Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 2, § 6 mom. 3 och § 9 i lagen den 10 oktober 1913 (nr 239) angående köttbesiktning och slakthus

1923-03-10 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:186, Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 2, § 6 mom. 3 och § 9 i lagen den 10 oktober 1913 (nr 239) angående köttbesiktning och slakthus

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

1

Nr 186.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av § 2, § 6 mom. 3 och § 9 i lagen den

10 oktober 1913 (nr 239) angående köttbesiktning och slakthus;

given Stockholms slott den 10 mars 1923.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av § 2,

§ 6 mom. 3 och § 9 i lagen den 10 oktober 1913 (nr 239) angående

köttbesiktning och slakthus.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Linders.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 149 höft. (Nr 186.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av § 2, § 6 mom. 3 och § 9 i lagen den 10 oktober

1913 (nr 239) angående köttbesiktning och slakthus.

Härigenom förordnas, att § 2, § 6 mom. 3 och § 9 i lagen den

10 oktober 1913 angående köttbesiktning och slakthus skola, § 9 i nedan

angivna del, hava följande ändrade lydelse:

§ 2.

Mom. 1. Köttbesiktningstvång innefattar förbud att inom visst

område till salu hålla eller utbjuda till människoföda avsett färskt, rått

kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst eller använda dylikt kött

vid beredning av föda för utspisning å offentligt spisningsställe eller av

vara, avsedd för försäljning till människoföda, eller förvara sådant kött

å allmän saluplats, i salubod med därtill hörande lägenheter, å offentligt

spisningsställe eller i lokal för tillverkning till avsalu av matvaror, därest

köttet icke är, efter undersökning av besiktningsman, försett med stämpel

i enlighet med bestämmelserna i § 6.

Mom. 2. Köttbesiktningstvång må för stad eller annat samhälle,

där hälsovårdsstadgans för riket föreskrifter rörande stad i tillämpliga

delar gälla, eller visst område av stad eller sådant samhälle på framställning

av stadsfullmäktige eller däremot svarande kommunalmyndighet

av Konungens befallningshavande stadgas, under villkor att genom samhällets

försorg och på dess bekostnad anställes nödigt antal besiktningsmän

och vidtagas de övriga åtgärder, som erfordras för att köttbesiktning

inom ifrågavarande område må kunna äga rum utan större vare

sig tidsutdräkt eller annan olägenhet; börande förslag, innehållande

nödiga bestämmelser i dessa avseenden, fogas vid berörda framställning

om införande av köttbesiktningstvång och av Konungens befallningshavande

prövas i sammanhang med densamma.

Enahanda förfarande iakttages i fråga om ändring av sådant

stadgande; och må, på framställning av stadsfullmäktige eller däremot

svarande kommunalmyndighet om upphävande av infört köttbesiktningstvång,

föreskrift om tvångets upphörande meddelas av Konungens be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 186.

3

fallningshavande, som jämväl äger att, därest i denna lag för rätt till

köttbesiktningstvång bestämda villkor icke behörigen uppfyllas samt

rättelse därutinnan, efter av Konungens befallningsliavande därom gjord

erinran, icke inom föresatt tid visas vara vidtagen, förklara förut meddelat

stadgande om införande av köttbesiktningstvång icke vara vidare

gällande.

§ 6-

Mom. 3. Har kött blivit efter besiktning, anställd enligt denna

lag, försett med stämpel, som ovan sägs, må detsamma utan förnyad

sådan besiktning och stämpling saluhållas, utbjudas, användas eller förvaras,

såsom i § 2 omförmäles, inom annat samhälle med köttbesiktningstvång,

såvida besiktningen och stämplingen skett vid slakt i offentligt

slakthus eller eljest med tillämpning av enahanda föreskrifter, som gälla

angående besiktning och stämpling av kött inom sistnämnda samhälle.

§ 9.

Utan hinder — — — ur riket.

Ej heller — — — (exportslakteri).

Jämväl må Konungen utan hinder av lagens bestämmelser medgiva,

att såväl kött av kreatur, slaktat i exportslakteri vare sig i stad

eller på landet, som ock kött av kreatur, slaktat i annan, utom stad

belägen och på av Konungen fastställda villkor under offentlig kontroll

ställd slakteriinrättning, må efter besiktning och stämpling, som av

Konungen föreskrives, till salu hållas, utbjudas, användas eller förvaras,

såsom i § 2 omförmäles, jämväl inom samhälle med köttbesiktningstvång.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1924.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Fråga om ändring

av § £

mom.3i slakt

huslagen.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott

den 10 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Linders anför efter gemensam beredning

med cheferna för justitiedepartementet och socialdepartementet:

Enligt § 2 i lagen angående köttbesiktning och slakthus den 10

oktober 1913 må på vissa villkor för stad eller annat samhälle, där

hälsovårdsstadgans för riket föreskrifter rörande stad i tillämpliga delar

gälla, eller för visst område av stad eller sådant samhälle på framställning

av stadsfullmäktige eller däremot svarande kommunalmyndighet

s. k. köttbesiktningstvång stadgas av vederbörande länsstyrelse. Dylikt

tvång innebär, att inom ifrågavarande område färskt, rått kött av nötkreatur,

får, get, svin eller häst, som är avsett till människoföda, ej

må saluhållas eller utbjudas samt ej heller användas vid beredning

av föda för utspisning å offentligt spisningsställe eller av vara, som är

avsedd för försäljning till människoföda, därest ej köttet efter förutgången

undersökning av besiktningsman är försett med viss i lagen

omförmäld stämpel* Rörande dylik undersökning hava närmare bestämmelser

meddelats i kungörelsen den 10 oktober 1913 (nr 240) med särskilda

föreskrifter om besiktning och stämpling av kött m. m. enligt

nyssnämnda lag. I § 3 mom. 1 av denna kungörelse stadgas, att då

kött i vanlig bemärkelse förelägges till besiktning å köttbesiktningsbyrå,

till köttet hörande bröst- eller bukhinna, njure och ben ej få vara borttagna.

För vissa orter med köttbesiktningstvång gäller emellertid, att

köttet vid besiktningen skall vara åtföljt jämväl av vissa andra organ

eller delar av djurkroppen än nyss sagts. Enligt § 3 mom. 2 i samma

kungörelse äger nämligen Kungl. Maj:t på framställning av stadsfullmäktige

eller däremot svarande kommunalmyndighet i samhälle med köttbesiktningstvång

föreskriva, att för samhället skall gälla s. k. organtvång,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

b

innebärande att vid föreläggande till besiktning'' av kött i vanlig bemärkelse

lungor, hjärta och lever samt, beträffande kött av kor, även

juver jämte till dessa organ hörande lymfkörtlar skola åtfölja köttet organiskt

förenade med detsamma samt att därjämte kött av svin och häst

skall åtfölj as av huvud och kött av större nötkreatur än kalv av underkäkar

med tuggmuskler.

Har kött undergått besiktning inom samhälle med köttbesiktningstvång

och försetts med föreskriven stämpel, må köttet sedermera enligt

§ 6 mom. 3 i slakthuslagen utan förnyad besiktning och stämpling saluhållas

eller användas till människoföda inom annat sådant samhälle.

Härvid är utan betydelse, huruvida den i förstnämnda samhälle verkställda

besiktningen och stämplingen skett enligt samma föreskrifter, som

härutinnan gälla för det senare samhället eller ej. Har t. ex. besiktningen

verkställts utan tillämpning av bestämmelserna om organtvång

men dylikt tvång stadgats för det senare samhället, må köttet det oaktat

utan undergående av ny besiktning saluhållas eller användas till människoföda

inom detta samhälle.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 september 1919 har föreningen

Svenska städers offentliga slakthus, vilken förening utgör en sammanslutning

av styrelserna för landets samtliga offentliga slakthus —

dessa utgöra för närvarande åtta — hemställt, att omförmälda bestämmelse

i § 6 mom. 3 i slakthuslagen måtte ändras därhän, att köttbesiktning,

som verkställts i samhälle utan organtvång, måtte frånkännas

giltighet i samhällen med sådant tvång och sålunda ej medföra rätt att

därstädes saluhålla eller till människoföda använda vid dylik besiktning

godkänt kött. Till stöd för denna hemställan har föreningen anfört

huvudsakligen följande.

Eu tillförlitlig undersökning av kött i uppslaktat tillstånd kunde äga rum

endast under förutsättning, att besiktningsmannen sattes i tillfälle att underkasta

jämväl till köttet hörande organ en noggrann och fullständig undersökning. Nödvändigheten

av organtvång vid köttbesiktning hade ock så ofta framhållits från

fackmannahåll, att föreningen ansåge sig ej behöva ingå på någon närmare redogörelse

härutinnan. Även för den i dessa frågor obevandrade torde emellertid denna

nödvändighet tydligt framstå, om han erhölle kunskap om det å de offentliga köttbesiktningsanstalterna

välkända förhållandet, att just till dessa ofta infördes för

besiktning kött av sjuka djur, som slaktats i döende tillstånd och hos vilka

sjukdomen varit av sådan art, att ett eventuellt förtärande av köttet vore för människor

synnerligen hälsovådligt.

Då emellertid endast i ett fåtal samhällen med besiktningstvång införts jämväl

organtvång och kött, som undergått besiktning i samhällen utan organtvång,

opåtalt kunde hållas till salu även''i samhällen med sådant tvång, bleve strävandet

Slakthusföreningcns

skrivelse

den 15

september

1919.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Remiss.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

i sistnämnda samhällen att genom en rationellt ordnad och på vetenskapliga grunder

baserad köttbesiktning i största möjliga utsträckning söka garantera invånarne en

sund och tjänlig köttföda sålunda skäligen illusoriskt. Ett samhälle med organtvång

borde uppenbarligen hava rätt att fordra, att allt kött, som i samhället saluhölles

för konsumtion, underkastats åtminstone i det närmaste lika god kontroll som

samhället självt anordnat, och borde samhället därför tillförsäkras skydd mot införsel

av kött, som besiktigats och stämplats i samhälle med mindrevärdig besiktning.

Ett dylikt skydd skulle lätt kunna beredas därigenom, att köttbesiktningsstämplar

från sådant samhälle, som nyss sagts, frånkändes giltighet i samhälle med

organtvång. Infördes dylikt skydd, komme de frestelser att bortfalla, som hittills

förelegat för samhällen, nämligen att hos sig inrätta mindrevärdig kontroll i ändamål

att i ekonomiskt vinstsyfte draga till sig besiktningen av kött, avsett för konsumtion

i annat samhälle, där kontrollbestämmelserna vore strängare.

I Danmark vore kommunens rätt i förevarande avseende skyddad genom

Loven den 13 Mai 1911 om indenrigs Kadkontrol. Enligt denna lag finge kött, uppslaktat

och besiktigat på offentligt slakthus i kommuner med slakthustvång eller

på ett av vederbörande myndighet godkänt exportslakteri, utan undersökning införas

för försäljning till vilket som helst annat samhälle inom riket. Detsamma gällde

om kött, uppslaktat i samhälle med kommunal köttkontroll utan offentligt slakthus

och slakthustvång, för så vitt köttet vore stämplat med lista klass stämpel och

djuret besiktigat såväl levande som efter slakten med tillhörande organ. För övrigt

vore ett samhälle ej skyldigt godkänna i annat samhälle utförd köttbesiktning men

ägde rättighet att inom av hälsovårdsbestämmelserna fastställd gräns godkänna

sådan.

Förutom nyss angivna hemställan har föreningen i omförmälda

skrivelse framställt jämväl vissa andra yrkanden om ändringar i författningarna

angående köttbesiktning och slakthus, avseende bland annat

införande av organtvång vid] all köttbesiktning enligt slakthuslagen samt

stadgande av förbud mot saluhållande i samhällen med köttbesiktningstvång

av obesiktigade och ostämplade salta eller på annat sätt beredda

köttvaror. Av skål, som jag i det följande torde få nämna, skall jag

ej nu närmare ingå på dessa yrkanden.

Genom remiss den 18 oktober 1919 har medicinalstyrelsen anbefallts

att efter länstyrelsernas och övriga vederbörandes hörande avgiva

utlåtande över föreningens ifrågavarande skrivelse, och har medicinalstyrelsen

den 23 februari 1923 avgivit sådant utlåtande, som inkommit

till jordbruksdepartementet den 28 i samma månad. Medicinalstyrelsen

har därvid tillika överlämnat i ärendet infordrade jfftranden från samtliga

länsstyrelser, stadsfullmäktige eller motsvarande kommunalmyndigheter

samt hälsovårdsnämnder i städer och andra samhällen med köttbesiktningstvång,

länsveterinärer och förste provinsialläkare i vissa län ävensom

åtskilliga hushållningssällskap m. fl.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

I det av medicinalstyrelsen avgivna utlåtandet har styrelsen, jämte

det styrelsen tillstyrkt vidtagande av lagstiftningsåtgärder i åtskilliga

av de hänseenden, varom föreningen hemställt, tillika väckt förslag om

vissa av föreningen ej ifrågasatta ändringar i författningarna angående

köttbesiktning och slakthus.

Då de förslag, som sålunda framlagts av föreningen och medicinalstyrelsen,

delvis äro av omfattande och genomgripande natur, är det ej

möjligt att före utgången av den tid, som är stadgad för avlåtande

av propositioner till riksdagen, hinna ägna samtliga dessa förslag den

allsidiga granskning, som är nödig för ett slutligt ståndpunktstagande.

En del av dessa förslag äro därjämte av den natur, att ytterligare vissa

myndigheter torde böra höras över desamma eller annan utredning med

avseende å däri behandlade ämnen böra anskaffas. Då emellertid en

av de väckta frågorna, nämligen den av föreningen föreslagna ändringen

i § 6 mom. 3 slakthuslagen i syfte att inskränka giltigheten av köttbesiktning,

som verkställts i samhälle utan organtvång, utan olägenhet

torde kunna avgöras särskilt för sig samt det är av vikt, att densamma

snarast möjligt vinner sin lösning, torde jag nu fä anmäla ärendet i

denna del för Kungl. Maj:t.

Till en början torde jag härvid få redogöra för den tidigare behandlingen

av denna fråga.

Lagen den 22 december 1897 angående köttbesiktning och slakthus intog

med avseende å frågan om giltigheten av köttbesiktning utanför det samhälle,

där den verkställts, enahanda ståndpunkt som 1913 års slakthuslag. Enligt § 1 i

1897 års lag innefattade nämligen köttbesiktningstvång förbud att inom stad eller

visst område därav till salu hålla eller till människoföda utbjuda kött av förut omförmälda

djur, därest köttet ej var, efter undersökning av besiktningsman, försett

med stämpel av något sådant slag, som omförmäldes i § 6 av lagen, en bestämmelse,

som, jämförd med nyssnämnda paragraf, innebar, att kött, som i föreskriven

ordning besiktigats och stämplats, sedermera utan ny sådan besiktning och stämpling

kunde saluhållas eller utbjudas å varje annan ort, där obligatorisk köttbesiktning införts.

Enligt kungörelsen den 31 december 1897 med särskilda föreskrifter om besiktning

och stämpling av kött enligt nyssnämnda lag skulle vid besiktning i allmänhet ej

företes till köttet hörande inre organ förutom njurarna, men kunde Kungl. Maj:t

på framställning av stadsfullmäktige eller allmän rådstuga för viss stad stadga

tillägg till de i kungörelsen härutinnan meddelade föreskrifter. Med tillämpning av

sistnämnda bestämmelse föreskrev ock Kungl. Maj:t, att i vissa städer organtvång

skulle gälla vid besiktning av kött.

Redan före tillkomsten av 1913 års lag gällde sålunda, att kött, som besiktigats

utan tillämpning av föreskrifterna om organtvång, obehindrat fick införas till

Departements
chefen.

Historik.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

och försäljas i stad, för vilken sådant tvång stadgats. I det förslag till ny lag om

köttbesiktning och slakthus, som Kungl. Maj:t föreläde 1913 års riksdag, ifrågasattes

ej någon ändring härutinnan. Förslaget innehöll i § 6 mom. 3 enahanda bestämmelse

som den i motsvarande moment av 1913 års lag upptagna.

Med anledning av nämnda bestämmelse i förslaget väcktes vid 1913_ års

riksdag tvänne motioner, en i första kammaren (nr 140) av herr Johan Östberg

och en i andra kammaren (nr 327) av friherre Erik Palmstierna, däri

hemställdes, att åt sagda bestämmelse måtte givas en sådan ändrad avfattning, att

kött, som i vederbörlig ordning besiktigats och stämplats inom samhälle med köttbesiktningstvång,

skulle utan förnyad besiktning och stämpling få saluhållas, utbjudas

eller användas till människoföda inom annat samhälle med dylikt tvång,

allenast för så vitt inom det förra samhället vore gällande enahanda bestämmelser

för besiktning av kött som inom det senare. Till stöd för dessa motioner anfördes,

bland annat.

Vikten av att vissa inre organ medföljde, då köttet förelädes till besiktning,

vore uppenbar, enär sjukdomar hos husdjuren framkallade sjukliga förändringar

huvudsakligen i dessa samt en besiktningsveterinär endast då kunde säkert bedöma

sjukdomens natur och utbredning, när han haft tillfälle att undersöka jämväl

inälvorna. Utan tillgång till dessa inre organ, lungor, hjärta, lever, juver och

njurar, vore det nämligen ur patologisk-anatomisk synpunkt omöjligt att ställa en

säker sjukdomsdiagnos och således även att ur köttbedömningssynpunkt bestämt

yttra sig med hänsyn till köttets hygieniska beskaffenhet, eller huruvida det vore

tjänligt till människoföda eller icke. Till stöd för detta uttalande kunde åberopas,

förutom de vid den obligatoriska köttbesiktningen i såväl Sverige som andra land

verksamma, specialutbildade veterinärerna, lärarekollegium vid veterinärinstitutet i

Stockholm, vilket kort tid före väckandet av ifrågavarande motioner avgivit ett

sakkunnigt utlåtande i hithörande fråga. Erfarenheten från de i verksamhet varande

offentliga köttbesiktningsanstalterna hade givit vid handen, att för konsumtion införts

till städerna kött av djur, som slaktats i döende tillstånd, förorsakat icke

endast av de så vanliga digestions- och förlossningssjukdomarna utan även av långt

allvarsammare åkommor, såsom feberlidande i samband med blodförgiftnings- och

andra dylika sjukdomar, vid vilka djurens allmänbefinnande vore höggradigt stört

och eventuellt förtärande av köttet vore för människans hälsa synnerligen skadligt.

Det vore sålunda ej annat än en gärd av rättvisa, att det samhälle, som i avsikt

att bereda sina invånare tillgång på en möjligast sund köttföda införde mera effektiva

bestämmelser för den obligatoriska köttbesiktningens utövande än ett annat

samhälle, borde tillerkännas rättighet att icke behöva godkänna andra stämplar än

sådana, som härstammade från samhällen, där enahanda bestämmelser för besiktningen

införts. Då även stämplar från med sämre, icke sakkunnigt ordnat kontrollsystem

utrustade städer finge godtagas, måste givetvis ändamålet med den noggrannare

kontrollen anses vara förfelat. Också hade icke få fall inträffat, då olägenheter

av detta system gjort sig gällande.

I avgivet utlåtande över motionerna anförde lagutskottet.

Utskottet hade icke ansett sig kunna förorda en sådan föreskrift, som den

i motionerna ifrågasatta, genom vilken, lör såvitt gällde platser med organtvång,

införseln och försäljningen av kött från andra platser skulle underkastas mycket

stora svårigheter, ja så gott som omöjliggöras, med mindre även dessa platser

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 18(i.

9

underkastades organtvång. Vad i motionerna anförts om de olägenheter, som skulle

vara förbundna med den gällande lagstiftningen på detta område, i vilken i den vid

riksdagen framlagda propositionen med förslag till ny slakthuslag icke föresloges

någon ändring, syntes utskottet icke innebära skäl att införa inskränkningar av i

motionerna ifrågasatt slag.

I enlighet med vad utskottet sålunda anfört hemställde utskottet om avslag

å motionerna, och vann denna hemställan riksdagens bifall.

Ur de yttranden, som enligt vad jag förut omnämnt avgivits över

föreningens omförmälda skrivelse av stadsfullmäktige eller däremot

svarande kommunalmyndigheter samt hälsovårdsnämnder i städer och

andra samhällen med köttbesiktningstvång, torde här anmärkas följande.

Flertalet av nämnda myndigheter hava tillstyrkt föreningens förevarande framställning.

Av 43 samhällen med köttbesiktningstvång, som yttrat sig i ärendet, hava

sålunda allenast tre städer, en köping och ett municipalsamhälle (Eksjö, Tranås,

Vimmerby, Ljungby och Kisa), samtliga utan organtvång, avstyrkt framställningen,

under det att alla övriga samhällen förordat densamma eller lämnat den utan

erinran. Staden Eksjö har förklarat sig avstyrka den av föreningen ifrågasatta

omläggningen av köttbesiktningsväsendet allenast under förutsättning, att ej »en

enhetlig uppfattning inom hygieniskt sakkunniga kretsar förelåge om dess nödvändighet».

Till stöd för sitt avstyrkande hava nämnda fem samhällen huvudsakligen anfört,

att en besiktning av kött, som ej vore åtföljt av vissa organ, rent teoretiskt

sett måhända kunde kallas mindrevärdig men att, om man såge saken praktiskt,

det ej med fog kunde påstås, att sådan besiktning ej vore tillfyllest för bevarande

av människors liv och hälsa vid förtärande av kött efter våra husdjur. Ingen

egentlig hygienisk fara torde således förefinnas i berörda hänseende, detta så mycket

mindre, som inom en nära framtid vid varje köttbesiktningsbyrå komme att inrättas

bakteriologisk köttkontroll, varigenom köttbesiktningen bleve betydligt effektivare

än om alla organ medföljde varje djurkropp. I allt fall vore konsekvenserna av ett

stadgande, varigenom stämplar från samhällen med köttbesiktning utan organtvång

frånkändes giltighet inom samhällen med sådant tvång, ej lätta att överskåda.

Den omedelbara följden därav torde emellertid bliva, att köttbesiktningsbyråerna i

förstnämnda samhällen komme att lida avbräck. Det gynnsamma resultat, som

dessa byråers verksamhet i vissa fall lämnat, hade nämligen till stor del varit beroende

därpå, att besiktning utan organtvång kunnat tillerkännas giltighet även i

samhällen, där organtvång praktiserats.

Från de samhällens sida, som tillstyrkt föreningens framställning, har framhållits,

att det mest rationella vore att, på sätt föreningen jämväl yrkat, föreskriva,

att köttbesiktningstvång alltid skulle avse jämväl till djurkropparna hörande organ

men att, om en dylik generell föreskrift skulle anses mindre lämplig, de intressen,

som samhällen med organtvång företrädde, kunde tillgodoses genom ett stadgande

av det innehåll, som föreslagits i förenämnda motioner vid 1913 års riksdag. Ett

dylikt stadgande torde dock i praktiken få samma betydelse som en generell föreskrift

om organtvång, enär de samhällen, där obligatorisk köttbesiktning men ej

organtvång gällde, efter meddelandet av en sådan föreskrift sannolikt skulle vidBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 149 höft. (Nr 186). 2

Yttranden.

Samhällen

med köttbssiktningstvång.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Länsstyrelse r

m. fl.

Medicinal
styrelsen.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186-

taga åtgärder för införande av organtvång i syfte att göra det möjligt för samhällets

köttproducenter och slaktare att sälja kött till samhällen med dylikt tvång.

Det har därjämte från dessa samhällen allmänt uttalats, att den nu i förevarande

avseende gällande ordningen vore inkonsekvent och i hög grad orättvis mot de

samhällen, som infört organtvång, enär dessas strävanden att på ett rationellt sätt

ordna köttkontrollen inom sina respektive områden härigenom bleve illusoriska.

Med avseende å det närmare innehållet av en regel i det av föreningen föreslagna

syfte har från ett samhälle framhållits, att, i likhet med vad som gällde i Danmark,

åt vederbörande kommunala myndigheter borde inrymmas befogenhet att vid tillfälligt

behov för ökande av tillförsel av kött till samhälle med organtvång godkänna

kött från främmande ort, även om detta ej undergått organbesiktning.

I de yttranden, som avgivits av länsstyrelserna, hava dessa utan

undantag tillstyrkt föreningens framställning i denna del eller lämnat

den utan erinran. Enahanda ståndpunkt har intagits av i ärendet hörda

förste provinsialläkare och länsveterinärer.

Länsveterinären i Jönköpings län har i det av honom avgivna yttrandet särskilt

bemött det av förslagets motståndare framställda påståendet, att den bakteriologiska

undersökning, som inrättats vid köttbesiktningsbyråerna, skulle göra särskild besiktning

av djurens organ onödig. Länsveterinären har i sådant avseende framhållit, att

då en tidsödande bakteriologisk undersökning ej gärna kunde tillgripas i varje fall,

det lätt kunde hända, att ett och annat hälsovådligt fall, där köttet ej gåve anledning

till misstanke och därför ej föranledde dylik undersökning, släpptes genom

såsom frisk vara. Medföljde däremot organen vid besiktningen, vore en dylik eventualitet

utesluten. Den bakteriologiska undersökningen gjorde sålunda ej en organundersökning

överflödig utan kompletterade denna.

Medicinalstyrelsen har vid behandlingen av förevarande ärende

samrått med av styrelsen tillkallade sakkunniga, nämligen föreståndaren

för statens veterinärbakteriologiska anstalt professorn A. M. Bergman,

förste stadsveterinären i Stockholm S. P. Nystedt, slakthusdirektören i

Stockholm M. O. Sandeborg, stadsveterinären i Västerås M. Jonsson,

sanitetsveterinären vid offentliga slakthuset i Stockholm S. D. Wall och

numera professorn vid veterinärhögskolan G. B. Hiilphers. De sakkunniga

hava därvid enhälligt tillstyrkt genomförande av sådan författningsändring,

att organtvång bleve gällande för alla samhällen med köttbesiktningstvång.

Medicinalstyrelsen har för egen del anslutit sig till

denna ståndpunkt med det förbehåll, att det icke torde böra anses uteslutet,

att i ett eller annat fäll undantag från ett stadgande om obligatoriskt

organtvång kunde bliva erforderligt. Då för dylikt fall bestämmelse

erfordrades därom, huruvida i samhälle med organtvång försäljning

av ej organbesiktigat kött borde tillåtas, har styrelsen till prövning

upptagit även denna fråga och därvid förklarat sig förorda en

ändring av § 6 mom. 3 i slakthuslagen i överensstämmelse med

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

herrar ()stbergs och friherre Palmstiernas omförmiilda motioner vid 1913

års riksdag. Till stöd härför har st3^relsen huvudsakligen anfört.

Styrelsen både upprepade gånger haft anledning framhålla sin uppfattning om

den stora betydelse det hade för en köttbesiktningsman, att han vid besiktningens

verkställande hade tillfälle att samtidigt undersöka såväl själva köttet som de detsamma

tillhörande organ. I sin nuvarande form hade emellertid organtvånget i

väsentlig mån icke uppfyllt det därmed avsedda ändamålet att tillförsäkra innevånarna

i det samhälle, varest organtvång vore föreskrivet, största möjliga trygghet

för att det i samhället konsumerade köttet vore av i hygieniskt avseende god

beskaffenhet. Orsaken härtill läge ingalunda uti organtvånget som sådant utan,

såsom nämnt, i den form, man givit detsamma. Följden av de härutinnan meddelade

bestämmelserna hade blivit, att de samhällen, vilka i syfte att åstadkomma

bästa möjliga kontroll infört organtvång, ändock sett sig nödsakade hålla till godo

med tillförsel och försäljning inom samhällena av ofta betydande mängder icke

organbesiktigat kött. Likaså hade det ibland inträffat, att kött, som vid föreläggande

till besiktning å köttbesiktningsbyrå i samhälle med organtvång icke varit

åtföljt av föreskrivna organ eller visserligen åtföljts av organen men icke på föreskrivet

sätt (i organiskt samband med köttet), av vederbörande besiktningsman

vägrats besiktning och stämpling. Köttets ägare hade då helt enkelt sänt köttet

till närmaste samhälle utan organtvång, fått köttet besiktigat och stämplat och

därefter försålt det i det förra samhället, varest köttet förut icke kunnat mottagas

till besiktning och stämpling.

Nu nämnda bristfälligheter i organtvångsbestämmelserna, vilka, såsom syntes,

vore ägnade att bereda möjlighet för vissa samhällen att på ett illojalt sätt konkurrera

med organtvångssamhällen, hade nogsamt utnyttjats av motståndarna till

organtvånget i syfte att hos allmänheten rubba förtroendet för detsamma. En ändring

i berörda missförhållanden torde vara i synnerligen hög grad påkallad.

I sammanhang därmed, att förenämnda sakkunniga tillstyrkt införande

av organtvång i alla samhällen med köttbesiktningstvång hava

de sakkunniga tillika, i syfte att undanröja de olägenheter, som angivits

vara förbundna med organtvånget i dess nu tillämpade form, uttalat sig

för medgivande av sådan lindring i gällande organtvångsbestämmelser,

att vid föreläggande av kött till besiktning i samhälle med dylikt tvång

köttet skulle vara åtföljt, förutom av njurar, allenast av lungor, hjärta

och lever samt kött av svin dessutom av huvud i naturligt samband

med köttet. Medicinalstyrelsen har förklarat, att styrelsen ej ville motsätta

sig en inskränkning i organtvånget i överensstämmelse med de

sakkunnigas nyssnämnda förslag, om därigenom kunde vinnas den fördel,

att organtvånget allmänt genomfördes.

Till belysning av räckvidden av en ändring i slakthuslagen i nu

föreslaget syfte torde jag till en början få omnämna, att enligt inhämtade

upplysningar köttbesiktningstvång för närvarande finnes infört i

Departementschefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

52 städer och andra samhällen samt att för 27 av dessa jämväl stadgats

organtvång. Sistnämnda samhällen äro följande: Arlöv, Båstad,

Eskilstuna, Eslöv, Falkenberg, Göteborg, Hallsberg, Halmstad, Hälsingborg,

Hörby, Karlskrona, Kristianstad, Kungsbacka, Landskrona, Lidköping,

Lund, Löberöd, Malmö, Norrköping, Nyköping, Stockholm, Trälleborg,

Uddevalla,Varberg,Västervik,YstadochÅngelholm. Köttbesiktningstvång

utan organtvång gäller i följande 25 samhällen: Alingsås, Borensberg,

Eksjö, Höör, Karlshamn, Kisa, Linköping, Ljungby, Mjölby, Motala,

Norrtälje, Oskarshamn, Ronneby, Skövde, Sundsvall, Söderköping, Sölvesborg,

Tranås, Umeå, Valdemarsvik, Vaxholm, Vimmerby, Västerås, Åtvidaberg

och Östersund.

Det synes obestridligt, att den nuvarande bestämmelsen i § 6 mom.

3 slakthuslagen, enligt vilken inom samhällen med organtvång obehindrat

må saluhållas kött, som å annan ort undergått besiktning utan sådant

tvång, är ägnad att i hög grad förringa värdet av detta tvång för

de samhällen, som underkastat sig detsamma. Då inom fackmannakretsar

enighet synes råda därom, att en tillförlitlig undersökning av

kött i uppslaktat tillstånd ej kan äga rum utan att därtill hörande organ

jämväl undersökas, måste nyss anmärkta förhållande anses innebära

en verklig orättvisa gent emot de samhällen, där organtvång införts.

Uppenbarligen måste detta förhållande jämväl medföra, att intresset för

införande av organtvång och skapande av den ökade trygghet med avseende

å köttkontrollen, som sagda tvång i sig själv innebär, slappas

inom de samhällen, där en mindrevärdig köttbesiktning nu äger rum.

De farhågor, som från olika håll uttalats därför, att ett genomförande

av förevarande ändring i slakthuslagen skulle medföra, att införseln

av kött till samhällen med organtvång från andra orter skulle försvåras

eller omöjliggöras, med mindre även dessa orter underkastade sig

dylikt tvång, torde vara ogrundade och bero på bristande kännedom om

det sätt, varpå den obligatoriska köttbesiktningen anordnats enligt förenämnda

kungörelse den 10 oktober 1913. Enligt § 10 mom. 3 i denna

kungörelse står det nämligen öppet för den, som vill leverera kött till

samhälle med organtvång från ort, där obligatorisk köttbesiktning utan

dylikt tvång införts, att å ortens köttbesiktningsbyrå förete köttet, åtföljt

av vederbörliga organ, samt få köttet stämplat såsom organbesiktigat.

Åven om § 6 mom. 3 i slakthuslagen ändras i nu föreslagen riktning,

skulle givetvis sålunda besiktigat och stämplat kött få införas till och

försäljas i organtvångssamhälle. Ej heller torde, på sätt i vissa yttranden

antytts, någon risk föreligga därför, att en ändring i förevarande syfte

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

skulle medföra minskning i köttillförseln till samhällen med organtvång

och förorsaka knapphet i tillgången å kött i dessa samhällen.

Med den utveckling, som de offentliga slakthusens och de under offentlig

kontroll ställda slakteriernas verksamhet numera erhållit inom landet,

torde någon svårighet ej möta att förse nyss angivna samhällen med

organbesiktigat kött i den omfattning, som för täckande av samhällenas

behov erfordras. Skulle i något enstaka fall dylik svårighet uppstå, föreligger

ju alltid möilighet för vederbörande samhälle att utverka ett

temporärt upphävande av för samhället gällande organtvång.

Härtill kommer, att enligt mitt förmenande en lindring av nu

gällande i förutnämnda av Kungl. Maj:t i administrativ ordning utfärdade

kungörelse intagna organtvångsbestämmelser på sätt de sakkunniga

föreslagit och medicinalstyrelsen förordat bör komma till stånd. Till

frågan härom torde jag få återkomma, sedan riksdagen fattat beslut i

nu ifrågasatt ändring av slakthuslagen.

Med avseende å det närmare innehållet av en bestämmelse i nu

föreslaget syfte synes det vara uppenbart, att i samhällen med organtvång

bör få saluhållas ej allenast kött, som blivit organbesiktigat å

köttbesiktningsbyrå inom annat samhälle och därvid försetts med föreskriven

stämpel, utan även kött, som uppslaktats i offentligt slakthus å

annan ort och därstädes i vederbörlig ordning besiktigats och stämplats.

Beträffande kött, som uppslaktats i exportslakteri eller annan enskild,

under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning, torde jag i detta

sammanhang få erinra därom, att frågan om saluhållande eller användande

av dylikt kött i samhälle med organtvång regleras genom bestämmelsen

i § 9 sista stycket i slakthuslagen, i vilken bestämmelse någon

ändring nu ej ifrågasatts.

Därest § 6 mom. 3 ändras i antydd riktning, blir tydligen ett

saluhållande i samhälle med organtvång av kött, som å annan ort

besiktigats utan dylikt tvång, att anse såsom en överträdelse av det för

förstnämnda samhälle stadgade köttbesiktningstvång och hemfaller sålunda

under straffbestämmelsen i § 11 av lagen. Någon ändring av denna

bestämmelse i detta sammanhang synes sålunda ej påkallad. Däremot

torde en mindre jämkning i § 2 av lagen böra vidtagas i syfte att bringa

den i denna paragraf upptagna definitionen å köttbesiktningstvång i

överensstämmelse med den föreslagna nya bestämmelsen i § 6 mom. 3.

I samband med frågan om nyss angivna ändringar i slakthuslagen

torde jag få underställa Kungl. Maj:ts prövning jämväl ett av Göteborgs

Fråga om

ändring av

§ 2 i slakthuslagen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Göteborgs

stads hälsovårdsnämnds

skrivelse den

8 maj 1917.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

stads hälsovårdsnämnd redan år 1917 väckt förslag om ändring av § 2

i samma lag.

I skrivelse den 8 maj 1917, som överlämnats genom länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län, har hälsovårdsnämndens första avdelning

anfört följ ande:

»Enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus den 10 oktober 1918 är

det förbjudet att i stad eller samhälle, där köttbesiktningstvång är gällande, ''till

salu hålla eller utbjuda’ till människoföda avsett färskt, rått kött av nötkreatur

m. in., därest köttet icke försetts med stämpel.

Såsom framgår av bifogade protokollsutdrag, har emellertid vid såväl polisdomstolen

härstädes som hos kungl. Göta hovrätt den tolkning av stadgandet gjort

sig gällande, att det står en butiksinnehavare fritt att i sin för köttförsäljning avsedda

och godkända butik upphänga, stycka och tillsammans med annat lagenligt

besiktigat kött utan några som helst isoleringsåtgärder eller försiktighetsmått, av

vilka kunde framgå, att köttet ej vore avsett för försäljning, förvara — till och med

på disken — kött- eller fläskvaror, som icke undergått vederbörlig besiktning och

sålunda icke försetts med i lag föreskriven stämpel. En sådan tolkning av slakthuslagen

gör ifrågavarande stadgande illusoriskt, omöjliggör för hälsovårdsnämnden och

dess besiktningsorgan nu ifrågavarande föreskrifters tillämpning och leder sålunda

till för kontrollen över födoämneshandeln farliga konsekvenser.

Någon rättelse av nu anmärkta missförhållande torde icke kunna vinnas annat

än genom en lagändring, syftande till förbud att i salubod förvara sådana kött- eller

fläskvaror, som på grund av icke undergången besiktning icke få till salu hållas

eller utbjudas. Med föranledande av framställningar i sådant syfte från stadsveterinären

härstädes har hälsovårdsnämnden ansett sig icke böra uraktlåta att bringa

denna angelägenhet till Kungl. Maj:ts kännedom för åstadkommande i vederbörlig

ordning av sålunda ifrågasatt lagändring.»

Av de i skrivelsen åberopade handlingarna framgår bland annat:

Handlanden A. J. Ahlberg i Göteborg hade av vederbörande åklagare efter

anmälan från hälsovårdsnämnden instämts till polisdomstolen därstädes under yrkande

om ansvar för det han i strid mot § 2 i slakthuslagen i sin affär i stora saluhallen

vid Kungstorget i nämnda stad styckat och å disken upplagt ett från Ulricehamn

mottaget parti färskt fläsk, som varit stämplat med bokstäverna U. T. B., vilket

betecknade Ulricehamns trikinbyrå. Besiktning å denna byrå berättigade icke till

varans försäljning i samhälle med köttbesiktningstvång.

Ablberg bestred, att fläsket i Göteborg hållits till salu eller utbjudits till

människoföda, samt uppgav, att hans avsikt varit att nedsalta detsamma för att

leverera det till regementen utanför Göteborg, till vilka han kontraktsenligt hade

rätt att lämna sådant fläsk. Han hade rådfört sig med sundhetsinspektören Widén,

som tillrått honom att låta två hälsovårdspoliser kontrollera, att partiet omedelbart

nedsaltades. Detta hade han gjort. Styckningen hade försiggått i hans butik i

stora saluhallen, enär han icke disponerade någon annan plats därtill och styckning

utomhus ej vore tillåten. Omedelbart efter styckningen hade fläsket nedburits i

källaren och nedsaltats, varefter karen plomberats.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kanyl. Maj.ts proposition Nr 186.

Widön hördes som vittne ocli uppgav, att sedan han först i telefon fått en

anonym förfrågan, huruvida fläsk, som stämplats i Ulricehamn, Ange säljas i Göteborg,

och till svar meddelat, att detta icke vore tillåtet, samt senare på dagen fått

anmälan, att dylikt fläsk saluhölles i Ahlbergs butik, han vid besök i butiken funnit,

att Ahlberg och hans personal varit sysselsatta med att skära ned fläskpartiet i

saluboden och hänga upp det på butiksväggen, under det att istrarna lades på

diskens yttre, åt allmänheten vettande del. Övriga varor voro placerade i samma

del av butiken. Vittnet såg ej, att allmänheten köpte av fläsket i fråga. Vittnet

hade, innan vittnet avlägsnade sig, lämnat Ahlberg de råd denne uppgivet.

Aven andra vittnen intygade, att fläsket frän Ulricehamn icke på något sätt

hållits avskilt från annat i butiken varande fläsk, vilket varit till salu.

I utslag den 19 maj 1916 fann polisdomstolen det emot Ahlbergs bestridande

ej vara lagligen styrkt, att han i Göteborg försålt någon del av ifrågavarande fläsk

eller till försäljning i sin salubod i stora saluhallen utbjudit detsamma, samt ogillade

på grund härav åklagarens talan. Göta hovrätt fann genom utslag den 10 juli

1916 ej skäl göra ändring häri. Hovrättens utslag har vunnit laga kraft.

Uti infordrat, den 27 juni 1917 avgivet utlåtande över hälsovårdsnämndens

nu ifrågavarande framställning har medicinalstyrelsen förklarat

sig finna den av domstolarna givna tolkningen av uttrycket »till salu

hålla eller utbjuda» vara från hygienisk synpunkt synnerligen olycklig,

alldenstund koutrollen över köttbesiktningstvångets tillämpande därigenom

rent av omöjliggjordes. Styrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes

vidtaga åtgärder därhän, att § 2 i slakthuslagen måtte erhålla sådan

förändrad lydelse, att i samhälle med köttbesiktningstvång icke endast

saluhållande m. m. utan även förvaring av ostämplat färskt, rått kött av

nötkreatur etc. bleve förbjuden å allmän saluplats och i butikslägenhet

m. fl. ställen. Medicinalstyrelsen har till detta ändamåls vinnande framlagt

förslag till omformulering av ifrågavarande paragraf.

\ ad i detta ärende förekommit synes mig utvisa behovet av ändring

i slakthuslagen i det av hälsovårdsnämnden och medicinalstyrelsen angivna

syfte. Uppenbarligen måste det för tillsyningsmyndigheterna vara

mycket svårt och nästan omöjligt att effektivt övervaka bestämmelsernas

efterlevnad, ifall kött, som icke får saluhållas eller utbjudas inom ett

samhälle, likväl skulle få förvaras därstädes i butik eller å annan plats,

där till försäljning medgivet kött utbjudes eller saluhålles eller beredes

till människoföda.

En ändring i antydd riktning i § 2 torde föranleda vissa jämkningar

i § 6 mom. 3 och § 9 i lagen.

I anslutning till vad jag nu anfört har jag låtit inom jordbruksdepartementet

utarbeta förslag till lag om ändrad lydelse av § 2, § 6

Medicinal
styrelsen.

Departe
mentschefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

mom. 3 och § 9 i lagen den 10 oktober 1913 angående köttbesiktning och

slakthus.

Departementschefen uppläser härefter det sålunda utarbetade förslaget

samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå

riksdagen att antaga samma förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall och förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:229 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Majits proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 2, § 6 mom. 3 och § 9 i lagen den 10 oktober 1 s. 1 i texten
  2. 2LJoU 1923:2 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 2, § 6 mom. 3 och § 9 i lagen den 10 oktober 1913 s. 1 i texten