Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj 1921 angående förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom

1923-02-09 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:43, Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj 1921 angående förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 43.

1

Nr 43.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj 1921 angående

förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att

förvärva fast egendom; given Stockholms slott den 9 februari

1923.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag om fortsatt tillämpning av

lagen den 20 maj 1921 angående förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk

förening att förvärva fast egendom.

GUSTAF.

A. Åkerman.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 35 höft. (Nr 43.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr h3.

Förslag

till

Lag

om fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj 1921 (nr 217) angående förbud

i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom.

Härigenom förordnas, att lagen den 20 maj 1921 angående förbud

i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom,

vilken lag gäller tills vidare intill den 1 juli 1923, skall äga fortsatt

tillämpning tills vidare intill den 1 juli 1924.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kandi. Maj:tx proposition nr 4-S.

Utdrag av ''protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den

S januari 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Sciilyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Åkerman:

»På förslag av enskilda motionärer antog 1921 års riksdag för sin

del en lag av innehåll, att de inskränkningar i bolags och föreningars

rätt att förvärva fast egendom, vilka jämlikt lagen den 4 maj 1906

gällde i fråga om de fyra nordligaste länen och Värmlands samt vissa delar

av Kopparbergs och Gävleborgs län, i det väsentliga utsträcktes att

avse jämväl övriga delar av riket. Efter det lagrådet blivit hört, utfärdades

den 20 maj 1921 i överensstämmelse med riksdagens beslut lag

angående förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva

fast egendom. Denna lag, vilken erhöll giltighet tillsvidare intill den 1

juli 1922, blev efter förslag av Kungl. Maj:t till 1922 års riksdag prolongerad

för ett år. Dess giltighetstid tilländalöper följaktligen den 30

juni 1923.

Då jag nu avser att ånyo föreslå en utsträckning av giltighetstiden

för nämnda lag, torde det tillåtas mig att ur allmänna synpunkter i

korthet beröra några av de omfattande och betydelsefulla spörsmål, vilka

kunna sammanföras under den gemensamma beteckningen jordfrågan.

Vad jag härmed åsyftar är allenast att angiva det läge, i vilket reformarbetet

på detta område för närvarande befinner sig.

De olika frågor, vilka rymmas inom den nyss antydda ramen, torde

— särskilt med hänsyn till vad i vårt land under närvarande tid uppfattas

såsom trängande behov — kunna grupperas efter vissa huvudlinjer.

I förgrunden framträder önskemålet att genom bildandet av nya

jordbruk kunna bereda utväg för en större del av landets befolkning att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds proposition nr JtS.

av jordbruksnäringen vinna sin utkomst. Härtill sluter sig strävandet

att för det jordbruksidkande folket skapa en tryggad ställning i den mån

en sådan ej redan finnes. Slutligen riktas med nödvändighet uppmärksamheten

å åtgärder, syftande till jordens utnyttjande på sådant sätt,

att såväl den verkliga jordbrukarklassens som det allmännas intressen

bliva tillvaratagna.

Vad först angår frågan om skapandet av nya jordbruk, har densamma

sedan lång tid tillbaka varit föremål för statsmakternas omvårdnad

genom de åtgärder, som vidtagits för att främja grundandet av egna

hem å jordbruksduglig mark. Inom jordbruksdepartementet uppgöres

för närvarande förslag till vissa ändrade bestämmelser för lån från egnahemslånefonden.

Emellertid torde redan genom de höjningar av maximilånegränsen,

som vidtagits under senare år, i allmänhet vara sörjt för

möjligheten att med nuvarande jordvärden skapa jordbruk av sådan betydenhet,

att innehavaren och hans familj skola kunna av jordbruket

hava sitt uppehälle. Sedan år 1918 har därjämte i stigande omfattning

pågått en kolonisationsverksamhet, avseende upplåtelse av mark för jordbruksändamål

å kronoparker i Norrland och Dalarna. Under det sist

förflutna året hava jämväl undersökts och förberetts upplåtelser av lämpliga

odlingsmarker på kronoparker i rikets mellersta och södra delar.

Dessa förberedelser fortsätta alltjämt.

De av mig omnämnda åtgärderna för bildande av nya jordbruk

grunda sig å frivilliga upplåtelser. Alltmer framträder emellertid spörsmålet,

huruvida en verklig och tillfredsställande lösning kan vinnas enbart

på denna väg. För min del anser jag utan tvekan, att det bör stå i samhällets

makt att, där så erfordras och därigenom icke åsidosättas andra

intressen av än starkare berättigande, genom tvångsåtgärder bereda möjlighet

till ett nödvändigt jordförvärv. Denna princip är sedan lång tid

tillbaka erkänd i fråga om förvärv av jord för vissa särskilda ändamål,

men den synes mig ock böra vinna tillämpning, då med jordförvärvet

avses att till utkomst förhjälpa dem, som äro i behov av ett sådant stöd,

eller då syftet är att främja jordens användande på ett för det allmänna

gagneligt sätt. Givet är dock, att de lagstiftningsåtgärder, som kunna

vara påkallade för detta ändamål, måste föregås av ett noggrant övervägande.

Förslag i ämnet föreligga i jordkommissionens senaste, för

kort tid sedan avlämnade betänkande. Detta är för närvarande föremål

för vederbörande myndigheters granskning. Innan deras utlåtande inkommit,

är jag icke i tillfälle att närmare uttala mig om de olika utvägar,

som kunna erbjuda sig för frågans lösning.

Beträffande det av mig berörda önskemålet, att en mer tryggad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj titt proposition nr 43.

.ställning må kunna beredas vissa grupper av jordbrukets idkare, vill jag

erinra, att ett steg i denna riktning betecknas av den s. k. ensittarlagens

genomförande. Denna lag har dock avseende endast å smålägenheter,

väsentligen bostadslägenheter; en friköpsrätt av verkliga jordbruksfastigheter

känner icke vår nuvarande lagstiftning. Frågan om införande av

dylik rätt torde böra upptagas till omprövning i samband med de av

mig nyss omförmälda förslagen till åtgärder för bildande av nya jordbruk.

I fråga om nyttjanderättshavares ställning bör i detta sammanhang

omnämnas, att chefen för jordbruksdepartementet denna dag torde

komma att hos lvungl. Maj:t hemställa om inhämtande av lagrådets yttrande

över ett inom jordbruksdepartementet utarbetat förslag till lag om

åborätt. Syftet med detta förslag är i främsta rummet, att kronojord

skall kunna upplåtas till nyttjande under former, som för innehavaren

äro mer betryggande än nu gällande arrendelagstiftning medgiver. Med

avseende å arrendatorer i allmänhet torde vissa spörsmål rörande deras

rättsliga ställning bliva föremål för övervägande, sedan jordkommissionen,

på sätt densamma blivit anbefallt genom Kungl. Maj:ts beslut den 24

sistlidne november, inkommit med principbetänkande i de till kommissionens

behandling överlämnade frågor, i vilka utlåtande ännu icke avgivits.

Yad slutligen angår den tredje grupp av frågor, som tillhör kretsen

av aktuella jordjiroblem, komma i betraktande nödiga åtgärder till

förekommande av vanhävd av jord samt önskemålet att en självständig

bondeklass må kunna bevaras vid sin besittning av jorden. I nära samband

härmed står spörsmålet om ett ingripande på lagstiftningens väg

mot en osund spekulation i jordbruksfastigheter. Dessa frågor äro i vårt

land ingalunda nya. Med den s. k. norrlandslagstiftningen, vilken efterhand

utsträckts till vissa delar av mellersta Sverige och slutligen, i fråga

om förbudet mot bolags jordförvärv, provisoriskt till hela det övriga

riket, åsyftades att inom ett begränsat tillämpningsområde råda bot för

missförhållanden av nu antydd art. Ännu längre i detta avseende går

det av jordkommissionen under fjolåret avlämnade förslaget till lag med

bestämmelser angående rätt att förvärva och besitta fast egendom. Detta

förslag avser att definitivt och med giltighet för hela riket begränsa bolags

och ekonomiska föreningars rätt att förvärva fastighet samt att förhindra

bondejordens övergång till personer, för vilka jorden är av intresse väsentligen

såsom underlag för spekulation. Sitt syfte söker förslaget vinna —

förutom genom särskilda bestämmelser mot lagens kringgående medelst

bulvaner — genom att för bolag och föreningar stadga koncession såsom

villkor för jordförvärv samt att, i fråga om enskilda personers förvärv

av jordbruksfastighet genom köp, byte eller gåva, med vissa undantag

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr JfS.

införa den ordning, att förvärvets bestånd göres beroende av att förvärvaren

inom viss tid bosätter sig å fastigheten och under fem år i följd

fortfar att vara bosatt å densamma. Tillstånd att utan iakttagande av

vad sålunda föreskrivits besitta jordbruksfastighet skall enligt förslaget

kunna meddelas av vederbörande länsstyrelse, därest till stöd för sådan

ansökning kunna åberopas särskilda omständigheter. Detta lagförslag har

varit underställt vissa myndigheter för granskning och har jämväl av

åtskilliga enskilda sammanslutningar gjorts till föremål för uttalanden. I

stort sett hava de avgivna yttrandena utmynnat i avstyrkande av förslaget.

Spörsmålet om koncessionslagstiftning i fråga om jordförvärv

kräver givetvis en allsidig och ingående prövning, innan till detsamma

tages definitiv ståndpunkt. Det av jordkommissionen avgivna förslaget

finner jag emellertid icke böra i sitt nuvarande skick läggas till grund

för omedelbar lagstiftning.

Såsom ett vägande skäl för den av jordkommissionen förordade

lagstiftningen i fråga om jordförvärv har angivits den spekulation,

som äger rum i fråga om skogbärande fastigheter. Jag tillåter mig då

erinra, att ett fullständigt förslag till ny skogslagstiftning redan blivit, på

föredragning av chefen för jordbruksdepartementet, av Kungl. Maj:t remitterat

till lagrådet för yttrande. Om detta lagförslag, vars syfte är att

genomföra en i såväl det allmännas som den enskilde jordägarens intresse

gagnelig skogshushållning å mark i enskild ägo, varder antaget av årets

riksdag, torde på goda grunder kunna antagas, att därigenom skola kunna

förhindras de mera svårartade fall av skogsskövling, som varit en verkan

av fastighetsspekulationen, och att tillräckligt skydd skall beredas för de

skogstillgångar, vilka erfordras för fastigheternas eget behov.

I fråga om en allmän lagstiftning rörande sättet för jordbrukets

bedrivande å enskildas fastigheter föreligga sedan krisåren värdefulla

erfarenheter från tillämpningen av då gällande provisoriska bestämmelser

i detta avseende. Ett förslag till revision av den norrländska vanhävdslagstiftningen

har utarbetats av särskilda sakkunniga inom justitiedepartementet,

men alla de över detta förslag infordrade yttrandena hava

ännu ej inkommit. För övrigt är frågan om en för hela landet gällande

vanhävdslagstiftning föremål för utredning i jordkommissionen och torde

således komma att behandlas i det principbetänkande, vilket, efter vad

jag nyss omnämnde, inom kort tid är att förvänta från kommissionen.

Därest man anser sig icke böra redan nu slå in på den av jordkommissionen

föreslagna koncessionslagstiftningen, synes nu gällande provisoriska

förbud mot bolags och föreningars jordförvärv inom de lands
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds proposition nr JfS.

7

delar, vilka icke äro underkastade norrlandslagstiftningen, böra tillsvidare

upprätthållas. Härutinnan befinner jag mig i överensstämmelse

med jordkommissionen, vilken i skrivelse den 7 december 1922 i anledning

av remiss uttalat den uppfattning, att under förutsättning, att förslag

till definitiv lagstiftning rörande rätten till jordförvärv icke kunde

föreläggas 1923 års riksdag, giltighetstiden för nu ifrågavarande provisoriska

lag borde ytterligare förlängas. Denna förlängning bär synts mig

böra tillsvidare avse ett år, och har jag’i enlighet härmed låtit inom

justitiedepartementet upprätta förslag till lag om fortsatt tillämpning av

lagen den 20 maj 1921 {nr 247) angående förbud i vissa fall för bolag

och ekonomisk förening att förvärva fast egendom.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag, av den lydelse,

bilaga1) till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att för det ändamål,

§ 87 regeringsformen omförmäler, lagrådets utlåtande över förslaget måtte

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

N. Gervin.

*) Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majds proposition nr b3.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majds lagråd den 15 januari

1923.

Närvarande:

Justitierådet Sundberg, regeringsrådet Thulin, justitierådet Ciiristiansson,

justitierådet Stenberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:ts Konungen i statsrådet

den 8 januari 1923, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

över upprättat förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den

20 maj 1921 (nr 247) angående förhud i vissa fall för bolag och ekonomisk

förening att förvärva fast egendom.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av chefen för justitiedepartementets lagavdelning, hovrättsrådet Axel

Afzelius.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 43.

9

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 9 februari 1928.

Närvarande:

Statsråden Lindqvist, Tiiorsson, Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Åkerman anmäler lagrådets

den 15 januari 1923 avgivna utlåtande över det den 8 januari

1923 till lagrådet remitterade förslaget till lag om fortsatt tillämpning

av lagen den 20 maj 1921 (nr 247) angående förbud i vissa fall för bolag

och ekonomisk förening att förvärva fast egendom; därvid föredraganden

hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte,

jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

N. Cervin.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 35 käft. (Nr 43.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:256 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tilllämpning av lagen den 20 maj 1921 angående förbud i a1 i texten
  2. 2LU 1923:18 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj 1921 angående förbud i vissa fall för b s. 1 i texten