Med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1923—1921 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner
1923-03-16 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1923:215, Med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1923—1921 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.
Nr 215.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1923—1921 åt dels kyrkoherdar och komministrar
i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar
och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare
av prästerliga emeritilöner; given Stockholms
slott den 16 mars 1923.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlatande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Olof Olsson.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 16 mars 1923.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, (Ksson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,
ScHLYTER, OrNE.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 175 Käft. (Nr 215.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.
Dyrtidstilllägg
åt kyrkoherdar
och
komministrar
i nyreglerade
pastorat m. fl.
prästmän.
Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:
Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla frågan om beredande
av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1923—1924 åt de
präster, som fått sina löneförmåner reglerade genom 1910 års prästerliga
avlöningslagar.
Det torde därvid vara lämpligt att till en början erinra om
gällande bestämmelser i ämnet.
De grundläggande stadgandena rörande prästernas dyrtidstillägg
finnas intagna i den efter riksdagens och kyrkomötets hörande utfärdade
lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd
åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie
präster och innehavare av prästerliga emeritilöner.
Angående sättet för gäldandet av krigstidsunderstödet föreskrives i lagen, att
dylikt understöd åt kyrkoherdar, komministrar och ständiga adjunkter skall för
varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap, bestridas, i den mån sådant erfordras,
medelst församlingsavgifter och övriga till prästerskapet anslagna avlöningstillgångar,
på sätt och i den ordning 11 § första mom. samt 19 och 20 §§ lagen
om reglering av prästerskapets avlöning stadga. Har för bestridande av, jämte
avlöning, krigstidsunderstöd åt nu nämnda präster såsom församlingsavgifter inom
ett pastorat utdebiterats sammanlagt större belopp än som motsvarar 6 öre för
varje helt eller påbörjat tiotal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, skall ersättning
av kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet.
Krigstidsunderstöd åt adjunkt i egentlig bemärkelse samt åt innehavare av prästerlig
emeritilön skall i sin helhet gäldas ur kyrkofonden.
I lagen meddelas vidare, bland annat, den bestämmelsen, att kyrkofonden
ej får för något år i vidsträcktare mån tagas i anspråk för gäldande av krigstidsunderstöd
än som motsvarar fondens återstående överskott för närmast föregående
kalenderår, sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter blivit bestridda.
Genom lag den 22 april 1921 (nr 192) har ett tillägg till denna bestämmelse
gjorts av innehåll, att, därest med iakttagande av angivna begränsning skäligt
krigstidsunderstöd icke kan beredas prästerskapet, då må, där särskilda skäl föreligga,
för ändamålet användas jämväl ytterligare belopp, icke överstigande den
kapitalökning, fonden intill närmast föregående kalenderår vunnit efter den 31
december 1918.
Vad kontraktsprostarna beträffar, bereddes möjlighet till dyrtidstillägg
först genom lagen den 19 november 1920 (nr 844) angående
dyrtidstillägg åt kontraktsprostar.
De närmare bestämmelserna om prästernas dyrtidstillägg under
ecklesiastikåret 1922—1923 återfinnas i dels kungörelsen den 15 juni
1922 (nr 392) angående dyrtidstillägg för sagda ecklesiastikår åt
kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kon
-
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.
traktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels och kungörelsen
samma dag (nr 393) angående dyrtidstillägg för nämnda tid åt innehavare
av prästerliga emeriti löner.
Att lämna någon närmare redogörelse för innehållet i nämnda
kungörelser torde icke vara påkallat. Jag anser mig dock böra erinra
om några av de allmänna grunderna för tilläggets utgående.
Till de i tjänst varande prästmännen utgår dyrtidstillägget under form av
dels procentuellt tillägg å de med befattningen i fråga förenade kontanta avlöningsförmånerna,
dels ock ett fixt dagtillägg. Till befattningshavare med en familjemedlcn
utgör det procentuella tillägget 37 procent å lönen och (lagtillägget
1 krona för dag. I fråga om befattningshavare med mer än en familjemedlem
ökas dagtillägget med ett belopp av 18 öre för varje familjemedlem utöver en.
Har befattningshavaren icke någon familjemedlem att försörja, utgår dyrtidstilllägget
med 9/io av det belopp, som för motsvarande avlöning tillkommer befattningshavare
med en familjemedlem.
Bestämmelserna om det procentuella tilläggets och dagtilläggets storlek skulle
gälla allenast tills vidare, intill dess Kungl. Maj:t kunde annorlunda förordna.
Någon sänkning av dyrtidstillägget har dock icke behövt vidtagas under ecklesiastikåret.
Det grundtal, som tagits till utgångspunkt vid utmätandet av de genom
kungörelsen den 15 juni 1922 för ecklesiastikåret 1922 1923 beviljade dyrtids
tilläggen,
sammanfaller nämligen med medeltalet för de grundtal, som under de
olika kalenderkvartalen varit normerande för statstjänstemannens dyrtidstillägg
under motsvarande tidsperiod. o
Till innehavarna av prästerliga emeritilöner utgår dyrtidstillägget med dels
ett belopp, bestämt i förhållande till ett för varje kvartal gällande grundtal, procentuellt
tillägg, dels ock ett för varje kvartal lika belopp, fast tillägg. Det procentuella
tillägget utmätes efter enahanda grunder som dyrtidstillägget till statens
icke nyreglerade pensionärer med tillämpning av så kallad glidande skala. Olikheterna
äro endast formella och hänföra sig huvudsakligen till det förhållandet,
att emeritilönerna utbetalas för ecklesiastikkvartal. Det fasta tillägget avser att
giva innehavarna av de lägsta emeritilönerna en förhöjning i dyrtidstillägget, som
motsvarar det till vissa av statens pensionärer utgående pensionstillägget jämte
därå belöpande dyrtidstillägg. Med hänsyn till bestämmelserna i emeritilönelagen
har det nämligen icke varit möjligt att utan kyrkomötets hörande förhöja emeritilönerna
med belopp, motsvarande pensionstillägget.
De sålunda fastställda grunderna för bestämmandet av dyrtidstillägg
under ecklesiastikåret 1922—1923 åt de i tjänst varande
prästmännen avvika i någon mån från dem som varit gällande i
fråga om statens befattningshavare under motsvarande tidsperiod.
Med hänsyn till de säregna grunder, varefter det ordinarie
prästerskapets löner utmätas, samt de regler, som gälla för bestridandet
av kostnaden för det till samma prästmän utgående dyrtids
-
Jämförelse
mellan pras
temas och
statstjänstemannens
dyrtidstill
lägg
-
Dyrtidstilllägget
för
ecklesiastikåret
1923—1924.
4 Kunyl. May.ts proposition Nr 215.
tillägget, ansåg man, då systemet med s. k. glidande skala började
användas för statstjänstemännens del, icke lämpligt att övergå till
samma system beträffande de i tjänst varande prästmännen. Dessas
dyrtidstillägg bar därför även under ecklesiastikåren 1919—1923
utgått efter ett system med fixa belopp. För att bereda möjlighet
att under löpande ecklesiastikårs lopp vidtaga eventuellt nödig jämkning
i det prästerna tilldelade dyrtidstillägget har emellertid Kungl.
Maj:t erhållit bemyndigande att, därest det grundtal, i förhållande
vartill statstjänstemännens dyrtidstillägg beräknades, under året bleve
föremål för sänkning, förordna, att det till prästerna utgående tilllägget
skulle undergå skälig minskning. Med anledning härav har
för nämnda ecklesiastikar stadgandet om tilläggets storlek formulerats
pa sadant sätt, att bestämmelsen förklarats skola gälla allenast
tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade.
Såsom förut meddelats har under ecklesiastikåret 1922—1925 någon
sänkning av prästernas dyrtidstillägg icke behövt vidtagas.
Med hänsyn till de naturaförmåner och tjänstbarheter, som tillförsäkrats
en stor del av prästerskapet i samband med de förutvarande
bostadsboställenas utarrendering, och vilka givetvis i ett flertal
fall medfört en ej oväsentlig lättnad i dyrtidens tryck, har det
beträffande ecklesiastikåret 1918—1919 och senare ecklesiastikår ansetts
skäligt, att de i tjänst varande prästernas dyrtidstillägg bleve
föremål för någon nedsättning i jämförelse med statstjänstemännens.
Från och med ecklesiastikåret 1919—1920 har det till prästerna utgående
tillägget utmätts så, att det skulle komma att ligga omkring
7 procent under statstjänstemännens. Denna minskning har ansetts
lämpligen böra drabba enbart det procentuella tillägget.
Övriga avvikelser från de för statstjänstemännen gällande bestämmelserna,
vilka avvikelser i regel varit föranledda av hänsyn till det
egenartade prästerliga avlöningssystemet, torde icke vara av beskaffenhet
att behöva särskilt beröras.
Efter denna återblick på de bestämmelser, som reglera grunderna
för prästernas dyrtidstillägg under nu löpande ecklesiastikår,
ber jag få övergå till frågan om beredande av dvrtidstillägg för
ecklesiastikåret 1923—1924.
Utredning i nämnda hänseende har enligt Kungl. Maj:ts uppdrag
verkställts av kyrkofondskommittén.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. May.ts proposition Nr 215. •’
I fråga om de allmänna grunderna för dyrtidstil läggets utmätande
yttrar kommittén i sitt den 9 mars 1923 dagtecknade utlåtande
följande:
I likhet med vild tidigare varit fallet synes beträffande det till prästerna
under ecklesiastikåret 1923—1924 utgående dyrtidstillägget såsom allmän regel
böra gälla, att de grunder, som kunna komma att fastställas för utmätande av
statstjänstemannens och statspensionärernas dyrtidstillägg för motsvarande tidrymd,
böra i tillämpliga delar vara normerande jämväl för prästernas tillägg.
I proposition (nr 2) till 1923 års riksdag med förslag till allmänna grunder Dyrtidstilläsför
dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. m. hava för befattnings- gets storlek
havarna i de icke nyreglerade verken i fråga om tilläggets storlek föreslagits
vissa bestämmelser att tillämpas från och med den 1 juli 1923. , prästmannen.
Då det gäller att med utgångspunkt från de normer, vilka föreslagits skola
äga tillämpning å statstjänstemännens dyrtidstillägg, bestämma de grunder, som
böra tillämpas i fråga om tillägget åt de i tjänst varande prästmännen, bör först
beaktas, att prästernas tillägg på grund av förut antydda orsaker hittills icke
ansetts böra utgå efter systemet med glidande skala, utan under form av dels
ett fixt dagtillägg och dels visst procentuellt tillägg å löneförmånerna, båda dessa
tillägg till sin storlek bestämda för hela ecklesiastikåret, ehuru med rätt för Kungl.
Maj:t att förordna om nedsättning av beloppen.
Levnadskostnadsindex, vilken för 4:e kvartalet 1921 uppgick till 231 och
för 4:e kvartalet 1922 till 190, bar för l:a kvartalet av innevarande år fastställts
till 183. Sedan de beräkningar, på vilka den senaste indexsättningen grundade
sig, verkställdes, bär den allmänna prisnivån ytterligare i någon mån sjunkit.
Det är därför mycket sannolikt, att indextalet för 2:a kvartalet 1923 kornmer
att något understiga det för l:a kvartalet fastställda. I propositionen angående
statstjänstemännens dyrtidstillägg hava kostnaderna för dyrtidstilläggen under
budgetåret 1923—1924 beräknats med utgångspunkt från en indexställning av
175 Vid sådant förhållande har kommittén ansett sig böra till grund för sina
beräkningar och förslag beträffande det kommande ecklesiastikåret lägga samma
indextal, d. v. s. 175. Skulle det under ecklesiastikårets senare del visa sig, att
det sålunda antagna medeltalet är för högt, bör naturligen erforderlig sänkning
av
dyrtidstillägget äga rum. , ,, ,
Ett indextal av 175 anger en levnadskostnadsökning av 75 procent. Med
tillämpning av de normer, som i propositionen föreslagits för statstjänstemännens
dyrtidstillägg, skulle dyrtidstillägget till de i tjänst varande prästmännen såsom
regel utgöra 37 procent av årliga avlöningsbeloppet. För befattningshavare med
barn under 16 år skulle tilläggsbeloppet ökas med 7n>, för annan befattningshavare,
som ej uppnått 25 års ålder, skulle det däremot minskas med Vio. A den
del av’ årsavlöningen, som överstiger 7,800 kronor för år, skulle dyrtidstillägg ej
utgå.
I likhet med vad tidigare ägt rum, torde emellertid, då fråga är om de
prästerliga befattningshavarna, vissa jämkningar böra vidtagas i de normer, som
skola tillämpas beträffande statstjänstemännens dyrtidstillägg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
G
Emeriti.
Kungi. Maj.ts proposition Nr 215.
Såsom förut framhållits, har man med hänsyn till de naturaförmåner av
olika slag, som ett flertal präster fått sig tillförsäkrade, hittills utgått ifrån att
Pr&^ernas dyrtidstillägg borde ligga något under statstjänstemannens. Först fastställdes
skillnaden till 3 procent, men från och med ecklesiastikåret 1919—1920
har det ansetts, att en skillnad av 7 procent kunde vara skälig. De förhållanden
som rådde, då denna skillnad fixerades till 7 procent, hava emellertid numera
undergått så störa förändringar, att en minskning av) sagda procenttal enligt
kommitténs mening är av behovet påkallad. Levnadskostnadsökningen, som i
början av år 1919 uppgick till 167 procent och vid ingången av år 1920 utgjorde
159 procent, har, såsom förut meddelats, nu nedgått till 83 procent, Den ekonomiska
förmån, som naturaprestationerna utgjort — särskilt i de fall, där do skolatbetalas
efter bestämda pris, fixerade före eller i början av dyrtiden — har på
grund av denna allmänna prissänkning i hög grad minskats. Härtill kommer, att
ett icke obetydligt antal ordinarie präster — inemot 20 procent av hela antalet —
i^e åtnjuter några som helst tjänstbarheter, samt att i de fall, då tjänstbarheter
utgå dessa, enligt vad undersökningar, som utförts av de s. k. ecklesiastika
arrendesakkunniga, giva vid handen, såsom regel icke torde kunna anses tillskynda
vederbörande befattningshavare någon verkligt betydande ekonomisk förman.
I övrigt får kommittén rörande spörsmålet om naturaprestationerna ocli
deras ekonomiska betydelse hänvisa till det betänkande och förslag angående det
ecklesiastika arrendeväsendet, som. den 28 februari 1923 avgivits av nyssberörda
sakkunniga (sid. 27 o. följ.). Efter att hava övervägt samtliga på frågan inverkande
omständigheter har kommittén kommit till den uppfattningen, att skillnaden
mellan statstjänstemannens och prästernas dyrtidstillägg numera icke skäligen
kan utmätas större än 4 procent.
Då det endast torde finnas ett mycket obetydligt antal prästmän, som icke
uppnatt 2o års ålder, synes icke vara påkallat att vid dyrtidstilläggets bestämmande
tillämpa särskilda regler ifråga om dessa unga präster. Dyrtidstillägget till
de icke familjeförsörjande prästerna torde därför i samtliga fall böra utgå med
fulla beloppet.
Proposition till innevarande års riksdag angående dyrtidstillägg åt f. d.
befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer har ännu ej avgivits. Enligt
vad kommittén inhämtat, torde propositionen ifråga komma att avlämnas först
längre fram under riksdagen, möjligen först sedan riksdagen fattat ståndpunkt i
fråga om de i tjänst varande befattningshavarnas dyrtidstillägg. Vid sådant förhållande
är det för kommittén ej möjligt att framlägga formligt förslag till de
grundei, som böra tillämpas i fråga om det till prästerliga emeriti utgående dyrtidstillägget,
Kommittén anser sig dock böra erinra därom, att jämlikt 3 § lagen
om kngstidsunderstöd ^ de grunder, som gälla för krigstidstillägg eller
anuat dylikt understöd, åt statens pensionärer, skola äga motsvarande tillämpning
1 fråga om . krigstidstillägg åt prästerliga emeriti. Sedan grunderna för det till
statens pensionärer utgående dyrtidstillägget blivit bestämda, är det följaktligen
en jämförelsevis enkel åtgärd att fastställa grunderna för det tillägg, som bör
tillkomma de prästerliga emeriti.
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.
I fråga om do grupper av befattningshavare, som skola erhålla dyrtidstillägg,
och de löneförmåner, å vilka tillägg hör beräknas, ävensom beträffande grunderna
i övrigt för tilläggets utmätande synas andra ändringar i de bestämmelser, vilka
gälla för ecklesiastikåret 1922—1923, icke vara påkallade än de, som föranledas
därav att särskilt dagtillägg icke skall utgå.
Såsom framgår av det nyss anförda, föreslår kyrkofondskommittén
i fråga om dyrtidstilläggets storlek, att tillägget till de i
tjänst varande prästmännen måtte utgå mod ett belopp, motsvarande
33 procent å sammanlagda avlöningsbeloppet. För befattningshavare
med barn under 16 år skulle tillägget ökas med 1/io. Vid
beräknande av dyrtidstill äggets storlek har kommittén utgått från
ett indextal av 175 (d. v. s. samma indextal, som lagts till grund
vid beräkningarna av kostnaden för statstjänstemannens dyrtidstillägg
under budgetåret 1923—1924) samt tillämpat de grunder,
som föreslagits för utmätande av dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst. Den sänkning av prästernas dyrtidstillägg i förhållande
till statstjänetemännens, som ansetts påkallad med hänsyn
huvudsakligen till de ett flertal bland prästerna tillförsäkrade naturaförmånerna
av olika slag, och vilken skillnad sedan ecklesiastikåret
1919—1920 varit fixerad till 7 procent, har kommittén ansett böra
fastställas till 4 procent.
Det synes mig, som om den av kommittén framförda motiveringen
för att minska skillnaden mellan det till statstjänstemännen
och det till prästerna utgående dyrtidstillägget från 7 till 4 procent
vore övertygande. Även i övrigt ansluter jag mig till kommitténs
förslag beträffande tilläggets storlek. Jag anser mig dock böra framhålla,
att förslagen hänföra sig till ett indextal av 175 samt att
följaktligen, därest indextalet kommer att under ecklesiastikåret avsevärt
nedgå under nämnda tal, dyrtidstillägget bör undergå skälig
sänkning.
I fråga om de grupper av befattningshavare, som skola erhålla
dyrtidstillägg, och de löneförmåner, å vilka tillägget bör beräknas,
torde någon ändring av de för närvarande gällande bestämmelserna
icke erfordras.
I förutnämnda lag om krigstid sunderstöd åt prästerna av den
30 augusti 1918 stadgas, att beträffande dyrtidstillägg till innehavare
av prästerliga emeritilöner de grunder, som kunna bliva fastställda
för dylikt understöd åt statens pensionärer, skola äga mot
-
Grunderna i
övrigt för
tillaggets
beräknande.
Departe
mentschefen
-
8
Kostnadsbe
räkningar.
Totala beloppet
dyrtidstillägg
för
ecklesiastikåret
1923—1924.
Kostnadens
fördelning
mellan pastoraten
och
kyrkofonden.
Kungl. May.ts proposition Nr 215.
svarande tillämpning. Det är således meningen, att prästerliga emeriti
skola i möjligaste mån jämställas med pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst i motsvarande pensionsläge. Därest man
vill uppnå detta mål, lärer det bliva nödigt att, i likhet med vad
som äger rum under innevarande ecklesiastikår, tilldela innehavarna
av emeritilöner under en viss storlek — utom dyrtidstillägg å emeritilönen,
beräknat på enahanda sätt som dyrtidstillägg å pension till
f. d. befattningshavare i statens tjänst — jämväl ett s. k. fast tillägg,
så avpassat att det motsvarar statspensionärernas pensionstillägg med
därå belöpande dyrtidstillägg. Innehavarna av prästerliga emeritilöner
böra följaktligen såsom dyrtidstillägg erhålla dels ett procentuellt
tillägg, utmätt efter enahanda grunder, som kunna komma att fastställas
för statens pensionärer under budgetåret 1923—1924, dels ock
ett fast tillägg, beräknat på sätt här ovan angivits.
Jag övergår härefter till att behandla dels frågan om kostnaden
för dyrtidstillägget under ecklesiastikåret 1923—1924, därest
detta tillägg kommer att utgå enligt de av mig förordade grunderna,
dels och spörsmålet om kyrkofondens förmåga att bära den
på fonden belöpande andelen av sagda kostnad.
I förstnämnda hänseende yttrar kommittén följande:
Kommittén har verkställt beräkningar rörande storleken av det belopp, vartill
prästernas dyrtidstillägg, därest det komme att utdelas efter förut angivna
grunder, sammanlagt skulle uppgå under ecklesiastikåret 1923—1924. Enligt dessa
kalkyler skulle hela tilläggsbeloppet för ordinarie präster och ständiga adjunkter
komma att uppgå till omkring 4,100,000 kronor, för adjunkter i egentlig bemärkelse
till omkring 110,000 kronor, för kontraktsadjunkter till omkring 10,000
kronor och för kontraktsprostar till omkring 30,000 kronor. För emeriti bar kommittén
ansett sig böra beräkna samma belopp som förra ecklesiastikåret eller
150,000 kronor. Dyrtidstilläggen skulle således tillhopa kunna beräknas uppgå
till omkring 4,400,000 kronor.
På grund av stadgandet i 4 § lagen den 30 augusti 1918 kommer i vissa
fall en del av dyrtidstillägget till det ordinarie prästerskapet och de ständiga adjunkterna
i nyreglerade pastorat att påvila pastoiaten i form av ökade församlingsavgifter
inom den stadgade ramen av 6 öre per 10-krona av hela inkomstbeloppet.
Återstoden av tillägget till nämnda befattningshavare får kyrkofonden vidkännas
dels i form av minskad inkomst av arrendemedel, lägenhetsavgälder och
räntor, vilka eljest skulle från pastoraten hava inlevererats till fonden enligt 3 §
5 inom. kyrkofondslagen, dels genom ökad utbetalning av skogsförsäljningsmedei.
som tillkomma pastoraten enligt 19 § 4 mom. prästlöneregleringslagen, dels och
genom förhöjda bidrag till pastoraten enligt 21 § sistnämnda lag.
9
Kungi. Maj:ts proposition Nr 215.
Då det gällt att söka beräkna, huru stor del av tilläggsbeloppet till ordinarie
präster och ständiga adjunkter — såsom förut meddelats tillhopa, omkring 4,100,000
kronor — som kan förväntas komma att bestridas genom ökade församhngsavgitter,
och huru stor anpart av sagda belopp, som torde komma att belasta kyrkofonden,
har kommittén använt sig av en av kommittén tidigare verkställd utredning, innefattande
särskilda beräkningar för varje nyreglorat pastorat. Sagda pastoratskalkyler
hava verkställts med utgångspunkt från de taxeringsvärden och inkomstbelopp,
som fastställts vid 1919 års taxeringar, samt med användande i övrigt
av de senaste uppgifter angående avlöningstillgångarnas storlek, vaka vant foi
kommittén tillgängliga. Den med utgångspunkt från berörda utredning nu gjorda
beräkningen för ecklesiastikåret 1923—1924 har givit till resultat, att omkring
1.640.000 kronor torde komma att åvila församlingarna, under det att omkring
2.460.000 kronor torde stanna å kyrkofonden.
Då dyrtidstillägget till adjunkter i egentlig bemärkelse, kontraktsadjunkter,
kontraktsproster och emeriti, tillhopa omkring 300,000 kronor, i sm helhet utgår
från kyrkofonden, skulle denna således få att svara för inalles 2,760,000 kionor
av totalkostnaden för tillägget.
Följande tablå innehåller en sammanställning av de utav kyrkofondskommitten
gjorda beräkningarna angående tilläggsbeloppens stoi
lek samt deras fördelning mellan pastoraten och kyrkofonden.
Ordinarie präster och ständiga adjunkter . . .
Adjunkter i egentlig bemärkelse..........
Kontraktsadjunkter ...................
Kontraktsprostar.....................
Summa dyr- tidstillägg
Av totalbeloppet be- strides av
pastoraten
kyrkofonden
kr.
kr.
kr.
4,100,000
110,000
10,000
30,000
150,000
1,640,000
2,460,000
110,000
10,000
30,000
150,000
4,400,000
1,640,000 | 2,760,000
Rörande kyrkofondens förmåga att bära utgiften för tillägget
uttalar sig kommittén på följande sätt:
Kyrkofondens kapitalbehållning har hittills — med undantag för det enda
året 1921 — år från år ökats. Vid 1920 års utgång uppgick densamma enligt
den å statskontorets fondbyrå upprättade s. k. fondredogörelsen till 30,573,384
kronor. Enligt det å sagda byrå verkställda sammandraget av fondens kassa- och
lånekonton utgjorde däremot behållningen vid berörda tidpunkt endast 28,140,874
kronor. Skillnaden mellan de belopp, som redovisas i fondredogörelsen, och dem,
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 savil. 175 käft. (Nr 215.) 2
Kyrkofondens
ställning
enligt 1922
års bokslut:
10
De formella
förutsättningarna
för beviljande
av
dyrtidstillägg
för 1923—
1924.
Kung1. Maj:ts proposition Nr 215.
som finnas intagna i sammandraget av kassa- och lånekontona, uppgives huvudsakligen
bero på den omständigheten, att f''ondredogörelsen såsom kyrkofondens
inkomst av skogsförsäljningsmedel för ett visst år upptar dels de belopp, som
vid årets virkesförsäljningar betingats såsom köpeskilling, oberoende av om sagda
belopp inflyta under detta eller kommande år, dels ock värdet av inneliggande
osålt virkeslager, detta värde dock upptaget endast till avverknings- och apteringskostnaden,
under det att sammandraget av kassa- och lånekontona endast upptar
de belopp, som under året av domänstyrelsen inlevererats till kyrkofonden, och
vilka belopp hänföra sig till såväl föregående som löpande års virkesförsäljningar.
Med grunderna för kyrkofondslagen synes bäst överensstämma att vid bedömandet
av kyrkofondens ställning utgå från siffrorna i berörda sammandrag av
kassa- och lånekontona.
Under år 1921 minskades fondens behållning enligt fondredogörelsen med
4,881,533 kronor till 25,691,851 kronor, enligt sammandraget av kassa- och lånekontona
med 4,180,224 kronor till 23,960,650 kronor. Vid bedömandet av den
sålunda inträdda kapitalminskningen äro emellertid att beakta vissa i kommitténs
den 6 mars 1922 avgivna underdåniga utlåtande angående dyrtidstillägg för nu
löpande ecklesiastikår närmare angivna omständigheter av tillfällig karaktär, vilka
haft till följd dels att 1921 års inkomstbelopp blivit abnormt lågt, dels ock att
utgiftssumman för året blivit abnormt hög.
Under år 1922 har enligt sammandraget av kassa- och lånekontona fondens
behållning ökats från 23,960,650 kronor till 26,117,577 kronor, d. v. s. med i
runt tal 2,160,000 kronor. Fondens inkomster hava uppgått till sammanlagt
9,595,964 kronor (därav 3,000,000 kronor skogsmedel) och utgifterna till inalles
7,439,038 kronor (därav 2,210,068 kronor tidigare för nrycket inlevererade skogsmedel,
som under året överförts till domänfonden).
I 5 § första stycket lagen den 30 augusti 1918 om krigstidsunderstöd stadgas,
att kyrkofonden icke må för något ar i vidsträcktare mån tagas i anspråk
för gäldande av krigstidsunderstöd än som motsvarar fondens återstående överskott
för närmast föregående kalenderår, sedan samtliga fonden eljest åliggande
utgifter blivit bestridda. Till bestridande av kostnaden för dyrtidstillägg för ecklesiastikåret
1923 1924 lärer således enligt detta författningsrum få disponeras
ett belopp, motsvarande skillnaden mellan fondens inkomster under år 1922 och
dess. så att säga ordinarie utgifter (d. v. s. de utgifter, som icke hänföra sig till
dyrtidstillägget) under samma år.
Det är icke möjligt att med tillhjälp av för kommittén tillgängligt räkenskapsmaterial
fullt exakt utröna storleken av fondens utgifter under år 1922 för
prästernas dyrtidstillägg. Av kommittén verkställda approximativa beräkningar
hava emellertid givit vid handen, att fondens direkta, utgifter under år 1922 för
dyrtidstillägget sammanlagt torde hava uppgått till omkring 3,250,000 kronor, i
följd varav fondens övriga utgifter synas kunna beräknas till omkring 4,200,000
kronor.
Då fondens inkomster år 1922 uppgingo till nära 9,600,000 kronor, torde
det i 5 § första stycket lagen om krigstidsunderstöd åsyftade belopp, utöver vilket
kyrkofonden icke annat än i särskilda fall får tagas ''i anspråk för gäldande av
11
Kungl. Maj.ts proposition Nr 2Lr>.
dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1923-1924, kunna beräknas till omkring
5,400,0(10 kronor, ett belopp, vilket, såsom framgår av den har förut intagna
tablån, med cirka 2,640,000 kronor överstiger den summa — omkring 2,760,
kronor — som är erforderlig för att tilläggen skola kunna utgå enligt förut angivna
grunder.
Kommittén liar ansett sig böra undersöka icke blott, huruvida de i ovanberörda
5 å angivna formella förutsättningarna föreligga för beviljande tor ecklesiastikåret''
1923—1924 av ett dyrtidstillägg av den storlek som enligt det föregående
ifrågasatts, utan även i vilken mån fonden ma antagas aga förmåga åt
med anlitande av sina årsinkomster för år 1923 bestrida utöver sina ordina
utgifter, även den på fonden belöpande andelen av sagda dyrtidstil agg
En beräkning, huru kyrkofondens inkomster och utgifter kunna foi\antas
komma att ställa sig under år 1923, är givetvis synnerligen vansklig och kan icke
bliva annat än i hög grad approximativ. Den beräkning, som kommittén verk
ställt, har emellertid givit vid handen, att, därest tillfällig löneförbättring, dyrtidstillägg
och lönetillskott beviljas enligt av kommittén föreslagna grunder, kyrkofondens8
inkomster under år 1923 med den allra största sannolikhet kunna förväntas
komma att ej så obetydligt överstiga dess utgifter. — 4 id dessa kalkyler
har kommittén icke kunnat taga hänsyn till den minskning av fondens inkomster,
eventuellt ökning av dess utgifter, som kan föranledas delsav en okad
ersättning till domänfonden för arbetet med värden av de ecklesiastika skogarna^
dels och av de nyligen vidtagna ändringarna i principerna for beskattningen av
inkomsten från den ecklesiastiska fasta egendomen.
Beräkning
över kyrkofondens
inkomster
och
utgifterunder
år 1923.
Rörande kyrkofondens förmåga att för framtiden bära de dyrtidstillägg, som
till äventyrs må befinnas erforderliga, kunna naturligen ingå fullt säkra beräkningar
verkställas. Å ena sidan torde få tagas, i beräkning en fortsaitt nedgång; r
levnadskostnaderna och på grund därav ett minskat behov av ^r^stll^gg’
anledande ett minskat krav på fonden. A andra sidan åter torde vara att motse
en något ökad belastning av fonden till följd därav att de inkomstbelopp inom
de särskilda pastoraten, som skola ligga till grund för forsamlmgsbidragens utdebitering,
torde få förväntas komma att mångenstädes nedgå, medförande minskade
församlingsbidrag. Vidare bör beaktas, att man, sedan forhållandena pa
trävarumarknaden åter -blivit normala, torde hava att motse okade inkomster fr
de ecklesiastika skogarna. Med tagen hänsyn till alla olika på kyrkohoridens, ekonomi
inverkande omständigheter, finnes det efter kommitténs övertygelse grundade
skäl antaga, att fonden skall även för framtiden kunna jamte det den
bestrider sina ordinarie utgifter — lämna erforderligt bidrag till dyrtidstillägg åt
prästerskapet.
Fondens förmåga
att bära
framtida dyrtidstillägg.
Såsom av kyrkofondskommitténs utredning framgår, beräknas m
utgifterna för prästernas dyrtidstillägg under ecklesiastikaret l J2d
—1924 enligt föreslagna grunder uppgå till ett sammanlagt belopp
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.
av omkring 4,400,000 kronor, varav omkring 1,640,000 kronor skulle
bestridas av de särskilda pastoraten och cirka 2,760,000 kronor utgå
ur kyrkofonden. Under år 1922 hava fondens inkomster uppgått till
nära ^ 9,600,000 kronor. Av fondens till omkring 7,450,000 kronor
uPPSaende utgifter synas enligt kommitténs beräkningar omkring
3,250,000 kronor hänföra sig till dyrtidstillägget. Fondens övriga
utgifter skulle således kunna beräknas till cirka 4,200,000 kronor.
Skillnaden mellan fondens inkomster och dessa övriga utgifter, d. v. s.
det högsta belopp, som enligt 5 § första stycket krigstidsunderstödslagen
får tagas i anspråk av fondens medel till bestridande av kostnaden
för dyrtidstillägg under instundande ecklesiastikår, skulle således
utgöra 5,400,000 kronor, ett belopp, vilket är nära dubbelt så
stort som den enligt kommitténs kalkyler erforderliga summan. Då
kommitténs utredning vidare givit vid handen, att fondens inkomster
under ar 1928 med största sannolikhet komma att överstiga
dess _ utgifter (inberäknat utgiften för dyrtidstillägg enligt av kommittén
föreslagna grunder), synes med hänsyn till fondens ställning
icke möta några betänkligheter att för ecklesiastikåret 1923—1924
bevilja dyrtidstillägg av föreslagen storlek.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna de av mig i det föregående
förordade allmänna grunderna för beviljande av
dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1923—1924
till de prästmän, som finnas omförmälda i lagen
den 30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd
åt präster i nyreglerade pastorat samt
åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av
prästerliga emeritilöner ävensom i lagen den 19
november 1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg
åt kontraktsprostar;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, därest
det grundtal, i förhållande vartill statstjänstemän - nens dyrtidstillägg utgår, blir föremål för sänkning,
förordna, att det till de i tjänst varande
prästmännen utgående dyrtidstillägget skall undergå
skälig minskning.
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten bifalla samt förordnai, att
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Em. G.son Bergman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1923:195 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1923—1924 åt dels kyrkoherda s. 1 i texten
- SU 1923:100 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1923—1924 åt dels kyrkoherdar och kommin s. 3 i texten