Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker m. m

52 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 48 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:170, Med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

1

Nr 170.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående

försäljning av rusdrycker m. m.; given Stockholms slott den

2 mars 1923.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917

(nr 340) angående försäljning av rusdrycker; samt

2) förordning om ändrad lydelse av 9 § och 37 § 2 mom. i förordningen

den 11 oktober 1907 (nr 86) angående tillverkning av

brännvin.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

F. V. Thorsson.

X «:,

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 tand. 135 käft. (Nr 170.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition Nr 170.

Förslag

till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340)

angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom forordnas, att 46 § i förordningen den 14 juni 1917

angående försäljning av rusdrycker skall upphöra att gälla, samt att

nedan angivna paragrafer och moment i samma förordning skola erhålla

följande ändrade lydelse:

I KAP.

Allmänna bestämmelser.

i §•

3. Den, som till avsalu äger tillverka rusdrycker, må ej tilldelas

rättighet till detaljhandel med sådana drycker.

5. Den, som ej äger undfå tillstånd till försäljning enligt denna

paragraf, må ej heller vara styrelseledamot i bolag, som i 17 § sägs,

dock gäller vad sålunda stadgats icke i fråga om ecklesiastik ämbetseller

tjänsteman, kyrkobetjänt eller i allmän tjänst anställd lärare.

År bolag, som i 17 § sägs, aktiebolag, skola vid varje tid aktier

med ett röstvärde av mer än fyra femtedelar av röstetalet för bolagets

samtliga aktier ägas av personer, som enligt denna paragraf kunna

undfå tillstånd till försäljning. År bolaget handelsbolag, må ej någon,

som icke kan undfå sådant tillstånd, vara delägare i bolaget.

8 §-

1. Tillverkare av rusdrycker, så ock partihandelsbolag, som i 12 §

sägs, må ej i samband med rörelsens bedrivande annorledes än genom

försäljning avhända sig rusdrycker till annan.

10 §.

1. Rusdrycker må till riket införas blott av partihandelsbolag,

som i 12 § sägs, samt, efter tillstånd av den i 19 § omförmälda prisoch

inköpsnämnd, av bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Moj:ts proposition Nr 170: *

II KAP.

Om partihandel med rusdrycker.

12 §.

1. Partihandel inom riket med rusdrycker må, där fråga ej är

om försäljning, som i 13 eller 14 § sägs, bedrivas allenast av för sådant

ändamål bildat, i den ordning här nedan sägs antaget aktiebolag (partt
handelsbolag).

, .

Försäljning för export må bedrivas uteslutande av partihandefs
bolag

samt av tillverkare, som avses i 13 §.

2. Konungen antager efter därom gjord ansökan ett eller derå

partihandelsbolag för viss tid, högst fem år. Ansökan skall före ingången

av året näst före det, då försäljningen är avsedd att taga sin början,

skriftligen göras hos Konungen. Ansökningen skall vara åtföljd av den

för bolaget antagna bolagsordningen.

Missbrukar bolaget sin partihandelsrätt eller varder bolaget försatt

i konkurs, må försäljningsrätten av Konungen återkallas att ^upphöra

å tid, som av Konungen bestämmes. Konungen äger ock i sådant

fall föreskriva viss annan tid, än nyss sagts, för avgivande av ansökning

om rätt att från den tidpunkt, då försäljningsrätten sålunda upphör att

gälla, vara partihandelsbolag.

3. Partihandelsbolag må icke avse att bereda delägarna vinning

utöver skälig ränta å de av delägarna tillskjutna kontanta medel.

4. Av den vinst, som å partihandelsbolags rörelse årligen uppstår,

må bolaget enligt Konungens medgivande använda viss del till

avskrivningar och avsättning till fonder. \ ad därefter, och sedan utdelning

till bolagets delägare ägt rum, kan återstå av vinsten, skall

bolaget efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång

insätta å statsverkets giroräkning i riksbanken.

5. Ej må partihandelsbolag antagas, där ej genom bestämmelse

i bolagsordningen eller på annat sätt, som finnes betryggande, åt staten

beretts övervägande inflytande å bolagets ledning; och skall bolaget

därutöver vid verksamhetens bedrivande vara underkastat den särskilda

kontroll från statens sida, som Konungen prövar nödig.

6. Närmare bestämmelser i de i 4 och 5 mom. angivna hänseenden

ävensom de ytterligare föreskrifter i avseende å partihandelsbolags verksamhet

och drift, som finnas erforderliga, skola intagas i avtal,^ som

upprättas i samband med bolagets antagande. Konungen äger i sådant

avtal avgiva försäkran att ej för den tid, avtalet gäller, antaga annat

partihandelsbolag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

ia §.

1. Den, som till avsalu äger tillverka spritdrycker, vare skyldig

att av det tillverkade till partihandelsbolag försälja vad som icke utföres

ur riket eller enligt stadgande i förordningen angående handel

med skattefri sprit användes i tillverkarens egen rörelse eller enligt

samma förordning försäljes till där avsedd partihandlare.

2. Inom riket tillverkat vin, som icke utföres ur riket, må försäljas

allenast till partihandelsbolag.

14 §.

Bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker, må försälja

sådana drycker till annan innehavare av rätt till detaljhandel i och för

dennes rörelse.

15 §.

Tillverkare, varom i 13 § förmäles, vare skyldig hålla sina handelsböcker

med tillhörande verifikationer tillgängliga för av kontrollstyrelsen

särskilt förordnat ombud och har att vid utövande av försäljningsrätten

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, kontrollstyrelsen

för tillsyn å försäljningen kan meddela.

16 §.

Efter ansökning äger kontrollstyrelsen medgiva, att för konkursbos

eller stärbhus räkning eller där eljest särskilda omständigheter före
rusdrycker

må för visst fall utan hinder av de i denna förordning

givna föreskrifter försäljas till partihandelsbolag eller till bolag,

som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker.

III KAP.

Om rättigheter till detaljhandel med rusdrycker.

19 §.

2. Vid utövande av sin verksamhet står bolag under överinseende

av kontrollstyrelsen och har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

kontrollstyrelsen i avseende å inköp av, försäljningspris för samt alkoholstyrka

hos rusdrycker ävensom angående räkenskapers förande och i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

övrigt beträffande bolagets förvaltning eller eljest i de i denna förordning

särskilt angivna hänseenden kan meddela.

Närmare bestämmelser angående kontrollstyrelsens verksamhet härutinnan

meddelas av Konungen.

För tillsyn och övervakande av bolags inköp av rusdrycker tillsätter

Konungen en pris- och inköpsnämnd av högst sju personer. Instruktion

för nämnden fastställes av Konungen.

IV KAP.

Särskilda föreskrifter om utminutering av rusdrycker.

50 §.

Anhåller någon å honom anvisat utminuteringsställe att få inköpa

visst slags rusdryck, som därstädes må till honom försäljas men ej

hålles i lager av vederbörande detalj handelsbolag, vare detaljhandelsbolaget,

därest det eljest finner utminutering till sökanden kunna äga

rum och han som säkerhet för betalningens fullgörande nedsätter det

belopp, bolaget kan fordra, pliktigt söka till skäligt pris anskaffa varan.

VII KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

75 §.

Överskrides rätt till partihandel, varom i 12 eller 13 § sägs, vare

straffet böter från och med trettio till och med fem tusen kronor. Åro

omständigheterna försvårande eller sker överskridande andra gången

eller oftare, må ock dömas till fängelse.

83 §.

1. Rusdrycker, som till riket införas av annan än den, vilken enligt

10 § är berättigad till införsel av sådana drycker, må, därest varan i

behörig ordning angivits till tullbehandling, åter utföras. Sker ej återutförsel

inom fyra månader, efter det angivning enligt tullstadgan senast

skolat ske, hemfaller varan till kronan, och skall för dess räkning med

varan förfaras på sätt i 90 § är stadgat.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

85 §.

Den, som i följd av bestämmelserna i 15 § undfått del av där

avsedd tillverkares räkenskaper och verifikationer, så oek den, som haft

eller har att taga befattning med tillsyn, å försäljning av rusdrycker,

som bedrives av innehavare av överlåten rättighet, vare förbjudet att,

där det ej kan anses påkallat av tjänstens intresse, yppa affärsförhållanden,

varom han fått kunskap. Gör han detta och framgår ej av omständigheterna,

att han om de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid,

då han ej innehaft dylik befattning, straffes med böter från och med

trettio till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra skada eller

begagnar han sig av sin kännedom till egen eller annans fördel, må

dömas till fäng-else.

90 §.

2. Rusdrycker, som enligt denna förordning eller annan författning

förklarats förbrutna, skola, därest de äro i försäljningsdugligt skick,

hembjudas till bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker,

eller till partihandelsbolag. Kunna förbrutna rusdrycker på grund av

sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten, skola de hembjudas till

partihandelsbolag, som till avsalu bedriver rening av brännvin, att av

bolaget för tekniskt bruk avyttras. Bolag, till vilket rusdrycker sålunda

hembjudits, vare skyldigt att till skäligt pris efter grunder, som av prisoch

inköpsnämnden fastställas, inköpa den hembjudna varan. År värdet

så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall varan

bevisligen förstöras.

Lag samma vare i fråga om försäljning på grund av bestämmelser

i tullstadgan eller andra författningar av rusdrycker, som ej förklaras

förbrutna.

Med den erlagda köpesumman för rusdrycker, som försålts på

grund av stadgande i 83 § 1 mom. eller bestämmelser i tullstadgan,

skall i tillämpliga delar förfaras på sätt i tullstadgan föreskrives beträffande

köpesumman för gods, som enligt samma stadga blivit genom

tullverkets försorg försålt å auktion; skolande, därest enligt tullstadgan

viss tid skall räknas från auktionsdagen, tiden i stället räknas från den

dag, då betalning kommit tullverket tillhanda.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1924; dock att den

kontrollstyrelsen nu tillkommande befogenhet att meddela tillstånd till

partihandel med rusdrycker skall upphöra dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

författningssamling, samt att ansökan om rätt att från och med den L

januari 1924 vara partihandelsbolag må göras före september månads

utgång innevarande år. Utan hinder av vad i denna förordning stadgas,

skall den, som av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd till partihandel med

rusdrycker, där ej annan uppgörelse träffas, bibehållas vid den honom

jämlikt 13 § i förordningen angående försäljning av rusdrycker enligt

dess nuvarande lydelse tillkommande uppsägningstid samt vid övriga

honom enligt samma förordning tillförsäkrade rättigheter.

För slag

till

förordning om ändrad lydelse av 9 § och 37 § 2 mom. i förordningen den

11 oktober 1907 (nr 86) angående tillverkning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 9 § och 37 § 2 mom. i förordningen

den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin skola erhålla följande

ändrade lydelse:

9 §.

1. Angående rätt till rening av brännvin gäller vad därom är

särskilt stadgat.

2. Kan i fråga om brännvin, som tillverkare jämlikt 13 § 1 mom.

i förordningen angående försäljning av rusdrycker är skyldig att sälja

till där avsett partihandelsbolag, frivillig överenskommelse ej träffas

om pris eller leveransvillkor i övrigt, skall, då tillverkaren eller partihandelsbolaget

det påfordrar, avgörande träffas av särskild prisnämnd,

bestående av sju ledamöter, av vilka två utses av vardera parten. Återstående

tre ledamöter, däribland ordföranden, jämte suppleanter för dem

förordnas årligen av Kungl. Majrt.

Kostnaderna för prisnämndens verksamhet gäldas med hälften av

vardera parten.

Föreskrifter om nämndens sammankallande och verksamhet utfärdas

av Kungl. Maj:t.

37 §.

2. Den, som tillverkar brännvin i sammanhang med pressjästberedning,

utan att samtidigt det av Kungl. Maj:t bestämda minsta utbyte

av jäst i medeltal erhålles, böte från och med 100 till och med

1,000 kronor. _

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1924.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

Utdrag av protokollet över Jinansärenden, hållet inför Hans KungL

Höghet Kronprinsen-Hegenten i statsrådet å Stockholms slott

den 2 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anför:

aV le^anc^e tankarna i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning»*

ordning är att så långt möjligt avlägsna allt privatekonomiskt intresse

detaljhandeln med rusdrycker. Systembolagen, vilkas nettoavkastpartihandeis-

^ing, så när som på fem procents utdelning till aktieägarna, oavkortat

rätt. tillfaller statsverket, hava praktiskt taget erhållit monopol på detaljhandeln

med rusdrycker. Nykterhetskommittén, till vars förslag nu

gällande rusdrycksförsäljningsförordning i alla väsentliga delar ansluter

sig — jag bortser härvid från de av kommittén föreslagna bestämmelserna

om kommunal folkomröstning angående rusdryckshandeln eller det

s. k. lokala vetot, som ej vunno statsmakternas bifall — ansåg däremot

vid den tidpunkt, då förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning utarbetades,

ingå tvingande skäl föreligga för avlägsnandet av det privatekonomiska

intresset från partihandeln med rusdrycker. Bestämmelserna

om partihandel på grund av meddelat tillstånd, vilka bestämmelser återfinnas

i rusdrycksförsäljningsförordningens 13 §, fingo därför en sådan

avfattning, att partihandelsrätt kan tilldelas även i privatekonomiskt intresse

arbetande firmor eller enskilda handlande. De som i första hand

härvid skulle ifrågakomma, voro, enligt uttalande av nykterhetskommittén,

sådana näringsidkare, vilka tidigare »jämte det de haft rätt till minutförsäljning

av vissa slag, förnämligast utländska, finare spritdrycker och

viner, jämväl berett dessa drycker ävensom punsch för försäljning».

Enligt stadgande i 12 § rusdrycksförsäljningsförordningen tillkommer

därjämte utan särskilt tillstånd partihandelsrätt i viss begränsad utsträckning

tillverkare av rusdrycker samt den, som bedriver rening av brännvin,

ävensom detalj handelsbolag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17(>. ii

På grund av den koncentration av partihandeln med rusdrycker, Partihan<iein$

som ägde rum under åren närmast före rusdrycksförsäljningsförordningens koneenlrattonikraftträdande,

har emellertid det nyss omnämnda stadgandet i 13 § i

rusdrycksförsäljningsförordningen aldrig kommit till sådan tillämpning,

att tillstånd till partihandel lämnats de av nykterhetskommittén i dess

av mig återgivna yttrande åsyftade näringsidkare, d. v. s. de gamla

vin- och spirituosafirmorna. Omkring tidpunkten för rusdrycksförsäljningsförordningens

ikraftträdande — början av år 1919 — var nämligen

situationen den, att aktiebolaget Vin- och spritcentralen, i vilket stamaktierna

och därmed röstmajoriteten på bolagsstämman ägdes av aktiebolaget

Stockholmssystemet och enligt vars bolagsordning de enskilda

aktieägarnas vinstmöjligheter voro begränsade, samt dess dotterbolag inlöst

praktiskt taget samtliga de firmor, som tidigare bedrivit vin- eller

spirituosahandel i riket. I följd härav utlämnades partihandelsrättigheter

allenast till aktiebolaget Vin- och spritcentralen och fyra bolag, i vilka

aktiebolaget Vin- och spritcentralen hade övervägande inflytande och

vilkas bolagsordningar jämväl stadgade inskränkningar i de enskilda

aktieägarnas rätt till vinsten. Från och med ingången av år 1919 råder

sålunda det faktiska förhållandet, att partihandelsrätt är upplåten uteslutande

åt bolag, som stå under viss offentlig kontroll och lämna de

enskilda aktieägarna endast en begränsad utdelning.

På det närmare förloppet av den koncentrationsrörelse på partihandelns

område, vars stora drag i det föregående angivits, anser jag

mig ej hava anledning ingå, utan får jag i detta avseende hänvisa till

bevillningsutskottets utlåtande nr 39 vid 1921 års riksdag.

I fråga om aktiebolaget Vin- och spritcentralens organisation vill

jag anföra följande.

Aktiebolaget Vin- och spritcentralen konstituerades i oktober 1917. SpritcentraAktierna

utefiordes dels av stamaktier, som tecknades av aktiebolaget [e.ns

n . ill*-- tl0n mitten

Stockholmssystemet, dels av preferensaktier, som tecknades i öppna au ^ 1920.

marknaden. Stamaktierna voro utrustade med röstövervikt vid bolagsstämman

och gåvo därigenom sin innehavare det avgörande inflytandet

på bolagets ledning. Bland annat kunde härigenom aktiebolaget Stockholmssystemet

tillsätta samtliga styrelseledamöter i aktiebolaget Vin- och

spritcentralen. Preferensaktierna berättigade till intill 7 procent ackumulativ

utdelning. Återstående vinst skulle, sedan avsättningar till fonder

skett, tillfalla stamaktieägarna. Då stamaktierna, som nyss nämnts, tillhörde

aktiebolaget Stockholmssystemet, vars nettovinst enligt 1905 års

brännvinsförsäljningsförordning liksom enligt nu gällande lagstiftBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 135 höft. (Nr. 170). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

Vin■ och sprit.

centralens

nuvarande

organisation.

ning inlevererades till statsverket, kom härigenom i sista hand överskottet

på aktiebolaget Vin- och spritcentralens rörelse staten till godo.

Att detta förhållande skulle bestå även för framtiden, hade aktiebolaget

Stockholmssystemet betygat i en skrivelse i augusti 1917 till dåvarande

chefen för finansdepartementet, däri förklarats, att bolaget icke ämnade

frånhända sig stamaktierna i aktiebolaget Vin- och spritcentralen. Bolaget

vore dock villigt att, när så påfordrades, överlämna ifrågavarande aktier

till statsverket till parikurs eller att, om tillstånd därtill gåves, inleverera

dem såsom vinstmedel.

Sådan förblev aktiebolaget Vin- och spritcentralens organisation till

mitten av år 1920, då genom vissa synnerligen betydelsefulla förändringar

i bolagsordningen bolaget fick sin nuvarande utformning. Aktiebolaget

Stockholmssystemet hade i skrivelse, dagtecknad den 20 december

1919, till chefen för finansdepartementet meddelat, att bolaget funne

det önskvärt, att det befriades från det direkta engagemanget i aktiebolaget

Vin- och spritcentralen, och framlagt förslag till åtgärder för

realiserande av detta önskemål. Redan tidigare samma år hade kontrollstyrelsen

i skrivelse till chefen för finansdepartementet givit uttryck åt

den uppfattningen, att tidpunkten vore inne för staten att övertaga

stamaktierna i aktiebolaget Vin- och spritcentralen och därmed bestämmanderätten

över partihandeln med spritdrycker och viner.

Det förslag, som avgivits av aktiebolaget Stockholmssystemet,

godkändes den 5 mars 1920 av Kungl. Magt med åtskilliga modifikationer,

avseende, bland annat, att ytterligare öka statens inflytande å

aktiebolaget Vin- och spritcentralens ledning.

Den nya ordningen innebar, att stamaktierna i aktiebolaget Vinoch

spritcentralen av aktiebolaget Stockholmssystemet överlätos till ett

konsortium, bestående av tio av Kungl. Maj:t godkända personer. I

samband härmed begränsades genom ändring av bolagsordningen,

vilken torde fogas såsom bilaga I till statsrådsprotokollet, utdelningen

å stamaktierna till högst det belopp, som motsvarade genomsnittlig

aktiebelåningsränta för räkenskapsåret, uträknad av riksbanken. Bestämmelsen

om begränsad utdelning till preferensaktieägarna bibehölls.

En ny bestämmelse infördes i bolagsordningen om att återstående vinst

skulle, efter det avsättningar till reservfond och pensionsfond blivit

gjorda, i den mån den ej användes för inlösen av preferensaktier eller

för sådant ändamål avsattes, inlevereras till statskontoret för statsverkets

räkning. Antalet styrelseledamöter ökades till åtta med fyra suppleanter.

Av de åtta ledamöterna berättigades Kungl. Maj:t att utse

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

fyra, däribland ordföranden och vice ordföranden; av suppleanterna skulle

Kungl. Maj:t utse två. Vid lika röstetal inom styrelsen skulle ordföranden

äga &utslagsrösten. Av bolagets fyra revisorer skulle Kungl. Maj: t äga

utse två och av de fyra revisorssuppleanterna likaledes två. b ör att åt

staten bevara möjligheten att, i händelse så befunnes lämpligt och önskvärt,

inlösa stamaktierna och för att tillgodose vissa andra önskemal avslöts

vidare mellan staten, aktiebolaget vStockholmssystemet _ och det

konsortium, till vilket Stockholmssystemet överlåtit stamaktierna, ett

särskilt avtal. ,

Genom avtalet, som torde fogas såsom bilaga 11 till statsrådsprotokollet,

förbundo sig köparna av stamaktierna att icke överlåta

stamaktierna till annan än statsverket eller av Kungl. Maj.t godkänd

person. De förbundo sig vidare att, när helst statsmakterna så påfordrade,

överlåta samtliga stamaktier till parikurs; dock under förbehåll

att statsverket åtoge sig att av de preferensaktieägare, som

inom viss tid så påfordrade, inlösa dem tillhöriga preferensaktier till

deras nominella värde. Köparna förbundo sig slutligen att vid bolagsstämma

låta talan för samtliga stamaktier föras av en enda av köparna

därtill utsedd person. Genom sistnämnda bestämmelse^ vanns bland

annat garanti för att den hälft av styrelsen, som ej utsågs av Kungl.

Maj:t, skulle komma att utses av de av Kungl. Maj:t godkända innehavarna

av stamaktierna, varigenom ett till syften och önskemål oberäkneligt

inflytande på bolagets ledning av dem, som genom aktieköp

i öppna marknaden blivit preferensaktieägare i bolaget, förhindrades.

Den utveckling i fråga om partihandeln med rusdrycker, föi vais

huvuddrag jag i det föregående redogjort, har, så betydelsefull och

genomgripande som den varit, ej kunnat försiggå utan att statsmakterna

vid olika tillfällen haft anledning taga ställning till densamma.

Om vad härvid förekommit, anser jag mig böra i korthet erinra, varvid

jag dock vill inskränka mig till att beröra vad som skett efter aktiebolaget

Vin- och spritcentralens bildande.

Vid tillkallandet den 31 december 1917 av sakkunniga för utredning

av frågan, i vad mån på grund av den nya rusdrycksförsäljningsförordningens

genomförande ersättning borde utgå till därav berörda

yrkesgrupper, uttalade dåvarande chefen för finansdepartementet,

bland annat, följande:

Det vore obestridligt, att såväl ur nykterhetssynpunkt som med hänsyn till

det allmännas ekonomiska intresse undvikande av privata partihandlare vore önskvärt.

En intressekonflikt mellan det allmännas intresse och det enskilda förvärvs
-

Partihandelns

koncentration

och statsmakterna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

1918 års

riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

intresset toi''de här svårligen kunna, undvikas. På grund härav vore under övervägande

ett förslag om en sådan organisering av partihandeln, att jämväl denna

komme att handhavas av organ, som i sitt förhållande till det allmänna mer eller

mindre bleve jämställt med detaljhandelsbolagen.

Efter att hava erinrat om aktiebolaget Vin- och spritcentralens

och dess dotterbolags organisation och dittillsvarande verksamhet framhöll

departementschefen vidare:

De sakkunniga borde undersöka, huruvida möjlighet förefunnes för frivillig

överenskommelse mellan aktiebolaget Vin- och spritcentralen och övriga återstående

vin- och spirituosahandlande om förvärvande av nämnda firmors lager in. m. och

övertagande av deras personal, allt för det nämnda bolagets räkning.

År 1918 bragtes frågan inför riksdagen. I motion (nr 137) i andra

kammaren hemställdes, »att riksdagen måtte fatta beslut om sådant förtydligande

av gällande lagstiftning, att partihandeln med alkoholhaltiga

drycker (utom egentligt brännvin), må, i enlighet med av fjolårets riksdag

antagna bestämmelser, oförhindrat utövas av enskilda näringsidkare».

Motionen avstyrktes emellertid av bevillningsutskottet och avslogs av

bägge kamrarna. Bevillningsutskottet, vars hemställan bifölls av andra

kammaren, anförde i sin motivering bland annat följande:

Utskottet vore ej övertygat därom, att det vore lämpligt eller önskvärt, att

några hinder lädes i vägen för den utveckling, som faktiskt ägde rum. Utskottet

hölle före, att även med en omläggning av partihandeln i den riktning, som skedde,

hanteringens kvalitetsstandard kunde upprätthållas och vore förvissat om, att, därest

partihandeln utövades av ett fåtal, under offentlig kontroll stående bolag med begränsad

vinstandel, åtskilliga dittillsvarande osunda företeelser på ifrågavarande område,

såsom varuförfalskning och varuförsämring, anbringande av missvisande etiketter

in. in., skulle komma att upphöra.

Mot utskottets motivering reserverade sig fyra av utskottets ledamöter.

I reservationen, som godkändes av första kammaren, uttalades

bland annat:

Erfarenheten hade ej dittills visat, att några verkliga olägenheter vore förknippade

med koncentrationen. Det kunde även enligt reservanternas mening antagas,

att, därest partihandeln utövades av ett mindre antal, under offentlig kontroll

stående bolag med begränsad vinstandel, åtskilliga dittillsvarande osunda företeelser

på ifrågavarande område, såsom varuförfalskning och varuförsämring, anbringande

av missvisande etiketter m. m. komme att upphöra. Skulle emellertid erfarenheten

giva vid handen, att sådana förväntningar ej uppfylldes, eller att den konsumerande

allmänhetens berättigade anspråk icke tillgodosåges, ansåges det uteslutet, att icke

kontrollstyrelsen skulle veta att åvägabringa erforderlig rättelse bland annat genom

begagnande av sin befogenhet att lämna nya medgivanden till partihandel med vin

eller spritdrycker.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

Redan vid denna tidpunkt ställde sig sålunda riksdagen välvillig

mot de åtgärder, som vidtagits i syfte att avlägsna det privatekonomiska

intresset från partihandeln med rusdrycker, och ansåg att vissa betydande

fördelar härigenom kunde vinnas.

På grund av framställd interpellation hade jag vid 1919 års riksdag

anledning att själv uttala mig i partibandeisfrågan. Efter att

hava lämnat en redogörelse för vad som dittills förekommit framhöll

jag, att för fullföljande av nykterhetsreformen av år 1917 jag ansåge

det betydelsefullt och fördelaktigt, att särskilt genom aktiebolaget Vinoch

spritcentralens tillkomst en koncentration skett inom branschen. Jag

uttalade ock, att garantier förelåge, för att de allmänna intressena skulle

bliva vederbörligen tillvaratagna uti aktiebolaget Vin- och spritcentralens

verksamhet. Det oaktat vore det riktigast, att riksdagen bereddes tillfälle

att pröva, huruvida statsverkets kontrollerande ställning till detta

bolag borde, på annat sätt än som då skedde, komma till uttryck. Jag

angav vidare i interpellationssvaret min avsikt att söka få hela frågan

förelagd 1920 års riksdag.

Jag blev emellertid icke i tillfälle att till sagda riksdag framföra

annat än frågan om ersättning åt vissa näringsidkare i anledning av

genomförandet av 1917 års rusdrycksförsäljnings förordning. I mitt uttalande

till statsrådsprotokollet angående propositionen i berörda fråga anförde

jag, att, i fråga om de firmor och enskilda, som vore att räkna till vinoch

spirituosabranschen i egentlig mening, ersättningsspörsmålen genom

aktiebolaget Vin- och spritcentralens dittillsvarande förfarande och av

bolaget lämnade utfästelser kunde anses hava erhållit en sådan lösning,

att någon särskild åtgärd från statsmakternas sida icke vore erforderlig.

I sitt beslut i anledning av nämnda proposition anslöt sig ock riksdagen

till denna uppfattning.

På grund av motioner i båda kamrarna (nr 58 i första kammaren,

nr 96 i andra kammaren) blev frågan om partihandelns med rusdrycker

lämpliga ordnande ånyo föremål för prövning vid 1921 års riksdag.

Motionerna avslogos av riksdagen, som dock samtidigt beslöt att anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning, på vad sätt det

allmännas inflytande inom den förefintliga faktiska organisationen av

partihandeln med rusdrycker bäst kunde ordnas, samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.. Ur riksdagsskrivelsen

anser jag mig böra anföra de delar, däri riktlinjerna för utredningen

angivas.

1919 års

riksdag.

1920 in

riksdag.

1921 års

riksdag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagsskrivelsen

1921.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

»Ur saklig synpunkt har riksdagen, i likhet med vad riksdagen i sitt ovan

återgivna uttalande av år 1918 framhållit, ansett, att den koncentration av partihandeln

till ett fåtal bolag med begränsad utdelning, som ägt rum, varit till gagn

och väsentligt underlättat genomförandet av den nya rusdryckslagstiftningen. Det

privatekonomiska intressets avlägsnande från handeln med rusdrycker har länge varit

en ledande princip i svensk rusdryckslagstiftning, även om dess fulla tillämpning

varit förenad med störa svårigheter. Att principen på grund av den utveckling,

som ägt rum under de sista åren, kunnat vinna tillämpning jämväl på partihandelns

område, har riksdagen ansett vara enbart fördelaktigt.

Genom det sätt, på vilket koncentrationen av partihandeln ägt rum, har ock

det allmänna vunnit den betydelsefulla fördelen, att de synnerligen svårlösta ersättningsproblem,

som måste uppstå vid avlösningen av den enskilda spirituosahandeln,

fått sin lösning utan statens direkta ingripande och på ett sätt, som vunnit föregående

års riksdags godkännande.

Vad riksdagen i samband med behandlingen av förevarande motioner ansett

höra beaktas, är sålunda ej den av motionärerna företrädda tanken på en återgång

till en mera fri näringsutövning på partihandelns område. Fastmer synes det böra

i författningen fastslås, att rätt till partihandel icke må kunna utövas i privatekonomiskt

intresse.

Det sätt, varpå den nuvarande organisationen kommit till stånd, gör det

emellertid helt naturligt, att statsmakterna böra undersöka, huruvida inom den nuvarande

organisationen av partihandeln det allmännas inflytande är i önskvärd utsträckning

tillgodosett. Ehuruväl riksdagen anser det vara en angelägenhet av stor

vikt, att det eller de affärsföretag, som skola handhava denna gren av rusdryckshandeln,

äro väl konsoliderade och sålunda i stånd att själva bära konsekvenserna

av de inskränkningar i deras rörelse, som statsmakterna må finna lämpliga, är det

icke desto mindre av vikt, att klara bestämmelser finnas rörande medelsdispositionen

inom dylika företag. Riksdagen har väl beaktat, att inom den nuvarande partihandelsorganisationen

det allmännas representanter hava ett avgörande inflytande, men

ifrågasätter, huruvida ej genom avtal eller på annat lämpligt sätt, i likhet med vad

fallet är med aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, det allmänna bör tillförsäkra

sig rätt till utsträckt kontroll dels i fråga om den löpande affärsverksamheten, dels

ock i fråga om bolagsstämmans avsättningar till fonder och dylikt.

Slutligen har riksdagen ansett tiden vara inne att utreda, huruvida de principer

för partihandelns handhavande, som numera bragts till tillämpning, böra inskrivas

i rusdrycksförsäljningsförordningen och tillbakagång på detta område sålunda

omöjliggöras.

Yad motionärerna i övrigt anfört om den nuvarande organisationens åtgärder

i olika hänseenden, har riksdagen ansett icke vara av beskaffenhet att i detta sammanhang

påkalla riksdagens yttrande.

Det är givetvis av vikt för frågans lösning, att under tiden för den utredning,

som riksdagen sålunda finner sig böra begära, inga åtgärder vidtagas, som äro

ägnade att föregripa ett eventuellt kommande beslut från riksdagens sida, utan att

utredningens resultat avvaktas under bibehållande av sakernas nuvarande läge. Härförutom

får det anses vara ett statsfinansiellt intresse av särskild betydelse under

nuvarande situation, att åtgärder icke vidtagas, som kunna vara ägnade att minska

statens vinstandel från partihandeln.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

ID

Kanyl. MaJ.ts proposition Nr 170.

Vid anmälan av donna skrivelse i statsrådet den 12 september 1 Hd 1

anförde dåvarande chefen för finansdepartementet i fråga om riktlinjerna

för utredningen följande:

»Under framhållande av de fördelar, som den genomförda koncentrationen av DepartemenUpartihandeln

med spritdrycker modfört, har riksdagen i meranämnda skrivelse av- chef^te^J2

visat tanken på en återgång till on mera fri näringsutövning på partihandelns om- 1921.

råde, samt uttalat, att det fastmera syntes böra i författningen fastslås, att partihandel

icke må kunna utövas i privatekonomiskt intresse. Till denna mening ber

jag att få ansluta mig.

Ett godkännande från statsmakternas sida av den utveckling på partihandelns

område, som faktiskt ägt rum, förutsätter emellertid ovillkorligen, att det allmänna

tillförsäkras tillfyllestgörande inflytande och kontroll över partihandeln. Att de nuvarande

förhållandena härutinnan äro i åtskilliga hänseenden otillfredsställande, låter

sig svårligen förneka och är för övrigt i betraktande av utvecklingens gång endast

naturligt. Jag anser fördenskull synnerligen angeläget, att åtgärder träffas för

igångsättande av den av riksdagen begärda utredningen, på vad sätt det allmännas

inflytande inom den nuvarande faktiska organisationen av partihandeln med rusdrycker

bäst må ordnas.

Vid frågans utredning torde böra undersökas förutsättningarna för och lämpligheten

av att inrätta ett statligt monopol i huvudsaklig överensstämmelse med

vad som gäller för tobakstillverkningen inom landet. Det torde dock icke vara

riktigt att binda utredningen genom bestämt direktiv i denna riktning. Även andra

lösningar kunna nämligen tänkas, exempelvis i form av avtal mellan statsmakterna

och vederbörande enskilda företag. Det synes mig vara önskvärt, att de skäl av

olika slag, som kunna åberopas för anlitande av den ena eller andra utvägen, noga

utredas och vägas emot varandra.

Självfallet bör jämväl upptagas spörsmålet om den blivande partihandelsorganisationens

ställning till den tillverkning av spritdrycker, som drives inom landet,

ävensom till importen från utlandet av olika slag av spritdrycker. Vad sistberörda

fråga beträffar, torde det i varje fall böra sörjas för att viss möjlighet hålles öppen

för enskild person att från namngiven firma utom riket förskaffa sig viss önskad

vara, och detta till skäligt pris.

Vad utredningen i övrigt angår, vill jag i anslutning till riksdagens skrivelse

påpeka, att, vilken form för partihandelns ordnande än må komma att föreslås,

statsmakterna böra tillförsäkras ej blott en fortlöpande och fullt effektiv kontroll

över affärsverksamheten utan även ett avgörande inflytande över företagets medelsförvaltning.

För sistnämnda ändamål torde bestämmelser bliva erforderliga bland

annat rörande avskrivningar samt avsättningar till fonder. Tillika torde vid utredningen

böra uppmärksammas spörsmålet, huruledes förhållandet mellan den ifrågasatta

partihandelsorganisationen och detaljhandlarna, särskilt i avseende å prissättning,

närmare skall utformas.

Det faller av sig självt, att utredningen jämväl bör innefatta uppgörande

av förslag till de ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen eller till de andra

författningsbestämmelser, som kunna finnas påkallade.

Då frågan om ordnandet av partihandeln med rusdrycker synes höra föreläggas

redan 1922 års riksdag, bör utredningens resultat föreligga i så god tid, att

proposition i ämnet må kunna till nämnda riksdag avlåtas.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Utsedda

sakkunniga.

1921 års

partihandelssakkunnigas

förslag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

Samma dag tillkallades för ändamålet justitierådet A. G. S. Borgström,

ledamöterna av riksdagens första kammare, kammarherren C. A.

E. von Hofsten och riksgäldsfullmäktigen S. H. Kvarnzelius samt generaltulldirektören

N. H. R. Themptander, varjämte uppdrogs åt Borgström

att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete.

Med skrivelse den 23 november 1921 överlämnade de sakkunniga

ett i anledning av uppdraget utarbetat förslag, vilket jämte av två av

de sakkunniga, herrar von Hofsten och Kvarnzelius, avgivna särskilda

yttranden linnes lögat såsom bilaga till statsrådsprotokollet angående

propositionen nr 191 till 1922 års riksdag. Under hänvisning beträffande

detaljerna till de sakkunnigas utlåtande anser jag mig här endast böra

lämna en kort sammanfattning av förslaget. Till åtskilliga delar

av de sakkunnigas förslag, som jag därvid förbigår, skall jag i det

följande återkomma.

I enlighet med vad riksdagen i sådant avseende uttalat, utgingo de sakkunniga

från den grundsatsen, att partihandel med rusdrycker icke borde få utövas i

privatekonomiskt intresse. För genomförandet av detta syfte borde den enskild

person eller firma enligt rusdrycksförsäljningsförordningen förbehållna möjligheten

att erhålla tillstånd till partihandel med rusdrycker borttagas. De sakkunniga avvisade

tanken på att staten skulle, efter partihandelsverksamhetens monopolisering,

själv taga hand om densamma. Ej heller funne de skäl förorda bildandet av ett i

anslutning till principerna för aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet organiserat bolag,

däri staten skulle ingå såsom huvuddelägare. Såsom ett huvudskäl mot en

dylik anordning anfördes nödvändigheten för staten att i sådant fall tillskjuta ett

avsevärt kapitalbelopp, något som under rådande förhållanden syntes böra ifrågakomma

endast i nödfall. Vidare skulle vid ett tillämpande av monopolprincipen

uppkomma svårlösta ersättningsfrågor.

Den utväg till lösning av frågan, som de sakkunniga förordade, gick ut på

åvägabringandet av ett avtal mellan staten och vederbörande redan existerande företag,

varigenom partihandelsrätten upplätes uteslutande till detta företag, samtidigt

som önskvärda förändringar i dess organisation genomfördes och statsmakterna tillförsäkrades

avgörande inflytande på företagets skötsel.

Jämte det de sakkunniga utarbetade förslag till de ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen,

vilka erfordrades vid den av dem ifrågasatta anordningen,

inriktade de sakkunniga sitt arbete på att undersöka möjligheten av att staten med

aktiebolaget Vin- och spritcentralen träffade ett avtal av angiven innebörd. Förslag

till sådant avtal framlades ock av de sakkunniga.

Då staten genom sina representanter i aktiebolaget Vin- och spritcentralens

styrelse redan hade avgörande inflytande på styrelsens beslut, ansåge sig de sakkunniga

ej böra ifrågasätta någon förstärkning av statens representation i styrelsen.

För tillsyn över den dagliga skötseln av spritcentralen och dess dotterbolag

föreslogo de sakkunniga emellertid, att Kungl. Maj:t skulle, i likhet med vad fallet

vore i aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, utse en jourhavande direktör. De

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kanal. Maj:ts proposition Nr 170.

sakkunniga förordade vidare, att i de fall, då enligt bolagsordningen i dotterbolag

skulle utses mer än en revisor, en av de av Kungl. Maj:t förordnade revisorerna i

aktiebolaget Vin- och spritcentralen skulle utses till revisor jämväl bos dotter
För

tillgodoseende av det av riksdagen framställda önskemålet, att det allmänna

borde tillförsäkra sig rätt till kontroll i fråga om avsättningar till fonder,

intogo de sakkunniga i förslaget till avtal detaljerade bestämmelser om disposition

av eventuellt uppkommande vinst. ,

De sakkunniga ingingo därvid på frågan, i vad mån partihandelsbolags vaksamhet

borde gå ut på att bereda bolaget och därmed statsverket största möjliga

vinst. De sakkunniga betonade, att enligt deras förmenande partihandelsbolag borde

i främsta rummet inrikta sig på att söka tillhandahålla varor av tillfredsställande

beskaffenhet under riktiga ursprungsbeteckningar, och att vinstfrågan borde komma

i andra rummet. Därest statsverket ville av rusdryckshantermgen uttaga inkomst,

kunde detta på enklare sätt ske i form av brännvinstillverkmngsskatt, omsättningsskatt

eller utskänkningsskatt. . .. , ,

Detaljhandelsbolagens rätt till import av spritdrycker och vin var enligt förslaget

avsedd att kvarstå. Import skulle dock icke få äga rum utan att tillstånd

därtill lämnats av en av kontrollstyrelsen för ett rationellt ordnande av detaljhandelsbolagens

inköp tillsatt pris- och inköpsnämnd. Föreskrifter angående en

dylik nämnd borde inryckas i rusdrycksförsäljningsförordnmgen. ... , ...

Under påvisande, att rening av brännvin endastbedreves av aktiebolaget Vinoch

spritcentralen och vissa dess dotterbolag, ansågo de sakkunniga det lämpligt,

att i lagstiftningen intoges uttryckligt stadgande om att rätt till rening av brännvin

för förbrukning inom riket förbehölles de under offentlig kontroll stående partihandelsbolagen.

Tillverkare av brännvin skulle vara skyldig att med vissa angivna

undantag försälja allt det tillverkade råbrännvinet till partihandelsbolag. För att

skydda tillverkarna funno de sakkunniga det erforderligt att, i likhet med vad som

ägde rum vid införandet av tobaksmonopolet i fråga om prissättningen av inom

riket odlad tobak, i lagstiftningen intoges föreskrifter om tillsättande av en särskild

prisnämnd för bestämmande av råbrännvinspriset.

De sakkunniga sökte slutligen sörja för att viss möjlighet hölles öppen för

enskild person att från firma utom riket förskaffa sig viss önskad vara och detta

till ett skäligt pris.

I ett i anledning av de sakkunnigas förslag infordrat yttrande

erinrade kontrollstyrelsen, att styrelsen tidigare förordat vidtagande av

åtgärder i syfte, att stamaktierna i aktiebolaget Vin- och spritcentralen

måtte inlevereras till statsverket. Styrelsen både icke funnit anledning

att uppgiva denna av styrelsen tidigare hävdade uppfattning. Enär det

emellertid vore föga sannolikt, att partihandeln, åtminstone undei de

närmaste åren, komme att ordnas enligt de av kontrollstyrelsen angivna

riktlinjerna, ansåge sig styrelsen under framställande av vissa erinringar

mot förslaget icke böra avstyrka detsamma.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 135 käft. (Nr 170.)

Kontrollstyrelsen

om

de sakkunnigas

förslag.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Proposition

till 1922 års

riksdag.

Departements
ehefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

Genom den av de sakkunniga framlagda utredningen ansåg jag

förevarande fråga bragt i det läge, att den kunde upptagas till avgörande.

På min hemställan avläts därför propositionen nr 191 till

1922 års riksdag. De till propositionen fogade förslagen till ändringar i

rusd rycks försälj ningslörordningen och brännvinst ill verknings förordningen

tillstyrktes med några mindre ändringar av bevillningsutskottet. Utskottets

hemställan bifölls av första kammaren med 82 röster mot 49

men avslogs av andra hammaren med 94 röster mot 90, vadan sålunda

den framlagda propositionen icke blev av riksdagen bifallen.

Då det synes mig angeläget, att frågan om organisationen av

partihandeln med rusdrycker vinner sin definitiva lösning, har jag

ansett, att frågan ånyo bör föreläggas riksdagen. På den grund har

jag låtit inom finansdepartementet utarbeta ett nytt förslag i ämnet.

Därvid har jag sökt att, så långt det synts mig möjligt och lämpligt,

taga hänsyn till de önskemål och synpunkter, som framkommo

vid riksdagsbehandlingen av föregående års förslag. Då emellertid vissa

av de anmärkningar, som riktades mot förslaget, synas hava haft sin

grund i missuppfattningar av förslagets innebörd, vill jag nu något

utförligare, än vad jag lörra året ansåg erforderligt, angiva min ståndpunkt

i frågan.

Jag vill därvid först i korthet angiva de skål, som för mig varit

avgörande, då jag biträtt den uppfattningen, att det privatekonomiska

intresset bör avlägsnas från partihandeln med rusdrycker.

Såsom jag redan i det föregående framhållit, hava detaljhandelsbolagen

genom 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning praktiskt taget

fått monopol på detaljhandeln med rusdrycker. Det förhållandet, att

ansvariga för detaljhandeln med rusdrycker varit i första hand företagr

vilkas delägare kunnat erhålla endast en begränsad utdelning på tillskjutna

medel och därutöver ej haft något intresse av företagens avkastning,

har bildat den första och nödvändigaste förutsättningen för

genomförandet av de konsumtionsreglerande åtgärder, på vilka 1917 års

rusdrycksförsäljningsförordning till väsentliga delar bygger. Det lärer

vara för envar uppenbart, att de resultat i nykterhétsavseende, som

vunnits under de sista åren, ej kunnat nås, därest detaljhandeln handhafts

av enskilda, vilka genom varje restriktiv åtgärd, som inskränkt

försäljningen, sett sina inkomster i större eller mindre utsträckning

minskade. Det aktiva eller passiva motstånd, som under sådana förhållanden

skulle hava rests från deras sida, hade säkerligen varit tillräckligt

starkt att på väsentliga punkter hindra utvecklingen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition Nr 170.

Partihandlarna kunna ju oj lika direkt som detaljliandlarno inverka

på försäljningens storlek, men, då även partihandeln måste ekonomiskt

kännbart beröras av restriktioner, som minska försäljningen, kan

det ej förutsättas, att privata partihandlare skulle hava utan kraftigt

motstånd funnit sig i de sista årens utveckling. Hur kännbart denna

måst drabba dem, belyses t. ex. av att konsumtionen av spritdrycker,

som år 1913 uppgick till över 44 miljoner liter, år 1922 ej uppgick till

fullt 26 miljoner liter. Koncentrationen av partihandeln hos aktiebolaget

Vin- och spritcentraleti och dess dotterbolag har därlör enligt min

mening väsentligt bidragit till att underlätta genomförandet av 191/

års rusdrycksförsäljningsförordning. Den uppfattning om nödvändigheten

av det privatekonomiska intressets avlägsnande även från partihandeln

med rusdrycker, som säkerligen varit ett av ledmotiven vid de nuvarande

partihandelsföretagens tillkomst, måste enligt min mening, såsom ock

1921 års riksdag önskat, inskrivas i lagstiftningen. Endast om det privatekonomiska

intresset är avlägsnat från såväl detaljhandel som partihandel

och genom principernas erkännande i lagstiftningen garanti

mot återgång till äldre förhållanden skapats, finnas förutsättningar för

att nykterhetslagstiftningen skall kunna handhavas utan hänsynstagande

till ekonomiska intressen, som, hur naturliga de än kunna förefalla

från den enskildes synpunkt sett, dock äro för hela lagstiftningen

främmande.

Vad jag i det föregående anfört rörande det värdefulla ur nykterhetssynpunkt

av en från privatekonomiskt intresse frigjord partihandel,

har för mig i första hand vant bestämmande vid mitt ståndpunktstagande

i förevarande fråga. Det lärer emellertid vara uppenbart, att även vägande

skäl av annan art tala i samma riktning. Redan flera år före

ikraftträdandet av 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning centraliserades

med utgångspunkt från ett uttalande av 1915 års riksdag- systembolagens

inköp hos en av kontrollstyrelsen tillsatt pris- och inköpsnämnd.

Systembolagen kommo härigenom att i viss utsträckning uppträda såsom

en euda köpare på marknaden. Skulle systemet med privata partihandlare

kommit att i praktiken tillämpas efter rusd rycks försälj ningsförordningens

ikraftträdande den 1 januari 1919, hade sålunda samtliga

partihandlare blivit hänvisade att uteslutande sälja till denna enda köpare

utan att längre hava den möjlighet att sälja direkt till allmänheten, som

de före denna tidpunkt ägt. Att en sådan ordning icke i längden kunnat

ä«a bestånd utan betydande olägenheter, torde vara oemotsägligt. På

ett område, där svårigheten att objektivt bedöma kvaliteter och priser

är så stor som på här förevarande, skulle bestämmandet av dessa pii
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 170.

ser så, att det allmännas berättigade intressen tillgodosetts och att rättvisa

skipats mot de enskilda partihandlarna, hava varit en särdeles ömtålig

uppgift. Åven en fördelning av inköpskvantiteterna på de olika

firmorna skulle utan tvivel hava skapat svårartade friktionsanledningar.

Att importera och bereda drycker, för vilka avsättning ej kunnat vinnas,

om ej den ende avnämaren velat köpa dem, hade för de enskilda partihandlarna

måst leda till ett ekonomiskt osäkerhetstillstånd, som icke

kunnat vara annat än till skada för såväl dem som det allmänna. En

osund konkurrens med en lagtillämpningen försvårande reklam för olika

varor och märken hade måst bliva följden.

Det synes mig slutligen, i likhet med vad bevillningsutskottet vid

1918 års riksdag uttalade, som om under offentlig kontroll stående bolag,

från vilka det privatekonomiska intresset avlägsnats, skulle erbjuda

säkerhet mot åtskilliga på förevarande område tidigare förekommande

osunda företeelser, såsom varuförfalskning och varuförsämring, anbringande

av missvisande etiketter in. m.

Jag har hittills icke berört den statsfinansiella betydelse, en omläggning

av bestämmelserna angående partihandeln med rusdrycker i

förut angiven riktning kan äga. De statsfinansiella synpunkterna hava

nämligen icke varit bestämmande för mitt ståndpunktstagande i frågan.

Partihandelssakkunniga uttalade, såsom jag redan i det föregående framhållit,

i detta avseende i sitt betänkande, att partihandelsbolagen främst

borde inrikta sig på att söka tillhandahålla varor av tillfredsställande beskaffenhet

under riktiga ursprungsbeteckningar, och att vinstfrågan borde

komma i andra rummet, även om varornas prissättning borde ske så,

att vinstmarginalens storlek ej äventyrade bolagens konsolidering. De

framhöllo vidare, att, i den mån statsverket ville ur rusdryckshauteringen

uttaga inkomst, detta kunde ske på enklare sätt i form av brännvinstillverkningsskatt,

omsättningsskatt eller utskänkningsskatt.

Detta de sakkunnigas uttalande gav jag min anslutning i mitt anförande

till statsrådsprotokollet vid framläggande av föregående års

proposition i partihandelsfrågan, och jag har ej haft anledning att

därefter ändra ståndpunkt. Givetvis är det ett statstinansiellt intresse,

som ej får åsidosättas, att de företag, som komma att erhålla partihandelsrätt,

komma att skötas på ett ur ekonomisk synpunkt så tillfredsställande

sätt som möjligt, och att det överskott, som, därest

företagen skötas efter sunda affärsprinciper, måste uppstå på deras rörelse,

kommer statsverket till godo. Alt detta överskott i allmänhet

måste bliva högst betydande, då fråga är om företag, som driva en så

omfattande rörelse som partihandelsföretagen, framhöll jag redan i det

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kunyl. Maj.ts proposition Nr 170.

tidigare av mig berörda interpellationssvaret vid 15)19 års riksdag.

Till do föreskrifter oeh kontrollåtgärder, som för tryggande av denna

statsfinansiella synpunkt till äventyrs kunna vara erforderliga, skall jag

framdeles återkomma. Det synes mig däremot föga ändamålsenligt,

att statsmakterna skulle ställa sådana ekonomiska anspråk på företagen,

att företagen med utnyttjande av sin faktiska monopolställning skulle

nödgas hålla högre försäljningspriser, än prisläget på världsmarknaden

betingade. Anmärkas må i detta sammanhang, att de vinstmedel, som

staten erhåller genom partihandelsföretagen, kommunalt beskattas. För

att kunna inleverera en viss summa till statsverket måste partihandelsföretagen

med hänsyn härtill av allmänheten genom höjda priser uttaga

avsevärt mera än som motsvarar det belopp, som statsverket erhåller.

Det synes mig också, som om större garantier för eu affärsmässig

skötsel av partihandelsföretagen vinnas, därest dessa lå sköta sin

prispolitik efter vanliga kommersiella grunder.

I överensstämmelse med de allmänna synpunkter, som jag nu

angivit, var det förslag till partihandelsfrågans ordnande, som förelädes

sistlidet års riksdag, utarbetat. Beträffande formerna för det företag,

som i huvudsak skulle handhava partihandeln med rusdrycker, uttalade

jag då i mitt anförande till statsrådsprotokollet, att jag, i anslutning

till de synpunkter, som jag år 1919 utvecklat, kunde biträda partihandelssakkunnigas

principiella uppfattning och alltså ansåge, att partihandeln

borde upplåtas åt enskilt företag med avlägsnande ur detta av

privat vinstintresse och under effektiv kontroll från statens sida. Den

uppfattning, som jag då uttalade och som jag finner stå i bästa överensstämmelse

med'' den tankegång, åt vilken riksdagen gav uttryck i

den tidigare av mig omnämnda skrivelse, genom vilken riksdagen anhöll

om viss utredning rörande partihandelsfrågan, har jag av skäl, som jag

nu skall angiva, icke haft anledning senare frånträda.

Om man fasthåller vid att partihandel med rusdrycker icke må

bedrivas i privatekonomiskt intresse, synas av tänkbara organisationsformer

följande med hänsyn till föreliggande omständigheter kunna

ifrågakomma:

1) det rena statsmonopolet,

2) bolag av aktiebolaget Svenska tobaksmonopolets typ,

3) bolag av aktiebolaget Vin- och spritcentralens typ.

Vad först det rena statsmonopolet beträffar, synes det mig ur

principiella synpunkter mindre tilltalande, att staten så engagerar sig i

rusdryckshanteringen, att den direkt uppträder såsom köpare och säljare.

Det lärer ej heller vara uteslutet, att det kunde vara förenat med vissa

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

ej obetydliga olägenheter för staten att själv uppträda på den utländska

marknaden såsom köpare av viner och spirituösa. Härtill kommer,

att inrättandet av ett statsmonopol i egentlig mening helt naturligt ej

kan ske utan betydande kapitalutlägg från statens sida. Att belasta

staten med stora kapitalutlägg, låt vara för räntebärande ändamål, torde

emellertid särskilt under nuvarande förhållanden ej böra ske, med mindre

betydande fördelar härigenom vinnas, som ej kunna på annat sätt

erhållas.

I valet mellan de två alternativen att upplåta rätten till partihandel

med rusdrycker åt ett nybildat bolag av aktiebolaget Svenska

tobaksmonopolets typ eller att bibehålla den nuvarande organisationsformen,

sedan statsmakternas inflytande däri genom vissa åtgärder ytterligare

stärkts, stannade partihandelssakkunniga i sin förenämnda utredning,

såsom för övrigt redan av mig framhållits, vid det senare

alternativet, vilken ståndpunkt jag ock föregående år gav min anslutning.

Såsom skäl för sin ståndpunkt anförde partihandelssakkunniga

följande:

»Skulle den förstnämnda vägen beträdas, komme detta givetvis att medföra

ett avsevärt kapitaltillskott från statens sida, vilket under nu rådande förhållanden

synes böra ifrågakomma endast i nödfall. Dessutom skulle i samband med de nu

existerande partihandelsföretagens nödtvungna nedläggning av verksamheten förvisso

uppstå svårlösta ersättningsfrågor med avseende å såväl inlösningen av företagens

tillgångar som behandlingen av den hos dem anställda personalen. Slutligen bör

erinras, att då ingen säkerhet finnes, att det tilltänkta nya bolaget skulle kunna

tillgodogöra sig den stora erfarenhet på hithörande områden, som vunnits inom den

nuvarande organisationen, detta bolag åtminstone i början av sin verksamhet skulle

mötas av stora svårigheter.»

Den slutsats, till vilken partihandelssakkunniga kommit, står otvivelaktigt

i god överensstämmelse med den ståndpunkt, som 1921 års

riksdag intog, då den anhöll, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om

utredning, på vad sätt det allmännas inflytande inom den nuvarande

faktiska organisationen av partihandeln med rusdrycker bäst kunde ordnas.

Det lärer också vara uppenbart, att, då en organisation finnes färdig,

man icke bör ersätta denna med en ny, så vitt icke vägande skäl härför

kunna anföras.

Skulle det emellertid förhålla sig så, att statens inflytande på ledningen

av och dess kontroll över partihandeln med rusdrycker bleve

avsevärt starkare, därest partihandelsrätten upplätes åt ett nybildat bolag

av aktiebolaget Svenska tobaksmonopolets typ, än om den upplätes åt

bolag av aktiebolaget Vin- och spritcentralens typ, skulle dylika vägande

skäl kunna sägas vara för handen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

Det gäller därför att undersöka, huru i detta avseende må förhålla

sig. För enkelhets skull väljer jag därvid att jämföra de faktiskt

existerande företagen tobaksmonopolet och spritcentralen.

Statens inflytande på ledningen av aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet,

i vilket staten äger aktiemajoriteten, regleras genom bestämmelser

i bolagsordningen och i ett särskilt mellan staten och bolaget

träffat avtal. För aktiebolaget Vin- och spritcentralens vidkommande

äro motsvarande bestämmelser för närvarande att söka i bolagsordningen

och i det av mig förut nämnda avtalet mellan staten, aktiebolaget Stockholinssystemet

och de tio stamaktieägarna i aktiebolaget \ in- och spritcentralen.

Skulle partihandelsrätten framdeles komma att upplåtas till

sistnämnda bolag, torde, såsom jag redan lösgående år föreslog, härtill

höra komma ett vid partihandelsrättens upplåtande träffat avtal.

Enligt bestämmelse i tobaksmonopolets bolagsordning skall Kungl.

Magt utse halva antalet styrelseledamöter jämte suppleanter för dem.

En av de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna skall alltid vara ordförande

vid styrelsesammanträde. 1 spritcentralens bolagsordning stadgas, såsom

jag redan i det föregående nämnt, att Kungl. Maj:t av de åtta ledamöterna

i styrelsen äger utse fyra, därav en såsom ordförande och en såsom

vice ordförande. Av de fyra suppleanterna äger Kungl. Maj:t utse

två. Vid val av den hälft av tobaksmonopolets styrelse, som ej

utses av Kungl. Maj:t, äga enligt bolagsordningen allenast preferensaktieägarna

rösträtt. Motsvarande hälft av spritcentralens styrelse väljes

på ordinarie bolagsstämma, där preferensaktieägarna äro praktiskt taget

utan inflytande. Genom bestämmelserna om olika rösträtt för stamaktierna

å ena sidan och preferensaktierna å den andra disponera

stamaktieägarna, vilka, såsom redan nämnts, äro tio av Kungl. Maj:t

godkända personer, över röstmajoriteten på spritceutralens bolagsstämma

och kunna alltså utse denna hälft av styrelsen, förutsatt att de äro sinsemellan

eniga.

I tobaksmonopolets bolagsordning finnes vidare föreskrivet, att en

av de utav Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i styrelsen skall vara jourhavande

direktör, samt att till bolagets verkställande direktör skall utses

en av de utav preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna.

Vad jourhavande direktören, som närmast skall tillgodose statens

kontinuerliga inflytande på vederbörande företags ledning, beträffar, äger

Kungl. Maj:t icke för närvarande rätt att utse sådan i aktiebolaget \ inoch

spritcentralen. Detta utgör dock i och lör sig icke något företräde

för ett bolag av tobaksmonopolets typ, då bestämmelse i nu berörda

avseende kan, därest spritceutralens bolagsform väljes, inryckas i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

det avtal, vilket, såsom förut antytts, lärer böra upprättas vid partihandelsrätts

upplåtande till visst bolag. Vad åter beträffar den i tobaksmonopolets

bolagsordning intagna bestämmelsen om skyldighet för monopolets

styrelse att till verkställande direktör utse en av de utav preferensaktieägarna

valda styrelseledamöterna, så lärer någon anledning

att söka få till stånd motsvarande anordning för det bolags vidkommande,

som erhåller partihandelsrätt med rusdrycker, icke vara för

handen ur de synpunkter, som nu äro aktuella. I stället för att utgöra

en garanti för statens inflytande är nämnda bestämmelse givetvis tillkommen

för att skydda de enskilda aktieägarna.

Av tobaksmonopolets fyra revisorer utses enligt bestämmelse i

bolagsordningen två av Kungl. Maj:t och två av preferensaktieägarna.

I spritcentralen äger Kungl. Maj:t likaledes för närvarande utse två

revisorer. Övriga två väljas å bolagsstämma och komma sålunda att

faktiskt utses av representanter för de tio av Kungl. Maj:t godkända

stamaktieägarna.

Såväl å tillsättandet av bolagets ledning som å dess revision kan

sålunda Kungl. Maj:t erhålla minst samma inflytande i fråga om ett bolag

av aktiebolaget Vin- och spritcentralens typ, som Kungl. Maj:t äger

beträffande aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet.

Beträffande rätten till avskrivningar och avsättningar till fonder

finnes i det mellan staten och aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet

upprättade avtalet följande stadgat:

»Utdelning till aktieägarna må ej ske, innan nedan stadgade avskrivningar

och avsättning ägt rum.

Å byggnader skall årligen avskrivas 2 procent och å inventarier

10 procent.

Till reservfonden skall årligen avsättas 10 procent av årsvinsten.

Sedan reservfonden uppgår till 10 procent av aktiekapitalet, skall vidare

avsättning till reservfond ej äga rum.

Till pensionsfond må genom bolagsstämmans beslut avsättning äga

rum av vinstmedel, som återstå, sedan till aktieägarna utdelats 6 procent.

I övrigt skall avsättning till fonder ej äga rum.»

De förut återgivna bestämmelser, varigenom aktiebolaget Svenska

tobaksmonopolets rätt att verkställa avskrivningar å byggnader och inventarier

samt avsättningar till reservfond och pensionsfond regleras, böra,

därest partihandelsrätten skulle komma att upplåtas till ett bolag av

aktiebolaget Vin- och spritcentralens typ, enligt min mening, såsom

ock av 1921 års partihandelssakkunniga föreslogs, få sin motsvarighet

i det ifrågasatta avtalet. Härvid lärer dock med hänsyn till tänk
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Maj:ts proposition Nr 170.

barhoten av ett totalförbud i fråga om försäljning av rusdrycker rätten

till avskrivningar och fondering ej böra erhålla eu så snäv begränsning

som för aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet; dock bör rätten att verkställa

avsättning till pensionsfond begränsas till visst maximum.

I fråga om utdelning å aktier gälla för aktiebolaget Svenska

tobaksmonopolet enligt dess bolagsordning följande bestämmelser:

»Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt

till årlig utdelning av bolagets vinst intill G procent å preferensaktiebeloppet,

ävensom rätt att, därest under ett eller flera år sådan utdelning

ej lämnats, av följande årens vinster bekomma vad däri brustit,

innan utdelning å stamaktierna må äga rum. Härefter skola å stamaktierna

utdelas intill 6 procent.

Giver bolagets rörelse utdelningsbar vinst utöver 6 procent å

aktiekapitalet, skall den överskjutande vinsten sålunda fördelas, att för

varje V8 procent, som härav tillfaller stamaktie, V8 procent skall tillfalla

preferensaktie, intill dess varje preferensaktie erhållit tillhopa 7 procent,

varefter återstående vinst fördelas så, att för varje 9/io procent å

stamaktie Vio procent skall tillfalla preferensaktie».

I aktiebolaget Vin- och spritcentralens bolagsordning finnes beträffande

denna fråga följande stadgat:

»Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt

till årlig utdelning av bolagets vinst intill sju för hundra av aktiebeloppet,

ävensom rätt, att, därest under ett eller flera år sådan utdelning

ej kunnat lämnas, av följande års vinst bekomma vad däruti

brustit, innan utdelning å stamaktierna må äga rum. Därutöver skola

preferensaktierna icke medföra rätt till utdelning av vinsten.

Å stamaktierna må utdelas endast det belopp, som motsvarar

genomsnittlig aktiebelåningsränta för räkenskapsåret, uträknad av riksbanken.

Återstående vinst skall, efter det avsättningar till reservfond och

pensionsfond blivit gjorda, i den mån den ej enligt § 8 användes för

inlösen av preferensaktier eller för sådant ändamål avsättes, inlevereras

till kungl. statskontoret för statsverkets räkning».

Av aktiebolaget Svenska tobaksmonopolets vinst skola sålunda

preferensaktiägarna först erhålla 6 procent. Överskjutande vinst delas

därefter efter vissa grunder mellan staten såsom ägare av stamaktierna

och preferensaktieägarna. Preferensaktieägarnas vinst är alltså ej begränsad

till något angivet maximum. Dessutom har staten i det mellan

staten och aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet träffade avtalet förbundit

sig att, därest för utdelning tillgänglig årsvinst ej skulle förslå

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 135 höft. (Nr 170.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

till 4 Vä procents utdelning å bolagets preferensaktiekapital, av influtna

tobaksskattemedel tillhandahålla så stort belopp, som erfordras, för att

utdelning å preferensaktierna av 4 Va procent må kunna ske. 1 aktiebolaget

Vin- och spritcentralen är däremot såväl utdelningen å preferensaktierna

som utdelningen å stamaktierna begränsad till visst maximum.

Överskjutande vinst erhåller staten utan att hava tillskjutit något eget

kapital. Av vad jag sålunda anfört torde framgå, att de enskilda aktieägarnas

vinstmöjligheter närmast äro snävare begränsade i aktiebolaget

Vin- och spritcentralen än i aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet.

Det lärer av vad jag nu anfört framgå, att staten genom sådana

bestämmelser som dem, vilka redan för närvarande finnas intagna i aktiebolaget

Vin- och spritcentralens bolagsordning och i avtalet med de tio

stamaktieägarna, och genom de ytterligare bestämmelser, som kunna intagas

i det av mig föreslagna avtalet vid antagande av partihandelsbolag, i ett

bolag av Vin- och spritcentralens typ kan erhålla garantier för inflytande

på bolagets förvaltning och för kontroll över densamma, som ej äro

mindre betryggande än motsvarande garantier i fråga om aktiebolaget

Svenska tobaksmonopolet, och att även i de av mig i övrigt angivna

avseenden berättigade krav kunna fyllas lika väl av ett bolag av spritcentralens

typ som av ett bolag av tobaksmonopolets typ. Vid sådant

förhållande synes mig anledning icke finnas att frångå den organisationsform,

som under de senaste åren vuxit fram. Jag anser därför, att lagstiftningen

på förevarande område bör utgå från den bestående formen,

blott med förstärkande, där så finnes nödigt, av garantierna för statens

rätt till kontroll och inflytande.

Jag vill nu övergå till frågan om vilka förändringar i rusdrycksförsäljnings

förordningen som betingas av de utav mig i det föregående

angivna principerna.

Det lärer därvid vara uppenbart, att endast de bestämmelser, som

hava rent principiell innebörd, böra inflyta i rusdrycksförsäljningsförordningen,

medan det däremot lärer böra ankomma på den, som har

att antaga partihandelsbolag att vid dess antagande tillse, att de tilllämpniugsföreskrifter,

som kunna vara erforderliga för de principiella

bestämmelsernas realiserande, vid antagandet bliva på ett ur det allmännas

synpunkt betryggande sätt fastställda.

I överensstämmelse med den ståndpunkt, jag redan föregående år

intog, finner jag det med hänsyn till ärendets stora betydelse lämpligt, att

i rusdrycksförsäljningsförordningen föreskrives, att partihandelsrätt skall

meddelas på viss tid av Konungen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

1 rusdrycksförsäljningsförordningen bör vidare intagas föreskrift.

om att partiliandelsriitt må medgivas endast åt aktiebolag, som fyllei

vissa bestämda kvalifikationer. Sålunda bör i förordningen stadgas:

att partihandelsbolag icke må avse att bereda delägarna vinning

utöver skålig ränta på av dem tillskjutna kontanta medel, samt

att vad som kan återstå av partihandelsbolags årliga vinst, sedan

avsättningar till fonder och avskrivningar verkställts och stadgad utdelning

till delägarna ägt rum, skall inlevereras till statsverket.

Genom fastställandet av dessa bägge villkor torde principen, att

partihandel med rusdrycker ej må bedrivas i privatekonomiskt intresse,

få anses hava på ett tillräckligt tydligt sätt kommit till uttryck i lagstiftningen.

hör att förhindra att vinstmedel i onödig utstickning

under längre tidsperioder kvarhållas hos företaget, synes därjämte, även

om vinstmedlen utan någon dylik bestämmelse så småningom måste

komma statsverket till godo, rätten till avsättningar till fonder och avskrivningar

böra göras beroende av Konungens medgivande.

Såsom ytterligare förutsättningar för upplåtande av partihandelsrätt

torde i rusdrycksförsäljningsförordningen böra angivas:

att bolag ej må antagas till partihandelsbolag, där ej genom bestämmelser

i bolagsordningen eller på annat betryggande sätt åt staten

beretts övervägande inflytande på bolagets ledning, samt

att bolaget vid verksamhetens bedrivande skall vara underkastat

den särskilda kontroll från statens sida, som Konungen prövar nödig.

Genom dessa bägge sistnämnda villkor är principen, att staten

skall hava det avgörande inflytandet i fråga om partihandeln med rusdrycker,

fastslagen i lagstiftningen.

Jag vill i samband härmed till behandling upptaga frågan, huruvida

efter genomförandet av de principer, som i det föregående angivits,

i rusdrycksförsäljningsförordningen bör föreskrivas, att rätt till partihandel

må medgivas allenast ett bolag eller om möjlighet alltjämt bör

finnas att antaga flera dylika.

Såsom jag redan föregående år uttalade, måste det anses uteslutet

att inrätta flera med varandra konkurrerande partihandelsföretag. Annorlunda

ställer sig däremot frågan, huruvida det kan anses lämpligt, att partihandelsrätt

må kunna upplåtas åt flera med varandra ekonomiskt sammanhörande

företag. Denna fråga är närmast ett organisatoriskt spörsmål,

som lärer böra prövas från fall till fall under hänsynstagande till

i det särskilda fallet föreliggande omständigheter. Med hänsyn tillvinimporten

synes det kunna ifrågasättas att låta ett särskilt bolag, ekonomiskt

sammanhörande med det bolag, som utövar partihandeln i allmän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

het, handhava den väsentliga handeln med viner. Det kan även tänkas,

att det skulle kunna visa sig fördelaktigt att bilda mer eller mindre

inslående bolag för utövande av partihandel med spritdrycker och viner

avsedda att användas för särskilda ändamål. Det vill därför synas, att

det icke kan vara Olämpligt att i rusdrycksförsäljningsförordningen begränsa

antalet partihandelsutövare.

Som en komplettering av nu angivna bestämmelser bör slutligen i

rusdrycksförsäljningsförordningen föreskrivas, att vid partihandelsbolags

antagande skall _ upprättas ett avtal, som skall innehålla dels de tilllämpningsföreskrifter,

som direkt följa av förut angivna bestämmelser,

dels de ytterligare föreskrifter rörande partihandelsbolags verksamhet

och drift, som. kunna behnnas erforderliga. Innehållet i detta avtal

kan givetvis ej på förhand allmängiltigt preciseras. Det måste i viss

utsträckning bliva olika allt efter de olika förhållanden, som föreligga

beträffande det bolag, med vilket avtalet skall ingås. Av de föreskrifter,

som jag ansett böra intagas i rusdrycksförsäljningsförordningen, och av

vad jag i det föregående anfört, torde emellertid vissa huvudpunkter i

avtalet framgå. Jag anser sålunda, att avtalet bör innehålla närmare

bestämmelser rörande storleken uv de avskrivningar och de avsättningar

till fonder, som partihandelsbolag skall få verkställa. Det synes mig

ock lämpligt, att i avtalet intagas bestämmelser, varigenom partihandelsbolags

rätt att förvärva aktier i annat företag liksom dess rätt att ikläda

sig ekonomiska förpliktelser för dotterbolag eller att lämna dotterbolag

försträckning göres beroende av Kungl. Maj:ts tillstånd i varje särskilt

afl. I avtalet lära ock böra inflyta särskilda bestämmelser rörande

dotterbolags förvaltning och revision. Vidare synes i avtalet, för att

statens fortlöpande kontroll över förvaltningen skall säkerställas, böra

stadgas rätt . för staten att utse en jourhavande direktör med i avtalet

närmare angiven befogenhet.

^De ändringar i rusdrvcksförsäljningsförordningen, som jag i det

föregående föreslagit, äro givetvis oberoende av vilket företag, som

kommer att erhålla partihandelsrätten.

Med hänsyn till föreliggande förhållanden anser jag mig emellertid

liksom föregående år böra beröra vissa frågor, som kunna framställa sig,

därest partihandelsrätten kommer att upplåtas till aktiebolaget Vin- och

spritcentralen.

Lnder debatten i första kammaren sistlidet år angående propositionen

om partihandeln gavs uttryck åt den farhågan, att, om de föreslagna

ändringarna i rusdrvcksförsäljningsförordningen vunne riksdagens

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

bifall, Kungl. Magt »kulle avstå från den statsverket nu tillkommande

rätten att, då statsmakterna så påfordra, inlösa stamaktierna i aktiebolaget

Vin- och spritcentralen. Då ifrågavarande rätt grundar sig på

det flera gånger av mig omnämnda avtalet mellan staten, aktiebolaget

Stockholmssystemet och de tio stamaktieägarna i spritcentralen, befarades

sålunda, att Kungl. Magt antingen skulle medgiva, att nämnda avtal i

sin helhet finge upphöra att gälla, eller godkänna för statsverket ofördelaktiga

ändringar i detsamma. Jag vill i anledning härav framhålla,

att jag betraktar det som en självfallen sak och som en förutsättning

för upplåtande av partihandelsrätt åt aktiebolaget Vin- och spritcentralen,

att Kungl. Magt icke medgiver några ändringar i för statsverket oförmånlig

riktning i nämnda avtal.

Under diskussionen om partihandelsfrågan har från vissa håll

gjorts gällande, att partihandelsrätt ej lämpligen kunde upplåtas till

aktiebolaget Vin- och spritcentralen, förrän en ingående undersökning

av bolagets tidigare verksamhet ägt rum.

Jag vill i anledning härav erinra, att 1921 års riksdag i den av

mig flere gånger omnämnda skrivelse, genom vilken viss utredning i

fråga om partihandeln med rusdrycker begärdes, preciserade utredningskravet

att avse, »på vad sätt det allmännas inflytande inom den nuvarande

faktiska organisationen av partihaudeln med rusdrycker bäst

må ordnas». De uttalanden i övrigt, som återfinnas i nämnda riksdagsskrivelse,

giva ej heller på något sätt vid handen, att en utredning av

partihandelsföretagens tidigare verksamhet och förvaltning ansetts påkallad.

I riksdagsskrivelsen framhålles fastmera uttryckligen, att vad i

tvenne motioner anförts »om den nuvarande organisationens åtgärder

i olika hänseenden, har riksdagen ansett icke vara av beskaffenhet att

i detta sammanhang påkalla riksdagens yttrande».

Det lärer ock, enligt min mening, vara uteslutet, att en undersökning

av aktiebolaget Vin- och spritcentralens verksamhet under föregående

år, skulle kunna lämna några resultat av avgörande betydelse

för bedömandet av frågan, om partihandelsrätt bör upplåtas åt bolaget

eller ej. Frågan om upplåtande av partihandelsrätt lärer väl fastmer

böra prövas ur synpunkten av om bolagets ställning och organisation

är sådan, att det kan väntas komma att framdeles på ett med hänsyn

till det allmännas intresse tillfredsställande sätt fylla sin uppgift som

partihandelsföretag. Jag vill med hänsyn härtill framhålla, att, enligt vad

jag inhämtat, inga avtal av aktiebolaget Vin- och spritcentralen under

tidigare år slutits, som skulle kunna i oförmånlig riktning påverka dess

möjlighet att på ett ur det allmännas synpunkt tillfredsställande sätt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

handhava partihandeln med rusdrycker. Särskilt torde böra anmärkas,

att, enligt vad jag erfarit, inga för framtiden bindande avtal med utländska

leverantörer finnas. Av väsentlig betydelse för bedömandet av

frågan om partihandelsrätt bör upplåtas åt spritcentralen är givetvis bolagets

ställning i ekonomiskt avseende. På grund härav och med föranledande

av vissa erinringar lät jag under februari månad förra året genom

revisorerna i bolaget — av vilka ju två utses av Kungl. Maj:t — verkställa

en särskild utredning i sådant hänseende. Den av dem i anledning

härav avgivna berättelsen, som finnes fogad såsom bilaga till statsrådsprotokollet

angående föregående års partihandelsproposition, gav vid

handen, att ställningen kunde betecknas såsom god. Jag ansåg mig

med hänsyn härtill då kunna giva uttryck åt den uppfattningen, att ur

denna synpunkt hinder icke kunde anses möta mot att partihandelsrätt

upplätes åt aktiebolaget Vin- och spritcentralen. Under den tid, som

därefter förflutit, har icke något inträffat, som givit mig anledning att

ändra uppfattning i detta avseende, utan har utvecklingen fastmera bekräftat

densamma. Ett förslag till balansräkning för år 1922, av

vilket jag haft tillfälle taga del, ger vid handen, att bolagets såväl

soliditet som likviditet under nämnda år ytterligare förbättrats. Under

förra årets riksdagsdebatt framfördes önskemålet, att för belysande av

aktiebolaget Vin- och spritcentralens ekonomiska ställning vissa undersökningar

borde verkställas i fråga om dotterbolagen. Jag vill i anledning

härav först erinra om att i den av mig nyss omförmälda av bolagets

revisorer verkställda utredningen ingick även en undersökning av

realvärdet på dotterbolagens tillgångar och skulder. Mot denna undersökning

gjordes under debatten den invändningen, att någon uppskattning

av dotterbolagens — särskilt porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie

& C:o och aktiebolaget Nya Grand Hotell — ekonomiska bärighet icke

verkställts. Det kan emellertid icke för närvarande vara möjligt att

verkställa någon dylik uppskattning i fråga om porterbryggeriaktiebolaget

D. Carnegie & C:o. Dess förmåga att förränta i detsamma nedlagt kapital

är givetvis i väsentlig grad beroende av det beslut, som riksdagen kommer

att fatta rörande det så kallade starkölsförbudet. Det torde emellertid

här böra ihågkommas, att inköpet av detta företag skett just för att

förekomma, att den starkare portern och därmed det starkare ölet komme

i marknaden, innan utredningen i starkölsfrågan lett till beslut av statsmakterna.

Härigenom har vunnits, att staten vid införandet av ett

eventuellt starkölsförbud icke behöver stå inför nödvändigheten att möta

de betydande ersättningskrav, som utan tvivel skulle kommit att resas,

därest starka maltdrycker av svensk tillverkning kommit att utsläppas

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

i marknaden. Vad aktiebolaget Nya Grand Hotell beträffar, påverkas

givetvis dess driftresultat i oförmånlig riktning av den rådande ekonomiska

depressionen, som ock lärer försvåra en säker kalkyl av dess

ekonomiska bärighet. Den hittillsvarande utvecklingen lärer dock enligt

upplysningar, som jag inhämtat, lämna bestämda förhoppningar därom,

att bolaget skall komma att lämna skälig avkastning på det i detsamma

investerade kapitalet.

Jag övergår härefter till frågan om de till aktiebolaget Vin- och

spritcentralen anslutna dotterbolagens framtida ställning. Jag vill därvid

först erinra om, vad jag redan i det föregående uttalat, nämligen att

i det avtal, som därest de av mig föreslagna ändringarna i rusdrycksförsäljningsförordningen

bliva genomförda, skall upprättas vid partihandelsbolags

antagande, böra inflyta bestämmelser om att partihandelsbolag

ej må förvärva aktier i annat företag utan inhämtande av Kungl.

Maj:ts tillstånd och ej heller utan sådant tillstånd ikläda sig ekonomiska

förpliktelser för dotterbolag eller lämna dotterbolag försträckningar.

Såsom jag i det föregående omnämnt, hava tidigare fyra till aktiebolaget

Vin- och spritcentralen anslutna dotterbolag haft rätt till partihandel

med rusdrycker. Sedan aktiebolaget Tegnér och Wilcken och

aktiebolaget J. Cederlunds Eftr. numera likviderat, återstå av dessa fyra

bolag två, nämligen aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o samt Carlshamns

punschfabriksaktiebolag. Det förstnämnda, vilket så gott som uteslutande

driver handel med viner, torde i anslutning till synpunkter, som jag i

det föregående utvecklat, om partihandelsrätt framdeles upplåtes till spritcentralen,

jämväl böra erhålla sådan rätt. Vad Carlshamns punschfabriksaktiebolag''

beträffar, är, enligt vad jag inhämtat, dess införlivande med

aktiebolaget Vin- och spritcentralen för närvarande under övervägande.

En särskild grupp bilda de till aktiebolaget Vin- och spritcentralen

anslutna dotterbolag, som uteslutande bedriva agenturverksamhet. Då

större utländska vin- och spirituosafirmor torde vilja i Sverige företrädas

av särskilda representanter, lärer det såväl ur ekonomiska som

andra synpunkter vara fördelaktigast, att detta sker genom till partihandelsföretaget

anslutna dotterföretag.

Beträffande aktiebolaget Astra, Apotekarnas kemiska fabriker, vill

jag allenast framhålla, att bestämmandet av den tidpunkt, då detta företag

skall helt avskiljas från spritcentralen, numera är att betrakta

såsom en lämplighetsfråga, samt att värdet av bolagets tillgångar, enligt

vad jag inhämtat, med säkerhet överstiger det belopp, till vilket spritcentralens

engagement i företaget redan i 1921 års bokslut är upptaget.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

4 § 3 mom.

4 § 5 inom.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

Vad angår Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & C:o, anser

jag mig av skäl, som jag i det föregående angivit, ej för närvarande

böra göra något särskilt uttalande, då dess framtida ställning är i väsentlig

grad beroende på det beslut, innevarande års riksdag kommer

att fatta i fråga om det så kallade starkölsförbudet.

Vad aktiebolaget Nya Grand Hotell vidkommer, anser jag, i likhet

med vad jag föregående år uttalade, att en avveckling av detta

företag torde böra äga rum först efter sorgfällig prövning och allenast

under förutsättning, att densamma kan ske utan nämnvärd förlust.

För att ytterligare belysa innebörden av det avtal, som enligt

föreliggande förslag skall upprättas vid partihandelsbolags antagande,

torde såsom bilaga III till statsrådsprotokollet fogas ett utkast till sådant

avtal, så som detta i huvudsak skulle komma att lyda, därest partihandelsrätt

komme att upplåtas till spritcentralen. Under samma förutsättning

utarbetat utkast till instruktion för jourhavande direktör torde

såsom bilaga IV fogas till statsrådsprotokollet.

Jag övergår härefter till de särskilda detaljbestämmelserna. Då

de ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen och brännvinstillverkningsförordningen,

som jag nu förordar, i allt väsentligt sammanfalla

med de ändringar, som Kungl. Maj:t på min hemställan genom propositionen

nr 191 till 1922 års riksdag då föreslog riksdagen att antaga,

anser jag mig i fråga om de punkter, där inga eller endast mera formella

avvikelser föreligga, allenast böra hänvisa till det nämnda proposition bilagda

utdrag av statsrådsprotokollet för finansärenden den 10 mars 1922.

Förordningen angående försäljning av rusdrycker.

4 § 3 mom. är likalydande med samma moment i förra årets förslag.

Jag finner mig i detta sammanhang böra anmäla en av kontrollstyrelsen

till mig överlämnad framställning från systembolag3föreningarnas

förtroendenämnd, avseende viss ändring i 4 § 5 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen.

Svstembolagsföreningarnas förtroendenämnds skrivelse är i huvudsak

av följande lydelse:

*1 4 § 5 mom. kungl. förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av

rusdrycker stadgas:

Den, som ej äger undfå tillstånd till försäljning enligt denna paragraf, må ej

heller vara styrelseledamot eller delägare i bolag, varom i denna förordning sägs,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 170. 33

flock att ecklesiastik ämbete- eller tjänsteman, kyrkobetjänt eller i allmän tjänst

anställd lärare må vara styrelseledamot i sådant bolag.

Med ''bolag, varom i denna förordnings sägs’, avses sådant för detaljhandel

med rusdrycker särskilt bildat bolag, varom linnes närmare stadgat i 17—19 §§ av

nämnda förordning.

Enligt ordalydelsen innebär det anförda lagrummet närmast blott, att den,

som ej äger undfå tillstånd till försäljning av rusdrycker enligt 4 g av förordningen,

han må ej heller, med i lagrummet angivna undantag, vara styrelseledamot eller

delägare i ''bolag av ovannämnda slag. Emellertid torde lagrummets stadgande fä

antagas äga även den innebörden, att bolag, som i sin styrelse eller bland sina delägare

råkar räkna någon, som saknar förutsättningarna för erhållande av tillstånd

till försäljning av rusdrycker enligt 4 §, av denna grund icke heller kan tilldelas

sådan rättighet till detaljhandel med rusdrycker, varom i 17 § sägs. Vidare torde

kunna ifrågasättas, huruvida icke bolag, som tilldelats sådan rättighet, blir inhabilt

för vidare utövande av dylik rättighet, ej blott för det fall, att någon person, som

redan tillhör bolagets styrelse eller dess delägare, under oktrojtiden förlorar förutsättningarna

för erhållande av försäljningstillstånd enligt 4 §, utan jämväl för det

fall, att personer, som sakna nämnda förutsättningar, exempelvis genom arv inträda

såsom ägare av aktier i bolaget. Därjämte torde lagrummet få anses lägga hinder

i vägen för s. k. juridiska personer att vara delägare i bolag a\ bär ifrågavarande

beskaffenhet.

Angivna konsekvenser av stadgandet i 4 ij f> mom. kunna särskilt för aktiebolag

med detaljhandelsrätt medföra avsevärda olägenheter, som med ökad styrka

framträda, ju större antal delägare bolaget räknar. När ett bolag ansöker om rättighet

till detaljhandel med rusdrycker, skall enligt 17 § 2 mom. denna ansökan vara

åtföljd av bland annat intyg om delägarnas behörighet att idka rörelsen, sålunda

även av bevis, att samtliga delägare i bolaget råda över sig och sitt gods. Systembolagsföreningarnas

förtroendenämnd bär sig bekant mer än ett fall, då sadana bevis

endast med största svårighet kunnat införskaffas av det skäl, att någon av bolagets

delägare utflyttat till okänd ort. Skulle i ett dylikt fall de stadgade intygen om

delägarnas behörighet att idka rörelsen icke kunna uppbringas vid tiden för ingivandet

eller prövningen av ett bolags ansökan om detaljhandelsrättighet, riskerar

bolaget att bliva förklarat inhabilt för erhållande av den sökta rättigheten. På

samma sätt kan den omständigheten, att en delägare i ett bolag under tiden närmast

före prövningen av bolagets rättighetsansökan förlorat förutsättningarna att undfå

tillstånd till försäljning enligt 4 §, diskvalificera bolaget såsom sådant. Dä ingen

rättslig möjlighet finnes att framtvinga försäljning av aktier, tillhörande en sålunda

diskvalificerad delägare i bolaget, kan, vid en strängt formell tillämpning av 4 §

5 mom., resultatet bliva, att stora samhällen, såsom t. ex. Stockholm eller Göteborg,

för ett helt år framåt gå förlustiga detaljhandel med rusdrycker, även om

förbud mot dylik handel inom dessa samhällen icke från något håll varit ens

ifrågasatt

Nu antydda olägenheter och risker torde kunna undanrödja^ genom en sådan

ändring av stadgandet i åberopade lagrum, att i fråga om detaljhandelsaktiebolag

kravet, att delägarna skola äga undfå tillstånd till försäljning enligt 4 §, begränsas

till ägarna av en viss majoritet, exempelvis fyra femtedelar, av bolagets aktier.

På anförda grunder tillåter sig systembolagsföreningarnas förtroendenämnd

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 135 häft. (Nr 170.) o

s. 34 Kontrollera mot PDF

Kontroll
styrelsen.

Departements
chefen.

8 och 10 §§.

12 §.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

hemställa, att kungl. kontrollstyrelsen, i samband med möjligen kommande förslag

om andra ändringar i kungl. förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av

rusdrycker, ville hos Kungl. Maj:t göra framställning om att åt 4 § 5 mom. i

nämnda förordning måtte givas följande lydelse:

Den, som ej äger undfå tillstånd till försäljning enligt denna paragraf, må ej

heller vara styrelseledamot i bolag, varom i denna förordning sägs, dock gälle, vad

sålunda stadgats, icke i fråga om ecklesiastik ämbets- eller tjänsteman, kyrkobetjänt

eller i allmän tjänst anställd lärare.

Idkas sådan handel, som här avses, av aktiebolag, skola vid varje tid mer

än fyra femtedelar av bolagets aktier eller, om aktier med olika röstvärde finnas,

så många aktier, att röstetalet för dem vid varje tid överstiger fyra femtedelar av

röstetalet för bolagets samtliga aktier, ägas av personer, som äga undfå tillstånd

till försäljning enligt denna paragraf.

Ej må någon, som ej kan erhålla sådant tillstånd, vara delägare i handelsbolag,

varom i denna förordning sägs.»

Kontrollstyrelsen bär vid berörda framställnings överlämnande förklarat

sig icke hava något att erinra mot bifall till densamma.

Nu gällande villkor för styrelseledamotskap i detalihandelsbolag

skulle enligt förtroendenämndens förslag komma att bibehållas. Likaledes

skulle bestämmelserna om kvalifikation för delägarskap i detalj handelsbolag,

som är handelsbolag, bliva oförändrade. Däremot skulle omförmälda

villkor upphöra att gälla för eu mindre, med hänsyn till sitt inflytande

betydelselös del av aktieägarna i detalj handelsbolag, som är aktiebolag.

Jag finner mig under sådana förhållanden kunna förorda den föreslagna

ändringen med allenast vissa formella jämkningar, betingade av de av

mig tillstyrkta ändringarna i andra paragrafer.

Detta ändringsförslag är, liksom det beträffande 83 och 90 §§

framställda, oberoende av frågan om partihandeln med rusdrycker.

8 och 10 §§ äro likalydande med samma paragrafer i förra årets

förslag.

Enligt den lydelse, som 12 § 2 mom. hade i förra årets förslag,

var den tid, för vilken partihandelsbolag kunde antagas, bestämd till

minst fem högst tio år. Bevillningsutskottet hemställde emellertid om

sådan ändring av momentets lydelse, att tiden begränsades till högst

fem år. Ehuru vissa olägenheter torde kunna vara förenade med en så

snäv begränsning av den tid, för vilken partihandelsrätt kan upplåtas,

anser jag mig dock kunna tillstyrka den ifrågasatta ändringen.

För att giva ett tydligare uttryck åt Kungl. Maj:ts befogenhet att

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

för viss tid upplåta uteslutande rätt till partihandel åt ett eller flera

företag, har åt mom. 2 och 6 givits eu något annan lydelse än den, de

hade i förra årets förslag. Med hänsyn till den stora omfattningen av

den rörelse, som partihandelsbolag utövar, anser jag det därjämte lämpligt,

att ansökan skall vara ingiven minst ett år före den tidpunkt, då

försäljningen är avsedd att taga sin början. Inträder det fall, som

åsyftas i 2 momentets andra stycke, lärer Konungen dock böra kunna

föreskriva, att ansökan må kunna inlämnas kortare tid än ett år före

den tidpunkt, då försäljningen skall taga sin början.

Som en motsvarighet till de bestämmelser, som för närvarande

finnas intagna i 15 § 2 och 3 mom., anser jag, att i 12 § 2 inom. bör

inflyta bestämmelse för det fall, att partihandelsbolag varder försatt i

konkurs. 12 §, 1, 3, 4 och 5 mom. äro likalydande med samma moment

i förra årets förslag.

13 § innehåller de bestämmelser, som reglera rusdryckstillverkares §.

rätt att försälja sina produkter. I ett särskilt 3 mom. var i förslaget

till 1922 års riksdag stadgat vad som i detta avseende skulle

gälla i fråga om Öl tillverkare. Dylika särskilda bestämmelser angående

öltillverkares rätt anser jag mig med hänsyn till de förslag till ändrade

bestämmelser i fråga om försäljningen av maltdrycker (proposition

nr 131), som i annat sammanhang föreläggas innevarande års riksdag,

icke nu böra föreslå. Skulle emellertid sistnämnda förslag ej vinna riksdagens

bifall, bör till 13 § fogas ett tredje moment av följande lydelse:

»3. Öl, som icke utföres ur riket, må av tillverkare försäljas

allenast till partihandelsbolag eller till bolag, som äger rätt till detaljhandel

med rusdrycker.»

14, 15 och IG §§ äro likalydande med samma paragrafer i förra u, lö och 16

årets förslag.

På min hemställan erhöll i fjolårets förslag 19 § 2 mom. andra *9 § 2 mom

stycket (tredje stycket i årets förslag) sådan avfattning, att där om förmälda

pris- och inköpsnämnd skulle tillsättas av kontrollstyrelsen, som

jämväl skulle hava att fastställa instruktion för nämnden. Bevillningsutskottet

ansåg emellertid, att med hänsyn till de åligganden, som ledamöterna

i nämnden skulle hava sig anförtrodda, dessa borde tillsättas av

Konungen. Likaså borde enligt utskottets mening instruktion för nämnden

fastställas av Konungen. Då några praktiska olägenheter icke lärer vara att

befara av eu sådan anordning, anser jag mig nu böra tillstyrka densamma.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:is proposition Nr 170,

I överensstämmelse med vad jag i det föregående anfört i fråga

om 13 § anser jag det ej böra föreslås, att i 19 § 2 mom. intagas

några bestämmelser, som hava avseende å försäljningen av öl. Skulle

emellertid av mig tidigare omnämnda förslag till ändrade bestämmelser

1 fråga om maltdrycksförsäljningen ej vinna riksdagens bifall, bör 19 §

2 mom. tredje stycket erhålla följande lydelse:

»För tillsyn och övervakande av bolags inköp av andra rusdrycker

än inom riket tillverkat Öl tillsätter Konungen en pris- och inköpsnämnd

av högst sju personer. Instruktion för nämnden fastställes

av Konungen.»

46 §. Med hänsyn till vad jag i det föregående anfört, då fråga var om

13 §, anser jag, att, under förutsättning att törslaget till ny maltdryckslagstiftning

bifalles, 46 § bör upphöra att gälla. Skulle emellertid nämnda

förslag ej vinna riksdagens bifall, bör 46 §, såsom sistlidet år föreslogs,

erhålla följande lydelse:

»Bolag äger överenskomma med den, som tillverkar Öl, att hos

bolaget inköpt Öl jämväl må, med iakttagande av de av kontrollstyrelsen

lör sådant fall meddelade föreskrifter, av tillverkaren försändas direkt

till köpare.»

Skulle samma förslag av riksdagen bifallas men det till detta

statsrådsprotokoll fogade förslaget till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen

däremot avslås, bör paragrafen erhålla följande lydelse:

»Bolag äger överenskomma med den, som äger rätt till partihandel

med vin, att sådan från bolaget inköpt dryck jämväl må, med iakttagande

av de av kontrollstyrelsen för sådant fall meddelade föreskrifter,

av partihandlaren försändas direkt till köpare.»

so §■ 50 § är likalydande med samma paragraf i fjolårets förslag.

75 §■ Pen lydelse av 75 §, jag nu förordar, innebär i förhållande till

förra årets förslag allenast en formell ändring.

85 §■ 85 § är likalydande med samma paragraf i förra årets förslag.

S3 och 90 §§. '' I sammanhang med behandlingen av förslaget till de ändringar

i rusdrycksförsäljningsförordningen, som motsvarade dem, för vilka jag

nu redogjort, anmälde jag förra året eu framställning från generaltullstyrelsen

om vissa ändringar i 83 § 1 mom. och 90 § 2 mom. rus
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj: ta proposition Nr 170.

drycks försälj ningsförordningen. Ändringen i 83 § 1 inom. avsäg införandet

av uttrycklig föreskriit om att i momentet omiörmäld återutförsel

av utan tillstånd införda rusdrycker skulle ske inom fyra

månader, efter det angivning enligt tullstadgan senast skolat äga rum.

Skedde ej återutförsel inom denna tid, skulle varan hemfalla till kronan.

Ändringen i 90 § 2 mom. avsåg införandet av bestämmelser, huru

förfaras skulle med köpesumma, som erlagts lör rusdrycker, vilka

försålts på grund av stadgandet i 83 § 1 mom. eller bestämmelser i tullstadgan.

Under hänvisning till vad jag förra året anlörde om de ifrågasatta

ändringarna, finner jag mig alltjämt böra förorda desamma, och

tillåter jag mig uttryckligen betona, att anledning torde förefinnas att

genomföra dessa ändringar, även om förslaget till partihandelns ordnande

ej skulle av riksdagen bifallas.

Likaledes oberoende av frågan om partihandeln med rusdrycker är

en ytterligare ändring i 90 § 2 mom., som jag nu finner mig böra förorda.

I sagda moment finnes stadgat, att detaljhandelsbolag och partihandlare

vid inlösen av rusdrycker, som förklarats förbrutna, skola erlägga

skäligt pris. Tillämpningen i praktiken av detta stadgande har

visat sig medföra betydande svårigheter, då de mest skiftande meningar

framförts rörande rätta innebörden av uttrycket »skäligt pris». Ur beslagarnas

synpunkt har det givetvis varit av intresse att erhålla så höga

pris som möjligt för beslagtagna rusdrycker. Under åberopande av före

den nuvarande rusdrycksförsäljningstörordningens ikraftträdande gällande

bestämmelser har man på sina håll till och med velat göra gällande, att

med skäligt pris rätteligen skulle avses detaljhandelsbolagens utminuteringspris,

i vilka ingå såväl nämnda bolags handelsvinst som jämväl omsättningsskatt.

Åven om så höga pris allenast i enstaka undantagsfall

erlagts, lärer dock redan detta exempel giva vid handen, att ett förtydligande

av förevarande stadgande är av behovet påkallat. Med hänsyn

till den synnerligen olikartade beskaffenheten av de rusdrycker, som

hembjudas till inlösen, lärer dock ej detaljbestämmelser böra inflyta i

rusdrycksförsäljningsförordningen. Jag finner mig fördenskull böra förorda

en sådan formulering, att bestämmandet av de grunder, efter vilka

det skäliga priset skall fastställas, uppdrages åt pris- och inköpsnämnden.

Pris- och inköpsnämnden lärer därvid böra utgå ifrån att som skäligt

pris i första hand skall betecknas det pris, till vilket varor av liknande

beskaffenhet kunna inom landet tillverkas eller från utlandet anskaffas.

I fråga om den varusort, högprocentig sprit, som torde vara den bland

de beslagtagna rusdryckerna allmännast förekommande varusorten, och

vilken enligt upplysningar, som jag inhämtat, på grund av bristande

s. 38 Kontrollera mot PDF

Förord
ningens
ikraft
trädande.

9 § 2 mom.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

renhetsgrad eller olämplig alkoholhalt i vanliga fall icke torde kunna

utan särskild rektifikation eller annan åtgärd försäljas, lärer pris- och

inköpsnämnden vid fastställandet av prissättningsgrunder kunna finna

viss ledning av inom landet gällande råbrännvinspris. Detsamma lärer

vara förhållandet ifråga om de övriga spritdrycker ävensom viner, i vilka

allenast själva alkoholen kan utnyttjas.

Den föreslagna organisationen av partihandeln med rusdrycker

synes lämpligen böra träda i kraft från och med ingången av nästkommande

år. I förordningen har därför införts bestämmelse om ikraftträdande

den 1 januari 1924. För att den nya ordningen i fråga om

partihandeln skall kunna vinna tillämpning redan från den 1 januari

1924, lärer därjämte böra föreskrivas dels att bestämmelserna i 12 §

angående ordningen för partihandelsbolags antagande skola tillämpas

redan under innevarande år, dels att ansökningar om rätt att från den

1 januari 1924 vara partihandelsbolag, skola, utan hinder av vad som

eljest finnes stadgat om tid för ingivande av ansökan, kunna göras före

september månads utgång innevarande år. Såsom konsekvens av den

nya ordningen för partihandelsbolags antagande lärer böra följa, att

den kontrollstyrelsen enligt 13 § rusdrycksförsäljningsförordningen i den

nuvarande lydelsen tillkommande befogenhet att meddela tillstånd till

partihandel med rusdrycker upphör redan under innevarande år.

Enligt 13 § i dess nuvarande lydelse äger partihandelsbolag, för

vilket partihandelsrätten återkallas på annan grund än missbruk av

försäljningsrättigheten, rätt till två års uppsägningstid. Vid den nya

partihandelsorganisationens genomförande lärer rubbning icke böra ske

i denna rätt. Stadgande härom synes böra intagas i övergångsbestämmelserna.

Förordningen angående tillverkning av brännvin.

I det till förra årets proposition fogade förslaget till ändringar

i brännvinstillverkningsförordningen tillstyrktes intagande i 9 § 2 mom.

av föreskrift om att för bestämmandet av priser å det brännvin,

som tillverkare enligt 13 § rusdrycksförsäljningsförordningen är skyldig

att sälja till där avsett partihandelsbolag, skulle tillsättas en

prisnämnd. Partihandelssakkunniga, som föreslagit tillsättandet av en

dylik nämnd, hade i fråga om nämndens verksamhet framhållit, att det

naturligtvis vore avsett, att prisnämnden skulle träda i funktion endast

för den händelse kontrahenterna icke kunde träffa frivillig överenskom
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition Nr 170.

melse om prissättningen. Denna enligt min mening fullt riktiga uppfattning

torde dock lämpligen kunna komma till uttryck på ett något

annat sätt, än vad som skett i förra årets förslag till lydelse av 9 §

2 mom. Jag anser mig nu böra förorda en sådan formulering

av momentets lydelse, att nämndens trädande i funktion uttryckligen

göres beroende av framställning från vederbörande partibandelsbolag

eller tillverkare. Prisnämndens uppgift torde ej heller, såsom i förra årets

förslag förutsattes, böra inskränkas till att avse allenast själva prissättningen,

utan nämnden synes även lämpligen böra hava att taga befattning

med övriga leveransvillkor, vilka för respektive parter torde kunna

vara nära nog lika betydelsefulla som bestämmandet av priset. Nämnden

skulle enligt förra årets förslag bestå av nio ledamöter, av vilka

tre, däribland ordföranden, skulle utses av Kungl. Maj:t, tre av vederbörande

partihandelsbolag och tre av tillverkarna. Det lärer emellertid

vara att befara, att tillverkarna, som utgöras av skilda grupper med i

viss grad divergerande intressen, icke skulle anse sig väl tillgodosedda

med en gemensam representation i nämnden. Det torde också

kunna bliva förenat med vissa svårigheter att finna lämplig form för

utseende av tillverkarnas ledamöter i nämnden. Dessa svårigheter synas

emellertid undanröjas genom den av mig nu förordade anordningen,

som lämnar åt den enskilda tillverkaren eller den sammanslutning av

tillverkare, som påkallar nämndens ingripande, att utse representanter

i nämnden. Vid sådant förhållande lärer emellertid antalet ledamöter

i prisnämnden kunna något inskränkas. Såväl tillverkares

som partihandelsbolags berättigade intressen torde vara Fullt tillgodosedda,

om de vardera företrädas av två representanter. Kungl. Maj:t

lärer däremot enligt min mening böra utse tre ledamöter. Dessa lära

ock av praktiska skäl böra utses ej för visst tillfälle utan årligen.

Den lydelse av 9 § 1 mom., som jag förordar, torde såsom konsekvens

böra medföra en redaktionell ändring i 37 § 2 mom., innebärande

borttagande av de straffbestämmelser för underlåten anmälan

om destillering av brännvin, som nu finnas där intagna.

Då de av mig nu förordade ändringarna i brännvinstillverkningsförordningen

sammanhänga med de ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen,

för vilka jag förut redogjort, lärer även denna förordning

böra träda i kraft den 1 januari 1924.

I fråga om det med de av mig nu förordade ändringarna i brännvinstillverkningsförordningen

sammanhörande förslaget till vissa ändringar

3? § 2 mom.

Förord
ningens
ikraft
trädande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:t$ proposition Nr 170.

i näringsfrihetsförordningen, vilket förslag innebär, att rätten till rening

av brännvin skulle förbehållas partihandelsbolag, lärer hemställan om

förslag angående proposition till riksdagen senare i dag komma att

framläggas av chefen för handelsdepartementet.

Departe
mentschefens
hemställan.

Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till

1) förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917

(nr 340) angående försäljning av rusdrycker; och

2) förordning om ändrad lydelse av 9 § och 37 § 2 mom. i förordningen

den 11 oktober 1907 (nr 86) angående tillverkning av brännvin,

samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att antaga

berörda förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet :

Martin Philipson.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj tis proposition Nr 170.

41

Bilaga I.

Ordning för Aktiebolaget Vin- k Spritcentralen,

antagen vid ordinarie stamma den It juni 1920 Registrering beviljad den 30 juli 1920.

§ 1.

Detta bolag, vars firma är »Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen», är giundat

på aktier med begränsad ansvarighet enligt bestämmelserna i 1910 års lag

om aktiebolag.

§ 2.

Bolagets verksamhet har till föremål att framställa, förädla eller på annat

sätt bereda sprit, brännvin och andra alkoholhaltiga drycker, att driva handel

med dylika varor samt att handhava därmed i sammanhang stående rörelse.

§ 3.

Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.

§ 4.

Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst 8,000,000 kronor och högst 24,000,000

kronor.

§ 5.

Aktie skall lyda å ettusen (1,000) kronor. Aktiebreven skola ställas till

viss man Med varje aktiebrev skola följa vinstutdelningskuponger för tio år,

varje å ett års utdelning, jämte talong. Efter dessa kupongers inlösen utgivas

mot avlämnande av talongen behörigen kvitterad, nya kuponger till samma

antal; och förfares på samma sätt allt framgent.

§ 6.

Aktierna skola vara dels stamaktier, dels preferensaktier, vilka sistnämnda

skola kunna utgivas till ett belopp av högst 23,500,000 kronor.

Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt till

årlig utdelning av bolagets vinst intill sju för hundra av aktiebeloppet, ävensom

rätt, att därest under ett eller flera år sådan utdelning ej kunnat lämnas,

av följande års vinst bekomma vad däruti brustit, innan utdelning å stamaktierna

må äga rum. Därutöver skola prefensaktierna icke medföra rätt till

utdelning av vinsten.

Å stamaktierna må utdelas endast det belopp, som motsvarar genomsnittlig

aktiebelåningsränta för räkenskapsåret, uträknad av riksbanken.

Återstående vinst skall, efter det avsättningar till reservfond och pensionsfond

blivit gjorda, i den mån den ej enligt § 8 användes för inlösen av preferensaktier

eller för sådant ändamål avsättes, inlevereras till kungl. statskontoret

för statsverkets räkning.

Då bolaget upplöses, skall innehavare av preferensaktie med förmånsrätt

framför stamaktiernas ägare ur bolagets tillgångar erhålla ett belopp, motsvaBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 135 höft. (Nr 170.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition Nr 170.

rande aktiens nominella värde jämte nyss angivna utdelning i den mån, densamma

ej guldits. Övriga tillgångar tillfalla stamaktiernas ägare.

Iakttagas skall att stamaktierna städse motsvara lägst en femtiondedel

(‘/so) av hela aktiekapitalet.

§ 7.

Därest beslut framdeles skulle komma att fattas angående aktiekapitalets

ökning, skola förutvarande aktieägare äga företrädesrätt, envar i förhållande

till antalet av honom innehavda aktier, till de nya aktierna, dock att, därest

dessa skola helt och hållet eller delvis utgöras av stamaktier, förutvarande stamaktieägare

ensamma skola äga på nyssnämnda sätt bestämd företrädesrätt till

de nya stamaktierna.

§ 8.

Utelöpande preferensaktier skall bolaget kunna inlösa, dock att aktiekapitalet

därigenom ej må nedsättas under minimikapitalet.

Vid dylik inlösen gälla följande bestämmelser:

Om av uppkommen årsvinst finnas till förfogande medel utöver vad som

enl. § 6 erfordras för avsättande till fonder och för utdelning, äger bolaget använda

sådant vinstöverskott till inlösen av preferensaktier.

Bolaget må för sådant ändamål ävenledes begagna på annat sätt anskaffade

penningmedel.

Det antal intill samtliga preferensaktier, som för varje gång skall inlösas,

bestämmes med enkel majoritet å bolagsstämma och bestämmes ordningen för

inlösen genom utlottning inför notarius publicus i Stockholm.

Innehavare av utlottad preferensaktie är skyldig att en månad efter uppsägning,

verkställd i den ordning som i fråga om meddelanden till aktieägarna

är föreskriven, för densamma taga lösen med ett belopp, motsvarande aktiens

nominella värde jämte ränta efter sju procent om året från det löpande räkenskapsårets

början samt dessutom möjligen ogulden utdelning för föregående år,

dock att, därest under tiden före den 1 januari 1923 beslut fattas om inlösen av

preferensaktier till antal, som för ett år överstiger en femtedel av det vid bolagets

bildande utsläppta preferensaktiekapitalet, skall för den del av det inlösta

aktiebeloppet, som överstiger en femtedel, lämnas lösen, som — förutom ränta

och ogulden utdelning efter förut angivna grunder — motsvarar 103 procent av

aktiens nominella belopp. Genom lottning inför notarius publicus bestämmas de

aktier, som skola inlösas efter sistnämnda grund.

Från den dag, då lösenbeloppet förfallit till betalning, upphör all ränteberäkning

därå.

Då aktie enligt vad ovan sagts blivit inlöst, skall aktiebrevet genom styrelsens

försorg förses med påskrift om inlösandet.

§ 9.

Av bolagets aktier må allenast så många aktier, att röstetalet för dem

utgör viss del, vid varje tid mindre än en femtedel av röstetalet för bolagets

samtliga aktier, genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare,

samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag, vari finnes utländsk

bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag, vars

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kuugl. Maj.ts proposition Nr

170.

aktiebrev ma ställas till innehavaren, eller av annat svenskt aktiebolag, i vars

bolagsordning ej intagits sådant förbehåll, som avses i 2^ av lagen den 30 mai

1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom e 1 ler gr uv

eller aktier i vissa bolag, dock att utan hinder av nu gjorda förbehåll aktier ma

förvärvas av svenskt bolag eller svensk förening, som avses i 18 ^ av nyssnämnda

lag.

§ 10.

Bolagets styrelse består av åtta ledamöter med fyra suppleanter för dem.

Kungl. Maj:t utser fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande och

eu såsom vice ordförande, samt två suppleanter. Övriga styrelseledamöter och

suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma. , , .

Styrelsen är beslutför, när fyra av styrelsens medlemmar, deribland tva

av de av Kungl. Maj:t utsedda, finnas tillstädes. Om ett jämnt antal styrelseledamöter

äro tillstädes och lika röstetal står mot lika, äger ordföranden utslagsröst.

§ 11.

Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter eller

suppleanter, som styrelsen därtill utser. Styrelsen må ock bemyndiga annan an

styrelseledamot eller suppleant att teckna firman.

§ 12.

För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper utses

årligen å ordinarie bolagsstämma två revisorer och två suppleanter för dem för

tiden, intill dess å nästa ordinarie bolagsstämma nytt val ägt rum.

Kungl. Maj:t äger att för samma tid utse två revisorer och tva suppleanter

för dem.

§ 13.

Bolagets räkenskaper skola för den 31 december varje år i fullständigt

bokslut sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 april påföljande

år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av styrelsen

avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning och balansräkning

för senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas till de utsedda

revisorer, vilka senast den 1 maj böra över granskningen avgiva skriftligt

utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen bestämt tillstyrkes eller avstyrkes.

§ 14.

Bolagsstämma öppnas av styrelsens ordförande eller, vid förfall för honom,

av annan ledamot av styrelsen, varefter närvarande röstberättigade genom

öppen omröstning sig emellan välja ordförande vid stämman.

§ 15.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång om årej; före

juni månads utgång. .

Å denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jamte

vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna räkenskapsåret

tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda granskningen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

Utom övriga frågor, vilka i behörig ordning till stämmans avgörande hänsk

jutas, skola å stämman följande ärenden till behandling förekomma, nämligen:

1. Fastställande av balansräkning;

2. Fråga om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid förvaltningsberättelsen

omfattar;

3. Fråga om användning av den vinst, som å bolagets rörelse uppkommit,

samt, därest vinstutdelning beslutes, när densamma får av aktieägarna

lyftas;

4. Val av styrelseledamöter och suppleanter för dem; samt

5. Val av revisorer och revisorssuppleanter.

§ 16.

Å bolagsstämmor må aktieägare rösta för fulla antalet av envar ägda

aktier. Varje stamaktie medför femtio röster, varemot varje preferensaktie

allenast medför en röst.

§ 17.

Kallelse till bolagsstämma ävensom andra meddelanden till aktieägarna

skola ske medelst kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörelse angående

ordinarie bolagsstämma skall vara införd i tidningen senast fjorton dagar före

stämman och kungörelse angående extra stämma senast åtta dagar före

stämman.

§ 18.

Denna bolagsordning får ej ändras utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 1''0.

45

Bilaga II.

Avtal.

Sedan aktiebolaget Stockholmssystemet, här nedan kallat säljaren, till

undertecknade bankdirektören M. Billing, doktorn Ivan Bratt, professorn Helge

Bäckström, kammarrättsrådet C. Carleson, direktören Allan Cederborg, riksgäldsfullmäktigen

greve G. Lagerbjelke, fabriksidkaren C. J. Lund, kanslisekreteraren

Alfred Peyron, bankdirektören 0. Rydbeck och advokaten John

Tjerneld, här nedan benämnda köparna, försålt samtliga stamaktierna, uppgående

till ett antal av 400, i aktiebolaget Vin- & spritcentralen, har i samband

därmed och i enlighet med nådigt brev i ämnet den 5 mars 1920 träffats följande

avtal att gälla dels mellan säljaren och köparna, dels mellan köparna och

svenska staten och dels mellan köparna inbördes.

§ 1.

Säljaren överlåter till envar av köparna 40 stycken av ifrågavarande

aktier med 1920 och efterföljande års kuponger till ett pris enligt parikurs av

ettusen (1,000: —) kronor för stycket jämte sju (7) procents ränta därå från och

med den 1 januari 1920 till dess likvid sker. Aktierna transporteras på köparna,

så snart detta avtal blivit av Kungl. Maj:t godkänt samt köpesumman blivit

erlagd.

§ 2.

1. Köparna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan än statsverket

eller den Kungl. Maj:t på förslag av styrelsen för aktiebolaget Vin- &

spriteentralen godkänner såsom innehavare av aktierna.

2. Skulle aktier annorledes än genom överlåtelse, som i 1 mom. avses,

lagligen övergå från någon av köparna till person, som icke på sätt i nämnda

mom. sägs, godkännes såsom innehavare av desamma, är statsverket berättigat

att inlösa samma aktier med löpande och efterföljande års kuponger till parikurs

med tillägg av sju procents ränta från och med den 1 januari det år,

inlösen sker.

3. Innehavare av aktie, som överlåtits enligt bestämmelserna i denna paragraf,

är skyldig ikläda sig de förpliktelser detta avtal innehåller.

§ 3.

Köparna förbinda sig att, närhelst statsmakterna så påfordra, till statsverket

överlåta samtliga ifrågavarande aktier med löpande och efterföljande års

kuponger enligt parikurs med tillägg av sju procents ränta från och med den

1 januari det år, överlåtelsen sker, dock under förbehåll att statsverket åtager

sig att av preferensaktieägare i aktiebolaget Vin- & spritcentralen, vilka inom

tre månader efter dagen för överlåtelsen sådant påkalla, inlösa dem tillhöriga

preferensaktier med belopp, som innehavare av dylika aktier enligt 6 § i bolagsordningen

i händelse av aktiebolaget Vin- & spritcentralens upplösning äga ur

bolagets tillgångar utbekomma.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

§ 4.

Köparna förbinda sig att till säkerhet för fullgörandet av vad i 2 och 3 §§

här ovan blivit stadgat deponera ifrågavarande aktier i Sveriges riksbank under

förbud för banken att annat än med Kungl. Maj:ts medgivande och på villkor,

som Kungl. Maj:t må bestämma, utlämna aktierna; dock att köpare, som för

likviderande av sina aktier behöver i annan bank eller hos statsinstitution belåna

desamma, skall äga att i stället för aktierna till riksbanken överlämna en

av långivaren utgiven förbindelse av innehåll, att de belånade aktierna icke

komma att av långivaren utlämnas utan Kungl. Maj:ts medgivande.

§ 5.

Vid bolagsstämma skall talan för samtliga stamaktierna föras av en enda

av köparna därtill utsedd person. Kunna köparna icke enas om valet av sådan

person, eller vägrar någon av dem att deltaga i valet, anses den vald, om vilken

de flesta förena sig. Vid lika röstetal avgör lotten.

§ 6.

För giltigheten av detta avtal fordras, att detsamma godkännes av Kungl.

Maj: t.

§ 7.

Av detta avtal erhåller säljaren ett och köparna gemensamt ett exemplar,

varjämte särskilda exemplar därav överlämnas till chefen för finansdepartementet,

kontrollstyrelsen, statskontoret och fullmäktige i Sveriges riksbank.

Stockholm den 1 september 1920.

För aktiebolaget Stockholmssystemet:

F. Bergenholtz.

M. Billing. Ivan Bratt.

Conrad Carleson. Allan Cederborg.

C. .T. Lund. Alfred Peyron.

John Tjerneld.

G. Wahl.

Helge Bäckström.

G. Lagerbjelke.

O. Rydbeck.

Hrr generalkrigskommissarien F. Bergenholtz’, direktören G. Wahls, bankdirektören

M. Billings, doktorn Ivan Bratts, professorn Helge Bäckströms, kammarrättsrådet

C. Carlesons, direktören Allan Cederborgs, riksgäldsfullmäktigen

greve G. Lagerbjelkes, fabriksidkaren C. J. Lunds, kanslisekreteraren Alfred

Peyrons, bankdirektören O. Rydbecks och advokaten John Tjernelds egenhändiga

namnteckningar bevittna:

C. Norlin. S. Nedahl.

Ovanstående avtal godkännes.

Stockholm den 19 oktober 1920.

Å Kungl. Maj:ts och Kronans vägnar:

Rickard Sandler.

Statsrådet R. Sandlers egenhändiga namnteckning bevittnas:

Karl Skogman. B. von Essen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

47

Bilaga 111.

Utkast

till

avtal angående upplåtande åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen av rätt att

idka partihandel med rusdrycker.

Med föranledande av 12 § i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker, sådant detta lagrum lyder enligt förordningen den

1923, upplåter Kungl. Maj:t å svenska statens vägnar härmed fölen

tid av fem år från och med den 1 januari 1924 till och med den 31 december

1928 åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen (här nedan kallat Spritcentralen)

rätt att inom riket bedriva partihandel med rusdrycker med de rättigheter och

skyldigheter, som enligt nämnda förordning och eljest enligt gällande författningar

tillkomma partihandelsbolag, som i ovannämnda lagrum avses, samt på

följande villkor i övrigt.

§ 1.

Kungl. Maj:t upplåter icke för tid, under vilken detta avtal är gällande,

sådan rätt till partihandel med rusdrycker, som ovan sagts, åt annat bolag än

sådant, i vilket Spritcentralen har övervägande inflytande.

Spritcentralen avstår från och med den 1 januari 1924 från det bolaget

av kontrollstyrelsen meddelade tillstånd till partihandel.

§ 2.

Det åligger Spritcentralen

att under den tid, avtalet gäller, bedriva sådan handel, som partihandelsbolag

skall handhava,

att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader, å alla

områden av sin verksamhet anordna driften på det mest rationella och effektiva

sätt,

att bedriva inköp, tillverkning och beredning av rusdrycker på sådant

sätt, att berättigade handelsintressen från leverantörer tillgodoses, att garanti

vinnes för en fullt ärlig varubeteckning, och att behörig hänsyn tages till den

konsumerande allmänhetens smak och vanor,

samt att vid sin försäljning av rusdrycker tillämpa sådana prissättningsgrunder,

att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av

varorna, på samma gång som åt bolaget beredes skälig inkomst av rörelsen.

§ 3.

För kontroll och tillsyn över Spritcentralens rörelse och förvaltning ävensom

rörelsen i och förvaltningen av bolag, vilka i förhållande till Spritcentralen

äro att anse såsom dotterbolag, äger Kungl. Maj:t utse en för ändamålet lämplig

person att vara jourhavande direktör hos Spritcentralen. Jourhavande direktören

skall vara närvarande vid alla sammanträden med styrelsen för Sprit
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170

centralen och äger rätt att, när* han så finner erforderligt, deltaga i styrelsesammanträde

hos dotterbolag. Då jourhavande direktören är närvarande vid

styrelsesammanträde, äger han deltaga i överläggningarna med rätt att, där

hans mening avviker från styrelsens beslut, få densamma antecknad till protokollet.

Finner jourhavande direktören sig höra påkalla sammanträde med styrelsen

i visst bolag, skall styrelsens ordförande vara skyldig utlysa sådant

sammanträde. Jourhavande direktören äger att för fullgörande av

sitt uppdrag, när helst han så önskar, taga del av bolagens samtliga handlingar

och räkenskaper samt inspektera deras förråd och tillhörigheter. Närmare

bestämmelser om jourhavande direktörens åligganden meddelas i en för

honom av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion. Avlöning till jourhavande direktören

fastställes av Kungl. Maj:t och gäldas av Spritcentralen.

§ 4.

För åvägabringande av planmässigt samarbete mellan Spritcentralen och

dess dotterbolag skall finnas ett direktörsråd. Rådet skall dels söka åstadkomma

nödig enhetlighet rörande inköp, prissättning, benämning och saluförande

av viktigare varuslag, dels ock avhandla frågor rörande tjänstemäns

och arbetarepersonals avlöningar och arbetsvillkor samt i övrigt alla spörsmål

av större betydelse för bolagens handhavande av sin verksamhet. Verkställande

direktör må icke vidtaga åtgärd i strid mot av rådet gjort uttalande, med rätt

dock för honom att hänskjuta frågan till styrelsens avgörande.

Ledamöter av rådet skola vara verkställande direktören och vice verkställande

direktören i Spritcentralen ävensom verkställande direktörerna i dotterbolag

med partihandelsrätt samt cheferna för mera självständiga avdelningar

inom Spritcentralen. Därjämte utser Spritcentralens styrelse tre ledamöter

av rådet, av vilka en skall vara rådets ordförande och eu dess vice ordförande.

Av dessa tre ledamöter skall minst en utses bland de av Kungl. Maj:t

tillsatta ledamöterna av Spritcentralens styrelse.

Jourhavande direktören är självskriven ledamot av rådet. Skulle han

finna något av rådet gjort uttalande ej överensstämma med de intressen, vilka

det tillkommer honom att bevaka, skall sådan fråga hänskjutas till avgörande

av vederbörande bolags styrelse.

§ 5.

Spritcentralen skall till de av Kungl. Maj:t utsedda revisorernas disposition

ställa erforderliga penningmedel att av dem användas för anordnande av

sifferrevision och övrig kontroll, som de pröva nödig.

§ 6.

Spritcentralen må ej efter denna dag utan Kungl. Maj:ts tillstånd förvärva

aktier eller andelar i annat bolag eller ekonomisk förening.

§ 7.

Beträffande Spritcentralens rätt till avskrivningar och avsättningar till

fonder skall gälla,

att årligen må avskrivas å byggnader högst fem procent och å inventarier

högst femton procent, samt att för ytterligare avskrivningar fordras Kungl.

Maj:ts särskilda medgivande,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

att till reservfond årligen må avsättas högst tjugu procent av årsvinsten,

och att, när reservfonden uppgår till femtio procent av aktiekapitalet, vidare

avsättning till denna fond ej må äga rum utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande,

att till pensionsfond årligen må avsättas belopp, som prövas skäligt, dock

högst fem procent av årsvinsten, och att, när pensionsfonden uppgår till tio procent

av aktiekapitalet, vidare avsättning till denna fond ej må äga rum utan

Kungl. Maj:ts särskilda medgivande,

samt att i övrigt avsättning till fonder ej må äga rum.

§ 8.

Spritcentralen må ej efter denna dag utan Kungl. Maj:ts tillstånd ikläda

sig ekonomiska förpliktelser för dotterbolag eller lämna dotterbolag försträckning.

§ 9.

Spritcentralen må efter denna dag, så länge dotterbolag är anslutet till

Spritcentralen, icke vidtaga eller biträda åtgärd, varigenom Spritcentralens inflytande

över bolagets rörelse och verksamhet förminskas.

§ 10.

Spritcentralen förbinder sig att tillse:

att gällande bestämmelser om rätt till vinstutdelning från dotterbolag och

tillgångarnas fördelning vid eventuell upplösning av dotterbolag icke i för

Spritcentralen ogynnsam riktning förändras,

att av dotterbolag ej verkställas avskrivningar eller avsättningar till fonder

i vidare mån än enligt de bestämmelser, som enligt § 7 gälla för Spritcentralen,

att dotterbolag icke utan särskilt medgivande från Spritcentralen ikläder

sig förpliktelser, som kunna medföra avsevärda utgifter, eller verkställer mera

betydande kapitalplaceringar,

att en av ledamöterna i varje dotterbolags styrelse utses bland de av

Kungl. Maj:t tillsatta ledamöterna i Spritcentralens styrelse,

att beträffande dotterbolag, för vilket enligt bolagsordningen skall utses

mer än en revisor, en av de utav Kungl. Maj:t tillsatta revisorerna hos Spritcentralen

jämväl utses till revisor hos dotterbolaget,

samt att jourhavande direktören beredes tillfälle att fullgöra de skyldigheter,

som enligt § 3 och av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion åligga honom

för kontroll och tillsyn över dotterbolags rörelse och förvaltning.

§ 11.

Spritcentralen förbinder sig att, så snart sådant av Kungl. Maj:t påfordras

och utan avsevärdare förlust för Spritcentralen kan ske, avveckla sitt

förhållande till dotterbolagen Aktiebolaget Nya Grand Hotell och PorterbrygBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 135 käft. (Nr 170.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

geri Aktiebolaget D. Camegie & Co., antingen genom försäljning av Spritcentralens

innehav av aktier i dessa bolag eller på annat sätt, som kan finnas

lämpligt.

§ 12.

Skulle tvist uppstå mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen av

detta avtal, skall dylik tvist avgöras enligt gällande lag om skiljemän. Skiljemännen

skola vara tre till antalet och tillsättas på det sätt, att vardera parten

utser en och överståthållarämbetet den tredje.

Stockholm den 1923.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

51

Bilaga IV.

Utkast

till

instruktion för den av Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören i

aktiebolaget Vin- och Spritceutralen.

§ 1.

Den i enlighet med avtal den 1923 mellan Kungl. Maj:t å

svenska statens vägnar och aktiebolaget Vin- och Spritcentralen (här nedan

kallat Spritcentralen) av Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören i

nämnda bolag skall, med särskilt aktgivande på att statens och det allmännas

intressen varda av bolaget och dess dotterbolag behörigen tillvaratagna, göra

sig noga underrättad om bolagets och dess dotterbolags förhållanden samt med

uppmärksamhet följa bolagens verksamhet och därvid i synnerhet övervaka, att

bolagen i allo ställa sig till efterrättelse ej mindre de vid varje tid gällande

bestämmelser å rusdryckslagstiftningens område än även föreskrifterna i den

för vederbörande bolag gällande ordningen samt i de mellan Kungl. Maj:t och

Spritcentralen ävensom annat bolag med partihandelsrätt träffade avtalen.

Särskilt åligger det honom därvid:

att närvara ej mindre vid alla sammanträden med styrelserna i Spritcentralen

och dotterbolag med partihandelsrätt än även vid bolagsstämmor, såväl

ordinarie som extra, med dessa bolag,

att, när omständighet därtill kan föranleda, övervara sammanträde med

styrelse i annat dotterbolag till Spritcentralen,

att närvara vid sammanträde med det i § 4 av ovannämnda avtal mellan

Kungl. Maj:t och Spritcentralen omnämnda direktörsrådet,

att i regel vara tillstädes å Spritcentralens huvudkontor under den dagliga

kontorstiden,

att granska uppgörandet av kalkylerna rörande vederbörande bolags fabrikat

samt varornas försäljningspris,

att vaka över att vid bokslutens uppgörande bolagens tillgångar upptagas

till skäliga värden,

att i god tid före varje bolagsstämma, såväl ordinarie som extra, med

Spritcentralen hos chefen för finansdepartementet göra anmälan om stämman,

samt att årligen, så snart ske kan, till chefen för finansdepartementet ingiva

de av styrelserna för Spritcentralen samt dess dotterbolag avgivna förvaltningsberättelser

ävensom vinst- och förlusträkningar för samma bolag.

§ 2.

Finner jourhavande direktören under utövande av sin befattning någon

vidtagen eller tillämnad åtgärd sådant föranleda, bör han hos ordföranden i

vederbörande bolags styrelse påkalla utlysande av sammanträde med styrelsen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

§ 3.

Därest jourhavande direktören anser sig icke kunna biträda beslut, som

vid styrelsesammanträde i något av bolagen fattats, bör han låta till protokollet

anteckna sin avvikande mening.

§ 4.

Finner jourhavande direktören något av vederbörande bolag eller dess

styrelse fattat beslut stridande mot gällande bestämmelser å rusdryckslagstiftningens

område eller mot föreskrifterna i den för bolaget gällande ordningen

eller mot de mellan Kungl. Maj:t och bolag med partihandelsrätt träffade avtal,

eller anser han eljest i vederbörande bolags förvaltning något hava förekommit,

som kan påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, har han att ofördröjligen

därom göra anmälan hos chefen för finansdepartementet.

§ 5.

Kungl. Maj :t utser särskild ställföreträdare för jourhavande direktören

att vid semesterledighet eller tillfälligt förfall uppehålla tjänsten.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. AK 2TU 1923:11 Skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om undersökning angående aktiebolaget Vind‘- spritcentralens verksamhet och affärsställning m. m. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1923:185 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående försälj s. 2 i texten
  3. FK 2TU 1923:19 Skrivelse till Konungen med begäran om undersökning rörande Aktiebolaget Vinoch Spritcentralens och dess dotterbolags verksamhet m. m. s. 9 i texten
  4. BevU 1923:41 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusd s. 1 i texten
  5. FK 2TU 1923:16 Skrivelse till Konungen med begäran om undersökning rörande Aktiebolaget Vinoch Spritcentralens och dess dotterbolags verksamhet m. in. s. 10 i texten