Sök i Ratio Lex

Angående län till främjande av bostadsproduktionen in. m

1923-02-16 · 27 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:62, Angående län till främjande av bostadsproduktionen in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 02.

1

Nr 62.

Kumjl. Maj:ts proposition till riksdagen angående län till

främjande av bostadsproduktionen in. m.; given Stockholms

slott den 16 februari 1923.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Herm. Lindqvist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 16

februari 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Oi.sson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Örke.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist, följande:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, sid. 288 och 289,

erinrade jag om vissa spörsmål på bostadsfrågans område, vilka syntes

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 48 höft. (Nr 62.) m 23 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

1920 och 1921

års statsåtgärder.

1922 års

riksdagsbeslut

och kungörelse.

höra föreläggas riksdagen, och ifrågasatte därvid först och främst, att

till ökning av statens bostadslånefond skulle få disponeras ytterligare

5,000.000 kronor såsom lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Härvid förutsattes, att en särskild proposition i ämnet senare skulle föreläggas

riksdagen.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga ifrågavarande spörsmål.

I 1922 års bostadsproposition (nr 228, sid. 2) lämnades en sammanfattande

översikt över de åtgärder, som från statens sida vidtagits under

åren 1920 och 1921 för att genom direkt ekonomiskt stöd främja bostadsproduktionen.

Till denna redogörelse tillåter jag mig nu att hänvisa.

År 1922 medgav riksdagen (skrivelse nr 281) i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition nr 228, bland annat, att för ökning av statens bostadslånefond

finge såsom lån från statsverkets fond av rusdrycksmedel

för nämnda år disponeras ett belopp av 11,500,000 kronor. Bostadslånefonden

bragfes härmed upp till ett belopp av sammanlagt 41,500,000

kronor.

Med avseende å de för år 1922 dispouibla lånemedlen hava bestämmelser

meddelats i kungörelse angående lån ur statens bostadslånefond

den 30 juni 1922 (sv. förf.-saml. nr 413). Hå dessa i det väsentliga

ansluta sig till de tidigare meddelade föreskrifterna i ämnet, torde

endast de betydelsefullare-ändringarna behöva här framhållas.

Lånemaximum för lägenhet, vilket förut utgjorde 15,000 kronor,

blev, i enlighet med vad som förordades i propositionen och av riksdagen

lämnades utan erinran, nedsatt till 12,000 kronor.

Föreskrifterna angående statsbidrag utan rånte- och återbetalningsskyldighet

uteslötos. Visserligen funnos medel för sådant ändamål tillgängliga

till belopp av mera än 3,000,000 kronor, men, i enlighet med

vad som föreslagits i propositionen och vunnit riksdagens gillande,

skulle dylikt bidrag utgå allenast när synnerliga skäl kunde därtill föranleda.

Därest bestämmelser om dylikt statsbidrag intagits i kungörelsen,

skulle de kunnat ingiva byggnadsföretagarna falska förhoppningar

och sålunda verka vilseledande. Nämnas må, att i det fåtal fall, där

statsbidrag under år 1922 utgått, bestämmelserna i 1920 och 1921 års

kungörelser tillämpats, dock med iakttagande av att bidraget, i enlighet

med vad i propositionen förutsatts, icke fått överstiga 3,500 kronor lör

lägenhet.

I fråga om ansökningstiden hade uttalats önskemålet, att denna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr (>2.

3

skulle sättas till ett tidigare datum än som skett i de båda föregående

kungörelserna (den 15 september). Efter verkställd utledning, av vilken

framgick, att de mera betjulande kommunerna i allmänhet snarast hyste

en motsatt önskan, föreskrevs emellertid i kungörelsen, att ansökning

om lån ur bostadslånefonden skulle vara ingiven eller insänd senast den

15 september 1922 samt att statens byggnadsbyrå på därom av kommun

gjord framställning skulle kunna bevilja anstånd med ansöknings ingivande

till senast den 16 nästföljande oktober.

Under erinran, att särskilda redogörelser för användningen av 1920

och 1921 års medel för beredande av lån ur bostadslånefonden och statsbidrag

utan rånte- eller återbetalningsskyldighet varit fogade till tidigare

bostadspropositioner (1921, nr 357, sid. 6 och 1922, nr 228, sid. 4),

övergår jag nu till en redogörelse för dispositionen av de lånemedel,

som för år 1922 varit tillgängliga.

Den 16 oktober 1922 förelågo hos byggnad sbyrån ansökningar om

lån ur bostadslånefonden från det antal sökande och till de sammanlagda

belopp, som följande tablå utvisar.

Lån, kronor.

54 städer ....................................................................................... 1 7,958,712: —

11 köpingar .................................................................................... 613,462: 50

38 municipalsamhällen och landskommuner......................... 1,811,757:50

1 enskild person......................................................................... 30<>,000: —

Summa 20,683,932: —

De avsedda byggnadsföretagen beräknades draga en sammanlagd

byggnadskostnad av omkring 47 miljoner kronor.

Med anledning av att Stockholms stad senare begränsade sin ansökan,

bör det nyss återgivna totalbeloppet av sökta lån minskas med

4,563,350 kronor eller till 16,120,582 kronor.

I skrivelse den 4 november 1922 framlade statens byggnadsbyrå

till Kungl. Maj:ts prövning förslag till fördelning av tillgängliga lånemedel.

Byrån anmälde därvid, att, förutom de för året avsedda medlen,

11,500,000 kronor, uppkomna besparingar å tidigare lånemedel funnes

tillgängliga, nämligen å 1920 års medel 48,030: 35 kronor och å 1921

års medel 123,316 kronor, vadan det sammanlagda disponibla beloppet

uppgick till 11,671,346: 35 kronor. För besparingarna å anslagen till

statsbidrag utan rånte- eller återbetalningsskyldighet, vilka här ej äro

inräknade, skall redogörelse lämnas i det följande.

Användningen

av

1922 års

lånemedel.

Statens

byggnads
byrå.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

Kungl. Maj:ts

beslut

angående

fördelningen.

Efter att hava lämnat en redogörelse för de inkomna ansökningarna

anförde byrån i sin skrivelse följande rörande de grundsatser, som varit

vägledande vid förslagets uppgörande:

Vid prövning av ansökningarna i övrigt och uppgörandet av förslag till

fördelning av tillgängliga lånemedel hava jämiikt berörda kungörelse den 30 juni

1922 hänsyn i främsta rummet tagits till inom respektive kommun förefintlig

bostadsbrist, och har kännedom härom vunnits icke blott genom de företedda

ansökningshandlingarna utan även genom från socialstyrelsen inhämtade upplysningar.

På grund av den i § 2 av förenämnda kungörelse givna föreskriften att

lånen skola så fördelas, att därigenom särskilt främjas företag av direkt allmännyttig

natur eller med anordningar, som avse att bereda den boende äganderätt eller

annan stadigvarande rätt till bostaden, har vid förslagets uppgörande i främsta

rummet lån föreslagits åt kommunala eller halvkommunala företag, egnahemsföretag

och kooperativa bostadsföretag. Härvid har, i likhet med vad som tilllämpats

under föregående år, såsom »eget hem» ansetts sådan byggnad, som

utom bostad för ägaren innehållit ytterligare en lägenhet avsedd för uthyrning.

Byggnad, innehållande tre eller flera lägenheter, ävensom sådan mindre byggnad,

i vilken icke ägaren skall hava sin bostad, har betraktats såsom hyreshus. På

grund av den stegrade efterfrågan på hyreslägenheter, som vid hyreslagens upphörande

kan förväntas inträda, har emellertid större hänsyn än föregående år

tagits till behovet av hyreshus med mindre sådana lägenheter.

I överensstämmelse med de principer, som tillämpades vid fördelningen av

1921 års understöd har byggnadsbyrån, med hänsyn till de nu rådande lägre

byggnadskostnaderna, icke ansett att lån bör utgå med den fastställda högsta

procenten av byggnadskostnaden, utan att lånesumman kan begränsas till omkring

40 % av nämnda kostnad ochodetta endast i kommun, där byggnadskostnaden

för eldstad varit relativt hög. Å övriga orter har byrån beräknat lån böra utgå

med omkring 35 % av byggnadskostnaden. Vid förslagets uppgörande har särskilt

tagits i beaktande, om det på grund av lägre byggnadskostnad kunde antagas,

att företaget även med sålunda reducerat understöd kunde komma till

stånd, eller att en nedsättning vore möjlig, utan att företagets ekonomi äventyrades.

Givet är, att vid ansökningarnas bedömande byrån även nu haft sin uppmärksamhet

fäst därpå, att icke sådana omständigheter varit för handen, att

genom understödjande av byggnadsverksamheten inom en kommun en av förhållandena

ej ovillkorligen påkallad inflyttning från landsbygden skulle befordras.

Utom de synpunkter, som sålunda av byrån tillämpats vid uppgörandet av

nu föreliggande förslag, har även särskild hänsyn tagits till inom respektive

kommuner konstaterad folktillväxt och förefintligt bostadsbestånd under nästlidet

år, varjämte byggnadsbyrån sökt att, i den mån sådant låtit sig göra, tillmötesgå

framställningar från sådana kommuner, som under föregående år anhållit om

statsunderstöd men, oaktat de synts förtjänta av dylikt understöd, icke då

kunnat på grund av anslagens otillräcklighet tilldelas sådant.

Med bifall till byggnadsbyråns förslag beviljade Kungl. Maj:t genom

beslut den 9 november 1922 vissa kommuner lån ur statens bostadslånefond

att enligt bestämmelserna i 1922 års kungörelse om sådana

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 62.

f>

lån utgå med angivna högsta belopp, under förutsättning dock att vederbörande

kommun, därest jämlikt bestämmelserna i § 74 i förordningen

‘deu 21 mars 1862 om kommunalstyrelse i stad, § 73 i förordningen av

samma dag om kommunalstyrelse på landet eller § 30 i förordningen

den 23 maj 1862 om kommunalstyrelse i Stockholm så erfordrades, erhölle

Kungl. Majrts tillstånd till lånets upptagande. I sistnämnda hänseende

skulle vederbörande länsstyrelse tillse, att framställning i ämnet,

jämte länsstyrelsens yttrande, skyndsamt och, så vitt möjligt, icke senare

än den 31 december 1922 inkomme till Kungl. Maj:t. Brevet innefattar

tillika föreskrifter om de slag av byggnadsföretag, till vilka lånen, i

huvudsak, skulle utgå. Jag lår här framlägga en förteckning över de

sålunda beviljade lånen.

Av besparing å 1920 års lånemedel:

Eksjö stad för enskilda hyreshus ......................... kronor 17,000: —

> » egnahem sbyggnader......... » 31,000: —

Av besparing å 1921 års lånemedel:

Hedemora stad för enskilda hyreshus..................

* » egnaliemsbyggnader

Falkenbergs stad för av bostadsaktiebolag uppförda

egnahemsbyggnader

31,000: —

12,000: —

48,000: —

43,000: —

50,000: —

Östra Kärrstorps s:n för enskilda hyreshus ........ kronor 11,000: —

» » egnahemsbyggnader

.....

Överluleå s:n för enskilda egnahemsbyggnader

Av 1922 års lånemedel:

Städer.

» o,v/w.

19,000: —

11.000: —

eller tillhopa kronor

123,000: —

Arvika för enskilda

egnahemsbyggnader ........

60,000: —

Boden »

»

hyreshus...........................

kronor 61,500: —

»

»

egnahemsbyggnader.........

» 71,000: —

132.500: —

Borås »

» ...........

300,000: —

Eskilstuna »

» ...........

165,000: —

Eslöv »

»

» ...........

64,000: —

Falköping »

»

hyreshus...........................

kronor 107,000: —

»

»

egnahemsbyggnader.........

» 119,000: —

226,000: —

Gävle i

av kommun och bostadsförening

uppförda hyreshus ..................

» 37,000: —

»

enskilda hyreshus ........................

» 17,000: —

»

egnahemsbyggnader.........

» 298,000: —

352,000: —

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

Göteborg för

av kommun och bostadsförening

uppförda hyreshus ..................

kronor 248,000: —

»

enskilda

egnahemsbyggnader ......

»

112,000: —

360,000: —

Halmstad

»

av egnahemsförening, bostadsförening och enskilda

uppförda egnahem sby ggnader..

250,000: -

Hjo

»

enskilda

egnahemsbyggnader........

9,500: —

Hudiksvall

>

» ......

210,000: —

Hälsingborg

»

hyreshus...........................

kronor

54,000: —

»

»

egnahemsbyggnader ......

»

746,000: —

800,000: —

Härnösand

»

hyreshus...........................

»

10,500: —

»

»

egnahemsbyggnader ......

>

49,500: —

60,000: —

Jönköping

»

av kooperativ förening och bo-

stadsbolag uppförda hyreshus

»

87,000: —

»

enskilda hvreshus ........................

»

17,000: —

»

»

egnahemsbyggnader ......

226,000: —

330,000: -

Kalmar

»

»

hyreshus .......................

»

175,000: —

»

egnahemsbyggnader ......

»

165,000: —

340,000: —

Karlskrona

»

»

» .......

6,500: —

Karlstad

»

»

hyreshus ........................

kronor

28,000: —

»

>

egnahemsbyggnader .....

■»

222,000: —

250,000: —

Katrineholm

»

» .......

38,000: —

Kristianstad

»

»

» .......

79,000: —

Kristinehamn»

»

hyreshus .......................

kronor

7.000: —

»

egnahemsbyggnader ......

»

93,000: —

100.000: —

Kungälv

»

»

» .......

5,000: —

Köping

»

»

» ......

5,000: —

Landskrona

J>

» ......

85,000: —

Lidköping

»

»

» .......

28,000: —

Ludvika

av bostadsbolag uppförda egnahem sbyggnader.........

26,500: —

Lund

»

enskilda egnahemsbyggnader.......

175,000: —

Malmö

»

av kooperativ bostadsförening upp-

fört bostadshus ......................

kronor 123,000: —

enskilda

egnahemsbyggnader ......

»

677,000: -

800,000: —

Mjölby

»

»

» .......

38,000: —

Motala

j>

»

» .......

40,000: —

Mölndal

»

hyreshus ........................

kronor

38,000: —

»

»

egnahemsbyggnader ......

»

282,000: —

320,000:—

Nässjö

»

»

hyreshus...........................

»

25,500: —

»

egnahemsbyggnader ......

»

82,500: —

108,000: —

Konneby

»

»

» .......

21,000: —

Skara

y>

hyreshus..........................

kronor

10,500: —

»

»

egnahemsbyggnader ......

>

31,500: —

42,000: -

Skellefteå

>

»

>, .......

36,000: —

Sollefteå

»

»

» .......

50,000: —

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr (it}. 7

Stockholm för av bostadsföreningar uppförda kooperativa byggnader

samt enskilda egnaliemsbyggnader ävensom en
-

Strängnäs

»

skilda hyreshus..................

av aktiebolag uppfört hyreshus .

kronor 8,000: —

2,750,000: —

»

enskilda

egnahemsbyggnader .....

47,000: —

55.000

Söderhamn

»

»

» .....

69,<X)0

_

Sölvesborg

»

» ......

12,500

—

Tranås

»

»

» .....

59,000

—

Trälleborg

»

» ......

41,000

—

Trollhättan

»

y>

» ......

30,000

—

Umeå

»

»

» ......

44,000

—

U ppsala

»

» ......

125.000

—

Vadstena

Vänersborg

»

»

» ......

hyreshus..........................

. kronor 33,000: —

15,000

—

Örebro

»

»

egnahemsbyggnader .....

» 37,000: —

70,000

_

»

»

» ......

175,000

_

Örnsköldsvit

»

» ......

16.000

_

Östersund

»

»

» ......

300,000

—

eller tillsammans kronor

9,673,500

—

Köping ar.

Bollnäs för enskilda hyreshus.........................

17,000: —

Borlänge »

»

egnahemsbvävnader .......

32,000: —

Hallsberg »

»

» .......

8,5i »0: —

Kopparberg »

»

» .......

13,000: —

Lidingö »

» .......

250,000: —

.Ljusdal »

»

» ......

12,000: —

Nynäshamn »

»

hyreshus..........................

kronor

10,500: —

»

»

egnahemsbyggnader ......

»

12,500: —

23,000: —

Saltsjöbaden »

»

» .......

21,0u0: —

Sundbyberg »

»

hyreshus...........................

kronor

31.500: —

»

»

egnaliemsbvggnader ......

»

21,500: —

»

av bostadsförening uppförd bygg-

nåd

»

53,000: —

106,000: —

Tomelilla

enskilda egnahemsbyggnader.......

7.500: —

eller tillsammans kronor 490,000 :—

Municipalsam hällen och landskommuner.

Björkhamre m:e för enskilda egnahemsbyggnader .............. 48,000: -—

Bollnäs s:n » » » 41,000: —

Bromstens m:e » » » 33,000: —

Danderyds s:n » » » 9,500: —

Dorotea » » » » 24,000: —

Duvbo m:e » » » .............. 53,000: —

Falköpings förstäders » » » » 42,000: —

Fosie s:n » » » ............... 46,500: —

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Gudmundrå

Höganäs

J okkmokks

.Tärna

Kroppa

Långsele

Motala

Osby

Ronneby

Råsunda

s:n

»

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

för enskilda egnahem sbyggnader

m:e

s:n

m:e

s:n

m:e

hyreshus.................. kronor 275,000:

egnahemsbyggnader » 18,000:

48.000

23.000

9,000

11.000

35.000

53.000

62.000

6,500

15,500

293,000

Snöstorps

s:n

»

»

egnahemsbyggnader ............

98,000

—

Solhems

lille

»

»

» ............

28,000

—

Sollentuna

s:n

»

» ...........

9,000

—

Stora Tuna

»

»

»

» ............

76,000

—

Storviks

m:e

»

»

............

26,000

—

Timrå

s:n

»

»

» ............

57,000

—

Täby

»

»

» ............

19,000

—

Vansbro

m:e

»

»

» ............

48,000

—

Vilhelmina

s:n

»

»

hyreshus................. kronor

56,000: —

»

»

egnahemsbyggnader »

44,000: —

100,000

Ytterlännäs

»

»

y>

hyreshus..................

5.01)0: —

»

egnahemsbyggnader

5,500: —

10.500

__

Åstorps

m:e

»

»

egnahemsbyggnader ...........

12.000: —

eller tillsammans kronor 1,336,500:

Sammanfattning av lån ur 1922 års lånemedel.

........................................................................ kronor

Städer .........................................................

Köpingar....................................................

Municipalsamhällen och landskommuner

9.673.500

490,000

1.336.500

Summa kronor 11,500,000

Genom samma brev bemyndigade Kungl. Maj:t statens bvggnadsbyrå

att, efter framställning av vederbörande kommun, med iakttagande

av bestämmelserna i § 2 i kungörelsen den 30 juni 1922, i särskilda Tall

överflytta kommunen för visst slag av byggnadsföretag beviljat lån till

annat slag av byggnadsföretag samt anbefallde byggnadsbyrån, bland

annat, att dels meddela de kommuner, som i samband med berörda låneansökningar

anhållit om statsbidrag Titan rånte- eller återbetalningsskyldighet,

att sådant icke blivit beviljat, och dels, därest besparing skulle

uppstå å de sålunda beviljade lånen, inkomma med förslag till fördelning

av de belopp, som därigenom bleve tillgängliga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

0

Statens b3rggnad sbyrå har i skrivelse den 4 november 1922 inkommit

med förslag till fortsatta statsåtgärder på bostadsfrågans område

och därvid i fråga om ökning av statens bostadslånefond anfört följande:

För att visa i vilken utsträckning 1920 och 1921 års understödsmedel kommit

till användning meddelas i nedanstående tablå uppgift å de byggnadsföretag,

för vilka byggnadsbyrån, jämlikt bestämmelsen i § 8 av kungörelsen den 9 juli

1920 angående statsunderstöd till främjande av bostadsproduktionen, intill utgången

av nästlidne oktober månad medgivit, att understöd av förberörda medel

må utgå, ävensom sammanlagda byggnadskostnads- och understödsbeloppen för

dessa byggnader:

1920 års 1921 års

anslag. anslag.

Hyreshus.................................................................. st. 43 71

Kooperativa byggnader ......................................... » 14 11

Egna hem................................................................. » 1,733 1,708

Lägenheter.............................................................. » 3,114 3,314

Eldstäder................................................................. » 10,558 11,868

Beräknad byggnadskostnad................................ kr. 51,540.420: 29 46,402,410: 76

statsbidrag ............................................. » 3,834,913:80 3,724,461:48

På grund av att ansökningar icke blivit helt eller delvis fullföljda, eller

genom att de verkliga byggnadskostnaderna understigit de beräknade och till

följd därav beviljade understöd måst återbäras, hava uppstått besparingar, av

vilka Kungl. Maj t på framställningar utav byggnadsbyrån tilldelat vissa kommuner

i nedanstående tablå angivna belopp.

1920 års anslag...

1921 års anslag...

Summa

Uppkomna besparingar.

Av besparingar bevil- jade understöd.

För närvarande före- fintliga besparingar.

Lån

kronor.

Statsbidrag

kronor.

Lån

kronor.

Statsbidrag

kronor.

Lån

kronor.

Statsbidrag

kronor

757,290

284,456

35

188,670

66.940

80

709,260 —

161,140 |-

180,968

50,040

-

48,030

12t,316

35

7,702 80

16.900 1 —

1,041,746

35| 255,610

80

870,400 j—

231,008

—

171,346

35

24,602 80

Förslag till fördelning av ännu odisponerade besparingar å lånemedel har

byggnadsbyrån till Kungl. Maj:t ingivit i samband med förslaget till fördelningen

av de för år 1922 anvisade lånemedlen.

Genom att de verkliga byggnadskostnaderna i ett flertal fall kommit att

understiga de beräknade kostnader, efter vilka understöd utgått, torde särskilt

å de för år 1921 anvisade understödsmedlen ytterligare besparingar uppstå.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 48 häft. (Nr 62.) 19123 2

Ytterligare

Un till

främjande av

bostadsproduktionen.

Statens byggnadsbyrd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

»0

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

Departements
chefen.

Huru stora dessa besparingar komma att bliva är givetvis nu omöjligt att förutsäga,

men de torde i varje fall icke uppgå till några större belopp.

Då en avsevärd bostadsbrist å många orter ännu förefinnes, lärer statens

understödjande verksamhet för bostadsproduktionen icke ännu kunna upphöra,

utan torde det få anses nödigt, att staten även under år 1923 lämnar bostadsproduktionen

sitt stöd. De skäl, som byrån anfört i sin skrivelse den 5 november

1921 för byggnadsverksamhetens understödjande medelst av staten tillhandahållna

lån, äga alltjämt sin fulla giltighet.

Vid den förberedande undersökning, som byggnadsbyrån verkställt rörande

behovet av fortsatt statsunderstöd under år 1923 till bostadsproduktionens befrämjande,

har byrån haft överläggningar i frågan med representanter för vissa

kommuner. Därvid har inhämtats, att svårigheterna att erhålla billig sekundärkredit

för byggnadsverksamheten fortfarande på vissa håll äro stora, särskilt för

byggnadsföretagare i mera blygsam ekonomisk ställning. Med hänsyn härtill

synes det önskvärt, att staten för detta ändamål även för år 1923 ställer lånemedel

mot skälig ränta till bostadsproduktionens förfogande.

För tillgodoseendet av föreliggande behov har byggnadsbyrån gjort

framställning om anvisande till statens bostadslånefond för år 1923 av

minst samma belopp som för år 1922 eller 11,50''>,000 kronor.

Angående de villkor, under vilka bostadslånen skulle utlämnas, har

byggnadsbyrån ansett sig böra i huvudsak föreslå, att de i kungörelsen

den 30 juni 1922 angående lån ur statens bostadslåuefond intagna bestämmelserna

fortfarande skola äga tillämpning, dock med den ändring

att räntefoten av skäl, som här nedan anföras, bör bestämmas till fyra

procent.

Lika med statens byggnadsbyrå anser jag, att läget på bostadsmarknaden

alltjämt påkallar åtgärder från statens sida till främjande av

byggnadsverksamheten. Om det också ej kan förnekas, att situationen

i vissa avseenden under den senaste tiden betydligt förbättrats, äro dock

kristidens svårigheter på bostadsmarknaden långt ifrån övervunna. Å

medelstora samt mindre bostadslägenheter — och det är ju uteslutande

produktionen av sådana, som de statliga åtgärderna avse att främja —

råder alltjämt på de flesta håll stor knapphet och mångenstädes betydande

brist. Den enskilda företagsamheten synes också fortfarande

ställa sig avvaktande i fråga om smålägenhetsproduktionen. Härtill

kommer, att b* slutet om avveckling av kristidens hyresregleringslagstiftning

vid utgången av det nu löpande hyresåret medför en situation,

som ej kan med säkerhet bedömas och som på många håll motses med

stor oro. Om man också må hoppas, att farhågorna icke skola besanna

sig, torde dock en kraftig bostadsproduktion vara den nödvändiga förutsättningen

för att det tagna steget ej skall medföra ofördelaktiga verk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition ur 62.

ningar. Behovet av statliga åtgärder för bostadsproduktionens främjande

kvarstår således enligt min mening allt fortfarande.

Såsom nämnt vidtogs år 1922 den omläggningen av den statliga

bostadspolitiken, att statsbidrag utan återbetalningsskyldighet i stort

sett upphörde att utgå och understöd lämnades endast såsom lån

ur bostadslånefonden. Visserligen är det ännu för tidigt att med full

visshet uttala sig om effekten av denna rena låneverksamhet, men den

begärlighet, med vilken lånen enligt nyss lämnade uppgifter absorberats,

ingiva de bästa förhoppningar om ett tillfredsställande resultat.

Trots den brydsamma statsfinansiella situationen torde en fortsatt understödsverksamhet

icke vara ägnad ingiva betänkligheter, om statsmedlen

sålunda ställas till förfogande såsom räntebärande lån mot betryggande

säkerhet. Jag får alltså förorda, att staten fortfarande följer den under

f jolåret inslagna vägen och således genom ökning av statens bostadslånefond

bereder möjlighet att lämna nya lån för bostadsbyggande.

Byggnadsbyrån har föreslagit, att bostadslånefonden för år 1923

skulle tillföras samma belopp som under år 1922 eller 11,500,000 kronor

och att de erforderliga medlen skulle, liksom hittills skett, disponeras

såsom lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel. Chefen för

finansdepartementet har ej haft något att erinra mot att lånemedlen anskaffas

på det föreslagna sättet. Däremot har han meddelat, att den

statsfinansiella situationen syntes nödvändiggöra en nedsättning av det

föreslagna beloppet till 5,000,000 kronor.

Med hänsyn till vad nu anförts får jag förorda, att för ökning

under år 1923 av bostadslånefonden ett belopp av 5,000,000 kronor

måtte få disponeras såsom lån ur rusdrycksmedelsfonden.

Med avseende å förräntningen av de medel, som sålunda skulle få

disponeras ur rusdrycksmedelsfonden, synes mig den grundsatsen fortfarande

böra tillämpas, att nämnda fond gottgöres ränta för disponerade

medel enligt samma grunder, som gälla för lån ur bostadslånefonden.

Beträffande räntefoten för lån ur sistnämnda fond skall jag omedelbart

framlägga ett ändringsförslag, berörande såväl de nu ifrågasatta som

de tidigare utlämnade lånen. Med avseende å lånevillkoren i övrigt

synas mig förut tillämpade regler i huvudsak böra fortfarande gälla,

dock att lån för så kallad lägenhetsklyvning ej torde böra förekomma.

Byggnadsbyrån har i nyss omförmälda skrivelse framlagt förslag Räntefoten

till vissa åtgärder för att bereda ytterligare hjälp åt byggnadstöretagare, boatacuiåne

som med statsunderstöd uppfört bostadshus under den dyraste tiden, och fonden,

därvid bland annat förordat en nedsättning av räntan för de under åren statens bygg1920—1922

lämnade lånen ur bostadslånefonden från fem till fyra procent. nad*byr&-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Statskontoret.

12 Kungl. May.ts proposition nr 62.

Denna lägre ränta skalle enligt byggnad sbyråns förslag gälla även beträffande

de nya lånemedel, som kunde ställas till förfogande.

Till stöd för sin hemställan om räntesänkning har byggnadsbyrån

anfört följande:

Enligt riksdagens beslut löpa de ur bostadslånefonden lämnade lånen med

en ränta av 5%, vilken räntefot vid den tidpunkt, då den av riksdagen fastställdes,

uppenbarligen avsågs att ligga något under den allmänna lånemarknadens.

Så kan dock numera ej längre anses vara fallet. En allmän räntesänkning å

1920, 1921 och 1922 års bostadslån skulle helt visst utgöra den mest effektiva

och mest betryggande bjiilp, som nu kan lämnas kristidens byggnadsföretagare.

Angående räntesänkningens storlek har byggnadsbyrån med framhållande av

önskvärdheten av så stor sänkning, som rusdrycksmedelsfondens nöjaktiga förräntning

medgiver, velat uttala, att den med hänsyn till räntefoten för obligationslån

för det allmännas räkning bör avse räntans sänkning till 4 %.

En av byggnad sbyråns extra ledamöter har i en avgiven reservation

förordat, att räntan med avseende å de hårdast betryckta byggnadsföretagarna

skulle kunna efter individuell prövning ytterligare sänkas,

förslagsvis till tre procent.

Statskontoret, som det åligger att förvalta bostadslånefonden, härtill

följd av remiss den 23 november 1922 avgivit utlåtande över byggnadsbyråns

framställning, såvitt angår frågan om räntan för lån, som

beviljats ur fonden, och därvid anfört följande:

Av de för bildandet av nämnda lånefond disponerade medel — för år 1920

15 000.000 kronor, för år 1921 likaledes 15,000,000 kronor och för innevarande år

11,500.00 i kronor — hava till olika kommuner från statskontoret utlämnats lån

med tillhopa kronor 26,806,913: 95, därav under år 1921 kronor 13,650,437: 95 och

under år 1922 kronor 13,165,476:—.

Räntan för ifrågavarande lån är såväl i kungörelsen angående statsunderstöd

till främjande av bostadsproduktionen den 9 juli 1920 (sv. förf.-saml.

nr 520) som i kungörelsen angående lån ur statens bostadslånefond den 30

juni 1922 (sv. förf.-saml. nr 413) bestämd till fem procent. Beträffande beviljat

låns återbetalning är stadgat, att lånet, som under ett år från utlämningsdagen

är rån tefritt, och under det kalenderår, då det utlämnats, samt under andra, tredje,

fjärde, femte och sjätte kalenderåren löper utan amortering, från och med sjunde

kalenderårets ingång amorteras genom en annuitet av sju procent å ursprungliga

lånebeloppet, varav fem procent utgöres av den föreskrivna räntan.

De räntebelopp, som kunna beräknas inkomma på utlämnade bostadslån

under år 1923 eller det år, då ränta första gången skall gäldas, belöpa sig, med

den dittills gällande räntesatsen, till kronor 682,521: 85, och motsvarande belopp

utgör för år 1924 kronor 1,340,345: 65. Med en ränta av fyra procent, såsom

föreslagits, skulle ränteavkastningen för nämnda år bliva respektive kronor

546,017:48 och kronor 1,072,276:72. Den föreslagna lägre räntan skulle även

medföra, att, då amorteringen väl fortfarande skulle ske efter två procent och

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj:ts proposition nr 62.

ammiteten sålunda utgöra sex procent, tiden för ett låns återbetalande komme

att förlängas med ungefär tre år.

De skäl, statens byggnadsbyrå anfört för en sänkning av räntan å bostadslånen,

finner statskontoret beaktansvärda, och en räntesats av fyra procent torde

för övrigt under nu rådande förhållanden och med särskilt fäst avseende å ändamålet

med ifrågavarande lånerörelse icke kunna anses alltför låg. En dylik räntenedsättning

skulle givetvis medföra eu direkt inkomstminskning för rusdrycksmedelsfonden,

varifrån medel såsom lån disponerats för bostadslånefondens räkning.

Men om överhuvudtaget en sänkning av räntan för lånen ur sistnämnda

fond kan anses motiverad, torde eu dylik åtgärd låta sig väl förena med de sociala

ändamål, rusdrycksmedelsfonden har att främja. Denna fonds tillgångar belöpa

sig för närvarande till i runt tal 33,000,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts har statskontoret hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen föreslå, att räntan å de

i rån bostadslånefonden beviljad^ lånen skall bestämmas till fyra procent.

När bostadslånefonden år 1920 inrättades och den sedan dess tilllämpade

räntefoten, fem procent, fastställdes att gälla för lån ur fonden, var

läget på penningmarknaden ett helt annat än nu. Tillgången på lånemedel

var knapp och den allmänna räntefoten hög. Överföringen av medel

såsom lån från rusdrycksmedelsfonden till den nyinrättade bostads] ånefonden

avsåg givetvis icke så mycket att göra den förra fondens medel på

ett fördelaktigt sätt räntebärande som att främja bostadsbyggandet genom

att bereda företagarna lån mot en ränta, liggande något under den allmänna

lånemarknadens. Sedan nämnda tid har den allmänna räntefoten

avsevärt sjunkit. Bibehölles med avseende å de lån, som kunna komma

att beviljas under år 1923, räntan oförändrad vid fem procent, måste

lånen, relativt sett, bliva vida mindre fördelaktiga för låntagarna nu än år

1920, och det synes mig sannolikt, att statens fortsatta ingripande till

bostadsproduktionens främjande därigenom skulle bliva otillfredsställande.

Jag finner därför i likhet med statens byggnadsbyrå, att räntan för de

bostadslån, som hädanefter beviljas, under nu rådande förhållanden bör

utgå efter fyra procent.

Åven i fråga om de lån, som tidigare utlämnats ur fonden, synes en

motsvarande räntenedsättning väl motiverad. Det skulle särskilt te sig

obilligt, om sådana företagare, som fått vidkännas de under åren 1920 och

1921 till sin topp uppdrivna byggnadskostnaderna, skulle nödgas erlägga

ränta enligt högre räntefot än andra företagare. Och en sänkning av

räntan å bostadslånen är förvisso, på sätt bvggnadsbyrån framhållit, den

förnämsta hjälp, som staten nu kan lämna byggnadsföretagarna från

kristiden. Också i denna del ansluter jag mig till byggnadsbyråns

förslag.

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

Med avseende å tiden för räntenedsättningen får jag till en början

erinra därom, att räntor å lån ur bostadslånefonden för första gången

förfallit till betalning under innevarande år. Det sammanlagda beloppet

av sålunda till betalning år 1923 förfallna räntor, som upplupit under det

gångna året, utgör enligt statskontorets beräkningar 682,521: 85 kronor.

Den föreslagna nedsättningen av räntefoten synes mig emellertid icke

böra avse dessa räntor, som redan torde hava till stor del inbetal: s, utan

böra inträda först i fråga om de räntor, som belöpa å tid efter ingången

av 1923.

Det är ingalunda uteslutet, att under den långa lånetiden — för

närvarande cirka trettioett år — kan inträda ett sådant läge på penningmarknaden,

att en högre räntefot än fyra procent åter ter sig såsom låg

i förhållande till den allmänna låneräntan. En återgång till en högre

räntefot, givetvis dock högst fem procent, kan då bliva väl motiverad.

Jag förordar därför, att räntefoten för lån ur statens bostadslånefond

skall, räknat från och med 1 januari 1923, tills vidare utgöra

allenast fyra procent, men att densamma skall kunna av Kungl. Maj:t,

efter riksdagens hörande, åter höjas, dock högst till fem procent.

De no förordade räntesänkningarna böra icke föranleda någon nedsättning

av sådan ränta, som skall utgå i det fall, att lånemedel icke

inom föreskriven tid kommit till användning eller de för låns tillgodonjutande

stadgade villkoren blivit överträdda.

Med avseende å lånetiden får jag erinra därom, att amorteringstiden

för ett annuitetslån mot lägre ränta måste bliva längre än för ett dylikt

lån mot högre ränta, under förutsättning att den ursprungliga amorteringskvoten

i båda fallen är densamma. För nu ifrågavarande lån kommer

därför, såsom statskontoret påpekat, lånetiden, som vid fem procent

ränta är ungefär trettioett år, att vid en till fyra procent nedsatt ränta

bliva ungefär trettiofyra år. Om emellertid räntefoten nu ej definitivt

fastslås för hela amorteringstiden, kan icke heller den sammanlagda lånetiden

angivas närmare, än att den kommer att uppgå till lägst ungefär

trettioett och högst ungefär trettiofyra år. Denna omständighet synes

mig emellertid ej behöva föranleda någon ändring i bestämmelserna vare

sig om den amorteringsfria perioden vid lånetidens början eller om

amorteringskvoten. Annuiteten skulle följaktligen vid fyra procent ränta

utgå efter sex procent.

De föreslagna räntened sättning ärna avse visserligen kommunernas

lån ur bostadslånefonden, men komma medelbart själva byggnadsföretagarna

till godo på grund av regeln, att, om aunan än kommunen är

företagare, kommunen icke må mot denne betinga sig strängare villkor

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 62. 1T>

än som gälla för kommunens betalningsskyldighet mot staten (kungörelsen

den 30 juni 1922, nr 413, § 5 mom. 4).

Statens byggnadsbyrå har i förevarande sammanhang hemställt om

vidtagande av åtgärder, för att räntan må sänkas för sådana lån, som

ur pensionsförsäkringsfonden lämnats kommuner för finansiering av

bostadsbyggen, samt kommunerna bliva berättigade att uppsäga dessa

för lång tid bundna och med jämförelsevis hög ränta löpande byggnadslån.

Denna hemställan torde icke föranleda annat beslut från Kungl.

Maj:is sida, än att densamma skall delgivas fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden.

För beredande av hjälp åt de byggnadsföretagare, som med statsunderstöd

uppfört sina hus under den dyraste kristiden, har statens

bygg^dsbyrå föreslagit, utom räntenedsättning å lämnade bostadslån,

jämväl andra åtgärder. I detta hänseende har byggnadsbyrån i sin

skrivelse den 4 november 1922 anfört i huvudsak följande:

I propositionen nr 228 till 1922 års riksdag omförmäles, att riksdagen såsom

statsbidrag utan rånte- och återbetulningsskyldighet anvisat för vart och ett av

åren 1920, 1921 och 1922 särskilda reservationsanslag å respektive 4,000,000,

6.500.000 och 1,500,000 kronor. Alla tre anslagen skulle, direkt eller indirekt,

täckas genom de för åren 1921 och 1922 inflytande byggnadsskattemedlen.

Denna skatt belöpte sig år 1921 till "5,937,801:88 kronor, och då skatten

under 1922 skall utgå efter samma grunder som under år 1921 synes den komma

att inbringa ytterligare ett ungefärligen lika stort belopp. Den sammanlagda skatteintäkten

kan sålunda med tämligen stor visshet beräknas till omkring 11,875,000

kronor. Nyssnämnda trenne reservationsanslag lära följaktligen icke kunna beräknas

till mer än sammanlagt sistnämnda belopp. Av 1920 års anslag äro emellertid

hela beloppet och av 1921 års anslag ett belopp av 4.500,000 kronor redan fördelade,

varjämte 55,000 kronor ur 1922 års anslag ställts till förfogande för byggnadsbyråns

verksamhet. Utöver de på nämnda sätt disponerade medel, tillhopa

8.555.000 kronor, skulle sålunda återstå ett belopp av i runt tal 3.300,000 kronor.

Detta belopp bör dock minskas med dels 75,000 kronor, som 1922 års riksdag

anvisat till utförande av tekniskt-vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet

m. m., dels ock 25.000 kronor, som anvisats till bestridande av kostnaderna

för statens byggnadsbyrås verksamhet under första halvåret 1923, varför nu

ifrågavarande medel för närvarande torde kunna beräknas till omkring 3,200,000

kronor.

Härtill komma vidare de besparingar, som uppstått å de för åren 1917—

1922 anvisade statsbidragsmedlen, vilka uppgå till

av 1917 års anslag

»1918 » »

» 1919 »

» 1920 » »

» 1921 » »

................................ kronor 2,756:07

................................ » 15,033:27

............................... » 46,421:44

................................ » 7,702:80

.......................... » 16,900: —

eller tillsammans kronor 88,813: 58

Extra statsbidrag

för

tidigare

byggnadsföretagare.

Statens byggnadsbyrå.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

I nyss åberopade proposition framhöll departementschefen, att han ej ansåge

sig böra tillstyrka, att Kungl. Maj:t alldeles avhände sig rätten att förfoga

över de ännu icke disponerade statsbidragsmedlen för deras ursprungliga ändamål.

Det kunde nämligen komma att visa sig nödvändigt att bereda byggnadsföretagare

statsbidrag utan rånte- eller återbetalningsskyldighet. Departementschefen

förutsatte dock, att det borde vara synnerliga skäl, som skulle föranleda

dy lik användning av medlen ifråga.

I sin skrivelse den 5 november 1921 upptog statens byggnadsbyrå jämväl

frågan om användningen av de besparingar, vilka kunde komma att uppstå å de

anslag, som anvisats för beredande åt vissa byggnadsföretag av statsbidrag utan

rånte- eller återbetalningsskyldighet, och anförde byggnadsbyrån därvid, bland

annat, följande:

Det slutliga beloppet av ifrågavarande medel vore vid skrivelsens avlatande

ännu icke känt. Redan denna omständighet försvarade ett ståndpunkttagande

till frågan om det lämpligaste användandet av uppkommande besparingar. Byggnadsbyrån

förutsatte emellertid, att besparingarna å dessa anslag, som skulle

täckas av byggnadsskattemedel, borde jämlikt § 1 av byggnadsskatteförordningen

den 19 november 1920 (nr 765) i en eller annan form användas för främjande av

bostadsproduktionen. Det vore likväl synnerligen vanskligt att under rådande

förhållanden bestämma sättet för besparingarnas användning, så att därmed

vunnes den största effekten ur bostadsfrågans synpunkt. Byggnadsbyrån ansåge

sig dock böra omnämna ett par önskemål, som under överläggningar i denna

fråga trätt i förgrunden. Medlen skulle således tänkas komma till användning

antingen för minskande av de risker, som kommuner och enskilda fatt ikläda

sig i samband med åtgärder för lindrande av bostadsnöden, eller ock för beredande

av ett värdefullt garantikapital vid en framtida lösning av ett utav bostadsfrågans

mest centrala spörsmål, nämligen ordnandet av sekundärkrediten.

Byrån anhöll emellertid att framdeles få inkomma med förslag i ämnet.

Sedan numera beloppet av de besparingar, som uppkommit å de för beredande

av statsbidrag anvisade medel, mera exakt kan beräknas, anhåller byggnadsbyrån

att få ånyo upptaga frågan om användningen av dessa besparingar.

Det här ovan berörda uppslaget, att medlen skulle komma till användning

för ordnandet av sekundärkrediten, är enligt byggnadsbyråns mening i och för

sig behjärtansvärt. Emellertid kan ifrågasättas, huruvida en användning av dessa

medel för berörda ändamål står i god överensstämmelse med syftet med byggnadsskattens

påläggande. Av byggnadsskattefrågans behandling vid 1920 års

riksdag framgår att skattens ändamål varit att bereda medel för främjande av

bostadsproduktionen eller eljest till förbättrande av de mindre bemedlades bostadsförhållanden,

givetvis med hänsyn till de förhållanden, som rådde vid tiden

för fattande av beslutet om skattens utgörande. Byggnadsskatten var med andra

ord tänkt såsom ett medel för avhjälpande eller lindrande av de särskilda svårigheter

med avseende å bostadsmarknaden, som världskriget och dess följdföreteelser

medfört. Besparingarnas användande för tillgodoseende av andra behov,

sådana som en på lång sikt ordnad sekundärkredit, torde kunna anses berättigad

blott under förutsättning att medlen ej erfordras för en tillfredsställande

avveckling av de kristidsuppgifter, staten på förevarande område påtagit sig.

Denna förutsättning är, så vitt byrån kunnat finna, icke nu för handen.

I sin förut åberopade skrivelse den 5 november 1921 hade byggnadsbyrån

alternativt framfört tanken på, att besparingarna å byggnadsskattemedlen

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

skulle användas för lindring av do risker, som kommuner och enskilda under

kristiden måst ikläda sig i samband med vidtagna åtgärder för lindring av

bostadsnöden. Denna tankegång vill bvggnadsbyrån nu fullfölja genom framläggande

av förslag om byggnadsskattemedlens användande till ett något ökat

statsbidrag för de byggnadsföretagare, som uppfört statsunderstödda bostäder

under den dyraste kristiden eller i huvudsak under åren 1920 och 1921.

För att utröna vilka åtgärder lämpligast borde vidtagas för avhjälpande

eller lindrande av de svårigheter, vari dessa statsunderstödda byggnadsföretagare

sålunda kommit, har statens byggnadsbyrå satt sig i förbindelse med svenska

stadsförbundets centralbyrå, som från ett trettiotal för bostadsfrågan intresserade

kommunalmän å orter, där statsunderstödd byggnadsverksamhet i större omfattning

förekommit, anhållit om upplysningar rörande vissa förhållanden, som

kunde anses vara av vikt för en lycklig lösning av denna fråga.

Av centralbyrån har utarbetats en sammanfattning av de inkomna svaren,

varav inhämtas huvudsakligen följande.

Upplysning hade av centralbyrån begärts, huruvida det i större utsträckning

förekommit, att byggnadsföretag, som utförts med statsunderstöd, råkat i

det läget, att nedlagt kapital, subventionen oräknad, icke kunde på skäligt sätt

förräntas enligt å platsen gängse hyresnivå, eller om en sådan situation vore att

förvänta. De inkomna svaren gåve vid handen, att den förutsatta situationen i

mycket stor utsträckning redan inträtt. Läget målades på sina håll i mycket

mörka färger.

Av centralbyrån hade vidare begärts upplysning, huruvida eu ytterligare subvention

av förslagsvis 7 % av byggnadskostnaden — skillnaden mellan författningens

maximisats, 15%, och vad som i allmänhet beviljats, 8%, -—kunde anses bliva av verklig

betydelse för företagens konsolidering eller om högre bidrag måste förutsättas.

Svaren visade på denna punkt en viss tveksamhet. I ett par svar framhölls visserligen,

att 7 % vore tillräckligt. Andra åter liöllo före, att större belopp erfordrades, t. ex.

10 ä 12 % (Härnösand) eller »uppåt 20 %» (Örebro). I Landskrona fann man ett bidrag

på 40% nödvändigt, om företagen skulle verkligt konsolideras. Med skärpa framhölls

i många av svaren, att en individuell prövning vore oundgängligen nödvändig.

På en och samma ort vore ett understöd på 7 % i vissa fall fullt tillräckligt,

i andra åter utan varje betydelse. Man behövde, framhålles det från

Kristinehamn, för de olika fallens bedömande vetskap om kapitalanskaffningssättet,

omständigheterna vid det iråkade trångmålet, uppgift om detta trångmål

verkats av bostadsbygget och därmed sammanhörande ofrivilliga orsaker samt

uppgift å den summa, som erfordrades för konsolidering av byggarens ekonomiska

ställning. I ett av svaren ansågs, att ansökningarna borde prövas av statens

byggnadsbyrå. Från annat håll hävdades, att det borde vara kommunerna

själva, som finge disponera medel för utdelande efter prövning av de olika fallen.

I Örebro önskade man visserligen, att kommunen slapp taga hand om medlen,

»då de kommunala organen härvid skulle komma i en delikat ställning gent emot

de enskilda», men förutsatte, att kommunen för varje företag finge avgiva motiverat

förslag.

Även om byggnadsbyråns ovan framställda förslag till räntelindringar vinna

beaktande, är det dock tydligt och bestyrkes av de verkställda undersökningarna,

att den sålunda föreslagna räntenedsättningen icke kan anses tillräcklig för att

fullt hjälpa de byggnadsföretagare, vilka uppfört sina byggnader under den allra

dyraste kristiden. Från det övervägande flertalet kommuner bär med avseende

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 48 höft. (Nr 62.) 19123 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

på dessa företagare framhållits den trängande angelägenheten av, att ytterligare

statsbidrag beviljas desamma för skälig nedskrivning av byggnadskostnaderna.

Angående storleken av den erforderliga avskrivningen föreligga varierande uppgifter,

men allmänt synes dock ett ytterligare bidrag av 7 % av byggnadskostnaden,

motsvarande skillnaden mellan det genomsnitt av 8 %, som flertalet kommuner

erhållit, och det maximum av 15%, som gällande bestämmelser medgiva, anses såsom

ett oundgängligt minimum.

Enligt byggnadsbyråns uppfattning föreligger här ett nödläge, för vilket det

allmänna, som bidragit att stimulera den ifrågavarande byggnadsverksamheten,

ej kan helt undandraga sin hjälp. Vid bestämmandet av storleken av de för år

1920 och 1921 gällande statsbidragen förelåg ännu icke möjlighet att med säkerhet

bedöma omfattningen av det framtida prisfall, för vilket kompensation då

lämnades, och det är därför rätt naturligt, att denna kompensation tillmättes för

knapp. Det torde vara av intresse att här erinra, att svenska stadsförbundets

bostadsråd redan i sin framställning till Konungen den 13 december 1919 (Kungl.

Maj:ts proposition nr 314 till 1920 års riksdag sid. 86) beaktade detta förhållande

samt framhöll såsom principiellt riktigast, att det direkta bidraget från staten

icke borde slutligt fixeras förr än vid en senare tidpunkt, då en mera ekonomisk

hyresnivå vore uppnådd. Ehuru denna tanke då måste förkastas, huvudsakligen

på grund av de ovissa förbindelser, staten därigenom skulle ikläda sig, synes det

dock ej orimligt, att i enlighet med densamma en mindre efterreglering nu sker

med avseende på de statsbidrag, som utgått till de hårdast belastade byggnadsföretagarna.

Den lämpliga tidpunkten för en dylik reglering synes även föreligga,

sedan numera åtminstone sådan ekonomisk jämvikt å byggnadsmarknaden

uppnåtts, att statsbidrag för nya företag ej längre ansetts böra utgå.

Snar hjälp är emellertid av nöden. Erån flera håll hava klagomål försports,

att byggnadsföretagare, som under den dyraste tiden uppfört sina byggnader, numera

på grund av den sjunkande hyresnivån kommit i ekonomiska svårigheter.

Om hjälp ej erhölles, skulle därför många tvingas att lämna sina egna hem, i

vilka de nedlagt sina egna och ofta även sina närmaste anhörigas besparingar.

Med avseende på de ekonomiska möjligheterna för en ökning av vissa statsbidrag

vill byggnadsbyrån erinra, att, såsom ovan omförmälts, ännu omkring

3,200,000 kronor komma att återstå av de inflytande byggnadsskattemedlen. Dessutom

förefinnas besparingar å de under åren 1917—1921 anvisade statsbidragsmedlen

uppgående till omkring 88,000 kronor.

Angående grunden för det ökade statsbidragets bestämmande har från vissa

kommuner föreslagits, att fyllnad skulle lämnas utöver redan erhållet statsbidrag

upp till den enligt gällande bestämmelser fastställda maximigränsen av 15 % av

byggnadskostnaden. Till detta förslag har byggnadsbyrån icke kunnat ansluta

sig. De procenttal, med vilka statsbidrag hittills utlämnats, hava av byggnadsbyrån

så vitt möjligt rättvist avvägts med hänsyn till på varje ort gällande förhållanden,

varför ett ökande över lag av de procentuellt lägre statsbidragsbeloppen

till en gemensam nivå skulle innebära slopandet av en fördelningsprincip, som

förut befunnits rättvis och lämplig. I enlighet härmed bör även det extra statsbidraget

i stort sett ansluta sig till samma fördelningsgrund samt vid dess fördelning

huvudsaklig hänsyn tagas endast till byggnadskostnadernas fall och

gällande hyror å olika orter.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

Det extra statsbidraget torde, fortsätter byggnadsbyrån, med hänsyn

till storleken av de besparingar, som finnas tillgängliga, böra begränsas

till ett visst maximibelopp, förslagsvis högst 10 % av den verkliga byggnadskostnaden,

och kunna utgå även om endast lån men icke statsbidrag

förut erhållits. Givetvis skall vid den slutliga fördelningen av de extra

statsbidragen proportionen av bidragen regleras efter de å varje ort

rådande förhållandena. I genomsnitt torde det extra bidraget komma

att stanna vid det belopp, 7 % av byggnadskostnad^!, som av ett flertal

kommuner angivits såsom nödvändigt.

Det extra statsbidraget bör icke utbetalas till vederbörande byggnads

före t ägare utan användas till avbetalning av det för byggnadsföretaget

lämnade lånet ur bostadslånefonden. Byggnadsbyrån förutsätter,

att de belopp, som härigenom komma att tillföras statens bostadslånefond,

skola få användas för utlämnande av nya lån.

Extra statsbidrag torde vidare böra inskränkas till sådana med statsunderstöd

av 1920 eller 1921 års anslag uppförda byggnader, vilka i

huvudsak utförts under de båda nämnda åren och därvid drabbats av

byggnadskostnader, som avsevärt överstiga de numera å orten gällande.

Vid fördelningen av det extra statsbidraget bör, i enlighet med

vad ovan erinrats, hänsyn i all huvudsak tagas till byggnadskostnadernas

fall å varje ort samt företräde lämnas byggnadsföretagare, i den mån

de hårdast drabbats härav. Viss hänsyn till gällande hyresnivå samt

företagens möilighet att därigenom förräntas bör givetvis även tagas. I

båda dessa avseenden torde nödig kontroll kunna erhållas genom vederbörande

kommunala myndigheter. För byggnadsföretag, som tillhöra vederbörande

kommun, torde i regel extra statsbidrag ej behöva ifrågakomma.

Undantagsvis synes dock sådant bidrag böra kunna tilldelas hårt skattetyngda

kommuner, som under kristiden gjort mera betydande uppoffringar

för bostadsproduktionens befrämjande, för av kommunerna uppförda

byggnader.

Ansökningar om extra statsbidrag synas böra i ett sammanhang och

enligt enhetliga grunder prövas vid lämplig tidpunkt under loppet av

år 1923, sedan frågan kunnat underställas riksdagen och visshet angående

byggnadsskattemedlens disponibla belopp föreligger. Angående ansökningarna

och deras prövning torde särskild kungörelse böra utfärdas.

Mot byggnadsbyråns förslag i denna fråga har reservation anförts

av en av byråns extra ledamöter. Reservanten, som ej haft något att

erinra mot förslaget i och för sig, har ansett, att besparingarna å de omförmälda

reservationsanslagen skulle kunna bliva till större gagn för

bostadsproduktionen, om de användes såsom garantikapital vid bildande av

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departements.

chefen.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

en kassa, som hade till uppgift att bereda lån mot sekundär säkerhet i

bostadshus.

Det ligger i sakens natur, att byggnadsföretagen från den hårdaste

dyrtiden för närvarande måste vara ytterst svåra att finansiera till följd

av det prisfall, som inträtt på detta liksom på andra områden. Till belysande

av graden av de svårigheter, som i sådant hänseende måste förefinnas,

må endast nämnas, att byggnadskostnaderna, då de år 1921

nådde sin toppunkt, torde hava varit mellan tre och fyra gånger så höga

som före världskriget och att de numera torde hava sjunkit tillbaka till

inemot hälften mot vid toppunkten. Den avskrivning, som de lämnade

statsbidragen utan rånte- eller återbetalningsskyldighet kunna anses hava

inneburit, har uppgått högst till femton procent men i do flesta fall blott

till åtta procent av byggnadskostnaden. Den av byggnadsbyrån lämnade

redogörelsen visar också, att ifrågavarande byggnadsföretagare, som till

betydande del äro egnahemsbyggare i små ekonomiska villkor, i stor

utsträckning råkat i ekonomiska svårigheter och i många fall stå inför

hotet att behöva frånträda sina byggen, på vilka de offrat sina besparingar

och sin arbetskraft.

Det var under krisåren ett starkt samhällsintresse att få till stånd

nya bostäder. Om dessa uppförts direkt genom det allmännas försorg,

hade den stora förlust, som uppkommit genom byggnadernas värdeminskning,

drabbat det allmänna. Nu undvek man i stort sett direkt statlig

och kommunal byggnadsverksamhet, men lyckades i stället med lån och

statsbidrag uppmuntra den enskilda företagsamheten. Härigenom synes

mig det allmänna hava ådragit sig en viss förpliktelse att, i den mån

omständigheterna så medgiva, bistå dem, som genom statsunderstöden

erhållit möjlighet att bygga, men nu i följd av det oförutsett starka

prisfallet äro i fara att förlora sina fastigheter.

I detta sammanhang må framhållas, att de medel, som nu finnas

tillgängliga, nästan uteslutande influtit genom byggnadsskatten och att

denna av riksdagen beviljats i det uttryckligen angivna syftet att bereda

medel till bostadsproduktionens främjande. Om det under åren 1920

och 1921 varit möjligt att med någon säkerhet förutse den blivande utvecklingen

på byggnadsmarknaden, hade antagligen större statsbidrag

beviljats och de nu besparade medlen blivit konsumerade. Med hänsyn

härtill kunde man nästan säga, att de nu ifrågasatta åtgärderna avse

att, medan tid är, rätta ett begånget misstag, låt vara att detta på sin

tid var oundvikligt. Ännu torde nämligen de byggnadsföretagare, varom

fråga är, i allmänhet hava lyckats behålla äganderätten till sina fastig
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts ''proposition nr 62.

21

beter. Lämnas nu ytterligare statsunderstöd, kan, enligt vad byggnadsbyråns

utredning synes giva vid banden, den botande katastrofen avvärjas

för många bland dem.

Jag vill slutligen nämna, att från ett stort antal kommuner och enskilda

ingått enträgna förfrågningar och framställningar rörande tilläggsbidrag,

vilka nogsamt vittna både om byggnadsföretagarnas brydsamma

belägenhet och om de förhoppningar, som de fästa vid byggnadsbyråns

förslag.

Vid övervägande av nu anförda förhållanden har jag, utan att förbise

de krav på den strängaste sparsamhet med statens medel, som för

närvarande måste göra sig gällande, kommit till den uppfattningen, att

staten icke bör undandraga sig att inom den ram, som förefintliga besparingar

anvisa, bispringa de byggnad sföretagare, varom fråga är. Jag

får därför förorda, att åtgärder vidtagas för detta ändamål i huvudsaklig

överensstämmelse med vad byggnadsbyrån härutinnan föreslagit. De

särskilda understöd av statsmedel, som sålunda skulle utgå till vissa

tidigare byggnadsföretagare, torde lämpligen kunna benämnas extra statsbidrag.

De ännu odisponerade medlen av 1921 och 1922 års reservationsanslag

till statsbidrag utan rånte- eller återbetalningsskyldighet uppgå

enligt byggnadsbyråns förut återgivna beräkning till omkring 3,300,000

kronor, vilket belopp dock måste minskas med dels de 100,000 kronor,

som 1922 års riksdag ställt till Kungl. Maj:ts förfogande för angivna

ändamål, och dels ytterligare 10,000 kronor, som Kungl. Maj:t, på sätt jag

strax skall nämna, nyligen disponerat för utarbetande av byggnadsritningar.

Vad angår besparingarna å beviljade bidrag, har byggnadsbyrån

angivit dessa till ett sammanlagt belopp av omkring 90,000 kronor.

I detta belopp har byrån medräknat besparingar jämväl å de av 1917

—1919 års riksdagar under sjätte huvudtiteln anvisade anslagen till uppförande

av bostadshus med smålägenheter, vilka besparingar enligt 1922

års bostadsproposition (nr 228, sid. 19), som i denna de! lämnats utan

erinran av riksdagen, skulle få utgå på samma villkor som statsbidragen

utan rånte- eller återbetalningsskyldighet ur senare anvisade anslag.

Sammanlagt skulle alltså ungefär 3,280,000 kronor stå till förfogande.

Uteslutet är ju icke, att detta belopp kan komma att något ökas genom

uppkommande ytterligare besparingar.

Med anledning av en från riksräkenskapsverket nyligen inkommen

framställning, däri erinrats om nyss berörda uttalande i 1922 års bostadsproposition,

har Kungl. Maj:t tidigare i dag föreskrivit, att samtliga nu

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

omförmälda medel skola sammanföras under det för år 1922 beviljade reservationsanslaget

å 1,500,000 kronor. Denna Kungl. Maj :ts åtgärd synes

mig böra genom omnämnande i detta protokoll bringas till riksdagens

kännedom.

Jag ämnar strax föreslå, att av dessa medel dels ett belopp av 50,000

kronor avses för uppehållande av byggnadsbyråns verksamhet under

budgetåret 1923—1924, dels ock ett belopp av 10,000 kronor ställes till

ingenjörsvetenskapsakademiens förfogande. Under år 1923 torde ock,

liksom under nästföregående år, möjlighet böra finnas att i undantagsfall,

när synnerliga skäl därtill föranleda, bevilja statsbidrag för nya byggnadsföretag.

Vidare synes det välbetänkt, att även i övrigt medel reserveras

för kommande behov. Närmast tänker jag då på byggnadsbyråns

fortsatta verksamhet, men även för andra ändamål på bostadsfrågans

område kommer det sannolikt att erfordras medel, vilka, med

riksdagens medgivande, lämpligen kunna utgå av förevarande behållning.

Jag föreslår, att för dylika ändamål reserveras det belopp, varmed den

föreliggande behållningen överstiger 3,000,000 kronor. För beredande

av extra statsbidrag bör alltså enligt min mening få disponeras högst

3,000,000 kronor.

Vad angår villkoren för erhållande av extra statsbidrag ansluter jag

mig i allt väsentligt till vad byggnadsbyrån i sådant hänseende föreslagit.

Till erhållande av dylikt bidrag böra således ifrågakomma endast

ägare av byggnader, för vilkas uppförande lämnats lån ur statens bostadslånefond

enligt 1920 eller 1921 års kungörelse i ämnet, samt för vilka

byggnadstiden till huvudsaklig del infallit under nämnda år eller något

av dem och byggnadskostnaderna avsevärt överstigit de numera i orten

vanliga. De, som på grund av hittills gällande föreskrifter allenast

kunnat erhålla lån ur bostadslånefonden men icke statsbidrag utan ränteeller

återbetalningsskyldighet, skulle följaktligen ej av denna anledning

vara utestängda från möjligheten att få extra statsbidrag.

Det torde vidare i allmänhet böra gälla, att extra statsbidrag endast

utgår, om byggnaden fortfarande äges av den, som åtnjutit statsunderstöd

för dess uppförande. Undantag från denna regel kan dock vara

påkallat i vissa fall, exempelvis då byggnaden vid bodelning eller genom

arv övergått till den ursprunglige ägarens hustru eller barn.

I regel böra extra bidrag ej utgå för byggnader, tillhöriga kommun,

men i undantagsfall torde hårt skattetyngda kommuner, som under kristiden

gjort betydande uppoffringar för bostadsproduktionens främjande,

kunna ifrågakomma till erhållande av extra bidrag för av dem med

statsunderstöd uppförda bostadshus.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

Det extra bidraget får icke överstiga tio procent av byggnadskostnaden,

och torde härjämte ett maximum av 3,000 kronor för lägenhet

böra fastställas.

I enlighet med byggnadsbyråns förslag bör gälla, att det extra bidraget

skall användas till omedelbar inbetalning av motsvarande belopp

å det lån, som erhållits ur statens bostadslånefond. Lika med byggnadsbyrån

lorutsätter jag också, att sålunda till bostadslånefonden återflytande

medel skola få utlämnas såsom nya lån.

Samtliga ansökningar om extra statsbidrag böra prövas i ett sammanhang

å lämplig tid under år 1923.

I övrigt synas hittills gällande föreskrifter angående statsbidrag

utan rånte- eller återbetalningsskyldighet i tillämpliga delar böra gälla

med avseende å extra statsbidrag.

Statens byggnadsbyrå, för vilken Kungl. Maj:t den 26 september

1921 meddelat instruktion (sv. förf.-saml. nr 560), har under år 1922

bedrivit sin verksamhet efter i huvudsak samma riktlinjer som tidigare.

Några förändringar i byråns organisation hava ej vidtagits under året.

Byråns granskande och rådgivande verksamhet beträffande insända byggnadsritningar

har blivit mera omfattande än förut.

Byrån har i sin skrivelse den 4 november 1922 lämnat en redogörelse

beträffande kostnaderna för verksamheten under året intill nämnda

dag. Efter att hava erinrat, att Kungl. Maj:t genom beslut den 26

september 1921 ställt ett belopp av 45,000 kronor till byråns förfogande

för 1922 års verksamhet samt den 4 april 1922 ytterligare 10,000 kronor

för samma ändamål i samband med bemyndigande för byrån att låta

utarbeta vissa typritningar till egnahem, anför byrån följande.

Samtliga kostnader för byråns verksamhet liava uppgått till:

Arvoden åt ledamöter, sekreterare och biträden........................... kronor 24,985: 56

Tryckningskostnader för blanketter m. m......................................" » 352: —

Postporto ...................................................................................... » 690: 09

Telefonavgift........................................................................... » 345:20

Hyra jämte värme, belysning och städning ................................. » 2,840: —

Skrivmateriel ........................................................................ » 235:04

Arvoden för granskning av ritningar .................. » 9,955:12

Övriga utgifter...................................... »_312:15

kronor 39,715:16

Statens

byggnads
byrä.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

Härtill komma kostnaderna för utarbetandet och mång
-

faldigandet av förenämnda typritningar:

Arkitektarvode................................................................................... kronor 4,934: 50

Tryckningskostnader ........................................................................ » 5,665: —

Kopiering av ritningar för försäljning............................................ » 1,149: 84

Övriga utgifter ................................................................................ » 168:49

kronor 11,917: 83

Härifrån avgår det genom försäljning av typritningar hittills

influtna belopp ................................................................................. » 5,740:20

och utgör alltså kostnaden för byggnadsbyråns verksamhet under

tiden januari—oktober 1922..................................................... kronor 45,892: 79

Av för innevarande år anvisade belopp 55,000 kronor återstå således 9,107: 21

kronor, vilket belopp, såvitt nu kan bedömas, torde bliva tillräckligt för bestridande

av kostnaderna för byråns verksamhet under återstående del av året.

I proposition nr 228 till innevarande års riksdag förutsatte departementschefen

möjligheten av att för första halvåret 1923 ett något högre belopp än

hälften av det som för år 1922 ställts till förfogande, dock högst 25,000 kronor,

kunde bliva erforderligt.

Byggnadsbyrån har funnit, att för budgetåret 1923 — 1924 för bestridande

av kostnaderna för byråns verksamhet torde komma att erfordras

högst 50,000 kronor.

Vad angår ovan omförmälda belopp av 10,000 kronor, som ställts

till förfogande i samband med bemyndigande för byrån att låta utarbeta

vissa typritningar till egnahemsbyggnader, får jag hänvisa till 1922 års

bostadsproposition (nr 228 sid. 20 och 21).

I skrivelse den 18 november 1922 inkom byggnadsbyrån med

anhållan, att byrån måtte bemyndigas utarbeta typritningar till vissa

tvåfamiljshus och att i samband därmed ytterligare 10,000 kronor måtte

ställas till förfogande. Därvid anförde byggnadsbyrån bland annat följande:

Typritningar, om vilkas utarbetande bemyndigande lämnades den 4 april

1922, förelågo färdiga i en tryckt volym redan samma vår. Priset för denna volym

är 5 kronor. Enstaka ritningar tillhandahållas för ett pris av 2 kronor per styck.

Efter samråd med statens egnahemsinspektör har byrån låtit utföra kopior i s. k.

rokotryck av vissa ritningar, vilka till ett pris av 25 öre per styck tillhandahållas

egnahemsnämnderna.

Samlingsvolymen trycktes i en upplaga av 2,000 exemplar. Vid tiden för

avlåtande av byråns skrivelse hade härav försålts omkring 1,200 ex., varjämte

120 ex. till något reducerat pris inköpts av jordbruksdepartementet för att utlämnas

till egnahemsnämnderna. Efter avdrag av vissa exemplar, som gratis

ställts till förfogande för ämbetsverk, bibliotek, vissa tidningar m. fl., återstode

ungefär 500 ex., som beräknades komma att försäljas under år 1923. Av kopior

till enstaka hus hade försålts 1,660 ex.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62. 25

Nu berörda ritningar avsågo att tillgodose det mest trängande behovet av

ritningar till mindre egnahem. Emellertid förelåge utan tvivel ett starkt behov

av ritningar till något större tvåfamilj sims — lägenheter intill fyra rum och kök —

och hade stadsarkitekten Sigurd Westliolm, som lett arbetet med utarbetandet av

1922 års typritningar, nu framlagt en plan för utarbetande av ritningar jämväl

till sådana hus. Publiceringen syntes höra ske på samma sätt som år 1922, och

kostnaderna för det hela beräknades komma att uppgå till ungefär lika stort belopp

som för motsvarande arbete under nämnda år.

Genom beslut den 30 december 1922 ställde Kungl. Maj:t till byggnadsbyråns

förfogande det sökta beloppet, 10,000 kronor, att utgå av 1922

års reservationsanslag till statsbidrag, vilket beslut synes mig böra genom

omnämnande i detta protokoll bringas till riksdagens kännedom.

Med avseende å byggnadsbyråns organisation kan fortfarande konstateras,

att densamma är ändamålsenlig och fungerat på ett i allo tillfredsställande

sätt. Jag bar därför i denna del icke någon ändring att föreslå.

Vad angår kostnaderna för byråns verksamhet under budgetåret

1923 — 1924 kunde måhända synas, att den av mig föreslagna nedsättningen

av det belopp, som enligt byråns framställning skulle tillföras

statens bostadslånefond för år 1923, borde föranleda en minskning av

dessa kostnader, vilka byrån i anslutning till beräkningarna rörande

första halvåret 1923 uppskattat till högst 50,000 kronor. Emellertid

må erinras, att byrån har att taga befattning med en del ärenden

rörande statsunderstödda byggnadsföretag under lång tid, efter det

understöden beviljats. Antalet ärenden ökas sålunda, i samma mån som

det totala beloppet av de beviljade understöden växer. Härtill kommer,

att ett bifall till förslaget om extra statsbidrag måste medföra ett lika

omfattande som krävande arbete för byrån. Jag anser mig därför böra,

lika med byggnadsbyrån, beräkna kostnaderna för byråns verksamhet

under budgetåret 1923—1924 till högst 50,000 kronor.

Medel till förevarande ändamål hava, såsom nämnts, hittills utgått

av vederbörande anslag till statsbidrag. Någon ändring härutinnan

synes ej böra ifrågakomma, varför nu ifrågavarande belopp torde få

utgå ur det för år 1922 till statsbidrag anvisade reservationsanslaget å

1,500,000 kronor.

Med anledning av framställning från Kungl. Maj:t har riksdagen

för utförande genom ingenjörsvetenskapsakademien av vissa teknisktvetenskapliga

undersökningar på byggnadsområdet för vart och ett av

åren 1920, 1921 och 1922 samt för första halvåret 1923 anvisat särskilda

anslag å 50,000, -75,000, 85,000 samt 50,000 eller tillhopa 260,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 48 käft. (Nr 62.) m 23 4

Departements
chefen.

Teknisktvetenskapliga

undersökningar

på byggnadsområdet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.is proposition nr 62.

Ingenjör 8“

vetenskapsakademien.

Byggnads
styrelsen.

Departements
chefen.

Akademien har i skrivelse den 8 september 1922 framlagt en plan

för fortsatta dylika undersökningar och anhållit, att för ändamålet ett

belopp av 75,000 kronor måtte ställas till förfogande för budgetåret

1923—1924.

över akademiens framställning har byggnadsstyrelsen den 28 september

1922 avgivit infordrat utlåtande och däri tillstyrkt bifall till

framställningen.

När frågan om anslag till omförmälda undersökningar för första halvåret

1923 behandlades i 1922 års bostadsproposition (nr 228, sid. 28), antyddes

möjligheten, att ytterligare medel utöver det för nämnda halvår ifrågasatta

anslaget på grund av den statsfinansiella situationen icke komme

att beviljas, varför det planerade arbetet syntes böra läggas så, att

slutgiltiga resultat kunde framgå redan av undersökningarna under

nämnda halvår. Då medlen sedermera av Kungl. Maj:t ställdes till

akademiens förfogande, lämnades också en föreskrift i sådan riktning.

Med fullt erkännande av den stora betydelse, dylika undersökningar

äga för bostadsfrågan, får jag dock erinra därom, att de uppenbarligen

främst åsyfta resultat på lång sikt, medan deras omedelbara betydelse

för den praktiska byggnadsverksamheten är jämförelsevis mindre. Fortsättandet

av dessa undersökningar synes mig därför under den nu rådande

statsfinansiella situationen kunna tills vidare anstå. Då det emellertid

enligt under hand inhämtade upplysningar vore av värde, att akademien

även efter den 1 juli 1923 kunde disponera medel för vissa avslutningsarbeten,

synes för sådant ändamål ett belopp av 10,000 kronor böra

ställas till förfogande. Beloppet torde i likhet med motsvarande understöd

för första hälften av år 1923 böra få utgå av tillgängliga statsbidragsmedel.

Under åberopande av vad i det föregående anförts, får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

Do) att för ökning av statens bostadslånefond må såsom

lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel disponeras för år

1923 ett belopp av 5,000,000 kronor;

2: o) att räntan för lån ur bostadslånefonden må för tiden

från och med den 1 januari 1923 tillsvidare utgå efter fyra

procent;

3:o) att av det på extra stat för 1922 under femte huvudtiteln

till statsbidrag åt kommuner med flera för uppförande av

vissa bostadsbyggnader anvisade reservationsanslaget jämte där
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

27

under omförda besparingar ett belopp av högst 3,000,000 kronor

må användas för beredande av extra statsbidrag i huvudsaklig

överensstämmelse med de av mig angivna grunderna; samt

4:o) att av nyssnämnda reservationsanslag och besparingar

ett belopp av 10,000 kronor må ställas till ingenjörsvetenskapsakademiens

förfogande för slutförande av vissa tekniskt-vetenskapliga

undersökningar på byggnadsområdet.

Statsrådet Linders, med vilken statsrådet Olsson instämmer, anför

följande:

»I fråga om extra bidrag åt vissa tidigare byggnadsföretagare kan

jag ej biträda föredragande departementschefens hemställan. De byggnadsföretagare

det här gäller ha redan fått sig tillerkänd statssubvention

just på den grund, att de skulle påtaga sig byggnadsrisken under högkonjunktur.

Ytterst vanskligt blir det att i varje särskilt fall tillmäta

nytt statsbidrag. För olika byggnadsföretagare under ett och samma

år ha kostnaderna växlat betydligt.

Skulle emellertid ytterligare statssubvention beredas dem, som förlorat

kapitalvärden genom konjunkturfall, så för detta med sig allvarliga

konsekvenser genom statens förpliktelser i andra fall såsom ifråga

om liknande bidrag till de egnahemsbyggare under samma tid, vilka

erhållit lån ur statens egnahemslånefond, samt ifråga om nedsättning av

de arrendeavgifter för publik jord, som bestämts under högkonjunkturen.

Endera av dessa frågor bör icke avgöras utan samtidigt ståndpunktstagande

till de andra.

Vid sådant förhållande kan jag icke tillstyrka föredragande departementschefens

hemställan i punkt 3:o).x>

Statsrådets övriga ledamöter instämma med föredragande departementschefen.

Vad föredragande departementschefen hemställt

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:176 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen m. in. jämte två i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten