeloppets storlek biträder jag statskontorets för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 14C. 5

slag. Jag hemställer alltså, att Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att städerskan vid trädgårdsskolan vid Alnarp

Hanna Mattisson må från och med månaden näst efter

den, varunder hon lämnar sin anställning vid skolan,

dock tidigast från och med den 1 juli 1923 under sin

återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 350 kronor.

4:o.

Uti en till Kungl. Magt ställd, av statskontoret med utlåtande den

19 december 1922 överlämnad framställning har styrelsen för veterinärinrättningen

i Skara hemställt om utverkande hos 1923 års riksdag av

en årlig pension om ettusenfyrahundra kronor åt fodermarsken vid veterinärinrättningen

Abel Ask från och med den 1 juli 1923.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Ask är nära 70 år

gammal, att han varit anställd vid veterinärinrättningen i 44 år, till en

början som fodermarsk och stalldräng, senare, sedan år 1889, som fodermarsk

och förste stalldräng, samt att hans avlöning från och med år

1920 utgjort 1,250 kronor, jämte tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg,

ävensom fri bostad med lyse och bränsle.

Statskontoret har i sitt ovanberörda utlåtande anfört:

Statskontoret funne det synnerligen rimligt att åt Ask, då han nu vid llög

ålder önskade avgå från sin anställning vid veterinärinrättningen, bereddes någon

pension av statsmedel i anledning av hans synnerligen långvariga och utomordentligt

väl vitsordade tjänstgöring därstädes.

Vad styrelsen föreslagit i fråga om beloppet av den ifrågasatta pensionen

kunde statskontoret dock ej biträda.

Om de av Ask åtnjutna naturaförmånerna uppskattades till ett värde av 250

kronor årligen, kunde hans årsavlöning, frånsett tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg,

beräknas till 1,500 kronor. I enlighet med grunderna i civila pensionslagen

skulle Asks pension alltså bliva 1,000 kronor. I liknande fall hade en nedsättning

av den beräknade pensionen ägt rum i anledning därav, att vederbörande

icke med egna avgifter bidragit till sin pensionering. Sådan nedsättning syntes dock

ej böra företagas beträffande den nu ifrågavarande pensionen, detta med hänsyn

dels till Asks osedvanligt långa tjänstetid och dels till den omständigheten, att hans

avlöning torde få anses jämförelsevis knappt tillmätt. Statskontoret tilläte sig tilllika

erinra, att pension till ovan angivna belopp av 1922 års riksdag beviljats åt

fodermarsken vid Herrevads klosters remontdepå O. H. Ahlbin (R. skr. 302, p. 29).

Statskontoret hemställde på grund härav, om en pension åt Ask av 1,000

kronor årligen. '' !

[4.]

Pension åt

fodermarsken

vid veterinUrinrättningen''

i Skara A.

Ask.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

Departementschefen.

[5.]

Tilläggspension

åt f. d.

domänintendenten

C. M.

Åhlund.

Jag instämmer med statskontoret och hemställer därför, att Kung!.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att fodermarsken Abel Ask må från och med

månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning

vid veterinärinrättningen i Skara, dock tidigast

från och med den 1 juli 1923, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension av 1,000 kronor.

5:o.

Hos Kungl. Maj:t har före detta domänintendenten i Göteborgs

och Bohus län, majoren i armén Carl Mathias Åhlund anhållit att komma

i åtnjutande av fyllnadspension.

Såsom stöd för sin framställning har sökanden anfört, att han, som

den 18 juli 1923 uppnår 73 års ålder, den 1 april 1873 anställts vid

Bohusläns regemente och sålunda varit i statens tjänst i det närmaste

50 år, att han i februari 1899 förordnats till domänintendent i nämnda

län, vilken befattning han upprätthållit under 23 år samt att han i egenskap

av f. d. kapten vid ovannämnda regemente åtnjuter en årlig pension

av endast 2,720 kronor utom dyrtidstillägg.

Vid de tillfällen, då pensioner förut beviljats domänintendenter,

nämligen åt domänintendenten M. Borgström 1902 (X Ii. T. p. 9), H. J.

Ljungbeck 1905 (X H. T. p. 13), kaptenen M. F. Rohde 1910 (prop.

nr 155) och domänintendenten O. Erickson 1922 (prop. nr 54) hava pensionsbeloppen,

oavsett det arvode vederbörande uppburit såsom domänintendent,

bestämts till 2,000 kronor.

Efter remiss har domänstyrelsen den 19 januari 1923 avgivit utlåtande

över berörda framställning och därvid anfört.

Åhlund hade från den 3 februar1 1899, då Kungl. Maj:ts förordnande för

honom första gången utfärdades, oavbrutet till och med den 31 december 1922, vid

vilken tidpunkt Åhlund på grand av ålder dragit sig tillbaka, bestritt domänintendentsbefattningen

i Göteborgs och Bobus län.

I utövningen av sin tjänst både Åhlund i förening med framstående skicklighet

ådagalagt synnerligt intresse samt på ett förtjänstfullt sätt och med en aldrig

svikande plikttrohet fullgjort sina åligganden.

Fullgiltiga skäl syntes styrelsen därför föreligga för den fyllnadspension,

varom Åhlund i förevarande ansökning hemställt.

Beträffande pensionens storlek, därom Åhlund i sin ansökning icke uttalat

något särskilt önskemål, hade styrelsen, med hänsyn till den avlöning, som till

Åhlund för hans tjänst utgått, ansett denna lämpligen böra bestämmas till 1,284

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:tu proposition Nr 146.

1

kronor. Med den pension, som Åhlund i egenskap av kapten uppbure, skulle han

sålunda för sin verksamhet i statens tjänst komma i åtnjutande av eu pension å

sammanlagt 4,004 kronor.

Styrelsen ville därför på det livligaste tillstyrka, en årlig fyllnadspension åt

Åhlund av 1,284 kronor från och med ingången av 1923.

I ärendet har jämväl statskontoret den 7 februari 1923 avgivit infordrat

utlåtande och därvid anfört följande.

Av handlingarna framginge, att sökanden på grund av förut innehavd anställning

vid armén åtnjöte pension från arméns pensionskassa med 2,720 kronor.

Sådan pension hade i allmänhet ansetts utgöra hinder för utverkande av ytterligare

pension från allmänna indragningsstaten på grund av anställning i vissa befattningar

utom stat vid försvaret, såsom å rullföringsexpeditionerna, vid förråden

m. m. Dessa befattningar, som i regel besattes med pensionerade officerare och

underofficerare, kunde sägas vara ett slags reträttplatser för dessa vid jämförelsevis

låg levnadsålder pensionerade militära befattningshavare.

Så vore emellertid ej fallet med nu ifrågavarande befattning, vilket också

framginge av den omständigheten, att riksdagen i ett flertal fall, senast 1922,

beviljat pensioner åt domänintendenter. Vid sådant förhållande syntes även åt

sökanden böra utverkas någon pension i anledning av hans ifrågavarande anställning.

Emellertid syntes det av domänstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet vara väl

högt tilltaget. Därest i förevarande fall pensionslagens bestämmelser (16 § 3:o) varit

tillämpliga och beloppet av de av riksdagen förut beviljade pensionerna åt domänintendenter,

2,000 kronor, ansåges utgöra full pension för befattning av ifrågavarande

slag, borde pensionen för sökanden med hänsyn till hans pension från arméns

pensionskassa minskas till en tredjedel av 2,000 kronor, eller sålunda 666 kronor

66 öre. Detta belopp, avrundat till närmast högre tiotal kronor, alltså 670 kronor,

syntes statskontoret böra utverkas såsom pension åt sökanden.

Den i ärendet förebragta utredningen synes mig motivera ett bifall

till Åhlunds framställning på sätt den av statskontoret tillstyrkts.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att före detta domänintendenten, majoren i armén

Carl Mathias Åhlund må från och med den 1 januari

1923 under sin återstående livstid åtnjuta, utöver till

honom utgående officerspension 2,720 kronor, pension

från allmänna indragningsstaten till belopp av 670

kronor årligen.

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

Pensioner åt

d. stallbetjänterna

vid

Flyinge

j hingstdepå

J. Jönsson

Boskvist, P.

Kristensson

Bergkvist och

N. Larsson

Ekberg.

6:o,

Genom särskilda brev den 29 augusti 1902, den 15 december 1911

och den 17 juli 1914 har Kungl. Maj:t bemyndigat stuteriöverstyrelsen

att till stallbetjänterna vid Flyinge hingstdepå Jöns Jönsson Roskvist,

Per Kristensson Bergkvist och Nils Larsson Ekberg utbetala årliga

understöd av hingstdepåns medel med 200 kronor till Roskvist samt

300 kronor till envar av Bergkvist och Ekberg, att tills vidare åtnjuta»

från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande befattningshavare

erhölle avsked från sin anställning vid hingstdepån.

1 skrivelse den 2 april 1918 hemställde stuteriöverstyrelsen, att

understöden till nämnda f. d. stallbetjänter måtte förhöjas till samma

belopp 400 kronor, som genom beslut av 1917 års riksdag (prop. nr

288) anvisats å allmänna indragningsstaten såsom pension åt en stallbetjänt

vid Flyinge hingstdepå. I utlåtande häröver den 24 april 1918

förklarade statskontoret skäl knappast föreligga att i dessa fall framför

andra dylika då företaga en reglering av pension eller understöd. Det

förefölle nämligen statskontoret lämpligt att, om reglering visade sig

erforderlig, sådan företoges för alla pensionärer på en gång och efter

enhetliga grunder. Stuteriöverstyrelsens framställning i denna del lämnades

i överensstämmelse härmed av Kungl. Maj:t jämlikt beslut den

10 maj 1918 utan bifall. I enlighet med tillstyrkan av statskontoret

bemyndigade emellertid Kungl. Maj:t stuteriöverstyrelsen att till nämnda

understödstagare från anslaget till hästavelns förbättrande utbetala krigstidstillägg

för 1918.

För tiden efter 1918 hava understödstagarna kommit i åtnjutande av

dyrtidstillägg.

Med utlåtande den 28 februari 1923 har nu stuteriöverstyrelsen

överlämnat en till styrelsen ställd, av chefen för Flyinge hingstdepå

med tillstyrkan av bifall insänd skrift, däri förutnämnda understödstagare

gemensamt anhållit, att styrelsen måtte, enär de till dem för

närvarande utgående understöden på grund av vederbörandes tilltagande

ålder och sjuklighet samt oförmåga att genom arbete i någon mån bidraga

till sin försörjning vore alldeles för små för täckande av ens de

oundgängligaste behoven, utverka någon förbättring av understöden

ifråga. Sökandena hava tillika uttryckt den önskan, att understöden

från och med 1922 måtte ökas till samma belopp, som beviljats två

under 1917 respektive 1918 pensionerade stallbetjänter vid depån, eller

400 kronor för en var av dem, ävensom att pensionstillägg enligt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 140. 9

kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 300) måtte få utgå å understöden

ifråga.

Sluteriöverstyrelsen anför i sitt utlåtande, bland annat, följande.

Enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut hade till två under 1917 och

1918 ur Flyinge hingstdepås tjänst avgångna stallbetjänter utbetalats pensioner

från allmänna indragningsstaten till högre belopp än de ovannämnda understöden.

Genom beslut den 13 juli 1917 tillerkändes nämligen en sagda år ur depåns tjänst

avgående stallbetjänt, Hans Månsson Lundberg, vilken vore född 1862 och varit

anställd i depåns tjänst i 30 år, en årlig pension av 400 kronor, och samma förmån

tillförsäkrades genom beslut den 18 september 1918 en annan från sin anställning

vid depån hösten 1918 avgången stallbetjänt, Nils Andersson, som vore

född 1856 och varit anställd vid depån i 39 år. Till jämförelse härmed kunde

framhållas, att av nu ifrågavarande sökande, Roskvist vore född 1840 och tjänat

vid depån i 38 år, Bergkvist vore född 1851 och hade tjänat därstädes i 37 år,

samt Ekberg vore född 1851 och avgått ur depåns tjänst efter 36 års tjänstgöring.

Ifrågavarande understödstagare åtnjöte jämväl årlig folkpension till belopp

av, Roskvist 37 kronor 60 öre, Bergkvist 20 kronor 20 öre och Ekberg 68 kronor

40 öre, vadan de sålunda för år uppbure i sammanlagt understöd, Roskvist

237 kronor 60 öre, Bergkvist 320 kronor 20 öre och Ekberg 368 kronor 40 öre.

Då emellertid nämnda understöd numera uppenbarligen icke vore tillräckliga

att nödtorftigt täcka sökandenas levnadsbehov, ansåge stuteriöverstyrelsen det vara

med billighet överensstämmande, att dem bereddes någon förbättring i deras levnadsvillkor

samt att de i sådant hänseende borde likställas med ovannämnda under

1917 och 1918 ur depåns tjänst avgångna stallbetjänter; och finge styrelsen därför

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen tillerkänna ifrågavarande f. d.

stallbetjänter i stället för de dem nu tillerkända understöden en årlig pension

under deras återstående livstid att från allmänna indragningsstaten utgå med

fyrahundra kronor till envar av dem, räknat från och med ingången av 1922.

Uti infordrat utlåtande den 7 mars 1923 bär statskontoret, under

erinran om sitt utlåtande den 24 april 1918, tillstyrkt framställning till

riksdagen därom, att ifrågavarande understöd iinge med oförändrade

belopp utgå från allmänna indragningsstaten, samt i anslutning härtill

vidare anfört följande.

Därest en överflyttning till allmänna indragningsstaten av ifrågavarande

understöd nu bleve genomförd, komme också en reglering av understödens belopp

att i och med detsamma äga rum, enär understödstagarna i så fall bleve delaktiga

av pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg

åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. I avvaktan

på genomförandet av den föreslagna överflyttningen syntes emellertid bemyndigande

böra utfärdas för stuteriöverstyrelsen att från anslaget till hingstdepåernas

verksamhet utbetala pensionstillägg åt ifrågavarande tre f. d. stallbetjänter

i enlighet med de grunder, som gällde eller kunde komma att gälla för pensionstillägg

åt f. d. befattningshavare i statens tjänst.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 119 käft. (Nr 146.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departt
mentstheftn.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

Enligt vad jag inhämtat äro ifrågavarande tre sökande de enda

f. d. befattningshavare vid hingstdepåerna, vilka åtnjuta understöd från

hingstdepåernas medel.

I likhet med myndigheterna^tillstyrker jag, att understöden överflyttas

att i stället utgå från allmänna indragningsstaten. Med hänsyn

till det tillägg, som därigenom kommer att å understöden utgå jämlikt

kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360), torde, såsom statskontoret anfört,

någon höjning av understödens belopp ej beviljas.

överflyttningen torde lämpligen böra ske från och med den 1 instundande

juli.

Därest riksdagen bifaller framställningen i enlighet^med vad jag

nu tillstyrkt, torde Kungl. Maj:t bemyndiga stuteriöverstyrelsen att för

tiden från och med den 1 januari till och med 30 juni 1923 från anslaget

till hingstdepåernas verksamhet till understödstagarna utbetala

tillägg till dem tillerkända understöd i överensstämmelse med stadgandena

i sagda kungörelse.

Jag hemställer nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att de understöd, som genom ovannämnda beslut

tillerkänts envar av förra stallbetjänterna vid Flyinge

hingstdepå Jöns Jönsson Roskvist, Per Kristensson

Bergkvist och Nils Larsson Ekberg, må från och med

den 1 juli 1923 med oförändrade belopp utgå från

allmänna indragningsstaten.

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad

departementschefen hemställt uti de under l:o—6:o

här ovan antecknade ärenden. Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen—Regenten behagar härtill lämna bifall

samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

STOOK HOLM, ISAAC MABCUS- BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1923:31 Bankoutskottets utlåtande Nr 31 s. 26 i texten