Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld

1923-05-03 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:228, Angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 228.

1

Nr 228.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt befrielse

för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av

banken utgivna sedlar med guld; given Stockholms slott den 3

maj 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

K. J. Beskow.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 maj 1923.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena Hederstierna,

statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot, Stridsberg,

Lubeck, Cl ason, Wohlin, Pettersson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow, anför:

Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla frågan om fortsatt

befrielse för riksbanken från skyldigheten att vid anfordran inlösa

sina sedlar med guld efter deras lydelse. I fråga om vad som i detta

ämne tidigare förekommit vill jag allenast erinra, att sådan befrielse

varit riksbanken medgiven alltsedan den 17 mars 1920, samt att det

nu gällande medgivandet lämnats i kungörelse den 23 mars 1923, nr 39,

för tiden till och med den 15 maj 1923.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 185 höft. (Nr 228—229.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksbanks
fullmäktige.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 228.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 april 1923 hava nu fullmäktige

i riksbanken hemställt, bland anDat, att Kungl. Maj:t ville i proposition

till riksdagen föreslå, att riksbanken även efter den 15 maj

1923 måtte fritagas från skyldigheten att inlösa sina sedlar med guld;

och hava fullmäktige anfört, att tiden för befrielsen lämpligen torde

böra begränsas till utgången av instundande juli månad.

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan hava fullmäktige anfört

följande:

»Tiden för riksbankens fritagelse från skyldigheten att inlösa sina sedlar

med guld går till ända den 15 instundande maj.

Fullmäktige äro fortfarande av den meningen, att vårt lands återgång till

guldmyntfot bör äga rum, så snart sådant utan allt för stor risk kan ske. Tiden

härför är emellertid enligt fullmäktiges uppfattning ännu ej kommen. Sedan fullmäktige

i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t den 22 februari detta år senast begärde

förlängning av tiden för ifrågavarande fritagelse, har ingenting inträffat, som

varit ägnat att förbättra möjligheterna för en återgång till guldmyntfot. Den

politiska och ekonomiska situationen i Europa, från vars beroende intet europeiskt

land, och allra minst ett litet land som vårt, kan frigöra sig, är alltjämt i högsta

grad osäker.

Det har lyckats att sedan oktober 1922 hålla den svenska kronans värde i

paritet med guld och dollar. Detta medför i huvudsak samma fördelar för näringslivet,

som en återgång till guldmyntfot skulle medföra. Fullmäktige komma att

hädanefter som hittills ägna all omsorg åt guldparitetens upprätthållande. Det

synes fullmäktige sannolikt, att man under nuvarande fria förhållanden har bättre

utsikter att lyckas härmed, än om man vore bunden vid en av Sverige ensamt i

Europa återinförd guldmyntfot. Om trots fullmäktiges bemödanden det mot förmodan

skulle visa sig, att guldpariteten icke kan upprätthållas, kommer detta att

endast bero på orsaker, som, om guldmyntfoten vore återinförd, skulle hava framtvingat

dess frångående.

Guldmyntfotens återupprättande skulle således i nuvarande läge enligt fullmäktiges

förmenande icke medföra de fördelar för näringslivet, som man på vissa

håll synes föreställa sig, men väl föranleda olägenheter och risker, vilkas betydelse

nu icke låta sig bedömas. Omfattningen av dessa skulle, även om man bortser

från möjligheten av ogynnsamma politiska händelser, kunna föranleda, att den

nyinförda guldmyntfoten åter måste upphävas. Om så skedde, skulle stora och

gagnlösa förluster uppstå och den svenska valutan hava kommit i ett sämre läge,

än om den nuvarande ordningen bibehållits till dess att man med mera trygghet

kunnat återgå till guldmyntfot.»

Fullmäktige hava tillika uttalat, att om före den 31 juli 1923

sådana förändrade förhållanden skulle hava inträtt, att en återgång till

guldmyntfot med trygghet kunde försiggå, fullmäktige icke skulle underlåta

att utan tidsutdräkt genomföra denna åtgärd.

Av fullmäktige har åberopats bilagt utdrag av protokoll över

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 228.

ärendets behandling hos fullmäktige, och torde detta utdrag få såsom

bilaga fogas till dagens statsrådsprotokoll.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka beretts tillfälle att yttra sig Riksgäld,fuiiöver

bankofullmäktiges framställning, hava lörklarat sig ej hava något mafc%eatt

erinra mot densamma.

Då min företrädare i ämbetet den 2 mars 1923 för Kungl. Maj:t Departement,- anmälde frågan om befrielse för riksbanken från sedelinlösningsskyldig- chefenheten

för tiden 1 april—15 maj 1923 (proposition nr 94), framhöll lian,

att de förhoppningar om en stabilisering av penningvärdet, som knutits

till tidigare beslut om suspension av sedelinlösningen, så till vida infriats,

som den svenska kronan alltsedan hösten 1922 stått i närheten

av eller vid guldpariteten. Jämväl under den tid, som förflutit sedan

frågan vid nyssnämnda tillfälle var föremål för Kungl. Maj:ts prövning,

har den svenska kronans värde hållits i paritet med guld.

Emellertid har rätt allmänt krav uppställts på en definitiv återgång

till den lagstadgade guldmyntfoten. Detta krav bottnar i en önskan

att vinna största möjliga säkerhet och säkerhet på lång sikt för att nu,

sedan den lagstadgade pariteten mellan den svenska kronan och guldet

återställts, denna paritet bibehålies. Det anses, att upprätthållandet av

denna paritet nu är allt för mycket beroende av statsingripanden och

särskilt riksbankens åtgöranden, för att man i nyss angivna hänseende

skall känna sig fullt säkerställd. Vidare framhålles, att den nuvarande

tidpunkten är väl lämpad för återgång till guldmyntfot på den grund,

att guldets värde är i fallande, varigenom några praktiska olägenheter

för näringslivet icke skulle uppstå av en sådan återgång; om däremot

guldmyntfotens återinförande uppskötes, kunde ånyo en stegring av

värdet på guld och dollar, åtföljd av en större eller mindre deflationskris,

hinna inträda, och det skulle kunna tänkas, att det bleve betydligt

svårare att då företaga den ifrågasatta åtgärden samt att i följd härav

den svenska kronan åter kunde komma att för längre tid avvika från

guldpariteten.

Värdet av dessa skäl bör enligt min mening icke underskattas.

Att man utsätter sig för åtminstone någon risk genom att ej nu återinföra

guldmyntfoten skall icke förnekas.

Å andra sidan böra emellertid dessa riskmoment icke överskattas.

Det förefaller nämligen, som om desamma förlorat i praktisk betydelse,

ju längre tiden fortskridit. På sätt förut angivits har så småningom

kronans lagstadgade värde i förhållande till guld återställts och därefter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 228.

under rätt lång tid upprätthållits. Det finnes icke anledning att betvivla

riksbanksfullmäktiges nu tillkännagivna avsikt att upprätthålla guldpariteten

under alla sådana förhållanden, som icke äro av den natur, att de

skulle framtvinga ett övergivande av guldmyntfoten, därest densamma

vore återiuförd. Överhuvud taget har den uppfattningen allmänt trängt

igenom, att det är av största vikt för landet att slutligen få den gamla

lagstadgade guldmyntfoten återinförd. Åtgärder eller försummelser, varigenom

detta slutmål skulle utan ytterst tvingande skäl på allvar riskeras,

måste fördenskull anses uteslutna.

Om således de olägenheter och risker, vilka kunna föranledas av

ett uppskov med återupptagande av sedlarnas inlösen med guld efter

deras lydelse, icke längre te sig lika betydande som på ett tidigare

stadium, så återstår att undersöka, huruvida de svårigheter, som kunna

uppstå genom guldmyntfotens återinförande, äro av den vikt, att ett

ytterligare uppskov av nyssnämnt slag verkligen är av rådande förhållanden

påkallat.

Det torde då icke kunna förnekas, att en viss risk kan tänkas

uppstå för att guldpariteten genom exceptionella förhållanden temporärt

icke skulle kunna upprätthållas. Det enda laud, som för närvarande

har guldmyntfot, är Förenta Staterna, i följd varav med Sveriges övergång

till guldmyntfot den svenska varuprisnivån i huvudsak torde

komma att följa den amerikanska varuprisnivåns växlingar. Det är icke

helt uteslutet, att varuprisnivån i Förenta Staterna kan komma att visa

sådana växlingar, att Sverige icke utan större olägenhet skulle kunna

följa dessa. Till starka växlingar i guldets värde kunna möjligen också

nuvarande oroliga politiska förhållanden komma att föra. Om det i ett

dylikt läge skulle vara betänkligt att nödgas vidtaga en sådan åtgärd

som att avvika från guldpariteten, så måste det givetvis framstå som

ännu allvarligare att vidtaga en sådan åtgärd efter det att guldmyntfot

återinförts. Åven om sådana förhållanden, som nu angivits, för närvarande

icke synas sannolika, tala således vissa skäl för att med införandet

av en lagstadgad guldmyntfot bör anstå, tills säkrare förutsättningar

finnas för en stabilitet i guldets vär-de. I detta avseende måste

särskild betydelse tillmätas införande av guldmyntfot och därmed fri

guldmarknad i andra länder än Förenta Staterna.

Det torde icke heller få bortses från att vissa banktekniska svårigheter

skulle kunna uppstå genom att nu definitivt återgå till guldmyntfoten.

Då jag i enlighet med vad jag nu anfört anser, att målet för vår

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Rungl. Maj:ts proposition Nr 228.

valutapolitik — en under alla förhållanden tryggad lagstadgad guldmyntfot

— icke äventyras genom att följa riksbanksfullmäktiges av

riksgäldsfullmäktige tillstyrkta förslag, anser jag mig kunna lämna detsamma

min anslutning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, _ .

att riksbanken må för tiden från och med den 16 maj till och

med den 31 juli 1923 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran

inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt

dock lör riksbanken att, om förhållandena därtill giva anledning, före

utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj t Konungen

lämna bifall och förordnar, att proposition av den

lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Svante Ericsson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 228.

Bilaga.

Utdrag av protokollet, hållet hos fullmäktige i riksbanken den 26 april 1923.

§ 6. Förste deputeraden anmälde till behandling fråga om fortsatt befrielse för

riksbanken efter den 15 maj 1923 från skyldigheten att vid anfordran inlösa sina sedlar

med guld efter deras lydelse samt anförde härom följande.

“Målet för svensk valutapolitik har sedan länge varit och är fortfarande den

svenska kronans stabilisering vid paritetsvärdet i förhållande till guld samt, sedan

stabiliseringen uppnåtts, vinnandet av garanti för att densamma i fortsättningen kommer

att upprätthållas.

Den förra delen av detta mål kan sägas vara uppnådd sedan omkring ett halvt

års tid. Den senare delen åter kan icke nås på annan väg än genom guldmyntfotens

återinförande.

G-enom vårt lands återgång till guldmyntfot skulle den svenska kronans paritetsvärde

i förhållande till guld fastslås. Därjämte skulle, då guldets värde för närvarande

följer dollarns värde, till följd därav att Förenta Staterna är det enda land, där fullständig

guldmyntfot råder, värdeförhållandet mellan den svenska kronan och dollarn

definitivt stabiliseras, så att detta värdeförhållande kunde fluktuera endast inom de

gränser, som bestämmas av de så kallade guldpunkterna.

Efter det att guldmyntfoten återupprättats i vårt land, måste riksbanken å ena

sidan vara beredd att tillfredsställa alla anspråk på utländska betalningsmedel antingen

genom försäljning av dollar eller annan utländsk valuta till ett pris motsvarande högst

den övre guldpunkten (omkring 3.7 7 för dollar) eller genom tillhandahållande av guld för

export. A andra sidan måste riksbanken vara beredd antingen att köpa varje erbjudet

belopp utländsk valuta till pris motsvarande lägst den nedre guldpunkten (omkring 3.69 för

dollar) eller att till det i riksbanklagen fastställda priset av 2,480 kr. per kilo köpa

varje kvantitet guld, som erbjudes riksbanken. Och detta oavsett hur priset på guld

och dollar utvecklar sig på världsmarknaden. Den svenska kronans värde skulle på den

internationella valutamarknaden komma att automatiskt följa växlingarna i värdet på guld

och dollar. Och härvid är att märka, att icke ens guldets värde ännu kan sägas hava

stabiliserats. Så länge guldmyntfot endast råder i Förenta Staterna är en stabilisering

av guldvärdet icke att emotse. Sannolikt kommer en sådan icke till stånd förrän England

återgått till guldmyntfot. Sveriges återgång kan icke väntas medföra något avsevärt

tillskott till stabiliseringen av guldets värde.

Om fråga endast vore om reglering av svenska mellanhavanden med utlandet,

skulle riksbanken, så god som vårt lands betalningsbalans till utlandet för närvarande

är, säkerligen utan minsta svårighet kunna tillfredsställa alla anspråk på utländsk valuta,

som kunde komma att ställas på riksbanken. Men genom återgång till guldmyntfot av

Sverige ensamt bland Europas länder skulle den svenska valutamarknaden få en vida

större internationell betydelse än den någonsin haft. Under det att övriga europeiska

valutor skulle fortfarande fluktuera utan något fast samband med guld och dollar, skulle

den svenska valutan vara bunden vid guld och dollar. Den svenska valutan skulle bli

den enda fasta punkten på den europeiska valutamarknaden. Oaktat en mer eller mindre

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 228.

fullständig guldmyntfot före kriget rådde i de flesta europeiska länder, var London

praktiskt taget den enda fria guldmarknaden. Centralbankerna på kontinenten betraktade

nog i allmänhet guldtransaktioner såsom ett dem själva förbehållet privilegium.

Uttagningar av guld för export betraktades i regel med oblida ögon och förhindrades

med alla medel, till och med genom hot om represalier. Om Sverige överginge till

guldmyntfot, måste riksbanken vara beredd att fullt ut taga konsekvenserna. Hot om

represalier skulle bliva verkningslöst. Vore Sverige ensamt om guldmyntfoten i Europa,

skulle å ena sidan en eventuell guldexport från Amerika i första hand ta vägen till

Sverige såsom den enda öppna europeiska guldmarknaden, å andra sidan skulle Sverige,

om riksbanken behövde draga till sig guld, kunna med säkerhet påräkna att erhålla

sådant endast från Amerika, under det att Sverige, om flera länder i Europa hade guldmyntfot,

kunde repliera även på dessa.

På Londons börs handlas för närvarande med guld och noteras dagligen pris på

guld. Men guldmarknaden där är fortfarande så omgärdad av restriktiva bestämmelser,

att praktiskt taget ingenting återstår av den gamla fria guldmarknaden. Guld kan fritt

införas till England men guld som införes måste gå till Bank of England, som för guldet

betalar endast 7 7 sh. 9 d. per uns eller det gamla paripriset, oberoende av vad guld

noteras på marknaden i London. För närvarande motsvarar noteringen 81 sh. 3 d.

Då dollarkursen och guldnoteringen i stort sett följas åt, betyder detta, (nämnda guldpris

tagna såsom exempel) att riksbanken för guld, som Amerika sände till Stockholm,

skulle få betala 81 sh. 3 d., men, om riksbanken behövde sälja detta guld i London,

skulle riksbanken få blott 77 sh. 9 d. efter avdrag av transportkostnaderna för försändning

härifrån till London. Å andra sidan kan riksbanken icke påräkna att i fall

av behov kunna draga till sig guld från London, ty guldutförsel från England är fortfarande

i varje fall beroende av licens.

Under årtionden före krigets utbrott var guldmarknaden i London fullständigt

fri och härpå förlitade man sig över hela världen. Det antages, att guldmarknaden i

New York nu är fullständigt fri, och här förutsättes att detta antagande är riktigt.

Men kan man verkligen förlita sig härpå? Kan man icke möjligen, om man söker utnyttja

den fria guldmarknaden i New York, komma att göra den erfarenheten, att där finnas

hakar, som kunna göra friheten ganska illusorisk. London satte en ära uti att hålla fri

guldmarknad. Har man någon garanti för att New York besjälas av en dylik ambition?

Den frågan kan icke utan vidare besvaras med ja.

I Förenta Staterna har efter hand hopat sig guld till sådan myckenhet, att guldförrådet

där för närvarande belöper sig till nära hälften av världens hela synliga guldförråd.

Förenta Staterna lida av guldöverflöd och därav för näringslivet följande olägenheter.

Förr eller senare måste det i landets eget intresse lättas på detta överflöd.

Om genom vårt lands övergång till guldmyntfot skapades början till en fri guldmarknad

i Europa, får det icke anses uteslutet, snarare torde det vara sannolikt, att Förenta

Staterna begagnade det härigenom yppade tillfället att över Sverige bli av med en del

av sitt guld. Och härvid är att märka, att en guldkvantitet, som från amerikansk

synpunkt är av ringa betydelse, får, när den kommer till Sverige och mätes med

svenska mått, en vida större betydelse. Guld som sändes hit från Förenta Staterna kan

tänkas använt antingen till placering i svenska banker eller till köp av utländsk valuta

på den svenska marknaden. Båda delarna kunde för oss medföra stora olägenheter.

Visserligen kan utlandet icke komma i besittning av vara utländska valutor utan att

kunna betala med guld eller hava tillgång till svensk valuta. Men i svenska banker

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 228.

innestå för utländska banker och bankirer omkring 100 miljoner kronor, vartill komma

de säkerligen betydande belopp, som innestå för andra utlänningar än banker och bankirer.

Trots de stora återköpen till Sverige från utlandet av svenska obligationer finnas

i utlandet fortfarande sådana till ett belopp, som kan uppskattas till över en halv milliard

kronor, vilka kunna säljas till Sverige och bereda tillgång till svensk valuta.

Huruvida efter vårt lands återgång till guldmyntfot riksbanken kommer att i en

för våra intressen skadlig utsträckning utsättas för anspråk på köp av utländska valutor

och guld eller att tvingas att mot sin vilja köpa guld, beror av den närmaste tidens

allmänna utveckling. Hur denna kommer att gestalta sig, därom veta vi ingenting.

Men så mycket veta vi, att genom återgången till guldmyntfot skulle den svenska prisnivån

bindas vid den amerikanska. Huruvida detta är för vårt land önskvärt eller ej,

undandrager sig varje bedömande. Inträder i Förenta Staterna starka förändringar av

prisnivån uppåt eller nedåt, får den svenska prisnivån följa med, varigenom vårt land

löper fara antingen att en större eller mindre del av resultatet av det hittills verkställda

mödosamma arbetet på prisnivåns nedbringande går förlorat och arbetet senare

måste göras om, eller att prisnedgången här påskyndas.

Den närmaste tidens allmänna ekonomiska utveckling är så mycket ovissare, som

den för närvarande är i första hand beroende av politiska inflytelser och framför allt

annat av Ruhräventyret och vad därav kan följa. Ett annat osäkerhetsmoment ligger i

Förenta Staternas överväldigande inflytande på Europas och världens ekonomiska förhållanden.

Detta redan till följd av sin omfattning oroande inflytande blir så mycket

betänkligare, som Förenta Staterna kunna sägas vara nykomlingar såsom ledare av de

internationella finansangelägenheterna. Vetskapen att engelsmännen, världens mest tränade

finans- och bankmän, på sin tid hade ledningen i sin hand, ingav en viss trygghetskänsla.

Nu göra amerikanarna anspråk på ledningen, och man frågar sig icke utan oro,

hur skola de begagna sin övermakt? Hur skola de använda sitt guldöverflöd?

Det har sagts, att om Sverige resolut toge initiativet och ginge över till guldmyntfot,

så skulle andra länder följa exemplet. Detta är säkert att överskatta Sveriges

betydelse. Ett dylikt steg från vår sida skulle i utlandet betraktas såsom ett intressant

och värdefullt experiment, kanske också såsom ett dumdristigt experiment. Man skulle

nog med lugn avvakta experimentets utfall. Lyckades det, skulle det naturligtvis förr

eller senare vinna efterföljd, men misslyckades det, finge Sverige betala kostnaderna,

och tidpunkten för andra länders återgång till guldmyntfoten skulle sannolikt fördröjas

samt utsikterna för Sveriges definitiva återgång säkerligen försämras.

Och vilken fördel skulle vårt land hava av en återgång till guldmyntfoten? Fördelen

skulle, säges det, bestå däri, att säkerhet erhölles för att den sedan någon tid

tillbaka nådda stabiliseringen av den svenska kronans värde i förhållande till guld och

dollar skulle säkerställas. Men härmed förhåller det sig å ena sidan så, att denna stabilisering

även utan återgång till guldmyntfot kommer att av riksbanken upprätthållas,

så långt möjligt är. Riksbankens förmåga i detta avseende skulle icke ökas genom återgång

till guldmyntfot. Å andra sidan skulle en sådan återgång icke innebära någon

garanti för stabiliseringens upprätthållande. Stabiliseringen är icke något verk av riksbanken

ensam utan det givna resultatet av alla de faktorer, som bestämma vårt lands

allmänna ekonomiska läge. Riksbanken har underlättat stabiliseringens inträde samt kan

i viss utsträckning bidraga till dess bibehållande, men åstadkomma stabiliseringen och

upprätthålla den i strid med den allmänna ekonomiska utvecklingen förmår riksbanken

icke. Så ovissa och oberäkneliga som förhållandena för närvarande äro, blir vårt lands

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Ma]:ts proposition Nr 228.

återgång till guldmyntfoten ensamt bland Europas länder ingenting annat än ett experiment,

vars utfall undandrar sig varje tillförlitligt bedömande. Innan vi taga detta viktiga

steg, bör den politiska situationen ha klarnat och förhållandena förbättrats så, att

vi ha säkerhet för att icke behöva taga steget tillbaka. Sådan säkerhet torde kunna

vinnas endast därigenom, att vi taga steget samtidigt med andra länder eller åtminstone

i sällskap med England. För närvarande finns ingen utsikt till, att vare sig England

eller något annat land skulle vara villigt att jämte Sverige återgå till guldmyntfot.

Sedan fullmäktige senast skrevo till Kungl. Maj:t i detta ärende den 22 sistlidne

februari, har intet inträffat av natur att komma fullmäktige att ändra sin då uttalade

uppfattning. Den i London vid årsskiftet väntade stegringen av pundkursen till

pari under den närmaste tiden (man hade till och med utsatt den sannolika tiden för

en sådan stegring till februari månad) har icke allenast uteblivit, utan pundkursen har

tvärtom nedgått. Härigenom har Englands återgång till guldmyntfot sannolikt ytterligare

undanskjutits.

Även om den allmänna ekonomiska ställningen inom vårt land under senare

tid i många avseenden avsevärt förbättrats, ger detta icke anledning till någon

allt för optimistisk uppfattning av läget. Ännu ha vi stora svårigheter att övervinna

och dessas lösning bör ej försvåras genom att ett nytt osäkerhetsmoment, sådant som

guldmyntfotens återinförande av Sverige ensamt, skapas utan något som helst nödtvång

och utan att därigenom några verkliga, påtagliga fördelar skulle vinnas.

Försiktigheten bjuder därför, att riksbankens till och med den 15 instundande

maj gällande befrielse från skyldigheten att inlösa sina sedlar med guld förlänges. För

huru lång tid en fortsatt befrielse bör gälla, är en fråga av underordnad vikt. Efter

utgången av den förlängning av befrielsetiden, som kan bliva fastställd, ha fullmäktige

att ånyo underställa Kungl. Maj:t frågan om en ytterligare förlängning, därest en sådan

skulle visa sig oundgängligen nödvändig. Anse fullmäktige, att ett återupptagande av

sedelinlösningen utan risk kan ske, innan den fastställda tiden gått till ända, komma

fullmäktige säkerligen icke att underlåta att så fort ske kan och utan att avvakta den

medgivna befrielsetidens slut återupptaga sedelinlösningen."

I samband härmed ifrågasatte förste deputeraden utverkande av förnyat bemyndigande

för Konungen dels att fritaga riksbanken från skyldigheten att till visst pris

köpa guld i plants dels att sätta ur tillämpning den en var tillkommande rätten att

mot inlämnande av guld till myntverket erhålla guldmynt.

I anslutning till vad förste deputeraden sålunda anfört beslöto fullmäktige att i

ärendet till Konungen avlåta skrivelse enligt registraturet. Som ovan.

Ur protokollet

Marcus Ohlin.

Bihang till riksdagens protokoll 1923.

1 saml.

185 häft. (Nr 228—229.) 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

.

■

-ii\ ■''r* V .V . .■< •

, . n v •’ t) f»''?

: ■ . • • •

t • J>;*f

: : . •!. . i t-,

"■i'' ''•

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:165 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid frän skyldigheten att inlösa av bank s. 6 i texten
  2. BU 1923:44 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sed s. 1 i texten