Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om arbetstidens begränsning

341 sidor, varav 223 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,6 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 223 av 341 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:55, Med förslag till lag om arbetstidens begränsning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Kung1 Maj:ts Proposition Nr 5.5.

Nr 55.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om arbetstidens begränsning; given Stockholms slott den

13 februari 1923.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

antaga härvid fogat förslag till lag om arbetstidens begränsning.

GUSTAF.

Herm. Lindqvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 43 höft. (Nr 55.)

200 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Proposition nr 55.

Förslag

till

lag om arbetstidens begränsning.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §-

Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke,

så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat

dylikt särskilt arbetsföretag, för såvitt i rörelsen eller företaget till arbete

för arbetsgivares räkning i regel användas flera än fyra arbetare.

Från lagens tillämpning undantagas dock

a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana

förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över

arbetets anordnande,

b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj,

c) arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det'' icke kan

förläggas till bestämda tider,

d) arbete, som bedrives av staten,

e) arbete, som bar till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård,

■uppfostran eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt

behov,

f) skeppstjänst, som omförmäles i lagen om arbetstiden å svenska

fartyg, ävensom fiske,

g) skogsarbete samt kolning i mila, ändock att arbetet icke är att

hänföra till skogsarbete, ävensom flottning,

h) jordbruk jämte sådana därtill hörande binäringar, vilka icke

bedrivas såsom självständiga företag, ävensom trädgårdsskötsel och djurskötsel,

ändock att arbetet bedrives utan samband med jordbruk,

i) arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten

för allmän trafik,

j) arbete, som åligger biträde i handelsbod, rakstuga, frisersalong

eller badinrättning,

k) sådant arbete i hotell, restaurang eller kaférörelse, som är att

hänföra till allmänhetens direkta betjänande, samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr .55.

1) arbete, som åligger portvakt och av honom väsentligen förrättas

i hans bostad.

2 §.

Såsom arbetare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas

verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning,

ritare, bokhållare eller därmed jämställd person,

kontorsvaktmästare eller annat underordnat lcontorsbiträde.

3 §.

På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör, bergmästare

eller den, vars rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra,

huruvida visst arbete är att hänföra till sådant, varå denna lag äger tillämpning,

eller huruvida viss arbetstagare är att enligt lagen räkna såsom

arbetare.

År mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i

första stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet,

när part sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och må slutligt

utslag av domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen

tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket

avses, har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare,

yrkesinspektör, bergmästare eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva

utlåtande.

4 §•

Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre tid,

raster oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock

må, därest nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom

överskrides, arbetstiden under något eller några av veckans dygn

utsträckas till högst 9 timmar.

Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid

än nyss angivits tillämpas, såvitt därigenom icke uppkommer längre

sammanlagd arbetstid för en tidrymd av högst tre veckor, än att den

motsvarar 48 timmar i veckan.

5 §•

1 mom. År för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende

av årstiden eller väderleken eller är den på grund av annat förhållande

av växlande längd, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva,

att arbetstiden, med avvikelse från vad i 4 § stadgas, allenast be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 55.

gränsas så, att den i genomsnitt för viss angiven tidrymd kommer att

uppgå till högst 48 timmar i veckan.

2 inom. Finnes arbete, som bedrives med tre skiftlag, på grund

av synnerliga skäl böra fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må

arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva därför erforderligt

undantag.

3 mom. Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid

eller medför synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av

synnerligen stort allmänt intresse, må arbetsrådet, i den mån så prövas

påkallat, medgiva undantag från de i 4 § angivna begränsningar.

4 mom. Skulle i annat fall, än som avses i 1, 2 eller 3 mom.,

undantag från bestämmelse i 4 § prövas påkallat till undvikande av

allvarligt missförhållande, äger arbetsrådet lämna medgivande därtill.

Undantag må ock av arbetsrådet medgivas, då det av uttalande av

arbetarnas sammanslutning eller sammanslutningar eller annorledes

framgår, att det stora flertalet av de arbetare, som skulle beröras av

undantaget, finna detsamma önskvärt, och arbetstiden ej därigenom

kommer att oskäligt utsträckas.

6 §■

Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej

kunnat förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande

fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom,

må arbetare, i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande,

användas till arbete utöver tid, som finnes angiven i 4 § eller

kan hava bestämts med stöd av 5 §. Om sådant arbete samt dess anledning,

omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast

inom två dygn från dess början göra anmälan till arbetsrådet.

Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd

därtill sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet

att ofördröjligen meddela beslut.

Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när

densamma i betalt brev avlämnats till allmänna posten.

7 §•

1 mom. För utförande av nödvändiga förberedelse- eller avslutningsarbeten

må arbetare, som fyllt aderton år, till nödigt antal användas

under högst sju timmar i veckan utöver den tid, varunder sådan

arbetare enligt denna lag eller med stöd av densamma meddelad eftergift

må användas till sitt egentliga arbete.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:ts Proposition Nr- 35. :)

2 mom. Finner arbetsgivare i annat fall, än som avses i 6 §, med

hänsyn till särskilt förhållande påkallat att använda arbetare till arbete

utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava bestämts med stöd av 5 §,

vare därtill berättigad i avseende å arbetare, som fyllt aderton år, för

högst 40 timmar under loppet av eu kalendermånad och 200 timmar

under loppet av ett kalenderår.

3 inom. År ytterligare eftergift av trängande behov påkallad, må

sådan, dock för högst 30 timmar under loppet av eu kalendermånad och

120 timmar under loppet av ett kalenderår, meddelas av arbetsrådet.

4 mom. På arbetsrådet ankommer att pröva i vad mån den, som

fyllt sexton men ej aderton år, må användas till arbete, som avses i denna

paragraf.

5 mom. I fråga om arbetares skyldighet att utföra arbete, som

avses i denna paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren

överenskommet, men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke

arbetaren genom användande till dylikt arbete utsättes lör överansträngning

eller ohälsa.

8 §.

Åro sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare, som

kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom visst verksamhetsområde,

ense om viss eftergift i något avseende, varom stadgas

i 5 § eller 7 § 3 inom., må Konungen på framställning av arbetsrådet

eller efter dess hörande förordna, att eftergiften må inom verksamhetsområdet

i fråga allmänt tillgodonjutas.

9 §•

Rörande arbetares användande till arbete enligt 6 eller 7 J åligger

det arbetsgivaren att senast den första dagen i näst därpå följande

vecka eller, därest då icke kan avgöras, huruvida arbetstiden är att hänföra

till sådan som avses i nämnda paragrafer, så snart sådant kan bedömas,

göra anteckning i särskild journal, upprättad enligt formulär,

som fastställes av arbetsrådet, eller ock på annat av nämnda myndighet

godkänt sätt. 1 fråga om sådan förlängd arbetstid, som avses i 7 § 1

mom., är dock arbetsgivaren icke pliktig gorå dylik anteckning, där

arbetstiden finnes behörigen upptagen å det i 11 § 2 mom. föreskrivna

arbetstidsschema.

Beslut av arbetsrådet enligt C) eller 7 § skall biläggas journal eller

annan handling, däri anteckning enligt första stycket skall ske, och

skall journalen eller handlingen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället

under minst tre år, räknat beträffande journalen eller handlingen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 55.

från den tid, då Bistå anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet

från detsammas datum.

10 §.

1 mom. Arbetsrådet består av minst sju ledamöter, utsedda av

Konungen för en tid av två år i sänder. Av ledamöterna skola utses

två bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare,

vilkas medlemmar sysselsätta, tillhopa minst 50,000 arbetare, samt

två bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar av arbetare,

som räkna minst 50,000 medlemmar. För nämnda fyra ledamöter

skola i enahanda ordning utses minst dubbelt så många suppleanter.

Förslag, som ovan sägs, skall, för att vinna avseende, upptaga minst

dubbelt så många personer som de, vilka skola med ledning av förslaget

förordnas till ledamöter eller suppleanter. Har förslag icke avgivits,

varde förordnande ändock av Konungen meddelat.

Övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke kunna anses

företräda arbetsgivar- eller arbetarintressen, och förordnar Konungen en

av dessa ledamöter till rådets ordförande och chef samt en till ställföreträdare

för denne. Minst en av de utan förslag utsedda ledamöterna

skall vara lagkunnig man, vilken fullgjort vad författningarna föreskriva

om dem, som må nyttjas uti domarämbeten.

2 mom. Ledamot eller suppleant, som i 1 mom. avses, skall vara

svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen

innehavas av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd

till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest

på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning

eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd,

varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för

brott, vilket kan medföra sådan påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta.

3 mom. Mot ledamot av arbetsrådet gälla samma jäv, som i rättegångsbalken

stadgas i fråga om domare.

4 mom. Har ledamot eller suppleant, som representerar arbetsgivare

eller arbetare, åtagit sig uppdraget, äge han ej att varda därifrån entledigad,

med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse

av uppdraget prövas av Konungen.

Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 55. 7

delen av den tid, för vilkon den avgångne varit förordnad, annan ledamot

eller suppleant.

5 mom. Skulle ledamot, som representerar arbetsgivare eller arbetare,

vid sammanträde utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra,

och kan ej suppleant tillkallas, äger arbetsrådet utse lämplig person att

vid det tillfället träda i den uteblivne eller javige ledamotens ställe.

6 mom. Årenden, som behandlas av arbetsrådet, må avgöras av

fem ledamöter, så ock av fyra, där de äro om beslutet ense. Ej må flera

än sju ledamöter deltaga i behandlingen av ärende inför arbetsrådet.

Vid besluts fattande skola lika antal representanter för arbetsgivare

och arbetare samt minst en lagfaren ledamot bland dem, som utsetts

utan förslag, närvara.

7 mom. Vid handläggning av annat på arbetsrådet ankommande

ärende rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare än sådant,

som avses i 5 § 4 mom. senare stycket eller 8 §, bör rådet i regel ej

blott bereda vederbörande arbetsgivare och arbetare tillfälle att yttra sig

utan även på lämpligt sätt söka samråd med representanter för arbetsgivare

och arbetare inom verksamhetsområdet i fråga. Beslut, som avses i 7 §

4 mom., skall, såvitt möjligt, fattas efter samråd med socialstyrelsen.

Till utredning av ärende må arbetsrådet låta vid allmän underrätt

höra vittnen och sakkunniga. Finner arbetsrådet sådan åtgärd nödig,

äger rådet därom göra framställning hos den underrätt, inom vars område

den, som skall höras, har sitt hemvist eller någon tid uppehåller sig,

och varde denne genom rättens eller domarens försorg till rätten kallad.

Rätten äger tillägga vittne och sakkunnig ersättning med vad som prövas

skäligt. Sedan förhöret hållits, skall rätten tillställa arbetsrådet protokoll

däröver.

Kostnaderna för förhör, som ovan sägs, bestridas av allmänna medel.

Arbetsrådets beslut och utlåtanden meddelas avgiftsfritt.

8 mom. Beslut, som enligt 6 eller 7 § ankommer på arbetsrådet,

må i brådskande fall meddelas av dess ordförande eller vid förfall för

ordföranden av hans ställföreträdare eller, om jämväl denne är hindrad,

av den återstående utan förslag utsedde ledamoten. Har beslut i sådan

ordning meddelats, tage arbetsrådet vid sitt första därefter följande

sammanträde under omprövning, huruvida beslutet skall äga bestånd.

9 inom. Arbetsrådet äger att, när skäl därtill föreligga, i avbidan

på närmare utredning meddela beslut, som gäller endast tills vidare.

10 mom. Över arbetsrådets beslut må klagan ej föras.

11 mom. Närmare föreskrifter angående avgivande av förslag, som i

1 mom. sägs, och om arbetsrådets verksamhet må meddelas av Konungen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung i Maj.ts Proposition Nr 55

11 §•

1 inom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens

befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar

lända till efterrättelse vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden

av lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912.

2 mom. Å arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen

om arbetarskydd, bedrives på stadigvarande sätt, skall å lämplig plats

finnas anslagna ej mindre denna lag än även arbetstid sschema, angivande

när arbetet börjar och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftlag,

när arbetet börjar och slutar för varje sådant lag, ävensom såvitt möjligt

början och slut för varje rast, varigenom arbetet avbrytes.

12 §.

Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna

lag är stadgat, straffes med böter från och med tio till och med ettusen

kronor. År arbetaren under aderton år och har användandet skett med

faders eller målsmans vetskap och vilja, vare fadern eller målsmannen

förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse,

varom i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när

han varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför

utfärdats och delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan

förseelse.

13 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som

föreskrives i 6 §, eller att iakttaga vad enligt 9 § eller 11 § 2 mom.

åligger honom, straffes med böter från och med fem till och med femhundra

kronor.

Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i

anteckning, som avses i 9 §, straffes med böter från och med femtio

till och med ettusen kronor.

14 §•

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan

är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid

allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän

strafflag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts Proposition Nr 55.

15 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun, skall vad i denna

lag är stadgat angående arbetsgivare galla arbetsföreståndaren.

16 §.

Skulle tillämpningen av denna lag medföra sådana svårigheter för

visst arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras,

må Konungen, efter arbetsrådets hörande, medgiva av förhållandena

påkallat undantag från lagens tillämpning.

17 §•

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande

användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning

lända till efterrättelse.

1) Denna lag träder i kraft den 1 januari 1924 samt gäller till

och med den 31 december 1926; skolande i fråga om sådan undertiden

för lagens giltighet begången förseelse, som avses i 12 eller 13 §, vad i

lagen är stadgat fortfara att gälla även efter sistnämnda dag.

2) Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt

i kraft vidtaga åtgärd, som avses i 5, 7 eller 8 §.

3) Eftergift, som med stöd av lagen den 17 oktober 1919 om arbetstidens

begränsning eller motsvarande lag den 22 juni 1921 beviljats

utan begränsning till viss tid, skall, i den mån vederbörande myndighet

ej annorlunda bestämmer, fortfarande tills vidare äga giltighet.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 43 höft. (Nr 55.)

200 23 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 55.

Arbetstids
lagens
verkningar.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26

januari 1923.

Närvarande:

Statsråden Lindqvist, Thorsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

åkerman, Linders, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist:

Då lagen den 22 juni 1921 (nr 337) om arbetstidens begränsning

upphör att gälla med 1923 års utgång, synes till prövning nu böra upptagas

frågan om den framtida gestaltningen av lagstiftningen på ifrågavarande

område.

I den skrivelse, varigenom 1921 års riksdag anmälde sitt beslut

angående nämnda lags antagande, hemställde riksdagen, att Kungl. Maj:t

måtte föranstalta om en allsidig utredning beträffande dels arbetstidslagens

verkningar och dess anpassning efter den internationella lagstiftningen

dels ock behovet och arten av reglering av arbetsförhållandena

inom rörelse, som har till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård,

uppfostran eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt

behov (14 saml. nr 341).

Sedan berörda utredning i huvudsak anförtrotts åt socialstyrelsen,

har styrelsen den 29 september 1922 avgivit förslag till reviderad lag

om arbetstidens begränsning jämte utredningar rörande arbetstidslagens

verkningar och arbetstidsförhållandena inom vissa yrken (Statens offentliga

utredningar 1922: 33). över förslaget hava yttranden infordrats

från kommerskollegium, medicinalstyrelsen och arbetsrådet, varjämte

statens fattigvård sinspektör, svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen

i Sverige lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet.

Då det gäller att taga ställning till förevarande fråga, är det uppenbarligen

av största vikt att söka klarlägga verkningarna av den hittills

gällande arbetstidslagstiftuingen. Utredningar härom hava verkställts

dels av socialstyrelsen dels av kommerskollegium och finnas återgivna i

socialstyrelsens ovannämnda betänkande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 55.

11

Socialstyrelsen har genom utsändande av olika frågeformulär dels sociaiinhämtat

upplysningar angående de inom olika kretsar rådande uppfatt- utredning8

ningarna om arbetstidslagens fördelaktiga och ofördelaktiga verkningar

dels sökt erhålla material för en summarisk undersökning angående

arbet8tidsbegränsningens inverkan på särskilda företag. Socialstyrelsen

anmärker emellertid, att särskilt konjunkturväxlingarna och svårigheten

att särskilja de åtgärder, som vidtagits med hänsyn till arbetstidslagen,

från anordningar, genomförda för att möta de sä att säga normala kraven

på driftsförbättringar, medverkat till att förringa betydelsen av

utredningens resultat. Styrelsen framhåller även den synnerligen stora

samstämmighet för att icke säga schablonmässighet, som kännetecknat

arbetsgivarsidans, respektive arbetarsidans svar å frågeformulären och

som tytt på, att svaren i avsevärd mån rönt inverkan av den allmänna

socialpolitiska uppfattningen på den sida, den svarande tillhört. Socialstyrelsen

yttrar vidare:

Utredningens huvudsakliga resultat torde i korthet kunna angivas därmed,

att arbetstidslagstiftningens genomförande å ena sidan obestridligen förorsakat

avsevärd ökning av produktionskostnaderna, men å den andra för arbetarna medfört

förmåner, som av dem högt värdesättas - verkningar, som icke för styrelsen

inneburit någon nyhet utan redan tidigare från styrelsens sida framhållits

vara att vänta. Huruvida nackdelarna i förra avseendet visat sig skäliga eller

icke i förhållande till fördelarna i det senare — den enda jämförelse som torde

kunna ifrågakomma mellan nu berörda inkommensurabla värden — därom anser

sig styrelsen icke med stöd av utredningens resultat kunna uttala någon bestämd

mening. De av arbetstidslagstiftningen förorsakade olägenheterna torde även,

såsom förut antytts, kunna förväntas i viss mån förminskas med fortgående anpassning

efter denna lagstiftning — en process som av utredningen att döma

hittills ej fortskridit synnerligen långt.

Socialstyrelsen yttrar slutligen, att utredningen enligt dess mening

icke kan anses giva tillfyllestgörande anledning till den lagstadgade

arbetstidsbegräusningens avskaffande men ej heller synes lämna tillförlitlig

ledning för en definitiv utformning av lagbestämmelser i ämnet.

Den av kommerskollegium föranstaltade utredningen avser 43 Kommerssärskilda

företag inom olika industrigrenar. Med stöd av infordrade

uppgifter har kollegium med biträde av tillkallade sakkunniga sökt beräkna,

huru vederbörande företags produktionskostnader skulle ställt sig,

därest lagen om arbetstidens begränsning ej varit gällande. Såsom

grundval för undersökningen har i allmänhet lagts förhållandena under

år 1920, enär produktionen då fortgått i någorlunda normal omfattning.

Angående denna undersöknings detaljer ber jag få hänvisa till socialstyrelsens

betänkande sid. 119—161.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 55.

I sitt yttrande över socialstyrelsens förslag har kommerskollegium

sammanfattat utredningens resultat sålunda:

Arbetsintensiteten rönte endast i undantagsfall inflytande av lagen. Arbetarna

bibehöllos som regel vid oförminskad dagsinkomst och bereddes således

kompensation för arbetstidens förkortning. Flertalet viktigare exportindustrier,

såsom trä-, trämasse- och pappersindustrierna, samt vissa på den inhemska konsumtionen

helt baserade fabriker åstadkommo genom utökning av arbetspersonalen

motvikt mot den av lagen förorsakade arbetsförlusten, medan detta i allmänhet

icke var förhållandet exempelvis vid järnbruk, mekaniska verkstäder och

textilfabriker, vilka industrigrenar redan vid tiden för undersökningen mer eller

mindre rönte påverkan av lågkonjunkturen. Personalökningen tvingade i avsevärd

utsträckning till utvidgning av anläggningarna, särskilt ifråga om arbetarbostäder

men även beträffande maskinell utrustning m. m. Kostnadsfaktorernas

av lagen framkallade förskjutning resulterade i eu kostnadsökning, som i förhållande

till totala produktionskostnaden starkt varierade för olika industribranscher.

Kostnadsökningen var av den betydenhet, att den i vissa fall helt och i andra

till mycket väsentlig del uppvägde beräknade räntan å det i anläggningarna

bundna kapitalet.

Kommerskollegium framhåller, att av de gjorda specialutredningarna

framginge, att arbetstidsbegränsningen hårdare drabbat industriföretagen,

i den mån densamma resulterat i relativ produktionsminskrdng, med

andra ord i den mån produktionen ej kunnat genom ökat arbetarantal

eller ökade tekniska hjälpmedel uppehållas på oförändrad nivå. Den

beräknade kostnadsökningen utgjorde sålunda för företag med bibehållen

produktion i medeltal 3.1 % av hela produktionskostnaden och för företag

med minskad produktion 7.9 motsvarande respektive 58 % och 79 %

av de beräknade räntorna å anläggningskapitalet. Åven om dessa siffror

givetvis ej kunde tillmätas någon större allmängiltighet, gåve de

dock en viss uppfattning om verkningarna av arbetstidsbegränsningen

under de båda angivna förhållandena.

Kommerskollegium anmärker emellertid, att efter den tid, vartill

nyss antydda undersökningsresultat i flertalet fall vore hänförliga, hade

lågkonjunkturen åstadkommit en sådan förskjutning i industriens produktionsförhållanden,

att undersökningen i vissa hänseenden numera torde

hava förlorat sin aktualitet. Ett läge hade inträtt, där möjlighet i stort

sett saknades att med tillnärmelsevis säkerhet särskilja arbetstidslagens

verkningar från andra ekonomiska rubbningsfenomen. Ifrågavarande

läge kunde karaktäriseras såsom ett anpassnings- och övergångsstadium

till ny jämvikt efter depressionens och lageus samtidiga förryckande

inverkan på produktionsfaktorerna. Vilken ekonomisk betydelse en lagstadgad

begränsning av arbetstiden kunde få, sedan det nya jämviktsläget

uppnåtts, undandroge sig på grund härav nu närmare bedömande.

Såtillvida torde dock utvecklingen kunna förutses, att arbetstidens minsk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj:ts Proposition Nr 55. 13

lång, i den män densamma ej uppvägdes genom ökad arbetschef, måste

leda till minskad produktion av nyttigheter och därmed till lägre realinkomst

för befolkningen, tagen såsom helhet.

Såsom förut nämnts hemställdes i riksdagens skrivelse den 15 juni

1921 om utredning angående arbetstidslagens anpassning efter den internationella

lagstiftningen.

Socialstyrelsen har till fullgörande av erhållet uppdrag att verkställa

denna utredning meddelat åtskilliga upplysningar angående på

senare tid inträdda förändringar i lagstiftningen (betänkandet sid. 15—19)

samt därvid tillika erinrat, att arbetstidslagstiftning för närvarande torde

vara genomförd i alla mera betydande europeiska stater med undantag

av Danmark, England och Italien. Det vid internationella arbetskonfmensen

i Washington år 1919 antagna förslaget till konvention angående

arbetstidens begränsning hade visserligen givit anledning till åtskilliga

lagstiftningsåtgärder, men hade slutgiltig ratiticering av konventionen

kommit till stånd i allenast fem stater nämligen Bulgarien,

Tjeckoslovakien, Grekland. Indien och Rumänien. Ytterligare ratifikationer

torde ej för närvarande vara att vänta. Åven stater, som ansåge

sin lagstiftning överensstämma med konventionen, tvekade att ratificera,

då de därigenom bleve bundna för så lång tid som elva år och fruktade

att till följd därav bliva sämre ställda än sina medtävlare i den internationella

konkurrensen. Från engelska regeringens sida både år 1921

ifrågasatts, att konventionen skulle revideras för att vissa av dess bestämmelser

skulle erhålla större smidighet. Med anledning härav hade

internationella arbetsbyråns styrelse uppdragit åt arbetsbyråns direktör

att träda i förbindelse med regeringarna i de olika länder, som erfarit

svårigheter att ratificera konventionen för att söka en lösning av dessa

svårigheter. Vid ett senare sammanträde, i april 1922, hade nämnda

styrelse, som funnit det ännu vara för tidigt att på konferensens dagordning

upptaga frågan om konventionens revision, anmodat direktören

att fortsätta med införskaffandet av upplysningar samt att förelägga

konferensen en objektiv rapport i ämnet.

Beträffande frågan, huruvida den nu gällande arbetstidslagen, då

tiden för dess giltighet utlöper, bör ersättas med ny lagstiftning av

definitiv eller provisorisk natur, har socialstyrelsen, som nämnts, funnit,

att den åvägabragta utredningen angående arbetstidslagens verkningar

icke kunde anses giva tillfyllestgörande anledning till den lagstadgade

arbetstidsbegränsningens avskaffande men ej heller syntes lämna till
-

Deri internationella

lagstiftningen.

Socialstyrelsen.

Fortfarande

provisorisk

lagstiftning.

Social
styrelsen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Reservationer.

Kommers
kollegium.

Kung1. Maj.ts Proposition Nr 55.

förlitlig ledning för en definitiv utformning av lagbestämmelser i ämnet.

Enligt styrelsens mening återstode det alltså under nuvarande omständigheter

endast att för ytterligare någon tid framåt bibehålla en provisorisk

lagstiftning. För ett provisorium talade även det förhållandet,

att man ifrågasatt revision av den internationella regleringen rörande

arbetstidens begränsning. Det syntes ändamålsenligt, att tiden för den

ifrågasatta provisoriska lagstiftningens giltighet icke tillmättes allt för

knapp. Någorlunda normala konjunkturer syntes ej vara att påräkna

så snart och en mer effektiv anpassning efter lagen kunde ej förväntas,

med mindre lagstiftningen gåves en i någon mån stadigvarande

karaktär.

Under åberopande av vad sålunda anförts har socialstyrelsen föreslagit

förlängning under tre år av nu gällande lag, dock med vissa

jämkningar, vilka senare skola beröras.

Mot socialstyrelsens yttrande i denna del hava reservationer anmälts

dels av herr von Sydow dels av herr Johanson.

Herr von Sydow har förklarat sig anse att styrelsen bort avstyrka

icke blott den ifrågavarande lagens delinitiva fastställande utan även

dess prolongering på viss tid.

Herr Johanson har förklarat sig icke kunna förorda, att den nuvarande

provisoriska lagen definitivt fastställes, emedan den på flera punkter

ej tillgodosåge de minimifordringar beträffande arbetstidens reglering,

som upptagits i Washingtonkonventionen. Principiellt borde vår arbetstidslagstiftning

bringas i överensstämmelse med den internationella lagstiftningen.

Då emellertid den tid, som återstode, innan vår provisoriska

lag upphörde att gälla, torde vara otillräcklig för att kunna vinna riksdagens

bifall till ratifikation av Washingtonkonventionen, nödgades reservanten

föreslå, att nu gällande provisoriska arbetstidslagstiftning prolongerades

för en tid av ytterligare tre år.

Kommerskollegium framhåller, att den erfarenhet, som hittills vunnits

av arbetstidslagstiftningens verkningar, på grund av den relativt

korta tid, varunder lagen ägt bestånd, samt de alldeles extraordinära omkastningar

i världskonjunkturen, som därunder inträffat, syntes alltför

ofullständig för att möjliggöra en jämförelse mellan de nackdelar och

fördelar, som arbetstidsbegränsningen medfört. Med hänsyn härtill ävensom

till det pågående internationella samarbetet på ifrågavarande område

ansåge kollegium för sin del ej möjligt att nu taga definitiv ställning

till frågan om arbetstidlagstiftningens omfattning och form. Kollegium

förordade därför en ytterligare provisorisk förlängning av nu

gällande lag i dess huvudsakliga delar, dock med sådana jämkningar i

s. 15 Kontrollera mot PDF

K un {fl. Maj:ts Proposition Nr 55. 15

avfattning och tillämpning, som framgått såsom särskilt önskvärda på

grund av den hittills vunna erfarenheten, och som kunde genomföras

utan rubbning av lagens huvudsyfte eller dess karaktär av social skyddslagstiftning.

Arbetsrådet har i likhet med socialstyrelsen funnit det omöjligt att

vinna någon säker uppfattning om lagens ekonomiska verkningar, och

för bedömande av de sociala resultaten hade lagens verkningstid varit

för kort. Härtill komme, att den karaktär av partipolitisk stridsfråga,

som arbetstidslagstiftningen erhållit, gjort det svårt att av dem, som

närmast berördes av nämnda lagstiftning, erhålla ett objektivt uttalande

om dess faktiska verkningar. Den erfarenhet arbetsrådet under sin

ämbetsutövning varit i tillfälle att göra lämnade i fråga om verkningarna

av lagen icke någon ledning för ett slutligt omdöme om densamma. På

grund härav måste arbetsrådet för sin del ansluta sig till socialstyrelsens

förslag om bibehållande av en provisorisk lagstiftning i ämnet under

ytterligare någon tid framåt, och mot den av socialstyrelsen föreslagna

giltighetstiden för den ifrågasatta nya lagi n hade arbetsrådet för sin del

icke något att erinra.

Herrar von Sydow och Wijkander hava ansett, att arbetsrådet bort

avstyrka icke allenast en definitiv utan även en provisorisk förlängning

av lagen.

Svenska arbetsgivareföreningen har hemställt, att lagstiftningen om

arbetstidens begränsning måtte få upphöra att gälla med utgången av

år 1923. Till stöd för denna hemställan har föreningen anfört, bland

annat:

Den revision av lagen, som från skilda håll ifrågasatts, vore alldeles otillräcklig.

Genomförd komme den icke att befria det svenska näringslivet från den

tvångströja, vari det genom 8-timmarslagen blivit insnört och som nu kvävde

dess handlingsfrihet. Skulle man åstadkomma en revision av lagen, som verkligen

skulle leda till sådana lättnader, vilka kunde medföra ökad trivsel för de

skilda näringsgrenarna, skulle man gå en annan väg. Man skulle i sådant fall,

ungefärligen i överensstämmelse med det franska och belgiska systemet, för varje

särskild, viktigare industrigren göra en specialundersökning om möjligheterna av

8-timmarslagens tillämpning på denna näringsgren samt därefter medgiva de

ändringar i lagens generella bestämmelser, som vore av förhållandena i detta fall

särskilt påkallade. På sådant sätt skulle utan tvivel en väsentlig del av den

ifrågavarande lagstiftningens olägenheter kunna undanrödjas. Även ett sådant,

specialiserat arbetstidssystem måste, om det skulle vara fotat på basis av 8-timmarsdagen,

i varje fall medföra en tunga å industrien och en minskning av produktionen.

Därest det kunde påvisas, att 8-timmarslagen medfört några avsevärda

sociala fördelar, borde givetvis dessa fördelar uppföras på lagens kreditsida

gentemot det myckna, som belastade dess debetsida. Emellertid vore förhållandet

så, att ingen av de myndigheter, som yttrat sig i frågan, kunnat kon
-

Arbetsrådet.

Reservation.

Svenska

arbetsgivare
föreningen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Landsorganisationen

i Sverige.

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 55.

statera några dylika följder av betydelse. Detta vore för övrigt helt naturligt.

Man finge icke förbise det nära sambandet mellan de ekonomiska och de sociala

förhållandena. En god ekonomisk miljö torde i regel vara förutsättningen för

en god social miljö. Att förvänta sig goda sociala verkningar av en lag, vilken

medfört och måste medföra ett sjunkande av hela folkets levnadsstandard, vore

en utopi.

Landssekretariatet kar å landsorganisationens vägnar anfört bland

annat:

Det centrala i problemet om arbetstidens begränsning vore frågan huruvida

det vore möjligt att med till buds stående tekniska hjälpmedel på 8-timmars

arbetsdag i tillräcklig mängd producera de förnödenheter, som människorna behövde.

Denna fråga måste besvaras i belysning av det förhållandet att tio miljoner

arbetare i världen under år 1922 ej kunnat beredas arbete utan nödgats

gå arbetslösa. Även i vårt land hade ju ett oerhört stort antal arbetare fått gå

sysslolösa och andra arbetat väsentligt kortare tid än den lagen medgåve. Emellertid

torde tekniskt sett 8 timmars arbetsdag obestridligen vara tillfyllest, och

vad som vore tekniskt möjligt vore naturligtvis även ekonomiskt möjligt i detta

fall, även om vissa ojämnheter och rubbningar kunde uppstå för enskilda företag

vid övergången till den reglerade arbetstiden. Dessa svårigheter bleve ju dock

mindre allt efter det tiden ginge. Enligt landssekretariatets åsikt borde och

kunde utan större svårigheter Washingtonkonventionen ratificeras för Sveriges

del. Med hänsyn till vad socialstyrelsen anfört därom, att arbetstidslagens verkningar

icke rätteligen kunde bedömas så snart efter lagens ikraftträdande, samt

med hänsyn jämväl till den korta tid, som återstode, tills nu gällande lag upphörde,

och som ej torde förslå till vidtagande av de för ratifikation erforderliga

lagstiftningsåtgärder, syntes en fortsatt provisorisk lagstiftning under tre år böra

godtagas, därvid dock varje försämring av innehållet i nuvarande arbetstidslag

måste avstyrkas.

Av myndigheternas yttranden framgår, att verkningarna av den hittills

gällande lagstiftningen om arbetstidens begränsning icke ännu kunna

med någon säkerhet fastställas. Från arbetsgivarnas sida har visserligen

gjorts gällande, att lagen verkningar i ekonomiskt avseende visat

sig ödesdigra. Detta betraktelsesätt synes emellertid i väsentlig mån

föranlett därav, att så gott som alla de utomordentliga svårigheter, som

under den nuvarande depressionstiden yppat sig för industrien, tillskrivas

arbetstidslagen. Att hos arbetsgivarna framträtt en viss benägenhet att

överdriva lagens verkningar synes även den av kommerskollegium gjorda

utredningen ådagalägga. I fråga om den av arbetstidens begränsning

föranledda ökningen i produktionskostnaderna visade det sig nämligen,

att den av arbetsgivaren till socialstyrelsen uppgivna kostnadsökningen

oftast flerfaldigt översteg den av kommerskollegium beräknade. Vidare

är att märka, att arbetsgivarna synas icke alltid hava förstått att utnyttja

de möjligheter till anpassning efter de faktiska förhållandena, som

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungi. Maj:ts Proposition Nr .75.

deri nu gällande lagstiftningen erbjuder. Med det nu anförda bär jag

emellertid icke velat förneka, att arbetstidslagen för vissa näringar

medfört olägenheter. Men jag anser denna lagstiftning hava för störa

delar av befolkningen så ökat möjligheterna för eu dräglig tillvaro och

en fortgående kulturell utveckling, att det icke kan ifrågakomma att nu

avstå från den statliga regleringen av arbetstiden. e

Däremot finner jag, i likhet med de hörda myndigheterna åtskilliga

skäl tala emot att nu skrida till en definitiv lagstiftning i ämnet. Särskilt

synes det mig böra uppmärksammas, att den internationella regleringen

på ifrågavarande område ännu icke synes hava vunnit tillbörlig

stadga, i det att frågan om revision av Washingtonkonventionen för

närvarande är föremål för utredning. Det synes därför ändamålsenligast,

att, såsom socialstyrelsen föreslagit, återigen utfärda en provisorisk lag

i ämnet; och har jag intet att erinra mot den föreslagna giltighetstiden

av tre år. .

Beträffande innehållet av den nya lagstiftningen måste enligt mm

mening synnerligen starka skäl anföras för att man skall kunna ifrågasätta

en minskning i de sociala fördelar, som man genom arbetstidslagen

tillförsäkrat arbetarna. Den förebragta utredningen har emellertid

icke ådagalagt något behov av genomgripande avvikelser från nu gällande

föreskrifter.

Socialstyrelsen bär ej heller ifrågasatt någon rubbning av den nu

gällande lagstiftningens grunder utan endast vissa jämkningar, som under

lagens tillämpning visat sig önskvärda. Då dessa jämkningar, vilka

åsyfta att bereda lättnad för industrin, icke stå i strid med de grundsatser,

på vilka ifrågavarande lagstiftning vilar, och synas ägnade att

medföra större smidighet vid lagens tillämpning, har jag ansett mig

kunna i stort sett biträda socialstyrelsens förslag; dock har jag i ett fall

icke kunnat undgå att finna förslaget alltför vittgående.

Jag övergår nu till att närmare granska socialstyrelsens ändringsförslag

samt de yrkanden, som i samband därmed framkommit.

1 §•

Socialstyrelsen har föreslagit, att arbete, som åligger portvakt och

av honom väsentligen utföres i hans bostad, skall undantagas från arbetstidslagens

tillämplighet.

Två reservanter inom styrelsen, herrar Bergsten och Järte^hava

hemställt om ytterligare inskränkning i lagens tillämplighetsområde, i

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 43 häjt. (ivr 55.) 200 23 3

Lagens

tillämplighets
område.

Social
styrelsen.

Reservation.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kommers
kollegium.

Arbetsrådet.

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 55.

det de förordat att jämväl sådant arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse,

som icke är att hänföra till allmänhetens direkta betjänande,

ävensom handeln såsom sådan matte undantagas från lagens tillämpning.

Kommerskollegium har tillstyrkt socialstyrelsens förslag om portvakters

undantagande från lagens tillämpning samt därjämte förklarat

sig biträda den av herrar Bergsten och Järte avgivna reservationen.

Kommerskollegium har därvid anfört, att det vad hotell-, restaurangoch

kafépersonalen beträffade vore svårt att uppdraga skillnaden mellan

sådan personal, som direkt betjänade allmänheten och alltså redan enligt

nu gällande bestämmelser vore undantagen från lagens tillämpning, samt

sådan personal, som medelbart betjänade allmänheten. Denna skillnad

syntes i realiteten och ur synpunkten av allmänhetens och samfärdselns

intressen vara omotiverad. Vidkommande arbetarna i detaljhandeln torde

det ofta möta stora svårigheter att avgöra, huruvida en i detaljhandel

anställd person skulle anses såsom biträde i handelsbod och således vara

undantagen från arbetstidens begränsning eller om han skulle betraktas

såsom arbetare och falla under lagen. Kollegium hemställde därför, att

jämväl arbetare inom detaljhandeln skulle undantagas från lagens tilllämpningsområde.

Arbetsrådet framhåller i sitt yttrande, att socialstyrelsens förslag

om undantagande från lagens tillämpning av sådana portvakter, vilka

förrätta sin syssla i sin bostad, syntes rådet synnerligen väl befogat.

Under arbetsrådets verksamhet hade det visat sig, att den lagstadgade

regleringen av arbetstiden för nu ifrågavarande grupp av arbetstagare

ofta medfört stora svårigheter redan på den grund, att det varit nästan

omöjligt att fastställa vad som beträffande dem vore att anse såsom

arbetstid. Med hänsyn härtill och då ett undantagande från lagens

tillämpning av förevarande kategori av arbetare icke kunde anses i någon

män äventyra lagens allmänna principer, ville arbetsrådet för sin del

livligt tillstyrka det av socialstyrelsen upptagna nya undantaget från

lagens tillämpningsområde.

Socialstyrelsens förslag att undantaga vissa portvakter från lagens

tillämpning synes ej ägnat att väcka betänkligheter. Redan nu har arbetsrådet

med stöd av 5 § 3 mom. i gällande arbetstidslag för portvakter

medgivit eu utsträckning av arbetstiden till tio eller elva timmar

per dygn och sextio timmar per vecka. Såsom även av socialstyrelsen

framhållits, medför ifrågavarande vakttjänst synnerligen ringa ansträngning,

medgiver arbetspausernas utnyttjande efter gottfinnande, utövas

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Klint)!. Maj-.ts Proposition Nr 55.

ofta under medverkan av familjemedlemmar och kan knappast i fråga

om arbetstidens längd tillförlitligt kontrolleras.

Vad däremot angår det av reservanter inom socialstyrelsen väckta

och av kommerskollegium tillstyrkta förslaget om att irån arbetstidslagens

tillämpning även undantaga kökspersonal och vissa andra biträden

inom hotell-, restaurang- och kaférörelsen ävensom handelsarbetarna

måste detta förslag enligt min mening möta starka betänkligheter hån

skyddssynpunkt. Förstnämnda grupp av biträden hade nämligen före

arbetstidslagens tillkomst en exceptionellt lång arbetstid, och beträffande

handelsarbetarna lär det ej kunna förnekas, att de i stor utsträckning

hava ett tungt arbete, som ej rättvisligen kan undandragas den lagstadgade

arbetstidsbegränsningen. Erinras må vidare om det av de

hörda myndigheterna vitsordade förhållandet, att anpassningen efter arbetstidslagen

ännu icke fortskridit synnerligen långt samt att arbetsgivarna

ofta icke tillgodogjort sig de möjligheter till övertidsarbete och

andra lindringar, som lagen medgiver. Med hänsyn till vad sålunda

anförts har jag icke kunnat biträda nu åsyftade förslag att från lagens

tillämpning undantaga köks- och vissa andra biträden inom hotell, restauranger

och kaféer samt handelsarbetarna.

O

3 §•

Beträffande tredje paragrafen har arbetsrådet hemställt om sådan Arbetsrådet.

ändring, att jämväl allmän åklagare och yrkesinspektör skulle berättigas

att av arbetsrådet erhålla sådana avgöranden och utlåtanden, som avsåges

i nämnda lagrum. Till stöd för detta yrkande har arbetsrådet

anlört:

Under rådets verksamhet hade det understundom visat sig önskvärt, att

även vissa andra myndigheter än domstol haft rätt att påkalla arbetsrådets avgöranden

eller utlåtanden. Detta gällde speciellt i fråga om allmänna åklagare

och yrkesinspektörer. Under nuvarande lagstiftning hade arbetsrådet icke ansett

sig lagligen berättigat att på begäran av allmän åklagare eller yrkesinspektör

lämna sådant avgörande eller utlåtande, som omförmäles i 3 §. Nämnda förhållande

kunde medföra, att en del mål angående överträdelse av lagens bestämmelser

måste instämmas till domstol, innan arbetsrådets yttrande i saken kunde

erhållas. Detta vore givetvis föga tilltalande i sådana fall, då det genom arbetsrådets

efterföljande utredning konstaterades, att arbetstidslagen icke ägde° tilllämpning

på det arbete eller de arbetstagare, om vilka fråga vore, och att någon

lagöverträdelse sålunda icke förelåge.

Då den föreslagna ändringen synes ägnad att förekomma onödiga Departerättegångar

och på samma gång bereda önskvärt stöd åt åklagare och nient»chefen

yrkesinspektörer i deras tjänsteutövning, har jag ansett mig böra biträda

arbetsrådets förslag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.is Proposition Nr 55.

Gruvarbete.

Sakkunniga.

Social
styrelsen.

Departe
mentschefen.

Säsongarbete.

Social
styrelsen.

4 §•

Sakkunniga för utredning av frågan om behovet av förkortad arbetstid

vid gruvarbete under jord hava föreslagit, att i arbetstidslagen

skulle införas ett stadgande av innehåll, att vid gruvarbete under jord

skulle i arbetstiden inbegripas tiderna för ned- och uppfart eller in- och

utfart vid skiftets början och slut.

Socialstyrelsen, som i frågan samrått med kommerskollegium, har

ansett sig icke kunna biträda de sakkunnigas ovan nämnda förslag.

Oavsett att det knappast syntes vara lämpligt att vid förevarande provisoriska

lagstiftningsåtgärd giva sig in på nya ämnen, skulle en reglering

av den speciella innebörd, som berörda förslag innebure, ej väl

stämma med arbetstidslagens mer allmängiltiga läggning och även vara

i viss mån överflödig, då lagstiftaren med det särskilda bemyndigandet

för arbetsrådet att tolka lagen just avsett att på ändamålsenligt sätt

åvägabringa kompletterande normer för lagens tillämpning. Anmärkas

kunde för övrigt, att den av sakkunniga ifrågasatta kompletteringen icke

finge anses påkallad av något egentligt praktiskt behov, enär det förordade

beräkningssättet enligt uppgift redan skulle vara allmänt tilllämpat.

I likhet med socialstyrelsen finner jag de sakkunnigas hemställan

icke böra nu föranleda någon lagstiftningsåtgärd.

5 §•

Enligt 5 § 1 mom. i gällande arbetstids’ag har arbetsrådet befogenhet

att i fall, där arbetstiden i väsentlig mån är beroende av årstiden

eller väderleken eller på grund av annat förhållande är av växlande

längd, med avvikelse från den i 4 § fastställda begränsningen av arbetstiden

till 8 timmar per dygn och 48 timmar per vecka, reglera arbetstiden

allenast på det sätt, att den i genomsnitt för viss angiven tidrymd

kommer att uppgå till högst 48 timmar i veckan. Enligt 1919 års arbetstidslag

kunde även sådan genomsnittsbegränsning äga rum men utjämningen

av arbetstiden fick ej sträcka sig över längre tid än lyra

veckor.

Socialstyrelsen har ansett behov av lättnad för säsongarbetet förefinnas

och har därom anfört.

Den verkställda utredningen har bl. a., såsom naturligt och väntat var, givit

vid handen, att arbetstidslagen medfört särskilt besvärande olägenheter för de

slag av verksamhet, som förete en mer utpräglad säsongkaraktär. Yid här åsyftade

företag gäller det att under en kort tid utveckla största möjliga produktivitet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 55. 21

Hindras företagaren därifrån, går lian kanske miste om ej blott eu tillfällig förtjänst

utan stadigvarande, fördelaktiga kunder eller försummar lian värdefulla,

måhända ej på länge återkommande arbetsmöjligheter. I vårt så nordligt belägna

land göra sig vissa naturförhållanden, som giva upphov åt säsongföreteelser, alldeles

särskilt gällande. .Erinras må i sådant avseende om den synnerligast i

Norrland starkt framträdande skillnaden mellan dagens längd samt temperaturen

under sommar och vinter. För exempelvis ett vattenbyggnadsarbete, som är beroende

av ej blott att marken är frostfri utan även att vattenståndet är lågt, kan

det tydligtvis giilla att till det yttersta utnyttja tiden — hinner ej arbetet avslutas,

förrän frosten kommer eller vattnet stiger, förspilles kanske ett år.

Uppenbarligen är det ej heller med hänsyn till de korta tidrymder, varunder

säsongarbetet pågår, från hygienisk synpunkt påkallat att begränsa tiden för detta

arbete på samma sätt som för en ihållande sysselsättning. För arbetarna framstår

det ofta som ett starkt intresse att vid mer tillfälliga säsongarbeten, t. ex.

inom byggnadsbranschen, ha möjlighet att utan hinder av en snäv begränsning

av arbetstiden skaffa sig största möjliga arbetsförtjänst. Dylika arbeten bedrivas

också ej sällan på platser, där arbetarna, skilda från hemmet, sakna möjlighet

att begagna sin fritid på tillfredsställande sätt. En beaktansvärd synpunkt i fråga

om de typiska säsongarbeten, som endast pågå någon kortare tid av året, är

också den, att det med hänsyn till faran för arbetslöshet måste anses olämpligt

att för ett dylikt kortvarigt arbetstillfälle sammandraga mera arbetskrafter än

som är strängt taget nödvändigt.

Söker man se till, på vad sätt den lagstadgade arbetstidsbegränsningens

olägenheter för säsongyrkena lämpligen kunna lindras, bör måhända till en början

erinras om den möjlighet till utjämning av arbetstiden under en längre period,

som 5 § 1 mom. i arbetstidslagen erbjuder. Efter borttagandet vid 1921 års

revision av begränsningen av berörda period till fyra veckor bereda lagens ordalag

ej längre något hinder för förevarande lagrums utnyttjande till arbetstidens

utjämning under längre perioder, t. ex. per år. såsom flera gånger påyrkats från

byggnadsarbetsgivarnas s ela. Den hänvisning till arbetsrådets praxis i förevarande

avseende, som gavs av andra lagutskottet vid 1921 års riksdag i dess utlåtande

rörande lagens revision, torde emellertid få anses stå hindrande i vägen

för en dylik lagtillämpning.

För att bereda säsongarbetet erforderlig lättnad har socialstyrelsen

föreslagit ökad möjlighet till övertidsarbete.

Herrar Bergsten och Järte hava för sin del ansett det naturligare

att i förevarande fall anlita den utväg, som lagens 5 § 1 mom. tydligen

utvisade och varigenom den tendens till skärpning av säsongarbetslösheten,

som arbetstidslagen syntes dem medföra, i avsevärd mån skulle

kunna mildras. De hava fördenskull föreslagit, att de hinder, måtte

undanröjas, som kunde stå i vägen för lagrummets tillämpande.

Kommerskollegium har instämt i vad nämnda reservanter sålunda

anfört.

Arbetsrådet har förklarat sig, i likhet med socialst\7relsen, icke anse

någon ändring av 5 § 1 mom. vara erforderlig, men har arbetsradet

beträffande lagrummets tolkning intagit en från socialstyrelsen avvikande

Reservationer.

Kommers
kollegium.

Arbetsrådet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Departe
mentschefen.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 55.

ståndpunkt. Arbetsrådet hade visserligen icke beviljat någon utjämning

av arbetstiden per arbetssäsong eller längre tidsperiod, enär någon dylik

utjämning icke i något fall blivit sökt hos arbetsrådet. Arbetsrådet

ansåge sig emellertid lagligen oförhindrat att för arbete inom ett säsongyrke

medgiva en utjämning av arbetstiden på sådant sätt, att en viss

utsträckning av arbetstiden under några av årets månader kompenserades

med en motsvarande nedsättning av arbetstiden under andra månader

av året.

Det yttrande av andra lagutskottet vid 1921 års riksdag, vilket

enligt socialstyrelsens mening skulle utgöra hinder för arbetstidens utjämning

under längre perioder, återfinnes i nämnda utskotts utlåtande

nr 32 sid. 21 och lyder i hithörande delar:

Den av Kung! Maj:t föreslagna ändringen avser uteslutande av tidsbegränsningen

fyra veckor för genomsnittsberäkningen. Sådan begränsning skulle i

stället få fritt bestämmas av arbetsrådet.---Den förändring av nuvarande

lag, som Kung! Maj.t här föreslår, torde tillgodose ett verkligt behov vid säsongoch

annat av väderleken beroende arbete. De allvarliga olägenheter, som begränsningen

till fyra veckor inneburit exempelvis för torvindustrien, varifrån

klagomål avhörts, torde genom den nu föreslagna ändringen kunna bliva avhjälpta.

Någon förändring av lagens formulering har utskottet ej ansett påkallad. De farhågor,

som framförts i herrar Hanssons och Svenssons m. fl:s motioner, anser

utskottet med hänsyn till av arbetsrådet tillämpad praxis vara av teoretisk art.

Vid tolkningen av detta utskottets yttrande måste man hålla i

minnet, att enligt 1919 års arbetstidslag en genomsnittsberäkning av

arbetstiden icke fick av arbetsrådet medgivas för längre tid än fyra

veckor. Den av utskottet givna hänvisningen till arbetsrådets praxis

kunde så mycket mindre avse att fortfarande binda arbetsrådets dispensrätt

i förevarande avseende inom samma snäva gränser som förut, som

utskottet samtidigt uttryckte sin tillfredsställelse över att dessa gränser

vidgats. Utskottets hänvisning till arbetsrådets praxis synes enligt min

merling böra tolkas på det sätt, att utskottet — gentemot de yttrade

farhågorna att det föreslagna stadgandets ordalag kunde utnyttjas så,

att arbetsrådet medgåve genomsnittsberäkning av arbetstiden under en

längre tid än ett år, ja under lagens hela giltighetstid — ville framhålla,

att man med hänsyn till det sätt, varpå arbetsrådet dittills utövat

sina åligganden, icke hade någon anledning att antaga, att arbetsrådet

framdeles komme att på antytt sätt missbruka sin befogenhet.

Av vad jag sålunda anfört framgår, att jag beträffande tolkningen

av 5 § 1 mom. delar den av arbetsrådet uttalade mening samt finner

de av vissa ledamöter inom socialstyrelsen och av kommerskollegium

påyrkade ändringarna av nämnda lagrum icke erforderliga.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 55. 23

De i nu gällande arbetstidslag uti 5 § 2 mom. givna stadgandena

om arbetsrådets dispensrätt i fråga om kontinuerlig drift hava i socialstyrelsens

förslag upptagits i oförändrat skick.

Herrar Bergström och Järte hava emellertid i avgiven reservation

yrkat, att lagrummet måtte erhålla följande lydelse:

Måste arbete, som är anordnat i tre skift, med hänsyn till verksamhetens

ändamålsenliga bedrivande fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må arbetsrådet

medgiva därför erforderligt undantag.

Till stöd för nämnda yrkande hava reservanterna anfört, att den

svenska industrien i fråga om arbetstiden vid kontinuerlig drift borde

tillförsäkras lika stor rörelsefrihet som den utländska. Alltjämt förekomme,

särskilt inom pappersmasseindustrien, väsentliga olägenheter på

grund av de nuvarande bestämmelserna i ämnet.

Kommerkollegium har förordat en omformulering av förevarande

lagrum i den av ovannämnda reservanter angivna riktning i syfte att

därigenom föranleda en mindre restriktiv tillämpning av bestämmelserna

i fråga än hittills ägt rum.

Arbetsrådet har förklarat sig bestämt avstyrka reservanternas förslag

samt vidare anfört:

Av den offentliggjorda redogörelsen över arbetsrådets verksamhet framginge,

att arbetsrådet med stöd av nu ifrågavarande lagrum beviljat rätt till

56-timmarsvecka i så stor utsträckning, att inom den kontinuerliga driften

56-timmarsveckan numera utgjorde regel och icke undantag. Med hänsyn härtill

skulle arbetsrådet icke hava något att erinra mot att 56-timmarsveckan uttryckligen

lagfästes för den kontinuerliga driften, om det blott vore möjligt att i detta

avseende formulera en lagbestämmelse, som varken vore för trång eller för vid.

Då detta emellertid trots upprepade försök vid olika tillfällen icke låtit sig göra,

funne sig arbetsrådet böra tillstyrka socialstyrelsens förslag att bibehålla lagrummet

vid dess nuvarande lydelse.

Den av ifrågavarande reservanter föreslagna formuleringen drabbas

av samma anmärkning, som av andra lagutskottet vid 1921 års riksdag

framställdes i anledning av ett då väckt ändringsförslag av enahanda

innebörd, nämligen att formuleringen vore »så pass tänjbar, att anspråk

på rätt till 56-timmars vecka kunde tänkas framställas i mycket vidsträckt

omfattning och snart sagt vid varje fall, då treskiftsindelning

genomfördes, vilket dock icke kunde vara förenligt med lagstiIlningens

mening». Då ett bifall till reservationen skulle innebära en betänklig

avvikelse från lagstiftningens grundprinciper, kan jag givetvis ej förorda

densamma.

Kontinuerlig

drift.

Social
styrelsen.

Reservation.

Kommers
kollegium.

Arbetsrådet.

Departementschefen

.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kimgl. Maj:ts Proposition Nr 55.

övertids
bestäm
melserna.

Social
styrelsen.

Reserva
tioner.

Kommers
kollegium.

7 §■

Enligt 7 § 2 mom. i nu gällande arbetstidslag få vuxna arbetare

utan särskilt tillstånd användas till övertidsarbete under högst 30 timmar

under en kalendermånad och högst 200 timmar under ett kalenderår.

Därjämte kan arbetsrådet enligt 7 § 3 mom. medgiva ytterligare övertidsarbete

under högst 20 timmar för kalendermånad och 120 timmar

för kalenderår.

Socialstyrelsen har, såsom förut omförmälts, framhållit säsongindustriernas

behov av ökad möjlighet till övertidsarbete. Måuga klagomål

över bristande övertidsmöjligheter hade framkommit från arbetsgivarnas

sida. Särskilt förefölle det, som om lagen ej beredde arbetsgivarna tillfälle

att i önskad omfattning koncentrera arbetet under kortare perioder.

Vad sålunda anförts gällde icke allenast säsongföretagen utan även en

del andra företag, som utan den periodiska anhopning av arbetet, som

kännetecknade säsongföretagen, vore utsatta för tidvis inträffande starka

påkänningar i fråga om tillgången på arbetskraft. Exempel på dylika

företag vore skeppsvarven, där det ofta gällde att kunna taga itu med

mycket forcerade arbeten. Socialstyrelsen hemställde därför, att den i

7 § 2 mom. medgivna övertiden måtte ökas från 30 till 40 timmar per

kalendermånad, varemot begränsningen till 2<)0 timmar per år skulle

bibehållas, samt att den tid, för vilken arbetsrådet enligt 7 § 3 mom.

kunde medgiva övertidsarbete, måtte höjas från 20 till 30 timmar per

kalendermånad och från 120 till 150 timmar per kalenderår. Med hänsyn

särskilt till den sålunda föreslagna ökningen av den medgivna övertiden

borde till 7 § 5 mom. fogas en bestämmelse, som ålade arbetsgivaren

tillse, att arbetaren icke genom användande till övertidsarbete

utsattes för överansträngning eller ohälsa.

Herrar Bergsten och Järte hava hemstäl t, att det enligt 7 § 2

mom. tillåtna övertidsarbetet måtte utsträckas till 50 timmar per månad

och 250 timmar per år, men att 3 mom. skulle bibehållas oförändrat.

Herr Johanson har förklarat sig icke kunna biträda socialstyrelsens

förslag, emedan det innebure en försämring av nu gällande lagstiftning

och ett ytterligare avsteg från Washingtoukonventionen.

Kommerskollegium har tillstyrkt den av herrar Bergsten och Järte

avgivna reservationen under åberopande av att den vunna erfarenheten

näppeligen gåve stöd för några farhågor, att användandet av övertidsarbete

skulle komma att tillgripas i onödan, men att å andra sidan möjligheten

att sålunda tillfälligt utöka produktionen givetvis i särskilda fall

kunde vara av stor betydelse.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 55.

25

Arbetsrådet bär hemställt, att antalet enligt 7 § 2 mom. tillåtna

övertidstimmar måtte sättas till 50 i stället för av socialstyrelsen föreslagna

40 men att socialstyrelsens förslag till avfattning av 7 § i övrigt

måtte godtagas. Till stöd härför har arbetsrådet anfört:

Enligt vad arbetsrådet under sin verksamhet kunnat konstatera vore den

av socialstyrelsen föreslagna ökningen av antalet övertidstimmar val motiverad

och av behovet påkallad. Arbetsrådet kunde emellertid icke undgå att finna att

en ytterligare höjning av antalet por monad tillåtna övertidstimmar utöver vad

socialstyrelsen föreslagit vore önskvärd i en del fall, där arbetet pa grund av

varjehanda förhållanden koncentrerades till kortare delar av året. För att bereda

industrien åsyftad lättnad borde en sådan ökning av timantalet avse de övertidstimmar,

som arbetsgivaren hade rätt att uttaga utan arbetsradets tillstånd. Nödvändigheten

att skriva till arbetsrådet i fråga om övertid, där vanligtvis brådska

vore på färde, borde nämligen enligt rådets mening såvitt möjligt begränsas.

Herrar Holmström och Tholin hava reserverat sig mot arbetsrådets

yttrande i denna del och anfört, att något verkligt behov av utökad

övertid hittills icke kunnat påvisas, varför de måste motsätta sig samtliga

förslag till utvidgning av nu gällande övertidsbestämmelser.

Landsorganisationen har yttrat, att icke några verkliga sakskäl

talade för det berättigade i socialstyrelsens förslag om ökad rätt till

övertidsarbete. En sådan åtgärd skulle allvarligt äventyra lagens karaktär

av skydd för den enskilde arbetarens utpressning genom för lång

arbetstid.

Vid reglerande av övertidsarbetet måste enligt min mening noga

hållas i sikte, att arbetstidslagstiftningens ändamål icke äventyras. I

den mån så utan förfång för berörda ändamål kan ske, bör man givetvis

söka på bästa möjliga sätt tillgodose näringarnas intresse av en praktisk

och smidig tillämpning av ifrågavarande lagstiftning. Av den förebragta

utredningen synes framgå, att vissa olägenheter stundom yppat sig på

grund av bristande möjlighet att uttaga övertidsarbete. Åven om beträffande

det egentliga säsongarbetet en del av dessa olägenheter synes

hava kunnat undvikas med tillämpning av föreskrifterna i 5 § 1 mom.,

så torde likväl, särskilt med hänsyn till det inom vissa industrier hastigt

påkommande och på förhand oberäkneliga behovet av ökade arbetsprestationer,

böra medgivas någon ökad möjlighet till övertidsarbete.

Industrins intressen synas emellertid bliva i tillräcklig grad tillgodosedda,

därest man, på sätt socialstyrelsen föreslagit, medgiver en utsträckning

av den enligt 2 och 3 mom. tillåtna övertiden per månad till

respektive 40 och 30 timmar men däremot bibehåller den i gällande lag

för år fastslagna övertiden av respektive 200 och 120 timmar. På

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 43 höft. (Nr 55.) 200 23 4

Arbetsr&det.

Reservation.

Landsorga
nisationen.

Departements*

chefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

övertidsjournalen.

Social
styrelsen.

Departements
chefen.

Arhetsrådet.

26

Ktmgl. Maj.ts Proposition Nr 55.

sådant sätt bliver industrin bättre i stånd att möta oförutsedda påfrestningar

av tillgången på arbetskraft, utan att den enskilde arbetarens

arbetstid per år räknat utsträckes utöver vad enligt nu gällande lagstiftning

kan bliva fallet. Att lämna större frihet med avseende å användandet

av övertid synes mig icke tillrådligt med hänsyn till lagens

effektivitet. J 6

9 §•

. grund av klagomal rörande den s. k. övertidsjournalen har

socialstyrelsen föreslagit vissa ändringar i 9 §. Till stöd härför har styrelsen

anfört: J

Pen. nu galande föreskriften, att anteckning om övertidsarbete skall göras

senast nästföljande dag, ar onekligen i många fall ägnad att medföra oskäligt

besvär och lar val ej heller allestädes iakttagas. Enligt styrelsens uppfattning

torde,ifrågavarande åliggande lämpligen kunna fullgöras i samband med de bok

loringsatgarder, som vanligen företagas vid veckans utgång,

r i N/f,s Jf rörda föreskrift har även föranlett klagomål i ett annat avseende,

f., d® råd da arbetstidens begränsning för dag bortfaller, såsom exempelvis vid

tillämpning av 4 § andra stycket eller tillgodonjutande av dispens enligt 5 8 1

inom., kan föreskriften tydligtvis icke fullgöras, enär någon övertid per dag i

lagens mening icke låter sig fixera. Först vid utgången av den tidrymd, för

vi eu arbetstiden skall beräknas, är det möjligt att avgöra, huru mycket övertid,

som kommit till användning. Med hänsyn till fall av nu berörda och liknande

ar nar i » 8 alternativt upptagits en ny, mindre stelt angiven tidsbestämning

tor antecknmgsskyldigketens fullgörande.

Slutligen ma i fråga om lagens övertidsbestämmelser nämnas, att styrelsen

ansett sig bora bereda möjlighet till fullgörandet av här ifrågavarande skyldighet

pa annat satt an medelst användande av s. k. övertidsjournal. Vid tillfogandet

i sådant syfte av alternativet »eller ock på annat av nämnda myndighet godkänt

satt» har styrelsen närmast haft i tankarna möjligheten att kunna för upplysning

om övertidsarbetet godtaga de anteckningar, som pläga föras över de av de olika

arbetarna utgjorda arbetstimmar.

De föreslagna ändringarna, mot vilka ingen erinran gjorts i de avgivna

yttrandena, synas mig av behovet påkallade; dock har ordalydelsen

något jämkats. Med hänsyn till att ifrågavarande anteckningar hädanefter

icke alltid skulle behöva verkställas i övertidsjournalen, har straffbestämmelsen

i 13 § andra stycket något omredigerats.

10 §.

..... En%fc gällande lagstiftning handläggas frågor om arbetstidslagens

tillämpning av arbetsrådet. För att nedbringa statsverkets utgifter har

ifrågasatts, att arbetsrådets åligganden skulle överflyttas på socialstyrelsen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:ts Proposition Nr 5ö.

27

Socialstyrelsen har emellertid avstyrkt eu dylik åtgärd och i sådant

avseende anfört:

Med en överflyttning till socialstyrelsen komme ärendena rörande arbetstidslagens

tillämpning att bli underkastade ett annat liandläggningssätt än förut.

Från att i arbetsrådet lia avgjorts genom omröstning, vari bland annat arbetsgivar-

och arbetarrepresentanter deltaga, skulle dessa ärenden i socialstyrelsen, i

överensstämmelse med vad som i regel gäller för ärendenas handläggning i de

centrala ämbetsverken, komma att avgöras av generaldirektören ensam. Arbetsgivare

och arbetare äro visserligen representerade i styrelsen av de båda socialfullmäktige,

men dessas medverkan är egentligen begränsad till frågor av synnerlig

vikt eller större principiell innebörd och inskränker sig deras befogenhet

i fråga om styrelsens beslut till rätt att reservera sig och få sina avvikande meningar

protokollförda. En dylik förändring skulle sannolikt vara ägnad att inom

arbetsgivar- och arbetarkretsar minska tilliten till handhavandet av ärendena

angående arbetstidslagens tillämpning. En annan följd av berörda ärendens överflyttande

till socialstyrelsen skulle bli, att besluten i denna ej gärna såsom nu

skulle kunna vara definitivt avgörande, utan komme de att kunna göras till föremål

för överklagande, antagligen hos regeringsrätten.

För socialstyrelsens chef, vilken, såsom nyss nämnts, skulle ha att besluta

i de för honom nya, ömtåliga frågorna om arbetstidslagens tillämpning, komme

givetvis här ifrågasatta överflyttning att verka mycket betungande. Ofrånkomligt

skulle väl även bli att för förevarande frågors handläggning verksamt förstärka

socialstyrelsens arbetskrafter.

Enligt styrelsens mening skulle med det förlängda provisorium i avseende å

arbetstidslagen, som styrelsen funnit sig nödgad föreslå, stämma bäst överens, att

arbetsrådet tillsvidare bibehölles. För det fall att arbetstidsbegränsningens bestämmelser

en gång framdeles såsom definitiva komme att införlivas med arbetarskyddslagen,

skulle det vara naturligt, att socialstyrelsen i samband med sina

övriga åligganden i avseende å nämnda lag jämväl fick åtaga sig ärendena rörande

arbetstidens begränsning.

För vinnande av önskvärd besparing har emellertid socialstyrelsen

föreslagit betydlig nedsättning i de till arbetsrådets ledamöter, med

undantag av ordföranden, utgående arvodena, enär ledamotskapet i rådet

för samtliga ledamöter utom ordföranden numera vore att anse såsom

en bisyssla.

Arbetsrådet har förklarat sig icke hava något att erinra mot socialstyrelsens

förslag om arbetsrådets bibehållande i dess nuvarande form

och med dess nuvarande uppgifter. Arbetsrådet säger sig dela socialstyrelsens

uppfattning, att rådets verksamhet bör omorganiseras så, att

samtliga ledamotsbefattningar med undantag av ordförandens bleve att

anse såsom bisysslor, med nedsatta arvoden. Under denna förutsättning

skulle rådets ordförande bliva den ende av rådets ledamöter, som hade

full sysselsättning av sin tjänst. De båda övriga utan förslag utsedda

ledamöterna skulle innehava sina befattningar inom rådet allenast som

bisysslor. Under en sådan organisation läte det lätt tänka sig, att rådets

Social
styrelsen.

Arbetsrådet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 55.

ordförande kunde vara stadd på tjänsteresa och ordförandens ställföreträdare

samtidigt upptagen av sin ordinarie befattnings göromål eller av

annan anledning förhindrad att handlägga arbetsrådets ärenden. I en

sådan situation skulle med den föreslagna avfattningen av 10 § 8 mom.

icke finnas någon, som vore kompetent att i brådskande fall meddela

provisoriska beslut enligt 6 eller 7 §. Dylika provisoriska beslut

meddelades för närvarande i avsevärd utsträckning, och det vore uppenbart

att ett betydande behov av sådana beslut förefunnes. För att så

långt ske kunde bereda möjlighet för ifrågavarande snabba beslut hemställde

arbetsrådet, att förevarande lagrum måtte erhålla sådan avfattning,

att behörighet att meddela däri omförmälda beslut måtte tillkomma icke

endast rådets ordförande och dennes ställföreträdare, utan vid förfall

för dem jämväl den utan förslag utsedda ledamot, som rådet därtill

förord nät.

Reservation. Herrar von Sydow och Wijkander hava i reservation mot arbetsrådets

yttrande anfört, att enligt nu gällande lag skulle minst eu av

ledamöterna i rådet vara eu lagkunnig man, vilken fullgjort vad författningarna

föreskriva om dem, som må nyttjas uti domarämbeten. I denna

bestämmelse föresloge rådet icke någon ändring. Om rådets förslag

genomfördes, kunde alltså följden bliva den, att inom rådet lagkunskapen

komme att representeras allenast av en utav de ledamöter, som hade

sin anställning i rådet som en bisyssla. Ett sådant förhållande stode

icke väl tillsammans med den karaktär av högsta domstol, som rådet

för sitt verksamhetsområde både, därigenom att rådets beslut icke kunde

överklagas. Om det framlagda organisationsförslaget skulle genomföras,

borde detta ske under villkor att det stadgades, att rådets ordförande

skall hava fullgiort vad författningarna föreskriva om dem, som må

nyttjas uti domarämbeten.

Departements- Lika med socialstyrelsen finner jag arbetsrådet böra bibehållas, om

dieten. ^n utgifterna för dess verksamhet måste i väsentlig mån nedbringas.

För sådant ändamål synes den ifrågasatta omorganisationen av arbetsrådet

vara att förorda. På sätt arbetsrådet hemställt torde därvid böra

tillses, att icke svårigheter komma att möta vid utverkandet av provisoriska

beslut enligt 10 § 8 mom. Däremot finner jag ej skäl att biträda

den av reservanter inom arbetsrådet yttrade meningen, att ordföranden

i arbetsrådet städse skulle besitta juridisk utbildning. Enligt nu

gällande bestämmelser har icke dylik fordran uppställts och giltig grund

för införande av denna nyhet har ej visats.

Beträffande kostnaderna för tillämpningen av arbetstidslagen kommer

jag att framdeles göra särskild framställning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 55. 29

Såsom förut nämnts hemställdo riksdagen i skrivelse den 15 juni Riksdagens

1921, nr 341, om utredning angående behovet och arten av reglering

av arbetsförhållandena inom rörelse, som har till ändamål att bereda

sjukvård, fattigvård, uppfostran eller undervisning eller att tillgodose

annat därmed jämförligt behov.

Med anledning därav har enligt Kung!. Majds beslut medicinal- sjukvårdsstyrelsen

verkställt utredning angående arbetstidsförhållandena vid sjuk- ans a er''

vårds- och därmed jämförliga anstalter, vilken utredning återgives i socialstyrelsens

betänkande sid. 162—174. Av utredningen synes framgå,

att arbetstidsförhållandena vid dessa anstalter på senare tid undergått

avsevärd förbättring men att ytterligare åtgärder i sådant syfte erfordras.

Medicinalstyrelsen framhåller emellertid, att vissa i utredningen

berörda förhållanden utgjorde ett starkt stöd för styrelsens sedan länge

hysta och uttalade åsikt, att varje bestämmelse om tillämpande å sjukvårdsinrättningar

i allmänhet av en arbetstidslag skulle visa sig synnerligen

olämplig och i vissa fall till och med vara ägnad att högst

betänkligt ingripa störande i dessa inrättningars behöriga drift. Syftet

med nämnda lags tillkomst måste man därför, vad sådana anstalter

beträffade, söka förverkliga på helt andra vägar.

Socialstyrelsen har i sitt utlåtande sökt anvisa vissa riktlinjer för

motverkande av ännu kvarstående missförhållanden på ifrågavarande område

och har i sådant avseende anfört:

Genom den 6 och 19 juni 1919 vidtagna ändringar i lasaretts- och sjukhusstadgorna

respektive epidemilagen har föreskrivits, att anstaltspersonalen skall vara

så talrik och ha sin tjänstgöring så ordnad, att nödig vila och ledighet beredes

densamma, samt att anstalterna i fråga om personalens arbetsförhållanden skola

stå under överinseende av medicinalstyrelsen. För utövande av nämnda överinseende

har inom medicinalstyrelsen tillsatts eu särskild inspektris över sjuksköterskeväsendet.

Enligt medicinalstyrelsens ovan berörda redogörelse för den verkställda

utredningen rörande personalens vid sjukvårdsanstalterna arbetsförhållanden lära

de här ovan berörda åtgärderna otvivelaktigt ha länt till gynnsamt resultat. I

betraktande härav synes man till motverkande av för lång arbetstid för sjukvårdspersonalen

tillsvidare kunna inskränka sig till att förorda ett fortskridande på

den nu inslagna vägen. De åsyftade bestämmelserna i lasaretts- och sjukstugestadgorna

samt epidemilagen ävensom nämnda inspektris’ verksamhet ha emellertid

endast avseende å den egentliga sjukvårds-, ej å ekonomipersonalen. För

att motverka fallen av missförhållanden i avseende å sistnämnda personals arbetstid,

vilken för övrigt var inbegripen under den första arbetstidslagens reglering,

skulle styrelsen vilja ifrågasätta, huruvida ej jämväl denna personalgrupps arbetsförhållanden

kunde inbegripas under ovan berörda bestämmelser i lasaretts- och

sjukstugestadgorna samt epidemilagen ävensom under medicinalstyrelsens med

hänsyn härtill utövade överinseende.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Medicinal
styrelsen.

Departements
chefen.

Fattigvårds
anstalter.

Social
styrelsen.

30 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 55.

Med anledning av socialstyrelsens förslag, att jämväl sjukvårdsinrättningarnas

ekonomipersonals arbetsförhållanden borde ställas under

medicinalstyrelsens överinseende, har medicinalstyrelsen yttrat, att styrelsen

i sådant fall komme att tilläggas en helt ny och för dess hittillsvarande

verksamhet alldeles främmande uppgift, som för närvarande tillkomme

kommunala myndigheter eller deras underlydande delegationer

eller för vars tillgodoseende det vore på annat sätt ordnat. Medicinalstyrelsen

avstyrkte förty bifall till socialstyrelsens förslag i detta hänseende.

Arbetsförhållandena inom sjukvårdsinrättningarna kunna enligt min

mening icke lämnas utan all reglering, även om denna reglering icke

lämpligen bör äga rum i arbetstidslagen. Av utredningen framgår, att

det av medicinalstyrelsen utövade överinseendet över den egentliga sjukvårdspersonalen

medfört välgörande verkningar för denna personal. Anledning

förefinnes alltså att anordna en liknande tillsyn även för ekonomipersonalen.

Huruvida denna tillsyn bör uppdragas å medicinalstyrelsen,

därom hava såsom ovan anförts yppat sig delade meningar. Det synes

ligga närmast till hands att ålägga medicinalstyrelsen denna uppgift,

men torde frågan härom böra göras till föremål för vidare övervägande.

Beträffande arbetstidsförhållandena vid fattigvårds- och därmed jämförliga

anstalter har av statens fattigvårdsinspektör verkställts Utredning,

vilken finnes återgiven å sid. 175—186 i socialstyrelsens betänkande.

Fattigvårdsinspektören har anfört, att den företagna utredningen syntes

vittna om, att åtgärder borde vidtagas i och för en reglering av arbetstiden

för personalen vid fattigvårds- och liknande anstalter. Visserligen

hade förhållandena väsentligt förbättrats under senare år, och i ett stort

antal samhällen funnes ingen anledning till anmärkning mot arbetstidens

längd. Men å andra platser, särskilt å landsbygden, tarvades ännu förkortning

av arbetstiden och införande av stadgad ledighet. Detta gällde,

såsom från flera håll framhållits, framför allt de små och medelstora

anstalterna, där svårigheter av ekonomisk och organisatorisk art särskilt

gjorde sig gällande vid arbetstidens reglering. Beträffande de åtgärder,

som kunde och borde vidtagas i nämnda syfte, syntes en nära nog enhällig

uppfattning förefinnas därom, att frågan ej lämpligen kunde lösas

genom tillämpning av arbetstidslagen. Fattigvårdsinspektören har på

anförda skäl förklarat sig dela denna uppfattning.

Socialstyrelsen anför i sitt yttrande:

I fråga om fattigvårdsanstalterna stå de, i den mån de tillhöra den offentliga

fattigvården, enligt lagen om fattigvården imder tillsyn av vederbörande läns
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung]. Maj:ts Proposition Nr SS.

styrelser, och utövas denna tillsyn av särskilda tjänstemän, fattigvårdskonsulenterna,

vilka i sin ordning äro underställda statens fattigvårdsinspektör. Enligt

43 § i nämnda lag ha utövarna av berörda tillsyn att vaka över, att fattigvården

»ändamålsenligt ordnas och handliaves, så att de behövande komma i åtnjutande

av det underhåll och den vård. som omständigheterna påkalla». I instruktionen

för statens fattigvårdskonsulenter, § 9: 1, bemyndigas konsulenterna verka för

bl. a., »att vid anstalterna finnes anställd tillräcklig och för sina uppgifter lämplig

personal». Av nu återgivna båda bestämmelser framgår, att statens tillsyn å

fattigvården icke är främmande för frågorna om fattigvårdsanstalternas personaltillgång

eller det förhållande, som vanligen i främsta rummet är bestämmande

för personalens arbetstid. Med hänsyn härtill synes det ligga nära till hands

att reagera mot fallen av oskäligt lång arbetstid för fattigvårdspersonalen på sätt

liknande det, som gäller för sjukvårdspersonalen.

Socialstyrelsen har med stöd av vad sålunda anförts ifrågasatt, att

bestämmelserna rörande statens tillsyn å fattigvården skulle kompletteras

på det sätt, att de gåve berörda tillsyns utövare befogenhet att verka

till förbättring av arbetsförhållandena för fattigvårdsanstalternas personal,

liksom medicinalstyrelsen beträffande sjukvårdspersonalen.

Fattigvårdsinspektören har tillstyrkt socialstyrelsens förslag och därvid

anfört, att det bästa resultatet torde vinnas, om genom statens fattigvårdsinspektör

efter samråd med bl. a. fattigvårdskonsulenterna utsändes

anvisningar, vari uppmärksamheten fästes på att en för så väl de vårdbehövande

som personalen lämplig arbetstidsindelning borde komma till

stånd. Men även vid fattigvårdsinspektörens och fattigvårdskonsulenternas

resor och besök i kommunerna syntes anvisningar i ifrågavarande

riktning kunna lämnas.

Lika med myndigheterna finner jag arbetstiden inom fattigvårdsanstalterna

icke lämpligen böra regleras i den allmänna arbetstidslagen.

De av socialstyrelsen och fattigvårdsinspektören föreslagna åtgärderna

till förbättring av arbetsförhållandena förefalla lämpliga; och anhåller

jag att senare få anmäla frågan till behandling.

Med hänsyn till sin egenskap av uppsiktsmyndighet över alkoholistvården

har socialstyrelsen låtit verkställa en undersökning av arbetstidsförhållandena

för personalen inom ett antal, staten icke tillhöriga alkoholistanstalter.

Av undersökningen har framgått bl. a., att den dagliga

arbetstiden varierar mellan 8 och 14 timmar med en mycket utpräglad

koncentration vid 10 timmar. Bestämd söndagsledighet förekommer endast

i mindre omfattning och ledighet på vardag blott i några få fall.

Däremot synes semester vara rätt allmänt förekommande.

För att åvägabringa förbättring av arbetstidsförhållandena i de fall,

där så kan finnas påkallat, har styrelsen ifrågasatt att gå tillväga på

Fattigvårds
inspektören.

Departements
chefen.

Alkoholist
anstalter.

Social
styrelsen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

32 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 55.

enahanda sätt som beträffande fattigvårdsanstalterna, och skulle detta

kunna komma till uttryck i instruktionen den 17 december 1915 för

uppsiktsmyndigheten över alkoholistvården.

Vad socialstyrelsen hemställt i fråga om alkoholistanstalterna synes

mig böra iakttagas. Beträffande arbetstiden inom övriga slag av anstalter,

vilka icke skulle beröras av här förut ifrågasatta åtgärder, finner jag,

på sätt socialstyrelsen även anfört, att något ingripande från Kungl. Maj:ts

sida icke för närvarande bör äga rum. Givetvis måste emellertid arbetstidsförhållandena

i dessa anstalter medelbart röna inverkan ej blott av

den allmänna förkortning av arbetstiden, som arbetstidslagen medfört,

utan även av de av mig ifrågasatta åtgärderna i avseende å de mera

betydande grupperna av aUstalter.

Sedan departementschefen därefter uppläst ett i enlighet med ovan

angivna grunder inom departementet upprättat förslag till lag om arbetstidens

begränsning, hemställer departementschefen, att lagrådets utlåtande

över nämnda förslag måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,

inhämtas medelst utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Herman Hultkrantz.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 55.

33

Bilaga.

Förslag

till

lag om arbetstidens begränsning.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §•

Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke,

så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vatten avledning eller annat

dylikt särskilt arbetsföretag, för såvitt i rörelsen eller företaget till arbete

för arbetsgivares räkning i regel användas flera än fyra arbetare.

Från lagens tillämpning undantagas dock

al arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana

förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över

arbetets anordnande,

b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj,

c) arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det icke kan

förläggas till bestämda tider,

d) arbete, som bedrives av staten,

e) arbete, som har till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård,

f) skeppstjänst, som omförmäles i lagen om arbetstiden å svenska

fartyg, ävensom fiske,

bedrivas såsom självständiga företag, ävensom trädgårdsskötsel och djurskötsel,

ändock att arbetet bedrives utan samband med jordbruk,

i) arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten

för allmän trafik,

j) arbete, som åligger biträde i handelsbod, rakstuga, frisersalong

eller badinrättning,

k) sådant arbete i hotell, restaurang eller kaférörelse, som är att

hänföra till allmänhetens direkta betjänande, samt

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 43 höft. (Nr 55.)

uppfostran eller undervisning eller att tillgodose annat därmed

ligt behov,

g) skogsarbete samt kolning i mila, ändock att arbetet icke är att

hänföra till skogsarbete, ävensom flottning,

h) jordbruk jämte sådana därtill hörande binäringar, vilka icke

200 23 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.is Proposition Nr ''55.

1) arbete, som åligger portvakt och av honom väsentligen förrättas

i hans bostad.

2 i
Såsom

arbetare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas

verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning,

ritare, bokhållare eller därmed jämställd person,

kontorsvaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde.

3 §•

På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör eller den,

vars rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida

visst arbete är att hänföra till sådant, varå denna lag äger tillämpning,

eller huruvida viss arbetstagare är att enligt lagen räkna såsom arbetare.

År mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i

första stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet,

när part sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och må slutligt

utslag av domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen

tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket

avses, har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare,

yrkesinspektör eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande.

4 §’ .

Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre tid,

raster oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock

må, därest nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom

överskrides, arbetstiden under något eller några av veckans dygn

utsträckas till högst 9 timmar.

Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid

än nyss angivits tillämpas, såvitt därigenom icke uppkommer längre

sammanlagd arbetstid för en tidrymd av högst tre veckor, än att den

motsvarar 48 timmar i veckan.

5 §•

1 mom. År för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende

av årstiden eller väderleken eller är den på grund av annat förhållande

av växlande längd, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva,

att arbetstiden, med avvikelse från vad i 4 § stadgas, allenast be
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 55.

gränsas så, att den i genomsnitt för viss angiven tidrymd kommer att

uppgå till högst 48 timmar i veckan.

2 mom. Finnes arbete, som bedrives med tre skiftlag, på grund

av synnerliga skäl böra fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må

arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva därlör erforderligt

undantag.

3 mom. Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid

eller medför synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av

synnerligen stort allmänt intresse, må arbetsrådet, i den mån så prövas

påkallat, medgiva undantag från de i 4 § angivna begränsningar.

4 mom. Skulle i annat fall, än som avses i 1, 2 eller 3 mom.,

undantag från bestämmelse i 4 § prövas påkallat till undvikande av

allvarligt missförhållande, äger arbetsrådet lämna medgivande därtill.

Undantag må ock av arbetsrådet medgivas, då det av uttalande av

arbetarnas sammanslutning eller sammanslutningar eller annorledes

framgår, att det stora flertalet av de arbetare, som skulle beröras av

undantaget, finna detsamma önskvärt, och arbetstiden ej därigenom

kommer att oskäligt utsträckas.

6 §•

Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej

kunnat förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande

fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom,

må arbetare, i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande,

användas till arbete utöver tid, som finnes angiven i 4 § eller

kan hava bestämts med stöd av 5 §. Om sådant arbete samt dess anledning,

omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast

inom två dygn från dess början göra anmälan till arbetsrådet.

Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd

därtill sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet

att ofördröjligen meddela beslut.

Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när

densamma i betalt brev avlämnats till allmänna posten.

7 §•

1 mom. För utförande av nödvändiga förberedelse- eller avslutningsarbeten

må arbetare, som fyllt aderton år, till nödigt antal användas

under högst sju timmar i veckan utöver den tid, varunder sådan

arbetare enligt denna lag eller med stöd av densamma meddelad eftergift

må användas till sitt egentliga arbete.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung1. May.ts Proposition Nr 55.

2 mom. Finner arbetsgivare i annat fall, än som avses i 6 §, med

hänsyn till särskilt förhållande påkallat att använda arbetare till arbete

utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava bestämts med stöd av 5 §,

vare därtill berättigad i avseende å arbetare, som fyllt aderton år, för

högst 40 timmar under loppet av en kalendermånad och 200 timmar

under loppet av ett kalenderår.

3 mom. År ytterligare eftergift av trängande behov påkallad, må

sådan, dock för högst 30 timmar under loppet av en kalendermånad och

120 timmar under loppet av ett kalenderår, meddelas av arbetsrådet.

4 mom. På arbetsrådet ankommer att pröva i vad mån den, som

fyllt sexton men ej aderton år, må användas till arbete, som avses i

denna paragraf.

5 mom. I fråga om arbetares skyldighet att utföra arbete, som

avses i denna paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren

överenskommet, men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke

arbetaren genom användande till dylikt arbete utsättes för överansträngning

eller ohälsa.

8 §''

Åro sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare,

som kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom visst

verksamhetsområde, ense om viss eftergift i något avseende, varom stadgas

i 5 § eller 7 § 3 mom., må Konungen på framställning av arbetsrådet

eller efter dess hörande förordna, att eftergiften må inom verksamhetsområdet

i fråga allmänt tillgodonjutas.

9 §•

Rörande arbetares användande till arbete enligt 6 eller 7 § åligger

det arbetsgivaren att senast den första dagen i näst därpå följande

vecka eller, därest då icke kan avgöras, huruvida arbetstiden är att hänföra

till sådan som avses i nämnda paragrafer, så snart sådant kan bedömas,

göra anteckning i särskild journal, upprättad enligt formulär,

som fastställes av arbetsrådet, eller ock på annat av nämnda myndighet

godkänt sätt. Ifråga om sådan förlängd arbetstid, som avses i 7 §

1 mom., är dock arbetsgivaren icke pliktig göra dylik anteckning, där

arbetstiden finnes behörigen upptagen å det i 11 § 2 mom. föreskrivna

arbetstidsschema.

Beslut av arbetsrådet enligt 6 eller 7 § skall biläggas journalen å

det arbetsställe, beslutet rör, och skall journalen jämte bilagda beslut

förvaras å arbetsstället under minst 3 år, räknat beträffande journalen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Proposition Nr 55.

•51

från den tid, då sista anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet

från detsammas datum.

10 §.

1 mom. Arbetsrådet består av minst sju ledamöter, utsedda av

Konungen för en tid av två år i sänder. Av ledamöterna skola utses

två bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare,

vilkas medlemmar sysselsätta tillhopa minst 50,000 arbetare, samt

två bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar av arbetare,

som räkna minst 50,000 medlemmar. För nämnda fyra ledamöter skola

i enahanda ordning utses minst dubbelt så många suppleanter. Förslag,

som ovan sägs, skall, för att vinna avseende, upptaga minst dubbelt så

många personer som de, vilka skola med ledning av förslaget förordnas

till ledamöter eller suppleanter. Har förslag icke avgivits, varde förordnande

ändock av Konungen meddelat.

Övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke kunna anses

företräda arbetsgivar- eller arbetarintressen, och förordnar Konungen en

av dessa ledamöter till rådets ordförande och chef samt en till ställföreträdare

för denne. Minst en av de utan förslag utsedda ledamöterna

skall vara lagkunnig man, vilken fullgjort vad författningarna föreskriva

om dem, som må nyttjas uti domarämbeten.

2 inom. Ledamot eller suppleant, som i 1 mom. avses, skall vara

svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen

innehavas av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd

till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest

på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning

eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd,

varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott,

vilket kan medföra sådan påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att föra ändras talan inför rätta.

3 mom. Mot ledamot av arbetsrådet gälla samma jäv, som i rättegångsbalken

stadgas i fråga om domare.

4 mom. Har ledamot eller suppleant, som representerar arbetsgivare

eller arbetare, åtagit sig uppdraget, äge han ej att varda därifrån

entledigad, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse

av uppdraget prövas av Konungen.

Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj.is Proposition Nr 55.

delen av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot

eller suppleant.

5 mom. Skulle ledamot, som representerar arbetsgivare eller arbetare,

vid sammanträde utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra,

och kan ej suppleant tillkallas, äger arbetsrådet utse lämplig person att

vid det tillfället träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.

6 mom. Ärenden, som behandlas av arbetsrådet, må avgöras av

fem ledamöter, så ock av fyra, där de äro om beslutet ense. Ej må flera

än sju ledamöter deltaga i behandlingen av ärende inför arbetsrådet.

Vid besluts fattande skola lika antal representanter för arbetsgivare

och arbetare samt minst eu lagfaren ledamot bland dem, som utsetts

utan förslag, närvara.

7 mom. Vid handläggning av annat på arbetsrådet ankommande

ärende rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare än sådant,

som avses i 5 § 4 mom. senare stycket eller 8 §, bör rådet i regel ej

blott bereda vederbörande arbetsgivare och arbetare tillfälle att yttra sig

utan även på lämpligt sätt söka samråd med representanter för arbetsgivare

och arbetare inom verksamhetsområdet i fråga. Beslut, som avses i 7 §

4 inom., skall, såvitt möjligt, fattas efter samråd med socialstyrelsen.

Till utredning av ärende må arbetsrådet låta vid allmän underrätt

höra vittnen och sakkunniga. Finner arbetsrådet sådan åtgärd nödig,

äger rådet därom göra framställning hos den underrätt, inom vars område

den, som skall höras, har sitt hemvist eller någon tid uppehåller sig,

och varde denne genom rättens eller domarens försorg till rätten kallad.

Ilätten äger tillägga vittne och sakkunnig ersättning med vad som prövas

skäligt. Sedan förhöret hållits, skall rätten tillställa arbetsrådet protokoll

däröver.

Kostnaderna för förhör, som ovan sägs, bestridas av allmänna medel.

Arbetsrådets beslut och utlåtanden meddelas avgiftsfritt.

8 mom. Beslut, som enligt 6 eller 7 § ankommer på arbetsrådet,

må i brådskande fall meddelas av dess ordförande eller vid förfall för

ordföranden av hans ställföreträdare eller, om jämväl denne är hindrad,

av den återstående utan förslag utsedde ledamoten. Har beslut i sådan

ordning meddelats, t-age arbetsrådet vid sitt första därefter följande

sammanträde under omprövning, huruvida beslutet skall äga bestånd.

9 mom. Arbetsrådet äger att, när skäl därtill föreligga, i avbidan

på närmare utredning meddela beslut, som gäller endast tills vidare.

10 mom. Över arbetsrådets beslut må klagan ej föras.

11 mom. Närmare föreskrifter angående avgivande av förslag, som i

1 mom. sägs, och om arbetsrådets verksamhet må meddelas av Konungen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 55.

11 §.

1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens

befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar

lända till efterrättelse vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden

av lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912.

2 mom. Å arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen

om arbetarskydd, bedrives på stadigvarande sätt, skall å lämplig plats

finnas anslagna ej mindre denna lag än även arbetstidsschema, angivande

när arbetet börjar och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftlag,

när arbetet börjar och slutar för varje sådant lag, ävensom såvitt möjligt

början och slut för varje rast, varigenom arbetet avbrytes.

12 §.

Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna

lag är stadgat, straffes med böter från och med tio till och med ettusen

kronor. År arbetaren under aderton år och har användandet skett med

faders eller målsmans vetskap och vilja, vare fadern eller målsmannen

förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse,

varom i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när

han varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför

utfärdats och delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan

förseelse.

13 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som

föreskrives i 6 §, eller att iakttaga vad enligt 9 § eller 11 § 2 mom.

åligger honom, straffes med böter från och med fem till och med femhundra

kronor.

Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i

anteckning, som avses i 9 §, straffes med böter från och med femtio

till och med ettusen kronor.

14 §.

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan

är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid

allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän

strafflag.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 55.

15 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun, skall vad i denna

lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

16 §.

Skulle tillämpningen av denna lag medföra sådana svårigheter för

visst arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras,

må Konungen, efter arbetsrådets hörande, medgiva av förhållandena

påkallat undantag från lagens tillämpning.

17 §•

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande

användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning

lända till efterrättelse.

1) Denna lag träder i kraft den 1 januari 1924 samt gäller till

och med den 31 december 1926; skolande i fråga om sådan under tiden

för lagens giltighet begången förseelse, som avses i 12 eller 13 §, vad i

lagen är stadgat fortfara att gälla även efter sistnämnda dag.

2) Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt

i kraft vidtaga åtgärd, som avses i 5, 7 eller 8 §.

3) Eftergifter, som beviljats med stöd av lagen den 17 oktober

1919 om arbetstidens begränsning eller motsvarande lag den 22 juni

1921, skola fortfarande äga giltighet, intill dess den för eftergiftens tillgodonjutande

bestämda tiden utlupit eller ock eftergiften återkallats av

vederbörande myndighet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

. Kung!. Maj-.ts Proposition Nr 55.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj-.ts

lagråd den 9 februari 1923.

Närvarande:

Justitierådet Sundberg, regeringsrådet Thulin, justitierådet Stenberg,

justitierådet Koersner.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 26 januari

1923, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle, för

det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över upprättat

förslag till lag om arbetstidens begränsning.

Förslaget, som linnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av byråchefen för lagärenden i socialdepartementet, hovrättsrådet

Willand Aschan.

Lagrådet avgav följande yttrande:

Såsom framgår av handlingarna i ärendet, har det icke varit möjligt

att i fråga om hittills hos oss gällande provisoriska lagstiftning angående

arbetstidens begränsning åstadkomma sådan utredning, att därav kan

hämtas tillförlitlig ledning för bedömande av huruvida de olägenheter

lagen ostridigt medfört uppvägas av dess gagneliga verkningar. Under

sådana omständigheter och med hänsyn jämväl därtill att ej heller utomlands

frågan om arbetstidens begränsning i allmänhet vunnit definitiv

lösning, anser sig lagrådet böra tillstyrka förlängning av lagstiftningen,

på sätt med det föreliggande förslaget avses, intill utgången av år 1926;

och finner lagrådet de särskilda bestämmelserna i förslaget giva anledning

till allenast följande erinringar.

3 §•

Då det ansetts lämpligt tillerkänna yrkesinspektör rätt att påkalla

arbetsrådets avgörande eller utlåtande i vissa uti paragrafen omförmälda

frågor, torde sådan rätt ock böra tilläggas övriga i 23 § av lagen den

29 juni 1912 om arbetarskydd angivna tillsynsorgan eller, i varje fall,

den med yrkesinspektör likställde bergmästaren.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 43 käft. (Nr 55.)

200 23 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 55,

7 §•

Med hänsyn till vad arbetsrådet anfört finner sig lagrådet böra

ifrågasätta, huruvida icke högsta antalet enligt 2 mom. tillåtna övertidstimmar

under loppet av en kalendermånad må bestämmas till 50; härigenom

lärer icke vara att befara ett äventyrande av lagens karaktär

eller dess effektivitet.

9 §•

Den i paragrafens första stycke föreslagna rätten för arbetsgivare

att rörande arbetares användande till arbete enligt 6 eller 7 § göra anteckning

annorledes än i särskild journal torde föranleda vissa jämkningar

i andra stycket av paragrafen.

Det under 3) i slutbestämmelserna upptagna stadgandet bör omredigeras

med hänsyn därtill att eftergift, som beviljats enligt 1919 eller

1921 års arbetstidslag, ej kan avse tid utöver den 31 december 1923.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta Proposition Nr 55.

43

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 februari 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Svensson, Hansson, Åkerman,

Linders, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist, lagrådets den

9 februari 1923 avgivna utlåtande över det den 26 januari 1923 till lagrådet

remitterade förslaget till lag om arbetstidens begränsning och anför

därvid:

Lagrådet har ifrågasatt, att icke blott yrkesmspektör utan aven

övriga i 23 § av lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd angivna

tillsynsorgan eller, i varje fall, den med yrkesinspektör likställde bergmästaren

skulle tillerkännas rätt att påkalla arbetsrådets avgörande eller

utlåtande i vissa uti 3 § av det remitterade förslaget omförmälda frågor.

Ehuru medgivandet av sådan rätt åt bergmästare icke torde bliva

av någon större praktisk betj^delse — ärenden rörande gruvarbete lära

nämligen hittills knappast i nämnvärd utsträckning varit föremål för

arbetsrådets prövning — har jag likväl för vinnande av likformighet

funnit lagrådets anmärkning i denna del böra beaktas. Att därjämte

utsträcka nämnda rätt även till de i förstnämnda lagrum omförmälda

underinspektörerna och kommunala tillsynsorgan en synes däremot icke

böra ifrågakomma. .

Lagrådet har vidare ifrågasatt, huruvida icke högsta antalet enligt

7 § 2 mom. tillåtna övertidstimmar under loppet av en kalendermånad

kunde bestämmas till 50.

Vad lagrådet anfört har icke förmått rubba min redan vid ärendets

tidigare föredragning uttalade mening, att det med hänsyn till lagens

effektivitet icke är tillrådligt att medgiva eu så stor frihet med avseende

å användande av övertid som nu ifrågasatts. Jag kan alltså icke tillstyrka,

att denna anmärkning föranleder ändring i det remitterade förslaget.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 55.

I övrigt hava de av lagrådet framställda erinringarna vunnit beaktande.

Sedan departementschefen härefter i erforderliga delar uppläst det

i enlighet med det avgivna yttrandet avfattade förslaget till lag om

arbetstidens begränsning, hemställer departementschefen, att förslaget måtte

jämlikt § 87 regeringsformen föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1923.

opaginerad Kontrollera mot PDF

F O R S L A Gr

TILL REVIDERAD

LAG OM ARBETSTIDENS BEGRÄNSNING

JÄMTE

UTREDNINGAR

RÖRANDE

ARBETSTIDSLAGSTIFTNINGENS VERKNINGAR

OCH ARBETSTIDSFÖRHÅLLANDENA

INOM VISSA YRKEN

AVGIVNA AV

K. SOCIALSTYRELSEN

DEN 29 SEPTEMBER 1922

STOCKHOLM 1922

KCNGL. BOKTBYCKEBIET. P. A. NOBSTEDT & SÖNEfi

222653

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Underdånig skrivelse...... 1

Förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning.............. 5

Motivering................ . .............13

Reservationer:

a) av herrar Bergsten och Järte...................31

b) av herr von Sydow.......................35

c) av herr Johanson........................35

Undersökning rörande dttatimmarslag ens ekonomiska och sociala verkningar, verkställd

av socialstyrelsen....... 37

Specialundersökning rörande arbetstidslagens ekonomiska verkningar inom industrien, av

kommerskollegium....................*.....117

Arbetstidsförhållandena vid sjukvårds- och därmed jämförliga anstalter, utredning verkställd

av medicinalstyrelsen.....................162

Arbetstidsförhållandena vid fattigvårds- och därmed jämförliga anstalter, utredning verkställd

av statens fattigvårdsinspektör.................175

Bilagor:

Bil. 1. Frågeformulär, använda vid socialstyrelsens utredning........1*

2. Inkomna utlåtanden till socialstyrelsens utredning (i urval)......15*

3. översikt över arbetsrådets beslut i fråga om tillämpningen av lagen om

arbetstidens begränsning den 22 juni 1921 97*

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm den 29 september 1922.

Till KONUNGEN.

Den 22 juni 1921 anbefallde Kungl. Maj:t socialstyrelsen att verkställa

en av riksdagen i skrivelse, nr 341 för samma år, begärd allsidig

utredning beträffande dels arbetstidslagens verkningar och dess anpass
1—222653.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

ning efter den internationella lagstiftningen och dels behovet och arten

av reglering av arbetsförhållandena inom de verksamhetsgrenar, som omförmäldes

i 5 § a) av ett till propositionen nr 359 till samma års riksdag

fogat lagförslag, d. v. s. rörelser, som ha till ändamål att bereda sjukvård,

fattigvård, uppfostran eller undervisning eller att tillgodose annat

därmed jämförligt behov. Därjämte anbefalldes styrelsen att verkställa

berörda utredning i så god tid, att densamma kunde läggas till grund

för det förslag till ny lag om arbetstidens begränsning, som kunde komma

att föreläggas 1923 års riksdag, samt att vid utredningens verkställande

samråda, i vad rörde arbetstidslagens ekonomiska verkningar med kommerskollegium,

i fråga om lagens anpassning efter den internationella

lagstiftningen med Sveriges delegation för det internationella socialpolitiska

samarbetet och beträffande sjukhuspersonalens arbetsförhållanden

med medicinalstyrelsen.

I underdånig skrivelse den 10 mars 1922 framlade socialstyrelsen

plan för utredningen samt begärde medel till bestridande av vissa med

utredningen förenade kostnader. Därjämte ifrågasatte emellertid styrelsen

på anförda skäl, huruvida icke utredningen borde uppskjutas. Med anledning

av nu berörda skrivelse och en framställning från kommerskollegium,

vari närmare redogjordes för den på kollegium efter överenskommelse

med socialstyrelsen ankommande delen av utredningen och begärdes

visst för dess utförande erforderligt anslag, ställde Kungl. Maj:t

den 24 mars 1922 till nämnda båda ämbetsverks förfogande tvenne belopp

av högst 11,000, resp. 18,000 kronor till bestridande av de med den

anbefallda utredningens fullföljande förenade särskilda kostnader utom

tryckningskostnader. Vidare uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att

med ledning av utredningens resultat jämte övriga föreliggande omständigheter

utarbeta och före den 1 september 1922 inkomma med förslag

till lagstiftning om arbetstidens begränsning att gälla från och med ingången

av år 1924.

Efter därom av socialstyrelsen gjord framställning beslöt Kungl.

Maj:t den 9 juni 1922 dels anbefalla medicinalstyrelsen att i socialstyrelsens

ställe verkställa den del av ifrågavarande utredning, vilken avser

arbetstidsförhållandena inom rörelser, som ha till ändamål att bereda

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

sjukvård eller att tillgodose därmed jämförligt behov, dels och förordna,

att inom socialdepartementet skulle verkställas den del av utredningen,

vilken hade till föremål arbetstidsförhållandena inom de verksamhetsgrenar,

som ha till uppgift att bereda fattigvård eller att tillgodose annat

därmed jämförligt behov. Tillika föreskrevs, att redogörelser för nu åsyftade

undersökningar skulle, jämte de yttranden och förslag, vartill de kunde

föranleda, före den 1 augusti 1922 överlämnas till socialstyrelsen för beaktande

vid fullgörandet av det styrelsen genom ovannämnda nådiga beslut

den 22 juni 1921 och den 24 mars 1922 meddelade uppdraget.

Nämnas bör måhända i detta sammanhang, att socialstyrelsen, som

är tillsynsmyndighet för alkoholistvården, verkställt en särskild undersökning

rörande arbetstidsförhållandena för personalen vid anstalter, tillhörande

nu berörda vårdområde.

För anordnande och utförande av den anbefallda utredningen,

vilken i enlighet med ovan anförda nådiga föreskrifter till olika delar

verkställts av socialstyrelsen, kommerskollegium och medicinalstyrelsen

samt inom socialdepartementet, lämnas upplysningar i samband med

redogörelserna för resultaten av utredningens olika delar.

På begäran av socialstyrelsen har inom arbetsrådet utarbetats en

översikt över rådets beslut i fråga om tillämpningen av lagen om arbetstidens

begränsning, omfattande tiden 1 juli 1921—30 juni 1922, vilken

översikt bifogas såsom bil. 3.

I fråga om den svenska lagstiftningens anpassning efter den internationella

arbetstidsregleringen har styrelsen samrått med Sveriges delegation

för det internationella socialpolitiska samarbetet.

För att efter samråd med kommerskollegium tagas i övervägande

vid fullgörande av ovan omförmälda styrelsen meddelade uppdrag

har genom nådigt beslut den 21 juni 1922 till styrelsen överlämnats

tvenne av gruvarbetstidssakkunniga avgivna betänkanden angående behovet

av kortare arbetstid vid gruvarbete under jord, respektive ovan jord

i de nordligaste delarna av landet.

Likaledes har genom nådigt beslut den 18 september 1922 till

socialstyrelsen remitterats ett av landsorganisationens åttonde kongress

gjort uttalande rörande lagen om arbetstidens begränsning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sedan den anbefallda utredningen numera till sina olika delar

slutförts och socialstyrelsen i samband därmed utarbetat förslag till

några ändringar i- förevarande lagstiftning, får styrelsen härmed överlämna

förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning, åtföljd av

bl. a. redogörelser för de olika undersökningar, varpå utredningen uppdelats.

Ovan berörda till styrelsen remitterade betänkanden av gruvarbetstidssakkunniga

och framställning av landsorganisationens kongress återsändas

härmed.

I detta ärendes handläggning ha deltagit generaldirektören Huss,

byråcheferna Bergsten, Furst, Järte och Molin, tillförordnade byråchefen

Nyström samt socialfullmäktige von Sydow och Johanson.

Mot styrelsens beslut i fråga om det föreliggande lagförslaget ha

anmälts reservationer av herrar Bergsten och Järte, von Sydow samt

Johanson.

A. MOLIN.

Underdånigst

GUNNAR HUSS.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag

till

lag om arbetstidens begränsning.

--— förordna som följer:

1 §•

Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke»

så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller anna^

dylikt särskilt arbetsföretag, för såvitt i rörelsen eller företaget till arbete

för arbetsgivares räkning i regel användas flera än fyra arbetare.

Från lagens tillämpning undantagas dock

a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana

förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över

arbetets anordnande,

b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj,

c) arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det icke kan

förläggas till bestämda tider,

d) arbete, som bedrives av staten, .

e) arbete, som har till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård,

uppfostran eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt

behov,

f) skeppstjänst, som omförmäles i lagen om arbetstiden å svenska

fartyg, ävensom fiske,

g) skogsarbete samt kolning i mila, ändock att arbetet icke är att

hänföra till skogsarbete, ävensom flottning,

b) jordbruk jämte sådana därtill börande binäringar, vilka icke

bedrivas såsom självständiga företag, ävensom trädgårdsskötsel och djurskötsel,

ändock att arbetet bedrives utan samband med jordbruk,

i) arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten

för allmän trafik,

j) arbete, som åligger biträde i handelsbod, rakstuga, frisersalong

eller badinrättning, samt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

k) sådant arbete i hotell, restaurang eller kaférörelse, som är att

hänföra till allmänhetens direkta betjänande,

l) arbete, som åligger portvakt och av honom väsentligen förrättas

i hans bostad.

2 §•

Såsom arbetare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas

verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning,

ritare, bokhållare eller därmed jämställd person,

kontorsvaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde.

3 §•

På begäran av domstol eller den, vars rätt därav beröres, åligger

det arbetsrådet att avgöra, huruvida visst arbete är att hänföra till sådant,

varå denna lag äger tillämpning, eller huruvida viss arbetstagare

är att enligt lagen räkna såsom arbetare''.

Är mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i

första stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet,

när part sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och må slutligt

utslag av domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen

tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket

avses, har arbetsrådet att på begäran av domstol eller den, vars rätt av

frågan beröres, avgiva utlåtande.

4 §•

Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre tid,

raster oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock

må, därest nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom

överskrides, arbetstiden under något eller några av veckans dygn

utsträckas till högst 9 timmar.

Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid

än nyss angivits tillämpas, såvitt därigenom icke uppkommer längre

sammanlagd arbetstid för en tidrymd av högst tre veckor, än att den

motsvarar 48 timmar i veckan.

5 §•

1 mom. Är för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende

av årstiden eller väderleken eller är den på grund av annat förhållande

av växlande längd, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, med
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

giva, att arbetstiden, med avvikelse från vad i 4 § stadgas, allenast begränsas

så, att den i genomsnitt för viss angiven tidrymd kommer att

uppgå till högst 48 timmar i veckan.

2 mom. Finnes arbete, som bedrives med tre skiftlag, på grund

av synnerliga skäl böra fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må arbetsrådet,

i den mån så prövas påkallat, medgiva därför erforderligt undantag.

3 mom. Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare

tid eller medför synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål

av synnerligen stort allmänt intresse, må arbetsrådet, i den mån så prövas

påkallat, medgiva undantag från de i 4 § angivna begränsningar.

4 mom. Skulle i annat fall, än som avses i 1, 2 eller 3 mom.,

undantag från bestämmelse i 4 § prövas påkallat till undvikande av allvarligt

missförhållande, äger arbetsrådet lämna medgivande därtill.

Undantag må ock av arbetsrådet medgivas, då det av uttalande av

arbetarnas sammanslutning eller sammanslutningar eller annorledes

framgår, att det stora flertalet av de arbetare, som skulle beröras av

undantaget, finna detsamma önskvärt, och arbetstiden ej därigenom kommer

att oskäligt utsträckas.

6 §•

Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej

kunnat förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande

fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom,

må arbetare, i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande,

användas till arbete utöver tid, som finnes angiven i 4 § eller

kan hava bestämts med stöd av 5 §. Om sådant arbete samt dess

anledning, omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast

inom två dygn från dess början göra anmälan till arbetsrådet.

Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd

därtill sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet

att ofördröjligen meddela beslut.

Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när

densamma i betalt brev avlämnats till allmänna posten.

7 §•

1 mom. För utförande av nödvändiga förberedelse- eller avslutningsarbeten

må arbetare, som fyllt aderton år, till nödigt antal användas

under högst sju timmar i veckan utöver den tid, varunder sådan

arbetare enligt denna lag eller med stöd av densamma meddelad eftergift

må användas till sitt egentliga arbete.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

2 mom. Finner arbetsgivare i annat fall, än som avses i 6 §,

med hänsyn till särskilt förhållande påkallat att använda arbetare

till arbete utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava bestämts med

stöd av ^ 5 §, vare därtill berättigad i avseende å arbetare, som fyllt

aderton år, för högst 40 timmar under loppet av en kalendermånad och

200 timmar under loppet av ett kalenderår.

3 mom. Är ytterligare eftergift av trängande behov påkallad, må

sådan, dock för högst 30 timmar under loppet av eu kalendermånad och

150 timmar under loppet av ett kalenderår, meddelas av arbetsrådet.

4 mom. På arbetsrådet ankommer att pröva i vad mån den, som

fyllt sexton men ej aderton år, må användas till arbete, som avses i

denna paragraf.

5 mom. I fråga om arbetares skyldighet att utföra arbete, som

avses i denna paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren

överenskommet, men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke arbetaren

genom användande till dylikt arbete utsättes för överansträngning

eller ohälsa.

8 §•

Äro sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare,

som kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom visst

verksamhetsområde, ense om viss eftergift i något avseende, varom stadgas

i 5 § eller 7 § 3 mom., må Konungen på framställning av arbetsrådet

eller efter dess hörande förordna, att eftergiften må inom verksamhetsområdet

i fråga allmänt tillgodonjutas.

9 §•

Rörande arbetares användande till arbete enligt 6 eller 7 § åligger

det arbetsgivaren att senast den första dagen i näst därpå följande vecka

eller, där tidslängden för sadant användande ej inom nämnda frist låter

sig bestämma, snarast möjligt därefter gorå anteckning i särskild journal

upprättad enligt formulär, som fastställes av arbetsrådet, eller ock på

annat av nämnda myndighet godkänt sätt. I fråga om sådan förlängd

arbetstid, som avses i 7 § 1 mom., är dock arbetsgivaren icke pliktig

gorå dylik anteckning, där arbetstiden finnes behörigen upptagen å det

i 11 § 2 mom. föreskrivna arbetstidsschema.

Beslut av arbetsrådet enligt 6 och 7 § skall biläggas journalen å

det arbetsställe, beslutet rör, och skall journalen jämte bilagda beslut

förvaras å arbetsstället under minst 3 år, räknat beträffande journalen

opaginerad Kontrollera mot PDF

från den tid, då sista anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet

från detsammas datum.

10 §.

1 mom. Arbetsrådet består av minst sju ledamöter, utsedda av

Konungen för en tid av två år i sänder. Av ledamöterna skola utses

två bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare,

vilkas medlemmar sysselsätta tillhopa minst 50,000 arbetare, samt

två bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar av arbetare,

som räkna minst 50,000 medlemmar. För nämnda fyra ledamöter skola

i enahanda ordning utses minst dubbelt så många suppleanter. Förslag,

som ovan sägs, skall, för att vinna avseende, upptaga minst dubbelt så

många personer som de, vilka skola med ledning av förslaget förordnas

till ledamöter eller suppleanter. Har förslag icke avgivits, varde förordnande

ändock av Konungen meddelat.

Övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke kunna anses

företräda arbetsgivar- eller arbetarintressen, och förordnar Konungen en

av dessa ledamöter till rådets ordförande och chef samt en till ställföreträdare

för denne. Minst en av de utan förslag utsedda ledamöterna

skall vara lagkunnig man, vilken fullgjort vad författningarna föreskriva

om dem, som må nyttjas uti domarämbeten.

2 mom. Ledamot eller suppleant, som i 1 mom. avses, skall

vara svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må

befattningen innebavas av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd

till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller

eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän

befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är

dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden

ställd för brott, vilket kan medföra sådan påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta.

3 mom. Mot ledamot av arbetsrådet gälla samma jäv, som i rättegångsbalken

stadgas i fråga om domare.

4 mom. Har ledamot eller suppleant, som representerar arbetsgivare

eller arbetare, åtagit sig uppdraget, äge han ej att varda därifrån

entledigad, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda.

Avsägelse av uppdraget prövas av Konungen.

Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående

2—222663.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

delen av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot

eller suppleant.

5 mom. Skulle ledamot, som representerar arbetsgivare eller arbetare,

vid sammanträde utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra,

och kan ej suppleant tillkallas, äger arbetsrådet utse lämplig person att

vid det tillfället träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.

6 mom. Ärenden, som behandlas av arbetsrådet, må avgöras av

fem ledamöter, så ock av fyra, där de äro om beslutet ense. Ej må

flera än sju ledamöter deltaga i behandlingen av ärende inför arbetsrådet.

Vid besluts fattande skola lika antal representanter för arbetsgivare

och arbetare samt minst en lagfaren ledamot bland dem, som utsetts

utan förslag, närvara.

7 mom. Vid handläggning av annat på arbetsrådet ankommande

ärende rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare än sådant,

som avses i 5 § 4 mom. senare stycket eller 8 §, bör rådet i regel ej

blott bereda vederbörande arbetsgivare och arbetare tillfälle att yttra sig

utan även på lämpligt sätt söka samråd med representanter för arbetsgivare

och arbetare inom verksamhetsområdet i fråga. Beslut, som avses i 7 §

4 mom., skall, såvitt möjligt, fattas efter samråd med socialstyrelsen.

Till utredning av ärende må arbetsrådet låta vid allmän underrätt

höra vittnen och sakkunniga. Finner arbetsrådet sådan åtgärd nödig,

äger rådet därom göra framställning hos den underrätt, inom vars område

den, som skall höras, har sitt hemvist eller någon tid uppehåller sig, och

varde denne genom rättens eller domarens försorg till rätten kallad.

Rätten äger tillägga vittne och sakkunnig ersättning med vad som prövas

skäligt. Sedan förhöret hållits, skall rätten tillställa arbetsrådet protokoll

däröver.

Kostnaderna för förhör, som ovan sägs, bestridas av allmänna medel.

Arbetsrådets beslut och utlåtanden meddelas avgiftsfritt.

8 mom. Beslut, som enligt 6 eller 7 § ankommer på arbetsrådet,

må i brådskande fall meddelas av dess ordförande. Har detta skett,

tage arbetsrådet vid sitt första därefter följande sammanträde under

omprövning, huruvida beslutet skall äga bestånd.

9 mom. Arbetsrådet äger att, när skäl därtill föreligga, i avbidan

på närmare utredning meddela beslut, som gäller endast tills vidare.

10 mom. Över arbetsrådets beslut''må klagan ej föras.

11 mom. Närmare föreskrifter angående avgivande av förslag, som

i 1 mom. sägs, och om arbetsrådets verksamhet må meddelas av

Konungen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

11 §.

1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens

befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända

till efterrättelse vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden

av lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912.

2 mom. k arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen

om arbetarskydd, bedrives på stadigvarande sätt, skall å lämplig plats

finnas anslagna ej mindre denna lag än även arbetstidsschema, angivande

när arbetet börjar och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftlag,

när arbetet börjar och slutar för varje sådånt lag, ävensom såvitt möjligt

början och slut för varje rast, varigenom arbetet avbrytes.

12 §.

Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna

lag är stadgat, straffes med böter från och med tio till och med ettusen

kronor. År arbetaren under aderton år och har användandet skett med

faders eller målsmans vetskap och vilja, vare fadern eller målsmannen

förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse,

varom i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när

han varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför

utfärdats och delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan

förseelse.

13 §.

Försummar arbetsgivare, att fullgöra anmälningsskyldighet, som

föreskrives i 6 §, eller att iakttaga vad enligt 9 § eller 11 § 2 mom.

åligger honom, straffes med böter från och med fem till och med femhundra

kronor.

Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i

journal, som avses i 9 §, straffes med böter från och med femtio till

och med ettusen kronor.

14 §.

Förseelser mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan

är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid

allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän

strafflag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

15 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun, skall vad i denna

lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

16 §.

Skulle tillämpningen av denna lag medföra sådana svårigheter för

visst arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras,

må Konungen, efter arbetsrådets hörande, medgiva av förhållandena

påkallat undantag från lagens tillämpning.

17 §.

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande

användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning

lända till efterrättelse.

1) Denna lag träder i kraft den 1 januari 1924 samt gäller till

och med den 31 december 1926; skolande i fråga om sådan undertiden

för lagens giltighet begången förseelse, som avses i 12 eller 13 §, vad i

lagen är stadgat fortfara att gälla även efter sistnämnda dag.

2) Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt

i kraft vidtaga åtgärd, som avses i 5, 7 eller 8 §.

3) Eftergifter, som beviljats med stöd av lagen den 17 oktober

1919 om arbetstidens begränsning eller motsvarande lag den 22 juni

1921, skola fortfarande äga giltighet, intill dess den för eftergiftens tillgodonjutande

bestämda tiden utlupit eller ock eftergiften återkallats av

vederbörande myndighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Motivering.

Den första, år 1919 utfärdade lagen om arbetstidens begränsning

betecknades av statsmakterna såsom en försökslagstiftning, och kom denna

uppfattning till uttryck genom en bestämmelse, att lagen skulle upphöra

att gälla med den 31 december 1923. Lagen fick vid den revision, som

den undergick år 1921, behålla sin provisoriska karaktär, men beslöt riksdagen

i samband med den reviderade lagens antagande att, såsom förut

berörts, hos Kungl. Maj:t anhålla om en allsidig utredning rörande bl. a.

lagens verkningar och dess anpassning efter den internationella regleringen

i ämnet, vilken utredning sedermera uppdragits åt socialstyrelsen,

i vissa avseenden under samverkan med vissa andra statsinstitutioner.

Sedan styrelsen, som i förhoppning om den ekonomiska krisens avtagande

i det längsta undanskjuta berörda utredning, vid början av

innevarande år upptagit arbetet därmed, fann sig styrelsen, såsom jämväl

förut berörts, tveksam, huruvida de föreliggande förhållandena erbjödo

lämpliga förutsättningar för utredningen. Oavsett att utredningen måste

bli mindre tillförlitlig redan till följd därav, att densamma huvudsakligen

måste grunda sig ej på fakta utan på omdömen om fakta, komme nämligen

de senaste årens abnorma och växlande konjunkturer samt konflikter

på arbetsmarknaden att i hög grad förringa värdet av de jämförelser,

varpå utredningen väsentligen skulle bygga. Vidare skulle det möta

synnerlig svårighet att avgöra, huruvida och i vad mån genomförda förändringar

blivit vidtagna för att kompensera den av lagen påkallade

arbetstidsförkortningen eller för att främja driftens rationella utveckling.

Slutligen skulle enligt styrelsens förmenande arbetstidslagstiftningens verkningar

icke rätteligen kunna bedömas så snart efter denna lagstiftnings

ikraftträdande.

Av styrelsen påpekades även, att frågan om nämnda lagstiftnings

anpassning efter den internationella regleringen ej lämpligen kunde avgöras

nu, då det vore ifrågasatt, att Washingtonkonventionen angående

arbetstidens begränsning skulle göras till föremål för revision.

Kungl. Maj:t delade emellertid ej socialstyrelsens tveksamhet utan

ålade, såsom förut omnämnts, styrelsen att med ledning av utredningens

Revisions
uppdraget.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

resultat före den 1 september 1922 inkomma med förslag till lagstiftning

om arbetstidens begränsning.

Förlängd Ehuru utredningen onekligen givit åtskilliga upplysningar av in
lagstiftning.

tr^sse, har densamma tyvärr i väsentlig mån bekräftat styrelsens härovan

omförmälda farhågor. Särskilt ha konjunkturväxlingarna och svårigheten

att särskilja de åtgärder, som vidtagits med hänsyn till arbetstidslagen,

från anordningar, genomförda för att möta de så att säga normala

kraven på driftsförbättringar, medverkat till att förringa betydelsen av utredningens

resultat. Framhållas må även den synnerligen stora samstämmighet

för att icke säga schablonmässighet, som kännetecknat arbetsgivarsidans,

resp. arbetarsidans svar å frågeformulären och som tytt på, att svaren i

avsevärd mån rönt inverkan av den allmänna socialpolitiska uppfattningen

på den sida, den svarande tillhört. Anmärkningsvärd är också den skillnad

i fråga om produktionskostnadernas ökning, som råder mellan de av

kommerskollegium beräknade värdena och de för samma näringsgrenar

från arbetsgivarsidan uppgivna, oftast flerfaldigt så höga beloppen.

Utredningens huvudsakliga resultat torde i korthet kunna angivas

därmed, att arbetstidslagstiftningens genomförande å ena sidan obestridligen

förorsakat avsevärd ökning av produktionskostnaderna, men å den

andra för arbetarna medfört förmåner, som av dem högt värdesättas —

verkningar, som icke för styrelsen inneburit någon nyhet utan redan tidigare

från styrelsens sida framhållits vara att vänta. Huruvida nackdelarna

i förra avseendet visat sig skäliga eller icke i förhållande till fördelarna

i det senare — den enda jämförelse som torde kunna ifrågakomma mellan

nu berörda inkommensurabla värden — därom anser sig styrelsen icke

med stöd av utredningens resultat kunna uttala någon bestämd mening.

De av arbetstidslagstiftningen förorsakade olägenheterna torde även, såsom

förut antytts, kunna förväntas i viss mån förminskas med fortgående

anpassning efter denna lagstiftning — en process som av utredningen

att döma hittills ej fortskridit synnerligen långt.

Kan utredningen sålunda enligt styrelsens mening icke anses giva

tillfyllestgörande anledning till den lagstadgade arbetstidsbegränsningens

avskaffande, synes densamma ej heller lämna tillförlitlig ledning för en

definitiv utformning av lagbestämmelser i ämnet. Enligt styrelsens förmenande

torde det alltså under nuvarande omständigheter endast återstå

att för ytterligare någon tid framåt bibehålla en provisorisk dylik lagstiftning.

För ett provisorium talar även det förut berörda förhållandet,

att revision är ifrågasatt av den internationella regleringen rörande arbetstidens

begränsning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Då det vid lagstiftning angående arbetstidens begränsning med

hänsyn till bl. a. den utländska konkurrensen anses av vikt att beakta

motsvarande lagstiftning i andra länder, må, med påpekande att dylik

lagstiftning torde gälla i alla mer betydande europeiska stater med undantag

av Danmark, England och Italien, härnedan meddelas några upplysningar

om på senare tid inträdda förändringar eller andra förhållanden

av särskilt intresse.

Norge. Genom lag av den 11 juli 1919 har för industrien, det

större hantverket och byggnadsverksamheten arbetstiden i regel begränsats

till 8V2 timme om dagen och 48 timmar i veckan. Nu åsyftade

bestämmelser, som på det hela taget torde kunna anses ganska stränga,

äro med vissa, väl i övervägande mån lindrande förändringar upptagna

i det av kommittén för arbetarskyddslagstiftningens revision den 11

februari 1922 framlagda förslaget till reviderad lag om arbetarskydd. Sålunda

skulle i viss mån ökade möjligheter beredas för arbetstidens begränsning

till visst genomsnittsbelopp för längre tidrymd. Det nu gällande

bemyndigandet för Konungen att efter arbetsrådets börande meddela

dispens i det fall, att lagens genomförande skulle helt eller till

väsentlig del omöjliggöra ett företags bedrivande, föreslås ersatt med en

bestämmelse av ungefär följande lydelse: I fall viktiga samhällsintressen

gorå det särskilt påkallat att ett arbete främjas, äger Konungen efter tillstyrkan

av arbetsrådet tillåta, att ett företag för viss tid använder längre

arbetstid än den eljest medgivna. Å andra sidan skulle enligt förslaget

den lagstadgade arbetstidsregleringen utsträckas till att principiellt gälla

alla rörelser med andra arbetare än rörelsens innehavare eller hans maka.

Danmark. Lagstadgad 8-timmarsdag gäller fortfarande endast för

kontinuerlig drift, i avseende å vilken den införts genom »dygndriftslagen»

av den 12 februari 1919. Den tidigare mellan Dansk Arbejdsgiver- og

Mesterforening samt De samvirkende Fagforbund i Danmark träffade

överenskommelsen, varigenom 8-timmarsdagen allmänt infördes inom industri

och byggnadsverksamhet, är numera efter den omfattande och

långvariga lockouten under förra delen av år 1922 ersatt med ett avtal

av den 7 april 1922. Oaktat arbetsgivarna med sin lockoutförklaring bl. a.

åsyftat arbetstidens förlängning, gick sistnämnda avtal i avseende å

arbetstiden väsentligen ut på en förnyelse av den förut gällande överenskommelsen.

Finland. Lagen om 8 timmars arbetstid av den 27 november 1917,

som har ett mycket vidsträckt tillämpningsområde, är fortfarande i kraft.

Under de första åren efter lagens ikraftträdande medgåvos undantag i

ganska vidsträckt omfattning, men torde man sedermera iakttagit större

Arbetstidslagstiftningen

i

främmande

länder.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

återhållsamhet i detta avseende. Ett förslag till revision av arbetstidslagstiftningen

torde vara att förvänta inom kort, och lär detsamma komma

att förete vissa modifikationer.

Lettland. Genom en den 24 mars 1922 antagen lag har den normala

dagliga arbetstiden begränsats för kroppsarbetare till 8 -timmar och

för intellektuella arbetare till 6 timmar. När de båda slagen av arbete

äro oskiljaktigt förbundna, gäller den förstnämnda begränsningen. Efter

överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetare samt med arbetsinspektionens

godkännande kan övertidsarbete förekomma under två timmar

om dagen. Från lagens tillämpning undantagas bl. a. jordbruksarbetare,

tjänare, sjöfolk och i allmänhet personer anställda i trafiktjänst.

Tyshland. Den kort efter världskrigets slut, den 23 november

1918, utfärdade »anordningen» angående reglering av arbetstiden för yrkesarbetare,

som begränsar arbetstiden till i regel 8 timmar per dag,

gäller ännu, och torde, såvitt man av företagna undersökning^, bl. a.

från holländska regeringens sida, och av tillgängliga upplysningar i övrigt

kan döma, berörda arbetstidsbegränsning på det hela taget effektivt tilllämpas.

Inom en betydande del av industrien — för ungefär en tredjedel

av dess arbetare enligt en av tyska arbetsgivarföreningen i januari

1922 med ledning av kollektivavtalen verkställd enquéte — har den

ordinarie arbetstiden till och med varit kortare, i det arbetstiden på lördag,

utan förlängning å övriga veckodagar, understigit 8 timmar. En

stark rörelse för arbetstidens utsträckning till 48 timmar i veckan inom

här avsedda industrigrenar har emellertid gjort sig gällande från arbetsgivarnas

sida och även, såsom beträffande metallindustrien i Sydtyskland,

väsentligen länt till åsyftat resultat.

Mot slutet av sommaren år 1921 framlades av tyska regeringen

ett förslag till lag angående arbetstiden för yrkesarbetare. Detta förslag,

som ännu icke torde kommit längre än till förberedande parlamentarisk

behandling, innehåller ett ökat antal undantagsbestämmelser.

Efter förhandlingar mellan rikets kommunikationsministerium och

de olika arbetstagarorganisationerna har under augusti månad 1922 utfärdats

nya tjänstgöringsföreskrifter för de tyska riks järnvägarna. Uti

dessa ganska komplicerade föreskrifter, som medgiva arbetstidens begränsning,

per dag, vecka eller månad men alltid enligt 8-timmarsprincipen,

göres beträffande arbetstidens begränsning skillnad mellan effektivt

arbete och arbetsberedskap. Denna senare skall beräknas motsvara

3373—80 %, olika för skilda grupper av befattningshavare, av effektivt

arbete.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Under våren 1922 framlade regeringen ett förslag till lag om arbetstiden

i stenkolsgruvor. Med anledning av detsamma antog riksdagen

sedermera en lag angående arbetstiden för bergverksarbete under jord,

utfärdad den 17 juli 1922, vilken lagfäster den genom kollektivavtal bestämda

eller eljest den 1 oktober 1921 gällande arbetstiden, d. v. s. i

regel 7 timmar per dygn, samt föreskriver, att arbetstiden skall för varje

arbetare räknas från hans beträdande av hisskorgen eller schaktöppningen

till dess han efter arbetets slut lämnar densamma.

Nederländerna. Den 1 november 1919 utfärdades en lag angående

reglering av arbetstiden m. in., som bl. a. beträffande arbete i fabriker

och verkstäder fastställde en begränsning av 8 timmar per dag och 45

timmar per vecka samt lämnade vittgående möjligheter till undantag.

Genom en lag av den 20 maj 1922 ha åvägabragts åtskilliga modifikationer

i nyssnämnda lag. Bl. a. har begränsningen av arbetstiden per

vecka för nyssnämnda slag av arbete höjts till 48 timmar samt möjlighet

beretts till avvikelser inom vissa gränser efter överenskommelse mellan

vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer eller parterna själva.

Belgien. Den 14 juni 1921 utfärdades efter långvarig parlamentsbehandling

en lag om införandet av 8 timmars arbetsdag och 48 timmars

arbetsvecka. Lagen, som äger tillämpning på industri och hantverk,

byggnadsverksamhet, transportföretag, handel samt hotell och restauranger,

bereder möjlighet till avsevärda undantag. Bl. a. ha genom två kungörelser

-av den 26 maj 1922 beträffande dels arbete i öppna stenbrott

och dels allehanda arbeten, hänförliga till hus? eller väg- och vattenbyggnad,

medgivits en utjämning av arbetstiden per år på sådant sätt,

att arbetstiden för två veckor högst får uppgå till under maj—juli 108

timmar, under februari—april och augusti—oktober 96 timmar samt under

november—januari 84 timmar. Genom en kungörelse av den 4 juli 1922

har för tegeltillverkning medgivits en arbetstid av högst 108 timmar

för två veckor och högst 9 timmar för dag under tiden den 15 april—

15 oktober mot inskränkning av arbetstiden till resp. 84 och 7 timmar

under tiden den 16 oktober—14 april. För en del till beklädnadsindustrien

hörande branscher har genom en kungörelse den 20 juni medgivits

förlängning av arbetstiden till 9 timmar om dagen under viss eller

vissa perioder, 2V2—4 månader, mot arbetstidens förkortning till 7 timmar

under vissa andra lika långa perioder under året. Motsvarande

anordning har medgivits för vissa närings- och njutningsämnesindustrier

genom kungörelse den 4 juli 1922. För bryggerierna medgiver samma

kungörelse en arbetstid av 1 200 timmar per halvår, dock med begränsning

av den dagliga arbetstiden till 9 timmar.

3—222053.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Under hänvisning till att man i flera provinser upptagit till behandling

frågan om nyttiggörande av den ledighet, som beretts arbetarna

genom 8-timmarslagen, och vissa för sådant ändamål redan vidtagna åtgärder

— bl. a. hade ett provinsråd därtill anslagit 1 miljon francs —

väcktes den 2 februari 1922 i representanternas kammare motion om

antagande av en lag angående upprättandet av en särskild riksinstitution

till främjande av berörda syfte.

Schweiz. Den ganska stränga reglering av arbetstiden, som infördes

genom lagen av den 27 juni 1919 och vars grundläggande bestämmelse

begränsar arbetstiden per vecka till 48 timmar, är fortfarande

gällande. Under trycket av den svåra kris, varför den schweiziska industrien

är utsatt, ha emellertid starka krav framkommit på lagens

upphävande eller modifierande. Regeringen har även i ganska stor omfattning

gjort bruk av det i 41 § a) av lagen om fabriksarbetet givna

bemyndigandet att för enstaka industrier medgiva en arbetstid för vecka

av högst 52 timmar, när tvingande grunder rättfärdigade det och särskilt

när konkurrensförmågan i förhållande till andra länder med hänsyn till

rådande arbetstid kunde ifrågasättas. Med anledning i viss mån av

tidigare väckta motioner framlade regeringen den 19 maj 1922 för förbundsförsamlingen

ett förslag till förändrad, effektivare avfattning av

nyss berörda undantagsbestämmelse. Förslaget, som antogs med betydande

majoritet, har givit upphov till en förbundslag av den 1 juli

1922, som ersätter den förutvarande 41 § med följande bestämmelser:

»I tider av allmän, svår ekonomisk kris må arbetet i rörelser, som

bedrivas på ett skift, för den enskilde arbetaren utsträckas till 54 timmar

per vecka. Dock må den dagliga arbetstiden icke överstiga 10 timmar.

Regeringen besluter, efter hörande av de centrala arbetsgivar- och

arbetarförbunden, huruvida förutsättning för tillämpning av här ifrågavarande

bestämmelse är för handen; över sina beslut avgiver regeringen

berättelse till förbundsförsamlingen.

I tider, då nämnda förutsättning icke är förhanden, äger regeringen

att, när och så länge viktiga grunder rättfärdiga det, medgiva hela industrier

eller enstaka företag en förlängning av arbetstiden per vecka till

högst 54 timmar.»

Lagens giltighet är begränsad till tre år. Det lär förväntas, att

lagen skall göras till föremål för folkomröstning, och utgår tiden för

framställning om sådan omröstning den 9 oktober 1922.

Frankrike. Genom lag av den 23 april 1919 är 8-timmarsdagen

principiellt införd inom industri och handel. Utfärdandet av dekret,

varigenom lagen bringas till tillämpning inom särskilda verksamhetsom
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

råden, har fortgått jämväl under åren 1921 och 1922. Några av de

först utfärdade dekreten ha emellertid underkastats revision och därvid

modifierats. Beträffande ett av de mest betydelsefulla dekreten, angågående

metallindustrien, har från arbetsgivarorganisationernas sida hos

regeringen påkallats revision för genomförande av avsevärda lindringar.

8-timmarslagstiftningen har, oaktat densamma bringats till tillämpning

med stor varsamhet och kanske ej ännu genomförts inom stort mer

än halva det avsedda området, givit anledning till ett omfattande missnöje,

som tagit sig uttryck i talrika klagomål och angrepp i pressen och

parlamentet. Ett llertal mot den ifrågavarande lagen riktade motioner ha

även framkommit i parlamentet. Sålunda väcktes den 22 december 1921

av ett flertal deputerade en motion, som gick ut på, att varje arbetsgivare

skulle, efter därom hos divisionsyrkesinspektören gjord framställning,

berättigas suspendera tillämpningen av 8-timmarslagen. En ny lag skulle

sedermera efter företagen undersökning fastställa arbetstiden inom industri

och handel. För transportnäringarna och gruvdriften skulle gälla

särskild regim. Den 7 februari 1922 väcktes i deputeradekammaren en

ny motion rörande 8-timmarslagen, vilken motion åsyftade suspension av

lagens tillämpning, dock ej beträffande kvinnor och barn, för en tid av

fem år. Lagen skulle därefter, om landets ekonomiska och finansiella förhållanden

medgåve det, åter försättas i kraft med etappvis förkortning

av arbetstiden. A andra sidan må här också omnämnas en den 17

februari 1922 likaledes i deputeradekammaren väckt motion, vari hemställes,

att regeringen måtte bereda en vidsträckt publicitet åt lagens och

de av densamma härflytande dekretens texter för att göra slut på den

mot 8-timmarsdagen riktade nedsvärtningskampanj, som komprometterade

den sociala freden.

Uti september månad år 1922 lär på administrativ väg medgivits

betydande ökning av arbetstiden för järn vägspersonalen. Anmärkas kan

också, att jämväl sjöfolkets arbetstid, för vilken gäller en särskild lag,

i enahanda ordning lär blivit avsevärt utökad.

Italien. Ett nytt förslag till lag om arbetstiden inom industri, handel

och jordbruk framlades den 20 juni 1921 av regeringen, men synes

ej heller detta förslag ha lett till något resultat.

Internationell reglering. Förslaget till konvention angående begränsning

av arbetstiden i industriella företag till 8 timmar om dagen och

48 timmar i veckan, vilket konventionsförslag antogs av internationella

arbetskonferensen i Washington år 1919, har givit anledning till åtskilliga

lagstiftningsåtgärder av såväl reell som formell innebörd — d. v. s.

angående arbetstidens begränsning, resp. konventionens ratificering. Till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

slutgiltig ratificering har konventionen emellertid endast kommit i fem

stater, nämligen Bulgarien, Tjeckoslovakien, Grekland, Indien och Rumänien.

Några vidare ratifikationer synas ej heller för närvarande vara

att vänta. Även stater, vilka anse sin lagstiftning överensstämma med

konventionen, tveka att ratificera av fruktan att binda sig för 11 år och

därigenom kunna bli sämre ställda än sina medtävlare i den internationella

konkurrensen.

Från engelska regeringens sida ifrågasattes år 1921, att förevarande

konvention skulle göras till föremål för revision i ändamål att åt vissa

av dess bestämmelser giva större smidighet. Med anledning härav uppdrog

internationella arbetsbyråns styrelse åt nämnda byrås direktör att

träda i förbindelse med regeringarna i de olika länder, som erfarit svårigheter

att ratificera konventionen, för att söka finna en lösning av

dessa svårigheter. Vid ett senare sammanträde, i april 1922, beslöt

samma styrelse, som fann det ännu vara för tidigt att på konferensens

dagordning upptaga frågan om konventionens revision, anmoda direktören

att fortsätta med införskaffandet av upplysningar samt att förelägga konferensen

en objektiv rapport i ämnet.

Föreslagna Förut har angivits att styrelsen med hänsyn till den enligt nådig

lagen* befallning verkställda utredningen icke ansett sig kunna fatta definitiv

ståndpunkt i fråga om arbetstidsregleringens berättigande eller utformning

och därför funnit sig föranlåten föreslå en förlängning av den provisoriska

lagstiftningens giltighet. Bäst förenligt med denna ståndpunkt, som ju

innebär förväntan på tillfälle till förnyad prövning, när säkrare erfarenhet

föreligger, torde vara att, i den mån ej särskilda, mer betydelsefulla

förhållanden påkalla ändring, bibehålla lagstiftningen i dess hittillsvarande

skick. Framhållas må också, att lagen efter'' de år 1921 i densamma

vidtagna ändringarna på det hela taget synes erbjuda ganska tillfredsställande

ehuru ej alltid av arbetsgivarna insedda och utnyttjade möjligheter

till anpassning efter de faktiska förhållandena.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts har styrelsen inskränkt

sig till att föreslå ändringar endast i några få avseenden.

En sysselsättning, varå arbetstidslagens strikta tillämpning obestridligen

måste förefalla mindre motiverad och vars undantagande också

med, såvitt styrelsen kan finna, goda skäl påyrkats, är den vakttjänst,

som utövas av portvakter i deras hem vid ingångar till industriella arbetsplatser

eller andra anläggningar. Efter ansökan har arbetsrådet i regel

för dylika befattningshavare medgivit en utsträckning av arbetstiden till

10 eller 11 timmar per dygn och 60 timmar per vecka. Denna vakt
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

tjänst, som i regel medför exceptionellt ringa ansträngning och medgiver

arbetspausernas utnyttjande efter gottfinnande, utövas .ofta under medverkan

av familjemedlemmar öch kan knappast i fråga om arbetstidens

längd tillförlitligt kontrolleras. Enligt styrelsens mening kan också ifrågavarande

sysselsättning icke räknas till dem, med hänsyn till vilka den

lagstadgade arbetstidsbegränsningen kan anses välmotiverad. I överensstämmelse

härmed har styrelsen funnit sig böra till 1 § i arbetstidslagen

foga ännu en undantagsbestämmelse av följande lydelse:

»1) Arbete, som åligger portvakt och av honom väsentligen utföres

i lians bostad.»

Den verkställda utredningen bar bl. a., såsom naturligt och väntat

var, givit vid banden, att arbetstidslagen medfört särskilt besvärande

olägenheter för de slag av verksamhet, som förete en mer utpräglad säsongkaraktär.

Vid bär åsyftade företag gäller det att under en kort tid

utveckla största möjliga produktivitet. Hindras företagaren därifrån, går

han kanske miste om ej blott en tillfällig förtjänst utan stadigvarande,

fördelaktiga kunder eller försummar ban värdefulla, måhända ej på

länge återkommande arbetsmöjligheter. I vårt så nordligt belägna land göra

sig vissa naturförhållanden, som giva upphov åt säsongföreteelser, alldeles

särskilt gällande. Erinras må i sådant avseende om den synnerligast

i Norrland starkt framträdande skillnaden mellan dagens längd samt

temperaturen under sommar och vinter. För exempelvis ett vattenbyggnadsarbete,

- som är beroende av ej blott att marken är frostfri utan även

att vattenståndet är lågt, kan det tyaligtvis gälla att till det yttersta

utnyttja tiden — hinner ej arbetet avslutas, förrän frosten kommer eller

vattnet stiger, förspilles kanske ett år.

Uppenbarligen är det ej heller med hänsyn till de korta tidrymder,

varunder säsongarbetet pågår, från hygienisk synpunkt påkallat att begränsa

tiden för detta arbete på samma sätt som för en ihållande sysselsättning.

För arbetarna framstår det ofta som ett starkt intresse att vid

mer tillfälliga säsongarbeten, t. ex. inom byggnadsbranschen, ba möjlighet

att utan hinder av en snäv begränsning av arbetstiden skaffa sig

största möjliga arbetsförtjänst. Dylika arbeten bedrivas också ej sällan

på platser, där arbetarna, skilda från hemmet, sakna möjlighet att begagna

sin fritid på tillfredsställande sätt. En beaktansvärd synpunkt i

fråga om de typiska säsongarbeten, som endast pågå någon kortare tid

av året, är också den, att det med hänsyn till faran för arbetslöshet

måste anses olämpligt att för ett dylikt kortvarigt arbetstillfälle sammandraga

mera arbetskrafter än som är strängt taget nödvändigt.

Söker man se till, på vad sätt den lagstadgade arbetstidsbegräns
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

ningens olägenheter för säsongyrkena lämpligen kunna lindras, bör måhända

till en början erinras om den möjlighet till utjämning av arbetstiden

under en längre period, som 5 § 1 mom. i arbetstidslagen erbjuder.

Efter borttagandet vid 1921 års revision av begränsningen av berörda

period till fyra veckor bereda lagens ordalag ej längre något hinder

för förevarande lagrums utnyttjande till arbetstidens utjämning under längre

perioder, t. ex. per år, såsom flera gånger påyrkats från byggnadsarbetsgivarnas

sida. Den hänvisning till arbetsrådets praxis i förevarande avseende,

som gavs av andra lagutskottet vid 1921 års riksdag i dess utlåtande

rörande lagens revision, torde emellertid få anses stå hindrande

i vägen för en dylik lagtillämpning.

Andra utvägar för säsongarbetet att erhålla lättnader erbjudas av

bestämmelserna i lagens 5 § 3 och 4 mom., där undantagsmöjligheter

medgivas för arbete, som fortgår allenast under kortare tid, resp. i fall

då så prövas påkallat till undvikande av allvarligt missförhållande eller

då det stora flertalet av de arbetare, som skulle beröras av undantaget,

finna detsamma önskvärt. Nu berörda utvägar torde emellertid endast

mer exceptionellt komma i fråga och kunna ej påräknas bereda erforderliga

lättnader i vanliga fall.

Den så att säga normala, av lagstiftaren åsyftade utvägen till lindrande

av de olägenheter^ som den lagstadgade begränsningen av arbetstiden

bereder säsongyrkena, angives i lagens 7 §, som under vissa förutsättningar

och inom vissa gränser medgiver övertidsarbete.

Ehuru bestämmelserna i detta avseende i den reviderade arbetstidslagen

måste anses i ganska stor utsträckning tillgodose nämnda syfte,

har från arbetsgivarnas sida anförts många klagomål över bristande övertidsmöjliglieter.

Särskilt förefaller det, som om lagen ej beredde arbetsgivarna

tillfälle att i önskad omfattning koncentrera arbetet under kortare

perioder.

Anmärkas bör kanske, att vad här anförts rörande behovet av

ökad möjlighet till övertidsarbete för säsongföretagen i väsentlig mån

även gäller för en del andra företag, som utan den periodiska anhopning

av arbetet, som kännetecknar berörda slag av verksamhet, äro utsatta

för tidvis inträffande starka påkänningar i fråga om tillgången på

arbetskraft. Såsom typiska exempel på dylika företag kunna måhända

nämnas skeppsvarven, där det ofta gäller att kunna omedelbart taga itu

med mycket forcerade reparationsarbeten.

Enligt nu gällande bestämmelser i 7 § 2 mom. arbetstidslagen få

vuxna arbetare i allmänhet utan särskilt tillstånd användas till övertidsarbete

under högst 30 timmar under en kalendermånad och högst 200

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

timmar under ett kalenderår. Av utredningens uppgifter att döma torde

dessa möjligheter till övertidsarbete i regel få anses tillfyllestgörande.

Emellertid lär det å andra sidan vara obestridligt, att det beträffande en

del arbeten måste anses föreligga ett verkligt behov att tidvis få i betydlig

mån utöka arbetstiden. Genom en förlängning med 10 timmar av

den i lagen medgivna övertiden per månad — under bibehållande av den

motsvarande begränsningen för år — skulle sannolikt ett icke obetydligt

antal ansökningar om tillstånd till övertidsarbete onödiggöras. I samband

härmed och såsom en konsekvens av vad ovan anförts i fråga om behovet

för vissa slag av verksamhet av ökade möjligheter till övertidsarbete

skulle styrelsen därjämte vilja föreslå en sådan ändring i lagens 7 §

3 mom., att de tider, för vilka arbetsrådet må medgiva övertidsarbete,

utökas från 20 timmar per kalendermånad och 120 timmar per kalenderår

till resp. 30 och 150 timmar. Nu ifrågasatta ändringar, som säker- _

ligen skulle vara till avsevärd lättnad för många företag, synas ej heller

skäligen kunna giva anledning till några större betänkligheter å arbetarnas

sida, då ju begränsningen för år i det förra fallet skulle upprätthållas

och medgivandets tillgodonjutande i det senare fallet skulle vara beroende

av arbetsrådets prövning.

Begränsningarna av övertidsarbetet i 2 och 3 mom. av lagens 7 §

ha av praktiska skäl ej angivits för dag eller vecka utan endast för

månad och år. Härav följer emellertid, att arbetstiden enligt förevarande

lag för kortare perioder kan utökas på ett för arbetarnas hälsa betänkligt

sätt — något som i vissa fall även lär ha förekommit. Särskilt

framträder denna fara i fråga om arbeten, som i sig själva äro synnerligen

ansträngande eller eljest hälsofarliga. Att märka är emellertid, att

det allmänna, grundläggande skyddsstadgandet i 3 § arbetarskyddslagen,

vilket ålägger arbetsgivaren att iakttaga allt, som med hänsyn till arbetets

natur skäligen kan anses vara av nöden för.att skydda hos honom

sysselsatta arbetare mot olycksfall och ohälsa i arbetet, måste anses äga

tillämpning jämväl i avseende å arbetstidens längd. I överensstämmelse

härmed och med hänsyn särskilt till den härovan föreslagna ökningen

av den medgivna övertiden har styrelsen ansett sig böra till 7 § 5 mom.

foga en bestämmelse, som ålägger arbetsgivaren tillse, att icke arbetaren

genom användande till övertidsarbete utsattes för överansträngning eller

ohälsa. Arbetsgivaren har härvid givetvis att beakta arbetets beskaffenhet

jämte övriga förhållanden, som kunna inverka på berörda risk.

Bestämmelserna rörande den s. k. övertidsjournalen, i lagens 9 §,

ha givit anledning till klagomål, som måste anses befogade. Den nu

gällande föreskriften, att anteckning om övertidsarbete skall göras senast

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Arbetstiden

inom sjulcoch

fattigvårds-

m. fl.

anstalter.

nästföljande dag, är onekligen i många fall ägnad att medföra oskäligt

besvär och lär väl ej heller allestädes iakttagas. Enligt styrelsens uppfattning

torde ifrågavarande åliggande lämpligen kunna fullgöras i samband

med de bokföringsåtgärder, som vanligen företagas vid veckans

utgång.

Nyss berörda föreskrift har även föranlett klagomål i ett annat

avseende. I de fall då arbetstidens begränsning för dag bortfaller, såsom

exempelvis vid tillämpning av 4 § andra stycket eller tillgodonjutande

av dispens enligt o § 1 mom., kan föreskriften tydligtvis icke fullgöras,

enär någon övertid per dag i lagens mening icke låter sig fixera. Först

vid utgången av den tidrymd, för vilken arbetstiden skall beräknas, är

det möjligt att avgöra, huru mycket övertid, som kommit till användning.

Med hänsyn till fall av nu berörda och liknande art har i 9 §

alternativt upptagits eu ny, mindre stelt angiven tidsbestämning för anteckningsskyldighetens

fullgörande.

Slutligen må i fråga om lagens övertidsbestämmelser nämnas, att

styrelsen ansett sig böra bereda möjlighet till fullgörandet av här ifrågavarande

skyldighet på annat sätt än medelst användande av s. k. övertidsjournal.

Vid tillfogandet i sådant syfte av alternativet »eller ock på

annat av nämnda myndighet godkänt sätt» har styrelsen närmast haft i

tankarna möjligheten att kunna för upplysning om övertidsarbetet godtaga

de anteckningar, som pläga föras över de av de olika arbetarna

utgjorda arbetstimmar.

I fråga om den tidrymd, för vilken lagen lämpligen bör prolongeras,

torde det få anses ändamålsenligt, att densamma ej tillmätes

alltför knapp. Någorlunda normala konjunkturer lära ej vara att påräkna

så snart, och en mer effektiv anpassning efter lagen torde ej kunna

förväntas, med mindre åt lagens giltighet gives en i någon mån stadigvarande

karaktär. Med hänsyn härtill har styrelsen ansett sig böra

föreslå förlängning med tre år.

I det förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning, som

socialstyrelsen avgav år 1921, förekom i 5 § bl. a. följande nya bestämmelse:

»Arbetsrådet må, i den mån så prövas påkallat för verksamhetens

ändamålsenliga bedrivande, medgiva annan begränsning av arbetstiden,

än i 4 § stadgas, för a) rörelse, som har till ändamål att bereda sjukvård,

fattigvård, uppfostran eller undervisning eller att tillgodose annat

därmed jämförligt behov.» Denna bestämmelse, som i propositionen till

riksdagen upptagits väsentligen oförändrad, uteslöts av riksdagen, vilken

dock i samband härmed beslöt att, såsom förut berörts, hos Kungl. Maj:t

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

anhålla om utredning beträffande behovet och arten av reglering av

arbetstidsförhållandena inom nyss angivna verksamhetsgrenar.

Längre fram (sid. 1G2) lämnas redogörelser för de utredningar,

som med anledning av riksdagens nu berörda beslut kommit till stånd

och som avsett sjukvårds- och därmed jämförliga anstalter samt fattigvårdsoch

därmed likartade anstalter ävensom ett antal alkoholistanstalter

— samtliga företagen bedrivna av annan än staten. Dessa utredningar,

som verkställts av resp. medicinalstyrelsen, statens fattigvårdsinspektör

och socialstyrelsen, torde få anses giva vid handen, att personalens arbete

vid anstalter av nu nämnda och liknande slag icke lämpligen låter sig

begränsa genom någon mer ingående och allmängiltig reglering. Styrelsen,

som i-edan tidigare var medveten om detta förhållande, avsåg också

med sitt ovan återgivna, i 5 § av 1921 års förslag till reviderad lag om

arbetstidens begränsning intagna bemyndigande för arbetsrådet att »medgiva

annan begränsning av arbetstiden» för anstalterna att möjliggöra en

mer individuell efter de olika omständigheterna avpassad arbetstidsreglering.

Då riksdagen emellertid ställde sig avvisande jämväl till en dylik

reglering, vilken, såsom från styrelsens sida framhölls, kunde inskränkas

till exempelvis föreskrivande av viss minsta nattledighet per vecka, vill

det synas, som om styrelsen nu knappast hade anledning att söka framlägga

förslag till någon form av arbetstidsreglering för här ifrågavarande

arbetstagare.

De verkställda utredningarna utvisa emellertid, att befattningshavare

vid anstalter av förevarande slag ej sällan ha en arbetstid, som

måste betecknas såsom betänkligt lång, och anser sig styrelsen med hänsyn

härtill icke kunna underlåta att se till, huruvida berörda missförhållande

möjligen kunde lämpligen motverkas på annat sätt än medelst

bestämmelser om arbetstidens begränsning.

Genom den 6 och 19 juni 1919 vidtagna ändringar i lasaretts- och

sjukstugestadgorna resp. epidemilagen har föreskrivits, att anstaltspersonalen

skall vara så talrik och ha sin tjänstgöring så ordnad, att nödig vila

och ledighet beredes densamma, samt att anstalterna i fråga om personalens

arbetsförhållanden skola stå under överinseende av medicinalstyrelsen.

För utövande av nämnda överinseende bär inom medicinalstyrelsen tillsatts

en särskild inspektris över sjuksköterskeväsendet.

Enligt medicinalstyrelsens ovan berörda redogörelse för den verkställda

utredningen rörande personalens vid sjukvårdsanstalterna arbetstidsförhållanden

lära de härovan berörda åtgärderna otvivelaktigt ha länt

till gynnsamma resultat. I betraktande härav synes man till motverkande

av för lång arbetstid för sjukvårdspersonalen tillsvidare kunna inskränka

4—222653

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

sig till att förorda ett fortskridande på den nu inslagna vägen. De åsyftade

bestämmelserna i lasaretts- och sjukstugestadgorna samt epidemilagen

ävensom nämnda inspektris’ verksamhet ha emellertid endast avseende

å den egentliga sjukvårds-, ej å ekonomipersonalen. För att motverka

fallen av missförhållanden i avseende å sistnämnda personals arbetstid,

vilken för övrigt var inbegripen under den första arbetstidslagens

reglering, skulle styrelsen vilja ifrågasätta, huruvida ej jämväl denna

personalgrupps arbetsförhållanden kunde inbegripas under ovan berörda

bestämmelser i lasaretts- och sjukstugestadgorna samt epidemilagen ävensom

under medicinalstyrelsens med hänsyn härtill utövade överinseende.

I fråga om fattigvårdsanstalterna stå de, i den mån de tillhöra den

offentliga fattigvården, enligt lagen om fattigvården under tillsyn av

vederbörande länsstyrelser, och utövas denna tillsyn av särskilda tjänstemän,

fattigvårdskonsulenterna, vilka i sin ordning äro underställda statens

fattigvårdsinspektör. Enligt 43 § i nämnda lag ha utövarna av

berörda tillsyn att vaka över, att fattigvården »ändamålsenligt ordnas och

handhaves, så att de behövande komma i åtnjutande av det underhåll

och den vård, som omständigheterna påkalla». I instruktionen för statens

fattigvårdskonsulenter, § 9: 1, bemyndigas konsulenterna verka för bl. a.,

»att vid anstalterna finnes anställd tillräcklig och för sina uppgifter lämplig

personal». Av nu återgivna båda bestämmelser framgår, att statens

tillsyn å fattigvården icke är främmande för frågorna om fattigvårdsanstalternas

personaltillgång eller det förhållande, som vanligen i främsta

rummet är bestämmande för personalens arbetstid. Med hänsyn härtill

synes det ligga nära till hands att reagera mot fallen av oskäligt lång

arbetstid för fattigvårdspersonalen på sätt liknande det, som gäller för

sjukvårdspersonalen och ovan relaterats. I enlighet härmed skulle styrelsen

vilja föreslå, att det måtte tagas under omprövning, huruvida

bestämmelserna rörande statens tillsyn '' å fattigvården skulle kunna på

det sätt kompletteras, att de gåve berörda tillsyns utövare befogenhet

att verka till förbättring av arbetsförhållanden för fattigvårdsanstalternas

personal i det syfte, som, på sätt ovan omförmäles, är uppställt för medicinalstyrelsens

överinseende beträffande sjukvårdspersonalen.

Med hänsyn till sin egenskap av uppsiktsmyndighet över alkoholistvården

har socialstyrelsen, som nämnts, funnit sig föranlåten låta verkställa

en undersökning av arbetstidsförhållandena för personalen inom ett

mindre antal, staten icke tillhöriga alkoholistanstalter. Av undersökningen

framgår bl. a., att den dagliga arbetstiden varierar mellan 8 och 14

timmar med en mycket utpräglad koncentration vid 10 timmar. Bestämd

söndagsledighet förekommer endast i mindre omfattning och ledighet på

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

vardag blott i några få fall. Däremot synes semester vara rått allmänt

förekommande.

För att åvägabringa förbättring av arbetstidsförhållandena i de fall,

där så kan finnas påkallat, synes man enligt styrelsens mening kunna

gå tillväga på enahanda sätt som beträffande fattigvårdsanstalterna, och

skulle väl detta kunna komma till uttryck i instruktionen den 17 december

1915 för uppsiktsmyndigheten över alkoholistvården.

Med de här ovan avhandlade utredningarna rörande arbetstiden för

anstaltspersonal, vilka utredningar berört det alldeles övervägande antalet

olika grenar av anstaltsverksamhet, torde man, såvitt styrelsen kan bedöma,

ha vunnit sådana upplysningar, som skäligen kunna anses erforderliga

till belysande av arbetstidsförhållandena för anstaltspersonalen

överhuvud taget. Något ingripande från statens sida med hänsyn till

arbetstidsförhållandena inom övriga slag av anstalter, vilka icke skulle

beröras av ovan ifrågasatta åtgärder, synas ej heller gärna f. n. kunna

ifrågakomma. Anmärkas må emellertid, att arbetstidsförhållandena i dessa

anstalter givetvis måste röna inverkan ej blott av den allmänna förkortning

av arbetstiden, som arbetstidslagen medfört, utan även av nyss berörda

åtgärder i avseende å de mer betydande grupperna av anstalter.

Såsom förut omnämnts, har styrelsen till övervägande vid förevarande

uppdrags fullgörande fått mottaga tvenne av gruvarbetstidssakkunniga

avgivna betänkanden. Det ena av dessa betänkanden, vilket avser

frågan om behovet av förkortad arbetstid vid gruvarbete under jord, utmynnar

i — förutom ifrågasatt befogenhet för bergmästarna att i särskilda

fall med stöd av gruvstadgan förordna om inskränkning av arbetstiden

till förekommande av ohälsa bland arbetsmanskapet — ett förslag att i

arbetstidslagen skulle införas ett stadgande av innehåll, att beträffande gruvarbete

under jord, vartill jämväl skulle hänföras arbete i underjordiska

stenbrott, skulle i arbetstiden inbegripas tiderna för ned- och uppfart

eller in- och utfart vid skiftets början och slut. I sitt andra betänkande,

rörande behovet av förkortad arbetstid vid gruvarbete ovan jord vid

gruvfälten i de nordligaste delarna av landet, ha sakkunniga ej funnit

anledning föreslå någon åtgärd. Mot sakkunnigas beslut ha i båda fallen

avgivits principiellt vittgående reservationer, i det förra fallet av såväl

arbetsgivar- som arbetarrepresentanterna bland de sakkunniga och i det

senare av arbetarrepresentanterna.

Sedan styrelsen enligt föreskrift i remissbeslutet samrått i frågan

med kommerskollegium, får styrelsen härmed meddela, att styrelsen icke

anser sig kunna biträda det av sakkunniga framställda förslaget om infö
-

Gruvar hetstidssaklcunnigas

förslag.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

rande i arbetstidslagen av en bestämmelse rörande begreppet arbetstid vid

gruvarbete. Oavsett att det knappast torde vara lämpligt att vid förevarande

provisoriska lagstiftningsåtgärd giva sig in på nya ämnen, skulle

en reglering av den speciella innebörd, som berörda förslag innebär, ej

väl stämma med arbetstidslagens mer allmängiltiga läggning och även

vara i viss mån överflödig, då lagstiftaren med det särskilda bemyndigandet

för arbetsrådet att tolka lagen just avsett att på ändamålsenligt sätt åvägabringa

kompletterande normer för lagens tillämpning. Anmärkas kan för

övrigt, att den av sakkunniga ifrågasatta kompletteringen icke lär kunna

anses påkallad av något egentligt praktiskt behov, enär det förordade

beräkningssättet enligt uppgift redan skulle vara allmänt tillämpat.

När arbetstidskommittén i sitt betänkande med förslag till lag om

begränsning av arbetstiden föreslog upprättandet av en särskild myndighet,

arbetsrådet, för handläggning av flertalet ärenden rörande nämnda

lags tillämpning, åsyftade kommittén därmed i främsta rummet att åvägabringa

en lagtillämpning, som, enhetlig och konsekvent, på samma gång

den på ett effektivt sätt i allmänhet förverkligade 8-timmarsdagens idé,

å andra sidan tillika i tillbörlig mån tog hänsyn till näringslivets mångskiftande

förhållanden och krav. Såvitt socialstyrelsen förmår bedöma,

torde arbetsrådets verksamhet på det hela taget ha väl motsvarat nyssberörda

syfte. Den osäkerhet och de svårigheter, genomförandet av en

så djupt ingripande lagstiftning i regel måste medföra, lära även genom

nämnda verksamhet ha i avsevärd mån mildrats. Framhållas må också,

att rådets sammansättning, med arbetsgivar- och arbetarrepresentanter,

berett arbetsgivar- och arbetarparterna tillfälle att taga del i rådets arbeten,

vilket åter varit ägnat att åt rådets beslut förskaffa förtroende

och auktoritet.

Det nyupprättade arbetsrådet möttes, såsom väntat var, av en överväldigande

arbetsbörda. Sedan rådet den 1 november 1919 trätt i verksamhet,

inkom till detsamma intill den 1 januari, då lagen trädde i kraft,

1,415 ärenden. Under de två förra kvartalen av år 1920 uppgick antalet

inkommande ärenden till 1,195 resp. 1,263. Ehuru arbetsbördan för

rådet, som givetvis ej kunde forcera sin handläggning i samma mån som

antalet diarieförda ärenden ökades, för en tid framåt fortfarande var

mycket betydande, minskades från mitten av år 1920 antalet inkommande

ärenden högst avsevärt. Ifrågavarande antal uppgick sålunda för

de två senare kvartalen år 1920 till 306 resp. 141 samt för de särskilda

kvartalen ar 1921 till resp. 74, 69, 387 och 399. För de två förra kvartalen

år 1922 upptager rådets diarium 420 resp. 175 inkommande ären
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

den. Till förklaring av den starka ökningen med tredje kvartalet år

1921 må erinras, att den reviderade arbetstidslagen trädde i kraft den

1 juli 1921, vilket bl. a. medförde, att bandläggningen av ansökningar om

tillstånd till övertidsarbete då övergick från socialstyrelsen till arbetsrådet.

Det första, den 7 november 1919 utfärdade nådiga brevet rörande

arbetsrådets stat upptog avlöningar till ett sammanlagt belopp av 72 675

kronor och för omkostnader 40 000 kronor samt slutade sålunda å eu

summa av 112 675 kronor. De förslagsvis upptagna beloppen måste

emellertid i betydlig mån överskridas, och uppgick rådets utgifter, däri

inräknade dyrtidstilläggen åt rådets ledamöter och befattningshavare men

icke reseersättningar för år 1920, till kronor 251 097: 28.

Med hänsyn till den sedermera inträdda starka minskningen av

rådets arbete har man upprepade gånger minskat dess personal och även

företagit nedsättning av vissa arvoden. Innevarande års stat för rådet

upptager avlöningar till ett sammanlagt belopp av 71 275 kronor. Till

omkostnader för samma år anvisar staten ett belopp av 26 000 kronor.

Samtliga utgifter för året utom reseersättningar, torde sannolikt komma

att uppgå till omkring 135 000 kronor. Med ingången av år 1923 uppgives

rådet komma att vidtaga ytterligare inskränkningar. Sålunda lär

personalen komma att minskas med en sekreterare och ett kvinnligt

biträde i 2:a lönegraden, varjämte omkostnadsposten, för år räknat, skulle

nedsättas till 20 000 kronor.

Till besparing i de oaktat vidtagna och tillämnade inskränkningar

betydande utgifter, som arbetsrådet förorsakar statsverket, har det

ifrågasatts att överflytta rådets åligganden på socialstyrelsen. Mot en

dylik åtgärd, som från sparsamhetssynpunkt onekligen måste förefalla

tilltalande, kunna emellertid göras flera och vägande erinringar.

Först må sålunda påpekas, att med en överflyttning till socialstyrelsen

komme ärendena rörande arbetstidslagens tillämpning att bli underkastade

ett annat handläggningssätt än förut. Från att i arbetsrådet ha

avgjorts genom omröstning, vari bl. a. arbetsgivar- och arbetarrepresentanter

deltaga, skulle dessa ärenden i socialstyrelsen, i överensstämmelse

med vad som i regel gäller för ärendenas handläggning i de centrala

ämbetsverken, komma att avgöras av generaldirektören ensam. Arbetsgivare

och arbetare äro visserligen representerade i styrelsen av de båda

socialfullmäktige, men dessas medverkan är egentligen begränsad till

frågor av synnerlig vikt eller större principiell innebörd och inskränker

sig deras befogenhet i fråga om styrelsens beslut till rätt att reservera

sig och få sina avvikande meningar protokollförda. En dylik förändring

skulle sannolikt vara ägnad att inom arbetsgivar- och arbetarkretsar

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

minska tilliten till kandhavandet av ärendena angående arbetstidslagens

tillämpning. En annan följd av berörda ärendens överflyttande till socialstyrelsen

skulle bli, att besluten i denna ej gärna såsom nu skulle kunna

vara definitivt avgörande, utan komme de att kunna göras till föremål

för överklagande, antagligen bos regeringsrätten.

För socialstyrelsens chef, vilken, såsom nyss nämnts, skulle ba att

besluta i de för honom nya, ömtåliga frågorna om arbetstidslagens tillämpning,

komme givitvis bär ifrågasatta överflyttning att verka mycket

betungande. Ofrånkomligt skulle väl även bli att för förevarande frågors

handläggning verksamt förstärka socialstyrelsens arbetskrafter.

Enligt styrelsen mening skulle med det förlängda provisorium i

avseende å arbetstidslagen, som styrelsen funnit sig nödgad föreslå, stämma

bäst överens, att arbetsrådet tillsvidare bibebölles. För det fall att arbetstidsbegränsningens

bestämmelser en gång framdeles såsom definitiva komme

att införlivas med arbetarskyddslagen, skulle det vara naturligt, att socialstyrelsen

i samband med sina övriga åligganden i avseende å nämnda

lag jämväl fick åtaga sig ärendena rörande arbetstidens begränsning.

Enligt styrelsens mening torde emellertid det krav på besparingar,

som möjligen skulle motivera arbetstidsärendenas överflyttning till styrelsen,

kunna i väsentlig mån tillgodoses, även om arbetsrådet bibebålles.

Arvodena för rådets ledamöter voro från början avpassade med

hänsyn till att rådets verksamhet förväntades komma att bereda dess utan

förslag utsedda ledamöter full sysselsättning och att taga i anspråk dess

övriga ledamöter i betydande mån. Av förut anförda siffror rörande inkommande

ärenden framgår, att nu berörda förutsättning icke längre är för handen.

För samtliga ledamöter, med undantag för ordföranden, är ledamotskapet i

rådet numera att betrakta såsom en bisyssla. Med hänsyn härtill och till

den sparsamhet, som det nuvarande statsfinansiella läget nödvändiggör,

torde ifrågavarande arvodesbelopp kunna och böra högst betydligt nedsättas.

Även i fråga om kanslitjänsten torde avsevärda besparingar låta sig

genomföra. Dessutom synas besparingar kunna göras i avseende å lokalhyra,

avlöning åt vaktmästare m. fl. dylika expenser.

Genom härovan antydda besparingar torde man enligt styrelsens förmenande

kunna nedbringa statsverkets kostnader för arbetsrådet, dyrtidstillägg

inräknade, till omkring 60 000 kronor per år. Med hänsyn till

det relativt måttliga beloppet av den kostnad, med vilken arbetsrådets

verksamhet sålunda skulle kunna upprätthållas, anser sig styrelsen, under

erinran om vad styrelsen förut anfört mot den ifrågasatta överflyttningen

av arbetstidsärendena, böra förorda ett bibehållande av rådet i dess nuvarande

form och vid dess nuvarande uppgifter och befogenheter.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Vad slutligen angår den anbefallda utredningen rörande arbetstidslagens

anpassning efter den internationella arbetstidsregleringen får styrelsen,

under hänvisning till vad förut förmälts om denna reglering, se

sid. 19, framhålla, att en dylik utredning f. n. icke lämpligen synes kunna

verkställas, då man inom internationella arbetsorganisationen har under

övervägande att företaga en revision av Washingtonkonventionen angående

arbetstidens begränsning. Med den uppfattning styrelsen har, att den

verkställda utredningen rörande arbetstidslagens verkningar ej ger tillräcklig

ledning för ett definitivt ståndpunkttagande till arbetstidslagstiftningen,

utan att den gällande provisoriska lagstiftningen i ämnet bör prolongeras,

torde ej heller väl överensstämma att inlåta sig på en så pass genomgripande

omarbetning av arbetstidslagen, som en dylik anpassning skulle

kräva. För den mening, varåt här givits uttryck, har styrelsen även

funnit stöd hos majoriteten av Sveriges delegation för det internationella

socialpolitiska samarbetet. Delegationens ledamöter herrar Johanson och

Holmström betonade emellertid vid överläggningen härom önskvärdheten

av anpassning härutinnan.

Reservationer.

a) Av herrar Bergsten och Järte.

Det är särskilt två faktorer, som böra beaktas vid bedömandet av

frågan, huruvida och i vad mån ändringar i nu gällande provisoriska

arbetstidslag må anses vara av behovet påkallade, därest lagen skall erhålla

ytterligare förlängd giltighet för viss tidrymd framåt, nämligen dels

den nuvarande ställningen och tendensen i berörda avseende i utlandet,

särskilt i de med Sverige konkurrerande industriländerna, dels de resultat,

vartill den verkställda utredningen angående arbetstidslagens hittillsvarande

verkningar kommit.

Vad beträffar de utländska förhållandena, uppställer sig den frågan:

har utvecklingen under senare tiden gått ‘i sådan riktning, att

Sverige nu i jämförelse med andra länder kan anses ha strängare arbetstidsbestämmelser

an vid tiden för lagens föregående revision? Någon

säker hållpunkt för bedömande av detta spörsmål erhålles visserligen ej

av den i utlåtandet lämnade redogörelsen i ämnet. I fråga om själva

lagstiftningen får man ej klart för sig omfattningen eller innehållet av

medgivna undantags- eller modifikationsbestämmelser och ännu mindre

huru dessa faktiskt tillämpas. Det har, såsom man lätt kan förstå, mött

allt för störa svårigheter att inom den till buds stående tiden införskaffa

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

auktoritativa upplysningar i berörda hänseende. Av de i redogörelsen

meddelade uppgifterna har man emellertid synts oss kunna draga den

slutsatsen, att en del viktigare länder redan nu torde hava mindre stränga

arbetstidsbestämmelser än Sverige och att såväl dessa som en del andra

länder förbereda en mer eller mindre avsevärd revision i mildrande syfte

av ifrågavarande bestämmelser. I England och Danmark finnes ingen

allmän lagstiftning alls i ämnet, och hava således dessa länder a priori

friare händer och följaktligen en bättre utgångspunkt än Sverige i konkurrensavseende.

Vad speciellt Danmark angår, är där visserligen 8- timmarsdagen allmänt införd inom industri och byggnadsverksamhet genom

kollektivavtal, men det må bemärkas, att övertiden lämnats fullständigt

fri. I Belgien och Nederländerna bereder gällande lagstiftning

vittgående möjligheter till undantag. Särskilt må i fråga om Belgien

framhållas, att dess lagstiftning för säsongyrkena medgiver en utjämning

av arbetstiden per år, så att antalet ordinarie arbetstimmar under tre

sommarmånader kan uppgå till 54 timmar per vecka. I Schweiz kan

tydligen numera, med stöd av förbundslagen den 1 juli 1922, den ordinarie

arbetstiden i alla viktigare fall utsträckas till 54 timmar per vecka.

För Frankrikes vidkommande har 8-timmarsdagen ännu ej genomförts

inom mer än halva det avsedda området och här med påfallande varsamhet.

I såväl detta land som i Tyskland, Norge och Finland in. fl.

äro för närvarande under förslag bestämmelser om avsevärda modifikationer

i resp. länders arbetstidslagstiftning. Känt torde även vara, om

ock officiella belägg härför ej stå till buds, att tillämpningen av lagbestämmelserna

i flera av de anförda länderna handhaves på ett sådant

sätt, att lagens effektivitet i många fall blir rätt så illusorisk. Hela tendensen

i världen går för övrigt i riktning mot en lindring av de nuvarande

arbetstidsbestämmelserna. Det försök till internationell reglering

på detta område, som gjordes genom det vid arbetskonferensen i Washington

1919 antagna konventionsförslaget, torde nu också få anses fullständigt

förfelat, enligt vad spm närmare framgår av den i styrelsens utlåtande

lämnade redogörelsen.

Under sådana förhållanden måste det vara av ett vitalt intresse

för Sverige att icke ställa sig i efterhand och nu ytterligare för åtskilliga

år framåt binda sig vid allt för rigorösa bestämmelser. Med hänsyn

bland annat härtill hava vi ansett skäl föreligga för vidtagande i nu

gällande arbetstidsbestämmelser och deras tillämpning av vissa ändringar,

vilka styrelsens majoritet icke velat biträda, om ock även från dess sida

de synpunkter, som legat till grund för ifrågavarande ändringsförslag, i

styrelsens föreliggande- utlåtande vunnit beaktande.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

De resultat, som erhållits av utredningen rörande arbetstidslagens

verkningar, äro jämväl av beskaffenhet att dels ytterligare stärka de skäl,

som tala för ändringar i arbetstidslagen med hänsyn till de utländska

förhållandena, dels motivera speciella ändringsförslag. Ahsserligen har

vid berörda utredning föga av egentligt nytt framkommit, men vissa

olägenheter av lagen och dess tillämpning, vilka även förut varit kända,

framstå genom utredningen i eu skarpare dager och kräva med större

tyngd en ändring.

Redan vid ett föregående tillfälle, nämligen vid avgivandet av

socialstyrelsens förslag till reviderad arbetstidslag den 9 april 1921, ha

vi i särskild reservation påyrkat sådan ändring av lagens bestämmelser

rörande arbetstiden vid kontinuerlig drift, att den svenska industrien i

berörda avseende måtte tillförsäkras lika stor rörelsefrihet som den utländska.

Beträffande den närmare innebörden av ifrågavarande ändringsförslag

och motiveringen härför må hänvisas till vår ovannämnda reservation.

Av statsmakterna vidtogs visserligen en mindre ändring i reservationens

riktning, men har denna ändring icke visat sig medföra något

egentligt resultat, utan lärer endast ha konfirmerat arbetsrådets föregående

praxis. Enligt vad utredningen giver vid handen, förekomma också

alltjämt, särskilt inom pappersmasseindust.rien, väsentliga olägenheter på

grund av de nuvarande bestämmelserna i ämnet. Vi anse oss alltså fortfarande

böra vidhålla vårt förslag om följande ändrade lydelse av hithörande

stadgande i arbetstidslagen: »Måste arbete, som är anordnat i

tre skift, med hänsyn till verksamhetens ändamålsenliga bedrivande

fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må arbetsrådet medgiva därför

erforderligt undantag.»

Såsom av den verkställda utredningen framgår, har arbetstidslagen

medfört särskilt besvärande olägenheter för de slag av verksamhet, som

förete en mer utpräglad säsongkaraktär. Den ändring, som härav påkallas,

gäller emellertid i själva verket icke någon utsträckning av arbetstidens

genomsnittliga längd utan endast en mera ändamålsenlig och efter hithörande

arbetens natur anpassad förläggning av arbetstiden. De nuvarande

arbetstidsbestämmelsernas schablonmässiga stelhet framträda nämligen

alldeles speciellt i deras tillämpning på de rena säsongföretagen,

vilkas normalarbetsdag givetvis icke kan vara en och samma under hela

året utan måste ställa sig olika under olika tider av året. En utjämning

av arbetstiden per år för hithörande yrken, såsom skett i t. ex. Belgien,

vore därför naturlig och rationell. För en sådan utjämning lägga ej

heller arbetstidslagens ordalag något hinder i vägen. Tvärtom pekar 5 §

1 mom. i lagen alldeles direkt på denna utväg just för säsongföretagen

5—222853.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

såsom den mera normala än t. ex. övertidsarbete. Ett uttalande av

andra lagutskottet vid 1921 års riksdag anses emellertid för närvarande

icke medgiva en dylik lagtillämpning.

Socialstyrelsen har i sitt förevarande utlåtande belijärtat ovan anförda

olägenheter i fråga om arbetstiden för säsongföretagen samt även

lämnat en bindande motivering för behovet av lindringar i berörda avseende.

Men styrelsen har icke ansett sig böra draga den enligt vår

uppfattning naturliga konsekvensen härav och förorda en sådan tillämpning

av 5 § 1 mom. i arbetstidslagen, som möjliggör en utjämning av

arbetstiden per år för ifrågavarande företag, utan har åtnöjt sig med att

hänvisa till lagens bestämmelser i 7 § om övertidsarbete samt föreslagit

en utökning av det antal övertidstimmar, som må kunna medgivas. Då

vi för vår del anse det naturligare och riktigare att i förevarande fall

anlita den utväg, som lagens 5 § 1 mom. tydligen utvisar och varigenom

den tendens till skärpning av säsongarbetslösheten, som arbetstidslagen

onekligen torde medföra, i avsevärd mån skulle kunna mildras, vilja vi

förorda denna utväg och föreslå, att de hinder måtte undanröjas, som

kunna stå i vägen för dess tillämpande.

En annan viktig fråga att taga i beaktande vid avgivandet av förslag

till ny provisorisk arbetstidslag gäller övertidsarbetet. Både med

hänsyn till den utländska konkurrensen och de vid utredningen framkomna

vittnesbörden synes oss en utökning av det i lagens 7 § nu medgivna

antalet övertidstimmar vara av behovet påkallat. Den av socialstyrelsen

föreslagna ökningen anse vi därför väl motiverad, men bör

densamma, för att mera effektivt fylla sin uppgift och bereda åsyftad

lättnad, icke göras beroende av den besvärliga och ovissa omgång, som

ett inhämtande av arbetsrådets medgivande innebär, utan överlämnas åt

vederbörandes eget åtgörande. Yi föreslå alltså, att det i 7 § 2 mom.

medgivna övertidsarbetet måtte utökas till 50 timmar per månad och

250 timmar per år, varvid den av socialstyrelsen föreslagna utökningen

av övertidsarbetet enligt samma paragrafs 3 mom. skulle bortfalla.

Vid 1921 års revision vidtogos å arbetstidslagens tillämpningsområde

väsentligen inga andra förändringar, än att undantaget för företag

med högst fyra arbetare utsträcktes till att gälla jämväl för samhällen

med över 1 500 invånare samt att arbete i sjukvårds- in. fl. jämförliga

anstalter helt och hållet undantogs från lagens tillämpning. Ett arbetsområde,

som socialstyrelsen i sitt vid förberörda revision avgivna betänkande

jämställt med arbetet i nämnda anstalter, nämligen det, som tillkommer

personalen i hotell, restauranger och kaféer, lämnades, om man bortser

från nyss berörda undantagande av de minsta företagen, av riksdagen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

under oförändrad reglering. Den verkställda utredningen synes oss ha

bekräftat styrelsens i nämnda betänkande angivna uppfattning, att arbetstidslagens

tillämpning å bär omförmälda företags köks- m. fl. biträden

för dessa företag medfört synnerligen besvärande olägenheter. Vi anse

därför, att nämnda företag böra undantagas från lagen.

En annan kår, vars inbegripande under lagens tillämpning onekligen

medfört många olägenheter och klagomål, utgöres av handelsarbetarna.

De egentliga handelsbiträdena äro som bekant enligt lagens 1 § j) undantagna,

och den olika ställning, som i avseende å arbetstidsförhållandena

sålunda intages av två så närstående och ej alltid särskilj bara personalgrupper,

har naturligt nog föranlett avsevärda svårigheter. En allvarligare*

orsak till olägenheter ligger dock i det förhållandet, att varudistributionen,

varmed en stor del av ifrågavarande arbetare sysselsättes, ej

liksom exempelvis det ordnade fabriksarbetet låter sig väl anpassa efter

den lagstadgade arbetstidsregleringen. Även om vederbörande arbetsgivare

möjligen icke tillgodogjort sig de möjligheter till övertidsarbete

och andra lindringar, som lagen medgiver, vartill anledningen måhända

är att söka i den rådande depressionen, synas oss dock skäl föreligga

för att undantaga handeln såsom sådan från arbetstidslagens tillämpning.

Ehuru vi sålunda, i likhet med socialstyrelsens majoritet, finna

en ytterligare förlängning av arbetstidslagens provisoriska giltighet

av omständigheterna påkallad, hava vi dock, med hänsyn till näringslivets

svåra läge och ovissa framtidsutsikter samt till undvikande så

långt möjligt av den försämring i arbetstagarnas levnadsstandard och

arbetslöshetens skärpning, som lagens nuvarande lydelse är ägnad medföra,

ansett oss böra på anförda skäl tillstyrka ovan framlagda undantagsbestämmelser.

Yi hava med andra ord, utan att vilja beröva lagen dess

egenskap av skyddslag för den stora sociala och kulturella vinning, som

8-timmarsdagen obestridligen utgör, försökt angiva några utvägar att

mildra den karaktär av förbudslag, som lika oförnekligt vidlåder den nu

gällande arbetstidslagen genom dess alltför snäva och stela gestaltning.

b) Av herr von Sydow,

Av skäl, som finnas angivna i det bland handlingarna befintliga

yttrandet av svenska arbetsgivareföreningen, anser jag, att socialstyrelsen

bort avstyrka icke blott den ifrågavarande lagens definitiva fastställande

utan även dess prolongering på viss tid.

c) Av herr Johanson.

Socialstyrelsens förslag rörande arbetstidslagens revidering kan jag

icke biträda, emedan det innebär en försämring av nu gällande lagstiftning

och ett ytterligare avsteg från Washingtonkonventionen. Jag kan

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

ej heller förorda, att den nuvarande provisoriska svenska lagen på detta

område definitivt fastställes, emedan den på flera punkter ej tillgodoser

de minimifordringar beträffande arbetstidens reglering, som upptagits i

Washingtonkonventionen. Principiellt anser jag, att vår arbetstidslagstiftning

bör bringas i överensstämmelse med den internationella lagstiftningen.

Då emellertid den tid, som återstår, innan vår provisoriska lag upphör

att gälla, torde vara otillräcklig för att kunna vinna riksdagens bifall till

ratifikation av Washingtonkonventionen, nödgas jag föreslå, att nu gällande

provisoriska arbetstidslagstiftning prolongeras för en tid av ytterligare tre år.

Vad beträffar socialstyrelsens utredning i övrigt åberopar jag vad

som av landssekretariatet, fackförbunden och arbetarnas bildningsförbund

anförts i deras utlåtanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

U N 1) E R S Ö K N I N G

RÖKANDE

ÅTTATIMMARSLAGENS EKONOMISKA

OCH SOCIALA VERKNINGAR

VERKSTÄLLD AV

SOCIALSTYRELSEN

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

1. Undersökningens förutsättningar, metod och plan..............39

2. Undersökningens omfattning......................41

3. Undersökningens representativitet.........''...........42

4. Arbetstidslagens genomförande....................., . 46

5. Förändringar i arbetstidens längd....................52

6. Åttatimmarslagen och säsongarbetet...................59

7. Åttatimmarslagen och övertidsarbetet.................. . 62

8. Förändringar i arbetarantalet......................68

‘9. Förändringar i avseende på arbetsorganisation och tekniska hjälpmedel.....75

10. Arbetstidsförkortningens inverkan på produktionskostnaderna.........81

11. Arbetstidsförkortningens inverkan på arbetsintensiteten...........88

12. Arbetstidsförkortningens sociala verkningar................99

13. Sammanfattning.......................''.....113

Bilagor.

Bil. 1. Frågeformulär.........................1*

Bil. 2. Inkomna utlåtanden (i urval)..................15*

opaginerad Kontrollera mot PDF

1. Undersökningens förutsättningar, metod och plan.

Sedan 1921 års riksdag anhållit, att Kung]. Maj:t måtte föranstalta Utredningsom

en allsidig utredning rörande verkningarna av 8-timmarslagen, upp- upp rage''

drog Kungl. Maj:t den 22 juni 1921 åt socialstyrelsen att, i samråd med

kommerskollegium och delegationen för det internationella socialpolitiska

arbetet utföra eu utredning inom så god tid, att den kunde läggas till

grund för det förslag till ny lag om arbetstidens begränsning, som kunde

komma att föreläggas 1923 års riksdag.

Med anledning härav började socialstyrelsen förberedelsevis arbeta

på förslag till grunder och arbetsplan för utredningen men ansåg sig

höra i det längsta dröja med framläggande av definitivt förslag i ärendet

i förhoppning om återinträdande av något mera normala förhållanden

på det ekonomiska området. Ehuru denna förhoppning icke syntes i

nämnvärd mån förverkligas, fann sig styrelsen vid början av innevarande

år med hänsyn till den för utredningens färdigställande fastställda tidsfristen

icke längre kunde uppskjuta utredningen utan upptog i samråd

med kommerskollegium arbetet på utredningens definitiva igångsättande.

I skrivelse den 10 mars 1922 framlades det sålunda utarbetade förslaget

till undersökningsplan för Kungl. Maj:t.

Genom beslut den 24 mars 1922 har Kungl. Maj:t, som funnit

utredningen böra skyndsamt igångsättas och fullföljas, anbefallt socialstyrelsen

att med ledning av utredningens resultat och övriga föreliggande

omständigheter utarbeta och före den 1 september 1922 inkomma

med förslag till lagstiftning om arbetstidens begränsning att gälla fr. o. m.

ingången av år 1924.

Den sålunda anbefallda utredningen sönderfaller i tre avdelningar,

nämligen:

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

1. Enquéte angående de inom olika kretsar rådande uppfattningarna

om arbetstidslagens fördelaktiga och ofördelaktiga verkningar.

2. Summarisk undersökning angående arbetstidsbegränsningens

inverkan på särskilda företag.

3. Specialundersökning rörande arbetstidsbegränsningens ekonomiska

verkningar beträffande vissa utvalda arbetsföretag.

För förstnämnda gren av undersökningen ha utarbetats tvenne

frågeformulär, betecknade 1: a och 1: b (bil. 1, sid. 1* tf.), av vilka det

förstnämnda var avsett att besvaras dels av sakkunniga statliga och kommunala

myndigheter, såsom yrkesinspektionens befattningshavare, statens

och kommunens affärsdrivande verk, fattigvårdsnämnder, drätselkammare

och fastighets nämnder o. s. v., dels av arbetsgivar- och arbetarorganisationer

samt industriella sammanslutningar, medan det sistnämnda tillställts

vissa slag av ideella föreningar, t. ex. för folkbildning, idrott, nykterhet

etc.

Den andra grenen av undersökningen utgår från samma grundtankar

som den föregående, men då denna riktar sig till korporationer

o. d. och åsyftar att upptaga mera allmänna iakttagelser och omdömen,

göres i förevarande gren av undersökningen hänvändelse till det enskilda

företaget i syfte att klarlägga dess särskilda förhållanden i här ifrågavarande

avseende. I syfte att erhålla en möjligast allsidig belysninghärav

ha uppgifter synts böra inhämtas ej blott från företagaren utan

även från de vid företaget anställda arbetarna, och ha för ändamålet

utarbetats tvenne särskilda frågeformulär, betecknade 2: a och 2: b (bil. 1,

sid. 7* tf.). Dessa avse att sammantagna giva en möjligast allsidig och

konkret bild av vad arbetstidslagstiftningens genomförande inneburit och

betytt för ett visst arbetsföretags ekonomiska och sociala förhållanden.

Man har dock icke ansett sig behöva besvära samtliga industriella och

därmed närställda företag i landet med att besvara detta formulär utan

inskränkt undersökningen till att avse ett i samråd med yrkesinspektörerna

verkställt urval av arbetsställen, uppgående till 15 å*20 % av samtliga

hos nämnda befattningshavare registrerade.

Medan de båda föregående slagen av undersökningar lämpligen

synts böra verkställas allenast genom utsändande av frågeformulär, är

den tredje grenen av utredningen tänkt såsom en mot bakgrunden av

sagda mera extensiv^ undersökningar inpassad s. k. intensivundersökning,

d. v. s. en på ort och ställe genom särskilt utsända s. k. agenter verkställd

ingående utforskning av förhållandena vid ett fåtal typiska företag.

Denna specialundersökning är i första hand avsedd att söka klarlägga

8-timmarslagens ekonomiska verkningar och har därför närmast

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

ansetts böra handhavas av kommerskollegium. En redogörelse för sistnämnda

undersöknings anordnande och verkställande meddelas i annat

sammanhang (sid. 117).

I det följande redogöres för huvudresultaten av den undersökning,

som i enlighet med ovan angivna plan utförts inom socialstyrelsen och

där närmast handhafts av tf. byråchefen Bertil Nyström.

2. Undersökningens omfattning.

I överensstämmelse med undersökningsplanen utsändes i slutet av utsända och

april och början av maj månad 1922 exemplar av de för undersökningen fastställda

frågeformulären till ovan angivna kategorier av uppgiftslämnare formulär.

med anhållan, att de ville inom viss kortare tidsfrist (beträffande form.

2: a senast 20 maj, beträffande de övriga senast 1 juni) besvara desamma.

Samtidigt meddelades i ett stort antal tidningar, att det stode även

andra än de sålunda direkt tillskrivna fritt att hos socialstyrelsen rekvirera

frågeformulär och sålunda bliva i tillfälle att säga sitt ord i den

viktiga frågan. Det visade sig emellertid omöjligt att inom den korta

tid, som ursprungligen utsatts för svarens avgivande, erhålla ett tillräckligt

material, varför tidsfristen måste betydligt utsträckas, delvis ända

till början av augusti. Vid sistnämnda tidpunkt uppgick, vad form. 1: a

beträffar, antalet utsända frågeformulär och inkomna uppgifter till följande:
-

Slag av uppgifts- lämnare:

Yrkes- inspek- tionens

befatta.- hav.

Statens

affärs- drivande

verk

m. fl.

Kommu- nala

verk o.

myndig- heter

Han-

delskam-

mare

Hant-

verks-

före-

ningar

Arbets-

givar-

före-

ningar

Arbets-

ledar-

före-

ningar

Arbetar-

före-

ningar

Till-

hopa

Antal 1 utsända .

. 17

10

189

12

155

91

2

48

524

form. 1: a/ inkomna

. 16

10

148

12

75

63

2

44

370

iDkomna i % av utsända 94''1

100-0

78-3

100-0

48''1

69-2

100-0

91-7

70-8

Form. 1: b utsändes till 70 religiösa, filantropiska, nykterhets-, folkbildnings-,

husmoders-, byggnads- och idrottsföreningar m. fl. samt besvarades

av 46 av dessa eller 65‘7 % av de tillskrivna.

Form. 2: a utskickades till sammanlagt 3,127 arbetsställen och återkom

i besvarat skick från 1,726 eller 55''2 % av dessa. Bland de besvarade

formulären förefunnos dock ett antal, vilka antingen avsågo statliga

eller kommunala företag eller voro ofullständigt besvarade. Frånräknas

dessa, befinnes antalet av utredningen berörda enskilda arbetsgivare

(arbetsställen) utgöra 1,351 med ett uppgivet arbetarantal av omkring

6—222653.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

170,000. I genomsnitt kommo sålunda c:a 120 arbetare per företag.

Att huvudsakligen den större industrien berörts av ifrågavarande undersökning

belyses även därigenom, att antalet redovisade företag med mindre

än fem arbetare utgjorde endast 59 eller 4''4 % av samtliga. Medan de

i utredningen medtagna arbetsställena icke utgöra ens en tiondel av hela

antalet hos yrkesinspektörerna registrerade (14,124 år 1921), torde desamma

omfatta minst en fjärdedel av de vid dessa arbetsställen anställda

arbetarna.

Vid samtliga de undersökta företagen sökte man erhålla uppgifter

icke blott från arbetsgivaren utan även (medelst form. 2: b) från de därstädes

anställda arbetarna. Trots intresserad medverkan från landssekretariatet

och vederbörande fackförbund lyckades det dock ej att erhålla

nödiga adressuppgifter rörande arbetarorganisationerna vid mer än 2,147

eller 68''7 % av de tillskrivna 3,127 företagen, men ingingo häruti så gott

som samtliga mera betydande arbetsställen. Av arbetarorganisationer

besvarade frågeformulär inkommo från 1,217 eller 56*7 % av de sålunda

tillskrivna, och bland dem kunde 996 eller 46''4 % av de ursprungligen

utsända läggas till grund för statistisk bearbetning.

Huru de vid bearbetningen använda arbetsgivar- och arbetaruppgifterna

från särskilda företag fördela sig på olika industrigrenar, belyses

genom följande översikt:

Yrkesgrupp:

Antal använda \ form. 2: a .

uppgifter enligt/ form. 2: b .

l:b. Metall-

o.

maskinind.

. . 354

. . 285

2. Jordo.

stenind.

125

75

3. Träind.

244

188

4. A. Pap- 4. B. Grapersmas-

fisk o.

se- o. pap- div. papperstillv.

persind.

51 76

45 68

5. Livsmedelsind.

217

126

6. Textilo.

beklädnadsind.

81

60

Yrkesgrupp:

Antal använda I form. 2: a .

uppgifter enligt/ form. 2: b .

7. Läder-,

hår- o.

gummivaruind.

8. Kemiskteknisk

ind.

58 49

76 22

9. Byggnadsverksamhet
-

10. Kraft-,

belysn.- o.

vattenverk
-

11. Handel

o.

varulager

12. Landtransport
-

23 10 29 19

23 — 19 6

13 o. 14.

Annan

yrkesrör.

15

3

3. Undersökningens representativitet.

Oaktat den synnerligen knappt tillmätta tiden har det sålunda

lyckats erhålla ej blott mera summariska uppgifter och allmänna uttalanden

från huvudparten av de talrika myndigheter och organisationer,

som på ett eller annat sätt kommit i beröring med verkningarna av denna

på så många verksamhetsområden djupt ingripande lagstiftning, utan

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

även individualuppgifter från arbetsgivare och arbetare vid ett antal särskilda

arbetsställen, sammantagna sysselsättande omkring en fjärdedel av

den svenska industriens hela arbetarantal.

När det gäller att undersöka de ekonomiska och sociala verkningarna

av lagstiftningen om arbetstidens begränsning, är det emellertid

icke nog att förfoga över ett möjligast stort och allsidigt primärmaterial,

utan detta material måste jämväl vara av den art och beskaffenhet, att

det i görligaste mån möjliggör ett utsöndrande och särskiljande av de

speciella verkningarna av ifrågavarande lagstiftning från dem, som härflyta

av andra förhållanden och faktorer.

I sin ovanberörda skrivelse till Kungl. Maj:t framhöll jämväl social- Svårigheter

styrelsen, hurusom undersökningar av förevarande art tydligtvis under sUliingenU

alla förhållanden måste vara förenade med betydande svårigheter och tfund av^

aldrig kunna nå ett alldeles invändningsfritt resultat, enär de till väsent- \andena.

lig del måste komma att grunda sig icke på fakta utan på omdömen om

fakta. Med hänsyn till de abnorma och växlande konjunkturer, som de

senare åren varit rådande, och de omfattande konflikter på arbetsmarknaden,

som ägt rum efter lagens ikraftträdande, vilka företeelser i hög

grad måste förringa värdet av flertalet jämförelser, kunde det befaras,

att ifrågavarande undersökningar icke skulle leda till några tillförlitliga

resultat. Särskilt skulle det möta synnerlig svårighet att avgöra, huruvida

och i vad mån vidtagna förändringar blivit gjorda för att motverka

lagens arbetstidsförkortning. Enahanda förändringar kunde nämligen ha

varit motiverade med hänsyn till driftens rationella utveckling, och omsorgen

därom hade givetvis under den flerstädes år 1920 ännu rådande

högkonjunkturen gjort sig gällande. En annan svårighet sammanhängde

därmed, att, ehuru verkningarna av en lag icke läte sig rätteligen bedöma

omedelbart efter lagens ikraftträdande, man likväl, med hänsyn till depressionens

fortgång, nödgades inrikta undersökningen speciellt på förhållandena

under år 1920 såsom de mest normala, d. v. s. på förhållandena,

sådana de tedde sig omedelbart efter lagens ikraftträdande.

De farhågor, åt vilka socialstyrelsen sålunda gav uttryck i samband

med redogörelsen för undersökningens planläggning, hava vid dess

verkställande på många sätt bekräftats. Sålunda skriver svenska arbetsgivareföreningen:

»Föreningen vill fästa uppmärksamheten på, att den

tid, som förflutit sedan den ifrågavarande lagstiftningen trädde i kraft,

är den minst lämpliga tidsperiod, som kan tänkas, för att erhålla en

objektiv utredning om verkningarna av lagen. Denna period innefattar

en tidrymd av de mest exempellösa kastningar från hög- till lågkonjunktur.

De angivna förutsättningarna för undersökningen äro, att upp
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

gifterna böra avse i »görligaste mån normala förhållanden». Kasta vi en

blick på, huru förhållandena varit under de tider, då lagen tillämpats,

synes det oss omöjligt få fram inom någon enda industri av betydenhet

sådana förhållanden, som svara mot förutsättningarna. Första halvåret

1920 visar en fortsatt högkonjunktur i samma utsträckning som närmast

föregående år, men detta gynnsamma ekonomiska läge blir emellertid

hastigt omkastat på hösten 1920 genom den då inträdande industriella

depressionen, vars förödande verkningar ännu fortsätta. Därtill kommer,

att just 8-timmarslagens genomförande i ett par av våra viktigaste industrier

framkallade långvariga arbetsstridigheter under första halvåret

1920. Då några normala förhållanden sålunda icke ägt rum under den

tid undersökningen avser, är man alltså för att ernå det önskade målet

hänvisad till att i större eller mindre grad lita till blotta förmodanden i

stället för fakta. Yärdet av eu undersökning på dylik basis måste bliva

mycket problematiskt.»

Åven landssekretariatet framhåller, att för ett rätt bedömande

av de ekonomiska verkningarna av arbetstidslagen mera normala förhållanden

på näringslivets område än de nuvarande torde vara erforderliga

samt att, vad beträffar 8-timmarslagens sociala verkningar, det så kort

tid efter lagens ikraftträdande icke gärna torde vara möjligt att giva eu

fullt belysande framställning av, huruvida de sociala vinster tillkommit,

som man räknade med skulle bliva en följd av arbetstidens begränsning.

Svenska metallindustriarbetareförbundet har ansett sig böra

framhålla, att i fråga om metallindustrien man i början av år 1920 hade

de stora konflikterna, efter vilka en i''ent av abnorm verksamhet upptogs,

för att redan under oktober månad samma år giva vika för de första

känningarna av den ännu pågående krisen; från och med år 1921 har

ju sedan allt gått i arbetslöshetens tecken. För att riktigt kunna bedöma

48-timmarsveckans värde och nytta för så väl arbetarna som landet

och industrien, så bör därför, enligt förbundets mening, eu utredning

härom förläggas till de tider, då på nytt något så när normala förhållanden

bliva rådande.

Dylika uttalanden möta i flertalet av de yttranden, som inkommit

från yrkessammanslutningar av skilda slag och syftemål, och de återkomma

allmänt i de frågeformulär, som besvarats av arbetsgivare och

arbetare vid särskilda företag. I dessa fästes särskild uppmärksamhet

på, att de sifferuppgifter, som begärts och lämnats rörande arbetarantalets

ökning, den fastställda arbetstidens iakttagande, övertidsarbetet

o. s. v., blott till någon, vid olika företag i hög grad skiftande del giva

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

uttryck för verkningar av arbetstidslagen, medan de i huvudsak återspegla

andra faktorer, framför allt de senaste åreus skiftande ekonomiska

konjunkturer samt dessas och de speciella krigs- och kristidsförhållandenas

återverkningar på arbetarklassens allmänna sinnesstämning och tankeriktning.

»Den omständigheten, att en åtgärd är vidtagen efter arbetstidens

förkortning, är intet bevis, att den förorsakats därav», skriver med

all rätt Sveriges verkstadsförening.

Tydligt torde visserligen vara, att tiderna knappast någonsin kunna

förväntas bliva så »normala», att verkningarna av en speciell faktor —

i detta fall arbetstidens begränsning genom lag — skola framträda tydliga

och isolerade från hela massan av ekonomiska och sociala faktorer

och förhållanden, vilka sammantagna betinga samhällslivets faktiska gestaltning

vid ett givet tillfälle. Men å andra sidan kan det icke förnekas,

att de egenartade och skiftande förhållanden, som under de senast

förflutna åren varit rådande på de sociala och ekonomiska områdena,

nästan omöjliggöra den för arbetstidsfaktorns bedömande och värdesättande

nödvändiga utsöndringen och särskilj ningen, på samma gång de

i hög grad försvåra statistikens sedvanliga arbetsmetod att genom summering

av individualuppgifter ernå över de enskilda fallens ofullständigheter

och bristfälligheter höjda »stora tal». Så olikartade och inbördes

motstridiga ej blott med avseende på olika industrigrenar utan även för

enskilda företag hava nämligen verkningarna varit av å ena sidan krigskonjunkturens

efterdyning i början av 1920, å den andra den därefter

inbrytande kris- och depressionstiden, att sifferuppgifter för tiden före

och * efter arbetstidslagens genomförande rörande arbetarantal, förlorad

arbetstid, produktion per arbetare och tidsenhet o. s. v. inom större industrigrupper

måste anses som skäligen värdelösa. Vill man emellertid

söka ernå mera tillförlitliga dylika uppgifter — något vartill en bestämd

maning ligger i önskvärdheten att jämväl på detta område söka föra

diskussionen över från de förutfattade meningarnas och lättköpta argumentens

område ut på den förutsättningslösa forskningens — blir man i

huvudsak hänvisad till de fåtaliga grupper av företag, vid vilka driften

jämväl under år 1920 varit någorlunda normal, sålunda i första hand

flertalet av statens och kommunernas verk och arbetsföretag samt inom

den enskilda företagsamhetens område särskilt vissa grenar av livsmedelsindustrien,

exempelvis sockerbruk, bryggerier in. fl. — bagerierna hava

däremot arbetat under alldeles särskilda förhållanden, då här utöver

lagen om arbetstidens begränsning kommit en särskild lag, som förbjuder

nattarbete och även eljest reglerar arbetstidens förläggning. Det må

emellertid redan nu betonas, att de siffermässiga uppgifter rörande nyss

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

8-timmars
lagens
giltighets
område.

berörda förhållanden, vilka till äventyrs kunna erhållas från företag av

nyssnämnda art, icke utan vidare få generaliseras till att gälla för industrien

i allmänhet, synnerligast den i vårt land c:a en tredjedel av arbetarantalet

omfattande, för konjunkturerna särskilt känsliga del av densamma,

som arbetar på export.1 Med avseende på detta och andra störa

områden av näringslivet blir man därför i huvudsak hänvisad till de

slutsatser, som kunna dragas av de förändringar arbetsförhållandena i

allmänhet undergått under 8-timmarslagens hittillsvarande giltighetstid,

samt till de uppfattningar rörande lagens innebörd och verkningar, som

utbildat sig i olika kretsar, ej blott bland de direkt intresserade arbetsgivarna

och arbetarna, utan även bland sådana myndigheter, organisationer

och personer, som kunna förutsättas hava en mera opartisk syn

på här ifrågavarande företeelser.

4. Arbetstidslagens genomförande.

Till utredningen inkomna uppgifter synas oförtydbart giva vid

handen, att 8-timmarslagen lojalt och fullständigt genomförts inom

samtliga däruti omnämnda och avsedda näringsgrenar.

Jämväl vid vissa arbeten, som i lagen uttryckligen undantagits,

ha dess bestämmelser blivit tillämpade, såsom för trafikpersonal vid de

enskilda järnvägarna på grundval av särskilda överenskommelser och beslut

av järnvägarnas skiljedomstol samt vid arbeten bedrivna av staten.

Genom olika kungl. brev och kungörelser har sålunda normalarbetsdagen

införts för armé- och marinförvaltningens arbetare fr. o. m. år 1919, för

kommunikationsverkens byggnads- och verkstadsarbetare under förra delen

av år 1919 samt för viss driftpersonal vid postverket, statens järnvägar,

statens vattenfallsverk och tullverkets lokalförvaltningar efter mitten av

år 1920.

Det enda gebit inom 8-timmarslagens hela giltighetsområde, beträffande

vilket klagomål föreligga över åsidosättande av lagens bestämmelser,

är hotell- och restaurangnäringen, rörande vilken genom

Sveriges hotell- och restaurangpersonals förbund inkommit anmälningar

om, att å vissa större hotell i landsorten skulle tillämpas alltför lång

arbetstid. Vid bedömande av dessa bör det emellertid beaktas, att

lagen endast avser de inom näringen i fråga anställda, som icke hava

direkt att skaffa med allmänhetens betjänande (sålunda i första hand

1 Huru stor del av den svenska industrien arbetar på exportmarknaden? Meddelanden fram

Sveriges industriförbund n:r 85 (dec. 1921), sid. 1 ff.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

kökspersonalen), samt att genom 1921 års revision de inom denna bransch

särdeles talrika småföretagen (med mindre än fem arbetare) även i städerna

ställdes utanför lagen. Sveriges restaurantförening har framhållit,

att i köksavdelningarna arbetet är forcerat endast någon timme vid

lunchtiden samt ett par timmar på middagen och kvällen, medan det

dessemellan till stor del utgör beredskapstjänst i väntan på strökunder.

Det ligger i sakens natur och vitsordas jämväl genom så väl socialstyrelsens

som yrkesinspektrisens undersökningar på området, att stora svårigheter

möta att sätta detta egenartade arbete i sådant system, att det

kan inordnas under lagens bestämmelser — »gästerna komma lika oregelmässigt

nu som före lagen och biffstekarna taga lika lång tid att anrätta»,

skriver en källarmästare. Uti för branschen gällande kollektivavtal

ha också lagens bestämmelser tillämpats på sådant sätt, att arbetstiden

satts till 180 timmar per tre veckor med inräknande av måltidsraster,

vilka upptagits till sammanlagt 36 timmar under samma tid.

Att arbetstidslagen kan sägas hava blivit fullt genomförd, utesluter

givetvis ej, att principen om 8-timmarsdagen tillämpats med vissa modifikationer,

avsedda att möjliggöra eller underlätta arbetets lämpliga bedrivande

och i regel innebärande av arbetsrådet beviljade dispenser för

vissa arbetare eller arbetargrupper.

Av mera betydelsefulla sådana, vilka i de inkomna uppgifterna Beviljade

omtalas, må följande här omnämnas. Vid skiftarbetet har inom järn- ergxJ er''

och stålindustrien längre arbetstid medgivits för arbete i hyttor och martinverk

samt vid en del särskilda till dylika anläggningar icke hänförliga

ugnar. Vad beträffar verkstadsindustrien, hava dispenser förekommit för

vakter, kuskar och chaufförer, maskinister och smörj are, städare samt

resemontörer. Med hänsyn till den kontinuerliga driften ha undantag

givits för brännare vid kalk- och tegelbruk samt för vid ugnar och

cementkvarnar sysselsatta arbetare inom cementindustrien. Inom sågverksindustrien

hava dispenser lämnats för vakter samt arbetare, vilkas

arbete varit av sådan beskaffenhet, att det icke kunnat förläggas till bestämda

tider, t. ex. reparatörer, timmeremottagare m. fl. I de fall, då

framställningar gjorts om undantag från lagens tillämpning vid flottningsföreningarnas

skiljeställen, har dylikt medgivande lämnats av arbetsrådet,

intill dess genom 1921 års revision dylikt arbete helt undantogs

från lagen. Beträffande pappersmasseindustrien har medgivande om

längre arbetstid lämnats för kalkbrännare och kraftstationsmaskinister.

Vidkommande det s. k. nittonde skiftet (d. v. s. 502/s arbetstimmar per

man och vecka) har medgivits dispenser under åren 1920 och 1921 för

vissa sulfit- och sulfatfabriker samt träsliperier. För år 1922 ha 11 sill
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

fatfabriker erhållit tillstånd att använda det nittonde skiftet under tiden

1/1—so/i samt i/10—3i/12 tiotal sliperier ha likaledes erhållit dispens

rörande nittonde skiftet, gällande hela året. För pappersindustrien har

dispens medgivits beträffande vissa reparatörer in. fl. I Stockholm har

åt tryckerierna medgivits dispens med avseende å övertidsarbete för riksdagstryck.

Beträffande bryggerierna har varudistributionen förklarats

ligga utanför lagens tillämplighet. I textilindustrien har ett fåtal dispenser

förekommit i sådana fall, då ett spinneri varit för litet för att tillgodose

behovet av garn inom ett tillhörande väveri. Vid gasverk, elektricitetsverk

och kraftstationer ha vissa jämkningar skett beträffande

tjänstgöringstiden för maskinister, eldare o. d. Inom stuveribranschen

har, med hänsyn till arbetets oregelbundna natur, arbetstiden fixerats

till 192 timmar för eu tidrymd av 4 veckor, och liknande anordningar

hava träffats bl. a. för spårvägsdrift (ex. 123 timmar per 18 dagar).

Vidare har i fråga om vakttjänst o. d. medgivits evalvering efter vissa

grunder av passniugsarbete o. d. lindrigare tjänstgöring.1

Svenska arbetsgivareföreningen har i sitt yttrande uppgivit, att de

arbetargrupper, för vilka dispenser sålunda .medgivits, endast kunna uppskattas

till några få procent av hela arbetarantalet inom angivna industrier.

Åtminstone vad beträffar år 1920 torde denna uppskattning få

anses alltför låg, ty enligt föreliggande redogörelse för arbetsrådets beslut,

avsågo de eftergifter, som beviljats med stöd av 5 § första stycket

(av 1919 års lag), c:a 4,000 arbetare (huvudsakligen arbete, som medför

synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av synnerligen

stort allmänt intresse), eftergifterna enligt andra stycket av samma paragraf

(i regel åsyftande 56 timmars arbetsvecka vid kontinuerlig drift) c:a

15,500 arbetare och eftergifterna jämlikt tredje stycket (vilka merendels

gått ut på en arbetstid av 192 timmar per 4 veckor) c:a 31,500 arbetare.

Vad år 1921 beträffar, hålla sig eftergifterna vid väsentligt lägre siffror,

beroende detta å ena sidan på den under åi''et företagna revisionen av

arbetstidslagen, å den andra på den inom näringslivet rådande depressionen,

vilken för ett stort antal företag omöjliggjort uttagande ens av

den i lagen medgivna arbetstiden.

I betraktande av det nära samband och den växelverkan, som i

våra dagar råder mellan näringslivets olika grenar, ligger det nära till

hands, att en social reform sådan som arbetstidens begränsning skall

1 Närmare uppgifter i förevarande avseende lämnas i de översikter över arbetsrådets beslut

i fråga om tillämpningen av lagen om arbetstidens begränsning, som äro bifogade dels socialstyrelsens

år 1921 avgivna betänkande med förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning (tryckt i kungl.

maj:ts prop. n:r 359) och dels förevarande framställning (sid. 97*).

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

sträcka sina indirekta verkningar utöver 8-timmarslagens direkta till- Lagens inlämpningsområde.

Vittnesbörd härom hava jämväl framkommit vid lingar utom

undersökningen. Så klagas från köpmannahåll, att arbetstidens be- tillämpliggränsning

genom lag för handelsarbetare och magasinsdrängar på sumhttsomrä<''et''

håll föranlett även handelsbiträdena att framställa anspråk på samma

förmån. Beträffande arbetstidslagstiftningens återverkan på skogsbruket

och i någon mån även på jordbruket ger en av domänstyrelsen föranstaltad

undersökning en nog så intressant belysning. Vad angår skogsbruket

är det emellertid att märka, att under de korta vinterdagar, då

drivningssäsongen infaller, de effektiva arbetstimmarna sällan kunna överstiga

8 per dag och att därför en mera fri och tänjbar fördelning av

arbetstiden egentligen endast är möjlig med avseende på sommararbetena,

vilka dock t. o. m. vid intensivt skogsbruk representera en väsentligt

lägre arbetsåtgång (motsvarande c:a Vs—V3 av årsbehovet). Medan

några jägmästare uttalat, att skogsarbetet pågår nu som förr oberoende

av 8-timmarslagen, förklara andra, att densammas indirekta verkningar

äro betydande, bl. a. därigenom att man numera vid ackordssättningen

måste lägga normalarbetsdagen till grund. En arbetsledare skriver:

»Vid sådana friluftsarbeten, som de här avhandlade, hava förut ej arbetarna,

t. ex. om kvällarna, hållit så strängt på ett visst klockslag, utan

vid förefallande behov gärna hållit på en stund längre. Men på de

trakter, där 8 timmar blivit ett sakrament, verkar tydligen detta så, att

arbetarna liksom arbeta med klockan i hand, ängsligt rädda att gå över

8 timmar. Detta verkar ytterligare nedsättande på arbetsintensiteten.

8-timmarslagen har liksom stadfäst arbetet såsom något ont, visserligen

nödvändigt, men vilket bör i möjligaste mån inskränkas.»

En närmare granskning av föreliggande uppgifter synes giva vid

handen, att 8-timmarslagens nu berörda mera indirekta verkningar ställa

sig skäligen växlande inom olika landsdelar och ortsgrupper, allt efter

rådande uppfattning rörande normalarbetsdagens betydelse och innebörd.

Upplysande i detta avseende är en enquéte, som genom Sveriges hantverksorganisation

anordnats bland landets hantverksföreningar i syfte att

utröna, i vad mån den genom 1921 års lagrevision stadgade inskränkningen

i lagens giltighetsområde, varigenom även i större samhällen företag

med högst fyra arbetare undantogos från lagens bestämmelser, blivit

i praktiken genomförd. De erhållna uppgifterna giva vid handen, att i

flertalet större städer och å ett stort antal industriorter den nya bestämmelsen

satts ur tillämpning därigenom, att på grund av kollektivavtal

eller gängse praxis en och samma arbetstid tillämpas vid så väl små som

störa företag inom samma bransch. »Reformen år 1921 blev värdelös ge
7—222053.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

nom arbetarnas solidaritets1, skriver en uppländsk hantverksförening,

medan en annan håller före, att lagen bör vara lika för alla, som bedriva

samma yrke, och således även för arbetarna, oavsett om de ha högst tre kamrater

eller flera. Häremot opponerar sig en hantverksförening på Södermanlands

landsbygd, som skriver: »Det värsta av allt är, att 8-timmarslagen

satt en viss oro hos hantverkarnas arbetare, t. o. in. hos deras

egna barn, som hjälpa till i yrket. De tycka, att när det på fabrikerna

blott arbetas 8 timmar, även de ej skola behöva arbeta längre. Skulle

8-timmarslagen tillämpas på de mindre hantverkarna, då vore det nog

snart slut med hantverkeriet.» Här befinner man sig tydligen i övergångszonen

mellan den strängare och mildare arbetaropinionen i dessa frågor,

och helt på den senare sidan stå stora områden särskilt i Småland, Gottland,

Västergötland och Norrland, där arbetarorganisationerna äro relativt

svaga och kollektivavtalen sparsamma inom hantverksyrkena. Uttryck

för denna uppfattning ger fabriks- och hantverksföreningen i en Smålandsstad

med orden: »För det mindre hantverket har revisionen medfört stora

fördelar.» Från Visby meddelar hälsovårdsnämnden i egenskap av kommunal

tillsynsmyndighet, att å de mindre arbetsställena sedan 1921 arbetstiden

åter ökats, i de flesta fall till 9 timmar om dagen.

Liksom . sålunda 8-timmarslagens geografiska räckvidd i viss mån

betingas av arbetarorganisationernas lokala utbredning och betydelse,

utövar samma faktor sitt inflytande även inom de olika yrkena. Medan

svenska handelsarbetareförbundet meddelar, att detsamma motsatt sig de

från vissa handelsfirmors sida efter 1921 års revision gjorda försöken att

ånyo utsträcka arbetstiden till 54 timmar per vecka, nödgas Sveriges

hotell- och restaurangpersonals förbund konstatera, att revisionen medfört,

att företag med mindre än fem arbetare nu även i större samhällen

äro undantagna från arbetstidslagen, vilket haft till följd ökad arbetstid

för dem, som bäst behöva lagens skydd. Likartat har förhållandet enligt

yrkesinspektrisens undersökningar varit inom modistyrket och vid smärre

syateljéer, även i Stockholm.

Krav på Liksom hotell- och restaurangpersonalen hemställt om lagens ut
1

anlagens vidgning, hava från ett par andra yrken inkommit framställningar om,

giltighets- att det måtte tagas under omprövning, om ej lagen lämpligen kunde och

omiacc. körde utsträckas till dem. Sålunda har svenska frisörbiträdesförbundet

påyrkat upphävande av undantaget för frisöryrket, och som stöd härför

hänvisat till, att förbundets medlemmar nödgats, under trycket av en

enastående arbetslöshet, senaste år godtaga en utökning av arbetstiden från

51 till 53 å 54 timmar. Det ligger emellertid i sakens natur, att en

arbetstidsreglering erbjuder alldeles särskilda svårigheter inom ett yrke,

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

som har till uppgift allmänhetens betjänande och där arbetstiden till

icke oväsentlig del icke är effektiv utan utfylles av väntan på kunder.

Vidare har svenska trädgårdsarbetareförbundet framhållit, att 8- timmarsdagen f. n. blott tillämpas inom trädgårdsanläggningsbranschen,

medan inom den egentliga trädgårdsodlingen arbetstiden utgör 9 å 10

timmar om dagen om sommaren och 7 å 7 V2 timmar om vintern. Förbundet

ifrågasätter emellertid, om ej skäl föreligga att utsträcka arbetstidslagen

åtminstone till det skäligen industrialiserade arbetet i handelsträdgårdar

och plantskolor (särskilt arbete i växt- och drivhus samt bänkgårdar)

och anför som stöd härför, att vid statliga och kommunala trädgårdar

arbetstiden utan olägenhet kunnat begränsas i enlighet med lagens

bestämmelser. Med anledning härav har från socialstyrelsens sida inhämtats

yttranden från föreståndarna för vissa större kommunala och privata

park- och trädgårdsanläggningar samt från Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.

Härvid har framgått, att trädgårdsarbetarnas arbetstid

under de senaste åren väsentligt nedsatts (med i genomsnitt c:a 20 %),

dock blott i undantagsfall så långt som till 48 timmar per vecka, vilken

arbetstid tillämpas för de kommunala trädgårdsarbetarna i vissa städer,

medan i andra arbetstiden är längre (i Stockholm t. ex. 51 timmar med

obegränsad övertid). Rörande möjligheten att tillämpa normalarbetsdagen

hava meningarna varit något delade. Medan vissa sagesman däruti se

huvudsakligen en kostnadsfråga, i det arbetsstyrkan måste utökas och vissa

ordinarie arbeten utföres å övertid, anse andra och däribland handelsti''ädgårdsmästareförbundet,

att en dylik reform skulle äventyra hela yrkets

bestånd, åtminstone för såvitt den skulle avse andra än icke yrkesutbildade

arbetare. Det framhålles, att inom trädgårdsodlingen arbetets

början och slut i stor utsträckning måste lämpas efter väderleks- och

andra tillfälliga förhållanden, ävensom att vissa ömtåligare kulturer vore

till sin framgång betingade av individuella egenskaper hos vårdaren och

därför måste bliva i hög grad lidande på de av en ev. arbetstidsförkortning

föranledda ständiga personalombytena. Det betonas också, att trädgårdsarbetarkårens

kvalitet och levnadsstandard skulle bliva lidande på en

dylik reform, ty medan man nu plägar över vintern behålla flera arbetare

än som då egentligen behövdes, bleve det med 8-timmarsarbetsdag nödvändigt

att betydligt öka arbetsstyrkan under sommaren och till motvägande

härav i större utsträckning avskeda på hösten för att i möjligaste

mån hålla omkostnaderna nere.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

5. Förändringar i arbetstidens längd.

Normalarbetsdagens genomförande innebar nästan på alla verksamhetsområden

en förkortning av arbetstiden, men på grund av de väsentliga

skiljaktigheter arbetstidsförhållandena då företedde inom vårt näringsliv,

var denna nedsättning av betydligt olika omfattning inom olika näringsgrenar.

''förfstim Såsom siffermässigt belyses i den på föranstaltande av arbetstids
marslagen.

kommittén verkställda undersökningen rörande arbetstiden inom industri

och hantverk i Sverige vid år 1917, uppgingo vid denna tid arbetstimmarna

till skäligen växlande antal inom olika näringsgrenar. Enligt denna

utredning utgjorde den genomsnittliga nettoarbetstiden per vecka 56''4 timmar,

varvid inom olika yrkesgrupper motpolerna betecknades av å ena

sidan pappersmasse- och papperstillverkning med 61*8 timmar, å den andra

malmbrytning med 49''o timmar. Nu nämnda timsiffror kunna dock knappast

sägas giva ett fullt typiskt och betecknande uttryck för arbetstidsförhållandena

omedelbart före 48-timmarsveckans införande genom lag.

Som bekant skedde, under trycket av ett flertal samverkande omständigheter,

under åren 1918 och 1919 genom kollektivavtal inom ett flertal

näringsgrenar, exempelvis mekaniska verkstäder och pappersmassefabriker,

en väsentlig nedsättning av arbetstiden, så att denna på sina håll ej

alltför mycket skilde sig från 8-timmarsdagen. Belysande härför är, att

medan enligt 1917 års undersökning endast omkring 6 % av arbetarantalet

hade så kort arbetsvecka som 48 timmar och därunder, hade år

1919, att döma av de visserligen betydligt fåtaligare och över näringslivets

område delvis annorlunda fördelade uppgifterna till förevarande

undersökning, nämnda procenttal stigit till åtminstone 15. Förhållandevis

vanligast var denna arbetstid — förutom för gruvornas underjordsarbetare,

där den sedan länge varit hävdvunnen — inom grafisk

industri, bagerirörelse (särskilt föreningsbagerier), metallmanufaktur, hattfabriker

och vissa snickerifabriker. Genomsnittliga nettoarbetstiden per

vecka utgjorde vid sistnämnda tidpunkt enligt uppgifter från 1,174 företag

54’9 timmar (för icke-skiftarbetare), varför sålunda normalarbetsdagens

Arbetstidens införande skulle hava inneburit en förkortning av veckoarbetstiden med

^inom1 det9^ genomsnitt 6 å 7 timmar per vecka, vilket nära sammanfaller med

enskilda landssekretariatets och Sveriges allmänna verkmästareförbunds kalkyler,

näringslivet. vilka resulterat i resp. 6 och 7 V2 timmar.

Huru förhållandena år 1919 ställde sig inom olika näringsgrenar,

belyses av vidstående tabell, vilken tillika utvisar, vilken procentuell ned
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Arbetstidens förkortning- genom 8-tinuunrslagen inom olika yrkesgrupper.

Arbetstid per vecka

Arbetstid per

vecka

Yrkesgrupp

1919,

tim.

Nedsättning

Yrkesgrupp

Nedsättning

genom lagen

1919,

tim.

genom lagen

tim.

%

tim.

%

1

A. Icke-skiftarbetare.

7. Läder-, hår- o. gummiv.-

1.

Metall- o. maskinind. . .

53-7

5-7

10-6

industri.......

536

5ö

10-8

därav: järnverk.....

552

7-2

130

8. Kem.-tekn. industri . .

55-6

7-G

13-7

!

mek. verkstäder .

53l

5-1

9''6

därav: tändsticksfabriker

568

8-8

15-6

annan järn- o. me-

52-8

4-8

9-1

annan kem.-tekn.

tallindustri . .

industri . . .

55-1

7-1

12-9

2.

Jord- o. stenindustri. .

därav: kolgruvor ....

53-6

49-5

5-6

1-6

10-4

3-0

9. Byggnadsverksamhet .

52-6

4-C

8-7

;

i

övrig jord- o. sten- industri.....

53-9

59

10-9

10. Kraft-, belysn.-o. vatten- verk .........

56-3

8-3

14-7

i 3.

Träindustri......

därav: sågverk .....

55- 2

56- 6

7- 2

8- 6

13-0

15-2

11. Handel o. varulager .

54-4

ti‘4

11-8

snickerifabriker .

534

5-4

101

12. Landtransport ....

56-2

8-2

14-6

4.

Pappers- o. graf. ind. .

53-3

5-3

9-9

därav: banarbetare . . .

58-3

10-8

17-7

därav: pappersmassefabr.

58-6

8-6

15-2

Övriga.....

54-0

6-0

11-1

pappersbruk o.

pappfabriker . .

tryckerier . , . .

bokbinderier . . .

58-6

49-3

52-7

10-6

1-8

4-7

18-1

2-6

8-9

13, 14. Annan yrkesrörelse

därav: hotell o. restaur.- rörelse .....

64-6

64-6

16-6

16-6

25-7

25-7

5.

Livsmedelsindustri . .

55-0

7-0

12-7

Samtliga

54-9

69

12 b

därav: bagerier.....

51-4

3-4

6-6

sockerbruk . . .

bryggerier ....

58-7

57-7

107

9-7

18-2

16-8

B. Skiftarbetare,

chokladfabriker .

52-3

4-3

8-2

Järnverk .........

61-6

10-8

17-5

tobaksindustri . .

övriga......

54-0

54-6

60

6-6

ll-l

121

Pappersmassefabriker....

57-5

9-3

16 2

6.

Textil- o. beklädnadsind.

55-7

7-7

13-8

Pappersbruk........

59-4

11-4

19-2

därav: bomullsindustri. .

57-3

9-3

16-2

Sockerbruk........

79-9

250

31-3

ylleindustri . . .

beklädnadsindustri

58-2

52-7

10-2

4-7

17-5

8-9

Kem.-tekn. industri ....

56-3

5-3

9-4

Övriga......

55-0

7-0

12-7

Kraft-, belysn.- o. vattenverk

55''5

3-6

6-5

sättning av den dittills gängse arbetstiden 8-timmarslagens genomförande

innebar för olika branscher.1 Den längsta arbetstiden 1919, 64‘b timmar

i veckan, och följaktligen den kraftigaste nedsättningen (25‘7 %), företer

gruppen iannan yrkesrörelse», vilken får sin karaktär bestämd av hotell- och

restaurangpersonalens långa arbetstid. Beträffande de grupper av denna

personal, vilka beröras av 8-timmarslagen, sålunda i första hand kökspersonalen,

uppger Sveriges hotell- och restaurangpersonals förbund, att arbets
1

Arbetstiden efter lagens genomförande har för icke-skiftarbetare antagits vara jämnt 48 timmar,

medan beträffande skiftarbetare uträknats den verkliga arbetstiden.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

tiden 1919 varierade mellan 77 och 104 timmar per 7 dagars arbetsvecka,

och anger minskningen i den avtalsenliga arbetstiden till 4''3 timmar per

dag. Sveriges restaurantförening uppskattar minskningen till 35 %.

Den därnäst största minskningen (från i medeltal 58''7 timmar eller

med 18''2 %) företer sockerindustrien, och nedgången blir ännu större, om

man ser ej blott på dessa siffror för dagarbetarna, utan jämväl tar hänsyn

till kampanj arbetarnas, av skiftarbetare bestående huvudgrupp, vilken

övergick från tvåskift till treskift och därmed fick sin arbetstid under den

i denna bransch visserligen mycket korta säsongen nedsatt från 79''9 till

54''9 timmar i veckan eller med 31''3 %, vilket genomsnitt för arbetarnas

flertal innebar en reduktion av arbetsveckan från 84 till 56 timmar.

Sistnämnda relativt höga tal beror på arbetsrådets medgivande att under

pågående betkampanj få utsträcka arbetstiden till 56 timmar i veckan för

samtliga de arbetare, vilkas arbete förut bedrivits med kontinuerlig skiftväxling.

Dylikt medgivande har, med hänsyn till att arbetet där pågår året

om, mera sparsamt medgivits för arbetare vid våra övriga mera betydande

skiftindustrier, nämligen järn- och stålverk samt pappersmassefabriker

och pappersbruk. Vid dessa var emellertid redan före arbetstidslagen

detta arbete i viss utsträckning lagt på åttatimmarskift på tre lag, varför

reformen för ifrågavarande skiftarbetare innebar en nedsättning med från

i genomsnitt 58—62 timmar till 48—51 timmar i veckan eller med c:a 18 %.

Beträffande den förändring av antalet arbetstimmar per vecka, som

inträffade i och med 8-timmarslagens införande, skriver järnbruksförbundet,

att vid hyttorna, där arbetstiden redan förut i regel var 56

timmar, nu i enstaka fall en sänkning ägt rum från 84 till 56 timmar;

vid martinverken har arbetstiden i regel minskats från 72 till 48 timmar,

vid valsverken i regel från 64''5 till 48 timmar samt vid lancashireverken

i regel från 64''s till 48 timmar. Svenska metallindustriarbetareförbundet

uppger arbetstidssänkningen vid järnbruken till mellan 9 och 32 timmar

per vecka. Pappersmasseförbundet meddelar för sin industri, att arbetet å

de kontinuerligt drivna avdelningarna (kokeri, ångpannehus, syrehus) år 1919

i regel pågick i tre skift om 8 timmar med 7 skift och 56 timmar per

vecka och man samt för pappsalar, silerier in. m. likaledes i 3 skift om 8

timmar med 6 V3 skift och 50 2/3 timmar per vecka och man. För tiden

efter lagens ikraftträdande, säges det vidare, är den ordinarie arbetstiden

48 timmar per vecka och man, med anordning för de s. k. ständigeldsavdelningarna

av s. k. hoppande skift, varigenom visserligen driften här blir

kontinuerlig veckan runt, men det 19:e, 20:e och 21:a skiftet fullgöres

av reservmanskap. För arbetarna i vedrenseri och vedgård, sysselsättande

omkring 20 % av hela arbetsstyrkan, har övergång från två skift om 9

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

timmar till treskiftsgång måst ske på flera stiillen, medförande förutom

ökning av arbetarantalet åven eu effektiv arbetstid av endast 45 timmar

per vecka, då måltidsrast av en halv timme oundgängligen behöves. På

en del håll har skiftgång jämväl måst anordnas för reparationsarbetare,

elektriker in. fl. Pappersindustriarbetareförbundet meddelar, att vid den

kontinuerliga driften arbetstidens längd per vecka förkortats med i genomsnitt

8 timmar och för arbetarna i renserier, pappsalar och dithörande avdelningar

med c:a 6 timmar. För dagarbetarna inom dessa industrier synes

8-timmarslagen inneburit en reduktion av arbetsveckan från 55 59

timmar eller med i genomsnitt 15''s %. Ungefär lika stor var nedsättningen

inom sågverks- och textilindustrierna eller från i medeltal 57 timmar

och sålunda med c:a 16 %.

Obetydlig var arbetstidsförkortningen i första hand inom gruvdriften.

Enligt mellansvenska gruvförbundets och svenska gruvindustriarbetareförbundets

samstämmiga uppgifter utgjorde nämligen arbetstiden

under jord vanligen 48 timmar per vecka även före lagens ikraftträdande,

varför detta blott innebar, att arbetstiden ovan jord inskränktes från 57

till 48 timmar per vecka. Så gott som ingen var vidare förkortningen

inom tobaksindustrien, varest sedan maj (och juli) 1919 den effektiva

arbetstiden varit 48 timmar per vecka; tidigare var den emellertid 52—

57 timmar, och räknar därför svenska tobaksindustriarbetareförbundet

med en nedsättning av 4—9 timmar. Likartade hade förhållandena utvecklat

sig inom den grafiska industrien. Sveriges tryckeriers ° arbetsgivareförbund

upplyser sålunda, att den ordinarie arbetstiden ar 1919

med hänsyn till den väntade lagstiftningen minskades från 51 till 48

timmar i veckan. Svenska typografförbundet fäster uppmärksamheten

på, att 8-timmarsdagen för dagliga tidningar genomfördes 1904 samt att

man år 1919, efter arbetarnas krav, vid tidningstryckerierna införde 45

timmars arbetsvecka vid nattarbete och 42 timmar vid »delat dag- och

nattarbete».

Bland yrkesgrenar med jämförelsevis kort arbetstid 1919 framträder

även den mekaniska verkstadsindustrien. Utvecklingen härinom sammanfattas

av Sveriges verkstadsförening så, att före januari 1919 den

avtalsenliga arbetstiden inom den mekaniska verkstadsindustrien var 57

timmar per vecka (raster oberäknade). Emellertid uttogo icke alla verkstäder

denna medgivna arbetstid fullt. Vid en del tillämpades kortare

arbetstid, under det vi<i andra arbetstiden visserligen nominellt var 51

timmar, men den effektiva arbetstiden kortare, i det att vissa raster

(exempelvis frukostrast) ingingo i arbetstiden. Till följd härav beräknades

den faktiska ordinarie arbetstiden då i genomsnitt utgöra omkring

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

55V2 timmar. I det riksavtal, som antogs den 11 jan. 1919 och som vid

de flesta verkstäder tillämpades fr. o. m. mitten av januari månad nämnda

ar, fastställdes aibetstiden till o2 timmar. Vid en del verkstäder förkortades

arbetstiden ytterligare, varför den faktiska ordinarie veckoarbetstiden

omedelbart före lagens ikraftträdande kunde anses utgöra omkring 5173

timmar i genomsnitt. Uppgörelsen av år 1919 innebar dock i viss mån

blott en antecipering av lagstiftningen om arbetstidens begränsning, varför

denna inom den mekaniska verkstadsindustrien kan anses hava föranlett

en sänkning av den ordinarie arbetstiden från 5572 timmar till

48 timmar eller med e:a 15 %. Svenska metallindustriarbetareförbundet

räknar däremot blott med en sänkning av 3 timmar eller c:a 6 %.

Övergår man till förhållandena inom handel och samfärdsel, synes

för handelsarbetare, såsom magasinsdrängar, chaufförer o. d., den förut

gängse arbetstiden ha nedsatts med 1 å 2 timmar per dag, vilket även

bekräftas av Stockholms specerihandlareförening och svenska handelsarbetareförbundet.

Rörande förhållandena inom stuveriyrket meddelar Norrlands stuvareförbund,

att den avtalsenliga arbetstiden 1914 utgjorde 10 och 1919

9 timmar per dag. För åkeriarbetare ånger arbetsgivareförbundet för godsbefodran

förkortningen till 9 timmar per vecka. Svenska transportarbetareförbundet

taxerar arbetstidsreduktionen för arbetare till 1—172 timme och

för körsvenner till 172— 21/,2 timmar per dag. Vid landets enskilda järnvägar

var enligt en av svenska järnvägarnas arbetsgivareförening meddelad

statistik tjänstgöringstiden omkring den 1 juni 1919 för stationär

personal i genomsnitt 10‘i timmar per dag och för åkande personal

247 9 timmar per månad, vilken tid efter lagens genomförande nedgått

för stationär personal till 212 och för åkande till 208 timmar per månad;

vid järnvägarnas verkstäder nedsattes arbetstiden till 48 timmar pervecka

redan 1 juli 1919. Svenska järnvägsmannaförbundet uppger, att

tjänstgöringstidens längd tidigare varierade mellan 8—10 timmar per

tjänstgöringsdygn för stationär personal. För den åkande personalen

var tjänstgöringstiden c:a 250 timmar per månad.

Härmed har arbetstidsförkortningen inom det enskilda näringslivet

i korthet belysts, och må nu uppmärksamheten riktas på motsvarande

företeelse vid statens och kommunernas företag.

Arbetstidens Ser man först på arbetstidsförhållandena för arbetspersonalen vid

vid statens st?ten? verk> växlade vid försvarsverken arbetstidsnedsättningen från 3 till

och kommu- 15 timmar i veckan, men synes i allmänhet ha hållit sig vid 1 timme

ne''heten.'''' Per dag. Vad beträffar kommunikationsverken, har för postverkets arbetare

arbetstidsregleringen medfört en förkortning av 3—6 timmar per

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

vecka (med undantag för frimärkstryckeriet, där arbetstiden år 1920

ökades från 7 till 8 timmar). Telegrafarbetarna (verkstads- liksom linjearbetare)

ha genom normalarbetsdagen fått 4 timmar kortare arbetsvecka,

liksom även järnvägarnas verkstads- och anläggningsarbetare. För de

sistnämnda var dock arbetstiden ursprungligen 57 timmar per vecka, men

sänktes densamma till 52 timmar fr. o. m. augusti 1917 och ytterligare

till 48 timmar år 1919.

Vid vattenfallsverkets anläggningar uppgives arbetstiden i fem fall ha

minskats med 3 timmar, i ett fall med 4 timmar och i ett fall med 6 timmar.

Att märka är dock, att avkortningen kommer i en delvis annan belysning,

om man tager hänsyn till, att successiv beskärning av arbetstiden

redan tidigare ägt rum. Före den 1 aug. 1917 arbetades nämligen vid

verkets byggnadsarbeten 57 timmar per vecka, men nedsattes då arbetstiden

till 54 timmar, varefter följde ytterligare reducering fr. o. m. 1 maj

1918 till 52 timmar, fr. o. m. 1 april 1919 till 51 timmar samt fr. o. m. 25 maj

1919 till 48 timmar per vecka. På likartat sätt ha arbetstidsförhållandena

utvecklat sig vid de fiskehamnsanläggningar m. fl. arbetsställen, som höra

under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Sänkningen här synes i regel

hava utgjort IV2 å 2 timmar per dag. Från en arbetsplats förklaras

frågan omöjlig att besvara, enär dessa arbeten vore att betrakta som

säsongarbeten och arbetarna tillförne inrättat sig efter väderlek och årstider

med härav föranledda starka variationer i arbetstidens längd.

Yad nu sagts, gäller blott verkens anläggnings- och verkstadsarbetare.

Ser man på den egentliga driftspersonalen, har lagens inverkan

varit väsentligt mindre. Inom postverket uppges i det stora hela ingen

förkortning hava ägt rum, enär tjänstgöringstiden redan före de nya bestämmelsernas

ikraftträdande i stort sett var begränsad inom ramen för

densamma. Även vid statens järnvägar hade man redan före lagens

tillkomst slagit in på begränsning av tjänstgöringstiden, så att denna

vid tiden för lagens genomförande i viss utsträckning höll sig vid omkring

8 timmar per dag. Inom trafikavdelningen var detta sålunda förhållandet

för en tredjedel av den stationära och omkring hälften av den

åkande personalen. Det förut obligatoriska övertidsarbetet lär emellertid

numera kunna uttagas blott i mycket begränsad utsträckning. Anmärkas

kan också, att den personalen åliggande söndagstjänstgöringen nödvändiggör

en inskränkning av tjänstetiden per söckendag till i medeltal 7

timmar 26 minuter. För tullverkets vaktmästare vid lokalförvaltningarna

uppges arbetstiden hava förkortats med c:a 1 timme per dag.

Övergår man därefter till stadsliommunernas verk och arbeten, innebar

den förändring av antalet ordinarie nettoarbetstimmar per vecka,

8—222653.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

som skedde genom 8-timmarslagens genomförande, för flertalet kommunala

arbeten i Stockholm, Göteborg och Malmö eu nedsättning från 51

eller 52 timmar år 1919 till 48 timmar år 1920 (och 1921). Vid ett par

arbeten i Stockholm har nedsättningen varit större (ända till 15 timmar).

För de tekniska verkens personal anges i 4 fall reducering från 51 och

i 6 fall från 52 timmar. Vid ett företag var 8 timmars arbetsdag införd

redan före år 1919, medan i 2 fall arbetstiden översteg 54 timmar.

För övriga större städers vidkommande har minskningen av arbetstiden,

att döma av drätselkamrarnas uppgifter, i allmänhet varit väsentligt

högre. För inalles 22 städer, varifrån upplysningar härom föreligga,

anslås reduceringen i 5 fall till 3 timmar per vecka, i 3 fall till 4—6 timmar

och i 14 fall till 8—12 timmar. Ser man åter på svaren från de enskilda

arbetsplatserna, anges minskningen för gatuarbeten o. d. i 4 fall till 3

timmar, i 3 fall till 4 timmar och i 5 fall till mer än 4 timmar (högst 9

timmar). I 2 fall tillämpades redan tidigare 48 timmars arbetsvecka.

Vid de tekniska verken har förkortningen uppgivits vara 3 timmar (3 arbetsställen),

4 timmar (7), 6 timmar (4) samt 7—12 timmar (17). Vi

3 verk arbetades redan år 1919 48 timmar per vecka.

Beträffande de mindre städerna har från 3 orter uppgivits en reducering

av 3 timmar per vecka, medan denna i 4 fall uppskattats till 4 timmar, i

6 fall till 6 timmar, i 3 fall till 8 timmar och i ej mindre än 27 fall till 9—12

timmar. Även vid de i dessa orter bedrivna arbetena synes arbetstidsbegränsningen

sålunda i regel varit större än i storstäderna, vilket jämväl framgår

av svaren från byggnadskontor och tekniska verk, som i regel anslå densamma

till 8 å 9 timmar. Inskränkningen av den fastställda arbetstiden har

tidigare förekommit vid ett fåtal arbetsställen, huvudsakligen byggnads- o. d.

arbeten. Sålunda svaras i 4 fall, att arbetstiden under senare halvåret

eller hösten 1919 nedsatts till 51 timmar per vecka mot förut c:a 57 timmar,

vilket väl närmast får betraktas som ett förskott på 8-timmarslagen. I

ett par fall uppges, att arbetstiden vid dylika arbeten under vintermånaderna

vant 45—47 timmar. Ett av vattenverken har från aug. 1921

tillämpat 5 dagars arbetsvecka och vid ytterligare en arbetsplats arbetas

från och med samma tid endast 4 dagar per vecka av samma arbetare.

Vad nu sagts, gäller vanliga dagarbetare. För skiftarbetare, vilka

pläga utgöra 20—40 % av de tekniska verkens hela arbetspersonal, utgjorde

den genomsnittliga bruttoarbetstiden per vecka

1919, tim.

1921, tim.

Förkort-

ning, %

Stockholm, Göteborg o. Malmö.....

......56-8

48-5

14-6

Övriga större städer.........

......53-5

48-4

9 f>

Smärre städer............

......56-4

52-7

6-6

Samtliga orter............

......56-G

48''6

14-1

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Vid spårvägarna, diir arbetet övervägande var fördelat på »pass»,

utgjorde genomsnittliga bruttoarbetstiden per vecka år 1919 56‘2 timmar

men år 1921 48‘o timmar, sålunda en nedsättning med 14''e %.

6. Åttatimmarslageu och säsongarbetet.

Vid de i det föregående meddelade beräkningarna rörande arbets- 8-timmars-^

tidens förkortning genom 8-timmarsdagens införande bar man i regel ut- af{™0ng0m

gått ifrån, att arbetet skulle pågå året om. Det är emellertid ett väl- yrkena.

bekant faktum, att jämväl under fullt normala förhållanden på näringslivets

område arbetet inom många och betydande yrkesgrenar regelmässigt

plägar avstanna eller åtminstone i hög grad avsaktas under vissa tider på

året. Särskilt på grund av de klimatiska förhållandena är detta säsongarbete

i vårt land mera omfattande och betydelsefullt än i flertalet andra

länder, och det trycker speciellt sin prägel på socker-, tegel- och torvindustrierna,

på åtminstone den mindre sågverks- och kvarnrörelsen, på

byggnadsindustrien och stuverirörelsen samt på flertalet hantverksfack.

Vad detta säsongarbete faktiskt betyder så väl för vederbörande

yrkesgrenar som för arbetarna inom detsamma belyses bl. a. genom en av

de inom socialdepartementet tillkallade byggnadsarbetarsakkunniga föranstaltad

arbetsstatistisk undersökning rörande husbyggnadsverksamheten i

Sveriges städer och stadsliknande samhällen. Enligt denna utgjorde

byggnadsarbetarnas faktiska arbetssäsong år 1919 c:a 1,900 timmar eller

föga mer än två tredjedelar av den möjliga arbetstiden, vilken enligt då

gällande kollektivavtal kunde uppskattas till 2,600 å 2,700 timmar per

år. Tager man hänsyn till, att den effektiva arbetstiden alldeles övervägande

infaller under tiden mars—oktober samt att under månaderna

november—februari blott ett mycket ringa antal arbetstimmar komma per

man och vecka, inses det lätt, att normalarbetsdagens införande inom ett

dylikt fack kan antagas hava betytt en genomsnittlig arbetstid per år

räknat av endast c:a 35 å 40 timmar per vecka, detta likväl under förutsättning

att arbetssäsongen bibehållits i huvudsak oförändrad och ej

förlängts genom förbättrad arbetsorganisation e. d.

Mot bakgrunden härav är det knappast ägnat att förvåna, att från

många håll kritik riktats mot 48-timmarsveckans schablonmässiga tilllämpning

jämväl för säsongarbetare.

Förhållandet påtalas i första hand av ledarna för statens anläggningsarbeten.

Beträffande telegrafverkets linjearbeten framhålles, att särskilt i

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Norrland, där de flesta arbetena äro sommararbeten, måste till följd av

arbetstidens begränsning flera lösarbetare intagas sommartiden, för att

åter avskedas till vintern. På detta sätt blir arbetstidsbegränsningen en

orsak till ökad arbetslöshet vintertiden inom en stor del av distriktet.

Även från statens järnvägars byggnadsarbeten påpekas olägenheterna

med den alltför korta sommararbetstiden med orden: »Lagens mindre

gynnsamma ekonomiska verkan skulle i viss mån mildras, därest den

för byggnadsarbetarna nödvändiga kortare vinterarbetstiden kunde utjämnas

med något längre arbetstid på sommaren, varigenom arbetstiden

per år skulle närma sig till den årliga arbetstiden för mera stationära

arbeten.» Ett antal arbetschefer vid statens väg- och vattenbyggnadsarbeten

göra likaledes gällande, att dessa arbeten ha karaktären av säsongarbeten,

för vilka lagen sommartid visat sig allt annat än lämplig.

Följande två uttalanden må anföras som typiska:

1) »Lagen är synnerligen olämplig för väg- och vattenbyggnadsföretag,

vilka huvudsakligen kunna bedrivas, då tjälen är ur marken

och då behöva forceras.»

2) »Ifrågavarande friluftsarbeten äro delvis närmast att hänföra

till säsongarbeten och arbetarna kunna i allmänhet ej beräknas vara i

närheten av hemmet. I regel är det unga, kraftiga arbetare, som ge sig

till dylikt arbete. De fordra god förtjänst under sommarmånaderna

och tillbringa ofta vintern i sin hemtrakt. För dylika arbetare innebär

arbetstidens begränsning tydligen en olägenhet, och den förlängda fritiden

kan ej förväntas bli använd till förädlande sysselsättning.»

Den privata byggnadsindustriens uppfattning torde komma till

synes i följande uttalande av svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund:

»För en så utpräglad säsongindustri som byggnads
industrien

är lagen om arbetstidens begränsning i särskild grad olämplig.

Inom denna industri kan nämligen den ordinarie eller avtalsenliga

arbetstiden ej till fullo utnyttjas under vintermånaderna. Under dessa

har arbetstiden på grund av dagsljusets kortvarighet så väl före som efter

lagens ikraftträdande varit betydligt kortare än 48 timmar per vecka.

Därjämte bortfalla vid hithörande arbeten helt eller delvis ett flertal

arbetsdagar genom otjänlig väderlek m. m. Den härigenom uppkommande

minskningen i arbetstiden per år är avsevärd. Under normala

förhållanden förefinnes därför ett starkt behov av en häremot svarande längre

arbetstid under den tjänliga årstiden. Den arbetstid på 51 timmar

per vecka, som rådde omedelbart före lagens ikraftträdande och vilken

arbetarna tilltvingade sig vid uppgörelsen inom byggnadsindustrien år

1&18, måste anses alldeles för knapp för åstadkommande av en dylik

opaginerad Kontrollera mot PDF

(51

utjämning. Vid jämförelse med övrig industri framgår sålunda, att det

vid 48 timmars arbetsvecka för byggnadsindustrien erfordras minst (i

timmars längre arbetstid per vecka under den ljusare årstiden än för

industrien i allmänhet, för att arbetstiden per år skall bliva något så

när lika. Skall överhuvudtaget en i lag fixerad arbetstid gälla för hithörande

arbeten, bör den därför på grund av anförda förhållanden åtminstone

beräknas såsom medeltal för hela året. I annat fall skärpes

ytterligare denna verksamhets säsongkaraktär med därmed följande betänkliga

följder för samhället, då i stället alla krafter borde inriktas på

ett mildrande och utjämnande härav.»

Hantverkets särställning i fråga om detta och vissa andra av de

arbetsförhållanden, vilka rönt inverkan av 8-timmarslagen, framhålles av

styrelsen för Stockholms hantverksförening i följande ordalag: »Vid en

utredning av 8-timmarslagens verkningar bör hänsyn tagas till de olika

villkor, under vilka hantverket arbetar i förhållande till storindustrien.

I de flesta hantverksyrken möter det stora svårigheter att inrätta arbetet

efter gällande tidsbestämmelser, då tilloppet av beställningar dagligen

växlar i omfattning och arbetena äro av olika brådskande natur. Väntetider,

som ofta uppstå vid beställningsarbeten, beskära den ordinarie

arbetstiden ytterligare, och den sålunda förlorade tiden kan endast ersättas

med övertid, då i regel endast en man kan sysselsättas vid samma

arbete. För yrken, i vilka arbetet delvis bedrives på verkstaden, delvis

på arbetsplatser utomhus, faller det sig likaledes svårt att indela arbetet

i de snäva former, som arbetstidslagen föreskriver. Och utvägen att

genom särskild ansökan om tillstånd att vid tillfälligt behov få arbetstiden

utökad med vissa övertidstim mar är både för osäker och omständlig

att komma till användning. Vad säsongyrkena angår, kräva de ena

årstiden längre arbetstid, under det de andra tider kunna nöja sig med

kortare. Och för beställningsyrken är det av naturliga skäl omöjligt att

genomföra en jämn arbetsfördelning över olika årstider. Styrelsen tilllåter

sig hemställa, att, vid eventuell omredigering av 8-timmarslagen,

nödig hänsyn tages till hantverkets behov av en efter arbetstillgången

avpassad indelning av den för år anslagna arbetstiden samt att sådana

bestämmelser fastställas, att ansökningar om tilldelning av extra övertidstimmar

kunna expedieras på kortast möjliga tid.»

Det bör emellertid nogsamt beaktas, att den kritik, som sålunda

riktas mot 8-timmarslagen från säsongyrkenas sida, knappast träffar

själva lagen i dess nuvarande ordalydelse, utan egentligen dess tillämpning.

I § 5 mom. 1 av lagen stadgas nämligen, att om för visst arbete

arbetstiden i väsentlig mån är beroende av årstiden eller väderleken m. m.,

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

arbetsrådet kan medgiva, att arbetstiden allenast begränsas så, att den

i genomsnitt för viss angiven tidsrymd kommer att uppgå till högst 48

timmar i veckan.

Hittills har nu åsyftade tidrymd veterligen icke utsträckts längre

än till fyra veckor. Att ej året eller säsongen fått läggas till grund,

torde närmast bero på motstånd från arbetarhåll, där man icke synes

hava gjort klart för sig den faktiska skillnaden mellan årsarbete och säsongarbete

utan fruktar att på denna väg kränka 8-timmarsdagens princip.

Belysande för arbetaropinionen, som på denna punkt tydligen är

väsentligt snävare än lagens bokstav, är följande uttalande från svenska

transportarbetareförbundet: »Arbetsrådets beslut att få sammanräkna ar
betstiden

vid hamnarna under fyra veckor till 192 timmar betyder faktiskt

detsamma som lagens upphävande för ifrågavarande arbetare.»

7. Åttatimmarslagen och övertidsarbetet.

Inskränk- För de yrkesgrenar, vilka före 8-timmarslagens ikraftträdande på

övertidsar- egen hand infört 48-timmarsveckan eller en arbetsvecka, som blott med

betet genom några timmar avvek därifrån, exempelvis gruv-, tobaks-, tryckeri-, verklagen.

g^a(jg_ ocb byggnadsindustrierna, synas lagens mest kännbara verkningar

bestått i de restriktioner den med hänsyn till upprätthållandet av 8-timmarsdagens

princip satte för övertidsarbetet, vilket ditintills i regel icke

varit begränsat på annat sätt än genom den större eller mindre merbetalning

kollektivavtalen stipulerade för arbete utöver det ordinarie. Enligt

1919 års arbetstidslag fick dylik extra arbetstid utan särskilt tillstånd

uttagas för vuxna arbetare med högst 25 timmar under loppet av en

kalendermånad och 150 timmar under ett kalenderår, vartill kommo ytterligare

resp. 10 och 75 timmar, vilka på ansökan kunde meddelas av yrkesinspektionens

chefsmyndighet. Vid 1921 års revision ökades den utan tillstånd

uttagbara övertiden till 30 timmar per kalendermånad och 200 per

kalenderår, vartill kunna komma ytterligare resp. 20 och 120 efter prövning

av arbetsrådet. I vad mån övertidsarbete faktiskt kommit till användning

under åren 1919—1921 belyses av vidstående tabell, utvisande antalet

arbetare med övertidsarbete vid 465 särskilda arbetsställen, varifrån

detaljerade uppgifter meddelats i ifrågavarande avseende.

Då övertidsarbetet utgör det industriella arbetets mest rörliga del,

vars förekomst och omfattning under olika år och årstider i hög grad

växlar med konjunkturer och säsonger, ligger det i sakens natur, att restriktioner

av ovan angivna innebörd knappast kunna ha undgått att mången

opaginerad Kontrollera mot PDF

G3

Övertidsarbete vid vissa arbetsställen under åren 1919, 1920 och 1921.

Yrkesgrupp

Arbetare med övertidsarbete

Ökning ( + ) eller

minskning (—) i %

1919

1920

1921

1919-

1920

1920-

1921

Antal

%

Antal

%

Antal

%

1. Metall- och maskinindustri . .

23,326

58-8

23,289

55-6

15,092

46''7

_

0''2

-35''2

därav: järnverk ........

5,962

42-4

6,355

48-3

4,078

35''4

+

6*6

—35-8

mekaniska verkstäder . .

15,805

68-5

15,898

61-5

10,143

53''0

+

>6

-36-2

annan järn- och metallind.

1,559

606

1,036

35-9

871

52''3

—

33-5

— 15''9

2. Jord- och stenindustri.....

3,507

39-4

3,589

392

2,304

28''8

+

2''3

-35-8

därav: kolgruvor ........

595

22-7

624

23-8

567

19''6

+

4''9

- 9''1

övrig jord- och stenindustri

2,912

46-4

2,965

45''G

1,737

33*9

+

1''8

-41''4

3. Träindustri..........

3,754

415

4,525

46''6

3,416

47''6

4-

20''5

-24''5

därav: sågverk .........

3,339

40-0

4,153

45''8

3,094

46''4

+

24-4

—25''5

snickerifabriker.....

415

60-9

372

57''9

322

63''9

—

10''4

-13''4

4. Pappers- och grafisk industri .

6,237

70-0

6,462

62-2

4,947

52''6

+

3''G

-23''4

därav: pappersmassefabriker . . .

3,714

63*2

4,488

63-8

3,478

52-8

+

20-8

—22''5

pappersbruk och pappfabr.

120

31-7

189

35-6

127

26-7

+

57''6

—o2*8

trvckerier........

1,366

89-5

1,095

69''9

833

61''1

—

19''8

—23''9

bokbinderier......

1,037

92-1

690

54''6

509

52''0

—

33-5

—26''2

5. Livsmedelsindustri......

9,940

60-2

8,492

46''5

8,235

45''9

—

14''6

- 3-0

därav: bagerier.........

170

500

123

36*4

158

45''0

—

27-6

-t 28''5

sockerbruk .......

5,433

72-0

5,379

57''0

5,178

54''9

—

10

— 3''7

bryggerier.......

1,110

69-2

1,405

77-4

1,367

72''3

+

26''G

— 2*7

chokladfabriker .....

520

68-0

269

28''1

390

46-4

—

48''3

+ 45''0

'' tobaksindustri......

2,058

36-9

583

11-1

539

12-0

—

71-7

- 7''5

Övriga.........

649

77-7

733

71''9

603

61''2

+

12-9

-17''7

6. Textil-och beklädnadsindustri .

1,994

20-7

3,024

27''6

2,789

27-6

+

51''7

- 7 8

därav: bomullsindustri.....

836

18-2

1,030

19''9

1,144

22-7

+

23''2

+ 111

ylleindustri.......

576

23-9

890

29-6

1,045

36''7

+

54-5

+ 17-4

beklädnadsindustri ....

339

38-7

439

44''0

277

36''9

+

29''5

-36''9

Övriga.........

243

14-0

665

37''6

323

18''5

+173-7

-51''4

7. Läder-, hår- och gummivaruind.

687

31-0

1,118

42-3

786

3S''0

+

62''7

-29-7

8. Kcmisk-teknisk industri ....

1,907

66‘4

2,455

80''1

1,625

64-4

28-7

-33''8

därav: tändsticksindustri ....

264

25-6

780

65''9

406

41''4

+ 195-5

-47-9

annan kemisk-teknisk ind.

1,643

89-3

1,675

890

1,219

79''0

+

1''9

-27''2

10. Kraft-, belysnings- o. vattenverk

31

356

46

33-3

34

32-7

+

48''4

-26''1

11. Handel och varulager.....

271

60-8

310

66-7

313

82-2

+

14''4

+ 1''0

1 12. Landtransport........

921

65-9

818

57-9

586

48''3

—

11''2

-28''4

1 därav: banarbetare.......

435

55-3

345

41-0

171

25''5

—

20''7

—50''4

Övriga.........

486

79-7

473

83-0

415

76''6

—

2''7

-12''3

i 13, 14. Annan yrkesrörelse ....

31

5-9

41

6''6

31

5''1

+

82-3

-24''4

Samtliga.............

52,606

48-3

54,169

45-4

40,158

89-3

+

30

-25''9

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

verka tryckande och föranleda klagomål, vilka i åtskilliga fall järnmedgivna

val framförts till utredningen.

övertiden. Särskilt ofta hava klagomål försports från de egentliga säsongyrkena,

vilka i samband med säsongförhållandena i allmänhet omnämnts i föregående

kapitel. Men även inom den egentliga fabriksindustrien föreligga

starka önskemål att för tillgodoseende av sig yppande mera tillfälliga

arbetsbehov kunna möjligast fritt förfoga över en icke alltför knappt tillmätt

extra tid, helst icke belagd med övertidsarbetets relativt dyra premie.

Inom metallindustrien är det särskilt skeppsvarven, som synas hava

ett avsevärt ökat behov av övertidsarbete. Härom meddelar ett varv:

»Verkningarna av arbetstidslagen hava, vad vårt skeppsbyggeri med samtliga dess underavdelningar

beträffar, endast varit ägnade att kraftigt bidraga till en mycket avsevärd ökning

i svårigheterna att — i all synnerhet numera efter depressionstidens inbrott — erhålla

beställningar, icke allenast å nybyggnader, utan framför allt i fråga om fartygsreparationer,

där det ju undantagslöst är av allra största vikt att erforderligt övertidsarbete kan tillgripas

alldenstund vid exempelvis ett haveri fartyget i fråga måst avbryta sin resa och vederbörande

rederi givetvis i första hand begagnar sig av det varv, som kan prestera icke allenast

lägsta pris utan i all synnerhet kortaste leveranstid, och har följden av arbetstidslagen

för oss blivit den, att ett avsevärt antal reparenter gått oss ur händerna och skickats till

utländsk reparationshamn, till stort förfång för oss, för vår arbetarstam och för samhället.

Sedan högkonjunkturens nybyggnadsbeställningar upphört, äro vi numera huvudsakligast

hänvisade till utförande av reparationsarbeten, men dels hava de genom 8-timmarsdagen

höjda arbetslönerna försvårat konkurrensen avsevärt, icke minst därigenom att en emot löneförhöjningen

svarande ökning av arbetskapacitet och arbetsintensitet helt uteblivit, dels ökas

denna svårighet ytterligare därigenom att vi nu endast äro hänvisade till den lagstadgade

arbetsdagen utan möjlighet att utsträcka arbetet så långt som förhållandena kräva.

Men även vid ett inträffande bättre internationellt finansläge och en därmed åtföljande

större lust till beställningar av nybyggnadstonnage komma svenska skeppsbyggerier

givetvis att stå i sista rummet, så länge icke verkligt korta leveranstider kunna garanteras.

I all synnerhet under depressionstider har det alltid visat sig av den allra största vikt att

kunna framkomma med snabba leveranser av förekommande nybyggnadsbehov, tv med den

skarpa konkurrens, som just då gör sig gällande, gäller icke blott att komma med billigaste

pris, utan framhålles i allmänhet av köparen, att stor vikt ligger speciellt på leveranstiden,

och av de många utländska förfrågningar, som gjorts under den gångna vintern, hava alla

utan undantag avsett leveranser under så kort tid, att det efter svenska förhållanden nu

vore alldeles omöjligt medhinna en dylik leverans utan att kunna räkna med en oinskränkt

arbetstid. Det är icke nog att ha tillräcklig arbetarnumerär att förfoga över, utan är det

också i främsta rummet nödvändigt, att befintlig yrkesarbetarstam kan av industrien disponeras

i den utsträckning, som omständigheterna påfordra.

Genom en stor del tillfölje 8-timmarslagens verkningar sålunda förlorade arbeten har

följden blivit den, att den under i full utsträckning pågående drift alltid förekommande utbildningen

av yrkesarbetare inom alla avdelningar av helt naturliga skäl nu ligger fullständigt

nere och kommer icke att kunna återupptagas, så länge icke arbetstidslagens menliga

inverkan upphört. Dessutom skingras nu en stor del yrkeskunnigt folk, vars arbetsrutin i

facket givetvis hinner att i avsevärd grad reduceras under den tid de äro skilda från sitt

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

verkliga yrke. Vid ett skeppsbyggeri, inom vars reparationsavdelning tillfällen ofta kunna

yppa sig att erhålla tillfälliga arbeten, kan ju icke i en hast uppmobiliseras det häremot

svarande behovet av yrkesarbetare, och går följaktligen numera den ena beställningen förlorad

efter den andra därigenom att arbetstiden är otillräcklig och övertid icke får tillgripas.

Störa extra arbetsförtjänster gå härigenom ofta förlorade, icke minst för arbetspersonalen,

och komma i stället vanligtvis utlandet till godo.»

Även vissa mekaniska verkstäder som arbeta på export, göra uttalanden

i samma riktning. Så skrives från en stor verkstad i Stockholm:

»Lagen har för vårt vidkommande haft en avsevärd och ogynnsam inverkan i fråga

om övertidsarbetet. Före dess ikraftträdande hade vi i många år ett i stort sett konstant

arbetarantal, vilket var något lägre än vad som behövdes för normal produktion. Då produktionen

var mycket inskränkt, vilket undantagsvis inträffade, arbetade vi med inskränkt

arbetstid; då produktionen var något under normal, hade hela arbetsstyrkan full sysselsättning

på ordinarie arbetstid. Då produktionen var normal, var det nödvändigt att i ringa

utsträckning tillgripa övertidsarbete, och då produktionen var avsevärt över normal, måste

hela arbetsstyrkan arbeta på övertid. Härtill voro arbetarna i regel synnerligen villiga, vilket

visas bäst därav, att vi ej brukade betala övertidsprocent vid ackordsarbete. Upprepade

gånger inträffade ock, i synnerhet mot slutet av året, att arbetarna själva gjorde framställningar

om att få arbeta på övertid.

I och med lagens ikraftträdande ändrades detta för så väl oss som arbetarna gynnsamma

förhållande fullständigt, i det arbetarna ju dels av lagen hindrades från oinskränkt

övertidsarbete, dels ej längre voro synnerligen villiga därtill ens inom lagens ram och dels

absolut vägrade utföra något som helst övertidsarbete utan övertidsbetalning. Härigenom

har det blivit för oss nödvändigt att, till arbetarnas stora nackdel och även till vår egen,

tillgripa variationer i arbetarantalet allt efter som produktionen behövde ökas eller minskas.

I frågan om offerter till utlandet förloras många beställningar, om icke kort leveranstid

gives, och med nuvarande 8-timmarsarbetsdag, hava vi mycket begränsad möjlighet att

vid behov arbeta på övertid i erforderlig utsträckning. Leveranstiderna kunde hållas före

1920 i utsträckning, som nu ej längre är möjligt. Det kan exempelvis inträffa, att underleverantörer,

t. ex. av smide och gjutgods, av olika skäl ej kunnat fullgöra sina leveranser

till verkstaden på bestämd tid. Förr kunde dylika förseningar utjämnas genom att verkstaden

arbetade på övertid i erforderlig utsträckning, och därför inträffade det sällan, att

leveranstider överskredos.

Vid all export är det av största vikt, att en viss avsändningsdag för gods hålles.

Varor, som skola exporteras till transoceana länder, exempelvis Indien och Japan, måste

sändas, då båtlägenheter finnas. Till vissa länder kan det dröja 1 å 2 månader mellan

varje lägenhet och lätt inses härav vikten, att tillräckligt övertidsarbete blir möjligt för utjämning

av leveranstider. En leveranstid kan kanske minskas 1 ä 2 månader genom övertidsarbete,

om en maskin blir färdig på 1 eller 2 dagar kortare tid. Utvägen att omlasta

i något land med täta transoceana förbindelser finnes ju, men dylika omlastningar fördyra

varan så avsevärt, att prisskillnaden kanske omöjliggör konkurrens om beställningar.

De enligt 8-timmarsdagen stipulerade 30 timmarna övertidsarbete per månad och

arbetare äro ej tillräckliga för dessa beställningar, enär det vanligtvis blott kan sättas ett

fåtal arbetare på samma arbete och det även kan förekomma, att maskinarbetare finnas i

tillräcklig grad, men ej kompetenta uppsättare och montörer.

8- timmarsdagen har även medfört, att järnvägarna stänga sina expeditioner för avsändning

av gods kl. 5 i stället för förut kl. 1 e. m. Därav följer även, att sådant gods,

9— 222653.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

som telegrafiskt beställes och som kan vara färdigt i verkstaden kl. 5 e. m., icke hinner

avsändas samma dag på grund av järnvägens tidiga stängningstid. Industrien måste hava

fordran på, att de organ, som handhava den allmänna samfärdseln, icke genom arbetstidslagar

eller andra restriktioner förlamas.

På grund av vad här ovan anförts, anse vi, att särskilt för exportindustrien 8-timmarsarbetslagen

medfört avsevärda och onödiga svårigheter och olägenheter. För vår del

önska vi, att denna lag snarast möjligt helt slopas eller så modereras, att den lämnar oss

möjlighet att behålla och tillfredsställa vår utländska kundkrets, vad priser och leveranstider

beträffar. Denna vår export över hela världen, som skapats genom mångårigt, målmedvetet

och dyrbart arbete, utgör numera c:a 80 % av hela vår tillverkning, vilken år 1920

uppgick till i runt tal 20 milj. kr. Den nu ifrågavarande lagen hämmar genom dessa

inskränkningar i avsevärd grad vår export och minskar vår möjlighet att bereda arbete åt

svenska medborgare.»

Beträffande övertidsarbetet meddelar pappersmasseförbundet, att

dylikt arbete för närvarande betalas med 50 resp. 100 % förhöjning å

vardagar och söndagar, men att bland arbetarna motviljan mot att arbeta

å övertid på de senaste båda åren blivit starkare, och detta vållar också

särskilt svåra olägenheter, då det är alldeles ofrånkomligt att ordna en

hel del viktiga arbeten med reparationer, omläggningar och dylika arbeten

av många slag å tid utom den ordinarie tiden.

Sveriges tryckeriers arbetsgivareförbund meddelar, att den avtalsenligt

tillåtna övertiden före 1 jan. 1920 var 10 å 12 timmar i veckan mot

en med 50, 100 eller 150 % höjd avlöning. Denna rätt blev genom 1919

års lag inskränkt till 25 timmar i månaden och 150 timmar om året, vilket

stadgande utövat en direkt skadlig verkan på boktryckerinäringen. Denna

vore nämligen kanske i högre grad än andra beroende av ojämna beställningar.

Arbete på lager förekomme knappast. Arbetena vore ofta av

brådskande natur. Då arbetarna själva före lagens tillkomst i allmänhet

villigt åtagit sig övertidsarbete — tillfälligtvis även utöver de stadgade

10 å 12 timmarna i veckan — och därför erhållit en god extra ersättning,

bortföll denna elasticitet i tillgången på arbetskraft till största delen tillföljd

av lagens snäva begränsning av övertiden. Dispenser ha medgivits

för riksdagstryck och tidningar, men för de vanliga tryckeriernas beställningar

föreligger även ofta liknande behov, vilka nu endast i ringa mån

kunna tillfredsställas. Under rådande depression har detta behov icke i

så hög grad gjort sig gällande, men med normala konjunkturer lärer det

komma att väsentligt ökas. Den utvidgning av rätten till övertid, som

givits genom lagen den 22 juni 1921, är icke tillräcklig för normala

förhållanden. Förbundet uttalar i enlighet härmed en önskan om rätt att

använda övertid under 50 timmar per månad och 300 timmar per år.

I samma riktning gå svenska detaljisternas herrkonfektionsförbunds

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 7

och klädningssömnadsförbundets yttranden i denna fråga. De gå ut på,

att lagen icke tagit tillräcklig hänsyn till säsongarbetet och nödvändigheten

av att kunna anpassa arbetsintensiteten efter växlande förhållanden.

Under den brådska, som härskar under varje säsong, heter det, är man

ofta nödsakad att välja mellan å ena sidan arbetsstagnation med åtföljande

försening av leveranserna och å andra sidan anlitande av tillfällig,

obeprövad arbetskraft. Hade mera övertid tillåtits, så hade även

arbetarna kunnat förtjäna betydligt mer än nu. Revisionen av lagen

hade ej förbättrat ställningen, då den extra övertid, som behövdes under

säsongmånaderna, icke beviljats; i själva verket både antalet tillåtna övertidstimmar

per månad sänkts från 35 till 30. Önskvärt vore därför, säga

förbunden, att vi med bibehållande av nuvarande maximitid av 200 timmar

per år kunde ha rätt att under säsongen uttaga minst 50 å 60

timmar per månad i övertid. Vidare anföres, att flera av förbundens

medlemmar påpekat de betänkliga olägenheter, som arbetstidsbegränsningen

medför beträffande kommunikationsmöjligheterna. Den tidigare stängningen

av järn vägsexpedition erna omöjliggör exempelvis ofta att omedelbart

befordra de varor, som först mot arbetstidens slut bliva färdiga för

leverans. I all synnerhet hade den tidigare lördagsstängningen i flera fall

förorsakat beklagliga förseningar.

De av arbetarorganisationerna gjorda uttalandena i frågan andas

genomgående motvilja mot övertidsarbetets utsträckning såsom enligt deras

förmenande avseende att på en bakväg återinföra den förutvarande längre

arbetstiden. Typiskt för denna tankegång är det, när svenska textilindustriarbetareförbundet

yttrar, att genom revisionen av 1921 arbetstiden

i praktiken i stället för 48 i de flesta fall blivit 54 timmar per vecka.

Till möjliggörande av kontroll å iakttagande av bestämmelserna

rörande övertidsarbete m. m. föreskrives i 8-timmarslagen bokföring över

mängden av övertidsarbete m. m. efter visst system. Rörande denna

journalföring hava inkommit klagomål, bl. a. från vattenfallsstyrelsens

kraftverksbyrå, som skriver: »De i samband med åtgärderna för arbets
tidens

begränsning erforderliga detaljerade bestämmelserna beträffande

olika tillåten arbetstid för olika befattningshavare resp. vid olika sorts

arbete hava nödvändiggjort en omständlig specificering av varje arbetares

tjänstgöringstid i flera sins emellan olikvärdiga arter av arbetstid, exemvis

60, 56, 52 och 48 timmars vecka, restid, beredskapstjänst o. d. samt

reduktion av dessa tjänstgöringstider till normal tjänstgöringstid motsvarande

48 timmars vecka. Detta jämte de invecklade bestämmelserna

om tillåten övertid har nödvändiggjort ett omständligt och därför dyrbart

rapportsystem och bokföringsarbete. Övervakandet av att de invecklade

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

bestämmelserna riktigt tillämpas, utgör ett hinder för arbetsledningen att

få erforderlig tid över för andra arbeten inom tjänsten, som skulle lämna

betydligt påtagligare resultat än en noggrann övervakning av att ingen

får arbeta för mycket. Det må även påpekas, att i många fall, t. ex.

vid arbete på främmande orter, det säkerligen kan vara i arbetarnas eget

intresse att kunna bedriva arbetet med längre arbetstid än den nu tillåtna

och att därefter kunna tillbringa någon tids ledighet i hemmet mellan

arbetsperiodernas

8. Förändringar i arbetarantalet.

ökning av Vill man siffermässigt belysa, vad en arbetstidsförkortning sådan

talet^lioin som ^en * föregående kapitel skildrade inneburit och betytt för näringsdet

enskilda livet, ligger det närmast till hands att söka utröna, huru stor den ökning

näringslivet. av arbetarantalet är, som lagens genomförande medfört. En dylik undersökning

möter dock hart när oöverstigliga svårigheter. Så skriver svenska

arbetsgivareföreningen: »I vad mån den lagfästa arbetstidsinskränkningen i

allmänhet föranlett en utökning av arbetarantalet kan för flertalet industrier

icke exakt bedömas. Denna frågas besvarande sammanhänger på

det intimaste med den ovan nämnda kastningen mellan hög- och lågkonjunktur,

som varit rådande under de senaste åren. Om inom en

näringsgren arbetarantalet väsentligt ökats under första halvåret 1920,

är det omöjligt att utan en specialundersökning för varje arbetsplats avgöra,

i vad mån denna ökning berott på ökad omsättning eller på den

minskade arbetstiden. Lika litet kan man, där ingen eller endast en

mindre höjning av arbetarantalet ägt rum, därav sluta sig till att 8-timmarslagens

genomförande icke medfört behov av ökad arbetskraft. Inom

flera industrier, där den förkortade arbetstiden medfört behov av ökad

arbetskraft, kunde detta behov icke tillgodoses vare sig därför att arbetarbrist

var rådande eller därför att man icke genast kunde i erforderlig

grad utbygga fabrikerna eller skaffa nya arbetarbostäder.» Det är mot

bakgrunden av detta och liknande uttalanden man bör ställa de uppgifter

rörande arbetarantalets förändring under åren 1919—1921, som

kunna erhållas på grundval av de förenämnda uppgifterna från vissa enskilda

företag.

Vid de 1,258 enskilda företag, som till utredningen lämnat uppgifter

rörande sitt arbetarantal vid den ur arbetssynpunkt mest normala

månaden åren 1919—1921, voro år 1919 anställda sammanlagt 160,856

arbetare, år 1920 172,616 eller 7’s % flera samt år 1921 141,440, d. v. s.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18 % färre än år 1920 och 12 % färre än år 1919. Inom de särskilda

näringsgrenarna ställer sig emellertid ifrågavarande utveckling synnerligen

olika, såsom belyses av omstående tabell. Den största ökningen för tiden

1919—20 företer den lilla gruppen kraft-, belysnings- och vattenverk (i

enskild drift), vid vilka arbetarantalet ökats med ej mindre än 48 %.

Denna betydande ökning, vilken i huvudsak torde bero på övergång

från tvåskift till treskift, anses av svenska elektricitetsverksföreningen bero

på arbetstidslagen, enär arbetarantalet ökats i omvänd proportion till

arbetstidens minskning. Dock synes, enligt uppgifter från vissa företag,

även ökad avsättning hava spelat in, och minskning av denna synes i

förening med viss omläggning av driften vållat nedgången år 1921. Det

ligger i sakens natur, att den av 8-timmarslagen föranledda ökningen

av arbetarantalet teoretiskt sett borde bli störst inom de industrier, som

i större utsträckning betjäna sig av skiftarbete, ty här har det till fullgörande

av lagens bestämmelser ofta varit nödvändigt att utöka arbetsstyrkan

med ett helt nytt skiftlag. Också visa utpräglade skiftindustrier,

såsom pappersmassefabriker, pappersbruk, kvarnar, sockerbruk in. fl.,

ökningar av arbetarantalet 1919—20 med 20—30 %. Pappersmasseförbundet

och pappersbruksförbundet synas i avseende å de industrier de representera

vara benägna att skriva största delen av denna ökning på

arbetstidsbegränsningens konto, medan pappersindustriarbetareförbundet

vill reducera den därav föranledda stegringen till blott några få procent och

anser 1920 års höga siffra för antalet anställda arbetare i huvudsak bero

på, att då företagits en mängd reparationer, schaktninger, nybyggnader

och andra tillfälliga arbeten. I alla händelser vill det synas, som om

näringsgrenarna i fråga jämväl depressionsåret 1921 kunde givit sysselsättning

vid normal drift åt 10—15 % flera arbetare än år 1919. I detta

samband må omnämnas, att från pappersmasseindustriens sida klagats

över svårigheten att organisera de av avlösningsmanskap bestående s. k.

hoppande skiften, vilka enligt förmenande medföra avsevärda olägenheter

för båda parterna och därtill ökad utgift för arbetsgivaren och minskad

årsinkomst för de ordinarie skiftarbetarna. Sockerindustriens ökning av

arbetarantalet med en fjärdedel skrives helt på lagens konto, men anses

ej i sin helhet komma att bliva bestående, då däri även innefattas den

mera övergående ökning, som under åren 1920 och 1921 föranletts av

nybyggnad och maskinanskaffning. Sveriges kvarnyrkesförbund skriver,

att enligt en vid ett av de största företagen gjord undersökning, arbetstidsbegränsningen

föranlett en ökning av 27 %, vilken även torde kunna

anses genomsnittlig för näringsgrenen i fråga.

Däremot är det i viss mån ägnat att överraska, att järn- och stål
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Arbetarantalets förändringar vid de redovisade företagen åren 1919—1921.

Yrkesgrupp

Antal

före-

tag

Antal arbetare

Arbetarantalets

ökning ( + ) eller

minskning (—) i %

1919

1920

1921

1919—

1920

1920—

1921

1. Metall- och maskinindustri.......

329

58,166

61,526

45,494

+ 5-8

-261

därav: järnverk.............

103

21,985

22,415

17,956

+ 2-0

-19-9

mekaniska verkstäder.......

180

31.797

34,115

24,403

+ 7-3

-28-5

annan järn- och metallindustri . . .

46

4,384

4,996

3,135

+ 14-0

-37-2

2. Jord- och stenindustri.........

113

16,394

16,222

13,839

- lo

-14-7

därav: kolgruvor ............

7

2,619

2,620

2,886

+ 0''04

+ 10-2

övrig jord- och stenindustri ....

106

13,775

13,602

10,953

— 1-8

—19-h

3. Träindustri..............

221

19,644

21,260

16,473

+ 8-2

-22-5

därav: sågverk .............

123

15,791

17,316

13,497

+ 9-7

-22-1

snickerifabriker.........

98

3,853

3,944

2,976

+ 2-4

-24*5

4. Pappers- och grafisk industri.....

121

14,998

17,451

15,554

+ 16-4

-10-9

därav: pappersmassefabriker.......

41

8,407

10,051

9,392

+ 19-6

- 6-6

pappersbruk och pappfabriker . . .

10

1,816

2,344

2,115

+ 29-1

- 9-8

tryckerier............

45

2,123

2,156

1,874

+ 1-6

-13-1

bokbinderier...........

25

2,652

2,900

2,173

+ 9-4

-25-1

5. Livsmedelsindustri...........

204

20,033

22,666

21,639

+ 131

- 4-6

därav: bagerier.............

48

1,427

1,454

1,493

+ 1''9

+ 2-7

sockerbruk............

22

7,548

9,437

9,424

+ 250

- 0-1

brvggerier............

47

2,175

2,587

2,645

+ 18-9

+ 2-2

chokladfabriker..........

18

1,456

1,771

1,466

+ 21-6

-17-2

tobaksindustri..........

7

5,583

5,266

4,487

- 5''7

-14-8

Övriga............. .

62

1,844

2,151

2,124

+ 16-6

- 1''3

6. Textil- och beklädnadsindustri.....

80

12,903

13,834

12,267

+ 7-2

-11-3

därav: bomullsindustri..........

14

5,199

5,440

5,161

+ 4''6

- Öl

ylleindustri...........

25

2,692

3,051

2,590

+ 13-3

-15-1

beklädnadsindustri........

26

2,726

2,864

2,275

+ 5-1

-20-6

övriga..............

15

2,286

2,479

2,241

+ 8-4

— 9-6

7. Läder-, hår- och gummivaruindustri . .

54

4,447

5,225

4,279

+ 17-5

-18-1

8. Kemisk-teknisk industri........

48

9,023

9,106

7,555

+ 0-9

-17-0

därav: tändsticksfabriker........

14

6,288

6,468

5,422

+ 2-9

-16-2

annan kemisk-teknisk industri . . .

34

2,735

2,638

2,133

- 3-5

-19-1

9. Byggnadsverksamhet..........

18

1,608

1,322

933

-17-8

-29-4

10. Kraft-, belysnings- och vattenverk . . .

9

132

195

159

+ 47-7

-18-5

11. Handel och varulager.........

28

669

711

607

+ 6-3

-14-6

12. Landtransport.............

18

2,313

2,473

2,036

+ 6-9

-17-7

därav: järnvägar: linjepersonal......

\ 1 i/

942

1,007

833

+ 6-9

-17-3

banarbetare ......

/ l

240

289

221

+ 20-4

-235

Övriga.........

7

1,131

1,177

982

+ 4-1

-16-6

13, 14. Annan yrkesrörelse.........

15

526

625

605

+ 18-8

- 3-2

därav: hotell och rest.-rör.......

9

301

391

390

+ 29-9

- 0-3

tvättinrättningar.......

6

225

234

215

+ 40

- 8-1

Samtliga.................

1,258

160,856

172,616

141,440

+ 7-3

-181

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

verken, diir skiftarbetet dominerar, förhållandevis knappast ökat sin

arbetsstyrka mera än exempelvis de mekaniska verkstäderna, vilka så gott

som uteslutande använda sig av dagarbete. Förklaringen härtill ligger

i järnbruksförbundets meddelande, att det blott varit vid martinverken

och eu del valsverk arbetsstyrkan utökats genom tillsättande av ett nytt

skiftlag, d. v. s. med omkring 50 skulle produktionen hållits uppe på

tidigare nivå, hade väsentliga ökningar måst företagas, men depressionen

kom emellan med sina särskilt för denna bransch förhärjande verkningar.

Vad beträffar den mekaniska verkstadsindustrien, framhåller Sveriges

verkstadsförening, att man, för att i görligaste mån hålla produktionen

uppe, måste söka utöka arbetarantalet. Därvid framgick emellertid, att

en ökning av arbetarantalet för många verkstäder skulle medföra väsentliga

kapitalutlägg för nyanskaffning av maskiner, utvidgning av anläggningarna,

uppförande av bostäder etc. Särskilt uppförandet av nya

bostäder i erforderlig utsträckning skulle hava krävt avsevärd tid samt

inneburit ytterst betungande utgifter för vederbörande verkstäder. Dessutom

visade det sig, att utökningen av arbetarantalet, där detta ifrågasattes,

i de flesta fall var omöjligt redan på den grund, att arbetare icke

funnos att tillgå. Särskilt under den första hälften av 1920 var bristen

på arbetare, framför allt yrkeskunniga sådana, utomordentligt stor.

Förhållandevis liten ökning av arbetsstyrkan i jämförelse med den

där ganska väsentliga arbetstidsförkortningen visa bl. a. sågverks- och

textilindustrierna. Till förklaring härav meddelar sågverksförbundet, att

inom dess område inträdde en avgjord minskning i exporten under år

1920, och lagerbehållningarna till år 1921 blevo även osedvanligt stora.

Under 1921 måste på grund av omöjligheten att avsätta trävaror i normal

utsträckning arbetet i hög grad inskränkas. Detta har medfört en

avsevärd sänkning av arbetarantalet under det normala för senare delen

av år 1920 och för hela år 1921. Arbetarantalet hos sågverksförbundets

medlemmar var 1919 c:a 23,000, 1920 c:a 25,000 och 1921 c:a 18,000.

Ökningen 1920 torde till huvudsaklig del vara att tillskriva verkningarna

av lagen, skriver förbundet, och det torde på goda grunder kunna

antagas, att, om driften 1921 varit normal, en avsevärd utökning av

arbetarantalet måst äga rum, minst till det antal, som 1920 uppvisar.

Yad beträffar textilindustrien, skedde där under åren 1917—1918 och

1920—1921 en avsevärd reducering av arbetar styrkan på grund av driftstagnation,

beroende på svårigheter att inforsla till landet erforderligt

råmaterial. Att arbetarantalet under de sistnämnda åren icke ökats, beror

sålunda icke på att 8-timmarslagen ej medfört behov av ökad arbetskraft.

En av Sveriges textilindustriförbund företagen undersökning över arbetar
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

antalet vid 140 företag utvisar, att detta den 76 1913 var 26,531 och

den V6 1920 27,032. Inom byggnadsindustrien och densamma närliggande

yrken har ända sedan 1915 rått onormala förhållanden, i det att

husbyggnadsverksamheten legat betydligt under 1912—14 års bostadsproduktion.

Till depressionen inom dessa fack ha jämväl bidragit de

synnerligen svårartade lönekonflikter, som förekommit under åren 1916—

1920. På dessa grunder har ej någon ökad efterfrågan på arbetskraft i

dessa fack förekommit, men må det även erinras om, att arbetstidsnedsättningen

inom branschen var skäligen obetydlig.

Nu meddelade uppgifter torde vara tillräckliga för att belysa sambandet

mellan arbetstidens förkortning och arbetarantalets ökning inom

de industriella näringsgrenarna. Här tillfogas några upplysningar rörande

motsvarande förhållanden inom handel och samfärdsel.

För handelns del meddelar Stockholms specerihandlareförening,

att man på grund av tidsförhållandena sedan lagens ikraftträdande

kunnat reda sig med förutvarande arbetskraft, vilket emellertid ej skulle

kunna gå för sig under normala förhållanden. Av tillfrågade arbetsgivare

hava samtliga 12 svarslämnande uppgivit, att relativt sett någon

ökning av arbetarantalet föranletts av lagen. En av dessa skriver:

»Beträffande det redovisade arbetarantalet torde observeras, att kvantiteten

arbete avsevärt minskats, omkring 50 % 1919—1921. Med hänsyn

härtill och att en koncentration och omläggning av arbetet för ifrågavarande

personal skett, borde arbetarantalet hava minskat mer än vad

siffrorna ange. Orsaken till att minskningen ej blivit större är att efter

8-timmarslagens införande erfordras c:a 20 % flera arbetare för utförande

av samma arbetsmängd.» Svenska handelsarbetareförbundet besvarar

frågan om ökning av arbetarantalet skett till följd av arbetstidslagen

med nej.

Beträffande transportarbetarna svara så väl arbetsgivareförbundet

för godsbefordran som svenska transportarbetareförbundet, att arbetstidslagen

ej medfört någon ökning.

Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening meddelar däremot, att

enligt statistik, baserad på uppgifter från förvaltningarna vid 94 järnvägar

(endast från 5 mindre järnvägar saknas uppgifter), den totala

ökningen av anställd stationär och åkande personal uppgår till 840, utgörande

en ökning av drygt 6 %. Från en järnväg påpekas, att till följd

av den inträdda depressionen trafiken under år 1921 nedgått med c:a

40 % för godstrafiken och 10 % för persontrafiken. Detta vore orsaken

till, att personalstyrkan under år 1921 kunnat minskas högst betydligt.

Vad beträffar banarbetarna år 1921, berodde minskningen därpå, att en

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

under åren 1919—1920 och början av 1921 verkställd förstärkning av

banan vid medlet av 1921 fullbordades, varefter bevakningen och underhållet

av banan kunnat inskränkas. Svenska järnvägsmannaförbundet

anser, att efter den förkortade tjänstgöringstidens införande personalen

vid de enskilda järnvägarna väsentligen minskats, i hur hög grad är

icke känt. Sveriges lokmannaförbund skriver, att, enär de senare åren

en stark nedgång i trafiken ägt rum, ett stort personalöverskott har

uppstått.

Vad beträffar statens arbeten, anföra inom försvarsverkens rayon ökning av

11 arbetschefer, att arbetarantalet måst utökas till följd av arbetstids- ^aletVid,

förkortningen, varav i ett fall (fortifikationen i Boden) endast sommar- statens^och

tid och å en arbetsplats genom anlitande av större militärhandräckning. nå™™?beten.

Ökningens storlek uppgives merendels till 15 å 25 %, men skulle under

normal drift i vissa fall varit större. Å andra sidan meddelas från 18

arbetsställen, att ökning icke behövt vidtagas, vartill orsaken sökes i den

nedsatta övningstiden och det minskade behovet av militära förnödenheter.

Inom kommunikationsverken har vid postverkets tryckeri och bokbinderi

vidtagits eu ökning av arbetsstyrkan med 6 å 8 %, medan i

övrigt ingen ändring skett. För telegrafarbetarna har skett en ökning,

beräknad till 8 %, medan vid järnvägarna verkstadspersonalen minskats

och byggnadsarbetarstammen bibehållits oförändrad — detta till följd av

minskat arbetsbehov.

Beträffande vattenfallsverkets samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

lokala anläggningar förklaras arbetarantalets ökning i regel (6 fall)

ungefär svara mot tidsminskningen. I vissa fall har arbetet i stället

måst fördröjas, enär utrymmet endast medgett ett bestämt arbetarantal.

I fråga om driftspersonal har vid postverket ingen ökning förekommit.

Enligt av järnvägsstyrelsen gjorda beräkningar borde lagens

tillämpning kräva en personalökning av 500 å 600 man. På grund av

de personalreduceringar, som vidtagits till följd av den minskade trafiken,

är det dock omöjligt att avgöra, i vad mån denna beräkning är

riktig. Järnvägsmannaförbundet uppger, att från 1 juli 1920 till mars

1922 personalen vid statens järnvägar minskats med 8,235 personer,

vilken nedgång i huvudsak föranletts av minskad trafik. För vattenfallsverkets

driftspersonal anges i två fall, att ingå större förändringar

ägt rum, och i två att driftspersonalen, liksom arbetarna, måst utökas.

Beträffande tullverket uppges ökning från Stockholm och Malmö, främst

tack vare bestämmelserna om tullvaktmästarnas ledighet efter obetald

övertidstjänstgöring; i Göteborg har däremot ingen ökning förekommit.

Tull mannaförbundet tillskriver ökningen den omständigheten, att loss
10—222653.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

nings- och lastningsarbetena till följd av 8-timmarsdagen måst förlängas

med en eller annan dag, vilket föranlett utökning av antalet för fartygens

bevakning avsedda vaktmästare.

Vid de uppgiftslämnande 33 stadskommunernas verk och arbeten

voro år 1919 normalt anställda 11,037 arbetare, vilken siffra år 1920

ökats till 11,602 eller med 5''i % och år 1921 till 12,041 eller med 3‘8 %

från föregående år och med 9''i % från år 1919. Ser man på förhållandena

i de olika orterna, uppgives från våra tre större städer, vad

beträffar byggnadsarbeten etc., att ökning av arbetarantalet skett i sex

fall, vilket emellertid delvis berott på ökade arbeten; i ett fall, där arbetets

ärt och omfattning icke ändrats, har erfordrats 7 å 8 % större

arbetsstyrka än förut. I andra fall anföres däremot, att ökning ej behövt

vidtagas på grund av minskad arbetstillgång. Vad de tekniska verken

angår, meddelas från åtta sådana, att ökning i växlande utsträckning

nödvändiggjorts genom lagen. Från vissa gas- och elektricitetsverk

uppges det, att ökning väl förekommit, men närmast beroende på utvidgning

av anläggningen. Ofta betonas, att personalens storlek växlar efter

arbetets art, årstiderna o. s. v., varför exakt svar ej kunnat lämnas.

Särskilda svårigheter synes, som förut berörts, 8-timmarslagens

genomförande ha medfört för städernas spårvägar. Vid Göteborgs spårvägar

tjänstgjorde år 1919 950 man trafik^ersonal i ett 4- och ett 5-timmars

skift per dag, sålunda tillhopa 9 timmar. År 1921 hade antalet måst utökas

till 994 man eller med 4''6 % för att kunna bibehålla samma skiftsätt.

Den nionde timmen kompenseras genom fridag var fjärde dag, varigenom

tjänstgöringstiden för 16 dagar blir i genomsnitt 8 timmar per dag. Vid

Stockholms spårvägar utgjorde arbetstiden år 1919 för 1,621 man trafikpersonal

i medeltal 8 timmar 48 minuter per arbetsdag, som var indelad i olika

pass; fridag åtnjöts var sjunde vardag och var sjunde sön- och helgdag.

För år 1921 var arbetstiden för den nu till 1,872 man eller med 15''5 %

ökade styrkan i medeltal 8 timmar 47 minuter per arbetsdag, men överskreds

aldrig 9 timmar under loppet av 24 timmar. Arbetstiden indelas i pass,

vilka i allmänhet äro två per dag om cirka 41/2 timmar. Fridag erhålles

var sjätte dag, vartill kommer ytterligare en fridag under loppet av 18

dagar, så att effektiva arbetstiden under varje adertondagarsperiod blir

123 timmar.

I övriga större städer (31 st.) bar ökning av arbetarantalet, varierande

mellan 10 och 20 %, enligt drätselkamrarnas uppgifter i 14 fall

föranletts av den minskade arbetstiden. I en stad tillskrives ökningen

igångsatta nödhjälpsarbeten och från 9 städer svaras, att ingen förändring

skett, i vissa fall beroende på nedgången i arbetsbehovet. Vid de

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

tekniska verken har i 25 fall skett en ökning, vilken i 17 fall tillskrivits

arbetstidsbegränsningen enbart, medan från 8 verk även pekas

på andra orsaker, såsom utvidgningar m. m.

Beträffande de mindre städerna (52 st.) ha 22 drätselkammare

angivit, att ökning av arbetarantalet måst företagas till följd av lagen;

vanligen uppskattas densamma till 15 å 25 % eller säges stå i proportion

mot arbetstidsminskningen. Ingen ökning uppges däremot från 24

städer, merendels beroende på arbetenas minskade omfattning.

Kommunalarbetareförbundet anser det icke möjligt att uppge, om

arbetstidsbegränsningen medfört ökning av arbetarnas antal eller ej.

9. Förändringar i avseende på arbetsorganisation och tekniska hjälpmedel.

Vid sidan av arbetstidsbegränsningens inverkan till ökning av Arbete på

arbetarantalet intresserar särskilt frågan, i vad mån sagda reform i större 8 ''

utsträckning givit anledning till förändringar i avseende å arbetets anordnande

och bedrivande.

Vill man öka ett företags produktion och på samma gång minska

den tid på dygnet, då anläggningen står stilla och räntelös, ligger det

nära till bands att övergå från vanligt dagarbete i exempelvis 10 timmar

till två på varandra följande skift å t. ex. 8 timmar. Dylik dubblering

av arbetet i hel verkstad eller, kanske oftare, viss verkstadsavdelning

var under krigs- och efterkrigskonjunkturen icke så alldeles ovanlig inom

t. ex. den mekaniska verkstadsindustrien. Sveriges verkstadsförening

håller före, att 8-timmarsdagen härutinnan medförde en tendens till ökning,

men att under den snart inträdda depressionen skiftarbete kom att

användas i ännu mindre utsträckning än förut. Likartade äro uppgifterna

från andra näringsgrenar.

Inom de yrkesgrenar, som använda sig av kontinuerlig drift, bragte

8-timmarsdagen till hastig utveckling och fullbordan den sedan längre

tid tillbaka framträdande tendensen till övergång från arbete på två lag

(med två 12-timmars- eller tre 8-timmarsskift) till arbete på tre lag.

Såsom förut antytts, har man kanske att på detta område konstatera de

mest genomgripande verkningarna av normalarbetsdagens genomförande,

men förändras härigenom ju icke alls driftstiden och produktionsresultatet

endast eventuellt, i den mån arbetsintensiteten blivit ökad (jfr

nedan).

Det är ett från undersökningar rörande arbetsintensiteten välbe- ti({f^et8''nn

kant förhållande, att arbetseffektiviteten är lägst under de tidiga morgon- 1 sammare''

förläggning.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

timmarna samt de sena aftontimmarna.1 En förkortning av arbetsdagen,

som bortskär just dessa timmar, kunde därför antagas påverka produktionsresultatet

med mindre procent än de borttagna timmarna utgjort av

den dittillsvarande arbetsdagen. I enlighet härmed har det på arbetsgivarsidan

varit ett önskemål att kunna taga bort lika mycket på morgonen

som på eftermiddagen. Från arbetarsidan däremot påfordrades det

ofta, att förkortningen av arbetstiden i främsta rummet skulle tagas av

eftermiddagstim marna. Arbetarna ville fortfarande börja lika tidigt på

morgonen för att få sluta tidigare och såsom skäl härför angavs, att

de behövde disponera eftermiddagen för bildningsändamål, kommunalt

arbete etc. Emellertid synes man beträffande den nya arbetstidens förläggning

i allmänhet i de träffade överenskommelserna ha tagit sikte på

att fördela inskränkningen på tiden både för arbetets början och slut.

I stort sett kan sägas, att medan tidigare fabrikernas arbetsdag började

6 å 6‘3o f. m., är början nu förlagd till kl. 6‘30 å 7 f. in., och slutar

man nu kl. 4''30 å 5 e. m. mot tidigare merendels kl. 6 å 7 e. m.

Undantag härifrån finnas dock. Så har t. ex. på vissa orter arbetsIndragning

tidens början satts till 7-30 f. m., varvid frukostrast icke förekommer.

av raster. Man har här att Se verkan av eu annan tendens att kompensera arbetstidsförkortningen,

nämligen övergång från arbete med ett flertal raster

(frukost-, middags-, kafferaster) till arbete med färre eller en enda rast.

Sålunda framhåller Sveriges verkstadsförening, att redan vid den förkortning

av arbetstiden, som ägde rum år 1919, arbetsgivarna inriktade

sig på att i så stor utsträckning som möjligt borttaga tidigare förefintliga

raster. Man hade nämligen konstaterat, att genom exempelvis en frukostrast

bortginge icke blott den tid, som rasten varade, utan en god stund

före och efter rasten. Genom att mäta den mängd kraft, som förbrukades

vid arbetsmaskinerna, och på annat sätt, hade man tillförlitligt

konstaterat minskning i arbetsintensiteten före rasten likasom ock minskad

arbetsintensitet vid arbetets återupptagande efter rasten.

Svenska arbetsgivareföreningen skriver, att det i allmänhet kan

sägas, att inom storindustrien endast en rast (middags-) förekommer,

medan i den mindre industrien och särskilt inom byggnadsindustrien

som regel förefinnas två raster. En granskning av uppgifterna i detta

1 Rörande arbetsintensitetens problem föreligga för Sveriges vidkommande inga andra undersökningar

än de, som på initiativ av nationalföreningen mot emigrationen verkställts rörande arbetsintensiteten

inom resp. boktryckeriindustrien (av E. Sylwan, utg. 1910) och den mekaniska verkstadsindustrien (av

K. Petander, utg. 1916). Nyare synpunkter och arbetsmetoder hava framkommit särskilt vid de omfattande

utredningar av samtliga hithörande spörsmål, som under och efter kriget utförts i England av

ammunitionsdepartementets arbetshygieniska kommitté samt dess efterföljare »Industrial Fatigue Research

Board».

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

avseende från särskilda industrier och företag synes dock giva vid handen,

att angivna uttalande mera återspeglar tendensen än de faktiska förhållandena,

och alltjämt torde antalet måltidsraster variera betydligt

inom industrien. De på olika håll förekommande s. k. kafferasterna, som

togos vid sidan av avtalet, ha nog på de flesta håll numera avskaffats,

men strävan att borttaga frukostrasten har blott delvis krönts med framgång,

då icke blott många arbetare utan även vissa arbetsgivare motsatt

sig detta av det skäl, att det för arbetarna skulle medföra så väl praktiska

svårigheter som hygieniska olägenheter att intaga eu stadig måltid

omedelbart efter uppstigandet vid 6- eller 7-tiden på morgonen.

Av stor betydelse ur prestationssynpunkt synes åtminstone på vissa

håll varit noggrannare tillämpning av bestämmelserna om arbetstidens

början och slut samt förhindrande av självtagna raster och

pauser under arbetstiden. Upplysande i detta avseende äro särskilt de

svar, som avgivits på den frågepunkt (n:r 2) i form. l:a, varuti begärts

upplysning om, huru stor förkortning arbetstidslagen medfört ej blott av

den tidigare tillämpade nominella (avtalsenliga) arbetstiden utan även av

den faktiska arbetstiden. Medan vissa uppgiftslämnare förklara, att

redan före arbetstidsförkortningen arbetskontrollen vid resp. företag var så

noggrann, att den faktiska arbetstiden avvek från den nominella egentligen

endast i den mån man använde sig av å ena sidan övertids-, å den

andra korttidsarbete, giva uppgifter från andra näringsgrenar vid handen,

att vid ett stort antal företag ett betydande avstånd förefanns mellan å

ena sidan den nominella arbetstiden, å den andra arbetarnas »nyttiga»

tid vid maskinerna. Belysande för förhållandena härvidlag är sågverksförbundets

meddelande, att medan den nominella arbetstiden före lagens

tillämpning i genomsnitt var 57 timmar per vecka och nedsattes med

c:a 15''8 % till 48 timmar, var den faktiska (effektiva) arbetstiden före

lagens tillämpning i genomsnitt 51 timmar och nedsättningen sålunda

endast c:a 5’8 %. Förbundet tillägger, att enligt fr. o. m. 1 febr. 1920

gällande avtal skall varje arbetare befinna sig på sin plats så väl vid

arbetsskiftets början som efter varje rast för att omedelbart börja sitt

arbete på de bestämda tiderna och får ej heller avsluta sitt arbete före

bestämd tidpunkt. För att övervaka att arbetstiden i alla avseenden

noggrant utnyttjas, har arbetsledningens kontroll på arbetarna i allmänhet

skärpts. Svenska sågverksindustriarbetareförbundet anser sig också

efter 8-timmarsdagens genomförande kunna konstatera noggrannare kontroll

och effektivare arbetsledning. Undersöker man, med tillhjälp av

från de särskilda företagen inkomna uppgifter, i vad mån dessa allmänna

uttalanden motsvaras av verkligheten, finner man det stora flertalet så väl

Närmande

mellan

nominell

och faktisk

arbetstid.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

arbetsgivare som arbetare förklara, att arbetskontrollen skärpts efter

lagens införande. Om resultatet härav säger en arbetsgivare, att första

tiden efter lagens ikraftträdande större intresse för intensivare arbete

och tidernas hållande kunde spåras än vad i fortsättningen visat sig

vara fallet. Från ett bolag med sågverk på flera olika ställen skrives:

»Man har försökt att hos arbetarna inpränta nödvändigheten av bättre

tillvaratagande av arbetstiden och i viss mån lyckats, men är det fortfarande

mycket svårt att på samtliga håll få arbetet i riktig gång på

rätt tid och detsamma fortgående till det klockslag, då det verkligen

skall upphöra. Vår erfarenhet har visat, att det finnes ett antal ovilliga

arbetare, som genom för sen ankomst eller för tidigt lämnande av arbetet

menligt inverka på totalresultatet. Vad beträffar de förut i tid och otid

förekommande »fem minuter» och övriga självtagna raster under arbetstiden,

så ha försök gjorts att så mycket som möjligt borttaga dessa,

men något lyckat resultat föreligger knappast, medan arbetarnas före

arbetstidslagens ikraftträdande städse åberopade löfte om större arbetsiver

med ty åtföljande bättre tillvaratagande av arbetstiden icke blivit

uppfyllt.»

Inom den mekaniska verkstadsindustrien synes den möjliga och

faktiska arbetstiden legat ganska nära varandra redan före 8-timmarslagens

genomförande, men torde även här en viss förbättring varit möjlig.

Sveriges verkstadsförening skriver sålunda, att i uppgörelsen den

5 mars 1920 (jfr ovan) det blev uttryckligen fastslaget, att arbetstiden

skulle utnyttjas i avsikt att uppnå högsta möjliga produktivitet. »Där

stämplingskontroll är eller blir inrättad, får stämpling icke inkräkta på

arbetstiden, men skall kontrollen så anordnas och tillämpas, att onödig

tidsspillan eller svårighet icke vållas för arbetarna», hette det i bemälda

uppgörelse. Med stöd av denna bestämmelse torde förbättrad kontroll i

åtskilliga fall hava uppnåtts. Vid en del verkstäder har det emellertid,

trots nyssnämnda bestämmelse, på grund av motstånd från arbetarna mött

svårigheter att anordna en effektiv kontroll. Svenska metallindustriarbetareförbundet

anför däremot, att arbetstiden redan före lagen så

noggrant tillämpades, att någon skärpning icke behövts.

Jämsides med åtgärder till noggrannare kontroll av arbetstiden har

Rationellaredet legat nära till hands att vidtaga anordningar'' till förbättrat utav°arbetet.

nyttjande av arbetskraften eller anläggningen exempelvis genom

effektivare arbetsledning och rationellare anordning av arbetet. Sålunda

synes exempelvis inom sågverksindustrien den relativt ringa förkortningen

av den effektiva arbetstiden möjliggjorts bl. a. därigenom, att den

s. k. postningen, d. v. s. ombyte av sågblad, som tidigare delvis fått ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

7!)

föras under ordinarie arbetstid, nu enligt gällande kollektivavtal blivit

helt förlagd till rasterna och utföres mot särskild ersättning. Liknande

omläggningar omtalas även från andra näringsgrenar. Givetvis böra

dylika notiser icke tilläggas alltför stor vikt, ty det ligger otvivelaktigt

én viss sanning i det från arbetsgivarhåll ofta gjorda påpekandet, att

förbättrade arbetsmetoder och effektivare arbetsledning tillämpas, när så

kan ske, men att utvecklingen här gått och går sin gång skäligen oberoende

av 8-timmarslagen. Det slag av rationell arbetsledning, som plägar

betecknas med namnet Taylorsystemet, synes icke i fullt genomförd form

hava kommit till användning inom den svenska industrien. Dock synes

man ej vara obekant med studier av den improduktiva och den produktiva

tiden i syfte att erhålla en fast bas och utgångspunkt för arbetsmetodernas

förbättring, och dylika tids- och rörelsestudier bilda ju en av

grundtankarna i detta system. Erinras må i detta sammanhang om, att

även i systemets ursprungsland en av de moderna industrifysiologernas

främste, professor Frederic S. Lee, ansett den »vetenskapliga arbetsledningen»

dömd att försvinna som system, men samtidigt framhållit, att

dess goda grundtankar böra ingå bland det industriella framåtskridandets

allmänna hjälpmedel.1

På liknande sätt som beträffande nyssnämnda frågepunkt synes man Avlöningskunna

sammanfatta de svar, som ingått på frågan, huruvida och i vad metodermån

arbetstidsbegränsningen givit anledning till förändringar i avlöningsmetoderna,

exempelvis genom övergång från tidlön till ackordseller

premiesystem. En summering av de sifferuppgifter rörande avlöningsformen,

som avgivits av de tillfrågade enskilda företagen, ger vid

handen, att under år 1919 57 %, år 1920 59 % och år 1921 56 % av

totala lönesumman utgått i form av ackordslön, tonlön, premielön o. d.

avlöningsformer, vid vilka i väsentlig mån lönebeloppet göres beroende av

arbetsprestationen eller arbetsprodukten. Proportionen mellan tid- och

ackordsavlönad personal har sålunda varit nästan oförändrad, men den

svaga höjningen 1920 synes bestyrka vissa uttalanden, som gå ut på,

att 8-timmarsdagens genomförande innebar ett ytterligare skäl för den

redan tidigare framträdande tendensen att i arbetseffektivitetens intresse

i största möjliga utsträckning tillämpa ackords- och liknande betalningssystem

för industriens fackarbetare. För de talrika arbetargrupper, vilka

omhänderlia förvaring, expediering och transport av de av de egentligen

produktiva arbetarna tillverkade varorna, kan emellertid i regel knappast

tillämpas annan löneform än tidlön.

1 Frederic S. Lee: The human machine and industrial efficiency, New York 1919, sid. 95.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Förbättrade

tekniska

hjälpmedel.

Knappast i högre grad än beträffande arbetsorganisation och avlöningssystem

kan konstateras, att arbetstidsbegränsningen givit anledning

till att de tekniska hjälpmedlen utvecklats till större prestationsförmåga.

För en god ekonomisering måste det alltid vara arbetsledningen

angeläget att söka vidtaga förbättringar i maskinutrustningen, och arbetet

därmed har fortgått även efter arbetstidslagens ikraftträdande. Huruvida

och i vad mån de förbättringar, som i sådant avseende genomförts, kunna

skrivas på arbetstidslagens konto, torde vara problematiskt. Svenska

arbetsgivareföreningen håller före, att de sannolikt blivit gjorda utan denna,

ty i detta avseende spela konkurrenssynpunkterna största rollen. Vissa

arbetsgivare påstå, att lagen t. o. m. i vissa fall lagt hinder i vägen

för ett fullt eller ett förbättrat utnyttjande av tekniska resurser. Så

anser pappersmasseförbundet, att borttagandet av det nittonde skiftet

inom pappersmasseindustrien medfört, att vatten måst gå förbi utan

användning eller kraft betalas, utan att kunna utnyttjas, vilket måste

medföra väsentlig produktionsminskning och förlust.

Nu meddelade uppgifter synas otvetydigt giva vid handen, att det

inom många yrkesgrenar och fabriksföretag lyckats att till icke oväsentlig

del kompensera förkortningen av den nominella arbetstiden genom tekniska

och organisatoriska förbättringar, åsyftande en starkare koncentration av

det inom fabriken förlagda arbetet. Detta har däremot icke varit möjligt

vid varudistribueringen, som kräver anpassning efter rent tillfälliga förhållanden

och som genom sin verksamhet utåt i hög grad är beroende av

rörelsen inom andra näringsgrenar. Tobaksmonopolets ledning framhåller

också såsom den kanske svåraste följden av arbetstidsbegränsningen, att

den blott indirekt produktiva arbetarpersonalen måst ökas avsevärt, utan

att utsikter till någon nämnvärd minskning i densamma kunna förutses

på grund av svårigheten att rationellt ordna dylikt arbete, så att personalen

erhåller full sysselsättning. På grund härav förefaller det vara

oriktigt, skrives från tobaksmonopolet, att samma nominella arbetstid

skall gälla för dessa arbetare som för de verkligt produktiva arbetarna.

Stockholms handelskammare framhåller som resultat av en enquéte i

samma fråga, att handeln för vinnande av samma arbetsresultat som

förut nödgats väsentligt öka sin arbetsstyrka, vilket i sin ordning återverkat

på distributionskostnaderna och varuprisen. För handeln, som

har att på snabbaste och billigaste sätt tillgodose konsumtionens krav, är

det därför, enligt handelskammarens uppfattning, ett bestämt önskemål

att större frihet vinnes i fråga om arbetstidens reglering. Av särskild

vikt är, att kommunikationsverkens expeditionstider kunna ordnas på ett

sådant sätt, att de icke alltför mycket kringskära handelns möjlighet att

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

efter omständigheterna anpassa sina varuleveranser. Ur tidningsdistributionens

synpunkt hava samma klagomål framförts från svenska tidningsutgivareföreningens

södra krets.

Här har uppmärksamheten fästs på en konsekvens av arbetslivets

nödtvungna koncentration till en snävare del av dygnet än tidigare. En

annan betydelsefull sida av den sålunda ökade »spetsbelastningen» beröres

i vattenfallsstyrelsens yttrande, där det påpekas, att arbetstidens begränsning

inom industrien medfört en tendens att öka maximibelastningen och

minska utnyttjningstiden för kraftverken, vilket har en ogynnsam inverkan

på kraftverkens ekonomi. Tendens till en dylik inverkan har redan

kunnat spåras vid statens kraftverk, om också vissa andra faktorer medverka

till att denna tendens hittills icke blivit alltför tydligt framträdande.

Samma synpunkter återfinnas i en intressant utredning av Stockholms

stads elektricitetsverk (se bil. 2, sid. *34), vilken utmynnar uti, att resultatet

av arbetstidens inskränkning, vad energikostnaden beträffar, blivit

dels förhöjda tariffer för energiens tillhandahållande, dels därutöver ett

avsevärt fördyrande av energien därigenom att energiabonnenten nu

sämre än förr kan utnyttja en rationell tariffs möjligheter till erhållande

av billig energi.

10. Arbetstidsförkortningens inverkan på produktionskostnaderna.

Anskaffande av nya arbetsmaskiner och andra förbättringar av de ökning av

tekniska hjälpmedlen måste alltid vara förenade med väsentliga kostnader. jCOstnaderna.

Till vilka belopp dessa kunna uppgå, belyses genom följande uttalande

från en industri, inom vilken visserligen ifrågavarande belastning av speciella

anledningar synes hava blivit alldeles särskilt tung, nämligen sockerindustrien.

Sålunda meddelar svenska soekerfabriksaktiebolaget, att i

och med arbetstidslagens genomförande synnerligen omfattande förbättrings-

och nybyggnadsarbeten måst företagas. På grund av råsockerkampanjens

korthet (c:a 8 veckor) hade det städse varit svårt att med

fördel införa arbetsbesparande maskiner och inrättningar, i det att inbesparingen

i arbetslönerna i allmänhet icke kunnat förränta och amortera

kostnaden för de tekniska hjälpmedlens förbättring. I och med införandet

av arbetstidslagen blev emellertid behovet av ökad arbetskraft så stort,

att det var fara värt, att inom de orter, där fabrikerna äro belägna, tillräcklig

arbetskraft icke skulle stå att erhålla. På grund härav blev det

nödvändigt att i största möjliga mån införa arbetsbesparande maskiner

och transportinrättningar för att såvitt möjligt nedbringa det erforder
11—222653.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Ökning av

produktions

kostnaderna

liga arbetarantalet. Det härför erforderliga kapitalet uppgives utgöra

nära 9V2 miljoner kr., vartill kommo c:a 400,000 kr. för beredande av

bostadsutrymme åt den nytillkomna personalen genom uppförande av

nya bostadshus och kaserner för säsongarbetare. Det framhålles i samband

härmed, att angivna förbättring av de tekniska hjälpmedlen i stort

sett icke medfört ökad prestationsförmåga hos resp. fabriker, utan huvudsakligast

avsett att inbespara manuell arbetskraft. Arbetarantalets ovan

påvisade ökning med c:a 25 % ger likväl vid handen, att det icke varit

möjligt att genom arbetsbesparande inrättningar ens tillnärmelsevis kompensera

det behov av ökad arbetskraft, som lagens införande medfört.

Detta bekräftas även av mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag, som

meddelat, att de tekniska anordningarna, där så kunnat ske, ha förbättrats

i syfte att återvinna den genom lagen minskade produktionen, men

att detta ej nämnvärt lyckats.

Där arbetsstyrkan ökats eller de tekniska hjälpmedlen förbättrats

eller förändringar i båda dessa avseenden förekommit, har detta ofta

föranlett utvidgning eller nybyggnad av fabrikslokaler eller bostadshus.

Att bestämma, i vilken utsträckning detta skett, är dock icke möjligt

på grundval av nu föreliggande material, särskilt om man vill utsöndra

den del av ifrågavarande byggnadsverksamhet, som skulle stå i

direkt samband med 8-timmarslagens genomförande. För att inse detta

behöver man blott fästa uppmärksamheten på det välbekanta förhållandet,

att ännu 1920 års konjunkturvåg i och för sig gav anledning till eu

betydande investering av fast kapital, ävensom beakta, att behovet av

arbetarbostäder ingalunda står i direkt proportion till ökningen av arbetarantalet,

utan till mycket väsentlig mån betingas av resp. arbetsställens

läge i staden eller på landet samt arbetarstockens sammansättning efter

ålder och kön. Här som annorstädes synas omkostnaderna ha blivit

störst för de skiftgående industrierna med deras förhållandevis stora

personalökning, så gott som uteslutande manliga arbetskraft och övervägande

lokalisering till landsbygden. Om sockerindustrien har nyss

talats, och från så väl järnverken som pappersmassefabrikerna och pappersbruken

omnämnes ett ansenligt bostadsbyggande, vilket pappersmasseförbundet

för sina medlemmars vidkommande uppskattar till c:a 2,000

lägenheter, dragande en kostnad av flera miljoner kronor.

Vill man erhålla en allmän föreställning om, i vad mån arbetstidsbegränsningen

kan anses hava inverkat fördyrande på produktionskostnaderna,

bör hänsyn tagas så väl till den ökning av de fasta kostnaderna,

som föranletts genom nu berörda byggnadsarbeten och nyanskaffningar,

som till stegringen av de rörliga kostnaderna genom avlö
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

ningsökningar m. m. Uppgifter i dessa avseenden liava begärts och i

stor utsträckning erhållits så väl från industrisammanslutningar som från

ett större antal enskilda företag.

I svaren framhålles, att frågan, i vad mån arbetstidsbegninsningen

anses ha inverkat fördyrande på produktionskostnaderna, är svår att

med tillräcklig noggrannhet besvara. Enstämmigt anses av alla tillfrågade,

att produktionskostnaderna väsentligt fördyrats. Att angiva

några exakta siffror för denna fördyring är emellertid så mycket svårare,

som det på grund av de senaste årens omfattande konjunkturväxlingar

knappast är möjligt att jämföra förhållandena under de olika åren, vare

sig man avser tiden närmast före lagens tillkomst eller efter densamma.

Härigenom försvåras en objektiv analys, huru stor del av fördyringen,

som förorsakats av arbetstidslagen, och huru stor del, som föranletts av

andra omständigheter. Den knappa tid, som stått uppgiftslämnarna till

förfogande för besvarande av frågorna, har även lagt hinder i vägen för

mera ingående och omfattande undersökningar rörande detta invecklade

spörsmål.

Vad först beträffar de enskilda företagen, hava av dem c:a 250

meddelat sifferuppgifter rörande den med 8-timmarslagens genomförande

sammanhängande omkostnadsökningen (i regel avseende oförändrad produktion).

Dessa uppgifter hava sammanställts i omstående tabell, av

vars huvudsiffror här lämnas ett sammandrag:

Antal Därav (i %) sådana, för vilka uppgivits en kostnadsökning av

företag under 10 % 10—24 % 25—29 % 30—34 % 35—50 % över 50 %

Avlöningskostnader . . . 193 8''8 72''5 9’9 4 7 10 3 l

Produktionskostnader . . 111 7''2 70''3 12’6 5''4 2’7 l-8

Det övervägande antalet av de tillfrågade hava stannat vid, att

omkostnaderna ökats i ungefär samma mån, som arbetstiden förkortats,

d. v. s. i genomsnitt med 10, 15 å 20 %. En närmare granskning av

siffrorna i fråga synes dock giva vid handen, att man svårligen torde

kunna tillerkänna dem annat än ett mera subjektivt och symtomatiskt

värde såsom uttryck för den uppfattning i frågan, som är rådande inom

vissa företagarkretsar. Vid en kritisk granskning faller det sålunda genast

i ögonen, att procentsiffrornas fördelning och gruppering är nästan alldeles

densamma, vare sig man lägger till grund de totala produktionskostnaderna

eller den del av desamma, som utgöres av arbetslöner. Men

det är oriktigt att vid bedömande av arbetslönen icke taga hänsyn til]

densammas synnerligen växlande procentuella betydelse i totalkostnaden

vid olika slag av tillverkningar. Medan t. ex. inom verkstads- eller

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Uppgivna kostnadsökningar på grund av 8-tiinmarslagen vid vissa förelag.

Antal

företag,

Därav

sådana, vid vilka avlönings-

Antal

företag,

Därav sådana, vid vilka produktions-

kostnaderna ökats med (O

kostnaderna ökats med

som

medde-

som

medde-

O

CP

o

Yrkesgrupp

lat upp-

lat upp-

gifter

C3

CP

I-1

O

t—t

CP

to

o

to

ep

8

to

CP

O

o

gifter

§

CP

t-1

O

h-L

ep

to

O

to

CP

CO

O

CO

CP

O

o

i detta

I

1

1

i

1

I

I

p-

i detta

O

1

1

i

1

1

1

1

1

p-

av-

>1

CD

to

to

CD

fn3

CO

rD

•-*

av-

CD

i-1

CD

to

to

CD

CO

CO

CD

CD

seende

CP

◄

CD

*-4

seende

ep

<

CD

►I

1. Metall-o. maskin-

industri ....

58

2

9

15

15

7

4

3

1

—

2

33

i

4

9

5

6

3

3

l

l

—

därav:

järnverk ....

24

1

5

7

3

3

2

1

2

4

3

1

_

_

mek. verkstäder .

annan järn- o. me-

25

2

7

6

4

4

1

1

—

—

—

25

—

3

5

4

5

3

3

1

l

—

tallindustri . .

9

—

1

4

4

4

i

1

1

1

—

—

—

—

—

—

2.

Jord- o. stenin- dustri .....

11

_

2

4

3

2

_

_

_

_

_

11

_

_

3

5

3

3.

Träindustri . .

64

—

—

7

21

31

5

—

—

—

—

20

—

2

6

4

6

2

—

—

—

—

därav:

sågverk .....

44

_

_

2

17

20

5

_

_

10

2

4

3

_

1

_

_

_

snickerifabriker .

20

—

—

5

4

11

—

—

—

—

10

—

—

2

1

6

1

—

—

—

—

4.

Pappers- o. gra- fisk industri . .

12

_

1

1

2

4

3

1

_

7

1

4

2

_

därav:

pappersmasse- fabriker ....

pappersbruk och

6

—

—

—

—

1

2

3

—

—

—

3

—

-

1

—

—

2

—

—

—

—

pappfabriker. .

4

—

—

—

1

1

1

—

1

—

—

1

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

grafisk industri .

2

—

—

1

—

—

1

—

—

—

—

3

—

1

2

—

—

—

—

—

—

—

5.

Livsmedelsindu- stri ......

16

4

3

3

2

1

3

20

6

2

4

4

2

l

1

därav:

bagerier ....

_

_

_

_

___

_

_

_

_

5

1

_

2

1

_

1

övriga.....

16

—

—

4

3

3

2

1

—

—

3

15

—

—

5

2

2

3

2

—

l

—

6.

Textil- o. bekläd- nadsindustri . :

9

1

1

6

1

_

12

1

3

4

3

1

därav:

textilindustri . .

6

1

_

5

_

_

8

_

2

4

1

1

beklädnadsindustri

3

—

—

—

1

1

1

—

—

—

—

4

—

—

1

1

—

2

—

—

—

—

7.

Läder-, hår- och

gummivaruindu- stri ......

6

1

2

1

2

5

2

1

1

1

8.

Kemisk-teknisk

industri ....

9

__

2

1

—

4

1

—

_

_

1

2

_

_

1

1

_

_

_

_

_

_

9.

Byggnadsverk- samhet .....

4

_

1

—

1

—

1

1

_

_

—

_

_

—

_

_

_

_

_

_

_

_

10.

Kraft-, belys- nings- o. vatten-

verk......

2

13, 14. Annan yrkes-

rörelse .....

2

—

—

—

—

1

1

—

—

—

1

—

—

—

1

—

—

—

—

—

—

f antal

193

2

15

35

46

59

19

9

2

_

6

in

i

7

32

22

24

14

6

1

2

2

Samtliga •!

1 *

100-o

l-o

7-8

18-1

23-8

30-6

9-9

4’7

10

—

3-1

100-0

0-9

6-3

28-9

19-8

21-6

12-6

5''4

0-9

1''8

1-8

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

järnmanufakturindustrien arbetslönerna faktiskt spela in i kalkylen med

65 å 75 %, intager vid bruksindustrien ofta råvarans pris just samma

plats; därför måste man, såsom bl. a. en av yrkesinspektörerna framhållit,

anse det vara förkastligt att generellt och utan vidare tala om arbetslönernas

enorma inverkan på produktionen och att arbetstidslagen åstadkommit

sådan fördyring av Sveriges produktion. För en utredning härav

måste krävas mera objektiva och djupgående undersökningar efter

enhetlig metod. Det ligger i sakens natur, att mycket olika resultat erhållas,

om man i ena fallet uteslutande tager hänsyn till förädlingsarbetet

vid en viss fabrik, men i det andra utgår ifrån, att det icke enbart

är produktionen inom den fabriken eller verkstaden, som fördyrats, utan

lägger härtill, att alla de materialier, som där komma till användning,

och vilka i sin ordning till allra största delen representera arbetslöner,

fördyrats i ungefär samma mån, som arbetstiden för de vid deras framställning

sysselsatta arbetarna förkortats. Tillkomma vidare av samma

skäl transportkostnadernas stegring samt arbetstidsförkortningens indirekta

prisstegrande verkningar inom jordbruk, skogsbruk och annan

råvaruproduktion, förstår man, huru tabellens toppsiffror kunna hava tillkommit.

Men det torde få anses visst, att liksom ringarna av en i

vattnet kastad sten efter hand bliva allt vidare men på samma gång

allt svagare, så bli dylika siffror visserligen högre men på samma gång,

genom mängden av felkällor, allt mera vanskliga och obestämda.

Från de industriella sammanslutningarna föreligga likaså åtskilliga

uppskattningar rörande produktionskostnadsökningen på grund av 8-timmarslagen,

för vilka de framkalkylerade merkostnadernas svängningstal

synes hålla sig omkring 15 å 20 % vid oförändrad produktion. Arbetarorganisationerna

anse däremot, där de överhuvud göra några uttalanden

i frågan, att produktionen ej nämnvärt fördyrats genom arbetstidsförkortningen,

enär arbetsintensiteten i motsvarande grad ökats (jfr nedan).

En mera detaljerad undersökning av produktionskostnaderna har

blott meddelats av Sveriges pappersbruksförbund. Denna, vilken återges

i bil. 2, sid. *66 tf., avser förhållandena år 1920 vid dels ett av de största

pappersbruken i landet med tillverkning av tidningspapper, dels ett av

de mindre pappersbruken med tillverkning av finpapper, vilket förädlas

i största tänkbara utsträckning (till kuvert, skrivböcker m. m.). Av utredningen

framgår, att den av 8-timmarslagen förorsakade kostnadsökningen

per ton tidningspapper belöper sig till 8‘4 ^ och per ton högförädlat

finpapper till 11''04 % av samtliga kostnader. Härvid har arbetslönen

uträknats så väl i verkligheten som under förutsättning att lagen

ej funnits. I sistnämnda fall har för varje särskilt material éndast med
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

räknats sådan arbetskostnad, som i verkligheten berott på lagen i fråga.

För rubriken »massaved» ha exempelvis alla kostnader för skogsarbete,

flottning och frakt ansetts oberörda av lagen, varemot utgifterna för intumning,

avräkning och lastning vid bruket ansetts bero av lagen.

Med hänsyn till de växlande konjunkturernas särskilt störande inverkan

på detta slag av beräkningar erbjuda kostnadskalkyler rörande av

dessa växlingar relativt oberoende industrier och arbeten ett alldeles särskilt

intresse. Sålunda beräknas fördyringen inom sockerindustrien uppgå

till 2 å 3 öre per kg. socker (med under år 1922 gällande löner). Om

10 % ränta och amortering beräknas på den förut angivna kapitalinvesteringen,

utgör den fasta kostnadsökningen ungefär 0''65 öre av ovannämnda

2 å 3 öre per kg. Att märka är, att detta uppgives uteslutande vara

den direkta kostnadsökningen för arbetet med sockerframställningen. Den

indirekta kostnadsökningen, bestående i av 8-timmarslagen framkallad

fördyring av råvaror, materialier och förbrukningsartiklar, är icke medtagen

och kan icke ens tillnärmelsevis angivas.

Ur samma synpunkt intressera de kostnadsökningskalkyler, som

erhållits från statliga och kommunala verk och myndigheter.

Av försvarsverken uppges ökning av de fasta kostnaderna genom

utvidgningar och nyanskaffningar ha ägt rum vid 3 arbetsställen, men i

övrigt anges ingen sådan fördyring. Stegring av de rörliga kostnaderna,

d. v. s. löneökningar utan motsvarande stegrad arbetsprestation, rapporteras

från 18 arbetsställen och anses uppgå till 5—25 % av förutvarande

löner. Fortifikationsbefälhavaren i Boden meddelar, att för arbete, som

utföres på timlön eller ackord, har ingen fördyring inträffat, men väl för

arbeten, som utföras genom månadslönare.

Inom kommunikationsverkens rayon omförmäles ökning av de fasta

kostnaderna i ett fall, nämligen för telegrafverkets verkstad med c:a 11 %.

I övriga fall anges ingen fördyring, vilket dock beträffande järnvägsverkstäderna

anses vara beroende på, att arbetstillgången varit ringa. Den

med lönestegringarna sammanhängande kostnadsökningen, som genomgående

förekommit, uppskattas till 6 å 9 %. Vid vattenfallsverkets anläggningar

anges i tre fall ökning av de fasta (bostäder, maskiner etc.)

och i sex fall av de rörliga kostnaderna (löneökning genom kompensation).

Det anmärkes, att avlöningarna fullt kompenserats med hänsyn till

den förkortade arbetstiden samt att tiden för vissa arbetens utförande

förlängts, vilket medfört ökade allmänna kostnader. Enahanda uppgifter

föreligga från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbeten, varvid även uppmärksamheten

fästes på, att redskap och maskiner nu få stå obegagnade

längre tid än förr samt att administrationskostnaderna måst ökas.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Att de egenartade tidsförhållanden, som rått under 8-timmarlagens

hittillsvarande giltighetstid, ingalunda lämnat statens arbeten opåverkade,

belyses särskilt genom den utredning järnvägsstyrelsen lämnat angående

8-timmarsdagens ekonomiska konsekvenser för statens järnvägar. Under

hänvisning till denna utredning, som avtryckts i bil. 2, sid. *20 tf., må här

blott nämnas, att densamma utmynnar i det totalomdöme, att under nuvarande

exceptionella lågtrafik kostnadsökningen vid statens järnvägar

på grund av arbetstidens förkortning är mindre betydande i förhållande

till hela omslutningen, varemot vid en trafikintensitet, motsvarande statens

järnvägars tekniska kapacitet, förkortningen av arbetstiden skulle

medföra en betydlig ökning av kostnaderna. Att man genom sänkning

av statens järnvägars standard i trafikhänseende till viss del kunnat

kompensera lagens verkningar, ändrar givetvis därutinnan intet väsentligt.

Vad här sagts, heter det, gäller väsentligen de rörliga kostnaderna,

medan ökningen i de fasta kostnader, som kunna framkallas genom ökad

kapitalinvestering, däremot icke torde bliva av någon större betydelse.

I fråga om kommunernas verk och arbeten hava de siffermässiga

uppgifter, som lämnats, sammanställts i nedanstående tabell:

Ökning i %: under 10 10—24 2o—29

Avlöningskostnader............ 5 3 —

Produktionskostnader........... 12 9 1

Dessutom har uppgift om, att kostnaderna ökats, utan närmare angivande

av ökningens storlek eller fördelning på fasta och rörliga kostnader,

lämnats från 17 företag. Beträffande de fasta kostnaderna uppgives

från 7 platser, att ökning ägt rum, medan från 16 meddelas, att

arbetstidslagen ej föranlett någon förändring. De rörliga kostnaderna

hava enligt 56 uppgifter ökats, medan från 2 företag uppgives, att ingen

ändring skett, i det ena fallet beroende på att 8-timmarsdagen redan

förut under flera år tillämpats. Från ett av våra största elektricitetsverk

skrives: »I stort sett har arbetstidslagen härstädes nedbringat den ordi
narie

arbetstiden från 57 timmar till 48 timmar per vecka, enär de nedsättningar,

som gjordes närmast före lagens antagande, äro att anse som

en förskottering. Denna sänkning av arbetstiden har dragit med sig

ökad kostnad för den elektriska energiens alstring, föranledd dels av

större personalutgifter för driften och dels av minskad utnyttjningstid

för verken, varigenom de fasta kostnaderna måste fördelas på en proportionsvis

lägre förbrukning.»

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

11. Arbetstidsförkortningens inverkan^ arbetsintensiteten.

I fråga om arbetstidsbegränsningens inverkan å arbetsintensiteten

falla omdömena ännu mera växlande än i fråga om sagda åtgärds

inverkan på produktionskostnaderna, detta särskilt av den anledningen,

att man härvidlag har att tillgå talrika uppgifter även från arbetarnas

sida, och det ej blott från fackförbunden utan även från fackföreningar

och verkstadsklubbar vid enskilda företag.

arbeteTch Innan man ingår på behandlingen av detta material, synes det

handarbete, nödvändigt att till sakens klarläggande göra vissa distinktioner. Det är

sålunda nödvändigt att skilja mellan å ena sidan maskinarbete, å den

andra manuellt arbete. I fråga om maskinarbete åter har man att göra

åtskillnad mellan sådana maskiner, som äro helautomatiska, d. v. s. vid

vilka maskinen uträttar sitt arbete utan egentlig medverkan av mänsklig

arbetskraft, vars roll sålunda uteslutande är av övervakande natur, och

halvautomatiska maskiner, vilka fordra någon medverkan från arbetarnas

sida. Vid de förra är varje ökning av produktionen genom åtgörande av

arbetarna utesluten. Vid de senare åter är det möjligt, att arbetarna

genom större iver och påpasslighet kunna öka maskinernas prestation.

Inom den egentliga industrien utföres den övervägande delen av arbetet

med maskiner av dessa båda huvudslag, och den del av produktionen,

där det manuella arbetet fortfarande spelar en huvudroll, utgöres i huvudsak

av hantverket. Förutom den inom resp. näringsgrenar rådande

arbetstekniken, dess art och utveckling under den senaste tiden, är det

för bedömande av här ifrågavarande spörsmål jämväl av vikt att känna

en hel rad av andra faktorer, såsom den — inom olika näringsgrenar,

som förut påpekats, mycket växlande — förkortning av den effektiva

arbetstiden lagstiftningen faktiskt medfört, vidare eventuella förändringar

i arbetets organisation och arbetsstyrkans sammansättning, huruvida

arbetarna övervägande avlönas med tidlön eller med ackordslön,

tonlön, premielön e. d. lönesystem, varigenom lönebeloppet i väsentlig

mån göres beroende av arbetsprestationen eller arbetsprodukten, o. s. v.

Erinras må i detta samband om, att spörsmålet i fråga blott är av betydelse

med avseende på de egentliga tillverkningsarbetarna, medan man i

fråga om distributions- och transportarbetare o. d., vilka, som svenska

handelsarbetareförbundet skriver, »utföra sitt arbete på order och ej på

ackord», knappast kan tala om en efter arbetseffekten någorlunda mätbar

arbetsintensitet.

Mot bakgrunden av dessa förhållanden böra ses de uttalanden och

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Uppgifter rörande förändringar 1 arbetsintensiteten [enligt uppgifter från arbetsgivare

(form. 2: a) och arbetare (form. 2: b)].

Antal företag,

vilka medde-

Därav (i %) fall, då arbetsintensiteten efter arbetstids- förkortningen uppgives hava blivit

Yrkesgrupper

lat nppgifter

i detta av-

oförändrad

ö k

a d

minskad

Boende

i allmänhet

vid vissa arb.

ag.

a.

ag-

a.

ag.

a.

ag-

a.

ag-

a.

1. Metall- o. maskinindustri

297

229

734

8-3

2-3

91-7

14-9

_

9-4

_

därav: järnverk .....

94

68

73-4

5-9

11

941

17-0

—

8-5

—

mek. verkstäder . .

164

144

73-8

9-7

1-8

90-3

14o

—

10-4

—

annan järn- o. metall- industri ......

39

17

71-8

5-9

7-7

94 1

12-8

—

7-7

—

2. Jord- och stenindustri . .

72

55

87-5

9-1

4-2

90-9

5-6

—

2-8

—

3. Träindustri.......

192

124

79-7

8-9

—

91-1

8-9

—

11-4

—

därav: sågverk ......

107

62

90-0

3-2

—

96-8

6’5

—

3-6

—

snickerifabriker . .

85

62

674

14-5

—

85-5

11-7

—

21-2

—

4. Pappers- o. grafisk ind. .

96

81

86-5

9-9

3l

90-1

4-2

—

6-2

—

därav: papperamassefabr. .

38

30

81''6

3-3

2-6

96-7

2-6

—

13-2

—

pappersbruk o. papp- fabriker ......

8

11

75-0

_

100-0

12-5

_

12-5

_

grafisk industri . .

50

40

920

17-5

4-0

82-5

40

—

—

—

5. Livsmedelsindustri . . .

174

95

89-7

12-6

4-0

86-4

—

l-o

6-3

—

därav: bagerier......

37

30

946

13-3

5-4

86-7

—

—

—

—

sockerbruk ....

26

15

1000

20-0

—

73-3

—

6-7

—

—

tobaksindustri . . .

1

2

100-0

—

—

100-0

—

—

—

—

Övriga.......

no

4S

85-5

10-4

4-5

. 89-6

—

—

10-0

—

6. Textil- o. beklädnadsind. .

66

56

74-2

28-G

7-6

71-4

7-6

—

106

—

därav: textilindustri . . .

44

40

72-7

17-5

6-8

82-5

11-4

—

9-1

—

beklädnadsindustri .

22

16

77-3

56-3

91

43-7

—

—

13-6

—

7. Läder-, hår- o.gummiv.-ind.

54

71

81-5

16-9

130

83-1

—

—

5-5

—

8. Kemisk-teknisk industri .

28

21

78-6

9-5

10-7

90-5

—

—

10-7

—

därav: tändsticksfabriker .

—

9

—

—

—

100-0

—

—

—

—

annan kemisk-tek- nisk industri . . .

28

12

78-6

16-7

10-7

83-3

—

—

10-7

n

9. Byggnadsverksamhet . .

16

16

93-8

—

—

100-0

—

—

6-2

-

10. Kraft-, belysn.-o.vattenverk

9

—

88-9

—

—

—

—

—

111

—

11. Randel och varulager . .

24

15

83-3

33-3

—

66-7

—

—

16-7

—

12. Landtransport......

17

6

94-1

—

5-9

100-0

—

—

—

—

13, 14. Annan yrkesrörelse .

13

—

77-0

—

—

—

—

—

230

—

Sårning»)^1

1,058

769

857

90

36

678

74

1

91

—

100-o

100-0

81-0

11-7

3-4

88-2

7-0

0-1

8-6

—

omdömen i detta vanskliga spörsmål, vilka inkommit till undersökningen.

Betraktas först de uppgifter i detta avseende, som föreligga från arbetsgivare

och arbetare vid särskilda företag, sådana dessa sammanställts i

12—222653.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Arbetsintensitetens

förändringar

inom det enskilda

näringslivet.

omstående tabell, befinnes det, att det övervägande flertalet arbetsgivare

eller 81*o % av samtliga uppgivit arbetsintensiteten hava blivit oförändrad

efter arbetstidsförkortningen. Däremot är det blott 11''7 % av arbetarsvaren,

som hylla denna uppfattning, varvid i regel tillfogas, att

arbetsintensiteten redan genom utvecklad arbetskontroll och kristidens

nödtvång till stegrade inkomster varit så uppdriven, att den ej vidare

kunde ökas.

Det övervägande flertalet arbetare eller 88*3 / av samtliga hava i

stället hållit före, att arbetsintensiteten ökats, ofta i den grad, att man

nu utför lika mycket arbete på den kortare arbetstiden som förut på den

längre. Av arbetsgivarna är det däremot endast ett hundratal (10*4 %

av samtliga), som ansett, att arbetstidsreformen på ett eller annat sätt

verkat främjande på arbetseffektiviteten. Och av dessa förklara två

tredjedelar, att uttalandet endast gäller vissa angivna arbeten, företrädesvis

ackordsarbeten, eller viss kortare tid, merendels de närmaste månaderna

efter reformen. Andra betona, att ehuru arbetet nu går fortare,

har det blivit mera vårdslöst och nervöst, så att kvaliteten försämrats

och mer varor måste kasseras.

Siffermässiga uppgifter föreligga blott från några få företag.

Vid ett tegelbruk ha verkställts beräkningar rörande produktionen

av 10" murtegel och IV2" dräneringsrör, vilka var för sig produceras i

ungefär lika kvantiteter och sammantagna innefatta 4/s av brukets tillverkning.

Beräkningarna, vilka avse ett lag om 18 personer (utom ugnsarbetare

och brännare), giva vid handen, att genomsnittliga tillverkningen

av murtegel utgjorde per timme: 1919 2,300 st., 1920 2,450 st. och 1921

2,460 st., medan beträffande dräneringsrör motsvarande siffror utgjorde

resp. 2,680, 2,800 och 2,980. Man kunde sålunda anteckna en produktionsökning

1919—1921 av resp. 7*o och 11''2 %.

En arbetsgivare meddelar, att för kalkbrottsarbetare arbetsprodukten

var

1918

med 58

timmars

arbetsvecka

0*930

ton per timme

1919

» 54

»

»

0''812

» » »

1920

» 48

»

T>

0''814

» » »

1921

» 48

»

»

0''862

» » »

Från ett järnbruk uppges, att ökning av arbetsintensiteten visserligen

i några fall kunnat konstateras, men att denna icke varit en följd

av arbetstidens förkortning utan i stället av dess konsekvens, den

minskade arbetsförtjänsten. I de fall, där icke full kompensation lämnats,

har nämligen den mindre förtjänsten sporrat till ökade ansträngningar

för att på denna väg erhålla kompensation helt eller delvis. Där

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

kompensationen från början varit fullständig, har ingen ökning i arbetsintensiteten

kunnat konstateras. Man kan härvid uppdraga en tydlig

analogi med konsekvenserna av den första allmänna lönereduceringen

den 1 febr. 1921. Denna medförde en alldeles påtaglig ökning i arbetsintensiteten

på områden, där möjlighet fanns att härigenom motverka reduceringens

inverkan på arbetsförtjänsten.

Man påpekar också, att förbättrade tekniska anordningar nog spelat

sin roll, ehuru man sökt se bort härifrån. Intressant är ett uttalande av

chefen för ett av våra allra största industriföretag, innebärande, att vid varje

välorganiserat företag arbetseffektiviteten alltid bör vara stadd i ökning

under inverkan av successivt fortgående tekniska och organisatoriska förbättringar

samt personalens fortskridande uppövning och träning i sina

resp. göromål.

Den mera optimistiska syn på arbetstidsförkortningens inverkan

.på arbetsintensiteten, som varit rådande inom nu nämnda arbetsgivargrupp,

motväges därigenom, att ett föga mindre antal arbetsgivare, nämligen

91 eller 8''6 % av samtliga, uppgivit, att arbetsintensiteten efter lagens

genomförande minskats. Några företagare söka också med sifferuppgifter

närmare belysa dessa sina uttalanden.

En margarinfabrik har gjort en undersökning för tvenne tillfällen,

då fabrikens arbetskapacitet var till fullo utnyttjad, nämligen mars 1913

och april 1922, varvid produktionen per dag och arbetare befanns utgöra

resp. 122*x och 101''4 kg. Vid bedömande av dessa siffror bör beaktas,

att visserligen produktionskapaciteten 1922 något uppdrivits genom anskaffandet

av vissa arbetsbesparande maskiner, men å andra sidan var särskilt

inslagningsarbetet då mera tidskrävande på grund av större efterfrågan

på V2 kg.-förpackningar.

Inom en fabrik för järnmanufaktur hava undersökts vissa individuella

arbetares prestationer i medeltal dels för åren 1917—20 (före arbetstidslagen),

dels för senare halvåret 1920. Resultaten återgivas här

nedan:

a

Bultsmed

b

c

Varrn-

nagel-

pressare

Bult-

gängare

Hutter-

gängare

Skruv- .Kal1''

svarvare 8

av bult

Medeltal styck/före lagen . . .

541

279

386

592

252

627

49

2,195

per timme

, 521

268

346

580

278

695

54

2,809

Ökning (+), resp. miskn. (—), < .

-37

-3-9

-10-4

-2-0

+ 10''3

+ 10-8

+ 10-2

+ 28-0

Utvecklingen har här sålunda varit skäligen olikartad beträffande

olika slag av arbetare, men har minskning varit att anteckna för huvudgrupperna.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Ett järnverk skriver, att arbetsintensiteten ej ökats på grund av

den kortare arbetstiden. Detta är utan vidare givet för masugnar och

stålugnar, där ugnens gång bestämmer produktionens storlek. Beträffande

valsverken har en särskild undersökning verkställts med följande resultat:

1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 j ^ 22°Mlft 1921

Genomsnittlig utvägning

i kg. per vällugnstimme 873 905 914 946 957 1,091 1,056 1,162 987 1,026

Härav framgår, att utvalsningen sista halvåret 1920 sänkts, vilket

starkt bryter av mot den eljest genomgående, enligt bolagets uppgifter

till tekniska framsteg hänförliga, långsamma stegringen av produktionen.

Från ett annat järnverk hava meddelats statistiska uppgifter över

produktionen av tunnplåt under de veckor olika år, då likvärdig tunnplåt

utvalsats under hela veckan. Av denna framgår, att produktionen i kg.

per man och arbetstimme under de olika åren utgjorde:

1917 1918 1919 1921

10-8 10-8 10-7 89

Årssiffran 1921 leder emellertid tanken på, huruvida icke anledningen

till nu berörda företeelse mindre bör sökas i 8-timmarsdagen än

i den rådande depressionstiden med dess konsekvenser av lönenedsättningar,

arbetstidsförkortningar och personalavskedanden. En närmare granskning

ur denna synpunkt av föreliggande material synes ge vid handen, att

sistnämnda förhållanden återverkat på arbetarna på två helt olika sätt.

Vid vissa ackordsarbeten hava arbetarna sökt uppdriva sin arbetsintensitet

till det yttersta för att även vid reducerade lönesatser och förkortad

arbetsvecka söka i möjligaste man bibehålla sin förutvarande dagsförtjänst,

och har då vid införande av exempelvis 40 timmars arbetsvecka arbetsgivaren

kunnat konstatera en väsentlig ökning av arbetsintensiteten. På

andra håll har det däremot varit orderstockens katastrofala nedgång och

de allt talrikare avskedandena, som företrädesvis påverkat arbetarna och

föranlett dem att minska arbetsintensiteten genom att i möjligaste mån

»uttänja» förefintliga arbeten i den ofta bedrägliga förhoppningen att därigenom

för något längre tid kunna säkerställa arbete och anställning åt

sig och sina kamrater.

Övergår man därefter till de olika arbetsgivar-, arbetsledar- och

arbetarorganisationernas uttalanden, möta samma inbördes motstridiga synpunkter

och påståenden. Svenska arbetsgivareföreningen håller före, att

inom den svenska storindustrien den arbetstakt, som blivit den vanliga

vid en maskin, blott bibehållits, i bästa fall med någon ökning en kor
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

tare tid omedelbart efter förändringen i arbetstiden. I detta huvudorganisationens

uttalande instämma i stort sett samtliga föreningens yrkesförbund

och övriga tillfrågade arbetsgivarorganisationer, där de ej rent

av anse sig kunna konstatera en minskning. Vad hantverket angår, är

detta endast till en mindre del organiserat inom svenska arbetsgivareföreningen,

och denna anser sig därför icke kunna fälla något omdöme

om förhållandena inom hantverket i stort sett. Från den del av hantverket,

som tillhör föreningen, har emellertid rapporterats, att någon ökad

arbetsintensitet efter arbetstidslagens genomförande icke förmärkts.

Sveriges hantverksorganisation håller före, att allmänna åsikten inom

hantverket är, att om någon inverkan på arbetsintensiteten blivit en följd

av lagen, detta snarare torde vara en minskning än en ökning. Detta

uttalande stödes även genom en granskning av de yttranden, som föreligga

från de särskilda orternas hantverksföreningar. Av 61 föreningar,

som besvarat frågan, anse 42, att någon förändring i arbetsintensiteten

icke inträtt i och med lagens genomförande, 2 att intensitetsökningen

varit »ej nämnvärd», 2 att ökning endast förekommit »i vissa fall» och 1

(Yinslöv) att ingen ökning kunnat förmärkas »utom möjligtvis i ackordsarbete».

Härtill kommer 1 (Ockelbo), som yttrar: »Till en början visade

det sig, att arbetsintensiteten var större, men snart nog sjönk den till

samma nivå som före lagens ikraftträdande.» Tillhopa 48 föreningar

(c:a 80 %) anse således, att lagen praktiskt taget icke haft någon inverkan

på arbetsintensiteten. För lagen något ogynnsammare uttalanden

hava gjorts av 6 föreningar, vilkas svar gå ut på, att de icke hava

märkt någon ökning av arbetsintensiteten utan snarare en nedgång.

Bland dessa äro föreningarna i Norrköping och Visby, av vilka den

senare skriver: »Om någon ändring i arbetsintensiteten försports, så

har den åtminstone icke varit till det bättre. Tvärtom rapportera

några mästare, att de funnit ökad slöhet.» Andra hantverksföreningar

anse sig kunna taga steget fullt ut och förklara, att arbetstidsförkortningen

medfört en minskning av arbetsintensiteten. Dessa äro föreningarna

i Stockholm, Ödeshög (som anger orsaken vara extraarbetet

å fritid), Karlshamn, Kristianstad, Osby och Härnösand. Mot dessa står

föreningen i Haparanda, som svarat, att arbetsintensiteten genom ackordssystem

och bättre övervakande av arbetet har kunnat icke oväsentligt

uppdrivas.

Synes sålunda i fråga om normalarbetsdagens inverkan på arbetsintensiteten

opinionen inom arbetsgivarkretsar vara skäligen enhetlig, är

den det ej mindre bland arbetarna, men den gemensamma plattformen

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

är här, att reformen haft en gynnsam inverkan på arbetsintensiteten och

att produktionen per huvud och timme blivit i större eller mindre grad

ökad. Svenska typografförbundet fäster uppmärksamheten på, att 8-timmarsdagen

för maskinsättarna varit gällande i 25 år och konstaterar, att

de svenska maskinsättarnas arbetsintensitet är bland de högsta, vilket

hestyrkes bl. a. därigenom, att i Sverige en maskinsättare för att anses

som utlärd skall kunna sätta 6,500 typer per timme vid en satsbredd av

40 bokstäver men i Norge och Danmark endast 5,400.

Givetvis skulle det vara synnerligen önskvärt att kunna sammanjämka

arbetsgivarnas och arbetarnas motsatta uppfattningar i arbetsintensitetsfrågan

och söka åstadkomma en möjligast objektiv utredning

rörande detta viktiga spörsmål. Tyvärr hava parterna själva sammanbragt

föga av bevismaterial, lämpat att läggas till grund för en dylik

prövning. Det är blott i ett eller annat fall man härvid bar möjlighet

till kritisk granskning, exempelvis beträffande sågverksindustrien. Sågverksförbundet

bar ansett, att någon förhöjande inverkan av den begränsade

arbetstiden på arbetsintensitet eller arbetseffektivitet icke kan

konstateras, medan svenska sågverksindustriarbetareförbundet förmenat, att

intensiteten höjdes med c:a 10 % år 1920. Sistnämnda uppfattning baserar

sig antagligen därpå, att år 1920 ökades, samtidigt med förkortningen

av arbetstiden, 1919 års ackordslöner med 16 %, men det för år

1920 uppnådda genomsnittsresultatet av ackorden företedde en ökning

av c:a 10 % utöver det beräknade. Nu uppgår emellertid denna skillnad

emellan beräknad förtjänst och uppnådd förtjänst till alldeles samma

procent som den ovan (sid. 77) påvisade skillnaden mellan nominell och

effektiv arbetstid före lagens tillämpning, och ökningen i arbetseffekt per

arbetstimme torde sålunda på goda grunder vara att anse som skenbar

och huvudsakligen bero på, att arbetstiden numera kan till fullo utnyttjas

på grund av träffade överenskommelser och organisatoriska förändringar.

I syfte att möjliggöra ett djupare inträngande i denna stridsfråga

synes det vara lämpligt att taga del av de erfarenheter, som gjorts av

personer i mera opartisk ställning, exempelvis industriens »underbefäl»,

vilket ju måste anses intaga en mellanställning mellan arbetsgivare och

arbetstagare och genom sitt dagliga arbete komma i direkt beröring med

just denna sida av 8-timmarslagen. Sveriges allmänna verkmästareförbund

anser, att det på grundval av de uppgifter, som föreligga från

dess 121 lokalavdelningar, är synnerligen svårt att skapa sig en riktig

uppfattning om lagens inverkan på detta område. I ungefär hälften av

svaren meddelas, att ingen ändring förekommit, medan 18 avdelningar

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

hålla före, att arbetsintensiteten ökats, i ett fall med ända upp till 25 %,

och 6 avdelningar anse erfarenheterna ge vid handen, att arbetsintensiteten

»i viss mån» ökats. Vid 3 företag uppgives lagen ha föranlett sämre

arbetsprestation än tidigare. I ett fall har arbetseffektiviteten blivit

större endast beträffande de kvinnliga arbetarna. En avdelning skriver,

att vid lagens ikraftträdande prestationsförmågan hos arbetarna väsentligt

nedgick, men att den nu uppnår samma effektivitet som tidigare.

Slutligen meddelar en avdelning, att arbetsintensiteten kvantitativt sett

ökats, men att detta skett på bekostnad av arbetets utförande och

kvalitet.

Av intresse äro vidare de uppgifter, som föreligga från statens och Arbetsintenkommunernas

arbeten, särskilt byggnads- och anläggningsarbeten o. d■, ändringar''

där tekniska anordningar och förbättringar icke i så hög grad kunna vid statens

förändra och undanskymma det rent manuella arbetets prestationer. °nernasl>ar-''

I fråga om statens arbetare meddela försvarsverkens arbetschefer, beten.

att beträffande 22 arbetsställen arbetsintensiteten uppgivits vara oförändrad,

i två fall sämre än förr och blott i tre åtminstone delvis ökad.

Bland dessa är flottans varv i Stockholm, varest någon ökning

iakttagits beträffande nytillverkning i större skala, däremot icke i allmänhet

och i andra fall. På särskild förfrågan har varvschefen meddelat,

att omdömet baserar sig på standard- eller masstillverkning av

vissa artiklar inom min- och torpeddepartementen, och att ökningen förmodligen

beror därpå, att arbetarna erhållit större vana vid tillverkning

av ifrågavarande artiklar, varigenom tillverkningshastigheten ökats. På

grund av denna tillverknings skiftande art och ringa omfattning i förhållande

till varvets övriga arbeten hava emellertid icke kunnat erhållas

sifferuppgifter, exakt belysande arbetsintensitetens förändringar under en

längre tidsperiod.

Så har däremot förhållandet varit beträffande ett annat av statens

fabriksföretag, nämligen Karl Gustavs stads gevärsfaktori i Eskilstuna.

Här äro arbetsförhållandena i nästan enastående grad sådana, att de

möjliggöra en noggrann, siffermässig beräkning av arbetsintensiteten och

dess utveckling.

Den svenska tillverkningen av mausergevär för arméns behov, som upptogs åren

1899/1900, har sedan dess, i fråga om fabrikationssättet, i stort sett icke undergått några

som helst förändringar, utan drives alltjämt i enlighet med de metoder, som utexperimenterats

vid den tyska vapenfabriken i Obendorf. Arméns gevärstyp har bibehållits oförändrad,

och faktoriets maskinella uppsättning, vilken levererats av nämnda tyska fabrik, var

redan från början fullt färdig och bragt till teknisk fulländning. Dessa förhållanden medverka

till, att en undersökning av arbetsintensiteten och dess växlingar vid ifrågavarande

faktori måste anses lämna alldeles särskilt exakta och tillförlitliga resultat, enär föränd
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

ringar härvidlag icke, såsom så ofta eljest inom industrien, åtminstone delvis måste tillskrivas

orsaker av teknisk art, utan så gott som uteslutande kunna anses bero på den enskilde

arbetarens arbetsprestation. Dessutom underlättas genomsnittsberäkningar rörande

här ifrågavarande förhållanden genom den vid fabriken mycket långt drivna arbetsspecialiseringen

samt den betydande användningen av halvautomatiska arbetsmaskiner, vilkas handhavande

i regel icke kräver någon längre yrkesutbildning hos arbetarna.

De arbetare, som äro sysselsatta med den egentliga gevärstillverkningen, avlönas i

det stora flertalet fall efter ackord med betalning per tillverkat gevär, karbin o. s. v. För

varje arbetare antecknas noggrant utgjorda arbetstimmar och uppburen arbetsförtjänst. På

grundval härav kan ett i det närmaste exakt uttryck för den genomsnittliga arbetsintensiteten

per arbetare och tidsenhet erhållas genom att sätta nämnda ackordspris i relation till

den uppnådda medelförtjänsten. Den på denna väg ernådda siffran, vilken sålunda uttrycker

antalet per arbetare och tidsenhet producerade gevär, måste anses vara skäligen

representativ och tillförlitlig, då den avser ett så stort arbetarantal som 200—500 man.

För en specialundersökning rörande 8-timmarsdagens inverkan på arbetseffektiviteten ligga

förhållandena ävenledes gynnsamt till, då nämnda arbetstid vid faktoriet tillämpats fr. o. m.

år 1919 och man alltså kan direkt sammanställa arbetsintensitetssiffrorna för trenne »normalarbetsdagsår»

med motsvarande beträffande nitton år med längre arbetstid.

En sammanfattning av ifrågavarande siffermaterial för tiden fr. o. m. år 1900

t. o. m. år 1921 lämnas i vidstående tabell, vilken, i vad den rör perioden 1900—1912,

uppgjorts med användande av en tidigare undersökning av docent Karl Petander1, medan

siffrorna för åren 1913—1921 erhållits vid besök på ort och ställe genom välvilligt tillmötesgående

från faktoriets styresman och arbetsledare.

I tabellen angives först arbetarantalets] förändringar under perioden och därefter

medelarbetsförtjänsten per år, vilken siffra emellertid avser icke blott de vid den egentliga

gevärstillverkningen sysselsatta arbetarna, utan även dagsverkare och dylika. Därefter följer

en serie indextal, utvisande ackordsprisets per gevär årliga förskjutningar, och slutligen

följa arbetsintensitetssiffrorna (antal gevär tillverkade per arbetare och timme av därmed

sysselsatta arbetare), belysta av tvenne serier indextal, varvid till grund för beräkningen

lagts i ena fallet produktionen år 1900, i det andra under varje närmast föregående år.

Innan tabellens siffror upptagas till behandling, må emellertid beröras vissa faktorer,

som i någon mån kunde antagas förringa deras värde som mätare på arbetsintensiteten,

åtminstone vad beträffar de senaste redovisningsåren. Till att börja med faller det i ögonen,

att arbetarantalet under vissa perioder visat betydande växlingar år från år. Man skulle

nu kunna tänka sig, att en starkare minskning av arbetarstammen i främsta rummet skulle

drabba de mindre arbetsamma och dugliga elementen och sålunda medföra ett urval, som

i och för sig borde föranleda en stegring av den genomsnittliga arbetsintensiteten. Omvänt

borde starkare ökning och därmed följande »utspädning» av arbetarstocken förväntas bidraga

till en sänkning av effektiviteten. En blick på siffrorna visar emellertid, att nämnda faktorer

icke synas behöva tillmätas någon större betydelse. Exempel ger krigsåret 1915,

under vilket en mängd nytt folk intogs vid faktoriet, men likväl blott kan konstateras

en nästan omärklig nedgång i arbetsintensiteten. A andra sidan företer år 1916, då även

en betydande nyrekrytering ägde rum, en väsentlig stegring av intensiteten, vida starkare

än exempelvis åren 1909—1914 med deras kraftiga reducering av arbetsstyrkan. En motsvarande

inverkan synes härflyta därav, att arbetarna i växlande utsträckning fått tjänstgöra

ej vid den direkta tillverkningen utan vid handräckningsarbeten av olika slag, såsom bygg
1

Karl Petander: Arbetsintensiteten inom Sveriges mekaniska verkstadsindustri (Nationalföreningens

mot emigrationen undersökningar rörande svenskt näringsliv IV), Stockholm 1916, sid. 66 ff.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

År

Antal

arbetare

(1 gonom- snitt per

år)

Modelförtjänst

per arbetare och

timme, kr.

Ackords- pris per

gevär,

indextal

Antal gevär, tillverkade

per arbetare och timme

absolut

index-

tal

absolut

index-

tal1

kedje-

indextal2

1900 .......

540

0-43

100

100

0-0237

100

100

1901.......

497

0''45

105

95

0-0265

112

112

1902.......

457

0‘47

109

90

0-0292

123

no

1903 .......

429

047

109

90

00292

123

100

1904 .......

420

0''48

112

81

0-0297

125

102

1905 .......

416

0-48

112

78

0-0341

144

115

1906 .......

417

0-48

112

78

0-0344

145

101

1907 .......

417

0''50

116

78

0-0356

150

103

1908 .......

397

052

121

78

0-0372

157

104

1909 .......

329

0’54

126

78

00387

163

104

1910.......

292

0-55

128

77

00396

167

102

1911.......

277

0 57

133

77

0-0412

174

104

1912.......

256

0''57

133

77

0*0412

174

100

1913.......

256

0''60

140

77

0 0433

183

105

1914.......

260

0-02

144

77

00450

190

104

1915.......

511

0-62

144

77

0''0449

189

100

1916.......

636

0-G9

160

78

0-0495

209

no

1917.......

590

0-77

179

81

0-0527

222

106

1918.......

475

0-86

200

82

0-0582

246

no

1919.......

380

100

233

95

0-0587

248

101

1920 .......

270

1-02

237

95

0 0597

252

102

1921.......

203

1-04

242

94

0-0617

260

103

nads- och reparationsarbeten. Denna felkälla inotväges dock bl. a. därav, att samtliga arbetare

plägat i tur och ordning användas än i faktoriet, än på handräckning.

Man synes sålunda i stort sett kunna bortse från nu antydda felkällor och tillmäta

tablåns siffror vitsord. En första blick på talen för arbetsintensitetens utveckling under

hela perioden ger vid handen, att en nära nog oavbruten stegring ägt rum under denna

tid. År 1921 företer sålunda en siffra, mer än 21/! gånger större än utgångsårets.

Under de första åren var ökningen, såsom i regel brukar vara fallet, då ett nytt

arbete påbörjas, i mån av träningens fortgång ganska betydande för att sedermera efter

hand bli svagare. Vidare framträder en påtaglig överensstämmelse mellan arbetsintensitetens

höjning och den sänkning av ackordspriset, som vid olika tillfällen ägde rum under periodens

förra hälft. Mot en reducering av ackordspriset svarar sålunda i regel en förbättring

av arbetsintensiteten, vilket förhållande torde hava sin naturliga förklaring däri, att arbetaren

sökt uppbjuda sin förmåga för att bibehålla sin sedvanliga arbetsförtjänst.

Något annorlunda har utvecklingen tett sig under krigsåren. Med år 1915 ökades

tillverkningen högst avsevärt och arbetsstyrkan blev mer än fördubblad, samtidigt som även

ackordssatserna något höjdes. Som förut anmärkts, kännetecknades nämnda år av en svag

tillbakagång i arbetsintensiteten, men med år 1916 vidtog åter en kraftig ökning, vilken

fortsatte till år 1918 och väl till icke oväsentlig del stod i samband därmed, att under

dessa år ackordspriserna synas hava stegrats väsentligt långsammare än levnadskostnaderna,

låt vara att man vid bedömande av tabellens priser måste taga hänsyn till, att jämväl

ackordsarbetarna då uppburo dyrtidstillägg på timlönen.

1 1900 års tal = 100. 2 Varje föregående års tal = 100.

13—223953.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Sedan efter krigets slut behovet av gevär blivit vida mindre, började under år 1918

fabrikationen väsentligt inskränkas och arbetsstyrkan reduceras. Fr. o. m. år 1919 infördes

därjämte 8 timmars arbetsdag, i samband varmed ackords- och timlönerna såsom kompensation

för arbetstidsminskningen höjdes med 15 %. Riktas nu uppmärksamheten på arbetsintensitetens

utveckling under åren 1919—21, utvisa jämförelsetalen, att denna alltjämt

stegrats, visserligen i betydligt svagare tempo än under krigsåren, men i fullt samma utsträckning

som under tiden närmast före krigsutbrottet. Följden härav har blivit, att arbetseffektiviteten

under dessa år synes hava legat på en högre nivå än någonsin tillförne.

Undersöker man, i vad mån angivna övning kunnat hålla jämna steg med arbetstidens

nedsättning, befinnes per vecka och arbetare räknat 1919—21 års produktion visserligen hava

nedgått med 7 % från år 1918, då arbetstiden var 53''5 timmar per vecka, men däremot

ökat med 8 % från åren 1913—17 och med 29 % från 1908—12, under vilka båda femårsperioder

arbetstiden uppgick till 56''5 timmar.

Vid kommunikationsverken anses arbetsintensiteten genomgående

ej ökad. Beträffande järnvägarnas byggnadsarbetare anges dock, att

särskilt med hänsyn till krisårens sociala arv, tillräcklig erfarenhet för

frågans rätta bedömande ännu icke vunnits. Vid statens väg- och vattenbyggnadsarbeten

har endast i ett fall konstaterats någon ökning (vid

ackordsarbete), medan eljest genomgående meddelas samma eller sämre

arbetsintensitet än förr. Dock påpekas från flera håll, att lagen icke

ensam bär skulden till den sjunkande arbetsintensiteten, utan torde denna

företeelse även bero på rådande abnorma förhållanden. I ett fall betecknas

tillbakagången som en allmän kristidsföreteelse, vartill dock arbetstidslagen

torde vara ej så litet bidragande. Från Luleälvens kraftverksbyggnader

skrives rörande denna punkt, att arbetsintensiteten varit sjunkande

efter införande av den kortare arbetstiden, men kunde detta ej

tillskrivas denna förändring, utan det allmänna tidsläget med dess depraverande

tendenser. Givetvis borde arbetsintensiteten vid kortare arbetstid

kunna uppökas, och detta hade kanske inträffat i speciella fall, men som

totalomdöme måste sägas, att så ännu ej skett.

Stadskommunernas drätselkammare och arbetschefer svara i det stora

flertalet fall, att arbetsintensiteten icke ökats efter 8-timmarsdagens genomförande.

Tvärtom har å vissa orter konstaterats tillbakagång, vilken dock

delvis ansetts stå i samband med den förlängda fritidens ogynnsamma

inverkan.

Endast mera undantagsvis (inalles 6 fall) meddelas, att någon förbättring

iakttagits i förevarande hänseende. Sålunda uppgives från Stockholms

byggnadskontor och renhållningsverk samt drätselkammaren i Värnamo,

att arbetsintensiteten ökats, dock endast vid ackordsarbeten. En

arbetschef anför, att stegring i vissa fall kunnat förmärkas bland medelålders

och yngre verkstadsarbetare. I intet fall har stegringen angivits

som betydande.

Svenska kommunalarbetareförbundet åter gör gällande, att arbets
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

tidsminskningen genomgående inverkat fördelaktigt pa arbetsintensiteten.

Även de enskilda kommunalarbetargrupper, som besvarat denna fråga,

äro i regel av den uppfattningen, att arbetsintensiteten och arbetslusten

förbättrats. Från flera håll betonas, att numera samma arbetsprestation

fullgöres på 8 timmar som förut på c:a 10 timmar, varför eu ökning av

intensiteten måste lia ägt rum. I de fall (7), då så icke anses ha varit

fallet, uppges i allmänhet, att intensiteten redan tidigare varit uppdriven

till den högsta möjliga, varför ingen ändring kunnat ifrågakomma.

12. Arbetstidsförkortningens sociala Teckningar.

När lagen om arbetstidens begränsning genomfördes, anfördes såsom

huvudsakligt skäl för den nya lagstiftningen, att den kunde förväntas

medföra goda sociala verkningar. Den skulle sålunda bidraga till förbättring

av arbetarnas hemliv och husliga förhållanden, möjliggöra för

dem ett mera hygieniskt levnadssätt, öka deras intresse för allmänna

angelägenheter, för allmänbildning och yrkesutbildning o. s. v. Det måste

därför anses ligga vikt uppå att söka utröna, huruvida och i vad mån

nämnda gynnsamma sociala verkningar gjort sig märkbara under lagens

hittillsvarande giltighetstid.

Det måste då med styrka framhållas, att de svårigheter, som resa Svårigheter

sig mot en undersökning av 8-timmarslagens sociala verkningar, knappast redning''av

äro mindre än de, vilka på sätt ovan antytts bidragit att störa och för- 8-timmarssvåra

utredningen av reformens konsekvenser ur ekonomisk synpunkt. lc\

Sålunda framhåller landssekretariatet, att för konstaterande av sociala ningar.

förändringar av den karaktär, varom här är fråga, det av helt naturliga

skäl kräves ett längre utvecklingsskede än ett par år, liksom även

den rådande arbetslösheten och andra av kriget föranledda destruktiva

samhällsföreteelser torde försvåra och förrycka objektiviteten av en

dylik undersökning. En meddelare till den enquéte i frågan, som anordnats

av svenska kyrkans diakonistyrelse, anser, att han för sin del

icke vågar göra något uttalande om 8-timmarslagens sociala verkningar,

och skriver: »Huvudskälet varför man ännu ingenting vet är, att den

ofrivilliga arbetslösheten åtminstone ute på bruken inträdde alldeles samtidigt

med 8-timmarslagen. Med arbetslösheten inträda visserligen yttre

betingelser för bildningssökande men också en oerhörd- psykisk depression,

som verkar hämmande även på förut rätt så vakna människor; på den

stora massan verkar den mycket tyngande, allt derangeras.» — »Det är

för tidigt att nu fråga efter 8-timmarsdagens verkningar», yttrar stockholmsavdelningen

av den stora, av landets samtliga ledande arbetarorga
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

nisationer uppburna sammanslutningen arbetarnas bildningsförbund. »Dess

verkningar komma icke att kunna konstateras, förrän vi få genomleva

några i ekonomiskt avseende normala år. Krigs-, kris- och arbetslöshetsperioderna

gorå det omöjligt att nu få fram ett rätt bedömande, ty det

kan ju ifrågasättas, om ej dessa kriser äro värre fiender till bildningsarbetet

än den långa arbetstiden.»

Det ligger i sakens natur, att, särskilt i närvarande stund, en utredning

av arbetstidsförkortningens sociala verkningar måste hava sin

mycket bestämda begränsning. Detta betingas redan därav, att man vid

en sådan undersökning blott i mycket ringa grad kan röra sig med siffermässiga,

statistiskt gripbara fakta utan i huvudsak är hänvisad till subjektiva

omdömen. Det var därför av synnerlig betydelse att söka erhålla

dylika uttalanden från sådana organisationer och personer, vilka

genom sin ställning och sitt arbete kunna förväntas sitta inne med grundlig

inblick i och möjligast opartisk syn på här ifrågavarande förhållanden

och företeelser.

Av naturliga skäl måste då arbetsgivarna och deras organisationer

komma att spela en mindre roll som kunskapskälla, än när undersökningen

avsåg normalarbetsdagens ekonomiska konsekvenser. Efter det

gamla husbondeväldets försvinnande stå ju arbetsgivare och arbetstagare

tämligen oberoende av varandra, och om sina arbetares liv utanför fabriken

vet den moderna företagaren skäligen obetydligt, för såvitt han ej

är bosatt i ett mycket litet samhälle eller, i och för bedrivande av »välfärdsarbete»

bland sin personal, förfogar över ett socialt sekretariat eller

motsvarande institution. En huvudkälla utgör däremot de uppgifter, som

kunna erhållas från arbetarsammanslutningarna, nämligen dels de lokala

fackföreningarna, dels de landsomfattande fackförbunden. Även dessas

uttalanden och omdömen bliva dock lätt färgade av den naturliga benägenheten

att se alltför ljust på konsekvenserna av den vinst i klasskampen

8-timmarsdagen för arbetarna inneburit. Såsom korrektiv häremot

har man att tillgå de utlåtanden, som kunna erhållas från de

myndigheter, organisationer och enskilda personer, vilka på grund av

sin verksamhet komma i direkt beröring med arbetarbefolkningen under

dess lediga tid, sålunda religiösa organisationer, nykterhetsföreningar och

nykter hetsnämnder, välgörenhets- och sjukvårdsföreningar, folkbildningsoch

föreläsningsorganisationer, koloniträdgårds- och husmodersföreningar,

idrotts- och skytteföreningar o. s. v.

Innan man ingår på en redogörelse för det sålunda föreliggande

materialet, må några anmärkningar förutskickas. Det bör sålunda ytterligare

understrykas, att 8-timmarslagen varit av mycket olika betydelse

för arbetare inom olika näringsgrenar. För exempelvis de arbetare, som

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

förut hade 12 timmars skift, innebar reformen en fullständig omvälvningav

så väl arbets- som hemlivet. »För en kvarnarbetare på skift med 12

timmars nattarbete och därtill ofta övertid», skriver en fackförening, »fanns

det förut ingen möjlighet att ägna familjen eller andra intressen nämnvärd

uppmärksamhet; 8-timmarsdagen har höjt kåren i alla avseenden,

och för skiftarbetarna har den varit ovärderlig.» För tobaksarbetare,

typografer, verkstads- och byggnadsarbetare in. 11. betydde den däremot

ingen eller blott några timmars förkortning av den närmast förut tilllämpade

arbetsveckan. »En så obetydlig minskning av arbetstiden som

3 timmar per vecka'' under 8 sommarmånader kan icke i högre grad inverka

på förhållandena», skriver svenska murareförbundet.

Liksom sålunda arbetstidsförkortningens sociala betydelse i viss

mån växlat med dess omfattning och art inom resp. näringsgrenar, står

densamma i nära samband med ett flertal andra faktorer, såsom om

arbetsstället i fråga är beläget i staden eller på landet, huruvida arbetarna

bo i hyreskaserner eller i egna hem med trädgårdstäppa eller annan

jord, om arbetarstocken huvudsakligen utgöres av gifta män eller om

däribland även ingå kvinnor, ogifta eller gifta, samt unga personer av

båda könen, o. s. v. Inom nu nämnda orter och socialgrupper gestaltar

sig det dagliga livet mycket olika och kan därför den ökade fritiden antagas

utlösa skäligen avvikande tendenser.

Vad först beträffar arbetstidsbegränsningens inverkan på arbetsamheten

i form av ökat intresse, jämnare arbete, mindre skötning och

»firande» o. s. v., föreligga sifferuppgifter från ett 40-tal företag, vilka

kunnat meddela tillräckligt detaljerad statistik i detta avseende. Denna

har sammanställts i bifogade tabell, varuti hänsyn även tagits till könens

skiljaktiga vanor i här ifrågavarande avseende genom att särhålla industrier

med talrik kvinnlig arbetskraft. En granskning av tabellens

siffror ger vid handen, att skolkningsfrekvensen varit mycket olika inom

olika företagsgrupper. Det må emellertid lämnas därhän, i vad män siffrorna

återspegla verkligheten och i vad mån de rönt inverkan av skiftande

bokföringsmetoder, enkannerligen den särskilt vid fall av kortare frånvaro

vanskliga avgränsningen mellan verklig skolkning och lindrigare sjukdomsfall.

Sammanläggas uppgifterna, befinnas procenttalen för enligt

uppgift genom frånvaro utan giltigt förfall förlorade arbetsdagar i förhållande

till de möjliga hava utgjort inom de »manliga» industrierna 1‘7

år 1919, 1 ’8 år 1920 och 0''9 år 1921, inom de »kvinnliga» resp. 0‘4, 0''s

och 0''2 % samt inom dessa båda grupper tillhopa resp. 1‘5, 1''6 och 0''9 %.

Skolkningsfallen skulle sålunda avsevärt nedgått under redovisningsperioden,

dock egentligen under år 1921, medan 1920 ofta företer en

höjning. Detta sistnämnda förhållande synes i viss mån bestyrka den

Inverkan

på arbetsamheten.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Frånvaro utan giltigt förfall inom vissa yrkesgrenar.

Yrkesgren

Antal

före-

tag

Antal dagar förlorade

genom frånvaro utan gil- tigt förfall

Frånvarodagar i % av

utgjorda arbetsdagar +

frånvarodagar

1919

1920

1921

1919

1920

1921

A. Med nästan uteslutande

manlig arbetskraft.

Mekaniska verkstäder........

8

3,702

3,358

2,674

0-3

0-3

0''3

Skeppsvarv ............

2

40,490

49,196

19,457

4''9

5''7

2-9

Kolgruvor.............

7

14,930

11,193

4,360

2-2

1-9

0-7

Övr. jord- o. stenindustri......

6

1,233

1,070

881

0-2

0-2

0-2

Pappersmassefabriker........

5

865

1,129

407

1,000

0''4

0-4

0-4

Sockerbruk .............

1

319

376

09

0*8

O’5

Övr. närings- och njutn.-medelsindustri

1

45

61

75

0-4

0-4

0-7

Övrig industri...........

2

76

155

75

Öl

03

02

Tillhopa..............

32

61,660

66,569

28,898

1-7

18

0''9

B. Med talrik kvinnlig

arbetskraft.

Choklad- o. karamellfabriker.....

1

158

184

85

0''5

0''4

03

Bryggerier.............

2

38

49

16

03

02

0-1

Textilindustri...........

3

1,193

413

140

0-6

02

Öl

Tändsticksfabriker.........

1

750

1,046

335

04

0''6

03

Annan kem.-tekn. industri......

1

13

10

1

0-02

002

001

Grafisk industri..........

3

299

247

200

0-3

0-2

0-2

Tillhopa..............

11

2,451

1,949

777

04

03

0''2

Samtliga (A + B).........

43

64,111

68,518

29,675

1-6

1''6

09

från arbetsgivarhåll ofta framförda förklaringen till angivna nedgång,

nämligen att den minskning i antalet arbetare, frånvarande utan giltigt

förfall, som inträtt, skulle intet som helst ha att göra med 8-timmarslagens

införande, utan hänföra sig till rådande brist på arbete, som gör,

att arbetarna av rädsla för avsked låta bli att gå och »fira» i en eller

flera dagar och i stället begära permission eller anmäla förhinder på

grund av sjukdom. Detta bestyrkes i viss mån även av ökningen

av antalet sjukdagar i den nedan (sid. 107) meddelade sjukdomsstatistiken.

Dock ställa sig förhållandena härvidlag tydligen mycket olika vid

olika företag, och man får ej underkänna betydelsen av vad som från

arbetarhåll plägar framföras, nämligen att skolkning från arbetet nu är

sällsynt och att permission för att uträtta egna göromål ej förekommer

så mycket nu som förr, därför, att arbetaren nu kan och orkar utföra

eventuellt eget arbete efter det ordinarie arbetets slut. Det understrykes

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

också ej sällan — ofta med instämmande från arbetsgivarhåll — att

åtminstone inom storindustrien redan tidigare rått en sådan ordning och

disci plin, att någon skötning eller »firande» icke varit att tala om, ett

förhållande, som i sin män bestyrkes genom de merendels mycket små

talen i tabellen.

I fråga om arbetstidsförkortningens ekonomiska verkningar för

arbetarna synes böra undersökas dels i vad mån kompensation erhållits

för den minskade arbetstiden, dels huruvida och i vad mån arbetarna

pläga bedriva annat förvärvsarbete på sin fritid.

Vid 8-timmarslagens genomförande samlade sig arbetsgivarna i Inverkan

allmänhet kring den uppfattningen, att full kompensation borde beredas g^omi.

arbetarna vid tidlön — där arbetsförtjänsten utgår oberoende av arbetsintensiteten

—■ men att däremot vid ackordslön kompensationen borde

vara mindre, i det minskningen där skulle motvägas genom ökad arbetsintensitet.

Arbetarna yrkade däremot merendels på full kompensation

vid allt arbete. I två av våra största industrier, verkstadsindustrien och

järnindustrien, uppstodo på grund av meningsskiljaktighet i denna punkt

i början av år 1920 mycket omfattande och svåra arbetskonflikter — de

största arbetsnedläggelser, som ägt rum i vårt land sedan 1909. Konflikten

slutade med en kompromiss, i det att arbetarna tillerkändes full

kompensation vid timlönsarbete samt vid sådant ackordsarbete, där det

är omöjligt för arbetarna att öka arbetsresultatet per tidsenhet (t. ex.

vid automatiska maskiner), men vid annat ackordsarbete ungefär halv

kompensation. Emellertid utgå lönerna i båda dessa industrier efter

minimilönssystem, och är det på den grund den enskilda arbetsgivaren

obetaget att utan organisationens samtycke individuellt höja lönerna.

Omedelbart efter den stora arbetskonfliktens slut uppstod en stark efterfrågan

å och konkurrens om arbetare inom de ifrågavarande industrierna,

och därmed följde å en mängd arbetsplatser en kraftig förskjutning uppåt

av de individuella lönerna. Det är troligt, att arbetarna å denna väg i

realiteten mestadels förskaffade sig den omstridda kompensationen för

arbetstidsinskränkningen. Även inom övriga industrier fann man sig under

de lysande konjunkturer, som rådde intill 1920 års sista kvartal, i regel

nödsakad medgiva löneförhöjningar, som motsvarade eller överstego kompensation

för arbetstidens förkortning.

I och med inbrytandet av den våldsamma depressionen följde emellertid

lönenedsättningar, vilka efter hand bragte ned arbetslönerna med

30, 40 å 50 % av topplönerna, vartill kom den allmänna användningen

av korttidsarbete, vilken lät de faktiska arbetsförtjänsterna sjunka vida

under den nivå, som anges av gällande lönesatser. Tages hänsyn till

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

dessa förhållanden, torde det få anses ligga mycket sanning uti vad i många

arbetarsvar framhålles, nämligen att lönekompensation visserligen erhållits

men åter bortfallit genom nedsättningar under 1921 och 1922. Från

företagarsynpunkt har samma tanke i pappersmasseförbundets utlåtande

(bil. 2, sid. 59* tf.) formulerats så, att lagen om arbetstidens begränsning

tvingat industrien att försörja flera arbetare än förut, men att detta, åtminstone

inom exportindustrien, endast kunnat ske på bekostnad av dels

företagarvinsten, dels arbetarnas levnadsstandard. Till en början ba

lagens verkningar hårdare drabbat företagarna än arbetarna, men frågan

är, heter det, om icke detta förhållande efter hand kan bli omkastat.

Med hänsyn till det sålunda på senaste tiden starkt ökade ekonomiska

trycket på arbetarklassen är det av intresse att erfara, i vad mån

benägenheten ökats bland arbetarna att åtaga sig extra arbete på fritid.

De från arbetsgivarhåll inkomna svaren tyda i allmänhet på, att hågen

härför nog är stor på sina håll men möjligheterna begränsade, särskilt

vad småsamhällena och landsbygden beträffar. Härvid måste dock undantag

göras för de egentliga hantverksfacken, skräddare, skomakare, byggnadsarbetare

o. s. v., bland vilka det sedan gammalt förekommit, att

arbetare åtagit sig »extra arbete» till lägre pris än mästarna och för

vilka nu den minskade arbetstiden möjliggjort en väsentlig ökning av

dylikt förvärvsarbete. Talrika klagomål häröver hava uttalats av arbetsgivarföreningarna

inom dessa fack samt av de särskilda orternas hantverksföreningar,

vilka jämväl omnämna, att tendensen att utföra »eget

arbete» även sträckt sig till andra yrkesgrupper, ex. typograferna. Att

arbetarna på detta sätt på fritid arbeta i yrket för egen räkning anse

föreningarna icke blott genom osund konkurrens draga beställningar från

hantverksmästarna utan även direkt skada dessas intressen genom att

menligt inverka på arbetsintensiteten under den ordinarie arbetstiden.

En mekanisk verkstad i en sydsvensk stad har insänt en från ortens

målarmästarförening inkommen protestskrivelse mot den svåra konkurrens

målarmästarna numera måste lida genom verkstadsmålarnas fritidsarbete.

Det lär t. o. m. hända, att arbetare anordna egna små verkstäder,

vilket i ett fall även omnämnts av yrkesinspektionen (bil. 2,

sid. *16). •

Sveriges allmänna verkmästareförbund anser sig, med stöd av uppfattningen

inom det övervägande flertalet lokalavdelningar, kunna meddela,

att arbetarna nu visat större benägenhet än tidigare för extra arbete

under fritiden. Särskilt gäller detta beträffande sådana yrken, för vars

utövande icke krävas några eller i varje fall lätt åtkomliga verktyg och

maskiner, såsom murare, snickare, målare, skräddare och skomakare m. fl.

»

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Inom några av dessa yrken förekommer, att arbetarna åtaga sig så mycket

extra arbete, att verklig konkurrens med arbetsgivarna uppstår och

att arbetarnas arbetsintensitet på grund av fritidens utnyttjande nedsättes.

Arbetarorganisationerna, vilka i regel bestämt förklara, att intet

nämnvärt förvärvsarbete förekommer på fritid, göra i viss mån undantag

för sedvänjorna inom nu åsyftade fack. Sålunda skriver svenska

skrädderiarbetareförbundet, att det inom detta yrke alltid förekommit, att

arbetarna åtagit sig extraarbete.

Ofta anges dock sådant arbete uteslutande ske åt arbetarna själva Inverkan

och deras anhöriga. Man är därmed över på arbetstidsbegränsningens^0 iem ne

inverkan på hemlivet och de husliga förhållandena och därmed på

reformens kanske viktigaste sociala förmåner, vad de äldre, gifta arbetarna

beträffar.

För skiftarbetare och andra arbetare med lång arbetstid innebar

arbetstidsförkortningen en sådan förbättring, att de först nu kunde få

njuta av verkligt hemliv. En god föreställning härom lämnar den skildring,

som, på föranledande av Domnarvet-Borlänge husmoderförening,

avfattats av en järnverksarbetarhustru i Domnarvet (se bil. 2, sid. 33*).

Hon framhåller här, hurusom den förut tillämpade långa arbetsdagen,

då mannen oftast måste vara borta från hemmet 11—12 timmar, hade

till följd, att verkligt hemliv ej var att tala om. Barnen, särskilt de

mindre, sovo, då fadern lämnade hemmet, och sovo åter, när han kom hem.

Fader och barn fingo därför få tillfällen att vara tillsammans, och i barnens

fostran kunde han ej nämnvärt deltaga. Hustrun fick då ensam

sköta alla hemmets göromål, enär mannen efter den långa arbetsdagen

vanligen var uttröttad vid sin hemkomst. Med 8-timmarsdagens införande

har hemlivet fått en annan prägel, ty de timmar av ökad fritid

arbetaren fått, ha i allmänhet kommit hemmet till godo, utöver det att

de lättat hans stämning av grå enformighet och bringat en något ljusare

livssyn. Genom mera tid till samvaro med barnen lära de ömsesidigt

bättre känna varandra och fadern kan mera leda och lära sonen i nyttiga

ting. Genom mera samvaro av hela familjen blir det givetvis mera trevnad

i hemmet, vilket även motverkar barnens lust att söka sina nöjen

utom hemmet. Hustrun kan numera få hjälp av mannen med tyngre

sysslor och med barnens tillsyn, så att även hon får en fristund någon

gång. Ett hittills ganska obeaktat intresse har den kortare arbetsdagen

medfört, nämligen lusten till hemarbete för mannen. Härmed följer då

en önskan efter ett litet verkstadsrum, där han kan utföra de arbeten

han har lust och fallenhet för; såsom t. ex. snickeri, metallslöjd o. s. v.

14—222853.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Exempel givas, där mannen på sin längre fritid förfärdigat en stor del

av vad lian behövt för bosättning.

Till särskild nytta blir den kortare arbetsdagen i de fall, då

arbetaren har ett eget hem, en jordbit eller koloniträdgård, varuti han

kan arbeta och därigenom å ena sidan ernå nödig omväxling och rekreation,

å den andra erhålla ett icke obetydligt tillskott till hemmets och

hushållets kosthåll och ekonomi. Intresseväckande ur denna synpunkt

är följande bidrag till diakonistyrelsens enquéte från ett gammalt brukssamhälle

i Uppland: »Lagens verkningar i vad avses arbetarna härstädes

synas mig uteslutande vara goda, och inga nämnvärda olägenheter av

etisk innebörd hava visat sig. Anledningen därtill är, att avlöningssystemet

för flertalet arbetare här kvarstår enligt gammalt bruksmanér med

av arbetsgivaren upplåtna boställen (d. v. s. slåtterängar och smärre

åkerland), på vilka arbetarna föda 2, 3 å 4 kor m. m. Innan arbetstiden

genom lagstiftningen begränsades, påvilade arbetarna en alltför dryg

arbetsbörda, i det de saknade annan tid att sköta sitt jordbruk än tidiga

morgon- och sena aftontimmar. Detta ledde till överansträngning och

olust och medgav icke tillräcklig tid till föreningsliv och andra intellektuella

sysselsättningar. Visserligen medgavs fullständig ledighet för

slåtterarbete under 14 dagar, men under den övriga delen avjordbrukssäsongen

hade boställsinnehavarna nära dubbla dagsverken att utföra.

Efter 8-timmarslagens införande hava smederna i järnverket, där arbetet

utföres skiftesvis dygnet runt, större delen av fredagen och hela lördagen

fria för boställenas skötsel. Något övermått av fritid, frestande till dagdriveri

och osunda nöjen, föreligger sålunda icke.»

För stadsarbetaren måste merendels koloniträdgården bli ersättningen

för landsbygdsarbetarens egna hem med tillhörande jordbit. En stor

mängd uttalanden från så väl arbetsgivar- som arbetarhåll synas bestyrka,

att intresset för denna rörelse är mycket stort. Vissa arbetsgivare peka

visserligen på, att antalet koloniträdgårder under de senaste åren gått

tillbaka och att av dem till arbetarna utlämnade potatisland stundom lämnats

oanvända. Men man har här nog blott att se en naturlig reaktion

efter kristidens av livsmedelsbristen framkallade feberaktiga utveckling

på detta område, bidragande att giva rörelsen fastare konturer och rimligare

proportioner. Beaktas bör följande uttalande i årsberättelsen 1921

från lantbruksakademiens experimentalfälts trädgårdsavdelning: »Har

lagen om 8-timmarsdagen för någon yrkesgren varit till fördel, så har

detta uppenbarligen varit fallet beträffande trädgårdsskötseln. Den myckna

lediga tid, som industriens och kommunernas arbetare efter lagens införande

disponera över, har i stor utsträckning tagits i anspråk för träd
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

gårdsarbeten. Inom koloniträdgårdsområdet utvecklas också f. n. eu rastlös

verksamhet, och efterfrågan på kolonilotter är mycket livlig. Kolonisterna

äro numera betydande avnämare av plantskolornas så väl som

andra handelsträdgårdars och fröaffärers alster.»

Liksom arbetstidshegränsningens inverkan på arbetsamhet och arbets- Hygieniska

intresse borde avspegla sig i siffrorna för förlorad arbetstid, kunde det möj- ve1 nin9arligen

förväntas, att reformens återverkan på de hygieniska förhållandena

i någon mån skulle påverka sjukdomsfrekvensen bland industriarbetare.

Såsom även framgår av efterföljande tabell över sjukdomsfrekvensen inom

vissa företagsgrupper, efter förut angivna grunder fördelade på »manliga» och

»kvinnliga» yrken, påverkas emellertid morbiditetsuppgifterna av så många

faktorer — ej minst den vanskliga och skiftande gränsläggningen mellan

lindrigare sjukdom och frånvaro utan giltigt förfall att några bestämda

slutsatser av hittills föreliggande erfarenheter icke kunna dragas.

Sjukdomsfrekvensen inom visso yrkesgrenar.

Yrkesgren

Antal

före
-

Antal sjukdagar

Sjukdagar i % av utgjorda

arbetsdagar

+ sjukdagar

1919

1920

1921

1919

1920

1921

21

48,180

47,168

42,061

2-7

3-1

3-0

2

20,247

20,450

27,037

2-5

2''4

39

7

52,938

59,130

36,946

7-3

7-9

6-0

12

12,013

12,870

17,921

1-2

1-4

30

7

12,957

11,634

9,724

3''7

2''5

3-0

8

2,374

3,067

2,998

2-2

2''3

2-7

3

1,240

1,105

1,892

1-6

l-o

1-2

7

2,711

2,592

2,107

2''5

2-1

1-9

32

70,717

53,937

43,284

31

2-4

3-0

99

223,377

211,953

183,970

31

30

34

92

171,711

154,131

147,732

2’6

24

30

2

890

832

681

2-9

20

2''5

11

10,826

10,192

10,305

4-6

3''4

34

9

18,677

13,001

11,293

3-3

2-4

2-6

3

11,909

12,584

4,054

4-1

3-9

2-2

8

11,395

6,729

5,244

3''5

2-2

3-2

3

1,297

1,326

727

40

3-5

2-0

36

54,994

44,664

32,304

3 7

29

2-8

135

278,371

256,617

216,274

3-2

3-o

3-2

A. Med nästan uteslutande

manlig arbetskraft.

Mekaniska verkstäder........

Skeppsvarv.......... • • • •

Kolgruvor.............

Övr. jord- o. stenindustri......

Pappersmassefabriker........

Pappersbruk o. pappfabriker.....

Sockerbruk............;

Övr. närings- och njutn.-medelsindustri

Övrig industri...........

Tillhopa..............

Samtliga (kolgruvor undantagna) . . .

B. Med talrik kvinnlig

arbetskraft.

Choklad- o. karamellindustri.....

Bryggerier.............

Textilindustri...........

Tändsticksfabriker.........

Annan kem.-tekn. industri......

Grafisk industri...........

Tillhopa.......1......

Samtliga (A + B)..........

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Jämväl de uttalanden i detta avseende, som inkommit till utredningen

från organisationer och enskilda, vittna om, att tiden ännu varit

för kort, för att erfarenheten på detta område skolat kunna hinna stadga

sig. Omnämnas förtjänar det ganska allmänna framhållandet av, att den

förkortade arbetstiden ingalunda alltid möjliggör en bättre morgonmåltid

än förut, då frukostrasten ofta förkortats eller helt indragits och det ofta

är svart att erhålla — och intaga — lagad mat före arbetets början vid

6- eller 7-tiden på morgonen. Däremot vittna allmänt de uppgiftslämnare,

som uttalat sig i saken, om de förmånliga verkningarna av inskränkningen

av skift- och nattarbetets längd. Särskilt skiftindustriernas arbetare

förklara enstämmigt, att de nu känna sig mycket bättre, sedan »de

långa, kropps- och själsmördande nattskiften» blivit reducerade.

^fritidens Som varje annan social reform bör dock 8-timmarslagen bedömas

användning. med hänsyn icke blott till den närvarande utan även till den uppväxande

generationen, ej blott till vad den direkt ger och gett utan även till de

förutsättningar och möjligheter den skapat. Ur denna synpunkt intresserar

särskilt den ökade fritidens användning vad de yngre arbetarna

och den uppväxande arbetarungdomen beträffar.

Lämnas dessa helt åt sig själva, är det fara värt, att den vidgade

ledigheten kan medföra ökad benägenhet för dagdriveri, osunda nöjen,

kortspel, krogliv och alkoholförtäring o. s. v. Många sagesmän och ibland

dem ej blott arbetsgivare utan även personer med stor erfarenhet på

ungdomsverksamhetens område bekräfta också, att så tyvärr flerstädes

blivit förhållandet. Särskilt gäller detta om väg- och vattenbyggnadsarbetare

o. d., vilka ofta sysselsättas i obygder och glest bebyggda trakter

långt från hemmet. »Arbetsplatserna vid statens fiskehamnsbyggnader»,

skriver en arbetschef, »ligga vanligen ganska avlägsna från större samhällen.

Vid fiskelägena finnas endast bristfälliga bostäder för den fasta

arbetarstammen och inga förströelser utom arbetet. Arbetarna ha därför

ofta arbetat omkring 12 timmar per dag vid sina ackord. Den nuvarande

långa fritiden särskilt vid skiftarbete är olidlig för ett flertal arbetare,

som ej kunna få extra arbete, och har i många fall förstört deras ekonomi,

då ju under fritiden kortspel, fylleri in. m. samt vid helgdagar

festerna suga pengar.»

Men det föreligger också talrika uttalanden, som utvisa, att man

ganska allmänt är medveten om det ökade ansvar 8-timmarslagen lagt

på hemmet, skolan och ungdomsorganisationerna att tillvarataga de därigenom

yppade möjligheterna att skapa en bättre, friskare och mera upplyst

arbetargeneration än den närvarande. Medlen härför äro å ena

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

sidan bättre fysisk fostran, å den andra förbättrad allmänbildning och

yrkesutbildning.

Vad den förra beträffar, påvilar densamma, förutom skolan, i huvudsak

de talrika organisationerna för fotboll, allmän idrott, segling,

skytte o. s. v. Från ett flertal dylika sammanslutningar hava erhållits

uttalanden, vilka utvisa, att arbetstidsbegränsningen väsentligt underlättat

en fruktbringande verksamhet från deras sida. Så skriver svenska gymnastik-

och idrottsföreningarnas riksförbund, under framhållande av att

dess medlemsantal ökats från 63,000 år 1916 till 120,000 år 1921:

»För deh idrottsliga utövningen i vårt land måste arbetstidens längd

anses hava en mycket stor betydelse, ej blott med hänsyn till den reellt

ökade fritid, som står den unge idrottsmannen till buds, utan också till

den för honom gynnsammare förläggning av fritiden, som genom arbetstidslagen

möjliggjorts. Då härtill kommer, att det mera systematiskt

bedrivna idrottsarbetet, synnerligast träningsarbetet, måste anses kräva

en ganska stor fysisk ansträngning, så torde intet tvivel behöva råda

därom, att idrottsarbetet blivit ansenligt gynnat av den lagstadgade normalarbetsdagen,

i det dess begränsning av den dagliga fysiska ansträngningen

medgiver idrotten att taga så mycket mera för sin del.»

Det saknas dock ingalunda uttalanden om, att särskilt fotbollsspelet

— liksom dansen — tager i anspråk alldeles för mycket tid, och

arbetsgivare påpeka ej sällan, att unga arbetare stundom komma till

fabriken alldeles uttröttade av det myckna sportandet. »Det är välbekant,

att den som är styvast på fotbollsplanen, sällan är det i verkstaden»,

skriver en företagare.

Arbetarungdomens intellektuella fostran uppbäres ju i första hand av

skolan, vilken särskilt genom folkskolans pågående utbyggande med fortsättningsskolor

av olika typer snart torde stå väl rustad för denna sin

uppgift. En värdefull komplettering erhålles vidare genom de teoretiska

och praktiska undervisningskurser, vilka inrättats vid vissa större enskilda

och offentliga arbetsföretag. De korrespondenskurser, postverket

anordnat i skilda ämnen i avsikt att uppmuntra tjänstemännen till självstudier,

kunna visserligen knappast ställas i samband med de nya tjänstgöringsbestämmelserna,

men tullverket igångsatte under år 1920 korrespondenskurser

i svenska, tyska och engelska språken samt räkning,

vilka lära omfattats med stort intresse ej blott av yngre utan även av

medelålders vaktmästare. Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet har även

igångsatt kurser, dels i allmänbildande ämnen, dels sy- och matlagningskurser

för dess talrika kvinnliga arbetspersonal.

För den mognare ungdomen kommer särskilt i betraktande folk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

bildningsrörelsen med dess hjälpmedel föreläsningar, studiecirklar och

folkbibliotek. Bland på detta område verksamma organisationer, vilka

särskilt synas hava beaktat de gynnsammare förutsättningar för bildningsverksamhet

bland arbetarna, som skapats genom den för dem gynnsammare

avvägningen mellan arbetstid och fritid, må särskilt nämnas

svenska kyrkans diakonistyrelse, vissa nykterhetsorganisationer samt arbetarnas

bildningsförbund.

Diakonistyrelsen ger i sitt yttrande (bil. 2, sid. *24 ff.) en intressant

bild av det på kyrklig grund vilande kulturarbetets förutsättningar och

resultat under inverkan av 8-timmarslagens socialt mycket skiljaktiga

verkningar inom olika miljöer. Såsom sammanfattning av sina iakttagelser

framhåller diakonistyrelsen, att lagstiftningen — så långt som

iakttagelser kunnat göras — visat sig hava mycket olika verkningar i olika

fall, vilket måhända häntyder på, att en individualisering av lagen kunde

vara befogad. Orsakerna till denna olikhet sökas i de olika karaktärsdrag,

som känneteckna olika trakter och samhällen, yrken och åldrar, samt i de

mer eller mindre omfattande och lämpliga åtgärder, som vidtagits för att

bereda tillfällen till ett gott utnyttjande av ökad fritid m. m. Emellertid

anser sig diakonistyrelsen böra påpeka dels vissa ogynnsamma följder, vartill

framför allt hör skadlig sysslolöshet och tygellöshet i ungdomens nöjesliv,

men dels även, att avsevärda vinster synas kunna uppvisas, särskilt

i fråga om ett bättre hemliv samt beträffande den, tyvärr allt för ringa,

grupp, som hyser intresse för kunskapers inhämtande och förädlande

samvaro och som genom den ökade fritiden vunnit ökade tillfällen därtill.

Det visar sig dock nogsamt, tillägges det, att de frivilliga tillfällena

till undervisning och goda nöjen ej tillräckligt tillvaratagas. Därför

torde för ungdomens vidkommande dels obligatorisk ytterligare utbildning,

dels för dess förvärvsarbete och framtid betydelsefulla kurser metodiskt

anordnas.

Bland nykterhetsordnarna, vilka i vårt land uppbära en så stor

del av särskilt landsbygdens bildningsarbete, framhåller nationalgoodtemplarorden

det energiska arbete, som särskilt inom studiecirklarna

nedlagts på att samla ungdomen till förädlande sysselsättningar, och

betonar, att en förutsättning för ett sådant arbete naturligtvis är, att

ungdomen har tillräckligt lång fritid. 8-timmarsdagen kan sålunda bli

till stor välsignelse. Men då måste långt mera än nu göras och offras

för att intressera folket, särskilt de unga, för kulturellt höjande fritidsarbete.

En av de allra viktigaste åtgärderna torde vara, heter det i

uttalandet, att resolut taga bort rusdryckerna. Så länge de intaga sin

dominerande plats i vårt folks nöjes- och förströelseliv, kan varken 8-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

timmarsdagen eller andra åtgärder för välfärd och trevnad leda till några

avgörande resultat. Nykterhetsorden Yerdandi skriver: »Lagstadgandet

om arbetstidens begränsning bar av vår organisation tagits till intäkt

för en livlig agitation för studieverksamheten. I vår veckotidning,

i cirkulär och i tal å möten och konferenser ha distriktsstudieledarna

ideligen varierat temat: den ökade fritiden bör användas till studier och

verklig rekreation, icke till superi och kortspel etc. Dessa synpunkter

framhållas också av männen i ledet. I till tidningen insända referat

återkomma ständigt uttalanden i denna riktning av loger, krets- och

kamratmöten eller som enskilda medlemmars reflexioner. Yi hade de

bästa förhoppningar på ett gynnsamt resultat av våra strävanden, både

vad nykterheten och bildningsverksamheten beträffar, synnerligen som den

utvidgade medborgarrätten också sporrade till förvärvande av ökad samhällskunskap.

Men tiden blev för kort. Innan folk hunnit vänja sig

vid de nya förhållandena och vår propaganda hunnit verka, kom arbetslösheten

som en stigande flodvåg, i stor utsträckning dränkande intresset

för alla andra ting än den lekamliga existensen.»

Arbetarnas bildningsförbund framhåller i sitt yttrande (se bil.

2, sid. 31* tf.), att normalarbetsdagens genomförande givit förbundet anledning

— och detta gäller så väl dess centralledning som de olika arbetarorganisationernas

styrelser — att på ett betydligt intensivare sätt än förut

bland sina medlemmar framhålla nödvändigheten av kulturell verksamhet.

Såsom resultat av denna intensivare agitation och ökade intresse

framträder hl. a. en ökning av antalet föreläsningar från 151—425 per år

1912—1919 till 1,271 arbetsåret 1919/20 och 1,322 1920/21 samt antagligen

c:a 1,200 år 1921/22, oaktat arbetarnas lokala tillskott under arbetslösheten

avsevärt minskats. Antalet studiecirklar, som under åren 1912

1919 Ökades med i medeltal 76 per år, steg under arbetsåret 1919/20

med 296 och 1920/21 med 286. Av särskilt intresse är, att inom sådana

organisationer, där arbetarna ej fått sina arbetsförhållanden förbättrade

genom lagen, det för förbundet visat sig omöjligt att få i gång

någon mera omfattande bildningsverksamhet. Så är t. ex. fallet inom

svenska gruvindustriarbetareförbundet. Vidare finnas vissa organisationer,

vilkas medlemmar fått arbetstiden förkortad genom 8-timmarslagen,

men där arbetet är förlagt till sådana tider på dygnet, att ett

planmässigt deltagande i bildningsarbetet är mycket svårt att ordna. Så

är t. ex. fallet bland hotell- och restaurangpersonalen, postmännen samt

telegraf- och telefon arbetarna, vilkas arbete ofta är förlagt till kvällarna,

d. v. s. under den tid då folkbildningskurser i allmänhet äro anordnade

och då kursledare lämpligen kunna erhållas. Samma svårigheter uppstå

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

givetvis också, då nattarbete förekommer eller där arbetstiden är obestämd

och fördelad över hela dygnet. Som slutomdöme säges, att ett

bestämt samband synes råda emellan längden av arbetarnas fritid och

deras deltagande i det fria bildningsarbetet, samt att de svenska arbetarna

visat sig väl inse nödvändigheten av att använda den genom 1919

års lagstiftning ökade fritiden till ökat självbildningsarbete.

Strävandena att i bildningssyfte utnyttja den ökade fritiden möta,

liksom folkbildningsarbetet i allmänhet, i vårt land särskilda svårigheter

genom de långa avstånden och industriens starka decentralisation, i det

mer än halva antalet industriarbetare äro hemmahörande på landsbygden,

ofta i eljest glest bebyggda trakter. Det ligger i sakens natur, att

ett självbildningsarbete från dylika små isolerade industriarbetargruppers

sida ofta stöter på nästan oöverstigliga hinder genom bristen på

nödig handledning och litteratur. I de uppgifter, som inkommit från

dylika orter, meddelas dock ofta, att man sökt fylla denna brist genom

att bedriva studier per korrespondens. Med hänsyn till att korrespondensundervisningen

givetvis har särskilda förutsättningar i vårt glest befolkade

land, har det ansetts lämpligt att genom hänvändelse till vissa

av landets större korrespondensinstitut få erfara, huruvida och i vad

mån 8-timmarslagens genomförande medfört en ökning av eleverna från

arbetarklassen. Hermods korrespondensinstitut, Malmö, håller före,

att under de senare åren ett påtagligt stegrat intresse för studier gjort

sig gällande, men anser det svårt att avgöra, i vad mån detta berott på

arbetstidens begränsning och i vad mån på den särskilt under en tid av

minskade arbetsförtjänster och ökade entlediganden näraliggande tanken

att genom ökade kunskaper göra sig bättre rustad i kampen för tillvaron.

Institutets arbetarelever uppgivas särskilt intressera sig för statsoch

kommunalkunskap samt modersmålets muntliga och skriftliga behandling,

men genomgå även ofta språk- och yrkeskurser. Kooperativa

förbundets studieavdelning grundläde 1 jan. 1919 ett korrespondensinstitut,

vilket emellertid ursprungligen endast undervisade i bokföring

men fr. o. m. oktober 1920 även upptagit ett flertal andra ämnen, särskilt

kommunalkunskap och svenska språket. Undervisningen vid detta

institut är särskilt avpassad för arbetarpublikens behov genom att möjliggöra

studier även i grupper eller studiecirklar. I institutets elevregister

är också antalet arbetare mycket stort (i vissa ämnen 50—60 % av

totalantalet antecknade), och åtskilliga fackförbund ha genom anslag underlättat

dylika studier för sina medlemmar.

Såsom av denna redogörelse framgår, äro många goda krafter i

verksamhet för att för den uppväxande arbetargenerationens vidkom
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

mande göra det bästa möjliga av den genom normalarbetsdagens införande

vunna ledigheten. Man får dock, i likhet med åtskilliga av de på

detta område direkt verksamma, ett intryck av, att dessa krafter ännu

äro alltför svaga och splittrade. Det synes kunna ifrågasättas, om ej

även i vårt land liksom i Belgien plats linnes för eu »nationalorganisation

för rätt användande av arbetarens fritid.»1 Visst är, att verkningsfältet

ej skulle bliva mindre här än där, men ofantligt mycket mera

svårarbetat på grund av den vida glesare bebyggelsen och de mycket

större avstånden.

13. Sammanfattning

De uppgifter, som inkommit till förevarande utredning, giva en Vtredningsfyllig

och åskådlig bild av de inbördes mycket stridiga uppfattningar

rörande 8-timmarslagens betydelse och berättigande, fördelar och nåck- gränsat.

delar, som råda inom olika kretsar. Arbetsgivarna, ofta i känsla av att

lagen blivit dem påtvingad, instämma till alldeles övervägande del i svenska

arbetsgivareföreningens uttalande: »Vi anse den lagfästa arbetstidens

införande hava varit en stor olycka för hela vårt land. Den har pålagt

industrien tunga bördor, under vilka den nu sviktar. Den har insnört näringslivet

i en tvångströja, i vilken detsamma saknar den frihet att utveckla

sig, som är ett nödvändigt villkor för dess trivsel. Till det svåra,

nära förtvivlade ekonomiska läge, vari vårt land nu befinner sig, har den

varit en bidragande orsak. De gynnsamma sociala verkningar, som man

väntat sig av densamma, hava icke kunnat konstateras.» Arbetarna, för

vilka lagen även beträffande de arbetargrupper, för vilka den betytt

ringa eller ingen minskning i den förut tillämpade arbetstiden, alltid står

som en seger i klasskampen, slå undantagslöst vakt om dess samtliga

paragrafer, delvis under krav på en tolkning och tillämpning, avsevärt

snävare än den nu tillämpade, och ett giltighetsområde av största möjliga

omfattning. Den höga värdesättningen av lagen och beredvilligheten

att med alla medel kämpa för dess bibehållande skönjes bakom samtliga

arbetarsvar, vare sig de, såsom en fackförening i en landsortsstad, förklara

lagen vara »den bästa lag arbetarklassen någonsin fått», eller, såsom

landssekretariatet, lägga huvudvikten vid det förhållandet, att 8-timmarslagens

genomförande i väsentlig mån bidragit till att hos arbetarna

befästa tron på möjligheten av att genom fortgående sociala förbättringar

så småningom på det fredliga framåtskridandets väg komma till en förbättrad

social ställning.

1 Chambre des Représentants (N:o 34, Séance */* 1922): Proposition (par M. Piérard etc.) de

loi instituant 1’Oeuvre Nationale des Loisirs du Travailleur.

15—222663.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Inför tyngden av dessa båda kompakta åsiktsblock — vilkas inre

homogenitet dock, på grund av vissa givna och åtminstone i spmliga

kretsar allmänt följda direktiv vid frågeformulärens besvarande, i utredningen

antagligen framträder såsom starkare än den i själva verket är

— må man icke förundra sig över, att jämväl de yttranden, som föreligga

från statliga och kommunala verk och myndigheter samt ideella

föreningar av olika slag, i stor utsträckning antingen endast blivit ekon

av den ena eller andra av nämnda båda uppfattningar eller ock ernått

önskad objektivitet endast genom att kringgå de viktigaste kritiska punkterna

eller söka överskyla och förflyktiga dem medelst knapphändiga,

allmänt hållna talesätt. Det är icke många sagesmän, som ansett det

med denna grundsyn förenligt att ingå på en mera detaljerad granskning

av 8-timmarslagens sociala och ekonomiska verkningar inom deras resp.

verksamhetsområden.

Under sådana förhållanden och med hänsyn till lagens korta giltighetstid

och den senaste tidens alldeles exceptionella kastningar mellan

feberaktig verksamhet och djup depression är det knappast att vänta,

att föreliggande undersökning skall kunna angående denna reforms

sociala och ekonomiska följdföreteelser möjliggöra ett objektivt domslut,

som kan stå sig inför en allsidig kritisk prövning. Tiden härför är ännu

icke mogen — och måhända skall den, med hänsyn till ovanberörda förhållanden,

aldrig heller bliva det.

Som förhållandena nu ligga, återstå såsom resultat av utredningen

egentligen endast vissa, enligt förmenande tillräckligt dokumenterade

fakta, vilka emellertid åtminstone torde kunna bidraga att hålla

diskussionen i denna brännande fråga inom något trängre gränser än tillförne

och därigenom i sin mån bidraga till en lycklig lösning av detta för

vårt näringsliv lika mycket som för vår arbetarklass betydelsefulla spörsmål.

lagmTeko- Det torde få anses visst>o att det tryck och det band lagen om

nomiska arbetstidens begränsning lågt på näringslivet kännes och är av mycket

verkningar, olika tyngd och stramhet inom olika delar av detsamma. Detta icke

blott på grund av de mycket skiftande nedsättningar lagen i olika

fall inneburit av den dittills tillämpade arbetstiden, utan även med

hänsyn till de särskilda näringsgrenarnas och yrkenas vitt skiftande krav

på rörelsefrihet samt graden av den, vid ytligt betraktande ofta förbisedda,

växelverkan det moderna näringslivet för sin utveckling och trivsel

påkallar mellan vitt skilda grenar av mänsklig verksamhet. Såsom ett första

huvudresultat av utredningen synes man kunna fastslå dess uppvisande

av, huru ofantligt ingripande en dylik lag är för hela landets ekonomi

och huru oerhört många skiftande specialfall uppstå vid dess tillämpning.

Vad den egentliga tillverkningsindustrien beträffar, synes man åt
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

minstone i viss mån kunnat skaffa sig vederlag för arbetstidsbegränsningen

genom en starkare koncentration av arbetet och ökad effektivitet

hos detsamma genom tekniska och organisatoriska anordningar, till vilkas

alltjämt fortgående förbättring 8-timmarslagen åtminstone inom vissa näringsgrenar

tydligen inneburit eu kraftig stimulans.

Särskilt kännbara olägenheter har 8-timmarslagen medfört för industrier

med kontinuerlig drift. Men även om härvidlag lagens genomförande

i många fall varit ägnat att från teknisk-ekonomisk synpunkt

väcka berättigade betänkligheter, måste man också erinra sig, att för just

dessa skiftarbetare med deras ofta tunga arbete samt långa och tidvis på

natten infallande arbetstid den lagstadgade arbetstidsbegränsningen varit

särskilt välmotiverad och välkommen.

Ett annat av den lagstadgade arbetstidsbegränsningen föranlett förhållande,

som onekligen medfört avsevärda olägenheter, är begränsningen

till visst timantal av övertidsarbetet, vilket förut merendels icke avgränsats

på annat sätt än genom den merbetalning kollektivavtalen stipulerat

för detta slag av arbete.

Hithörande lagbestämmelser synas nämligen i avsevärd grad hämma

produktionens elasticitet och anpassningsmöjlighet efter behovets skiftningar

och lära väl även i viss mån hindra framskapandet av en fast

och stabil arbetarkår. I detta avseende kräves allmänt från industriens

sida ett fortgående på den väg, som beträddes vid 1921 års lagrevision,

särskilt höjning av det medgivna antalet extratimmar per kalendermånad.

Särskilt framträdande är detta krav inom de, på grund av

klimatiska och andra förhållanden i vårt land talrika och utpräglade

säsongindustrierna. Det framhålles med skärpa från olika håll, att i ett land

som vårt med dess långa och ljusa sommardagar men korta och mörka vinterdagar

tillämpandet jämväl inom så av årstidernas växling beroende

yrken som hantverksfacken och byggnadsindustrien av en lagstadgad

8-timmarsdag, 48-timmarsvecka eller t. o. m. — genom eftergift — 192

timmar per fyraveckorsperiod är oriktigt och obehövligt, och att den rätta

begränsningen härvidlag vore c:a 2,400 timmar per år. Anmärkas må,

att lagen i dess nuvarande lydelse icke omöjliggör en dylik beräkning,

men att hinder möta genom en snäv tillämpning, vilken i sin ordning

torde stå i samband med förefintligheten av en än snävare arbetaropinion

i detta avseende, vilken, även om arbetsrådets praxis härutinnan

ändrades, antagligen skulle göra sig gällande genom motsvarande bestämmelser

i kollektivavtalen. Erinras må i detta samband om det i utredningen

påvisade förhållandet, att man på detta sätt till stor del gjort

verkningslös 1921 års lagändring om undantagande från lagen av företag

med under 5 arbetare även i något större samhällen.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

8-timmarslagens

sociala

verkningar.

Vida större svårigheter än med avseende på de direkt produktiva

arbetarna synes lagens tillämpning hava vållat beträffande de arbeten,

vilka bestå i varornas distribution och transport så väl inom och mellan

resp. fabriker och verkstäder som mellan dessa och konsumenterna.

Här, där man »arbetar pa order och ej efter ackord», har arbetet ej

kunnat i avsevärd män koncentreras och ha personalökningarna därför

måst bliva störa. Även om depressionstiden härvidlag gjort övergången

relativt mjuk, kvarstå på detta område mycket betydande svårigheter

på grund av näringslivets genom arbetsdygnets reducering ökade »spetsbelastning».

Särskilt framträda exportindustriens och handelns olägenhet^,

vilka ökats genom järnvägens och postens förkortning av expeditionstiderna,

vare sig denna nu direkt framkallats genom personalens

inskränkta arbetstid eller.av en allmän strävan att åstadkomma indragningar

och besparingar, motsvarande den inträdda trafikminskningen.

Möjliggör utredningen en allmän uppfattning om, huru 8-timmarslagens

verkningar framträda inom olika näringsgrenar, måste den

avstå från att söka lämna eu tillförlitlig siffermässig bild av vad lagens

genomförande ekonomiskt betytt för industrien. Det må blott framhållas,

att de procentuella uttryck för lagens ekonomiska konsekvenser, vilka

syna,s vara allmänt gängse inom företagarkretsar, merendels torde vara

alltför höga, vilket ofta torde vara att tillskriva bristande hänsynstagande

till arbetslönernas faktiska roll uti de totala produktionskostnaderna.

Något motsvarande gäller även om uppskattningarna av arbetstidsbegränsningens

inverkan pa arbetsintensiteten. Dock synas här kanske felen

oftare föreligga i arbetarsidans kalkyler, vilka ej sällan gå ut på, att

arbetseffektiviteten ökats till den grad, att man nu producerar lika mycket

på 8 timmar som förut på 10. Man har emellertid då vanligen

förbisett, att de ackordsförtjänster e. d., varpå beräkningarna stödja sig,

återspegla ej blott arbetarnas ev. ökade ansträngningar utan även resultaten

av de tekniska och organisatoriska förbättringar, med vilka man,

som nyss nämnts, vetat att ur produktionssynpunkt till viss del kompensera

arbetstidens förkortning.

o Vad slutligen beträffar arbetstidsbegränsningens sociala verkningar,

maste omdömet för närvarande bli lika vanskligt och obestämt som angående

dess ekonomiska konsekvenser — och det särskilt på grund av

kris- och depressionstidens återverkan på arbetarklassens hela sinnesstämning

och tankeriktning. Här har man att göra med en utveckling på

gott och ont, och det godas seger beror i väsentlig grad på, i vad mån

det är möjligt att organisera den ökade fritidens användning så, att

densamma blir en hävstång för strävandena att framskapa en kraftigare

och mera upplyst arbetargeneration än den nuvarande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

SPECIALUNDERSÖK NIN G

RÖRANDE

ARBE T S TII) S L A G E N S E K O NO MI SK A

VERKNINGAR INOM INDUSTRIEN

AV

K OM MERSKOL-LEGIU M

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Utredningens plan och utförande

Syfte och omfattning.........................119

Undersökningsmetod..........................120

De influtna uppgifterna

Uppgifternas art............................121

Ekon. förhållanden, arbetare och arbetstid.................125

Nyanläggningar efter lagen.....•..................127

'' Uppgifter om arbetsintensiteten.....................127

Arbetarnas lönekompensation.......................131

De utförda beräkningarna

Allmänna beräkningsgrunder ........................131

Företag med bibehållen produktion....................134

Företag med minskad produktion.....................144

Sammanfattning............ 149

Anmärkningar till beräkningarna....................152

Uttalanden av de tillkallade sakkunniga och vissa industriidkare

154

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredningens plan och utförande.

Förevarande utredning, som kommerskollegium haft att utföra på

grund av Kungl. Maj:ts beslut den 24 mars 1922, skulle enligt plan, utarbetad

av kollegium i samråd med socialstyrelsen och framlagd i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 14 mars 1922, äga till syftemål att belysa

frågan om arbetstidslagens ekonomiska verkningar. Kollegii avsikt var

emellertid enligt planen icke att undersöka berörda fråga i hela dess vidd,

utan uppgiften begränsades till ett försök att så vitt möjligt klargöra, i

vad mån lagen påverkat de av densamma direkt berörda industriföretagens

ekonomi eller med andra ord huruvida och i vilken grad industriens

produktionskostnader ökats genom lagen. Redan från början skall

härvid understrykas, att de framkommande utredningsresultaten i huvudsak

kunna tillmätas endast tillfälligt upplysningsvärde, enär undersökningen

hänför sig till en tid, som äger karaktären av anpassnings- och

övergångsstadium till ett nytt jämviktsläge efter den av lågkonjunkturen

och arbetstidslagen förorsakade rubbningen av produktionsfaktorerna.

Det torde ligga i öppen dag, att en undersökning å ifrågavarande

område, även frånsett de särskilda svårigheter, som härleda sig från det

våldsamma konjunkturomslaget efter kriget, erbjuder många invecklade

problem samt förutsätter mycket ingående och noggrant värdesatta uppgifter

rörande industriens kapital- och kostnadsförhållanden jämte deras

beroende av lagen. Redan antydda omständighet utesluter möjligheten

att inom mera begränsad tid och till rimliga kostnader utföra en utredning,

omfattande industrien i dess helhet. Då härtill kommer, att uppgifter

av ifrågavarande ömtåliga och arbetskrävande karaktär knappast

kunna bli tillfredsställande annat än genom insamling på frivillig väg,

och kollegium dessutom endast förfogat över en strängt begränsad tid

för utredningen, har det befunnits lämpligt att inskränka densamma till

spridda stickprov inom ett antal industrigrenar. Urvalet har härvid i

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Undersök
ningsmetod.

huvudsak inriktats på sådana grenar, som på grund av sin betydenhet

eller produktionens art och förlopp synts böra företrädesvis behandlas.

Antalet undersökta anläggningar utgör inalles 43. Deras fördelning på

olika industrigrenar kommer att framgå av den följande framställningen.

Genom nyss antydda inskränkning av undersökningens omfattning

har det låtit sig göra att vid densamma tillämpa en pålitligare och mera

fördjupad metod, än om utredningen lagts på en bredare bas. Ifrågavarande

undersökningsmetod består huvudsakligen däri, att särskilda sakkunnige

av kollegium tillkallats för de industrigrenar, som befunnits böra

ingå vid utredningen, med uppgift att, var och en inom sin bransch, biträda

vid utredningsarbetet. De sålunda tillkallade sakkunnige ha varit:

överingenjören T. Rooth för järn- och stålverk samt järn- och stålmanufaktur;
civilingenjören

J. Ekelöf för mekaniska verkstäder och fabriker för

elektriska maskiner;

konsult, ingenjören A. Höckenström för sågverk och hyvlerier;

civilingenjören H. Wallin för pappersmassefabriker, pappersbruk

och pappfabriker;

direktören G. Boethius för textilindustrien; samt

byråchefen Hj. Heimburger för kemisk-teknisk och vissa närstående

industrier.

De sakkunnige ha på kollegii uppdrag avlagt besök vid de industriföretag,

som förklarat sig villiga och befunnits lämpliga att lämna material

för undersökningen, och härvid, i enlighet med formulär och anvisningar,

som i samråd med de sakkunnige uppställts av kollegium, inhämtat

önskade uppgifter samt genom samtal med industriledningen och

egna iakttagelser sökt vinna en möjligast uttömmande och allsidig belysning

av arbetstidslagens ekonomiska verkningar i varje särskilt fall.

Vid uppgifternas utarbetning ha de sakkunnige lämnat företagen handledning

och råd, liksom materialet underställts de sakkunnige till förberedande

granskning. Dessa ha vidare gått kollegium till hända med

upplysningar vid materialets slutliga prövning och bearbetning samt medverkat

för dess fullständigande och justering.

För utredningens syftemål, d. v. s. belysning av frågan, i vad mån

industriföretagens produktionskostnader påverkats av arbetstidslagen, framstod

som den lämpligaste och bäst framkomliga vägen att inhämta uppgifter

över de faktiska kostnaderna efter lagens genomförande jämte de

förändringar i företagens kapital, arbetstid, arbetarantal och vissa andra

förhållanden, såsom arbetslöner och arbetsintensitet, vilka inträtt efter

lagen. På grundval av uppgifter av angivna art syntes det möjligt att

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

beräkna, huru produktionskostnaderna skulle ställt sig, därest lagen ej

varit gällande. De insamlade uppgifterna behandla följaktligen i huvudsak

ovan antydda ämnen. Dessutom hava dels vissa företag, dels de

sakkunnige delgivit kollegium olika mera allmänt avfattade synpunkter

i samband med utredningen. För uppgifternas förtydligande och verifiering

har, vid sidan av efterförfrågningar hos företagen, företagits jämförelse

å gemensamma områden med uppgifterna till kollega årliga industristatistik

samt de uppgifter, som för de undersökta företagens vidkommande

influtit till socialstyrelsens samtidiga undersökning rörande

arbetstidslagens verkningar. Beträffande de närmare grunderna för kollega

med ledning av uppgiftsmaterialet utförda beräkningar, vid vilka

samråd med de sakkunnige ävenledes förekommit, hänvisas till den följande

framställningen.

Den närmaste ledningen av utredningsarbetet har inom kollegium

handhafts av förste aktuarien A. Lilienberg.

De iuflutna uppgifterna.

De av kollegium insamlade uppgifterna avse i huvudsak: Uppgifter
a)

brandförsäkringsvärdet av byggnader, inventarier och lager;

b) • uppskattade skäliga värdet av byggnader och lager, som ej brandförsäkrats,

liksom av tomter och strömfall, som nyttjats vid industridriften;

c) huruvida någon del av fastigheternas eller inventariernas värde

hänför sig till anläggningar, förorsakade av lagen, samt betydenheten av

sådan andel;

d) produktionskostnaderna med specifikation av viktigare poster, såsom

ränta å det i anläggningen investerade kapitalet, avskrivningar å

byggnader och inventarier, kostnad för råmaterialier och halvfabrikat,

som använts vid tillverkningen, kostnad för bränsle och kraft, kostnad för

smörjmedel och diverse andra förbrukningsartiklar, arbetslöner samt förvaltningskostnader;
e)

de framställda produkternas försäljningsvärde, beräknat vid tillverkningsplatsen,

alltså utan inräkning av försäljningskostnader, såsom

frakter, provisioner, kostnad för resande m. in.;

f) de vid tillverkningen använda råmaterialiernas och halvfabrikatens

art samt fördelning på vara av svensk produktion och vara av utländsk

produktion;

g) antalet sysselsatta arbetare och ordinarie arbetstidens längd per

vecka dels under redogörelsetiden, dels under motsvarande tid närmast

före lagens genomförande;

16—222653

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Investerat kapital, produktionskostnader, arbetarantal och

Investerat kapital:

Mekanisk

verkstäde

2 st.

i Cementfa

r briker

1 st.

Glas- bruk s)

2 st.

Sågverk

och hyvle- rier

3 st.

Sulfit-

fabriker

2 st.

Sulfat-

fabriker

2 st.

Brandförsäkringsvärde å byggnader kr.

Oförsäkrade anläggningar, nppskat-

2,799,081

1,607,400

1,277,050

5,301,40C

8,365,000

1,357,040

tat värde............

181.20C

—

_

1,588,400

1,550,000

128,000

Tomter, uppskattat värde.....>

263,650

50,000

21,400

364;800

184''000

88,000

Strömfall, > > .....>

Brandförsäkringsvärde å maskiner

20,000

—

80,000

—

och inventarier........»

Brandförsäkrings- eller, då försäk- ring ej finnes, uppskattat värde

3,582,200

2,702,800

289,500

3,810,900

11,821,600

2,309,850

å lager ............ ,

3,005,100

1,215,000

1,767,500

20,933,300

6,899,400

1,231,000

S:a >

9,851,230

5,575,200

3,435,450

31,998,800

28,820,000

5,113,890

Produktionskostnader:

Konstanta:

! Ränta å anläggningskapital .... kr.

479,229

305,214

58,378

774,585

1,534,442

271,802

Avskrivningar..........,

417,826

302,431

27,246

518,886

1,380,460

260,686

Förvaltningskostnader......>

767,386

37,600

43,360

201,974

241,564

8ö''ö00

Diverse omkostnader...... >

333,941

82,895

85,038

1,286,979

1,139,778

133,518

S:a >

1,998,382

728,140

214,022

2,782,424

4,296,244

751,506

Variabla:

Ränta å lagervärdet.......kr

210,357

85,050

61,863

1,465,331

482,958

86,170

Arbetsmaterialier...... >

3,253,420

■) 128,137

183,135

10,073,644

6,823,416

2,480j931

Bränsle och kraft........»

Smörjmedel o. div. förhrukningsar-

406,362

1,597,224

701,369

363,500

3;995855

"223^870

tiklar.......... ,

77,530

2) 635,500

96,936

277,430

476,717

47,219

Arbetslöner........ ,

1,651,060

866,896

426,979

3,459,096

2,226,505

827’776

S:a >

5,598,729

3,312,807

1,470,282

15,639,001

14,005,451

3,665,966

Konstanta och variabla: S:a >

7,597,111

4,040,947

1,684,304

18,421,425

18,301,695

4,417,472

Produktionens försäljningsvärde kr.

7,158,957

4,418,029

1,955,115

18,361,278

18,508,283

4,477,163

Antal arbetare:

År 1919........

463

258

154

1,007

465

184

> 1920 ........

Ordinarie arbetstid per vecka:

567

305

176 4)

1,252

537

232

Antal timmar år 1919.....

51-9

56

52

54

55-9

58-9

> > » 1920 .......

48

48

47-6 *)

48

48

48

*) Innefattar även smörjmedel och div. förbrukningsartiklar.

2) Emballage.

*) Värde- och kostnadsuppgifterna avse tiden ls/e—ls/i2 1920 och endast ett bruk

) Uppgiften avser tiden I5/6—15/i2 1920 och endast ett bruk.

6) Värde- och kostnadsuppgifterna avse år 1921.

6) Uppgiften avser år 1921.

7) Värde- o. kostnadsuppgifterna avse året */s 1921—31/v 1922.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

arbetstid: a) Anläggningar med oförminskad produktion.

Träslipe-

rier

2 st.

ftomb. sulfit- fabrik, trä- sliperi 0. pap- persbruk

1 st.

Pappers- bruk och

pappfabri- ker

3 st.

Spisbröds- fabriker 5)

1 st.

Råsocker- bruk ’)

1 st.

Sockerraf- inaderier 7)

1 st.

Brygge- rier •)

2 st.

Kombine- rade ylle- fabriker

1 st.

Konst- gödselfa- briker ia)

1 st.

1,038,250

4,811,600

3,439,250

1,045,000

2,180,200

2,976,300

6,579,400

4,065,100

2,943,810

173,000

400,000

372,000

_

382,300

_

—

—

300,000

42,000

400,000

98,500

193,000

531,000

314,500

1,998,800

105,400

600,000

100,000

750,000

5,000

—

—

—

1,191,750

10,563,600

4,595,500

245,000

4,357,600

4,973,600

4,348,000

3,342,900

2,664,200

2,247,000

5,834,300

2,664,000

92,000

7,074,600

8,950,000

3,594,000

3,702,000

1,200,000

4,792,000

22,759,500

11,174,250

1,575,000

14,525,700

17,214,400

16,520,200

11,215,400

7,708,010

178,150

1,184,764

595,718

103,810

521,577

578,508

904,834

525,938

455,561

143,400

1,160,592

535,775

45,400

487,014

556,891

566,388

415,590

331,296

103,346

''254;000

244,000

149,600

132,781

251,005

223,835

141,615

130,000

134,666

1,374:597

258,217

233,829

308,835

674,451

785,646

203,005

112,000

559,562

3,973,953

1,633,710

532,639

1,450,207

2,060,855

2,480,703

1,286,148

1,028,857

157,290

408,401

186,480

6,440

495,222

626,500

251,580

259,140

84,000

793^130

5,576423

6,214,840

1.263,842

5,989,685

44,872,247

‘»)1,775,238

1,617,616

1,400,000

175424

4497;355

1449,320

180,849

302,017

462,332

327,681

156,627

32,000

76,712

914,697

520,843

104,332

243,258

371,801

890,640

228,656

157,000

410;019

4,224377

1,639:386

871,309

754,777

1,870,521

1,662,074

684,042

380,000

! 1,612,575

15,325,253

10,310,869

2,426,772

7,784,959

48,203,401

4,907,213

2,946,081

2,053,000

2,172,137

19,299,206

11,944,579

2,959,411

9,235,166

50,264,256

7,387,916

4,232,229

3,081,857

2,678,948

21,531,000

12,581,534

3,083,565

9,622,242

50,960,839

7,455,05(

4,205,192

2,420,000

96

747

384

201

134

365

348

254

100

114

913

463

209 6)

200 8 * 10 * *)

560 8)

443“)

311

13013)

57''9

57-6

59-3

49-2

61-8

60

56’8

60

635

48

48

48

48 «)

50-9 8

48 8

48")

48

| 48''41''1)

8) Uppgiften avser året ‘/a 1921—31/? 1922.

®) Värde- o. kostnadsuppgifterna avse året lJio 1920—a :. o 1922.

10) Inklusive maltskatt å kr. 453,157.

u) Uppgiften avser året 1/w 1920—s% 1921.

i‘i) yärde- och kostnadsuppgifterna avse år 1922 och äro generaliserade för året i dess helhet

på grundval av 5 månaders drift.

ls) Uppgiften avser året 1922.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

b) Anläggningar med minskad produktion.

Järn- och

stålverk J)

3 st.

Investerat kapital:

Brandförsäkringsvärde å

byggnader.......kr.

Oförsäkrade anläggningar

uppskattat värde . . .

Tomter, uppskattat värde

Strömfall, » > , >

Brandförsäkringsvärde å maskiner

och inventarier . . >

Brandförsäkrings- eller, då

försäkring ej linnes, uppskattat

värde å lager . . >

S:a >

Produktionskostnader:

Konstanta:

Ränta å anläggningskapital kr.

j Avskrivningar.......

j Förvaltningskostnader . . . >

[ Diverse omkostnader . . . >

S:a »

Variabla:

Ränta å lagervärdet .... kr.

Arbetsmaterialier.....>

Bränsle och kraft.....>

Smörjmedel o. div. förbrukningsartiklar

......>

Arbetslöner ........ >

S:a >

Konstanta och variabla: S:a >

Produktionens försäljningsvärde

......kr.

„ Antal arbetare:

År 1919........

» 1920 .....

Järn- och

stålmanufaktur2)
3

st.

Mekaniska

verkstäder

4 st.

Ordinarie arbetstid per

vecka:

Antal timmar år 1919 . . .

» » > 1920 . . .

33,135,130

11,686,700

973,800

1,745,000

{ingår uu-1

der bygg- V

nader f

13,250,000

60.790,630

1,663,922

1,242,616

658,617

1,455,858

5,021,013

463,750,

574,841

!,494,555j

46,142,822

21,163,835

21,612,522

2,296 *)

2,149 4)

60-3 *)

49-2 *)

5,422.250

900,000

195,260

1,000,000

4,494.500

4,525,700

14,550,220

Fabr. för

elektr.

maskiner

s)

1 st.

Tegel
bruk
2

st.

I

2,492,500

470.750

2,371,500 400,000

10.565.16011.969.000

14.690.000 4,051,000

1,101,800

220,000

418,000

Bomulls
spinne
rier
1

st.

2,504,000

87,400

5,063,500

Kombinerade

bomullsfabriker

3)

2 st.

Kombinerade

ylle

fabriker s)

2 st.

4,889,200

9,842,000

155,00011,557,900

638,080 630,000

—| 600,000

10,237,800 8,211,100

16,537,716

42,647,630)8,912,501

1,894,800

9,212,800

21,223,08(

7---7---

>26,441,100

840,841

1,957,034 340,305

121,786

535,843

1,103,556

i 1,349,817

575,895

1,356,935! 246,750

96,890

556,430

1,121,564

j 1,017,950

549,850

1,114,703! 775.900

27,730

91,000

129.499

299.922

719,592

1,036,287! 597,700

60,834

365,835

646,3791 442,571

2,686,178

5,464,959

;1,960,655

307,240

1,549,108

3,000,998

j 3,110,260

316,799

1,028,300

j 283,570

10,850

109,053

382,060

501,060

2,051,283

7,146,209

3,535,000

2l’566

5,855,139

2,739,114

1 3,341,045

407,013

768,445

1 62,900

103,147

115,300

375,507

508,635

395,186

576,526

207,700

1,400

66,106

208,820

329,934

2,441,420

4,639,233

1,292,300

258,173

733,331

1,956,638

2,492,298

5,611,701

14,158,713

5,381,470

395,136

6,878,929

5,662,139

7,172,972

8,297,879

19,623,672

7,342,125

702,376

8,428,037

8,663,137

10,283,232

7,907,058

22,4S4,141

6,741,300

525,800

—

7,775,866

7,619,600

1,040

1,455

775

89

351

1,099

1,322

962 5)

1,386

365 6)

82

367

1,058 6)

1,040 «)

54''9

52

52

55-9

57 i

57 9

59-5

48 5)

48

48 •).''

48-9 !

48 |

48 «)

48 «)

‘) Värde- och kostnadsuppgifterna avse 2:a halvåret 1920.

2) Värde- och kostnadsuppgifterna avse för 2 verk 1920, för 1 verk 1921

) Värde- och kostnadsuppgifterna avse 1921.

4> Uppgiften avser 2:a halvåret.

6) Uppgiften avser för 2 verk 1920, för 1 verk 1921.

6) Uppgiften avser 1921.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

. h) huruvida och i vad mån arbetsintensiteten, d. v. s. arbetsprestationen

per arbetare och tidsenhet, ökats genom arbetstidens förkortning; samt

i) huruvida och i vad mån arbetarna vid lagens genomförande erliöllo

ökning av tidlöner och ackordsatser såsom kompensation för arbetstidens

avhortning.

Närmast meddelas i vidstående tablå en sammanfattning av upp- Fikon, förgifterna

över värdet av de undersökta företagens fastigheter, inventarier Jt-Maré^och

och lager, d. v. s. företagens investerade kapital, vidare deras produk- arbetstid.

tionskostnader och försäljningsvärdet av de framställda produkterna samt

slutligen antalet arbetare och ordinarie arbetstidens längd dels under

redogörelsetiden, dels vid motsvarande tid före arbetstidslagens genomförande.

De ekonomiska uppgifterna avse som regel år 1920, vilket i

fråga om produktionens storlek vid flertalet anläggningar visat sig som

det mest normala året, sedan lagen började tillämpas. Då annan redogörelsetid

valts, anmärkes detta i tablån. Anläggningarna ha i tablån

fördelats på två huvudgrupper, allt eftersom undersökningen givit vid

handen, att produktionen efter lagens genomförande upprätthållits oförminskad

eller kan anses minskad genom lagen, vilka förhållanden närmare

klargöras längre fram.

Beträffande de i tablån meddelade uppgifterna bör för det första

uppmärksammas, att det investerade kapitalet eller industriegendomens

värde upptagits i enlighet med brandförsäkringsvärdet eller, då sådant

ej funnits, enligt uppskattning av skäliga värdet vid den tid, redogörelsen

avser. Då uppgifterna i allmänhet gälla år 1920, beteckna alltså

tablåns kapitalbelopp som regel värdeförhållandena vid dyrtidens topppunkt.

De sålunda erhållna beloppen överensstämma naturligen varken

med^ bokföringsvärdet eller företagens anskaffningskostnad för egendomen

i fråga, utan deras uppgift är att utvisa industrikapitalets storlek, då

full hänsyn tages till prisnivåns förskjutningar under krigstiden.

De meddelade produktionskostnaderna ha på sätt, som framgår av

tablån, uppdelats i konstanta och variabla, varvid med det senare slaget

förstås kostnader, som växla i samma riktning som produktionens omfattning,

samt med det förra kostnader, som äro mera oberoende av produktionsmängden.

Under den bland konstanta kostnader ingående posten

diverse omkostnader ha utgifter av mycket växlande art sammanförts.

Såsom de viktigaste slagen må nämnas skatter och onera för industrifastigheterna,

avgifter för brandförsäkring av byggnader, inventarier

och lager samt för olycksfalls- och annan personalen avseende försäkring,

pensioner och understöd, kostnader för läkare, sjukvård och medicin,

bidrag till mathållning o. d., föreningsavgifter, kostnad för resor och repre
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

sentation, omkostnader för kontor, reklamväsen, porton, telefon o. d. samt

för patent, experiment och modeller, magasinshyror och förrådsomkostnader

samt utgifter för transporter å arbetsplatsen och material för underhåll

och reparation av byggnader och inventarier. De ifrågavarande

kostnaderna äro, såsom framgår av ovanstående, delvis av den art, att

tvekan kan råda, om de äro att hänföra till konstanta eller variabla kostnader.

Till övervägande delen synas desamma dock tydligen höra hemma

under förstnämnda rubrik, och bristande specifikation förhindrar en utsöndring

av de poster, som med större fog skulle kunna anses som variabla.

Räntan å det investerade kapitalet har genomgående beräknats till

7 %, vilket synes som en skälig procentsats vid den tid, utredningen som

regel avser, och i flertalet fall angivits av uppgiftslämnarna. Avskrivningarna

äro, där icke särskilda förhållanden undantagsvis motiverat andra

procentsatser, upptagna till 2 % för byggnader och 10 % för maskiner,

vilka procentsatser ävenledes i allmänhet uppgivits av företagen

själva. Såväl ränta som avskrivningar äro räknade i procent på de enligt

nyss angivna metod redovisade kapitalvärdena och åskådliggöra således

rånte- och avskrivningsbeloppen för det efter krigstidens prisstegring

anpassade industrikapitalet. Av beloppens antydda karaktär följer

självfallet, att de icke kunna överensstämma med de i företagens bokföring

framkommande rånte- och avskrivningsposterna, vilka såsom i viss

utsträckning hänförande sig till kapital, investerat vid en lägre prisnivå,

måste bli avsevärt mindre. Sålunda gäller exempelvis beträffande fonderade,

i anläggningarna placerade lån, att den faktiskt utgående räntan

ej ökats i proportion till penningvärdets nedgång.

Det uppgivna försäljningsvärdet av de framställda produkterna

understiger, som synes, ej sällan produktionskostnaden samt håller sig

i övriga fall vanligen ungefär å samma nivå som denna. Vid sidan av

lågkonjunkturens och arbetstidslagens inverkan bör såsom förklaring till

förhållandet uppmärksammas, vad ovan antytts, nämligen att räntor och

avskrivningar ingå i kostnaden med belopp, som i regel betydligt överstiga

de i bokföringen förekommande.

Beträffande antalet arbetare hör nämnas, att uppgifterna i några

fall utgöra resultaten av beräkningar på grundval av antalet presterade

arbetstimmar.

Den för år 1919 i tablån uppgivna arbetstiden per vecka har beräknats

på så sätt, att den nämnda år gällande arbetstiden tillämpats på den

under redogörelsetiden befintliga personalen, och utgör således icke medeltalet

för 1919 års arbetsstyrka. Då längre arbetstid än 48 timmar uppgives

för 1920 eller senare tid, förklaras detta av medgina dispenser från lagen.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Uppgifter rörande värdet av nya byggnader och maskinella anord- Nyanläggningar,

tillkomna efter arbetstidslagen, hava meddelats från inalles 26 ninf(l,ge„er

anläggningar. Ett sammandrag av ifrågavarande uppgifter återges nedan.

Nybyggnader och maskiner, tillkomna efter arbetstidslagen.

Industri
byggnader
Kr.

Järn- och stålverk (2)....... —

Järn- och stålmanufaktur (2) ... . 180,000

Mekaniska verkstäder (4)...... 100,000

Glasbruk (1)............60,000

Sågverk (3) . . . . ■....... 125,000

Pappersmassefabriker och pappers
-

Råsockerbruk (1).......... 202,400

Sookerralfinaderier (1)....... 388,900

Bryggerier (1)........... —

Konstgödselfabriker (1)....... —

Bostads-

hus

Tomter

Maskiner

Kr.

Kr.

Kr.

795,000

30,000

1,100,000

170,000

10,000

430,800

397,000

56,500

484,700

45,000

2,000

58,500

50,000

15,000

106,000

1,704,700

98,500

875,000

100,000

15,000

510,200

—

4,000

381,700

56,000

5,000

300,200

243,000

13,000

Nyanskaffningen avser oftast bostäder, varom uppgift lämnats i

21 fall. Nyanskaffning av maskiner o. d. uppgives av 15 företag, medan

nyanläggning eller utvidgning av själva industribyggnaderna meddelas

i blott 7 fall. I vad mån ifrågavarande nyanskaffningar kunna anses

förorsakade av arbetstidslagen och således höra skrivas på dess konto,

skall beröras närmare i ett senare sammanhang.

Frågan huruvida arbetstidens av lagen förorsakade avkortning med- Uppgifter

fört ökning av arbetsintensiteten har i allmänhet besvarats nekande. I arP,et?invissa

tall motiveras svaret med något närmare förklaringar och uppgifter,

vilka nedan skola refereras för olika industrigrenar.

Järn- och stålverk. Ett företag yttrar, att för masugnar och stålugnar

kan arbetstidens förkortning givetvis ej medföra ökning av intensiteten,

då ugnens gång bestämmer produktionens storlek. För valsverken

har enligt samma yttrande en särskild undersökning verkställts, som

utvisar, att ej heller här någon ökning av produktionens storlek per timme

ägt rum. Från undersökningen anföras följande uppgifter över utvalsningens

storlek i kg. pr vällugnstimme:

1913 ...... 873 kg. 1916 946 kg. 1919 1,056 kg.

1914 ...... 905 > 1917 957 > 1920 1,032 >

1915 ...... 914 » 1918.....1,091 > 1921 1,026 »

Dagarbetarnas arbetsintensitet kan ej på samma sätt mätas i exakta

siffror, men någon ökning av prestationsförmågan har ej av arbetsledningen

kunnat iakttagas, och möjligheten härav förnekades även av arbetarna

vid avhållna förhandlingar rörande lönekompensation för arbetstidens

förkortning.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Beträffande ett annat järnverk meddelas, att den över produktionen

vid de olika avdelningarna månad för månad förda statistiken icke utvisar

någon märkbar förändring av arbetsintensiteten utan att produktionsmängden

per timme är ungefär densamma efter lagens ikraftträdande

som förut. #

Järn- och stålmanufaktur. Ett verk meddelar följande individuella

exempel på produktionen per timme före och efter lagen:

Styck per timme Styck per timme

1917—1919 1920 1917—1919 1920

Bultsmed 1 ....... 541 521 Muttergängare .... 627 695

> 2 ....... 279 268 Skruvsvarvare .... 49 54

> 3 ....... 386 346 Muttersvarvare .... 157 222

Varmnagelpressare .... 592 580 Kallslagare av bult . . 2,195 2,809

Bultgängare....... 252 278

Då i vissa fall höjning, i andra fall sänkning av prestationen inträtt,

anses genomsnittsintensiteten ungefärligen oförändrad.

Ett annat företag yttrar, att det vid lagens genomförande i början

syntes, som om en del arbetare kunde kompensera arbetstidens inskränkning

genom mera utfört arbete, men sedermera har ifrågavarande kompensation

nästan helt bortfallit för ackordsarbetets vidkommande. Beträffande

timarbete kan ökning av intensiteten sägas förekomma endast

i så måtto, att man söker åstadkomma något noggrannare tillvaratagande

av tiden vid arbetets början och slut.

Mekaniska verkstäder. Vid eu verkstad för vattenturbiner ökades

arbetsintensiteten något under första halvåret 1920, vilket dock anses

delvis ha berott på att verkstaden efter lockout var överhopad med försenade

beställningar, varför arbetet måste drivas fortast möjligt. Sedermera

sjönk intensiteten tillbaka till den före lagen förekommande.

En verktygsfabrik uttalar, att arbetsintensiteten överhuvud är

mycket individuell, men att i stort sett densamma var lägre 1920 än

1919, kanske delvis beroende på att arbetaromsättningcn var mycket

hastig 1920.

Från en separatorfabrik uppgives, att man i statistiken noggrant

följt arbetsintensiteten men ej kunnat påvisa vare sig ökning eller minskning.

En verkstad meddelar som exempel på att produktionen står i

direkt förhållande till arbetstiden den upplysningen, att i gjuteriet, där

styckackord tillämpas, eu man enligt erfarenheten formar:

på 10 timmars dag 50 flaskor

» 9 » » 45 »

» 872 » »43 »

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Av en annan verkstad nppgives, att ökad intensitet väl kan påvisas

för verklig massfabrikation, men att ökningen stannar vid någon

procent i genomsnitt för personalen i dess helhet.

Cement fabriker. För det undersökta företaget ha följande beräkningar

utförts beträffande produktionskapaciteten före och efter lagen.

År

1919

1920

Produktion

Antal fat

. 210,455

. 250,508

Totalantal

Arbetstimmmar Antal fat per arbetstimme

Exkl. tunn- T . Exkl. tunnbinderi

iotalt binderi

552,317 483,773 0381 0435

650,056 545,590 0-385 0459

Någon nämnvärd ökning av arbetsprestationen per arbetstimme är

alltså ej att påvisa för anläggningen i dess helhet.

Sågverk och hyvlerier. Arbetsintensiteten har enligt uppgift från

ett verk icke ökats i annan mån, än att man sökt genomföra bättre tillvaratagande

av arbetstiden genom borttagande av onödiga kafferaster

o. d. samt tillsyn, att arbetet börjas och slutas på bestämda klockslag.

Råsockerbruk. För den undersökta anläggningens vidkommande

framhålles, att produktionen ej kan sägas vara direkt beroende av arbetsintensiteten

utan i huvudsak av den maskinella utrustningen, arbetsmetoderna

samt betornas beskaffenhet och sockerhalt. Till belysning

av produktionsförhållandena före och efter lagen meddelas följande indextal.

Tillverkningsåret 1915/16 1916/17 1917/18 1918/19 1919/20 1920/21 1921/22

Betawerkning per arbetare och dygn . . 100

Sockerhalt i betorna..........100

Utbyte i % sockerhalt.........100

Råsocker per arbetare och dygn.....100

100-2

98-9

931

91-7

83-4

93-6

95-9

98-4

100-5

101-2

105-9

101-8

99-7

101-6

101-0

100-2

100-2

100-6

95-7

98-7

94-4

92-9

88-3

95-7

Produktionen per arbetare nedgick avsevärt under första året efter

lagens genomförande men bragtes härefter ungefärligen till sin tidigare

höjd, vilket tillskrives omfattande förbättring och utvidgning av den

maskinella utrustningen.

Sockerraffinaderier. Uppfattningen vid det undersökta företaget är,

att den personliga intensiteten i arbetet ej stegrats efter lagens genomförande.

Vidare uttalas, att en stegring i flera fall torde vara utesluten

av praktiska skäl, enär operationerna taga sin givna tid, vilken ej kan

förkortas, och maskinerna gå med viss hastighet, som är densamma som

förut. Ökad produktion per tidsenhet har i vissa fall förekommit, men

förklaringen härtill anses ligga i nytillkomna maskinella och andra anordningar.

17—222653

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Bryggerier. Det framhålles, att tillverkningen ej kan forceras genom

ökning av arbetsintensiteten, då ölet behöver sin bestämda tid att

genomgå de olika procedurerna, samt att apparaturens storlek är det avgörande

för produktionskapaciteten.

Yllefabriker. Produktionen i väverierna per arbetare och tidsenhet

utvisar ökning från 1919 till 1921, men detta förklaras enligt uppgift

från två fabriker av att man det senare året ägde tillgång till bättre

arbetsmaterial än under det förra. I andra avdelningar, såsom spinnerier,

beredningsverk och färgeri, där godset måste gå sin vissa tid i

maskinerna, har produktionen minskats i samma proportion som arbetstiden.

En tredje fabrik meddelar, att produktionen vid ackordsarbete

icke minskats fullt så mycket som arbetstiden, men att i stället arbetets

kvalitet försämrats.

Konstgödselfabriker. Enligt uttalande från det undersökta företaget

kunde vid tiden för lagens ikraftträdande en påtaglig moralisk depression

spåras i arbetet, vilken icke mildrades genom lagen utan snarare

tvärtom. Sedermera hade emellertid en förbättring i berörda avseende

inträtt, i det intresset för arbetet nu gjorde sig mera gällande hos arbetarna.

Den rikligare tillgången på arbetskraft hade även medgivit en

utgallring, varigenom arbetarstammen blivit kvalitativt bättre än under

kristiden, då man ofta fått nöja sig med att mottaga undermåliga

personer.

Endast i ett par fall har uppgift meddelats om ökning av arbetsintensiteten

i sammanhang med arbetstidens förkortning. Det ena fallet

gäller ett tegelbruk och det andra ett glasbruk. För tegelbruket, där

ordinarie veckoarbetstiden före lagen var 56 timmar, utvisa verkställda

beräkningar följande produktion per timme och lag om 18 personer:

Murtegel 10"......... 1919 2,300 st., 1920 2,450 st., 1921 2,460 st.

Dräneringsrör l''/«"...... > 2,680 > » 2,800 > > 2,980 »

Den påvisade ökningen tillskrives den omständigheten, att arbetare

vid tegelbruk, vilka på grund av arbetets synnerligen hårda natur tvingas

att under en lång arbetstid ekonomisera med arbetskraften, efter arbetstidens

förkortning kunnat skärpa sin kraftanspänning.

Det ifrågavarande glasbruket hör hemma inom småglasbranschen

och tillämpade före lagen en ordinarie arbetstid av som regel 57 timmar

i veckan. Av glasbrukets ledning anföres, att då på de sista årtiondena

huvudsakligast kvalitetsarbete utförts i såväl hytta som sliperier, har

proportionsvis lång arbetstid reserverats för arbetaren. Kvaliteten har

spelat den större rollen, tiden den mindre. När nu 8-timmarslagen genom
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

fördes, ville arbetarna på dessa 8 timmar förtjäna lika mycket som förut

på 9 V2 ä 10. Genom ökning av arbetsintensiteten lyckades också detta

såväl i hytta som sliperier, men följden blev, att arbetaren ej alltid fick

tid att ägna den förut vanliga noggrannheten åt arbetets olika moment.

Resultatet är i vissa fall försämrad kvalitet på arbetet.

Av glasbruket framhålles vidare, att för att få en klar bild av lagens

verkningar på landets småglasindustri kräves framför allt undersökning

vid sådana bruk, som redan före lagen på grund av tillverkningens

art (massartiklar) utnyttjade arbetstiden till dess yttersta gräns. Här

anses man med säkerhet skola finna, att arbetstidens förkortning medfört

påtaglig minskning av produktionen.

Av de undersökta företagen uppgives i allmänhet, att arbetarna i

samband med arbetstidslagens genomförande erhöllo full lönekompensation

för arbetstidens avkortning, i det såväl tid- som ackordslöner höjdes, så

att någon minskning av arbetsinkomsten ej inträdde. Beträffande vissa

industrigrenar, såsom järnbruk och mekaniska verkstäder samt några

andra, bar dock meddelats, att löneförhöjningen delvis bestämdes enligt

normer, som ej inneburo full kompensation. För ifrågavarande undantagsfall

lämnas närmare redogörelse i samband med de följande beräkningarna.

De utförda beräkningarna.

För att över huvud taget finna någon fast hållpunkt för den planerade

beräkningen över arbetstidslagens återverkan på produktionskostnaden,

vilken beräkning i fråga om vissa grundläggande synpunkter kommer

att följa samma linjer som den av arbetstidskommittén 1918 föranstaltade

utredningen i ämnet, blir det nödvändigt att utgå från det

teoretiska antagandet, att de influtna uppgifterna i vissa hänseenden

åskådliggöra stabiliserade och av konjunkturomslaget väsentligen oberoende

förhållanden. Antagandet i fråga innebär för det första, att vid tillverkningen

använda arbetsmaterialier av inhemsk produktion beräknas fördyrade

genom lagen med den procentuella kostnadsökning, som kan

framkalkyleräs vid industriföretag, sysselsatta med framställning av

sådana materialier. Sålunda antages exempelvis mekaniska verkstädernas

kostnad för inköpt järn och stål av svensk tillverkning ökad genom lagen

med den procent, varmed järn- och stålverkens produktion beräknas fördyrad

genom arbetstidsförkortningen. I den antagna förutsättningen

inlägges vidare den betydelsen, att lagen medfört en mot arbetstidens

förkortning proportionell minskning av produktionen i de fall, där berörda

Arbetarnas

lönekompen
sation.

Allmänna

beräknings
grunder.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

förkortning ej motvägts genom ökning av arbetsintensiteten eller förstärkning

av arbetsstyrkan.

Vad beräkningsprinciperna i övrigt beträffar, äro deras allmänna

grunddrag följande. Sedan de verkliga produktionskostnaderna i enlighet

med förut meddelade tablå fastställts, verkställas med ledning av de uppgivna,

av lagen förorsakade förändringarna i fråga om investerat kapital,

arbetstid, arbetarantal, avlöningar och arbetsintensitet kalkyler över

produktionskostnadens ökning genom lagen. Tillvägagångssättet blir härvid

olika, allt eftersom fråga är om företag med bibehållen eller minskad

produktion. Till förra gruppen räknas de företag, som ökat sin personal

minst så mycket, att den av lagen förorsakade förlusten av arbetstid

ungefärligen uppvägts, till den senare gruppen de företag, vid vilka sådan

personalökning ej förekommit.

Företag med bibehållen ''produktion. Då produktionen ej minskats,

förutsättes, att de konstanta kostnaderna, d. v. s. ränta å det i anläggningar

investerade kapitalet, avskrivningar, förvaltningskostnader och

diverse omkostnader, icke påverkats av lagen annat än i den mån nya anläggningar

erfordrats för produktionens bibehållande, exempelvis nya bostäder

i följd av arbetarantalets ökning. Då anläggningarna på antydda sätt

utvidgats, föras härav föranledda räntor och avskrivningar på lagens konto.

Av de variabla kostnaderna, d. v. s. ränta å lagervärdet, kostnader

för använda arbetsmaterialier, bränsle och drivkraft, smörjmedel och

diverse förbrukningsartiklar samt arbetslöner, beräknas för det första arbetsmaterialier

fördyrade genom lagen, i den män desamma härstamma från

inhemskt industriföretag samt deras produktionskostnad kan beräknas

ökad genom lagen. Arbetslönerna beräknas förhöjda i proportion till

arbetstidens förkortning, i den mån full lönekompensation lämnats för

denna och förkortningen ej motvägts genom ökning av arbetsintensiteten.

Företag med minskad produktion. Vid produktionens minskning beräknas

de konstanta kostnaderna relativt ökade i förhållande till produktionsminskningen.

Ökningens belopp utgöres av skillnaden mellan de

uppgivna verkliga kostnaderna och de kostnadsbelopp, som erhållas, då

de konstanta kostnaderna ställas i samma förhållande till produktionen

(produktionsförmågan), som de intogo före arbetstidens förkortning (produktionsminskningen).

Med avseende på de variabla kostnaderna förfares

vid kalkylerna enligt enahanda grunder, som ovan angivits för företag

med bibehållen produktion.

För klargörande av beräkningsprinciperna torde ytterligare några

allmänna anmärkningar erfordras. Vad först då beträffar kapitalkostnadens

ökning genom nyanskaffning av fastigheter och maskiner, tillämpas

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

vid beräkningen den grundsynpunkten, att ifrågavarande nyanskaffning

skrives på lagens konto endast i de fall, då arbetarantalet efter lagens

genomförande ökats och behov av utvidgade anläggningar i samband härmed

kan anses ha förelegat. I sistberörda fall betraktas sålunda bl. a.

nybyggnad av bostäder såsom framkallad av lagen, och detsamma gäller

om maskinell utrustning, som erfordrats vid den nytillkomna personalens

arbetsfunktioner. Om nybyggnaderna och maskinanskaffningen

däremot företrädesvis synts vara att hänföra till modernisering och tekniska

förbättringar, som väl kunna ha påskyndats genom arbetstidens

förkortning men icke därav egentligen nödvändiggjorts, räknas icke med

någon kostnadsökning såsom direkt följd av lagen.

Det ligger i sakens natur, att beräkningar av förevarande art såsom

delvis baserade på något osäkra och med nödvändighet schematiserade antaganden

måste bli till viss grad summariska, och att åtskilliga fördyrande,

med lagen sammanhängande faktorer av mera detalj artad beskaffenhet icke

komma i betraktande. Bland sådana faktorer må nämnas fastighetsskatt,

underhållskostnad och försäkringsavgifter, hänförliga till de av lagen förorsakade

nyanläggningarna, vidare ökning av kostnaden för diverse till arbetsmaterialier

ej hänförda förbrukningsartiklar, bränsle, kraft och material

för reparationer och underhåll, beroende på att ifrågavarande produkter

delvis härstammat från inhemska arbetsställen, vid vilka lagen medfört ökning

av produktionskostnaden, samt slutligen den ökning av förvaltningskostnaden

och av vissa omkostnader, t. ex. avgifter för olycksfallsförsäkring,

sjukvård etc., som kan ha förorsakats av arbetspersonalens ökning.

Att sålunda en del smärre faktorer icke tagits i betraktande, verkar

naturligen i den riktningen, att lagens återverkan vid beräkningen

kommer något för svagt till synes. Såsom en tillräcklig motvikt torde

emellertid som regel kunna anses, dels att ränta och avskrivning å kapital

för nyanlagda bostäder vid bibehållen produktion odelat räknas som kostnadsökning

på grund av lagen, ehuru ifrågavarande ökning i verkligheten belastar

företagen endast i den mån kapitalkostnaden icke täckes genom uppburna

hyror för bostäderna, dels att arbetslönernas ökning genom lagen vid

full kompensation liksom de konstanta kostnadernas relativa ökning vid minskad

produktion beräknas i full proportion till arbetstidens förkortning, oaktat

att arbetstiden efter förkortningen enligt ingångna upplysningar i stort sett

torde utnyttjas med större effektivitet än förut, varigenom förlusten i verkligheten

blir något mindre än förhållandet mellan tinjantalet före och

efter lagen utvisar.

Då motsatsen ej särskilt anmärkes, räknas i ansluining till de influtna

uppgifterna icke med någon ökning av arbetsintensiteten. Beträf
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Företag med

bibehållen

produktion.

fande arbetslönerna räknas, likaledes med ledning av de inkomna uppgifterna,

med full kompensation för arbetstidens förkortning, där ej särskilt

angives, att annan beräkningsnorm användes.

Från de allmänt tillämpade beräkningsprinciperna göres i viss mån

undantag beträffande en vid undersökningen ingående spisbrödsfabrik,

som i ekonomiskt hänseende rönt inverkan icke blott av arbetstidslagen

utan även av den samtidigt ikraftträdande lagen om begränsning av tiden

för bageri- och konditoriarbete. Då det visat sig möta hinder, att särskilja

de två lagarnas inverkan på produktionskostnaden, väljes i detta

fall en beräkningsmetod, varigenom ett gemensamt resultat framkommer.

Beträffande metodens art och innebörd hänvisas till den följande beräkningen.

Med tillämpning av de ovan meddelade allmänna grunderna, med angivna

undantag, verkställas nedan anförda beräkningar över den av arbetstidslagen

förorsakade ökningen av produktionskostnaderna. Beträffande

de till grund liggande uppgifterna rörande investerat kapital, produktionskostnadernas

fördelning på olika huvudposter, arbetarantal och arbetstid

hänvisas till den tidigare meddelade tablån. Yissa andra vid beräkningarna

använda uppgifter, såsom beträffande nyanläggningar på grund av

lagen och arbetsmaterialiernas fördelning på varor av svensk och utländsk

produktion, meddelas i samband med beräkningarna.

Närmast redogöres för de beräkningar, som avse anläggningar med

bibehållen produktion, dit, såsom förut omnämnts, de anläggningar hänföras,

vid vilka arbetarantalet efter lagen ökats minst så mycket, att

den av lagen framkallade förlusten av arbetstid ungefärligen uppvägts.

Mekaniska verkstäder, 2 st., den ena för bensinmotorer, den andra

huvudsakligen för vattenturbiner.

Ordinarie arbetstid per vecka enligt 1919 års bestämmelser 51''9 t.,

1920 48 t.; minskning 7‘ö %.

Av de konstanta kostnaderna ökas ränta å anläggningskapital samt

avskrivningar på grund av nyanläggningar till följd av lagen. Nyanläggningarna

avsågo dels bostäder, dels verkstadsutvidgning och anskaffning

av arbetsmaskiner. Kostnaden utgjorde för byggnader kr. 200,000,

tomter kr. 10,000 och maskiner kr. 384,700, s:a kr. 594,700, varå 7 %

ränta = kr. 41,629. Avskrivningar ökades med 2 % å nya byggnader

= kr. 4,000 och 10 % å nya maskiner = kr. 38,470, s:a kr. 42,470.

De variabel kostnaderna beräknas ökade i fråga om posterna arbetsmaterialier

och arbetslöner. Arbetsmaterialierna bestodo till 84''o % eller

kr. 2,732,873 av svenska produkter, huvudsakligen järn och stål, plåt,

gjutgods och andra halvfabrikat av järn och stål. Fördyring på grund

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

av lagen Ijeräknas därför med 8''i % (järn- och stålverken), vilket gör

kr. 204,776.

Arbetarna kompenserades i enlighet med uppgörelse den 5 mars

1920 huvudsakligen på så sätt, att arbetare med tidlön erhöllo full kompensation

med 8''3 % och arbetare med ackordlön 4 % kompensation. Av

det uppgivna lönebeloppet utgjorde kr. 880,760 tidlön och kr. 770,300

ackordslön. Kompensationen blir således för tidlön kr. 67,501 och för

ackordslön kr. 29,627, s:a kr. 97,128.

Resultatet av kalkylen blir alltså:

Beräknad

kostnad

utan lagen

Verklig

kostnad

Eostnadsökning

Er.

Er.

Er. %

Ränta å anläggningskapital ....

..... 437,600

479,229

41,629 9-5

Avskrivningar..........

..... 375,356

417,826

42,470 11-3

Arbctsmaterialier.........

..... 3,048,644

3,253,420

204,776 6-7

Arbetslöner............

..... 1,553,932

1,651,060

97,128 6-3

Summa beräknad kostnadsökning kr. 386,003. Verkliga totala produktionskostnaden,

kr. 7,597,111, minskad med anförda belopp = kr.

7,211,108, varå kostnadsökningen = 5''4 %.

Cementfabriker. Ordinarie arbetstid 1919 56 t., 1920 48 t.; minskning

14''3 %.

Ökning av konstanta kostnader beräknas icke, då några nyanläggningar

på grund av lagen icke uppgivits.

Av de variabla kostnaderna ökas posterna emballage och arbetslöner.

I förstnämnda post ingå av inhemska industriprodukter stav och

tunnband med kr. 275,687 och papper med kr. 362,046. Stav och tunnband

beräknas fördyrade 2''s % (sågverken) och papper 4''2 % (pappersbruken),

d. v. s. resp. kr. 6,724 och 14,593.

Arbetarna erhöllo full lönekompensation, vilken i överensstämmelse

med arbetstidens förkortning beräknas till 14''3 % av uppgivna lönebeloppet,

alltså kr. 123,966.

Kalkylens resultat blir således:

Beräknad

kostnad

utan lagen

Verklig

kostnad

Kostnadsökning

Er.

Er.

Er. %

Emballage . .......

..........614,183

635,500

21,317 3-5

Arbetslöner........

.......... 742,930

866,896

123,966 16-7

Summa beräknad kostnadsökning kr. 145,283. Totala verkliga pro
duktionskostnaden,

kr. 4,040,947, minskad med angivna belopp = kr.

3,895,664, varå kostnadsökningen = 3''i %.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Glasbruk. Undersökningen omfattar 2 glasbruk, det ena för fönsterglas,

det andra huvudsakligen för kvalitetsvaror inom småglasbranschen.

Beträffande det senare synes undersökningen, som avser år 1920,

ge vid handen, att produktionen per arbetare var lika hög som före lagen,

ehuru dock arbetets kvalitet i vissa fall försämrats. Då ifrågavarande

försämring emellertid icke kan siffermässigt belysas, har glasbruket måst

uteslutas vid beräkningarna, som alltså endast gälla ett fönsterglasbruk.

Av de 1920 befintliga arbetarna skulle 102 st. med tillämpning av

1919 års bestämmelser haft en genomsnittlig ordinarie arbetstid av 59''3 t.

per vecka, medan de övriga i fråga om arbetstiden kunna anses såsom

icke påverkade av lagen. För det anförda antalet utgör arbetstidens

minskning genom lagen 19''i %.

De konstanta kostnaderna ökas på grund av nybyggnad av bostäder

till en kostnad av kr. 46,000, varav tomtvärde hr. 1,000. Räntekostnaden

ökas således med kr. 1,610 (V2 år) och avskrivningar med

kr. 450 (V2 år).

Av de variabla kostnaderna beräknas kostnadsökning för posterna

arbetsmaterial, förbrukningsartiklar och arbetslöner. Bland materialierna

ingå kalk och sand för kr. 68,479, vilken post med ledning av verkställd

uppskattning beräknas fördyrad genom lagen med 9 % eller kr. 5,654.

Posten smörjmedel och div. förbrukningsartiklar innefattar bl. a.

emballage (bräder) till en kostnad av kr. 40,267, varå beräknas fördyring

med 2-5 % (sågverken) eller kr. 982.

Av posten arbetslöner komma kr. 201,237 på de 102 arbetare,

vilkas arbetstid enligt ovanstående förkortats 19*i % genom lagen. Arbetarna

erhöllo full lönekompensation, vilken i överensstämmelse med

arbetstidens förkortning beräknas till 19‘i % av nyss angivna lönebelopp,

d. v. s. kr. 38,436.

Kalkylens resultat blir alltså:

Beräknad

kostnad

utan lagen

Kr.

Ränta å. anläggningskapital.......... 56,768

Avskrivningar................. 26,796

Arbetsmaterialier............... 177,481

Smörjmedel ock div. förbrukningsartiklar .... 95,954

Arbetslöner.................. 388,543

Verklig

kostnad

Kr.

58,378

27,246

183,135

96,936

426.979

Kostnadsökning

Kr. %

1,610 2-8

450 1''7

5.654 3-2

982 1-0

38,436 9-9

Summa beräknad kostnadsökning kr. 47,132. Totala verkliga pro
duktionskostnaden,

kr. 1,684,304, minskad med angivna belopp = kr.

1,637,172, varå kostnadsökningen = 2''g %.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Sågverk och hyvlerier. Ordinarie arbetstid (effektiv) 1919 54 t.,

1920 48 t.; minskning ll''i %.

Bland de konstanta kostnaderna beräknas räntor och avskrivningar

ökade genom lagen i följd av nyanläggningar, som vidtagits av ett verk,

nämligen bostäder och tillbyggnad av såg för kr. 70,000 jämte tomt kr.

5,000 samt maskiner för kr. 50,000, s:a kr.'' 125,000, varå 7 % ränta =

kr. 8,750. Avskrivningarnas ökning motsvarar 2 % å nya byggnader och

10 % å nya maskiner, d. v. s. sammanlagt kr. 6,400.

De variabla kostnaderna beräknas ökade beträffande posterna arbetsmaterialier

och arbetslöner. I kostnaden för arbetsmaterialier ingår

ett belopp av kr. 2,519,200 för sågade trävaror, som köpts inom landet

för hyvling och skeppning. Då ifrågavarande varor således vid inköpet

redan undergått industriell bearbetning, räknas med fördyring genom

lagen, vilken med ledning av förhållandena vid de undersökta verken

synes kunna sättas till 2 %, d. v. s. kr. 49,396.

Arbetarna uppgivas ha erhållit full lönekompensation, vilken i överensstämmelse

med arbetstidens förkortning beräknas till ll’i % av uppgivna-

lönesumman, alltså kr. 383,960.

Kalkylens resultat blir alltså:

Beräknad

kostnad

utan lagen

Kr.

Verklig

kostnad

Kr.

Kostnadsökning

Kr. %

Ränta å anläggningskapital . . . .

Avskrivningar..........

Arbetsmaterialier.........

Arbetslöner...........

..... 512,486

..... 10,024,248

..... 3,075,136

774,585

518,886

10,073,644

3,459,096

8,750 1''1

6,400 1-2

49.396 0-6

383,960 125

Summa beräknad

kostnadsökning kr.

448,506.

Totala verkliga

produktionskostnaden, kr. 18,421,425, minskad med angivna belopp =

kr. 17,972,919, varå kostnadsökningen = 2''s %.

Sulfitfabriker. Ordinarie arbetstid 1919 55''9 t., 1920 48 t.; minskning

14‘i %.

Av de konstanta kostnaderna ökas räntor och avskrivningar på

grund av nyanläggningar, förorsakade av lagen. Ifrågavarande anläggningar

utgöras av bostäder till en kostnad av kr. 695,000, varav kr.

35,000 tomtvärde. Räntor ökas således med kr. 48,650 och avskrivningar

med kr. 13,200.

De variabla kostnaderna beräknas ökade i fråga om posten arbetslöner.

Arbetarna uppges ha erhållit full lönekompensation, vilken i överensstämmelse

med arbetstidens förkortning beräknas till 14‘i % av uppgivna

lönebeloppet, d. v. s. kr. 313,937.

18—222653

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Verklig

kostnad

Kostnadsökning

Kr.

Kr.

%

1,534,442

48,650

33

1,380,460

13,200

10

2,226,505

313,937

164

Kalkylens resultat blir således:

Beräknad

kostnad

utan lagen

Kr.

Ränta å anläggningskapital......... 1,485,792

Avskrivningar........... 1,367,260

Arbetslöner................1,912,568

Summa beräknad kostnadsökning kr. 375,787. Totala verkliga produktionskostnaden,

kr. 18,301,695, minskad med angivna belopp = kr.

17,925,908, varå kostnadsökningen — 2''i %.

Sulfatfabriker. Ordinarie arbetstid 1919 58''9 t., 1920 48 t.; minskning

18‘5 %.

De konstanta kostnaderna ökas i fråga om ränta och avskrivningar

på grund av nyanläggningar, förorsakade av lagen, nämligen bostäder

till en kostnad av kr. 302,000, varav tomtvärde kr. 13,000. Räntekostnadens

ökning blir kr. 21,140 och avskrivningens kr. 5,780.

Av de variabla kostnaderna beräknas posterna arbetsmaterialier och

arbetslöner ökade. Bland arbetsmaterialierna ingår kalk med kr. 285,372,

vilken enligt en företagen uppskattning fördyrats c:a 9 % genom lagen,

d. v. s. kr. 23,563.

Arbetarna erhöllo full lönekompensation, vilken i överensstämmelse

med arbetstidens förkortning beräknas till 18''s % av uppgivna lönebeloppet,

alltså kr. 153,139.

Kalkylens resultat blir sålunda:

Beräknad

kostnad

utan lagen

Kr.

Ränta å anläggningskapital......... 250,662

Avskrivningar............... 254,906

Arbetsmaterialier.............. 2,457,368

Arbetslöner................. 674,637

Verklig

kostnad

Kr.

271,802

260,686

2,480,931

827,776

Kostnadsökning

Kr.

21,140

5,780

23,563

153,139

8-4

2-3

10

227

Summa beräknad kostnadsökning kr. 203,622. Totala verkliga produktionskostnaden,

kr. 4,417,472, minskad med angivna belopp = kr.

4,213,850, varå kostnadsökningen = 4''s %.

Träsliperier. Ordinarie arbetstid 1919 57''s t., 1920 48 t.; minskning

17''i %.

De konstanta kostnaderna ökas beträffande räntor och avskrivningar,

då nya bostäder byggts på grund av lagen för kr. 117,000, därav

kr. 5,000 tomtvärde. Räntekostnadens ökning blir således kr. 8,190 och

avskrivningens kr. 2,240.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Av de variabla kostnaderna beräknas arbetslöner, då full kompensation

erhållits, ökade i proportion till arbetstidens förkortning, alltså

med 17*i % av uppgivna lönebeloppet eller kr. 70,113.

Kalkylens resultat blir således:

Beräknad

kostnad

utan lagen

Kr.

Ränta å anläggningskapital........... 169,960

Avskrivningar.................141,160

Arbetslöner.................. 339,906

Verklig

kostnad

Kostnadsökning

Kr.

Kr.

*

178,150

143,400

410,019

8,190

2,240

70,113

4-8

1-6

20-6

Summa beräknad kostnadsökning kr. 80,543. Totala verkliga produktionskostnaden,

kr. 2,172,137, minskad med angivna belopp = kr.

2,091,594, varå kostnadsökningen = 3''9 %•

Romb. sulfitfabrik, träsliperi och pappersbruk. Ordinarie arbetstid

1919 57''6 t., 1920 48 t.; minskning 16''7 %.

Av de konstanta kostnaderna ökas ränta och avskrivning på grund

av nybyggnad av bostäder till en kostnad av kr. 160,000, varav tomtvärde

kr. 10,000. Efter 7 % ränta och 2 % avskrivning blir kostnadsökningen

resp. kr. 11,200 och kr. 3,000.

De variabla kostnaderna ökas beträffande arbetsmaterialier och

arbetslöner. Bland de förra ingår sulfatcellulosa med kr. 604,668, sulfitcellulosa

med kr. 89,931 och mekanisk trämassa med kr. 173,635, vilka

varor beräknas fördyrade med den procent, som ovan kalkylerats för

resp. fabriker, d. v. s. 4*8 %, 2”i / och 3''9 %. Den sålunda beräknade

kostnadsökningen utgör sammanlagt kr. 36,063.

Arbetarna erhöllo full lönekompensation, vilken beräknas till 16’7 %

av uppgivna lönebeloppet, d. v. s. lika med arbetstidens minskning, och

alltså utgör kr. 706,139.

Kalkylens resultat blir således:

Beräknad v

kostnad koatnad Kostnadsökning

utan lagen

Kr. Kr. Kr. %

Ränta å anläggningskapital.......... 1,173,564 1,184,764 11,200 1*0

Avskrivningar................. 1,157,592 1,160,592 3,000 0''3

Arbetsmaterialier............... 5,540,360 5,576,423 36,063 0’7

Arbetslöner.................. 3,522,238 4,228,377 706,139 20''0

Summa beräknad kostnadsökning kr. 756,402. Totala verkliga pro
duktionskostnaden,

kr. 19,299,206, minskad med angivna belopp — kr.

18,542,804, varå kostnadsökningen — 4''i f.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Pappersbruk och pappfabriker. Ordinarie arbetstid 1919 59‘3 t.,

1920 48 t.; minskning 19''i %.

Av de konstanta kostnaderna ökas ränta och avskrivning, då lagen

medfört nybyggnad av bostäder till en kostnad av kr. 529,200, varav

tomtvärde kr. 35,500. Räntan ökas med kr. 37,044 och avskrivningar

med kr. 9,874.

De variabla kostnaderna beräknas ökade i fråga om arbetsmaterialier

och arbetslöner. Bland materialierna ingår sulfatmassa, kr. 165,078,

fördyrad 4‘s %, sulfitmassa, kr. 2,658,359, fördyrad 2''i %, och slipmassa,

kr. 1,652,546, fördyrad 3‘9 %, enligt beräkningsresultaten för resp. industrier.

Totalt beräknas ifrågavarande kostnadsökning till kr. 124,268.

Arbetarna erhöllo full lönekompensation, vilken i överensstämmelse

med arbetstidens förkortning beräknas till 19''i % av uppgivna lönebeloppet

eller kr. 313,123.

Kalkylens resultat blir alltså:

Ränta å, anläggningskapital............ 558,674

Avskrivningar............. 525,901

Arbetsmaterialier.............

Arbetslöner................... 1,326,263

kostnad

utan lagen

Verklig

kostnad

Kostnadsökning

Kr.

Kr.

Kr.

%

. 558,674

595,718

37,044

6-6

. 525,901

535,775

9,874

1-9

. 6.090,572

6,214,840

124,268

2-0

. 1,326,263

1.639,386

313,123

23-6

Summa beräknad kostnadsökning kr. 484,309. Totala verkliga produktionskostnaden,

kr. 11,944,579, minskad med angivna belopp = kr.

11,460,270, varå kostnadsökningen = 4''2 %.

Spisbrödsfabriker. Bageriernas ekonomi har, såsom förut framhållits,

rönt inverkan utom av arbetstidslagen jämväl av den samtidiga

lagen om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete, den s. k.

bagerilagen. Vid undersökningen, som på grund av svårighet att uppbringa

ett mera omfattande uppgiftsmaterial kunnat fullföljas blott för

ett spisbrödsbageri, har framgått, att synnerligast sistnämnda lag avsevärt

betungat företagets ekonomi genom de hinder, som densamma medfört

för utnyttjandet av anläggningens tillverkningskapacitet. Bagerilagens

begränsning av den tid, inom vilken tillverkning av spis- eller

knäckebröd må äga rum, till mellan kl. 6 f. m. och kl. 10 e. m. har

sålunda till följd, att ugnarna varje dygn måste avsläckas och arbetet

vid degmaskiner m. fl. apparater avstanna. Genom att ugnarna varje

dygn måste uppeldas förorsakas, förutom relativt ökad bränsleåtgång, tidsförlust

och ökning av arbetet, Qch förhållandet blir detsamma beträffande

rengöringen av maskiner och apparater, som måste förnyas efter varje

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

stillestånd, liksom beträffande olika förberedelsearbeten vid själva bakningen.

Tids- och arbetsförlust inträder även på grund av den marginal,

som måste hållas för att ej riskera överskridande av den lagstadgade

gränsen för arbetets dagliga avslutning. Av antydda skäl erhålles

per arbetare räknat avsevärt lägx-e produktionsutbyte efter lagens genomförande

än förut.

Arbetstidslagen har för den ifrågavarande fabrikens vidkommande

endast i obetydligare grad utövat inverkan, då längre arbetstid än 48

timmar per vecka före lagen tillämpades endast för ett mindre antal

dagarbetare.

Då svårighet möter att särskilja de två lagarnas ekonomiska konsekvenser

i det behandlade fallet, kommer den följande beräkningen att

avse deras kombinerade inverkan samt utföras efter delvis andra metoder

än de för övriga industrigrenar tillämpade.

Företagets arbetarantal var: 1919 201, 1921 209. Produktionen

utgjorde: 1919 3,138,501 kg., 1921 2,962,963 kg. spis- och knäckebröd.

Antalet arbetsdygn var 1919 i följd av strejk blott 288, 1921 300. Med

beräkning av 300 arbetsdygn även för 1919 skulle produktionen utgjort

3,269,271 kg. eller 16,265 kg. per arbetare. Med samma produktion per

arbetare skulle för 1921 års produktion ha erfordrats 182 arbetare. Då

verkliga antalet var 209, förefanns alltså en ökning av 27 arbetare, vilken

tillskrives de två lagarnas inverkan. Arbetslönen 1921 uppgives

totalt till kr. 871,309 eller kr. 4,169 per arbetare. Kostnadsökningen

beräknas följaktligen = 27 gånger 4,169 eller kr. 112,563.

Verkliga totala produktionskostnaden, kr. 2,959,411, minskad med

den beräknade kostnadsökningen, blir således — kr. 2,846,848, varå kostnadsökningen

utgör 4''o %.

Det bör tilläggas, att fabriken åtnjöt dispens från bagerilagen så

tillvida, att Vs av anläggningen kunde hållas i kontinuerlig drift, varigenom

lagens inverkan mildrats. Vissa smärre fördyrande faktorer, t. ex.

bränslekostnadens ökning genom den dagliga uppeldningen av ugnar och

mjölprisets stegring i följd av arbetstidslagens fördyrande inverkan vid

kvarnarna, hava i brist på material lämnats utanför beräkningen.

Råsockerbruk. Ordinarie arbetstid 1919 6l’s t., 1921 50''9 t.; minskning

21''4 %.

De konstanta kostnaderna ökas på grund av nybyggnad av bostäder

till en kostnad av kr. 105,000, varav kr. 5,000 tomtvärde. Käntor

ökas sålunda med kr. 7,350 och avskrivningar med kr. 2,000.

Av de variabla kostnaderna ökas arbetslöner. Full lönekompensa
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

tion erhölls, vilken i enlighet med arbetstidens förkortning beräknas till

21''4 % av uppgivna lönebeloppet, d. v. s. kr. 161,522.

Kalkylens resultat blir således:

Ränta å, anläggningskapital

Avskrivningar......

Arbetslöner ......

Beräknad

kostnad

utan lagen

Verklig

kostnad

Kostnadsökning

Kr.

Kr.

Kr.

*

514,227

521,577

7,350

1-4

485,014

487,014

2,000

04

593,255

754,777

161,522

27-2

Summa beräknad kostnadsökning kr. 170,872. Totala verkliga produktionskostnaden,

kr. 9,235,166, minskad med angivna belopp — kr.

9,064,294, varå kostnadsökningen = T t %.

Socker raffinaderier. Ordinarie arbetstid 1919 60 t., 1921 48 t.;

minskning 20 %.

Beträffande konstanta kostnader beräknas ingen kostnadsökning på

grund av lagen.

Av de variabla kostnaderna beräknas ökning för arbetsmaterialier

och arbetslöner. De förra utgöras till kr. 44,039,692 av inhemskt råsocker,

vilket beräknas fördyrat genom lagen med 1‘9 % (råsockerbruken),

d. v. s. kr. 821,152.

Arbetarna erhöllo full lönekompensation, vilken i enlighet med

arbetstidens förkortning beräknas till 20 % av uppgivna lönebeloppet,

alltså kr. 374,104.

Kalkylens resultat blir således:

Arbetsmaterialier

Arbetslöner . . .

Beräknad

kostnad

utan lagen

Kr.

44,051,095

1,496,417

Verklig

kostnad

Kr.

44,872,247

1,870,521

Kostnadsökning

Kr. %

821,152 1-9

374,104 25-0

Summa beräknad kostnadsökning kr. 1,195,256. Totala verkliga

produktionskostnaden, kr. 50,264,256, minskad med angivna belopp = kr.

49,069,000, varå kostnadsökningen = 2‘* %.

Bryggerier. Av 1921 års arbetspersonal å 443 st. arbetare voro 58

utkörare, som intaga en viss självständig ställning och vilkas arbetstid ej

kontrolleras av industriledningen, varför desamma icke inbegripas i nedanstående

beräkning.

Ordinarie arbetstid 1919 56''8 t., 1921 48 t.; minskning 15''s %.

Kvinnlig personal vid sköljning och tappning, som arbetar på ackord

och utan bestämd ordinarie arbetstid, är här lämnad utom räkningen.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

De konstanta kostnaderna ökas på grund av nyanskaffning av bostäder

vid ett företag till eu kostnad av kr. 61,000, varav kr. 5,000

tomtvärde. Räntor ökas sålunda med kr. 4,270 och avskrivningar med

kr. 1,120.

Av de variabla kostnaderna beräknas posterna förbrukningsartiklar

och arbetslöner ökade genom lagen. I förstnämnda post ingår inom

landet skuren kork och tillverkade buteljer till ett belopp av kr. 651,052,

vilken kostnad, i brist på närmare uppgifter, med ledning av beräkningen

för fönsterglasbruken uppskattas ökad med 3 % eller kr. 19,532.

Arbetarna erhöllo full lönekompensation, vilken i enlighet med arbetstidens

förkortning beräknas till 15''5 % av uppgivna lönebeloppet,

alltså till kr. 257,621. För den kvinnliga personalen vid sköljning och

tappning, som arbetar på ackord och utan bestämd ordinarie arbetstid,

beräknas härvid kompensation i samma proportion som för övriga arbetare,

enär ifrågavarande personal enligt uppgift erhållit en mot övriga

arbetares kompensation svarande förhöjning av lönesatserna.

Kalkylens resultat blir således:

Beräknad

kostnad utan

lagen

Verklig

kostnad

Kostnadsökning

Kr.

Kr.

Kr.

*

Ränta å anläggningskapital.......

..... 900,564

904,834

4,270

0-5

Avskrivningar.............

..... 565,268

566,388

1,120

0-2

Smörjmedel och div. förbrukningsartiklar .

..... 871,108

890,640

19.532

2-2

Arbetslöner...............

..... 1,404,453

1,662,074

257,621

18''3

Summa beräknad kostnadsökning kr. 282,543. Totala verkliga produktionskostnaden,

kr. 7,387,916, minskad med angivna belopp — kr.

7,105,373, varå kostnadsökningen = å''o %.

Kombinerade yllefabriker. Ordinäre arbetstid 1919 60 t., 1920 48 t.;

minskning 20 %.

Ökning av de konstanta kostnaderna beräknas icke, då några nyanläggningar

på grund av lagen icke uppgivits.

De variabla kostnaderna ökas i fråga om arbetslönerna. Arbetarna

erhöllo full kompensation, vilken i överensstämmelse med arbetstidens

förkortning beräknas till 20 % av uppgivna lönebeloppet eller kr. 136,808.

Kalkylen ger alltså följande resultat:

Arbetslöner: beräknad kostnad utan lagen kr. 547,234, varå ovanstående

ökning = 25''o %. Totala verkliga produktionskostnaden, kr.

4,232,229, minskad med beräknade löneökningen — kr. 4,095,421, varå

berörda ökning = 3''a %.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Konstgödselfabriker. Ordinarie arbetstid 1919 63''s t., 1922 48‘4 t.;

minskning 23‘8 %.

De konstanta kostnaderna ökas på grund av nybyggnad av bostäder

till en kostnad av kr. 256,000, varav kr. 13,000 tomtvärde. Räntor ökas

alltså med kr. 17,920 och avskrivningar med kr. 4,860.

Av de variabla kostnaderna beräknas ökning för arbetslöner. För

full kompensation skulle krävts en höjning av lönesatserna med i genomsnitt

31‘2 %. Förhöjningen stannade emellertid i verkligheten vid

28"3 % och kan alltså beräknas till kr. 83,819.

Kalkylens resultat blir alltså:

Beräknad

kostnad utan

Verklig

kostnad

Kostnadsökning

lagen

Kr.

Kr.

Kr. *

Ränta å anläggningskapital......

....... 437,641

455,561

17,920 4-1

Avskrivningar............

....... 326,436

331,296

4,860 1-5

Arbetslöner.............

....... 296,181

380,000

83,819 28-3

Summa beräknad kostnadsökning kr. 106,599. Totala verkliga produktionskostnaden,

kr. 3,081,857, minskad med angivna belopp = kr.

2,975,258, varå kostnadsökningen = 3''e %■

Företag med Till företag med produktionsminskning på grund av arbetstidslagen

miduktion ''0'' hänföras de anläggningar, vid vilka arbetarantalet efter lagens genomförande

ej ökats eller där ökningen ej varit tillräcklig för att uppväga

den med lagen följande förlusten av arbetstid.

Järn- och stålverk. Ordinarie arbetstid 1919 60‘3 t., 1920 49-2 t.;

minskning 18''4 %. Produktionsminskning lika med arbetstidens förkortning,

alltså 18‘4 %.

Ställda i samma relation till produktionen som vid oavkortad arbetstid

minskas de konstanta kostnaderna med nyss angivna procent

eller kr. 923,866.

Av de variabla kostnaderna beräknas posterna arbetsmateriali er

och arbetslöner ökade genom lagen. Bland arbetsmaterialierna ingå som

huvudposter: köpta inom landet: malm kr. 476,883, tackjärn kr. 2,691,473,

skrot kr. 1,516,773, göt och smältstycken kr. 290,547, kisel-, manganoch

kromjärn kr. 279,195 och kvarts, kalk- och sandsten, dolomit kr.

120,914; samt köpta utom landet: skrot kr. 351,318 och kisel-, manganoch

kromjärn kr. 106,517. De inom landet köpta produkterna, undantagandes

skrot, belöpande sig till en sammanlagd kostnad av kr. 3,859,012,

kunna såsom härstammande från industrier, berörda av lagen, anses i

någon mån fördyrade genom denna. Då huvudposterna utgöras av tackjärn

och malm samt arbetstiden vid masugnarna, som i de undersökta

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

fallen var 50 timmar före lagen, genom dispens kunnat bibehållas och

arbetstiden vid järnmalmsgruvorna redan före lagen låg nära den av denna

stadgade gränsen, synes fördyringen dock kunna uppskattas som ganska

obetydlig. I brist på bestämdare hållpunkt anslås densamma för de i

nyss anförda belopp representerade produkterna till i genomsnitt 2 % å

beloppet, alltså till kr. 77,180.

Arbetarna erhöllo vid ett av verken full lönekompensation för arbetstidens

förkortning samt vid de 2 övriga kompensation i huvudsaklig

överensstämmelse med en uppgörelse mellan järnverken och deras arbetare

den 5 mars 1920, vilken som regel medförde, att dagarbetare kompenserades

fullt samt övriga arbetare fullt för avkortning från ett högre

timantal till 57 timmar och med 10 % för avkortning från 57 till 48

timmar. I genomsnitt för de 3 verken blir den enligt antydda normer

beräknade kompensationen 20''4 % eller kr. 592,101.

Kalkylens resultat blir alltså:

Beräknad

kostnad utan

lagen

Kr.

Konstanta kostnader................ 4.097,147

Arbetsmaterialier................. 5,878,023

Arbetslöner.................... 2,902,454

kostnad Kostnadsökning

Kr.

Kr.

%

5,021,013

923,866

22-4

5,955,203

77,180

la

3,494,555

592,101

20-4

Summa beräknad kostnadsökning kr. 1,593,147. Totala verkliga

produktionskostnaden, kr. 21,163,835, minskad med angivna belopp =

kr. 19,570,688, varå kostnadsökningen =8''i %.

Järn- och stålmanufaktur. Ordinarie arbetstid 1919 54''9 t., 1920

48 t.; minskning 12''g %. Produktionsminskning lika med arbetstidens

förkortning, alltså 12''6 %.

Ställda i samma relation till produktionen som vid oavkortad arbetstid

minskas de konstanta kostnaderna med nyss angivna procent eller

kr. 338,458.

Av de variabla kostnaderna ökas posterna arbetsmaterialier och

arbetslöner. Av materialkostnaden beräknas 87''6 % eller kr. 1,797,855

avse varor av svensk produktion. Produkterna i fråga utgöras till vida

övervägande delen av järn och stål samt dessutom av olika metaller,

vadan fördyring på grund av lagen beräknas med den för järn- och stålverken

erhållna procentsatsen, 8‘i %, d. v. s. kr. 134,714.

Vid ett av verken, där arbetstiden förkortades från 56 till 48 t.,

gavs 12 % kompensation och vid de 2 övriga full kompensation. I genomsnitt

för samtliga verken blir kompensationen 13''7 % eller kr. 294,173.

19—222653

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kalkylens resultat blir alltså:

Beräknad kostnad

utan lagen

Verklig

kostnad

Kostnadsökning

Kr.

Kr.

Kr.

%

Konstanta kostnader . . .

.... 2,347,720

2,686,178

338,458

144

Arbetsmaterialier . . . .

.... 1,916,569

2,051,283

134,714

70

Arbetslöner.......

.... 2,147,247

2,441,420

294,173

13-7

Summa beräknad kostnadsökning kr. 767,345. Totala verkliga produktionskostnaden,

kr. 8,297,879, minskad med angivna belopp — kr.

7,530,534, vard kostnadsökningen — 10''2 %.

Mekaniska verkstäder. 4 st., därav en för separatorer, en för olika

slags verktyg, en huvudsakligen för pappers- och cellulosamaskiner samt

en för armatur för ång-, gas-, vattenledningar m. m.

Ordinarie arbetstid 1919 52 t., 1920 48 t.; minskning 7*7 %. Produktionsminskning

lika med arbetstidens förkortning, alltså 7*7 %.

Ställda i samma relation till produktionen som vid oavkortad arbetstid

minskas de konstanta kostnaderna med angivna procent eller med

kr. 420,802.

Av de variabla kostnaderna beräknas posterna arbetsmaterialier och

arbetslöner ökade. Arbetsmaterialierna bestå till 72* i % eller kr. 5,152,417

av svenska varor, huvudsakligen järn och stål jämte andra metallprodukter.

Kostnadsökning på grund av lagen beräknas därför med 8''i %

(järn- och stålverken), d. v. s. kr. 386,074.

Arbetarna kompenserades som regel enligt samma norm, som angivits

för de 2 förut behandlade verkstäderna, alltså med 8*3 % för tidlön

och 4 % för ackordslön. Av lönesumman utgör kr. 2,622,439 tidlön

och kr. 2,016,794 ackordslön. Kompensationen blir således i förra fallet

kr. 200,981 och i senare fallet kr. 77,569, s:a kr. 278,550.

Resultatet av kalkylen blir således:

Beräknad kostnad

utan lagen

Verklig

kostnad

Kostnadsökning

Kr.

Kr.

Kr.

%

Konstanta kostnader . .

Arbetsmaterialier ....

Arbetslöner......

..... 5,044,157

..... 6,760,135

..... 4,360,683

5,464,959

7,146,209

4,639,233

420,802

386,074

278,550

8-3

5- 7

6- 4

Summa beräknad kostnadsökning kr. 1,085,426. Totala verkliga

produktionskostnaden, kr. 19,623,672, minskad med angivna belopp —

kr. 18,538,246, varå kostnadsökningen — 5''# %.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Fabriker för elektriska maskiner. Ordinarie arbetstid 1919 52 t.,

1920 48 t.; minskning l''i %. Produktionsminskning lika med arbetstidens

förkortning, alltså l''i %.

Om de konstanta kostnaderna ställas i samma relation till produktionen

som vid oavkortad arbetstid, minskas desamma med nyss angivna

procent eller med kr. 150,970.

Av de variabla kostnaderna beräknas posterna arbetsmaterialier

och arbetslöner ökade. Arbetsmaterialierna uppgivas så gott som uteslutande

bestå av svenska produkter och utgöras företrädesvis av järn

och stål, olika metaller samt diverse halvfabrikat härav. Kostnaden

beräknas därför ökad genom lagen med 8''i % (järn- och stålverken), vilket

betyder en merkostnad av kr. 264,880.

Arbetarna kompenserades enligt samma grunder som ovan angivits för

mekaniska verkstäderna, d. v. s. med 8''3 % å tidlön och 4 % å ackordslön.

Av det uppgivna lönebeloppet kommer kr. 98,300 på förra slaget och

kr. 1,194,000 på det senare. Kompensationen blir alltså å tidlön kr.

7,534 och å ackordslön kr. 45,923, d. v. s. sammanlagt kr. 53,457.

Kalkylen ger alltså följande resultat:

Konstanta kostnader

Arbetsmaterialier .

Arbetslöner . . .

Beräknad kostnad

utan lagen

Verklig

kostnad

Kostnadsökning

Kr.

Kr.

Kr. %

. . 1,809,085

. . 3,270,120

. . 1,238,843

1,960,655

3,535,000

1,292,300

150,970 8-3

264,880 8-1

53,457 4-3

Summa beräknad kostnadsökning kr. 469,307. Totala verkliga produktionskostnaden,

kr. 7,342,125, minskad med angivna belopp = kr.

6,872,818, varå kostnadsökningen = G‘s %.

Tegelbruk. Ordinarie arbetstid 1919 55''9 t., 1920 48''9 t.; minskning

12*5 %.

Vid ett av bruken uppgives lagen ha medfört ökning av arbetsintensiteten

med c:a 5 %. Brukets arbetarantal 1920 var 18 med en

genomsnittlig ord. arbetstid av 49*3 t., vilka, då angivna intensitetsökning

medräknas, i produktionshänseende bli likvärdiga med 51’s t. före lagen.

Med tillämpning av sistnämnda timantal är arbetstiden före lagen, 55''9

t., att jämföra med ett genomsnittstal av 49‘5 t. efter lagen, vadan produktionsminskningen

blir 11''4 %.

Ställda i samma relation till produktionen som vid oavkortad arbetstid

minskas de konstanta kostnaderna ävenledes 11‘4 % eller med kr.

35,025.

Av de variabla kostnaderna ökas arbetslönerna genom lagen. Full

opaginerad Kontrollera mot PDF

143

lönekompensation erhölls, vilken i överensstämmelse med produktionens

minskning beräknas till 11’4 % av uppgivna lönebeloppet, alltså kr. 29,432.

Kalkylen ger alltså följande resultat:

Konstanta kostnader

Arbetslöner ....

Beräknad kostnad

utan lagen

Verklig

kostnad

Kostnadsökning

Kr.

Kr.

Kr. %

. . . 272,215

307,240

35,025 12-9

. . . 228,741

258,173

29,432 12-9

Summa beräknad kostnadsökning kr. 64,457. Totala verkliga

produktionskostnaden, kr. 702,376, minskad med angivna belopp = kr.

637,919, varå kostnadsökningen — 10''i /.

Bomullsspinnerier. Ordinarie arbetstid 1919 57 t., 1920 48 t.; minskning

15''8 %. Antal arbetare 1919 351, 1920 367. Produktionsminskningen

beräknas i följd av den företagna ökningen av arbetarantalet ha

stannat vid 12''o %.

Ställda i samma relation till produktionen som före lagen minskas

konstanta kostnader alltså 12 % eller med kr. 185,893.

Av de variabla kostnaderna beräknas arbetslöner ökade genom

lagen. Full lönekompensation erhölls, vilken i överensstämmelse med

arbetstidens förkortning beräknas till 15*8 % av uppgivna lönebeloppet,

d. v. s. kr. 115,866.

Kalkylen ger alltså följande resultat:

Beräknad kostnad Verklig

utan lagen kostnad

Kr. Kr.

Konstanta kostnader....... 1,363,215 1,549,108

Arbetslöner........... 617,465 733,331

Kostnadsökning

Kr. %

185,893 136

115,866 18-8

Summa beräknad kostnadsökning kr. 301,759. Totala verkliga

produktionskostnaden, kr. 8,428,037, minskad med angivna belopp = kr.

8,126,278, varå kostnadsökningen = 3V %.

Kombinerade bomullsfabriker. Ordinarie arbetstid 1919 57''9 t., 1921

48 t.; minskning 17*i %. Produktionsminskning lika med arbetstidens

förkortning, alltså 17’i f.

Ställda i samma relation till produktionen som vid oavkortad arbetstid

minskas de konstanta kostnaderna med nyss angivna procent

eller kr. 513,171.

Av de variabla kostnaderna ökas posten arbetslöner genom lagen.

Full lönekompensation erhölls för arbetstidens minskning, vadan ifrågavarande

kostnadsökning i överensstämmelse med arbetstidens förkortning

beräknas till 17‘i % av uppgivna lönebeloppet, d. v. s. kr. 334,585.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kalkylens resultat blir alltså följande:

Beräknad kostnad Verklig

utan lagen kostnad

Kr. Kr.

Konstanta kostnader....... 2,487,827 3,000,998

Arbetslöner........... 1,622,053 1,956,638

Kostnadsökning

Kr. *

513,171 20-6

334,585 20-6

Summa beräknad kostnadsökning kr. 847,756. Totala verkliga produktionskostnaden,

kr. 8,663,137, minskad med angivna belopp = kr.

7,815,381, varå kostnadsökningen = 70''* %.

Kombinerade yllefabriker. Ordinarie arbetstid 1919 59''s t., 1921

48 t.; minskning 19''s %. Produktionsminskning lika med arbetstidens

förkortning, alltså 19*3 Z.

Ställda i samma relation till produktionen som vid oavkortad

arbetstid minskas de konstanta kostnaderna med nyss angivna procent

eller kr. 600,280.

Av de variabla kostnaderna beräknas arbetslönerna ökade genom

lagen. Full lönekompensation erhölls av arbetarna, vilken i överensstämmelse

med arbetstidens avkortning beräknas till 19''3 % av uppgivna lönebeloppet

eller kr. 481,014.

Kalkylens resultat blir alltså: *

Konstanta kostnader

Arbetslöner ....

Beräknad kostnad

utan lagen

Kr.

. . 2,509,980

. . 2,011,284

Verklig

kostnad

Kr.

3,110,260

2,492,298

Kostnadsökning

Kr. %

600,280 23-9

481,014 23-9

Summa beräknad kostnadsökning kr. 1,081,294. Totala verkliga

produktionskostnaden, kr. 10,283,232, minskad med angivna belopp —

kr. 9,201,938, varå kostnadsökningen = IT g Z.

Beträffande de utförda beräkningarnas slutresultat meddelas å nästa

sida en sammanfattande översikt.

I tablån framträder som ett tydligt förhållande, att arbetstidslagens

kostnadsstegrande inverkan i relation till omsättningsbeloppen blivit mest

kännbar vid de anläggningar, vilkas produktion minskats. Huvudsakliga

förklaringen härtill ligger dels i att nyanläggningar endast i jämförelsevis

obetydlig omfattning synts erforderliga eller av natur att böra föras

på lagens konto vid företagen med bibehållen produktion, dels i det

naturliga förhållandet, att de konstanta kostnaderna ökas per varuenhet

vid fördelning på en minskad produktion.

De i tablån meddelade procenttalen över kostnadsökningen utvisa

betydenheten av ifrågavarande ökning, ställd i förhållande till totala

Samman
fattning:
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Beräknad kostnadsökning genom arbetstidslagen.1

Antal

undersökta

anlägg-

Kalkylerad pro- duktionskost- nad om lagen

ej gällt

Kr.

Verkliga

produktions-

kostnaden

Beräknad

kostnadsökning

Företag med bibehållen produktion:

ningar

Kr.

Kr.

%

Mekaniska verkstäder..........

2

7,211,108

7,597,111

386,003

5''4

Cementfabriker.............

1

3,895,664

4,040,947

145,283

3-7

Glasbruk...............

2 * 8

1,637,473

1,684,605

47,132

2-9

Sågverk och hyvlerier..........

3

17,972,919

18,421,425

448,506

2-6

Sulfitfabriker............• .

2

17,225,908

18,301,695

375,787

2’1

Sulfatfabriker.............

2

4,213,850

4,417,472

203,622

4''8

Träsliperier..............

2

2,091,594

2,172,137

80,543

3-9

Romb. sulfitfabrik, träsliperi och pappersbruk

1

18,542,804

19,299,206

756,402

4l

Pappersbruk och pappfabriker......

3

11,460,270

11,944,579

484,309

4-2

Spisbrödsfabriker............

1

2,846,848

2,959,411

112,563

40

Råsockerbruk..............

1

9,064,294

9,235,166

170,872

1-9

Sockerraftinaderier...........

1

49,069,000

50,264,256

1,195,256

2-4

Bryggerier...............

2

7,105,373

7,387,916

282,543

40

Romb. yllefabriker...........

1

4,095,421

4,232,229

136,808

3-3

Konstgödselfabriker...........

1

2,975,258

3,081,857

106,599

3‘6

Företag med minskad produktion:

Järn- och stålverk...........

3

19,570,688

21,163,835

1,593,147

81

Järn- och stålmanufaktur........

_ 3

7,530,534

8,297,879

767,345

10-2

Mekaniska verkstäder..........

* 4

18,538,246

19,623,672

1,085,426

5-9

Fabr. för elektr. maskiner........

1

6,872,818

7,342,125

469,307

6-8

Tegelbruk...............

2

637,919

702,376

64,457

10-1

Bomullsspinnerier............

1

8,126,278

8,428,037

301,759

3''7

Komb. bomullsfabriker.........

2

7,815,381

8,663,137

847,756

10-8

Romb. yllefabriker...........

2

9,201,938

10,283,232

1,081,294

11 8

produktionskostnaden, och ge inom undersökningens ram en allmän bild

av kostnadsökningens tyngd i jämförelse med övriga kostnadsposter vid

de olika industrigrenarna. Då det gäller att bedöma lagens inverkan på

företagens ekonomiska bärkraft eller räntabilitet, erbjuda de ifrågavarande

procentsiffrorna däremot knappast någon direkt hållpunkt. I sistberörda

hänseende mera upplysande siffror synas möjliga att erhålla

genom en jämförelse mellan den beräknade kostnadsökningen och räntan

å det i anläggningarna (fastigheter, maskiner och andra inventarier)

bundna kapitalet, beräknat på grundval av det vid tiden för undersökningen

gällande penningvärdet, då ju ett företag i normala fall bör

lämna en avkomst, som täcker räntan å anläggningskapitalet. En sådan

sammansättning meddelas därför å nästa sida.

1 Beträffande spisbrödsfabriker även bagerilagens inverkan medräknad.

8 Kostnadsökning beräknad endast för det ena bruket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IM

Kostnadsökningen i förhållande till råntnn å anläggningskapitalet.

Beräknad

ränta å anlägg- ningskapitalet

Kr.

Beräkn

kostnadsö

Kr.

ad

kning

i % av

räntan

Företag med bibehållen produktion:

Mekaniska verkstäder..................

479,229

386,003

80-5

Cementfabriker......................

305,214

145,283

47-G

Glasbruk ........................

58,378

47,132

80-7

Sågverk och hyvlerier ..................

774.585

448,506

57-9

Sulfitfabriker......................

1,534,442

375,787

24-5

Sulfatfabriker.....................

271,802

203,622

749

Träsliperier.......................

178,150

80,543

45-2

Romb. sulfitfabrik, träsliperi och pappersbruk........

1,184,764

756,402

63-8

Pappersbruk och pappfabriker...............

595,718

484,309

81-3

Spisbrödsfabriker1...................

103,810

112,563

108-4

Råsockerbruk.......................

521,577

170,872

32-8

Sockerraffinaderier...................■

578,508

1,195,256

206-6

Bryggerier . •......................

904,834

282,543

31-2

Korn!), yllefabriker....................

525,938

136,808

26-0

Konstgödselfabriker....................

455,561

106,599

23-4

Företag med minskad produktion:

Järn- och stålverk....................

1.663,922

1,593,147

95-7

Järn- och stålmanufaktur.................

840,841

767,345

91-3

Mekaniska verkstäder...................

1,957,034

1,085,426

55-5

Fabriker för elektr. maskiner...............

340,305

469,307

137-9

Tegelbruk........................

121,786

64,457

52-9

Bomullsspinnerier.....................

535,843

301,759

56-3

Romb. bomullsfabriker..................

1,103.556

847,756

76-8

Romb. yllefabriker....................

1,349,817

1,081,294

801

Som synes företer förhållandet mellan beräknade kostnadsökningen

och räntan å anläggningskapitalet mycket stora variationer för de olika

industrigrenarna. Förklaringen ligger dels i den olika graden av arbetstidens

förkortning och skiljaktigheter i fråga om räckvidden av arbetstidslagens

beräknade inverkan, dels i starkt växlande proportion mellan

anläggningskapitalet och de kostnadsposter, beträffande vilka ökning beräknats.

Tablån visar, att kostnadsökningen i några fall överstiger, i andra

fall närmar sig och i övriga fall motsvarar en mycket väsentlig del av

kapitalräntan. Därest företagen äro i tillfälle att höja sina försäljningspriser,

så att kostnadsökningen täckes, kvarstår räntabiliteten naturligen

oförminskad. Med antydda förutsättning har i det föregående räknats,

när inköpta, från inhemska industrier härstammande arbetsmaterialier

ansetts fördyrade genom lagen med den procent, vartill kostnadsökningen

beräknats vid den industri, som producerat materialierpa i fråga. Bort
-

1 Bagerilagens inverkan medräknad.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Anmärkningar

till

beräkningarna.

ses från angivna förutsättning, vilken utövat större inflytande å beräkningen

endast för mekaniska verkstäder, järn- och stålmanufaktur,

fabriker för elektriska maskiner, pappersbruk och pappfabriker samt

sockerraffinaderier, kommer man till helt andra resultat. Om man sålunda,

med bortseende från konjunkturens inverkan och särskilda besparingsåtgärder,

antager, att företagen efter lagen ej skulle utfå högre priser å

sina produkter än före densamma, blir slutsatsen av den i tablån verkställda

beräkningen, att lagens fördyrande inverkan i vissa fall skulle

göra anläggningskapitalet nästan fullständigt räntelöst samt i andra fall

sänka räntabiliteten till omkring hälften eller, där kostnadsökningen

är lindrigast, till 2/3 eller 3i4 av den som normal beräknade. För spisbrödsfabrikernas

vidkommande överstiger den såsom följd av arbetstids- o(*h

bagerilagarna beräknade kostnadsökningen räntan å anläggningskapitalet.

Lagens inverkan i berörda hänseende blir naturligen i realiteten beroende

på gestaltningen av en mångfald faktorer, som ännu ej stabiliserats,

framför allt prisläget och arbetskostnaden inom landet, valutaförhållandena,

handels- och tullpolitiken samt arbetstidsfrågans utveckling utomlands.

Med de verkställda beräkningarna hava, såsom redan framgår av

den förut lämnade redogörelsen för deras allmänna grunder, endast mera

summariska och ungefärliga resultatet åsyftats, enär utredningens ämne

ju är av den beskaffenhet, att ett detaljerat klarläggande måste anses

som en praktiskt taget olöslig uppgift. Det summariska förfarandet har

medfört, att en del smärre av lagen beroende kostnadsfaktorer icke tagits

i betraktande, vilket emellertid i stort sett torde uppvägas av att kostnadsökningen

å vissa andra punkter kan anses väl högt beräknad. Såsom

en fördyrande faktor av vikt, som ej ingår vid beräkningarna, skulle man

kunna anse den ökning av kapitalkostnaderna, som hänför sig till den

av lagen framkallade stegringen av anläggningarnas nutidsvärde. Vidare

må påpekas, att kostnadsökning, som framkallats genom arbetstidsförkortning

å områden, som ej falla under arbetstidslagen men å vilka

densamma dock återverkat eller ersatts av motsvarande lagstiftning, ej

heller tagits i betraktande. Såsom det viktigaste av ifrågavarande områden

är att nämna den större transportrörelsen, där arbetstiden undergått

en mot förkortningen vid industrien svarande minskning, vilken

åtföljts av kostnadsökning, utmynnande i förhöjda frakter. Nämnas kan

även, att vid beräkningarna hänsyn ej tagits till den förkortning av

arbetstiden, som vid vissa industrier, såsom mekaniska verkstäderna, järnoch

stålmanufakturen samt trämasse- och pappersindustrierna, förekom

under tiden närmast före 1920, och vilken till viss grad torde förestavats

av den väntade lagen.

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Till de svårigheter, som utredningen redan på grund av sitt komplicerade

ämne erbjuder, kommer eu serie andra, sammanhängande med

att densamma måst företagas vid eu särdeles ogynnsam tidpunkt. För

att till grund för undersökningen finna ett år, då produktionen fortgick

i någorlunda normal omfattning, har man i de flesta fall måst

stanna vid 1920, d. v. s. det första under vilket lagen tillämpades. Frånsett

nämnda års allmänna olämplighet som undersökningstid i dess

egenskap av brottpunkt mellan krigstidskonjunkturen och den följande

depressionen, torde det vara tydligt, att lagens verkningar endast ofullständigt

hunnit göra sig gällande och att erfarenheterna av densamma

ej kunnat bli särdeles omfattande eller stadgade på ett så tidigt stadium.

För åtskilliga industrier inträdde dessutom depressionen på allvar redan

1920 och avbröt utvecklingen, varigenom utredningen ytterligare försvårades.

Produktionen minskades stundom avsevärt mera, än som dikterades

av arbetstidens förkortning med åtföljande rubbning av de olika kostnadernas

inbördes relation bl. a. därhän, att de konstanta kostnaderna

komino att väga onormalt tungt i förhållande till de variabla. Den begynnande

lågkonjunkturen i förening med det ännu höga prisläget förhindrade

jämväl åtgärder för motvägande av lagens inverkan, vilka annars

synas sannolika.

Även så tillvida har utredningens förläggning till en tid med starkt

och oregelbundet fluktuerande konjunkturer och priser medfört svårigheter,

att klar inblick i frågan om arbetarnes kompensation för arbetstidens

förkortning ej alltid kunnat vinnas. Det höga prisläget 1919 och

1920 framkallade omfattande krav på arbetslönernas höjning, och de löneförändringar,

som härav blevo följden, sammankopplades ofta med kompensationen

till en enhetlig löneförhöjning. Huru stor del härav som i

verkligheten varit kompensation för arbetstidsförkortningen, synes ej möjligt

att fullt utreda. Vid kalkylerna har emellertid räknats med kompensation

i den utsträckning, som uppgivits av vederbörande industriidkare

eller stått angiven i träffade avtal.

Påpekas bör, att då beräkningarna bygga på uppgifter över kostnadsförhållandena

1920, d. v. s. ungefärligen vid dyrtidens kulmen, blir

den naturliga följden, att resultaten ställa sig väsentligt olika mot vad

fallet skulle blivit, om det nuvarande kostnadsläget tjänat som grund.

Prisfallet har nämligen verkat mycket ojämnt, i det exempelvis kostnaden

för bränsle och vissa arbetsmaterialier sjunkit avsevärt starkare än arbetslönerna,

vilket gör, att de senare numera i allmänhet torde uppgå till

en högre procent av totala produktionskostnaden än 1920. Antydda omständighet

betyder, att jämväl kostnadsökningen genom lagen i relation

30—222635.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

till hela produktionskostnaden i de flesta fall skulle ställt sig högre vid

en beräkning på grundval av nu rådande kostnadsförhållanden.

Beträffande betydelsen av de utförda beräkningarna bör slutligen

hållas i minne, att desamma bygga på ett material, som om än, tack

vare den använda insamlingsmetoden och företagens tillmötesgående,

kvalitativt gott, dock är synnerligen begränsat, vilket medför, att viss försiktighet

är motiverad, då man av de framkomna resultaten vill draga

allmänna slutsatser. Vidare må erinras om, vad redan tidigare framhållits,

nämligen att arbetstidslagens ekonomiska verkningar kunna anses

belysta genom utredningen företrädesvis blott för den tidpunkt utredningen

avser, och att dess upplysningsvärde således är väsentligen tillfälligt.

Ett klarläggande av lagens mera varaktiga inflytande i ekonomiskt

hänseende synes kunna ske endast genom undersökningar vid ett internationellt

stabiliserat produktions- och kostnadsläge i förening med vetenskaplig

analys av problemet från nationalekonomisk synpunkt. Generellt

sett gäller, att en förkortning av arbetstiden, i den mån densamma ej

uppväges genom ökad arbetsintensitet, måste leda till minskning av

nationalinkomsten och därmed i längden till minskad arbetsinkomst och

sänkt levnadsstandard för befolkningen i genomsnitt.1

Uttalanden av de tillkallade sakkunnige och vissa industriidkare.

I samband med utredningsarbetet hava de tillkallade sakkunnige

liksom vissa industriidkare delgivit kollegium olika erfarenheter och synpunkter

beträffande arbetstidslagens ekonomiska verkningar, vilka, i den

mån de ej influtit i den föregående framställningen, nedan skola refereras

i koncentrerad form för de särskilda industriella huvudgrupper, som ingått

vid utredningen.

Järn- och stålverk samt järn- och stålmanufaktur. Överingenjören

T. Rooth framhåller i sitt yttrande, att utredningen företagits alltför

kort tid efter lagens ikraftträdande och under alltför onormala produktions-

och avsättningsförhållanden för att kunna ge ett rätt begrepp om

verkningarna. I sistnämnda hänseende gäller beträffande järnverken,

framhålles vidare, att avsättningen vid 1920 års början i allmänhet var

mycket god med lönande priser. Efterfrågan blev emellertid sämre på

våren samma år, förbättrades något under sommaren för att mot årets

1 Jfr Sven Brisman: Åttatimmarslagen. Några ekonomiska synpunkter. Nationalekonomiska

studier tillägnade professor Knut Wicksell. Uppsala 1921.

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

slut reduceras till ett minimum, vilket ägt bestånd under hela år 1921

och till dato. Verkens kapacitet har under denna senare tid ej kunnat

utnyttjas till mer än omkring 30 /. De försäljningar, som kunnat göras

eller måst göras, hava skett till priser oftast långt under tillverkningskostnaden.

Hade högkonjunkturen fortsatt, skulle lagens verkningar

blivit mera ingripande än nu, i det industrien ej skulle kunnat fylla sitt

ökade personalbehov utan svåra följder för andra näringsgrenar, särskilt

jordbruket, liksom ej heller utan hård konkurrens om arbetskraften

med åtföljande uppskruvning av lönerna och skärpta svårigheter att vid

inträdande lågkonjunktur åvägabringa balans mellan tillverknings- och

försäljningspriser.

Järnverken måste drabbas hårt av lagen dels på grund av deras

tidigare relativt långa arbetstid, dels genom svårigheten att — om förhållandena

inbjudit härtill — anskaffa ökad arbetskraft, vilken till rätt

stor del måste bestå av yrkeskunnigt eller åtminstone ungt folk, som

hellre söker sin utkomst vid verkstäder, belägna i städerna.

Järnbruken hava på olika sätt sökt möta lagens verkningar. Vid

en av de undersökta anläggningarna har man speciellt vid valsverken

sökt begagna sig av den efter lagens revision något ökade möjligheten

till övertidsarbete genom att de olika skiftlagens arbetare under rasterna

tura om att utföra arbetet med verks och ugnars iordningställande för

det kommande skiftet. I samtliga undersökta fall har man för att få

folk till martinugnarna, där arbetstiden förut var 72 t. per vecka, om

dessa måst hållas i gång, förflyttat personal från andra avdelningar,

vilka kunnat slås igen, eller också har antalet martinugnar i drift minskats.

Valsverken hava drivits dels med 3 skiftlag, även i detta fall med folket

till 3:dje laget taget från någon annan avdelning, dels med 2 skiftlag.

Dessa hava då antingen arbetat från måndag kl. 8 f. in. i oavbruten

skiftgång till fredag middag kl. 12, eller också hava verken drivits huvudsakligen

under dagarna med uppehåll på natten.

För oförminskad produktion skulle mycket betydande personalökning

erfordras, såsom av följande beräknade exempel från ett av verken

kan slutas. Vid verket sysselsattes vid full drift 200 man, fördelade på

2 skiftlag, med en arbetstid av 12 timmar per dygn, motsvarande för

martinugnsarbetarne 72 t. samt för valsverks- och smidesarbetare 64V2 t.

per vecka. Med 48 t. arbetstid måste alltså för ifrågavarande skiftarbete

anskaffas närmare 100 man. Dessutom funnos 580 dagarbetare med 57

t. arbetstid. Med oförändrad arbetsintensitet erfordras här en ökning

med 109 man, vadan totalökningen blir 209 man. Av dessa borde 136

vara gifta och bofasta, medan övriga 73 kunde vara ungkarlar. Kost
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

naden för ökat bostadsutrymme skulle tiden 1919—1920 hava uppgått

till 136 X 7,500 kr -j- 73 X—^ '' = kr 1,157,000, då för gift arbetare

anslås 1 rum och kök och för ogift 1 rum för 2 man. Visserligen kan

räknas med att produktionen vid valsverken efter införande av ett 3:dje

skift skulle kunna ökas med kanske 30 /, men vid martinugnarna kan

man ej beräkna någon ökning på grund av arbetets natur.

Vid järn- och stålmanufakturverken har lagens inverkan ej blivit

så kännbar som vid järnverken, dels emedan de förras arbetstid redan

tidigare var relativt kort, dels emedan ej något arbete på skift förekom

annat än i enstaka undantagsfall.

Av ett järnmanufakturverk framhålles, att lagen bl. a. medfört

avsevärd ökning av kontorsarbetet i samband med förandet av övertidsjournaler,

övervakande av lagens tillämpning in. in.

Mekaniska verkstäder. Beträffande den mekaniska verkstadsindustrien

påpekar civilingenjören J. Ekelöf för det första svårigheten att utröna

arbetstidslagens verkningar, särskilt då verkstäderna ej varit specialiserade

och haft en enhetlig, år efter år likartad tillverkning, som möjliggjort

effektiv kontroll och statistik. Sådan specialisering saknas med nödvändighet

i stor utsträckning på grund av industriens natur, vartill kommer,

att krigstiden och därefter depressionen framtvingat täta omkastningar

och ändringar av tillverkningen.

Arbetstidslagen har, framhålles vidare, menligt påverkat verkstadsindustrien

framför allt genom dess starka begränsning av möjligheten

till övertidsarbete. Industrien i fråga måste för att arbeta med framgång

kunna smidigt anpassa sina i förhållande till utländska konkurrenters

resurser oftast små möjligheter efter marknadens för tillfället ställda

krav. I övertidsarbetet, som automatiskt reglerade sig mot missbruk genom

sin dyrhet, ägde industrien ett hjälpmedel, som genom lagen blev nästan

obrukbart och detta vid eu tidpunkt, då verkstäderna i alldeles särskilt

hög grad kommo i behov av allt, som kunde underlätta tillvaratagandet

av en onormal och orolig marknad.

Lagen har nödgat många verk att binda nytt kapital i anläggningar

till förekommande av produktionsminskning genom arbetstidens förkortning,

såsom bostäder, specialmaskiner, kontrollanordningar m. m.

Industrien måste vidare utöka sin stab av specialarbetare, varigenom

bristen på yrkeskunniga arbetare stegrades och allmän löneförhöjningblev

följden, intill dess depressionen avbröt denna utveckling. Antydda

förhållanden bidrogo att minska verkstädernas ekonomiska motståndskraft.

Ur uttalanden från olika verkstäder må följande återges. Ett par

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

verkstäder med tillverkning av större maskinaggregat framhålla, att deras

export blivit lidande genom lagen i så måtto, att leveransförseningar

med ty åtföljande obehag uppstått, då man på grund av arbetstidens

begränsning ej kunnat passa bestämda båttider och det sedan kunnat

dröja mycket länge, innan ny lämplig båtlägenhet stått till buds. Genom

att verkstäderna ej som förut kunna vid behov forcera tillverkningen

genom övertidsarbete äventyras jämväl stora värden för beställarne, i det

deras order å maskiner och maskindelar ej alltid kunna expedieras i rätt

tid. Svårigheten att anpassa produktionen efter marknadens ojämna krav

framhäves även av en verktygsfabrik, som bl. a. äger en avdelning för

framställning av verktyg åt sockerindustrien. Avdelningen brukar i början

av året vara belastad till ungefär hälften, i juni månad fullt och i augusti

och september med 30 å 40 % över normala kapaciteten. Före lagen

anlitades vid sistberörda tid några timmars övertid per dag, varigenom

sockerfabrikernas verktygsbehov kunde tillfredsställas. Genom lagen

reducerades ifrågavarande möjlighet betydligt, och då sockerindustrien

med nödvändighet kräver leveranser å kort tid, äventyras hela verktygstillverkningen

genom lagen. På fabrikens övriga tillverkning, verktyg

för mek. verkstäder och sågverk, inverkar lagen i nämnda hänseende på

liknande ehuru något mildare sätt.

Sågverk och hyvlerier. Ingenjör A. Höckenström yttrar beträffande

lagens ekonomiska verkningar inom sågverksindustrien i huvudsak, att

lagen visat sig mest betungande för utlastningar, skeppning^’ och brädgårdsarbetet.

Arbetet vid maskinerna inom sågverk och hyvleri har icke

berörts i samma grad. Vid ett verk hade framhållits som en viktig

olägenhet av lagen, att arbetstiden ej kunde utsträckas för maskinister,

eldare och nattvakter, då i detta fall arbetarna skulle vara villiga att

åtaga sig längre arbetstid än den tillåtna.

Pappersmassefabriker och pappersbruk. Av civilingenjören H. Wallin

uttalas i huvudsak följande. En vid de undersökta fabrikerna allmän

åsikt var, att på de platser, där 3 8-timmars skift nu användas,

kunde ej gärna ifrågasättas återgång till 2 skift, även om lagen skulle

upphävas. Däremot ansågs, att ifrågavarande skiftindelnings fördyrande

inverkan i avsevärd grad skulle kunna kompenseras, om fabrikationen

kunde drivas 19 eller 20 skift per vecka i stället för nuvarande 18.

Några siffror för belysning av arbetsintensitetens förändringar kunde

icke erhållas från något av företagen trots upprepade försök, enär det

vid närmare undersökning av som exempel tagna fall befanns, att siffrorna

saknade värde på grund av att förhållandena varit olika under

jämförelseåren. Vid själva fabrikationen ansågs tillverkningsmängden

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

tämligen oberoende av arbetsintensiteten, för så vitt ej ren obstruktion

förelåge. I några fall hade emellertid vid övergång från 2 till 3 skift

personalen ej behövt ökas i motsvarande grad, varjämte mindre tid vid

8-timmarsskift bortgår för måltider.

Beträffande kostnaden för massaved torde, yttras det vidare, i allmänhet

ej kunna påvisas någon direkt inverkan av lagen, då skogsarbetet

icke ens tidigare bedrivits med 8 timmar per dag och flottningen är undantagen

från lagen ävensom numera praktiskt taget sorteringen.

Textilindustri. Direktören G. Boethius påpekar, att arbetstidslagen

tillämpats alltför kort tid och under alltför onormala konjunkturförhållanden

för att man ännu skall kunna bedöma dess verkningar för textilindustriens

vidkommande. Inom bomullsindustrien torde sålunda normal

drift ej ha förekommit sedan 1916, och för ylleindustrien torde man få

gå ännu längre tillbaka för att finna ett år, då anläggningarna rationellt

utnyttjades.

Beträffande arbetsintensiteten uttalas, att vid spinning är det maskinen,

som förrättar arbetet, och att arbetaren här föga eller intet kan

öka resultatet genom större kraftanspänning. A andra av.delningar, t.

ex. väverierna, kan arbetstidens minskning delvis tänkas utjämnad genom

ökad arbetsintensitet, men det sannolika och mest överensstämmande

med den mänskliga naturen torde vara, att den genomsnittliga arbetsintensiteten

vid spinn- och vävstol blir i stort sett densamma vid 8 som

vid 10 timmars arbetsdag. Någon exakt beräkning härutinnan kan ej

göras i följd av de abnorma produktionsförhållandena närmast före och

efter lagen.

Eu allvarlig olägenhet, som åtföljer lagen, är den bristande rörelsefriheten

vid inträdande rubbningar i driften. Vid sådana rubbningar,

vilka kunna äga sin orsak i marknadens ojämna krav, reparationer, olyckshändelser

eller andra tillfälligheter, äro sålunda lagens bestämmelser om

rätt till övertidsarbete mycket otillfredsställande och svåra att tillämpa.

Ifrågavarande svårigheter göra sig gällande särskilt vid de med väverier

förenade färgerierna och appreteringsverken.

Ett par yllefabriker framhålla, att lagen givit upphov till särskilda

svårigheter, då det gäller att rationellt ordna driften synnerligast inom

våtberednings- och färgeriavdelningarna. En del procedurer i dessa avdelningar,

som draga en tid av 4 å 5 timmar, kunna vid tillämpningen av

lagen utföras endast en gång per dag, varvid den övriga delen av dagen

går mer eller mindre till spillo. Vid 10 timmars arbetstid kunde åsyftade

procedurer däremot utföras tvenne gånger per dag.

Liknande synpunkter framföras av ett färgeri och appreturverk.

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Man anser här, att produktionen i det senare genom lagen minskats med

Va, som ej kan ersättas genom ökad arbetsintensitet, då allt arbete är

maskinmässigt och maskinerna för att lämna eu god och jämn kvalitet

ej kunna forceras utöver fastställd gräns. Att produktionsminskningen

blir så stor, beror på att varan måste gå i en maskin 3 å 372 timmar

för att bli färdig. På 6 å 7 timmar medhinnas sålunda 2 styck. Arbetet

å ett 3:dje stycke kan icke samma dag påbörjas, ty det får icke stå i

maskinen över natten och bliva skadat, och således äro de sista 1 eller 2

timmarna för den maskinen tillspillogivna. Med 1 eller 2 timmars övertid

erhölles 1 styck färdig vara mera per dag. I färgeriet ligger saken

på liknande sätt. För att få en vara utfärgad åtgår i regel 5 å 6 timmar,

vadan endast en sats hinner utfärgas per maskin och dag. Resten

av dagen måste maskinen stå stilla, vilket bl. a. medför, att färgbadet

blir avkylt till morgonen därpå och måste uppkokas på nytt. Vid färgning

och appretering föreligger därför i hög grad behov av ökad frihet

att anlita övertidsarbete.

Kemisk-teknisk industri och vissa närstående industrigrenar. I uttalande

av byråchefen Hj. Heimburger framhålles inledningsvis, att tidpunkten

för undersökningen i följd av rådande onormala förhållanden

varit sällsynt olycklig. Beträffande gjorda erfarenhetsrön anföres i huvudsak

följande. Vid större verk, där en ytterligare mekanisering av arbetet

visat sig möjlig och de ekonomiska och lokala förhållandena det tillåtit,

har man genom att installera nya maskiner och apparater samt genom

utökade transportanordningar, som visat sig utgöra den icke minst verksamma

faktorn, sökt kompensera den med lagen följande tidsförlusten.

Depressionen synes emellertid ha bidragit till att dylika anordningar

skett i mindre utsträckning, än man möjligen kunnat vänta. De mindre

verken hava i detta avseende haft svårare att behärska situationen ej

blott av det skälet, att finansiella hinder kunnat föreligga för att vidtaga

en annars önskvärd förändring av driftsmaskineriet, utan även därför,

att det ofta ej är räntabelt att vid en mindre omfattning av driften verkställa

en dyrbar installation. Till den kemiska gruppen höra dessutom

en hel del företag, vid vilka arbetskraften ej kan påverkas av nya mekaniska

anordningar. De kemiska processerna kräva sin tid.

Vid verk, där man redan förut tillämpat 3-skiftsarbete, har lagen

vid arbetet i fråga ej medfört någon förändring. Vid 2-skiftarbete, som

förändrats till 3-skift, och vid dagarbete, där arbetstiden sänkts till 48

timmar, har arbetarantalet i regel ökats i proportion till arbetstidens avkortning.

Lönekompensation för berörda avkortning har medgivits arbetarna,

vilken kompensation varit olika på olika håll. I de flesta fall har

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

full kompensation utgått, i några fall har den vant lägre. Fall ha

även förekommit, då 3-skiftsarbetare, för vilka arbetstiden ej förkortats,

erhållit löneförhöjning, som kan anses som indirekt följd av lagen. Detta

har då haft sin orsak däri, att viss löneskillnad bestått mellan berörda

arbetare och andra arbetargrupper, vilken upprätthållits oförändrad även

efter det de senare erhållit kompensation.

Speciellt för de grenar av kemiska industrien, som förut arbetat

blott på dagskift, och där en operation tar sin vissa tid, t. ex. en del

landsortsbryggerier, synes erfarenheten visa, att man fått öka arbetarantalet

i högre grad, än som motsvarar relationen mellan den förutvarande

och nu tillämpade arbetstiden. Det är emellertid ej enbart vid

verk av antydda karaktär som den företeelsen visat sig, att man måste

arbeta med övertalig personal. Lagens bestämmelser om begränsning

även av övertidsarbetet har medfört, att man på många arbetsplatser på

grund av det oregelbundna behovet av arbetskraft numera måst öka den

säkerhetsmarginal, som hållandet av en övertalig arbetarstam innebär.

Så är t. ex. fallet vid verk, där lossning av råvarulaster eller lastningav

produkter blott periodvis förekommer. Med avseende på övertidens

begränsning har med skärpa framhållits såsom en oformlighet, att arbetsgivaren

ej äger rätt ätt med sina arbetare träffa frivillig överenskommelse

om övertidsarbete, medan arbetaren utan påföljd kan antaga och

utföra sådant arbete å annat håll.

Beträffande arbetsintensiteten har allmänna omdömet, med undantag

för ett tegelbruk, varit, att någon ökning på grund av lagen ej inträtt.

I fall, där produktionen per tidsenhet ökats, har resultatet kunnat

hänföras till andra omständigheter, såsom nyinstallation av maskiner,

råvarans eller arbetsproduktens förändring i kvalitet etc. På vissa ställen

skulle för övrigt en önskan hos arbetaren att öka intensiteten ej kunna

medföi''a nämnvärd verkan, t. ex. vid en kemisk process, där reaktionstiden

ej kan förkortas, eller vid arbetsmaskiner, som ej kunna avverka

mera än viss råvarumängd per tidsenhet.

Av en fabrik för spisbrödstillverkning framhålles följande. Från

den tid, då speciella kontinuerliga ugnar och uppslagsmaskiner började

användas för tillverkning av hårt bröd, har denna del av brödtillverkningen

brutit sina egna vägar, i det under de senaste 20 åren fabriker

byggts, som endast framställa hårt bröd, och vilka till sitt arbetssätt äro

jämförbara med industri i allmänhet. För att rätt utnyttja de tekniska

hjälpmedlen ha dessa fabriker från början inriktat sig på skiftarbete,

varvid 8 timmars arbetstid i regel varit gällande sedan länge. Arbetstidslagen

som sådan inverkade därför huvudsakligen blott beträffande

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

dagarbetare, som förut hade längre arbetstid. Så mycket hårdare har

däremot lagen om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete,

den s. k. bagerilagen, träffat spisbrödsfabrikerna, då den förbjuder kontinuerlig

drift, som måste anses såsom betingelsen för en rationellt driven

spisbrödstillverkning. Fabrikernas önskemål är därför att i nämnda hänseende

erhålla samma rättigheter som all annan industri.

Vidare fästes uppmärksamheten på de lovande försök, som gjorts

med elektrisk uppvärmning av spisbrödsugnar. Dessa försök betecknas

som värdelösa, om man ej blir i tillfälle att begagna den elektriska

strömmen under dygnets alla timmar. I detta sammanhang kan meddelas,

att svenska elektricitetsverksföreningen givit kollegium del av en

utredning över »Elektriciteten som värmealstrare och 8-timmarslagen»,

utförd av ingenjören C. O. Rahin, vilken utredning beträffande elektriska

spisbrödsugnar kommit till det resultatet, att eu ekonomisk förutsättning

för deras användning är, att desamma få drivas 24 timmar per dygn.

21—232863.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

A rbe tsti dsförh ål I a n den a yid sjukvårds- och därmed jämförliga

anstalter.

Utredning verlcställd av medicinalstyrelsen.

Med ändring av vad genom Kungl. Maj:ts den 22 juni 1921 fattade

beslut bestämts i fråga om verkställande genom socialstyrelsen av

viss utav riksdagen begärd utredning rörande arbetstidslagens verkningar

samt behovet och arten av reglering utav arbetsförhållandena inom vissa

angivna verksamhetsgrenar har Kungl. Maj:t genom skrivelse den 9 juni

1922 funnit gott, bland annat, anbefalla medicinalstyrelsen att i Edert

ställe verkställa den del av ifrågavarande utredning, vilken avser arbetstidsförhållandena

inom rörelser, som hava till ändamål att bereda sjukvård

eller att tillgodose därmjed jämförligt behov.

I anledning härav har medicinalstyrelsen till direktionerna för

lasarett, sjukstugor, (statsunderstödda) tuberkulossjukhus och tuberkulossjukstugor

samt epidemisjukhus låtit utsända två olika frågeformulär,

det ena berörande sjukvårds- och ekonomipersonalens arbetsförhållanden,

''det andra avseende erhållande av uppgifter angående nyinrättade tjänster

för sjukvårdspersonal. Exemplar av dessa formulär bifogas.1)

Formulären begärdes ifyllda och återsända till styrelsen senast den

20 juli 1922, men vid denna tid hade från ett avsevärt antal direktioner

ej inkommit de begärda uppgifterna. Emellertid hava tills dato inkommit

så många uppgifter — en del fattas dock ännu — att styrelsen ansett

det inkomna materialet tillräckligt omfattande för att någorlunda

tillfredsställande klarlägga hithörande förhållanden.

Av de inkomna uppgifterna har genom styrelsens inspektris för

sjuksköterskeväsendet fröken K. Nordendahl gjorts särskilda sammanställningar,

fördelade på fyra tabeller, berörande arbetstiden för samtlig

personal 1) vid 69 lasarett, 2) vid 37 sanatorier (tuberkulossjukvårdsanstalter),

3) vid 42 sjukstugor och 4) vid 38 epidemisjukvårdsanstalter,

vartill fogats en tabell 5) utgörande en sammanställning av de föregående

fyra tabellerna. Samtliga tabeller bifogas.

Angående det resultat, som vunnits genom den verkställda utredningen,

tillåter sig styrelsen hänvisa till nämnda tabeller och anser

x) Återgivas ej här.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(53

Tab. 1. Uppgifter angående arbetstiden för personalen vid 69 lasarett. Lasa
rett

med uppgivet antal arbetstimmar per dygn.

Befattning.

7 t.

8 t.

9 t.

10 t.

11 t.

12 t.

13 t.

14 t.

15 t.

Medeltal ar- betstim. pr

dygn efter

uppgifter fr.

69 lasarett.

Medeltal ar- betstim. pr

vecka efter

uppgifter fr.

14 lasarett.

Husmoder.....

8

12

15

4

4

_

_

_

9-5

62'' 3

Operatio ^sköterska .

3

7

10

22

7

12

1

—

—

100

65-9

Polikliniksköterska .

—

2

11

14

6

4

1

—

—

100

650

Avdelningssköterska .

—

4

fi

30

10

16

2

1

—

10-5

69-0

Nattsköterska . . .

—

1

14

22

11

1

—

—

—

9-9

64-0

Elev........

—

2

6

16

21

17

4

—

—

108

73-6

Sjukvårdsbiträde . .

—

1

6

15

20

13

2

—

—

10-7

72-1

Baderska......

—

7

10

16

8

5

1

—

—

9''9

62''5

Städerska .....

2

4

11

13

12

9

1

—

—

10-1

61-0

Köksförestånderska .

3

13

11

24

7

3

1

—

1

9-6

64-4

Kokerska.....

—

8

13

24

9

8

—

1

1

10-0

65-7

Köksbiträde ....

—

10

10

28

11

9

—

1

1

10-0

66-0

Tvättförestånderska .

—

15

18

20

5

3

—

—

—

9-3

58-5

Tvättbiträde ....

—

14

18

19

4

2

—

—

—

9-3

58-0

Sömmerska.....

—

15

19

11

—

1

—

—

—

9-0

55-3

Maskinist.....

—

15

14

25

6

3

1

—

—

9-5

64''ft

Eldare .......

1

14

22

17

4

2

—

—

—

9-2

6P6

Vaktmästare ....

2

15

15

16

6

12

1

—

—

9-7

637

Dräng.......

—

14

11

18

4

3

—

1

—

9-5

60-5

Portvakt......

—

4

4

6

—

10

1

—

5

11-2

625

sig därför kunna inskränka sig till att endast göra ett helt allmänt, på

utredningen byggt uttalande. De meddelade uppgifterna hava ådagalagt,

att längden av den arbetstid, varom här är fråga, är mycket växlande

så väl vid olika slag av sjukvårdsinrättningar som ock vid olika

sjukhus inom samma kategori. På en del anstalter förekommer i vissa

fall en mycket lång arbetstid; exempelvis hava somliga befattningshavare

— samtliga tillhörande ekonomipersonalen och bland denna företrädesvis

portvakter (5 st.) — en arbetstid av 15 timmar per dag. Dessa fall äro

dock tämligen enastående, vilket framgår därav, att arbetstiden vid de i

tabellerna ingående inrättningarna i genomsnitt är för sjukvårdspersonal

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Tab. 2. Uppgifter angående arbetstiden för personalen vid 37 sanatorier. Sjuk
hus

med uppgivet antal arbetstimmar per dygn.

Befattning.

7 t.

8 t.

9 t.

10 t.

111.

12 t.

13 t.

14 t.

15 t.

Medeltal

för 37 sana- torier, tim.

Husmoder..........

_

2

8

16

1

3

_

_

9 8

Röntgensköterska........

—

3

7

8

—

4

—

—

—

9-7

Avdelningssköterska.......

—

3

8

17

3

6

—

—

—

100

Nattsköterska.........

—

—

2

7

—

2

1

—

—

10-4

Elev..............

—

—

3

3

3

2

—

—

—

10''3

Sjukvårdsbiträde........

—

3

9

14

4

3

1

—

—

9-9

Baderska............

—

7

11

6

—

1

—

—

—

9-0

Städerska...........

—

5

11

8

2

3

—

—

—

9-6

Köksföres tand erska.......

—

4

4

10

2

2

—

—

—

9-7

Kokerska...........

—

3

16

8

2

4

1

—

—

9 7

Köksbiträde..........

—

5

13

12

3

3

1

—

—

9-7

Tvättförestånderska.......

1

5

10

11

2

2

—

—

—

9-4

Tvättbiträde..........

1

6

10

9

2

1

—

—

—

9-2

Sömmerska...........

—

3

5

9

—

1

—

—

—

9-5

Maskinist...........

1

6

7

8

1

2

—

—

—

93

Eldare .............

2

10

3

9

1

1

—

—

—

90

Vaktmästare..........

2

6 •

8

13

1

1

—

—

—

9-2

Dräng.............

2

5

6

7

1

—

—

—

—

90

Portvakt............

—

2

1

1

1

—

—

—

—

9-2

Tab. 3. Uppgifter angående arbetstiden för personalen vid 42 sjukstugor. Sjukhus

med uppgivet antal arbetstimmar per dygn.

Befattning.

7 t.

8 t.

9 t.

10 t.

11 t.

12 t.

13 t.

14 t.

15 t.

Medeltal

för 42 sjuk- stugor, tim.

Avdelningssköterska.......

1

4

4

15

7

11

_

—

—

103

Elev..............

—

4

5

6

1

5

—

—

—

99

Sjukvårdsbiträde........

1

2

7

9

5

11

—

—

—

108

Kokerska............

2

5

6

7

6

9

—

—

—

io-o

Köksbiträde..........

1

5

5

2

—

4

—

—

—

9''4

Tvättbiträde..........

—

2

—

—

—

—

—

—

—

8-0

Vaktmästare..........

6

6

1

3

2

—

—

—

—

88

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Tab. 4. Uppgifter angående arbetstiden för personalen vid 38 epidemisjukhus.

Sjukhus med uppgivet antal arbetstimmar per dygn.

Befattning.

7 t.

8 t.

9 t.

10 t.

11 t.

12 t.

13 t.

14 t.

15 t.

Medeltal för

38 epidemi- sjukhus, tim.

Avdelningssköterska.......

1

9

8

12

5

2

1

_

_

9''6

Nattsköterska.........

—

—

1

1

1

3

—

—

—

11-0

Elev..............

—

—

—

2

3

1

—

—

—

10-8

Sjukvårdsbiträde........

1

10

4

8

1

—

2

—

—

9''2

Städerska...........

1

—

3

1

—

—

—

—

—

8-8

Kokerska............

—

9

6

6

—

1

2

—

—

9-3

Köksbiträde..........

—

4

4

4

—

1

2

—

—

9-7

Tvättförestånderska.......

—

2

4

—

1

—

—

—

—

90

Tvättbiträde..........

—

4

2

—

—

—

—

—

—

8-3

Maskinist..........

—

1

—

—

—

—

—

—

1

10-6

Eldare .............

1

1

1

1

—

1

—

—

—

9-2

Vaktmästare..........

3

1

3

3

—

1

—

—

—

8-9

Dräng............

1

2

2

—

—

—

—

—

—

8-2

Portvakt............

1

—

—

—

—

—

1

—

—

io-o

10''2 timmar och för ekonomipersonal 9‘5 timmar samt i medeltal för

båda kategorierna 9''8 timmar.

Härutöver anser sig styrelsen böra lämna några kortfattade meddelanden

om de åtgärder, som styrelsen på senare tid, direkt eller indirekt

låtit vidtaga i syfte att förbättra ifrågavarande befattningshavares,

och därvid särskilt sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden.

I cirkulär den .,14 april 1921 till direktionerna för lasarett och därmed

jämförliga sjukvårdsinrättningar har styrelsen meddelat råd och

anvisningar för därvarande sjukvårdspersonals arbetsförhållanden. Ett

exemplar av detta cirkulär bifogas (se bil. A, sid. 170). Några direkta

föreskrifter, avsedda att obligatoriskt efterlevas, ansåg sig styrelsen

naturligtvis ej kunna meddela, då ju detta icke legat inom området

för styrelsens befogenhet och i allt fall icke skulle varit tillrådligt

med hänsyn till de ekonomiska konsekvenser, som säkerligen varit förenade

med ett sådant tillvägagångssätt. Styrelsen har för övrigt funnit,

att den valda formen — råd och anvisningar — i många fall

lett till förbättring av personalens arbetsförhållanden, särskilt och icke

minst därigenom, att innehavaren av den nyinrättade befattningen såsom

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Tab. 5. Uppgifter angående arbetstiden för personalen vid 188 sjukhus. Sjuk''

hus med uppgivet antal arbetstimmar per dygn.

Befattning.

7 t.

8 t.

9 t.

10 t.

111.

12 t.

13 t.

14 t.

15 t.

Medeltal

för 186 sjuk- hus, tim.

Husmoder...........

_

10

20

31

5

7

_

_

_

96

Operationssköterska.......

3

7

10

22

7

12

1

—

—

100

Poliklinik- 0. röntgensköterska. .

—

5

18

22

6

8

1

—

—

9''9

Avdelningssköterska......

2

20

26

74

25

35

3

1

—

10-0

Nattsköterska..........

—

1

17

30

12

6

1

—

—

10-1

Elev..............

—

6

14

27

28

25

4

—

—

10''6

Sjukvårdsbiträde........

2

16

26

46

30

27

5

—

—

10-2

Baderska............

—

14

21

22

8

6

1

—

—

9-6

Städerska ...........

3

9

25

22

14

12

1

—

—

9-8

Köksförestånderska.......

3

17

15

34

9

5

1

—

1

9-6

Kokerska............

2 .

25

41

45

17

22

3

1

1

9-8

Köksbiträde..........

1

24

32

46

14

17

3

1

1

9-8

Tvättförestånderska.......

1

22

32

31

8

5

—

—

—

9-3

Tvättbiträde..........

1

26

30

28

6

3

—

—

—

90

Sömmerska...........

—

18

24

20

—

2

—

—

—

9-0

Maskinist...........

1

22

22

33

7

5

1

—

1

9-4

Eldare .............

4

25

26

27

5

4

—

—

—

9t

Vaktmästare..........

13

28

27

35

9

14

1

—

—

9-1

Dräng.............

3

21

19

25

5

3

—

1

—

91

Portvakt............

1

6

5

7

1

10

2

—

5

10''8

Medelarbetstid per dygn för sjukvårdspersonalen vid 186 sjukhus: 102 tim.

» » > > ekonomi- » » > > m 9‘5 »

> > > > samtliga personalen > > > 9''8 >

styrelsens inspektris för sjuksköterskeväsendet såsom en av sina huvuduppgifter

fått sig ålagt att verka i den i cirkuläret angivna riktningen.

Under den tid av cirka 2 V2 år, sagda inspektris fungerat — således

delvis redan före cirkulärets utfärdande — har hon vid å sjukvårdsinrättningarna

verkställda inspektioner ägnat sin uppmärksamhet åt sådana

förhållanden och önskemål, som i cirkuläret fått sin avfattning. Speciellt

har hon därvid sökt verka för realiserandet utav ett av de i cirkuläret

angivna önskemålen, beredande åt sjukvårdspersonalen av en hel

dags (eller två halva dagars) ledighet under varje vecka.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I allmänhet hava vederbörande därvid rätt beredvilligt sökt att så

långt som möjligt tillmötesgå så väl detta som andra av henne framförda

önskemål. Svårigheter hava understundom mött av ekonomiska skäl,

varvid i synnerhet bostadsfrågan ställt sig icke så litet hindrande i vägen.

Ett beredande av ökad ledighet åt den vid sjukvårdsinrättningar anställda

personalen medför nämligen nästan alltid ett behov av anställande

därstädes av ytterligare personal, något som dock ofta nog icke

låtit sig göra på grund av svårigheten att anskaffa denna lämpliga bostäder.

Uti icke så få fall hava emellertid sådana kunnat beredas, och

vad sjukvårdspersonalen beträffar har resultatet blivit, att sedan den 1

januari 1920 hava vid 69 lasarett nyinrättats 345 sjukvårdspersonalen

och 93 ekonomipersonalen tillhörande befattningar. Dessutom hava framställningar

gjorts om anställande av ytterligare personal (109 respektive

7 personer). Bifallas dessa, skulle alltså sjukvårds- och ekonomipersonalen

vid dessa sjukvårdsinrättningar hava från och med nyss angivna

tidpunkt ökats med 454 respektive 100 personer, en icke oväsentlig förstärkning

av personalen, som icke enbart kan vara förorsakad av exempelvis

dessa anstalters utvidgning eller därmed jämförbara förhållanden,

utan nog också medför en avsevärd förbättring i personalens arbetsförhållanden.

Storleken av denna förstärkning kan icke för det närvarande exakt

angivas, men en uträkning, grundad på 55 av ifrågavarande 69 lasarett

— angående övriga 14 anstalter hava jämförelsegrunder för tillfället ej

medhunnit att anskaffas — visar, att ökningen av antalet sjukvårdspersonalen

tillhörande personer uppgått till 12*2 %.

Den förbättring, som faktiskt inträtt, berör emellertid huvudsakligast

de fast anställda (utexaminerade) sjuksköterskorna, för vilka rätt

allmänt beretts förenämnda en dags (eller två halva dagars) ledighet i

veckan. För sköterskeelever och -biträden däremot har denna förmån

icke ännu kunnat i större utsträckning genomföras. Då emellertid, såsom

redan framhållits, vederbörande, som hava avgörandet i sin hand, i

allmänhet behjärta sköterskornas så väl som elevernas och biträdenas

önskemål om utsträckt vila och även i handling visat sig villiga att så

långt görligt är under rådande förhållanden uppfylla desamma, har styrelsen

grundad förhoppning om att de riktlinjer, som angivits i dess förenämnda

cirkulär och med vilka för övrigt, i den mån styrelsen varit i tillfälle att

inhämta, personalen för sin del förklarat sig tillfredsställd, så småningom

skola kunna fullföljas i önskad utsträckning.

Beträffande personalen vid epidemisjukhus råda emellertid i förevarande

avseende förhållanden, som icke så litet skilja sig från övrig

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

motsvarande personals. Dessa sjukvårdsanstalters beläggningssiffror växla

helt naturligt högst betydligt, varav följden blir, att sjuksköterskorna

vissa tider hava väl mycket att göra, andra tider åter litet eller ingenting.

Ett och annat epidemisjukhus har till och med på grund av patientbrist

kunnat nedläggas, andra åter, som icke formligen nedlagts, kunna

dock stå tomma i veckor eller månader, ibland halva året eller mer.

Hava således där anställda sköterskor under en tid av epidemi eller

epidemier fått ett ansträngande arbete, kommer såsom kompensation härför

ofta nog en lång tid, då de kunna få återhämta sig och erhålla tillräcklig

vila. Naturligtvis kan understundom i epidemitider arbetet bli

så ansträngande, att en sedermera inträffande viloperiod icke kan ersätta

det hårda arbetet, varför i allt fall eu begränsning av arbetstiden erfordras.

Men i dylika fall brukar sköterskan eller sköterskorna allmänt

erhålla tillfälligt anskaffad sköterskehjälp.

Såsom typiska exempel på nu anförda förhållanden, vilka så gott

som uteslutande avse epidemisjukvårdsanstalter och då företrädesvis

mindre sådana, vill styrelsen bifoga avskrifter av tre till styrelsen

inkomna skrivelser, eu från Värnamo stads hälsovårdsnämnd av den 15

juli, en från Blekinge läns epideminämnd av den 16 juli och en från

epidemisjukhusläkaren R. von Post och sanatorieläkaren G. Fineman, båda

i Gävle, av den 18 juli, allt innevarande år (se bil. B, sid. 171). De förhållanden,

vilka i så väl dessa tre som åtskilliga andra från epidemisjukhus-

och epidemisjukstugedirektioner inkomna skrivelser anföras hava ock

varit anledningen till att, vad dylika anstalter beträffar, det av styrelsen

erhållna utredningsmaterialet omfattar endast 38 sådana, medan åter

frågeformulären utsänts till 225 inrättningar av ifrågavarande slag.

Oavsett att svar ej hunnit inkomma från direktionerna över 70 epidemisjukvårdsinrättningar,

hava nämligen icke mindre än 117 direktioner förklarat,

att, på grund av ovan anförda för epidemisjukhusen säregna

förhållanden, de ansett sig icke lämpligen böra ifylla de utsända frågeformulären.

Nu avhandlade, epidemisjukvårdsinrättningarna berörande förhållanden

innebära enligt styrelsens åsikt ett ytterligare och starkt stöd

för dess sedan länge hysta och uttalade åsikt, att varje bestämmelse

om tillämpande å sjukvårdsinrättningar i allmänhet — av vad slag de

vara må — av en s. k. arbetstidslag skulle visa sig synnerligen olämplig

och i vissa fall till och med rent av vara ägnad att högst betänkligt ingripa

störande i dessa inrättningars behöriga drift. Syftet med nämnda

lags tillkomst måste man därför, vad sådana anstalter beträffar, söka förverkliga

på helt andra vägar. En sådan väg, för övrigt föredragen av

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

många bland sjukvårdspersonalen själv, efter vad styrelsen erfarit, är

att till förekommande av sjukvårdspersonalens överansträngning ställa

extra personal i beredskap, vilken då i förekommande fall kan träda

i verksamhet, eller oek — vilket till sin verkan är ungefär detsamma

— till en sjuksköterskas förfogande ställa för avdelningens behov

tillräckligt antal biträden eller elever. I sistnämnda fall får ju visserligen

sköterskan icke någon lindring i själva längden av arbetstiden,

men efter vad styrelsen har sig bekant föredraga många sköterskor

denna anordning, som tillåter dem att taga arbetet litet mera med lugn

och ro samt icke så nervöst och uppslitande, som nu måste understundom

ske. En annan utväg är den redan nämnda, eller att bereda sjuksköterskan

möjlighet till en hel dags fullständig ledighet och vila per vecka

(eventuellt ett par dagars ledighet var fjortonde dag o. s. v.). Även

denna anordning lär hava sina förespråkare bland sjuksköterskepersonalen,

såsom även kan inhämtas av doktorerna von Posts och Finemans

ovan berörda skrivelse.

Vilkendera av dessa utvägar är att föredraga eller om en kombination

av dem bör äga rum eller om till äventyrs andra sätt böra komma

i betraktande, därom anser sig styrelsen icke nu böra göra något uttalande.

Såsom av det ovanstående framgår, har styrelsen icke vidrört arbetstidsförhållandena

vid statens anstalter för sinnessjuka. Ordalagen ^i

Kung! Maj :ts förevarande befallning skulle visserligen kunna tolkas så,

som om styrelsen bort även i detta ämne verkställa och till Eder överlämna

utredning. Varför styrelsen emellertid så icke gjort, beror på att

i gällande arbetstidslag arbete för statens räkning är undantaget från

lagens tillämplighetsområde och att styrelsen för sin del anser detta vara

en så väsentlig och nödvändig grundbestämmelse i sagda lag, att något

undantag från denna bestämmelse icke får förekomma. För att emellertid

visa, huru arbetstidsförhållandena vid statens anstalter för sinnessjuka

ställa sig i fråga om arbetstidens längd, vill styrelsen bifoga avskrift av

sina den 14 januari och den 17 mars 1920 utfärdade cirkulär till samtliga

hospitalsdirektioner i riket (se bil. C och D, sid. 172 ff.), det förra berörande

ekonomipersonalen, det senare sjukvårdspersonalen. Någon anledning

för styrelsen att företaga revision av de i dessa cirkulär innehållna

bestämmelserna har icke förelegat.

22—222658

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Cirkulär

Bil. A.

till direktionerna för lasarett och därmed jämförliga sjukvårdsinrättningar, med råd och

anvisningar för ordnande av därvarande sjukvårdspersonals arbetsförhållanden.

Genom kungl. förordningen av den 6 juni 1919 (S. F. S. n:r 280) om ändrad

lydelse av §§ 10 och 12 i lasarettsstadgan av den 18 oktober 1901 erhöll sagda § 10 (dess

mom. 4) följande avfattning: »Den vid lasarett anställda sjukvårdsbetjäningen skall vara

så talrik och hava sin tjänstgöring så ordnad, att nödig vila och ledighet beredes densamma»,

och i § 12 ändrades slutorden därhän, att lasarettets direktion »står under överinseende

av medicinalstyrelsen i allt vad rörer sjukvården och den vid lasarettet anställda sjukvårdsbetjäningens

arbetsförhållanden».

Den inspektion, som medicinalstyrelsen i anslutning till dessa bestämmelser låtit

verkställa över sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden vid ett antal lasarett i riket, har i

ett flertal fall givit vid handen, att ifrågavarande arbetsförhållanden ännu icke blivit så

ordnade, att de motsvara ovan angivna bestämmelser. På grund härav får medicinalstyrelsen

anhålla, att lasarettens direktioner ville ägna sin uppmärksamhet åt hithörande förhållanden

och till begränsning av sjukvårdspersonalens arbetstid vidtaga de åtgärder, vilka kunna på

dem ankomma. De önskemål, vilka i förevarande avseende synas medicinalstyrelsen böra

uppställas beträffande ordnandet av sjukvårdspersonalens arbete, äro i huvudsak följande:

1. För sköterska (avdelnings-, operations-, poliklinik-, röntgen- och laboratoriesköterska)

bör arbetet, i vad angår den till dagen förlagda tjänstgöringen, ordnas så, att hon

så vitt möjligt beredes tillfälle att minst två timmar varje dag vistas utom anstalten. Dylik

sköterska bör dock erhålla sammanhängande ledighet under antingen en hel dag — eventuellt

två halva dagar — varje vecka eller ock en halv vardag varje vecka och därjämte varannan

söndag.

Föreligger icke möjlighet att bereda henne ledighet på något av dessa tvenne sätt,

bör hon annorledes erhålla motsvarande tids ledighet.

2. För sköterskeelev eller sjukvårdsbiträde bör arbetet, i vad angår den till dagen

förlagda tjänstgöringen, ordnas dels så, att arbetstiden icke kommer att överstiga 11 timmar

om dygnet, måltidsraster häri ej inräknade, dels ock så, att hon erhåller tillfälle att

minst två timmar varje dag utom arbetstiden vistas utom anstalten. Tillika bör elev eller

biträde under varje vecka beredas ledighet under antingen en hel dag eller två halva dagar.

Personalen är dock skyldig underkasta sig den tillfälliga ökning av arbetstiden, som kan

finnas nödvändig för sjukvårdens tillgodoseende.

3. Skolad nattsköterska bör finnas anställd — på större sjukhus flera sådana.

4. Användes sköterska, elev eller biträde till vakning, bör denna ej utsträckas över

längre tid än 10 timmar i följd, och skall hon omedelbarligen efter avslutad vakning vara

fri från arbete hela påföljande dag. Under denna skall hon beredas tillfälle till ostörd vila

i tyst beläget rum.

5. Personal, som fullgör vakning, bör icke åläggas att vaka mer än högst sex

nätter i följd, efter vilken tid avbrott bör göras med minst en natts vila.

6. Tillsyn bör ägnas däråt, att personal, som fullgör vakning, erhåller lämplig

maltid under natten samt övriga måltider på sådana tider, att den nödiga vilan ej avbrytes

av dessa.

Stockholm den 14 april 1921.

B. BUHRE.

E. Sederholm. Gustaf Tågtström.

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Bil. B.

Till medicinalstyrelsen.

Men anledning av skrivelsen den 28 nästlidne juni får hälsovårdsnämnden meddela,

att då lagen om arbetstidens begränsning den 17 oktober 1919 från lagens tillämpning undantager,

bland annat, arbete, som är att hänföra till hälso- och sjukvård, och kungl. förordningen

den 6 juni 1919 endast föreskriver, att den vid lasarett och epidemisjukhus anställda

sjukvårdsbetjäningen skall vara så talrik och hava sin tjänstgöring så ordnad, att nödig vila

och ledighet beredes densamma, har nämnden icke på grund av förenämnda lag företagit

några åtgärder beträffande personalen vid härvarande epidemisjukhus, vilken utgöres av en

sköterska.

Förhållandet är nämligen, att det kan gå månader, då ingen patient är intagen å

epidemisjukhuset och är sköterskan då fullständigt tjänstfri. Skulle däremot vid epidemier

beläggningen å sjukhuset bliva för stor, erhåller hon biträde, så snart hon därom gör framställning.

Några formuläruppgifter kunna därför icke lämnas.

Värnamo den 15 juli 1922.

För Värnamo stads hälsovårdsnämnd:

Till medicinalstyrelsen.

Epideminämnden i Blekinge län, som tillika är direktion för landstingets samtliga

epidemisjukhus, anhåller härmed att för samtliga dessa sjukhus få besvara de frågor, som

genom skrivelse från medicinalstyrelsen av den 28 juni 1922 ställts till direktionerna enligt

medföljande formulär 1 och 2.

Personalen vid landstingets epidemisjukhus består av en sjuksköterska och ett

sköterskebiträde, varjämte hjälp anlitas dels för diverse göromål (trädgårdsarbete, vedsågning,

tvätt och andra hushållgöromål), dels för den egentliga sjukvården. För detta

senare ändamål har nämnden sedan år 1913 till sitt förfogande anslag så väl till extra

sjuksköterska som till extra sköterskebiträden (för närvarande respektive 500 kr. och 300 kr.).

I början av år 1919 lämnade sjuksköterskan i Nättraby på egen begäran sin plats

och epideminämnden har icke haft anledning att antaga någon ny sköterska i hennes ställe

dels därför att de smittosamma sjukdomarna under de senaste tre åren haft ringa utbredning

inom länet, dels därför att den nya epidemilagen kommer att medföra en del omläggningar

av sjukhusplanerna. Nämnden har emellertid i sin utgiftsstat bibehållit avlöningen

till denna vakanta sköterskebefattning, vilken avlöning tillsammans med anslaget till extra

sköterskepersonal varit full tillräcklig för att bestrida utgifterna för extra hjälp i sjukvården.

Så snart dylik extra hjälp visat sig nödvändig, anställes i regel först ytterligare ett

biträde för hushållsgöromål, varjämte hjälp till nattvak anlitas. I detta avseende ha särskilt

dispensärsköterskorna i Lyckeby och Bonneby varit att tillgå.

Av det anförda framgår, att epideminämnden saknat anledning att efter den 1/i 1920

anställa någon ökad sjukvårdspersonal och ej heller begärt sådan av landstinget.

Nämnden har upprepade gånger framhållit för sjuksköterskorna, som tillika äro föreståndarinnor

för sjukhusen, att de ha rätt att erhålla hjälp, så snart arbetet blir betungande.

I sakens natur ligger likväl att, om ock arbetet under någon tid kan vara ansträngande,

enär en eller annan patient kan behöva tillsyn även nattetid och enär någon regelmässig

söndagsvila ej kan beredas sjuksköterskorna, arbetet dock under den ena veckan eller månaden

efter den andra är särdeles ringa med endast enstaka patienter eller utan patienter alls.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Det senare framgår med all tydlighet av de uppgifter angående patientantalet å sjukhusen,

som epideminämnden numera varje halvår tillställt medicinalstyrelsen för erhållande av statsbidrag

för sjukhusens drift.

Det är emellertid omöjligt att vid dessa små sjukvårdsinrättningar fastställa någon

ens ungefärlig arbetstid för sjuksköterskorna. Beträffande biträdena är deras ställning närmast

jämförlig med kvinnlig betjäning i enskilda hem, där ledighet i regel torde beviljas

söndagseftermiddagar samt en eller annan eftermiddag i veckan.

Ronneby den 16 juli 1922.

För Blekinge läns epideminämnd:

(Bilaga till ifyllt frågeformulär.)

Till omstående uppgifter, formulär 1, få undertecknade vördsamt foga följande anmärkningar

och förklaringar:

De uppgivna arbetstiderna beteckna det antal timmar, som vederbörande personal är

bunden av sin tjänstgöring. Strängt arbete kräves i regel icke av densamma under hela

denna tid. Då sjukhusen äro fullt belagda, eller synnerligen svåra fall äro intagna, kan

det nog hända att fullt arbete kräves av personalen under de uppgivna tiderna. I vanliga

fall åter, är personalen en del av tiden endast tvungen att vara till hands och öva tillsyn

o. s. v.

Det betungande för personalen ligger således ej uti arbetets art eller arbetstidens

längd, utan däruti, att densamma dag efter dag, både helg- och söckendagar, är bunden vid

sjukhuset.

Alldeles visst är, att personalen behöver lindring, men denna lindring borde enligt

vår mening lämnas personalen, icke genom någon 8-timmarslag, som på ett sjukhus, även

med betydlig personalökning, knappast kan genomföras, utan genom att vederbörande personal

allt efter arbetets art, garanterades 4 å 5 fullt arbetsfria dagar i månaden, helg- eller söckendag,

allt efter omständigheterna.

En sådan ledighet skulle vederbörande styrelser med god vilja och utan orimliga

kostnader kunna genomföra. En 8 timmars arbetsdag för sjukhusens personal skulle däremot

bliva synnerligen dyrbar för sjukhusens principaler.

Härtill vilja vi lägga, att enligt vår övertygelse och enligt vad vi genom samtal

inhämtat av personalen, den av oss förordade lindringen skulle av personalen föredragas.

De små dagliga ledigheter, som en 8-timmarslag skulle medföra, ha för vederbörande långt

mindre värde än färre fridagar, under vilka de kunde känna sig fullt fria, arbeta för egen

del eller rekreera sig genom fullständig vila.

Gävle den 18 juli 1922.

R. von Post.

Epidemisj ukhusl åkare.

Joh. Steiner.

Syssloman.

M. Fineman.

Sanatorieläkare.

Bil. C.

Till direktionen för Stockholms hospital angående arbetstiden för anstaltens

ekonomipersonal.

Lagen om arbetstidens begränsning den 17 oktober 1919 skall visserligen enligt

bestämmelse i dess 2 § icke tillämpas å arbete, som bedrives av staten. Med hänsyn till

de uttalanden, som under den förberedande behandlingen av förslaget till nämnda lag gjorts

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

därom att staten borde på administrativ väg bestämma arbetstiden i överensstämmelse med

lagens föreskrifter, har medicinalstyrelsen emellertid funnit reglering av arbetstiden i huvudsaklig

överensstämmelse med sagda lags bestämmelser böra såvitt möjligt vidtagas för de

grupper av ekonomipersonalen vid statens sinnessjukvårdsanstalter, å vilka lagen skolat

ägt tillämpning, därest anstalterna icke drivits av staten. I följd härav finner styrelsen

arbetstiden böra begränsas till 48 timmar i veckan för maskinister, hantverksföreståndare,

arbetsförestånderskor, hantverkare, eldare, sömmerskor, väverskor, manliga eller kvinnliga

biträden i verkstäder och arbetssalar, personal i kök, tvätt, bageri och bryggeri med undantag

för förestånderskor å nämnda avdelningar samt renhållare. I den mån den tjänstgöring,

som åligger någon eller några av dessa befattningshavare, kan helt eller delvis betraktas

såsom vakttjänstgöring, må tjänstgöringstiden för sådan befattningshavare efter anmälan till

styrelsen, kunna utsträckas intill högst 60 timmar i veckan.

Styrelsen får i överensstämmelse härmed anmoda Eder att för de befattningshavare

vid Eder anstalt, som tillhöra ovannämnda grupper av ekonomipersonalen, omedelbart i den

mån förhållandena så tillåta tillämpa en arbetstid av 48 timmar i veckan; och bemyndigar

styrelsen Eder att för genomförande av denna arbetstid ytterligare i mån av behov anställa

ett manligt och två kvinnliga ekonomibiträden med begynnelseavlöning av respektive 780

och 720 kronor för år.

Därvid har styrelsen utgått från att den ovan bestämda arbetstiden icke skall behöva

föranleda någon ökning av hantverkspersonalen eller personalen i tvätt, bageri och bryggeri.

I händelse bostäder icke kunna beredas den ökade personalen eller eljest hinder skulle

möta för genomförande av normalarbetstiden, torde Ni inkomma med anmälan härom ävensom

förslag till undanröjande av sådant hinder.

För den ekonomipersonal, varå enligt vad ovan sagts normalarbetstiden icke skall tilllämpas,

torde likväl arbetstiden ordnas på sådant sätt att densamma, utan att arbetsprodukten

minskas, kommer i så nära genomsnittlig överensstämmelse med arbetstiden för ovannämnda

grupper ekonomipersonal som förhållandena tillåta.

I samband med genomförande av ovannämnda arbetstid anmodas Ni att med hänsyn

till förhållandena vid Eder anstalt ordna arbetstiden för ekonomipersonalen på sådant

sätt, att största möjliga arbetsprodukt utvinnes under densamma. Så till exempel böra hantverkarnas

arbetstid ordnas så att densamma sammanfaller med de patienters, som arbeta på

verkstäderna. Vidare bör arbetstiden å verkstäderna icke splittras av alltför många korta

raster, som kunna komma att inkräkta på arbetstiden, utan bör densamma pågå exempelvis

från kl. 8 förmiddagen till 12 middagen samt från kl. 2 till 6 eftermiddagen eller således

med en tillräckligt lång middagsrast. Styrelsen vill vidare påpeka att den ovannämnda arbetstiden

avser uteslutande effektiv arbetstid. Easter och gångtid till och från arbetet

skola således icke inräknas i arbetstiden.

Slutligen får styrelsen anmoda Eder att noga vaka över, att arbetsintensiteten å

anstaltens ekonomiavdelningar upprätthålles vid den högsta möjliga nivå.

På medicinalstyrelsens vägnar:

Stockholm den 14 januari 1920.

Tillägg:

Till samtliga övriga hospitalsdirektioner har medicinalstyrelsen den 14 januari 1920

i ärendet utsänt skrivelser, vilka äro lika med ovanstående, så när som i det avseendet, att

den extra personal vederbörande direktion bemyndigats anställa, utgöres av följande ekonom

ibiträden:

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

vid

Uppsala hospital och asyl:

Nyköpings

2>

Vadstena

och asyl:

»

Växjö

»

Västerviks

»

Visby

>

Lunds

och asyl:

Göteborgs

Vänersborgs

»

och asyl:

Kristinehamns

»

Säters

»

»

Östersunds

»

»

Härnösands

Piteå

och asyl:

4 manliga och 3 kvinnliga,

1 manligt (för vintertiden) och 1 kvinnligt,

2 manliga och 2 kvinnliga,

1 manligt och 4 kvinnliga,

3 manliga och 6 kvinnliga,

2 kvinnliga,

2 manliga och 4 kvinnliga,

1 manligt och 2 kvinnliga,

6 kvinnliga,

1 manligt och 3 kvinnliga,

2 manliga och 3 kvinnliga,

1 manligt och 3 kvinnliga,

2 manliga och 3 kvinnliga,

1 manligt och 1 kvinnligt.

Bil. D.

Cirkulär

till samtliga hospitalsdirektioner i riket, angående tjänstetiden för sjukvårdspersonalen

vid statens anstalter för sinnessjuka.

Kungl. Medicinalstyrelsen har vid föredragning denna dag beslutit följande bestämmelser

angående tjänstgöringstiden för den vid statens anstalter för sinnessjuka anställda

sjukvårdspersonalen att gälla tillsvidare och i den mån bostadsförhållandena det medgiva.

Tjänstgöringstiden för sjukvårdspersonalen utgör 240 effektiva timmar per 28 dagar

för personal med dagtjänstgöring och 216 timmar för personal med nattjänstgöring.

Uti denna tid inräknas alltså icke

a) s. k. passiv tjänstgöring,

b) tid för måltider, som intagas utom avdelningarna,

c) tid för måltider, som intagas på avdelningarna, då bestämd tid är härför anslagen,

d) tid, som åtgår för gång från befattningshavarens bostad till platsen för tjänstgöringen,

med mera dylikt.

Befattningshavare är skyldig att, därest av särskilda omständigheter skulle i vissa

fall så påfordras, utan ersättning underkasta sig den utsträckning av den fastställda tjänstgöringstiden,

som i varje fall kan vara av behovet erforderlig.

Ovannämnda bestämmelser om tjänstgöringstidens längd äga icke tillämpning på uppsyningsman

och föres tånderskor.

Vederbörande hospitalsdirektioner skola noga tillse, att den sålunda fastställda tjänstgöringstiden

icke underskrides, ej heller i vidare mån än här ovan sägs, överskrides.

Stockholm den 17 mars 1920.

B. BUHRE.

Richard Stenbeck. Karl Leijer.

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Arbetstidsförhållandena vid fattigvårds- ocli därmed jämförliga

anstalter.

Utredning verkställd av statens fattigvårdsinspektör.

Undertecknad, som erhållit i uppdrag att inom socialdepartementet

verkställa den utredning, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 9 juni

1922 skulle verkställas beträffande arbetstidsförhållandena inom de verksamhetsgrenar,

som hava till uppgift att bereda fattigvård eller att tillgodose

annat därmed jämförligt behov, får härmed överlämna bifogade

tabellariska översikt (se tab. sid. 186) beträffande resultatet av den sålunda

verkställda utredningen, varjämte jag på grundval av densamma får i

ärendet anföra följande.

Av översikten framgår, att upplysningar infordrats från 51 städer,

67 landskommuner och 22 enskilda stiftelser, utgörande sammanlagt 140

enheter, samt att svar inkommit från 36 städer, 41 landskommuner och

13 enskilda stiftelser eller från sammanlagt 90 enheter, vadan svar sålunda

ej inkommit från 50 enheter.

Upplysningarna hava infordrats från de kommuner i riket, som på

grund av sin folkmängd ansetts ha minst fyra arbetare i arbetstidslagens

mening anställda vid sina anstalter, och har härvid, vad landskommunerna

beträffar, folkmängdssiffran satts till 7,000 personer. De enskilda

stiftelser, som anmodats lämna upplysningar, ha även varit av den art,

att ovannämnda antal »arbetare» förutsatts vara där anställda.

Yttranden i frågan ha även begärts av samtliga statens fattigvårdskonsulenter

samt av svenska fattigvårdsförbundet och Sveriges fattigvårdsfunktionärers

riksförbund.

Vid granskning av de inkomna svaren från kommuner och enskilda

stiftelser framgår, att lagen om arbetstidens begränsning tillämpas av

fattigvården i städerna Stockholm, Falun, Karlshamn, Lund, Uppsala

och Örebro samt Jukkasjärvi socken ävensom av de enskilda stiftelserna

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

borgerskapets gubbhus och änkehus i Stockholm. Lagen tillämpas på

dessa platser endast för ekonomipersonalen, utom i Karlshamn, där även

vårdpersonalen har samma förmåner.

Beträffande arbetstidens längd utgör densamma vid de flesta fattigvårdsanstalter

mellan 8 å 10 timmar per dygn, men uppgår även inom

ett rätt stort antal kommuner till mellan 10 å 12 timmar. Längre än

12 timmar per dygn uppgives den vara, förutom i ett tiotal landskommuner,

endast i Umeå stad, där arbetstiden för husmodern, kokerskan

och två sköterskebiträden lär utgöra 14 timmar.

Av redogörelsen över de inkomna upplysningarna framgår vidare,

att i de flesta fall viss ledighet i allmänhet är fastställd för personalen

så väl beträffande semester som vid andra tider. Detta torde i regel ej

heller möta någon svårighet vid dessa anstalter, då, som ovan anförts,

upplysningar endast infordrats från sådana platser, där personalens antal

beräknats vara jämförelsevis stort.

Av de kommuner och enskilda stiftelser, som besvarat frågan, om

reglering av arbetstiden för personalen kan anses behövlig, ha de flesta

besvarat denna fråga med nej.

Till belysning av de synpunkter, som förekomma, må följande utdrag

anföras:

Risinge socken i Östergötlands län skriver:

»Det synes vara mycket vanskligt att på en anstalt av vad slag

det vara må tillämpa en ovillkorlig arbetstid, särskilt i landskommuner,

enär arbetet den ena tiden kan hopas mera än på andra, och vissa tider

kan man ju även utnyttja understödstagarnas arbete. Beträffande vårdpersonalen

synes det vara ännu svårare att bestämma viss arbetstid, ty

somliga tider kanske ingen är sjuk och det således ej är nödigt med så

stor tillsyn, som då flera äro sjuka. Jag anser därför, att arbetstiden

på hithörande område bör regleras efter behov, ty numera torde man ej

behöva befara, att någon fordrar omänsklig arbetsprestation, utan erforderlig

personal anställes.»

Från Västra Vingåkers socken i Södermanlands län skrives:

»Skulle arbetstidslagen tillämpas vid denna anstalt, vore socknen

nödsakad anställa minst 50 % mera personal än nu, utan att full sysselsättning

skulle beredas denna ökade personal, för vilken dessutom nödiga

bostadsrum ej finnes. Den nuvarande personalen har tidvis ganska ansträngande

arbete, men också tidvis rätt lindrigt, såsom ju alltid förhållandet

är vid ett större hushåll på landet, där personalens arbeten

måste rätta sig efter årstid och lantbrukets fordringar. Någon klagan

från personalens sida över överansträngning har ej förekommit, och inga

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

svårigheter hava visat sig att få nya personer, då de förutvarande av en

eller annan anledning lämnat sina platser.»

Timrå socken i Västernorrlands län anför:

»Det torde vara uppenbart, att eu arbetsdag av 14 timmar, som

för vård- och ekonomipersonalen vanligen utgör regel, är alltför lång,

särskilt med hänsyn till det mycket enerverande arbetet och ofta förekommande

nattjänstgöring. Vid så lång arbetsdag förefaller det inte

heller så underligt, att personalen rätt ofta nekar att tjänstgöra nattetid,

under vilka omständigheter det sålunda faller på föreståndarinnans lott

att vaka över sjuka och även tjänstgöra under söndagsledighet för så väl

vård- och ekonomipersonalen. Att begränsa arbetstiden till t. ex. 8 timmar

synes det oaktat mindre lämpligt, då sådan tidsbegränsning icke

kommer den personal till godo, som bäst skulle behöva komma i åtnjutande

härav. Visserligen bör något göras för att garantera personalen

absolut ledighet viss tid av dygnet, men detta synes kunna ske utan att

bestämmelsen enligt arbetstidslagen vinner tillämpning. Skulle en sådan

begränsning av arbetstiden tillämpas, komme helt säkert enbart den underordnade

och tillfälligt anställda personalen att få tillgodonjuta fördelen

härav, då den ansvariga pei’sonalen, som även den aktivt deltager i arbetet,

icke härmed skulle vinna någon fördel. Vid mindre och medelstora

ålderdomshem synes frågan kunna ordnas på det sättet, att i synnerhet vårdpersonalen,

som i regel är för fåtalig, i mindre utsträckning utökas.

Genom sådan utökning kunde arbetet lämpligen fördelas och föreståndarinnorna,

som äro allt för mycket betungade av arbete, någon stund av

dygnet känna sig fria.»

Sysslomannen vid Jönköpings stads fattigvård, herr Tor Jacobsson,

vilken ock tjänstgjort som t. f. fattigvårdskonsulent, uttalar sig på följande

sätt:

»En reglering av personalens arbetstid måste anses nödvändig,

även om denna smidigast möjligt bör kunna lämpas efter de speciella

förutsättningar, som förefinnas på varje plats. Det torde alltså kunna

diskuteras, huruvida nu ifrågavarande lagstiftning kan anpassas även på

arbetsförhållandena å en fattigvårdsanstalt. Arbetet å en sådan är ju

oftast av den natur, att man understundom och utefter hela linjen måste

kunna kräva en arbetsprestation utöver den ordinarie, då det å andra

sidan kan givas tillfällen förkorta densamma. Alltså torde en viss marginal

eller frihet lämpligen böra lämnas. Någon fara för att denna kan

komma att missbrukas tror jag icke föreligger, när det gäller de större

anstalterna i städerna.

23—222053

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Vida annorlunda torde dock förhållandena ställa sig, när det gäller

de mindre anstalterna och särskilt landsbygdens anstalter. Ehuru det

väl icke torde vara möjligt att på lagstiftningens väg kunna råda bot

för de missförhållanden, som här ovedersägligen förefinnas, synas dock

dessa förhållanden mången gång vara av den beskaffenhet, att ett ingripande

erfordras.

Även om det är troligt, att lagen om 8-timmarsdagen — därest

den bibehålies — kommer att efter hand utöva en reglerande inverkan

även på arbetsområden, som egentligen ligga utom dess räckvidd, däribland

alltså även fattigvårdens, torde det dock kunna dröja långa tider,

innan ett sådant inflytande hunnit göra sig gällande vad de mindre fattigvårdsanstalterna

beträffar. Med kännedom om arbetsförhållandena —

och särskilt då arbetstiden — å landsbygdens fattigvårdsanstalter måste

man livligt önska, att något åtgjordes för att bringa en lättnad härutinnan.

Lyckligt vore helt säkert, ,om statens fattigvårdsinspektion ville

behjärta även denna sida av saken.»

Av konsulenterna redogör hr Blomgren för förhållandena i Malmö

stads vårdanstalter, som han finner efterföljansvärda, men gör intet eget

uttalande i saken. T. f. konsulent N. Hult redogör allenast för anstaltsvården

å landsbygden. Konsulent Gullberg anser, att arbetet å fattigvårdsanstalterna

är av den art, att det ej lämpligen bör regleras i samband

med lagen om maximerad arbetstid, men framhåller samtidigt, att

semester bör beredas befattningshavarna såsom kompensation för den

större arbetsbörda, som pålägges dem. Önskligt anser han det vara, att

vederbörande styrelser lagligen ålägges bereda befattningshavarna semester

och att därutöver någon hel eller halv fridag förekommer i varje

månad eller i varje fall söndagsledighet i lämplig utsträckning. Konsulent

Horgren håljer före, att en reglering av arbetstiden på ett eller annat

sätt måste genomföras. Mången föreståndarinna tjänstgör året om och

blir i förtid utsliten. Den hjälp, som lämnas av understödstagarna, torde

i regel vara illusorisk, emedan dessa i de flesta fall själva äro i behov

av hjälp. Visserligen torde en förbättring ha inträtt för föreståndarinnorna

genom konsulentverksamheten på så sätt, att de i många fall erhållit

biträden till hjälp. Men då konsulentens verksamhet allenast är

rådgivande ginge det alltför långsamt att komma fram till frågans lösning

på denna väg. Någon kraftigare åtgärd till arbetstidens reglering

måste nog tillgripas, men om detta borde ske genom arbetstidslagens

tillämpning eller på annat sätt vore herr Norgren ej beredd att yttra

sig om.

Konsulent Hedström anser, att vid de större anstalterna redan nu

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

arbetet kunde regleras så, att arbetstiden ej behövde mycket överstiga

8 timmar per dygn. Men där anstalten skötes av föreståndarinna med

allenast 1—3 biträden vore svårigheterna betydligt större. En reglering

av arbetstiden vid dessa små och medelstora anstalter — där arbetstiden

nu vanligen är längre än vid de större — torde bliva svår på grund av

ekonomiska förhållanden.

Konsulent P. Larsson anser, att en reglering av arbetstiden bör ske

så, att personalen erhölle en halv söckendags ledighet per vecka samt

varannan söndag helt ledig, ävensom att det lämnades densamma 2 veckors

semester med full lön och ersättning för naturaförmåner. Att tillämpa

8-timmarsdagen vid mindre anstalter torde ej gå för sig, men eu begränsning

borde ske, så att arbetstiden ej finge utsträckas till 12 å 15,

ja 18 timmar av dygnet. Vid större fattigvårdsanstalter kunde och borde

8-timmarslagen genomföras.

Konsulent Håkansson anser, att arbetstidens reglering till ett visst

antal timmar per dag ej kunde förordas, då detta skulle bliva till förfång

för de vårdbehövande. Arbetets art vore ju nämligen så skiftande och

oberäkneligt, att det näppeligen läte sig bestämmas av på förhand uppdragna

arbetstider. Den säkraste regulatorn för att personalen ej skulle

få en allt för lång arbetstid, vore att söka hos den ansvarskännande

ledaren, som förstode att åt anstalten bevara en dugande personal.

Saken hade också en ekonomisk sida. En lagstadgad arbetstid komme

att medföra ökad personal och ökade utgifter, vilket vore betänkligt, då

man just nu sökte föra fram förslag om uppförande av ålderdomshem.

Om han sålunda ej kunde förorda en lagstadgad arbetstid för fattigvårdspersonalen,

ansåge han emellertid önskvärt, att semesterfrågan,

som nu är otillfredsställande ordnad mångenstädes, löstes efter rationella

grunder.

Konsulent Hedlund anför, att i stort sett så väl vårdare som ekonomipersonalen

vid de kommunala fattigvårdsanstalterna f. n. arbeta utan

reglerade arbetsförhållanden. Arbetstiden för denna personal vore visserligen

i allmänhet så till vida reglerad, att anstaltens ledning tillerkände

den viss fritid och även bestämd arbetstid per dag, men några bindande

och allmänna bestämmelser härom funnes icke. En dylik arbetstidsreglering

för nämnda personal ansåge herr Hedlund både önskvärd och

lätt att genomföra. Däremot vore en reglering av arbetstiden för vårdpersonal

i ledande ställning, huru berättigad och önskvärd den än måste

anses vara, synnerligen svår att genomföra, emedan den härför nödiga

förutsättningen, att den underordnade personalen ägde kvalifikationer att

tjänstgöra i överordnads ställe, för närvarande icke förefunnes, ehuru

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

dock en tendens i riktning att rekrytera biträden vid ålderdomshemmen

bland personer med fallenhet för vårdararbetet vore märkbar. Som det

nn vore, förbjöde den stora ansvars- och pliktkänslan hos föreståndarinnorna

dem att tillgodogöra sig eventuellt tillerkänd fritid. Vid en

förestående reglering av arbetsförhållandena vid fattigvårdsanstalter

borde en bestämd beräkningsgrund finnas för anstaltspersonalens storlek

och kvalitet. På så sätt syntes denna fråga kunna ordnas utan något

fastställt schema. Semester vore i allmänhet tillerkänd vård- och

ekonomipersonalen, men i fråga om den ledande vårdpersonalens möjlighet

att tillgodogöra sig semester förelåge samma svårigheter som vid

arbetstidens reglering för samma personal. Dessutom saknade föreståndarinnorna

ekonomiska möjligheter att tillgodogöra sig erbjuden semester

och avstode på den grund därifrån. Det syntes därför konsulenten vara

av stor betydelse, att anstaltsstyrelsen eller fattigvårdsstyrelsen ålades

skyldighet att anställa vikarier för den ledande vårdpersonalen. För

närvarande finge de semesterberättigade själv anskaffa vikarie, vilket

medförde att den sålunda lediga icke kunde frigöra sig från känslan av

ansvar för den vikarierande. Till underlättande av vikariers anskaffande

skulle en centralförmedlingsbyrå, exempelvis hos svenska fattigvårdsförbundet,

vara av stor betydelse. Även för ekonomi- och den underordnade

vårdpersonalen borde anstaltens ledning utse vikarier, men torde inga

svårigheter härför förefinnas. Slutligen borde under semester naturaförmåner

ersättas med kontanta resebidrag, varigenom erforderliga resor kunde

möjliggöras.

Svenska fattigvårds förbundet erinrar om sina kurser för utbildning

av föreståndarinnor vid smärre anstalter. Å dessa är det synnerligen

svårt fastställa en viss arbetstid per dygn och att anordna viss daglig

ledighet. Däremot vore det ett önskemål, att bestämmelser rörande sönoch

helgdagsledighet samt även beträffande hela eller halva fridagar på

regelbundet återkommande tider vore fastställda av vederbörande styrelser.

Vid större anstalter vore mera ingående bestämmelser erforderliga. Förbundet

erinrar om, att vid anställning av genom förbundet utbildade

föreståndarinnor vederbörande styrelser måste — ur synpunkten att förhindra

överansträngning — förbinda sig att lämna två veckors, helst en

månads semester, vilket senare övergått att bli det vanliga. Under

semestern skall föreståndarinnan bibehålla sin lön, och avlöning till vikarie

skall bestridas av vederbörande styrelse. Därjämte plägar förbundet

förorda, att föreståndarinnan erhåller ersättning för under semestern icke

åtnjuten kost (s. k. kostpengar).

Sveriges fattigvårdsfunktionärers riksförbunds centralstyrelse erinrar

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

därom, att arbetet inom fattigvårds- och barnavårdsaustalterna till arten

är vitt skilt från industriellt arbete. Det levande material, som särskilt

vårdpersonalen har under sina händer, fordrar framför allt ett smidigt

och efter varje enskilt fall och behov väl avpassat arbetssätt, som enligt

styrelsens förmenande näppeligen kunde tänkas komma till stånd genom

arbetstidslagens införande å ifrågavarande område. Jämväl syntes det

styrelsen uppenbart, att ju större hemprägel man kan utvinna inom en

fattigvårds- eller barnavårdsanstalt, desto mer utvecklad torde känslan av

trevnad bli hos dem, som åtnjuta vården. Den anstaltsprägel däremot,

som med ett konsekvent tillämpande av arbetstidslagen torde bliva en nödvändig

följd, måste man från humanitär synpunkt allvarligen avråda ifrån.

Slutligen ansåge sig styrelsen jämväl böra påpeka, att arbetstidslagens

genomförande har till följd ökad vårdpersonal, som i sin tur medför krav

på ökade personalbostäder, ett förhållande, som för landsbygdens vidkommande

flerstädes torde vara hart när omöjligt att ordna. Styrelsen,

som med anledning av den relativt korta tid, som stått densamma till

buds, icke medhunnit utforma sitt yttrande i den grad, som av styrelsen

ansetts önskvärt, har dock under hand berett en del av förbundets medlemmar

tillfälle att yttra sig över nu förevarande spörsmål. Samstämmigt

synes man därvid avstyrka åtgärder i riktning mot arbetstidslagens tilllämpning

på fattigvårds- och barnavårdsområdet.

Med stöd av vad som sålunda anförts och under hänvisning till

vad av föx-bundets enskilda medlemmar uttalats, tilläte sig styrelsen vördsamt

avstyrka reglering av nu ifrågavarande personals arbetstid enligt

arbetstidslagen.

För egen del får undertecknad, statens fattigvårdsinspektör, anföra

följande:

Den företagna utredningen synes mig vittna om, att åtgärder böra

vidtagas i och för en reglering av arbetstiden för personalen vid fattigvårds-

och liknande anstalter. Visserligen hava förhållandena väsentligt

förbättrats under senare år, och i ett stort antal samhällen finnes ingen

anledning till anmärkning mot arbetstidens längd. Men å andra platser,

särskilt å landsbygden, tarvas ännu en förkortning av arbetstiden och

införande av stadgad ledighet. Och detta gäller, såsom från flera håll

framhållits, framför allt de små och medelstora anstalterna, där svårigheter

av ekonomisk och organisatorisk art särskilt göra sig gällande vid

arbetstidens reglering.

Beträffande de åtgärder, som kunna och böra vidtagas i nämnda

syfte, synes en nära nog enhällig uppfattning förefinnas därom, att frågan

ej lämpligen kan lösas genom tillämpning av arbetstidslagen. Även jag

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

delar denna uppfattning. Såsom skäl härför må till en början — förutom

vad här ovan i skilda yttranden framkommit — anföras följande.

En reglering enligt nämnda lag .skulle ej bli till någon nytta för de små

och medelstora anstalterna. De anstalter, som hava minst 4 »arbetare»

enligt lagens mening, äro nämligen relativt få.

Enligt uppgift från statistiska centralbyrån överstiger understödstagarnas

antal 100 endast inom 330 av alla kommuner i riket, och av

nämnda understödstagare vistas i medeltal allenast omkring 20 / k anstalt.

En reglering enligt arbetstidslagen skulle sålunda endast komma

att omfatta vissa städer och en del större landskommuner.

Enligt den erfarenhet, som fattigvårdsinspektionen vunnit, är emellertid

behovet av reglering av personalens arbetstid särskilt framträdande

inom de smärre och medelstora anstalterna, som ej kunna förväntas falla

under arbetstidslagen. Likaså kräves en minskning av föreståndarinnornas

arbetsbörda, såsom här nedan skall visas. Men även denna reglering

torde ej kunna åstadkommas enligt arbetstidslagen.

En annan omständighet, som gör arbetstidslagen mindre lämplig

för nu ifrågavarande arbetsområde, är den högst betydande växling i

antalet understödstagare, dessas hälsotillstånd, arbetsförmåga m. m., som

förekommer inom anstaltsvården. Under höst- och vintertiden söka sig

många understödstagare in å anstalterna, som de dock åter lämna under

våren och sommaren, varigenom personalens arbete dessa tider väsentligt

förminskas. Under vissa tider finnas å ålderdomshemmen flera sängliggande

åldringar, som kräva mycken tillsyn, och under andra tider

åter vistas där en del jämförelsevis arbetsdugliga personer, som både

vilja och kunna deltaga i arbetet inom hemmet. Under sådana förhållanden

måste en reglering av arbetstiden till ett visst antal timmar om

dagen eller per vecka hela året runt bliva olämplig.

Några av de kommuner, som tillämpat arbetstidslagen för ekonomipersonalen,

anse också att erfarenheten visat, att lagens stränga tillämpning

ej är fördelaktig. Så yttras från Uppsala, att en reglering torde

vara i stort sett önskvärd, men ej enligt arbetstidslagens snäva gräns.

Och från Jukkasjärvi anföres, att »reglering nog är nödvändig, men sträng

tillämpning av arbetstidslagen ej lämplig». Det anföres därifrån, att

lagen medfört ökade svårigheter vid anstalternas skötsel, emedan den

personal, som varit i arbete 8 timmar, lämnar detsamma t. o. m. mitt

under pågående skurning av ett golv.

Härtill komma de ekonomiska skälen. För särskilt de små anstalterna

skulle en tillämpning av arbetstidslagen medföra en högst betydande

ökning av vårdkostnaden, något som antagligen skulle orsaka,

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

att (len nuvarande typen av små ålderdomshem finge lämna plats för

större, för liera kommuner gemensamma anstalter, där en lämpligare arbetsindelning

läte sig genomföra. En sådan utveckling är emellertid ur

de vårdbehövandes synpunkt och även av liera andra skäl ej önsklig.

Erinras må dessutom, att under de allra närmaste åren — intill år 1929

— ålderdomshemsfrågan skall vara löst i alla landets kommuner och att

därför en alltför långt driven arbetstidsreglering säkerligen skulle på grund

av dess ekonomiska konsekvenser väsentligt försvåra det nu uppställda

programmets genomförande.

Om sålunda enligt min uppfattning arbetstidslagen ej lämpligen

kan komma till användning för reglering av ifrågavarande personals arbetsförhållanden,

återstår att undersöka, om ej på annat sätt nu rådande

olägenheter skulle kunna förminskas och så småningom försvinna.

Vad då först angår de ledande krafterna vid anstalterna är framför

allt att fästa uppmärksamheten vid föreståndarinnorna å små och medelstora

anstalter. Dessa fattigvårdsfunktionärer äro i allmänhet överhopade

med göromål. De ha att fylla alla en husmors plikter i ett vanligt

hem och måste följaktligen alltid vara till hands. Förutom de rent

husmoderliga plikterna med hushållets skötsel skola de emellertid i de

flesta ålderdomshem även vara vårdarinnor för de gamla och orkeslösa

samt — där de rätt sköta sitt kall samt tid och krafter medgiva — med

tålamod åhöra de gamlas utgjutelser över allt och intet.

Att bestämma arbetstiden för dessa funktionärer till visst antal

timmar per dygn låter sig emellertid ej göra. Arten av deras befattningar

är nämligen sådan, att de så gott som alltid måste finnas inom

hemmet. Men däremot borde om möjligt utfinnas någon form, varigenom

föreståndarinnan alltid kunde beredas tillräckligt med vila och biträdande

hjälp, så att hon ej rent fysiskt blir nedbruten i sitt arbete, vilket förhållande

tyvärr icke är så ovanligt inom detta område.

En utväg till förbättring vore otvivelaktigt, om obligatorisk semesterledighet

kunde beredas denna personal. Av den bifogade utredningen

synes visserligen framgå, som om denna förmån i de flesta fall är fastställd

för personalen, men då redogörelsen ej utsträckts till de mindre

kommunerna, där arbetsbördan huvudsakligen vilar på föreståndarinnan,

och där semesterfrågan i regel är sämst ordnad, kan redogörelsens resultat

ej läggas till grund för ett bedömande av dessa mindre kommuners

förhållanden.

Genom den för husmödrar (husföreståndarinnor) enligt Kungl. Maj:ts

reglemente för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

(sv. förf. saml. n:r 878/1919) medgivna rätten till inträde i nämnda pen
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

sionsprättning skola dessa befattningar regleras, innan inträde därstädes

kan erhållas. Den sålunda av vederbörande huvudman företagna regleringen

skall godkännas av Kungl. Maj:t. Vid dessa regleringar förekomma

alltid bestämmelser om minst 14 dagars årlig semester ävensom

andra bestämmelser till skydd för föreståndarinnan, så att ej hennes

arbetskraft över hövan utnyttjas.

Kunde denna pensioneringsfråga med därtill hörande reglering av

befattningarna allmänt genomföras, torde ej något behov av särskild reglering

av arbetstiden erfordras för föreståndarinnorna vid fattigvårdsanstalterna.

Men hittills hava endast få kommuner sökt inträde för sina

fattigvårdsföreståndarinnor i ovannämnda pensionsinrättning, oaktat avsevärda

förmåner härigenom beredas kommunerna. Till och med juli månad

hava, sedan reglementet för pensionsinrättningen trädde i kraft den 1

januari 1920, endast 24 kommuner erhållit inträde därstädes för sina

föreståndarinnor.

Det må jämväl erinras om, att Kungl. Maj:t den 14 januari 1921

uppdragit åt vissa sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag

i fråga om pensionering av manliga föreståndare vid av staten, landsting,

kommun eller annan samfällighet inrättad anstalt för vård av sjuka,

barn eller åldringar eller för sådant ändamål, som omförmäles i 33 § i

lagen om fattigvården den 14 juni 1918, eller ock vid stiftelse av allmännyttig

natur, vilken övar vård av angiven beskaffenhet, ävensom beträffande

i vad mån annan befattningshavare vid ifrågavarande anstalter

och kommunernas fattigvård i övrigt må bliva delaktig av pension genom

statens försorg.

Dessa sakkunniga hava till socialdepartementet ingivit förslag i

ämnet, som emellertid ännu ej framlagts för riksdagen.

När denna delaktighet av pension genom statens försorg och den

föregående regleringen av befattningarna genomförts även beträffande de

sistnämnda fattigvårdsfunktionärerna och med dem likställda, torde särskild

reglering av arbetstiden för denna personal ej böra ifrågasättas.

Svårigheten ligger emellertid närmast uti, i vad mån vederbörande

huvudmän skola kunna förmås att reglera befattningarna och söka inträde

i pensionsanstalten för deras innehavare. Om emellertid det av

sakkunniga utarbetade förslaget om tillämpning av pensioneringsbestämmelserna

för alla, som deltaga i fattigvårds- och barnavårdsarbetet, så väl

män som kvinnor, ledande krafter och biträden, blir genomfört, lider det

intet tvivel, att kommunerna komma att i väsentligt mycket större utsträckning

än hittills använda sig av denna pensionsrätt, som enligt förslaget

är för dem mycket fördelaktig. Ett genomförande av detta för
-

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

slag skulle även enligt min uppfattning väsentligt komma att öka utsikten

att förhindra ett obehörigt utnyttjande av föreståndares och föreståndarinnors

arbetskraft.

Vad sedan angår den inom fattigvårdsanstalterna anställda underordnade

personalen, torde pensionsbestämmelserna för dem, åtminstone

under de närmaste åren få mindre betydelse, varför särskilda åtgärder

böra vidtagas för att tillförsäkra densamma eu skälig arbetstid och erforderlig

ledighet. Såsom framgår av utredningen, har i de flesta större

städer i det stora hela tillfredsställande arbetstidsförhållanden kommit

till stånd för dessa funktionärer. På vissa platser återstår emellertid

mycket att göra, framför allt i de mindre samhällena. Att genom någon

särskild lagstiftning reglera arbetstiden för dessa anställda tror jag av

skäl, som tidigare anförts, ej vore lämpligt. Däremot skulle det säkerligen

vara till avsevärd nytta, om ett meddelande utsändes till styrelserna

för samtliga anstalter av nu ifrågavarande slag, vari uppmärksamheten

fästes på att eu för så väl de vårdbehövande som personalen lämplig arbetstidsindelning

borde komma till stånd. I nämnda meddelande, som

lämpligen kunde utsändas av statens fattigvårdsinspektion efter samråd

med konsulenterna, svenska fattigvårdsförbundet och Sveriges fattigvårdsfunktionärers

riksförbund, kunde anföras exempel på, hur arbetet i anstalter

av olika storlek lämpligen borde kunna anordnas. Hur vederbörande

anstalter sedan ordna denna sak hade konsulenterna att under

sina konsulentresor närmare övervaka. Redan nu har konsulenterna i

enlighet med sin instruktion, skyldighet att övervaka att vid anstalterna

finnes anställd tillräcklig och för sina särskilda uppgifter lämplig personal;

och erfarenheten har visat att åtskilliga förbättringar genom konsulenternas

råd och upplysningar åvägabragts.

Skulle det senare till äventyrs visa sig, att ytterligare åtgärder tarvades

för att bereda anstaltspersonalen förbättrade arbetsförhållanden,

torde fattigvårdsinspektören böra åläggas inkomma med framställning

härom.

Såsom sammanfattning av vad jag här ovan anfört, får jag uttala

följande:

Ehuru eu glädjande förbättring under senare åren ägt rum i fråga

om arbetsförhållandena för vid fattigvårdsanstalter m. in. anställd personal,

kräves dock ytterligare åtgärder i sådant syfte. Denna reglering

kan dock på anförda skäl ej med fördel äga rum genom tillämpning av

arbetstidslagen på ifrågavarande arbetsområde. Vad beträffar de ledande

krafterna vid anstalterna, torde regleringen böra ske genom den myndighet,

som har att godkänna befattnings förenande med pensionsrätt för

24—222653

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

innehavare i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. För

att denna anordning i större utsträckning skall kunna genomföras, kräves

emellertid, att pensionsrätten utsträckes till samtliga funktionärer för

fattigvårds- och barnavårdsanstalter m. fl. i enlighet med av sakkunniga

utarbetat förslag. Vad beträffar den övriga personalen, bör fattigvårdsinspektionen

efter samråd med intresserade korporationer lämna vederbörande

anstaltsstyrelser råd och upplysningar om hur arbetstiden lämpligen

bör regleras på ett för så väl de vårdbehövande som personalen

lämpligt sätt. Att vid anstalterna finnes tillräcklig och för sina särskilda

uppgifter lämplig personal bör liksom hittills övervakas av statens fattigvårdskonsulenter.

För den händelse nu ifrågasatta åtgärder ej skulle visa sig tillfyllestgörande,

bör statens fattigvårdsinspektör härom inkomma med anmälan

till chefen för socialdepartementet.

Stockholm den 31 juli 1922.

G. H. von Kock.

Översikt rörande vissa arbetstidsförhållanden inom fattigvårds- ocli dermed jämförliga

anstalter.

Stä-

der

Lands- ko m-

En-

skilda

stiftel-

Stä-

der

Lands-

kom-

muner

En-

skilda

stiftel-

Anmärkningar

ser

ser

1) Upplysningar införd-

Öl

d) Ledighet (ej seme-

rade från.....

67

22

ster) erhålles vid

2) Svar inkommit från

36

41

13

begäran eller i den

3) Lag om arbetstidens

mån göromålen

bcgränsn. tillämpas av

6

1

2

det tillåta i . .

10

10

—

{ 4) Arbetstiden utgör

mellan 8—10 timmar

pr dygn i1) . . . .

20

7

3

9) Semester fastställd

i........

35

25

10

5) Arbetstiden ntgör

10) Reglering av ar-

Ludvika o. Mo- tala landskom- muner. Dess- utom Gränges- berg^ önskvärd

men dyrbar»),

Uppsala, Jönkö- ping,Växjö (för

( sinnessjnkper-

mellan 10—12 tim- mar pr dygn i1) . .

6) Arbetstiden är mer

än 12 tim. pr dygn i1)

7) Arbetstidens längd

nppgivits ej kunna

fixeras av.....

8 a) Viss daglig ledig- het fastställd i . .

11

1

4

13

9

10

6

5

1

4

2

betstiden enl. ar- betstidslagen an- ses behövlig av .

11) Reglering av ar- betstiden, men ej

enl. arbetstidsla- gen, anses behöv- lig av .....

3

2

3

—

b) Sön- och helgdags-

12) Reglering av ar-

sonalen), Timrå,

( Torp, Råneå.

ledighet fastställd i

32

23

9

betstiden anses ej

c) Hel eller halv fridag

behövlig av. . .

17

15

5

pr vecka fastställd i

24

15

7

'') Räknat för personalen i medeltal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1*

Bil. 1. Frågeformulär, använda vid socialstyrelsens utredning.

K. SOCIALSTYRELSEN

Byrån för socialstatistiska

specialundersökningar m. m.

Rikstel. 209 66

Kurm. l:a n:r...................

(Myndigheter, industriella och kommersiella

sammanslutningar, arbetsgivareoch

arbetareorganisationer m. fl.)

TilJ

(Postadress)

För fullgörande av Kung! Majits uppdrag att verkställa eu allsidig utredning

rörande verkningarna av den fr. o. m. den 1 januari (resp. 1 juli) 1920 gällande

lagstiftningen om arbetstidens begränsning (8-timmarslagen) får K. Socialstyrelsen

härmed anhålla, att Ni ville, i vad angår Edert verksamhetsområde, benäget

i tillämpliga delar besvara samt senast den 1 juni 1922 återsända detta frågeformulär

till K. Socialstyrelsen, Femte byrån, Stockholm 2.

Stockholm i april 1922.

GUNNAR HUSS.

Bertil Nyström.

Obs.! Uppgifterna böra i görligaste män avse normala arbetsförhållanden, varför vid deras avgivande

så vitt möjligt bör bortses från de speciella verkningarna av å ena sidan tillfälliga konjunkturstegringar,

å den andra kristidens depression. Därest beträffande någon fråga utrymmet å blanketten ej

skulle medgiva ett fullständigt besvarande, torde sådant ske å särskild bilaga.

1. Har inom Edert verksamhetsområde arbetstidslagen på det hela

taget genomförts någorlunda fullständigt? Om icke, angiv de

mera betydande modifikationer (dispenser etc.), som i större

omfattning förekommit.

2. Huru stor förkortning har lagens genomförande i genomsnitt

medfört av den tidigare tillämpade

a) nominella (avtalsenliga) arbetstiden?

b) faktiska arbetstiden?

opaginerad Kontrollera mot PDF

*2

3. Har arbetstidsbegränsningen i allmänhet föranlett ökning av

arbetarantalet och, i så fall, i ungefär vilken omfattning?

4. Har arbetstidsbegränsningen i större utsträckning givit anledning

till någon eller några av nedan angivna förändringar i

avseende å arbetets anordnande eller bedrivande och, i så fall,

vilka:

a) Övergång från arbete i ett skift (vanligt dagarbete) till

arbete i två Skift eller, vid kontinuerlig drift, från arbete i

två skift till arbete i tre (eller derå)?

b) Ändring av tidpunkterna för arbetets början och slut?

c) Övergång från arbete med ett flertal raster (frukost-, middags-,

kafferaster) till arbete med färre eller en enda rast?

d) Indragning av förut i arbetstiden inräknade raster?

e) Noggrannare tillämpning av bestämmelserna om arbetstidens

början och slut samt förhindrande av självtagna raster

och pauser under arbetstiden?

f) Åtgärder till förbättrat utnyttjande av arbetskraften eller

anläggningen, exempelvis genom bättre anordning av arbetet,

effektivare arbetsledning, mer eller mindre genomfört Taylorsvstem

etc.?

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

5. Har arbetstidsbegränsningen givit anledning till förändringar

1 avlöningsmetoderna, exempelvis genom övergång från tidlön

till ackordslön eller premiesystem, åsyftande att framkalla

större effektivitet i arbetet; i så fall, på vilket sätt och för

vilka arbetargrupper?

ti. Har arbetstidsbegränsningen givit anledning till, att de tek- niska hjälpmedlen utvecklats till större prestationsförmåga?

I så fall, i vilken ungefärlig utsträckning och i vilka verk- samhetsgrenar?

7. Därest arbetsstyrkan ökats eller de tekniska hjälpmedlen ut- vecklats eller förändringar i båda avseendena förekommit, i

vad mån har därav föranletts utvidgning eller nybyggnad av

a) fabrikslokaler o. d.?

b) bostadshus?

1

)

1

8. I vad mån kan arbetstidsbegränsningen anses hava inverkat

fördyrande på produktionskostnaderna? (Härvid göres i möjli- gaste mån åtskillnad mellan a) ökning av de fasta kostna- derna genom byggnadsarbeten och nyanskaffningar, b) ökning

av de rörliga*kostnaderna genom avlöningsökningar in. in.)

■

9. Kan arbetstidsbegränsningen anses hava medfört någon in- verkan på arbetsintensiteten eller arbetseffektiviteten per ar- betare och tidsenhet?

10. Vilka verkningar kan arbetstidsbegränsningen anses hava

medfört för arbetarna, särskilt med avseende på

a) arbetsaniheten (ex. ökat intresse, jämnare arbete, mindre

skolkning och »firande»)?

Vänd!

opaginerad Kontrollera mot PDF

*4

b) arbetsinkomsten (ex. kompensation för den minskade ar- 1

betstiden, benägenhet att åtaga sig extra arbete på fritid)?

c) hemliv och hnsliga förhållanden (ex. mera tid för famil- ..

jen och barnens uppfostran, ökat intresse för bättre bostads- ..

förhållanden, koloniträdgårdsrörelsen)?

I ■

d) levnadssättet, särskilt ur hygienisk synpunkt (ex. bättre

morgonmåltid, förmånliga verkningar av inskränkningen av

skift- och nattarbetets längd)? L

e) den ökade fritidens användning synnerligast vad de L
yngre

arbetarna beträffar (ev. vidtagna åtgärder i syfte att |

bibringa arbetarna intresse för allmänna angelägenheter, för jallmänbildning

och yrkesutbildning, för idrott o. d. samt motverka

benägenheten för dagdriveri, osunda nöjen, kortspel,

krogliv och alkoholförtäring etc.)? I -

!

111. Har den år 1921 företagna revisionen av arbetstidslagen medfört

några förändringar i avseende å lagens verkningar och’

i i sådant fall, viika?

12. Har Ni eljest något att anföra till belysning av arbetstidslagens

ekonomiska eller sociala verkningar?

Därest Nijlåtit verkställa någon statistisk e. d. undersökning rörande arbetstidsbegränsningens

ekonomiska eller sociala verkningar (i allmänhet eller i vissa avseenden), torde en möjligast

utförlig redogörelse för undersökningens omfattning, metod och resultat benäget bifogas.

den

1922.

(Uppgiftslämnarens namn- eller firmateckning)

opaginerad Kontrollera mot PDF

5*

K. SOCIALSTYRELSEN Form. 1:1> n:r................

Byrån för socialstatistiska (Ideella föreningar o. d.)

specialundersökningar m. m.

Rikstel. 209 66

Till

(PoBtacftc-ss)

För fullgörande av Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa en allsidig utredning

rörande verkningarna av den från ock med år 1920 gällande lagstiftningen om arbetstidens

begränsning (8-timmarslagen) har K. Socialstyrelsen hänvänt sig till ett stort

antal i frågan mera direkt intresserade myndigheter, arbetsföretag och sammanslutningar

med anhållan att få del av deras erfarenheter i berörda avseende. Det torde emellertid

vara antagligt, att jämväl vissa i frågan icke direkt intresserade sammanslutningar

m. fl. kunna varit i tillfälle att rörande 8-timmarslagens sociala verkningar göra

iakttagelser av värde för den anbefallda utredningen. I enlighet härmed tillåter sig

styrelsen anhålla, att Ni benäget ville, i vad angår Edert verksamhetsområde, särskilt

beträffande den förprickade punkten, besvara och senast den 1 juni 1922 återsända

detta formulär till K. Socialstyrelsen, Femte byrån, Stockholm 2.

Stockholm i april 1922.

GUNNAR HUSS.

Bertil Nyström. 1

1. Vilka verkningar kan arbetstidsbegränsningen anses hava medfört

för arbetarna, särskilt med avseende på,

a) arbetsamheten (ex. ökat intresse, jämnare arbete, mindre

skolkning och »firande»)?

opaginerad Kontrollera mot PDF

*6

b) arbetsinkomsten (ex. kompensation för den minskade ar-

1

........|

betstiden, benägenhet att åtaga sig extra arbete på fritid)?

c) hemliv och husliga förhållanden (ex. mera tid för famil- jen och barnens uppfostran, ökat intresse för bättre bostads- förhållanden, koloni trädgårdsrörelson) ?

d) levnadssättet, särskilt nr hygienisk synpunkt (ex. bättre

morgonmåltid, förmånliga verkningar av inskränkningen av

skift- och nattarbetets längd)?

e) den ökade fritidens användning, synnerligast vad de yngre

arbetarna beträffar, (ev. vidtagna åtgärder i syfte att bibringa

arbetarna intresse för allmänna angelägenheter, för allmän-

bildning och yrkesutbildning, för idrott o. d. samt motverka

benägenheten för dagdriveri, osunda nöjen, kortspel, krogliv

och alkoholförtäring etc.)?

*

S. Har ni eljest något att anföra till belysning av arbetstidslagens

........................................!

ekonomiska eller sociala verkningar?

..............................................!

.....

den .............1922.

(Uppgiftslämnarens namn- eller firmateckning)

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

K. SOCIALSTYRELSEN

Byrån för socialstatistiska

specialundersökningar m. in

Riktel. 209 66

OBS.l Nedanstående uppgifter äro till- Form. 2: a n:r.........

försäkrade skydd jämlikt § 2 mom. 4 (Arbetsgivare vid särskilda företag)

tryckfrihetsförordningen och komma sålunda

icke till obehörigas kännedom.

Till

(Postadress)

För fullgörande av Kungl. Majrts uppdrag att verkställa eu allsidig utredning

rörande verkningarna av den fr. o. m. den 1 januari (resp. 1 juli) 1920 gällande

lagstiftningen om arbetstidens begränsning (8-timmarslagen) får K. Socialstyrelsen

härmed anhålla, att Ni, i vad angår Edert företag, benäget ville möjligast noggrant

och fullständigt besvara samt senast den 20 maj 1922 återsända detta frågeformulär

till K. Socialstyrelsen, Femte byrån, Stockholm 2.

Ett liknande formulär bar tillställts företagets arbetare.

Stockholm i april 1922.

GUNNAR HUSS.

Bertil Nyström.

Obs.! Därest beträffande någon fråga utrymmet å blanketten ej skulle medgiva ett

fullständigt besvarande, torde sådant ske å särskild bilaga.

1. Har vid arbetsstället arbetstidslagen genomförts fullständigt

eller med vissa modifikationer (dispenser etc.) och, i så fall,

vilka (angivas i huvuddrag)?

2. A. Arbetarnas antal och arbetssäsongens längd. (Arbetarantalet aDgives vid den ur arbetssynpunkt

mest normala månaden år 1919, 1920 och 1921):

Yrkesgren *)

(eller arbetargrupp)

År 1919

År 1920

År 1921

Antal arbetare

Antal da- gar arbetet

pågått

under året

Antal arbetare

(.........månad)

Antal da- gar arbetet

pågått

under året

Antal arbetare

(.........månad)

Antal da- gar arbetet

pågått

under året

B. Därest arbetet i sin helhet — eller inom någon särskild yrkesgren — under någon del av år 1919,1920

eller 1921 varit nedlagt, torde här angivas, under vilken tidsperiod detta varit fallet samt orsaken härtill:

*) T. ex. vid en mekanisk verkstad maskinverkstaden, gjuteriet, smedjan etc.; vid ett tryckeri

sätteriet, tryckeriet, litografiska avdelningen etc. Särskilda uppgifter för olika yrkesgrenar behöva dock

endast lämnas i den mån speciella arbetstider förekommit inom desamma.

25—222653.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*8

3. Å. Ordinarie arbetstid ‘) vid vanligt dagarbete (arbete på skift redovisas under följande punkt) under

i punkt 2 A angivna månader:

År

Yrkesgren 2)

(eller arbetargrupp)

Antal

icke

skift-

arbetare

Arbetet

började

kl.

Arbetet slutade

De dagliga rasterna inföllo

Antal ordi-

narie ar- betstimmar

i genom- snitt per

vecka *)

å flertalet

vardagar

kl.

å lör- dagar

kl.

å flertalet var- dagar vid nedan

angivna tider3)

ålördagar

vid nedan

angivna

tider3)

1919

1920

1921

a

B. Därest arbetstiden, oavsett lagens genomförande, under någon del av åren 1919, 1920 eller 1921

inskränkts, torde bär angivas, på vilket sätt detta skett (t. ex. till 6 timmar alla vardagar, 5 dagars

arbetsvecka): ......................................i....................................................................................

4. A. Arbete på skift. Därest arbete på skift förekommer, meddelas bär nedan uppgifter om den ordinarie

arbetstiden under i punkt 2 A angivna månader:

År

Yrkesgren s)

(eller arbetargrupp)

Antal

skift-

arbe-

tare

Skiftform

(12-tim. skift,

8-tim. skift på

2 lag, 8-tim.

skift på 3 lag

0. s. v.)

Antal

skift per

vecka,

som

arbetet

pågått

Antal arbetstimmar i genomsnitt

per arbetare (raster5) inräknade)

Raster6) per

skift vid

nedan an- givna tider3)

per dygn

per

vecka

å måndag

t. o. m.

fredag

å lör- dag

å sön- dag

1919

1920

1921

B. Därest så är nödigt för klarläggande av skiftform och skiftväxling, torde bär angivas arbetstidens

förläggning de olika åren för ett och samma skiftlag under tre på varandra följande veckor: ............

C. Äro skiftarbetarna eller en del av dem skyldiga att under rasterna kvarstanna å arbetslokalen och,

i så fall, i vilken utsträckning? .......................................................-.........................................

i) Härmed avses den av arbetsledningen bestämda, i regel tillämpade arbetstiden. — s) Se not '')

å föregående sida. — 3) T. ex. kl. 9—9''30 f. m., 1—2 e. m. — 4) Med framräknande av raster men med

inräknande av ev. ordinarie söndagsarbete. — 6) Härmed avses endast raster, som infalla under själva

skifttiden (ej mellan de särskilda skiften).

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

5. Övertidsarbete. Har under år 1919, 1920 ellor 1921 övertidsarbete förekommit?

I sä fall torde dess utsträckning angivas här nedan:___

Yrkesgren'')

(eller arbetargrupp)

År 1919

År 1920

År 1921

Antal arbe- tare, som

haft över- tidsarbete

Summa över- tidstimmar

Antal arbe- tare, som

haft över- tidsarbete

Summa över- tidstimmar (enl.

8-timmarslagen)

Antal arbe- tare, som

haft över- tidsarbete

Summa över- tidstimmar (enl.

8-timmarslagen)

6. Förlorad arbetstid. Därest tillgängliga uppgifter det medge, torde här nedan meddelas det antal

År

Sammanlagda antalet

under resp. år av

arbetsstyrkan i dess

helhet utgjorda- arbets- timmar (-dagar)

Antal arbetstimmar (-dagar), som under resp. år förlorats till följd av

Hela antalet

under resp.

år förlorade

arbetstimmar

(-dagar)

olycksfall

sjukdom

fridagar

(allmänna)

permission

frånvaro

utan giltigt

förfall2)

på grund av

arbetsbrist

eljest

1919

1920

1921

7. Avlöningsform.

Antal arbetare, som haft övervägande

Totalbelopp (i kr.) av under resp

tidlön ........

ackordslön8).....

tidlöner . . .

ackordslöner3)

år utbetalda|j^

1919

1920

1921

8. I vad mån har den i punkt 2 ev. angivna ökningen av arbetarantalet

direkt föranletts av arbetstidslagen och i vad mån

beror den av andra orsaker (och i så fall vilka)?

9. Har arbetstidsbegränsningen i större utsträckning givit anledning

till någon eller några av nedan angivna förändringar

i avseende å arbetets ordnande eller bedrivande och, i så fall,

vilka:

a) Övergång från arbete i ett skift (vanligt dagarbete) till

arbete i två skift eller, vid kontinuerlig drift, från arbete i

två skift till arbete i tre (eller flera)?

b) Ändring av tidpunkterna för arbetets början och slut?

c) Övergång från arbete med ett flertal raster (frukost-,

middags-, kafferaster) till arbete med färre eller en enda rast?

d) Indragning av förut i arbetstiden inräknade raster?

e) Noggrannare tillämpning av bestämmelserna om arbetstidens

början och slut samt förhindrande av självtagna raster

och pauser under arbetstiden?

f) Åtgärder till förbättrat utnyttjande av arbetskraften eller

anläggningen, exempelvis genom bättre anordning av arbetet,

effektivare arbetsledning, mer eller mindre genomfört Taylorsystem

etc.?

10. Hava de förändringar i avlöningsmetoderna, vilka ev. framgå

av punkt 7 (ex. övergång från tidlön till ackordslön eller

premiesystem), vidtagits i syfte att framkalla större effektivitet

i arbetet, och, i så fall, för vilka arbetargrupper och med

vilket resultat? *)

*) Se not ’) å första sidan. — s) Oberäknat strejk och lockout. — 8) Härunder inbegripes även tonlön,

premielön o. d. lönesystem, varigenom lönebeloppet i väsentlig mån göres beroende av arbetsprestationen

eller arbetsprodukten. Vänd!

opaginerad Kontrollera mot PDF

*10

11. Har arbetstidsbegränsningen givit anledning till, att de tek- niska hjälpmedlen i mera väsentlig mån utvecklats till större pre- stationsförmåga? I så fall, i vilken ungefärlig utsträckning,

på vilket sätt och i vilka avdelningar?

12. Därest arbetsstyrkan ökats (punkterna 2 och 8) eller de tek- niska hjälpmedlen utvecklats (punkt 11) eller förändringar i

båda avseendena förekommit, i vad mån har därav föranletts

utvidgning eller nybyggnad av

a) fabrikslokaler o. d.?

b) bostadshus?

13. I vad mån kan arbetstidsbegränsningen anses hava inverkat

fördyrande på företagens produktionskostnader? (Härvid göres

i möjligaste mån åtskillnad mellan a) ökning av de fasta

kostnaderna genom byggnadsarbeten och nyanskaffningar,

b) ökning av de rörliga kostnaderna genom avlöningsökningar

m. m.)

.........................=...............................

14. Kan arbetstidsbegränsningen anses hava medfört ökning av

arbetsintensiteten eller arbetseffektiviteten per arbetare och

tidsenhet?

15. Yilka verkningar kan arbetstidsbegränsningen anses hava med- fört för arbetarna, särskilt med avseende på

a) arbetsamheten (ex. ökat intresse, jämnare arbete, mindre

skolkning och »firande», jfr punkt 6)?

b) arbetsinkomsten (ex. kompensation för den minskade ar- betstiden, benägenhet att åtaga sig extraarbete på fritid)?

c) hemliv och husliga förhållanden (ex. mera tid för famil- jen och barnens uppfostran, ökat intresse för bättre bostads- förhållanden, koloniträdgårdsrörelsen) ?

d) levnadssättet särskilt ur hygienisk synpunkt (ex. bättre

morgonmåltid, förmånliga verkningar av inskränkningen av

skift- och nattarbetets längd)?

e) den ökade fritidens användning, synnerligast vad de

yngre arbetarna beträffar (ev. vidtagna åtgärder i syfte att

bibringa arbetarna intresse för allmänna angelägenheter, för

allmänbildning och yrkesutbildning, för idrott o. d. samt mot- verka benägenheten för dagdriveri, osunda nöjen, kortspel,

krogliv och alkoholförtäring etc.)?

16. Har den år 1921 företagna revisionen av arbetstidslagen med- fört några förändringar i avseende å lagens verkningar och, i

sådant fall, vilka?

17. Har Ni eljest något att anföra till belysning av arbetstids- lagens ekonomiska eller sociala verkningar?.

Därest Ni låtit verkställa någon statistisk e. d. undersökning rörande arbetstidsbegränsningens

ekonomiska eller sociala verkningar (i allmänhet eller i vissa avseenden), torde en möjligast utförlig

redogörelse för undersökningens omfattning, metod och resultat benäget bifogas.

den

1922.

(Uppgiftslämnarens namn- eller firmateckning)

opaginerad Kontrollera mot PDF

11*

K. SOCIALSTYRELSEN

Byrån för socialstatistiska

specialundersökningar m. m.

Rikstel. 209 66

OBS.! Nedanstående nppgifter äro till- Form, 2: b n:r............

försäkrade skydd jämlikt § 2 mom. 4 (Arbetare vid särskilda företag)

tryckfrihetsförordningen och komma sålunda

icke till obehörigas kännedom.

Till

(Postadress)

För fullgörande av Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa en allsidig utredning

rörande verkningarna av den fr. o. m. den 1 januari (resp. 1 juli) 1920 gällande

lagstiftningen om arbetstidens begränsning (8-timmarslagen) får K. Socialstyrelsen

härmed anhålla, att Ni, i vad angår...................................................

(Arbetsställets namn)

benäget ville möjligast noggrant och fullständigt besvara och senast den 1 juni 1922

återsända detta formulär till K. Socialstyrelsen, Femte byrån, Stockholm 2.

Ett liknande formulär har tillställts Eder arbetsgivare.

Stockholm i april 1922.

GUNNAR HUSS.

Bertil Nyström.

1. Har vid arbetsstället arbetstidslagen genomförts fullständigt

eller med vissa modifikationer (dispenser etc.) och, i så fall,

vilka (angivas i huvuddrag)?

2. A. Ordinarie arbetstid *) vid vanligt dagarbete (arbete på skift redovisas under följande punkt)

under den nr arbetssynpunkt mest normala månaden år 1919, 1920 och 1921.

År

Yrkesgren s)

(eller

arbetargrupp)

Antal

icke

skift-

arbe-

tare

Arbetet

började

kl.

Arbetet slutade

De dagliga rasterna inföllo

Antal ordinarie

arbetstimmar i

genomsnitt per

vecka 4)

å fler- talet

var- dagar

kl.

å lör- dagar

kl.

å flertalet var- dagar vid nedan

angivna tider s)

å lördagar

mellan 3)

1919

1920

1921

'') Härmed avses den av arbetsledningen bestämda, i regel tillämpade arbetstiden. s) T. ex. vid

en mekanisk verkstad maskinverkstaden, gjuteriet, smedjan etc.; vid ett tryckeri sätteriet, tryckeriet,

litografiska avdelningen etc. Särskilda uppgifter för olika yrkesgrenar behöva dock endast lämnas i den

mån speciella arbetstider förekommit inom desamma. s) T. ex. kl. 9—9''?0 f. m., 1—2 e. m. 4) Med

frånräknande av raster men med inräknande av ev. ordinarie söndagsarbete.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*12

B. Därest arbetstiden, oavsett lagens genomförande, under någon del av år 1919, 1920 eller

1921 inskränkts, torde här angivas, på vilket sätt detta skett (t. ex. till 6 timmar alla vardagar, 5 dagars

arbetsvecka):......................................................................................................................................................................

3. Därest arbete på skift förekommer, meddelas bär nedan uppgifter om den ordinarie arbetstiden, avseende

samma tidpunkter som i punkt 2 A:

År

Yrkesgren!)

(eller arbetargrupp)

Antal

skift-

arbetare

Skiftform

(12-tim. skift,

8-tim. skift på

2 lag, 8-tim. skift

på 3 lag o. s. v.)

Antal

skift

per

vecka,

som

arbetet

pågått

Antal arbetstimmar i

genomsnitt per arbetare

(raster2) inräknade)

Easter2)

per skift vid

nedan angivna

tider3)

per dygn

per

vecka

& måndag

t. o. m.

fredag

å lör- dag

å sön- dag

1919

1920

1921

B. Därest så är nödigt för klarläggande av skiftform och skiftväxling, torde här angivas arbetstidens

förläggning de olika åren för ett och samma skiftlag under tre på varandra följande veckor: ................

C. Äro skiftarbetarna eller en del av dem skyldiga att under rasterna kvarstanna å arbetslokalen och,

i så fall, i vilken utsträckning? .......................................................................................................................... l

4. Har arbetstidsbegränsningcn föranlett ökning av arbetarantalet

och, i så fall, i vilken omfattning?

5. Har arbetstidsbegränsningcn i större utsträckning givit anled- ning till någon eller några av nedan angivna förändringar i

avseende å arbetets anordnande eller bedrivande och, i så fall,

vilka:

l) Se not s) å föregående sida. !) Härmed avses endast raster, som infalla under själva skifttiden

(ej mellan de särskilda skiften). s) T. ex. kl. 9—9 30 f. m., 1—2 e. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

13*

a) Övergång från arbete i ett skift (vanligt dagarbete) till .....

arbete i två skift eller, vid kontinuerlig drift, från arbete i .....

två skift till arbete i tre (eller flera)? .....

b) Ändring av tidpunkterna för arbetets början och sint? .....

c) Övergång från arbete med ett flertal raster (frukost-, .....

middags-, kafferaster) till arbete med färre eller en enda rast? .....

d) Indragning av förut i arbetstiden inräknade raster? .....

e) Noggrannare tillämpning av bestämmelserna om arbets- _____

tidens början och slut samt förhindrande av självtagna raster ....

och pauser under arbetstiden? .....

f) Åtgärder till förbättrat utnyttjande av arbetskraften ....

eller anläggningen, exempelvis genom bättre anordning av .....

arbetet, effektivare arbetsledning, mer eller mindre genomfört ....

Taylorsystem etc.? .....

6. Har arbetstidsbegränsningen givit anledning till förändringar ........

i avlöningsmetoderna, exempelvis genom övergång från tidlön .......

till ackordslön eller premiesystem, åsyftande att framkalla ........

större effektivitet i arbetet; i så fall, på vilket sätt och för ........

vilka arbetargrupper? ........

7. Har arbetstidsbegränsningen givit anledning till, att de ....

tekniska hjälpmedlen i mera väsentlig mån utvecklats till ...

större prestationsförmåga? I så fall, i vilken ungefärlig ntsträckning

och i vilka verksamhetsgrenar?

8. Därest arbetsstyrkan ökats eller de tekniska hjälpmedlen ....

utvecklats eller förändringar i båda avseendena förekommit, i _____

vad mån har därav föranletts utvidgning eller nybyggnad av ....

a) fabrikslokaler o. d.? .....

b) bostadshus? .....

Vänd!

opaginerad Kontrollera mot PDF

*14

9. Kan arbetstidsbegränsningen anses hava medfört någon in- verkan på arbetsintensiteten eller arbetseffektiviteten per

arbetare och tidsenhet?

10. Vilka verkningar kan arbetstidsbegränsningen anses hava

medfört för arbetarna, särskilt med avseende på

a) arbetsambeten (ex. ökat intresse, jämnare arbete, mindre

skakning och »firande»)?

b) arbetsinkomsten (ex. kompensation för den minskade

arbetstiden, benägenhet att åtaga sig extra arbete på fritid)?

e) hemliv och husliga förhållanden (ex. mera tid för familjen

och barnens uppfostran, ökat intresse för bättre bostadsför-

hållanden, koloniträdgårdsrörelsen) ?

d) levnadssättet, särskilt nr hygienisk synpunkt (ex. bättre

morgonmål tid, förmånliga verkningar av inskränkningen av

skift- och nattarbetets längd)?

e) den ökade fritidens användning, synnerligast vad de

yngre arbetarna beträffar (ex. vidtagna åtgärder i syfte att

bibringa arbetarna intresse för allmänna angelägenheter, för

allmänbildning och yrkesutbildning, för idrott o. d. samt

motverka benägenheten för dagdriveri, osunda nöjen, kortspel,

krogliv och alkoholförtäring etc.)?

11. Har den år 1921 företagna revisionen av arbetstidslagen

medfört några förändringar i avseende å lagens verkningar

och, i sådant fall, vilka?

12. Har Ni eljest något att anföra till belysning av arbetstids-

•

lagens ekonomiska eller sociala verkningar?

.........................................................

den ................... 1922.

(Organisationens beteckning)

(Uppgiftslämnarcns namn)

opaginerad Kontrollera mot PDF

15*

Bil. 2. Inkomna utlåtanden till socialstyrelsens utredning.

(I urval.)

1. Trkesinspektören i VII distriktet. (Siffrorna

hänvisa till form. l:a.)

1. Ja. (Med de blockdispenser, vilka givits

åt järnindustrien, resp. pappers- och pappersmasseindustrierna.

)

2. 1 å l1/2 timme för viss dagsindustri.

Då lagen trädde i kraft, voro de flesta arbetstider

redan reducerade, vårföre i många fall

det betydde en halv, högst en timmes reduktion

av faktiska arbetstiden.

3. Nej. Naturligtvis har ökning av skiftarbetare

måst äga rum å de ställen, där man

övergått från 2-skiftsgång till tre arbetslag å

3-skiftning.

4. Å mindre arbetsställen har lagen framför

allt haft det goda med sig, att organisation

av driftgången framtvungits, där den ännu

ej hade kunnat kallas väl ordnad. Ex. ett

flertal mindre sågverk.

a) Å just sistnämnda industri har man

prövat införandet av två skiftlag, men på grund

av förhållandena har tillräcklig produktion åter

å många ställen uppnåtts å effektiva 8 timmar,

resp. med tillägg av enl. gamla och nya

7 § tillåten extra tid.

c) I verkstadsindustrien ha rasterna, hopsnörpta

till kortare intervaller än förut, givit

längre effektiv arbetstid. På åtskilliga håll

har frukostrasten gått ihop från en halv timme

till en kvart och middagen här och där, särskilt

i verkstads- eller besläktad industri, satts

från fem och fyra kvart till en halv timme,

resp. 3/i tim.

e) Genomgående har skärpt tillsyn och

avtalsförpliktelser bidragit härtill.

26—222653.

f) Inom den kontinuerliga driften av industri,

där så är av nöden, märkes ju ej detta

inknappningssystem. Här har man ju i stället

skaffat flera händer, resp. fördelat dem, som

hava tillsynstjänst bättre. Mångenstädes har

man omlagt själva arbetsfördelningen, anskaffat

förmånligare produktions- eller arbetsmaskiner

etc. för att till allas fördel kompensera den

ofta inbillade »oförmånligheten» med den s. k.

arbetstidslagen.

5. Avlöningsförhållandena undandraga sig

mitt bedömande.

6. T. ex. snabbgående sågramar, nybyggda

arbetsställen med tanken skärpt på besparing

av händer i arbetet, transportredskapens resp.

anordningarnas förbättring. (I vilken utsträckning

kan jag icke precis uttala mig om, men

jag har ju dock mångenstädes sett, att förbättringar

införas nu, som förut icke ansågos

absolut nödvändiga.)

7. Därtill bör här anmärkas, att uppförande

och lämpligt inredande av1 arbetarbostäder

just på grund av »arbetstidslagen» påskyndats

och detta till fromma för befolkning

och industri.

8. Även denna fråga undandrager sig mitt

bedömande såsom yrkesinspektör. Men jag vill

begagna tillfället framhålla en, som det synes

mig, stundom uppkommande orättvisa, då man

vid bedömande av »arbetslönen» icke tager

hänsyn till densammas procentuella betydelse

i kalkylen av det, som produceras. Jämför

t. ex. verkstads- resp. manufakturindustrien,

där faktiskt arbetslönerna^ spela in i kalkylen

med 65 å 75 %, och »bruksindustrien», där

opaginerad Kontrollera mot PDF

*16

ofta råvarans pris intager just densamma platsen

i kalkylen. Därför anser jag det vara

absolut förkastligt att generellt tala om »arbetslönernas

enorma inverkan på produktionen» och

att arbetstidslagen åstadkommit sådan »fördyring

av Sveriges produktion».

9. Ja, förmånlig.

10. a) Det beror på själva yrkesgrupperna

och dessas underavdelningar. — Detta moment

bör nog även undandraga sig ett besvarande

från min sida.

b) Inom flera yrkesgrupper har det visat

sig — vilket jag i skrivelser till socialstyrelsen

och offentligen även påvisat — att

tillfällena att »tjäna extra» begagnats på många

håll i städerna. Målare, skomakare, byggnadsarbetare

hava mest av yrkena kunnat tjäna

extra i följd av lagen. Landsbygden erbjuder

mycket sällan, åtminstone inom mitt tillsynsområde,

dylika tillfällen. Undantagsvis, då

försynen fogat att några olika arbetsställen

finnas nära varandra, så tillfällen erbjudit sig

att folk från det ena efter normaldagens slut

tagit s. k. »extra jobb» hos det andra arbetsstället.

Ex. lastning å vagn eller fartyg av

vad å andra arbetsstället (såg) annars med

eget folk skolat utföras.

d) På landet ja. I städerna ej så säkert

att fritiden medfört antydd nytta. Inom många

kiftindustrier var arbetstiden för de särskilda

yrkesgrupperna av arbetarne redan förut avkortad

på grund av det förarbete i detta syfte,

som pågått.

e) I allmänhet har i mycket liten utsträckning

just dessa mål vunnits ännu.

11. Revisionen var ett gott steg framåt

till ömsesidig förståelse, men ännu kan först

efter jämförelse med av arbetsrådet utvunna

erfarenheter av de olika yrkesgruppernas behov

av förkortad arbetstid och kanske en i detta

speciella syfte gjord utredning härom slutgiltigt

något sägas.

Karlstad den 11 juni 1922.

B. Wieselgren.

Yrkesinspektör i VII distriktet.

Bilaga.

Då jag på inspektionsresa den 24 maj besökte

L., fann jag där en ny skomakareverkstad

inredd i en mindre lämplig lokal och

vilken förhyrts av samtliga där arbetande.

Arbetsgången var följande.

En skogrosshandlare herr P. överlämnade

råvaror till skodons utförande åt en herr S.,

som hade åtagit sig att tillskära och nåtla

desamma till recefter, samt stansa sulor och

klackar med biträde av flickor. Denne S. utlämnade

i sin tur det färdigarbetade materialet

åt handarbetare för skodons förfärdigande, vilka

åtogo sig detsamma som hemarbete. För att

icke i sina resp. bostadskök anordna skomakarverkstad,

hade de 8 st. slagit sig samman

och inköpt en gemensam putsmaskin, vilken

placerats i den gemensamt förhyrda lokalen,

där de nu arbeta på skotillverkning. Vid

samtal med dessa arbetare meddelade de, att

de betraktade sig själva som arbetsgivare eller

mästare var och en. Av vad man sålunda kan

uttolka av denna arbetsorganisation framgår,

att det hela tillkommit i syfte att kringgå

8-timmarslagens verkningar — och uppgåvo de

samstämmigt, att det var på sätt och vis fördelaktigt

för dem att få kunna gå och komma,

när de ville, utan att stå under kontroll av

någon mästare.

Karlstad den 27 maj 1922.

Nils Adler.

Underinspektör.

2. .Yrkesinspektrisen.

Till socialstyrelsen.

Med anledning av ett mig tillsänt frågeformulär

angående 8-timmarslagens inverkan på

de industriella förhållandena får jag härmed

överlämna några iakttagelser, som framgått ur

en undersökning av arbetstidsförhållandena vid

en del mindre industrier, inom vilka huvudsakligast

kvinnor arbeta.

Undersökningen började hösten 1920 och

fortsatte under 1921 samt kompletterades under

våren 1922. Den omfattar syatelierer,

mode- och pälsvaruaffärer, tvätt- och strykinrättningar

samt hembagerier och spisbrödsfabriker,

samtliga med undantag av spisbröds
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

17*

fabrikerna och ett fåtal sömnadsfabriker mindre

arbetsplatser med färre än 10 arbetare. Undersökningen

verkställdes för att utröna, i vad

mån en utsträckning av nattarbetslagen till

arbetsplatser med färre arbetare än 10 skulle

komma att påverka den mindre industrien.

De iakttagelser, som därvid gjordes angående

arbetstidens längd, raster och arbetstidsjournalens

förande, meddelas härmed.

Syatelierer.

Samtliga mindre och några större syatelierer

i Stockholm, Uppsala, Malmö, Norrköping,

Linköping, Jönköping, Lund, Hälsingborg,

Tranås och Nässjö eller sammanlagt 224 arbetsplatser

med ett arbetarantal av 721 kvinnor

och 28 män, besöktes under vintern 1921.

6 av de besökta ateliererna hade mer än 10

arbetare (sammanlagt 81 kvinnor och 6 män).

Av dessa hade 4 använt sig av övertid och 3

fört journal. På intet av dem hade nattarbete

förekommit. 41 syatelierer hade 5—10 arbetare

med sammanlagt 237 kvinnor och 13

män. 18 arbetsställen hade använt sig av

övertid, 5 av nattarbete och endast 2 hade

fört övertidsjournal.

177 syatelierer hade 1—4 arbetare med

sammanlagt 387 kvinnor och 9 män. Vid 45

arbetsställen medgåvo arbetsgivarna, att tid utöver

den lagstadgade använts särskilt lördagar

och vid brådskande beställningar. På 8 ställen

hade nattarbete använts.

På en del håll uppgavs, att arbetsstyrkan

minskats, då 8-timmarslagen infördes, varvid arbetet

i stället utfördes i hemmen. Detta hade

särskilt varit fallet i sådana atelierer som sy

konfektion.

3 3-9 % av samtliga atelierer hade en arbetstid

från 9 f. m.—6 e. m. med 1 timmes rast.

25 % arbetade från kl. 8’30 f. m.—6‘30 e. m.

och 21''6 % från kl. 8 f. m.—6 e. m. I dessa

uttogs 1x/2—2 tim. rast, på ett par ställen

dessutom x/4 tim. kafferast.

14''3 % arbetade från 8 f. m.—5 e. m. och

-6''6 % hade en arbetstid varierande 7 f. m.—

5 e. m. till 10 f. m.—6 e. m. Där den kortaste

arbetstiden tillämpades, beräknades endast

en kort kafferast. 63 •/. av alla arbetare gingo

hem under middagsrasten.

Arbetsgivarna uttryckte i regel sitt ogillande

av 8-timmarslagen och ansågo den vara orsak

till depressionen.

Undersökning företogs med avsikt under en

tid, då vanligen högsäsong råder inom detta

yrke, men denna säsong visade sig vara osedvanligt

dålig. Enligt uppgift hade arbetsstyrkan

på de flesta arbetsställen betydligt minskats,

ofta ända till hälften, och övertid hade

ej behövt användas. Arbetsgivarna framhöllo,

att övertidsbetalning nu var så hög, att inga

mindre atelierer hade råd att använda sig av den

samt att övertiden dessutom var så knappt tilltagen,

att den under normal högsäsong vore

till föga nytta (detta var före den sista revideringen

av lagen).

De yngre sömmerskorna, som i allmänhet

voro organiserade, tycktes livligt uppskatta 8- timmarslagen och kände i den ett stöd. De

äldre däremot, som vanligen varit anställda i

många år hos samma arbetsgivare, brydde sig

ej om den och ansågo att »ingen lag hade

rätt att hindra dem att arbeta så länge de

ville». Nattarbete förekom endast i 5''8 % av

samtliga atelierer. Varken arbetare eller arbetsgivare

tycktes vilja ha nattarbete.

Mode- och pälsvaruaffärer.

Denna undersökning gjordes under vintern

1920—1921 och omfattade 215 modeaffärer

och 21 pälsvaruaffärer i Stockholm med tillsammans

545 kvinnliga och 31 manliga arbetare

samt 167 dylika arbetsställen i olika delar

av landsorten med tillsammans 429 kvinnliga

och 11 manliga arbetare.

Undersökningen gjordes före den sista revisionen

av 8-timmarslagen, och 181 av samtliga

arbetsställen i Stockholm och 153 i landsorten

komma enligt den nya bestämmelsen ej

under 8-timmarslagen. Ett utdrag ur undersökningen,

i vad som angår arbetstiden, lämnas

emellertid här nedan:

»Arbetstiden i modeaffärerna är rätt skiftande.

Mellan kl. 8 och 9 f. m. börjar man

i allmänhet, och detta gäller så väl modister

som affärsbiträden. Mellan kl. 5 och 7 e. m.

slutar arbetet för dagen. På sommaren slutar

man dock kl. 6 e. m. och modisterna många

gånger ändå tidigare. Under säsongen kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

arbetet däremot ofta dra ut längre på kvällarna,

den senast uppgivna tiden var kl. 8 e. m.

-Biträdena ha vanlig butikstid, då de endast

expediera. I Stockholm skötte biträdena i 34

affärer även allt sömnadsarbete, varvid deras

arbetstid ställde sig sålunda: i 4 affärer 8

tim., i 8 8 Va tim., i 9 9 tim., i 3 10 tim.,

i 8 10 V2 tim. och i 2 11 tim., rasterna éj

inräknade.

Mycket bättre arbetstidsförhållanden hade

modisterna. Av de 148 arbetsställena med

modister hade 120 normal 8-timmarsdag, endast

28 hade uttagit någon övertid. Enligt

de uppgifter, som givits, hade övertiden utgjort

högst 1 tim. per dag under en kort tid

av året eller några lösryckta dagar. Den ordinarie

arbetstiden torde i allmänhet följa 8- timmarsdagen. Däremot är det mycket svårt

att kontrollera uttagande av övertid, då det i

så hög grad överensstämmer med arbetarnas

egen fördel att få arbeta på övertid. På de

flesta håll använder man sig nämligen av

ackordsarbete.

I landsorten förekommer sällan uppdelningen

mellan modister och expediter, utan utföres

båda slagen av arbete av samma personal.

Undersökningen företogs under säsongtid för

att erhålla den högsta möjliga arbetstiden och

för att se, hur den nya arbetstidslagen hade

ställt sig för modeaffärernas arbetare. Våroch

höstsäsongen 1920—1921 var dock, som

förut nämnts, olämplig för en dylik undersökning,

därför att säsongen var så betydligt

reducerad jämförd med föregående års. Allmänt

klagades över dåliga tider. En vårsäsong

räcker i vanliga fall från 15 april till

midsommar, men omfattade detta år knappt

två månader och var inte på långt när så

brådskande, som den vanligen är. Höstsäsongen

brukar omfatta tiden 15 sept.—15

okt., men räckte 1920 ej en hel månad.

Säsongen i landsorten var under 1920 betydligt

bättre än i Stockholm. Nattarbete

förekom t. o. m. i 24 affärer. Som säsong

räknade man 3 månader på våren och 3 på hösten.

I Stockholm hade 28 affärer uttagit övertid,

i landsorten de allra flesta. 17 hade övertidsjournal.

Modehandlarnas förening hade begärt och

erhållit 75 tim. övertid för säsongarbete enligt

§ 7 i arbetstidslagen. Av de 60 affärer, vilka

tillhörde denna förening, besöktes 56. 48 av

dessa hade inalles 184 modister och biträden

anställda. Övriga sköttes av ägaren ensam

eller med tillhjälp av ett biträde. På 41

ställen hade man 8 timmars arbetsdag, endast 7

hade uttagit övertid. Av dessa 7 hade 2 fört

journal.

Innehavarna av dessa affärer sade sig ej

hava uttagit övertid under vårsäsongen, några

därför att det ej behövts, och andra därför

att den tillåtna övertiden var alltför kort; den

gjorde varken till eller ifrån. Under full

säsong hade det på inga villkor räckt till med

35 timmars övertid i månaden. I allmänhet

hade de dock den åsikten, att den sammanlagda

övertiden av 225 timmar per år nog skulle

räcka till också vid högsäsong, om den finge

placeras ut efter behag och ej var bunden av

viss tid per månad. Många behövde ta ut

den helt och hållet på t. ex. 3 månader i

stället för på 6. Som övertiden nu är ordnad,

ansåg man, att det under normala tider

skulle bli nödvändigt taga in nytt folk vid

varje säsong, vilket skulle ställa sig svårt på

många sätt. Framför allt skulle det motarbetas

av modisterna själva. Lönerna äro för det

mesta så låga, att de väl behöva den lilla

extraförtjänst, de vid säsong kunna erhålla.

Under mellantiderna, särskilt sommarmånaderna,

avstannar arbetet nästan fullständigt.»

Tvätt- och strykinrättningar.

Undersökningen gjordes våren 1921 och

omfattade 40 arbetsställen i olika delar av

landet, men samtliga arbetsställen falla numera

utanför 8-timmarslagen, då icke något

hade mer än 4 arbetare. De tyckas emellertid

gjort försök att rätta sig efter lagen, ehuru

det överallt framhölls, att arbetets oregelbundenhet

gjorde detta mycket svårt. Under sommaren

och i allmänhet vid slutet av månaden

samt före helger hopade sig arbetet och arbetstiden

gick upp till 9 å 10 timmar. Då det

i regel var ackordsarbete, voro arbeterskorna

själva intresserade av att få arbeta så länge

som möjligt de tider de hade arbete.

opaginerad Kontrollera mot PDF

19*

Sammanhållningen inom detta yrke är också

mycket dålig, så att lönerna stå lågt och extra

förtjänster på övertidsarbete äro begärliga.

Hem bagerier.

Undersökningen, som gjordes under hösten

1920 och våren 1921, omfattade 553 bagerier

i olika delar av landet. Det stora flertalet

av dem komma enligt nuvarande bestämmelser

ej under 8-timmarslagen. Då den rådande

depressionen i hög grad påverkat detta yrke,

torde som ett allmänt omdöme kunna sägas,

att de knappast togo ut 48 timmar i veckan,

men att arbetstiden per dag var synnerligen

ojämn. I ett 20-tal bagerier med endast kvinnliga

arbetare (1—4 arbeterskor) uppgavs en

arbetstid på 12—14 timmar, inklusive måltidsraster.

Där arbeterskorna voro organiserade,

höll man sig till 8-timmarslagen, liksom uti de

bagerier, som både manliga arbetare.

Spis bröd sfabriker.

I dessa fabriker bär 8-timmarsdagen givetvis

befordrat skiftarbete. Genom den nu rådande

depressionen har visserligen en del fabriker

återgått till ett dagskift, men så snart fabrikerna

återgå till full drift, måste man räkna

med två-skiftsystemet i stor utsträckning. För

de kvinnliga arbetarna, som utgöra c:a 70 %

av samtliga arbetare inom denna fabrikation,

medför detta stora svårigheter, då de ej, som

de manliga, ba rätt att utföra förberedelseocb

avslutningsarbete före kl. 5 f. m. och efter

kl. 10 e. m.

Någon ändring i rastesystemet bar detta

skiftarbete dock ej medfört, då regelbundna

raster ytterst sällan användas inom detta yrke.

Rasterna tagas mellan de olika degarna och

äro beroende på jäsnings- och gräddningsförhåll

anden.

Restaurangerna.

Utöver vad som framgått av här citerade

undersökning inom den mindre industrien,

har den kvinnliga yrkesinspektionen efter 8- timmarslagens införande haft mycket att gorå

med arbetsförhållandena inom restaurangerna.

Lagen har bär givetvis inverkat mycket kraftigt

till en normalare arbetstid. 75 å 80 timmar

i veckan har ej varit ovanligt, i synnerhet

på de små ställena. Någon regelbunden

rastindelning har emellertid visat sig synnerligen

svår att åstadkomma, och bar man i

stor utsträckning fått lov att godtaga 00 timmars

arbete per vecka, måltidsraster inberäknade.

Skiftindelning har genom 8-timmarslagen

blivit nödvändiggjord, men bar givetvis använts

i stor utsträckning även före lagens införande.

De talrikast ingående anmälningarna om

brott mot 8-timmarslagen komma från detta

yrke, men många gånger bero dessa överträdelser

på svårigheten att sätta detta arbete i

system och oviljan från båda sidor att underkasta

sig bestämda tider.

Även om en del svårigheter förefinnas att

ordna arbetstiden i enlighet med lagens bestämmelser,

så torde de gångna årens erfarenheter

dock visa, att lagens föreskrifter på

detta område varit till stor nytta för personalen.

Vad den större industrien beträffar, bar

tendensen att förkorta rasterna till en halvtimme

per dag givetvis ökats. Undantagsvis

finner man en extra rast på 15 minuter för frukost.

Mycket vanligt är det att se arbeterskorna

vid 9-tiden äta en smörgås under pågående

arbete, och måste det betraktas som ett önskemål,

att denna paus stadfästes i avtalen.

I stor utsträckning börjar arbetet kl. 7 f. m.

och före denna tid äro ej affärerna öppna och

någon frukostlagning har i regel ej medhunnits,

varför en måltid givetvis är behövlig före

den stora rasten, som vanligen förlägges mellan

kl. 12—1.

Många förmän ha sagt mig, att de ej kunna

förhindra den självtagna rasten utan måste de

se genom fingrarna med, att de söka hinna

äta under pågående arbete. — Å andra sidan

har jag från arbetarhåll hört framhållas, att

de ej anse sig kunna begära mer än en rast

under den förkortade arbetstiden. En jämkning

i dessa förhållanden torde dock visa sig

nödvändig.

Belåtenheten med den kortare arbetstiden

och den korta lördagen är särskilt stor bland

de gifta kvinnorna, som ofta sagt mig, att de

först nu kunna få en något så när ledig söndag.

Även har från arbeterskehåll visats ett

mycket stort intresse för sömnadskurser av

opaginerad Kontrollera mot PDF

*20

olika slag. »Nu är det någon idé att lära sig

sy, när vi ha tid att göra något åt oss själva.»

För några år sedan var det mycket svårt att

få dem intresserade för dylika kurser. Detta

gäller dock mera de vuxna arbeterskoma, de

minderåriga torde nog merendels behöva skoltvånget

för att förmås använda sin fritid till

utbildning. Med rätt eller orätt bar jag hört

många klagomål från verkmästare och förmän,

att de minderåriga nu äro svårare att sköta än

förut, och att de driva från yrke till yrke, en

uppgift, som bekräftas av deras intygsböcker.

Behovet av fortsättnings- och yrkesskolor

torde ej nog kraftigt kunna framhållas. Det

mycket stora intresse, som visats för de under

de senaste åren ordnade utbildningskurserna

för arbetslösa har visserligen blott indirekt

med 8-timmarslagen att göra, men måste man

dock häri se en ganska utbredd tendens att

söka skaffa sig tillfälle till utbildning, och

torde den förkortade arbetstiden komma att

visa sig bliva till hjälp, om blott möjligheterna

att skaffa sig denna utbildning systematiseras.

Stockholm den 26 augusti 1922.

Kerstin Hesselgren.

3. Järnvägsstyrelsen.

Till socialstyrelsen.

Med anledning av Eder i skrivelse den 27

sistlidne april gjorda framställning om vissa

uppgifter rörande 8-timmarslagens verkningar

för statens järnvägars vidkommande, får järnvägsstyrelsen

härmed äran återställa vid samma

skrivelse fogade formulär, besvarat särskilt beträffande

driftpersonal, verkstadspersonal och

byggnadsarbetare.1

Härvid torde emellertid böra framhållas, att

ett uttömmande svar å formulärets alla frågor

icke varit möjligt, dels emedan detsamma närmast

synes hava uppställts med tanke på industriens

arbetsförhållanden, med vilka motsvarande

förhållanden vid järnvägarna på det hela

taget visa mycket liten överensstämmelse, dels

på grund av järnvägstjänstens större mångsidighet.

Styrelsen anser sig jämväl böra särskilt erinra

om, att verksledningen redan före lagens

1 Återgivas ej bär.

tillkomst slagit in på begränsning av tjänstgöringstiden

vid statens järnvägar, så att denna

vid tiden för lagens genomförande i viss utsträckning

höll sig vid omkring 8 timmar per

dag. Sålunda uppgick inom den största avdelningen

inom driftpersonalen, nämligen trafikavdelningen,

medeltjänstgöringen år 1919

för en tredjedel av den stationära personalen

till högst 8 timmar och för omkring hälften

av den åkande personalen till samma antal

timmar. Men under det att vederbörande

tidigare var skyldig att mot övertidsersättning

tjänstgöra i betydligt större utsträckning utöver

den enligt turlistan bestämda tiden, kan

åter enligt 8-timmarslagen, även med lagens

komplettering av år 1921, dylik övertid uttagas

endast i mycket begränsad utsträckning, en

olägenhet, som för kommunikationsverkens

vidkommande ytterligare skärpes genom den

vid dem förekommande söndagstjänstgöringen.

För denna tjänstgöring måste nämligen lämnas

ersättning i fritid under vardagarna — då lagen

räknar med 6-dagars vecka — varigenom

den genomsnittliga tjänstgöringen per söckendag

inskränkes till 7 timmar 26 minuter.

Vid ifrågasatt revision av gällande bestämmelser

i ämnet synes på grund av det anförda

framför allt böra beaktas, att verksledningen

av Kungl. Maj:t erhåller rättighet att i större

utsträckning än nu är fallet uttaga regelbundet

återkommande övertidstjänstgöring, varigenom

hållande av ett större antal personal för vissa

tjänsteställen, vars arbetskraft nu icke kan

helt utnyttjas, skulle genom ändringen kunna

undvikas.

Stockholm den 15 juni 1922.

Järnvägsstyrelsen.

Axel Granholm.

Otto Anneli

tjf.

Bilaga.

(Svar på fråga 8 i form. l:a.)

Vid beredande av förevarande fråga — för

verkstadspersonal och byggnadsarbetare redovisas

i särskilda formulär — torde till en

början böra betraktas personalens uppdelning å

följande grupper:

opaginerad Kontrollera mot PDF

21*

a) personal för underhåll av bana och byggnader,

b) personal för banans bevakning,

c) personal för trafikstationerna,

d) personal för maskinstationerna,

e) åkande personal.

Vad grupp a) beträffar, så inträder vid förkortning

av arbetstiden givetvis motsvarande

ökning i enhetskostnaderna, för så vitt icke

arbetsintensiteten ökas, och detta torde åtminstone

hittills icke hava varit fallet.

I olikhet mot vad tidigare varit brukligt i

fråga om personal under grupp b), kunna numera

även tjänstgöringsperioder av mindre

längd i viss omfattning hopsummeras intill

stadgade maximitiden. Härigenom har denna

personal kunnat effektivare utnyttjas än tillförne,

varför verkningarna av de nya tjänstgöringsföreskrifterna

i detta fall neutraliserats.

Genom inskränkningar i de banbevakningspersonalen

ålagda inspektionerna av banan har

ytterligare en icke oväsentlig tid inbesparats,

som resulterat i minskat personalbehov. Det

må dock erinras om att banbevakningspersonalen

även utför underhållsarbeten i avsevärd

omfattning samt mångenstädes och i större

utsträckning än tidigare biträder vid trafikstationernas

skötsel, allt omständigheter, som

komplicera förhållandena och omöjliggöra en

värdesättning av vad i punkt 8 benämnes »produktionskostnaderna»

före och efter de nya

tjänstgöringsföreskriftemas tillämpning.

I fråga om grupp c) trafikstationernas personal,

samt d) maskinstationernas personal,

och e) åkande personal, hade före lagens tillkomst

genomförts en differentiering allt efter

arbetets art, i det att dels nattjänst taxerats

högre än dagtjänst, dels större hänsyn tagits

till relationen mellan nominell tjänstgöringstid

och effektiv arbetstid. De nya bestämmelserna

ha medfört en partiell utjämning i förevarande

hänseende. Tidsförkortningen har

alltså icke varit likformig.

Verkningarna av tidsförkortningen ha i fråga

om trafikstationstjänsten till en ej ringa del

kompenserats därigenom, att arbetet genom

minskning av tiden för öppethållande av expeditioner

och magasin koncentrerats; även

vid tidtabellernas uppgörande har i viss mån hänsyn

måst tagas till de nya tjänstgöringsbestämmelserna.

Ifrågavarande koncentration betyder

emellertid en viss sänkning av statens järnvägars

gamla standard och kan densamma sägas

hava skett på allmänhetens bekostnad. I fråga

om stationspersonalen är vidare att märka, att

på en del stationer personalantalet väsentligen

bestämmes av toppbehovet vid vissa bestämda

tidpunkter, t. ex. vid visst tågmöte. En förkortning

av den stadgade arbetstiden behöver

i sådant fall icke medföra någon personalökning.

Så stor genomsnittlig ökning, som kalkylatoriskt

motsvarar tjänstgöringstidens förkortning, kan

sålunda här i sin helhet icke räknas med.

Angående grupp d), maskinstationernas personal,

gäller för en del ungefärligen detsamma

som under grupp a) sagts — en förkortning

av arbetstiden medför motsvarande ökning av

kostnaderna; för en annan del åter gäller vad

som här ovan beträffande en del stationer

sagts om trafikstationernas personal.

Samma borde teoretiskt taget gälla om den

åkande personalen, då ju för densamma arbetsprestationen

i stort sett är proportionell

mot tjänstgöringstiden. För denna personal

hade emellertid redan före den nya arbetstidslagens

genomförande tjänstetiden nedsatts

till c:a 205 timmar per månad. Härutinnan

gjordes därför de facto ingen ändring. Sänkningen

av den högsta tiden är dock under

normala förhållanden av viss betydelse, i det att

man, om marginalen mellan denna maximaltid

och den normala turlistetiden är stor, dels

knappast riskerar någon övertidsersättning, dels

har möjlighet under de månader, då godstrafiken

är stor, utan personalförstärkning insätta

extra godståg. Arbetet vid järnvägarna är nämligen

ganska ojämnt fördelat på olika årstider.

Då på grund av den speciella utbildning, som

erfordras, möjligheterna att använda tillfällig

arbetskraft är relativt begränsad, medför detta

en ökning av kostnaderna per arbetsenhet. Av

största vikt är därför, att möjligheterna att

uttaga övertid ej göras för snäva, vilket även

gäller i fråga om den stationära personalen.

Vad ovan sagts, avser närmast normala trafikförhållanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*22

Då det nu gäller besvarande av förevarande

fråga rörande produktionens fördyrande, må

beaktas, att någon utredning, vilka kostnader

arbetstidens förkortning under normala förhållanden

skulle komma att förorsaka, ej har

gjorts, och skulle en sådan givetvis kräva

mycket vidlyftiga och svåra detaljundersökningar

inom olika tjänsteområden. Resultatet

därav torde i allt fall vara av tämligen tvivelaktigt

värde. Att det dock måste röra sig om

mycket betydande belopp framgår redan därav,

att statens järnvägars nuvarande avlöningskostnad

uppgår till c:a 120 milj. kr. per år. Det

är därför tydligt, att den besparing, som kunde

ernås vid en utsträckning av arbetstiden från

8 till 10 timmar per dygn, icke kan beräknas

proportionell mot denna utsträckning, men

torde komma att uppgå till ej obetydliga belopp.

De beräkningar angående lagens verkningar,

som gjorts, ha emellertid samtliga avsett förhandenvarande

förhållanden, d. v. s. en trafik

väsentligt mindre än vad som svarar mot statens

järnvägars kapacitet. Så kalkylerades

april 1920 med en ökning av omkring 4''b

milj. kronor, personalen ansågs följaktligen i

förhållande till den dåvarande personalkostnaden,

180 milj. kronor per år, i stort sett någorlunda

tillräcklig även med den kortare arbetstiden.

I juni samma år räknades för

senare halvåret 1920 med en ökning av i

Tunt tal 2 milj. utöver vad i kostnadsstaten

beräknats. Båda dessa siffror äro givetvis

ytterst osäkra. Ännu vanskligare är att bedöma

vilken kostnadsökning, som faktiskt inträtt.

På grund av trafikens ytterligare nedgång

och vissa åtgärder från styrelsens sida

har nämligen sedan 1920 trots arbetstidslagen

personalstocken mycket avsevärt reducerats.

Det skulle således närmast gälla att avgöra,

vilken ytterligare reduktion varit möjlig med

den längre arbetstiden. Någon undersökning

härutinnan är ej gjord, men torde man kunna

hålla före, att, då numera nästan all icke ordinarie

personal avskedats eller permitterats,

ifrågavarande reduktion skulle hava medfört

relativt obetydliga besparingar.

Totalomdömet om arbetstiden skulle alltså

bliva,

att under nuvarande exceptionella lågtrafik

kostnadsökningen vid statens järnvägar är

mindre betydande i förhållande till statens

järnvägars hela omslutning,

varemot vid en trafikintensitet motsvarande

statens järnvägars tekniska kapacitet förkortningen

av arbetstiden medför en betydlig ökning

av kostnaderna.

Att man genom en sänkning av statens

järnvägars standard i trafikhänseende till viss

del kan kompensera lagens verkningar ändrar

givetvis därutinnan intet väsentligt.

Yad här sagts, gäller väsentligen vad i socialstyrelsens

formulär benämnas rörliga kostnader.

ökningen i de fasta kostnaderna, framkallad

genom ökad kapitalinvestering, torde däremot

icke bliva av någon större betydelse.

4. Vattenfallsstyrelsen (Luleälvens kraftverksbyggnader).

(Siffrorna hänvisa till vissa

frågor å form. l:a.)

3. I vissa arbeten, såsom schaktningsarbeten

och dylikt, där utrymmet medger blott ett

bestämt arbetarantal, kan genom ökning av

arbetarantalet arbetets fortgång ej påskyndas,

utan har arbetet blivit fördröjt i proportion till

den minskade arbetstiden.

Å andra arbetsplatser, där arbetsstyrkan kunnat

ökas, har vid brådskande arbeten så måst

ske, även om arbetet fördyrats och arbetskvantiteten

per arbetare minskats, för att få arbetet

färdigt i beräknad tid. Omfattningen

härav, som är beroende av en mångfald olika

faktorer för varje arbete, kan ej närmare preciseras.

6. Förbättrade och ökade maskinella utrustningar

ha under senare år kommit till användning

för att bättre kunna tillvarataga den

mänskliga arbetskraften, men detta har ej skett

till följd av arbetstidsbegränsningen utan genom

tekniska framsteg på dessa områden.

8-timmarslagen som sådan har ej kunnat konstruera

fram några förbättrade arbetsmetoder

eller arbetsmaskiner. Beträffande utnyttjandet

av arbetsmaskiner bör antecknas, att vid kortare

arbetstid även arbetsmaskinernas utnyttjandetid

inskränkes proportionellt med förkortningen

av arbetstiden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

23*

7 a. I snickarverkstaden i Porjus förbjödos

arbetarna av organisationen med hänvisning

till 8-timmarslagen att arbeta mer än 8

timmar, ehuru de själva önskade göra detta,

och arbetet var mycket brådskande. De fingo

ej ens snickra dörrar, fönster o. d. helt utomstående

och få betalt per styck å räkning.

Flera arbetare måste därför anskaffas och

provisoriska åtgärder vidtagas för att medhinna

arbetet.

7 b. I Suorva, där ett helt samhälle måst

uppföras för arbetarna, har 8-timmarslagen

medfört mycket svåra kostnader, enär man

med längre arbetstid på denna avskilda plats,

dit arbetarna ej kunna medtaga sina familjer,

kunnat i motsvarande mån minska arbetsstyrkan

och därmed kostnaderna för bostäder,

mattransporter m. m. sådant.

8. Byggnadskostnaderna hava givetvis ökats

till följd av a) ökade bostäder och i vissa fall

flera arbetsmaskiner, b) att avlöningarna fullt

kompenserats mot den förkortade arbetstiden

samt även i vissa fall därigenom, att tiden

för arbetenas utförande förlängts, vilket medför

ökade allmänna kostnader.

9. Under den tid, arbetstidslagen varat, har

arbetsintensiteten varit sjunkande, men kan

detta ej tillskrivas 8-timmarslagen, utan det

allmänna tidsläget med dess depraverande tendenser.

Givetvis bör arbetsintensiteten vid

kortare arbetstid kunna uppökas och har kanske

inträffat i speciella fall, men som totalomdöme

måste sägas, att så ännu ej skett.

10 b. Arbetsinkomsten är densamma som

förut, då minskning i arbetstid kompenserats

med ökad timavlöning.

Många arbetare önska och begära extraarbete

på fritid men hindras härtill av 8-timmarslagen

såtillvida, att organisationerna mången

gång tolka den så, att extra arbete över 8

timmar ej får ske. Försök har i Harsprånget

till och med skett att förbjuda egnahemsbyggare

bygga sina egna stugor på fritid.

10 c. Större intresse för förbättrade bostadsförhållanden

har under dessa år kunnat

konstateras men ej beroende på 8-timmarslagen

utan på förbättrad ekonomi. Om vissa

arbetare numera ägna mera tid för familjen

27—222653.

och barnens uppfostran, torde detta dock ej

kunna anses vara regel.

10 d. Någon förbättring i levnadssättet av

betydelse kan ej påvisas, om man undantager,

att vid 2-skiftsgång arbetet nu kan sluta kl.

11 e. m. i stället för kl. 1 eller 2 f. m. förut.

10 e. Under senare år hava många yngre

arbetare använt sig av tekniska aftonskolor,

bibliotek o. d. för att förkovra sitt vetande,

men de flesta ha nog dragits ut i nöjeslivet,

där särskilt kortspel och dans ökat i avsevärd

omfattning.

12. Erfarenheten från den nuvarande arbetstidslagens

verkningar ger vid handen, att

det är principiellt felaktigt att i en lag bestämma

en viss maximiarbetstid.

Det torde ock kunna sägas, att den nu gällande

provisoriska lagen haft det goda med

sig, att vid många företag och fabriker m. fl.

platser, där 8 timmars arbetsdag är lämplig

och rättvis, d. v. s. rationell, sådan införts,

men att man även fått klarhet uti, att vid

många arbeten såsom lantbruksarbete, sjötrafik,

byggnadsarbeten m. m., speciellt i Norrland

med dess ljusa somrar samt mörka och

hårda vintrar, tillämpandet av en lagstadgad

8 timmars arbetsdag är fullkomligt oriktigt

och obehövligt. Även har genom den provisoriska

lagen konstaterats, huru ofantligt ingripande

en dylik lag är för hela landets ekonomi,

och huru oerhört många specialfall uppstå,

där lagen för alla parter är skadlig och

olämplig. Därigenom att bestämmelserna för

arbetstidsbegränsningen fått formen av lag, har

den i många fall på ett oriktigt sätt tolkats

och använts av arbetarorganisationer och enskilda

till stort men för arbetarna själva vid

sådana platser och tillfällen, då alla önskat

längre arbetstid, varjämte lagen särskilt hos

mången yngre varit orsak till den missuppfattningen,

att arbete längre än 8 timmar är

skadligt och oriktigt, varigenom skapas en viss

misstro och motvilja mot arbetet som sådant.

Därvidlag stödja de sig givetvis på den genom

mycken agitation och strid framkomna lagen

mot arbete utöver ett visst antal timmar per dag.

Lyckligast är givetvis att eventuella bestämmelser

om arbetstiden ej få formen av lag

opaginerad Kontrollera mot PDF

*24

utan av överenskommelser mellan arbetsgivaroch

arbetarorganisationer, varvid lättare en

rationell arbetstid kan införas på varje arbetsplats

med dess säregna förhållanden.

5. Tatten fallsstyrelsen (kraftverksbyrån).

De i samband med åtgärderna för arbetstidens

begränsning erforderliga detaljerade bestämmelserna

beträffande olika tillåten arbetstid

för olika befattningshavare resp. vid olika sorters

arbete hava nödvändiggjort en omständlig

specificering av varje arbetares tjänstgöringstid

i flera sins emellan olikvärdiga arter av

arbetstid, exempelvis 60, 56, 52 och 48 timmars

vecka, restid, beredskapstjänst o. dyl.

samt reduktion av dessa tjänstgöringstider till

normal tjänstgöringstid, motsvarande 48 timmars

vecka. Detta jämte de invecklade bestämmelserna

om tillåten övertid har nödvändiggjort

ett omständligt och därför dyrbart rapportsystem

och bokföringsarbete. övervakandet

av att de invecklade bestämmelserna riktigt

tillämpas, utgör ett hinder för arbetsledningen

att få erforderlig tid över för andra arbeten

inom tjänsten, som skulle lämna betydligt

påtagligare resultat än en noggrann övervakning

av att ingen får arbeta för mycket. Det

må även påpekas, att i många fall, t. ex. vid

arbete på främmande orter, det säkerligen kan

vara i arbetarens eget intresse att kunna bedriva

arbetet med längre arbetstid än den nu

tillåtna och att därefter kunna tillbringa någon

tids ledighet i hemmet mellan arbetsperioderna.

Slutligen må påpekas, att arbetstidens begränsning

inom industrien medför en tendens

att öka maximibelastningen och minska utnyttjningstiden

för kraftverken, vilket har en ogynnsam

inverkan på kraftverkens ekonomi. Tendens

till en dylik inverkan har kunnat spåras

vid statens kraftverk, om också vissa andra

faktorer medverka till att denna tendens icke

hittills blivit alltför tydligt framträdande.

C. Svenska kyrkans diakonistyrelse. Till

svenska kyrkans diakonistyrelse inkom den

27 april 1922 från socialstyrelsen en skrivelse

(form. 1 : b n:r 8) med begäran om diakonistyrelsens

besvarande av frågan:

»Vilka verkningar kan arbetstidsbegränsnin
-

gen anses hava medfört för arbetarna! särskilt

med avseende på

e) den ökade fritidens användning, synnerligast

vad de yngre arbetarna beträffar (ev.

vidtagna åtgärder i syfte att bibringa arbetarna

intresse för allmänna angelägenheter, för allmänbildning

och yrkesutbildning, för idrott

o. d. samt motverka benägenheten för dagdriveri,

osunda nöjen, kortspel, krogliv och alkoholförtäring

etc.)?»

För att vid besvarandet av frågan stå i levande

kontakt med erfarenheterna i församlingarna,

lät diakonistyrelsen sagda fråga gå vidare

till en del präster och lekmän. Tyvärr

måste på grund av den knappa tiden förfrågningarnas

antal starkt begränsas. Genom det

25-tal skrivelser, som utgingo, sökte diakonistyrelsen

samla erfarenheterna från industrisamhällen

i olika trakter av landet och av

olika typ.

Diakonistyrelsen tror sig bäst besvara socialstyrelsens

fråga genom att i korthet redogöra

för de inkomna svaren och därtill foga några

synpunkter. Av självklara skäl angivas i regel

icke meddelarnas namn och verksamhetsorter.

Från en av Norrlands städer säges:

På frågan — — — får jag anföra:

1) att det icke står mig personligen till buds

andra kunskapskällor i denna sak än iakttagelser

sådana som vem som helst har kunnat

gorå;

2) att här i staden icke mig veterligen

igångsatts någon särskild apparat i anledning

av berörda lagstiftning, men att sedan länge

åtskilliga goda krafter äro i arbete för att de,

som intressera sig, skola bibringas upplysning

i allmänna angelägenheter, ökad allmänbildning

''och yrkesutbildning; åtskilliga idrottsföreningar

verka på sitt sätt med icke ringa uppmuntran

från stadens sida, en föreläsningsförening

nedlägger ett nitiskt, rikt givande och

tidsenligt arbete, studiecirklar äro organiserade

o. s. v.;

3) att jag ställt mina personliga iakttagelser

och intryck under belysning av inhämtade

uttalanden från personer, som äro verksamma

eller på annat sätt intresserade och införsatta

opaginerad Kontrollera mot PDF

25*

i de stycken, som under 2) nämnas, och från

samtliga dessa håll fått endast en tydlig och

enstämmig bekräftelse på min uppfattning, att

den ökade fritiden icke (annat än möjligen i

enstaka undantagsfall) av de yngre arbetarna

använts till nytta för deras utveckling. Däremot

uttalas lika enstämmigt, att fritiden i

regel av det stora flertalet brukats och brukas

till dagdriveri, klubbliv, helst med dans, ett

intensivt bortspelande (hasardspel), kaféliv,

automobilåkning och först och sist biografbesök.

Från en stor industriort i Norrland svaras:

Med anledning av Eder fråga får jag meddela,

att 8-timmarsdagen bland det yngre släktet

i — — — visat sig hava en allt annat

än god inverkan. Intresset för kunskaper och

bildning har icke visat sig i tillväxt. I —

— — församling har fortsättningsskola av

1918 års typ redan inrättats. Men intresset

för densamma är hos ungdomen så uselt, att

det fordras både lock och pock och ofta hot

om tvångsåtgärders vidtagande för att förmå

ungdomen att begagna sig av undervisningen

därstädes. Och vid de av föreläsningsföreningen

anordnade föredragen skådar man i regel

förgäves efter ungdomen.

Huruvida 8-timmarsdagen har någon skuld

i detta bedrövliga förhållande, är ju icke lätt

att avgöra. Faktum kvarstår, att det icke har

blivit bättre utan sämre efter denna lags antagande.

Intresset för idrott är starkt. Det är dock

kafébesöken, kortspelet, otukten och dansen,

som mest synes intressera ungdomen i denna

beklagansvärda landsända. Och ju mera ledighet,

desto mera synd — så ser det ut bär.

Skulden till detta ligger naturligtvis icke i

normalarbetsdagen som sådan. Men densamma

har icke visat sig kunna åstadkomma någon

förbättring, då ungdomen endast missbrukar

sin genom densamma vunna längre fritid.

Från ett stort industrisamhälle i södra Norrland

meddelas:

Utdraget ur socialstyrelsens frågeformulär

har kommit mig tillhanda och blivit begrundat

av så väl bildningsintresserade arbetsgivare

som arbetare. Vi ha alla kommit till samma

resultat: man kan ej svara något som helst

därpå. Industriens ledande organisation lär

ha gjort detsamma. Vill jag dock redan nu

säga, att huvudskälet, att man ingenting ännu

vet, är, att den ofrivilliga arbetslösheten åtminstone

ute på bruken inträdde alldeles samtidigt

med 8-timmarslagen; med arbetslösheten

inträda visserligen yttre betingelser för bildningssökande

men också en oerhörd psykisk

depression, som verkar hämmande även på

förut rätt så vakna människor, på den stora

massan verkar den mycket tyngande; allt derangeras.

Föreläsningsverksamhet t. ex. har

gjort goda framsteg — men det är en klick,

som besöker dem regelbundet, en 100 män,

då dock samhället här har 2,000 arbetslösa,

varav ytterst få arbeta hel tid. Dans t. ex.

florerar och kortspel avtar, beroende på att

det förra ej kräver så mycket pengar och att

det senare ej roar utan valuta, vilket nu är

ont efter. Dessa företeelser kunna ej här göras

beroende av lagen, ej heller idrotten, om

man nu kan kalla brottning och boxning för

idrott — det tog fart före 1920. Spriten avtar

av brist på pengar o. s. v. Intet kan, som

synes, tillskrivas lagen.

Från Uppland svaras: Lagens verkningar i

vad avser arbetarna på — — — synas mig

uteslutande vara goda. Inga nämnvärda olägenheter

av etisk innebörd hava visat sig.

Anledningen därtill är, att avlöningssystemet

för flertalet arbetare här kvarstår enligt gammalt

bruksmanér med av arbetsgivaren upplåtna

boställen (d. v. s. slåtterängar och smärre

åkerland), på vilka arbetarna föda 2, 3 å 4

kor m. m. Innan arbetstiden genom lagstiftningen

begränsades, påvilade arbetarna en alltför

dryg arbetsbörda, i det de saknade annan

tid att sköta sitt jordbruk än tidiga morgonoch

sena aftontimmar. Detta ledde till överansträngning

och olust och medgav icke tillräcklig

tid till föreningsliv och andra intellektuella

sysselsättningar. Visserligen medgavs

fullständig ledighet för slåtterarbete under 1/

dagar. Men under den övriga delen av jr

brukssäsongen hade boställsinnehavarna

dubbla dagsverken att utföra.

Efter 8-timmarslagens införande

opaginerad Kontrollera mot PDF

*2G

derna i järnverket, där arbetet utföres skiftesvis

dygnet runt, större delen av fredagen och

hela lördagen fria för boställenas skötsel. Något

övermått av fritid, frestande till dagdriveri

och osunda nöjen föreligger sålunda icke.

Några särskilda åtgärder för att motverka

lagens följder hava icke vidtagits. Arbetarna

hava en studiecirkel, och en föreläsningsförening

finnes, men dessa bildningsföretag hava

startats oberoende av sagda lag.

Från Uppsala säges:

Svaret på ovanstående är förenat med allt

för omfattande tidsödande undersökning, därest

det skulle bli till verklig vägledning. Så vitt

mig känt är, utan sådan noggrannare undersökning,

har 8-timmarslagen ej märkbart förändrat

situationen. För övrigt är ju nästan

alldeles hopplöst att skilja på, vad lagen haft

till konsekvenser och vad som är företeelser

av arbetslöshetssituationen.

Från en stad i Dalarna meddelas:

Här har nog förekommit åtskilliga försök

att bibringa arbetarna intresse för allmänna

angelägenheter m. m.

Lärare vid folkskolor i både staden och

socknen hava ordnat med aftonskolor och studiecirklar

och ha de samlat en del ungdom

för sådant arbete, olika antal på olika trakter.

En folkhögskoleförening har särskilt under

vintern haft kurser här; deltagandet i dessa

kurser har dock ej varit så stort från ungdomens

sida, men en av dem, som arbeta

med i dessa kurser, har uttalat den meningen,

att det nog är att hoppas att deltagandet blir

livligare, när de unga en gång fått bättre syn

på detta arbete. Idrottslivet har varit ganska

livligt, synnerligen vintertid. Lärlingsskolor

finnas här i staden och hoppas vi, att de unga

skola bättre lära sig förstå deras betydelse.

Det finns ju också en del, som nu arbeta på

att få ungdomen under fritiden till dansbanorna,

men det synes som om en stor del

av de unga här ej vill vara med. Föreläsningsförening

finnes här i staden och samlar

den på kvällarna en icke ringa kontingent av

ungdom. Arbetslösheten, som nu varit mycket

stor här, har nog haft det med sig, att många

driva omkring på vägar och gator.

Från Stora Tuna meddelas:

Då jag av diakonistyrelsens sekretariat anmodats

att meddela mina erfarenheter rörande

den ökade fritidens användning, synnerligast

vad de yngre arbetarna beträffar, samt ev.

vidtagna åtgärder i syfte att bibringa arbetarna

intresse för allmänna angelägenheter, för

allmänbildning etc., får jag meddela erfarenheter

från Stora Tuna församling, och där särskilt

från Domnarvets arbetarvärld.

Domnarvet med kringliggande byar utgör

ett befolkningskomplex på omkring 10,000

personer. Av dessa torde ungefär 1,200 räknas

till kategorien yngre arbetare, d. v. s. 16—30 år.

Vilka åtgärder ha nu vidtagits för att väcka

dessa arbetares intresse för allmänbildning etc.?

Jo, för det ändamålet har ledningen för bergslagets

praktiska ungdomsskolor utvidgat och

moderniserat bildningsverksamheten på platsen,

inrättat studiecirklar och anordnat kommunalkurser.

En modern idrottsplats håller på att

anläggas.

Dessa åtgärder ha lett till synnerligen glädjande

resultat, vilket framgår av följande sifferuppgifter.

År 1917—1918 (1 maj 1917—30

april 1918) uppgingo boklånen till 5,127 och

låntagarna till 233; 1 studiecirkel var då i

verksamhet. År 1921—1922 (1 maj 1921—30

april 1922) uppgingo boklånen till 19,101 och

låntagarna till omkring 500; 9 studiecirklar

ha under året varit i verksamhet med i

medeltal 15 personer vardera och med sådana

ämnen på programmet som svenska språket,

engelska, litteraturhistoria, yrkeshistoria, socialism,

bokhålleri m. m.

Om man granskar ovanstående uppgifter och

därtill fogar den upplysningen, att den största

procenten av låntagare utgöres av kategorien

yngre arbetare, så finner man, att under fyra

år har antalet låntagare mer än fördubblats,

och antalet boklån nära nog fyrdubblats. Beträffande

boklånen har det visat sig, att skönlitteraturen

mer och mer får vika för facklitteratur.

År 1918 utgjorde facklitteratur

omkring 18 procent av alla boklån, år 1921

omkring 25 procent.

Det är uppenbart, att den ökade fritiden

varit en av de faktorer, som åstadkommit

opaginerad Kontrollera mot PDF

denna stegring i fråga om boklån och låntagare.

Naturligen finnes det en del yngre

arbetarelement, som äro immuna mot all bildningsverksamhet

och som använda den ökade

fritiden framför allt till kortspel, men i stort

sett tvekar jag icke att säga, att den ökade

fritiden i bildningshänseende varit till den

yngre arbetarvärldens fromma.

Från Dalarna skriver en annan meddelare:

Det är icke tvivel underkastat, att lagstiftningen

om arbetstidens begränsning i många

avseenden varit till välsignelse, icke minst i

fråga om de möjligheter, som den ökade fritiden

medfört. Arbetare med familj ha härigenom

blivit satta i tillfälle att på annat sätt

än genom sitt ordinarie arbete gagna de sina.

Den ökade fritiden begagnas av dem till trädgårdsarbete

eller förtjänstarbete eller handräckning

åt hustrun eller fiske eller vederkvickelse

tillsammans med hustru och barn.

En del av de yngre arbetarna däremot, varvid

avses sådana i åldern 15—20 år, ha ännu icke

förstått, åtminstone på denna ort, att rätt tillgodogöra

sig den ökade fritiden; så snart snön

går av marken, ser man överallt i backarna

grupper av kortspelande ungdomar. Antagligen

bedrives kortspelet även vintertid i ungkarlskasernerna

i icke mindre utsträckning.

Dessa för kortspel begivna arbetare synas tills

vidare immuna för högre intressen. När de

icke spela kort, använda de sin fritid till dagdriveri

eller osunda nöjen av olika slag. Men

det får icke lämnas onämnt, att det vid sidan

av dessa finnes en icke ringa skara yngre

arbetare, vilka med intresse begagna sig av

de möjligheter, som givas i lärlingsskola, föreläsningsförening

och bibliotek att förkovra sina

kunskaper. I regel äro dessa jämväl hängivna

utövare av idrott. Det är de sämre elementen,

som mest synas och mest låta tala om sig.

Huruvida de äro i majoritet, vågar jag icke

avgöra.

Från en stad i Västmanland:

Från samhällets sida har intet särskilt vidtagits

för att bibringa arbetarna intresse för

allmänna angelägenheter, för allmänbildning

och yrkesutbildning. I den aftonskola, som

sedan gammalt finnes i vår stad, deltaga rätt

27*

många unga. Där meddelas undervisning i

så väl skolämnen som teckning, målning och

slöjd. Flera studiecirklar uppstodo — troligen

i samband med den ökade ledigheten från

arbetet — för l]/ä år sedan. Staden gav fri

lokal i ett skolhus. Dessa studiecirklar leddes

av arbetarna själva. Staden har iordningställt

en idrottsplats för några år sedan.

Ett gott medel mot mångas dagdriveri har

nog sången varit. Deltagarna ha mest utgjort

unga arbetare. Troget och villigt ha de kommit,

mestadels två vardagskvällar i veckan

(kl. 8—10 e. m.). Troligen kunde arbetarna

icke orka eller ha lust att sjunga så ofta, om

ej arbetstiden vore begränsad. För att motverka

alkoholförtäring har den individuella

kontrollen, allt ifrån tillståndet till 4-literstilldelningen,

varit rätt så stark. — — — står

i avseende å denna kontroll långt framom de

flesta andra städer. Nykterhetsnämnden och

systembolagets styrelse ha med förståelse inbördes

sökt höja nykterheten och motverka

slarv och drickande på ledigheten från arbetet.

I folkbiblioteket bär folket tillfälle att till*

fredsställa sin läslust. Tyvärr är lokalen för

liten. Endast under utlåningstiden, 3 kvällar

i veckan, kunna ett mindre antal få sitta och

läsa i lokalen. Bibliotekslokalerna äro avsedda

för utlåning. Vi se oss om efter ny lokal, ha

ett förslag till omändring av ett hus, men

samhället kan i denna tid icke ha mycken

lust att lägga ut medel till icke fullt nödvändiga

arbeten. Här lämnas en uppgift å boklån

under de senare åren. Stegringen beror

till stor del av ökad ledighet för arbetarna.

Boklån: »läsåret» 1916—17 summa 8,454,

kalenderåret 1919: 12,515 lån; kalenderåret

1920: 15,839 lån; 1921: 17,073 lån. Skönlitteraturen

har utgjort omkring 50 procent av

lånen. I föreläsningsföreningens verksamhet

har man kunnat se ett stort intresse år efter

år, då det gällt deltagande från allmänheten.

Föreläsningarna hållas på söndagsaftonen och

deltagandet blir oberoende av inskränkning i

arbetstiden.

De skadliga följderna av den myckna ledigheten

kan man visst se; driveri till sent på

natten, ett hopande i gathörnen snart efter

opaginerad Kontrollera mot PDF

*28

arbetstidens slut, ett »intagande» av kaféer och

konditorier, så att andra »tillfälliga» besökare

få se sig om efter plats in. m. Sådant har

kanske icke att göra med 8-timmarslagen utan

är följder av en viss, stundom bornerad självkänsla

hos de unga arbetarna, i andra städer

ses den t. ex. hos gymnasister i samma ålder.

Från Värmland svaras:

Något större intresse för andliga och ideella

värden kan ej förmärkas. Mitt intryck är, att

arbetstidens begränsning har ökat utelivet och

biografbesöken. Det visar sig alltfort vara relativt

svårt att samla arbetare till talrikt besök

å föreläsningar och liknande ideella tillställningar.

Vi ha här försökt med frivillig aftonskola,

föreläsningar, musikaftnar, uppläsningsaftnar

o. s. v. Resultatet har detta år varit

bättre än förut, men trots allt står arbetarnas

stora flertal utanför. Biografen och folkets

park äro alltfort de stora attraktionerna.

Hoppet om att arbetarna skulle ägna den

ledigblivna tiden åt ett fördjupande av sin

andliga människa har hittills åtminstone icke

besannats.

Från Östergötland:

Vad som i — — — gjorts för att bereda

bildningstillfällen för särskilt de yngre arbetarna

har varit:

a) mycket goda populärvetenskapliga föreläsningar;
b)

anskaffande av ett rikhaltigt folkbibliotek;

c) föredrag och föreläsningar å kyrkliga ungdomsförbundet

och nykterhetssammanslutningar.

Något ökat intresse med arbetsstidens begränsning

för de givna bildningsmöjligheterna

har ej försports. Så snart föreläsningarna tenderat

något litet mera än vanligt åt kunskaps

meddelande, har åhörarantalet väsentligt minskat.

Det som företrädesvis lockat, har varit

föredrag med skioptikonbilder och filmer. Icke

ens värdefulla musikföredrag ha förmått samla.

Biblioteket har flitigt använts av barn i

skolåldern, men högst obetydligt av ungdom i

åren 17—25.

Utöver agitation vid val har man ej kunnat

finna något ökat intresse för allmänna angelägenheter.

Idrotten har väsentligt ersatts av dansbanor,

bilåkning, kortspel, biograf- och kafébesök samt

i att stå timtals fåfänga och rökande och pratande

på torgen och i gathörnen. De kringliggande

större gårdarnas lösa arbetare och i

någon mån även »betfolket» — den manliga

delen — pläga ofta tillbringa sina eftermiddagar

i staden, i regel utan intresse för något

ideellt. Den bättre tillgången på pengar och

den större fritiden kom för tidigt. Förutsättningar

att rätt begagna bådadera funnos som

regel icke.

Allmänt kan sägas, att bildningsintresset är

nedåtgående.

Från Göteborg anföres följande:

Med anledning av Eder förfrågan om mina

erfarenheter angående de verkningar, som arbetstidsbegränsningen

kan anses ha medfört

för arbetarna, »särskilt med avseende på den

ökade fritidens användning, synnerligast vad

de yngre arbetarna beträffar», vill jag anföra

följande.

Jag förutskickar två anmärkningar. Den

ytterst korta tid, som stått till buds för svarets

avfattande, har hindrat mig att samla tillräckligt

siffermaterial. Dessutom är denna tid av

arbetslöshet ej ägnad till slutsatser, som avse

normala förhållanden. Så har t. ex. helt visst

en del yngre arbetare deltagit i kurser för

arbetslösa för att därigenom undgå att bli uttagna

till nödhjälpsarbete. Låt vara att sedan

under kursens fortgång intresset för studierna

vaknat. Det är på tvenne verksamhetsfält,

som jag fått personlig kännedom om de förhållanden,

som frågan berör: studiehemmet

Nordgården och den kyrkliga sjömansvården

här.

Under det att de vandringsbibliotek, som

sjömansmissionen utlämnat vid båtarna, blivit

flitigt anlitade, visar sjömannen under sin

vistelse i hamn ej i regel något Större intresse

för boklig bildning. Under den gångna

vintern har ett flertal föreläsningar i skilda

ämnen anordnats å Göteborgs läsrum för sjömän

och i regel varit besökta av 30—50

åhörare. Däremot ha samkväm med religiösa

föredrag besökts av så många lokalen rymt.

Å studiehemmet Nordgården har, bortsett

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

från några klubbar, 15 studiecirklar samt två

kurser i slöjd varit anordnande med omkring

300 deltagare, ungefär lika många män som

kvinnor. Dessutom har en folkhögskolekurs för

40 arbetslösa män pågått 4 timmar dagligen.

Hos många av dessa har en verklig bildningstörst

gjort sig gällande. — Just do, som mest

ivra för bildningsrörelsen, äro de, som kraftigast

reagera mot osunda nöjen, kolportageromaner,

kortspel, sport i förråande former. Denna

rörelse är alltså ej blott intellektuell, utan

har även etisk innebörd.

Vid diskussioner har ock från flera håll framhållits

nödvändigheten av, att fackföreningarna

icke ensidigt sysselsätta sig med lönepolitik

utan även ta upp mer ideella frågor till dryftning.

Inom en del nykterhetsordnar här bedrives

ett omfattande bildningsarbete. Och från ledande

håll inom arbetarnas bildningsförbund

i Göteborg har jag fått bekräftat, att studiecirklarnas

antal ökats och endast svårigheten

att få lokaler har satt de nuvarande gränserna.

Särskilt glädjande är det intresse, som visats

för de serieföredrag i kommunalkunskap, som

anordnats.

Tänker man på, hur förlamande på sinnet

den nuvarande nödtiden måste verka, är denna

ökade bildningssträvan bland kroppsarbetarna

ett hoppfullt tecken. Men det torde, efter så

kort prövotid och med hänsyn till de säregna

förhållanden, som nu råda, vara omöjligt att

avgöra, vilken inverkan normalarbetsdagen här

haft. Man får ej heller bortse från, att ännu

hela lager av arbetarna äro oberörda av denna

bildningssträvan. Av de arbetare, jag samtalat

med i saken, har ingen vågat bestämt påstå,

att något omslag skett i samband med

normalarbetsdagens införande. Och tämligen

enstämmigt har man angivit den ivriga lusten

för fotbollsspel som ett absolut hinder för ett

verkligt studieintresse.

Som sammanfattning torde kunna sägas:

Hos de mera vakna arbetarna ett förökat

intresse för djupare bildning. Hos somliga

kan man finna ett patos med snart sagt religiös

betoning. Sambandet med den förminskade

arbetstiden är omöjligt att fastslå. Den

störa massan är ännu oberörd av denna bildningssträvan.

Från Västergötland:

Med anledning av Eder förfrågan angående

verkningar av arbetstidsbegränsningen får jag

härmed, vad angår....., meddela, att

några avigsidor angående den ökade fritidens

användning här icke framträtt. Kortspelsvanan

är nu betydligt reducerad mot förr, restriktionerna

beträffande rusdryckerna ha minskat

alkoholförtäringen även bland de yngre

arbetarna. Logen N:s lånebibliotek användes

synnerligen flitigt. Många yngre arbetare bedriva

idrott, framför allt fotbollsspel, på sin

fritid. De äldre arbetarna ägna i regeln sin

ökade fritid åt hemsysslor, särskilt uppodling

av den mark, där de eventuellt lyckats förskaffa

sig ett eget hem.

Från Halland:

Hemkommen från en resa finner mig till

mötes Eder skrivelse av den 5 d:s beträffande

socialstyrelsens begäran om yttrande angående

8-timmarsdagens verkningar, särskilt med hänsyn

till fritidens användning.

Då nu tiden, inom vilken mitt svar önskats,

gått till ända, har jag intet annat göra än meddela

Eder om mitt förhinder som skäl för, att Eder

skrivelse ej blivit besvarad.

Mitt svar skulle eljest hava gått i den riktning,

att fritiden icke blir utnyttjad på sätt

man med denna lag önskat och tänkt. Dansoch

biograflokalerna, varav härstädes finnas

allt för många, frekventeras i allt för stor utsträckning

av särskilt de yngre, och jag är

alldeles övertygad om, att åtminstone en timmes

längre arbetstid per dag vore önskvärd

och ej alls till skada vare sig för unga eller

de mera till åren komna. Att sluta sin dag

redan kl. x/ä 5 sommar som vinter är för bekvämt.

Jag anser dock, att den ökade ledigheten

givit en viss del av arbetarna, som hava intresse

för koloniträdgårdar, mera tillfälle att

njuta av dessa, men det kan å andra sidan

ifrågasättas, om detta är god nationalekonomi,

då det reella arbetet får lida därpå och personalen

i tjänstemannaställning inom industri

och handel, särskilt i landsorten, ingalunda

opaginerad Kontrollera mot PDF

*30

kan få lämna sitt arbete så tidigt på eftermiddagen.

Från Skåne:

Med anledning av Eder önskan om meddelande

angående arbetstidsbegränsningens verkningar

för arbetarna, får jag härmed meddela:

att härstädes ordnats, för att bibringa arbetarna

intresse för allmänna angelägenheter och

allmänbildning, studiecirklar och föreläsningar,

vilka någorlunda blivit begagnade, dock icke

i önskad omfattning;

att härstädes, för yrkesutbildning, igångsatts

läriingskurser med tillfälle till anslutning för

även äldre personer än egentlig ungdom och

att denna anslutning i någon mån ägt rum

men varit ojämn;

att likaså för idrott bildats sammanslutningar

och att staden trätt emellan för tillhandahållande

av idrottsplats m. m. samt att

idrott också utövas i rätt god omfattning, dock

mest av de yngsta arbetarelementen;

att frekvensen på biograferna minskats sedan

förra delen av år 1921, men att minskningen

kommer på gifta arbetare;

att frekvensen å danslokaler tilltagit synnerligen

kraftigt från alla klassers sida, även från

arbetarklassens, där om mången gäller, att han

eller hon minst en gång i veckan tillbringar

aftonen och avsevärd del av natten å danslokal

;

att kortspel också tilltagit, så att yngre arbetare

påträffas nästan över allt, spelande om

penninginsatser, och att dylika spelpartier

etableras redan på förmiddagen inför offentligheten

samt att kroglivet knappast undergått

någon förändring, vilket emellertid icke hindrar,

att alkoholförtäringen, såvida den kan av

mig iakttagas rätt, synes hava tilltagit.

Till dessa i korthet refererade uttalanden

vill diakonistyrelsen endast nämna:

1) att det för närvarande är synnerligen

vanskligt att över huvud med visshet uttala

sig om nämnda lagstiftnings verkningar på ifrågavarande

områden, då det är omöjligt att avgöra,

vad som orsakas av arbetslösheten och

vad som beror på bestämmelserna om arbetstidens

begränsning. Därtill kommer, att den

tid, under vilken 8-timmarslagen ägt gällande

kraft, är allt för kort för att säkra iakttagelser

därunder skulle ha kunnat göras;

2) att det dock — så långt som iakttagelser

kunnat göras — visat sig mycket

olika verkningar i olika fall, varför ett allmänt

svar ej giver utrymme åt de skiftande erfarenheterna.

Måhända visar olikheten, att i denna

fråga — liksom i andra jämförliga — en individualisering

av lagen kunde vara befogad.

Orsakerna till denna olikhet torde böra sökas

i olika karaktär på olika trakter och samhällen,

yrken och åldrar; i de mer eller mindre omfattande

och lämpliga åtgärder, som vidtagits

för att bereda tillfällen till ett gott utnyttjande

av ökad fritid m. m.; samt

3) att dels många ogynnsamma följder enligt

allmän erfarenhet måste påpekas, vartill

framför allt hör skadlig sysslolöshet och tygellöshet

i ungdomens nöjesliv; dels att avsevärda

vinster i vissa fall synas kunna uppvisas.

Detta synes särskilt gälla

a) i fråga om hemmen, där från många håll

betygats, att den ökade fritiden gjort samvaron

mindre nervös och givit tillfällen — mångenstädes

väl utnyttjade — till biträde i hemmens

angelägenheter; detta gäller närmast de gifta

arbetarna;

b) i sådana fall, där arbetsgivaren håller arbetarna

med boställen, av vilkas avkastning

arbetarfamiljen till icke oväsentlig del skall

livnära sig; därvid har den ökade fritiden givetvis

varit till stort gagn; samt

c) beträffande den grupp — tyvärr allt för

ringa — som hyser intresse för kunskapers

inhämtande och förädlande samvaro, och som

genom den ökade fritiden vunnit ökade tillfällen

därtill.

Till sist vill diakonistyrelsen med all kraft

betona vikten av att, särskilt vad ungdomen

angår, den ökade fritiden utfylles med god och

vederkvickande sysselsättning och höra alla sedliga

krafter i samhället därför göra allt för

att utnyttja de tillfällen den ökade ledigheten

erbjuder och genom positiva insatser motarbeta

icke önskvärda följder.

Det visar sig nogsamt, att de frivilliga tillfällena

till undervisning och goda nöjen ej

tillräckligt tillvaratagas. Därför torde för ung
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

domens vidkommande dels obligatorisk ytterligare

utbildning, dels för dess förvärvsarbete

och framtid betydelsefulla kurser metodiskt

anordnas.

Stockholm i juni 1922.

På diakonistyrelsens uppdrag:

Gustaf Kyhlberg.

Social sekreterare hos svenska kyrkans

diakonistyrelse.

7. Arbetarnas bildningsförbund.

A. Huvudorganisationen.

Till socialstyrelsen.

Socialstyrelsen har i skrivelse i april d. å.

anmodat arbetarnas bildningsförbund att avgiva

yttrande angående verkningarna av den

från och med 1920 gällande lagstiftningen om

arbetstidens begränsning, särskilt beträffande

den ökade fritidens användning. Då givetvis

förhållandet mellan arbetstidens förkortning

och arbetarnas deltagande i det fria bildningsarbetet

är av stor betydelse för förbundets

verksamhet och alltid av dess ledning följts

med stort intresse, anse vi oss böra utöver

vad som å det anvisade formuläret är möjligt,

redogöra för vår erfarenhet angående denna

fråga.

Först vilja vi med bestämdhet framhålla, att

en lämplig avvägning emellan arbetstid och

fritid är den viktigaste förutsättningen för en

framgångsrik bildningsverksamhet bland arbetarna.

En organisation, som har till uppgift

att arbeta för ökat deltagande i bildningsarbetet,

kan ej med tillräckligt eftertrycka gitera

för fritidens användning till ett planmässigt

självbildningsarbete, om denna fritid är för

kort, och om den det gäller blivit så uttröttad

av ett allt för långt förvärvsarbete, att han ej

är mottaglig för sådan agitation. I och med

arbetstidens förkortning har det sålunda blivit

möjligt för A. B. F. — detta gäller så väl dess

centralledning som de olika arbetarorganisationernas

styrelser — att på ett betydligt

intensivare sätt än förut bland sina medlemmar

framhålla nödvändigheten av kulturell verksamhet.

Som ett påtagligt resultat av den

nya lagen om arbetstidens begränsning kan

alltså inregistreras ett betydligt ökat intresse

28—222SB 3.

för bildningsarbetet bland de olika arbetarorganisationernas

styrelser. Utom den agitation

och instruktion, som bedrivits av arbetarnas

gemensamma, speciella bildningsorganisation,

A. B. F., ha de olika fackorganisationernas styrelser

genom cirkulär och artiklar i de olika

fackorganen uppmanat sina medlemmar att

använda den ökade fritiden till självbildningsarbete;

liksom också organisationerna i allt

större utsträckning anslagit medel till bokinköp,

föreläsningar, studiecirklar, korrespondensundervisning,

folkhögskolekurser o. s. v.

I vad mån denna intensivare agitation och

detta ökade intresse från de olika styrelsernas

sida också motsvaras av ett ökat aktivt deltagande

i bildningsarbetet av arbetarna själva

och huruvida sålunda den förkortade arbetstiden

verkligen varit av betydelse för arbetarnes

självbildningsarbete, torde efter endast två

arbetsårs erfarenhet vara för tidigt att med

bestämdhet yttra sig om. Av nedanstående

statistik liksom av A. B. F.:s verksamhetsberättelse

i övrigt framgår emellertid, att arbetarnas

aktiva deltagande i bildningsarbetet högst betydligt

ökats från och med arbetsåret 1919—20,

d. v. s. samtidigt med att 8-timmarslagen trätt

i kraft. Visserligen skulle detta hastiga uppsving

möjligen kunna vara rent tillfälligt eller

bero på den ökade agitationen. Det är dock

svårt att komma ifrån, att det skulle sammanhänga

med och framför allt bero på den förkortade

arbetstiden.

Vad studiecirlcelverJcsamheten angår, har antalet

verksamma cirklar under de sex första

arbetsåren 1912—19 ökats med i medeltal 76

studiecirklar per år (största ökningen 1916—17

var 97 cirklar), under det ökningen arbetsåret

1919—20 var 296 och arbetsåret 1920—21

286. Antalet aktiva medlemmar i studiecirklarne

visade likaledes en jämn stegring från

1912—U) med i medeltal 993 medlemmar per

år, under det antalet 1919—20 ökade med

4,511 medlemmar och 1921—22 med 4,243

medlemmar. Vad bokförvärvsbeloppen angår,

är i detta sammanhang av intresse den del

därav, som utgöres av lokala tillskott, ej vad

som tillskjutits av stat, landsting och A. B. F.

Under åren 1912—19 ökades i genomsnitt de

opaginerad Kontrollera mot PDF

*32

Arbets-

året

Antal

bibliotek

Antal

verk-

samma

cirklar

Antal

med-

lemmar

Bokförvärv, kronor

Lokala

tillskott

A. B. F:s

bidrag

Statsbidrag

Landstings-

bidrag

Inalles

1912—13

Öl

57

785

1,664-21

1,589-60

_

3,253-81

1913—14

113

134

1,824

4,235-51

3,105-76

—

—

7,341-27

1914—15

155

198

2,648

5,213-67

3,291-09

3,425-54

—

11,930-30

1915—16

206

258

3,134

6,59019

4,302-96

4,192-29

266’15

15,351-59

1916—17

261

326

4,010

10,557-08

5,288-57

5,579-65

29506

21,720-36

1917—18

304

423

5,535

13,121-71

3,442-30

7,976-32

1,588-87

26,129-20

1918—19

358

515

6,741

15,949-32

3,615-37

8,269-50

1,660-50

29,494-69

1919—20

425

811

11,252

28,449-64

4,714-76

10,612-59

4,533-45

48,310-44

1920—21

491

1,097

15,495

48,18578

2,107-61

16,479-54

9,441-72

76,214-55

S:a

—

—

—

133,907 11

31,457 92

56,535-43

17,785-76

239,746 21

lokala tillskotten med kr. 2,380''8 6 per år

under det ökningen 1919—20 var kr. 12,500-32

och 1920—21 kr. 19,736''14. Arbetsåret 1921

—22, som ännu ej avslutats, har att uppvisa

liknande ökning som de bägge sista åren.

Också föreläsningsverlcsamheten uppvisar ett

motsvarande uppsving arbetsåret 1919—20.

Under det att antalet anordnade föreläsningar

under åren 1912—19 varierade mellan 151

och 425, anordnades arbetsåret 1919—20 icke

mindre än 1,271 föreläsningar, d. v. s. verk
-

samheten blev i ett slag 3-dubblad. Under

de bägge sista åren bar verksamheten ej ytterligare

nämnvärt ökats — 1920—21 anordnades

1,322 föreläsningar och 1921—22 omkring

1,200 föreläsningar — beroende framför allt på

att arbetarnes lokala tillskott under arbetslösheten

i avsevärd grad minskats.

Vad de olika fackförbundens bildningsarbete

angår, sammanfaller dess utveckling, såsom av

verksamhetsberättelsen framgår, i allmänhet med

A. B. F.:s.

Arbetsåret

Antal

platser

Antal

före-

läsnings-

serier

Antal

föreläs- j

ningar j

1

Antal

före-

läsare

Antal

åhörare

i medel- tal

Kostnader

(ej lokala

kostnader)

A. B. F.:s

bidrag

Statsanslag j

I 1912—13 ....

17

30

151

7

70

1,898-85

772-85

j 1913-14 ....

48

112

501

21

100

7,480-80

4,350-80

1 1914—15 ....

28

45

173

13

70

3,249-20

1,879-20

—

j 1915-16 ....

54

74

282

23

108

5,282-75

2,848-75

—

1916—17 ....

35

63

240

18

102

4,66695

2,591-95

—

1917—18 ....

46

61

264

14

116

6,191-26

3,506-26

—

1918-19 ....

88

106

425

26

91

14,560-50

8,285-30

—

1919-20 ....

222

315

1,271

53

107

39,628-26

11,753-26

11,25000

1920—21 ....

229

329

1,322

63

106

46,946-24

8,696-24

15,250"00

S:a

—

—

4,629

—

—

129,904 81

44,684-61

26,50000

opaginerad Kontrollera mot PDF

*33

Av särskilt intresse är att anmärka, att det

inom sådana organisationer, där arbetarna ej

fått sina arbetsförhållanden förbättrade genom

lagen av 1919, visat sig omöjligt att få i gång

någon mera omfattande bildningsverksamhet.

Så är t. ex. fallet inom sv. gruvindustriarbetareförbundet,

vars medlemmar i och med

lagens tillämpning fått vissa tidsförmåner (måltidsraster,

upp- och nedfart i gruvorna o. s. v.)

indragna och därigenom den förutvarande ledigheten

förkortad. Trots ivriga försök har ej en

enda studiecirkel här kunnat äga bestånd under

någon längre tid, och ej heller har någon

nämnvärd föreläsningsverksamhet ägt rum.

Inom vissa organisationer, vars medlemmar

fått arbetstiden förkortad genom 8-timmarslagen,

är arbetet förlagt till sådana tider på

dygnet, att ett planmässigt deltagande i bildningsarbetet

är mycket svårt att ordna. Så är

t. ex. fallet bland hotell-och resturangpersonalen,

postmännen, telegraf- och telefonarbetarne, vilkas

arbete ofta är förlagt till kvällarna, d. v. s.

under den tid då folkbildningskurser i allmänhet

äro anordnade och då kursledare lämpligen

kunna erhållas. Samma svårigheter uppstå

givetvis också, då nattarbete förekommer eller

där arbetstiden är obestämd ooh fördelad över

hela dygnet. Trots dessa svårigheter har dock

även bland de nu nämnda arbetsgrupperna

under de bägge sista åren aktningsvärda försök

gjorts att under fritiden anordna bildningsverksamhet

av olika slag.

Som slutomdöme torde sålunda kunna sägas,

att ett bestämt samband synes råda emellan

längden av arbetarnas fritid och deras deltagande

i de fria bildningsarbetet, samt att de

svenska arbetarna visat sig väl inse nödvändigheten

av att använda den genom 1919 års

lagstiftning ökade fritiden till ökat självbildningsarbete.

Brunnsvik, Sörvik i juni 1922.

För arbetarnas bildningsförbund

Yngve Hugo.

B. Stockholmsavdelningen.

Till socialstyrelsen.

Intresset för bildningsarbetet har under de

senare åren inom A. B. F.:s stockholmsavdel
-

ning stått i ständig utveckling och vi emotse

med bestämdhet en mycket stark ökning till

kommande termin. Men det är för tidigt att

nu fråga efter 8-timmarsdagens verkningar.

Dess verkningar komma icke att kunna konstateras,

förrän vi få genomleva några i ekonomiskt

avseende normala år. Krigs-, kris- och

arbetslöshetsperioderna göra det omöjligt att nu

få fram ’ ett rätt bedömande, ty det kan ju

ifrågasättas, om ej dessa kriser äro värre fiender

till bildningarbetet än den långa arbetstiden.

Den ökning i intresset, som vi kunnat

konstatera, kan likaså väl ha sitt upphov i att

tiden kräver en medborgarbildning, som man

måste skaffa sig, även om man har lång arbetstid.

Med hälsning

för arbetarnas bildningsförbunds stockholmsavdelning

Carl Landelius.

8. Domnarvet-Borlänge husmodersförening.

Föreningen uppdrog vid sammanträde den

17 maj 1922 åt styrelseledamoten fru Elsa K.,

gift med järnverksarbetaren O. K., Bergslagsbyn,

Borlänge, att besvara socialstyrelsens förfrågning

beträffande punkt c i bifogade cirkulär

(1: b). Då svaret skulle förlora på ett

sammandrag, bifogas det i oförändrat skick.

Domnarvet-Borlänge husmodersförening.

1) Att den kortare arbetstiden inverkar fördelaktigt

på hemlivet är tydligt, då familjefadern

därigenom får mera tid att ägna sig åt

familjen. Den förut tillämpade långa arbetsdagen,

då mannen oftast måste vara borta från

hemmet 11—12 timmar om dagen, hade till

följd att verkligt hemliv ej var att tala om.

Barnen, särskilt de mindre, sovo, då han lämnade

hemmet, och sovo åter, när han kom hem.

Fader och barn fingo därför få tillfällen att

vara tillsammans och i barnens fostran

kunde han ej nämnvärt deltaga. Hustrun fick

då ensam sköta alla hemmets göromål, enär

mannen efter den långa arbetsdagen vanligen

var uttröttad vid sin hemkomst. Med 8-timmarsdagens

införande har hemlivet fått en

annan prägel. Visserligen har från den kortare

arbetsdagens motståndare gjorts mycket

opaginerad Kontrollera mot PDF

*34

för att göra lagen illusorisk, t. ex. genom införande

av onödiga måltidsraster o. d., som

hålla arbetaren kvar på arbetsplatsen 9—10

timmar, beroende på om han har sitt hem i

närheten eller om han måste stanna på arbetsplatsen

under måltidsrasterna. Men de timmar

av ökad fritid arbetaren fått ha dock i

allmänhet kommit hemmet till godo utöver

det, att det lättat hans stämning av grå enformighet

och bringat en något ljusare livssyn.

Genom mera tid till samvaro med barnen lära

de ömsesidigt bättre känna och hava glädje av

varandra. Fadern kan mera leda och lära sonen

i nyttiga ting. Genom mera samvaro av

hela familjen blir det givetvis mera trevnad i

hemmet, vilket även motverkar barnens lust

att söka sig nöjen utom hemmet. Hustrun

kan numera få hjälp av mannen med tyngre

sysslor och med barnens tillsyn, så att även

hon får en fristund någon gång.

2) Även intresset för bättre bostadsförhållanden

synes ha stigit med införandet av kortare

arbetsdag, men som möjligheten att ernå

bättre bostadsförhållanden är beroende av de

ekonomiska betingelserna, så blir det hos de

flesta blott en from önskan.

Ett hittills ganska obeaktat intresse har den

kortare arbetsdagen medfört, nämligen lusten

till hemarbete för mannen. Härmed följer då

en önskan efter ett litet verkstadsrum, där han

kan utföra de arbeten han har lust och fallenhet

för, såsom t. ex. snickeri, metallslöjd o. s. v.

Exempel gives, där mannen på sin längre fritid

förfärdigat en stor del av vad han behövt

för bosättning.

3) Intresset för eget hem och egen trädgårdstäppa

har även, trots de för mannen så

osäkra arbetsförhållandena, ökats med den ökade

fritiden. Det är ett glädjande förhållande, att

många arbetare, som förr ej synts haft vare

sig tid eller lust att syssla med trädgårdsskötsel,

efter 8-timmarsdagens införande med liv

och lust ägna sin fritid åt sådant arbete. Särskilt

i ögonen fallande är detta förhållande

med dem, som lyckats förskaffa sig eget hem

med en jordbit till. De produkter, som sålunda

frambringas, bli ett värdefullt tillskott i

hushållet och samtidigt bringa de ökat intresse

och skaparglädje åt odlaren. Den trevnad,

som blommor och prydnadsbuskar ge åt det

egna hemmet, är i hög grad ägnad att binda

familjefadern fastare vid hemmet och motverka,

att fritiden användes till uteliv.

9. Stockholms elektricitetsverk.

I stort sett har arbetstidslagen i Stockholm

nedbringat den ordinarie arbetstiden från 51

timmar till 48 timmar per vecka, enär de nedsättningar,

som gjordes närmast före lagens

antagande, äro att anse som en förskottering.

Denna sänkning av arbetstiden har dragit med

sig ökad kostnad för den elektriska energiens

alstring, föranledd dels av större personalutgifter

för driften och dels av minskad utnyttjningstid

för verken, varigenom de fasta kostnaderna

måste fördelas på en proportionsvis

lägre förbrukning. Denna ökning i produktionskostnaderna

har naturligen funnit sitt uttryck

i höjda tariffer, men oavsett detta har

den avkortade arbetstiden för industrikonsumenter,

som köpa sitt energibehov efter rationella

tariffer, medfört en ytterligare fördyring

av energien, beroende på att en rationell tariff

leder till ett högre pris vid lägre utnyttjningstid.

Till belysning härav må,framhållas följande.

Stockholms elektricitetsverks nuvarande tariff

för trefasenergi, levererad till större abonnenter,

har, om den i detta sammanhang oväsentliga

kolklausulen utelämnas, följande lydelse:

En fast årsavgift av 4,000 kr. + en årlig

effektavgift av 80 kr. per maximalt uttagen

kilowatt + en avgift av 2 öre per förbrukad

kilowattimme.

Följande exempel äro beräknade för en

abonnent, som vid 57 timmars arbetstid per

vecka hade en maximalbelastning av 100 kw.

och en utnyttjningstid av 2,000 timmar perår,

d. v. s. en förbrukning = 2,000 timmar X

100 kw. = 200,000 kw. per år. Under dessa,

förhållanden beräknas årskostnaden sålunda:

Den fasta årsavgiften ..... 4,000: —

Effektavgift: 100 kw. å 80: — . . 8,000: —

200,000 kw. å 2 öre...... 4,000: —

Kronor 16,000: —,

motsvarande ett genomsnittspris av 8 öre per

förbrukad kw.

opaginerad Kontrollera mot PDF

35

Vid övergång till 48 timmars arbetstid antages

först, att abonnenten söker upprätthålla

samma produktionskvantitet som förut. Antalet

arbetare och maskiner måste då ökas i

omvänd proportion till arbetstidens minskning,

d. v. s. till 57/48 X 1 = 1''1875. I samma

proportion växer naturligen även maximalbelastningen,

som sålunda blir 118''7 5 kw., varemot

antalet förbrukade kw. förblir detsamma,

enär produktionskvantiteten är densamma. Års
-

kostnaden beräknas nu sålunda:

Den fasta årsavgiften...... 4,000: —

Effektavgift: 118''75 kw. å 80:— 9,500: —

200,000 kw. å 2 öre...... 4,000: —

Kronor 17,500: —,

motsvarande ett genomsnittspris av 8’7 5 öre

per kw.

Om däremot abonnenten icke finner anledning

tillöka sitt bestånd av arbetsmaskiner och

sålunda efter övergång till 48 timmars arbetstid

fortsätter sin produktion med samma antal

arbetare, blir naturligen maximalbelastningen

densamma, men, då arbetskvantiteten minskas

till 48/57, minskas även det förbrukade antalet

kw. och reduceras sålunda till 168,400 kw. per

år. Årskostnaden för den elektriska energien

beräknas under denna förutsättning sålunda:

Den fasta årsavgiften...... 4,000: —

Effektavgift: 100 kw. å 80:— . 8,000: —

168,400 kw. å 2 öre...... 3,368: —

motsvarande

per kw.

Kronor 15,368

medelkostnad av 9''13

ore

Vid den först gjorda förutsättningen har sålunda

arbetstidens inskränkning medfört en

fördyring av energien av 9''4 % och vid den

sist gjorda förutsättningen, som under de rådande

depressionsförhållandena torde äga största

sannolikheten, medfört en fördyring av 14''i %.

Resultatet av arbetstidens inskränkning har

sålunda, vad energikostnaden beträffar, blivit

dels förhöjda tariffer för energiens tillhandahållande,

dels därutöver ett avsevärt fördyrande

av energien därigenom att energiabonnenten

sämre kan utnyttja en rationell tariffs möjligheter

till erhållande av billig energi.

Stockholm den 16 maj 1922.

Aug. Decker.

10. Svenska arbetsgivareföreningen.

Till socialstyrelsen.

I anledning av Kung! Maj:ts uppdrag åt

Eder att verkställa en allsidig utredning rörande

verkningarna av den från och med den

1 januari (resp. 1 juli) 1920 gällande lagstiftningen

om arbetstidens begränsning haven I

anmodat svenska arbetsgivareföreningen att

till Eder avgiva yttrande i ärendet, och får på

grund härav föreningen med ledning i väsentliga

delar av speciella yttranden från de till

föreningen anslutna yrkesförbunden anföra följande.

Föreningen vill först fästa Eder uppmärksamhet

på att den tid, som förflutit sedan den

ifrågavarande lagstiftningen trädde i kraft, är

den minst lämpliga tidsperiod, som kan tänkas,

för att erhålla en objektiv utredning om

verkningarna av lagen. Denna period innefattar

en tidrymd av de mest exempellösa

kastningar från hög- till lågkonjunktur. De

av Eder angivna förutsättningarna för undersökningen

äro, att uppgifterna böra avse i

»görligaste mån normala förhållanden». Kasta

vi en blick på huru förhållandena varit under

de tider, som lagen tillämpats, synes det oss

omöjligt få fram inom någon enda industri av

betydenhet sådana förhållanden, som svara

mot Edra förutsättningar. Första halvåret 1920

visar en fortsatt högkonjunktur i samma utsträckning

som närmast föregående år, men

detta gynnsamma ekonomiska läge blir emellertid

hastigt omkastat på hösten 1920 genom

den då inträdande industriella depressionen,

vars förödande verkningar ännu fortfara. Därtill

kommer, att just 8-timmarslagens genomförande

i ett par av våra viktigaste industrier

framkallade långvariga arbetsstridigheter under

första halvåret 1920. Då några normala förhållanden

sålunda icke ägt rum under den

tid undersökningen avser, är man alltså för

att ernå det av Eder önskade målet hänvisad

till att i större eller mindre grad lita till blotta

förmodanden i stället för fakta. Värdet av en

undersökning på dylik basis måste bliva mycket

problematiskt. Vidare kunna vi icke underlåta

att påpeka, hurusom den tid, vilken så väl

de enskilda delägarna i föreningen som de

opaginerad Kontrollera mot PDF

*36

olika förbunden haft på sig att besvara de

olika frågeformulären, varit allt för snävt tilltagen.

Särskilt angeläget hade det synts oss,

att resp. förbund hade beretts längre tid för

svarens avgivande för verkställande såvitt möjligt

av ingående utredningar angående angivna

lags verkningar på skilda områden inom den

svenska industrien. Nu ha tyvärr endast ett

fåtal förbund haft tillfälle ingå på en mera

allsidig utredning utöver de i formulären angivna

generella frågorna. Det vill dock synas

oss, som om det bort vara av värde, att i den

mån det varit möjligt få veta, vad huvudsammanslutningar

inom skilda industrier hava

för erfarenheter om lagens verkningar.

Emellertid ha de olika yrkesförbunden, så

gott det inom den begränsade tidrymden låtit

sig göra, sökt klarlägga lagens verkningar inom

de olika industrierna.

Med bestämdhet kan påstås, att lagen blivit

fullt lojalt genomförd i samtliga industrier.

Några fall av obstruktion mot den nya lagstiftningen

hava icke kommit till vår kännedom.

En annan sak är att i enlighet med

lagens bestämmelser i vissa fall, där det för

arbetets behöriga gång visat sig vara oundgängligen

nödvändigt, lämnats dispenser för

vissa arbetare eller viss arbetargrupp. Så ha

inom sågverksindustrien dispenser lämnats för

vakter samt arbetare, vilkas arbete varit av

sådan beskaffenhet, att det icke kunnat förläggas

till bestämda tider, t. ex. reparatörer,

timmeremottagare m. m. I de fall, då under

1920 gjorts framställningar om undantag från

lagens tillämpning vid flottningsföreningarnas

skiljeställen, har dylikt medgivande lämnats

av arbetsrådet. Inom verkstadsindustrien ha

jämväl dispenser förekommit för vakter, kuskar

och chaufförer, maskinister och smörjare,

städare samt resemontörer. I textilindustrien

ha ett fåtal dispenser förekommit i sådana fall,

då ett spinneri varit för litet för att tillgodose

behovet av garn inom ett tillhörande väveri.

Likaledes har undantag givits för brännare

inom kalk- och tegelbruken samt för vid ugnar

och cementkvarnar sysselsatta arbetare inom

cementindustrien. Jämväl inom industrien för

framställning av järn har längre arbetstid

medgivits för hyttor, martinverk och en del

ugnar. I Stockholm har inom tryckerierna

medgivits dispens med avseende å övertidsarbetet

för riksdagstryck. För pappersindustrien

har dispens medgivits för vissa reparationsarbeten.

Beträffande pappersmasseindustrien

har medgivande om längre arbetstid lämnats

betr. kalkbrännare och kraftstation smaskinister.

Vidkommande det s. k. 19:de skiftet, d. v. s.

50 2/s arbetstimme pr man och vecka, har

medgivits dispenser under åren 1920 och 1921

vid ett fåtal sulfit- och sulfatfabriker samt

vid vissa träsliperier. För år 1922 ha 11

sulfatfabriker erhållit tillstånd att använda det

19:de skiftet under tiden Vi—30/4 samt 1/io-—

sl/i2. Ett tiotal sliperier ha likaledes erhållit

dispens rörande 19:de skiftet, gällande hela

året. Inom bryggerierna har varudistributionen

förklarats ligga utanför lagens tillämplighet.

Den omfattning, de medgivna dispenserna

utgöra, torde endast kunna uppskattas till

några få procent av hela arbetarantalet inom

angivna industrier. Medan i en del andra

länder, där 8-timmarslagen genomförts, man i

väsentlig mån neutraliserat dess verkningar

genom ett system av licenser, har hos oss

alltså lagen i stort sett fått gälla orubbad

inom hela det område, för vilket den avsetts.

Beträffande förkortningen av arbetstiden har

denna givetvis varit av olika längd. Vid lagens

ikraftträdande varierade arbetstiden väsentligt

inom de olika industrierna. Så var vid

lagens ikraftträdande vid ett fåtal industrier

så väl den avtalsenliga som den faktiska arbetstiden

bestämd till 60 timmar pr vecka. I

déssa fall utgör arbetstidsminskningen 20 %.

I andra industrier åter fanns en arbetstid av

57, 56, 54 och 51 timmar pr vecka, vadan

här reduktionen blivit i samma proportion

mindre. Inom endast en industri av betydenhet,

nämligen tryckeriindustrien, fanns vid

lagens tillkomst en överenskommen arbetstid

av 48 timmar pr vecka.

I vad mån den lagfästa arbetstidsinskränkningen

i allmänhet föranlett en utökning av

arbetarantalet kan för flertalet industrier icke

exakt bedömas. Denna frågas besvarande

sammanhänger på det intimaste med den ovan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

;i7

nämnda kastningen mellan hög- och lågkonjunktur,

som varit rådande under de senaste

åren. Om inom en näringsgren arbetarantalet

väsentligt ökats under första halvåret 1920,

är det omöjligt att utan en specialundersökning

för varje arbetsplats avgöra, i vad mån

denna ökning berott på ökad omsättning eller

på den minskade arbetstiden. Lika litet kan

man, där ingen eller endast en mindre höjning

av arbetarantalet ägt rum, därav sluta

sig till att 8-timmarslagens genomförande icke

medfört behov av ökad arbetskraft. Inom

flera industrier, där den förkortade arbetstiden

medfört behov av ökad arbetskraft, kunde

detta behov icke tillgodoses, vare sig därför

att arbetarbrist var rådande eller därför att

man icke genast kunde i erforderlig grad utbygga

fabrikerna eller skaffa nya arbetarbostäder.

Emellertid finnas för vissa viktigare industrier

uppgifter om kastningarna i arbetarantalet

under kristiden och den sannolika anledningen

därtill. Så visar det sig, att inom

textilindustrien under åren 1917—1918 och

1920—1921 en avsevärd reducering skett av

arbetarstyrkan på grund av driftstagnation, beroende

på svårigheter att inforsla till landet

erforderligt ■ råmaterial. Att arbetarantalet

under de sistnämnda åren icke ökats beror sålunda

icke på att 8-timmarslagen ej medfört

behov av ökad arbetskraft. En av Sveriges

textilindustriförbund företagen undersökning

över arbetarantalet vid 140 företag utvisar,

att arbetarantalet den Vfi 1913 var 26,531 och

den V6 1920 motsvarande arbetarantal 27,032.

Inom sågverksindustrien inträdde en avgjord

minskning i exporten under sista halvåret

1920. Därigenom blevo 1921 års lagerbehållningar

osedvanligt stora. Under 1921 måste

på grund av omöjligheten att avsätta trävaror

i normal utsträckning arbetet i hög grad inskränkas.

Detta har medfört en avsevärd

sänkning av arbetarantalet under det normala

för senare delen av år 1920 och för hela år

1921. Arbetarantalet hos sågverksförbundets

medlemmar var 1919 c:a 23,000, 1920 e:a

25,000 och 1921 c:a 18,000. ökningen 1920

torde till huvudsaklig del vara att tillskriva

verkningarna av lagen, och det torde på goda

grunder kunna antagas, att om driften 1921

varit normal, en avsevärd utökning av arbetarantalet

måste äga ruin, minst till det antal,

som 1920 uppvisar. Jämväl pappersbruksindustrien

och pappersmasseindustrien uppvisa

en betydande ökning av arbetarantalet under

1920, i förra fallet med c:a 23 % för hela

industrien och i senare fallet med c:a 20 %.

Inom den mekaniska industrien måste man

jämväl, för att i görligaste mån hålla produktionen

uppe i vad den tidigare varit, söka utöka

arbetarantalet. Därvid visade det sig,

att eu ökning av arbetarantalet för många

verkstäder skulle medföra väsentliga kapitalutlägg

för nyanskaffning av maskiner, utvidgning

av anläggningar, uppförande av bostäder

etc. Särskilt uppförandet av nya bostäder i

erforderlig utsträckning skulle ha kräft avsevärd

tid samt inneburit ytterst betungande

utgifter för vederbörande verkstäder. Emellertid

visade det sig, att utökningen av arbetarantalet,

där detta ifrågasatts, i de flesta fall

var omöjligt redan på den grund, att arbetare

icke funnos att tillgå. Särskilt under första

hälften av 1920 var bristen på arbetare, framför

allt yrkeskunniga sådana, utomordentligt

stor. Även inom järnbruksindustrien har vid

martinverk och en del valsverk arbetsstyrkan

måst utökas genom tillsättande av ett nytt

skiftlag, d. v. s. med omkring 50 %. Också

i övrigt skulle väsentliga ökningar måst företagas,

därest icke depressionen kommit emellan.

Även inom den s. k. Eskilstunaindustrien

visade det sig vid lagens tillkomst omöjligt

att anskaffa tillräckligt antal yrkeskunnigt

folk. Inom husbyggnadsindustrien och densamma

närliggande yrken har ända sedan

1915 rått onormala förhållanden. Under samtliga

åren 1915—1921 har husbyggnadsverksamheten

legat betydligt under 1912—1914

års nyproduktion. Till depressionen inom

dessa fack ha jämväl bidragit de synnerligen

svårartade lönekonflikter, som rätt under åren

1916—1920. På dessa grunder kan därför

sägas, att någon större efterfrågan på arbetskraft

i dessa fack icke förekommit.

Ehuru sålunda på grund av de rådande

exceptionella förhållandena icke med några

opaginerad Kontrollera mot PDF

*38

siffror kan styrkas, i vad mån 8-timmarslagens

genomförande faktiskt medfört behov av ökat

arbetarantal för den svenska industrien, har

likväl erfarenheten redan givit vid handen —

vad som också före lagens antagande från sakkunnigt

håll framhölls — att en dylik lagstiftning

under normala förhållanden måste

medföra en väsentlig ökning av arbetarstammen

— från flera industrier uppgivas 15—20 % —

om industriens produktion skall kunna hållas

uppe.

För att kunna möta det ökade kravet på

utökad arbetskraft ha vissa delar av industrien

måst övergå från ett skift till två skift

eller från två till tre skift. Detta gäller i

huvudsak pappers- och pappersmasseindustrierna

samt järnbruksindustrien. På en del

håll har skiftgång måst anordnas för reparationsarbetare,

elektriker m. fl. till följd av den

inskränkta arbetstiden. Inom pappersmasseindustrien

har den avtalsenliga arbetstiden i

renserierna med två skift om nio timmar

måst på flera ställen omläggas till treskiftgång,

vilken medfört förutom ökning av arbetarantalet

även en effektiv arbetstid av endast 45

timmar pr vecka. För måltidsraster och stålskiftning

måste nämligen renserierna stanna

minst Va timme pr skift. Inom järnbruksindustrien

har man vid martinverken, valsverk,

lancashireverk samt en del hyttor måst utöka

arbetet till 3 skift. Inom sågverksindustrien

användes under högkonjunkturen 1920 2-skiftarbetet.

På grund av depressionen har under

1921 skiftarbete icke förekommit. Inom den

mekaniska industrien har skiftarbete icke förekommit.

Inom textilindustrien har på grund

av arbetarskyddslagen och lagen om förbud

för användning av kvinnor i nattarbete något

skiftarbete icke förekommit. För byggnadsindustrien

och densamma närliggande fack har

aldrig skiftarbete förekommit. Likaledes förekommer

skiftarbete icke i skoindustrien, skrädderifacket

m. fl. I tryckerierna däremot har

det å vissa arbetsplatser varit brukligt, men

på grund av depressionen icke tillämpats i

någon större utsträckning.

Beträffande den nya arbetstidens förläggning

synes i allmänhet de träffade överens
-

kommelserna ha tagit sikte på att fördela inskränkningen

på tiden för arbetets början och

slut. I stort sett kan sägas, att arbetstidens

början är förlagd till kl. 6''3o å 7 f. m. samt

dess slut till 4''3o å 5 e. m. Undantag härifrån

finnas. Så har t. ex. på vissa orter arbetstidens

början satts till kl. 7‘3 0, varvid

frukostrast icke förekommer. Antalet måltidsraster

varierar betydligt inom industrien.

I allmänhet kan sägas, att inom storindustrien

endast en rast (middags-) förekommer. I den

mindre industrien och särskilt inom byggnadsindustrien

förekommer som regel två raster.

De på olika håll förekommande s. k. kafferaster,

som togos vid sidan av avtalet, ha nog

på de flesta håll numera borttagits. Det torde

vara självklart, att den ansvariga ledningen

har för att erhålla så effektiv arbetstid som

möjligt måst se till, att genom kontrollåtgärder

tvinga arbetarna att noga iakttaga tiden

för arbetets början och slut jämte tiderna för

i avtalen fastställda måltidsraster samt att

förhindra tagandet av icke medgivna raster.

Att den förkortade arbetstiden skulle lett

till bättre utnyttjande av arbetskraften eller

anläggningen t. ex. genom bättre anordning av

arbetet och dess ledning, genomförande av

Taylorsystem eller dylikt, lärer icke kunna påvisas.

Det s. k. Taylorsystemet torde knappast

hava kommit till användning inom den

svenska industrien.

Lika litet kan konstateras, att arbetstidsbegränsningen

givit anledning till att de tekniska

hjälpmedlen utvecklats till större prestationsförmåga.

För en god ekonomisering måste

det alltid vara arbetsledningen angeläget att

söka vidtaga förbättringar i arbetsmetoderna,

och arbetet därmed har självfallet fortgått

även efter arbetstidslagens ikraftträdande. Huruvida

de förbättringar, som i sådant avseende

genomförts, kunna skrivas på arbetstidslagens

konto, torde vara problematiskt. De hade

sannolikt blivit gjorda utan denna, ty i detta

avseende spela konkurrenssynpunkterna största

rollen. Snarare kan sägas, att lagen lagt hinder

i vägen för ett fullt eller ett förbättrat

utnyttjande av den tekniska arbetskraften. Så

har t. ex. borttagandet av det 19:de skiftet

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

inom pappcrsmasseindustrien medfört, att vatten

måst gå förbi utan användning eller kraft betalas,

utan att kunna utnyttjas, vilket måste

medföra väsentlig produktionsminskning och

förlust.

Ej heller torde lagen haft någon betydelse

för förändringar i avlöningsmetoderna. Ackordsoch

tonlön torde användas i ungefär samma

omfattning nu som före lagens tillkomst.

Däremot synes lagen för vissa industrier

ha medfört väsentliga kostnader för nya bostäder

för det ökade antalet arbetare.

Beträffande frågan i vad mån arbetstidsbegränsningen

anses ha inverkat fördyrande

på produktionskostnaderna är detta ett av de

svåraste problemen att med tillräcklig noggrannhet

besvara.

Enstämmigt anses från alla tillfrågade industrier,

att produktionskostnaderna väsentligt

fördyrats. Att angiva någon exakt siffra över

denna fördyring är så mycket svårare, som

det på grund av de senaste årens omfattande

konjunkturväxlingar . knappast är möjligt att

jämföra förhållandena under de olika åren

så väl under tiden närmast före lagen som

efter densamma. Härigenom försvåras en objektiv

analys, huru stor del av fördyringen,

som förorsakats av arbetstidslagen, och huru

stor del, som föranletts av andra omständigheter.

Den knappa tid, som stått de

olika förbunden till förfogande för besvarandet

av frågorna, har även omöjliggjort en mera

omfattande undersökning i frågan. Från vissa

förbund har dock utredning i frågan verkställts.

Så visar en av Sveriges pappersbruksförbund

gjord undersökning, att ökningen av

kostnaden pr ton tidningspapper vid ett större

pappersbruk år 1920 varit för så väl de rörliga

som fasta kostnaderna 8‘4 % som direkt följd

av 8-timmarslagen. En annan av förbundet

gjord undersökning rörande de ökade kostnaderna

på grund av lagen pr ton högförädlat

finpapper vid ett mindre pappersbruk år 1920

visar, att denna ökning belöpte sig till 11" o 4 %

av samtliga kostnader. En av pappersmasseforbundet

verkställd utredning angående produktionskostnadsökningen

på grund av 8- timmarslagen uppvisar en för hela industrien

29 —222653.

generell merkostnad av 15 %. Vi bo i övrigt

få hänvisa till nämnda utredningar. Från representanter

för flera näringsgrenar har i övrigt

uttalats, att därest produktionsmängden

varit oförändrad i förhållande till åren före

lagens ikraftträdande, produktionskostnaden

skulle som en direkt följd av lagen uppvisat

en generell ökning av rörliga och fasta utgifter

med i genomsnitt 15 å 20 %.

Vid 8-timmarslagens genomförande uttalades

från regeringshåll den förhoppningen, att arbetsgivaren

skulle öka avlöningen i sådan grad,

att arbetarna icke finge minskad inkomst genom

arbetstidsbegränsningen. Samtidigt hade

emellertid från auktoritativt håll uttalats den

förmodan, att arbetarna skulle genom ökad

arbetsintensitet driva upp arbetsprodukten därhän,

att endast en viss del av den förkortade

arbetstiden behövde kompenseras genom löneförhöjning.

1 enlighet härmed samlade sig

arbetsgivarna vid lagens genomförande i allmänhet

kring den uppfattningen, att full kompensation

borde beredas arbetarna vid tidlön

— då arbetsförtjänsten utgår oberoende av

arbetsintensiteten — men att däremot vid

ackordslön kompensationen borde vara mindre,

i det minskningen skulle motvägas genom ökad

arbetsintensitet. I två av våra största industrier*

verkstadsindustrien och järnindustrien,

uppstod på grund av meningsskiljaktighet i

denna punkt — arbetarna fordrade full kompensation

för den förkortade arbetstiden — i början

av år 1920 mycket omfattande och svårlösta

arbetskonflikter — de största arbetsnedläggelser,

som ägt rum i vårt land sedan 1909. Konflikten

slutade med seger i huvudsak för arbetsgivarsynpunkten:

arbetarna tillerkändes full

kompensation vid timlönsarbete samt vid sådant

ackordsarbete, där det är omöjligt för arbetarna

att vinna större arbetsresultat pr tidsenhet (t.

ex. vid automatiska maskiner) men vid annat

ackordsarbete halv kompensation. Emellertid

utgå lönerna i båda dessa industrier efter minimilönesystem

och på den grund är det den

enskilda arbetsgivaren obetaget att utan organisationens

samtycke individuellt höja lönerna.

Omedelbart efter den stora arbetskonfliktens

slut uppstod en stark efterfrågan å och kon
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

*40

kurrens om arbetare i de ifrågavarande indu*

strierna, och därmed följde å en mängd arbetsplatser

en kraftig förskjutning uppåt av de

individuella lönerna. Det är troligt, att arbetarna

på denna väg i realiteten mestadels förskaffade

sig den omstridda kompensationen för

arbetstidsinskränkningen. Även inom övriga

industrier fann man sig under de lysande konjunkturer,

som rådde till 1920 års sista kvartal,

i regel nödsakad medgiva löneförhöjningar, som

motsvarade eller överstego kompensation för

arbetstidens förkortning.

I fråga om arbetstidsbegränsningens inverkan

å arbetsintensiteten har man att skilja mellan

maskinarbete och manuellt arbete. I fråga om

maskinarbete åter har man att skilja mellan

sådana maskiner, som äro helautomatiska, d. v. s.

vid vilka maskinen uträttar sitt arbete utan

hjälp av mänsklig arbetskraft, och halv-automatiska

maskiner, vilka fordra åtminstone någon

hjälp av manuell kraft. Vid de förra är

varje ökning av produkten genom åtgörande

av arbetarna utesluten. Vid de senare åter

är det möjligt, att arbetarna kunna genom

större iver och påpasslighet öka maskinernas

takt, men faktiskt bär detta visat sig vid förkortning

av arbetstiden icke ske — den arbetstakt,

som blivit den vanliga vid en maskin,

bibehålies, i bästa fall med någon ökning en

kortare tid omedelbart efter förändringen i arbetstiden.

Detta är erfarenheten från vårt land,

och den torde stämma med vad man i motsvarande

fall funnit i andra länder, åtminstone

för normala fall. Då i den svenska fabriksindustrien

den långt övervägande delen av arbetet

utföres med maskin, följer av det nu

sagda, att någon ökad arbetsintensitet av beskaffenhet

att spela någon nämnvärd roll med

avseende å arbetsprodukten icke är att konstatera

inom den egentliga industrien. Annorlunda

kan naturligtvis förhållandena te sig inom

den del av produktionen, där handkraften är

den egentliga motorn, d. v. s. i huvudsak hantverket.

De med säkerhet konstaterade fall av

ökad arbetsintensitet i förening med förkortning

av arbetstiden, vilka åberopas från utlandet,

hänföra sig också i regel till hantverket.

Vad det svenska hantverket angår, är

detsamma endast till en mindre del organiserat

inom svenska arbetsgivareföreningen, och vi

kunna därför icke fälla något omdöme om förhållandena

inom hantverket i stort sett. Från

den del av hantverket, som tillhör vår förening,

rapporteras emellertid, att någon ökad arbetsintensitet

efter arbetstidslagens genomförande

icke förmärkts.

Från det håll, där man vid 1919 års urtima

riksdag genomdrev lagen om arbetstidens

begränsning, anfördes såsom huvudsakligt skäl

för den nya lagstiftningen, att den skulle medföra

mycket goda sociala verkningar, förbättra

arbetarnas hemliv och husliga förhållanden,

medföra för dem ett bättre hygieniskt levnadssätt,

öka deras intresse för allmänna angelägenheter,

för allmänbildning och yrkesutbildning

o. s. v. Då nu frågan om den år 1919

genomförda provisoriska lagstiftningens utbytande

mot en definitiv lagstiftning är å bane,

är det uppenbart, att för dem, som icke äro

principiella motståndare mot 8-timmarslagen,

det avgörande momentet måste bliva, huruvida

nämnda gynnsamma sociala verkningar under

den provisoriska lagens giltighetstid gjort sig

märkbara. Nu är visserligen denna fråga i

flera delar t. ex. rörande arbetarnas hemliv

svår att exakt besvara, men beträffande flera

andra punkter t. ex. om arbetarnas ökade intressen

för allmänna angelägenheter, för studier

o. dyl. kan man bilda sig en generell uppfattning,

och i detta avseende torde med fullt

fog kunna påstås, att någon större förändring

mot tiden före 1920 icke inträtt. Från många

håll har klagats över att arbetarna använda

sin ökade fritid till osunda nöjen, dryckeslag,

kortspel o. dyl. Vi vilja icke fästa oss för

mycket vid dessa klagomål, enär de kunna

bero på särskilda fall, och därför icke böra

generaliseras, men vi tro, att envar, som känner

förhållandena i vårt land, skall giva oss rätt

däri, att någon nämnvärd höjning av arbetareklassens

sociala och sedliga nivå icke inträtt

efter arbetstidens legala begränsning.

I Eder remiss-skrivelse uppställes till sist

den frågan, huruvida den år 1921 företagna

revisionen av arbetstidslagen medfört några

förändringar med avseende å lagens verkningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

41*

Vi anse oss kunna konstatera, att denna revision

i vissa avseenden medfört gynnsamma

verkningar, ökningen i det förut mycket snävt

tilltagna måttet av tillåtet övertidsarbete har i

flera fall varit till gagn, och detta gagn skulle

helt säkert hava varit mycket större, ifall icke

den rådande depressionen inom näringslivet

gjort behovet av övertidsarbete vida mindre

än det normala. Den större friheten att fördela

veckans arbetstid å veckans skilda dagar

har också i flera fall varit till fördel. Möjligheten

för arbetsgivare och arbetare att med

arbetsrådets tillstånd överenskomma om annan

arbetstid än den normala har i en del fall

kommit till användning, och över huvud taget

har den större frihet, som medgives arbetsrådet

att bevilja dispenser från lagen, visat

sig gagnelig för näringslivet. På samma gång

har man ansett sig kunna konstatera, att arbetsrådets

praxis efter lagens revision blivit liberalare.

Men på samma gång som man fastslår

dessa gynnsamma verkningar av revisionen,

måste man bestämt fasthålla, att desamma

endast avse vissa detaljer i lagen och att i

stort sett lagens karaktär är oförändrad och dess

tyngd över näringslivet icke avsevärt minskad.

Av vad nu blivit anfört, lärer framgå, att vi

anse den lagfästa arbetstidens införande hava

varit en stor olycka för hela vårt land. Den

har pålagt industrien tunga bördor, under vilka

den nu sviktar. Den har insnört näringslivet

i en tvångströja, i vilken detsamma saknar

den frihet att utveckla sig, som är ett

nödvändigt villkor för dess trivsel. Till det

svåra, nära förtvivlade ekonomiska läge, vari

vårt land nu befinner sig, har den varit en

bidragande orsak. De gynnsamma sociala verkningar,

som man väntat sig av densamma, hava

icke kunnat konstateras. Under sådana förhållanden

borde man kunna hoppas, att de som

genomfört denna lagstiftning i vårt land, nu

skulle varsebliva sitt misstag och avstå från

dess förnyande. För övrigt torde det förtjäna

anmärkas, att i åtskilliga främmande länder,

där man förut synts böjd för 8-timmarslagens

genomförande, man nu börjar ställa sig tvekande

eller helt avvisande. Kravet på en bestämd

maximiarbetstid av 8 timmar om dagen

hade före världskrigets utbrott under decennier

stått på arbetarpartiets program i så gott

som alla civiliserade länder, utan att det synts

bliva fört närmare sitt genomförande. Det

var först förhållandena under världskriget, som

gåvo en bestämd impuls till dess realiserande.

De organiserade arbetarna vunno en sådan

maktställning, att de i flera länder lyckades

genomföra en lagstiftning i ämnet eller sympatiuttalanden

för densamma, och i fredsfördraget

i Versailles godkändes principiellt 8- timmarsdagen såsom norm för arbetstiden i

industrien. På konferensen i Washington godtogs

så gott som enhälligt en konvention avseende

att inom hela den civiliserade världen

genomföra denna arbetstidsbegränsning. Men

snart kom omslaget. I den mån man i de

särskilda länderna genom avtal, administrativa

förordningar eller lagar genomförde 8-timmarslagen

kom man genom erfarenheten snart till

insikt om de utomordentliga vådor denna

arbetstidsbegränsning medför, då näringslivet

skall resa sig ur det djupa förfall, vari det

råkat genom världskriget och dess följder. Av

de mer än 40 länder, som voro representerade

vid konferensen i Washington, är det endast

ett par stycken, som ratificerat den där antagna

konventionen. Man har funnit, att 8- timmarslagen är ett stort anlagt men misslyckat

socialt experiment. I de största industriländerna

har man vägrat att inlåta sig på

detta experiment, och man borde kunna hoppas,

att vi även här i landet för framtiden

skola bliva förskonade från detsamma.

Svenska arbetsgivareföreningen.

Hjalmar von Sydow.

Stockholm den 15 juli 1922.

11. Sveriges liantverksorganisation. (Siffrorna

hänvisa till form. 1: a.)

1. Arbetstidslagen torde, efter vad styrelsen

erfarit, i allmänhet genomförts någorlunda

fullständigt. Rörande modifikationer har det

icke varit styrelsen möjligt att vinna tillbörlig

kännedom för att därpå grunda något särskilt

meddelande.

2. Svaret torde böra bli: a) 1 timme per

dag, b) 2 timmar per dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*42

3. Självfallet lärer arbetarantalet ha måst

utökas, där innevarande beställningars rättidiga

utförande sådant föranlett.

4—7. Styrelsen kan icke lämna detaljerade

svar på här framställda frågor.

8. Härvidlag är det svårt för styrelsen att

avgiva distinkta svar, men det förefaller, som

om man med allt skäl kan påstå, att lagen

åstadkommit en avlöningsökning av cirka 20 %.

9. Därest någon inverkan på arbetsintensiteten

och arbetseffektiviteten blivit en följd

av lagen, så torde detta snarare vara en minskning

än en ökning. Så lärer nämligen den

allmänna åsikten inom hantverket vara.

10. I allmänhet torde man ha konstaterat,

att

a) något ökat intresse, jämnare arbete etc.

icke resulterat av lagen.

b) Kompensation i avlöning för den minskade

arbetstiden har åsamkat hantverksidkarna

avsevärda kostnadsökningar, på samma

gång arbetarna på fritiden i ganska stor utsträckning

systematiserat sig på eget yrkesarbete

i direkt konkurrens med mästarna.

c) Härutinnan vissa gynnsamma resultat

konstaterade.

d) Samma svar som under c). •

e) Samma svar som under c), dock lärer det

i allmänhet vara klent beställt med ökat intresse

för en utvidgad yrkesutbildning.

11. Styrelsen kan icke lämna detaljerade

svar på här framställda frågor.

Stockholm den 8 juni 1922.

Sveriges hantverksorganisation.

C. J. F. Ljunggren.

Gunnar Willén.

12. Stockholms handelskammare.

Till socialstyrelsen.

Genom cirkulärskrivelse av april 1922 har

socialstyrelsen berett Stockholms handelskammare

tillfälle att besvara vissa frågor angående

verkningarna av den s. k. 8-timmarslagen.

Då handelskammaren icke ansett sig böra till

besvarande upptaga de detaljfrågor, som beröra

de särskilda firmornas verksamhet, har handelskammaren

inskränkt sig till en undersökning

rörande lagens verkningar på varudistri
-

butionen och kommunikationerna. Handelskammaren

har därför tillskrivit några större

firmor i Stockholm och anhållit om redogörelse

för deras erfarenheter särskilt med hänsyn

till lagens återverkan i här antydda hänseende.

Sedan svar från 12 firmor numera inkommit,

får handelskammaren översända dessa

och tillika för egen del anföra följande:

Både av de inlämnade svaren och av det som

i övrigt kommit till handelskammarens kännedom,

har handelskammaren fått den bestämda

uppfattningen, att arbetstidslagen haft en menlig

återverkan särskilt på handeln och de icke

direkt produktiva näringarna. Då vid industriell

verksamhet vederlag i viss mån kunnat

skaffas genom inskränkning i måltidsraster m.m.

och genom en starkare koncentration av det

inom fabriken förlagda arbetet, har detta däremot

icke varit möjligt vid varudistribueringen,

som kräver anpassning efter rent tillfälliga förhållanden

och som genom sin verksamhet utåt

i hög grad är beroende av rörelsen inom andra

näringsgrenar. För vinnande av samma arbetsresultat

har handeln därför nödgats öka sin

arbetsstyrka, vilket i sin ordning återverkat på

distributionskostnaderna och varuprisen.

För handeln,, som har att på snabbaste och

billigaste sätt tillgodose konsumtionens krav,

är det därför ett bestämt önskemål att större

frihet vinnes i fråga om arbetstidens reglering.

Av särskild vikt är, att kommunikationsverkens

expeditionstider kunna ordnas på ett sådant

sätt, att de icke alltför mycket kringskära handelns

möjlighet att efter omständigheterna anpassa

sina varuleveranser.

Stockholm den 8 juni 1922.

För Stockholms handelskammare;

K. A. Wallenberg.

H. Rosman.

13. Skånes handelskammare.

Till socialstyrelsen.

Genom cirkulärskrivelse sistlidna april månad

har socialstyrelsen anmodat Skånes handelskammare

att i tillämpliga delar besvara vissa

i skrivelsen angivna frågor rörande verkningarna

av den år 1920 genomförda lag
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

stiftningen rörande arbetstidens begränsning.

I anledning härav har handelskammaren inhämtat

yttrande i ärendet från ett stort antal

firmor inom industri, handel och hantverk i

kammarens distrikt och hava dessa svar sammanfattats

i bifogade P. M., vilken handelskammaren

härmed har äran överlämna.1

Redan i samband med; den av Kungl. Maj:t

år 1920 anbefallda revisionen av arbetstidslagen,

har handelskammaren emellertid på

eget initiativ verkställt en liknande utredning,

och tillåter sig kammaren härvid bifoga det

häfte av kammarens »meddelanden», vari en

på grund härav gjord underdånig framställning

finnes intagen.1 Denna sistnämnda undersökning

är grundad på ett material, som insamlats

i januari 1921 och förskriver sig sålunda

från en tidpunkt, då arbetstillgången visserligen

var i avtagande men dock på intet sätt

nedgått i den omfattning, som f. n. är fallet.

På grund av de olika ekonomiska förutsättningar,

varunder dessa undersökningar tillkommit,

torde det därför äga intresse att sammanställa

de iakttagelser, som vid dessa båda tidpunkter

blivit gjorda angående arbetstidslagens

verkningar.

Efter dessa båda undersökningar att döma

synes den mest allmängiltiga konsekvensen av

arbetstidslagens genomförande hava blivit, att

produktionen i sin helhet minskats i ungefärligen

samma omfattning, som arbetstiden förkortats.

För arbetarnas vidkommande har arbetstidens

förkortning varken nu eller tidigare

visat sig medföra större arbetsvillighet eller

arbetsförmåga, och en höjning av arbetsintensiteten

har sålunda som regel icke kunnat konstateras.

Från företagsledningarnas sida har

ett upprätthållande av produktionskvantiteten

i enskilda fall visserligen kunnat ske genom

anställande av ny arbetskraft eller genom införande

av nya tekniska eller organisatoriska

anordningar men i stort sett har ej heller på

detta sätt den av arbetstidslagen framkallade

produktionsminskningen kunnat förebyggas. Då

några andra utvägar icke funnits att kompensera

denna verkan av den lagstadgade arbets
-

1 Återgives ej här.

tidsbegränsningen, har en oundviklig följd blivit,

att lagen blivit en medverkande orsak till

den nuvarande allmänt förekommande produktionsminskningen.

Med all sannolikhet torde

också kunna antagas, att arbetstidsbegränsningen

i och för sig framdeles liksom hitintills

kommer att medföra ett synnerligen obetydligt

inflytande på arbetarnas prestationsförmåga

och att sålunda en produktionsminskning

av denna anledning även framdeles måste anses

som ofrånkomlig.

Såvitt den hittillsvarande erfarenheten givit

vid handen har arbetstidsbegränsningen vidare

på nästan alla arbetsområden medfört en fördyring

av produktionskostnaderna. Detta resultat

har i första hand förorsakats av den

allmänna stegring av arbetslönerna, som inträtt

i samband med arbetstidslagens genomförande,

och som, relativt sett, alltjämt blivit bestående.

Men därjämte är detta resultat även en

följd av den jämförelsevis större andel, som

de fasta omkostnaderna på grund av produktionsminskningen

numera utgöra av de totala

framställningskostnaderna. I viss mån torde

jämväl denna verkan av arbetstidsförkortningen

under en kortare eller längre övergångsperiod

framdeles komma att göra sig gällande. Det

torde sålunda kunna förutses, att även med

den nedpressning av de fasta omkostnaderna,

som den nu rådande depressionen medfört, „

dessa kostnader framdeles alltjämt komma att

mer än tidigare belasta produktionskostnaderna,

och detta särskilt på den grand att en ökad

kapitalinvestering under alla förhållanden måste

företagas, innan den genom arbetstidsbegränsningen

minskade arbetseffektiviteten

kan övervinnas. Att den av arbetstidsbegränsningen

förorsakade höjningen av arbetarnas

löner även framdeles kan bli bestående, är

däremot otänkbart, enär arbetarna även för sin

del måste drabbas av den minskning i det allmänna

välståndet, som nedgången i den totala

produktionen ofelbart måste åstadkomma. För

den händelse icke den relativa ökningen av de

fasta omkostnaderna genom en dylik lönereduktion

till fullo kan neutraliseras, kommer

arbetstidsbegränsningen därför med all sannolikhet

att även framgent medföra en allmän

opaginerad Kontrollera mot PDF

*44

fördyring av produktionskostnaderna. Beträffande

de verkningar, som arbetstidslagen och

sättet för dess handhavande i övrigt medfört,

tillåter sig handelskammaren hänvisa till sin

tidigare framställning i detta ärende, och får

handelskammaren samtidigt förklara sig fortfarande

vidhålla de synpunkter och förslag till

revision av arbetstidslagen, som däri finnas

framförda.

Malmö den 21 juni 1922.

Skånes handelskammare.

Carl Frick.

Eilif Sylwan.

14. Landsorganisationen i Sverige. Landssekretariatet.

Till socialstyrelsen.

För fullgörande av Kungl. Maj:ts uppdrag

att verkställa allsidig utredning rörande verkningarna

av gällande lagstiftning om'' arbetstidens

begränsning, har socialstyrelsen hemställt

om besvarande av vissa frågor och får

landssekretariatet i anledning därav anföra

följande.

Beträffande de frågor, som i bilagda frågeformulär

(l:a) äro avsedda att besvaras av

arbetarorganisationer, bliva dessa, med undantag

av 2 a), mera direkt besvarade av vederbörande

fackförbund. Se bil. a).1

* Beträffande de ekonomiska verkningarna av

arbetstidslagen torde, för ett rätt bedömande,

mera normala förhållanden på näringslivets

område än de nuvarande vara erforderliga och

kräves givetvis ingående speciella studier.

Emellertid anser landssekretariatet sig böra erinra

därom, att, då arbetstidslagen av riksdagen

antogs, uttalades allmänt av lagens motståndare,

att det, med hänsyn till den då rådande

varubristen, var den mest olämpliga tid, som

gärna kunde tänkas för en dylik lags antagande.

Brist på varor och högre priser skulle

bliva en oundviklig följd av arbetstidens begränsning,

förmenade man. Lagen har nu varit

gällande sedan den 1 januari 1920, resp.

1 juli samma år, men inte torde man kunna

påstå, att det under denna tid rått varubrist

1 Återgives ej här.

eller att varupriserna stegrats. Det motsatta

bär däremot inträffat: varor ha producerats i

större myckenhet än som kunnat omsättas och

prisnivån har väsentligen gått tillbaka. Vidare

anfördes av lagens motståndare, att Sverige

säkerligen komme att bliva tämligen ensamt

om en dylik lagstiftning och att industrien

som en följd därav skulle i konkurrenshänseende

komma i ett ofördelaktigt läge gentemot

utlandet. Ej heller denna farhåga har blivit

besannad. 48 timmars arbetsvecka är nu ostridigt

»ett internationellt faktum».

Vad beträffar 8-timmarsdagens sociala verkningar

torde så kort tid efter lagens ikraftträdande

det icke gärna vara möjligt att giva en

fullt belysande framställning av, huruvida de

sociala vinster tillkommit, som man räknade

med skulle bliva en följd av arbetstidens begränsning.

För konstaterande av sociala förändringar

av karaktär, som här är fråga om,

kräves av helt naturliga skäl ett längre utvecklingsskede

än ett par år. Den rådande

arbetslösheten och andra av kriget föranledda

destruktiva samhällsföreteelser torde äveh försvåra

och förrycka objektiviteten av en dylik

undersökning. Det torde dock utan gensägelse

kunna sägas, att 8-timmarsdagens genomförande

i väsentlig mån bidragit till att hos arbetarna

befästa tron på möjligheten av att genom fortgående

sociala förbättringar så småningom på

det fredliga framåtskridandets väg komma till

en förbättrad social ställning. Och redan detta

måste ur samhällets synpunkt sett tillmätas en

icke ringa betydelse. Men framtiden får helt

säkert inregistrera, att den sociala nydaning,

som förutsattes bliva en följd av arbetstidens

reglering, icke uteblivit.

Då nu provisorietiden för arbetstidslagen

utgår den 31 december 1923 och frågan om

lagens definitiva antagande därmed kommit i

förgrunden, vill landssekretariatet framhålla betydelsen

av, icke minst för vårt lands näringsliv,

att denna viktiga samhällsangelägenhet

slutgiltigt blir ordnad på ett sätt, som tryggar

den viktigaste förutsättningen för en samhällsordning,

där kroppsarbetarna kunna bliva delaktiga

av den andliga och materiella kulturens

välsignelser, få tillfälle att ägna nödig tid åt

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

familjen, bildande studier och allmänna angelägenheter.

Lagens upphävande skulle utan

tvivel komma att medföra uppslitande strider,

som för näringslivet och samhället i sin helhet

kunde medföra de mest svåra verkningar.

Stockholm den 15 juni 1922.

För landssekretariatet;

Arvid Thorberg.

15. Sveriges arbetares centralorganisation.

Till socialstyrelsen.

Då under den tid, som förflutit sedan lagen

om arbetstidens begränsning — 8-timmarslagen

— trädde i kraft, ett även för den kapitalistiska

produktionsordningen onormalt tillstånd

inom det ekonomiska livet varit rådande, är

det i stort sett omöjligt att annat än i allmänna

ordalag tala om arbetstidsbegränsningens

ekonomiska och sociala verkningar. Att

exakt bedöma lagstiftningsåtgärdens för- och

nackdelar — såsom en del företagarkorporationer

givit sken av att göra — är av många

orsaker en ren omöjlighet. Dels ha så säregna

och exceptionella förhållanden rått inom snart

sagt alla produktionsgrenar, att dessas inflytande

svårligen låter sig av någon beräknas,

dels har den av krigsåren orsakade omskakningen

av människornas psyke kommit också

arbetarna att på annat sätt än under normala

tider reagera mot de sociala förhållandena.

Detta och mycket annat, främst S. A. C.:s

ställning som särorganisation med medlemmar

inkilade i arbetargrupper med från deras egen

vitt skild livs- , och samhällsåskådning, gör att

vi icke kunna tala om arbetstidslagens verkningar

utom i allmänna ordalag och utifrån vissa av

praktiska förhållanden verifierade ståndpunkter.

Alltifrån S. A. C.:s bildande i juni 1910 har

organisationen propagerat och verkat för en

inskränkning av arbetstiden, och 1918 var S.

A. C. i direkt och öppen kamp för att genomföra

8-timmarsdagen inom byggnadsindustrien

och anläggningsindustrien, varav således framgår,

att S. A. C., redan innan lagen om arbetstidens

begränsning tillkommit, var principiell

anhängare av en arbetstidens begränsning

av den art lagen innebär.

Så långt vi kunna döma av brev och rap
-

porter från olika delar av landet och vilka

representera snart sagt alla näringsgrenar, har

arbetstidens förkortning haft i huvudsak goda

verkningar, vad det gäller arbetarnas fysiska

och andliga fostran och utveckling. Man kan

nog i så fall peka på platser, där den kortare

arbetstiden icke haft enbart gott inflytande,

men dessa fall äro för enstaka och sporadiskt

förekommande, för att man ur dem skall kunna

draga några allmänna slutsatser.

Det kan för en ytlig betraktare synas, som

om arbetstidens förkortning vid vissa industriplatser

verkat mera till skada än gagn, men

helt säkert är det dock fråga om arbetare, som

på grund av social efterblivenhet ännu icke

fullt förstått frågan om den kortare arbetstidens

sociala betydelse, ej heller vaknat till

intresse för några andliga eller sociala intressen

över huvud. Att peka på huru dessa arbetare

begagnat sin längre frihet från arbetet

och därav draga generella slutsatser, är detsamma

som att förklara alla Sveriges arbetare

vara sociala analfabeter, vilket vore mycket

överdrivet och missvisande.

Där ett verkligt känt behov av kortare

arbetsdag funnits och därmed också en medveten

strävan därefter tagit sig uttryck, har

den kortare arbetsdagen enbart varit till gagn.

Arbetarna ha genom 8-timmarsdagen — såsom

otaliga exempel visa — icke bara fått tid utan

också ökat intresse för sociala och kulturella

spörsmål. Inom S. A. C. har studieverksamheten

i hög grad tilltagit under de senaste

två åren, vilket om icke enbart dock säkerligen

till stor del kan räknas som en följd av

den kortare arbetstiden. Det kan vidare konstateras,

att arbetstidens begränsning i hög

grad bidragit till att skapa bättre hem- och

familjeförhållanden; ett förhållande, som måste

räknas som en både social och kulturell vinst.

Den långa arbetstiden har kanske lika mycket

som fattigdomen bidragit till att skapa vantrevnad

i arbetarhemmen och till att söndra

familjen och göra dess olika medlemmar främmande

för varandra. Den kortare arbetsdagen

har här åstadkommit en ändring, vars verkningar

säkerligen bli av stor samhällelig betydelse

för framtiden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*46

8-timmarsdagen har också bidragit till att

skänka arbetarna en känsla av frihet, som var

dem förmenad under den längre arbetstiden.

De ha nu möjligheter, att efter arbetstiden

utföra arbeten åt sig själva, vilka dels höja

trevnaden i deras hem, dels skänka glädjen

och illusionen av oberoende. Lagen om 8

timmars arbetsdag har enligt vår erfarenhet i

stor utsträckning bidragit till att mildra depressionens

verkningar bland arbetarna samt

till att minska antalet totalt arbetslösa. Om

inskränkningen av arbetstiden icke funnits,

skulle helt säkert en stor del industriföretag

utnyttja en del arbetare betydligt längre tid

per dag och vecka och därmed hade större

antal utestängts från arbetsplatsen. Under normala

förhållanden inom produktionen skulle

arbetstidsinskränkningen helt säkert reducerat

den arbetslösa armén så, att praktiskt taget

någon arbetslöshet icke behövt förekomma.

I detta sammanhang vilja vi påpeka, att

arbetsrådets ganska omfattande beviljande av

licenser näppeligen kan anses befogat i alla

de fall det tillämpats, enär detta bidragit till

både att göra lagstiftningsingripandet illusoriskt

och till att förhindra idén om den kortare

arbetsdagen att ingå och befästas i det

allmänna medvetandet.

Ehuru vi veta, att 8-timmarslagen blott varit

statsmakternas konfirmerande av den reform,

som arbetarna själva tillkämpat sig, anse vi

dock att den provisoriska arbetstidslagen, vilken

utlöper den 31 dec. 1923, prolongeras

eller definitivt antages, men gives tillämpning

också för de grupper, som nu äro undantagna.

Skall någon förändring ske, böra de nuvarande

ekonomiska förhållandena motivera

ytterligare inskränkning av arbetstiden till

exempelvis 40 eller 42 timmars arbetsvecka,

men med rätt för nrbetsrådet eller annan

myndighet att bevilja licens upp till 48 timmars

arbetsvecka.

Skulle ett slopande av lagen komma till

stånd, bleve följden därav endast landsomfattande,

bittra strider, ty även om en liten del

av de svenska arbetarna står oförstående för

den kortare arbetsdagens sociala betydelse, så

är det ett bevisat faktum, att huvudparten av

Sveriges arbetare anse den kortare arbetsdagen

av så stor vikt, att de, hellre än att förlora

den, gå till en avgörande strid för dess bibehållande.

Stockholm den 11 aug. 1922.

För Sveriges arbetares centralorganisations

arbetsutskott:

lind. Holme.

Sekreterare.

16. Sveriges allmänna verkmästareförbund.

Till socialstyrelsen.

På sin tid mottogo vi socialstyrelsens anhållan,

att förbundet genom besvarande av

frågeformulär (l:a) n:r 524 skulle meddela de

erfarenheter, som kunnat inhämtas rörande

verkningarna av den s. k. 8-timmarslagen. Då

förbundsstyrelsen icke ansåg sig kunna enbart

med stöd av egna erfarenheter avgiva ett sådant

yttrande, utsändes till samtliga förbundets

121 lokalavdelningar ett exemplar av socialstyrelsens

frågeformulär. Samtidigt begärdes,

att antingen avdelningarna skulle kallas

till extra sammanträde för att bereda samtliga

till förbundet anslutna arbetsledare tillfälle

framlägga sina erfarenheter, eller också att

avdelningsstyrelserna med sig skulle adjungera

sådana arbetsledare, som kunde förmodas ha

mera omfattande erfarenheter av lagens verkningar.

Från flertalet lokalavdelningar har

frågeformuläret nu returnerats, och då tiden

för yttrandets avgivande redan är överskriden,

har centralstyrelsen ansett sig, utan att avvakta

de återstående, böra tillställa socialstyrelsen

ett sammandrag av avdelningarnas

yttranden. På grund av det vanskliga och

nära nog omöjliga i att ge en någorlunda

tillförlitlig översikt över lagens verkningar så

snart efter densammas ikraftträdande, helst

som efter denna tidpunkt nära nog abnorma

förhållanden inom näringslivet varit rådande,

önskar förbundsstyrelsen för egen del icke avgiva

något yttrande.

Norrköpirig den 2 juni 1922.

För Sveriges allm. verkmästareförbunds

verkställande utskott;

S. G. Hedin.

E. Ernst Ahlberg.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Yttrande. "(Siffrorna hänvisa till form.

1: a.)

Lagens genomförande. Punkt 1. Den första

frågan i frågeformuläret har av lokalavdelningarna

genomgående besvarats jakande.

Dispens har i första hand erhållits för vissa

specialarbetare, såsom maskinister, kokarmästare,

portvakter, elektriker samt hytt- och

koksverksarbetare. I ett fall har dispens medgivits

men icke utnyttjats på grund av att

maskinella anordningar gjort densamma överflödig.

Dispens har i regel medgivits för bibehållande

av redan före lagens ikraftträdande

genomförd 3-skiftsindelning å 8 timmar.

Arbetstidens förkortning. Punkt 2. Ett sammanförande

av lokalavdelningarnas uppgifter

ger vid handen, att arbetstiden i genomsnitt

förkortats med 71/2 timmar per vecka. Förkortningen

är givetvis synnerligen varierande

för olika industrier och yrkesgrenar.

ökning eller minskning av arbetarantalet?

Punkt 3. Av lokalavdelningarna uppgifter

kan svårligen någon riktig uppfatta g erhållas

om, hur lagen i detta avseende rkat. 24

uppgiftslämnare meddela, att arbetarantalet

icke ökats, under det 22 uppgiva att ökning

skett. Med säkerhet kan endast fastslås, att

lagens genomförande föranlett anställande av

flera maskinister samt ökad personal för vakthållning.

Vid övergång till flera skift har

också ökning av arbetsstyrkan i rege skett

med upp till en tredjedel.

De abnorma förhållandena på arbetsmarknaden,

föranledda av högkonjunktur och efterföljande

depression, göra att ett riktigt besvarande

av frågan om lagens verkningar på arbetarantalet

näppeligen är möjligt.

Skiftindelning. Punkt 4 a. Vid de företag,

där tidigare 2-skiftsindelning tillämpats,

synes i allmänhet en övergång till 3-skiftsindelning

ha ägt rum. Endast en avdelning

rapporterar, att lagen föranlett övergång från

1 skift till 2.

Ändring i. tiden för arbetets början och slut.

Punkt 4 b. Det synes som om lagen genomgående

föranlett en framflyttning av tidpunkten

för arbetets början. I de flesta fall har

arbetstidens början framflyttats V2 timme. Ar
30—222653.

betet slutar efter lagens tillkomst V2 å l1/2

timme tidigare än förut, i de flesta fall 1

timme tidigare.

Flera eller färre raster? Punkt 4 c. Nära

hälften av de rapporterande avdelningarna meddela,

att ingen ändring vad beträffar raster

företagits. I 15 fall, där förut 2 raster funnos,

har en av dessa slopats. I frukostrastens

längd har i några fall minskning skett, varierande

mellan 15 och 30 minuter. I ett fall

uppgives, att 2 raster bibehållas för kvinnliga

arbetare och minderåriga, men att den övriga

personalen endast har en rast mot tidigare

två. Där tidigare skift om 10 timmar med 2

raster förekommit, har nu, sedan skiftet bestämts

till 8 timmar, i de flesta fall den ena

rasten slopats.

Indragning av småraster. Punkt 4 d. Frågan

har besvarats av 28 lokalavdelningar, varav

17 meddela, att indragning skett.

Noggrannare tillämpning av arbetstiden

Punkt 4 e. Det vill synas som om genomgående

den fastställda arbetstiden följes bättre

efter lagens tillkomst än tidigare. Flera uppgifter

ge emellertid vid handen, att detta främst

är beroende på den väsentligt skärpta kontroll,

som införts. Där endast en rast förekommer,

ha arbetarna visat benägenhet att under arbetstiden

förtära medhavd mat.

Åtgärder för arbetskraftens utnyttjande.

Punkt 4 f. Frågan i punkt 4 f har besvarats

av 29 avdelningar. Av dessa meddela 19, att

några förändringar i antydd riktning icke företagits,

7 att sådana förändringar i en eller

annan form ägt rum. 3 avdelningar meddela,

att arbetsledningen blivit »i någon mån» effektivare

än tidigare.

Förändringar i avlöningsmetoderna. Punkt 5.

Av avdelningarnas yttranden framgår, att avlöningsmetoderna

i regel icke förändrats. Några

undantag finnas dock. Sålunda har i några

fall övergång till ackordsarbete förekommit,

där så kunnat ske, samt i ett fall övergång

från tim- till veckoavlöning. Slutligen har i

ett fall icke-ackordsarbetare gjorts delaktiga i

vinsten genom tantiéme.

De tekniska hjälpmedlens utveckling. Punkt 6.

Det stora flertalet av lokalavdelningarna ha

opaginerad Kontrollera mot PDF

*48

besvarat denna fråga nekande, och det torde

f. ö. vara svårt att avgöra, huruvida ev. förbättringar

av de tekniska hjälpmedlen äro föranledda

av arbetstidslagen. Inom vissa delar

av textilindustrien tyckes emellertid prestationsförmågan

hos redan befintliga tekniska

hjälpmedel ha kunnat pressas upp med c:a

10 %. Detta har också varit förhållandet vid

några i rapporterna nämnda sågverk. Slutligen

meddelar en avdelning, att lagen föranlett

ansträngningar att få till stånd bättre och

effektivare hjälpmedel. 9 lokalavdelningar besvara

frågan jakande utan att ange, på vilket

sätt förbättring skett.

Utvidgningar och nybyggnader. Punkt 7

a och b. Av de 21 avdelningar, som besvarat

denna fråga, har endast en uppgivit, att utvidgning

av fabrikslokalerna ägt rum. Däremot

har ett flitigare bostadsbygge kunnat konstateras,

då nämligen av 25 rapporterande avdelningar

9 meddela, att arbetarbostäder uppförts.

Det torde emellertid vara tvivelaktigt,

huruvida en ev. ökad bostad sbyggnadsverksamhet

på något sätt kan sättas i samband

med 8-timmarslagen.

Lagens inverkan på produktionskostnaderna.

Punkt 8. Endast 5 avdelningar ha besvarat

frågan, huruvida ökning ägt rum i de fasta

kostnaderna. Av dessa besvara 2 frågan jakande.

Beträffande ökningen i de rörliga kostnaderna

rapportera samtliga, som besvarat frågan,

att genom ökade avlöningskostnader produktionskostnaderna

stegrats, varierande från

5 till 20 %. I ett fall ha produktionskostnaderna

ökats för arbete, som utföres av dagavlönade

arbetare, men icke för arbete, som

utföres efter ackord. Slutligen meddelas, att

vid ett företag stegring av produktionskostnaderna

endast förekommit beträffande arbeten,

för vilkas utförande användas maskiner, vars

kapacitet förut varit fullt utnyttjad.

Lagens verkningar på arbetsintensiteten.

Punkt 9. Av de uppgifter, lokalavdelningarna

lämnat, är det synnerligen svårt att skapa sig

en riktig uppfattning om lagens inverkan på

detta område. I ungefär hälften av svaren

meddelas, att ingen ändring förekommit, 15

avdelningar meddela däremot, att arbetsintensi
-

teten ökats med i ett fall ända upp till 25 %.

6 avdelningar anse erfarenheterna ge vid handen,

att arbetsintensiteten »i viss mån» ökats.

Vid 3 företag uppgives lagen ha föranlett

sämre arbetsprestation än tidigare. I ett fall

har arbetseffektiviteten blivit större endast beträffande

de kvinnliga arbetarna. En avdelning

meddelar, att vid lagens ikraftträdande

prestationsförmågan hos arbetarna väsentligt

nedgick, men att den nu uppnår samma

effektivitet som tidigare. Slutligen meddelar

en avdelning, att arbetsintensiteten kvantitativt

sett ökats, men att detta skett på bekostnad

av arbetsutförandet.

Ökad eller minskad arbetsamhet? Punkt

10 a. 28 avdelningar meddela, att 8-timmarslagens

genomförande medfört förbättringar i

större eller mindre grad. 13 avdelningar ha

icke kunnat konstatera några förändringar,

och i ett fall uppgives arbetsamheten ha blivit

mindre. Samtliga som besvarat frågan framhålla

likväl, att skölpning och »firande» avsevärt

minskats.

Lagens inverkan på arbetsinkomsten. Punkt

10 b. 25 avdelningar meddela, att arbetarna

i större eller mindre utsträckning erhållit kompensation

för den minskade arbetstiden, samt

5 avdelningar, att sådan kompensation icke

lämnats. Det övervägande flertalet lokalavdelningar

meddela, att arbetarna visat större benägenhet

än tidigare för extra arbete under

fritiden. Särskilt gäller detta beträffande sådana

yrken, för vars utövande icke kräves några

eller i varje fall lätt åtkomliga verktyg och

maskiner, såsom murare, snickare, målare,

skräddare och skomakare m. fl. Inom några

av dessa yrken förekommer, att arbetarna åtaga

sig så mycket extra arbete, att verklig konkurrens

med arbetsgivarna uppstår och att arbetarnas

arbetsintensitet på grund av fritidens

utnyttjande nedsättes.

Lagens inverkan å privatförhållandena. Punkt

10 c. Av lokalavdelningarnas svar synes framgå,

att arbetarna på grund av den större ledigheten

i högre grad än tidigare ägnat tid och

intresse åt särskilt koloniträdgårdsskötsel.

Lagens inverkan på arbetarnas levnadssätt.

Punkt 10 d. I riktning mot bättre hygieniska

opaginerad Kontrollera mot PDF

49*

förhållanden har lagen verkat i så måtto, att

nattarbete väsentligt inskränkts. I övrigt är

frågan av den beskaffenhet, att den icke kunnat

av avdelningarna besvaras.

Fritidens användning. Punkt 10 e. Den

relativt korta tid, lagen varit i kraft, gör, att

något säkert omdöme ännu icke torde kunna

erhållas angående fritidens användning. De

svar lokalavdelningarna lämnat äro också anmärkningsvärt

skiljaktiga. Det synes dock,

som ett ökat intresse skulle ha uppstått för

idrott och möjligen också för studier. Flera

lokalavdelningar framhålla emellertid i motsats

härtill, att något ökat intresse för studier icke

förefunnits, vilket bevisas därav, att anordnade

utbildningskurser på grund av för litet antal

elever måst inställas. Några lokalavdelningar

påtala också det uteliv, dagdriveri och de osunda

nöjen, de ansett sig kunna konstatera såsom

en verkan av den förlängda fritiden.

Verkningar av revisionen. Punkt 11. I

allmänhet synas ännu verkningarna av revisionen

av arbetstidslagen icke ha kunnat konstateras.

Några lokalavdelningar framhålla

emellertid, att revisionen gjort lagen lämpligare

i så måtto, att större möjligheter erhållits

att till bestämd tid få brådskande och

nödtvungna arbeten utförda.

17. Järnbruksförbundet. (Siffrorna hänvisa

till form. 1: a.)

1. Ja. Undantag hava dock meddelats, så

att 56-timmarsvecka tillåtits vid hyttor, martinverk

och en del ugnar. Vid martinverken har

den längre arbetstiden på grund av motstånd

från arbetarnas sida hittills icke kunnat genomföras.

2. Vid hyttor, där arbetstiden redan förut

i regel var 36 timmar, har i enstaka fall en

sänkning ägt rum från 84 till 56 timmar. Vid

martinverken i regel från 72 till 48 (56, se

ovan) timmar. Vid valsverken i regel från

64V2 till 48 timmar. Vid lancashireverken i

regel från 64Va till 48 timmar. För de s. k.

daggående arbetarna från 57 till 48 timmar.

3. Vid martinverken och en del valsverk

har arbetsstyrkan måst utökas genom tillsättande

av ett nytt skiftlag, d. v. s. med omkring

50 %. Även i övrigt skulle väsentliga

ökningar måst företagas, därest icke depressionen

kommit emellan.

4. a) Vid martinverken samt en del hyttor,

valsveÉfk och lancashireverk har arbetet övergått

från två- till treskift. Vid någon verkstad

torde även tidvis arbete i två skiftlag

hava nödvändiggjorts.

b) Ja.

c) Ja, i vissa fall.

d) Ja, i vissa fall.

e) En viss förbättring i detta avseende torde

hava kunnat genomföras av arbetsgivarna.

f) Givetvis hava försök i detta syfte på flertalet

platser vidtagits, i den mån möjlighet

härtill förelegat. Taylorsystem torde ej i större

utsträckning förekomma.

5. Möjligen i vissa fall ökad användning

av premiesystem.

6. Detta torde knappast kunna hava ägt

rum i större utsträckning, än vad som skulle

skett under normal utveckling.

7. För de nya skiftlag, som måst insättas,

och för övriga arbetare, som på grund av lagens

tillämpning måst nyintagas, hava icke

oväsentliga bostadsbyggen måst företagas.

8. Den ökning i arbetslönerna, som kan anses

betingad av 8-timmarslagens genomförande,

torde hava utgjort omkring 33 % (se bilaga).

9. I allmänhet förspörjes klagomål, att den

från arbetarhåll före lagens tillkomst utlovade

ökningen i arbetsintensitet uteblivit.

10. a) Ökat intresse torde icke kunna påvisas.

Skolkning och firande torde möjligen

numera beivras strängare än förut.

b) Se under 8.

Benägenheten att åtaga sig övertidsarbete

synes ej hava ökats.

c) De rådande onormala förhållandena inom

näringslivet torde icke lämna tillräcklig grund

för bedömande av dithörande spörsmål.

d) Se under c).

e) En allmän klagan förspörjes, att arbetarungdomen

icke väl använder sin fritid. Sedan

länge finnas vid ett flertal arbetsplatser anordnade

bibliotek, samlingshus och idrottsplatser,

till vilkas anordnande arbetsgivaren

tagit initiativet eller vilka han ekonomiskt

stött, ökat intresse för med dessa institu
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

*50

tioner förbundna möjligheter har nog i allmänhet

ej märkts.

11. Ja, i viss mån genom ökad möjlighet

till övertidsarbete. De meddelade lindringarna

äro dock av jämförelsevis ringa betydelse, då

det gäller bedöma de svårigheter, som genom

arbetstidslagen uppstått för produktionen.

Stockholm den 8 juni 1922.

Järnbruksförbundet.

Karl Wistrand.

Bilaga.

Jämförelse mellan arbetsförtjänsterna under dr 191J) och under de första 6 veckorna av andra

halvåret 1920 vid några (11 st.) järnverk.

År 1914

Från Vi—16/» 1920

Medelförtjänst per

arbetstimme

I % av

1914

års för- tjänst

År

1914

År 1920

Tim-

lön,

Antal

arbets- tim, per

vecka

Medel - förtjänst

pr vecka,

kr.

Tim-

lön,

Antal

arbets- tim. per

vecka

Medel- förtjänst

pr vecka,

kr.

inkl.

dyrt.-

tillägg

I % av

1914

års för- tjänst

öre

öre

Öre

Öre

Masngnar.......

38-3

84-0

32-17

157-4

56

88-14

274-0

3S-3

157-4

411-0

Martinverk......

45-8

72-0

32-98

179-7

48

86-26

261-6

45-8

179-7

392-3

Götvalsverk......

48-4

64-5

3T22

196-7

48

94-42

302-4

48-4

196-7

406-4

Stång- och mediumverk

46-7

64*5

30-12

202-8

48

97-34

323 1

46-7

202-8

434-2

Tråd- och finvalsverk .

45-1

645

29-09

1831

48

87-88

302-0

451

183-1

406-0

Naturaförmånerna antagas utgå efter samma

grunder per arbetstimme under båda tidsperioderna.

I själva verket var deras värde 1920

avsevärt mycket större än 1914.

Arbetstiden vid masugnarna har efter 1914

men före 8-timmarsdagens inträde på de flesta

håll reglerats till 56 timmar.

Då, som av tablån framgår, arbetsförtjänsten

per vecka höjts med i genomsnitt omkring

300 %, men per timme med i genomsnitt

omkring 400 %, kan den ökning i arbetslönen,

som betingats av skillnaden mellan

300 och 400 %, anses framkallad av 8-timmarslagen,

d. v. s. den nya arbetstiden har

medfört en förhöjning i lönerna med omkring

33 %.

18. Sveriges verkstadsförening.

Till socialstyrelsen.

Sedan socialstyrelsen, med översändande av

blankett enligt form. l:a, anhållit om vissa

upplysningar med avseende å verkningarna av

lagstiftningen om arbetstidens begränsning, få

vi härmed äran avgiva följande yttrande.

Till en början få vi, i anledning av det å

blanketten inledningsvis gjorda påpekandet, att

uppgifterna böra avse i »görligaste mån normala

arbetsförhållanden», framhålla, att förhållandena

under hela den tid, som förflutit,

sedan lagen trätt i kraft, knappast kunna anses

hava varit normala. Till följd av arbetstidens

hastiga förkortning över hela den

svenska industrien från och med den 1 jan.

(resp. 1 juli) 1920 uppkom här i landet en

konstlad brist på arbetare, vilket bl. a. ledde

till en mycket kraftig höjning av arbetslönerna.

Under de två första månaderna av år 1920

rådde omfattande konflikter. Den närmaste

tiden efter lagens ikraftträdande var sålunda

onormal. Mot slutet av år 1920 började den

industriella depressionen, vars förödande verkningar

ännu fortfara, då förhållandena givetvis

äro att anse såsom ännu mera onormala. Antalet

vid verkstäderna utförda »timverk» (då

opaginerad Kontrollera mot PDF

51*

man tagit hänsyn till så väl minskningen av

arbetarantalet som inskränkningen av arbetstiden)

har sedan september 1920 gått ner med

60 %. På grund av dessa onormala förhållanden

torde allt siffermaterial, som styrelsen

kan få fram genom bearbetande av

form. 2:a, vilket direkt utgått till en del av

våra medlemmar, få anses vara fullkomligt

värdelöst för bedömande av verkningarna av

arbetstidsförkortningen. Vad särskilt utbetalda

lönebelopp beträffar, bör också hänsyn tagas

till de förändringar penningvärdet undergått

under åren 1919, 1920 och 1921.

Med avseende '' å arbetsgivarnas svar å de

till dem framställda frågorna (form. 2:a) är

att märka, att i de flesta fall, då viss ändring

uppgives hava vidtagits (exempelvis noggrannare

tillämpning av arbetstiden, införande av

ackordsystem, etc.), det i allmänhet samtidigt

påpekats, att förändringen icke är att tillskriva

enbart arbetstidsförkortningen. Även där detta

icke angivits, torde emellertid förhållandena

hava varit enahanda. Den omständigheten,

att en åtgärd är vidtagen efter arbetstidens

förkortning, är intet bevis för att densamma

förorsakats därav. För den enskilda industriledaren,

som kanske icke alltid reflekterar så

noga på saken, kan det emellertid ibland se

ut så, och kan det därför hända, att han besvarar

frågan, som om åtgärden vidtagits på

grund av arbetstidsförkortningen. Det förhåller

sig i själva verket så, att verkstädernas

organisation icke är en gång för alla fastslagen

så, att den endast på grund av utomordentliga

händelser (såsom t. ex. en ny lags ikraftträdande)

blir föremål för revision. Det pågår tvärtom

"en ständig utveckling. Det är ju möjligt, att

en sådan utveckling i något fall fått en särskild

impuls, att vissa åtgärder exempelvis i någon

mån påskyndats i och med arbetstidsförkortningens

inträde. Det vore emellertid oriktigt

att skriva vidtagna förbättringar på arbetstidsförkortningens

konto. Det är i stället den

förkättrade »kapitalismen», den enskilda företagsamheten,

som bör tillskrivas äran av dessa

förbättringar. Det är den konkurrens, som

existerar under detta produktionssystem, konkurrensen

mellan verkstäder inom landet lika
-

som med den utländska industrien, vilken

nödgar industriledarne att med oavlåtlig uppmärksamhet

följa sina företag för att ständigt

söka genom förbättrade anordningar in. m.

vinna bästa möjliga arbetseffekt.

Med avseende å de speciella frågorna få

vi framhålla (siffrorna hänvisa till form l:a):

1. Arbetstidslagen har inom den mekaniska

verkstadsindustrien på det hela taget genomförts

fullständigt. Endast med avseende å

vissa mindre arbetargrupper hava vid verkstäderna

dispenser förekommit, exempelvis vakter, kuskar

och chaufförer, maskinister och smörjare, elektriska

montörer, städare, reparatörer, resemontörer

m. fl.

2. Den avtalsenliga arbetstiden inom den

mekaniska verkstadsindustrien var 57 timmar

per vecka intill dess ett den 11 januari 1919

träffat riksavtal trädde i tillämpning. Emellertid

uttogo icke alla verkstäder denna arbetstid

fullt ut. Vid en del tillämpades kortare

arbetstid, medan vid andra arbetstiden

visserligen nominellt var 57 timmar, men den

effektivt uttagna arbetstiden var lägre, i det

att vissa raster (exempelvis frukostrast) ingingo

i den nominella arbetstiden. Till följd härav

uppgick den faktiska ordinarie arbetstiden vid

de mekanska verkstäderna före förkortningen

år 1919 till i genomsnitt omkring 55 V2 timmar.

I och med det avtal, som antogs den 11

jan. 1919 och som vid de flesta verkstäder

tillämpades efter mitten av januari månad

nämnda år, fastställdes arbetstiden till 52 timmar.

En del verkstäder förkortade arbetstiden

ytterligare, varför den faktiska ordinarie veckoarbetstiden

omedelbart före lagens ikraftträdande

uppgick till omkring 51 V3 timmar i

genomsnitt.

För bedömande av verkningarna av arbetstidslagen

är det givetvts icke tillräckligt att

räkna med endast den förkortning av arbetstiden,

som ägde rum från och med den 1

jan. 1920. Förkortningen av arbetstiden vid

avtalsuppgörelsen 11 jan. 1919 stod nämligen

i direkt samband med lagstiftningen. Under

de förhandlingar, som föregingo avtalsuppgörelsen,

framfördes från arbetarsidan med synnerlig

skärpa krav på arbetstidens förkortning. Arbetar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

*52

nas krav stimulerades av förvissningen om, att

arbetstidslagen under påföljande år skulle genomdrivas

i enlighet med den överenskommelse,

som träffats mellan vissa politiska grupper

inom den svenska riksdagen.

Då 8-timmarslagen sålunda med säkerhet

kunde förutses komma att träda i kraft från

och med den 1 jan. 1920, gingo arbetsgivarna

i. det avtal, som träffades den 11 jan. 1919,

med på en förkortning av arbetstiden — icke

minst för att därmed i någon mån förmildra

övergången till 8-timmarsdagen. I detta sammanhang

bör nogsamt beaktas, att avtalet gav

arbetsgivarna rätt att uttaga övertidsarbete i

den utsträckning, som erfordrades.

Av det ovan anförda framgår, att lagstiftningen

om arbetstidens förkortning inom den

mekaniska verkstadsindustrien föranlett en

sänkning av den ordinarie arbetstiden från

55 Va timmar till 48 timmar. Därtill kommer,

att rätten till övertidsarbete genom lagen

blivit i hög grad inskränkt.

3. Då det efter arbetstidens förkortning

icke varit möjligt att per tidsenhet och arbetare

erhålla större arbetsmängd än tidigare,

måste arbetstidsförkortningen — för den händelse

åtgärder för neutraliserande av dess verkningar

icke vidtoges — förorsakat minskning

i resp. verkstads tillverkningsvärde, i samma

mån som arbetstiden förkortats och till följd

därav minskad eller utebliven vinst samt försämrad

räntabilitet för företaget. Den ansvariga

ledningen vid resp. företag måste

givetvis sträva efter att i görligaste mån hålla

produktionen uppe i vad den tidigare varit.

En del verkstäder skulle hava kunnat bibehålla

produktionen oförminskad enbart genom

anordnande av skiftarbete och därav föranledd

personalökning. Vid andra skulle därför hava

erfordrats nyanskaffning av maskiner, utvidgning

av anläggningar, uppförande av arbetarbostäder

etc. Särskilt avsaknaden av bostäder,

i vilka de nya arbetarna kunde inhysas, var

ägnad att förhindra utökande av arbetarantalet.

Uppförande av nya bostäder i erforderlig

utsträckning skulle hava krävt avsevärd

tid samt inneburit ytterst betungande utgifter

för vederbörande industrier.

Ökning av arbetarantalet, där detta ifrågasatts,

var emellertid i de flesta fall omöjlig redan på

den grund att arbetare icke funnos att tillgå.

Särskilt under den första hälften av år 1920

var bristen på arbetare, framför allt yrkeskunniga

sådana, utomordentligt stor.

4. a) Vid de mekaniska verkstäderna förekom

före arbetstidens förkortning endast undantagsvis

skiftarbete i hel verkstad. Oftare

kunde det däremot inträffa, att en enstaka

maskin eller en mindre avdelning av verkstaden

arbetade på skift. Under den nuvarande

depressionen användes skiftarbete i ännu mindre

utsträckning än i vanliga fall. (Se i övrigt

svaret under punkt 3).

b) Med avseende å förfarandet vid arbetstidens

förkortning var det på arbetsgivarsidan

ett önskemål att kunna taga bort lika mycket

på morgonen som på e. m. Från arbetarsidan

däremot påfordrades det, att förkortningen av

arbetstiden skulle tagas av eftermiddagstimmarna.

Arbetarna ville sålunda fortfarande

börja lika tidigt på morgonen för att få sluta

tidigare. Såsom skäl härför angavs att arbetarna

behövde bli fria tidigare på eftermiddagen

för att kunna disponera sin tid för bildningsändamål,

kommunalt arbete etc. På arbetsgivarsidan

misstänkte man, att mången

gång den baktanken kunde förefinnas hos arbetarna

att de, då de blevo tidigt lediga från

sin plats i verkstaden, lättare kunde skaffa sig

annat avlönat arbete under kvällen. Denna

farhåga anser man också hava besannats i ett

avsevärt antal fall.

c) Redan vid den under 2 omförmälda förkortning

av arbetstiden, som ägde rum år 1919,

inriktade sig arbetsgivarna på att i så stor utsträckning

som möjligt borttaga tidigare förefintliga

raster. Man hade nämligen konstaterat,

att genom exempelvis en frukostrast bortginge

icke blott den tid, som rasten varade,

utan en god stund före och efter rasten. Genom

att mäta den mängd kraft, som förbrukades

vid verket, och på annat sätt, hade man

tillförlitligt konstaterat minskning i arbetsintensiteten

före rasten likasom ock minskad arbetsintensitet

vid arbetets återupptagande efter

rasten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

På många håll lyckades arbetsgivarna redan

under januari månad 1919 genomföra »enrastsystemet»,

ehuru mången gång under mycket

starkt motstånd från arbetarna.

De, som icke vid första förkortningen genomfört

enrastsystemet, sökte i allmänhet göra

detta vid arbetstidslagens ikraftträdande. Det

visade sig emellertid ofta nog svårt att få arbetarna

med därpå — måhända just därför,

att förslaget kom från arbetsgivaren!

Vid den uppgörelse, som kom till stånd

efter den allmänna konflikten vid de mekaniska

verkstäderna och järnbruken, fick man

emellertid genom avtal fastslaget att, då arbetsgivaren

det påfordrade, han ägde att tilllämpa

»enrastsystemet». I praktiken torde

dock åtskilliga arbetsgivare, ehuru de för sin

del varit övertygade om att »enrastsystemet»

vore det bästa, i allt fall icke lyckats genomföra

detta — på grund av motstånd från arbetarna.

Dessa begagnade sig nämligen av den genom

arbetstidsförkortningen uppkomna situationen,

då en utomordentlig brist på yrkesarbetare

rådde, till att i en mängd fall pressa arbetsgivare

till medgivanden, som alls icke hade

stöd i avtal. Såsom påtryckningsmedel kommo

till användning vissa »underjordiska» stridsmetoder,

såsom avfolkning med ty åtföljande

hemlig blockad etc.

Emellertid torde man få räkna med, att de

flesta mekaniska verkstäder f. n. i praktiken

genomfört »enrastsystemet».

d) Där tidigare förefunnits raster, som inräknats

i arbetstiden, indrogos dessa redan år

1919. (Se övrigt svaret under punkt 2.)

e) I den ovan omförmälda 5-mars-uppgörelsen

1920 blev det uttryckligen fastslaget, att arbetstiden

skulle utnyttjas i avsikt att uppnå

högsta möjliga produktivitet. »Där stämplingskontroll

är eller blir inrättad, får stämpling

icke inkräkta på arbetstiden, men skall kontrollen

så anordnas och tillämpas, att onödig

tidsspillan eller svårighet icke vållas för arbetarna»,

hette det i bemälda uppgörelse. Med

stöd av denna bestämmelse torde förbättrad

kontroll i åtskilliga fall hava uppnåtts. Vid

en del verkstäder har det emellertid, trots

nyssnämnda bestämmelse, på grund av mot
-

stånd från arbetarna mött svårigheter att anordna

en effektiv kontroll. (Se anm. under

punkt 5.)

f) Någon påtaglig förändring i detta avseende,

såsom en följd av arbetstidsförkortningen,

torde icke kunna konstateras. (Se anm. under

punkt 5.)

5. I den mån verkstäderna, vid vilka ofta

nog verksamheten från början bedrivits rent

hantverksmässigt, utvecklas och ett större antal

anställda finna sysselsättning, blir det nödvändigt

att kontrollen skärpes och att man

— då arbetet icke längre utföres i ägarens

åsyn — söker stimulera arbetsintensiteten genom

att övergå till ackordssystem. Detta är

någonting som ständigt sker och torde så jämväl

hava ägt rum under de gångna åren, utan

att man kan utläsa detta såsom ett resultat

av arbetstidsförkortningen.

6. Såsom under punkt 5 framhållits äro

verkstäderna stadda i fortgående utveckling.

Ur ett eventuellt ja-svar å enquéten av viss

verkstad kan därför icke ovillkorligen utläsas,

att förändringen är att tillskriva arbetstidens

förkortning.

7. Såsom under punkt 3 framhållits, skulle

i en mängd fall utvidgningar hava erfordrats

för att förebygga minskning av arbetsprodukten

till följd av arbetstidens förkortning. Särskilt

betungande skulle uppförande av nya bostäder

hava varit för industrien. I ett flertal

fall hunno emellertid vederbörande verkstäder

icke sätta i gång med bygge, innan depressionen

kom. Säkerligen skulle sådant hava erfordrats

i större utsträckning, än vad som kan

framgå av svaren från verkstädernas sida.

8. Då, såsom under punkt 3 framhållits,

arbetstidsförkortningen icke medfört ökning av

arbetsmängden per tidsenhet och arbetare, måste

omkostnaderna hava ökats i motsvarande mån

som arbetstiden förkortats, d. v. s. från år

1919 med omkring 15 %. Därtill kommer

den direkta ökningen av lönen per arbetstimme,

som ägt rum efter arbetstidsförkortningen.

Det är givetvis icke enbart produktionen

vid den mekaniska verkstaden, som fördyrats.

Alla de materialier, som komma till använd
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

*54

ning och vilka i sin ordning till allra största

delen bestå av arbetslöner, torde hava fördyrats

i ungefär samma mån, som arbetstiden

för de vid deras framställande sysselsatta arbetarna

förkortats. Vidare hava transportkostnaderna

stigit till fullkomligt orimliga belopp,

icke minst till följd av arbetstidsförkortningen.

9. Arbetstidsbegränsningen har icke medfört

ökning av arbetsintensiteten annat än i

relativt få fall, vilka mer än uppvägas av de

fall, där man rent av konstaterat minskning.

10 a). I vissa fall anser man sig hava

kunnat konstatera ökat intresse, medan i andra

fall intresset minskats. Att märka är, att det

ökade intresset icke är att tillskriva arbetstidsförkortningen,

utan fastmera det förhållandet,

att under depressionstid, då överskott

på arbetare förefinns, risken är större än eljest

för den enskilde arbetaren, som icke sköter

sig, att bliva entledigad, vilket helt naturligt

är ägnat verka i den riktningen, att arbetaren

med större intresse ägnar sig åt sitt arbete.

b) I och med ikraftträdandet av arbetstidslagen

uppstodo konflikter vid verkstäderna, på

den grund att arbetarna — som kunde stödja

sig på ett uttalande till statsrådsprotokollet av

föredragande statsrådet — krävde full kompensation

för den förkortning av arbetstiden,

som följde av arbetstidslagen. Efter ett par

månaders konflikt träffades uppgörelse, som

tillerkände timlönsarbetare full kompensation,

medan däremot ackordsarbetare i allmänhet

endast skulle hava halv kompensation (dock

full kompensation i sådana fall, då det vore

uppenbart, att det för arbetaren var omöjligt

att vinna större arbetsresultat per tidsenhet

— exempelvis vid automatiska maskiner o. d.).

Sedan arbetet efter konflikten återupptagits,

lyckades arbetarna emellertid till följd av den

brist på arbetskraft, som då rådde, att tilltvinga

sig högst väsentliga löneförhöjningar.

Så höjdes lönerna under ett år, 4 kv. 1919

—4 kv. 1920, med 32 %, under det att indextalet

å levnadskostnaderna under . samma

tid ökades från 259 till 271 lika med 41/% %.

Under detta år nådde levnadskostnadsstegringen

visserligen sin högsta punkt, indextalet 281,

men detta maximum motsvarar ändock endast

en ökning mot indextalet 259 med

c) Någon förbättring i de förhållanden, som

omförmäles under punkt c), synes lagen icke

hava medfört.

d) Då arbetarna icke ville vara med om att

förskjuta arbetstidens början till senare på dagen,

synes någon avsevärd förbättring med avseende

å t. ex. tillfälle till morgonmåltid icke

hava vunnits.

e) Någon förbättring i de avseenden, som

omförmälas under e), synes lagen icke hava

medfört.

11. Den ökning av den ytterst snävt tilltagna

rätten till övertidsarbete, som skedde

genom 1921 års revision av lagen, torde få

anses innebära en liten förbättring. Emellertid

är möjligheten till övertidsarbete fortfarande

alldeles otillräcklig.

Frågan om övertidsarbete är av synnerligen

stor betydelse. Uppenbart är, att industrien

söker ordna så, att arbetstillgången är så jämn

som möjligt året om. Övertidsarbete blir dyrare

än arbete under den ordinarie arbetstiden,

varför man givetvis söker i görligaste mån

undvika att behöva tillgripa övertidsarbete.

Emellertid är det nödvändigt, att möjlighet till

övertidsarbete i avsevärd utsträckning förefinnes.

Då exempelvis ett skeppsvarv får in ett

fartyg för reparation, gäller det att utföra denna

så snart som möjligt. Yarje dag, som fartyget

ligger vid varvet, drager störa kostnader.

Som förhållandena nu äro här i landet, har

det hänt, att reparenter sökt sig till utländska

varv, som kunnat utföra arbetet fortare — till

följd av mera elastiska övertidsbestämmelser.

Det är emellertid icke blott skeppsvarv, som

på grund av 8-timmarsdagen fått en ojämn

konkurrens med utlandet, utan är detta fallet

med många andra mekaniska verkstäder. Dessa

hava nämligen icke kunnat bjuda de leveranstider,

som beställarna önskat, och beställningar

hava i stället gått till utlandet.

överhuvud gäller att möjlighet måste finnas

till övertidsarbete i avsevärd utsträckning för

de flesta industrier. Om så är förhållandet,

behöver anläggningen från början icke göras

större än att den motsvarar det normala be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

55

hovet, medan »toppbelastningen» tagos med användande

av övertid. Den nationalekonomiska

betydelsen härav torde ligga i öppen dag.

Tack vare möjlighet till övertidsarbete kan

man vidare i rätt tid få fram ett arbete, som

på grund av särskilda förhållanden icke kunnat

utföras enligt beräkning. Särskilt viktigt

är det för industrier, som hava att taga hänsyn

till »säsong», att kunna tillgripa övertidsarbete.

12. Vad slutligen frågan under punkt 12

beträffar, skulle vi såsom vårt allmänna omdöme

om 8-timmarslagen vilja framhålla, att

under den tid, som gått, sedan lagen trätt i

kraft, de farhågor mot lagstiftningens ingripande

på detta område, åt vilka före lagens

tillkomst från arbetsgivarhåll givits uttryck,

till alla delar bekräftats. Den utlovade ökningen

av arbetsintensiteten har sålunda uteblivit,

såsom redan förutsagts i den reservation,

som avgavs av tre av arbetstidslagskommitténs

ledamöter, herrar Wijkander, Ekman

och Wahren. Då arbetstiden blev genom lag

förkortad, syne3 hos arbetarna mången gång

den uppfattningen hava gjort sig gällande, att

det icke fanns någon anledning att på den

förkortade arbetstiden producera mera per timme

än tidigare, enär detta förmenades vara

att onödigt gynna arbetsgivarna. På vissa håll

uppgivas också tendenser hava förefunnits inom

fackföreningarna att söka avskaffa allt vad

övertidsarbete hette. Emellertid synes de

svenska arbetarnas goda förstånd så småningom

hava reagerat emot fackföreningsförkunnelserna.

Oavsett vad som i dessa förkunnelser

framhölls, insåg den intelligente arbetaren,

att ju flera arbetstimmar han arbetade, ju

större blev den dagspenning han intjänade.

Trots klubbeslut här och var att icke arbeta

övertid voro arbetarna i det stora hela nog så

intresserade av att få tillfälle till övertidsarbete.

Vidare synas många arbetare hava skaffat

sig extra arbete på kvällarna. Bland de

äldre arbetarna funnos många, som, i brist på

annat extra arbete, sysslade med arbete i koloniland

o. d. eller med produktivt arbete inom

vederbörande arbetares fack, men utbytet därav

blev givetvis icke detsamma, som kunnat

31—222653.

erhållas, om han fått arbeta motsvarande tid

längre på sin plats i verkstaden.

Ju mer arbetstiden under depressionen blivit

inskränkt, desto mera angelägna hava arbetarna

visat sig att kunna få arbeta det medgivna

antalet arbetstimmar. Det lär till och med

hava hänt, att äldre arbetare på tal om innevarande

års l-majdemon9tration yttrat, att,

medan man förr demonstrerade för förkortad

arbetstid, det nu kunde vara anledning att demonstrera

för en förlängd sådan.

Läran om 8 timmars arbetsdag är resultatet

av en teoretisk spekulation. Denna lära utformades

ursprungligen vid skrivbordet, och

synes förverkligandet av 8-timmarslagen här i

landet i främsta rummet hava framdrivits av

vissa politiskt intresserade kretsar. För den

enskilde arbetaren torde lagen, åtminstone med

den form den här erhållit, i många fall hava

kommit som en överraskning. Väl 1orde arbetarna

icke hava haft någonting emot att den

ordinarie arbetstiden nedsattes till 48 timmar,

men har det från arbetarhåll uttalats förvåning

över att arbetarna icke, ehuru de själva

ville, fingo arbeta övertid i den utsträckning

de funno sig kunna utan olägenhet utföra

sådant arbete.

Enligt vår mening är denna lagstiftning alldeles

förfelad. Man hade bort låta utvecklingen

fortgå. Som bekant har arbetstiden

under de senaste årtiondena i väsentlig mån

förkortats utan att något lagstiftningsingripande

erfordrades.

Såvitt för oss är känt, finns det bland ledarna

för de till oss anslutna mekaniska verkstäderna

icke mer än en, som sympatiserar

med ifrågavarande lagstiftning. Detta undantag

gäller emellertid en verkstad av alldeles

speciellt slag, en liten verkstad, vilken icke

torde vara direkt beroende av produktionsresultatet

såsom sådant utan sysslar med utarbetande

av uppfinningar, experimentarbete o. d.

Det är uppenbart, att ledningen för en sådan

verkstad kan anlägga en annan syn på spörsmålet

om 8-timmarsdagen än de verkstäder,

som leva på produktion.

Själva lagens ikraftträdande medförde inom

den mekaniska verkstadsindustrien en konflikt,

opaginerad Kontrollera mot PDF

*56

varigenom förlorades c:a 2,260,000 dagsverken.

Då sedan arbetet kom i gång, skedde det under

höjda löner, vilka ytterligare under årets

lopp ökades. Under året, särskilt dess förra

hälft, rådde en utomordentlig brist på arbetare.

Arbetstillgången under nämnda tid var

synnerligen god, men industrien kunde icke

utnyttja densamma. Mängder av beställningar

gingo till utlandet. Om den mekaniska verkstadsindustrien

år 1920 hade fått arbeta i lugn

och ro, utan lagens mellankomst, hade goda

förtjänster kunnat tagas, varigenom verkstäderna

säkerligen stått bättre rustade under den

följande depressionen, så att nödläget icke blivit

så svårt, som det för många har blivit.

Vår bestämda övertygelse är, att det icke

vore lyckligt förnya 8-timmarslagen, sedan den

tid, för vilken lagen är antagen, utlöper.

Stockholm den 15 juni 1922.

Sveriges verkstadsförening.

G. A. Styrman.

19. Svenska metallindnstriarbetareförbundet.

(Siffrorna hänvisa till form. 1: a.)

1. Ja, med undantag av en del av arbetsrådet

fattade beslut om undantag för hyttarbetare

och med dem jämställda m. fl.

2. Verkstäderna omkring 3 timmar per

vecka. Järnbruken mellan 9 och 32 timmar

per vecka.

3. Icke inom verkstadsindustrien. Inom

järnbruksindustrien har man också i stort sett

fortsatt arbetet med samma arbetarantal som

förut.

4. Nej.

a) Inga nämnvärda ändringar.

b) Endast de, som arbetstidsförkortningen

nödvändiggjort. ,

c) I allmänhet hava rasterna inom verkstadsindustrien

borttagits. Inom järnbruksindustrien

har också en betydande rastinskränkning ägt rum.

e) Arbetstiden var före lagen så noggrant

tillämpad, att någon skärpning icke behövts.

f) Inga verkliga åtgärder hava vidtagits.

5. Nej.

6. Produktionen per huvud och timme har

något ökats, men i hur stor utsträckning är

omöjligt att angiva.

7. Ingen ändring av det gamla.

8. Arbetstidsbegränsningen har efter arbetarnas

beräkningar i stort sett icke verkat fördyrande.

9. Ja, något, se punkt 6.

10. a) Inom järnbruks- och verkstadsindustrierna

har tidigare rått en sådan ordning och

disciplin, att någon skolkning eller firande icke

varit att tala om.

b) Kompensation har erhållits för timarbete

inom verkstadsindustrien. Delvis också inom

järnbruksindustrien. Ackorden hava endast delvis

kompenserats.

c) Helt naturligt, men att angiva uppsving

i koloniarbete och hemliv i siffror är omöjligt.

d) Se c).

e) Vi hänvisa till arbetarnas bildningsförbunds

statistik.

11. Ja, arbetsrådets möjligheter att delvis

upphäva lagen ha ju blivit större.

12. 48-timmars arbetsvecka är ur alla synpunkter

nödvändig.

Utöver de frågor, som vi i frågeformuläret

besvarat, vilja vi framhålla, att i fråga om metallindustrien

så hade vi i början av år 1920

de stora konflikterna, efter vilka en rent av

abnorm verksamhet upptogs för att redan under

oktober månad samma år giva vika för de

första känningarna av den ännu pågående krisen.

Från och med år 1921 har ju sedan allt

gått i arbetslöshetens tecken. För att riktigt

kunna bedöma 48-timmarsveckans värde och

nytta för så väl arbetarna som landet och industrien,

så bör en utredning härom förläggas

till de tider, då på nytt något så när normala

förhållanden bliva rådande.

Stockholm den 14 juni 1922.

Sv. metallindustriarbetareförbundet.

Johan Olov Johansson.

20. Sågverksförbundet. (Siffrorna hänvisa

till form. 1: a.)

1. Ja! — Dispenser för vakter samt arbetare,

vilkas arbete är av sådan beskaffenhet,

att det icke kan förläggas till bestämda tider

t. ex. reparatörer, timmeremottagare m. fl. hava

förekommit vid de flesta till förbunden anslutna

arbetsföretagen. I de fall, då under år

opaginerad Kontrollera mot PDF

57*

1920 gjortB framställningar om undantag från

lagens tillämpning vid flottningsföreningarnas

skiljeställen, har arbetsrådet lämnat medgivande.

Liknande framställningar gjordes i stor

omfattning 1921 men behövde på grund av

lagens ändring ej föranleda beslut av arbetsrådet.

2. a) Den nominella arbetstiden var före

lagens tillämpning i genomsnitt 57 timmar per

vecka och nedsattes med c:a 15‘8 % till 48

timmar.

b) Den faktiska (effektiva) arbetstiden var

före lagens tillämpning i genomsnitt 51 timmar

och nedsättningen sålunda c:a 5''8 %.

3. Av bekanta skäl kan något omdöme i

berörda hänseende på grund av förhållandena

icke lämnas annat än efter antaganden. År

1920 blev kvantiteten tillverkade varor knappast

det normala, och exporten företedde avgjord

minskning. Lagerbehållningama till år

1921 blevo ock osedvanligt stora. Under 1921

måste, på grund av omöjligheten att avsätta

trävaror i normal utsträckning, arbetet i hög

grad inskränkas. Detta har medfört en avsevärd

minskning i arbetarantalet under den

normala senare delen av 1920 och för hela

1921. Medelantalet arbetare för helt år hos

sågverksförbundets medlemmar ökade dock för

motsvarande företag från c:a 23,000 år 1919

till c:a 25,000 år 1920, för att år 1921 nedgå

till c:a 18,000. ökningen år 1920 torde

till huvudsaklig del vara att tillskriva verkningarna

av lagen, och det måste på goda

grunder antagas, att, om driften 1921 varit

normal, en avsevärd utökning av arbetarantalet

måst äga rum, minst till det antal som

var anställt 1920.

4. a) Under 1920 förekom sågning med

dubbla skift i rätt avsevärd utsträckning under

våren och sommaren för att ändras till sågning

med enkelskift på hösten samma år. På grund

av under punkt 3 anförda omständigheter har

under 1921 ingen övergång från arbete i ett

skift till arbete i två skift förekommit. Treskift

kan ej lämpligen anordnas inom sågverksindustrien.

b) Tiden för arbetets början har i allmänhet

framflyttats 1/2 timme och tiden för dess slut

tillbakaflyttats 1 timme.

c) Antalet avtalsenliga raster är två, så väl

före som efter */* 1920.

d) Tidigare tillåtna, ej avtalsenliga raster

hava borttagits.

e) Enligt fr. o. m. Vs 1920 gällande avtal

skall varje arbetare befinna sig på sin arbetsplats

så väl vid arbetsskiftets början som efter

varje rast för att omedelbart börja på de bestämda

tiderna och får ej heller avsluta sitt

arbete före bestämd tidpunkt. Den s. k. postningen,

d. v. s. ombyte av sågblad, som tidigare

delvis fått utföras under ordinarie arbetstid,

har enligt avtalen blivit helt förlagd till

rasterna mot särskild ersättning. För att övervaka

att arbetstiden i alla avseenden noggrant

utnyttjas har arbetsledningens kontroll på arbetarna

i allmänhet måst skärpas.

f) Se ovan.

5. Nej. I sågverksindustrien har alltid

ackordssystem varit förhärskande.

6 och 7. Under hänvisning till vad som

anförts under punkt 3 framhålles, att företagens

ekonomi under åren 1920 och 1921

förbjudit några nämnvärda ny- eller ombyggnader.

Krisen inom sågverksindustrien började

under hösten 1920 och försäljningarna avtogo

i omfattning redan under sommaren s. å.

8. Fn högst avsevärd fördyring av sågverksindustriens

produktionskostnader har inträtt

under åren 1920 och 1921, kulminerande under

1920. Den har förorsakats av den allmänna

prisförhöjningen samt av de lönehöjningar,

som vidtogos för att kompensera arbetstidsförkortningen.

En objektiv analys av,

huru stor del av fördyringen, som förorsakats

av arbetstidslagen, och huru stor del av andra

omständigheter, försvåras synnerligen av de

onormala driftsförhållandena ifrågavarande år.

Den knappa tid, som stått till förfogande för

besvarandet av de frågor, som innehållas i

detta formulär, har även omöjliggjort en verkligt

noggrann undersökning i denna viktiga

fråga.

9. Någon förhöjande inverkan av den begränsade

arbetstiden på arbetsintensitet eller

arbetseffektivitet kan icke konstateras. År

1920 ökades, samtidigt med förkortningar av

arbetstiden, 1919 års ackordslöner med 16 %.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*58

Det för år 1920 uppnådda genomsnittsresultatet

av ackorden företedde en ökning av c:a

10 % utöver det beräknade eller samma skillnad

emellan beräknad förtjänst och uppnådd

förtjänst, som den under punkt 2 påvisade

skillnaden emellan nominell och effektiv arbetstid

före lagens tillämpning, ökningen i

arbetseffekt per nominell arbetstimme är sålunda

skenbar och beror uteslutande på att den

avtalade arbetstiden utnyttjas till fullo på grund

av de överenskommelser, som omförmälas under

punkt 4 e) här ovan, och ej på någon

förbättrad arbetsintensitet.

10. a) Någon ökad arbetsamhet har icke

kunnat påvisas.

b) Arbetsinkomsten har ökats på grund av

under punkt 9 anförda förhållanden. Större

obenägenhet till övertidsarbete synes föreligga

efter lagens genomförande. Vid upprepade tillfällen

har förekommit vägran att utföra avtalsenligt

övertidsarbete, och har som skäl anförts,

att genom övertidsarbete skulle verkningarna

av lagen förfelas.

c) Någon förbättring i detta hänseende torde

icke kunna påvisas under den korta tid lagen

verkat.

d) Någon förändring i avseende å levnadssättet

har hittills ej konstaterats.

e) Från arbetsledningen vid de olika företagen

anföres, att särskilt de yngre arbetarna

i stort sett använda sin fritid på mindre lämpligt

sätt.

11. 1921 års revision av lagen torde i vissa

fall varit till förmån; dock kunna ej några

faktiska uppgifter i denna fråga lämnas på

grund av den starka driftsinskränkningen under

1921.

Sågverksförbundet.

Otto Hellström.

21. Svenska sågrerksinduslriarbetareförbundet.

(Siffrorna hänvisa till form. l:a.)

1. I huvudsak har arbetstidslagen fullständigt

genomförts inom sågverksindustrien. Endast

några mindre dispenser för timmerbommar förekomma.

2. a) Arbetstiden har förkortats från 57

timmar till 48 timmar per vecka.

2. b) Den faktiskt förkortade arbetstiden

är procentuellt mindre. Kan ej exakt uppgivas.

3. Icke nämnvärt, emedan redan tidigare

förbättrade arbetsmaskiner och arbetsanordningar

utförts och fortsättas.

4. a) Nej. Ingen nämnvärd återgång till

tvåskiftsystem.

b) Endast sådan ändring, som betingas av

arbetstidens förkortning.

c) Samma raster. Frukost- och middagsrast.

d) Har icke förekommit.

e) Ja.

f) Förbättrade arbetsmaskiner, effektiv arbetsledning.

Ej Taylorsystem.

5. Nej. Ackordslön tillämpas nu som förut

för c:a 90 % av arbetarkåren.

6. Kan ej säkert besvaras men oss förefaller

att så skett.

7. Ingen nämnvärd utökning av arbetarstyrkan.

a) Anläggningar förbättras.

b) Bostadsbyggnader obetydliga.

8. Kompensation från 57 till 48 timmar

krävde 183/4 % ökning teoretiskt. År 1920

höjdes ackordslön 16 %, timlön 20 %.

9. Enligt vår uppfattning höjdes intensiteten

c:a 10 % år 1920, då arbete utfördes

d. v. s. produktionen vid sågar och utlastning

ungefär motsvarade ett normalt år före kriget.

10 a) Arbetet föregår jämnare inom sågverksindustrien.

Yi vilja hoppas, att intresset

ökar med arbetstidsförkortningen.

b) Genom ökad arbetsintensitet kompenserades

arbetstidens förkortning. Extra arbeten

förekomma säkerligen icke utan att avtalsenlig

nödvändighet föreligger.

c) Bättre hemliv, varav följer intresse för

uppfostran och bostadsförhållanden.

d) Levnadssättet blir enligt vår mening väsentligt

förbättrat.

e) Yad det gäller ynglingar och yngre arbetare

är det svårt avge bestämt omdöme. Tiden

är delvis för kort för att kunna ha verkat så

att ett sakligt omdöme kan ges. Men vi själva

i arbetarkretsar ha störa förhoppningar, att ungdomen

raskare skall uppnå erfarenhet och utbildning

för sin livsverksamhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

59

11. De större skiljeställena, som ligga vid

älvarnas utlopp i samband med sågverksdistrikten,

ha undantagits från lagen, men vi hävda

nödvändigheten av 48 timmars arbetsvecka, som

ock är överenskommen med arbetsgivarna.

12. Uppgifterna avse 1920 års verksamhet

inom sågverksindustrien.

Gävle den 1 juni 1922.

Sv. sågverksindustriarbetareförbundet

gm Aug. Svensson.

22. Pappersinasseförbundct.

A. Uppgifter till socialstyrelsen rörande

arbetstidslagens verkningar i enlighet med cirkulär

i april 1922. (Siffrorna hänvisa till

form l:a.)

1. Arbetstidslagens genomförande. För kalkbrännare

och kraftstationsmaskinister har arbetsrådet

i regel medgivit 56 timmar per vecka.

19:de skiftet, d. v. s. 502/3 tim. per man och

vecka, har medgivits under år 1920 och 1921

vid ett fåtal sulfit- och sulfatfabriker samt vid

vissa träsliperier. För år 1922 ha 11 sulfatfabriker

erhållit tillstånd att använda 19:de

skiftet under tiden 1/i—30/i samt 1/io—31/12.

Ett tiotal sliperier ha likaledes fått dispens

rörande 19:de skiftet, gällande hela året.

2. Arbetstidens förkortning.

a) Å nominella arbetstiden.

1) Inom helkontinuerliga driften 8 timmar

per vecka.

2) Inom pappsalar, silerier m. m. och träsliperier

22/s tim. per vecka.

3) Inom alla vedrenserier 6 timmar per

vecka.

b) I vedrenserier i treskift har icke 48 timmar

kunnat uttagas, se p. 4 a.

3. Arbetarantalets ökning. Undersökning

härom visar en ökning av omkring 20 %.

4. Förändringar på grund av arbetstidslagen.

a) övergång från ett skift till två skift eller

från två till tre skift.

På en del håll har skiftgång måst anordnas

för reparationsarbetare, elektriker m. fl. till

följd av'' den inskränkta arbetstiden. Den avtalsenliga

arbetstiden i renserierna med två

skift om 9 timmar måste på flera ställen omläggas

till treskiftsgång, medförande förutom

ökning av arbetarantalet även en effektiv

arbetstid av endast 45 timmar per vecka. För

måltidsrast och stålskiftning måste nämligen

renserierna stannas minst l/2 timme per skift.

b) ändring av tidpunkten för arbetets början

och slut.

1) dagarbetare: Avtalsenligt före arbetstidslagens

tillkomst var 54 tim. per vecka med 91/2

tim. de 5 första dagarna i veckan. Arbetet

började som regel kl. 6 f. m. Numera börjar

arbetet i regel kl. 7 f. m. och slutar kl. 5

e. m. med två raster om V2 och 1 timme.

2) skiftarbetare: I de kontinuerligt drivna

avdelningarna pågick arbetet tidigare 56 tim.

per vecka. Nu 48 timmar med s. k. ersättningsmanskap.

Söndagsarbetet per arbetare

blir nästan lika som förut, och den lediga dagen

inträffar oftast mitt i veckan. I pappsalar,

silerier, massabingar m. m. samt träsliperier

har det avtalsenliga 19:de skiftet försvunnit

utom i några enstaka fall, där arbetsrådet

meddelat dispens. För renseriavdelningarna i

två skift har övergång flerstädes skett från

dag- och nattskift till tvåskift i följd, exempelvis

kl. 6 f. m.—3 och 3—12 med 1 timmes

rast. På bekostnad av måltidsrasten har

stundom arbetstiden blivit ännu mera sammanträngd.

c) Indragning av raster. Ja, i några fall

1 rast.

d) Indragning av förut i arbetstiden inräknade

raster. Nej, de s. k. kafferasterna

indrogos redan år 1919 i samband med den

avtalsenliga arbetstidens förkortning.

e) Noggrannare tillämpning av bestämmelsen

om arbetstidens början m. ro. Sedan lagens

tillkomst ha förhållandena i detta avseende

icke förbättrats.

f) Förbättrat utnyttjande av arbetskraften

eller anläggningen. Systemet med tidkontroll

har införts vid ytterligare några fabriker. Åtgärder

till förbättrat utnyttjande av arbetskraften

eller anläggningen ha icke kunnat

vidtagas, då lagen ställer sig hindrande härför.

Så har exempelvis borttagandet av 19:de skiftet

medfört, att vattnet måste gå förbi utan an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

*60

vändning eller kraften betalas utan att kunna

utnyttjas, medförande väsentlig produktionsminskning

och förlust. Produktionsförmågan

å dyrbara maskiner inskränkes även härigenom.

5. Ändring av avlöningsmetoderna. Tonlön

eller liknande avlöningssystem har sedan länge

varit allmänt i bruk och tillämpas fortfarande.

6. Större prestationsförmåga hos de tekniska

hjälpmedlen.

Moderniserings- och ekonomiseringsarbeten

pågå ju vid alla fabriker och framtvingas för

övrigt av konkurrensen. För att i någon mån

motverka den på grund av arbetstidsförkortningen

uppkomna produktionsminskningen ha

stora kapital måst nedläggas i maskinella nyanordningar

ex. högtryckspressar, kabelkranar,

nya barkmaskiner, transportanordningar m. m.

7. Utvidgning av

a) fabriksbyggnader

b) bostadshus

I allmänhet ha fabriksbyggnaderna ej utvidgats.

Däremot hava bostäder för det på

grund av arbetstidslagen ökade antalet arbetare

måst nyuppföras, vilket dragit högst betydande

kostnader, säkerligen uppgående till flera miljoner

kronor.

8. Produktionskostnadsfördyring.

Ostridigt har lagen verkat högst betydligt

fördyrande på produktionskostnaderna. Denna

ökning är dock rätt olika vid olika fabriker.

Så har vid några samma beräknats utgöra omkring

10 /, vid andra avsevärt mera, och det

kan påstås, att detta fördyrande i stort sett

för denna industri kan beräknas för de rörliga

kostnaderna till omkring 16 %. Ökningen av

de fasta kostnaderna varierar högst betydligt

och en medelsiffra kan ej här uppgivas eller

beräknas. Flera fabriker hava måst bygga en

mängd bostäder och andra mindre. Lagen har

nödvändiggjort nyanskaffning av omkring 2,000

st. bostadslägenheter.

9. Arbetsintensiteten. Den från arbetarsidan

utlovade ökningen häri har uteblivit och

snarare motsatsen är flerstädes konstaterad.

Skulle f. n. en högre intensitet eller arbetslust

förmärkas, så är denna att tillskriva den rikliga

tillgången på arbetskraft och står ej i direkt

samband med arbetstidens förkortning.

10. Verkningarna på arbetarna.

a) arbetsamheten.

Förhållandena bär oförändrade, övertidsarbete,

som f. n. betalas med 50, resp. 100 %

förhöjning å vardagar och söndagar, åtaga sig

arbetarna numera ytterst ovilligt, och det synesvara

deras strävan att motarbeta det inom denna

industri alldeles nödvändiga övertidsarbetet.

b) arbetsinkomster.

Full kompensation beviljades vid lagens ikraftträdande

för den förkortade arbetstiden. Till

följd av lågkonjunkturens inträdande hava lönerna

betydligt måst nedsättas, för år 1921

med omkring 15 % samt för år 1922 med ytterligare

40 %.

c) hemliv, husliga förhållanden m. m.

Någon ändring i detta hänseende, åtminstone

till det bättre, torde i stort sett ej lagen hava

åstadkommit.

d) levnadssättet ur hygienisk synpunkt.

Ingen förändring.

e) fritidens användning.

De äldre arbetarna använda i viss utsträekning

sin ökade fritid till sin och familjens

fördel dock ej sällan till arbete hos annan

arbetsgivare. Samma är dock ej förhållandet

med de yngre. Här användes fritiden till s. k.

nöjen, och det har icke förmärkts, att man lagt

an på att förkovra sig i bildning och kunskaper.

11. Revisionen av lagen år 1921.

Ja, i viss mån, då den givit möjlighet till

ökat övertidsarbete, absolut ofrånkomligt för

denna industri. I övrigt inga förändringar.

12. I övrigt.

Redogörelse härför lämnas i särskild inlaga

samtidigt med denna utredning.

Stockholm den 17 juni 1922.

Pappersmasseförbundet.

Robert Palmgren.

B. Yttrande i fråga om verkningarna av

lagen om arbetstidens begränsning.

Till socialstyrelsen.

Härigenom hava vi äran överlämna oss genom

Edert cirkulär av april 1922 avfordrade

uppgifter i frågan om verkningarna av gällande

lagstiftning om arbetstidens begränsning, och

hava vi tillåtit oss att, då utrymmet visat sig

opaginerad Kontrollera mot PDF

61*

för knappt, lämna dessa uppgifter å särskild

bilaga, anordnad efter och bilagd Edert frågeformulär.

Med stöd av formuläret mom. 12, där fråga

framställes om något eljest är att anföra till

belysning av arbetstidslagens ekonomiska eller

sociala verkningar, tillåta vi oss att i ärendet

utöver det, som i uppgiften sålunda andragits

anföra följande.

Vi anse oss då först böra redogöra för arbetstiden

inom denna industri vid tiden för

den s. k. arbetstidslagens ikraftträdande samt

för tiden därefter.

Alla s. k. dagarbetare hade inom denna industri

sedan V» 1919 en ord. arbetstid av 54

timmar per vecka och man. Skiftarbetet, d.

v. s. arbetet i själva driften, fortgick i tre

skift om 8 tim. med 7 skift och 56 timmar

per vecka och man för de s. k. ständigeldsavdelningarna

(ångpannehus, syrehus och kokeri)

samt likaledes i tre skift om 8 timmar med

6 V3 skift ock 50 2/3 timmar per vecka och

man för pappsalar, silerier m. m. i cellulosafabrikerna

samt för samtliga träsliperier.

För tiden efter lagens ikraftträdande är nu

ord. arbetstiden för dagarbetare 48 timmar per

vecka och man samt för arbete i skift likaledes

48 timmar per vecka och man med anordning

för s. k. ständigeldsavdelningarna av

s. k. hoppande skift, varigenom visserligen

driften här blir kontinuerlig veckan runt, men

det 19:e, 20:e och 21:a skiftet fullgöres av

reservmanskap, en anordning, som visat sig

medföra avsevärda olägenheter för båda parterna

och därtill ökad utgift för arbetsgivaren

och minskad årsinkomst för de ordinarie skiftarbetarna.

För arbetarna i vedrenseri och vedgård,

sysselsättande omkring 20 % av hela arbetsstyrkan,

blir vid treskiftsdrift, som är det

mest brukliga, effektiva arbetstiden i driften

ej mer än 45 timmar per vecka och man, då

måltidsrast av en halv timme oundgängligen

behöves.

I vissa fall och för vissa slag av arbetare

har arbetsrådet medgivit en utsträckning av

ordinarie arbetstiden på sätt angives i den härvid

fogade uppgiften under n:o l.1

1 Återgives ej här

Härefter torde vi få övergå till att i kor

het beröra några allmänna synpunkter:

a) rörande dagarbetare.

Den ofta självtagna extra fritid, som under

den längre arbetstiden förekom, har efter lagens

tillämpande icke märkbart minskats, och arbetsintensiteten,

som av lagens förespråkare påstods

skola bliva ökad, har, om icke direkt minskats,

så dock icke tilltagit i nämnvärd mån, och en

allmän motvilja mot arbete kunde i början

förmärkas, på senare tiden dock i avtagande

på grund av den goda tillgången på arbetsfolk

och konkurrensen om fasta anställningar.

Motviljan mot att arbeta å övertid har på senaste

båda åren blivit starkare, och detta vållar

inom denna industri särskilt svåra olägenheter,

då det är alldeles ofrånkomligt att ordna en

hel del viktiga arbeten med reparationer, omläggningar

och dylika arbeten av många slag å

tid utom den ordinarie tiden, särskilt då å sönoch

helgdagar, då driften är inställd.

b) rörande skiftarbetare.

Det är erfaret, att arbetstidens begränsning

för de kont. drivna avdelningarna från 56 til

48 timmar icke uppskattats ens å arbetarsidan.

På grund av ersättningsmanskapet

måste en otillfredsställande skiftindelning tilllämpas,

och det har uppstått svårigheter att

erhålla yrkeskunnigt folk för dessa arbeten,

samtidigt som anordningen härmed vållar samtliga

skiftarbetare olägligheter i avseende på

arbetstidens förläggning och verkar störande på

familjelivet, oregelbundna måltidstider m. m.

Även hos skiftarbetarna har kunnat konstateras

en minskning i ansvarskänslan och i stort

sett ingen ökad lust för arbetet. Det genom

lagen uppkomna hindret att hava driften i 19

skift har särskilt för träsliperierna medfört

en betydande minskning i produktionen, vållande

betydande ekonomiska förluster och fara

för att driften på flera ställen måste nedläggas.

Vidare giva de gjorda undersökningarna vid

handen, att arbetsprodukten per timme och

arbetare som regel icke ökats, och de undantag,

som härifrån konstaterats, äro att tillskriva

en förbättrad ackordsbetalning. I flertalet

fall har produktionen kunnat vidmakt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

*62

hållas endast genom utökning av manskapet

eller genom anskaffandet av dyrbar maskinell

utrustning, nyanordning o. d.

Den genom den nödvändiga utökningen av

arbetarstammen uppkomna bostadsbristen bar

vållat svåra olägenheter, och betydande utgifter

ha förorsakats arbetsgivarna för nybyggnader,

särskilt kännbara under de svåra ekonomiska

förhållanden, som särskilt för denna

industri varit och ännu äro rådande.

Den ökade fritiden bar visserligen av äldre

och sansade arbetare i stort sett utnyttjats för

dem fördelaktigt, men de yngre hava huvudsakligen

använt samma till s. k. nöjen, resor

och förströelser av olika slag, starkt angripande

deras kassa och framkallande ökade

löneanspråk för att kunna tillgodose de ökade

behoven.

Uti detta yttrande hava vi ansett det vara

på sin plats att peka på några huvudmoment,

som genom lagens tillämpning för denna industri

uppstått och samverkat till att göra den

ödesdiger för svenska industrien och icke minst

ör pappersmasseindustrien, till ojämförligt

törsta delen exportindustri.

Då lagen infördes, befann sig näringslivet i

en högkonjunkturperiod med åtföljande stark

efterfrågan på arbetskraft. På grund härav

och även till följd av den alltjämt fortgående

höjningen av den allmänna prisnivån voro redan

vid denna tid arbetslönerna synnerligen

uppdrivna. För att kunna hålla produktionen

uppe blev det efter lagens tillkomst nödvändigt

att högst betydligt utöka arbetsstyrkan

vid varje fabrik. Härigenom tilltog i hög

grad så väl efterfrågan som knappheten på arbetskraft

med resultat, att arbetslönerna ytterligare

abnormt uppdrevos. Det är givet, att

den sålunda genom lagen framkallade fördyringen

av arbetskraften varierat allt efter konjunkturernas

växlingar, men då inom industrien

löneavtalen i allmänhet uppgjorts kollektivt

för ett år i sänder, har en anpassning

av arbetslönerna efter dessa växlingar icke

kunnat genomföras annat än från det ena året

till det andra. Emellertid kvarstår det faktum,

att lagen för industrien skapat ett behov

av betydligt större antal arbetare än förut.

Även om denna stegrade efterfrågan och samtidigt

ökade knapphet på arbetskraft icke för

arbetarnas del, såsom en del av arbetstidslagens

förkämpar måhända hoppats, kunnat

åstadkomma, att arbetarna under i övrigt lika

förhållanden för den avkortade arbetstiden erhålla

samma avlöning, som de före lagen uppburo

för den längre, så har den dock för

företagaren medfört en direkt och mycket betydande

ökning av avlöningskontot. Den sålunda

uppkomna ökningen av arbetskostnaderna

har tydligen måst äga rum på bekostnad av

en del av rörelsens vinstmarginal. I synnerhet

för exportindustrierna är denna följd av

lagen till stort men. Så länge motsvarande

begränsning av arbetstiden icke införts i alla

eller åtminstone flertalet av de länder, som

inom dessa industrier uppträda såsom konkurrenter

på världsmarknaden, måste nämligen

de pris accepteras, till vilka dessa länder med

sin billigare arbetskraft kunna offerera sina

produkter. Dessutom kunna ju exportindustrierna

icke komma i åtnjutande av sådant

stöd, som de på den inhemska marknaden arbetande

industrierna kunna erhålla genom

olika tullpolitiska åtgärder, men få däremot

för visso under ena eller andra formen lämna

sin dryga tribut till tullskydden i de fall sådana

genomföras.

Den avkastning, som en på export arbetande

industri giver, bestämmes av de pris, som för

dess produkter kunna erhållas på världsmarknaden,

och dessa pris bestämmas i sin ordning

i stort sett av de pris, till vilka konkurrentländerna

äro villiga att sälja samma

produkter. Å andra sidan måste denna avkastning

»in the long run» täcka produktionskostnader

och kapitalräntor samt dessutom

lämna skälig vinst. Vill man sålunda tvinga

en industri att försörja så eller så många

flera arbetare (med eller utan familjer) än den

gjort förut, så kan detta visserligen ske på

lagstiftningens väg, men på bekostnad av endera

eller båda av följande två saker, nämligen

dels företagarvinsten, dels arbetarnas egen

levnadsstandard. Lagen om arbetstidens begränsning

torde verka åt båda hållen, om än

dess verkningar hittills hårdare drabbat före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

63

tagarna än arbetarna. Det torde emellertid

icke sakna sin betydelse att påvisa, att lagen

är ekonomiskt ogynnsam även för arbetarna

själva, varför vi vilja belysa det nyss anförda

med ett exempel.

Vid en viss sulfitfabrik har arbetsstyrkan

genom arbetstidslagen ökats från 140 till 164

man. Medelarbetstiden per man och vecka,

som för närvarande är 48 timmar, blir under

förutsättning av samma arbetsintensitet med

140 man c:a 56 x/4 timmar. Avlöningen till

den nuvarande arbetsstyrkan belöpte sig för

senaste avlöningsperiod till c:a 14 800: —

kronor, vilket gör en medelinkomst av 90: 25

per man. Vi förutsätta, att lagen icke funnits

och att den gamla arbetsstyrkan, 140 man,

under denna avlöningsperiod utfört samma

arbete och arbetat lika många timmar som de

nuvarande 164 arbetarna. Om nu den gamla

arbetsstyrkan erhållit samma medelavlöning, kr.

90: 25, per man trots den längre individuella

arbetstiden, skulle avlöningssumman ha stannat

vid 12 635: — kronor, och om tvärtom det

nuvarande avlöningsbeloppet, 14 800: — kr.,

utbetalas till den gamla arbetsstyrkan, skulle

dess medelinkomst per man under nämnda

avlöningsperiod ha blivit kronor 105: 70. Det

är givetvis vanskligt att säga, huru stort avlöningsbeloppet

för perioden nu skulle blivit,

om arbetstidslagen icke existerat. Med full

visshet kan mån emellertid säga, att det skulle

ha kommit att ligga någonstädes emellan

nämnda två belopp, kr. 12 635: — och kr.

14 800: — och man har skäl att förmoda, att det

skulle ha stannat ungefär vid det aritmetiska

mediet mellan dessa summor. Man skulle

m. a. o. med en viss grad av sannolikhet

kunna antaga, att om arbetstidslagen icke funnits,

avlöningen för perioden skulle ha belöpt

sig till, låt oss säga, 13 700:— kronor samt

att bolaget sålunda skulle inbesparat 1 100: —

kronor, under det att medelinkomsten per arbetare

skulle blivit 97: 85. Generaliseras exemplet

skulle man sålunda för denna fabrik kunna

uttrycka saken så, att på grund av arbetstidslagen

avlöningskontot växt med c:a 8 % samtidigt

som arbetarnas medelinkomst, hoc est deras

levnadsstandard, försämrats med likaledes c:a 8 %.

32—222653.

Givetvis verkar lagen på liknande sätt fördyrande

på framställningen av de materialier,

som erfordras för produktionen, ävensom nedpressande

på medelinkomsten för de arbetare,

som sysselsättas vid dessa matorialiers framställning.

Detta exempel avser en särskilt välordnad

fabrik med i sin helhet särskilt goda förhållanden,

och det är med all säkerhet endast ett

ringa fåtal av fabrikerna, som kunnat anpassa

sig efter arbetstidslagen med så liten kostnadsökning

som denna. Stora flertalet har fått vidkännas

betydligt större merkostnader, och våra

i saken gjorda undersökningar giva till resultat,

att merkostnaden för produktionen i direkta

arbetsutgifter belöper sig till mellan 8 och

20 % å kostnaden härför före lagen, allt beräknat

vid själva fabriken och sålunda ej för

all annan kostnad i arbetslöner dessförinnan.

Den genom arbetstidslagen nödvändiggjorda

utökningen av fabrikernas arbetarpersonal

tvingade industrien att bygga bostäder för

dessa nya arbetare. Bostadsbristen, som under

kriget blev mycket stor, då den byggnadsindustriella

verksamheten av olika anledningar

under en följd av år legat så gott som fullständigt

nere, omöjliggjorde nämligen anställandet

av erforderlig ny personal utan att samtidigt

sörja för anskaffandet av bostäder åt

densamma. Arbetstidslagens plötsliga ikraftträdande

utan lämpligt avvägd övergångsperiod

för att hinna ordna dylika förhållanden inverkade

givetvis i och för sig störande på fabriksdriften.

Erforderliga arbetarbostäder måste

nu med största skyndsamhet byggas och detta

under en tid, då priset på byggnadsmaterial

liksom arbetslönen praktiskt taget hindrade

varje enskild byggnadsindustrien verksamhet.

De mycket betydande kostnader, som denna

post förorsakat industrien, äro självfallet en

direkt följd av arbetstidslagen samt valet av

tidpunkten för dess ikraftträdande.

Lagens för industrien skadliga inverkningar ha

icke heller mildrats genom det rigorösa sätt,

varpå densamma hittills blivit tillämpad. Fastmer

har denna tillämpningsmetod karakteriserats

av en anmärkningsvärd brist på elasticitet och

anpassning efter speciella omständigheter, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

*64

vid lagens antagande knappast kunde objektivt

bedömas. För dylika fall hade det sålunda

varit av stor vikt att på dispensvägen

erhålla möjlighet att undgå de betydande

förluster, som en strikt tillämpning av lagens

bokstav medför. Inom pappersmasseindustrien

kan, härvid såsom exempel anföras det 19:de

skiftets utgörande utan särskilt avlösningsmanskap,

varom tvenne gånger ansökan ingivits,

båda gångerna med negativt resultat. Ett annat

exempel utgöra de under skeppningssäsongen

förekommande lastnings- och lössningsarbetena.

Dessa arbeten bliva antingen fördyrade därigenom

att extra arbetskraft måste anlitas för

att få dem utförda inom den tid, som de förr

normalt krävde med den ordinarie arbetsstyrkan,

eller ock förorsakats på grund av arbetenas

försenande extrakostnader i form av

liggedagspengar, utgifter för pråmhyror m. m.

Som mera indirekta ekonomiska verkningar

av arbetstidslagen kan nämnas den jämförelsevis

höga premie, som av arbetsgivaren hittills

måst betalas för erforderligt övertidsarbete.

Dessutom bidrager den givetvis i sin mån att

öka alla fraktkostnader så väl för inom industrien

använda råvaror som för den för avsalu och

export färdiga slutprodukten.

Av det anförda framgår, att det torde vara

nära nog omöjligt — i varje fall mycket svårt

— att med exakta siffror ange den produktionsfördyring,

som arbetstidslagen vållat. Såsom

även antytts, är denna fördyring för övrigt

själv variabel. Antager man, att densamma

varierar proportionellt mot de totala produktionskostnaderna

per produktenhet, skulle man

emellertid möjligen, åtminstone approximativt,

kunna ange fördyringen i procent av dessa kostnader.

En dylik uppskattning torde för pappersmasseindustriens

vidkommande ge en produktionsfördyring

av i genomsnitt c:a 16 å 17 %.

Arbetstidslagens för industrien skadliga verkningar

stanna emellertid icke härvid. Såsom

med vårt exempel från en viss fabrik åsyftats

att visa, torde lagen med säkerhet verka minskande

även på arbetarnas individuella inkomst

trots att timlönerna genom densamma uppdrivits.

Denna verkan av lagen är ju en helt

annan än den av arbetarna väntade och med

lagen åsyftade. Innan det står klart för arbetarna,

att denna följd av lagen torde vara

mer eller mindre ofrånkomlig, måste emellertid

med största sannolikhet förödande arbetsstrider

utkämpas. Man skulle på grund härav

till och med kunna våga det påståendet, att

arbetstidslagen även bidrager att öka så väl antalet

som låDgvarigheten och bitterheten av

arbets- och lönekonflikter med ty åtföljande

driftstagnation och arbetslöshet.

På sina håll vill man möjligen göra gällande

att arbetstidslagen skulle väsentligen medverka

att minska arbetslösheten, då den ju bereder

arbetstillfällen åt betydligt flera arbetare än

som före lagens tillkomst erfordrades inom industrien.

Detta var visserligen en av lagens

omedelbara verkningar, men denna verkan berodde

mindre på lagen som sådan än på konjunkturerna

vid tiden för dess införande.- Vid

fallande konjunkturer torde tvärtom den av

lagen vållade produktionsfördyringen närmast

bidraga att öka arbetslösheten, i det att den

tidigare än eljest tvingar fabrikerna att inställa

driften samt försenar deras återupptagande av

densamma. För övrigt skulle det närmast kunna

betecknas som kortsynthet att vilja göra gällande,

att antalet arbetslösa skulle ha minskats

med det antal arbetare, som på grund av arbetstidslagen

måst anställas utöver den förut

erforderliga arbetsstyrkan. Verkliga förhållandet

är i stället, att dessa arbetare undandragits

annan produktiv sysselsättning, varmed naturligtvis

icke är sagt, att alla dessa arbetare

verkligen skulle ha lyckats erhålla dylik sysselsättning,

därest lagen icke tillkommit.

Då den genom lagen framtvingade inflationen

av arbetsstyrkan i fabrikerna medfört en betydande

ökning av arbetskostnaderna, har helt

naturligt denna omständighet givit anledning

till en starkare strävan att genom införande

av arbetsbesparande anordningar söka i möjligaste

mån reducera arbetsstyrkan. I många

fall har detta även lyckats, och i den mån

arbetskraft härigenom frigöres, neutraliseras ju

huvudanledningen till timlönernas stegring.

Även denna konsekvens av lagen bidrager sålunda

att i längden ytterligare försämra arbetarnas

ekonomiska ställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Såsom vi förut berört, har den kulturella

utvecklingen av arbetarklassen, som sades

skola bliva en av lagens viktigaste frukter,

ännu icke visat några spår att bliva till verklighet.

Något nämnvärt intresse för studier

eller inhämtande på annat sätt av nyttiga kunskaper

har icke ännu kunnat förmärkas, och

det är tvivelaktigt, om lagen kommer att i detta

hänseende medföra någon förändring till det

bättre, då det huvudsakligen är hos de yngre,

som spåren härför skulle yppa sig, och dessa

hittills icke kunnat upptäckas utan fastmera

benägenhet att utnyttja fritiden till tillfredsställande

av nöjesbegäret.

Till sist hava vi med ledning .av de genom

oss företagna undersökningarna ansett oss höra

ytterligare framhålla den ekonomiska verkan,

som lagen direkt för denna industri redan

visat sig medföra.

Totala normala årsproduktionen av pappersmassa

vid de till förbundet anslutna fabrikerna

utgör något över en miljon ton 90 % massa,

och år 1920 beräknades arbetskostnaden härför

vid själva fabrikerna till 61 kronor per ton,

d. v. s. i sin helhet till något mera än 61

miljoner kronor per år. ökningen, som uppkommit

i och med arbetstidslagen, kan för

vår industrigren icke beräknas till lägre än

15 %, innebärande sålunda en ökning i kostnaden

före lagens tillämpande av mer än 9

miljoner kronor i arbetskostnader vid själva

fabriken. Tages så även hänsyn till den fördyrande

inverkan,'' som lagen haft på de områden

inom vårt land, där för denna industri

behövliga råvaror frambringas och transporteras,

ställa sig merutgifterna, som ådragits industrien

genom denna lag, betydligt högre.

Framställningskostnaden i sin helhet av ett

ton massa vid fabriken, d. v. s. från vedgården

till massamagasinet, kan nämligen icke

räknas lägre än till 200 kr. Ingående undersökningar

hava visat, att totala produktionskostnaden

inom landet jämte transportkostnaden

utgör omkring 70 % av den rena tillverkningskostnaden

eller sålunda icke under 140

miljoner kronor i arbetslöner av alla slag både

vid fabriken och dessförinnan. Med beräkning,

såsom förut är anfört, av att arbetstidslagen

medfört en fördyring av arbetslönerna av 15 f,

har den del av pappersmasseindustrien, som

är ansluten till detta förbund, belastats med

en direkt merutgift av totalt omkring 21 miljoner

kronor per år i och genom arbetstidslagens

tillämpning, en siffra, som för denna industrigren

i sin helhet blir avsevärt större, då man

medtager även de utom förbundet stående fabrikerna.

Tillverkningen vid dessa utgör omkring

1/5 av förbundsfabrikernas.

Huru höga dessa siffror än te sig, äro de

dock icke tillräckligt högt tilltagna för att

motsvara verkligheten, enär de miljonutgifter

för bostäder åt den med lagen ökade personalen

samt för nyanskaffning av förut icke behövliga

dyrbara maskiner, omläggningar m. m.,

för att i någon mån motväga den genom den

förkortade arbetstiden nedsatta produktionen,

naturligtvis icke kunnat här vid beräkningarna

exakt medtagas. Ej heller äro medräknade

de betydande merutgifter, som arbetsgivarna

måste påtaga sig vid personalens utökning för

läkare, sjukvård, ersättningar av olika slag,

olycksfallspremier m. m.

Som sammanfattning torde kunna fastslås,

att arbetstidslagens ekonomiska verkningar redan

hittills under den relativt korta prövningstiden

visat sig särdeles förlustbringande för

pappersmasseindustrien och dess företagare och

i avseende å inkomsten även för denna industris

arbetare och personal. Dessa förhållanden

återverka givetvis i sin ordning i hög

grad menligt även på industriens och de anställdas

övriga förhållanden och på skatteförmågan

både till stat och kommun, varför omdömet

kan utsträckas att gälla folkhushållningen

i sin helhet, och vi tveka icke att påstå,

att nackdelarna av arbetstidslagen hava

på intet vis visat sig uppvägas av motsvarande

fördelar varken hos arbetsgivare, arbetare eller

hos landet i sin helhet samt sålunda lagen

hittills visat sig hava blivit till ett verkningsfullt

hinder för både arbetsgivare och arbetare,

särskilt då inom pappersmasseindustrien.

Stockholm den 17 juni 1922.

Pappersmasseförbundets styrelse.

Robert Palmgren

enl. uppdrag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*66

23. Sveriges pappersbruksförbund,. (Siffrorna

hänvisa till form. 1: a.)

1. Ja. Smärre modifikationer rörande arbetstidens

fördelning för reparationsarbetare.

2. a) för skiftarbetare fr. 12 till 8 tim.

» dagarbetare » 10''5 »8 »

b) Den faktiska genomsnittliga arbetstiden

per man och år har varit 3,216 timmar, vilken

siffra efter lagens tillämpning nedsatts till

2,438.

3. Ja. Varierande vid olika fabriker, c:a

23 % vid hela industrien.

4. a) Ja, från ett tiH två skift.

» två till tre skift.

b) Ja, på en del platser.

c) I allmänhet har man på arbetsgivarsidan

sökt införa en enda rast.

d) Ja.

e) I allmänhet kan sägas, att effektivare

kontroll över arbetstidens användning införts,

vilket på en del ställen medfört, att självtagna

raster bortfallit.

f) Inom pappersindustrien har redan förut

arbetsledningen varit mycket god och maskinella

anordningar till besparing av arbetskraft

införda. Men på enstaka platser ha nog —

särskilt för lastning och lossning — maskinella

anordningar, vilka tidigare ej varit räntabla,

införts.

5. Nej. Större delen av allt arbete inom

pappersindustrien bedrives efter som före lagen

på ackords- eller premielön.

6. Nej.

7. a) Nej.

b) Ja.

8. Se bilagd särskild utredning.

9. Vid manuellt arbete har en nedsättning

av arbetseffektiviteten per tidsenhet på en del

platser konstaterats. På andra anses effektiviteten

oförändrad, ökning har icke på något

ställe kunnat påvisas.

10. En bestämd ökning i obenägenheten

att förrätta arbete på övertid. I övrigt ingen

förändring.

b) Inom pappersindustrien erhöllo arbetarna

vid lagens _ genomförande full kompensation för

den förlorade arbetstiden. Där arbetstillfällen

erbjödos har visat sig, att en del arbetare haft

benägenhet för att hos tvenne arbetsgivare på

samma dag förrätta arbete. Härvid har då

den sammanlagda arbetstiden för varje man

överstigit 8 timmar per dag.

c) Kan icke av oss besvaras.

d) Kan icke av oss besvaras.

e) Ökat intresse för idrott samt för dagdriveri

och kortspel, särskilt hos de yngre arbetarna.

11. Nej.

Stockholm den 23 juni 1922.

Sveriges pappersbruksförbund.

Alb. Ahlin.

Bilaga.

Till socialstyrelsen.

För besvarande av Edert frågoformulär l:a

n:r 413 angående 8-timmarslagens betydelse

för pappersindustrien ha vi, särskilt med hänsyn

till besvarandet av punkten 8, gjort en

utredning, över vars resultat vi ha att meddela

följande.

När arbetstidslagen år 1920 trädde i kraft,

fanns icke någon egentlig utredning angående

dess ekonomiska verkningar. Varje fabrikant,

som kalkylerade sina självkostnader, visste

givetvis, att en förkortning av arbetstiden

åstadkom ett fördyrande av fabrikatet. Men

det var först senare, som insikt vanns därom,

att denna fördyring hade en större betydelse

för industriens konkurrensförmåga, än man

tidigare föreställt sig. Vi ha i det efterföljande

utarbetat siffror ägnade att belysa den

förkortade arbetstidens betydelse för svensk

pappersindustri. Vi ha då undersökt frågans

läge för dels ett av de största pappersbruken

i landet med tillverkning av tidningspapper

och vidare för ett av de mindre pappersbruken

med tillverkning av finpapper, vilket förädlats

i största tänkbara utsträckning (kuvert, skrivböcker

m. m.). I rubriken »rörliga kostnader»

äro inräknade alla arbetskostnader per ton

papper inkl. kostnader för övertid, dock ingå

icke löner till förmän och naturligtvis icke

heller lönekostnader för ingenjörer och kontorspersonal.

De extra kostnader, som under

kristiden tillkommo för vedeldning, äro fråndragna,

och i stället är insatt kostnaden för

opaginerad Kontrollera mot PDF

67*

det manskap, som skulle ha erfordrats för koleldning.

Kostnader för nybyggnader vid fabrikerna

äro icke heller medräknade. Vid

beräkning av själva arbetskostnadens stegring

på grund av lagen har tillvägagåtts så, att vi

först uträknat vad kostnaden per arbetare utgjorde

före lagens ikraftträdande och därefter

har uträknats, på basis av relationen emellan

utförda antalet arbetstimmar per man och år

före och efter lagens tillämpning, hur under i

övrigt enahanda förhållanden lönesumman skulle

ha legat vid förkortad arbetstid. På detta sätt

ringen. I summorna för de under rubriken

»rörliga kostnader» upptagna olika materialier

ha vi uträknat de på varje material fallande

arbetslönerna, så långt dessa varit av oss

kända. Att arbetstidens begränsning jämväl

medfört en allmän fördyring av livsförnödenheter

och material, vilken fördyring sedan i

sin tur verkat ytterligare höjande på arbetslönerna,

torde få anses avgjort. Men denna

sekundära verkan av lagen har varit mycket

svår att definitivt påvisa, varför densamma i

vår utredning lämnats å sido. Siffrorna äro

har beräkningen blivit i möjligaste måtto fri- som följer:

stående från den allmänna konjunktursteg-

Kostnader per ton tidningspapper vid ett större pappersbruk

är 1920.

8-timmarslagen

genom-

förd fullständigt från 1 januari.

Kronor

Därav

arbetslön

Arbetslön,

om lagen

ej funnits

Differens

Rörliga kostnader:

Massaved..................... .

140-47

87-09

80-88

6-21

Svavel ock kis....................

7''09

0-72

0-54

0-18

Kalksten......................

1-20

060

0-40

0''20

Slipmassa, köpt..................

Emballagevirke....................

2-63

1-17

0-88

0 29

8-70

6-80

6-82

0-48

Lera, talk, karts, alun, färger m. m..........

Sulfitmassa, köpt..................

21-90

0-92

0-69

0-23

1-46

0-63

0-49

014

Sulfatmassa, » ..................

22-05

9-60

5-95

3’65

Kvistmassa.....................

3-40

340

2-55

085

Bränsle för drift (kol, stubbar m. m.)........

153-00

—

—

—

Smörjmedel....................

1-43

—

—

—

Filtar ock manekons . ...............

16-40

3-20

2-40

0-80

Yiror ock dukar...................

4-55

0-90

0-67

0-23

Remmar......................

2-48

0-25

0-19

0"06

Slipstenar.....................

8*17

—

—

—

Reparationsmaterial.................

34-00

17-00

12-80

4-20

Arbetslöner......................

157-46

157-46

119-29

38-17

Summa

586-39

289-74

23405

55-69

Fasta kostnader:

Administration...................

9-23

—

—

—

Räntor (5''5 % å driftkapital ock byggnaders m. m. värde)

Brukskostnader:

45-90

—

—

—

Kraft, köpt..................

0-40

—

—

—

Avskrivning å byggnader...........

3-26

—

—

—

> > maskiner............

9-82

—

—

—

Försäkring av fastigheter...........

1-11

—

—

—

> > maskiner............

2-38

—

—

—

> » lager ..............

2-02

—

—

—

» mot olycksfall...........

1-14

—

—

—

Skatter å fastigheter.............

1-46

—

—

—

Summa

76-71

—

—

—

Summa summarum (rörliga ock fasta kostnader samman-

räknade)...................

663 10

289-74

234-05

55-69

opaginerad Kontrollera mot PDF

*68

Den av 8‘timmarslagen förorsakade kostnadsökningen

per ton tidningspapper belöper sig

alltså till 8''4 % av samtliga kostnader.

Anmärkning. Vid uträknande av arbetslönens

storlek, därest lagen ej funnits, har för varje

särskilt material endast medräknats sänkning

å den arbetskostnad, som i verkligheten berott

på lagen i fråga. För rubriken »massaved» ha

exempelvis alla kostnader för skogsarbeten

samt flottnings- och fraktkostnader ansetts

oberörda av lagen. Däremot ha kostnaderna

för intumning, avräkning och lastning vid bruket

ansetts bero av lagen. Detta sätt att

beräkna förklarar, att rubriken »differens» räknat

i procent blir olika för olika material.

Kostnader per ton högförädlat finpapper vid ett mindre pappersbruk år 1920. 8-timmarslag en

genomförd fullständigt från 1 januari.

Kronor

Därav

arbetslön

Arbetslön,

om lagen

ej funnits

Differens

Eörliga kostnader:

Sulfit och trämassa, köpt.........

.....610-70

287-60

217-90

69-70

Bränsle, ved och koks...........

.....216-10

118-86

90-00

28-85

Lyse...................

..... 2-54

—

—

—

Remmar och smörjämnen.........

l-io

0-84

0-26

Packmaterialier ..............

36-15

27-40

8-75

Lump..................

..... 7-64

0-92

069

0-23

Byk- och blekämnen...........

..... 46-20

5-40

4-00

1-40

Lim- och fyllnadsämnen..........

..... 55-10

8-31

6-27

2-04

Färger..................

—

—

—

Dukar och filtar.............

..... 2300

4-60

3-45

1-15

Förbruknings- och förslitningsartiklar . . .

..... 47-90

18-90

14-20

4-70

Inköpt halvfabrikat............

.....193-30

91-82

69-62

22-20

Byggnadsreparationer...........

..... 44-50

27-40

19-90

7-50

Maskinreparationer............

..... 18-00

5-40

4-05

1-35

Forlöner och frakter ...........

..... 81-38

40-69

29''55

11-14

Arbetslöner...............

.....261-50

261-50

189-45

72-05

Summa 1 675-22

908-64

677-32

231-32

Fasta kostnader:

Hyror och hyresersättningar till arbetare . .

..... 1-80

—

—

—

Brandförsäkring.............

..... 17-22

—

—

—

Räntor (5''5 % å i rörelsen nedlagt kapital) .

—

—

—

Avskrivningar..............

..... 21-70

—

—

—

Skatter å fastigheter...........

..... 1-75

—

—

—

Administrations- och försäljningskostnader. .

.....315-50

—

—

—

Summa 421''52

_

_

_

Summa summarum (rörliga och fasta kostnader sammanräknade)

................... 2 096''74

908-64

677-32

231-32

Den av 8-timmarslagen förorsakade kostnadsökningen

per ton högförädlat finpapper

belöper sig alltså till 11-04 % av samtliga

kostnader.

Anmärkning, se ovan.

Stockholm den 23 juni 1922.

Sveriges pappersbruksförbund.

Alb. Ahlin.

24. Svenska pappersindostriarbetareförbundet.

(Siffrorna hänvisa till form. l:a.)

1. Med undantag för av arbetsrådet vid

vissa fabriker medgivna dispenser för det s. k.

19:e skiftet.

2. För arbetare i renserierna, pappsalar och

dithörande avdelningar, reparations- och utearbetare

med i genomsnitt 6 timmar per vecka.

opaginerad Kontrollera mot PDF

69*

För den kontinuerliga driften i kokerier, syrehus,

ångpannehus och sulfatfabrikernas kalkugnar

med i genomsnitt 8 timmar per vecka.

3. Arbetarantalet har, på grund av tillsättande

av avlösningsmanskap i den kontinuerliga

driften samt i övrigt ökats med omkring

2—3 %. Vid en del fabriker förekom ingen

ökning av arbetarantalet.

4. a) För dagarbetare tillämpas i regel endast

dagskift, i undantagsfall även nattskift,

som även tidigare tillämpats, då brådska med

lossning och lastning rått. Skiftindelning

för det kontinuerliga 3-skiftlaget är lika,

men det 7:de skiftet utföres av avlösningsmanskap.

Vid renserier arbetas med 2 skiftlag,

liksom tidigare i undantagsfall med 3 skiftlag.

b) Inom driften ske skiftombyten som tidigare.

För renserier, där arbetet bedrives med

3 skift, sker skiftombyte kl. 10 e. m., 6 f. m.

och kl. 2 e. m. Med 2 skift: Vid någon

fabrik utföres båda skiften under dagen, andra

ett dag- och ett nattskift. För dagarbetare börjar

arbetet kl. 7 f. m. och slutar kl. V2 6 e. m.,

i undantagsfall kl. 4 e. m.

c) För driften lika som före 8-timmarslagen,

för renseriarbetare med 3 skift en måltidsrast

på 30 minuter. Vid 2 skift en rast på en

timme. För dagarbetare 2 raster om resp.

30 minuter och 1 timme, i undantagsfall en

middagsrast på 1 timme.

d) Alla kafferaster samt i stor utsträckning

en måltidsrast.

e) Arbetstiden antecknas vid arbetarens ankomst

till och från arbetsplatsen samt vid

arbetets början och slut. Alla förut självtagna

raster äro bannlysta och överträdelse vållar

avsked.

f) Genom ett utpräglat ackordssystem ligger

det självmant i arbetarens intresse att göra det

bästa möjliga, vilket även har konstaterats vid

våra avtalsuppgörelser, varunder vi få erfara, att

i 90 fall av 100 har produktionsökning förekommit.

Vid lossnings- och lastningsarbeten

ha uppvisats rent rekordmässiga resultat.

Taylorsystem praktiseras i viss utsträckning.

5. Inom pappersindustrien, där timlön tidigare

tillämpats, äro avlöningsmetoderna numera

lagda på dels premier och dels rent ackord

och omfatta samtliga grupper inom denna

industri. Inom cellulosaindustrien är lön beräknad

efter kombinerad tim- och tonlön men

förekommer även rent ackord = tonlön.

6. Genom införande av högtryckspressar

vid torkmaskinerna inom cellulosaindustrien,

vilket innebär, att maskinerna kunna prestera

ökad kapacitet, med 15—20 %, samt maskinella

förbättringar för renserier och timmeruppfordringar,

som i betydlig utsträckning inbesparat

den mänskliga arbetskraften. Samma är förhållandet

för en del andra lossnings- och

lastningsarbeten.

7. a) Endast i något undantagsfall.

b) Genom egnahemsverksamheten ha arbetarna

själva i stor utsträckning byggt sina hem.

Bolagen ha endast i några undantagsfall byggt

bostadshus till sina arbetare, sedan lagen trätt

i kraft.

8. a) Kan ej avgiva något yttrande.

b) Då antalet anställda arbetare enligt punkt

3 höjts med 2—3 men då vi samtidigt

summariskt kunna beräkna en produktionsökning

upp till minst 10 %, draga vi den slutsatsen,

att inga verkliga avlöningsökningar inträffat.

9. Då icke maskineriet varit ett avgörande

moment vid arbetets utförande, har arbetseffektiviteten

per tidsenhet höjts, i det att den

uppnådda arbetsprodukten motsvarar densamma

som under den längre arbetstiden, i undantagsfall

något mindre.

10. a) Skolkning och firande bland arbetarna

inom denna industri höra till det förgångna.

Arbetsamhet och ansvarskänsla ha

intagit de förras plats.

b) Full kompensation i lönerna för den

minskade arbetstiden har erhållits. Det hör

till undantagen, att arbetare äro benägna åtaga

sig extra arbete. De fall, som kunna förekomma,

äro att finna bland de yrkeslärda arbetarna

inom industrien, men har denna benägenhet

icke i nämnvärd grad ökats.

c) Genom att familjefadern vistas längre tid

i hemmet, har hans intresse för familjelivet

ökats, vilket innebär en fördelaktig verkan på

barnens fostran, som tidigare lämnats utan

tillsyn på grund av moderns arbetsbörda. För

bostadsfrågan är intresset stort, som tydligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

*70

ger sig tillkänna i egnahemsbyggandet vid

industriorterna. Samma är förhållandet med

koloniträdgårdsskötseln.

d) Den tidigare mycket ofta förekommande

kaffedrickningen mellan måltiderna har i stort

sett upphört, som följd därav bli måltiderna

bättre, vilket medför större prestationsförmåga

hos arbetarna.

e) Flertalet av de yngre arbetarna lämnar i

första hand sitt intresse åt idrott och allmänbildning.

De fåtal, som tidigare eller närmare

sagt under kristiden hängåvo sig till de

osunda nöjena, visa numera även de en återgång

till det bättre.

11. Arbetsrådet har därigenom i större utsträckning

beviljat dispenser och drabba dessa

dispenser i regel drifts- och reparationsarbetarna,

i undantagsfall även lossnings- och lastningsarbetare.

12. Den har medfört, att arbetarna och i

synnerhet alla skiftarbetare få intaga sina

huvudmål i hemmet, av oskattbart värde i

hushållningen. Hustru och barn få därigenom

intaga regelbundna måltider, som tidigare ersatts

med kaffedrickning.

Gävle den 30 juli 1922.

Sv. pappersindustriarbetareförbundet.

L. E. Eriksson.

Bilaga.

Till socialstyrelsen.

Till bifogade uppgifter torde några erinringar

vara av behovet påkallade, detta i anledning

av, att lämnade uppgifter icke äro byggda

på ett systematiskt bearbetat statistiskt material,

utan äro upplysningarna delgivna endast

på de erfarenheter och iakttagelser vi lyckats

förvärva under vår praktiska verksamhet.

Det torde även vara nödvändigt på grund

av de argument, som av pappersmasseförbundet

föres till torgs mot 8-timmarslagen, under

motivering att sedan lagen trädde i kraft antalet

anställda inom industrien ökats med 20 %.

Till detta vilja vi erinra, att dessa beräkningar

antagligen äro baserade på antalet inom industrien

under år 1920 och 1921 anställda arbetare.

Under dessa tider rådde ännu högkonjunktur

inom industrien, som medförde, att arbetare

oproportionellt i förhållande till vad som

under normala tider tillämpas, anställdes i stor

utsträckning. Genom pappersmasseförbundets

inlaga till arbetsrådet år 1921 tillkännagives

i motiveringen bland annat, att år 1920 voro

inom industrien sysselsatta 17,800 arbetare

men den lb/9 1921 endast 5,200 man, men

enligt samma promemoria meddelades, att den

till nämnda datum uppnådda produktionen uppgick

till 49 % av den normala produktionsmängden.

Den höga siffran 17,800 anställda

arbetare 1920 beror i huvudsak därpå, att en

mängd tillfälliga arbeten med reparationer,

schaktningar och i någon utsträckning nybyggnadsarbeten

sattes i gång under åberopade tid,

men kan icke räknas såsom en följd av 8-timmarsdagens

verkningar och därför få utgöra

motiv för lagens slopande.

För närvarande skulle en beräkning av antalet

anställda inom berörda industrier vara

tillfyllest för att tillbakavisa den av ovanberörda

förbund gjorda beräkningen som ovederhäftig

och taga vi för givet, att en sådan undersökning

skulle visa sig innebära att de beräkningar,

som av oss angivits i punkt 3, låt

vara att dessa äro summariska, ändock äro med

verkliga förhållandet överensstämmande.

Det torde även i detta sammanhang kunna

påpekas, att den av pappersmasseförbundet

vidtagna aktionen om dispens från arbetstidslagen

verkat som ett påtryckningsmedel för

att genom konstlade medel få fram en opinion

mot arbetstidslagen, då det visat sig, att på en

del platser, där ansökningar av arbetsrådet

beviljats, arbetsledningen icke satt i fråga att

utnyttja desamma.

Det torde för övrigt stå klart för en och var,

att lagen i stort sett icke haft för arbetsklassen

annat än goda verkningar samtidigt som

arbetsgivarna fått konstaterat en oavbruten och

jämn stegring av produktionen till båtnad för

båda parterna.

Högaktningsfullt

Sv. pappersindustriarbetareförbundet.

L. E. Eriksson.

25. Sveriges tryckeriers arbetsgivareförbund.

(Siffrorna hänvisa till form. l:a.)

1. Ja. Dispens med avseende på övertids
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga.

arbete för riksdagstryck i Stockholm enligt

arbetsrådets beslut den 3 maj 1920.

2. Ordinarie arbetstiden minskades 1919

med hänsyn till den väntade lagstiftningen

från 51 till 48 timmar i veckan. Arbetsgivarens

rätt till övertid var före 1 jan. 1920 10

timmar i veckan.

3. Under år 1920 kunde behövliga arbetare

ej erhållas och sedan har arbetsbrist varit

rådande.

4. a) Behov av ökat skiftarbete gjorde sig

gällande 1919 och 1920, men har sedan på

grund av arbetsminskning varit mindre.

b) Arbetet har slutat tidigare.

c) Sådan övergång ägde rum med anledning

av kristiden före lagens tillkomst.

d) Sådana raster förekommo endast undantagsvis

och vid mindre väl skötta företag.

e) Arbetstidens ökade pris hade före lagens

tillkomst ökat nödvändigheten av kontroll.

f) Se ovan vid e).

5. Dylika strävanden från arbetsgivarna

funnos före lagen.

6. Begränsningen har möjligen ökat sådana

alltid förefintliga strävanden.

7. Inga nämnvärda, se ovan vid 3) och 6).

8. a) öknitig av de fasta kostnaderna genom

deras fördelning på mindre antal arbetstimmar.

b) De rörliga kostnaderna ha ökats genom

att arbetarna på grund av konjunkturerna kunnat

betinga sig höjda löner.

9. Begränsningen har icke ökat arbetsintensiteten

eller -effektiviteten.

10 a) Inga.

b) Höjda löner i mån av rådande konjunkturer.

Efter den år 1920 började minskningen

i arbetstillgång lära arbetarna söka erhålla

arbete på fritid hos andra arbetsgivare.

c) Obekant.

d) »

e) »

11. Den vidgade rätten till övertid är till gagn

även under nuvarande depressionstid på grund av

den alltid ojämna arbetstillgången inom yrket.

12. Se bifogade tillägg.

Stockholm den 14 juni 1922.

Sveriges tryckeriers arbetsgivareförbund.

Bo Löfgren.

Till socialstyrelsen.

Såsom tillägg till det av oss denna dag enligt

form. l:a avgivna yttrandet angående lagstiftningen

om arbetstidens begränsning få vi

härmed vördsamt anföra följande. Lagstiftningen

om 8 timmars ordinarie arbetstid per

dag var för arbetarna inom boktryckaryrket

obehövlig, emedan de redan förut lyckats genom

kollektivavtal inskränka arbetstiden till 48

timmar i veckan vid tidningsarbete och till 51

timmar vid så kallade civil-boktryckerier. Med

hänsyn till den väntade lagstiftningen nedsatt

tes arbetstiden även vid civiltryckerierna i

augusti 1919 till 48 timmar, varigenom en

motsvarande ökning av tryckeriernas produktionskostnader

uppkom.

Utöver denna ordinarie arbetstid fanns före

lagens tillkomst genom frivillig överenskommelse

mellan arbetsgivare och arbetare möjlighet

att vid behov erhålla övertidsarbete under

10 å 12 timmar i veckan mot en med

50, 100 eller 150 % höjd avlöning. Denna

rätt blev genom 1919 års lags tillkomst inskränkt

till 25 timmar i månaden och 150

timmar om året. Genom detta stadgande har

lagen kommit att utöva en direkt skadlig inverkan

på boktryckerinäringen.

Såsom redan av boktryckarekammaren framhållits

i dess utlåtande den 28 februari 1919

över då föreliggande förslag till lag om arbetstidens

begränsning, är tryckerinäringen i måhända

högre grad än andra näringar beroende

av ojämna beställningar. Arbete på lager förekommer

knappast i denna industri, utan allt

arbete utföres för främmande beställares räkning.

Dessa beställningar inkomma mycket

ojämnt och arbetena äro ofta av brådskande

natur och måste utföras på kortast möjliga

leveranstid. Då arbetarna själva före lagens

tillkomst i allmänhet villigt åtagit sig övertidsarbete

— tillfälligtvis även utöver de stadgade

10 å 12 timmarna i veckan — och därför

erhållit en god extra ersättning, så bortföll

denna elasticitet i tillgången på arbetskraft

till största delen genom lagens snäva

begränsning av övertiden.

För en del särskilt maktpåliggande arbeten

33—222653.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*72

har det också befunnits nödvändigt att medgiva

undantag från lagens bestämmelser. Genom

arbetsrådets beslut den 3 maj 1920 har

medgivits betydligt utvidgad arbetstid för riksdagstryck.

För tidningarnas vidkommande har

även en omfattande dispens blivit medgiven av

arbetsrådet den 5 januari 1922. Till sin ansökan

härom hade tidningarna förvärvat sig

tillstyrkan av vederbörande arbetarförening.

För de vanliga tryckeriernas beställningar

för enskilda personers räkning föreligger även

ofta liknande behov, vilka emellertid endast i

ringa mån nu kunna tillfredsställas. Under

den hittills rådande depressionstiden har detta

behov icke i så hög grad gjort sig gällande,

men med ett återvändande av normala konjunkturer

lärer det komma att väsentligen ökas.

Den utvidgning av rätten till övertid, som givits

genom lagen den 22 juni 1921, är icke

tillräcklig för normala förhållanden. Vi tillåta

oss därför upprepa boktryekarekammarens uttalande

om önskvärdheten av rätt att använda

övertid under 50 timmar under loppet av en

månad och 300 timmar under loppet av ett

år, för den händelse att en lagstiftning om

begränsad arbetstid skulle komma att fortfara.

För boktryckare i allmänhet är begränsningen

av lagens tillämpning i vissa avseenden

ägnad att ytterligare skada. Då lagen äger

tillämpning endast för så vitt i regel flera än

fyra arbetare användas samt från lagens tilllämpning

är undantaget arbete i arbetarens

hem och arbete, som utföres av medlem av

arbetsgivarens familj, så har detta visat sig

medföra en icke obetydlig konkurrens för de

flesta yrkesidkare från sådant arbete, som icke

genom lagen blivit begränsat. De talrika små

näringsidkare, som icke ha flera än fyra arbetare,

äro i stånd att utnyttja sina lokala och

maskinella resurser bättre än större näringsidkare.

De större boktryckeriernas arbetare,

som under sin fritid äro genom lagen förbjudna

att arbeta hos sin huvudsakliga arbetsgivare,

lära i åtskilliga fall hava ordnat tryckerier i

hemmet eller gått till andra arbetsgivare och

där utfört arbete till förfång för och i konkurrens

med sin huvudsakliga arbetsgivare. Även

försök att kringgå lagen genom t. ex. sätt
-

maskiners Uthyrande till de på sätteriet anställda

arbetarna hava icke saknats. Fn lagstiftning,

som medför sådana egendomliga förhållanden,

torde icke vara ägnad att öka aktningen

för lagstiftningsbestyrets handhavande.

Såsom slutligt yttrande över lagstiftningen

om arbetstidens begränsning få vi anföra, att

då denna lagstiftning enligt vår mening icke

medfört något verkligt gagn ens för arbetarna

själva utan åtminstone för boktryckaryrkets

vidkommande varit för arbetarna överflödig,

men lagstiftningen däremot för arbetsgivarna

och för konsumenterna av trycksaker varit

direkt skadlig dels genom ingrepp i en behövlig

näringsfrihet och dels genom fördyrande

av produkterna, synes det oss önskvärt att den

ifrågavarande lagstiftningen måtte helt och

hållet upphävas.

Stockholm den 14 juni 1922.

Sveriges tryckeriers arbetsgivareförbund.

Bo Löfgren.

26. Svenska tidningsutgivareföreningens

södra krets.

Till socialstyrelsen, Stockholm.

I frågan om 8-timmarsdagens verkningar

anhåller svenska tidningsutgivareföreningens

södra krets att få avgiva följande yttrande.

För tidningarnas utsändande och distribuering

till läsarna kunna avsevärda inskränkningar

och förändringar i statens kommunikationsverks

arbetssätt vålla svåra olägenheter. Under

de senare åren ha inom kretsens verksamhetsområde

flera sådana inskränkningar förekommit,

som vållat försening i tidningarnas distribution.

Även ha indragna postförbindelser

vållat tidningarna olägenheter icke blott med

avseende på tidningsdistributionen utan också

beträffande den post, som sändes till tidningarna

och som till följd härav blivit avsevärt

försenad. Vi hänvisa till de av medlemmar

inom kretsen avgivna särskilda yttranden, som

här bifogas.1 Särskilt fästa vi uppmärksamheten

på det yttrande, som avgivits av förlagsaktiebolaget

i Malmö, och som visar, att

de ifrågavarande inskränkningarna medfört allvarligt

avbräck i tidningens verksamhet.

1 Återgivas ej här.

opaginerad Kontrollera mot PDF

73*

Det har visserligen icke varit oss möjligt

att med bestämdhet utröna, huruvida inskränkningarna

uteslutande varit en följd av 8-timmarsdagens

tillämpning i statens kommunikationsverk,

järnvägarna och posten. Men den

undersökning, vi företagit, synes oss dock giva

starkt fog för det antagandet, att 8-timmarsdagen

dels direkt, dels indirekt genom den

utgiftsökning, den medfört, föranlett omläggningar

och inskränkningar, som försenat distributionen

av brev och tidningar.

Vi anse denna sak vara av den vikt, att vi

funnit oss föranlåtna att fästa socialstyrelsens

uppmärksamhet på densamma. Den berör

icke blott tidningarnas ekonomiska intressen

utan också den allmänhet, som är hänvisad

att begagna sig av postverket. Det är för

visso tänkbart, att det kan bli nödvändigt

att uppgiva vunna kulturframsteg, om detta

påkallas av obönhörligt tvingande sociala och

ekonomiska skäl. Vi äro emellertid icke övertygade

om, att en sådan tvingande nödvändighet

här är för handen.

I lagen om 8-timmarsdagen undantogos statens

arbeten. Tydligen som en konsekvens av

lagen har emellertid likväl genom k. förordningar

8-timmarsdagen införts även vid statens

verk. För att tillgodose kraven på en

praktisk och snabb effektivitet i statens verk

torde endast en mjukare tillämpning av principen

vara nödig. Vi tillåta oss därför vördsamt

hemställa, att vid 8-timmarslagens revision

de vid statens kommunikationsverk, särskilt

inom postverket, till följd av 8-timmarsdagens

tillämpning eller av besparingsskäl företagna

inskränkningarna måtte beaktas samt att

vid arbetstidens framtida reglering inom dessa

verk sådana jämkningar i tillämpningen medgivas,

att effektiviteten i verkens förmåga att

snabbt betjäna allmänheten icke blir mindre

än den var före 8-timmarsdagens införande.

Malmö den 10 juni 1922.

Svenska tidningsutgivareföreningens

södra krets.

Emanuel Björck.

Erik Hagberg.

27. Svenska typografförbundet. (Siffrorna

hänvisa till form. l:a.)

1. Inom typograffacket genomfördes 8-timmarsdagen

för dagliga tidningar redan 1904

och för övriga tryckerier i aug. 1919 i enlighet

med arbetarnas krav vid denna avtalsrörelse.

Vid sistnämnda tid genomfördes ävenledes

efter arbetarnas krav 45 timmars arbetsvecka

vid nattarbete, samt 42 timmars arbetsvecka

vid »delat dag- och nattarbete».

2. a) Ingen förkortning.

b) Ingen förkortning.

3. Den genom avtalsrörelsen genomförda

8-timmarsdagen medförde icke någon ökning

av arbetarantalet, enär (där 8-timmarsdagen

icke tillämpades) förkortningen blev högst obetydlig,

eller från 51 timmars arbetsvecka till

48 timmars.

4. a) Ingen förändring.

b) Ingen förändring.

c) Ingen förändring. (I Stockholm har

sedan länge blott förekommit en rast, i landsorten

däremot i regel 2 raster.)

d) Ingen förändring.

e) Ingen förändring.

f) Vi veta icke, om den förkortade arbetstidén

varit den drivande orsaken, men under

de senare åren ha arbetsgivarna vidtagit åtgärder

till ökat utnyttjande av arbetskraften.

5. Ingen förändring.

6. Huruvida 8-timmarsdagen givit anledning

till utvecklandet av de tekniska hjälpmedlen

är svårt att bedöma, men de kapitalstarka

firmorna börja allt mer och mer utbyta

gamla maskiner mot nya och tidsenliga. De

hava tydligen kommit underfund med, att det

»betalar sig» att införa nya, tidsenliga maskiner.

7. a) Ingen förändring.

b) » »

8. a) » »

b) » »

Som tidigare nämnts, genomfördes 8-timmarsdagen

för yrket genom avtalsrörelse samtidigt

som nya veckolöner fastställdes. De då fastställda

lönerna hade troligen blivit högre, om

vi frånfalla vårt krav på en förkortning av

arbetstiden.

9. För maskinsättare har 8-timmarsdag va
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

*74

rit gällande allt sedan sättmaskinerna infördes

i vårt land i slutet av 90-talet. För denna

yrkesgrupp går det alltså lätt att avgöra, om

8-timmarsdagen medfört någon inverkan på

arbetsintensiteten, då 8-timmarsdagen för dem

varit gällande i 25 år. Med tillfredsställelse

kunna vi konstatera, att de svenska maskinsättarnas

arbetsintensitet är bland de högsta.

Då det torde ha sitt intresse, skola vi här

meddela det antal typer per timma, som maskinsättama

i de tre skandinaviska länderna

skola sätta för att anses för utlärda maskinsättare:
Sverige

6 500 typer vid en satsbredd av

40 bokstäver.

Danmark 5 400 typer vid en satsbredd av

40 bokstäver.

Norge 5 400 typer vid en satsbredd av 40

bokstäver.

10. a) Kort arbetstid medför ökad arbetshåg.

b) Ingen förändring.

c) Arbetstidsförkortningen ensam torde icke

inverkat så mycket på de husliga förhållandena,

men i förening med en förhöjd levnadsstandard

har den bidragit till att förhöja hemmens

trevnad och därigenom ökat hemmens

förutsättningar att dana sunda och goda medborgare.

d) Den förkortning av nattarbetet (se punkt

1), som vi genomförde i aug. 1919, har varit

av ofantlig betydelse för hälsotillståndet inom

yrket. Nattarbetet inom vårt yrke är särskilt

påfrestande, därför att arbetet icke enbart är

manuellt, utan i hög grad intellektuellt. Nervsjukdomarna

ha därför på senare tider blivit

rätt allmänna inom yrket och för att motverka

en ytterligare utbredning därav ha vi genomdrivit

en kortare arbetstid vid nattarbete.

e) Vår organisation uppmuntrar på det kraftigaste

medlemmarnas strävanden efter allmänbildning

och yrkesutbildning genom att

lämna ekonomiskt understöd till »yrkesskolan

för bokhantverk» samt till studiecirklar, vilka

erhålla årliga anslag. Intresset för fackskolan

är stort bland yrkesutövarna och även studiearbetet

omfatta våra medlemmar med intresse.

11. Å dagliga tidningar har den utsträckta

rätten till övertidsarbete i några fall utnyttjats.

Stockholm den 15 juni 1922.

Svenska typografförbundets styrelse.

Sigvard Cruse.

28. Sveriges bageriidkareförening. (Siffrorna

hänvisa till form. l:a.)

1. Alldeles fullständigt och utan att några

nämnvärda dispenser blivit beviljade.

2. Tio timmars förkortning så väl i fråga om

den nominella som faktiska arbetstiden.

3. Vid lika arbetsuppgifter ofta en ökning

av arbetarantalet med 20 å 30 %, delvis beroende

på nödvändigheten att i följd av bagerilagens

arbetsförläggningsbestämmelser särskilt

forcera arbetet vid vissa tidpunkter.

4. a) Från förut delvis 2 skift till så gott

som uteslutande 1 skift.

b) Högst betydlig förskjutning med anledning

av den nya bagerilagen, till vilken hänvisas.

c) Från omväxling förut numera i regel en

rast (frukost).

d) Raster hava aldrig inräknats i arbetstiden.

e) På grund av yrkets natur precis början.

f) Inga avsevärda förändringar.

5. Inga förändringar härvidlag.

6. En viss utveckling har ägt rum i maskinellt

hänseende och beträffande ugnssystemen.

7. De förutvarande fabriksutrymmena mer

än tillräckliga.

8. Arbetstidens minskande har i kombination

med de det oaktat i hög grad ökade lönerna

och arbetsstyrkans relativa ökande samt

med en betydlig utgiftsstegring med avseende

på vissa materialier och andra omkostnader

förorsakat ett kolossalt fördyrande av omkostnaderna

för brödets framställande.

9. Nej.

10. a) = förut.

b) Ingen lönenedsättning på grund av den

kortare arbetstiden.

c) Huru den ökade fritiden användes ej närmare

bekant.

d) Goda hygieniska förhållanden i bagerierna

opaginerad Kontrollera mot PDF

75*

långt före lagen. Genom den allmänna övergången

till enskift sämre måltidsförutsättningar

(torrskaffning).

e) Anledning befara att den ökade fritiden

icke använts i den av lagstiftningen avsedda

riktningen.

11. Rättigheten att uttaga 9 timmar per

dag samt den ökade rätten till övertid hava

givetvis verkat fördelaktigt. Förallmänligandet

av företags med 4 arbetare undantagande från

lagen skulle säkert medfört ödesdigra verkningar,

därest dessa ej väsentligen förebyggts genom

de kollektiva arbetsavtalen.

12. Redan i och för sig men framför allt

i kombination med bagerilagen har den i hög

grad fördyrat brödet med de ekonomiska och

sociala påföljder detta har.

Stockholm den 1 juni 1922.

Sveriges bageriidkareförening.

Enl. uppdrag

Hj. G. Wallgren.

29. Svenska sockerfabinksaktiebolaget.

(Siffrorna hänvisa till form. 2:a.)

1. Svenska sockerfabriksaktiebolaget har hos

arbetsrådet sökt och erhållit följande dispenser

från lagen om arbetstidens begränsning:

a) Bolaget har medgivits att under pågående

betkampanj utsträcka arbetstiden vid samtliga

bolagets råsockerfabriker til) 56 tim. i

veckan för samtliga de arbetare, vilkas arbete

förut bedrivits med kontinuerlig skiftväxling

(arbetsrådets beslut av den 16 sept. 1920,

prolongera! den 22 dec. 1921).

b) Bolaget har medgivits att vid raffinaderierna

i Arlöv, Götebojg, Landskrona och

Stockholm låta vissa arbeten, vilka icke utgöras

av rent produktivt raffinadarbete utan snarare

äro att betrakta som bevaknings- och tillsyningsarbeten,

pågå i kontinuerlig skiftväxling

under veckans alla dagar med en sammanlagd

arbetstid för resp. arbetare av högst

56 timmar per vecka. (Arbetsrådets beslut av

den 16 sept. 1920, prolongerat den 22 dec.

1921.)

c) Bolaget bar medgivits tillstånd att använda

ett antal port- och nattvakter vid vissa

bolagets fabriker till tjänstgöring under tre

skift med 56 timmar i veckan. Därjämte har

tillstånd medgivits att använda vissa nattvakter

till tjänstgöring under 60 timmar i veckan

med 10 timmar i dygnet. (Arbetsrådets

beslut den 26 juni 1920.)

d) Bolaget har medgivits rätt att använda

vissa kuskar och chaufförer under längre arbetstid

än 8 timmar om dygnet eller 48 timmar

i veckan, under förutsättning att därigenom

icke sammanlagda arbetstiden för en tidsrymd

av högst 4 veckor blir längre än att

den motsvarar 48 tim. i veckan.

8. Under punkt 2 angivna arbetarantal har

uppdetats i två grupper: »kampanjarbetare»

och smellankampanjarbetare».

ökningen i kampanjarbetarantalet vid resp.

fabriker under åren 1920 och 1921 jämfört

med 1919 är direkt beroende av arbetstidslagen.

ökningen i antalet mellankampanjarbetare

är dels direkt och dels indirekt beroende av

arbetstidslagen.

För att medhinna de vid fabrikerna nödvändiga

eftersynings- och reparationsarbetena

under mellankampanjen har det i allmänhet

och där icke särskilda omständigheter föreligga

varit nödvändigt att något utöka mellankampanjpersonalen,

vilket alltså är en direkt följd

av arbetstidslagens införande och kommer denna

utökning att bli beståndande.

Därjämte ha de nedan under punkt 11 och

12 angivna nyanskaffningarna av maskiner och

byggnader nödvändiggjort en utökning av antalet

mellankampanjarbetare under den tid

dessa arbeten pågått. Denna utökning, som

alltså indirekt är beroende av arbetstidslagens

införande, är av mera tillfällig natur och kommer

att upphöra, sedan dessa arbeten fullständigt

genomförts, vilket torde ha skett med utgången

av innevarande kalenderår.

9. a) I stort sett bedrevs allt kampanjarbete

så väl vid råsockerfabrikema som vid raffinaderierna

vid tiden för arbetstidslagens införande

i dubbla skift, d. v. s. i två 12-timmarsskift.

Med arbetstidslagens införande har 3- skifte om vardera 8 timmar införts. Endast

å vissa platser i raffinaderierna, där arbetet

förut uteslutande bedrevs som dagarbete, har

man övergått till två 8-timmarsskift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

76

b) Under kampanjen ha tidpunkterna för arbetets

början och slut förändrats i enlighet med

vad som det nyinförda treskiftssystemet betingat.

Under mellankampanjen, då uteslutande dagarbete

utföres, har givetvis den förkortade

arbetstiden medfört, att arbetet dagligen påbörjats

senare och avslutats tidigare. Den vid

fabrikerna gällande arbetstiden är emellertid

icke likformigt bestämd inom hela bolaget

utan varierar, beroende på vid resp. fabriker

rådande förhållanden, och har den dagliga tidsindelningen

fastställts efter utrönande av resp.

arbetargruppers önskan.

c) Rasternas antal är olika vid olika fabriker

(se under b). Under mellankampanjen

samt under kampanjen vid raffinaderierna förekomma

vid vissa fabriker både frukost- och

middagsrast, under det att andra endast ha

middagsrast. Under betkampanjen finnas inga

bestämda raster fastställda, utan få resp. arbetare

intaga sina måltider, när arbetet så medgiver.

Häruti rådde samma förhållande före arbetstidslagens

införande.

d) Nej.

e) I och med arbetstidslagens genomförande

ha vid de flesta fabrikerna införts tidkontrollur,

vid vilka arbetarna få stämpla sina

tidkort vid arbetets början och slut. I övrigt

inga förändringar.

f) Ingen förändring i arbetsledningen till

förbättring av arbetskraftens utnyttjande har

kunnat införas.

10. Nej.

11, 12. Dessa frågor torde enklast besvaras

i ett sammanhang.

I och med arbetstidslagens genomförande

ha synnerligen omfattande förbättrings- och

ny byggnadsarbeten måst införas vid bolagets

fabriker. På grund av råsockerkampanjens

korthet (c:a 8 veckor) har det städse varit

svårt att med fördel införa arbetsbesparande

maskiner och inrättningar, i det att inbesparingen

i arbetarlönerna i allmänhet icke kunnat

förränta och amortera kostnaden för de tekniska

hjälpmedlens förbättring.

I och med införandet av arbetstidslagen

blev emellertid behovet av ökad arbetskraft så

stort, att det var fara värt, att inom de orter,

där fabrikerna äro belägna, tillräcklig arbetskraft

icke skulle stå att erhålla. På grund

härav blev det nödvändigt att i största möjliga

mån införa arbetsbesparande maskiner och transportinrättningar

för att så mycket som möjligt

nedbringa det erforderliga arbetarantalet.

Förräntning och amortering äv det härför

erforderliga kapitalet blev alltså en sekundär

synpunkt, som icke längre fick vara grundläggande

för kapitalinvesteringen.

Arbetstidslagens införande har därför tvungit

bolaget att under åren 1919—1922 nedlägga

ett kapital av kronor 9,487,516: 21 i och för

de tekniska hjälpmedlens förbättring.

Samtidigt har, för beredande av större bostadsutrymme

åt den utökade personalen, bostadhus

och kaserner för en kostnad av

407,082: 09 kr. nyinrättats.

De tekniska hjälpmedlens förbättring har i

stort sett icke medfört ökad prestationsförmåga

hos resp. fabriker utan huvudsakligast avsett

att inbespara manuell arbetskraft. Som av

punkt 2 framgår, har emellertid icke varit

möjligt att genom arbetsbesparande inrättningar

tillnärmelsevis kompensera den utökning

av arbetarpersonalen, som 8-timmarslagens

införande medfört.

13. Man kan beräkna, att med under kalenderåret

1922 gällande löner 8-timmarslagens

införande medfört en fördyring av svenskt

socker med 2 å 3 öre per kg. Om man beräknar

10 % ränta och amortering av den

ovan angivna kapitalinvesteringen utgör den

fasta kostnadsökningen ung. 0''65 öre av ovannämnda

2 å 3 öre per kg. Att märka är, att

detta uteslutande är den direkta kostnadsökningen

för arbetet med sockerframställningen.

Den indirekta kostnadsökningen, bestående i

av 8-timmarslagen framkallad fördyring av råvara,

materialier och förbrukningsartiklar, är

här icke medtagen, och hava vi icke möjlighet

att ens tillnärmelsevis angiva den indirekta

kostnadsökningen.

14. Arbetet inom sockerindustrien är i allmänhet

av den art, att produktionskapaciteten

är beroende av de tekniska hjälpmedlens produktionsförmåga

och icke av den levande arbetskraftens

intensitet. Följaktligen har icke någon

opaginerad Kontrollera mot PDF

77*

ökning av arbetseffektiviteten per arbetare och befolkade trakter finnes ej möjlighet att följa

tidsenhet kunnat konstateras. särskilt de yngre arbetarnas liv under fritiden.

15. a) Då sockerindustriens årsanställda arbetare

utgöras av en burgen och solid arbetarstam,

som även före arbetstidslagens införande

i stort sett skött sitt arbete exemplariskt, ha

några förändringar av det slag, som i denna

punkt hänsyftas, icke kunnat förmärkas.

Under kampanjen är arbetet av den art, att

kontinuerlig tillsyn och påpasslighet erfordras,

utan att arbetet kan sägas vara ansträngande.

Någon förändring i arbetsamhet har därför icke

kunnat konstateras, och oordentlighet i arbetet

har varken förr eller nu tolererats. Dylika

fall äro emellertid mycket sällsynta och någon

förändring häruti har icke förmärkts.

b) Då arbetstidslagen trädde i kraft, ökades

resp. timlöner till 60Ua av förut gällande timpenning.

Beträffande extra arbete under fri-„

tiden se under c).

c) Ett stort antal av sockerindustriens arbetare,

särskilt vid de fabriker som äro belägna

på landsbygden, äro hus- eller egnahemsägare.

För dessa har givetvis arbetstidslagens införande

varit till stor fördel, i det att de fått mera tid

att ägna åt sitt eget. Detta givetvis under

förutsättning, att arbetarna ha sina hem så

närbelägna, att de bo hemma och icke ligga

kasernerade vid fabriken. En synnerligen stor

del av kampanjarbetarna ha emellertid icke

sina hem i fabrikens närhet utan bo därför

under veckans lopp i fabrikens kaserner för

att endast resa hem var eller varannan söndag.

Hos dessa arbetare har ett visst missnöje med

arbetstidens begränsning och följaktligen arbetsinkomstens

minskning förmärkts. Förut hade

nämligen dessa arbetare möjlighet att på grund

av det övertidsarbete, som då under kampanjen

förekom, skaffa sig synnerligen goda arbetsförtjänster

under de månader, som de underkastade

sig att vara borta från hemmet. I många fall

ha också dessa arbetare genom extra arbete på

annat håll (betupptagning etc.) sökt skaffa sig

sysselsättning och biförtjänst under den ökade

ledigheten.

d) Något generellt omdöme kan icke givas

beträffande denna punkt.

e) På grund av fabrikernas belägenhet i tätt
-

16. Den något utökade rätten till övertidsarbete

har verkat lättande vid förekommande

reparations- och översyningsarbeten, särskilt vid

de tillfällen då yrkeslärda arbetare måste användas.

17. Arbetstidslagens ekonomiska inverkningar

på den svenska sockerindustrien ha

med hänsyn till den utländska konkurrensen

ännu icke gjort sig gällande, då staten genom

importreglering och maximipris förhindrat störande

utländsk import under den tid arbetstidslagen

varit gällande. Hur förhållandet kommer

att bli vid denna reglerings upphörande,

vilket torde inträffa ungefär med utgången av

innevarande år, är f. n. svårt att uppgiva.

Det bör vidare framhållas, att de länder, som

f. n. genom sin produktion ha det största inflytandet

på världsmarknadspriset å socker,

nämligen Cuba och Java, icke genomfört någon

lag om arbetstidens begränsning, varför sockret

från dessa länder icke belastas av de ökade

produktionskostnader, som arbetstidens lagbestämda

inskränkning ovillkorligen måste medföra.

Sockerpriset i dessa länder utgör f. n. 30 å

35 öre per kg., varför den ökning i sockerpriset

i Sverige, som arbetstidslagens införande

medför, utgör c:a 10 % å det utländska priset.

Stockholm den 29 juni 1922.

Svenska sockerfabriksaktiebolaget.

C. F. Tranchell.

BO. Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet.

(Siffrorna hänvisa till form. 2: a.)

1. Nytt arbets- och löneavtal träffades med

arbetarna i maj 1919. För att undvika nya,

tidsödande avtalsunderhandlingar vid årsskiftet

1919—20 medgavs införandet av 8 timmars

effektiv arbetsdag från maj månad 1919. För

två fabriker med sammanlagt c:a 400 arbetare

genomfördes förändringen först fr. o. m. juli

månad 1919.

2. a. Till jämförelse med frågeformulärets

angivna arbetarantal meddelas här nedan antalet

arbetare den 31 december nedanstående

år:

opaginerad Kontrollera mot PDF

*78

Tillverkningsgren 1918 1919 1920 1921

Cigarrtillverkning . . . 2,723 3,352 3,158 2,076

Cigarrettillverkning . . 774 1,186 860 694

Röktobakstillverkning . 1 197 121 125

Tnggtobakstillverkning . / \ 297 246 211

Snnstillverkning .... 221 200 186 185

Hjälpanläggningar . . . 125 314 417 383

(Mek. verkst., karto ngfabr.,

marketenterier etc.).

Tobakskontoren .... 129 153 147 163

Summa 4,374 5,699 5,135 3,837

4. a. Vid den kortare arbetstidens införande

uppstodo svårigheter att fylla det alltjämt

ökade behovet av tobaksvaror. Inom cigarrtillverkningen

var bristen på arbetslokaler och

utbildad personal förnämsta hindret för en

ökad tillverkning, varför brist å cigarrer och

cigarrcigarretter uppstod.

Inom cigarrettillverkningen inhämtas den

erforderliga yrkesskickligheten relativt snabbt,

varför nyanställning inom denna tillverkningsgren

företogs i stor utsträckning. Till följd

av brist på arbetslokaler och maskiner måste

dock en del av personalen sysselsättas i skift.

Inom övriga tillverkningsgrenar ökades tillverkningen

genom införandet av modernare

maskinella anordningar.

6. Noteringar av i formuläret angiven art

saknas, enär de icke äga något intresse för

arbetsgivaren. Allmänna fridagar (semester,

lista maj, påskafton etc.) kunna givetvis icke

räknas såsom erbjuden arbetstid, ej heller permission

på grund av arbetsbrist.

7. Noteringar i statistiskt hänseende beträffande

antalet timavlönade finnas och äro

för arbetsgivaren av intresse. Men dessas

bearbetande för särskiljande av tim- och tillfälligt

ackordslönebelopp har icke företagits,

enär en sådan uppdelning saknar intresse.

I det direkt produktiva arbetet användes i

allra största utsträckning endast ackordslön, och

äro arbetare med dylik lön endast rent tillfälligtvis

timavlönade.

Avlöningssumman för år 1918 har medtagits

till jämförelse på grund av att kompensation

för den förkortade arbetstiden i viss utsträckning

lämnats från och med 1919 års början.

8. Arbetstidslagen har i de flesta fall icke

givit anledning till ökning av den direkt pro
-

duktiva arbetarpersonalen med mer än några

få procent, på grund av att tobaksmonopolet vid

den förkortade arbetstidens tillämpning genast

införde 48 tim. »effektiv arbetstid». Den indirekt

produktiva arbetarpersonalen har däremot

ökats avsevärt, i många fall mera än proportionellt

mot bruttoarbetstidens förkortning på grund

av svårigheten att för denna grupp av arbetare

anordna arbetet verkligt effektivt.

10. I samband med införandet av förbättrade

maskinella och andra anordningar

hava avlöningsmetoderna förändrats från timlön

eller rent ackord till premiesystem av

olika slag. Premiesystemen hava vid manuellt

arbete verkat i den riktningen, att arbetarna

blivit mera punktliga (beror även på

andra orsaker) och utnyttja den erbjudna arbetstiden

bättre än förr. Vid maskinellt arbete

har premiebetalningen skärpt påpassligheten,

så att maskinerna kunnat hållas i. gång största

delen av arbetstiden. De gjorda förändringarna

i betalningsmetoderna hava skett oberoende

av arbetstidslagen och företogos före

införandet av den kortare arbetstiden. På

grund av arbetstidsbegränsningen befanns dock

nödvändigt att komplettera löneföreskrifterna

(premiesystemen) med ekonomiskt disciplinära

bestämmelser för att den erbjudna arbetstiden

skulle bliva väl utnyttjad till gagn för så väl

arbetsgivare som arbetstagare.

11. Arbetstidsbegränsningen har endast delvis

varit anledningen till att de tekniska hjälpmedlen

utvecklats. Tobaksmonopolet har alltsedan

sin tillkomst anskaffat och utexperimenterat

allt mera fulländade tekniska hjälpmedel,

men arbetstidslagen har påskyndat

dessa nyanskaffningar vid en tidpunkt, som

ur ekonomisk synpunkt var synnerligen olämplig

och olycklig.

13. Vid den kortare arbetstidens införande

tvangs tobaksmonopolet, i likhet med andra

industrier, att lämna kompensation i avlöningen

för arbetstidens förkortning. Härigenom

höjdes i stort sett avlöningarna med c:a 12 %.

Avlöningsökningen kunde ur synpunkten av

önskan om bibehållen levnadsstandard anses

vara berättigad för timavlönade arbetare. För

ackordsarbetare är emellertid så stor ökning i

opaginerad Kontrollera mot PDF

79*

avlöningen, som ovan angivits, oberättigad, enär

den förutvarande verkligt effektiva arbetstiden

högst obetydligt översteg 50 timmar per vecka.

Arbetstidslagen har sålunda i allmänhet lett till

en ökning av ackordsarbetarnas inkomst, vilket

i detta fall är liktydigt med fördyrande av

de direkta produktionskostnaderna.

15. d) Det år 1919 införda skiftarbetet

synes i jämförelse med dagarbetet hava en

menlig inverkan å de kvinnliga arbetarnas hälsotillstånd,

i det fall att de sambo med andra

personer, som hava annan vilotid. Skiftarbetet

är nu i det närmaste avvecklat.

15. e) Tobaksmonopolet har låtit anordna

kurser i allmänbildande och andra ämnen, men

har anslutningen varit jämförelsevis ringa.

17. Arbetstidslagen har enligt vår mening

varit till avsevärd skada. Lagen har tvungit

till bindandet av stora kapital i nybyggnader,

utvidgningar och maskiner (överkapitalisering).

Den framtvingade, delvis fullkomligt oberättigade

ökningen i normalavlöningarna vid en

given tidpunkt har fördyrat produktionkostnaderna

avsevärt. Detta leder till, att även

sådana- arbeten, som tidigare utförts för

hand, måste mekaniseras, varigenom antalet

direkt produktiva arbetare minskas. Värre är,

att den indirekt produktiva arbetarpersonalen

(distributionspersonal och dylikt) har måst

ökas avsevärt, utan att utsikter till någon

nämnvärd minskning i densamma kan förutses

på grund av svårigheten att rationellt ordna

dylikt arbete, så att personalen erhåller full

sysselsättning. På grund härav förefaller det

vara oriktigt att samma nominella arbetstid

skall gälla för dessa arbetare som för de verkligt

produktiva arbetarna.

Det större mått av ledighet från ordinarie

arbetstid, som arbetstidslagen medfört, har å

vissa orter orsakat, att flitiga arbetare upprättat

verkstäder i sina hem och därifrån

konkurrera med industrien (dock givetvis icke

med tobaksindustrien) under det de omintetgöra

meningen med det mått av vila från arbetet,

som uppgives vara ett av lagens ändamål.

Till arbetstidslagens suggestiva verkningar

torde kunna hänföras, att särskilt yngre arbetare

i allmänhet fått den känslan, att den

34—222653.

ökade fritiden bör tillbringas i sysslolöshet,

vilket orsakat, att frivilligt arbete utöver 8

timmar åtminstone till att börja med förföljdes.

Att en dylik uppfattning till sina

sociala verkningar i allmänhet är fördärvbringande

torde ligga i öppen dag, enär endast

arbetsamhet utöver det normala måttet leder

till förbättrade förhållanden.

Stockholm den 22 maj 1922.

A.-B. svenska tobaksmonopolet.

O. Wallenberg.

31. Svenska tobaksindustriarbetarcförbundet.

(Siffrorna hänvisa till form. 1: a.)

1. Ja, genomfördes genom avtal i maj 1919.

2. Från 9 till 4 timmar, a) Före maj

var arbetstiden varierande mellan lägst 52—54

timmar för cigarrfabrikerna och cigarrettfabrikerna

och 57 tim. för snus- och tobaksfabriker.

3. Kan ej besvaras, då under tiden före

lagens ikraftträdande intagits ett stort antal

arbetare på grund av den större efterfrågan

på tobaksvaror, som sedermera avskedats under

sista halvåret 1921 och början på 1922; båda

fallen kunna ju sägas vara onormala förhållanden.

4. Nej.

a) Skiftarbete förekommer endast'' vid cigarrettfabrikerna

(2 skift), har tillämpats före

lagens ikraftträdande.

b) Olika på varje plats; i regel avslutas arbetet

tidigare på eftermiddagen än förut.

c) I regel som förut.

e) Ja, självtagna raster under arbetstiden få

ej förekomma.

f) Premieackordssystem genomfördes för största

delen av arbetarna genom avtal i maj 1919.

5. Se 4 f).

6. Ja. Inom röktobaks- och snusfabrikationen

samt delvis inom cigarrettindustrien.

9. Kan ej besvaras.

10. a) I allmänhet utnyttjas den erbjudna

arbetstiden mera nu än tidigare.

b) Nej.

c) Ja.

e) Av allt att döma användes den vunna

fritiden i stor utsträckning för bildningsändamål

och dylikt, särskilt tyckas de kurser av

skilda slag, som anordnats av tobaksmonopolet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

*80

röna stort deltagande från så väl manliga som

kvinnliga. Även har intresset för trädgårdsodling

ökats bland äldre arbetare genom att

skaffa sig koloniträdgårdar och egna hem.

11. Nej.

12. Den vunna fritiden bar givit arbetarna

tillfälle att i större utsträckning än tidigare

använda de bildningsmöjligbeter, som stå till

buds, ägna sig åt hemmet o. s. v.

Stockholm den 20 maj 1922.

Svenska tobaksindustriarbetareförbundet.

O. Johnsson.

32. Sveriges textilindustriförbimd. A. Förbundets

yttrande. (Siffrorna hänvisa till

form. 1: a.)

1. Ja, i stort sett fullständigt. Endast i

ett fåtal fall torde dispenser hava förekommit,

såsom då ett spinneri varit för litet för att

tillgodose behovet av garn inom ett tillhörande

väveri.

2. a) 12 timmar per vecka.

b) 9—12 timmar per vecka.

3. På grund av driftstagnationerna inom

textilindustrien under åren 1917—1918 och

1920—1921 har arbetsstyrkan så avsevärt reducerats,

att någon ökning på grund av arbetstidsbegränsningen

icke kunnat påvisas. Enligt

en av oss företagen undersökning var vid 140

företag arbetsstyrkan den V6 1913: 26,531

och den 1/6 1920: 27,032.

4. a) Inom textilindustrien har alltid skiftarbete

förekommit endast i ringa utsträckning,

vilket torde sammanhänga därmed, att den

övervägande delen av arbetarstammen utgöres

av kvinnliga och minderåriga arbetare, varför

anordnandet av skiftarbete är förenat med

vissa svårigheter med hänsyn till arbetarskyddslagen

och lagen om förbud för användande av

kvinnor i nattarbete. Efter arbetstidslagens

ikraftträdande har skiftarbete måst tillgripas i

flera fall än förut.

b) Arbetstidens förläggning har så väl de

facto som ock i de kollektiva arbetsavtalen

förändrats. Enligt 1919 års avtal skulle arbetstiden

förläggas mellan kl. 6 f. m.—7 e. m.;

enligt avtalet 1920 skulle däremot arbetstiden

förläggas mellan kl. 7 f. m.—5''30 e. m. un
-

der veckans fem första dagar samt mellan kl.

7 f. m.— 2 e. m. på lördagar, vilken motsvarande

tid uti 1922 års avtal utökats att

omfatta tiden kl. 6 f. m.— 6 e. m. resp. kl.

6 f. m.—2 e. m. Arbetstiden vid ordinarie

dagarbete tog i regel före 1920 sin början kl.

6 å 6''30 f. m. och slutade då kl. 6 å 6‘30

e. m. resp. kl. 2 på lördagar. Efter 1920

pågår i regel det ordinarie dagarbetet från kl.

7 å 7''30 f. m. till 4’30 å 5''30 resp. till kl.

1 e. m. på lördagar.

c) Bästa ekonomisering av arbetet har givetvis

sökt genomföras. Vid flertalet fabriker

torde man hava övergått till enrastsystem.

Kafferasten torde i regel hava indragits.

d) Där dylika raster förut förekommit, torde

indragning av dem allmänt hava skett.

e) Där noggrann tidkontroll icke tidigare

varit införd, torde sådan hava genomförts.

f) Där förbättringar i detta avseende kunnat

göras, torde de hava vidtagits oberoende av

arbets tidsinskränkningen.

5. Ackordslönesystem var redan före år

1920 i den mån det var möjligt genomfört

inom textilindustrien. Noggranna bestämmelser

rörande ackordsprislistornas upprättande och

ackordsprisernas beräknande fastställdes 1920

och hava numera intagits i gällande avtal;

dock hava dessa bestämmelser tillkommit oberoende

av 8-timmarslagen. Genom den snäva

begränsningen av arbetstidens förläggning hava

bestämmelser rörande ersättning för förskjuten

arbetstid måst till en början i praxis tillämpas

och därefter från 1922 införas i kollektivavtalet

(§ 10 mom. 4).

6. Förbättringar i produktionstekniskt hänseende

hava givetvis förekommit, men de torde

med all sannolikhet hava tillkommit, även om

arbetstidsinskränkningen icke blivit genomförd.

7. Se svaren å frågorna 3 och 6.

8. Enstämmigt hava alla tillfrågade fabriker

uttalat, att produktionskostnaderna väsentligt

fördyrats. Att angiva någon exakt siffra

över denna fördyring är så mycket svårare, som

det på grund av de senaste årens omfattande

driftstagnation knappast är möjligt att jämföra

förhållandena under de olika åren före och

efter lagens tillkomst. Vad lönerna angår

opaginerad Kontrollera mot PDF

81*

medgavs vid uppgörande av 1920 års avtal en

väsentlig förhöjning och beräknades därvid c:a

25 % ökning av de förutvarande lönerna motsvarande

kompensation för arbetstidens förkortning.

9. Enligt så gott som enstämmigt uttalande

från de olika fabrikerna har någon ökning av

arbetsintensiteten icke kunnat påvisas.

10. Genom den samtidigt medgivna fulla

kompensationen för arbetstidens förkortning

och förhöjningen av lönerna 1920 blevo förtjänsterna

så höga, att arbetarna oftare än

eljest uteblevo från arbetet. Först på senare

tid, sedan lönerna sänkts, har arbetstiden bättre

iakttagits; några förbättringar i jämförelse med

förhållandena före lagens tillkomst torde dock

icke hava åstadkommits i berörda hänseenden.

b) Arbetarna hava hittills erhållit kompensation

för den minskade arbetstiden. Om detta

även i fortsättningen låter sig göra, torde vara

ovisst. De höga arbetsförtjänster, som under

de senaste åren varit rådande, hava medfört

att benägenheten för att t. ex. arbeta på övertid

synes snarare hava av- än tilltagit.

c) Det är oss icke möjligt att uttala oss

därom.

e) Det allmänna intryck, arbetsgivarna på

olika platser i landet bibringats, är att de

flesta arbetarna särskilt de yngre icke utnyttja

sin fritid på ett för dem gagnande sätt.

11. Revisionen innebar en förbättring, men

industrien är dock fortfarande för mycket bunden,

för att driften skall kunna ordnas på ett

rationellt sätt.

12. Enligt vår mening kan lagen icke komma

att motivera de stora förväntningar i fråga om

höjandet av arbetarnas ställning, som vid dess

antagande från vissa håll uttalades, tvärtom

torde framtiden komma att utvisa, att arbetarnas

levnadsstandard måste sänkas till en

lägre nivå än före kriget.

Stockholm den 27 juni 1922.

Sveriges textilindustriförbund.

E. TV. Paues.

B. Skrivelse från förbundet.

Till socialstyrelsen, Stockholm.

Sveriges textilindustriförbund har i enlighet

med socialstyrelsens begäran besvarat det frågeformulär

rörande verkningarna av 8-timmarslagen,

som av styrelsen blivit förbundet tillställt.

Förbundet tillåter sig att härmed komplettera

de svar, som lämnats i frågeformuläret,

med vissa synpunkter och erfarenheter, som

framkommit vid behandlingen av denna fråga

vid den i medlet av sistlidna juni månad härstädes

hållna internationella bomullskongressen.

Som vissa av de därvid hållna föredragen på ett

synnerligen vederhäftigt sätt belysa den förkortade

arbetstidens verkningar inom bomullsindustrien

i Frankrike och England, bifoga vi dessa

i översättning.1

De äro följande:

1) Den franska bomullsindustrien och 48

timmars arbetsvecka, redogörelse utarbetad av

M. E. Manuel, fransk ledamot av internationella

bomullskommittén och vice president

för Syndlöst général de l’industrie cotonniére

frangaise, Paris;

2) 48-timmarsveckans inverkan på produktionen

i bomullsfabrikerna (England), redogörelse

utarbetad av Mr. Arthur Foster, direktör

för Geo. & R. Dewhurst Ltd, Preston, och ordförande

i North Lancashire Master Cotton Spinners

and Manufacturers Association, England;

3) 48-timmarsveckans inverkan på produktionen

i spinnerierna (England), redogörelse

utarbetad av Mr. William Howarth, direktör

för Fine Spinners and Doublers Association

Ltd, Manchester;

4) 48-timmarsveckans inverkan på produktionen,

redogörelse utarbetad av Mr. Harold

Cliff, sekreterare för Oldham Master Cotton

Spinners Association Ltd, direktör i New Pearl

Mill Ltd, direktör i Busk Mills Ltd, Oldham.

Författarnas ställning inom sina resp. industrier

och den för våra förhållanden kolossala

omfattningen av de organisationer, på vilkas

iakttagelser de grunda sina uttalanden, göra

att dessa måste anses i hög grad representativa

för bomullsindustrien ej blott i Frankrike

och England, utan i tillämpliga delar även för

övriga länders bomullsindustri. Särskilt den

engelska bomullsindustriens långt drivna spe
-

i

opaginerad Kontrollera mot PDF

*82

cialisering och i övrigt gynnsamma tillverkningsförhållanden

underlätta i hög grad undersökningarna

i hithörande frågor och möjliggöra

ett djupare inträngande och en allsidigare belysning

av desamma, än vad som exempelvis

kan ske inom den svenska bomullsindustrien.

Jämförelser med svenska 8-timmarslagen.

Såsom en huvudsaklig anmärkning mot den

svenska 8-timmarslagen har så gott som mangrant

från industriens sida anförts dess bristande

smidighet och svårigheten att inordna

arbetet inom dess snävt utstakade gränser. För

förberedelse- och avslutningsarbeten har ju

visserligen medgivits vissa lättnader, särskilt i

den reviderade arbetstidslagen, men om man

jämför dessa lättnader med de i Frankrike

direkt för textilindustrien medgivna undantagen,

är det uppenbart, att ännu väsentligt mycket

mera både kan och måste göras, för att 8- timmarsdagens utnyttjande skall kunna försiggå

utan onödig arbetsanskaffning och därmed förenade

kostnader. Observera t. ex. de undantag,

som i Frankrike äro medgivna för rengöring

och oljning av maskiner samt för eldning

och tillsyn av anordningar för belysning och

värme m. m. Härför är anslaget en extra tid

av en å två timmar utöver den i övrigt tilllämpade

arbetstiden. För vissa klasser av arbetare

medgives ända till fyra timmars längre

arbetstid, nämligen vakter, chaufförer m. m.,

vilkas arbete medgiver långa viloperioder. Ställ

häremot svårigheten för den svenska industrien

att med nuvarande lag ordna exempelvis eldningen

utan extra personal, så ser man, vilka

onödiga hinder för driftens rationella bedrivande

vår lag uppställer. All nu ifrågavarande

tid måste nu avräknas på 8-timmarsdagen,

vilket gör, att den för den egentliga produktionen

avsedda tiden är mindre nu än i förhållande

till hela arbetstiden förut. Även för

säsongarbeten, vilka förekomma ganska allmänt

inom textilindustrien, är den nuvarande lagen

långt ifrån tillfredsställande. Den mycket begränsade

övertiden förorsakar arbetsgivarna

stora ekonomiska förluster. Deras beställningar

annulleras ofta på grund av fabrikanternas

oförmåga att leverera varorna inom önskad tid.

Dylika varor, som redan befinnas under till
-

verkning, men ej hinna bliva färdiga, få sedan

ligga över till nästa säsong och då säljas med

förlust, emedan de ej längre motsvara modets

krav. Den franska lagens medgivanden att

för vissa avdelningar, färgerier etc., utöka arbetstiden

till 10 timmar per dag, innebär helt

visst ett avgjort företräde för den franska

textilindustrien. I de svenska färgeriema har

det på många håll visat sig svårt att utan tillgripande

av raster och övertid ordna det dagliga

ordinarie arbetet.

Gentemot England har den svenska textilindustriens

ställning försämrats, då vi i Sverige

förut arbetade 57 å 60 timmar per vecka,

medan England arbetade 55V2 tim.

Produktionens förhållande till den minskade

arbetstiden.

Inom den svenska bomullsindustrien synes

man allmänt hava kommit till den erfarenheteo,

att den genom den minskade arbetstiden

utlovade ökningen i arbetsintensiteten

ingalunda ägt rum. Om i några enstaka fall

en dylik ökning kunnat konstateras, har den

varit mycket ringa i jämförelse med den stora

minskningen i arbetstid. Av särskild betydelse

är härvid för Sveriges vidkommande den

förut påpekade ogynnsamma lagstiftningen beträffande

smörjning och rengöring av maskiner,

som nu måste avräknas från den för produktionen

avsedda arbetstiden.

Erfarenheterna från England i berörda avseende

äro säkrare grundade än våra. De

mycket omfattande statistiska undersökningar,

som verkställts inom engelska bomullsspinnerier

och väverier, och för vilka redogörelse lämnats

i Hr. Cliffs och Hr. Fosters föredrag, påvisa

med ovedersäglig tydlighet, att någon märkbar

ökning i arbetsintensiteten ej kan spåras som

följd av 8-timmarsdagens införande i England.

I de ifrågavarande föredragen har även påvisats,

att man otvivelaktigt ställt alltför överdrivna

förhoppningar på att tekniska och organisatoriska

förbättringar skulle kunna medverka

till en utjämning av de produktionsförluster,

som uppstått genom den minskade arbetstiden.

I de flesta fall har man redan

uppnått en så stor verkningsgrad hos maskinerna,

att någon ytterligare ökning måste be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

83*

traktas som problematisk. Det använda råmaterialets

styrka så väl som maskinernas

konstruktion omöjliggör likaledes någon nämnvärt

större maskinhastighet.

Om man dessutom tager i betraktande, att

en hel del av de inom bomullsindustrien

förekommande arbetsoperationerna ske medelst

automatiska eller halvautomatiska maskiner,

där arbetarens uppgift närmast är att igångsätta

eller stoppa maskinerna, så framgår av

vad nyss sagts, att produktionen måste hava

minskats i proportion till arbetstidens reducering.

8-timmar sdag en och olycksfallen.

Ett av skälen för arbetstidens begränsning

var den anhopning av olycksfallen mot arbetstidens

slut, som man ansåg sig hava konstaterat

under den längre arbetstiden. Man trodde

därför, att en förbättring härutinnan skulle

ske i och med 8-timmarsdagens införande. Av

Mr. Cliffs och Mr. Howarth’s föredrag framgår,

att detta ej varit förhållandet i England,

man kan tvärtom konstatera en stark ökning

av antalet olycksfall under dagens första arbetstimmar.

Någon liknande statistik finns ej

för de svenska bomullsfabrikerna. Det har

dock ej märkts, att arbetarna infinna sig till

arbetet mera utvilade än före 8-timmarslagens

införande utan snarare tvärtom.

8-timmar sdag en ej internationellt godkänd.

Som försvar för 8-timmarsdagens införande

i vårt land har. bland annat anförts, att den

blivit internationellt godkänd och antagen i

de flesta länder. Detta är dock en sanning

med mycket stor modifikation, ty vare sig

U. S. A., Indien eller Japan tillämpa densamma,

och England m. fl. länder har ej genom

lagstiftning godkänt densamma. Man

skulle kanske i första ögonblicket kunna tycka,

att detta ej skulle betyda så mycket, då vi ej

hava någon nämnvärd konkurrens med dessa

transoceana länder i fråga om bomullsvaror.

Indirekt påverkas vi dock därav, då dessa länder

jämte Kina varit stora avnämare av engelska

bomullsvaror, vilka nu på grund av 8- timmarsdagens införande i England blivit för

stora delar av deras befolkning för dyra och

därför måste avsättas på andra länder, som

hava större köpkraft eller vilkas valuta och

mindre effektiva tullskydd underlätta försäljning.

Belysande för förändringarna i avsättningsområdena

på sådan grund äro de mycket intressanta

siffror som Mr. Foster lämnar i sitt

föredrag om arbetarnas förtjänster i Indien

och Kina.

Bomullsindustriens ställning till 8-timmarsdagen.

Vid den ovannämnda internationella bomullskongressen

härstädes antogs en resolution,

att 48-timmarsveckan hade visat sig vara ekonomisk

osund och skadlig så väl för arbetsgivarnas

intressen som för arbetarnas. Den svenska

bomullsindustriens representanter hade all

anledning att instämma i denna resolution, då

det även för Sveriges vidkommande måste anses

i hög grad oklokt att vidhålla en så kraftig

reducering av arbetstiden vid en tidpunkt,

då världen mer än kanske någonsin tillförene

är i behov av produktivt arbete för att reparera

de skador, som uppstått genom kriget.

Stockholm den 25 augusti 1922.

Sveriges textilindustriförbund.

E. TF. Paues.

33. Svenska textilarbetareförbundet. (Siffrorna

hänvisa till form. l:ar.)

1. Ja.

2. a) 12 tim. per vecka.

b) 10 V» » » »

3. Ingen ökning av arbetarantalet.

4. a) Inga förändringar.

b) I regel börjar arbetet nu kl. 7 f. m.

och upphör kl. 5 e. m. mot förut i regel resp.

6''30 f. m. och 6-30 e. m.

c) Alla raster (förutvarande) med undantag

av middagsrasten ha efter lagens ikraftträdande

indragi ts.

d) Raster voro förut icke inräknade i arbetstiden.

e) Fastställda bestämmelser om arbetstidens

början och slut tillämpas mycket noggrannare

än före 8-timmarslagens ikraftträdande.

f) Endast något effektivare ledning av arbetet

har kunnat iakttagas.

5. Någon förändring i avlöningsmetoderna

opaginerad Kontrollera mot PDF

*84

har icke inträtt. Ackordslönesystemet var redan

före lagens ikraftträdande tillämpat i

längsta möjliga utsträckning.

6. Nej. Åtminstone ej i nämnvärd grad.

9. Ja. Särskilt beträffande ackordsarbetet.

10. a) Arbetsamheten har märkbart förbättrats.

b) Gällande kollektivavtal (riksavtal 1922)

garanterar kompensation för den minskade arbetstiden.

Någon större benägenhet för extra

arbete på fritid kan icke iakttagas.

c) Hemlivet har i alla avseenden förbättrats

genom den kortare arbetstiden.

d) Någon nämnvärd förbättring har ännu

ej kunnat iakttagas.

e) Någon ändring kan ej iakttagas.

11. Genom det rikligare medgivna övertidsarbetet

blir i praktiken arbetstiden i de

flesta fall 54 timmar i stället för 48 timmar.

Norrköping den 9 juni 1922.

Svenska textilarbetareförbundet.

Gust. Janzén.

34. Svenska skofabrikantföreningen. (Siffrorna

hänvisa till form. Ha.)

1. Ja.

2. Enligt kollektivavtal var arbetstiden till

och med år 1919 54 timmar per vecka. Från

och med 1920 års ingång har den på grund

av nytt kollektivavtal, som tillkom samtidigt

med lagen, varit 48 timmar.

3. Högkonjunktur rådde till hösten 1920

med undantag för första halvåret 1919, då

stora inskränkningar förekommo. Under högkonjunkturen

var arbetarantalet starkt ökat.

Detta skulle ha varit förhållandet även om

lagen ej funnits. I vad mån arbetstidsbegränsningen

då föranledde en större ökning av arbetarantalet,

än vad annars skulle varit fallet,

kan ej angivas. Säkert är emellertid, att lagen

orsakat en avsevärd ökning.

4. a) Skiftarbete har icke förekommit inom

skoindustrien annat än i enstaka undantagsfall.

b), c), d) Olika på olika fabriker beroende

på lokala m. fl. förhållanden.

e) Ja. Av enskilda arbetare har dock, särskilt

under högkonjunkturen, då arbete var lätt

att få och arbetsgivaren däremot erfor svårig
-

heter att fylla vakanta platser, rests hinder

däremot.

f) Nej, inom skoindustrien var redan förut

en ytterst stark specialisering genomförd.

5. Nej, avlöningsformen var förut liksom

efteråt för största delen av personalen ackord.

6. Nej.

7. Har på åtskilliga platser förekommit, på

andra icke.

8. I kollektivavtalet 1920 inträdde en stark

ökning av alla arbetslöner, bestående dels i

12 Va % kompensation för den förkortade arbetstiden,

dels ytterligare höjning. Se f. ö.

svar under 12.

9. Redan under högkonjunkturen 1920 har

minskning av arbetsintensiteten kunnat konstateras,

och sedan lågkonjunkturen inträdde,

har ytterligare minskning skett genom arbetarnas

försök till arbetets uttänjning.

10. a) ökat intresse har ej förmärkts.

b) Oaktat full kompensation för den förkortade

arbetstiden givits, har dock en viss

benägenhet för åtagande av extra arbete hos

andra arbetsgivare på fritid ådagalagts.

c) , d) Koloniträdgårdsrörelsen har tydligt

avtagit.

F. ö. äro dessa frågor svåra att besvara.

e) ökat intresse för allmänbildning etc. har

ej förmärkts men däremot hos yngre manliga

arbetare mera benägenhet för dagdriveri och

kortspel.

11. Ändringen borde väl under normala

förhållanden ha varit till någon fördel, men

sedan den trädde i kraft, har depressionen

tvingat till större inskränkningar än lagen

föreskriver, varför någon erfarenhet av dess

verkan knappast föreligger.

12. I allmänhet kan sägas att, då vid lagens

införande inträdde en stark men kort

högkonjunktur, som inom ett år efterföljdes

av den ännu rådande lågkonjunkturen, vilken

tvingat till betydligt starkare arbetsbegränsningar,

än lagen föreskriver, ingen sådan erfarenhet

om lagens verkningar kan anses föreligga,

som kan med siffror angivas. Under den

korta tid, då arbetet kunde bedrivas i full utsträckning,

har dock lagen verkat fördyrande,

ej endast å de direkta arbetslönerna, utan även

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

å skoindustriens materialier (t. ex. garvat läder,

textilier m. m.) och å frakter m. fl. kostnader,

samt genom att med mindre dagsprestation

per arbetare och maskin de allmänna

omkostnaderna under samma tid icke minskats,

så att en större del äyen av dessa kommit på

varje tillverkad kvantitet än förut.

Stockholm den 9 juni 1922.

Svenska skofabrikantföreningen.

F. Vilh. Jonson.

35. Svenska sko- och läderindustriarbetareförbundet.

(Siffrorna hänvisa till form. l:a.)

1. Ja. I enstaka fall ha dispenser erhållits

för maskinister och eldare, dessa omfatta

dock högst 50 man.

2. Arbetstiden var 1919 avtalsenligt fastställd

till 54 timmar i veckan. Genom avtalsuppgörelsen

i dec. månad samma år träffades

avtalsuppgörelse om 48 timmar att tillämpas

efter 1 jan. 1922. Det är icke osannolikt,

att oavsett lagens tillkomst denna arbetstid

hade kommit i tillämpning från samma tid,

enär ett flertal skofabrikanter gjort uttalanden

till förmån för 48-timmarsveckans införande

inom industrien.

3. Sannolikt inte. Under år 1920 ökades

visserligen antalet arbetare inom industrien

med omkring 15 f. Denna ökning var dock

betingad av då rådande högkonjunktur.

4. a) Nej!

b) I regel börjar arbetet en halv timme senare

och slutar en halv timme tidigare.

c) I flesta fall ha 2 raster bibehållits med

en kort frukostrast på 15 å 30 minuter och

en middagsrast å 45 å 60 minuter.

e) Knappast möjlig på grund av arbetstidens

effektiva utnyttjande före lagens ikraftträdande.

f) Se svar under punkt 5.

5. Nej! Ett fast ackordsystem omfattande

omkring 90 % av industriens arbetare var redan

före lagens ikraftträdande genomfört inom industrien.

6. Nej! De tekniska hjälpmedlen voro

redan tidigare utnyttjade till det yttersta.

7. I de fall utvidgningar ägt rum äro dessa

icke betingade av lagens verkningar, utan be
-

roende av att vissa fabriker beräknat åstadkomma

högre produktion än tidigare.

9. Nej! Arbetsintensiteten per arbetad

tidsenhet var redan tidigare så högt uppdriven,

att en ökning icke förväntades.

10. a) Undandrager sig egentligt bedömande,

enär arbetstillgången endast under en

kortare tid helt har utnyttjats. Skolkning

eller firande tillhörde redan före 1920 sällsyntheterna.

b) Någon strävan att skaffa sig sysselsättningar

vid sidan av den egentliga anställningen

har utöver vad som möjligen fanns före 1920

icke förmärkts.

c) Ett avgjort ökat intresse för koloniträdgårdsrörelsen

har under de senare åren inträtt.

e) Den ökade fritiden har medfört ett avsevärt

ökat intresse för studieverksamheten.

Sålunda '' har studiecirklarnas antal inom våra

avdelningar, under särskilt den gångna vintern,

varit mångdubbelt större än något tidigare

år.

11. Sedan 1921 har arbetstillgången inom

vårt verksamhetsområde varit så ringa, att förändringarna

knappast i något fall kommit i

praktisk tillämpning.

Stockholm den 30 maj 1922.

Sv. sko- och läderindustriarbetareförbundet.

Ragnar Luther.

36. Sveriges byggmästareförbund. (Siffrorna

hänvisa till form l:a.)

1. Ja.

2. Räknat från 1918 års avtal — 3 tim.

per vecka. 1918 års avtal upprättades efter

långvarig arbetsstrid, därvid arbetarna tilltvungo

sig en minskning i arbetstiden från 57 till 51

timmar per vecka. Åren 1909—1918 var arbetstiden

57 timmar per vecka, och det var

arbetsgivarnas avsikt att återinföra denna arbetstid,

vilket emellertid förhindrades genom

lagens genomförande. Arbetstidsminskningen

får sålunda på goda grunder anses vara 9 timmar

per vecka.

3. Vid normal arbetsdrift måste arbetarantalet

ökas minst i proportion till den minskade

arbetstiden.

4. a) Nej.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*86

b) Ja, i den mån arbetstidens minskning

betingar.

c) Nej.

d) Nej.

e) Ja.

f) Inom byggnadsindustrien föreligger ringa

möjlighet att utöver vad före lagens ikraftträdande

vidtagits bättre utnyttja arbetskraften

eller de tekniska hjälpmedlen.

5. Nej.

6. Nej.

8. Den kortare arbetstiden och det genom

lagen försämrade utnyttjandet av den ljusare

årstiden har medfört minskat ekonomiskt utnyttjande

av arbetsmaskiner, längre byggnadstid

och därmed högre ränte- och administrationskostnader.

Se även under punkt 10 b.

9. Någon ökning i arbetsintensiteten har

icke konstaterats. Däremot har i flera fall en

minskning observerats beroende på att arbetarna

genom att ha erhållit förlängd fritid

själva åtagit sig extra arbete. Under sommartiden

har sådant arbete kunnat pågå 5—6

timmar efter ord. arbetstidens slut, vilket medfört,

att arbetarna kommit till sitt ord. arbete

i sämre kondition nu än före lagens ikraftträdande.

10. a) Ingen.

b) Då lönerna nu utgå med i förhållande

till 1914 års löner högre belopp, än som betingas

av så väl dyrtid som minskad arbetstid

(57—48 timmar per vecka), måste sådan kompensation

anses vara given.

c) , d) Några förmånliga verkningar härutinnan

hava icke förmärkts.

e) Annan erfarenhet än den ovan under

punkt 9 angivna har icke gjorts.

11. Nej, icke hittills, emedan möjligheten

till ökad övertid icke kunnat utnyttjas på

grund av för hög övertidsersättning. Genom

den reduktion av lönerna, som i sin helhet

inträder efter 1 okt. innevarande år, beräknas

detta ekonomiska hinder i viss mån bortfalla.

Det torde därefter i vissa fall visa sig, att den

tillgängliga övertiden är för knappt tillmätt.

Yi avse härmed sådana fall, där t. ex. bötesbestämmelser

i leveranskontrakt nödvändiggöra

arbetets forcerande.

12. Då man inom byggnadsindustrien på

grund av klimatiska och ljusförhållanden icke

kan utnyttja en arbetstid av 48 timmar per

vecka under vintermånaderna, träffar lagen

byggnadsindustrien synnerligen hårt, emedan

den lägger hinder i vägen för en nödvändig

utsträckning av arbetstiden under sommarmånaderna.

Malmö den 14 juni 1922.

Sveriges byggmästareförbund.

F. Holmén.

37. Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund.

(Siffrorna hänvisa till form.

l:a.)

1. Ja.

2. a) I regel 3—4 timmar per vecka (i enstaka

fall upp till 6 timmar).

b) Större än under a) på grund av minskning

i övertidsarbete. Den ringa förkortningen

beroende på att arbetarna år 1918 genomdrevo

en inskränkning av arbetstiden vid husbyggnadsarbeten

från 57 till 51 tim. per vecka.

3. Ej möjligt att besvara på grund av den

ringa arbetstillgången samt de oroliga och ej

stabiliserade förhållanden, som rått inom denna

industri särskilt under de senaste 3 åren. Under

normala förhållanden hade en dylik ökning

varit oundviklig.

4. a) I vissa fall har ett ökat behov av 2

skift visat sig, vilket tydligen i högre grad

skulle hava varit fallet vid rikligare arbetstillgång.

b) Ja, ändring har skett antingen av tidpunkten

för arbetets början eller dess slut.

c) Nej.

d) Nej.

e) Förbud har införts mot självtagna s. k.

kafferaster.

f) På grund av den ringa arbetstillgången

efter lagens genomförande hava dylika åtgärder

ej behövt vidtagas.

5. Se p. 4 f).

6. Se p. 4 f).

8. Arbetskostnaderna hava ökats dels på

grund av att avlöningarna höjts i mån av arbetstidens

förkortning, dels på grund av att

den ljusa årstiden ej kan utnyttjas så väl som

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

förut, vilket medför mindre utnyttjande av arbetsmaskiner,

längre byggnadstid samt högre

administrationskos tnader överhuvudtaget.

9. Nej.

10. a) Ingen ändring.

b) För den minskade arbetstiden hava arbetarna

erhållit lönekompensation. Från vissa arbetsgivare

rapporteras, att arbetarna åtaga sig

extra arbete''på fritid i större utsträckning än förut.

c) , d), e) Ej känt.

11. Nej. Torde emellertid delvis böra

tillskrivas de under p. 3 anförda förhållandena.

12. För en så utpräglad säsongindustri som

byggnadsindustrien är lagen om arbetstidens

begränsning i särskild grad olämplig. Inom

denna industri kan nämligen den ordinarie

eller avtalsenliga arbetstiden ej till fullo utnyttjas

under vintermånaderna. Under dessa

har arbetstiden på grund av dagsljusets kortvarighet

så väl före som efter lagens ikraftträdande

varit betydligt kortare än 48 timmar

per vecka. Därjämte bortfalla vid hithörande

arbeten helt eller delvis ett flertal arbetsdagar

genom otjänlig väderlek m. m. Den härigenom

uppkommande minskningen i arbetstiden

per år är avsevärd. Under normala förhållanden

förefinnes därför ett starkt behov av en

häremot svarande längre arbetstid under den

tjänliga årstiden. Den arbetstid på 51 timmar

per vecka, som rådde omedelbart före lagens

ikraftträdande och vilken arbetarna tilltvingade

sig vid uppgörelsen inom byggnadsindustrien

år 1918, måste anses alldeles för

knapp för åstadkommande av en dylik utjämning.

Vid jämförelse med övrig industri framgår

sålunda, att det vid 48 timmars arbetsvecka

för byggnadsindustrien erfordras minst

6 timmars längre arbetstid per vecka under

den ljusare årstiden än för industrien i allmänhet,

för att arbetstiden pr år skall bliva

något så när lika.

Skall överhuvudtaget en i lag fixerad arbetstid

gälla för hithörande arbeten — vilket vi

som ovan nämnt anse olämpligt — bör den

därför på grund av anförda förhållanden åtminstone

beräknas såsom medeltal för hela

året. I annat fall skärpes ytterligare denna

verksamhets säsongkaraktär med därmed föl
35—222653.

jande betänkliga följder för samhället, då i

stället alla krafter borde inriktas på ett mildrande

och utjämnande härav.

Då det för denna industri under normala

förhållanden är av särskilt stor betydelse att

tidvis kunna forcera arbetena, må i detta sammanhang

framhållas, att en för stark begränsning

av rätten till övertidsarbete är ägnad att

medföra de största svårigheter.

Stockholm den 12 juni 1922.

Sv. väg- o. vattenbyggarnas arbetsgivareförbund.

Thure Widefeldt.

38. Svenska murareförbundet. (Siffrorna

hänvisa till form. 1: a.)

1. Ja!

2. a) 3 timmar per vecka under 8 sommarmånader.

b) Samma.

3. Nej!

4. a) Nej!

b) Något olika på olika orter. I allmänhet

slutar arbetet 72 timme tidigare än förut.

c) Nej!

d) Nej!

e) I allmänhet som förut.

f) I allmänhet som förut.

5. Nej!

6. Nej!

8. b) Omkring 5 % ökning av avlöningen.

9. Nej!

10. a) En så obetydlig minskning av arbetstiden

kan icke i högre grad inverka på förhållandena.

•

b) Arbete på fritid förekommer i regel icke.

c) Kan ännu ej bestämt sägas, men intresset

för koloniträdgårdar har ökats.

d) Se svar under a).

e) Se svar under a). Härtill kommer, att

en betydande arbetslöshet i hög grad försvårat

realiserandet av strävandet att bilda studiecirklar,

idrottsföreningar o. d.

11. Nej, icke vad gäller husbyggnadsarbete.

Malmö den 22 maj 1922.

Sv. murareförbundet.

Nils Persson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*88

39. Sveriges målannästareförening. (Siffrorna

hänvisa till form. 1: a.)

1. I städerna är i regel genomförd 48

timmars arbetsvecka. Dispenser ha begärts för

arbete 9 timmar sommaren och 7 timmar vintern

per dag, men ej medgivits.

2. Kollektivavtalen närmast före arbetstidslagens

ikraftträdande stipulerade en arbetsvecka

av 53 timmar.

I mindre samhällen arbetades i regel 57 å

60 timmar.

3. Arbetarantalet har under kristiden nedgått

till följd av bristen på linolja och andra

materialier.

Arbetstidsbegränsningen har icke haft någon

inverkan. Blir arbetstillgången som före kriget,

kommer brist på arbetare inom yrket att

inträda.

4. a) Skiftarbete förekommer ej.

b) Arbetstiden ha sedan lagen trädde i

kraft i regel börjat 1/s timme senare å f. m.

och slutat 1 å 2 timmar tidigare å e. m.

c) I allmänhet har 2 raster bibehållits.

d) De självtagna kafferasterna ha icke helt

bortfallit trots den förkortade arbetstiden.

e) Ej heller har noggrannare följts arbetstidens

början och slut.

f) Yrkets art gör det ej möjligt att utnyttja

arbetskraften bättre än förut, och Taylorsystem

förekommer ej.

5. Arbetet utföres så väl per tid som ackord,

övergång till endast ackordsarbete passar ej

för yrket.

6. Tekniska hjälpmedel kunna ej finna

användning inom detta yrke.

8. Det är tydligt, att produktionskostnaderna

ökats, då arbetarna erhålla full kompensation

för den förkortade arbetstiden.

9. Absolut ingen.

10. a) Nej.

b) Arbetarna hava erhållit kompensation för

den förkortade arbetstiden. Arbetarna kräva

att få den förkortning i arbetstiden, som lagen

medfört, förlagd till e. m. mest i syfte

att kunna utföra extra arbete på fritiden och

sker detta i mycket stor utsträckning.

c) Arbetstidslagen har icke medfört någon

ändring i berörda förhållanden.

d) Som förut.

e) Av de yngre arbetarna utnyttjas fritiden

i mycket stor utsträckning till onyttiga sysselsättningar.

Intresset för allm. angelägenheter är som

förut förlagt till socialist- och kommunistiska

klubbar — för yrkesutbildning är intresset

minimalt och har fritiden absolut givit tillfälle

till -ökat dagdriveri och till osunda nöjen.

11. Nej.

12. Vi anse det fullständigt onödigt och

skadligt att för ett säsongyrke som vårt det

endast skall arbetas 8 timmar om dagen under

sommaren, då i varje fall den dagliga arbetstiden

under vintern i genomsnitt ej uppgår

till 4 timmar per dag.

Stockholm den 1 juni 1922.

Sveriges målaremästareförening.

Ax. Fallgren.

40. Svenska måleriarbetareförbundet. (Siffrorna

hänvisa till form. 1: a.)

1. Ja.

2. 4—5 timmar per vecka.

4. b) Avkortning har skett på aftonen.

c) I allmänhet 2, men även 1 rast tillämpas.

d) Nej.

f) Nej.

5. Nej.

8. Obekant!

9. Arbetsintensiteten har ökats.

10. a) Skolkning och »firande» förekommer

vare sig nu eller de senare 10—15 åren

inom vårt yrke.

c) Intresset härför har allmänt ökats.

e) Bildningsverksamheten har ökat i omfattning.

11. Ännu har ingen utsträckning av arbetstiden

i anledning härav förekommit.

Stockholm den 13 maj 1922.

Svenska måleriarbetarförbundets expedition.

O. Ljungquist.

41. Svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet.

(Siffrorna hänvisa till form.

l:a.)

1. Lagen är fullständigt genomförd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

89*

2. För över 6,000 arb. var arbetstiden 48

timmar per vecka redan ett år, innan lagen

trädde i kraft. Förkortningen i övrigt 5—6

timmar, i en del fall 3 timmar per vecka.

3. Nej.

4. a) Nej.

b) Mindre ändring på grund av förkortningen.

c) I allmänhet ha som förut 2 raster bibehållits.

f) Dessa voro redan förut genom ackordsarbete

så uppdrivna, att det icke går att komma

längre.

5. Nej.

6. Nej.

8. Som förhållandet är, går det icke att angiva

några siffror, ty det onormala krisläget

inverkar allt för mycket.

10. b) Vid timlönsarbete har förkortningen

kompenserats.

c), d), e) Det må framhållas, att någon normal

drift knappast förekommit, sedan lagen trädde

i kraft, så det är därför omöjligt att få exakta

uppgifter om dess verkningar på ena eller

andra hållet, varför det förefaller oss rätt

meningslöst att ge svar på de olika frågorna.

11. Om någon förändring skett, är denna

till det sämre för arbetarna.

12. Enligt vår mening är lagen till fördel

för arbetarna, ty det tunga arbetet, som förekommer,

pressar alldeles tillräckligt och de

flesta känna sig trötta och utslitna, då kvällen

kommer.

Krylbo den 10 juni 1922.

Svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet
N.

E. Nilsson.

42. Svenska elektricitetsverksf öreningen.

(Siffrorna hänvisa till form. l:a.)

1. Ja dispens har dock begärts och i vissa

fall erhållits för driftspersonal vid kraftverk.

2. I allmänhet torde den faktiska arbetstiden

hava minskats för all personal 13—16 %.

3. Arbetarantalet har i stort sett ökats i

omvänd proportion till arbetstidens minskning.

4. a) Torde i regel ej hava förekommit.

b) Ja.

c) I vissa fall hava sådana ändringar vidtagits.

d) I regel torde inga raster vara indragna,

men äro i vissa fall rasterna avkortade.

e) , f) Åtgärder av dessa slag torde av verken

vidtagas oberoende av arbetstidslagen.

5. Obekant. I allmänhet torde inga nya

system hava tillämpats.

6. I viss mån beträffande kraftverksdriften,

men torde utsträckningen icke kunna bedömas

med hänsyn till den rådande depressionen.

7. a) Behovet av tekniska hjälpmedel och

därtill hörande byggnader beror på tillväxten

i förbrukningen av elektrisk energi.

b) I de fall, där verket tillhandahåller bostäder,

har behovet av flera bostäder kunnat

konstateras.

8. Kostnaden för nyanläggningar och driftmateriel

har ökats. I omvänd proportion till

arbetstidens minskning hava levnadskostnaderna

i allmänhet ökats för så väl arbetare som befäl-

och kontorspersonal. Det ökade antalet

arbetare har ökat behovet av befälspersonal.

9. Ingen ökning av arbetsintensiteten har

kunnat konstateras.

10. a) Ingen ändring i allmänhet konstaterad.

b) Full kompensation torde i regel hava

lämnats.

c) , d), e) I dessa avseenden saknar föreningen

möjlighet att yttra sig.

11. I viss mån märkbara förbättringar.

12. Lagen har så väl direkt som indirekt

verkat fördyrande, varigenom produktionskostnaden

för elektrisk energi motsvarande ökats.

Särskilt har detta gjort sig gällande vid nyanläggningar.

Några förmånliga verkningar i

socialt hänseende hava såsom regel icke iakttagits.

Stockholm den 15 juni 1922.

Svenska elektricitetsverksföreningen.

Bob. Dahlander.

Henrik Tisell.

43. Sveriges köpmannaförbund.

Till Socialstyrelsen, Stockholm.

Med anledning av Eder hänvändelse till oss

opaginerad Kontrollera mot PDF

*90

genom cirkulär av den 4 sistl. maj och Eder

anhållan om vårt yttrande i anledning av 8- timmarslagena inverkan på handelsnäringen,

få vi härigenom till Eder tjänst meddela, att

ärendet varit föremål för överläggning vid vårt

arbetsutskotts sammanträde den 30 maj.

Utgående från det faktum, att lagen i dess

nuvarande avfattning varit till stort men för

handeln, enär den icke blott åstadkommit prisfördyringar,

utan svårigheter uppstått därigenom,

att kör- och magasinskarlar, vilka inbegripas

under lagens bestämmelser, ej kunnat

tagas i anspråk för arbete å tid, då deras

tjänster bäst behövts, såsom vid hästars utfodring,

vid förpackning och expediering, beslöt

därvid arbetsutskottet att principiellt uttala sig

emot utsträckning av lagens omfattning och

att i dess ställe förorda en inskränkning så

till vida, att handelsarbetarna böra undantagas

från lagens föreskrifter.

Arbetsutskottet förfäktade jämväl den meningen,

att lagen indirekt varit till skada för

detaljhandeln, enär biträdenas arbetsprestationer

förmenades ofta lida därav, att jämställda

inom liknande yrkesgrupper hava lagstadgad,

kortare arbetstid.

I övrigt åberopas de uttalanden, som å bilagda

tvenne frågecirkulär gjorts av firman

Ekelöf & Svenson i Karlstad och Stockholms

specerihandlareförening.1

Vördsammast

Sveriges köpmannaförbund.

E. A. Thunström.

44. Svenska handelsarbetareförbundet. (Siffrorna

hänvisa till form. l:a.)

1. För alla org. handelsarbetare har lagen

genomförts fullständigt. Modifikationer hava

medgivits av arbetsrådet för mejeripersonal

med 6 timmar per vecka. Butiksbiträden och

kontorister äro ej under lagens bestämmelser.

2. a), b) 6 timmar.

3. Nej.

4. a) Nej.

b) Arbetstiden hos handelsfirmorna var innan

lagen trädde i kraft förlagd mellan kl.

V2 7 f. m. och kl. 6 e. m. Efter lagens

1 Bifogas ej här.

ikraftträdande förlägges i regel arbetstiden mellan

kl. 8 f. m. och kl. 5 e. m.

c) Förut V2 timmes frukost och 1 V2 timmes

middagsrast i regel. Numera i regel

endast 1 timmes middagsrast.

d) I regel 1 timme.

e) Känna vi icke till.

5. Nej.

8- Kunna vi icke yttra oss om.

9. Nej, därför att handelsarbetarna alltid

utfört arbetet efter order och ej på ackord.

10. a) Bättre tid till bildningsarbete och

glädje över att de bättre kunna sköta sina

kolonistugor och jordlotter.

b) Vi ha inte konstaterat någon benägenhet

för våra medlemmar att åtaga sig extra arbete.

c) Se svar under punkt 10 a).

e) » j » » »

11. Ja, vissa handelsfirmor hava trött sig

kunna ånyo utsträcka arbetstiden till 54 timmar,

men org. har satt sig däremot.

12. Lagen har verkat till stor fördel för

handelsarbetarna, och enligt vår uppfattning,

icke varit någon ekonomisk förlust för handelsfirmorna.

Malmö den 11 juni 1922.

För svenska handelsarbetareförbundet:

J. A. Lundgren.

45. Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening.

Till socialstyrelsen.

•Å utsänt frågeformulär har socialstyrelsen

begärt föreningens yttrande rörande verkningarna

av gällande lagstiftning om arbetstidens

begränsning.

Då formuläret, såsom givet är, i första hand

uppställts med hänsyn till förhållandena vid

ren industriell rörelse och därför ej riktigt väl

passar för järnvägarnas vidkommande, hava vi

ej ifyllt detsamma utan inskränka oss till att

översända tidigare verkställda utredningar i

frågan.

Vi bifoga följaktligen

dels redogörelse för förhandlingarna med

personalorganisationerna angående införande

vid järnvägarna av 8-timmarsdagen (bil. 1,

återgives ej här);

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

dels berättelse över införandet av 8-timmarsdagen,

d. v. s. redogörelse för dess verkningar

(bil. 2); och

dels förteckning över de fall, då utsträckt

tjänstgöringstid tillämpas (bil. 3, återgives ej här).

De bilagda handlingarna beröra järnvägarnas

s. k. linjepersonal. Förutom denna finnas

tvenne kategorier befattningshavare, å

vilka lagen utan vidare äger tillämpning, nämligen

banarbetare och verkstadsarbetare.

För de förra, vilka sammanlagt uppgå till

ungefär 3,000 man, av vilka dock flertalet arbetar

endast sommarmånaderna, var enligt avtal

för tiden 1 januari 1918—31 december

1921 fastställd en arbetstid av 10 timmar

varje helgfri dag, i den mån så var möjligt

med hänsyn till ljus- och väderleksförhållanden.

Arbetstidslagens införande betydde sålunda

å detta område en nedsättning i arbetstiden

från praktiskt taget 60 till 48 timmar

i veckan, och torde här någon återvinning på

ett eller annat sätt av den förlorade arbetstiden

ej hava ernåtts.

Vad vidkommer verkstadsarbetarna — även

de utgörande ett antal av c:a 3,000 st. — hade

man redan fr. o. m. 1 juli 1919 gått ned till

i det närmaste 48 timmars arbete per vecka,

varför 8-timmarslagens ikraftträdande den 1

januari 1920 icke här medförde någon nämnvärd

inverkan. Det är dock uppenbart, att

den förkortning av arbetstiden för denna personal,

som närmaste tiden förut genomförts,

nämligen med 4 timmar per vecka fr. o. m.

1 januari 1919 och med ytterligare 2 ^2 timmar

fr. o. m. 1 juli samma år, blivit föreningen

påtvingad under trycket av den motsedda

lagstiftningen på området.

För svenska järnvägarnas arbetsgivareförening

:

Hj. Lundqvist.

Bilaga 2.

8-timmarsdagens införande vid de enskilda

järnvägarna.

I föregående årsberättelse (sid. 32 ff.) har

redogörelse lämnats över förhandlingarna angående

införande av 8 timmars arbetsdag vid

E. J. samt över de förändringar i huvudavtal

n:r 2, som i samband därmed genomfördes

med giltighet från och med den 1 juli 1920.

I sagda redogörelse finnes införd en beräkning

rörande den personalökning, som skulle

inträda, därest nyanställning av personal skulle

behöva verkställas i samma proportion, varmed

arbetstiden nedsattes, och utvisade denna beräkning

en ökning gent -emot personalbeståndet

den 1 juni 1919 av den stationära personalen

med 2,737 man eller 30 %, av den

åkande med 789 man eller 19 % eller totaliter

av 3,526 man motsvarande 26 % av hela antalet

linjepersonal med tjänstgöring i regelbundna

turer, vilken ökning man ansåg med

dåvarande avlöningar betyda en utgiftsökning

för de enskilda järnvägarna av över 15 miljoner

kronor per år.

Det var redan på förhand klart, att så avsevärd

personalökning ej skulle behöva ifrågakomma,

då det förefanns flera möjligheter,

som medgåvo införande av 8 timmars arbetsdag

utan nyanställande av så stort antal personal,

som en teoretisk beräkning gåve vid

handen.

För att få kännedom om, vilka ekonomiska

konsekvenser de nya tjänstgöringsbestämmelnas

införande i verkligheten medfört, hava upplysningar

i början av innevarande år begärts

från de olika förvaltningarna över det antal

nya befattningar av olika slag, som måst inrättas

från och med den 1 juli 1920.

Enligt de inkomna uppgifterna — sådana

saknas endast från 5 mindre järnvägar —

hava vid de enskilda järnvägarna sammanlagt

måst nyinrättas 840 befattningar, fördelade

på följande personalkategorier:

A. Stationär personal.

B. Åkande personal.

Stationskarlar . . .

. 259

Lokförare......

87

Kolvakter.....

. 16

Lokeldare......

122

Lokputsare ....

. 49

llotorfflrare .....

2

Pumpare.....

1

Konduktörer.....

63

Vagnputsare . . .

. 9

Packmästare . . . .

21

Vagntillsy nin gsm än

. 12

Vagnsmörjare . . . .

15

Banvakter.....

. 17

Bromsare......

127

Linjearbetare . . .

. 13

Lokeldare, ångfinkel-

Lokreparatörer. . .

1

dåre ock lokputsare

(komb.)......

11

opaginerad Kontrollera mot PDF

*92

Lokputsareförmän . . 1

Notisblid 2

Vagnstäderskor ... 2

Summa 382

Station8karlar i tågtjänst

(malmtågskondukt.

)..... 4

Tory- och vedlämpare 3

Angfinkeldare .... 3

Summa 458

ökningen av den Stationära personalen blev

sålunda endast ungefär V7 av den teoretiskt

beräknade och utgör cirka 4 % av antalet stationär

personal den 1 juli 1919. Beträffande

åkande personal blev ökningen över hälften av

den teoretiskt beräknade, och innebär densamma

en ökning i förhållande till personalantalet

1919 av cirka 11 %. Totaliter blev

ökningen ej fullt 1U av den beräknade samt

drygt 6 % av personalantalet 1919, och torde

kostnaden för den genomförda personalökningen

kunna uppskattas till cirka 4 miljoner kronor

för de enskilda järnvägarna.

Den åkande personalen har således måst

ökas i väsentligt större proportion än den stationära,

ett förhållande, som givetvis sammanhänger

med större möjligheter att på den stationära

personalens arbetsområde koncentrera

arbetet.

Att denna ökning i personalantalet skall

fördela sig olika för de olika järnvägarna,

ligger i sakens natur. En utredning på denna

punkt ger vid handen, att variationerna äro

mycket stora, något som framgår av följande

sammanställning:

Procentuell personalökning

i förhållande

till antalet befattningshavare

1 juni

1919

%

Antal järnvägar, för vilka

ökningen utgör vidståonde

procenttal, då hänsyn tages

till

Stationär Åkande All

personal personal personal

0 ........ 32 30 19

1—5 ....... 28 3 25

6—10 ....... 22 19 27

11-15....... 9 17 15

16-20....... 2 10 8

21—25....... - 9 —

över 25....... 1 6 —

Resultatet av samtliga förhandlingar angående

utsträckt tjänstgöringstid framgår av följande
Sammanställning
över

det antal personal, för vilken utökning av

tjänstgöringstiden fr. o. m. 1 juli 1920 begärts,

resp. beviljats.

Antal man, för

Järnvägar vilka utsträckt

tjänstgöringstid

^begärts beviljats

Bergslagernas.......... 171 93

Blekinge kustbanor....... 72 23

Borås............. 12 3

Borås—Ulricehamn....... 6 6

Breddkra—Tingsryd....... 3 3

Börringe—Östratorp....... 7 1

Dala—Ockelbo—Norrsnndet ... 11 6

Dalslands........... 5 5

Eksjö—Österbymo....... 6 2

Falkenbergs.......... 6‘ 5

Gävle—Dala.......... 38 31

Grängesberg—Oxelösund..... 123 49

Göteborg—Borås o. Borås—Alvesta 11 1

Göteborg—Särö......... — 1 — 1

Halmstad—Bolmen....... 10 5

Halmstad—Nässjö! inkl. V. C. J. . 100 29

Hälsingborg—Hässleholm .... 36 17

Hälsingborg—Rå—Ramlösa ... 6 2

Härnösand—Sollefteå...... 1 0

Hässleholm—Markaryd..... 7 4

Hjo—Stenstorp......... 1 0

Hvetlanda........... 14 9

Hönshylte—Kvarnamåla..... 1 0

Kalmar............ 14 11

Kalmar—Berga......... 18 8

Kalmar—Torsås........ 5 1

Karlshamn—Vislanda—Bolmen . . 25 15

1 Olika tider sommar och vinter medgivna för

vissa personalgrupper vid trafik- och maskinavdelningarna.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Antal man, för

vilka utsträckt

tjänstgöringstid

begärts beviljats

Karlskrona—Växjö....... 4 4

Kinnekulle—Lidköping och Lidköping—Häkantorp.

..... 7 5

Kristianstad—Hässleholm .... 43 21

Köping—Uttersberg—Riddarhyttan 14 4

Landskrona och Hälsingborg ... 19 9

Lysekils............ 6 6

Malmö—Genarp......... 5 0

Malmö—Simrishamn...... 15 12

Malmö—Trälleborg....... 6 3

Malmö—Ystad......... 23 9

Markaryd—Veinget....... 2 0

Mellersta Södermanland..... 4 1

Mellersta Östergötland...... 4 4

Mönsterås........... 11 4

Nora Bergslags......... 29 9

Nordmark—Klarälven m. fl. . . . 11 9

Norra Södermanland....... 6 6

Norra Östergötland....... 16 11

Norrköping—Söderköping—Vikbolandet

. ........ 18 12

Norsholm—Västervik—Hultsfred . 14 12

Nässjö—Oskarshamn...... 28 19

Skåne—Småland........ 24 13

Stockholm—Nynäs....... 7 5

Stockholm—Roslagen...... 33 18

Stockholm—Saltsjön...... 47 17

Stockholm—Västerås—Bergslagen . 121 78

Sävsnäs ............ 3 3

Södra Dalarna......... 13 10

Södra Öland.......... 9 4

Sölvesborg—Olovström—Älmhult . 21 11

Trälleborg—Rydsgård...... 8 6

Uddevalla—Lelången...... 3 3

Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga 11 7

Uppsala—Gävle......... 46 29

Varborg—Borås......... S2 14

Antal man, för

vilka utsträckt

tjänstgöringstid

begärts beviljats

Varberg—Ätran......... 14 5

Västergötland—Göteborg och Lidköping—Skara—Stenstorp

... 75 43

Västra Klagstorp—Tygelsjö ... 2 0

Växjö—Alvesta......... 5 5

Växjö—Tingsryd........ — 1 — 1

Växjö—Virserum........ 2 2

Ystad—Brösarp......... 6 5

Ystad—Eslöv.......... 36 14

Ystad—Gärdsnäs—S:t Olov ... 9 3

Östra Centralbanan....... 12 9

Östra Skåne.......... 30 22

Summa 1563 -815

Såsom av slutsummorna framgår, motsvarar

antalet man, för vilka utsträckt tjänstgöringstid

medgivits, 52 % av det antal, för vilket

begäran gjorts.

Där utsträckt tjänstgöringstid medgivits, bar

arbetstiden per månad i regel fastställts till

221, 234, 247 eller 260 timmar. Endast i

undantagsfall hava några mellanvärden förekommit.

Beträffande 65 man har icke någon

bestämd tid fastställts, beroende därpå att

personalorganisationen — järnvägsmannaförbundet

— ej fört talan för dem. Förbundet

har endast i flertalet fall förklarat, att, därest

dessa personer tillhört organisationen, utsträckt

tjänstgöringstid skulle hava medgivits.

Beträffande vilka befattningshavare och tjänsteställen,

som berörts av tjänstgöringstidens

utsträckning, ävensom omfattningen av tidsutsträckningen

hänvisas till i årsberättelsens bilaga

IV ff. — sid. 137 — intagen fullständig

sammanställning, och må här endast meddelas

följande slutresultat.

De 815 beviljade fallen hänföra sig till

följande personalkategorier:

stationskarlar.......... 442 man

stationskarlsförmän.......17 »

1 Frågan avser endast vikarier.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*94

stationsförmän.........73 man

platsvakter (tillika banvakter) ... 77 »

nattvakter...........34 »

övriga vakter .........145 »

andra befattningshavare......27 »

Vad beträffar plats vakterna (tillika banvakter)

anmärkes, att medgivandet av utsträckt tjänstgöringstid

i många fall varit förenat med det

villkoret, att vederbörande skulle befrias från

reparations- och underhållsarbete å linjen.

Kategorien »Övriga vakter» avser en mångfald

olika typer, såsom brovakter, grindvakter,

kajvakter, portvakter, signalvakter, spärrvakter,

tunnelvakter och växelvakter.

Efter olika medgivet timantal per månad

ställer sig fördelningen sålunda:

215 timmar för

216 » »

221 » »

231 » »

234 » »

238 » »

240 » »

245 * »

247 » »

252 » »

260 » »

Ej fastställd tid

, . . . 1 man

. . . . 1 »

... 142 »

. . . . 2 »

... 417 »

... 9 »

... 6 »

... 5 »

... 91 »

. . . 1 »

... 75 »

• • • 65 »

Summa 815 man

De träffade överenskommelserna angående

utsträckt tjänstgöringstid gälla till utgången

av år 1923, såvida icke under tiden till dess

förhållanden av beskaffenhet att böra föranleda

ändring i den fastställda tjänstgöringstiden

inträffa, för vilket fall nya förhandlingar

skola upptagas) därest ena eller andra parten

så yrkar.

Förhandlingarna hava så gott som uteslutande

endast ägt rum med järnvägsmannaförbundet,

såsom också är naturligt, då huvudavtal

n:r 2 praktiskt taget känner till utsträckt

tjänstgöringstid endast för stationär personal.

Lokmannaförbundet har berörts endast i specialfrågor

vid 4 järnvägar.

I samband med frågan om utsträckning av

tjänstgöringstiden på grund av arbetets lindriga

art hava många förvaltningar påyrkat utsträckt

tid med anledning av förekommande resetid.

Vid de första förhandlingarna enades man om

viss bestämd tid för ifrågasatta personer. Så

småningom framkom emellertid i berörda hänseende

en generell bestämmelse, vilken blivit

införd i ett flertal förhandlingsprotokoll. Denna

generella bestämmelse innebär, att vederbörande

förvaltning skall äga rätt utsträcka eljest gällande

tjänstgöringstid med

a) 13 timmar för sådan månad, då resetiden

uppgår till minst 20 men icke till 40

timmar,

b) 26 timmar för sådan månad, då resetiden

uppgår till minst 40 men icke till 50

timmar,

c) 39 timmar för sådan månad, då resetiden

uppgår till minst 50 men icke till 70

timmar, samt

d) 52 timmar för sådan månad, då resetiden

uppgår till minst 70 timmar.

Beträffande tjänstgöringsskyldigheten vid vikariat

har i de fall, då yrkande därom framställts,

i förhandlingsprotokollen införts bestämmelse

om att den vikarierande är underkastad

de tjänstgöringsföreskrifter, som gälla för den

befattning, i vilken han vikarierar.

Frågan om utsträckt övertid har även vid

en hel del av förhandlingarna angående utsträckt

tjänstgöringstid varit under debatt.

Huvudavtal n:r 2 medger som bekant att utöver

de bestämda 150 övertidstimmarna per

år ytterligare övertid kan medgivas efter

överenskommelse vid lokala förhandlingar eller

beslut av skiljedomstolen eller nämnden. Det

låg givetvis nära till hands, att en förvaltning,

som fått avslag på yrkande om utsträckt tjänstgöringstid,

skulle önska erhålla utsträckt övertid

i stället. Järnvägsmannaförbundet ställde

sig ej heller i början helt avvisande till en

sådan lösning, och beviljades sålunda förvaltningen

vid Blekinge kustbanor rätt att för 6

stationskarlar uttaga en extra övertid av 150

timmar per år och vid Halmstad—Nässjö järnväg

att för 8 stationskarlar uttaga 90 och för

ytterligare 8 stationskarlar 150 sådana timmar

per år. Under förhandlingarnas fortgång blev

emellertid personalorganisationen allt mer ovil
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

lig att göra medgivanden i berörda hänseende.

Vid Ystadsjärnvägarna hade bestämt yrkande

om utsträckt övertid framförts, men kunde

överenskommelse härom ej träffas vid de lokala

förhandlingarna, varför frågan överlämnades

till domstolen. Inför denna blev densamma

emellertid avskriven, efter det förvaltningen

under hand medgivits rätt att uttaga

extra övertid, i den mån överenskommelse

därom kunde träffas med vederbörande befattningshavare,

något som enligt meddelande från

förvaltningen icke synes stöta på svårigheter.

Slutligen må i detta sammanhang omnämnas

framkomna yrkanden om anstånd med tillämpningen

av de nya tjänstgöringsbestämmelserna.

Dessa bestämmelser skulle gälla fr. o. m. 1

juli 1920, men kunde i undantagsfall, jämlikt

§ 47 i det till nya huvudavtalet hörande

förhandlingsprotokollet, skiljedomstolen eller

nämnden medgiva nödigt anstånd med tillämpningen.

Begäran om anstånd hade med hänsyn till

bostadsbrist inkommit från förvaltningarna vid

Bergslagern as, Stockholm—Väs terås—Bergslagens

och Norra Södermanlands järnvägar. Vid

Bergslagernas järnvägar begärdes 1 års anstånd

för personalen vid 17 stationer, vid Stockholm—

Västerås—Bergslagens järnvägar anstånd, intill

dess lämpliga bostäder finnas att tillgå, för 22

konduktörer — detta anståndsyrkande återtogs

sedermera — och vid Norra Södermanlands

järnväg anstånd tillsvidare för stationskarlarna

vid 4 stationer. Anståndsfrågorna vid Bergslagernas

och Norra Södermanlands järnvägar

behandlades av skiljedomstolen ävenledes den

11—19 juni 1920. Domstolen beviljade, vad

vidkommer Bergslagernas järnvägar, anstånd

högst 1 år vid 6 stationer och 3A år vid 1

station, varemot framställningen avslogs beträffande

10 stationer. Vid Norra Södermanlands

järnväg medgavs 3 månaders anstånd

för 2 stationer, under det att för övriga intet

anstånd beviljades.

40. Svenska järnvägsmannaförbundet. (Siffrorna

hänvisa till form. 1: a.)

1. Arbetstiden är så väl vid statens som de

enskilda järnvägarna 208 tim. i en månad om

30 dagar, men genom särskilda bestämmelser

36—222653.

är medgivet undantag från den allmänna regeln,

där arbetet medför synnerligen ringa ansträngning.

Frågan härom avgöres vid statens järnvägar

av järnvägsstyrelsen efter tjänstgöringsnämndens

hörande och vid enskilda järnvägarna

efter lokala förhandlingar eller efter

medgivande av järnvägarnas skiljedomstol.

2. Förutvarande tjänstgöringsbestämmelser

vid statens järnvägar stadgade en tjänstgöringstid

av från 8 till 11 timmar per dygn. Vid

enskilda järnvägarna varierade likaledes tjänstgöringstidens

längd mellan 8—10 timmar per

tjänstgöringsdygn. För den åkande personalen

vid så väl S. J. som E. J. var tjänstgöringstiden

250 tim. per månad.

3. Nej. Vid så väl statens som de enskilda

järnvägarna har efter den förkortade tjänstgöringstidens

genomförande personalen väsentligt

minskats. Vid S. J. uppgår minskningen

av personalen från den 1 juli 1920, då arbetstidsbestämmelserna

trädde i kraft, till mars

månad 1922 till 8,235. Minskningen är dock

i huvudsak föranledd av försämrad trafik.

Vid E. J. är personalminskningen icke känd.

4. Ja. Åtgärder hava vidtagits i fråga om

öppethållande av godsmagasin, ändrad och mera

förenklad banbevakningsordning, varigenom beräknats

att c:a 1,000 banvakter vid S. J. skola

kunna överföras från bevakande till arbetande

banvakter, samt införande av automatiska ringverk

vid vägövergångar, varigenom anställandet

av vägvakter överflödiggjorts.

b) I stort sett ingen ändring. Allenast

banarbetare och arbetande banvakter hava fått

sluta arbetet något tidigare än förut varit fallet.

c) Då arbetet för driftpersonalen är uppdelat

på flera turer under ett och samma

tjänstgöringsdygn, hava rasternas antal i allmänhet

icke kunnat förminskas.

d) I tidigare gällande tjänstgöringsbestämmelser

kunde kortare måltidsrast få inräknas i tjänstgöringstiden.

Genom de nya arbetstidsbestämmelsernas

genomförande frånräknas alla raster.

e) Ingen ändring. Järnvägspersonalen måste

alltid punktligt inställa sig i arbetet och lika

punktligt fullgöra detsamma till arbetstidens

slut. Uraktlåtenhet härutinnan föranleder disciplinär

bestraffning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*96

f) Se fråga 4.

5. Nej.

6. Nej.

8. Järnvägarnas driftkostnader torde i mycket

ringa grad hava influerats genom arbetstidsbegränsningen,

då man strävat efter att

utan personalökning utföra det förekommande

trafikarbetet. Endast för banavdelningens timavlönade

banarbetare ha timlönerna förhöjts

med hänsyn till arbetstidens begränsning, vilket

emellertid skedde, innan lagstiftningen definitivt

genomförts.

9. Omöjligt att bedöma med hänsyn till

järnvägstjänstens egenart. Arbetsintensiteten

bestämmes i de flesta fall av yttre omständigheter,

sådana som tågs iordningsställande till

en viss given tidpunkt, tågens expedierande

på i tidtabell angiven tid etc.

10. Arbetsamheten bestämmes med hänsyn

till under punkt 9 angivna förhållanden

och skolkning från tjänsten medför disciplinär

bestraffning.

b) Kan icke besvaras.

e) Genom arbetstidsbegränsningen har ett

stegrat intresse för studie- och bildningsverksamheten

kunnat konstateras bland förbundets

medlemmar, i det studiecirklarnas antal i

vårt förbunds avdelningar omedelbart ökade

efter det de nya arbetstidsbestämmelserna genomförts.

11. Nej.

12. Arbetstidslagen är icke vare sig vid

statens eller de-enskilda järnvägarna tillämplig,

utan gälla där särskilda bestämmelser med

principiell anslutning till föromnämnda lag.

Stockholm den 31 maj 1922.

För sv. järnvägsmannaförbundets styrelse:

Axel Löfgren.

47. Svenska transportarbetareförbundet. Siffrorna

hänvisa till form. 1: a.)

1. Arbetsrådets beslut att — med undantag

för Stockholms, Göteborgs, Norrköpings,

Malmö och Hälsingborgs hamnar — få sam
-

manräkna arbetstiden under 4 veckor till 192

timmar betyder faktiskt detsamma som lagens

upphävande för ifrågavarande arbetare.

2. Varierande: hamnarbetare 1—l1/* timmar

per dag, körsvenner l1/s—2Y2 timmar per dag.

3. Nej.

4. a) Nej.

b) Ja. Bäggedera.

c) Ja. Nästan allmän tendens till förkortning

av rasternas antal och längd.

d) Ja. S. k. kafferaster ha i det närmaste

försvunnit.

e) Ja.

f) Känner intet särskilt fall.

5. Nej.

6. Känner intet fall.

9. Ja. Vid hamnarna synes samma godsmängd

kunna lossas eller-lastas per dag, som

då arbetstiden var längre. Vid förhandling

rörande Tingstads lådfabrik ville arbetsgivaren

ovillkorligen ha 1920—21 års statistik till

grund för ackordsberäkningama på grund av

under denna tid ökad produktivitet per timme

av arbetarna, vilket undertecknad påpekade inför

förlikningsman Kvarnzelius såsom anmärkningsvärt.

10. Förefaller att ha verkat höjande. Har

under inga förhållanden ökat dryckenskapen

utan tvärtom.

b) Stagnationen inom handel och sjöfart

gör det omöjligt att uppställa några jämförande

beräkningar.

c) Allt detta som allmän tendens.

d) Kan ej besvaras.

e) Har icke haft tillfälle att verkställa

någon närmare undersökning. Delvis förut

besvarad.

11. Smååkare ■—»bönåsar»— ställda utom

lagen och givna möjlighet till osund konkurrens.

Borttagande av förut utgående ersättning för

rykt och stallgöromål.

Stockholm den 16 juni 1922.

För svenska transportarbetareförbundet:

Charles Lindley.

opaginerad Kontrollera mot PDF

97*

Bil. 3. Översikt över arbetsrådets beslut i fråga om tillämpningen

av lagen om arbetstidens begränsning den 22 juni 1921.

(Omfattande tiden 1 juli 1921—30 juni 1922.)

Arbetsrådets verksamhet under sista halvåret 1921 och första halvåret 1922 uppvisar

— oaktat genom den reviderade lagen om arbetstidens begränsning vissa av de uppgifter,

som tidigare ålegat socialstyrelsen, blivit överflyttade till arbetsrådet — i kvantitativt

hänseende en betydande nedgång. Förklaringen till detta förhållande torde till avsevärd

del vara att finna i den rådande allmänna depressionen inom näringslivet, som i

många fall framtvingat en vida längre gående begränsning av arbetstiden än den i lagen

föreskrivna och på så sätt under vissa tider och på vissa områden berövat lagen dess aktualitet.

En ytterligare anledning torde ligga däri, att arbetsrådet under sin föregående verksamhet

kunnat lämna vägledande utlåtanden beträffande så gott som samtliga punkter i

lagen, vilka utlåtanden bl. a. genom en rikhaltig, tryckt prejudikatsamling bragts till allmänhetens

kännedom. Slutligen är att märka, att de av arbetsrådet med stöd av den ursprungliga

lagen lämnade eftergifterna givits fortsatt giltighet genom slutbestämmelserna till

den nya lagen och sålunda kunnat tillgodonjutas utan förnyad prövning från arbetsrådets sida.

Antalet av arbetsrådet slutbehandlade ärenden under ovannämnda tid framgår av

följande tablå:

Ärendets beskaffenhet

Antal

ärenden

i Ansökningar om avgöranden enligt 1 §.......................

25

> » > > 2*5.......................

4

» > utlåtanden i andra frågor rörande lagens tillämpning.........

3

» > undantag enligt 5 §........................

411

Anmälningar enligt 6 §.........................

549

Ansökningar om tillstånd enligt 6 §.........................

30

> > » > 7 § 3 och 4 mom...................

28ti

» > anstånd enligt promulgationsbestämmelserna.............

6

Förfrågningar m. m. besvarade i brev........................

159

Tillsammans

1,473

Anmärkas må, att de jämförelsevis talrika undantagen enligt 5 § till större delen

utgöra prolongeringar av äldre medgivanden, som förut lämnats allenast för viss tid.

Efterföljande redogörelse ansluter sig i fråga om uppställningen helt och hållet till

den förut utarbetade översikten över arbetsrådets beslut under tiden den 1 november 1919

—28 februari 1921 och behandlar sålunda de skilda punkterna i den ordning de förekomma

opaginerad Kontrollera mot PDF

*98

i lagen. Den ringa omfattningen av det nu föreliggande materialet medför emellertid, att

ett flertal punkter, som antingen icke kommit i tillämpning under den tid, redogörelsen

omfattar, eller där intet nytt finnes att anföra utöver vad som redan meddelats i den tidigare

översikten, icke komma att i det följande omnämnas.

1 §•

Första stycJcet.

I anledning av inkommen förfrågan rörande lagens tillämpning å den av tre arbetare

bestående personalen vid ett kommunalt vattenverk i en mindre stad har arbetsrådet

— dock ej enhälligt — förklarat, att vattenverket vore att i förhållande till av staden

drivna gas- och elektricitetsverk anse som en rörelse för sig samt att det vid vattenverket

bedrivna arbetet följaktligen vore undantaget från lagens tillämpning. I ärendet var bl. a.

utrett, att de olika verken voro belägna på skilda platser i staden samt att varje verk hade

sin särskilda bokföring över inkomster och utgifter.

a)—k).

»Blandat arbetet.

I fråga om lagens tillämpning å arbetare, som utföra dels sådant arbete, som enligt

bestämmelserna i 1 § a)—k) är undantaget från lagens tillämpning, dels ock sådant arbete,

varå lagen äger tillämpning, har arbetsrådet, i enlighet med direktiv, som meddelats i propositionen

till 1921 års riksdag angående lagens revision och lämnats utan erinran av riksdagen,

beslutat upphöra att tillämpa den under rådets tidigare verksamhet iakttagna s. k.

huvud saklighetsprincipen.

Såsom ett belysande exempel på denna ändrade praxis må följande anföras. Genom

ett tidigare beslut hade arbetsrådet i visst fall förklarat, att allt det arbete, som utfördes

av körkarlar, vilka huvudsakligen vore sysselsatta med skogskörslor, körslor för jordbrukets

räkning och stallskötsel, på grund av stadgandena i 1 § g) och h) lagen om arbetstidens

begränsning den 17 oktober 1919 vore undantaget från tillämpningen av nämnda lag, men

att däremot det arbete, som utfördes av körkarlar, vilka huvudsakligen voro sysselsatta med

körning för arbetsgivarens fabriksdrift, icke till någon del vore undantaget från lagens tillämpning.

Efter tillkomsten av den nya lagen har arbetsrådet däremot förklarat, att därest

en och samma körkarl har att utföra både körning för fabriksdriften och arbete med skogskörslor,

körslor för jordbrukets räkning eller stallskötsel, lagen äger tillämpning på den del

av arbetet, som utgöres av körning för fabriksdriften, men icke på den del av arbetet, som

utgöres av skogskörslor, körslor för jordbrukets räkning eller stallskötsel.

På samma sätt har arbetsrådet i ett annat fall förklarat, att i ärendet ifrågakomna

kuskars arbete med ryktning och tillsyn av hästarna ävensom med rengöring av stallet vore

att anse såsom djurskötsel och följaktligen undantaget från lagens tillämpning, varemot

lagen ägde tillämpning å det arbete de i övrigt utförde.

Med tillämpning av samma princip har arbetsrådet kunnat lösa en av arbetsgivare

och arbetare vid de enskilda järnvägarna gemensamt till rådet hänskjuten fråga om beredande

av möjlighet för järnvägsförvaltningarna att använda vissa grupper av ban- och verkstadsarbetare

till arbete som vikarier för trafikpersonal under utsträckt arbetstid. Arbetsrådet

har i detta fall funnit, att något undantag från lagens bestämmelser icke vore erforderligt

för angivna ändamål, enär de i ansökningen avsedda arbetarna vid tillfällen, då

de tjänstgjorde som vikarier för trafikpersonal, vore sysselsatta med utförande av i 1 § i)

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

omförmhlt »arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten för allmän trafik»,

vilket arbete enligt stadgandet i nämnda punkt av lagen är undantaget från lagens

tillämpning.

d) .

Arbetsrådet har förklarat, att det arbete, som utföres av maskinist och eldare vid

ett regemente, är att hänföra till »arbete, som bedrives av staten,» och följaktligen undantaget

från lagens tillämpning.

e) .

Genom 1921 års lagrevision har denna punkt undergått en betydande förändring, i

det undantagsbestämmelsens giltighetsområde utvidgats från att allenast omfatta den egentliga

sjukvårdspersonalen och därmed jämställd personal vid sjukvårdsanstaltcr och liknande

inrättningar till att avse allt arbete, som har till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård,

uppfostran eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov. .

Såsom på denna grund undantaget har arbetsrådet först och främst förklarat allt

arbete, som utföres av personal vid sjukvårdsanstalter och liknande inrättningar, sålunda

jämväl av ekonomi- och maskinpersonal (kökspersonal, tvättpersonal, städerskor, vaktmästare,

gårdskarlar, drängar m. fl.) samt verkstadspersonal.

Enahanda förklaring har lämnats beträffande det arbete, som utföres av personalen

vid vissa brunns- och badanstalter (Ulricehamn, Loka, Porla m. fl.), vilkas verksamhet ansetts

i första hand tjäna hälsovardande syften.

Arbetsrådet har därjämte såsom enligt förevarande punkt undantaget förklarat det

arbete, som utföres av stugvakter, portvakter m. fl. arbetare vid friluftsmuseet Skansen i

Stockholm.

2 finland

arbetsrådets avgöranden, huruvida viss arbetstagare skall vid lagens tillämpning

räknas såsom arbetare, må här omnämnas ett fall, i vilket arbetsrådet beträffande en

till landet inflyttad tysk musiker, vilken under någon tid varit anställd såsom pianostämmare

hos ett musikvaruhus, efter en ingående prövning av i arbetskontraktet stipulerade

anställnings- och lönevillkor förklarat, att vederbörande under ifrågavarande anställning icke

varit att räkna såsom arbetare enligt lagen.

4 §•

Såsom arbetstid i lagens mening har arbetsrådet icke ansett den tid, under vilken

vissa maskinister vid ett pumpverk haft att fullgöra beredskapstjänst, som allenast inneburit

skyldighet att uppehålla sig inom verkets område eller i bostaden.

5 §.

En översikt över arbetsrådets medgivanden enligt de olika momenten av förevarande

paragraf lämnas i efterföljande tablå. I första kolumnen angivas de olika arbetarkategorier

samt — i de fall, där en dylik indelning lämpligen kunnat genomföras, d. v. s. närmast i

fråga om paragrafens andra moment — jämväl de olika yrkesgrupper, för vilka undantag

medgivits. I andra kolumnen angives, huru många arbetare av respektive kategorier, som

i runt tal beröras av undantaget. Det torde böra observeras, att fullt exakta uppgifter i

detta hänseende icke kunna lämnas, enär arbetsrådets medgivanden enligt förevarande paragraf

i allmänhet gälla för viss angiven kategori eller grupp av arbetare, oberoende av eventuella

växlingar i arbetarantalet. I den tredje kolumnen angives slutligen antalet medgivanden

av varje särskilt slag, d. v. s. antalet av de beslut, genom vilka undantag beviljats för

vederbörande arbetarkategori.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*100

Undantag enligt 5 § i lagen om arbetstidens begränsning.

Yrkesgrupper och arbetarkategorier

!

Ungefärligt

antal berörda

arbetare

Antal

medgivanden

Undantag enligt 5 § 1 mom.

Arbetare, vilkas arbetstid är beroende av årstiden eller väderleken

125

8

Arbetare vid torvtillverkning.................

40

1

» > linbana för transport av flottgods.........

. 5

1

Pumpskötare vid byggnadsföretag...............

2

1

Arbetare vid reservkraftstation................

3

• 1

» » tegelbruk....................

40

1

j > konservfabrik..................

10

1

> s vattensåg....................

10

1

» » pappfabrik (vid ett vattendrag med mycket växlande

vattenföring) .................

15

1

Körkarlar och chaufförer m. fl.................

30

1

Expeditionsarbetare (paketbud) i varuhusrörelse.........

30

1

Andra transportarbetare....................

55

3

Lastnings- och lossningsarbetare vid industriella företag.....

45

2

Arbetare hos speditionsfirma..................

10

1

Keparationsarbetare......................

1,330

15

Reparatörer och elektriska montörer vid industriella anläggningar .

52

10

» > > > > elektricitetsverk.....

3

2

Arbetare hos reparationsfirma.................

5

1

i vid skeppsvarv..............''.....

1,270

2

Arbetare, vilkas arbetstid är beroende av vissa tekniska processer

2

1

Arbetare vid järnverk, sysselsatta med chargering av glödgningssatser

2

1

Andra arbetare, vilkas arbetstid är av växlande längd.....

58

1

Reserver för skiftarbetare .... ...............

58

1

Tillsammans

1,600

29 i

IT. Undantag enligt 5 § 2 mom.

Järnverk...........................

5,080

123

Arbetare vid masugnar....................

2,440

54

> » dolomitugnar..................

70

16

> > kalkugnar....................

15

2

> > bessemerverk...................

180

5

> j sintringsverk..................

35

2

> s martinverk...................

2,020

22

» > glödgningsugnar (med minst 12 timmars glödgningstid)

80

8

» » brikettverk...................

210

10

Ångpanneeldare vid järnverk.................

30

4

Elektrokemiska och elektrotermiska fabriker..........

630

23

Arbetare vid klorat- och perkloratfabriker (inkl. ångpanneeldare) .

5G

3

» > ammoninmsuifatfabrik..............

24

1

> > ammoniumnitratfabrik..............

6

1

'' » alkalihydratfabrik................

3

1

> > större elektriska smältugnar för tillverkning av järn-

och manganlegeringar, karbid m. m........

526

15

> i kalkkvävefabriker................

15

2

Andra kemiska fabriker....................

no

6

Arbetare vid svavelsyrefabriker................

35

3

> > kopparverk ...................

10

1

> > lim- och benmjölsfabriker.............

65

2

Kalkbruk...........................

no

7

Skiftarbetare (inkl. eldare)...................

no

7

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Yrkesgrupper och arbetarkategorier

Ungefärligt

antal berörda

arbetare

Antal

medgivanden

Glasbruk...........................

.9

2

Gaseldaro (i hyttor med allenast en ugn)............

9

O

A)

Kolugnar (med reningsverk)..................

210

12

Skoarbetare (inkl. ångpanneeldare)...............

210

12

Cellulosafabriker.......................

66

11

Pampmaskinister.......................

24

4

Kalkugnsarbetare.......................

42

7

Sockerfabriker ........................

5,400

4

Arbetare vid råsockerfabriker .................

5,1300

2

» » sockerraffinaderier................

100

2

Kraftstationer och elektricitetsverk.............

365

57

Driftpersonal (maskinister, eldare m. fl.)............

365

57

Vaktpersonal.........................

40

7

Portvakter..........................

25

4

Dammvakter.........................

15

3

Andra skiftarbetare.....................

230

9

Värmeledningsskötare, kranförare, trafikpersonal samt lastnings- och

lossningsarbetare vid vissa större anläggningar m. fl.......

230

9

Tillsammans

12,250

261

III. Undantag enligt 5 § 3 mom.

a) Arbetare, sysselsatta med arbete, som fortgår allenast under

kortare tid.........................

150

3

Köks- och vaktpersonal vid utställningar............

145

2

Vakter för tillsyn av arbetarkaserner under betkampanjea . . .

5

1

b) Arbetare, sysselsatta med arbete, som medför synnerligen ringa

ansträngning........................

- 45

24

Portvakter.........................

7

4

Nattvakter.........................

19

13

Pumpstationsvakter samt pumpvaktare vid gruvor.......

11

3

Dammvakter........................

5

2

Andra arbetare (värmeledningseldare m. fl.)..........

3

2

c) Arbetare, sysselsatta med arbete, som tillqodoser ändamål av

synnerligen stort allmänt intresse..............

255

5

Arbetare, sysselsatta med häftning och bindning av riksdagens tryck

39

1

» > > ändringsarbeten å svenska amerikalinjens

fartyg »Drottningholm»..................

200

1

Elektriska montörer, sysselsatta med brådskande montagearbeten i

kraftverk.........................

16

3

Tillsammans

450

32

IV. Undantag enligt 5 § 4 mom.

a) Första stycket.......................

2,000

53

Arbetare vid träsliperier.................'' . .

776

11

> » sulfatfabriker..................

1,040

15

» i pappsalar, silerier och massabingar vid sulfitfabriker .

138

3

Smältare vid småglasbruk..................

21

21

Andra arbetare.......................

25

3

b) Andra stycket........................

200

12

Tillsammans

2,200

65

Totalsumma

16,500

387

opaginerad Kontrollera mot PDF

*102

1 morrik

Förevarande moment motsvarar 5 § tredje stycket i 1919 års lag, dock med den

skillnaden, att den nya lagen överlämnar åt arbetsrådet att i varje särskilt fall fastställa

längden av den tidsperiod, under vilken en arbetstid av i genomsnitt 48 timmar i veckan

må tillämpas, medan den äldre lagen stadgade, att ifrågavarande tidsperiod icke fick överstiga

fyra veckor. I realiteten har arbetsrådet emellertid vid tillämpningen av förevarande

lagrum nästan undantagslöst fasthållit vid den praxis, som under den äldre lagens giltighetstid

utbildat sig. De medgivanden, som lämnats enligt detta moment, hava sålunda i

regel inneburit rätt att tillämpa annan arbetstid än i 4 § av lagen stadgas, såvitt därigenom

icke sammanlagda arbetstiden för en tidrymd av fyra veckor blivit längre, än att den motsvarat

48 timmar i veckan.

De svårigheter beträffande övertidsjournalens förande, som uppstå i fråga om arbetare,

för vilka här berörda medgivande lämnats, i det övertiden räknas per kalendermånad

medan den ordinarie arbetstiden räknas i genomsnitt för kalenderveckor, hava i visst fall

föranlett arbetsrådet att på därom gjord ansökan medgiva tillstånd till en genomsnittsberäkning

per kalendermånad. Ett dylikt medgivande medför dock uppenbarligen den olägenheten,

att den under en viss kalendermånad tillåtna arbetstiden icke kommer att uppgå

till ett jämnt timantal utan måste uttryckas i bråkdelar av timmar.

I ett par av de i tablån angivna fallen innebär det lämnade medgivandet en prolongering

av ett tidigare tillstånd, som förut lämnats för tiden intill den 1 januari 1922.

Ansökningar om undantag enligt förevarande moment hava endast i ett fåtal fall

avslagits av arbetsrådet.

Anmärkas må, att arbetsrådets beslut i fråga om tillämpningen av detta lagrum i

samtliga fall varit enhälliga.

2 mom.

Detta moment överensstämmer, frånsett, en mindre jämkning i formuleringen, med

andra stycket i 1919 års lag. De undantag, som av arbetsrådet medgivits med stöd av

sistnämnda lagrum, gällde i de flesta fall endast till den 1 januari 1922. Dessa undantag

hava, i enlighet med riksdagens uttalade mening, i samtliga de fall, där ansökan därom

gjorts, prolongerats att gälla för den nya lagens hela giltighetstid. Det övervägande flertalet

av de i tablån upptagna medgivandena utgöra just dylika prolongeringar av tidigare

beviljade eftergifter.

I så gott som samtliga i tablån angivna fall innebär det lämnade medgivandet rätt

att använda arbetare till arbete med tre skift dygnet runt under veckans alla dagar, dock

med villkor dels att sammanlagda arbetstiden för en tidrymd av tre veckor icke för någon

arbetare må bliva längre, än att den motsvarar 56 timmar i veckan, dels ock att den i

första stycket av 4 § av lagen stadgade begränsningen av arbetstiden för dygn icke må

överskridas i vidare mån, än att arbetstiden under de dygn, då skiftväxling äger rum, må

utsträckas till 14 timmar (i. enstaka fall till 14V* timmar).

Ansökningar om rätt till 56 timmars genomsnittlig arbetsvecka utan någon begränsning

av arbetstiden för dygn hava i regel icke bifallits av arbetsrådet.

Endast beträffande smältare vid martinverk, vilkas dagliga arbetstid måste avpassas

efter chargernas gång, har arbetsrådet medgivit tillstånd att bedriva arbetet utan begränsning

av arbetstiden för dygn, allenast den genomsnittliga arbetstiden — i förevarande fall

beräknad för en tidrymd av högst fyra veckor — icke bleve längre, än att den motsvarade

56 timmar i veckan.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

I ett enstaka fall har »erforderligt undantag» kunnat givas i den form, att arbetsrådet

allenast medgivit tillstånd att tillämpa en arbetstid av 48 timmar i veckan, beräknad

i genomsnitt för en tidrymd av sju veckor.

Bland avslagna ansökningar om undantag enligt förevarande moment märkas ett

större antal framställningar om tillstånd att använda arbetare i kontinuerligt drivna avdelningar

vid sulfit-, sulfat- och sulfitspritfabriker till arbete under 56 timmar i veckan i

medeltal för tre veckor. Endast beträffande pumpmaskinister och kalkugnsarbetare vid

dylika fabriker har — såsom av tablån framgår — arbetsrådet funnit sig kunna medgiva

det begärda undantaget. Beträffande sulfatfabrikernas arbetare har arbetsrådet emellertid

medgivit visst undantag med stöd av 5 § 4 mom. första stycket av lagen (jfr nedan).

Likaledes har arbetsrådet avslagit inkomna ansökningar om utsträckt arbetstid för

arbetare vid vissa kraftstationer m. fl. anläggningar, vilka endast under kortare perioder

drivits kontinuerligt.

Framställningar om undantag enligt detta moment beträffande arbetare vid sintringsverk

hava jämväl — utom i två särskilda i tablån angivna fall — avslagits av arbetsrådet.

Mot arbetsrådets beslut i fråga om arbetare vid martinverk har reservation avgivits

av arbetarrepresentanterna inom rådet. Å andra sidan hava arbetsgivarrepresentanterna

inom rådet reserverat sig mot rådets beslut att avslå nyssnämnda framställningar om

utsträckt arbetstid för arbetare i kontinuerligt drivna avdelningar vid cellulosafabrikerna.

3 mom.

Förevarande moment överensstämmer helt och hållet med stadgandet i 5 § första

stycket i 1919 års lag.

De undantag, som medgivits beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare

tid, hava inneburit rätt för sökandena att bedriva arbete utan iakttagande av i lagen angivna

begränsningar eller ock under den utsträckta arbetstid, som i varje fall i ansökningen uppgivits

vara erforderlig.

I fråga om arbete, som medför synnerligen ringa ansträngning — vartill arbetsrådet

i första rummet hänfört vakttjänstgöring — har arbetsrådet i regel medgivit rätt att utsträcka

arbetstiden till 60 timmar i veckan med högst 10 timmar om dygnet eller — i

fråga om portvakter — högst 11 timmar om dygnet. I ett enstaka fall har tillstånd

lämnats att tillämpa en arbetstid av högst 10 timmar om dygnet, såvitt därigenom icke

sammanlagda arbetstiden för en tidrymd av högst fyra veckor bleve längre, än att den

motsvarade 60 timmar i veckan.

Undantag enligt förevarande punkt hava i vissa fall medgivits jämväl beträffande

arbetare, som haft att utföra annat arbete än vakttjänstgöring, såsom eldning av mindre

värmeledningspannor, städning, passning av vissa apparater m. m. Dylika medgivanden

hava efter den nya lagens ikraftträdande kommit till en något mera utsträckt användning

än vad tidigare varit fallet.

Framställningar om rätt att använda arbetare till vakttjänstgöring med två skift

under 12 timmar om dygnet hava i åtskilliga fall inkommit, men samtliga avslagits av

arbetsrådet.

I fråga om arbete, som tillgodoser ändamål av synnerligen stort allmänt intresse,

hava de lämnade medgivandena inneburit rätt för vederbörande arbetsgivare att under vissa

angivna veckor eller månader bedriva arbetet antingen under den utsträckta arbetstid, som

i ansökningen begärts, eller ock utan iakttagande av i lagen angivna begränsningar av

arbetstiden.

37—222653

opaginerad Kontrollera mot PDF

*104

•4 mom.

Första stycket.

Såsom av tablån framgår, har förevarande stadgande, som icke återfinnes i 1919

års lag, kommit till en rätt vidsträckt användning.

Det »allvarliga missförhållande», till vars undvikande eftergift medgivits, har i fråga

om de i tablån angivna träsliperierna i vissa fall haft sin grund däri, att de lokala förhållandena

icke medgivit någon magasinering av driftvatten under söndagsdygnet, i andra

fall åter däri, att den elektriska kraft, varmed träsliperiet drivits, måst betalas med en

rund summa för år, oavsett om den kunnat utnyttjas eller ej. Beträffande träsliperier, vid

vilka icke någon av nämnda förutsättningar varit för handen, har däremot något undantag

enligt denna punkt icke medgivits.

Det lämnade medgivandet har i fråga om träsliperierna bestått i tillstånd att tilllämpa

en arbetstid av 502/® timmar i veckan i medeltal för tre veckor, varigenom möjlighet

erhållits att använda det s. k. nittonde skiftet, d. v. s. låta driften fortgå under nitton

åttatimmarsskift i veckan.

Samma medgivande har, dock endast för månaderna oktober—april, lämnats jämväl

beträffande sulfatfabrikerna. Medgivandet har här motiverats därmed, att under den kalla

årstiden en utsträckning av söndagsstilleståndet från 16 till 24 timmar skulle medföra en

avsevärd ökning av så väl bränslekostnader som kostnader för reparation av ugnarna.

Även beträffande de i tablån angivna sulfitfabrikerna har medgivande lämnats att

— i dessa fall endast under en kortare tid under pågående ombyggnad av maskineriet —

använda det nittonde skiftet.

Beträffande smältare vid småglasbruken har medgivandet motiverats med tekniska

skäl och inneburit rätt för arbetsgivaren att tillämpa en arbetstid av 60 timmar i veckan

med högst 10 timmar om dygnet.

Förevarande lagrum har därjämte av arbetsrådet använts i ytterligare ett par fall

för möjliggörande av driftens upprätthållande vid sjukdomsfall eller andra vakanser bland

arbetarna eller till övervinnande av tekniskt eller ekonomiskt otillfredsställande driftsförhållanden.

Mot arbetsrådets ovannämnda beslut i fråga om arbetare vid träsliperier och sulfatfabriker

har reservation avgivits av arbetarrepresentanterna inom rådet.

Ansökningar om rätt till utsträckt arbetstid enligt denna punkt för arbetare i pappsalar,

silerier och massabingar vid sulfitfabriker hava — med undantag för nyssnämnda

fall — av slagits av arbetsrådet, dock under reservation från arbetsgivarrepresentanterna

inom rådet.

Andra stycket.

Stadgandet i denna punkt av lagen förskriver sig, i likhet med stadgandet i första

stycket av samma moment, från 1921 års lagrevision. Med hänsyn till stadgandets ordalydelse

har arbetsrådet ansett sig böra begränsa sin prövning av hithörande ärenden till en

undersökning av, dels huruvida det blivit behörigen styrkt, att det stora flertalet arbetare, som

skulle beröras av det ifrågasatta undantaget, funnit detsamma önskvärt, dels att arbetstiden

genom ett sådant undantag icke kommit att oskäligt utsträckas. I alla de fall, där båda

dessa förutsättningar befunnits vara för handen, har arbetsrådet ansett sig böra medgiva det

begärda undantaget, oavsett om detsamma i övrigt kunnat anses påkallat eller stått i överensstämmelse

med eljest tillämpad praxis.

Det är under sådana förhållanden naturligt, att arbetsrådets medgivanden enligt

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

denna punkt kommit att bliva av rätt mångskiftande art. De i tablån upptagna medgivandena

avse sålunda kommunalarbetare vid renhållningsverk och spårvägar, smeder och valsverksarbetare

vid ett järnverk, ugnsbrännare vid en kakelfabrik, kokaremästare vid en sulfitfabrik,

arbetare vid en mindre snickerifabrik, kraftstationsvakter, arbetare vid timmeruppfordringsverk

och timmerlossning, arbetare vid torvtillverkning, byggnadsarbetare samt brodöser

och väverskor vid en konstslöjdanstalt.

Den medgivna eftergiften varierar likaledes från fall till fall och växlar mellan en

arbetstid av 48 timmar i veckan i genomsnitt'' för flera eller färre veckor och en arbetstid

av intill 65 timmar i veckan.

Utom de i tablån upptagna medgivandena skulle hit även kunna hänföras ett antal

fall, i vilka arbetarnas tillstyrkan varit en bidragande orsak till arbetsrådets beslut men det

lämnade tillståndet även utan en dylik tillstyrkan kunnat medgivas med stöd av annat lagrum.

Arbetsrådets beslut i hithörande ärenden hava i regel varit enhälliga. Endast i

fråga om kokarmästarna vid ovan avsedda sulfitfabrik har den i beslutet deltagande arbetarrepresentanten

avgivit reservation under yrkande, att framställningen, i konsekvens med

arbetsrådets tidigare beslut beträffande arbetare vid sulfitfabriker, måtte av arbetsrådet avslås.

6 §.

Arten och omfattningen av arbetsrådets handläggning av ärendén rörande »nödfallsarbete»—

vilka ärenden enligt 1919 års lag folio under socialstyrelsens prövning — torde

framgå av efterföljande tablå:

Anmälningar och tillstånd enligt 6 § lagen om arbetstidens begränsning.

Arbetsgivare

Arbetets art och anledning

Antal

godkända

anmäl-

ningar

Antal

bifallna

ansök-

ningar

Yattenledningsverk......

Undersökning, avstängning och reparation av

vattenledningsrör vid rörbrott. Utryck- ning med brandkåren vid eldsvåda ....

296

—

Gasverk...........

Undersökning, avstängning och reparation av

skadade gasledningar..........

94

Kraftstationer och elektricitets- verk ............

Undersökning och reparation av skadade

kraftledningar m. m. (efter eldsvåda, storm,

frost, tjällossning o. s. v.)........

48

8

Fabriker och andra industriella

anläggningar........

Avhjälpande av skador å motorer, transmis- sioner, ångledningar, arbetsmaskiner m. m.

90

17

Reparationsfirmor.......

D:0 d:o

16

—

-

Tillsammans

1 544

25

1 Någon hopsummering av antalet å anmälningarna upptagna arbetare har icke ansetts höra

verkställas, enär flertalet av de ifrågavarande arbetarna torde ha använts till dylika arbeten vid flera

tillfällen och sålunda i en sådan sammanställning skulle komma att dubbelföras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

#106

Bland sådana »nödfallsarbeten», som endast anmälts i enstaka fall och på grund därav

icke särskilt upptagits i tablån, må nämnas snöskottning för uppehållande av spårvägstrafik,

bärgning av spannmålslast från strandade pråmar, eldningsarbete under ordinarie eldares

sjukdom, skjutsning av läkare vid sjukdomsfall, släckningsarbete vid eldsvåda i kolupplag,

återuppbyggande av nedbrunnen ladugård samt drift av reservkraftstation under tillfälligt

avbrott i kraftleveransen.

I samtliga ovannämnda fall har förutsättningen för »nödfallsarbetets» användande varit,

att en »natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat förutses, vållat

avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande fara för sådant avbrott eller för skada

å liv, hälsa eller egendom». I de fall åter, där denna förutsättning icke varit för handen,

har arbetsrådet icke kunnat godkänna inkomna anmälningar utan anvisat sökanden att i

övertidsjournalen anteckna det redan utförda arbetet såsom utfört med stöd av 7 § 2 mom.

av lagen. Så har exempelvis i ett antal fall skett beträffande reparationsarbeten, som anmälts

såsom utförda med stöd av lagens 6 § men vid närmare undersökning visat sig bestå

i vanliga, regelbundet återkommande arbeten, som utan svårighet kunnat förutses. I dylika

fall ha jämväl ansökningar om tillstånd till arbetets fortsättande utöver två dygn blivit av

arbetsrådet avslagna.

De av arbetsrådet med stöd av förevarande paragraf lämnade tillstånden att bedriva

»nödfallsarbete» under längre tid än två dygn ha i det stora flertalet fall i enlighet med

stadgandet i 10 § 8 mom. av lagen lämnats av rådets ordförande och sedermera godkänts

av arbetsrådet vid nästkommande sammanträde. I flera fall ha dessa beslut innehållit ett

generellt medgivande för sökanden att intill dess arbetet slutförts använda erforderligt antal

arbetare till arbete utöver eljest medgiven arbetstid. I andra fall åter har beslutet innehållit

bestämmelser så väl beträffande högsta antal arbetare och högsta antal övertidstimmar

per dygn som även beträffande den tidrymd, under vilken arbetet fått fortsättas på

angivet sätt.

I samtliga ärenden rörande tillämpningen av förevarande paragraf ha arbetsrådets

ledamöter fattat enhälliga beslut resp. utan reservation godkänt av rådets ordförande vidtagna

åtgärder.

7 §•

Genom den reviderade lagen om arbetstidens begränsning har handläggningen av

frågor rörande tillstånd till utsträckt övertidsarbete överflyttats från socialstyrelsen till arbetsrådet

(7 § 3 mom.). Därjämte har åt arbetsrådet uppdragits att, såvitt möjligt efter samråd

med socialstyrelsen, pröva i vad mån arbetare, som fyllt 16 men ej 18 år, må användas

till övertidsarbete (7 § 4 mom.).

En översikt över arbetsrådets medgivanden enligt förevarande paragraf lämnas i

efterföljande tablå:

Tillstånd enligt 7 § lagen om arbetstidens begränsning.

Arbetarkategorier

Tillstånd enl.

7 § 3 mom.

Tillstånd enl.

7 § 4 mom.

Ungefärligt

antal berörda

arbetare

Antal

med-

givanden

Ungefärligt

antal berörda

arbetare

Antal

med-

givanden

Arbetare vid mekaniska verkstäder (specialarbetare)

30

9

_

_

> > skeppsvarv ............

850

6

25

3

» > andra metallvarufabriker......

70

3

20

1

> hos reparationsfirmor och elektriska firmor

132

14

—

—

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Tillstånd enl.

7 § 3 mom.

Tillstånd enl.

7 § 4 mom.

Arbetarkategorier

Ungefärligt

antal berörda

arbetare

Antal

med-

givanden

Ungefärligt

antal berörda

arbetare

Antal

med-

givanden

Arbetare vid glasbruk .............

21

21

___

_

» » sågar, hyvlerier och snickerifabriker . .

30

3

—

—

> > möbelfabrik............

45

1

—

—

> > skidfabrik.............

30

1

—

—

> > tidningstryckerier.........

*2,030

114

—

—

> > boktryckerier och bokbinderier . . .

350

11

15

1

> > vissa bryggerier och jästfabriker . .

45

4

—

—

» » choklad- och konfektfabriker ....

no

3

20

1

> > textilfabriker (spinnerier, väverier,

färgerier m. m.).........

475

20

160

11

> > skofabrik.............

SO

1

—

—

> > väg- och hnsbyggnadsarbeten ....

120

8

—

—

> » reservkraftstation.........

2

1

—

—

> > renhållningsverk (snöskottare) ....

245

2

—

—

Lastnings- och lossningsarbetare.........

40

3

—

—

Arbetare i handelsrörelse (lagerarbetare, paketbud m. fl.)

95

4

30

2

Tillsammans

4,800

229

270

19

S mom.

Antalet meddelade tillstånd till utsträckt övertidsarbete uppvisar i jämförelse med

motsvarande siffror för den tid, då socialstyrelsen hade att enligt 1919 års lag handlägga

dylika ärenden, en avsevärd nedgång. Orsaken härtill torde vara att finna dels i det allmänna

ekonomiska läget under här förevarande tid, dels även däri, att arbetsrådet — med

hänsyn till den vid lagrevisionen genomförda ökningen av arbetsgivares rätt att utan tillstånd

bedriva övertidsarbete och den i samband .därmed vidtagna skärpningen av villkoret för erhållande

av ytterligare eftergift — följt en betydligt strängare praxis vid meddelandet av

dylika tillstånd.

Arbetsrådet har sålunda, i enlighet med lagens ordalydelse, tillämpat den grundsatsen,

att eftergift enligt förevarande moment må medgivas allenast då den är »av trängande

behov påkallad». I tvivelaktiga fall har särskild utredning härom verkställts, varvid stimdom

införskaffats utdrag ur sökandens övertidsjoumaler för föregående år.

I överensstämmelse härmed ha hithörande medgivanden i de flesta fall lämnats

endast för kortare tid — i närmare hälften av alla i tablån angivna fall allenast för en

eller två månader — och blott i enstaka fall för längre tid än det löpande kalenderåret.

Endast beträffande tidningstryckeriema och ett par andra företag har arbetsrådet medgivit

tillstånd att använda hela den i momentet angivna övertiden av 120 timmar under loppet

av ett kalenderår.

I de fall, där eftergift lämnats för vissa angivna kalendermånader, har tillståndet i

regel inneburit rätt till 20 timmars övertidsarbete under var och en av dessa månader.

De medgivanden, som lämnats enligt förevarande moment, ha i flertalet fall åsyftat

att sätta sökanden i stånd att inom föreskriven tid fullgöra åtagna leveranser av säsong
-

1 Medgivandet lämnat med stöd av 5 § 4 mom. andra stycket och 7 § 3 mom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*108

varor, i andra fall att på kortast möjliga tid utföra brådskande montage- eller reparationsarbeten

eller andra av förhållandena påkallade tillfälliga arbeten eller att — såsom fallet

varit i fråga om tidningstryckerierna — medhinna det löpande arbetet under de månader,

då det varit som mest brådskande.

Anmärkas må, att på grund av ärendenas brådskande natur ett 60-tal av arbetsrådets

hithörande beslut i enlighet med stadgandet i 10 § 8 mom. av lagen meddelats

av rådets ordförande för att sedermera godkännas av arbetsrådet vid nästkommande sammanträde.

I de fall, där ett verkligt trängande behov av tillstånd till utsträckt övertidsarbete

icke kunnat påvisas, har arbetsrådet avslagit ansökningar om eftergift enligt förevarande

punkt. Bland de avslagna ansökningarna märkas bl. a. framställningar från ett antal arbetsgivarorganisationer

inom skrädderi- och konfektionsindustrien om tillstånd till övertidsarbete

under vår- och höstsäsongerna samt från ett antal bryggerier och mineralvattenfabriker

om liknande medgivande för arbetare, sysselsatta med sköljnings- och tappningsarbete

under sommarmånaderna. Likaledes har arbetsrådet avslagit framställningar om rätt

att använda reparatörer, eldare och reserver för skiftarbetare till arbete under den utsträckta

övertid, som angives i förevarande moment.

I samband med meddelandet om avslag å hithörande ansökningar har arbetsrådet i

många fall, särskilt då framställningen varit av mera generell natur, framhållit för sökandena,

att därest under viss kortare tid ett verkligt trängande behov av ytterligare övertidsarbete

skulle kunna påvisas, det givetvis stått vederbörande öppet att ingå till arbetsrådet med

förnyad framställning i ämnet.

I åtskilliga fall, där arbetsrådet avslagit dylika framställningar, synes ansökningen

ha föranletts av att sökanden icke ägt kännedom om de ökade möjligheter, den nya lagen

i 7 § 1 och 2 mom. giver att utan tillstånd av arbetsrådet utsträcka arbetstiden.

Arbetsrådets beslut enligt förevarande moment ha med få undantag varit enhälliga.

•4 mom.

Frågor rörande användande av minderåriga till övertidsarbete ha i regel avgjorts

först efter samråd med socialstyrelsen.

Tillstånd till dylikt övertidsarbete har i allmänhet lämnats endast i sådana fall, då

det visats, att de minderårigas arbete stått i så nära samband med de fullvuxnas, att de

senare överhuvud taget icke kunnat användas till övertidsarbete, med mindre övertidsarbete

fått uttagas även av de minderåriga.

Arbetsrådets medgivanden enligt förevarande moment ha i de allra flesta fall lämnats

endast för en eller två angivna månader under löpande kalenderår och i allmänhet

inneburit rätt till 30 timmars övertidsarbete per månad. I ett enstaka fall har dock medgivande

lämnats att under lagens återstående giltighetstid använda minderåriga till övertidsarbete

under 125 timmar under varje kalenderår med högst 20 timmar per kalendermånad.

Vid beviljandet av här åsyftade tillstånd har arbetsrådet i regel erinrat sökandena

därom, att det lämnade medgivandet icke innefattat någon eftergift i de föreskrifter angående

minderårigas arbetstid, som äro meddelade i lagen om arbetarskydd.

I fråga om tillämpningen av detta moment föreligga endast enhälliga beslut.

8 §.

Förevarande stadgande, som tillkommit vid lagens revision, har hittills icke i något

fall kommit i tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

109*

l« 8.

Arbetsrådet har under den tid, redogörelsen avser, icke haft att avgiva yttrande

över någon framställning till Kungl. Maj:t om undantag enligt denna paragraf (motsvarande

15 § i 1919 års lag).

Froniulgationsbcstämmelserna.

Andra stycket.

Arbetsrådet har allenast i sex fall medgivit anstånd med den nya lagens tillämpning.

I samtliga dessa fall ha sökandena tidigare på grund av särskilda förhållanden åtnjutit

anstånd med tillämpningen av 1919 års lag under hela den tid, nämnda lag varit

gällande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:148 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om arbetstidens begränsning dels ock i ämnet väckta motioner. s. 3 i texten
  2. 2LU 1923:13 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om arbetstidens begränsning dels och i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten