Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj 1921 angående förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom
1923-02-09 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1923:43, Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj 1921 angående förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom
Dokumentets text
Kungl. Maj ds proposition nr 43.
1
Nr 43.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj 1921 angående
förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att
förvärva fast egendom; given Stockholms slott den 9 februari
1923.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag om fortsatt tillämpning av
lagen den 20 maj 1921 angående förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk
förening att förvärva fast egendom.
GUSTAF.
A. Åkerman.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 35 höft. (Nr 43.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr h3.
Förslag
till
Lag
om fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj 1921 (nr 217) angående förbud
i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom.
Härigenom förordnas, att lagen den 20 maj 1921 angående förbud
i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom,
vilken lag gäller tills vidare intill den 1 juli 1923, skall äga fortsatt
tillämpning tills vidare intill den 1 juli 1924.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kandi. Maj:tx proposition nr 4-S.
Utdrag av ''protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den
S januari 1923.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Sciilyter, Örne.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet
anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Åkerman:
»På förslag av enskilda motionärer antog 1921 års riksdag för sin
del en lag av innehåll, att de inskränkningar i bolags och föreningars
rätt att förvärva fast egendom, vilka jämlikt lagen den 4 maj 1906
gällde i fråga om de fyra nordligaste länen och Värmlands samt vissa delar
av Kopparbergs och Gävleborgs län, i det väsentliga utsträcktes att
avse jämväl övriga delar av riket. Efter det lagrådet blivit hört, utfärdades
den 20 maj 1921 i överensstämmelse med riksdagens beslut lag
angående förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva
fast egendom. Denna lag, vilken erhöll giltighet tillsvidare intill den 1
juli 1922, blev efter förslag av Kungl. Maj:t till 1922 års riksdag prolongerad
för ett år. Dess giltighetstid tilländalöper följaktligen den 30
juni 1923.
Då jag nu avser att ånyo föreslå en utsträckning av giltighetstiden
för nämnda lag, torde det tillåtas mig att ur allmänna synpunkter i
korthet beröra några av de omfattande och betydelsefulla spörsmål, vilka
kunna sammanföras under den gemensamma beteckningen jordfrågan.
Vad jag härmed åsyftar är allenast att angiva det läge, i vilket reformarbetet
på detta område för närvarande befinner sig.
De olika frågor, vilka rymmas inom den nyss antydda ramen, torde
— särskilt med hänsyn till vad i vårt land under närvarande tid uppfattas
såsom trängande behov — kunna grupperas efter vissa huvudlinjer.
I förgrunden framträder önskemålet att genom bildandet av nya
jordbruk kunna bereda utväg för en större del av landets befolkning att
4
Kungl. Majds proposition nr JtS.
av jordbruksnäringen vinna sin utkomst. Härtill sluter sig strävandet
att för det jordbruksidkande folket skapa en tryggad ställning i den mån
en sådan ej redan finnes. Slutligen riktas med nödvändighet uppmärksamheten
å åtgärder, syftande till jordens utnyttjande på sådant sätt,
att såväl den verkliga jordbrukarklassens som det allmännas intressen
bliva tillvaratagna.
Vad först angår frågan om skapandet av nya jordbruk, har densamma
sedan lång tid tillbaka varit föremål för statsmakternas omvårdnad
genom de åtgärder, som vidtagits för att främja grundandet av egna
hem å jordbruksduglig mark. Inom jordbruksdepartementet uppgöres
för närvarande förslag till vissa ändrade bestämmelser för lån från egnahemslånefonden.
Emellertid torde redan genom de höjningar av maximilånegränsen,
som vidtagits under senare år, i allmänhet vara sörjt för
möjligheten att med nuvarande jordvärden skapa jordbruk av sådan betydenhet,
att innehavaren och hans familj skola kunna av jordbruket
hava sitt uppehälle. Sedan år 1918 har därjämte i stigande omfattning
pågått en kolonisationsverksamhet, avseende upplåtelse av mark för jordbruksändamål
å kronoparker i Norrland och Dalarna. Under det sist
förflutna året hava jämväl undersökts och förberetts upplåtelser av lämpliga
odlingsmarker på kronoparker i rikets mellersta och södra delar.
Dessa förberedelser fortsätta alltjämt.
De av mig omnämnda åtgärderna för bildande av nya jordbruk
grunda sig å frivilliga upplåtelser. Alltmer framträder emellertid spörsmålet,
huruvida en verklig och tillfredsställande lösning kan vinnas enbart
på denna väg. För min del anser jag utan tvekan, att det bör stå i samhällets
makt att, där så erfordras och därigenom icke åsidosättas andra
intressen av än starkare berättigande, genom tvångsåtgärder bereda möjlighet
till ett nödvändigt jordförvärv. Denna princip är sedan lång tid
tillbaka erkänd i fråga om förvärv av jord för vissa särskilda ändamål,
men den synes mig ock böra vinna tillämpning, då med jordförvärvet
avses att till utkomst förhjälpa dem, som äro i behov av ett sådant stöd,
eller då syftet är att främja jordens användande på ett för det allmänna
gagneligt sätt. Givet är dock, att de lagstiftningsåtgärder, som kunna
vara påkallade för detta ändamål, måste föregås av ett noggrant övervägande.
Förslag i ämnet föreligga i jordkommissionens senaste, för
kort tid sedan avlämnade betänkande. Detta är för närvarande föremål
för vederbörande myndigheters granskning. Innan deras utlåtande inkommit,
är jag icke i tillfälle att närmare uttala mig om de olika utvägar,
som kunna erbjuda sig för frågans lösning.
Beträffande det av mig berörda önskemålet, att en mer tryggad
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!,. Maj titt proposition nr 43.
.ställning må kunna beredas vissa grupper av jordbrukets idkare, vill jag
erinra, att ett steg i denna riktning betecknas av den s. k. ensittarlagens
genomförande. Denna lag har dock avseende endast å smålägenheter,
väsentligen bostadslägenheter; en friköpsrätt av verkliga jordbruksfastigheter
känner icke vår nuvarande lagstiftning. Frågan om införande av
dylik rätt torde böra upptagas till omprövning i samband med de av
mig nyss omförmälda förslagen till åtgärder för bildande av nya jordbruk.
I fråga om nyttjanderättshavares ställning bör i detta sammanhang
omnämnas, att chefen för jordbruksdepartementet denna dag torde
komma att hos lvungl. Maj:t hemställa om inhämtande av lagrådets yttrande
över ett inom jordbruksdepartementet utarbetat förslag till lag om
åborätt. Syftet med detta förslag är i främsta rummet, att kronojord
skall kunna upplåtas till nyttjande under former, som för innehavaren
äro mer betryggande än nu gällande arrendelagstiftning medgiver. Med
avseende å arrendatorer i allmänhet torde vissa spörsmål rörande deras
rättsliga ställning bliva föremål för övervägande, sedan jordkommissionen,
på sätt densamma blivit anbefallt genom Kungl. Maj:ts beslut den 24
sistlidne november, inkommit med principbetänkande i de till kommissionens
behandling överlämnade frågor, i vilka utlåtande ännu icke avgivits.
Yad slutligen angår den tredje grupp av frågor, som tillhör kretsen
av aktuella jordjiroblem, komma i betraktande nödiga åtgärder till
förekommande av vanhävd av jord samt önskemålet att en självständig
bondeklass må kunna bevaras vid sin besittning av jorden. I nära samband
härmed står spörsmålet om ett ingripande på lagstiftningens väg
mot en osund spekulation i jordbruksfastigheter. Dessa frågor äro i vårt
land ingalunda nya. Med den s. k. norrlandslagstiftningen, vilken efterhand
utsträckts till vissa delar av mellersta Sverige och slutligen, i fråga
om förbudet mot bolags jordförvärv, provisoriskt till hela det övriga
riket, åsyftades att inom ett begränsat tillämpningsområde råda bot för
missförhållanden av nu antydd art. Ännu längre i detta avseende går
det av jordkommissionen under fjolåret avlämnade förslaget till lag med
bestämmelser angående rätt att förvärva och besitta fast egendom. Detta
förslag avser att definitivt och med giltighet för hela riket begränsa bolags
och ekonomiska föreningars rätt att förvärva fastighet samt att förhindra
bondejordens övergång till personer, för vilka jorden är av intresse väsentligen
såsom underlag för spekulation. Sitt syfte söker förslaget vinna —
förutom genom särskilda bestämmelser mot lagens kringgående medelst
bulvaner — genom att för bolag och föreningar stadga koncession såsom
villkor för jordförvärv samt att, i fråga om enskilda personers förvärv
av jordbruksfastighet genom köp, byte eller gåva, med vissa undantag
6
Kungl. Maj.ts proposition nr JfS.
införa den ordning, att förvärvets bestånd göres beroende av att förvärvaren
inom viss tid bosätter sig å fastigheten och under fem år i följd
fortfar att vara bosatt å densamma. Tillstånd att utan iakttagande av
vad sålunda föreskrivits besitta jordbruksfastighet skall enligt förslaget
kunna meddelas av vederbörande länsstyrelse, därest till stöd för sådan
ansökning kunna åberopas särskilda omständigheter. Detta lagförslag har
varit underställt vissa myndigheter för granskning och har jämväl av
åtskilliga enskilda sammanslutningar gjorts till föremål för uttalanden. I
stort sett hava de avgivna yttrandena utmynnat i avstyrkande av förslaget.
Spörsmålet om koncessionslagstiftning i fråga om jordförvärv
kräver givetvis en allsidig och ingående prövning, innan till detsamma
tages definitiv ståndpunkt. Det av jordkommissionen avgivna förslaget
finner jag emellertid icke böra i sitt nuvarande skick läggas till grund
för omedelbar lagstiftning.
Såsom ett vägande skäl för den av jordkommissionen förordade
lagstiftningen i fråga om jordförvärv har angivits den spekulation,
som äger rum i fråga om skogbärande fastigheter. Jag tillåter mig då
erinra, att ett fullständigt förslag till ny skogslagstiftning redan blivit, på
föredragning av chefen för jordbruksdepartementet, av Kungl. Maj:t remitterat
till lagrådet för yttrande. Om detta lagförslag, vars syfte är att
genomföra en i såväl det allmännas som den enskilde jordägarens intresse
gagnelig skogshushållning å mark i enskild ägo, varder antaget av årets
riksdag, torde på goda grunder kunna antagas, att därigenom skola kunna
förhindras de mera svårartade fall av skogsskövling, som varit en verkan
av fastighetsspekulationen, och att tillräckligt skydd skall beredas för de
skogstillgångar, vilka erfordras för fastigheternas eget behov.
I fråga om en allmän lagstiftning rörande sättet för jordbrukets
bedrivande å enskildas fastigheter föreligga sedan krisåren värdefulla
erfarenheter från tillämpningen av då gällande provisoriska bestämmelser
i detta avseende. Ett förslag till revision av den norrländska vanhävdslagstiftningen
har utarbetats av särskilda sakkunniga inom justitiedepartementet,
men alla de över detta förslag infordrade yttrandena hava
ännu ej inkommit. För övrigt är frågan om en för hela landet gällande
vanhävdslagstiftning föremål för utredning i jordkommissionen och torde
således komma att behandlas i det principbetänkande, vilket, efter vad
jag nyss omnämnde, inom kort tid är att förvänta från kommissionen.
Därest man anser sig icke böra redan nu slå in på den av jordkommissionen
föreslagna koncessionslagstiftningen, synes nu gällande provisoriska
förbud mot bolags och föreningars jordförvärv inom de lands
-
Kung!. Majds proposition nr JfS.
7
delar, vilka icke äro underkastade norrlandslagstiftningen, böra tillsvidare
upprätthållas. Härutinnan befinner jag mig i överensstämmelse
med jordkommissionen, vilken i skrivelse den 7 december 1922 i anledning
av remiss uttalat den uppfattning, att under förutsättning, att förslag
till definitiv lagstiftning rörande rätten till jordförvärv icke kunde
föreläggas 1923 års riksdag, giltighetstiden för nu ifrågavarande provisoriska
lag borde ytterligare förlängas. Denna förlängning bär synts mig
böra tillsvidare avse ett år, och har jag’i enlighet härmed låtit inom
justitiedepartementet upprätta förslag till lag om fortsatt tillämpning av
lagen den 20 maj 1921 {nr 247) angående förbud i vissa fall för bolag
och ekonomisk förening att förvärva fast egendom.»
Föredraganden uppläser härefter berörda förslag, av den lydelse,
bilaga1) till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att för det ändamål,
§ 87 regeringsformen omförmäler, lagrådets utlåtande över förslaget måtte
inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
N. Gervin.
*) Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.
8
Kungl. Majds proposition nr b3.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majds lagråd den 15 januari
1923.
Närvarande:
Justitierådet Sundberg, regeringsrådet Thulin, justitierådet Ciiristiansson,
justitierådet Stenberg.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:ts Konungen i statsrådet
den 8 januari 1923, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas
över upprättat förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den
20 maj 1921 (nr 247) angående förhud i vissa fall för bolag och ekonomisk
förening att förvärva fast egendom.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av chefen för justitiedepartementets lagavdelning, hovrättsrådet Axel
Afzelius.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
Kungl. Maj ds proposition nr 43.
9
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 9 februari 1928.
Närvarande:
Statsråden Lindqvist, Tiiorsson, Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Åkerman anmäler lagrådets
den 15 januari 1923 avgivna utlåtande över det den 8 januari
1923 till lagrådet remitterade förslaget till lag om fortsatt tillämpning
av lagen den 20 maj 1921 (nr 247) angående förbud i vissa fall för bolag
och ekonomisk förening att förvärva fast egendom; därvid föredraganden
hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte,
jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
N. Cervin.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 35 käft. (Nr 43.)
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1923:256 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tilllämpning av lagen den 20 maj 1921 angående förbud i a1 i texten
- 2LU 1923:18 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj 1921 angående förbud i vissa fall för b s. 1 i texten