Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om minskning av tjänstgöringstiden för värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring

8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:3, Med förslag till lag om minskning av tjänstgöringstiden för värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 3.

1

Nr 3.

Kungl. Mcij:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om minskning av tjänstgöringstiden för värnpliktiga,

vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring;

given Stockholms slott den 15

december 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att antaga bifogade förslag till lag om minskning av tjänstgöringstiden

för värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot

värnpliktstjänstgöring.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 3 käft. (Nr 3—4.)

1952 22

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung1. May.ts Proposition Nr 3.

Förslag till

lag om minskning av tjänstgöringstiden för värnpliktiga, vilka hysa

samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring.

Härigenom förordnas som följ er:

Utan hinder av vad i § 3 i lagen den 21 maj 1920 (nr 303) om

värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring,

stadgas rörande nämnda värnpliktigas tjänstgöringstid, må Konungen i

förekommande fall förordna, att tjänstgöringstiden för sådan värnpliktig

skall genom den värnpliktiges hemförlovning före tjänstgöringstidens

slut minskas med det antal dagar, dock högst 60, som Konungen bestämmer.

Denna lag träder genast i kraft.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 3.

3

Utdrag av protokollet över för svar särenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15

december 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Orne.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:.

Enligt den intill utgången av år 1925 gällande lagen den 21 maj

1920 om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring,

må värnpliktig, som hyser allvarliga, på religiös övertygelse

grundade samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöringens fullgörande

i den ordning gällande värnpliktslag förutsätter, i den händelse hans samvetsbetänkligheter

avse tjänstgöring med vapen, fullgöra sin värnplikt vid

krigsmakten utan att övas i vapens bruk eller bära vapen eller ammunition,

samt, därest hans samvetsbetänkligheter avse varje tjänstgöring

vid krigsmakten, i stället för honom åliggande värnpliktstjänstgöring

utföra civilt arbete för statens räkning. Enligt § 3 i samma lag är

tjänstgöringstiden under fredstid för ifrågavarande värnpliktiga bestämd

i förhållande till det sammanlagda antal dagar, varunder tjänstgöring

för utbildning samt reservtrupp- och landstormsövningar enligt värnpliktslagen

åligger till resp. huvudkategori värnpliktiga (värnpliktiga i

allmänhet; värnpliktiga studenter och med dem likställda) hörande vapenföra,

som tilldelats de vapenslag, för vilka längsta tjänstgöringstid föreskrivits,

i det att nämnda dagantal för nu ifrågavarande värnpliktiga

(vapenvägrare och civilarbetare) förlängts med resp. 25 och 50 %. Med

tillämpning av värnpliktslagens bestämmelser angående tjänstgöringstidens

längd skola av den förra gruppen (vapenvägrare) de, som tillhöra

kategorien värnpliktiga i allmänhet, fullgöra tjänstgöring i 493 dagar

och de, som tillhöra kategorien studenter och med dem likställda, i 643

dagar, medan av den senare gruppen (civilarbetare) de, som tillhöra kategorien

värnpliktiga i allmänhet, skola fullgöra tjänstgöring i 592 dagar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 3.

och de, som tillhöra kategorien studenter och med dem likställda, i 772

dagar. Emellertid har genom särskilda lagar en väsentlig minskning i

utbildningstiden genomförts för värnpliktiga tillhörande årsklasserna

1918—1922. Den längsta utbildningstid, som ifrågakommer för värnpliktiga,

vilka under innevarande år påbörjat sin första tjänstgöring, är

för kategorien värnpliktiga i allmänhet 225 dagar och för studenter

och med dem likställda 330 dagar. För vapenföra av den förra kategorien,

vilka påbörjat första tjänstgöringen (tjänstgöring i en följd)

under första året, skall emellertid utbildningstiden ökas med 30 dagar.

Härtill komma, jämlikt värnpliktslagen, för båda kategorierna en reservtruppövning

å högst 25 dagar och en landstormsövning å 5 dagar.

Ehuru de ovan omförmälda lagarna angående minskad utbildningstid

för särskilda årsklasser värnpliktiga icke innehålla någon bestämmelse

beträffande s. k. samvetsömma värnpliktiga och lagen den 21

maj 1920 erhållit sådan avfattning, att den hänför sig till de i 1914

års värnpliktslag upptagna tjänstgöringstiderna, har, i enlighet med riksdagens

uttalande, vid tillämpningen av lagen den 21 maj 1920 den

förkortning av utbildningstiden, som vidtagits för vissa årsklasser värnpliktiga,

kommit även de s. k. samvetsömma av nämnda årsklasser till

godo; och har därvid tjänstgöringstiden för ifrågavarande värnpliktiga

— frånsett den föreskrivna procentuella ökningen — beräknats till 225

resp. 330 dagar med tillägg av 25 och 5 dagar eller således till 255

resp. 360 dagar. Den ytterligare ökning av 30 dagar, som under viss

förutsättning tillkommer vapenföra värnpliktiga, tillhörande kategorien

värnpliktiga i allmänhet, har däremot ej ansetts härvid böra medräknas.

Av det anförda framgår, att den tjänstgöringstid, som för närvarande

åligger s. k. samvetsömma värnpliktiga, utgör för vapenvägrare,

tillhörande kategorien värnpliktiga i allmänhet, 318 dagar och, tillhörande

kategorien studenter och med dem likställda, 450 dagar, samt för

civilarbetare, tillhörande den förra kategorien, 382 dagar och, tillhörande

den senare kategorien, 540 dagar.

Denna tjänstgöring skulle enligt lagen den 21 maj 1920 fullgöras

i en följd. Häri vidtogs genom lag den 13 april 1922 (sv. förf.-saml.

nr 145) den ändring, att civilarbetarna skola fullgöra tjänstgöringen i

en följd eller i två omgångar. I fråga om vapenvägrarna gäller fortfarande

bestämmelsen om tjänstgöring i en följd.

Vid antagandet av lagen den 13 april 1922 tillkännagav riksdagen,

att riksdagen godkänt andra lagutskottets i ärendet avgivna utlåtande

(nr 11), i vilket utskottet anför bland annat:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 3.

5

Enär den för s. k. samvetsömma värnpliktiga gällande tjänstgöringstiden

otvivelaktigt fastställts med hänsyn tagen till den förmån, som tjänstgöring i en

följd innebär, synes utskottet den nu fillämnade omläggningen av tjänstgöringen

för civilarbetare till två omgångar böra föranleda, att frågan om tjänstgöringstidens

längd för denna grupp av värnpliktiga upptages till förnyad omprövning.

Då emellertid för ett bedömande av berörda fråga någon tids erfarenhet av ifrågavarande

civilarbete, sådant detsamma enligt numera inom försvarsdepartementet

slutförda förarbeten planerats, synes synnerligen önsklig samt genom den tilltänkta

uppdelningen av tjänstgöringen å två sommarhalvår dylik erfarenhet står

att vinna utan att beslut i frågan behöver fattas vid innevarande riksdag, har

utskottet ej ansett sig nu böra framlägga något förslag i ämnet, utan förutsätter,

att Kungl. Maj:t, efter omprövning av frågan med ledning av erfarenheterna från

det under innevarande år tillämnade civilarbetet, för nästkommande års riksdag

framlägger det förslag härutinnan, vartill omprövningen kan föranleda. Utskottet

vill i detta sammanhang ock ifrågasätta, huruvida icke en sådan stadga i värnpliktsförhållandenas

provisoriska reglering numera vunnits, att det i samband

med en eventuell reglering av tjänstgöringstidens längd för ifrågavarande grupp

av värnpliktiga kunde vara anledning att till vinnande av större klarhet rörande

bestämmelsernas innebörd införa fixa tidsbestämmelser för längden av de tjänstgöringstider,

som åligga de under lagen den 21 maj 1920 hänförliga värnpliktiga.

Innan jag närmare ingår på den av riksdagen sålunda berörda frågan

om minskning av tjänstgöringstiden för omförmälda kategori värnpliktiga,

anser jag mig böra lämna följande redogörelse för, huru tjänstgöringen

ordnats för de värnpliktiga, vilka under år 1921 erhållit tillstånd

att i stället för värnpliktstjänstgöring utföra civilt arbete.

Av dem hava

56 värnpliktiga inkallats till arbete vid domänstyrelsens skogsarbeten inom

Hunnebergs revir för fullgörande av tjänstgöringen i en följd (med en hemförlovningsperiod

om högst 30 dagar under tiden december 1922—januari 1923),

50 värnpliktiga inkallats till arbete vid domänstyrelsens skogsarbeten inom

Hamra revir för fullgörandet av tjänstgöringen i två omgångar samt

45 värnpliktiga inkallats till arbete vid vattenfallsstyrelsens arbeten i Trollhättan

eller Örebro resp. styrelsens torvtillverkningsarbeten vid lian) näs för fullgörandet

av tjänstgöringen i två omgångar.

För dem av sistnämnda 45 värnpliktiga, som varit därtill villiga, bär sedermera

beretts tillfälle att fullgöra tjänstgöringen i en följd (med en hemförlovningsperiod

om högst 30 dagar under tiden december 1922—januari 1923). Härav

hava samtliga utom sju velat begagna sig.

Det har sålunda visat sig, att möjlighet att fullgöra tjänstgöringen i en följd

har kunnat beredas mer än 2/s av hela antalet värnpliktiga av kategorien civilarbetare.

Jag övergår härefter till den av riksdagen genom omförmälda uttalande

berörda frågan om minskning av tjänstgöringstiden för vissa

s. k. samvetsömma värnpliktiga.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.is Proposition Nr 3.

Härvid är jag till fullo ense med riksdagen därom, att en omprövning

av tjänstgöringstidens längd för ifrågavarande värnpliktiga borde

komma till stånd, sedan genom någon tids tillämpning av lagen den

21 maj 1920 erfarenhet vunnits om lagens verkningar. Enligt min uppfattning

bör emellertid en dylik omprövning icke begränsas till civilarbetarna

utan omfatta även kategorien vapenvägrare.

Den förlängning av tjänstgöringstiden, som stadgats för båda dessa

kategorier, har bland annat haft till syfte att motverka simulation. Såvitt

erfarenheterna från den gångna tiden av lagens tillämpning giva vid

handen, torde i det övervägande antalet fall nämnda syfte icke riskeras,

även om tjänstgöringstiden skulle undergå någon förkortning. Ej heller

eljest lärer av nämnda erfarenheter kunna hämtas någon invändning mot

en under vissa garantier företagen minskning av tjänstgöringstiden. Att

för genomförande härav vidtaga en ändring av lagen den 21 maj 1920

synes mig likväl under nuvarande förhållanden mindre lämpligt, enär

tjänstgöringstiden enligt nämnda lag normeras av bestämmelserna om

tjänstgöringstiden för övriga värnpliktiga (värnpliktiga i allmänhet, studenter

och med dem likställda), och dessa senare bestämmelser numera

äro provisoriska. Först i samband med upptagandet av frågan om ny

värnplikt slag vid den väntade revisionen av försvarsväsendet torde förslag

böra utarbetas om definitiva bestämmelser beträffande längden av

tjänstgöringstiden för de s. k. samvetsömma värnpliktiga. 1 avbidan

härpå synes även frågan om minskning av tjänstgöringstiden för sistnämnda

värnpliktiga böra lösas provisoriskt, och enligt min mening vore

den lämpligaste formen härför, att Kungl. Maj:t erhölle bemyndigande

att, efter prövning i förekommande fall, genom hemförlovning före tjänstgöringstidens

slut medgiva värnpliktig, varom här är fråga, den minskning

av tjänstgöringstiden, som — dock inom viss gräns — befinnes

skälig.

Väl möter det vissa svårigheter att finna en fast utgångspunkt för

denna skälighetsprövning. Dels måste nämligen hänsyn tagas till den

olika tjänstgöringstiden för vapenvägrare och civilarbetare och dels måste

beaktas, att inom båda de nämnda grupperna tjänstgöringstidens längd

varierar, beroende på huruvida och i så fall under huru lång tid den

värnpliktige varit inkallad till tjänstgöring i vanlig ordning. Någon för

alla till längden lika avkortningsperiod torde därför icke kunna fastställas.

Ej heller torde man träffa det rätta genom att i varje särskilt

fall beräkna avkortningstiden i procenttal av tjänstgöringstiden. Det

bör därför enligt min mening få ankomma på Kungl. Maj:t att efter särskild

prövning inom en viss gräns bestämma tiden för avkortning. En

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung1. Maj:ts Proposition Nr

utgångspunkt för prövningen torde man kunna finna i följande. 1 Jet

stora flertalet av de värnpliktiga, som enligt lagen den 21 maj 1920

erhållit tillstånd att fullgöra sin värnpliktstjänstgöring i särskild ordning,

torde böra erhålla en avkortning, motsvarande tiden för reservtrupp-

och landstormsövningarna ökad med 25 och 50 % för resp. vapenvägrare

och civilarbetare. Vid beräkningen av nämnda värnpliktigas

tjänstgöringstid har nämligen även dessa övningar tagits i beaktande,

trots det att övriga värnpliktiga under de senaste åren genom upprepade

riksdagsbeslut betriats från samma övningar. Därigenom skulle avkortningen

i allmänhet bliva för vapenvägrare 37 dagar och för civilarbetare

45 dagar. Starka skäl tala emellertid för att avkortningen för

civilarbetare blir något större än 45 dagar, och det s_ynes mig därför

lämpligt att den lagbestämda maximigränsen för avkortningen bestämmes

till 60 dagar.

I frågan har jag inhämtat yttrande av cheferna för generalstaben

och marinstaben.

Chefen för generalstaben har därvid förklarat, att som han måste bestämt

avråda från, att tjänstgöringstiden för de värnpliktiga av 1920

års klass och senare årsklasser ytterligare avkortades genom befrielse

från reservtrupp- och landstormsövningar, kunde han icke heller biträda

en på en sådan avkortning grundad förändring i tjänstgöringstiden för

de s. k. samvetsömma värnpliktiga. I anledning av andra lagutskottets

ovan anförda utlåtande vände sig generalstabschefen vidare mot lagfästandet

av den principen, att tjänstgöringstiden bleve av olika längd

allt eftersom tjänstgöringen fullgjordes i en eller i två omgångar, enär

en sådan princip vore olämplig för de vid krigsmakten tjänstgörande.

Slutligen har generalstabschefen framhållit, att det jämförelsevis mycket

stora antal samvetsömma, som under senaste året fått tillstånd att i

stället för tjänstgöring vid krigsmakten fullgöra civilt arbete, syntes betinga

den allra största försiktighet med beredandet av ytterligare lättnader.

Under hänvisning till att Danmark för denna kategori hade en

tjänstgöringstid, som vore tre å fyra gånger så lång som värnpliktstjänstgöringen,

och att i Norge tjänstgöringstiden, oberoende av inkallelse

i en eller två omgångar, vore en och en halv gång så lång, anförde

generalstabschefen, att med för närvarande rådande arbetslöshet

torde icke heller den nu hos oss tillmätta tjänstgöringstiden för det stora

flertalet innebära sådana olägenheter, att därigenom bereddes den säkerhet

mot försök till missbruk, som lagen den 21 maj 1920 utan tvivel

avsåge att giva. Generalstabschefen finge därför avstyrka varje minsk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 3.

ning av de s. k. samvetsömma värnpliktigas, såväl vapenvägrares som

civilarbetares, tjänstgöring.

Chefen för marinstaben har instämt i vad chefen för generalstaben

yttrat.

Frågan, huruvida värnpliktiga av årsklasserna 1920 och senare år

böra fullgöra reservtrupp- resp. landstormsövning eller icke, kan komma

under omprövning först efter hand som frågan för nämnda årsklasser

blir aktuell. Då det icke låter sig göra att för de s. k. samvetsömma

värnpliktigas del avvakta utgången av sådan prövning, synes det mig

vara att föredraga att beträffande dem utgå från det för närvarande sedan

flera år tillbaka rådande förhållandet, att reservtrupp- och landstormsövningar

inställas.

Vidkommande vad chefen för generalstaben med instämmande av

chefen för marinstaben i övrigt invänt mot att genom nedsättning av

tjänstgöringstiden ytterligare lättnader beredas de s. k. samvetsömma

värnpliktiga, tillåter jag mig ånyo framhålla, att, såvitt man kan döma

av erfarenheterna från den hittills förflutna tiden av lagens tillämpande,

torde ett förkortande av tjänstgöringstiden i den omfattning jag föreslagit

ej medföra ökad fara för missbruk.

Departementschefen uppläser härefter ett i enlighet med vad han

förut anfört upprättat förslag till lag om minskning av tjänstgöringstiden

för värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring,

samt hemställer, att nämnda förslag måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Tor Ericsson-Årje.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:46 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om minskning av tjänstgöringstiden för värnpliktiga, vilka hysa samve s. 1 i texten
  2. 2LU 1923:6 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om minskning av tjänstgöringstiden för värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänklighet s. 1 i texten