Sök i Ratio Lex

Angående pension åt förste vaktmästaren och portvakten vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm J. A. Lindqvist

1923-03-16 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:184, Angående pension åt förste vaktmästaren och portvakten vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm J. A. Lindqvist

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition Nr 184.

1

Nr 184.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pension

åt förste vaktmästaren och portvakten vid högre

latinläroverket å Norrmalm i Stockholm J. A.

Lindqvist; given Stockholms slott den 16 mars

1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdragav

statsrådsprotokollet för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 16 mars 1923.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena B banting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Notion, Svensson, Hansson, Åkerman,

SCHLYTER, OrNE.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför:

I en av skolöverstyrelsen med utlåtande av den 7 mars 1923

till Kungl. Maj:t överlämnad ansökning har rektorn vid högre latinläroverket

å Norrmalm i Stockholm J. O. Gr. Kjederqvist gjort framBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 148 käft. (Nr 184—185.) 1

Pension åt

förste vaktmästaren

och

portvakten

vid högre la
-

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 184.

tiniär°verket ställning om beredande av pension från och med den 1 juli 1923

<i jNorrmalin ^ -*• «

.t. A. Lind- åt förste vaktmästaren och portvakten vid nämnda läroverk Johan

qvist Axel Lindqvist.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindqvist är född den 19 september

1854, att han under åren 1889—1897 varit anställd som portvakt och andre

vaktmästare vid gymnastiska centralinstitutet samt att han från oeh med hösten

1897 innehar sin nuvarande anställning, i vilken tjänstgöring han enligt rektors

vitsord städse ådagalagt största nit, tjänstvillighet och redbarhet samt aldrig svikande

omtanke om läroverkets bästa. Dessutom har han sedan höstterminen 1914

tjänstgjort såsom vaktmästare hos granskningsnämnden och examensnämnden för

studentexamen. Hans löneförmåner utgå numera med 2,400 kronor årligen, järnte

dyrtidstillägg, vartill kommer bostad med bränsle och lyse. Lindqvist är enligt

ansökningen bilagt läkarbetyg tillföljd av hjärtfel numera oförmögen att längre

uppehålla sin tjänst och hans hustru, vilken bistått honom i hans arbete, är likaledes

enligt läkarbetyg på grund av sjukdom numera oförmögen därtill.

Skolöverstyrelsen har anfört huvudsakligen följande:

Med hänsyn därtill, att riksdagen uti åtskilliga fall beviljat pension åt vaktmästare

vid allmänt läroverk, samt till de sakförhållanden, som anförts, syntes

pension jämväl i nu föreliggande fall böra beviljas. Överstyrelsen tillät sig erinra

om två fall av ifrågavarande art, som båda behandlades av 1920 års riksdag.

Rektor vid folkskoleseminariet i Umeå hade gjort framställning angående

en årlig pension av 1,400 kronor åt vaktmästaren vid seminariet A. A. Holmström.

Vid beräkning av beloppet hade rektor utgått därifrån, att Holmström

borde erhålla samma pension som förste vaktmästare i nyreglerat verk, enär han,

som under år 1919 i avlöning åtnjutit 1,800 kronor jämte vissa naturaförmåner,

under de senaste åren varit i avlöningshänseende jämställd med dylik vaktmästare.

Domkapitlet i Luleå tillstyrkte bifall till ansökningen. Skolöverstyrelsen

hade i sitt utlåtande erinrat om den civila pensionslagens föreskrift, att pensionsunderlaget

skulle utgöra 2/3 av hela avlöningen, samt därom att Holmströms

tjänstetid vid avskedstagandet kunde beräknas komma att uppgå icke till 35 utan

allenast till 32 år, och på dessa grunder hemställt om en pension på 1,250 kronor

om året. Statskontoret framhöll, att en icke oväsentlig del av den avlöning,

Holmström under senare år åtnjutit, borde betraktas som dyrtidstillägg, samt att

han i olikhet med vaktmästarna vid de centrala ämbetsverken icke genom några

avgifter själv bidragit till sin pensionering. Holmström vore således i själva verket

icke likställd med dylika vaktmästare utan snarare med den senaste seminarievaktmästare,

som genom riksdagens beslut erhållit pension, nämligen J. P.

Nyländer vid folkskoleseminariet i Härnösand, vilken av 1916 års riksdag fått

sig tilldelad en årlig pension av 750 kronor; till detta belopp borde därför lämpligen

jämväl Holmströms pension bestämmas. Sedan statskontoret avgivit sitt yttrande,

hade emellertid rektor till ecklesiastikdepartementet insänt ett intyg, som

utvisade, att i Holmströms tidigare angivna avlöning icke inräknats dyrtidstillägg,

utan att sådant uppburits utöver sagda avlöning. I propositionen i ärendet till

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 184.

riksdagen (nr 137) hänvisades därtill, att vaktmästare i statens verk uppbure pension

av 1,200 kronor, men att Holmström icke erlagt några pensionsavgifter, varför

pensionsbeloppet ansågs skäligen kunna sättas till 1,100 kronor om året. Mot

dessa av föredragande departementschefen anförda beräkningsgrunder gjorde varken

vederbörande utskott eller riksdagen någon invändning, utan beslöt riksdagen

bevilja Holmström en årlig pension av 1,100 kronor.

Vidare hade rektor vid Jakobs realskola i Stockholm anhållit om pension åt

vaktmästaren vid läroverket S. P. Romulus; med hänvisning till Romulus nära

43-åriga, synnerligen förtjänstfulla tjänstgöring samt därtill, att hans lön numera

utgjorde 1,500 kronor årligen jämte vissa naturaförmåner, hemställdes om pensionens

bestämmande till 1,000 kronor om året. I sitt utlåtande hade läroverksöverstyrelsen

erinrat därom, att riksdagen dittills aldrig beviljat läroverksvaktmästare

högre pension än 700 kronor, men att Romulus jämväl tjänstgjort vid

pedagogiska biblioteket, och därför hemställt om en årlig pension å 900 kronor.

Statskontoret ansåg, att frågan om pension åt Romulus i egenskap av vaktmästare

vid pedagogiska biblioteket icke kunde i detta sammanhang upptagas, då

framställning därom icke gjorts vare sig av Romulus själv eller av bibliotekets

styrelse, och hemställde under hänvisning till riksdagens tidigare beslut i liknande

ärenden om en pension å 700 kronor årligen. Efter det detta utlåtande avgivits,

inkom emellertid bibliotekets styrelse med ansökan om eu pension åt Romulus å

300 kronor årligen. I utlåtande över denna ansökan uttalade statskontoret tvekan

angående lämpligheten av att pensionsrätt skulle kunna grundas på vad som

måste anses vara en ren bisyssla och hemställde, att den ifrågasatta pensionen i

varje fall icke måtte överstiga 200 kronor om året. I den i ärendet avgivna propositionen

(nr 185) avvisades framställningen om pension åt Romulus i egenskap

av vaktmästare vid pedagogiska biblioteket och föreslogs en årlig pension av 700

kronor. Detta blev ock riksdagens beslut.

Det läge i öppen dag, att de båda sålunda refererade pensionsärendena blivit

behandlade på synnerligen olika sätt. Olikheten kunde sammanfattas däri, att

i fråga om en läroverksvaktmästares pension riksdagens tidigare beslut i liknande

ärenden ansetts bindande, men att detta icke ansetts vara fallet i fråga om en

seminarievaktmästares. Oavsett frågan, varpå denna olikhet kunde bero, ansåge

överstyrelsen det uppenbart, dels att den lände läroverken till förfång, dels att

den saknade verkligt fog. Överstyrelsen ansåge sig därför, då det gällde att finna

ett lämpligt belopp för den nu ifrågasatta pensionen, böra utgå icke från tidigare

fall av åt läroverksvaktmästare beviljad pension utan från de beräkningsgrunder,

som föredragande departementschefen använt i fråga om pension åt

seminarievaktmästaren Holmström och som torde få anses godkända av riksdagen.

Uppenbart vore nämligen, att vaktmästaren vid ett högre allmänt läroverk

under inga omständigheter kunde anses hava ett mindre krävande och ansvarsfullt

arbete än en seminarievaktmästare; allra minst kunde detta vara fallet vid

här ifrågavarande läroverk, som vore ett av rikets största.

Departementschefen hade i anförda fall utgått från det för vaktmästare vid

statens verk gällande pensionsunderlaget men ansett, att vaktmästare, som ej

genom avgifter själv bidragit till sin pensionering, borde vidkännas en däremot

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 184.

svarande minskning i pensionen; däremot hade tydligen den brist i full tjänstålder,

som förelegat i fråga om Holmström, ansetts alltför obetydlig för att böra

inverka. Nu hade emellertid genom sedermera genomförd lönereglering för de

centrala ämbetsverken vaktmästare blivit ersatt med expeditionsvakt (lönegrad B

1), och hade, genom kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser

för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen

hörande verk i fråga om rätt till pension, dylika befattningshavares

pensionsunderlag blivit bestämt till 1,644 kronor. Visserligen kunde det sättas

i fråga, om icke en vaktmästare vid ett högre allmänt läroverk, allra helst

vid ett av den storlek som högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm, snarare

borde jämföras med en förste expeditionsvakt, vilken tillhörde lönegraden B

3 och hade ett pensionsunderlag av 1,824 kronor; men för att icke på något

sätt föregripa en blivande löne- och pensionsreglering för läroverksvaktmästarna

ansåge sig överstyrelsen för närvarande icke böra utgå från högre belopp än det

redan nämnda av 1,644 kronor. Om man nu med hänsyn till frånvaron av pensionsavgifter

reducerade detta belopp i samma proportion, som skett vid bestämmandet

av vaktmästaren Holmströms merbemälta pension, komme man till

i runt tal 1,500 kronor. Detta belopp skulle överstyrelsen följaktligen anse skäligt

såsom pension åt en vaktmästare vid högre allmänt läroverk. Det kunde heller

ingalunda anses för högt i förhållande till den lön av 2,400 kronor jämte

bostad, bränsle och lyse, som vaktmästaren Lindqvist för närvarande åtnjöte.

Statskontoret liar den 14 mars 1928 avgivit utlåtande i ärendet

och därvid yttrat följande:

Med hänsyn till 1920 års riksdags av skolöverstyrelsen åberopade beslut

angående pension åt vaktmästaren A. A. Holmström hade statskontoret intet att

erinra mot att åt Lindqvist utverkades pension från allmänna indragningsstaten,

avpassad efter pensionen för vaktmästare i statens tjänst.

Då emellertid pensioner från nämnda anslag hittills bestämts efter de grunder,

som gällde före ikraftträdandet av nu gällande löne- och pensionsreglering

för statsdepartementen m. fl. verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, syntes

dessa grunder böra komma till tillämpning även vid bestämmandet av nu

ifrågavarande pension; och skulle i så fall pensionen fastställas till 1,100 kronor.

Statskontoret tilläte sig framhålla, att den sålunda ifrågasatta sänkningen av pensionsbeloppet

komme att utjämnas genom pensions- och dyrtidstilläggen, så att

den härav förorsakade minskningen i sammanlagda pensionsförmånerna i själva

verket bleve obetydlig.

I likhet med vad åtskilliga gånger förut skett beträffande

vaktmästare vid allmänna läroverk, synes pension av statsmedel

böra beredas jämväl Lindqvist vid hans avgång från sin nuvarande

befattning, och jag tillstyrker framställning till riksdagen i sådant

syfte. Med hänsyn till vad i ärendet anförts, anser jag pensionen

böra beräknas efter samma grunder, som skett ifråga om pension

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 184. 5

åt vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Umeå A. A. Holmström,

vilken pension beviljades av 1920 års riksdag. Ifråga om beloppet

av Lindqvists pension ansluter jag mig till statskontorets mening,

att pensionen bör utgå med 1,100 kronor för år.

Jag hemställer alltså, att Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå

riksdagen medgiva,

att förste vaktmästaren och portvakten vid

högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm J.

A. Lindqvist må från och med månaden näst efter

den, under vilken avgång från hans innehavande

befattning äger rum, under sin återstående livstid

från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 1,100 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Kegenten lämna bifall ävensom förordna,

att proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1923:31 Bankoutskottets utlåtande Nr 31 s. 26 i texten