Sök i Ratio Lex

Angående anslag till riksskogstaxering

1923-03-20 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:191, Angående anslag till riksskogstaxering

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

1

Nr 191

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till riksskogstaxering;

given Stockholms slott den 20 mars 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:t

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 20 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Linders följande:

I proposition till riksdagen den 4 april 1910, nr 143, begärde

Kungl. Maj:t medel till utförande av en för söksundersökning rörande

virkestillgång och tillväxt m. m. av skonarna i Värmlands län.

Propositionen var föranledd av framställning från en rid skogsvårdsstyrelsernas

möte 1908 tillsatt kommission. I denna framställning, varvid

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 154 höft. (Nr 191) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

fogats detaljerat förslag till undersökningens utförande, anfördes, bland

annat, följande.

Metodens grundprincip vore, att över hela landet skulle uppläggas ett nät

av 10 meter breda taxeringslinjer, varigenom all såväl barr- som lövskog på en

viss del av hela landets areal bleve i verkligheten noggrant taxerad. Samtidigt

med taxeringen av skogen skulle markens beskaffenhet antecknas. Största svårigheten

hade varit att bestämma, huru tätt dessa taxeringslinjer behövde läggas eller,

med andra ord, hur stor del av arealen behövde taxeras, för att felprocenten måtte

kunna begränsas till ett visst maximum. Då skogsmarkens karaktär i olika delar

av landet vore väsentligt olika och i de mellersta och sydligare delarna av landet

vore mycket omväxlande med relativt mindre sammanhängande områden av egentlig

skogsmark och däremellan liggande hagmarker, åker- och ängsmark, hade det

ansetts behövligt, att i sistnämnda delar en större areal upptaxerades än inom de

norra länen, för att felprocenten skulle hållas inom samma gräns. Detta så mycket

mer som en större taxeringsprocent torde erfordras, där de som enheter använda

taxeringsområdena (landstingsområdena) vore mindre, såsom i södra och mellersta

Sverige vore fallet.

Sedan det ådagalagts, dels att en tillförlitlig taxering på nu föreslaget sätt

skulle låta sig gorå och dels att den kunde begränsas till relativt små kostnader —

av kommissionen beräknade till 635,000 kronor — tvekade kommissionen icke att

på det ivrigaste förorda, att undersökningen med det snaraste måtte komma till

stånd. Den stora nationalekonomiska betydelsen av att på detta sätt erhålla en

tillförlitlig kännedom om landets skogstillgångar och tillväxten kunde icke överskattas.

Det hade emellertid icke kunnat undvikas, att kommissionen måst grunda

en del av sina slutledningar på antaganden, vilkas fullständiga riktighet icke utan

försök i verkligheten kunde till fullo bevisas. Detta gällde bland annat frågan om,

huru stor procent av arealen, som behövde taxeras, för att felprocenten skulle

kunna hållas inom en viss gräns.

Kommissionen ansåge oärför önskvärt, att, innan undersökningsarbetet igångsattes

över hela landet, en mindre del därav först på försök upptaxerades. Otvivelaktigt

medförde en sådan försökstaxering stora praktiska fördelar i många hänseenden.

Erfarenhet vunnes därigenom angående bästa sättet för utförandet av vissa

mätningar, om arbetets fördelning inom uppskattningslaget, om lämpligaste antalet

arbetare i laget m. m. dylikt.

Det lämpligaste området för utförandet av en sådan försöksundorsökning vore

Värmlands län.

Kungl. Maj:ts proposition bifölls av riksdagen (skr. nr 9 punkt 62),

som därvid anförde:

»Under de senaste årtiondena bär skogshanteringen i synnerhet genom den

storartade utvecklingen av träförädlingsindustrierna samt exporthandeln med skogsprodukter,

såväl oförädlade som förädlade, kommit att i allt, högre grad intaga den

ledande ställning i vårt lands näringsliv, som med rätta tillkommer denna på landets

måhända rikaste naturtillgång grundade näring. Och då en del av nämnda industrier

ännu torde stå i begynnelsen av sin utveckling samt allestädes i landet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 191.

3

förspörjes ett vaknande intresse för skogarna, deras skötsel och tillgodogörande och

vad därmed i övrigt sammanhänger, torde med visshet kunna antagas, att skogshanteringen

ännu ej nått sin slutliga plats i nationalhushållningen. I mån som sålunda

skogarnas betydelse för landets ekonomiska välfärd växer, i samma mån blir

givetvis vikten därav större, att skogskapitalet handhaves på ett fullt rationellt

sätt, så att detsamma å ena sidan utnyttjas i så hög grad som från ekonomisk

synpunkt och för skogens föryngring kräves, men å andra sidan icke genom avverkningen

förminskas. Angående grunderna för en sådan rationell skogshushållning,

huru densamma bör åvägabringas samt i vad mån brister i nyssberörda avseenden

vidlåda den nuvarande skogshushållningen, därom råda som bekant för närvarande

vitt skilda meningar. Annat torde förhållandet ej heller kunna bliva, så

länge man, såsom fallet nu är, saknar grundförutsättningen för att klarhet i dessa

spörsmål över huvud taget skall kunna vinnas, nämligen en i möjligaste mån tillförlitlig

kännedom om skogarnas verkliga virkesmassa och den årliga virkestillväxten

såväl i landet i dess helhet som beträffande dess särskilda delar. Visserligen

hava skogarna inom mer eller mindre begränsade områden här och var i landet

varit föremål för undersökningar i syfte att utreda deras beskaffenhet i nämnda

avseenden. Men då dessa undersökningar verkställts för olika ändamål och enligt

skilda metoder, torde desamma få anses vara av förhållandevis ringa värde vid bedömandet

av frågan om skogskapitalets nuvarande storlek och avkastningsförmåga.

Av än mindre betydelse för frågan äro de uppskattningar av hela landets skogstillgångar

samt den årliga tillväxten och avverkningen, som tid efter annan verkställts

av enskilda, med skogsförhållandena i landet visserligen väl förtrogna personer.

Dessa uppskattningar, som i större eller mindre grad av brist på tillförlitliga

uppgifter grundats på blotta antaganden, hava nämligen lett till sinsemellan

så olika resultat, att de endast ådagalägga behovet av en sakkunnigt och systematiskt

utförd undersökning av landet i dess helhet såsom den enda tillförlitliga

utgångspunkten för en uppskattning av det befintliga skogskapitalet.

Med ovan angivna uppfattning måste riksdagen finna den vid skogsvårdsstyrelsernas

möte i december 1908 uppkomna frågan om en undersökning av landets

skogar för utrönande av deras virkesmassa och tillväxt m. m. av allra största betydelse

såväl för landets ekonomiska liv i allmänhet som särskilt för skogshushållningen.

»

Den 30 augusti 1910 tillsatte Kungl. Maj:t en kommission för att

vidare leda och planlägga försökstaxeringen.

Denna kommission, s. k. Värmlandskommissionen, framlade resultatet

av sitt arbete i ett den 5 maj 1914 avgivet tryckt betänkande.

Däri angåvos huvudprinciperna i det av kommissionen använda

förfaringssättet sålunda:

»1. A 10 meter breda — eller vad klenare stammar beträffar smalare —

provbälten (taxeringslinjer), vilka på lika avstånd från varandra framdragas över

undersökningsområdet, räknas samtliga träd samt undersökes skogens fördelning på

olika skogstyper och markens på olika boniteter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

2. Det å taxeringslinjerna erhållna trädantalets kvalitativa sammansättning

utrönes genom en systematisk undersökning av ett antal å dessa provbälten växande

provträd.

3. Med kännedom av det erhållna trädantalet och dess kvalitativa sammansättning

beräknas virkestillgång, tillväxt m. m. inom provbältena.

4. Genom provbältenas fördelning på så vitt möjligt likvärda grupper undersökes

med sannolikhetskalkylens tillhjälp i vad män det erhållna resultatet kan

anses representativt för det undersökta området i dess helhet.

De i mom. 1 och 2 nämnda arbetena tillhöra undersökningarna i fältet, de

övriga det insamlade undersökningsmaterialets bearbetande på rummet.»

Kommissionen förordade livligt en taxering av Sveriges samtliga

skogar samt framlade plan härför, i huvudsak grundad på den verkställda

lörsökstaxeringen, ävensom kostnadsberäkningar för en dylik rikstaxering,

slutande å alternativt 818,000 kronor eller 843,600 kronor,

beroende på om taxeringen skulle slutföras å tio eller sex år. Kommissionen

framhöll emellertid i sitt betänkande, att det icke vore nog

med eu inventering av virkesförrådet och dess tillväxtförmåga. För att

rätt bedöma utvecklingsriktningen hos våra skogar fordrades därjämte

en närmare kännedom om virkesförbrukningen. Den metod, kommissionen

vid försökstaxeringen använt för att uppskatta avverkningsbeloppet,

vore väl till sin princip riktig men hade under taxeringen stött på en

del praktiska svårigheter, så att det erhållna resultatet ej kunde anses

användbart. Då det värde, en riksinventering av skogarna erhölle, sålunda,

bland annat, berodde på en ordnad avverkningsstatistik och denna

företedde flera bristfälligheter, finge kommissionen föreslå, att en kommitté

tillsattes för att ordna avverkningsstatistiken. Denna kommitté

skulle i första hand utreda förhållandet mellan avverkat och accisdeklarerat

virke enligt de grunder, som kommissionen förut framhållit, samt

i detalj söka ordna frågan om uppskattande av husbehovsvirket. Det

vore naturligtvis av stor praktisk betydelse, om denna utredning kunde

utföras samtidigt med riksinventeringen av våra skogar. Då de undersökningar,

som denna kommitté skulle utföra, huvudsakligen skulle förläggas

till vintermånaderna, kunde en del av de ledare för taxationslagen,

som under vintrarna ej kunna få anställning på riksinventeringens

räknebyrå, erhålla arbete i denna kommittés tjänst.

över kommissionens förslag avgåvos utlåtanden av samtliga skogsvård

sstyrelser, hushållningssällskapens i Västerbottens och Norrbottens

län förvaltningsutskott, styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt

efter hörande av skogsinstitutets lärarkollegium och föreståndaren

för nämnda försöksanstalt ävensom av domänstyrelsen. I nästan

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

alla utlåtandena blev förslaget i princip tillstyrkt. Det stora behovet av

en dylik inventering såsom vägledande för statens skogspolitik och även

i A«ra andra hänseenden betydelsefullt blev också kraftigt framhållet.

Från vissa håll framställdes emellertid erinringar i särskilda avseenden.

Sålunda anförde domänstyrelsen följande.

Det vore av yttersta vikt, att en grundlig utredning angående avverkningsstatistikens

ordnande åstadkommes, innan taxeringsarbetet. påbörjades, enär man

eljest skulle frånhända sig den eventuella möjligheten att för rimlig kostnad hämta

användbara relationstal i skogen i samband med taxeringen. Styrelsen funne sig

därför böra tillstyrka rikstaxeringens genomförande allenast under förutsättning, att

frågan angående anskaffande av en tillförlitlig avverkningsstatistik samtidigt nöjaktigt

ordnades, och borde denna fråga utredas genom en kommitté. Sedan ett

tillfredsställande förslag i detta avseende erhållits, borde helst på grund därav en

försöksundersökning av det redan taxerade länet, Värmland, ske. Nämnda kommitté

borde även erhålla i uppdrag att avgiva ett av kostnadsberäkningar åtföljt, mera

detaljerat program för rikstaxeringens genomförande, enär Värmländsk ommissionens

förslag dels °vore alltför summariskt, dels ock gåve rum för vissa erinringar i avseende

på saväl taxeringens anordnande m. m. som kostnaderna, i synnej het efter

numera inträdda prisstegringar.

Enahanda uttalande gjordes av styrelsen för skogshögskolan och

statens skogförsöksanstalt.

Den 2 oktober 1917 anmälde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

ärendet för Kungl. Maj:t och förklarade sig därvid, i anslutning

till nämnda båda sakkunnig;! styrelsers sammanstämmande åsikt,

anse frågan om avverkningsstatistikens ordnande böra vara genom särskild

utredning klarlagd samt helst även praktiskt prövad, innan en

rikstaxering igångsattes. En sådan taxering bleve nämligen i varje fall

ett sä vitt utseende och dyrbart företag, att det vore nödvändigt, att

man tillsåge, att, om densamma framdeles vid närmare övervägande

funnes böra utföras, av densamma kunde hämtas så många värdefulla och

säkra upplysningar som möjligt. Åven beträffande själva taxeringsförfarandet

och kostnaderna därför vore, såsom domänstvrelsen framhållit,

ytterligare utredning nödvändig. Då dessa utredningar tydligtvis

må-te draga viss tid, syntes det önskvärt, att de bleve med det snaraste

igångsatta. De torde böra anförtros åt särskilt tillkallade sakkunniga

personer.

Sedan Kungl. Maj:t bifallit av departementschefen i anslutning

härtill begärt bemyndigande att för ändamålet tillkalla sakkunniga, påbörjade

med stöd därav förordnade sakkunniga, s. k. skog staxering ssa

kunnig a, sitt arbete under hösten 1917. Detta arbete har nu fortskridit

så långt, att under denna månad kan förväntas betänkande angående vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

virkesmätning erforderliga relationstal ävensom rörande åtgången av

virke till husbehov.

Emellertid har svenska forstmästarförbundet i skrivelse den 23 januari

1923 under framhållande av bland annat, att ett stort antal personer

med avgångsexamen från skogshögskolans jägmästar- och forstmästarkurser

samt statens skogsskolor vore utan sysselsättning, hemställt,

att Kungl. Maj:t ville, så snart det lämpligen kunde ske, föranstalta om

påbörjande av en riksskogsstaxering.

Vid häröver avgivet utlåtande den 20 februari 1923 har domänstyrelsen

fogat följande uttalande av skor/staxerim/ssnkkunni ga:

»Den av Värmlandskommissionen år 1914 avlämnade redogörelsen för försökstaxeringen

av Värmlands läns skogar visade med tydlighet, att den vid taxeringen

använda metoden för utrönande av skogskapitalet och dess tillväxt tillfullo

motsvarade de krav på nöjaktig noggrannhet, som ställts på densamma. Denna

först i vårt land utarbetade och avprovade metod har även legat till grund för de

riksskogstaxeringar, som för närvarande pågå i våra grannländer Norge och Finland,

vilket visar att dessa båda länder insett vikten och den nationalekonomiska betydelsen

av dylika undersökningar.

Att en sådan taxering även av vårt lands skogstillgångar förr eller senare

kommer att bliva nödvändig har allt starkare framhållits av såväl olika myndigheter

och tillkallade sakkunniga som av skogsägare och skogstjänstemän i enskild

och allmän tjänst.

Många problem rörande vår skogspolitik kunna genom en sådan taxering få

sin belysning, såsom av olika sakkunniga påvisats. Bland de viktigare och för närvarande

mest aktuella må framhållas betydelsen av att vi erhålla kännedom om

storleken och virkesförrådet i de överåriga norrländska skogarna. Skiljaktiga meningar

hava på senaste tiden uppstått, huruvida vi skola upprätta en statlig industri

för att utnyttja de delar av dessa virkesförråd, som det för närvarande är svårt

att på annat sätt finna avsättning för, eller om dessa skola sparas som en välbehövlig

reserv till de tider, då vår trävaruindustri får svårt att skaffa sig jämn tillgång

på råvara. En riksskogstaxering lämnar grundläggande direktiv för att bedöma

en sådan fråga.

Kolonisationskommittén påvisar i sitt år 1922 avgivna betänkande, att 40

procent av de nuvarande avverkningsbeloppen på kronoparkerna i Norrland måste

betraktas som kapitaluttag och att den grövre skogen över 25 centimenter i brösthöjd

sannolikt kan beräknas vara uttagen på relativt kort tid. På de enskilda

skogarna torde läget ej vara bättre. Den viktiga frågan angående i vilken utsträckning

dessa gamla skogar ersättas av växtliga ungskogar, kan även belysas av rikstaxeringen.

Att få klarhet i dessa nämnda och andra förhållanden rörande våra skogar

är av största vikt för vår ställning som ett skogsproducerande och virkesexporterande

land och på samma gång för hela vår ekonomiska framtid.

Efter den förflutna högkonjunkturen med dess starkt ökade förbrukning av

virke börja våra skogar nu komma in i en lugnare utvecklingsperiod. När världs
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

handeln så småningom återvänder till normala förhållanden kunna vi med tämligen

stor visshet motse eu ökad efterfrågan på vårt virke, och det är därför av största

vikt, att en rikstaxering kommer till stånd inom den närmaste tiden, så att vi ha

reda på våra skogstillgångar och kunna hushålla med dem på bästa sätt, när normala

tider komma.

Aven ur den synpunkt, som framhållits av Svenska forstmästarförbundet,

synes tiden vara mycket lämplig för en riksstaxering. På grund av den för närvarande

rådande arbetslösheten bland såväl fackutbildade skogsmän som annat lämpligt

skogsfolk skulle en rikstaxering kunna verkställas för en mindre kostnad än

under normala arbetsförhållanden samtidigt som hjälp skulle beredas en stor yrkesgrupp,

vilken blivit lidande på de indragningar, som företagits av såväl staten som

enskilda

Med åberopande av ovan framförda synpunkter anse sig de sakkunniga böra

framhålla, att det är av stor betydelse för vårt land, att en rikstaxering av våra

skogar snarast möjligt igångsättes.»

Do munst gr elsen bär för egen del i utlåtandet den 20 februari 1923

anfört följande:

»I det underdåniga utlåtande, som styrelsen den 30 december 1916 avgav över

den s. k. Värmlandskommissionens förslag till taxering av rikets skogar, yttrade

styrelsen, att styrelsen ansåge sig kunna till fullo instämma i de synpunkter, som

av kommissionen och över förslaget hörda myndigheter anförts om den stora betydelse

för framtida skogspolitik, som en genom rikstaxering utförd undersökning berörande

storleken av samtliga svenska skogars virkeskapital, detta kapitals tillväxt

och beskaffenhet samt ägolagens fördelning måste medföra. Vidare uttalade styrelsen

sin säkra förvissning, att de på ett sådant företag, därest detsamma väl planlädes,

nedlagda kostnaderna, om ock i sig själva avsevärda, skulle komma att uppvägas

av det ernådda resultatet och bliva för framtiden fruktbärande

Skugstaxeringssakkunniga hava i sitt nu avgivna yttrande framhållit, att

många problem rörande vår skogspolitik genom en riksskogstaxering kunde bliva

belysta och bland de viktigare problemen nämnt sådana, som beröra de överåriga

virkesförråden i de norrländska skogarna och dessa skogars ersättande med växtliga

ungskogar.

De approximativa uppskattningar, som vid skilda tillfällen verkställts angående

landets virkesförråd och detta förråds tillväxt, om storleken av de avverkningar,

som årligen ske till förbrukning inom landet och för export m. m., vila i

stort sett på rena antaganden och äro därför i hög grad summariska och osäkra.

Att på dessa lösa beräkningar grunda den plan för framtida hushållning med landets

skogar, som i betraktande av landets betydelse såsom skogsproducerande och

virkesexporterande måste anses erforderlig, låter sig givetvis icke göra. Styrelsen

anser därför för sin del alltjämt, att det är synnerligen önskvärt, att en riksskogstaxering

snarast möjligt må komma till stånd.

Med de arbetsmöjligheter, som, så vitt nu kan bedömas, torde yppa sig under

instundande sommar, lärer kunna antagas, att ett högst betydande antal personer

med avgångsexsamen från skogshögskolan och statens skogsskolor då komma att

befinna sig utan nämnvärd sysselsättning.

Under förutsättning att Eders Kungl. Maj:t över huvud taget finner medel

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

kunna disponeras till påbörjande snarast möjligt av en riksskogstaxering, torde nuvarande

tidpunkt vara synnerligen lämplig härför ur den synpunkten att ej endast

god tillgång nu finnes å personal lämplig för ledning av och biträde vid taxeringen,

utan även till att helt visst denna personal, likasom hantlangningspersonal, nu kan

erhållas för jämförelsevis ringa kostnad. Uppskjutes påbörjandet av riksskogstaxeringen

ännu några år, är det icke osannolikt, att kostnaderna för denna personal då

bliva större än nu.

Under åberopande av vad ovan anförts får domänstyrelsen i underdånighet

på det livligaste tillstyrka, att Eders Kungl. Maj:t, därest medel finnas därtill nu

kunna disponeras, måtte vidtaga åtgärder för att en riksskogstaxering snarast möjligt

måtte verkställas.»

Med lornyad framställning i ämnet den 12 mars 1923 har domänstyrelsen

fogat följande yttrande av skog staxering ssakkunnig as ordförande,

professorn Henrik Hesselmun:

»En av de svåraste frågor, som förelädes skogstaxeringssakkunniga, var utarbetandet

av en metod för en statistik angående husbehovsförbrukningen på landet.

Genom den nu slutförda undersökningen i Värmland torde denna fråga kunna anses

ha fått sin lösning. Undersökningen har icke blott lämnat ett för Värmlands län

gott och tillförlitligt resultat, den har även visat, att husbehovsförbrukningen är

ganska nära bunden till vissa yttre förhållanden och att det synbarligen föreligger

ett ganska lagbundet samband mellan t. ex. vinterns medeltemperatur och den genomsnittliga

bränsleförbrukningen i orten. Genom att utföra liknande undersökningar

i ett mera nordligt och i ett eller annat av våra mera sydliga län torde man kunna

få en fullt tillfredsställande insikt i vår virkesförbrukning till husbehov. En eventuell

riksskogstaxerings resultat bör därför även kunna diskuteras med hänsyn till

husbehovsförbrukningens storlek.

För övrigt torde även följande böra påpekas. Den av Värmlandskommissionen

utarbetade metoden, publicerad 1914, ha de skogstaxeringssakkunniga funnit i alla

väsentliga delar lämplig, men skulle för sin del vilja föreslå några mindre förändringar

såsom med hänsyn till provträdens uttagande, markens bonitering etc. De i Norge

utförda taxeringarna, i allt väsentligt grundade på Värmlandsundersökningen, ha

även visat lämpligheten av någon mindre förändring.

Det är emellertid ganska lätt att genomföra dessa förändringar och att utarbeta

nya blanketter, ett arbete, som dock borde anförtros åt de skogstaxeringssakkunniga.

För att få enhetlighet i arbetet och nödig kontroll på att alla nödvändiga

siffror införas i blanketterna behövas en överledare för varje landskap och en föreståndare

för ett mindre kontor, dit alla fyllda blanketter insändas och preliminärt granskas.

För överledarna torde man böra räkna med ett arvode av 780 kronor per månad,

för kontorsföreståndaren 630 kronor. Då överledarna och kontorsföreståndaren böra

börja sina förberedande arbeten den 1 maj, om taxeringarna skola börja den 1 juni,

och dessutom behöva en del tid på hösten för att lägga en sista hand vid det insamlade

materialet, bör för dessas del räknas med en tid av sex månader, alltså —

om tvenne överledare behöva anställas — ett sammanlagt arvode av 13,140 kronor,

vartill böra läggas 4,000 kronor för resor till överledarna.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

hfter åberopande av detta yttrande, varav domänstyr elsen (inner

det framgå, att genom nu slutförd undersökning i Värmlands län den

å avverkningsstatistikens ordnande inverkande viktiga frågan om utarbetande

av en metod lör eu statistik angående husbehovsförbrukningen

pa landet torde kunna anses hava fatt sin lösning, anför domänstyrelsen

i sin senaste framställning:

»Vidare har styrelsen vid förhandlingar med statens arbetslöshetskommission

funnit, att arbetslösa borde kunna användas såsom hantlangningsmanskap vid en

riksskogstaxering.

Med hänsyn till de möjligheter, som genom en riksskogstaxering sålunda

skulle yppa sig för beredande av arbete åt såväl arbetslösa i vanlig bemärkelse

som ock åt de, enligt vad ovan omförmälts, från skogshögskolans jägmästar- och

forstmästarkurser samt statens skogsskolor examinerade, utan sysselsättning varande

personer, får styrelsen nu framställa förslag om, att ifrågavarande taxering måtte

påbörjas redan med instundande sommars ingång.

Enligt uppgift från arbetslöshetskommissionen skulle, i betraktande av rådande

arbetslöshet, Kopparbergs, Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län i första

hand böra komma i fråga vid denna taxering. I dessa län skulle finnas ett avsevärt

antal arbetslösa industriarbetare, vilka, såsom förut delvis sysselsatta vid industrier

i skogsbygder, torde kunna förutsättas skickade att i huvudsak utföra det hantlangningsarbete,

som förekommer vid en dylik taxering.

För egen del anser styrelsen nu nämnda län vara lämpliga även ur rent

skoglig synpunkt med hänsyn till deras betydelse för landets skogsproduktion.

I det förslag angående en riksskogstaxering, som Värmlandskommissionen

framlade i sitt betänkande den 5 maj 1914, beräknade kommissionen, att nedan

angivna ytor skulle inom förenämnda län taxeras, nämligen inom:

Kopparbergs län........................................................ 3,000 hektar

Jönköpings » ...................................................... 2,300 »

Kronobergs » ........................................................ 2,000 »

Kalmar » ...................................................... 2,300 »

Varje taxeringslag skulle enligt kommissionen bestå av 1 ledare och 8 man

med en genomsnittlig arbetseffekt, för hela landet räknat, av 5 geografiska kilometer

eller 5 hektar taxerad yta per dag och arbetslag.

De fyra länen skulle, enligt denna beräkning, kräva 3,000 + 2,300 4- 2,000

+ 2,300 = 9,600 : 5 = 1,920 dagars taxering.

Utgår man från att antal av 100 effektiva arbetsdagar under den för taxeringsarbete

särskilt lämpliga delen av sommarhalvåret skulle sålunda erfordras

1920 : 100 = omkring 19 taxeringslag.

Vid beräkning av kostnaden för denna taxering synes man böra utgå från,

bland annat:

att såsom ledare för varje lag anställes en person med avgångsexamen från

skogshögskolans jägmästar- eller forstmästarkurs;

att bland förutnämnda 8 hantlangare ingår såsom förman en person, examinerad

från skogsskola; samt dessutom en någorlunda skogsvan person, exempelvis

aspirant till inträde vid skogsskola eller skogshögskolan;

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 154 häft. (Nr 191.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

att såsom hantlangningsmanskap i övrigt anställas arbetslösa i vanlig bemärkelse

*

att ersättningen till ledare och förmän, med hänsyn till taxeringens egenskap

av nödhjälpsarbete. bestämmes avsevärt lägre än det arvode, som till dylik personal

under vanliga förhållanden utgår;

att på sätt föreslagits i bilagda utlåtande den 12 mars 1923, anställas 2 överledare

och 1 kontorsföreståndare;

att i kostnadsberäkningen bör ingå inköp av erforderliga mätningsinstrument,

av kartor, varå taxeringslinjei'' inläggas, och av blanketter ävensom reseersättningar;

alt arbetsdagarna i tillbörlig grad utnyttjas såsom förhållandet var vid den

av kommissionen verkställda taxeringen av V ärmland och såsom fallet är och måste

vara vid skogsarbeten av ifrågavarande art;

samt att med bearbetning av taxeringsmaterialet tillsvidare anstår och i alla

händelser till budgetåret 1924—1925. _ ....

Kostnaderna för taxeringen synas, vad ersättning åt arbetslösa i egentlig

bemärkelse beträffar, böra utgå av de anslag, som disponeras av statens arbetslöshetskommission.

I övrigt torde kostnaderna böra bestridas av det särskilda

anslag, som för ändamålet må kunna göras tillgängligt.

Sistnämnda kostnader synas kunna beräknas ungefärligen på följande sätt:

dagsersättning åt ledare och förmän, (resedagar och helgdagar inräknade)

.............................................................. ................ kronor 41,000

kostnad för instrument, kartor, blanketter och reseersättningar . » 19,000

kostnad för överledare och kontorsföreståndare enligt skogstaxerings
sakkunniga.

.............................................................................................. *_____17,140

Summa kronor 77,140,

vartill torde böra läggas kostnad för ersättning åt förenämnda aspiranter, vilken

ersättning synes böra beräknas lika med ersättning åt arbetslösa i vanlig bemärkelse

eller till 3.2o å 3.4 5 kronor per dag. För 19 aspiranter torde denna kostnad, etter

samma grunder i övrigt som beträffande ledare och förmän, böra beräknas till

cirka 8,500 kronor.

Totala kostnaden skulle sålunda belöpa sig till 77,140 8,500 = 85,640

kronor eller avrundat 86,000 kronor.

Under åberopande av vad nu anförts får domänstyrelsen i underdånighet

hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att en riksskogstaxering

under innevarande år må komma till utförande inom Kopparbergs, Jönköpings,

Kronobergs och Kalmar län samt att för detta ändamål må dels anlitas

arbetslösa i egentlig bemärkelse dels ock, till bestridande av kostnader för ledande

och mera kvalificerad personal samt för vissa inköp och reseersättningar, anvisas

ett särskilt anslag av 86,000 kronor.»

Styrelsen för skogsbo g skolan och statens skogsförsöksanstalt har i

utlåtande den 14 mars 1923 förklarat sig hava inhämtat, att skogstaxeringssakkunniga

under sin verksamhet Utarbetat fullt tillförlitliga

metoder ifråga om såväl själva taxeringen som ock underlaget för

avverkningsstatistiken beträffande virke för industriellt behov. Jämväl

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition Nr 191.

rörande husbehovsförbrukuingen har genom de sakkunnigas utredningar

en fullt, tillförlitlig grund skapats för bedömandet av virkesutgången

för detta ändamål. På grund härav och med hänsyn till de möjligheter,

som genom en riksskogstaxering skalle yppa sig för beredande av arbete

åt såväl arbetslösa i vanlig bemärkelse som ock åt de från skogshögskolans

jägmästur- och forstmästarkurser samt statens skogsskolor

examinerade personer, vilka nu i stor utsträckning saknade sysselsättning,

har styrelsen tillstyrkt omedelbart igångsättande av en taxering

av rikets skogstillgångar på sätt domänstyrelsen föreslagit.

Arbetslös})etskommissionen har den 15 mars 1923 utlåtit sig sålunda;

»Under förutsättning att allenast sådana arbetslösa personer, vilka av kommissionen

förklaras kvalificerade att komma i åtnjutande av arbetslöshetshjälp, bliva

anvisade att deltaga i det handräckningsarbete, som i domänstyrelsens framställning

ifrågasattes, har arbetslöshetskommissionen för sin del icke något att erinra mot,

att arbetslöshetsanslaget tages i anspråk för ändamålet. I anseende till de säregna

förhållanden, under vilka detta slags arbete kommer att utföras, och som komma

att försvåra eller omöjliggöra en lönesättning efter de principer, som eljest tillämpas

vid de statliga nödhjälpsarbetena, anser kommissionen praktiska skäl tala för, att

till den organisation, som kommer att handhava taxeringsarbetet, utbetalas av

arbetslöshetskommissionen bestämt visst belopp per dagsverke för de arbetslösas

avlöning och inkvartering, dock högst 86,000 kronor. Beträffande övriga villkor

för anslagets åtnjutande torde sådant få bero på överenskommelse mellan arbetslöshetskommissionen

och den ovanberörda organisationen.»

De återgivna uttalandena för anordnande av en rikstaxering av

Sveriges skogar — därvid jag särskilt vill framhålla vad riksdagen

1910 anfört — s}mes mig klart ådagalägga önskvärdheten därav. Jag

anser mig alltså kunna utgå från, att en sådan bör komma till stånd.

Sakkunniga myndigheter äro ense om, att den för en dylik taxering

av Värmlandskommissionen utarbetade plan numera blivit av skogstaxeringssakkunniga

så kompletterad och förbättrad, att därigenom

kunna erhållas de med en rik staxering avsedda uppgifter.

Rådande arbetslöshet, som sträckt sig jämväl till skogsvårdsutbildade

personer, gör det särdeles önskvärt igångsätta taxeringen redan

i år. Härigenom skulle jämväl vinnas, att en icke oväsentlig del av

kostnaderna för taxeringen kunde bestridas av medel, som anvisats för

minskande av arbetslösheten.

Ehuru det givetvis varit önskvärt, att skogstaxeringssakkunnigas

betänkande med detaljförslag om närmare kostnadsberäkningar för taxeringen

kunnat avvaktas, anser jag mig dock, på de anförda skälen och

då tiden för avlämnande av propositioner inom de närmaste dagarna

Departements
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

går till ända, böra tillstyrka, att till riksdagen redan nu göres framställning

om medel för rikstaxeringens påbörjande i enlighet med domänstyrelsens

förslag.

Åt skogstaxeringssakkunniga, vilkas arbete jämlikt Kungl. Maj:ts

beslut den 30 november 1922 är inskränkt till redan igångsatta undersökningar

för erhållande av vid virkesmätning erforderliga relationstal

ävensom rörande åtgången av virke till husbehov, torde höra uppdragas

att skyndsamt inkomma med för taxeringens utförande erforderliga

detalj bestämmelser.

Den centrala ledningen av rikstaxeringen anser jag böra ligga

hos domänstyrelsen. Därest icke erforderligt kontorsarbete kan utföras

med för styrelsen redan tillgänglig arbetskraft, torde å styrelsen ankomma

att förordna om den sakkunniga arbetsförstärkning, som må

påkallas, och som bör bekostas från domänfondens avkastning. Likaledes

synes det mig med hänsyn till rikstaxeriugens stora betydelse för statens

egna skogar icke mer än rimligt, att från samma avkastning jämväl utgår

avlöning till de föreslagna två överledarna, som domänstyrelseu torde

böra förordna.

Då vid den föreslagna anordningen arbetslöshetskommissionen ej

behöver vidkännas kostnad för arbetsledning för sådana till arbetslöshetsunderstöd

berättigade personer, som komma att anställas vid taxeringen,

torde i överensstämmelse med vad kommissionen föreslagit,

kommissionen böra till domänstyrelsen för dessas avlöning och inkvartering

m. m. dylikt betala visst belopp per dagsverke, beräknat efter

av kommissionen eljest för nödhjälpsarbete och ledning därav tillämpade

grunder.

Vad härutöver för avlöning, bestämd med hänsyn till arbetets

natur av nödhjälpsarbete, erfordras till lagledare, förmän och omförmälda

aspiranter ävensom åtgår till instrument, kartor, blanketter, reseersättningar

in. m. bör utgå från särskilt för ändamålet anvisat anslag.

Domänstyrelsens överslagsberäkning giver vid handen, att härför torde

erfordras omkring 70,000 kronor.

Ehuruväl de utgifter för taxeringen, som enligt vad jag föreslagit

skola utgå från arbetslöshetsanslaget, icke nu kunna beräknas och således

icke heller kan angivas en totalkostnad för den i år ifrågasatta

taxeringen, vill jag dock för möjliggörande av någon jämförelse med de

av Värmlandskommissionen på sin tid beräknade kostnaderna för en

rikstaxering framhålla, att taxeringen av skogarna i de nu föreslagna

länen motsvarar 22 procent av en skogstaxering av hela riket med

undantag av det redan taxerade Värmlands län.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Då arbetet delvis bör igångsättas redan från och med den 1 maj,

men anslag icke lämpligen bör ifrågasättas till anvisande förrän i budgeten

för budgetåret 1 juli 1923—30 juni 1924, torde domänstyrelsen

anbefallas att förskottera vad av anslaget erfordras före den 1 juli

1923.

För det nu ifrågasatta anslaget har icke beräknats något belopp

i statsverkspropositionen. Jag vill emellertid erinra, att för understöd

till jorddelningsväsendet, varför i avbidan på utredning i statsverkspropositionen

beräknats under nionde huvudtiteln 290,000 kronor, av

Kungl. Maj:t i senare avlåten proposition äskats allenast 226,000 kronor.

Även med beaktande av att Kungl. Maj:t förut i särskild proposition

äskat ett i statsverkspropositionen ej beräknat anslag å 10,225 kronor,

kommer emellertid det för täckande av de under nionde huvudtiteln

upptagna utgifterna beräknade belopp att vid bifall till av mig nu

ifrågasatt anslag överskridas med allenast 16,225 kronor. Anslaget

torde, för att, i den mån det ej erfordras för årets arbete, kunna användas

för fortsatt taxering av rikets skogar, givas natur av reservationsanslag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att för anordnande av en taxering av skogarna i Jönköpings,

Kronobergs, Kalmar och. Kopparbergs län anvisa för budgetåret 1923—

1924 under nionde huvudtiteln ett extra reservationsanslag

av ......................................................................................... kronor 70,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 154 käft. (Nr 191.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:138 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till riksskogstaxering. s. 15 i texten
  2. JoU 1923:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till riksskogstaxering. s. 4 i texten