Sök i Ratio Lex

Med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1923—1921 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner

1923-03-16 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:215, Med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1923—1921 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

Nr 215.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret

1923—1921 åt dels kyrkoherdar och komministrar

i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar

och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare

av prästerliga emeritilöner; given Stockholms

slott den 16 mars 1923.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlatande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 16 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, (Ksson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,

ScHLYTER, OrNE.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 175 Käft. (Nr 215.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

Dyrtidstilllägg

åt kyrkoherdar

och

komministrar

i nyreglerade

pastorat m. fl.

prästmän.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla frågan om beredande

av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1923—1924 åt de

präster, som fått sina löneförmåner reglerade genom 1910 års prästerliga

avlöningslagar.

Det torde därvid vara lämpligt att till en början erinra om

gällande bestämmelser i ämnet.

De grundläggande stadgandena rörande prästernas dyrtidstillägg

finnas intagna i den efter riksdagens och kyrkomötets hörande utfärdade

lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd

åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie

präster och innehavare av prästerliga emeritilöner.

Angående sättet för gäldandet av krigstidsunderstödet föreskrives i lagen, att

dylikt understöd åt kyrkoherdar, komministrar och ständiga adjunkter skall för

varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap, bestridas, i den mån sådant erfordras,

medelst församlingsavgifter och övriga till prästerskapet anslagna avlöningstillgångar,

på sätt och i den ordning 11 § första mom. samt 19 och 20 §§ lagen

om reglering av prästerskapets avlöning stadga. Har för bestridande av, jämte

avlöning, krigstidsunderstöd åt nu nämnda präster såsom församlingsavgifter inom

ett pastorat utdebiterats sammanlagt större belopp än som motsvarar 6 öre för

varje helt eller påbörjat tiotal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, skall ersättning

av kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet.

Krigstidsunderstöd åt adjunkt i egentlig bemärkelse samt åt innehavare av prästerlig

emeritilön skall i sin helhet gäldas ur kyrkofonden.

I lagen meddelas vidare, bland annat, den bestämmelsen, att kyrkofonden

ej får för något år i vidsträcktare mån tagas i anspråk för gäldande av krigstidsunderstöd

än som motsvarar fondens återstående överskott för närmast föregående

kalenderår, sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter blivit bestridda.

Genom lag den 22 april 1921 (nr 192) har ett tillägg till denna bestämmelse

gjorts av innehåll, att, därest med iakttagande av angivna begränsning skäligt

krigstidsunderstöd icke kan beredas prästerskapet, då må, där särskilda skäl föreligga,

för ändamålet användas jämväl ytterligare belopp, icke överstigande den

kapitalökning, fonden intill närmast föregående kalenderår vunnit efter den 31

december 1918.

Vad kontraktsprostarna beträffar, bereddes möjlighet till dyrtidstillägg

först genom lagen den 19 november 1920 (nr 844) angående

dyrtidstillägg åt kontraktsprostar.

De närmare bestämmelserna om prästernas dyrtidstillägg under

ecklesiastikåret 1922—1923 återfinnas i dels kungörelsen den 15 juni

1922 (nr 392) angående dyrtidstillägg för sagda ecklesiastikår åt

kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kon
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

traktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels och kungörelsen

samma dag (nr 393) angående dyrtidstillägg för nämnda tid åt innehavare

av prästerliga emeriti löner.

Att lämna någon närmare redogörelse för innehållet i nämnda

kungörelser torde icke vara påkallat. Jag anser mig dock böra erinra

om några av de allmänna grunderna för tilläggets utgående.

Till de i tjänst varande prästmännen utgår dyrtidstillägget under form av

dels procentuellt tillägg å de med befattningen i fråga förenade kontanta avlöningsförmånerna,

dels ock ett fixt dagtillägg. Till befattningshavare med en familjemedlcn

utgör det procentuella tillägget 37 procent å lönen och (lagtillägget

1 krona för dag. I fråga om befattningshavare med mer än en familjemedlem

ökas dagtillägget med ett belopp av 18 öre för varje familjemedlem utöver en.

Har befattningshavaren icke någon familjemedlem att försörja, utgår dyrtidstilllägget

med 9/io av det belopp, som för motsvarande avlöning tillkommer befattningshavare

med en familjemedlem.

Bestämmelserna om det procentuella tilläggets och dagtilläggets storlek skulle

gälla allenast tills vidare, intill dess Kungl. Maj:t kunde annorlunda förordna.

Någon sänkning av dyrtidstillägget har dock icke behövt vidtagas under ecklesiastikåret.

Det grundtal, som tagits till utgångspunkt vid utmätandet av de genom

kungörelsen den 15 juni 1922 för ecklesiastikåret 1922 1923 beviljade dyrtids
tilläggen,

sammanfaller nämligen med medeltalet för de grundtal, som under de

olika kalenderkvartalen varit normerande för statstjänstemannens dyrtidstillägg

under motsvarande tidsperiod. o

Till innehavarna av prästerliga emeritilöner utgår dyrtidstillägget med dels

ett belopp, bestämt i förhållande till ett för varje kvartal gällande grundtal, procentuellt

tillägg, dels ock ett för varje kvartal lika belopp, fast tillägg. Det procentuella

tillägget utmätes efter enahanda grunder som dyrtidstillägget till statens

icke nyreglerade pensionärer med tillämpning av så kallad glidande skala. Olikheterna

äro endast formella och hänföra sig huvudsakligen till det förhållandet,

att emeritilönerna utbetalas för ecklesiastikkvartal. Det fasta tillägget avser att

giva innehavarna av de lägsta emeritilönerna en förhöjning i dyrtidstillägget, som

motsvarar det till vissa av statens pensionärer utgående pensionstillägget jämte

därå belöpande dyrtidstillägg. Med hänsyn till bestämmelserna i emeritilönelagen

har det nämligen icke varit möjligt att utan kyrkomötets hörande förhöja emeritilönerna

med belopp, motsvarande pensionstillägget.

De sålunda fastställda grunderna för bestämmandet av dyrtidstillägg

under ecklesiastikåret 1922—1923 åt de i tjänst varande

prästmännen avvika i någon mån från dem som varit gällande i

fråga om statens befattningshavare under motsvarande tidsperiod.

Med hänsyn till de säregna grunder, varefter det ordinarie

prästerskapets löner utmätas, samt de regler, som gälla för bestridandet

av kostnaden för det till samma prästmän utgående dyrtids
-

Jämförelse

mellan pras

temas och

statstjänstemannens

dyrtidstill
lägg
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Dyrtidstilllägget

för

ecklesiastikåret
1923—1924.

4 Kunyl. May.ts proposition Nr 215.

tillägget, ansåg man, då systemet med s. k. glidande skala började

användas för statstjänstemännens del, icke lämpligt att övergå till

samma system beträffande de i tjänst varande prästmännen. Dessas

dyrtidstillägg bar därför även under ecklesiastikåren 1919—1923

utgått efter ett system med fixa belopp. För att bereda möjlighet

att under löpande ecklesiastikårs lopp vidtaga eventuellt nödig jämkning

i det prästerna tilldelade dyrtidstillägget har emellertid Kungl.

Maj:t erhållit bemyndigande att, därest det grundtal, i förhållande

vartill statstjänstemännens dyrtidstillägg beräknades, under året bleve

föremål för sänkning, förordna, att det till prästerna utgående tilllägget

skulle undergå skälig minskning. Med anledning härav har

för nämnda ecklesiastikar stadgandet om tilläggets storlek formulerats

pa sadant sätt, att bestämmelsen förklarats skola gälla allenast

tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade.

Såsom förut meddelats har under ecklesiastikåret 1922—1925 någon

sänkning av prästernas dyrtidstillägg icke behövt vidtagas.

Med hänsyn till de naturaförmåner och tjänstbarheter, som tillförsäkrats

en stor del av prästerskapet i samband med de förutvarande

bostadsboställenas utarrendering, och vilka givetvis i ett flertal

fall medfört en ej oväsentlig lättnad i dyrtidens tryck, har det

beträffande ecklesiastikåret 1918—1919 och senare ecklesiastikår ansetts

skäligt, att de i tjänst varande prästernas dyrtidstillägg bleve

föremål för någon nedsättning i jämförelse med statstjänstemännens.

Från och med ecklesiastikåret 1919—1920 har det till prästerna utgående

tillägget utmätts så, att det skulle komma att ligga omkring

7 procent under statstjänstemännens. Denna minskning har ansetts

lämpligen böra drabba enbart det procentuella tillägget.

Övriga avvikelser från de för statstjänstemännen gällande bestämmelserna,

vilka avvikelser i regel varit föranledda av hänsyn till det

egenartade prästerliga avlöningssystemet, torde icke vara av beskaffenhet

att behöva särskilt beröras.

Efter denna återblick på de bestämmelser, som reglera grunderna

för prästernas dyrtidstillägg under nu löpande ecklesiastikår,

ber jag få övergå till frågan om beredande av dvrtidstillägg för

ecklesiastikåret 1923—1924.

Utredning i nämnda hänseende har enligt Kungl. Maj:ts uppdrag

verkställts av kyrkofondskommittén.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 215. •’

I fråga om de allmänna grunderna för dyrtidstil läggets utmätande

yttrar kommittén i sitt den 9 mars 1923 dagtecknade utlåtande

följande:

I likhet med vild tidigare varit fallet synes beträffande det till prästerna

under ecklesiastikåret 1923—1924 utgående dyrtidstillägget såsom allmän regel

böra gälla, att de grunder, som kunna komma att fastställas för utmätande av

statstjänstemannens och statspensionärernas dyrtidstillägg för motsvarande tidrymd,

böra i tillämpliga delar vara normerande jämväl för prästernas tillägg.

I proposition (nr 2) till 1923 års riksdag med förslag till allmänna grunder Dyrtidstilläsför

dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. m. hava för befattnings- gets storlek

havarna i de icke nyreglerade verken i fråga om tilläggets storlek föreslagits

vissa bestämmelser att tillämpas från och med den 1 juli 1923. , prästmannen.

Då det gäller att med utgångspunkt från de normer, vilka föreslagits skola

äga tillämpning å statstjänstemännens dyrtidstillägg, bestämma de grunder, som

böra tillämpas i fråga om tillägget åt de i tjänst varande prästmännen, bör först

beaktas, att prästernas tillägg på grund av förut antydda orsaker hittills icke

ansetts böra utgå efter systemet med glidande skala, utan under form av dels

ett fixt dagtillägg och dels visst procentuellt tillägg å löneförmånerna, båda dessa

tillägg till sin storlek bestämda för hela ecklesiastikåret, ehuru med rätt för Kungl.

Maj:t att förordna om nedsättning av beloppen.

Levnadskostnadsindex, vilken för 4:e kvartalet 1921 uppgick till 231 och

för 4:e kvartalet 1922 till 190, bar för l:a kvartalet av innevarande år fastställts

till 183. Sedan de beräkningar, på vilka den senaste indexsättningen grundade

sig, verkställdes, bär den allmänna prisnivån ytterligare i någon mån sjunkit.

Det är därför mycket sannolikt, att indextalet för 2:a kvartalet 1923 kornmer

att något understiga det för l:a kvartalet fastställda. I propositionen angående

statstjänstemännens dyrtidstillägg hava kostnaderna för dyrtidstilläggen under

budgetåret 1923—1924 beräknats med utgångspunkt från en indexställning av

175 Vid sådant förhållande har kommittén ansett sig böra till grund för sina

beräkningar och förslag beträffande det kommande ecklesiastikåret lägga samma

indextal, d. v. s. 175. Skulle det under ecklesiastikårets senare del visa sig, att

det sålunda antagna medeltalet är för högt, bör naturligen erforderlig sänkning
av

dyrtidstillägget äga rum. , ,, ,

Ett indextal av 175 anger en levnadskostnadsökning av 75 procent. Med

tillämpning av de normer, som i propositionen föreslagits för statstjänstemännens

dyrtidstillägg, skulle dyrtidstillägget till de i tjänst varande prästmännen såsom

regel utgöra 37 procent av årliga avlöningsbeloppet. För befattningshavare med

barn under 16 år skulle tilläggsbeloppet ökas med 7n>, för annan befattningshavare,

som ej uppnått 25 års ålder, skulle det däremot minskas med Vio. A den

del av’ årsavlöningen, som överstiger 7,800 kronor för år, skulle dyrtidstillägg ej

utgå.

I likhet med vad tidigare ägt rum, torde emellertid, då fråga är om de

prästerliga befattningshavarna, vissa jämkningar böra vidtagas i de normer, som

skola tillämpas beträffande statstjänstemännens dyrtidstillägg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Emeriti.

Kungi. Maj.ts proposition Nr 215.

Såsom förut framhållits, har man med hänsyn till de naturaförmåner av

olika slag, som ett flertal präster fått sig tillförsäkrade, hittills utgått ifrån att

Pr&^ernas dyrtidstillägg borde ligga något under statstjänstemannens. Först fastställdes

skillnaden till 3 procent, men från och med ecklesiastikåret 1919—1920

har det ansetts, att en skillnad av 7 procent kunde vara skälig. De förhållanden

som rådde, då denna skillnad fixerades till 7 procent, hava emellertid numera

undergått så störa förändringar, att en minskning av) sagda procenttal enligt

kommitténs mening är av behovet påkallad. Levnadskostnadsökningen, som i

början av år 1919 uppgick till 167 procent och vid ingången av år 1920 utgjorde

159 procent, har, såsom förut meddelats, nu nedgått till 83 procent, Den ekonomiska

förmån, som naturaprestationerna utgjort — särskilt i de fall, där do skolatbetalas

efter bestämda pris, fixerade före eller i början av dyrtiden — har på

grund av denna allmänna prissänkning i hög grad minskats. Härtill kommer, att

ett icke obetydligt antal ordinarie präster — inemot 20 procent av hela antalet —

i^e åtnjuter några som helst tjänstbarheter, samt att i de fall, då tjänstbarheter

utgå dessa, enligt vad undersökningar, som utförts av de s. k. ecklesiastika

arrendesakkunniga, giva vid handen, såsom regel icke torde kunna anses tillskynda

vederbörande befattningshavare någon verkligt betydande ekonomisk förman.

I övrigt får kommittén rörande spörsmålet om naturaprestationerna ocli

deras ekonomiska betydelse hänvisa till det betänkande och förslag angående det

ecklesiastika arrendeväsendet, som. den 28 februari 1923 avgivits av nyssberörda

sakkunniga (sid. 27 o. följ.). Efter att hava övervägt samtliga på frågan inverkande

omständigheter har kommittén kommit till den uppfattningen, att skillnaden

mellan statstjänstemannens och prästernas dyrtidstillägg numera icke skäligen

kan utmätas större än 4 procent.

Då det endast torde finnas ett mycket obetydligt antal prästmän, som icke

uppnatt 2o års ålder, synes icke vara påkallat att vid dyrtidstilläggets bestämmande

tillämpa särskilda regler ifråga om dessa unga präster. Dyrtidstillägget till

de icke familjeförsörjande prästerna torde därför i samtliga fall böra utgå med

fulla beloppet.

Proposition till innevarande års riksdag angående dyrtidstillägg åt f. d.

befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer har ännu ej avgivits. Enligt

vad kommittén inhämtat, torde propositionen ifråga komma att avlämnas först

längre fram under riksdagen, möjligen först sedan riksdagen fattat ståndpunkt i

fråga om de i tjänst varande befattningshavarnas dyrtidstillägg. Vid sådant förhållande

är det för kommittén ej möjligt att framlägga formligt förslag till de

grundei, som böra tillämpas i fråga om det till prästerliga emeriti utgående dyrtidstillägget,

Kommittén anser sig dock böra erinra därom, att jämlikt 3 § lagen

om kngstidsunderstöd ^ de grunder, som gälla för krigstidstillägg eller

anuat dylikt understöd, åt statens pensionärer, skola äga motsvarande tillämpning

1 fråga om . krigstidstillägg åt prästerliga emeriti. Sedan grunderna för det till

statens pensionärer utgående dyrtidstillägget blivit bestämda, är det följaktligen

en jämförelsevis enkel åtgärd att fastställa grunderna för det tillägg, som bör

tillkomma de prästerliga emeriti.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

I fråga om do grupper av befattningshavare, som skola erhålla dyrtidstillägg,

och de löneförmåner, å vilka tillägg hör beräknas, ävensom beträffande grunderna

i övrigt för tilläggets utmätande synas andra ändringar i de bestämmelser, vilka

gälla för ecklesiastikåret 1922—1923, icke vara påkallade än de, som föranledas

därav att särskilt dagtillägg icke skall utgå.

Såsom framgår av det nyss anförda, föreslår kyrkofondskommittén

i fråga om dyrtidstilläggets storlek, att tillägget till de i

tjänst varande prästmännen måtte utgå mod ett belopp, motsvarande

33 procent å sammanlagda avlöningsbeloppet. För befattningshavare

med barn under 16 år skulle tillägget ökas med 1/io. Vid

beräknande av dyrtidstill äggets storlek har kommittén utgått från

ett indextal av 175 (d. v. s. samma indextal, som lagts till grund

vid beräkningarna av kostnaden för statstjänstemannens dyrtidstillägg

under budgetåret 1923—1924) samt tillämpat de grunder,

som föreslagits för utmätande av dyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst. Den sänkning av prästernas dyrtidstillägg i förhållande

till statstjänetemännens, som ansetts påkallad med hänsyn

huvudsakligen till de ett flertal bland prästerna tillförsäkrade naturaförmånerna

av olika slag, och vilken skillnad sedan ecklesiastikåret

1919—1920 varit fixerad till 7 procent, har kommittén ansett böra

fastställas till 4 procent.

Det synes mig, som om den av kommittén framförda motiveringen

för att minska skillnaden mellan det till statstjänstemännen

och det till prästerna utgående dyrtidstillägget från 7 till 4 procent

vore övertygande. Även i övrigt ansluter jag mig till kommitténs

förslag beträffande tilläggets storlek. Jag anser mig dock böra framhålla,

att förslagen hänföra sig till ett indextal av 175 samt att

följaktligen, därest indextalet kommer att under ecklesiastikåret avsevärt

nedgå under nämnda tal, dyrtidstillägget bör undergå skälig

sänkning.

I fråga om de grupper av befattningshavare, som skola erhålla

dyrtidstillägg, och de löneförmåner, å vilka tillägget bör beräknas,

torde någon ändring av de för närvarande gällande bestämmelserna

icke erfordras.

I förutnämnda lag om krigstid sunderstöd åt prästerna av den

30 augusti 1918 stadgas, att beträffande dyrtidstillägg till innehavare

av prästerliga emeritilöner de grunder, som kunna bliva fastställda

för dylikt understöd åt statens pensionärer, skola äga mot
-

Grunderna i

övrigt för

tillaggets

beräknande.

Departe
mentschefen
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kostnadsbe
räkningar.

Totala beloppet

dyrtidstillägg

för

ecklesiastikåret
1923—1924.

Kostnadens

fördelning

mellan pastoraten

och

kyrkofonden.

Kungl. May.ts proposition Nr 215.

svarande tillämpning. Det är således meningen, att prästerliga emeriti

skola i möjligaste mån jämställas med pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst i motsvarande pensionsläge. Därest man

vill uppnå detta mål, lärer det bliva nödigt att, i likhet med vad

som äger rum under innevarande ecklesiastikår, tilldela innehavarna

av emeritilöner under en viss storlek — utom dyrtidstillägg å emeritilönen,

beräknat på enahanda sätt som dyrtidstillägg å pension till

f. d. befattningshavare i statens tjänst — jämväl ett s. k. fast tillägg,

så avpassat att det motsvarar statspensionärernas pensionstillägg med

därå belöpande dyrtidstillägg. Innehavarna av prästerliga emeritilöner

böra följaktligen såsom dyrtidstillägg erhålla dels ett procentuellt

tillägg, utmätt efter enahanda grunder, som kunna komma att fastställas

för statens pensionärer under budgetåret 1923—1924, dels ock

ett fast tillägg, beräknat på sätt här ovan angivits.

Jag övergår härefter till att behandla dels frågan om kostnaden

för dyrtidstillägget under ecklesiastikåret 1923—1924, därest

detta tillägg kommer att utgå enligt de av mig förordade grunderna,

dels och spörsmålet om kyrkofondens förmåga att bära den

på fonden belöpande andelen av sagda kostnad.

I förstnämnda hänseende yttrar kommittén följande:

Kommittén har verkställt beräkningar rörande storleken av det belopp, vartill

prästernas dyrtidstillägg, därest det komme att utdelas efter förut angivna

grunder, sammanlagt skulle uppgå under ecklesiastikåret 1923—1924. Enligt dessa

kalkyler skulle hela tilläggsbeloppet för ordinarie präster och ständiga adjunkter

komma att uppgå till omkring 4,100,000 kronor, för adjunkter i egentlig bemärkelse

till omkring 110,000 kronor, för kontraktsadjunkter till omkring 10,000

kronor och för kontraktsprostar till omkring 30,000 kronor. För emeriti bar kommittén

ansett sig böra beräkna samma belopp som förra ecklesiastikåret eller

150,000 kronor. Dyrtidstilläggen skulle således tillhopa kunna beräknas uppgå

till omkring 4,400,000 kronor.

På grund av stadgandet i 4 § lagen den 30 augusti 1918 kommer i vissa

fall en del av dyrtidstillägget till det ordinarie prästerskapet och de ständiga adjunkterna

i nyreglerade pastorat att påvila pastoiaten i form av ökade församlingsavgifter

inom den stadgade ramen av 6 öre per 10-krona av hela inkomstbeloppet.

Återstoden av tillägget till nämnda befattningshavare får kyrkofonden vidkännas

dels i form av minskad inkomst av arrendemedel, lägenhetsavgälder och

räntor, vilka eljest skulle från pastoraten hava inlevererats till fonden enligt 3 §

5 inom. kyrkofondslagen, dels genom ökad utbetalning av skogsförsäljningsmedei.

som tillkomma pastoraten enligt 19 § 4 mom. prästlöneregleringslagen, dels och

genom förhöjda bidrag till pastoraten enligt 21 § sistnämnda lag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj:ts proposition Nr 215.

Då det gällt att söka beräkna, huru stor del av tilläggsbeloppet till ordinarie

präster och ständiga adjunkter — såsom förut meddelats tillhopa, omkring 4,100,000

kronor — som kan förväntas komma att bestridas genom ökade församhngsavgitter,

och huru stor anpart av sagda belopp, som torde komma att belasta kyrkofonden,

har kommittén använt sig av en av kommittén tidigare verkställd utredning, innefattande

särskilda beräkningar för varje nyreglorat pastorat. Sagda pastoratskalkyler

hava verkställts med utgångspunkt från de taxeringsvärden och inkomstbelopp,

som fastställts vid 1919 års taxeringar, samt med användande i övrigt

av de senaste uppgifter angående avlöningstillgångarnas storlek, vaka vant foi

kommittén tillgängliga. Den med utgångspunkt från berörda utredning nu gjorda

beräkningen för ecklesiastikåret 1923—1924 har givit till resultat, att omkring

1.640.000 kronor torde komma att åvila församlingarna, under det att omkring

2.460.000 kronor torde stanna å kyrkofonden.

Då dyrtidstillägget till adjunkter i egentlig bemärkelse, kontraktsadjunkter,

kontraktsproster och emeriti, tillhopa omkring 300,000 kronor, i sm helhet utgår

från kyrkofonden, skulle denna således få att svara för inalles 2,760,000 kionor

av totalkostnaden för tillägget.

Följande tablå innehåller en sammanställning av de utav kyrkofondskommitten

gjorda beräkningarna angående tilläggsbeloppens stoi

lek samt deras fördelning mellan pastoraten och kyrkofonden.

Ordinarie präster och ständiga adjunkter . . .

Adjunkter i egentlig bemärkelse..........

Kontraktsadjunkter ...................

Kontraktsprostar.....................

Summa dyr- tidstillägg

Av totalbeloppet be- strides av

pastoraten

kyrkofonden

kr.

kr.

kr.

4,100,000

110,000

10,000

30,000

150,000

1,640,000

2,460,000

110,000

10,000

30,000

150,000

4,400,000

1,640,000 | 2,760,000

Rörande kyrkofondens förmåga att bära utgiften för tillägget

uttalar sig kommittén på följande sätt:

Kyrkofondens kapitalbehållning har hittills — med undantag för det enda

året 1921 — år från år ökats. Vid 1920 års utgång uppgick densamma enligt

den å statskontorets fondbyrå upprättade s. k. fondredogörelsen till 30,573,384

kronor. Enligt det å sagda byrå verkställda sammandraget av fondens kassa- och

lånekonton utgjorde däremot behållningen vid berörda tidpunkt endast 28,140,874

kronor. Skillnaden mellan de belopp, som redovisas i fondredogörelsen, och dem,

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 savil. 175 käft. (Nr 215.) 2

Kyrkofondens

ställning

enligt 1922

års bokslut:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

De formella

förutsättningarna

för beviljande

av

dyrtidstillägg

för 1923—

1924.

Kung1. Maj:ts proposition Nr 215.

som finnas intagna i sammandraget av kassa- och lånekontona, uppgives huvudsakligen

bero på den omständigheten, att f''ondredogörelsen såsom kyrkofondens

inkomst av skogsförsäljningsmedel för ett visst år upptar dels de belopp, som

vid årets virkesförsäljningar betingats såsom köpeskilling, oberoende av om sagda

belopp inflyta under detta eller kommande år, dels ock värdet av inneliggande

osålt virkeslager, detta värde dock upptaget endast till avverknings- och apteringskostnaden,

under det att sammandraget av kassa- och lånekontona endast upptar

de belopp, som under året av domänstyrelsen inlevererats till kyrkofonden, och

vilka belopp hänföra sig till såväl föregående som löpande års virkesförsäljningar.

Med grunderna för kyrkofondslagen synes bäst överensstämma att vid bedömandet

av kyrkofondens ställning utgå från siffrorna i berörda sammandrag av

kassa- och lånekontona.

Under år 1921 minskades fondens behållning enligt fondredogörelsen med

4,881,533 kronor till 25,691,851 kronor, enligt sammandraget av kassa- och lånekontona

med 4,180,224 kronor till 23,960,650 kronor. Vid bedömandet av den

sålunda inträdda kapitalminskningen äro emellertid att beakta vissa i kommitténs

den 6 mars 1922 avgivna underdåniga utlåtande angående dyrtidstillägg för nu

löpande ecklesiastikår närmare angivna omständigheter av tillfällig karaktär, vilka

haft till följd dels att 1921 års inkomstbelopp blivit abnormt lågt, dels ock att

utgiftssumman för året blivit abnormt hög.

Under år 1922 har enligt sammandraget av kassa- och lånekontona fondens

behållning ökats från 23,960,650 kronor till 26,117,577 kronor, d. v. s. med i

runt tal 2,160,000 kronor. Fondens inkomster hava uppgått till sammanlagt

9,595,964 kronor (därav 3,000,000 kronor skogsmedel) och utgifterna till inalles

7,439,038 kronor (därav 2,210,068 kronor tidigare för nrycket inlevererade skogsmedel,

som under året överförts till domänfonden).

I 5 § första stycket lagen den 30 augusti 1918 om krigstidsunderstöd stadgas,

att kyrkofonden icke må för något ar i vidsträcktare mån tagas i anspråk

för gäldande av krigstidsunderstöd än som motsvarar fondens återstående överskott

för närmast föregående kalenderår, sedan samtliga fonden eljest åliggande

utgifter blivit bestridda. Till bestridande av kostnaden för dyrtidstillägg för ecklesiastikåret

1923 1924 lärer således enligt detta författningsrum få disponeras

ett belopp, motsvarande skillnaden mellan fondens inkomster under år 1922 och

dess. så att säga ordinarie utgifter (d. v. s. de utgifter, som icke hänföra sig till

dyrtidstillägget) under samma år.

Det är icke möjligt att med tillhjälp av för kommittén tillgängligt räkenskapsmaterial

fullt exakt utröna storleken av fondens utgifter under år 1922 för

prästernas dyrtidstillägg. Av kommittén verkställda approximativa beräkningar

hava emellertid givit vid handen, att fondens direkta, utgifter under år 1922 för

dyrtidstillägget sammanlagt torde hava uppgått till omkring 3,250,000 kronor, i

följd varav fondens övriga utgifter synas kunna beräknas till omkring 4,200,000

kronor.

Då fondens inkomster år 1922 uppgingo till nära 9,600,000 kronor, torde

det i 5 § första stycket lagen om krigstidsunderstöd åsyftade belopp, utöver vilket

kyrkofonden icke annat än i särskilda fall får tagas ''i anspråk för gäldande av

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition Nr 2Lr>.

dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1923-1924, kunna beräknas till omkring

5,400,0(10 kronor, ett belopp, vilket, såsom framgår av den har förut intagna

tablån, med cirka 2,640,000 kronor överstiger den summa — omkring 2,760,

kronor — som är erforderlig för att tilläggen skola kunna utgå enligt förut angivna

grunder.

Kommittén liar ansett sig böra undersöka icke blott, huruvida de i ovanberörda

5 å angivna formella förutsättningarna föreligga för beviljande tor ecklesiastikåret''

1923—1924 av ett dyrtidstillägg av den storlek som enligt det föregående

ifrågasatts, utan även i vilken mån fonden ma antagas aga förmåga åt

med anlitande av sina årsinkomster för år 1923 bestrida utöver sina ordina

utgifter, även den på fonden belöpande andelen av sagda dyrtidstil agg

En beräkning, huru kyrkofondens inkomster och utgifter kunna foi\antas

komma att ställa sig under år 1923, är givetvis synnerligen vansklig och kan icke

bliva annat än i hög grad approximativ. Den beräkning, som kommittén verk

ställt, har emellertid givit vid handen, att, därest tillfällig löneförbättring, dyrtidstillägg

och lönetillskott beviljas enligt av kommittén föreslagna grunder, kyrkofondens8

inkomster under år 1923 med den allra största sannolikhet kunna förväntas

komma att ej så obetydligt överstiga dess utgifter. — 4 id dessa kalkyler

har kommittén icke kunnat taga hänsyn till den minskning av fondens inkomster,

eventuellt ökning av dess utgifter, som kan föranledas delsav en okad

ersättning till domänfonden för arbetet med värden av de ecklesiastika skogarna^

dels och av de nyligen vidtagna ändringarna i principerna for beskattningen av

inkomsten från den ecklesiastiska fasta egendomen.

Beräkning

över kyrkofondens

inkomster

och

utgifterunder

år 1923.

Rörande kyrkofondens förmåga att för framtiden bära de dyrtidstillägg, som

till äventyrs må befinnas erforderliga, kunna naturligen ingå fullt säkra beräkningar

verkställas. Å ena sidan torde få tagas, i beräkning en fortsaitt nedgång; r

levnadskostnaderna och på grund därav ett minskat behov av ^r^stll^gg’

anledande ett minskat krav på fonden. A andra sidan åter torde vara att motse

en något ökad belastning av fonden till följd därav att de inkomstbelopp inom

de särskilda pastoraten, som skola ligga till grund för forsamlmgsbidragens utdebitering,

torde få förväntas komma att mångenstädes nedgå, medförande minskade

församlingsbidrag. Vidare bör beaktas, att man, sedan forhållandena pa

trävarumarknaden åter -blivit normala, torde hava att motse okade inkomster fr

de ecklesiastika skogarna. Med tagen hänsyn till alla olika på kyrkohoridens, ekonomi

inverkande omständigheter, finnes det efter kommitténs övertygelse grundade

skäl antaga, att fonden skall även för framtiden kunna jamte det den

bestrider sina ordinarie utgifter — lämna erforderligt bidrag till dyrtidstillägg åt

prästerskapet.

Fondens förmåga

att bära

framtida dyrtidstillägg.

Såsom av kyrkofondskommitténs utredning framgår, beräknas m

utgifterna för prästernas dyrtidstillägg under ecklesiastikaret l J2d

—1924 enligt föreslagna grunder uppgå till ett sammanlagt belopp

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

av omkring 4,400,000 kronor, varav omkring 1,640,000 kronor skulle

bestridas av de särskilda pastoraten och cirka 2,760,000 kronor utgå

ur kyrkofonden. Under år 1922 hava fondens inkomster uppgått till

nära ^ 9,600,000 kronor. Av fondens till omkring 7,450,000 kronor

uPPSaende utgifter synas enligt kommitténs beräkningar omkring

3,250,000 kronor hänföra sig till dyrtidstillägget. Fondens övriga

utgifter skulle således kunna beräknas till cirka 4,200,000 kronor.

Skillnaden mellan fondens inkomster och dessa övriga utgifter, d. v. s.

det högsta belopp, som enligt 5 § första stycket krigstidsunderstödslagen

får tagas i anspråk av fondens medel till bestridande av kostnaden

för dyrtidstillägg under instundande ecklesiastikår, skulle således

utgöra 5,400,000 kronor, ett belopp, vilket är nära dubbelt så

stort som den enligt kommitténs kalkyler erforderliga summan. Då

kommitténs utredning vidare givit vid handen, att fondens inkomster

under ar 1928 med största sannolikhet komma att överstiga

dess _ utgifter (inberäknat utgiften för dyrtidstillägg enligt av kommittén

föreslagna grunder), synes med hänsyn till fondens ställning

icke möta några betänkligheter att för ecklesiastikåret 1923—1924

bevilja dyrtidstillägg av föreslagen storlek.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de av mig i det föregående

förordade allmänna grunderna för beviljande av

dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1923—1924

till de prästmän, som finnas omförmälda i lagen

den 30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd

åt präster i nyreglerade pastorat samt

åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av

prästerliga emeritilöner ävensom i lagen den 19

november 1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg

åt kontraktsprostar;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, därest

det grundtal, i förhållande vartill statstjänstemän - nens dyrtidstillägg utgår, blir föremål för sänkning,

förordna, att det till de i tjänst varande

prästmännen utgående dyrtidstillägget skall undergå

skälig minskning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten bifalla samt förordnai, att

proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G.son Bergman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:195 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1923—1924 åt dels kyrkoherda s. 1 i texten
  2. SU 1923:100 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1923—1924 åt dels kyrkoherdar och kommin s. 3 i texten