Sök i Ratio Lex

Angående Sveriges deltagande i garantien för ett för Österrikes återuppbyggande avsett internationellt lån

1923-02-16 · 33 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:86, Angående Sveriges deltagande i garantien för ett för Österrikes återuppbyggande avsett internationellt lån

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: ta proposition nr Sfi.

1

Nr 86.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående Sveriges deltagande

i garantien för ett för Österrikes återuppbyggande

avsett internationellt lån; given Stockholms slott den 16

februari 1923.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

utrikesdepartementsärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härigenom

föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

__Rf. Branting.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 16 februari 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter och Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet

anför statsmininistern och ministern för utrikes ärendena:

»Österrikes ekonomiska och finansiella återuppbyggande har sedan

länge framstått såsom ett av de internationella problem, vilkas snara

Bihang till riksdagms protokoll 1923. 1 saml. 66 höft. (AV 86). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:t» proposition nr 86.

lösning icke kan uppskjutas utan att allvarliga hinder resas för en

eftersträvad stabilisering av förhållandena i Central- och Öst-Europa.

Jämsides med den hjälpverksamhet av mera filantropisk art, som från

olika sidor, ej minst från svensk, utövats för lindrande av det österrikiska

folkets betryckta läge, hava ock allvarliga ansträngningar gjorts att

med ekonomiskt bärkraftigare staters bistånd för Österrike skapa de förutsättningar

av företrädesvis ekonomisk och finansiell art, utan vilka det

österrikiska folket ej kunde förväntas bliva i stånd att framgångsrikt

fullfölja arbetet på landets återuppbyggande.

För avhjälpande av det nödläge, vari åtskilliga av de av världskriget

hårdast drabbade länderna råkat, framlades å en konferens i Köpenhamn

i mars månad 1920 mellan representanter för de skandinaviska

länderna samt Storbritannien och Nordamerikas Förenta Stater en plan

till samfälld hjälpaktion från de allierade och neutrala makterna, avseende

leverans på kredit till vissa länder, bl. a. Österrike, av varor, av vilka

dessa länder voro i trängande behov. Enligt ifrågavarande plan skulle

de förbindelser, som av Österrike utfärdades såsom likvid för eventuellt

levererade varor, medföra förmånsrätt till betalning ur österrikiska

statens tillgångar och inkomster samt prioritet framför de skadeståndsfordringar,

om vilka stadgades i det i S:t Germain ingångna fredsfördraget

eller i till detsamma hörande fördrag och överenskommelser.

Frågan behandlades ytterligare å en internationell konferens i Paris

under april månad samma år, vid vilken konferens Sverige jämväl var

representerat.

Det belopp å 10 millioner kronor, som i anslutning härtill av riksdagen

anvisats för beredande av varukredit åt ifrågavarande länder, har

emellertid ej för Österrikes vidkommande tagits i anspråk, då sagda land

företrädesvis haft behov av livsmedel och för import härav i första hand

hänvänt sig till andra kreditgivande länder, därifrån sådana varor lättare

och på förmånligare villkor kunnat erhållas.

Denna första internationella hjälpaktion till förmån för Österrike

avsåg i huvudsak att möta detta lands mest trängande behov. Det framstod

emellertid snart såsom uppenbart, att för Österrikes ekonomiska och

finansiella återställande åtgärder av betydligt mera omfattande natur vore

erforderliga, vilkas genomförande i första hand ankomme på Österrike

självt, men även påfordrade hjälp från andra makters sida, närmast i

form av ett internationellt lån.

Enligt den plan, som framlades vid Nationernas förbunds finanskommittés

förhandlingar i London den 23 maj—2 juni 1921, kunde ett

sådant lån emellertid ej åvägabringas med mindre vissa österrikiska stats
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:U proposition nr 86.

3

tillgångar och statsinkomster ställdes såsom säkerhet för detsamma. Därför

vore emellertid nödvändigt, att de stater, som för skadeståndsfordringar

eller hjälpkrediter redan fått sig tillförsäkrad panträtt i dessa tillgångar,

dels förpliktade sig att icke före den 1 juni 1941 framställa

något krav på betalning för dessa sina fordringar, dels ock medgåve, att

de ekonomiska förbindelser, som Österrike med tillstånd av en internationell

kontrollkommission kunde komma att ingå före den 1 juni 1926,

skulle hava företrädesrätt till betalning ur Österrikes tillgångar och inkomster

framför dessa fordringar.

Kungl. Maj:t förklarade sig den 19 augusti 1921, med hänsyn till

föreliggande omständigheter, beredd att under angivna förutsättningar

för Sveriges del avgiva utfästelse i sådant avseende.

Under den tidrymd, som förflöt, innan liknande förbindelser hunnit

utverkas från samtliga i saken intresserade makter, förvärrades emellertid

det ekonomiska läget i Österrike i synnerligen oroväckande grad, och en

katastrof syntes vara nära förestående. De belopp, som av vissa stater

under 1922 förskotterades Österrike i dess svåra nödläge, visade sig otillräckliga

för en konsolidering av dess finansiella ställning, och under det

att år 1921 möjlighet torde förelegat att uppbringa ett internationellt lån

med Österrikes statstillgångar och inkomster såsom säkerheter, ansågos

dessa säkerheter ej längre tillfyllest.

Det var under sådana förhållanden, som den i London i augusti

månad 1922 församlade konferensen av de allierade huvudmakterna beslöt

anmoda Nationernas förbunds råd att göra den österrikiska frågan till

föremål för undersökning. Rådet uppdrog med anledning härav åt förbundets

finanskommitté att avgiva rapport rörande problemets finansiella

sida samt tillsatte för frågans vidare behandling en underkommitté av

fem personer, bestående av representanter för Frankrike, Italien, Storbritannien,

Tjeckoslovakiet och Österrike.

Resultatet av underkommitténs och finanskommitténs arbete föreligger

i ett omfattande program för Österrikes ekonomiska och finansiella

återuppbyggande, som fastställts i en av Nationernas förbunds råd

godkänd överenskommelse, innefattad i trenne den 4 oktober 1922 i

Geneve dagtecknade protokoll jämte bilagor, av vilka tvenne protokoll

undertecknats av representanter för Frankrike, Italien, Storbritannien,

Tjeckoslovakiet och Österrike och ett ensamt av Österrikes representant.

Ifrågavarande handlingar torde i svensk översättning få såsom

bilagor fogas till detta protokoll.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:Is proposition nr Sb".

Enligt den del av den i Geneve träffade överenskommelsen, som

innehålles i det andra av nämnda protokoll, må Österrike, under den

däri angivna garanti, upplägga ett internationellt lån å sammanlagt högst

650 millioner österrikiska guldkronor, avsett att täcka dels Österrikes till

520 millioner guldkronor uppskattade budgetära brist under de båda år,

söm enligt Nationernas förbunds finanskommittés det tredje av protokollen

bilagda betänkande förväntas åtgå för de österrikiska statsfinansernas

återställande, dels ock vissa av brittiska, franska, italienska och

tjeckoslovakiska regeringarna lämnade förskott å sammanlagt 130 millioner

guldkronor.

Såsom realsäkerhet för förräntning och amortering av detta lån,

vartill av finanskommittén beräknats ett årligt belopp ej överstigande 70

millioner österrikiska guldkronor, pantförskrivas genom det tredje av förutnämnda

protokoll de österrikiska tullinkomsterna samt avkastningen av det

österrikiska tobaksmonopolet, vilka säkerheter enligt sagda kommittés

mening, under förutsättning att det av densamma för Österrike utarbetade

reformprogrammet genomföres, kunna anses vara för ändamålet tillräckliga

och för övrigt, därest så visar sig nödvändigt, skola tillökas med andra panter.

Lånet skall emellertid därjämte garanteras av främmande makter,

för vilka Österrikes återupphjkipande är av intresse. För de 130 millioner

guldkronor, som avsetts till täckande av tidigare gjorda förskott,

hava de stater som lämnat dessa, nämligen Frankrike, Italien, Storbritannien

och Tj eckoslovakiet, åtagit sig full garanti. Vad däremot beträffar

återstoden av lånesumman, 520 millioner guldkronor, hava nämnda stater

vardera iklätt sig garanti intill 20 %, under det att garantien för amortering

och ränta av återstående 20 % beräknats skola övertagas av andra stater.

I protokollet rörande här ifrågavarande lån hava även intagits bestämmelser

om tillsättande av en kontrollkommission, bestående av representanter

för de garanterande makterna, vilka skola hava en röst för

varje av lånet garanterad procent eller del därav. Denna kommissions

godkännande skall inhämtas beträffande sättet för garantiens tillämpning,

lånevillkoren, emissionskursen, räntefoten, amorteringen, emissionskostnaderna,

storleken av för räntebetalning och amortering erforderliga belopp,

villkoren för respektive regeringars förskott, i händelse deras garantier

skulle tagas i anspråk, ävensom sättet för återbetalningen av dessa

förskott m. m. Kommissionen skal] därjämte äga rätt att infordra upplyéningar,

respektive framställa förslag rörande de pantförskrivna statsinkomsternas

förvaltning, liksom överhuvud rörande det finansiella reformprogrammets

utarbetande och genomförande, varjämte dess godkännande

skall inhämtas beträffande vissa viktigare förvaltningsåtgärder, som kunna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr Htj.

5

öva inflytande å avkastningen av de förpantade statsinkomsterna, såsom

tariffändringar, som kunna medföra inkomstminskning, och förslag rörande

koncessioner å eller bortförpaktande av sagda statsinkomster. Skulle

desamma visa sig otillräckliga för lånets förräntning och amortering, äger

kommissionen påfordra anvisande av andra inkomster för sådant ändamål.

I Genéveöverenskommelsen ingå vidare — förutom en såsom protokoll

I betecknad deklaration rörande Österrikes politiska oberoende,

territoriella integritet och suveränitet — eu i det tredje protokollet gjord

utfästelse från österrikiska regeringens sida att vidtaga eller underkasta sig

vissa åtgärder, vilka avse att i enlighet med den reformplan, som uppdragi

ts i det protokollet bilagda av Nationernas förbunds finanskommitté

avgivna betänkande, inom två år åvägabringa stabilitet i den österrikiska

budgeten.

Österrike förbinder sig vidare i sagda protokoll att i samarbete

antingen med en provisorisk delegation från Nationernas förbunds råd

eller en av rådet tillsatt och inför detsamma ansvarig generalkommissarie

— med uppgift och befogenhet att övervaka det ovan nämnda reformprogrammets

genomförande, särskilt de för det internationella lånet

ställda säkerheterna och deras förvaltning och de genom detsamma influtna

medlens användning — i enlighet med de av finanskommittén uppdragna

grundlinjer närmare utforma detta reformprogram samt därefter

inhämta det österrikiska parlamentets godkännande av detsamma.

För parlamentet skall vidare omedelbart framläggas ett lagförslag, enligt

vilket varje österrikisk regering bemyndigas att, utan inhämtande av parlamentets

samtycke i de särskilda fallen, under två år inom det fastställda

reformprogrammets gränser vidtaga alla åtgärder, som visa sig nödvändiga

för att inom sagda tidsperiod genomföra jämvikt i statsbudgeten.

Av övriga i tredje Genéveprotokollet upptagna bestämmelser må

framhållas den förpliktelse, som österrikiska regeringen ikläder sig, att

dels avstå från rätten såväl att utsläppa pappersmynt som att underhandla

om eller avsluta lån annat än i överensstämmelse med ovan omförmälda

program och med generalkommissariens bemyndigande eller, där

sådant skulle visa sig nödvändigt, med dennes och kontrollkommitténs

samtycke, dels ock hos parlamentet begära nödvändiga ändringar i enlighet

med finanskommitténs betänkande beträffande stadgarna för den planerade

österrikiska emissionsbanken.

I enlighet med de sålunda åtagna förpliktelserna har österrikiska

regeringen underställt parlamentet ett antal lagförslag, vilka även av

detsamma med vissa jämkningar antagits.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. ■ May.ts ■proposition nr tf6.

I eu av dessa lagar (återuppbyggnadslagen) har i detalj utformats

en omfattande plan för statsförvaltningens reformering, åsyftande genomförande

av en avsevärd minskning av statsutgifterna, varjämte vägar

däri anvisas för åstadkommande av ökade statsinkomster, allt i syfte

att möjliggöra jämvikt i statsbudgeten inom den föreskrivna tvåårsperioden.

I förstnämnda hänseende inrymmer lagen bland annat i fråga om

statens affärsdrivande verksamhet bestämmelser gående ut på avsevärd

minskning av antalet anställd personal och företagens affärsmässiga drift,

I fråga om kommunikationsverken understrykes särskilt nödvändigheten

av tariffernas höjande till sådana satser, att företagen i fråga bliva

ekonomiskt bärande i stället för att såsom hittills uppvisa stora driftunderskott.

I fråga om den egentliga statsförvaltningen innehåller lagen föreskrifter

om betydande personalindragningar, minskning av antalet ministerier

och ämbetsverk, upphörande av viss statsverksamhet, som ej kan

anses vara av nödvändig karaktär, förvaltningens förenkling o. s. v.

Avsevärda besparingar påräknas även kunna åstadkommas genom

att i viss utsträckning successivt indraga statens bidrag till de kommunala

organen samt genom sammanslagning av mindre kommuner till

större förvaltningsenheter och genomförande beträffande den lokala förvaltningen

av förenklingar och inskränkningar, motsvarande de för den

centrala förvaltningen föreskrivna.

Ökade statsinkomster beräknas i första hand kunna erhållas genom

förhöjning av tullavgifterna samt priserna å statsmonopolprodukter, konsumtionsavgifter

å bland annat brännvin, vin, Öl, mineralvatten och

socker, omsättningsskatter, stämpelavgifter och direkta skatter.

Enligt en annan lag tillskapas ett utomordentligt kabinettsråd,

sammansatt av förbundskanslern, vice-kanslern, övriga förbundsministrar

samt 26 av nationalrådet bland parlamentets ledamöter valda statsråd,

med uppdrag att till den 31 december 1923 uti i lagen närmare angivna

avseenden utan inhämtande av parlamentets samtycke vidtaga de uti

det tredje Genéveprotokollet avsedda och i återuppbyggnadslagen närmare

utformade åtgärder ävensom företaga de modifikationer och förändringar

i det sålunda fastställda programmet, som må befinnas nödvändiga.

Utöver vad ovan anförts ifråga om de åtgärder, som från Österrikes

sida vidtagits för genomförande av det utarbetade reformprogrammet,

torde här böra meddelas följande uppgifter härom såväl som om

läget i Österrike intill den 15 januari, hämtade från de rapporter, som

avgivits dels av en till Wien av Nationernas förbunds råd utsänd pro
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj:ts proposition nr fiff.

7

visorisk delegation, dels oek av den av rådet tillsatte generalkommissarien,

förre borgmästaren i Rotterdam, dr. Zimmerman.

I enlighet med Nationernas förbunds finanskommittés rekommendationer

hava vissa ändringar vidtagits i den i juli månad 1922 av

österrikiska parlamentet antagna lagen rörande skapandet av en fristående

sedelutgivande bank, varjämte statuter för banken antagits i tillfredsställande

form. Bankens kapital, 30 millioner guldkronor, har fulltecknats

och banken trätt i verksamhet den 2 januari. Österrikiska

kronans inflation har avstannat, i det att dollarnoteringen, som den 25

augusti 1922 var 75 000 papperskronor, den 15 december utgjorde 70 750

kronor. För första gången sedan vapenstilleståndet hava levnadskostnaderna

att uppvisa nedgång, i det prisindex i oktober sjunkit med 8 %, i

november med 6 % och i december med 3 %; en obetydlig höjning i januari

kan återföras till särskilda orsaker. Insättningarna i banker och sparkassor

hava på tre månader ökats med över 500 %, trots den avstannade

inflationen. I december månad växte desamma med cirka 26 milliarder

österrikiska papperskronor. Tillgången på utländska valutor har ökats från

730 000 pund sterling den 15 november till 2 850 000 den 15 december.

Ifråga om de österrikiska statsfinansernas ställning vid årsskiftet är

att anteckna, att det för täckande av budgetbristen intill den 31 december

erforderliga beloppet, som av Nationernas förbunds finanskommitté

beräknats till 120 å 160 millioner guldkronor, i verkligheten stannat vid

cirka 50 millioner guldkronor, som till sin huvudsakliga del täckts med

inom landet upplånade medel. Att bristen kunnat hållas vid detta belopp,

beror emellertid väsentligen därpå, att regeringen, längre än som ursprungligen

avsetts, anlitat sedelpressen, vilket dock ej medfört någon

ytterligare inflation av den österrikiska valutau.

Ett antal brådskande reformer av fiskalisk karaktär hava genomförts.

Järnvägs- och posttarifferna hava sålunda avsevärt höjts i oktober

månad, men täcka dock ännu ej, särskilt för järnvägarnas vidkommande,

ens tillnärmelsevis driftkostnaderna.

Det administrativa reformarbetet synes däremot ännu ej hava i större

omfattning hunnit igångsättas, ehuru likvisst även därutinnan en del åtgärder

vidtagits. I enlighet med den av provisoriska delegationen och österrikiska

regeringen utarbetade planen om reducering av statstjänarnas antal

med 100,000 hava sålunda intill den 13 januari 25,494 personer avskedats.

Den för utövande av generalkommissariens funktioner erforderliga

organisationen har i huvudsakliga delar genomförts. Från och med den

9 december insättes sålunda bruttoavkastningen av tullar och tobaksmonopol

på särskild bankräkning under generalkommissariens kontroll.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Knuffl. Maj:ts proposition nr 86.

Intill den 6 januari hava härå redovisats tullmedel till ett belopp av

43 milliarder och på tobaksmonopolet influtit 79 milliarder, allt papperskronor.

Av dessa tillgångar skola, innan österrikiska regeringen därav

erhåller några medel till sitt förfogande, bestridas nödvändiga utgifter

för betalning av ränta och amortering å lånemedel. Å lån inflytande

belopp föras likaledes å särskild räkning under generalkommissariens

kontroll, och hava å densamma för statsutgifternas bestridande frigivits

vissa belopp efter prövning av regeringens finansiella behov.

Frågan om Österrikes ekonomiska och finansiella rekonstruktion

har senast varit föremål för Nationernas förbunds uppmärksamhet vid

rådets sammanträde den 1 innevarande månad. Den därvid förda diskussionen

präglades av en bestämd tillförsikt i fråga om utsikterna att

genomföra det österrikiska reformprogrammet och åvägabringa den därför

erforderliga internationella krediten.

Denna tillförsikt kommer även till uttryck i de vid mötet antagna

resolutionerna. Rådet uttalar sålunda sitt erkännande av de betydande

resultat i fråga om reformprogrammets genomförande, som redan uppnåtts,

och konstaterar med tillfredsställelse det samarbete, som härutinnan

ägt rum mellan Österrikes regering och folk. Den förbättring i läget,

som redan inträtt, anses av rådet vara ägnad att befästa övertygelsen

om att Genéve-programmet berättigar till att med förtroende emotse

Österrikes definitiva tillfrisknande, under förutsättning, att regeringen

även i fortsättningen lägger i dagen fast beslutsamhet och hos folket

finner det erforderliga stödet. Rådet framhåller vikten av att regeringen,

understödd av folket och i samverkan med generalkommissarien, med

det snaraste och fullständigt i praktiken omsätter de åtgärder och reformer,

som förutses i Genéve-protokollen, och vilka uteslutande dikteras

av en önskan att i första hand tillvarataga Österrikes berättigade intressen

och återställa dess välstånd. Rådet understryker även betydelsen av,

att Österrikes ekonomiska förbindelser med utlandet snarast möjligt bliva

traktatmässigt ordnade medelst handelsfördrag med främmande makter.

Genom härvarande brittiska och franska ministrar mottog Kungl.

Maj:t under sistlidne november månad en anmodan att deltaga i

garantien för amortering och förräntning av de 20 % av 520 millioner guldkronor,

som, enligt vad ovan anförts, beräknats skola övertagas av makter,

som utöver de ursprungliga undertecknarne kunde komma att ansluta

sig till Genéve-protokollen. Med anledning härav bemyndigades jag av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

Kungl. Maj:t den 8 sistlidne december att lämna brittiska, och franska

regeringarna det svar, att svenska regeringen vore benägen att, under

förutsättning av riksdagens samtycke, intill ett belopp av 2 1h % deltaga

i garantien för 520 millioner österrikiska guldkronor av sagda lån, därest

även Danmark och Norge deltoge i nämnda garanti och den garanti ä

500,000 pund sterling, som tidigare av Sverige ställts i utsikt för ett

internationellt finansinstitut för Europas ekonomiska återuppbyggande

(The International Corporation), frigjordes för att ingå i Sveriges garanti

av här avsedda lån.

Efter eu förnyad framställning från engelska regeringens sida har

Kungl. Maj:t sedermera genom beslut den 26 nästlidne januari funnit

lämpligt att i så måtto företaga en jämkning i förutsättningarna för det

i utsikt ställda svenska deltagandet i lånets garanterande, att ovan angivna

förbehåll om norsk anslutning till detsamma frånträtts.

Även Nationernas förbunds råd har den 2 innevarande månad i

skrivelse till svenska regeringen uttalat en förhoppning, att Sverige snarast

möjligt måtte fatta definitivt beslut om deltagande i lånegarantien.

Framställning om deltagande i lånets garanterande har även riktats

till övriga under världskriget neutrala europeiska stater samt Belgien.

Av de sålunda tillfrågade staterna hava hittills Spanien och Belgien anmält

sitt deltagande i garantien med respektive 5 och 2 V2 °/°. Schweiz

har å sin sida till Österrikes återuppbyggande anslagit ett belopp av 20

millioner guldkronor, vilket dock på grund av beslutets form ej ansetts

böra inbegripas i garantien. Av totalbeloppet, 520 millioner österrikiska

guldkronor, skulle följaktligen återstå ogaranterade 12 Va %, vilka förväntas

skola övertagas av de nordiska länderna och Nederländerna,

varjämte Belgien förmodas eventuellt komma att höja sin andel i garantien.

Då jag nu i anslutning till ovan omförmälda beslut går att föreslå

Kungl. Maj:t att i ärendet avlåta framställning till riksdagen, torde en

redogörelse för de synpunkter, som för Kungl. Maj:t varit vägledande

vid ställningstagandet till frågan om Sveriges deltagande i garantien för

lånet, vara på sin plats.

Såsom jag vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 8 sistlidne

december tillåtit mig erinra, kunna givetvis under nuvarande ekonomiska

förhållanden betänkligheter hysas mot ett åtagande av här ifrågavarande

art. Likaledes kunna farhågor ej utan vidare avvisas, att

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 66 käft. (Nr 86.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

den ekonomiska utvecklingen i Tyskland kan komma att ofördelaktigt

påverka effektiviteten av de för Österrikes upphjälpande avsedda åtgärderna

eller i övrigt medföra konsekvenser, ägnade att mana till

betänksamhet mot ett deltagande däri.

Å andra sidan synes det, som om Sverige, med hänsyn till angelägenheten

av att arbetet på Centraleuropas ekonomiska återställande på

allvar igångsättes, svårligen kunde eller borde av de betänkligheter, som

ovan angivits, undandraga sig att medverka i den internationella aktion

för Österrikes återuppbyggande, som nu efter omsorgsfull utredning och

planläggning genom Nationernas förbund igångsatts och som redan vunnit

eller med stor sannolikhet torde komma att vinna anslutning från

andra under kriget neutrala staters sida.

Såvitt nu kan bedömas, synes en medverkan från Sveriges sida ej

behöva erbjuda alltför stora risker, då de österrikiska statsinkomster,

som äro avsedda att säkerställa lånets amortering och förräntning, enligt

sakkunnig uppskattning torde kunna anses tillräckliga och det ekonomiska

läget i Österrike, enligt vad ovan framhållits, synbarligen märkbart

förbättrats under intrycket av den emotsedda hjälpen.

Det har emellertid framstått såsom uppenbart, att med hänsyn till

det nuvarande finansiella läget eu eventuell svensk garanti måste begränsas

till en jämförelsevis obetydlig del av lånebeloppet och har det

därvid ansetts, att Sveriges andel borde fastställas till 2V2 % av det belopp,

som erfordras för amortering och förräntning av den del — 520

millioner österrikiska guldkronor — av ifrågavarande lån, för vilken garanti

ifrågasatts utanför de makters krets, som undertecknat Genéveprotokollen.

En sådan utfästelse skulle motsvara vad man från Nationernas förbunds

sida tänkt sig såsom den på Sverige belöpande delen av en önskad

garanti å sammanlagt 5 % från de nordiska staternas sida. Sveriges

garanti skulle sålunda inskränkas till för amortering och förräntning av

13 millioner österrikiska guldkronor erforderliga belopp.

Vidare har det synts, att ett deltagande från Sveriges sida i den

här ifrågavarande hjälpaktionen borde göras beroende av, att den särskilda

garanti å 500,000 pund, som Sverige på sin tid ställt i utsikt för

att möjliggöra upprättandet av ett internationellt finansinstitut för Europas

ekonomiska återuppbyggande (The International Corporation), finge

ingå i den föreslagna garantien.

I sådant avseende torde böra erinras därom, att Kungl. Maj:t för

att bliva i tillfälle att genom svensk statsgaranti bidraga till upprättande

av ifrågavarande internationella finansorganisation i proposition nr 262

till förra årets riksdag anhöll om bemyndigande att förbinda svenska

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

11

staten att intill en kostnad av 9 millioner kronor deltaga i det internationella

arbetet för Europas ekonomiska återuppbyggande, vilket bemyndigande

även av riksdagen lämnades, samt att Kungl. Maj:t sedermera

vid föredragning av handelsärenden den 15 juni 1922 förordnade, att

genom ministern i London anmälan skulle göras därom, att Sverige för

sin del vore i princip villigt deltaga i den ifrågavarande verksamheten,

under förutsättning, att programmet för den tilltänkta internationella finansorganisationen

befunnes kunna förverkligas på det sätt och i den

omfattning som avsetts.

Då, enligt av mig på vederbörligt håll inhämtade uppgifter, planen

på ifrågavarande finansorganisation numera synes vara uppgiven,

torde den av Sverige gjorda utfästelsen icke komma att tagas i anspråk.

Det synes mig emellertid vara lämpligt, att för undvikande av varje

missförstånd på denna punkt uttryckligen gorå Sveriges deltagande i garantien

för det internationella lånet till Österrike beroende av en frigörelse

från den tidigare lämnade utfästelsen i fråga om det internationella

finansinstitutet.

Slutligen synes ett svenskt deltagande i lånegarantien böra göras

beroende av, att även Danmark ikläder sig motsvarande förbindelse. Med

hänsyn till den från olika sidor vitsordade angelägenheten av att snarast

möjligt kunna emittera åtminstone en del av lånet och då ett ytterligare

uppskjutande av Sveriges ställningstagande i frågan torde vara ägnat

att menligt inverka på genomförandet av den för Österrikes återuppbyggande

utarbetade planen, synes däremot det villkor om norskt deltagande,

som ursprungligen angivits såsom förutsättning för den från svensk sida

i utsikt ställda anslutningen till lånegarantien, icke böra vidhållas, sedan

norska regeringen förklarat sig ej vara beredd att för närvarande taga

ställning till spörsmålet.

Under åberopande av vad ovan anförts, får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må under här

ovan angivna förutsättningar förbinda svenska staten

att intill det belopp, som erfordras för amortering och

förräntning av högst 13 millioner österrikiska guldkronor

av kapitalbeloppet av det planerade internationella lånet

för Österrikes finansiella återuppbyggande, deltaga i

garantien av sagda lån;

dels ock bemyndiga riksgäldskontoret att tillhandahålla

statsobligationer eller kontanta medel till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

det belopp, som erfordras för fullgörande av de förbindelser,

Kungl. Maj:t sålunda kan komma att ikläda

staten.»

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans

Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

H. Bennich.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr Sb''.

13

Bilaga 1.

Översättning.

Xationernas Förbuncl.

Resolution, antagen av rådet onsdagen den 4 oktober 1922.

Rådet erhöll från presidenten för konferensen mellan de allierade huvudmakterna

i London den 5 augusti 1922 en anmodan att undersöka Österrikes läge.

Rådet uppfordrade Österrikes och Tjeckoslovakiets regeringar att taga säte i rådet.

Ett underutskott, bestående av Storbritanniens, Erankrikes, Italiens, Tjeckoslovakiets

och Österrikes representanter, erhöll i uppdrag att utarbeta resolutioner att underställas

rådet. Rådet har just erhållit dessa förslag.

I enlighet med dessa förslag godkänner rådet, med tillägg av här nedan

angivna bestämmelser, den framlagda planen: protokollen n:ris 1, 2, med bilagor,

och 3.

Rådet åtager sig de förpliktelser och åligganden, som härleda sig från detta

förslag, och anbefaller varje stat, som önskar medverka vid Österrikes återuppbyggande

genom att deltaga i planens verkställande, att ansluta sig till protokollen

n:ris 1 och 2.

Rådet anmodar underutskottet för den österrikiska frågan att fortsätta att

övervaka lägets utveckling, i syfte att kunna avlägga rapport, när helst sådant

anses nödvändigt.

Underutskottet anmodas att utan dröjsmål utse den i protokollen n:ris 2

och 3 omnämnde generalkommissarien, vars utnämning skall fastställas av rådet.

Det förutsättes, att denne generalkommissarie icke skall tillhöra någon av de

fyra huvudmakter, som deltaga i lånet, eller något av de till Österrike angränsande

länder.

På förslag av de garanterande staterna, vilka undertecknat protokoll n:r 2,

beslutar rådet, att ordförandeskapet uti garantstaternas kontrollkommission skall,

så länge det kontrollsystem, varom stadgas i protokollen n:ris 2 och 3 kvarstår

i kraft, utövas av den italienske ledamoten av kommittén och vice ordförandeskapet

av den tjeckoslovakiske ledamoten.* 1

Den franska texten till protokollen och bilagorna äger vitsord.

1 Beträffande denna sista resolution förutsättes det, att orden »så länge som kontrollsystemet är

i kraft» icke hänföra sig till den särskilda kontroll, varom stadgas i § 4, sista raden i protokollet n:r 3.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. May.ts proposition nr 86.

Bilaga 2.

Översättning.

Protokoll N:r 1.

Deklaration.

Hans Brittiska Majestäts regering, Franska Republikens regering, Hans

Majestät Konungens av Italien regering och Tjeckoslovakiska Republikens regering

å ena sidan förklara högtidligt,

i det ögonblick, då de stå i begrepp att lämna Österrike bjälp i arbetet för

detta lands ekonomiska och finansiella återupprättande,

i det de handla uteslutande i Österrikes och den allmänna fredens intresse

och i överensstämmelse med de förpliktelser, de åtagit sig, när de antagit medlemskap

i Nationernas Förbund,

att de skola respektera Österrikes politiska oberoende, territoriella integritet

och suveränitet;

att de icke skola söka uppnå någon särskild eller uteslutande ekonomisk

eller finansiell fördel, som direkt eller indirekt skulle kunna äventyra detta oberoende;
att

de skola avhålla sig från varje åtgärd, som skulle kunna stå i strid

med andan i de konventioner, vilka gemensamt avslutas för Österrikes ekonomiska

och finansiella återupprättande, eller som skulle kunna menligt inverka på de

garantier, som av makterna fastställas för att skydda fordringsägarnes och de

garanterande staternas intressen;

att de, om omständigheterna därtill skulle föranleda, för att trygga iakttagandet

av dessa grundsatser från alla nationers sida, i enlighet med bestämmelserna

i akten för Nationernas förbund skola hänvända sig vare sig var för

sig eller gemensamt till förbundets råd, på det att rådet må överväga, vilka åtgärder,

som skola vidtagas, och att de skola ställa sig rådets beslut till efterrättelse.

Den Österrikiska Förbundsrepublikens regering å andra sidan

förbinder sig, i enlighet med artikel 88 i St. (lermain-fördraget, att icke

avhända sig sitt oberoende, att avhålla sig från varje underhandling eller varje

ekonomiskt eller finansiellt åtagande, som skulle vara ägnat att direkt eller indirekt

äventyra detta oberoende.

Denna utfästelse hindrar icke, att Österrike, med förbehåll för bestämmelserna

i St. Germaintraktaten, bevarar sin handlingsfrihet beträffande tulltariffer

och kommersiella eller finansiella överenskommelser och i allmänhet beträffande

allt, som rör Österrikes hushållning eller dess handelsförbindelser, under förutsättning

dock, att Österrike icke gör ingrepp i sitt ekonomiska oberoende genom att

giva någon stat en särskild ställning eller särskilda fördelar, ägnade att äventyra

detta oberoende.

Detta protokoll skall stå öppet för undertecknande av alla stater, som vilja

ansluta sig till detsamma.

Till bekräftelse härav hava undertecknade, vederbörligen befullmäktigade

för detta ändamål, underskrivit denna deklaration (protokoll 1).

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ta proposition nr 86.

Som skedde i Genéve den 4 oktober 1922 i ett exemplar, som skall deponeras

hos Nationernas förbunds sekretariat och av detsamma omedelbart registreras.

(undert.) Balfour

G. Hanotaux

Imperiali

iKrömår

jPospisil

(undert.) Seipel

Bilaga 3.

Översättning.

Protokoll N:r 2.

För att hjälpa Österrike i dess arbete för ekonomiskt och finansiellt

återupprättande hava brittiska, franska, italienska, tjeckoslovakiska och österrikiska

regeringarna gemensamt överenskommit om följande bestämmelser:

Artikel 1.

österrikiska regeringen må under den garanti, som av denna konvention härflyter,

utgiva erforderligt antal obligationer för uppbringande av ett effektivt belopp

motsvarande högst 650 millioner guldkronor. Kapital och ränta för de sålunda

utgivna obligationerna undantagas från varje skatt, avgift eller pålaga till den

österrikiska staten.

Artikel 2.

Kostnaderna för utgivande, försäljning och provision skola tilläggas lånekapitalet,

sådant det fastställts i föregående artikel.

Artikel 3.

Förräntningen och amorteringen av lånet skola ske genom en årlig avbetalning

att utgå från de inkomstkällor, vilka avsatts såsom säkerhet för detta

lån i enlighet med bestämmelserna i protokoll n:r 3.

Artikel 4.

Lånemedlen må endast användas med bemyndigande av den generalkommissarie,

som utsetts av Nationernas förbunds råd, och i enlighet med de förpliktelser,

som Österrikes regering åtagit sig och varom stadgas i protokoll n:r 3.

Artikel 5.

Brittiska, franska, italienska och tjeckoslovakiska regeringarna åtaga sig

utan intrång på de regeringars handlingsfrihet, vilka tillträda denna konvention,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

att utan dröjsmål av sina parlament begära bemyndigande att garantera betalningen

av annuiteterna på detta lån intill 84 /, att fördelas enligt särskilda överenskommelser

mellan vederbörande — under förbehåll att österrikiska parlamentet

godkänner protokoll n:r 3 och antager den lag, varom stadgas i artikel 3 av

sistnämnda protokoll.

Artikel 6.

Var och en av de fyra regeringarna äger utse en representant i den kontrollkommission,

vars befogenhet angives i efterföljande bestämmelser. Yar och

en av dessa representanter äger 20 röster. De regeringar, som åtaga sig att

garantera den återstod av annuiteten, vilken icke täckes av brittiska, franska,

italienska och tjeckoslovakiska regeringarnas garanti, erhålla likaledes rätt att

var och en utse en representant eller att överenskomma om utseende av gemensamma

representanter. Varje representant erhåller en röst för varje procent eller

del därav, som garanterats av hans regering.

Artikel 7.

Sättet för garantiens tillämpning, lånevillkoren, emissionskursen, räntefoten,

amorteringen, kostnaderna för utgivande, försäljning och provision skola underställas

de garanterande staternas kontrollkommission för godkännande. Storleken

av det belopp, som erfordras för förräntning och amortering av lånet, skall

likaledes godkännas av kontrollkommissionen. Yarje upptagande av lån, som

föreslås av österrikiska regeringen och vilket icke faller under de villkor, varom

stadgas i protokoll n:r 3, skall på förhand underställas kontrollkommissionen

för godkännande.

Artikel 8.

Kontrollkommissionen bestämmer, under vilka villkor regeringarnas förskott

skola lämnas, för den händelse garantin sättes i kraft, ävensom sättet för

återbetalning härav.

Artikel 9.

Inom de gränser, som fastställas i emissionsbestämmelserna, äger Österrikes

regering rätt att konvertera lånen med kontrollkommissionens samtycke, österrikiska

regeringen är förpliktad utöva denna rätt på begäran av kontrollkommissionen.

Artikel 10.

Kontrollkommissionen äger rätt att fordra framläggandet av periodiska

tablåer över ställningen och alla övriga upplysningar av brådskande natur rörande

förvaltningen av de inkomster, som anvisats såsom garanti. Den äger göra

generalkommissarien uppmärksam på de administrativa förändringar och förbättringar,

som skulle kunna öka dessa inkomster. Varje ändring beträffande de

tariffer, som ligga till grund för dessa inkomster, ägnad att minska den totalavkastning

av inkomsterna, som, omvärderad i guld, före emissionen av lånet uppställts

såsom minimum för täckande av de erforderliga annuiteterna, skall på förhand

hänskjutas till kontrollkommissionen för godkännande. Detsamma skall gälla beträffande

förslag till kontrakt rörande koncessioner å eller bortarrendering av dessa

inkomstkällor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:te proposition nr 86.

17

Artikel 11.

För det fall att avkastningen av ifrågavarande inkomstkällor skulle visa

sig otillräcklig och regeringarnas garanti sålunda skulle löpa fara att tagas i anspråk,

äger kontrollkommissionen påfordra, att andra inkomstkällor skola avsättas,

tillräckliga för annuiteternas gäldande.

Varje förslag till statshandling eller kontrakt, som skulle väsentligen ändra

den österrikiska statsegendomens bestånd, skall delgivas kommissionen tre veckor

innan detsamma blir definitivt.

Artikel 12.

Kontrollkommissionen skall sammanträda periodiskt vid de tidpunker, som

den själv må bestämma, och helst å den plats, där Nationernas förbund har sitt

säte. Den skall endast meddela sig med generalkommissarien, vilken bör närvara

eller låta sig företrädas vid kontrollkommissionens sammanträden. Kommissionens

beslut fattas med absolut majoritet av de närvarande rösterna. För beslut i frågor,

varom stadgas i artiklarna 7 och 8, erfordras dock en majoritet av två tredjedelar

av närvarande röster.

Kontrollkommissionen skall sammankallas till extra möte på en begäran,

som understödes av minst tio röster.

Artikel 13.

Kontrollkommissionen eller var och en av dess medlemmar äger begära alla

upplysningar och förklaringar rörande det finansiella reformprogrammets utarbetande

och genomförande. Kommissionen kan till generalkommissarien göra alla

de erinringar och framställningar, som den finner nödiga för skyddande av de

garanterande regeringarnas intressen.

Artikel 14.

I fall av missbruk kan kontrollkommissionen eller var och en av de garanterande

staterna hänvända sig till rådet, som utan dröjsmål skall träffa sitt avgörande.

Artikel 15.

I fall av meningsskiljaktighet rörande tolkningen av detta protokoll skola

parterna godtaga Nationernas förbunds råds uppfattning.

Till bekräftelse härav hava undertecknade, vederbörligen befullmäktigade

för detta ändamål, underskrivit detta protokoll.

Som skedde i Geneve den 4 oktober 1922 i ett exemplar, som skall deponeras

hos Nationernas förbunds sekretariat och av detsamma omedelbart registreras.

(undert.) Balfour (undert.) Seipel

G. Hanotaux

Imperiali

I Krömår

(Pospisil

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 66 käft. (Nr 86.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj:ts proposition nr 86.

Bilaga till protokoll N:r 2.

Inledning.

1. Då finanskommittén beräknat, att den österrikiska bristen bör höjas

från 520 till 650 millioner guldkronor med hänsyn till de förskott, som lämnats

av vissa regeringar under detta år och vilka böra återbetalas vare sig med medel

från det av Nationernas förbund organiserade lånet eller medelst obligationer, åtnjutande

samma säkerhet och samma fördelar, skall den garanti, som beviljats av

de stater, som undertecknat protokoll n:r 2, hänföra sig till ett österrikiskt lån

av 650 millioner guldkronor. Samtliga obligationer böra vara av samma slag och

erbjuda samma säkerhet.

2. På det att emellertid de förskott, som må bliva en följd av garantien

för den del av det österrikiska lånet, som skall användas för återbetalning av

redan lämnade förskott, icke måtte åvila de stater, som icke äro intresserade i en

sådan återbetalning, och på det att de uppoffringar, som eventuellt kunna komma

att utkrävas av ifrågavarande länder, icke skola bliva större än de, som kunna

uppkomma genom deras garanti för ett lån å 520 millioner guldkronor, hava de

regeringar, som äro berättigade till återbetalning från den österrikiska regeringen

(brittiska, franska, italienska och tjeckoslovakiska regeringarna), fastställt de bestämmelser,

vilka återfinnas i bilaga B.

Bilaga A.

Franska, italienska och tjeckoslovakiska regeringarna åtaga sig att såsom

garanti för utgivande av skattkammarväxlar eller liknande finansoperationer,

vilka garanteras av bruttoinkomsterna av tullväsendet och tobaksmonopolet och

vilka i finanskommitténs betänkande avsetts för tiden, innan de skilda parlamenten

givit bemyndigande till garantiens lämnande, anvisa återstoden av de summor,

vilka utlovats till den österrikiska regeringen år 1922, och vilkas totalbelopp utgjorde:
Frankrike.

.........55 millioner francs

Italien...........70 » lire

Tjeckoslovakiet....... 500 » tjeckiska kronor

Med »återstoden» förstås ej blott de belopp av ovanstående summor, som

ännu ej utbetalats, utan även belopp, vilka, ehuru de utbetalats, lämpligen kunna

på grund av deras nuvarande användning, med österrikiska regeringens samtycke,

frigöras för annat ändamål. Så snart sådant samtycke erhållits, skall den på

detta sätt bestämda återstoden utan dröjsmål ställas till österrikiska regeringens

förfogande för att med generalkommissariens eller den av rådet tillsatta provisoriska

delegationens bemyndigande användas för ovannämnda finansoperationer.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition nr 86.

19

Så snart de olika parlamenten lämnat bemyndigande att garantera tillsammans

åtminstone 80 %, skall återstoden av de sålunda såsom garanti använda förskotten

frigöras och återbetalas till vederbörande regeringar.

Som skedde i Genéve den 4 oktober 1922.

(undert.) Balfour

Gr. Hanotaux

Imperiali

| Krcmår

(Fospisil

Bilaga B.

Fördelningen av den i artikel 5 av protokollet n:r 2 och moment 2 av ovanstående

inledning omnämnda garantien mellan de fyra regeringarna, den brittiska,

franska, italienska och tjeckoslovakiska, skall äga rum i enlighet med följande

bestämmelser:

1. Garantien för de ann niteter, motsvarande en summa av 130 millioner,

som fordras för gäldande av de förskott, som avses i moment 1 av inledningen,

skall fördelas med en tredjedel på vardera av brittiska, franska och tjeckoslovakiska

regeringarna.

2. Beträffande det belopp, som erfordras för återbetalning av den tjeckoslovakiska

krediten, uppgående till ungefär 80 millioner guldkronor, medgiver den

tjeckoslovakiska regeringen, att totalbeloppet av den återbetalning, vilken den

har rätt att fordra av lånemedlen, begränsas till (50 millioner guldkronor. Den

godtager såsom betalning för dessa 60 millioner obligationer, utgivna utöver beloppet

för den effektiva teckningen. För täckning av återstoden av dess fordran

skall regeringen åtnöjas med förskrivningar i tjeckoslovakiska kronor, åtnjutande

samma rättigheter och säkerheter som låneobligationerna. Dessa förskrivningar

skola dock icke åtnjuta garanti av de övriga staterna och kunna utgivas utöver

650 millioner.

Brittiska och franska regeringarna, som i enlighet med sina kontrakt äro

berättigade till återbetalning av hela beloppet av sina förskott å från det första

lånet inflytande medel, godkänna en skala för progressiv återbetalning, varigenom

större delen av denna återbetalning faller på de senare inbetalningarna å lånet.

Italien skall äga rätt till återbetalning från lånemedlen beträffande den

del av det italienska förskottet, som icke återbetalats efter att hava använts i enlighet

med bestämmelserna i bilaga A, efter en betalningsskala lika med den,

som skall gälla för Englands fordran. För den händelse garantien träder i kraft,

skall Italien i vad avser garantien för de 130 millionerna endast vara ansvarig

för den del av annuiteten av lånet, som motsvarar det belopp, beträffande vilket

detta land äger rätt till återbetalning.

I den mån Italien sålunda föranledes att åtaga sig eu del av garantien för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kunyl. Maj:ts proposition nr 88.

de 130 millionerna, skall den del av garantien, som åvilar Frankrike, Tjeckoslovakiet

och Storbritannien i motsvarande grad minskas.

Genéve den 4 oktober 1922.

(undert.) Balfour

G. Hanotaux

Imperiali

IKrcmår

(Pospisii

Förklarande anmärkning.

Av eu jämförelse mellan artikel 5 av protokoll n:r 2 (i vilken till ett

maximum av 84 % fastställes den garanti, som skall lämnas av de fyra regeringarna

att fördelas enligt överenskommelse) samt inledning och bilaga "B följer:

att var och en av de fyra regeringarna åtager sig att garantera 20 % av

annuiteten till ett lån, utgivet för täckande av en brist å 520 millioner,

att fördelningen av garantien för återstoden av annuiteten, motsvarande

skillnaden (130 millioner) mellan totalsumman av 650 millioner och nämnda summa

av 520 millioner, skall äga rum i enlighet med bilaga B.

(undert.) Balfour

G. Hanotaux

Imperiali

Krcmår

Pospisii

Genéve den 4 oktober 1922.

Bilaga 4.

Översättning.

Protokoll N:r 3.

Undertecknad, som handlar i österrikiska regeringens namn, vederbörligen

befullmäktigad för detta ändamål, förklarar sig godtaga följande förpliktelser:

1. österrikiska regeringen skall hos sitt parlament begära ratifikation av

den av densamma undertecknade politiska förklaring, som utgör föremål för protokoll

n:r 1.

2. österrikiska regeringen skall inom en tidrymd av en månad i samarbete

antingen med generalkommissarien, vars befogenheter angivas i nedanstående

moment 4, eller med en provisorisk delegation från Nationernas förbunds råd, som

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:Is proposition nr 86.

må utses för detta ändamål, uppgöra ett program för reformer och förbättringar,

att genomföras steg för steg, i syfte att inom två år sätta Österrike i stånd att

återställa en varaktig jämvikt i sin budget. Huvudlinjerna för detta program

hava uppdragits i finanskommitténs närlagda betänkande. Detta program skall sätta

Österrike istånd att fullgöra sina förpliktelser genom ökning av inkomsterna och

minskning av utgifterna. Detsamma utesluter tillgripande av lån utom under de

villkor, som därför äro bestämda, och förbjuder i enlighet med de stadgar, som

fastställas för den emissionsbank, som skall upprättas, varje ny penninginflation.

Genom detta program skall Österrike dessutom sättas istånd att genom

en rad av åtgärder, avseende en allmän ekonomisk reform, tillförsäkra sig

finansiell stabilitet på varaktig grundval. Den ekonomiska kommitténs betänkande,

som behandlar dessa sidor av spörsmålet, skall i vederbörlig ordning överlämnas

till generalkommissarien.

Det överenskommes, att, därest detta första program i praktiken skulle visa

sig otillräckligt för återställande av varaktig jämvikt i budgeten inom två år, österrikiska

regeringen i samråd med generalkommissarien bör vidtaga ändringar däri,

ägnade att möjliggöra ett uppnående av det eftersträvade resultatet, österrikiska

regeringen skall begära sitt parlaments godkännande av ovanstående plan.

‘6. österrikiska regeringen skall omedelbart för österrikiska parlamentet

framlägga ett lagförslag, enligt vilket lämnas fullmakt för två år åt varje regering,

som under denna tid må innehava makten, att inom detta programs gränser

vidtaga alla åtgärder, som enligt dess mening äro nödvändiga för återställande

av jämvikt i budgeten till den nämnda tidsperiodens slut, utan att härför behöva

nytt samtycke av parlamentet.

4. Österrike godtager, att av Nationernas förbunds råd utses eu generalkommissarie,

som skall vara ansvarig inför rådet och som kan återkallas av detta.

Generalkommissariens befogenheter äro till sina huvuddrag angivna uti finanskommitténs

betänkande.

Generalkommissarien skall hava i uppdrag att tillse och övervaka, att

reformprogrammet utföres. Han skall vara bosatt i Wien. Han äger anställa

nödig teknisk personal. Utgifterna för generalkommissarien och hans personal

skola godkännas av rådet och ersättas av österrikiska regeringen. Generalkommissarien

skall varje månad till rådet avgiva rapport rörande de framsteg, som

gjorts i reformväg, och uppnådda resultat. Denna rapport skall utan dröjsmål

delgivas kontrollkommissionens medlemmar.

Österrikiska regeringen godtager att icke kunna förfoga över de medel, som

inflyta på grund av lånet, och ej heller vidtaga åtgärder för diskontering av

dessa lånemedel utan bemyndigande av generalkommissarien. De villkor, som

fastställas av generalkommissarien för beviljande av sådant bemyndigande, skola

icke hava annat ändamål än tryggande av reformprogrammets progressiva genomförande

och undvikande av minskning av värdet av de panter’, vilka anvisats

för lånet.

Om österrikiska regeringen anser, att generalkommissarien missbrukat sin

myndighet, kan den hänvända sig till Nationernas förbunds råd.

Generalkommissariens uppdrag skall upphöra genom Nationernas förbunds

råds beslut, när rådet kunnat konstatera, att Österrikes finansiella stabilitet tryggats.

Härigenom beröres icke den särskilda kontrollen över de panter, som avsatts

för lånet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

5. österrikiska regeringen pantförskriver för det garanterade lånet bruttoinkomsterna

av tullarne och tobaksmonopolet och, därest generalkommissarien så

anser nödvändigt, andra särskilda panter i samråd med honom. Regeringen skall

icke vidtaga några åtgärder, som enligt generalkommissariens mening äro ägnade

att minska värdet av dessa panter och därigenom äventyra långivarnes och de

garanterande staternas säkerhet. Särskilt kan österrikiska regeringen icke utan

generalkommissariens samtycke ändra de tariffer, som ligga till grund för de

pantförskrivna inkomsterna, på sådant sätt att den totala minimiavkastningen

minskas sådan den, omräknad i guld, för täckande av de erforderliga annuiteterna,

fastställts före emissionen av lånet.

Bruttoavkastningen av de inkomstkällor, vilka avsatts som säkerhet, skola

för säkerställande av annuitetsbetalningen å lånen, inbetalas å en särskild räkning,

alltefter som densamma inflyter. Endast generalkommissarien äger kontroll

över denna räkning. Generalkommissarien äger anbefalla sådana ändringar och

förbättringar, som äro ägnade att öka avkastningen av de inkomstkällor, som

avsatts såsom säkerhet. Om oaktat dylika föreställningar han finner, att värdet

av dessa tillgångar allvarligen äventyras genom den österrikiska regeringens förvaltning

av desamma, äger han påfordra, att denna förvaltning överflyttas till

särskilda organ, antingen genom bildande av statsmonopol eller medelst koncessioner

eller bortarrendering.

6. a) Österrikiska regeringen förbinder sig att icke bevilja några koncessioner,

vilka enligt generalkommissariens mening äro ägnade att äventyra genomförandet

av reformprogrammet.

b) Österrikiska regeringen avstår från all rätt att utgiva pappersmynt

och skall icke underhandla om eller avsluta lån annat än i överensstämmelse

med ovanstående program och med generalkommissariens bemyndigande. Om

österrikiska regeringen skulle anse sig tvungen att överväga upptagandet av

lån, vilka icke innefattas i det program, som avses i detta protokoll, skall den

först underställa dylika planer generalkommissarien och kontrollkommissionen för

godkännande.

c) österrikiska regeringen skall hos parlamentet begära nödiga ändringar

i enlighet med finanskommitténs rapport såväl i stadgarna för emissionsbanken

som ock, om så skulle visa sig erforderligt, i lagen av den 24 juli 1922 (Bulletin

des Lois N:o 490). I emmissionsbankens stadgar skall tillförsäkras densamma

absolut oberoende i förhållande till regeringen. Banken skall handhava statsverkets

kassa, utgöra central för detsammas uppbörd och utbetalningar och lämna

periodiska tablåer över den finansiella ställningen vid de tidpunkter och i den

form, som efter överenskommelse med generalkommissarien fastställes.

d) Österrikiska regeringen skall vidtaga och utföra alla de beslut, som äro

erforderliga för det fullständiga genomförandet av reformprogrammet. Häri innefattas

reformer i förvaltningen och ofrånkomliga ändringar i lagstiftningen.

7. Österrikiska regeringen skall vidtaga nödiga åtgärder för vidmakthållande

av allmän ordning.

8. Alla ovan angivna förpliktelser beträffande generalkommissariens befogenheter

samt finansiella och administrativa reformer, i vad de angå tiden efter

den 1 januari 1923, äro villkorliga och bliva icke slutgiltigt bindande, förrän av

brittiska, franska, italienska och tjeckoslovakiska regeringarna utlovade garantier

bekräftats av vederbörande parlament.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

KungI. Maj:ts proposition nr Hd.

Dock förbinder sig österrikiska regeringen slutgiltigt:

a) att redan nu vidtaga alla i dess makt stående åtgärder för att minska

budgetbristen; dessa åtgärder skola särskilt innefatta höjning av järnvägs-, postoch

telegrafavgifter och prisen å statsmonopolens produkter;

b) att omedelbart för österrikiska parlamentet framlägga det lagförslag,

som avses i moment 3, och genom vilket den nuvarande eller varje efterföljande

regering under tvenne år erhåller fullmakt att vidtaga alla de åtgärder, som enligt

dess mening äro nödvändiga för att till den nämnda tidrymdens slut återställa

jämvikt i budgeten;

c) att omedelbart utarbeta ett reformprogram, att vidtaga erforderliga

lagstiftningsåtgärder och att sätta i verket de första verkställighetsåtgärder, som

i detta program avses för tiden intill den 1 januari 1923.

9. I fall av meningsskiljaktighet rörande tolkningen av detta protokoll

skola parterna godtaga Nationernas förbunds råds uppfattning.

Detta protokoll skall delgivas signatärmakterna till protokoll 2, undertecknat

i Genéve den 4 oktober 1922.

Till bekräftelse härav har undertecknad, därtill vederbörligen befullmäktigad,

underskrivit detta protokoll.

Som skedde i Genéve den 4 oktober 1922 i ett exemplar, som skall deponeras

hos Nationernas förbunds sekretariat och av detsamma utan dröjsmål registreras.

(undert.) Seipel

Bilaga 5.

Översättning.

Nationernas förbund.

Finanskommitténs svar på de frågor, som nnderställts densamma av rådets

österrikiska kommitté.

Efter att i samråd med de österrikiska delegerade hava behandlat de frå
for,

som underställts densamma av rådets österrikiska kommitté, har finansommittén

äran överlämna följande svar, som äro uttryck för dess medlemmars

enhälliga mening.

Fråga 1.*)

Finanskommittén anmodas att i samråd med de österrikiska delegerade undersöka

de för säkerställande av jämvikt i budgeten nödvändiga och utförbara åtgärderna

och att uttala sin mening om den tidrymd, inom vilken dessa åtgärder kunna

lämna de avsedda resultaten.

1) Svaren på frågorna 1, 2, 3 och 4 innehålla blott ett sammandrag av kommitténs slutsatser

och ej de detaljerade utlåtanden, på vilka de äro grundade.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majds proposition nr 86.

Svar:

Det är svårt att på denna fråga giva ett bestämt svar, ty tidrymden i

fråga beror huvudsakligen på österrikiska regeringens hållning beträffande genomförandet

av de föreslagna radikala reformerna, ävensom på huruvida den besitter

den beslutsamhet och auktoritet, som härför fordras. Under förutsättning att

dessa tvenne oeftergivliga villkor äro förhanden, anser kommittén det vara möjligt

att ernå jämvikt i budgeten inom två år. Det är på detta antagande kommittén

bygger, då den uppställer följande rekommendationer.

De åtgärder, som främst äro nödvändiga för att nå det avsedda resultatet,

äro följande:

a) Reformering av statens industriella företag.

Statens industriella företag böra helt nedläggas, om de äro onödiga; eljest

böra de antingen drivas av staten efter affärsmässiga principer, d. v. s. på sådant

sätt att de lämna vinst, eller ock i vissa lämpliga fall utarrenderas till enskilda

personer. Därest det underskott, som ifrågavarande företag hittills uppvisat, försvunne,

skulle härigenom möjliggöras årliga besparingar av ända till 170 millioner

guldkronor.

Det mest slående exemplet är järnvägarna, som för närvarande uppvisa ett

underskott på 124 millioner guldkronor. Orsakerna härtill äro att söka dels i

det allt för stora antalet tjänstemän, (vilket bör reduceras) och dels i tillämpandet

av för låga tariffer. Under det att lönerna automatiskt ökats i samma mån

som index för levnadskostnaderna stigit, hava tarifferna ej undergått mer än en

femtedel av den förhöjning, som efter samma principer rätteligen borde hava

genomförts. Enligt fredsfördragets bestämmelser tillämpas dessa låga tariffer

jämväl på transitotrafiken och utgöra följaktligen en fördel för utlandet. Kommittén

anser, att förlusten på järnvägarna bör bringas att upphöra inom två år,

och att den betydande transitotrafiken framdeles borde göra dem inkomstgivande.

b) Inskränkning av antalet tjänstemän.

Wien, som är huvudstad i ett land med 6 millioner invånare, har för närvarande

flera statstjänstemän, än då det var huvudstad i ett rike med mer än

50 millioner invånare. Kommittén anser, att på denna punkt skulle kunna

åvägabringas en betydande minskning av utgifterna, uppgående till åtminstone

en tredjedel av dessa, under loppet av övergångstiden.

Vidare böra de bidrag indragas, som lämnas de lokala förvaltningarna för

att sätta dem i stånd att bevilja sina tjänstemän med levnadskostnadsindex stigande

löneförhöjningar.

Dessa reformer skulle medföra en årlig besparing av 130 millioner guldkronor.

Fråga 2.

Finanskommittén anmodas undersöka vilket deficit, i guld räknat, som kan

betraktas som oundvikligt under övergångstiden.

Svar:

Kommittén uppskattar den totala brist, som kan förutses under den tvååriga

övergångstiden, till 520 millioner guldkronor, däri ej inbegripet den för

återbetalning av vissa under detta år gjorda förskott nödvändiga summan, vilken

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. May.ts proposition nr 80.

ökar totalsumman till 650 millioner guldkronor. För att möjliggöra genomförandet

av reformerna måste detta deficit täckas medelst krediter.

Ovanstående beräkning av bristen grundar sig på bär nedan uppgjoi-da

mormalbudget», som är uppgjord med hänsynstagande till ovan ifrågasatta reformer.

Utgifter:

Normal budget: Mill. guldkronor:

Statsskuld............52

Pensioner.............42

Den civila förvaltningen......100

Armé...............20

Socialt understöd.........23

237

Det borde vara möjligt att efter förloppet av två år täcka dessa 237 millioner

guldkronor medelst skatter. Denna siffra motsvarar i själva verket endast

40 guldkronor per invånare och skulle sedermera kunna ökgs. De svårigheter,

som f. n. förorsakas av en skatteläggning, som ej anpassats efter penningvärdets

fall, ävensom de svårigheter av annan karaktär, som penningvärdets stabilisering

omedelbart kommer att medföra, göra det emellertid föga antagligt, att man

tidigare skall lyckas uppnå denna siffra.

Fråga 3.

Vilka säkerheter kan Österrike erbjuda för privata krediter och vilket är det

approximativa värdet av dessa säkerheter?

Svar:

De såsom säkerheter lämpligaste inkomstkällorna borde, om nödiga administrativa

reformer genomfördes, giva följande årliga avkastning.

Mill. guldkronor

Skogar och domäner........1

Salt................1

Tullar...............40

Tobak...............40

De tre första av dessa säkerheter äro efter österrikiska regeringens nuvarande

planer avsedda att utgöra pant för den nya sedelutgivande banken. Med

försiktig uppskattning kan man emellertid anse, att av tullarnes avkastning

komma att återstå 28 millioner disponibla som pant i andra hand, förutom de 40

millioner, som härflyta från tobaksmonopolet och utgöra en första säkerhet.

Dessutom anser kommittén (se svar på frågan 4), att förslaget angående

upprättandet av den nya sedelutgivande banken utan fara kan modifieras så

att totalavkastningen av tullarna lämnas som första säkerhet för de nödvändiga

krediterna under övergångsperioden. Vidare skulle fastighetsskatten i fall

av behov och med nödiga reformer kunna anslås som tilläggshypotek av första

ordningen.

Utgifterna för förräntning och amortering av ett lån av högst 650 millioner

guldkronor, skulle icke överstiga 70 millioner guldkronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1023. 1 samt. 66 käft. (Nr 86.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

Enligt kommitténs enhälliga mening lämna alltså säkerheterna mer än

tillräcklig täckning för de nödvändiga krediterna under övergångsperioden, detta

dock under den väsentliga förutsättningen, att de anbefallda reformerna genomföras

(att nödiga åtgärder vidtagas för att åt regeringen giva tillräcklig auktoritet

och övertyga allmänna meningen, att de verkligen skola genomföras) samt att

ordningen upprätthålles såväl inom landet som utåt.

Fråga 4.

Finanskommittén anmodas att uttala sin mening angående förslaget om upprättande

av en österrikisk sedelutgivande bank.

Svar:

Kommittén anser, att förslaget att skapa en sedelutgivande bank ingår

som ett värdefullt och till och med oundgängligt moment i de för Österrikes

återuppbyggande nödvändiga åtgärderna.

Kommittén anser emellertid att:

a) det föreslagna kapitalet, 100 millioner guldfrancs, är alldeles för stort:

30 millioner borde vara tillräckligt.

b) förslaget att lämna statsgaranti för bankens kapital och för skälig

ränta på detsamma genom att ställa inkomsten av tullarna som första pant bör

övergivas.. Detta låter sig göra, om man godkänner övriga för återupprättande

av Österrikes finanser ifrågasatta åtgärder.

c) Bankens kapital bör anskaffas genom privat teckning. Om det blir nödvändigt

att taga statsmedel i anspråk, bör statens andel så fort som möjligt överlåtas

på enskilda.

d) Den nuvarande bestämmelse, enligt vilken generalförsamlingens val av

direktörer och biträdande direktörer fordrar stadfästelse av förbundsregeringen,

bör utgå.

Kommittén önskar alldeles särskilt betona, att den sedelutgivande banken

ej kan bidraga till återupprättande av kreditväsendet i Österrike, därest ej jämsides

långtgående reformer för återställande av jämvikt i budgeten genomföras

(och för övergångsperioden oundgängliga krediter erhållas); även i sådant fall kan

bankens slutliga framgång emellertid tryggas endast under förutsättning att det

ekonomiska läget gradvis förbättras.

Fråga 5.

Under vilka villkor kunna medel påräknas för täckandet av bristen under

övergångsperioden ?

Svar:

I. Finanskommittén anser, att den brist, som under de två första åren

måste täckas med lånemedel, uppgår till ungefär 520 millioner guldkronor, vartill

kommer ett belopp för täckande av vissa under 1922 gjorda förskott, varigenom

totalsumman belöper sig till 650 millioner guldkronor. Det gäller här en brist i

budgeten, vilken först och främst måste täckas med österrikisk och ej med utländsk

valuta. Man kan således hoppas, att när den inre krediten i Österrike en

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung!. Maj:ts proposition nr 86.

gång blivit återställd, en avsevärd del av bristen skall kunna täckas genom inrikes

lån. Österrike saknar emellertid för närvarande kredit. Anlitande av vare sig

inländska eller utländska lån är därför uteslutet, så länge icke följande finansiella

villkor blivit uppfyllda:

1. österrikiska regeringen måste omedelbart (utan att invänta Nationernas

förbunds beslut) vidtaga alla i dess makt stående åtgärder för att hindra ökning

av bristen (såsom höjning av taxor för järnvägar, post, telegraf och telefon, ökning

av försäljningspriset på monopoiprodukterna tobak, salt etc.).

2. Ett kontrollsystem måste upprättas och sättas i verksamhet, varjämte

österrikiska regeringen måste giva bevis för sin redebogenhet att i allo medverka

till detsammas effektivitet.

3. Inkomsterna av tullväsendet och tobaksmonopolet, med undantag av

vad som erfordras för genomförande av nödvändiga förbättringar i dessas förvaltning,

böra anvisas som säkerhet för lånen.

Den österrikiska kreditens återställande förutsätter även vissa andra åtgärder,

redan dryftade av rådets österrikiska kommitté, såsom garanterande av

Österrikes territoriella och ekonomiska integritet under Nationernas förbunds

auspicier, förbättrande av Österrikes internationella ekonomiska förbindelser liksom

av dess inre ekonomiska ordning; upprättande av ett väl organiserat gendarmeri

i hela landet; grundande av den föreslagna sedelutgivande banken och

upphörande av ytterligare sedelutgivning.

När alla dessa åtgärder vidtagits och deras verkan visat sig, torde man

med fog kunna antaga, att Österrikes egen kreditställning kommer att möjliggöra

upptagandet av lån såväl inom landet som i utlandet. Det vore emellertid fåfängt

att förvänta, att dessa reformer med framgång kunna bringas i verkställighet,

med mindre österrikiska regeringen och folket alltifrån början kunna med viss

grad av säkerhet påräkna förverkligandet av det uppställda slutmålet, nämligen

återupprättande av ekonomisk och finansiell jämvikt. Åtgärder för täckande av

bristen måste vidare omedelbart vidtagas, och så framt icke den utländska kreditbas,

som är nödvändig för att anskaffa de för täckande av bristen erforderliga lån,

kan åvägabringas, komma de nödvändiga panterna icke att kunna åvägabringas

förrän om flera månader.

Finanskommittén måste därför draga den slutsatsen, att intet program

för Österrikes återuppbyggande kan med framgång genomföras, så framt icke

vissa stater förklara sig beredda att garantera de för täckande av den beräknade

bristen nödvändiga lånen. Det har visat sig, att dessa garantier i de flesta fall

ej kunna lämnas utan samtycke av de garanterande staternas parlament. Därest

emellertid utfästelser om garanti, under förbehåll av senare parlamentbeslut, redan

nu kunde erhållas, skulle sådana utfästelser lämna den för reformernas påbörjande

nödvändiga yttre grundvalen för kreditens återställande. Garantierna måste

fullt motsvara hela den beräknade maximibristen, enär det skulle vara både

svårt och farligt att inlåta sig på ett allmänt reformprogram utan att från

början vara viss på att till sitt förfogande äga härför erforderliga medel.

Detta behöver icke innebära, att garantierna för hela summan behöva tagas i anspråk.

utan det torde mycket väl kunna hända, att de lämnade garantierna icke

komma att för de garanterande staterna medföra några kontanta utbetalningar.

Lyckas reformprogrammet, finnes anledning att hoppas, att en viss del av

den beräknade totalbristen kommer att kunna täckas med tillhjälp av inhemska

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

tillgångar eller utan anlitande av yttre garantier, samt att österrikiska statens in

komster komma att mycket väl räcka till för förräntning och amortering av de

garanterade lånen, utan att de garanterande makterna behöva anlitas. Icke desto

mindre är det givet, att garantier, svarande mot hela beloppet av den beräknade

bristen, utgöra eu väsentlig förutsättning för framgång. Ju större antalet garanterande

stater blir, desto bredare blir grunden för det behövliga förtroendet.

II. Vi övergå nu att draga upp linjerna för de praktiska åtgärder, som

höra vidtagas för att täcka bristen, och förutsätta, att ovan angivna reformer påbörjats

samt att utfästelser om garanti för hela totalbeloppet av bristen erhållits

av olika stater.

Övergångstiden kan lämpligen uppdelas i fyra perioder.

Första perioden. Från det utfästelser om garantier lämnats till dess kontrollen

införts.

Under denna första period är det av väsentlig betydelse, att österrikiska

regeringen vidtager alla åtgärder, som äro möjliga, för att minska bristen. Någon

förändring i övrigt i det nuvarande läget kan däremot icke påräknas under denna

period.

Andra perioden. Från kontrollens införande till garantiernas ratifikation

av respektive parlament eller 31 december 1922.

Det är att antaga, att den nya sedelutgivande banken skall börja sin verksamhet

inom några veckor och att det under Nationernas förbunds ledning upprättade

kontrollsystemet är färdigt att träda i verksamhet. Vi anse, att ett belopp

av 120 till 160 millioner guldkronor erfordras för täckande av bristen under

denna period.

Vi tro, att denna summa, i den mån densamma icke täckes av den reserv,

som finnes till österrikiska regeringens förfogande vid tidpunkten för kontrollens

början, skall kunna anskaffas på följande sätt. Av den icke förbrukade delen av

de franska, italienska och tjeckoslovakiska krediterna återstår disponibelt ett belopp,

som vid tidpunkten för denna rapports avgivande anses uppgå till omkring 45 millioner

guldkronor. Därest de kreditgivande regeringarna därtill Jämna sitt medgivande,

skulle denna summa kunna användas som partiell säkerhet för skattkammarväxlar

på tre eller sex manader (utställda i guldkronor eller i utländsk valuta), vilka skola

utgivas i Österrike av österrikiska regeringen och övertagas av de österrikiska

bankerna. Dessa växlar kunde dessutom garanteras genom en första panträtt i

tullarna och i tobaksmonopolet. Det guldförråd, som tillhör den gamla österrikiskungerska

banken, kunde måhända även i stället för att deponeras i den nya sedelutgivande

banken tillfälligtvis användas som säkerhet för dessa skattkammarväxlar.

Frågan om bästa sättet för användande av nämnda guld synes böra avgöras

genom en överenskommelse mellan österrikiska regeringen och bankerna,

som i stor utsträckning äro intresserade i den sedelutgivande banken. Man torde

av de österrikiska bankerna kunna skäligen begära, att de, såsom sin insats för

reformernas framgång, antaga dessa villkor.

Tredje perioden. Från garantiernas ratifikation till emissionen av ett långfristigt

lån.

Så snart regeringarnas garantier erhållits, kunna österrikiska skattkammarväxlar

i guldkronor eller i utländsk valuta emitteras med förbehåll om rätt till

betalning ur det planerade lånet. För dessa växlar kunde säkerhet ställas antingen

på samma sätt som för de under andra perioden utgivna växlarna eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

2!)

Kungl. Muj:ts proposition nr SO.

genom garanti av makterna. Sättet för anlitande av garantierna kan lämpligast

diskuteras i samband med fjärde perioden. Av vikt är, att de åtgärder, som de

garanterande staternas parlament hava att vidtaga, icke bliva fördröjda över den

31 december 1922.

Fjärde perioden. Från emissionen av lånet till slutet av övergångsperioden,

den 31 december 1924.

Om någon av de garanterande regeringarna föredrager, kan densamma

naturligtvis bliva satt i tillfälle att direkt till österrikiska regeringen lämna lån av

egna medel. Vi förutsätta dock, att de flesta regeringar föredraga att inskränka

sitt bistånd till beviljandet av en garanti. Dessa garantier kunde beviljas under

någon av följande tre former:

a) Var och en av de garanterande staterna ikläder sig solidariskt ansvar

för österrikiska lån till ett högsta belopp av G50 mill. guldkronor. En dylik garanti

skulle möjliggöra en placering av dessa lån på de mest fördelaktiga villkor,

men vi anse av politiska skäl omöjligt att åstadkomma en dylik samfälld och

solidarisk garanti.

b) Staterna garantera, var för sig, ett av Österrike emitterat lån till visst

maximibelopp, utgörande viss överenskommen del av det erforderliga totalbeloppet,

med de av Österrike pantförskrivna tillgångarna samt vederbörande stats egen

borgen såsom säkerhet. Därest t. ex. tio stater ställa dylik garanti med lika

belopp, skulle uppstå tio österrikiska lån, alla garanterade av samma österrikiska

tillgångar, men vartdera dessutom av eu av staterna. En dylik plan skulle väsentligen

inskränka marknaden för de österrikiska lånen och i hög grad fördröja

den tidpunkt, då man kan hoppas, att den österrikiska krediten skall vara tillräckligt

stark, för att ett österrikiskt lån skall kunna placeras utan utländsk

garanti.

c) De garanterande staterna överenskomma att garantera en bestämd del

av ett enda österrikiskt lån, avsett att alltefter behov utgivas i en eller flera

emissioner. Om man t. ex. såsom ovan antager, att tio stater lämna garanti i

lika proportioner, skulle varje emission av varje stat garanteras intill tio procent.

De pantförskrivna tillgångarna skulle utgöra säkerhet för hela emissionen, men

var och en av de garanterande staterna skulle endast bliva ansvarig intill 10 procent
Finanskommittén

anser sig böra giva sitt förord åt denna sista lösning,

men frågan om garantiernas tillämpning synes snarast böra bestämmas genom

överenskommelse med det emissionsföretag eller den grupp av emissionsföretag,

som får i uppdrag att söka genomföra emissionen av ett långfristigt lån. Beslutet

angående den form, under vilken garantierna skola tillämpas beträffande emissionen

av de för tredje perioden förutsedda skattkammarväxlar, måste emellertid

fattas snarast.

Att för närvarande ytterligare fördjupa sig i dessa tekniska detaljer synes

icke nödvändigt. Då de här antydas, är avsikten därmed endast att helt allmänt

angiva naturen av de garantier, som böra begäras av de olika regeringarna, och

att understryka, att de lagar, som lämna bemyndigande till dessa garantier, måste

erhålla en för olika eventualiteter tillräckligt vid avfattning. Det är emellertid

vår övertygelse att, därest ifrågavarande garantier beviljas, det ej kommer att

möta oöverstigliga hinder för de nödvändiga lånens placering vid läglig tidpunkt

antingen inom Österrike eller på lånemarknader utanför Österrike, allt dock

under förutsättning, att österrikiska regeringen och folket under mellantiden

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

ådagalagt, att de äro förtjänta av den ifrågasatta hjälpen genom att med alla

till buds stående medel medverka till ett effektivt genomförande av reformplanen

och ett tillfredsställande fungerande av det av Nationeras förbund fastställda

kontrollsystemet.

Fråga 6.

Finanskommittén anmodas uttala sin mening beträffande de väsentliga betingelserna

för varje kontroll, som må införas för effektivt genomförande av kommitténs

rekommendationer i fråga om återställande av jämvikt i Österrikes budget

och kredit.

Svar:

Kontrollmyndigheten bör hava till ändamål att bistå österrikiska regeringen

och samarbeta med densamma för genomförande av det genomgripande

reformprogram, av vars förverkligande möjligheten att erhålla lån är beroende.

Detta program bör i förväg antagas av österrikiska regeringen, stadfästas

av Nationernas förbunds råd eller dess österrikiska kommitté, samt dessutom

antagas av österrikiska parlamentet. Parlamentets beslut i berörda hänseende får

emellertid icke innebära endast ett allmänt godkännande i princip, som ej fritager

regeringen från att begära stadfästelse i lagstiftningsväg av den serie

reorganisations-, besparings- och skatteåtgärder, som behöva vidtagas för planens

genomförande. Det förutsättes , att ifrågavarande första godkännande skall lämna

regeringen fullmakt att i samförstånd med kontrollmyndigheten fatta beslut av

alla slag i överensstämmelse med det godkända programmet och avseende detsammas

förverkligande.

Det av Nationernas förbund stadfästade programmet bör för övrigt vara att

anse som kontrollmyndighetens rättesnöre och källan till dess auktoritet. Kontrollmyndigheten

bör tillse att programmet bringas i verkställighet, men skall icke

äga någon befogenhet att påkalla åtgärder, som ligga utom programmet eller stå

i strid därmed.

För att kontrollmyndigheten skall kunna utföra sin uppgift, bör densamma

äga rätt att föreskriva, vilka räkenskaper, översikter och periodiska rapporter, som

skola föreläggas densamma, att infordra alla erforderliga upplysningar från de

olika myndigheterna, att företaga eller låta företaga de räkenskapsgranskningar

och de undersökningar på ort och ställe, som kunna anses påkallade. Den sedelutgivande

banken, som är avsedd att bliva statens kassaförvaltare, bör insamla

och sammanställa alla besked beträffande inkomster och utgifter samt lämna kontrollmyndigheten

regelbundna uppställningar angående de olika österrikiska myndigheternas

inkomster, utgifter och kreditsaldon.

Utan föregående, av kontrollmyndigheten lämnat bemyndigande, må icke

någon låneoperation, av vad slag den än må vara, företagas.

Inkomsten av de såsom säkerhet för de olika lånen avsedda inkomsterna,

liksom samtliga de belopp, som inflyta av lånen, böra sammanföras å särskilda

konton i den sedelutgivande banken; några uttagningar å dessa skola icke kunna

göras utan föregående tillstånd därtill från kontrollmyndigheten.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Majds proposition nr SO.

31

Fråga 7.

Finanskommittén anmodas avgiva ett detaljerat utlåtande beträffande beskaffenheten

av den kontroll, som bör upprättas i Österrike.

Svar

Med anledning av denna begäran bar finanskommittén äran för österrikiska

kommittén framlägga följande enhälliga uttalanden.

Införandet av en för Österrike avsedd kontroll uppställer nya problem, för

vilkas lösning precedensfall endast med största varsamhet kunna åberopas.

Kontrollens uppgifter, sådana de på finanskommitténs förslag redan blivit

av österrikiska kommittén fastställda, härflyta från ett program, stadfästat av

såväl Nationernas förbunds råd som österrikiska parlamentet.

Gentemot österrikiska regeringen, som skall befullmäktigas att genomföra

programmet, är kontrollmyndighetens uppgift att påyrka, att ifrågavarande program

bringas i verkställighet.

Härav följer: 1) att till- och avsättande av kontrollmyndighetens tjänstemän

bör förbehållas åt Nationernas förbunds råd, under vars överinseende programmet

är avsett att genomföras, 2) att rådet icke kan betrakta genomförandet

av programmet som en detsamma ej vidkommande angelägenhet, och att periodiska

redogörelser över reformarbetets framåtskridande böra föreläggas detsamma.

Bör emellertid rådets roll vara begränsad härtill?

Därest vid genomförandet av programmet bristfälligheter eller missbruk

yppas, synes rådet böra fungera som överinstans för avgörande av dylika frågor.

Av vikt är dock, att kontrollmyndighetens tjänstemän hava full ansvarighet,

samt att tendens ej uppstår att genom beständiga och oberättigade hänvändelser

söka inblanda rådet i Österrikes finansförvaltning. Endast därigenom att

det bestämt angives, i vilka fall och av vilka intresserade parter hänvändelse till

rådet må ske, kunna berörda olägenheter undvikas.

Bland de intresserade parter, som böra äga nämnda rätt, kommer i första

rummet österrikiska regeringen. I betraktande bör emellertid även tagas de

garanterande staternas rätt. Nämnda stater kunna i själva verket icke stå likgiltiga

för återuppbyggnadspolitikens fortgång. Kommer densamma att medföra

en ökning eller minskning av den risk, som de genom garantierna iklätt sig?

Endast missbruk, som äventyra programmets tillfredsställande genomförande, skola

emellertid härvid kunna föranleda hänvändelse till rådet.

Huru skola vidare de garanterande regeringarna sättas i tillfälle att bevaka

sina intressen i fråga om kontrollprogrammets tillfredsställande genomförande?
Det

synes till att börja med icke kunna ifrågasättas, att utövandet av

kontrollen anförtros åt ombud för de garanterande staterna; kontrollen bör utövas

uteslutande under överinseende av Nationernas förbunds råd. I syfte att rådet

må kunna orubbat bevara sin myndighet och sin ställning som skiljedomare, kan

det med hänsyn även till Österrikes intresse icke ifrågasättas, att det i rådets

namn utövade kontrolluppdraget sammanblandas med ombudsmannaskapet för de

intresserade regeringarna, vilka tillerkänts rätt att göra hänvändelser till rådet.

Däremot kan man tillerkänna de garanterande staternas ombud rätt att, samman
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kanyl. Maj ds proposition nr 86.

trädande såsom kommitté, följa programmets utförande och att erhålla de för bedömande

bärav nödiga upplysningarna.

Huru böra förbindelserna mellan denna kommitté och kontrollmyndigheten

ordnas?

Därest rådet skall utgöra högsta myndigheten, torde det utan tvivel vara

olämpligt, att kommittén är i permanent verksamhet på samma plats som kontrollören.

Vi föreslå därför, att kommittén skall sammanträda periodiskt t. ex. var

tredje eller sjätte månad och helst å den plats, där Nationernas förbund har sitt säte.

Vid sammanträde med kontrollmyndighetens tjänstemän skulle nämnda kommitté

äga rätt begära upplysningar och förklaringar av varje slag, men ej äga befogenhet

att giva dem instruktioner. I händelse allvarliga svårigheter skulle yppas eller

tvist uppstå med anledning av något allvarligare missförhållande, skulle rådet

tillkallas såsom skiljedomare.

Härnäst uppställer sig frågan, huruvida kontrolluppdraget bör anförtros åt

en enda person eller åt en kommitté. I avsikt att nedbringa kostnaderna för

kontrollen till minsta möjliga belopp och för åvägabringande av den oundgängliga

enhetligheten i uppfattning, skulle en enda kontrollör högeligen vara att föredraga.

Det skulle stå honom fritt att försäkra sig om några medhjälpare, utsedda med

hänsyn till deras tekniska sakkunskap.

Kostnaderna för kontrollen skulle fastställas genom beslut av Nationernas

förbunds råd samt påföras österrikiska budgeten.

Kontrollen skulle upphöra genom beslut av Nationernas förbunds råd,

sedan detta konstaterat, att Österrikes finansiella stabilitet betryggats genom

reformernas verkställande, utan prejudicerande av den särskilda kontrollen över

de för lånets amortering och förräntning avsedda panterna.

Allmän redogörelse för läget i Österrike.

Finanskommittén har i sin utredning beträffande de åtgärder, som erfordras

för återupprättande av de österrikiska finanserna, måst begränsa sig till finansiella

synpunkter. Den erkänner dock, att vid sidan härav återstår att taga i betraktande

det fundamentala problemet beträffande Österrikes ekonomiska läge. Även

om Österrike lyckas under en viss tid uppnå en sund finansiell ställning, kommer

det dock icke att kunna bibehålla densamma och tillgodose sin nuvarande befolknings

behov med mindre produktionen ökas och avpassas på ett sådant sätt, att

jämväl handelsbalansen kommer i jämvikt, med hänsynstagande naturligtvis till

den betydande export, som ej kommer till synes i handelsstatistiken.

Nämnda balans är för närvarande synnerligen ofördelaktig, beroende delvis på

inflationen och rubbningarna inom penningväsendet, men är helt visst ej uteslutande

förorsakad av dessa företeelser. Det är för den skull av största vikt att vidtaga

alla anstalter, som kunna ifrågakomma: förbättrande av de internationella ekonomiska

förbindelserna, skapande av förutsättningar för att stärka Wiens betydelse

såsom nederlagsplats, utvidgande av finansiella operationer och transitoaffärer,

samt vidtagande av åtgärder, ägnade att tillföra landet utländskt privat kapital

för utvecklingen av dess produktiva tillgångar.

Nämnda spörsmål ligga emellertid utom området för finanskommitténs

behörighet. Om en ändamålsenlig finanspolitik tillämpas och fullföljes, kommer

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition nr 86. 33

Österrikes ekonomiska ställning att stadga sig, därigenom att produktionen ökas

och en stor del av befolkningen knytes till ekonomisk verksamhet — eller ock

kommer det ekonomiska nödläget att tvinga befolkningen till utvandring eller att

försätta densamma i armod. Detta vore i alla händelser dock bättre än allmän

omstörtning och ett utarmande av den stora massan av stadsbefolkningen, något

som är oundvikligt, ifall den nuvarande finansiella upplösningen fortfar. Genom

denna finansiella upplösning undanryckes nämligen grundvalen för den ekonomiska

anpassning, som ännu är möjlig.

Finanskommittén ånger som sin plikt att framlägga sina slutsatser under

formen av en mycket allvarlig varning. Österrike har sedan tre år tillbaka till

stor del levat av offentliga och privata lånemedel, som frivilligt eller ofrivilligt

blivit gåvomedel; det har levat av enskild välgörenhet och de förluster, som utländska

spekulanter gjort genom österrikiska kronans fall. Dylika hjälpmedel

kunna icke under några förhållanden i längden påräknas och på angivet sätt

tagas i bruk. Österrike har konsumerat betydligt mer än vad det producerat.

De stora belopp, som förskotterats detsamma, och som borde hava använts för återställande

av dess finanser och för dess ekonomiska återuppbyggande, hava blivit

förbrukade för löpande behov. Alla nya förskott måste användas för genomförandet

av reformer, och bör Österrike inom snar framtid icke förbruka mer, än vad

det självt kan frambringa. Själva perioden för reformernas genomförande måste,

även om nya krediter kunna erhållas, bliva synnerligen svår att genomgå, och ju

längre man uppskjuter densamma, desto svårare kommer den att bliva.

I bästa fall komma levnadsvillkoren att nästa år, då Österrike mödosamt

skall söka återuppbygga sin ställning, gestalta sig hårdare än under det förflutna

året, då de för återuppbyggandet avsedda lånemedlen förbrukades för löpande

behov, utan att några reformer genomfördes.

Det är ej fråga om att välja mellan att bibehålla det förflutna årets levnadsvillkor

och att förbättra desamma, utan det är nödvändigt välja mellan en period

av svårigheter, som måhända äro större än de som mött sedan 1919 men dock

förbereda en verklig förbättring för framtiden — detta är det gynnsammaste

antagandet — och ett nedsjunkande i ett kaotiskt elände och armod, utan motstycke

i nutiden, bortsett från Ryssland.

Det finnes intet hopp för Österrike, med mindre detsamma är berett att

underkasta sig och stödja en myndighet, vars plikt skall vara att genomdriva

reformer, medförande en svårare belägenhet än den nuvarande, ty endast och allenast

därigenom kommer Österrike att kunna undgå ett ännu fruktansvärdare öde.

Vid studiet av ovannämnda frågor har finanskommittén haft följande sammansättning:
Ordförande:

M. Janssen.

Medlemmar: M. Arai.

M. Avenol.

Sir Basil Blackett.

M. Fäss (som ersättare för Sir Basil Blackett).

D:r Pospisil.

Sir Henry Strakosch.

Tillfälliga medlemmar: M. Maggiorino Ferraris.

M. A. Sarasin.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 66 käft. (Nr 86.)

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:106 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges deltagande i garantien för ett för Österrikes återuppbyggande avsett internat s. 7 i texten
  2. SU 1923:46 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges deltagande i garantien för ett för Österrikes återuppbyggande avsett internationellt lån. s. 10 i texten