Angående pensioner åt vissa personer
1923-03-10 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1923:146, Angående pensioner åt vissa personer
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.
1
Nr 146.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensioner åt vissa
personer; given Stockholms slott den 10 mars 1923.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen under punkterna l:o—6:o hemställt.
Under Hans . Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Sven Linders.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 10 mars 1923.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena BRanting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, örne.
Departementschefen, statsrådet Linders anför:
l:o.
Hos Kungl. Maj:t har styrelsen för lantbruksinstitutet vid Ultuna
i skrivelse den 17 augusti 1922 hemBtällt, att åtgärder måtte vidtagas för
beredande av pension med högsta möjliga belopp åt stadsbudet och postföraren
Johan Alfred Lundins änka Emilia Lundin, född Pettersson.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 119 höft. (Nr 146.) 1
[1-3
Pension åt
stadsbudet vid
lantbruksinstitutet
vid Ultuna
J. A. Lundins
anka.
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.
Departements
chefen.
[2.]
Pension åt
föreståndaren
vid lantbruksskolan
vid
Ultuna
W. Melin.
Till stöd för framställningen har anförts följande:
Lundin, som avlidit den 4 juni 1922, hade under en tid av 25 år innehaft
anställning vid institutet, varest han under de senaste fem åren åtnjutit en beräknad
medelinkomst av omkring 1,300 kronor förutom dyrtidstillägg. Under sin
tjänstetid hade Lundin städse med nit och plikttrohet skött sin syssla och ådagalagt
ett hedrande uppförande.
Behållningen i boet efter Lundin uppginge till 4,071 kronor 95 öre.
Änkan Lundin, som under hösten 1922 uppnådde 60 års ålder, vore i saknad
av medel till sitt uppehälle och kunde på grund av ålder och nedsatt arbetsförmåga
icke i väsentlig mån genom eget arbete bidraga till sitt uppehälle. Hennes tre
barn, vilka alla uppnått myndig ålder, vore icke i stånd att i nämnvärd grad
hjälpa henne.
Lantbruksstyrelsen har i infordrat utlåtande den 29 augusti 1922
under framhållande, att Lundins tjänst icke vore förenad med rätt till
pension, förklarat sig anse, att med hänsyn till Lundins långa tjänstgöring
starka billighetsskäl talade för, att någon pension av allmänna
medel bereddes hans änka. Beloppet härav syntes med fästat avseende
å de avlöningsförmåner, Lundin ägt uppbära å sin tjänst, icke böra
understiga 300 kronor för år.
Statskontoret har jämväl funnit skäligt, att pension beredes änkan
Lundin samt icke funnit anledning till erinran mot att pensionsbeloppet
bestämmes till 300 kronor för år.
Jag instämmer med myndigheterna och hemställer därför, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att stadsbudet och postföraren vid lantbruksinstitutet
vid Ultuna Johan Alfred Lundins änka
Emilia Lundin, född Pettersson, må, räknat från och
med den 1 juli 1922, under sin återstående livstid, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 300 kronor.
2:o.
Hos Kungl. Maj:t har styrelsen för lantbruksinstitutet vid Ultuna
i skrivelse den 16 februari 1923 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga
erforderlig åtgärd för beredande av pension åt förvaltaren vid Ultuna
egendom och föreståndaren för lantbruksskolan därstädes Waldemar Melin
med ett årligt belopp av 4,800 kronor att utgå från den 5 april 1924.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 146. 3
Till stöd för sin framställning har styrelsen anfört, att Mehn, som hösten
1892 tillträdde de ovannämnda befattningarna vid Ultima, alltsedan denna
tid, endast med undantag för kortare tiders tjänstledighet, oavbrutet skött
dessa tjänster med stort nit och plikttrohet, på grund varav det icke
syntes kunna ifrågasättas annat än att vid avskedstagandet pension till
lämpligt belopp borde tillerkännas honom. Melins årliga löneförmåner
för de båda förenade sysslorna utgjorde för närvarande tillsammans
7,000 kronor, förutom fri bostad och bränsle samt trädgård och potatisland,
och med hänsyn härtill syntes pensionen icke lämpligen kunna
bestämmas till lägre belopp än 4,800 kronor.
Efter remiss har lantbruksstyrelsen den 19 februari 1923 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid yttrat sig sålunda:
Med erinran att riksdagen förut i ett flertal fall bifallit framställningar om
pension av statsmedel åt befattningshavare vid lantbruksinstituten och i samband
med dem inrättade skolor ville styrelsen anföra, att det syntes styrelsen billigt, att
pension jämväl bereddes Mehn, då han vid vanlig pensionsålder ämnade frånträda
ovannämnda tjänster, vilka han den 24 oktober 1892 tillträtt och därefter med
goda vitsord alltjämt uppehållit. Då lantbruksskolan vid Ultuna vore en statlig
institution och Mehn sålunda icke-ordinarie befattningshavare i statens tjänst, syntes
grunderna i lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension böra tjäna till ledning vid beräkning av pensionens belopp. Av
handlingarna i ärendet framginge, att Mehn vore född den 5 april 1859 och sålunda
den 5 april 1924 komme att uppnå 65 års ålder, att han vid sistnämnda
tidpunkt komme att räkna 31 fulla tjänstår i statens tjänst och att han vid sina
tjänster åtnjöte en kontant avlöning av 7,000 kronor om året, dyrtidstillägg oberäknat,
ävensom fri bostad och bränsle samt trädgårds- och potatisland. Om sistberörda
naturaförmåner uppskattades till 1,100 kronor, skulle sammanlagda inkomsten
vid ifrågavarande befattningar uppgå till 8,100 kronor. Enligt grunderna
för ovannämnda pensionslag skulle två tredjedelar härav anses utgöra tjänstinnehavarens
pensionsunderlag, vilket alltså skulle utgöra 5,400 kronor. Enligt berörda
lag fordrades i allmänhet 25 å 30 tjänstår för att lärare skulle vara berättigad till
full pension. Vid sådant förhållande torde Mehn få anses innehava tillräckligt
antal tjänstår för erhållande av pension med pensionsunderlagets belopp. Något
avdrag torde dock böra göras med anledning därav, att avgifter till Melins pensionering
icke erlagts. Dylikt avdrag syntes förslagsvis kunna bestämmas till
600 kronor. Pensionen skulle då komma att uppgå till 4,800 kronor.
På grund av vad sålunda anförts hemställde lantbruksstyrelsen om bifall
till framställningen.
Statskontoret har i infordrat utlåtande den 2 mars 1923 likaledes
tillstyrkt framställningen.
I likhet med myndigheterna anser jag, att Melin bör beredas pension,
då han efter uppnådd ålder av 65 år kommer att avgå från sin
Departements
chefen.
4
[3.]
Pension åt
städerskan vid
trädgårdsskolan
vid Alna>p
Hanna
Mittisson .
Departements
chefen.
Kungl, Maj:ts proposition Nr 146.
anställning vid Ultima. Beträffande pensionsbeloppets storlek har jag
ej något att erinra och hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att förvaltaren vid Ultuna egendom och föreståndaren
för lantbruksskolan vid Ultuna Waldemar
Mehn må från och med månaden näst efter den, varunder
han efter uppnådd ålder av 65 år kommer att
avgå från sin anställning, under sin återstående livstid
från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
av 4,800 kronor.
3:o.
Hos Kungl. Maj:t har styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp i skrivelse den 5 september 1922 hemställt, att städerskan
vid trädgårdsskolan vid Alnarp Hanna Mattisson måtte från den 1 juli
1923 beredas eu årlig pension av 400 kronor.
Styrelsen, som vid framställningen fogat läkarintyg ävensom åldersbevis
för Mattisson, utvisande att hon är född den 12 februari 1858,
anför i ärendet följande.
Mattisson, som 1905 anställts vid Alnarps trädgårdar, hade från 1906 eller
i 17 år utan avbrott ombesörjt städningen därstädes. Då Mattisson, som med nit
och intresse utfört sitt arbete och städse fört en hedrande vandel, i februari 1923
uppnådde en ålder av 65 år och på grund av ålder och avtagande krafter icke
längre kunde sköta sin befattning och då vidare varken hon själv eller styrelsen
för hennes hjälp hade några medel disponibla, hade styrelsen ansett det vara sin
plikt att hos Kungl. Maj:t framhålla det behjärtansvärda i, att Mattisson i likhet
med vad fallet varit med städerskan vid hovbeslagsskolan vid Alnarp Kersti
Andersson bereddes en någorlunda bekymmerfri ålderdom i form av statspension.
Statskontoret, som i ärendet avgivit infordrat utlåtande den 31
oktober 1922, har funnit skäligt, att Mattisson tillerkännes någon pension
av statsmedel. Statskontoret har inhämtat, att Mattisson jämte fri
bostad och vedbrand åtnjutit en årlig avlöning av 500 kronor, å vilket
belopp tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg utgått. På grund härav
och med erinran att 1922 års riksdag beviljat pension med 350 kronor
åt parkstäderskan Hilda Bröderman, vilken under 17 år varit anställd
vid krigsskolan, har statskontoret tillstyrkt utverkande åt Mattisson av
pension med 350 kronor årligen.
I likhet med myndigheterna finner jag Mattisson böra beredas pension.
I fråga om pensionsbeloppets storlek biträder jag statskontorets för
-
Kungl. Maj.ts proposition Nr 14C. 5
slag. Jag hemställer alltså, att Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att städerskan vid trädgårdsskolan vid Alnarp
Hanna Mattisson må från och med månaden näst efter
den, varunder hon lämnar sin anställning vid skolan,
dock tidigast från och med den 1 juli 1923 under sin
återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 350 kronor.
4:o.
Uti en till Kungl. Magt ställd, av statskontoret med utlåtande den
19 december 1922 överlämnad framställning har styrelsen för veterinärinrättningen
i Skara hemställt om utverkande hos 1923 års riksdag av
en årlig pension om ettusenfyrahundra kronor åt fodermarsken vid veterinärinrättningen
Abel Ask från och med den 1 juli 1923.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Ask är nära 70 år
gammal, att han varit anställd vid veterinärinrättningen i 44 år, till en
början som fodermarsk och stalldräng, senare, sedan år 1889, som fodermarsk
och förste stalldräng, samt att hans avlöning från och med år
1920 utgjort 1,250 kronor, jämte tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg,
ävensom fri bostad med lyse och bränsle.
Statskontoret har i sitt ovanberörda utlåtande anfört:
Statskontoret funne det synnerligen rimligt att åt Ask, då han nu vid llög
ålder önskade avgå från sin anställning vid veterinärinrättningen, bereddes någon
pension av statsmedel i anledning av hans synnerligen långvariga och utomordentligt
väl vitsordade tjänstgöring därstädes.
Vad styrelsen föreslagit i fråga om beloppet av den ifrågasatta pensionen
kunde statskontoret dock ej biträda.
Om de av Ask åtnjutna naturaförmånerna uppskattades till ett värde av 250
kronor årligen, kunde hans årsavlöning, frånsett tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg,
beräknas till 1,500 kronor. I enlighet med grunderna i civila pensionslagen
skulle Asks pension alltså bliva 1,000 kronor. I liknande fall hade en nedsättning
av den beräknade pensionen ägt rum i anledning därav, att vederbörande
icke med egna avgifter bidragit till sin pensionering. Sådan nedsättning syntes dock
ej böra företagas beträffande den nu ifrågavarande pensionen, detta med hänsyn
dels till Asks osedvanligt långa tjänstetid och dels till den omständigheten, att hans
avlöning torde få anses jämförelsevis knappt tillmätt. Statskontoret tilläte sig tilllika
erinra, att pension till ovan angivna belopp av 1922 års riksdag beviljats åt
fodermarsken vid Herrevads klosters remontdepå O. H. Ahlbin (R. skr. 302, p. 29).
Statskontoret hemställde på grund härav, om en pension åt Ask av 1,000
kronor årligen. '' !
[4.]
Pension åt
fodermarsken
vid veterinUrinrättningen''
i Skara A.
Ask.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.
Departementschefen.
[5.]
Tilläggspension
åt f. d.
domänintendenten
C. M.
Åhlund.
Jag instämmer med statskontoret och hemställer därför, att Kung!.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att fodermarsken Abel Ask må från och med
månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning
vid veterinärinrättningen i Skara, dock tidigast
från och med den 1 juli 1923, under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension av 1,000 kronor.
5:o.
Hos Kungl. Maj:t har före detta domänintendenten i Göteborgs
och Bohus län, majoren i armén Carl Mathias Åhlund anhållit att komma
i åtnjutande av fyllnadspension.
Såsom stöd för sin framställning har sökanden anfört, att han, som
den 18 juli 1923 uppnår 73 års ålder, den 1 april 1873 anställts vid
Bohusläns regemente och sålunda varit i statens tjänst i det närmaste
50 år, att han i februari 1899 förordnats till domänintendent i nämnda
län, vilken befattning han upprätthållit under 23 år samt att han i egenskap
av f. d. kapten vid ovannämnda regemente åtnjuter en årlig pension
av endast 2,720 kronor utom dyrtidstillägg.
Vid de tillfällen, då pensioner förut beviljats domänintendenter,
nämligen åt domänintendenten M. Borgström 1902 (X Ii. T. p. 9), H. J.
Ljungbeck 1905 (X H. T. p. 13), kaptenen M. F. Rohde 1910 (prop.
nr 155) och domänintendenten O. Erickson 1922 (prop. nr 54) hava pensionsbeloppen,
oavsett det arvode vederbörande uppburit såsom domänintendent,
bestämts till 2,000 kronor.
Efter remiss har domänstyrelsen den 19 januari 1923 avgivit utlåtande
över berörda framställning och därvid anfört.
Åhlund hade från den 3 februar1 1899, då Kungl. Maj:ts förordnande för
honom första gången utfärdades, oavbrutet till och med den 31 december 1922, vid
vilken tidpunkt Åhlund på grand av ålder dragit sig tillbaka, bestritt domänintendentsbefattningen
i Göteborgs och Bobus län.
I utövningen av sin tjänst både Åhlund i förening med framstående skicklighet
ådagalagt synnerligt intresse samt på ett förtjänstfullt sätt och med en aldrig
svikande plikttrohet fullgjort sina åligganden.
Fullgiltiga skäl syntes styrelsen därför föreligga för den fyllnadspension,
varom Åhlund i förevarande ansökning hemställt.
Beträffande pensionens storlek, därom Åhlund i sin ansökning icke uttalat
något särskilt önskemål, hade styrelsen, med hänsyn till den avlöning, som till
Åhlund för hans tjänst utgått, ansett denna lämpligen böra bestämmas till 1,284
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:tu proposition Nr 146.
1
kronor. Med den pension, som Åhlund i egenskap av kapten uppbure, skulle han
sålunda för sin verksamhet i statens tjänst komma i åtnjutande av eu pension å
sammanlagt 4,004 kronor.
Styrelsen ville därför på det livligaste tillstyrka, en årlig fyllnadspension åt
Åhlund av 1,284 kronor från och med ingången av 1923.
I ärendet har jämväl statskontoret den 7 februari 1923 avgivit infordrat
utlåtande och därvid anfört följande.
Av handlingarna framginge, att sökanden på grund av förut innehavd anställning
vid armén åtnjöte pension från arméns pensionskassa med 2,720 kronor.
Sådan pension hade i allmänhet ansetts utgöra hinder för utverkande av ytterligare
pension från allmänna indragningsstaten på grund av anställning i vissa befattningar
utom stat vid försvaret, såsom å rullföringsexpeditionerna, vid förråden
m. m. Dessa befattningar, som i regel besattes med pensionerade officerare och
underofficerare, kunde sägas vara ett slags reträttplatser för dessa vid jämförelsevis
låg levnadsålder pensionerade militära befattningshavare.
Så vore emellertid ej fallet med nu ifrågavarande befattning, vilket också
framginge av den omständigheten, att riksdagen i ett flertal fall, senast 1922,
beviljat pensioner åt domänintendenter. Vid sådant förhållande syntes även åt
sökanden böra utverkas någon pension i anledning av hans ifrågavarande anställning.
Emellertid syntes det av domänstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet vara väl
högt tilltaget. Därest i förevarande fall pensionslagens bestämmelser (16 § 3:o) varit
tillämpliga och beloppet av de av riksdagen förut beviljade pensionerna åt domänintendenter,
2,000 kronor, ansåges utgöra full pension för befattning av ifrågavarande
slag, borde pensionen för sökanden med hänsyn till hans pension från arméns
pensionskassa minskas till en tredjedel av 2,000 kronor, eller sålunda 666 kronor
66 öre. Detta belopp, avrundat till närmast högre tiotal kronor, alltså 670 kronor,
syntes statskontoret böra utverkas såsom pension åt sökanden.
Den i ärendet förebragta utredningen synes mig motivera ett bifall
till Åhlunds framställning på sätt den av statskontoret tillstyrkts.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att före detta domänintendenten, majoren i armén
Carl Mathias Åhlund må från och med den 1 januari
1923 under sin återstående livstid åtnjuta, utöver till
honom utgående officerspension 2,720 kronor, pension
från allmänna indragningsstaten till belopp av 670
kronor årligen.
Departements
chefen.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.
Pensioner åt
d. stallbetjänterna
vid
Flyinge
j hingstdepå
J. Jönsson
Boskvist, P.
Kristensson
Bergkvist och
N. Larsson
Ekberg.
6:o,
Genom särskilda brev den 29 augusti 1902, den 15 december 1911
och den 17 juli 1914 har Kungl. Maj:t bemyndigat stuteriöverstyrelsen
att till stallbetjänterna vid Flyinge hingstdepå Jöns Jönsson Roskvist,
Per Kristensson Bergkvist och Nils Larsson Ekberg utbetala årliga
understöd av hingstdepåns medel med 200 kronor till Roskvist samt
300 kronor till envar av Bergkvist och Ekberg, att tills vidare åtnjuta»
från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande befattningshavare
erhölle avsked från sin anställning vid hingstdepån.
1 skrivelse den 2 april 1918 hemställde stuteriöverstyrelsen, att
understöden till nämnda f. d. stallbetjänter måtte förhöjas till samma
belopp 400 kronor, som genom beslut av 1917 års riksdag (prop. nr
288) anvisats å allmänna indragningsstaten såsom pension åt en stallbetjänt
vid Flyinge hingstdepå. I utlåtande häröver den 24 april 1918
förklarade statskontoret skäl knappast föreligga att i dessa fall framför
andra dylika då företaga en reglering av pension eller understöd. Det
förefölle nämligen statskontoret lämpligt att, om reglering visade sig
erforderlig, sådan företoges för alla pensionärer på en gång och efter
enhetliga grunder. Stuteriöverstyrelsens framställning i denna del lämnades
i överensstämmelse härmed av Kungl. Maj:t jämlikt beslut den
10 maj 1918 utan bifall. I enlighet med tillstyrkan av statskontoret
bemyndigade emellertid Kungl. Maj:t stuteriöverstyrelsen att till nämnda
understödstagare från anslaget till hästavelns förbättrande utbetala krigstidstillägg
för 1918.
För tiden efter 1918 hava understödstagarna kommit i åtnjutande av
dyrtidstillägg.
Med utlåtande den 28 februari 1923 har nu stuteriöverstyrelsen
överlämnat en till styrelsen ställd, av chefen för Flyinge hingstdepå
med tillstyrkan av bifall insänd skrift, däri förutnämnda understödstagare
gemensamt anhållit, att styrelsen måtte, enär de till dem för
närvarande utgående understöden på grund av vederbörandes tilltagande
ålder och sjuklighet samt oförmåga att genom arbete i någon mån bidraga
till sin försörjning vore alldeles för små för täckande av ens de
oundgängligaste behoven, utverka någon förbättring av understöden
ifråga. Sökandena hava tillika uttryckt den önskan, att understöden
från och med 1922 måtte ökas till samma belopp, som beviljats två
under 1917 respektive 1918 pensionerade stallbetjänter vid depån, eller
400 kronor för en var av dem, ävensom att pensionstillägg enligt
Kungl. Maj:ts proposition Nr 140. 9
kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 300) måtte få utgå å understöden
ifråga.
Sluteriöverstyrelsen anför i sitt utlåtande, bland annat, följande.
Enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut hade till två under 1917 och
1918 ur Flyinge hingstdepås tjänst avgångna stallbetjänter utbetalats pensioner
från allmänna indragningsstaten till högre belopp än de ovannämnda understöden.
Genom beslut den 13 juli 1917 tillerkändes nämligen en sagda år ur depåns tjänst
avgående stallbetjänt, Hans Månsson Lundberg, vilken vore född 1862 och varit
anställd i depåns tjänst i 30 år, en årlig pension av 400 kronor, och samma förmån
tillförsäkrades genom beslut den 18 september 1918 en annan från sin anställning
vid depån hösten 1918 avgången stallbetjänt, Nils Andersson, som vore
född 1856 och varit anställd vid depån i 39 år. Till jämförelse härmed kunde
framhållas, att av nu ifrågavarande sökande, Roskvist vore född 1840 och tjänat
vid depån i 38 år, Bergkvist vore född 1851 och hade tjänat därstädes i 37 år,
samt Ekberg vore född 1851 och avgått ur depåns tjänst efter 36 års tjänstgöring.
Ifrågavarande understödstagare åtnjöte jämväl årlig folkpension till belopp
av, Roskvist 37 kronor 60 öre, Bergkvist 20 kronor 20 öre och Ekberg 68 kronor
40 öre, vadan de sålunda för år uppbure i sammanlagt understöd, Roskvist
237 kronor 60 öre, Bergkvist 320 kronor 20 öre och Ekberg 368 kronor 40 öre.
Då emellertid nämnda understöd numera uppenbarligen icke vore tillräckliga
att nödtorftigt täcka sökandenas levnadsbehov, ansåge stuteriöverstyrelsen det vara
med billighet överensstämmande, att dem bereddes någon förbättring i deras levnadsvillkor
samt att de i sådant hänseende borde likställas med ovannämnda under
1917 och 1918 ur depåns tjänst avgångna stallbetjänter; och finge styrelsen därför
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen tillerkänna ifrågavarande f. d.
stallbetjänter i stället för de dem nu tillerkända understöden en årlig pension
under deras återstående livstid att från allmänna indragningsstaten utgå med
fyrahundra kronor till envar av dem, räknat från och med ingången av 1922.
Uti infordrat utlåtande den 7 mars 1923 bär statskontoret, under
erinran om sitt utlåtande den 24 april 1918, tillstyrkt framställning till
riksdagen därom, att ifrågavarande understöd iinge med oförändrade
belopp utgå från allmänna indragningsstaten, samt i anslutning härtill
vidare anfört följande.
Därest en överflyttning till allmänna indragningsstaten av ifrågavarande
understöd nu bleve genomförd, komme också en reglering av understödens belopp
att i och med detsamma äga rum, enär understödstagarna i så fall bleve delaktiga
av pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg
åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. I avvaktan
på genomförandet av den föreslagna överflyttningen syntes emellertid bemyndigande
böra utfärdas för stuteriöverstyrelsen att från anslaget till hingstdepåernas
verksamhet utbetala pensionstillägg åt ifrågavarande tre f. d. stallbetjänter
i enlighet med de grunder, som gällde eller kunde komma att gälla för pensionstillägg
åt f. d. befattningshavare i statens tjänst.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 119 käft. (Nr 146.)
2
Departt
mentstheftn.
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.
Enligt vad jag inhämtat äro ifrågavarande tre sökande de enda
f. d. befattningshavare vid hingstdepåerna, vilka åtnjuta understöd från
hingstdepåernas medel.
I likhet med myndigheterna^tillstyrker jag, att understöden överflyttas
att i stället utgå från allmänna indragningsstaten. Med hänsyn
till det tillägg, som därigenom kommer att å understöden utgå jämlikt
kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360), torde, såsom statskontoret anfört,
någon höjning av understödens belopp ej beviljas.
överflyttningen torde lämpligen böra ske från och med den 1 instundande
juli.
Därest riksdagen bifaller framställningen i enlighet^med vad jag
nu tillstyrkt, torde Kungl. Maj:t bemyndiga stuteriöverstyrelsen att för
tiden från och med den 1 januari till och med 30 juni 1923 från anslaget
till hingstdepåernas verksamhet till understödstagarna utbetala
tillägg till dem tillerkända understöd i överensstämmelse med stadgandena
i sagda kungörelse.
Jag hemställer nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att de understöd, som genom ovannämnda beslut
tillerkänts envar av förra stallbetjänterna vid Flyinge
hingstdepå Jöns Jönsson Roskvist, Per Kristensson
Bergkvist och Nils Larsson Ekberg, må från och med
den 1 juli 1923 med oförändrade belopp utgå från
allmänna indragningsstaten.
Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad
departementschefen hemställt uti de under l:o—6:o
här ovan antecknade ärenden. Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen—Regenten behagar härtill lämna bifall
samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Rune Thygesen.
STOOK HOLM, ISAAC MABCUS- BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1923:31 Bankoutskottets utlåtande Nr 31 s. 26 i texten