Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om bagerioch konditoriarbetes förläggande till viss del av dygnet

39 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:88, Med förslag till lag om bagerioch konditoriarbetes förläggande till viss del av dygnet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 88.

1

Nr 88.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om bageri- och konditoriarbetes förläggande till viss del

av dygnet; given Stockholms slott den 2 mars 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed under åberopande av bilagda i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

antaga härvid fogat förslag till lag om bageri- och konditoriarbetes

förläggande till viss del av dygnet.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herm. Lindqvist.

Bitning till riksdagens protokoll 1923.

1 sand.

68 käft. (Nr 88.)

371 33 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

Förslag

till

Lag om bageri- och konditoriarbetes förläggande till viss del av dygnet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Arbete för tillverkning till avsalu av bageri- eller konditorivaror

må icke bedrivas å sön- eller helgdag eller å tid mellan klockan 8 eftermiddagen

och klockan 6 förmiddagen å söckendag. Vad sålunda stadgats

äger dock icke tillämpning å rörelse, som bedrives utan biträde av

annan än make och hemmavarande barn.

Om arbete, varom här är sagt, i hotell-, restaurang- eller kaférörelse

eller eljest bedrives utan samband med bageri- eller konditorirörelse,

skall det icke vara underkastat denna lag i vidare mån, än det avser

tillverkning av bröd, bakelser eller annat därmed jämförligt bakverk.

2 §■

Utan hinder av vad i 1 § är stadgat må

a) i bageri- eller konditorirörelse arbete för tillverkning av konditorivaror

utföras å sön- eller helgdag under högst tre timmar mellan

klockan 6 förmiddagen och klockan 6 eftermiddagen;

b) i hotell-, restaurang- eller kaférörelse sådant arbete för tillverkning

av bröd, bakelser eller annat därmed jämförligt bakverk, vilket

bedrives utan samband med bageri- eller konditorirörelse, utföras å söneller

helgdag under tid, som under a) sägs;

c) s. k. anrörning utföras å sön- eller helgdag under högst två

timmar mellan klockan 8 förmiddagen och klockan 8 eftermiddagen;

d) uppeldning eller deggörning utföras å söckendag mellan klockan

4 och klockan 6 förmiddagen;

e) uppeldning utföras av annan än bageri- eller konditoriarbetare

å tid, då eljest arbete enligt denna lag ej må bedrivas;

f) under natten till söckendag, som närmast föregår två eller flera

på varandra följande sön- eller helgdagar, uppeldning eller deggörning

utföras jämväl mellan klockan 2 och klockan 4 förmiddagen och annat

arbete mellan klockan 3 och klockan 6 förmiddagen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts proposition Nr 88.

3

3 §•

Arbete för tillverkning av spis- eller knäckebröd må, där arbetet

är indelat i skift, å söckendag fortgå jämväl mellan klockan 8 och

klockan 10 eftermiddagen ävensom, i den män så kräves för det tillverkade

brödets torkning, mellan klockan 10 eftermiddagen och klockan

12 midnatt.

4 §•

Därest särskilt förhållande påkallar avvikelse från det i 1 § stadgade

förbud, utöver vad enligt 2 och 3 §§ är medgivet, äge vederbörande

yrkesinspektör att meddela tillstånd därtill. Sådant tillstånd,

vilket skall sökas för varje särskilt tillfälle, må ej avse mer än två dygn

i sänder eller för samma arbetsställe meddelas mer än tio gånger under

ett och samma kalenderår. År ytterligare eftergift av särskilt förhållande

tillfälligtvis påkallad, må sådan eftergift meddelas av yrkesinspektionens

chefsmyndighet.

Erfordras för ändamålsenlig drift av tillverkning, som i 3 § avses,

ytterligare nattarbete, äge yrkesinspektionens chefsmyndighet att lämna

medgivande därtill; och skola därvid meddelas de föreskrifter om nattarbetets

anordnande, som kunna finnas erforderliga.

År på grund av olyckshändelse eller annan oförutsedd omständighet

avvikelse, varom i första stycket sägs, oundgängligen nödvändig, och

är ej tid att inhämta tillstånd därtill, må avvikelsen vidtagas utan tillstånd,

dock ej för mer än ett dygn i sänder. Om sådan åtgärd och

anledningen därtill åligger det företagets innehavare att ofördröjligen göra

anmälan till vederbörande yrkesinspektör.

5 §•

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens

befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse

vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen

om arbetarskydd den 29 juni 1912.

Å arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen om arbetarskydd,

bedrives på stadigvarande sätt, skall förevarande lag finnas

anslagen på lämplig plats.

6 §•

Bedriver innehavare av företag, som i denna lag avses, arbete i

strid mot stadgande i lagen eller med stöd av sådant stadgande utfärdad

föreskrift, straffes med böter från och med tio till och med ettusen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition Nr 88.

kronor. Har på sådant sätt till arbete med faders eller målsmans vetskap

och vilja använts person under aderton år, vare fadern eller målsmannen

förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom

i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han

varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats

och delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan

förseelse.

i §•

Därest innehavare av företag, som i denna lag avses, försummar

att fullgöra anmälningsskyldighet, varom stadgats i 4 § tredje stycket,

eller skyldighet, som är föreskriven i 5 § andra stycket, straffes med

böter från och med fem till och med femhundra kronor.

8 §•

Förseelse, som omförmäles i 6 eller 7 §, åtalas vid polisdomstol,

där särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där

sådan ej finnes, vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän

strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1924 samt gäller till och

med den 31 december 1926; skolande i fråga om sådan under tiden för

lagens giltighet begången förseelse, som avses i 6 eller 7 §, vad i

lagen är stadgat fortfara att gälla även efter sistnämnda dag.

Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt i

kraft meddela beslut om eftergift, som avses i 4 §.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

5

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9

februari 1923.

Närvarande:

Statsråden Lindqvist, Thorsson, Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist:

Lagen den 17 oktober 1919 om begränsning av tiden för bagerioch

konditoriarbete upphör att gälla med 1923 års utgång. Tiden torde

fördenskull nu vara inne att taga under omprövning, vilka lagstiftningsåtgärder

med anledning härav kunna erfordras.

Ifrågavarande lag, i det följande kallad bagerilagen, har icke, såsom

den samtidigt utfärdade lagen om arbetstidens begränsning, undergått

någon revision. Visserligen väcktes vid 1922 års riksdag inom andra

kammaren av herr Kinmanson motion (nr 67) med yrkande om antagande

av ett av honom framlagt förslag till lagstiftning i ämnet, men

motionen vann ej riksdagens bifall.

I skrivelse den 21 december 1922 har socialstyrelsen, med bifogande

av redogörelse över av styrelsen föranstaltad undersökning rörande

bagerilagens verkningar, framlagt ett av motivering åtföljt förslag

till förnyad lag om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete,

över förslaget hava utlåtanden infordrats från kommerskollegium och

arbetsrådet, varjämte Sveriges bageriidkareförening, Stockholms bageriindustriförening

och Svenska livsmedelsarbetareförbundet lämnats tillfälle

att yttra sig.

I syfte att närmare klarlägga bagerilagens verkningar har socialstyrelsen

hänvänt sig till samtliga länsstyrelser med anhållan om meddelande,

huruvida och i vad mån nämnda lag medfört några avsevärda

olägenheter för bagerirörelsen. Därjämte har upplysning begärts rö
-

Lagens verkningar.

Socialsty
relsens
utredning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts proposition Nr 88.

Behov av lagstiftning.

Social
styrelsen.

rande dels sammanlagda antalet bagerier (frånsett företag för uteslutande

tillverkning av spis- eller knäckebröd eller konditorivaror) med lejd arbetskraft

jämte antalet däri använda arbetare och dels antalet bagerier,

bedrivna utan biträde av annan än make och hemmavarande barn (i det

följande benämnda i familjebagerier») jämte antalet av deras biträden.

Samtliga dessa uppgifter skulle avse dels tiden den 1 januari 1920 och

dels tiden den 1 april 1922.

Som svar på styrelsens förfrågan hava 14 länsstyrelser anfört som

sin mening, att bagerilagen icke medfört några mera betydande olägenheter.

Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län har dock meddelat,

att missnöje med lagen här och var yppat sig. Beträffande Gottlands

län har lagen uppgivits hava fungerat tillfredsställande på landsbygden

och endast i Yisby stad blivit föremål för klander från yrkesutövarna.

Overståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands,

Jönköpings, Blekinge, Malmöhus, Kopparbergs och Västerbottens län

hava däremot uttalat den uppfattningen, att lagen i vissa hänseenden

varit till men för bagerirörelsen, i intet fall dock i den utsträckning, att

dess prolongering borde avstyrkas.

De i yttrandena vanligast förekommande anmärkningarna mot lagen

hava varit följande:

Bestämmelsen, att bageriarbetet finge börja först kl. 6 f. m. omöjliggjorde

tillhandahållandet av färskt bröd vid den tidpunkt, som kunder och återförsäljare

skäligen kunde fordra. På grund av den knappa arbetstiden måste bakningen

under morgontimmarna forceras, vilket förhindrade ett omsorgsfullt arbete

och försämrade brödets kvalitet. Vid leveranser och försändelser finge brödet

ofta inpackas varmt, varigenom det mer eller mindre skadades. På grund av

den nödtvungna forceringen av morgonarbetet måste antalet arbetare utökas, varigenom

ofta arbetstiden senare på dagen icke kunde till fullo utnyttjas. Pör

innehavare av smärre bagerier, som själva deltoge i arbetet, hade bagerilagen i

många fall medfört avsevärt ökat arbete. Pamiljebageriernas undantagande från

bagerilagens tillämpning innebure en orättvisa mot övriga bageriidkare. Lagen

hade medfört höjda driftkostnader och onödig stegring av brödpriserna. Smärre

bageri- och konditoriidkare kunde icke i samma utsträckning som förut åtaga sig

tillfälliga beställningar.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de framställda anmärkningarna,

ber jag att få hänvisa till socialstyrelsens utlåtande, vilket

torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll.

Med utgångspunkt från den verkställda utredningen har socialstyrelsen

till besvarande upptagit frågan, huruvida en lagstadgad reglering,

väsentligen motsvarande den nuvarande bagerilagen, överhuvud taget

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 88.

7

borde upprätthållas; och har styrelsen ansett denna fråga böra besvaras

jakande. Till utveckling av sin mening har styrelsen anfört:

Det missförhållande, som denna lagstiftning vände sig emot, eller det eljest

i nära nog oavbruten följd året runt förekommande nattarbetet för en rätt betydande

grupp av arbetare torde från arbetarskyddssynpunkt få anses så allvarligt,

att endast verkligt betydande olägenheter av lagstiftningen skulle kunna motivera

dess avskaffande. Av de verkställda undersökningarna framginge visserligen, att

från arbetsgivarsidan framförts många och bittra klagomål över bagerilagen, vilka

klagomål sannolikt icke alldeles saknade skäl för sig. De olägenheter, klagomålen

rörde och vilka väl även i viss mån varit kännbara för allmänheten, syntes

emellertid knappast ha varit av den svårartade beskaffenhet, varom nyss nämnts.

Beträffande frågan, huruvida den ifrågasatta lagstiftningen borde

förlänas definitiv eller provisorisk karaktär, har socialstyrelsen anfört:

Ehuru bagerinäringen väl varit mindre utsatt för de senaste årens konjunkturväxlingar

än industrien i gemen, syntes den dock ej ha gått alldeles fri

från kristidens påkänningar. I viss mån torde sålunda beträffande nämnda näring

föreligga enahanda grunder för ett förlängt provisorium, som enligt styrelsens

mening gjort sig gällande ifråga om åttatimmarslagen. För att låta bagerilagen

i förevarande avseende följa nu berörda huvudsakliga författning på arbetstidslagstiftningens

område talade dessutom den omständigheten, att det, sedan styrelsen

den 30 november 1922 erhållit uppdrag att i viss omfattning revidera lagen

om arbetarskydd, möjligen inom den närmare framtiden kunde ifrågakomma att

nu allmängiltigt reglera nattarbetet.

På grund av vad sålunda anförts har styrelsen föreslagit en provisorisk

lagstiftning med giltighet till 1926 års utgång.

Mot socialstyrelsens utlåtanden hava reservationer anmälts dels av

lierr von Sydow, som ansett, att ifrågavarande lagstiftning icke borde

förlängas, dels av herr Johansson, vilken förklarat sig kunna biträda förslaget

om förlängd provisorisk lagstiftning allenast under förutsättning

att den nu gällande lagen i oförändrat skick prolongerades.

Kommerskollegium har förklarat sig anse, att en särskild reglering

av arbetstiden för bagerier vore ur arbetsskyddssynpunkt ofrånkomlig

till undvikande av sociala olägenheter av allvarlig art för den inom yrket

anställda personalen. Av samma skäl, som av kollegium anförts i utlåtande

den 20 november 1922 i fråga om förlängning av 8-timmarslagen

och med hänsyn till vad socialstyrelsen framhållit rörande möjligheten,

att inom den närmaste framtiden en mera allmängiltig reglering av

nattarbetet kunde ifrågakomma, förordade kollegium jämväl, att den

förnyade bagerilagen endast bleve av provisorisk beskaffenhet och komme

att gälla intill utgången av år 1926.

Reserva
tioner.

Kommers
kollegium.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

Sveriges

bageriidkareförening

m. fl

Sveriges bageriidkareförening och Stockholms bageriindustriförening

hava i gemensamt utlåtande anfört, bland annat:

Den av socialstyrelsen föranstaltade utredningen syntes ej hava skett med

tillräcklig grundlighet. Sålunda funnes icke bland hela utredningsmaterialet

något yttrande från någon bageriidkarekorporation. På de platser, där de lokala

myndigheterna ansett lämpligt att direkt taga reda på förhållandena inom

bagerinäringen, hade emellertid de överallt existerande missförhållandena icke

kunnat undgå att på ett otvetydigt sätt träda i dagen. De i socialstyrelsens utredning

omförmälda olägenheterna av bagerilagen hade medfört betydligt höjda

drifts- och tillverkningskostnader samt därigenom framtvungit eu avsevärt högre

prisnivå än den, som eljest skulle kunna hållas. Föreningarna kunde betyga, att

de vid utredningen konstaterade missförhållandena på grund av lagen, visserligen

i olika omfattning och i olika avseenden på olika håll, gällde hela bageriyrket.

Den av bagerilagen för yrkesbagerierna framtvungna stegringen av arbetsstyrkan

kunde i medeltal beräknas till 20 procent. Stegringen av distributionskostnaderna

vore på grund av de olika lokala förhållandena så olikartad, att den undandroge

sig en allmängiltig beräkning, men överstege i många fall flera, gånger

stegringen av arbetsstyrkan. Stegringen i jäståtgången kunde icke beräknas lägre

än till i medeltal 25 procent. Från flera håll hade fördubblad jäståtgång anmälts.

Åtgången av bränsle och av vissa andra materialier ävensom de allmänna omkostnaderna

hade betydligt ökats. Härtill komme, att det nervösa arbetssätt,

som den genom lagen framtvungna forceringen av morgonarbetet medfört, inverkade

kostsamt på materialhushållningen i det hela, på samma gång den hade allt

annat än fördelaktiga inverkningar på brödets kvalitet och första behandling. På

grund av alla dylika svårigheter ävensom den olidliga konkurrensen med de från

lagen befriade företagen hade de lagen underkastade bageriernas omsättning nedgått

på ett sätt, som innebure de allra största faror för det svenska bageriyrkets

framtida bestånd.

Socialstyrelsen, som icke bestritt tillvaron av dessa olägenheter, hade dock

utan tvekan förordat lagens förlängning, emedan nattarbetet i bagerierna, mot

vilket lagen riktade sig, enligt styrelsens mening innebure ett så allvarligt missförhållande.

Denna fråga hade emellertid icke gjorts till föremål för någon utredning.

Man hade städse framhållit, att den bärande principen för all arbetareskyddslagstiftning

vore att densamma riktade sig »mot användande av arbetare

under vissa förhållanden, som enligt lagstiftarens uppfattning innebure fara för

arbetarens liv eller hälsa», och man vitsordade att skälen emot nattarbetet i bagerierna

borde koncentrera sig kring de menliga följderna i hygieniskt avseende»,

det i bagerierna praktiserade nattarbet skulle medföra. Men när det sedermera

gällt att påvisa dessa menliga följder i verkligheten, så hade man varken från

bageriarbetarnas eller de utredande myndigheternas sida haft det allra minsta

belägg att komma med utöver de allmänna fraserna. Körande åtskilliga andra

förhållanden, vilka oftast varit av eu utpräglat sekundär, om ens någon betydelse

för saken i fråga, hade utförliga statistiska översikter lämnats. Men angående

det traditionella bageriarbetets menliga inflytande på bageriarbetarnas »liv och

hälsa» hade i de olika aktstyckena emot nattarbetet i bagerierna ej en siffra eller

något enda sakkunnigt utlåtande publicerats. Om så hade skett hade utredningsresultatet

blivit ett helt annat. Ty alla siffror, som skulle kunnat åberopas

i dessa stycken, torde enhälligt vittna om att det i bagerier tillämpade

nattarbetet icke varit skadligt för arbetarnas liv och hälsa.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 88. 9

Föreningarna hava härefter till stöd för sistnämnda påstående åberopat

resubaten av åtskilliga undersökningar, verkställda av doktor J.

Leffler, 1884 års arbetarförsäkringskommitté, tuberkuloskommittén, professor

Westergaard och Reichsgesundheitsamt i Tyskland. Föreningarna

anföra vidare:

De ifrågavarande siffrorna härröra, till en viss grad med undantag för tuberkuloskonnnitténs

betänkande, samtliga från tiden, då nattarbetet var obetingat

förhärskande i bagerierna, då arbetstiden därstädes var mycket längre och de

hygieniska anordningarna vida mindre betryggande än vid tiden omedelbart före

den nuvarande bagerilagens genomförande, och äro därför givetvis i ännu högre

grad vittnesgill i fråga om denna tidpunkt, då det i de nyssnämnda hänseendena

var vida bättre ställt för bageriarbetarna. Vad särskilt det genom lagen förbjudna

nattarbetet vidkommer, så hava arbetsgivarna inom yrket på intet sätt

ställt sig oförstående gent emot arbetarnas strävanden emot nattarbetet, utan

efter hand inskränkt detsamma till det minimum, som med de genom den fortskridande

utvecklingen vid varje tidpunkt aktuella förhållandena visat sig vara

på något sätt möjligt. Och i det hänseendet innehåller den statistiska avdelningen

av det kommittébetänkande, som låg till grund för lagens antagande,

siffror, som ställa kravet på en undantagslagstiftning om nattarbetet i en nog så

betänklig belysning.

Av dessa siffror framgår nämligen, att under det att 1897, det år, under

vilket den förut nämnda Lefflerska undersökningen företogs, icke mindre än 85.6

procent av samtliga bageriarbetare voro nattarbetare, har denna siffra 1905 sjunkit till

36.3 procent samt 1917 till 19.9 procent, eller om samma tid, nämligen kl. 8 e. m. till 6

f. m., i sistnämnda fall som år 1897 räknas till natten, till 29.6 procent av hela antalet.

Och under det att 1897 säkerligen för så gott som alla de 85 procent nattarbetare

den ojämförligt största delen av natten togs i anspråk för arbetet, framgår av

kommitténs siffror, att medelnattarbetstiden för de 19.9 procent, som 1917 sysselsattes

med dylikt arbete, nedgått till 3.7 timmar pr dygn, eller om i stället

veckan lägges till grund för beräkningen, till 20.4 timmar pr vecka. Sammanställas

de ifrågavarande båda synpunkterna, så inses utan vidare, vilken oerhörd

inskränkning av nattarbetet inom bageriyrket, som försiggått under de båda ifrågavarande

årtiondena. Sett i sin totalitet, representerade nattarbetet 1917, om

arbetarna och deras nattarbete betraktas såsom sammanlagda helheter, endast en

bråkdel, omkring en tolftedel, av vad det mot slutet av nittonde århundrandet,

med andra ord en generellt taget så pass oväsentlig inskränkning i arbetarnas

bekvämlighet, att icke heller de hänsyn till arbetarnas allmänna trevnad, hemliv,

rekreation o. d., som man velat göra gällande, vid sidan av huvudskälet hälsosynpunkten,

rimligtvis kunna anses vara i större omfattning åsidosatta genom de

före lagens antagande rådande förhållandena.

Under åberopande av vad sålunda anförts hava föreningarna hemställt,

att ifrågavarande lag icke måtte i någon form erhålla förlängd

giltighet.

Svenska livsmedelsarbetareförbundet har yrkat, att lagen efter att

hava undergått vissa ändringar måtte givas definitiv karaktär.

Bihang till riksdagens protokoll 0)23. 1 sand. 68 käft. (Nr 88.) 37143 2

Svenska

livsmedels
arbetare
förbundet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 88.

Departe
mentschefen.

Motion vid

1922 års

riksdag.

Andra

lagutskottet.

Departe
mentschefen.

Lika med de hörda myndigheterna finner jag det nödvändigt att

genom en lagstiftning av i huvudsak samma innebörd som den nu

gällande bagerilagen söka förebygga de sociala missförhållanden, som

utan tvivel lätt kunna bliva en följd av oreglerat nattarbete inom ifrågavarande

yrke. De olägenheter, som hittills gällande bestämmelser i

ämnet till äventyrs kunna hava medfört för bageriidkarna, synas ej heller

varit av den betydenhet, att någon mera genomgripande förändring av

dessa bestämmelser erfordras. Av skäl, som åberopats av socialstyrelsen

och kommerskollegium, anser jag det icke lämpligt att nu skrida till en

definitiv lagstiftning utan biträder myndigheternas förslag om utfärdande

av en provisorisk lag gällande under tre år.

Jag övergår nu till att redogöra för de förslag om ändringar i

gällande bestämmelser, som framkommit under ärendets behandling, samt

för de avvikelser från samma bestämmelser, som jag funnit böra göras.

Lagens rubrik.

Uti en vid 1922 års riksdag inom andra kammaren väckt motion,

nr 67, framlade herr Kinmanson förslag till ny lag i förevarande ämne

med rubrik: »Lag om vissa inskränkningar i avseende å tiden för arbetets

förläggning i bagerier och konditorier». Motionären framhöll, att

förändringen av rubriken skett i avsikt att tydligt utmärka, det bagerilagen

ej avsåge att på något sätt begränsa själva arbetstiden inom yrket.

Denna begränsning skedde uteslutande genom den allmänna arbetstidslagen.

Bagerilagen åsyftade allenast att förlägga arbetstiden inom yrket

så, att nattarbete och söndagsarbete reglerades.

Andra lagutskottet förklarade sig anse bagerilagens nuvarande rubrik

icke giva ett fullt tillfredsställande uttryck för lagens innehåll men fann

frågan därom ej lämpligen böra upptagas till omprövning förrän i samband

med ett blivande ståndpunktstagande till spörsmålet om lagens

jag bar icke kunnat undgå att finna den nuvarande lagens

överskrift mindre tillfredsställande. Särskilt om den jämföres med den

allmänna arbetstidslagens rubrik, kan överskriften giva anledning till den

missuppfattning, att bagerilagen skulle hava till uppgift att reglera arbetstidens

längd inom ifrågavarande yrke samt att bageri- och konditoriarbete

vore undantaget från den allmänna arbetstidslagens bestämmelser.

Då jag anser det vara av vikt att förebygga en dylik missuppfattning,

synes den ifrågasatta nya lagens överskrift böra tydligare angiva lagens

förnyande.

Aven

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88. 11

syfte, nämligen bageri- och konditoriarbetes förläggande till viss del

av dygnet.

1 §•

Socialstyrelsen har ansett, att någon ändring i hittills gällande för- Förbudet mot

bud mot nattarbete icke bör ifrågakomma, och bar i sådant avseende nattarbete
°

Social
ail

lort: styrelsen.

Lagens huvudsakliga bestämmelse utgöres av det i 1 § första stycket intagna

förbudet mot arbete för tillverkning till avsalu av bageri- eller konditorivaror

mellan kl. 8 e. m. och 6 f. m. Detta förbud var visserligen i avsevärd

män förberett genom småningom genomförda inskränkningar av nattarbetet och

genom vissa av kristidens restriktioner, men torde det likväl av bageriidkarnas

uttalanden att döma, på många håll ha drabbat bagerinäringen ganska kännbart.

Herr Kinmansson vände sig i sin motion mot detta förbud med mycken

skärpa och påkallade medgivande till arbetets igångsättande två timmar tidigare.

De klagomål över arbetstidsbegränsningens olägenheter, som från bageriidkare

inkommo såsom svar på frågeformulären rörande åttatimmarslagens verkningar,

syntes i många fall väsentligen vara föranledda av bagerilagens nattarbetsförbud.

Vid den genom polismyndigheterna verkställda undersökningen rörande bagerilagens

tillämpning framkommo också en mångfald klagomål över de olägenheter,

nattarbetsförbudet förorsakat bagerinäringen. Ur redogörelsen för undersökningen

må här anföras de mer väsentliga av dessa olägenheter: Färskt bröd kan ej tillhandahållas

å tid, som kunder och återförsäljare skäligen fordra. På grund av den

knappa arbetstiden måste bakningen under morgontimmarna forceras, vilket förhindrade

ett omsorgsfullt arbete, försämrade brödets kvalitet och ökade jäståtgången.

För forceringen måste även arbetarantalet ökas, vilket åter hade till

följd, att arbetskostnaderna ökades och att arbetstiden senare på dagen ofta icke

kunde till fullo utnyttjas. Vid distribution och försändande måste brödet ofta

inpackas varmt, varigenom det mer eller mindre skadades.

Enligt styrelsens uppfattning lär det ej kunna förnekas, att här ifrågavarande

förbud för bagerinäringen och i viss mån även för den konsumerande

allmänheten genom kostnadsökning och på annat sätt medfört en del olägenheter.

Ifrågasatt har också blivit, att statsmakterna möjligen skulle, till lindrande av

berörda olägenheter, i någon mån gå bagerinäringens önskningar till mötes genom

att med någon kortare tidrymd, exempelvis en timme, tillbakaflytta tiderna för

de olika arbetenas början. Efter en dylik förändring skulle arbetet i allmänhet

kunna börja kl. 5 i stället för kl. 6 f. m. eller vid den tid, som gäller för arbetets

början enligt lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors användande

till arbete nattetid i vissa industriella företag och som återfinnes såsom

gräns för nattarbetet jämväl i vissa internationella konventioner. Styrelsen harem

ellertid icke ansett sig kunna förorda en sådan förändring, enär densamma

från arbetarskyddssynpunkt måste betraktas som en avsevärd försämring och från

bageriarbetarnas sida skulle möta starkt motstånd.

Kommerskollegium har förordat en ändring av lagen i syfte att bereda

någon möjlighet för industriellt drivna bagerier att börja arbetet en, högst

två timmar tidigare än för närvarande är tillåtet. Efter att hava redo
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

gjort för de från bageriidkare framställda, i socialstyrelsens yttrande

återgivna klagomålen över nu gällande bestämmelsers menliga följder

anför kollegium:

Det torde enligt kollegii mening icke kunna bestridas, att dessa anmärkningar

ägde åtskilligt fog. Att jäståtgången ökats, framginge jämväl av annan,

inom kollegium pågående utredning; och detta oberoende av en mera tillfällig,

illegitim användning för s. k. hembränning, som förekommit under krisåren men

numera, torde i väsentlig mån minskats. Den snabbjäsning, som sålunda i mer

eller mindre grad vunnit tillämpning, syntes knappast vara ägnad att frambringa

bästa möjliga produkt; ej heller syntes en alltför starkt påskyndad distribution

av ännu varmt bröd vara ur kvalitetssynpunkt önskvärd. Även i ett annat avseende

hade en olägenhet fram trätt i samband med nuvarande starka begränsning

av bakningstiden på morgonen, nämligen i fråga om möjligheten att använda

elektriskt värmda ugnar för brödets gräddning. Det syntes sannolikt, att det

nya uppslag, som läge i införandet inom bageritekniken av dylika ugnar, kunde

för framtiden erbjuda mycket avsevärda fördelar i bränslebesparing, gynnsammare

arbetsförhållanden och bättre arbetsprodukt. Men för att möjliggöra användningen

av elektrisk energi för detta ändamål borde användningstiden förläggas

till timmarna före kl. 7 f. m., då såsom regel ökad strömförbrukning för andra

ändamål och följaktligen s. k. liögtariff inträdde.

Ur dessa olika synpunkter syntes mycket tala för, att möjlighet borde

beredas även industriellt drivna bagerier att, där särskilda skäl därtill förelåge,

börja arbetet 1 ä högst 2 timmar tidigare, än vad nu vore fallet. Sådan möjlighet

kunde tänkas beredd därigenom, att yrkesinspektionens chefsmyndighet

erliölle bemyndigande att i dylika fall medgiva dispens, så att arbetet finge taga

sin början exempelvis kl. 5 f. m. Ifrågasättas kunde vidare, att, där arbetet

fördelades på två skift, ytterligare medgivande skulle kunna lämnas att påbörja

arbetet redan kl. 4 f. m., i båda fallen med tillämpning av bestämmelser av

liknande art, som de nu gällande, för de förberedande arbetena med degberedning

och ugnseldning.

Mot införande av den sålunda ifrågasatta dispensrätten kunde givetvis anföras

det av socialstyrelsen åberopade skälet mot någon förändring i dylik riktning,

nämligen att densamma skulle ur arbetarskyddssynpunkt innebära en försämring

och från bageriarbetarnas sida möta starkt motstånd. Det syntes dock tänkbart,

att de tekniska och ekonomiska fördelar, som stode att vinna, kunde i vissa fall

bliva så påtagliga, att enighet om ändring i riktning mot något tidigare förlagd

arbetstid vunnes mellan arbetare och arbetsgivare, t. ex. ortsvis. Vidare syntes

det, som i varje fall mindre bageriidkare, vilken personligen deltoge i arbetet,

icke skäligen borde kunna förvägras att på detta sätt själv erhålla dispens att

börja arbetet något tidigare. Och detta så mycket mer, som redan nu icke blott

de egentliga »familjebagerierna», utan även kooperativa sammanslutningar av

bagare, där samtliga i arbetet deltagande vore självständiga delägare i rörelsen,

vore undantagna från den lagstadgade tidsbegränsningen.

Genom möjliggörande av sådan dispensrätt, som här ifrågasatts, skulle även

den påtalade, nuvarande olägenheten av en i viss mån obillig konkurrens från

de förutnämnda familje- och andelsbageriernas sida kunna utjämnas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung1. May.ts proposition Nr 88.

13

Sveriges bageriidkareförening och Stockholms bageriindustriforening

hava hemställt om tillbakaflyttande av tiden för det ordinarie bageriarbetets

början från kl. 6 till kl. 4 förmiddagen och hava till stöd

därför anfört:

Även om bageriyrket icke därigenom helt komme i det fria läge i arbetslön

seende, som vore nödvändigt för att det fullt obehindrat skulle kunna tillgodose

allmänheten med möjligast bästa och billiga bröd, så skulle på så sätt

likväl ett betydelsefullt steg vara taget i den riktningen och de svåraste arbetstekniska

och folkekonomiska olägenheterna av den restriktiva bagerilagstiftningen

vara övervunna. Den onaturliga forceringen av ai''betet under morgontimmarna

skulle till större delen bliva obehövlig. Därigenom skulle kunna besparas den

allra största delen av de extra omkostnader och övriga fördyrande faktorer, vilka

såsom i det föregående nämnts på grund av lagens morgonarbetsbestämmelser

för närvarande tyngde bageriyrket. Och härigenom skulle brödet därtill genom

en omsorgsfullare beredning bli bättre och värdefullare än nu kunde ske samt

komma allmänheten tillhanda i någorlunda rätt tid. Med den erfarenhet, som

vunnits att den nuvarande försäljningsminskningen koncentrerats till morgonen

behövde man icke heller tvivla på att en dylik reform även skulle så inverka på

omsättningen, att densamma skulle möjliggöra det nuvarande arbetareantalets

väsentliga bibehållande.

Beträffande det av socialstyrelsen mot en dylik ändring anförda

skälet, att en sådan ändring skulle innebära en avsevärd försämring ur

arbetarskyddssynpunkt, hava föreningarna anfört, att detta skäl i förevarande

fall icke med fog kunde göras gällande. Arbetarna komme ju

i alla händelser i åtnjutande av 8-timmars arbetsdag; de bleve lediga

mitt på dagen och skulle hava till sitt förfogande en riklig tid både till

nattsömn, hemliv och lämpliga förströelser.

Svenska livsmedelsarbetareförbundet har yrkat, att tiden för arbetets

början måtte framflyttas från respektive kl. 4 och kl. 6 förmiddagen

till respektive kl. 6 och kl. 8 förmiddagen.

Enahanda yrkande, som nu framförts av Sveriges bageriidkareförening

m. fl., gjordes även av herr Kinmanson i hans förut omförmälda

motion vid 1922 års riksdag. I anledning av detta yrkande yttrade

andra lagutskottet, att även om ett förverkligande av detta förslag skulle

vara ägnat att medföra ett förbilligande och, enligt vad av motionären

gjorts gällande, jämväl ett förbättrande av varorna, syntes det dock utskottet

uteslutet att kunna biträda samma förslag, vars genomförande

skulle nära nog vara liktydigt med ett upphävande av lagen. Utskottet

förutsatte emellertid, att den av socialstyrelsen till ämnade undersökningen

angående lagens verkningar skulle komma att lämna nödigt underlag

även för bedömandet av frågan, huruvida och i vad man de i nu före
-

Sverigos

bageriidkareföroniug

m. 11.

’Svenska

livsmedelsarbetareförbundet.

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj:ts proposition Nr 88.

Undantaget

för familj ebagerier.

Social
styrelsen.

varande hänseende gällande restriktiva bestämmelserna tilläventyrs kunde

i något hänseende tarva jämkning.

Av samma skäl som urskottet anfört beträffande herr Kinmansons

motion i denna del finner jag det uteslutet att godtaga bageriföreningarnas

yrkande. Men jag har ej heller kunnat ansluta mig till kommerskollegii

mindre långt gående förslag. Det måste nämligen fasthållas vid, att även

ett tillbakaflyttande av arbetets begynnelsetid med allenast eu timme till

respektive kl. 3 och kl. 5 förmiddagen innebär en ur skyddssynpunkt

betydande försämring, och enligt min uppfattning har icke den förebragta

utredningen givit vid handen, att de nuvarande bestämmelserna

medfört sådana olägenheter, att en dylik åtgärd vore försvarlig. Beträffande

särskilt lämpligheten av att, såsom kollegium ifrågasatt, giva innehavare

av mindre bageri, som ej vore att hänföra till familjebageri, tillstånd att

för egen del börja arbetet tidigare än sina arbetare, kunde dylika tillstånd

medföra svårighet att övervaka lagens efterlevnad och skulle i varje

fall ej vara ägnade att minska de större bageriidkarnas klagomål över

obillig konkurrens.

Beträffande det i 1 § upptagna undantaget från lagens bestämmelser

till förmån för rörelse, som bedrives utan biträde av annan än make och

hemmavarande barn, har socialstyrelsen erinrat, att till grund för denna

bestämmelse läge eu reservation mot andra särskilda utskottets utlåtande

i ämnet vid 1919 års urtima riksdag, vilken reservation av riksdagen

bifölls, under det att arbetstidskommittén, socialstyrelsen, sociala rådets

första sektion, Kungl. Maj:t och utskottet ansett det från konkurrenssynpunkt

påkallat, att lagen omfattade varje arbete för tillverkning till

avsalu av bageri- eller konditorivaror. Socialstyrelsen har vidare anfört:

Sedan herr Kinmanson i sin förut omförmälda motion vid 1922 års riksdag

yrkat, att berörda undantag skulle uteslutas, hade socialstyrelsen i ett till riksdagens

andra lagutskott avgivet yttrande över motionen vidblivit sin förut intagna

ståndpunkt beträffande förut berörda undantagsstadgande och hade, ehuru styrelsen

ansåg mycket vägande invändningar från annan synpunkt kunna göras däremot,

biträtt motionärens yrkande om dess uteslutning. Andra lagutskottet, som väsentligen

med hänsyn till den förestående revisionen avstyrkte motionen, ställde sig

tveksamt i förevarande avseende. Enligt utskottets uppfattning vore det för

frågans bedömande av avgörande betydelse att få utrönt, i vad mån efter bagerilagens

tillkomst en förskjutning inom bageribranschen skett i riktning mot ökat

antal hembagerier och vidgad omsättning för dem på bekostnad av de mer yrkesmässigt

bedrivna bagerierna. Därjämte önskade utskottet för samma ändamål

upplysning om, i vilken utsträckning hembagerierna begagnade sig av och ansågo

sig behöva utnyttja den dem tillkommande rätten att börja arbetet tidigare om

morgnarna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kuntjl- Maj:ts proposition Nr 88. 15

Medelst eu genom polismyndigheternas förmedling utförd undersökning

rörande bagerinäringen hade styrelsen avsett bland annat att vinna upplysning om

utvecklingstendensen för de små, utan lejd arbetskraft skötta bagerierna (»familjebagerier»)

i jämförelse med de större, mer yrkesmässigt bedrivna bageriföretagen.

Av de inkomna uppgifterna framginge, att antalet bagerier inom riket, vilka

använde främmande arbetskraft uppgick vid tiden för 1920 års början, d. v. s.

när bagerilagen trädde i kraft, till 2,052 och den I april 1922 till 2,143 samt

att motsvarande siffror beträffande sådana bagerier, som bedrevos utan biträde

av annan än make och hemmavarande barn, voro 1,118 och 1,212. Av hela

antalet bagerier inom riket — frånsett dock företag för uteslutande tillverkning

av spis- eller knäckebröd eller konditorivaror — utgjorde sålunda familjebagerierna

vid 1920 års början 35.3 % och den 1 april 1922 36. i %. Under nu åsyftade

tidrymd hade antalet arbetare vid bagerier med främmande arbetskraft ökats från

6,423 till 6,723, medan familjebageriernas arbetarantal stigit från 1,156 till 1,245.

Procentuellt i förhållande till samtliga bageriarbetare visade sålunda familjebageriernas

arbetarstam en ökning från 15.3 till 15.6. Såge man på motsvarande

siffror för de olika länen, funne man, att procenttalen för familjebagerierna visserligen

ökat i flertalet län men även att de sjunkit i ej så få. Såsom totalomdöme

i förevarande avseende torde man kunna säga, att den tendens till starkare ökning

under tiden 1 januari 1920—1 april 1922, som familj ebagerierna visat, vore så

obetydlig och till sin förekomst så splitrad, att man ej gärna kunde tillerkänna

den någon avsevärd beviskraft beträffande verkningarna av ifrågavarande undantag

i bagerilagen.

Ifråga om den senare av de båda ovan angivna punkter, rörande vilka andra

lagutskottet önskade utredning, eller i vilken utsträckning familjebagerierna ansågo

sig behöva begagna och utnyttjade rätten att börja arbeta tidigare om

morgnarna, hade styrelsen, då tillförlitliga upplysningar härom knappast torde

stå att vinna utan betydande arbete, icke funnit sig föranlåten föranstalta om

någon utredning. Med hänsyn till att det för dessa små bagerier i regel ej torde

vara fråga om tillverkning för någon avsevärd distribution — det tidiga färdigställandet

av brödet vore särskilt påkallat för distributionen — syntes det vara

sannolikt, att arbetet i dessa bagerier i stort sett ej började mycket tidigare än

i de större, mer yrkesmässiga företagen. En inom yrkesinspektionen verkställd

i utskottsutlåtandet angående herr Kinmansons motion åberopad utredning rörande

kvinnors nattarbete gåve även stöd åt nu angivna uppfattning.

Styrelsen vore givetvis fortfarande av den uppfattningen, att det från konkurrenssynpunkt

måste anses rätt och billigt, att bagerilagens förbud gällde för

alla slag av bageriföretag. Någon mer avsevärd praktisk betydelse till förfång

för de större bagerierna torde emellertid, såsom ovan visats, förevarande undantag

ej gärna kunna anses äga. I betraktande härav och då det nu endast skulle

vara fråga om en förlängd provisorisk reglering, hade styrelsen icke trott sig ha

tillräcklig anledning att påkalla uteslutande av förevarande på riksdagens initiativ

tillfogade undantagsbestämmelse.

Sveriges bageriidkareförening och Stockholms bageriindustriförening

hava hemställt, att de s. k. familjebagerierna måtte jämställas med övriga

bagerier, samt hava i sådant avseende anfört, bland annat:

Det mest upprörande missförhållandet i fråga om den gällande undantagslagstiftningen

för bageriyrket vore, att genom de s. k. familjebageriernas undan
-

Sveriges

bageriidkar

förening m.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

tagande från lagen en mycket betydande del av den för avsalu bedrivna brödtillverkningen

beretts en utomordentligt privilegierad ställning till ödesdigert förfång

för det egentliga bageriyrket.

De siffror socialstyrelsen meddelat i fråga om förhållandet emellan bagerierna

med lejd arbetskraft och familjebagerierna ställde motiven för dess ändrade

hållning i en synnerligen egendomlig dager. Enligt nämnda siffror skulle under

1922 familjebagerierna utgöra 1,212 och således representera avsevärt mera än

hälften av de övriga bageriernas till 2,143 uppgående antal eller över en tredjedel

av hela antalet svenska bagerier. Och familj ebageriernas arbetareantal skulle

utgöra 1,245 eller tillsammans med innehavarna, vilka där givetvis alltigenom

fyllde platser som arbetare, 2,457. De övriga bageriernas arbetare skulle utgöra

6,723. Om man för dessa högt inräknade eu 13 av de 2,143 företagarna i det

effektiva arbetareantalet, komme man för de egentliga yrkesbageriernas vidkommande

till en arbetaresiffra på boråt 7,500, d. v. s. föga mera än tre gånger familjebageriernas

arbetare, vilka sålunda skulle utgöra en fjärdedel av samtliga

svenska bageriarbetare, vartill komme att dessa sistnämndas arbetare med sin

obegränsade arbetstid och rättigheten att helt anpassa arbetet efter yrkets naturliga

förhållanden, torde kunna prestera åtskilligt mera än de andra bageriernas.

Dessa siffror talade ett språk, som ingen borde kunna missförstå, Det läge väl

nämligen i öppen dag, vilken odräglig konkurrens som det måste innebära för

de under lagen sorterande företagen, att andra företag, motsvarande mer än en

tredjedel av antalet samtliga bagerier och med ett arbetareantal motsvarande en

fjärdedel av samtliga bageriarbetare helt vore undantagna från lagens inskränkande

bestämmelser. Ett kraftigare argument än dessa siffror kunde näppeligen

förebringas för upphävande av familj ebageriernas ifrågavarande undantagsställning.

Socialstyrelsen hade icke funnit sig föranlåten att föranstalta någon utredning,

huruvida man i de ifrågavarande bagerierna i verkligheten började tidigare om

morgnarna än lagen tilläte, och det måste ju erkännas, att det vore ganska svårt

att genom direkta meddelanden vinna tillförlitliga upplysningar därvidlag. Att

så måste vara förhållandet framginge emellertid med otvetydig visshet därav att

man i allmänhet praktiskt taget huru tidigt som helst kunde erhålla färskt bröd

från dylika bagerier, m. a. o. vid en sådan tidpunkt, att natten måste hava

tagits till hjälp. Genom att sålunda leverera bröd, vid vilken tid folk önskade detsamma,

både dessa privilegierade bagerier ett övertag i konkurrensen, som visat

sig ytterst ödesdiger för yrkesbageriernas omsättning.

Härvid medverkade också en annan omständighet, vilken ur en annan synpunkt

innebure ett kraftigt motiv för en eventuellt prolongerad lags giltighet för

alla slag av bageriföretag. Redan det faktum att det funnes vissa undantag från

lagen hade visat sig framkalla försök i massa att räkna sig detsamma till godo,

även där det vore både si och så med de i bageridriften deltagandes fallande

under kategorien »make och hemmavarande barn». Så hade uppstått ett flertal

»kompanjonbagerier», »syskonbagerier» o. s. v., vilka i vanliga fall utan några

rättsliga följder tillgodogjort sig familj ebageriernas rättigheter. Och så arbetade

en mängd småbagerier av hembageri- och även av icke hembagerityp ritan hänsyn

till att en eller flera tjänsteanställda deltoge i arbetet och driften, veterligen

och (på grund av tiden för brödets tillhandahållande) bevisligen utan vidare,

som om de vore familj ebagerier. Härtill komme att under senare tiden en

mängd restauranter och kaféer börjat tillverka sitt vid serveringen använda bröd

samt i vissa fall även bröd till avsalu utom den egna verksamheten, allt på ett

sätt som väsentligen undandroge sig lagens bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 88.

IT

Svenska livsmedelsarbetareförbundet har ävenledes hemställt, att

familjebagerierna ej vidare skulle undantagas från lagens tillämpning.

Detta undantag hade nämligen utnytt jats av bagerier med två eller flera

delägare, vilket ej varit lagstiftarens mening.

För min del anser jag, att man icke utan trängande skäl bör borttaga

det på riksdagens initiativ tillkomna undantaget från lagen till

förmån för familjebagerierna. Erinras må, att ett undantag av denna

art ingalunda saknar motstycke utan tvärtom står i god överensstämmelse

med gällande rättsregler. Sålunda har rörelse, som av någon bedrives

utan biträde av annan än make och hemmavarande barn, undantagits

från statlig reglering i näringsfrihetsförordningen, lagen om arbetarskydd

och lagen om arbetstidens begränsning. Ur skyddssynpunkt

torde intet vara att erinra mot familjebageriernas undantagande, och vad

beträffar konkurrensen från dessa bageriers sida, varöver så mycket

klagas, lärer den förebragta utredningen knappast giva vid handen, att

familjebageriernas gynnade ställning medfört menliga följder av större

betydelse.

3 §•

Enligt 3 § i bagerilagen har i fråga om medelst skiftarbete bedriven

tillverkning av spis- eller knäckebröd medgivits, att arbetet må å

söckendag fortgå jämväl mellan kl. 8 och kl. 10 eftermiddagen ävensom,

om så kräves för brödets torkning, mellan kl. 10 eftermiddagen

och kl. 12 midnatt. Såsom förutsättning för detta medgivande har dock

uppställts det villkör, att arbetstiden, raster däri inbegripna, icke för

något arbetslag får överstiga åtta timmar av dygnet.

Socialstyrelsen har föreslagit, att nämnda villkor måtte uteslutas,

samt till stöd därför anfört:

Den i 3 § förekommande begränsningen av skiften till högst 8 timmar

hade från bageriidkarnas sida framhållits såsom en orättvis inskränkning av arbetstidens

längd. Då åttatimmarslagen, oavsett möjlighet till övertid, under

vissa villkor medgåve en daglig arbetstid av 9 timmar, torde berörda klagomål

icke sakna skäl för sig. Med hänsyn därtill och då sistnämnda lag, vartill förslag

senare utarbetades, medfört reglering av arbetstidens längd, hade här ifrågavarande

bestämmelse synts mindre väl motiverad samt av styrelsen uteslutits.

I de avgivna yttrandena har mot socialstyrelsens förslag erinran ej

framställts i vidare mån än att Svenska livsmedelsarbetareförbundet hemställt,

att den nuvarande bagerilagen måtte lämnas oförändrad utom i

vissa delar, varom här ej är fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 68 käft. (Nr 88.)

Svenska

livsmodels
arbetaro
förbundet.

Departe
mentschefen.

Spis• och

knäckebrödstillverkning.

Social
styrelsen.

Svenska

livsmedels
arbetare
förbundet.

371 23 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Departe
mentschefen.

Särskilt medgivande

till

utsträckt

nattarbete.

Social
styrelsen.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 88.

Ovan nämnda ändringsförslag torde visserligen icke vara av större

praktisk betydelse, men då i förevarande fall särskild anledning saknas

att för denna tillverkning beträffande arbetstidens längd föreskriva

strängare villkor än för annat arbete, bar jag intet att erinra mot ifrågavarande

förslag.

I socialstyrelsens förslag till lagtext hava de i förevarande lagrum

enligt dess nuvarande lydelse förekommande orden »å söckendag» uteslutits,

men då detta kunde giva anledning till den tolkning, att arbetet

inom ifrågavarande tillverkning skulle få fortgå jämväl å söndagar, bär

jag icke kunnat godtaga detta ändringsförslag.

4§.

Enligt 4 § första stycket av bagerilagen äger yrkesinspektör eller

i visst fall yrkesinspektionens chefsmyndighet meddela eftergift från det

i 1 § stadgade förbudet.

I 4 § andra stycket stadgas, att, om för ändamålsenlig drift av

tillverkning av spis- eller knäckebröd oundgängligen erfordras ytterligare

nattarbete, skall arbetsrådet äga lämna medgivande därtill.

I den förut omförmälda av herr Kinmanson vid 1922 års riksdag

väckta motionen yrkades, att från lagens tillämpning skulle undantagas

sådant arbete för tillverkning av spis- eller knäckebröd, som bedreves

med regelbunden skiftindelning och utan samband med annat bageriarbete.

I anledning av nämnda motion anförde socialstyrelsen i yttrande

till andra lagutskottet bland annat följande:

Redan under de förberedande arbetena för lagen hade det på åtskilliga håll

mött betänkligheter att ifråga om arbetstidens förläggning jämställa den med

regelbunden skiftindelning bedrivna spis- och knäckebrödstillverkningen med det

egentliga bageriarbetet. Ehuru i princip benägen att gå motionären till mötes

kunde styrelsen icke biträda hans förslag att från lagens tillämpning avskilja all

dylik tillverkning. I de avsedda företagen användes i övervägande mån kvinnlig personal.

Då denna genom lagen den 20 november 1909 angående förbud mot

kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag vore förhindrad

att deltaga i arbetet mellan kl. 10 e. m. och 5 f. m., kunde det, såsom

även erfarenheten torde bekräftat, befaras att nattarbetet uppdroges åt ett lag

manliga arbetare, vilka sålunda finge gå i nära nog ständigt nattarbete —- d. v. sjust

det missförhållande, som lagen hade till ändamål att undanröja. Med hänsyn

härtill funne sig styrelsen nödgad avstyrka ett helt frigivande av ifrågavarande

tillverkning och förordade, att undantagande skulle göras beroende av

prövning av förhållandena i varje särskilt fall. Enklast kunde detta möjliggöras

genom att i lagens 4 § andra stycket utesluta ordet »oundgängligen». Till beaktande

av kravet på en tillfredsställande fördelning av nattarbetet kunde det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88. 1!)

möjligen därjämte vara lämpligt att före ordet »lämna» i sista satsen infoga »där

nattarbetets anordning kan anses tillfredsställande» eller annan därmed till innebörden

likartad betingelse.

I sitt nu avgivna yttrande har socialstyrelsen förklarat sig anse den

lösning av frågan, som styrelsen på sätt nyss angivits förut ifrågasatt,

fortfarande vara den mest lämpliga. Socialstyrelsen har vidare föreslagit,

att meddelandet av ifrågavarande dispenser icke vidare skulle tillkomma

arbetsrådet utan yrkesinspektionens chefsmyndighet. Till stöd

härför har styrelsen anfört, att det icke kunde vara lämpligt, att befogenheten

att lämna eftergifter från lagen vore så splittrad, samt att särskilda

skäl icke syntes tala för arbetsrådets bibehållande vid dess sällan

utövade befogenhet i sådant avseende.

Kommerskollegium har förklarat sig tillstyrka socialstyrelsens förslag

till avfattning av förevarande lagrum, enär därigenom alla berättigade

intressen syntes bliva på lämpligt sätt tillgodosedda.

Arbetsrådet har till en början framhållit, att dess befattning med

tillämpningen av bagerilagen vore inskränkt till två uppgifter, nämligen

dels till att i vissa fall medgiva anstånd med lagens tillämpning, dels

ock till att lämna medgivande till ökat nattarbete i sådana spis- och

knäckebrödsfabriker, varest arbetet bedreves i skift. Den förstnämnda

uppgiften hade varit av mycket ringa omfattning och betydelse. På

grund härav vore arbetsrådets erfarenhet av lagens tillämpning och verkningar

praktiskt sett begränsad till förhållandena vid de skiftgående

spis- och knäckebrödsfabrikerna. Med hänsyn härtill funne sig arbetsrådet

böra i sitt utlåtande i ärendet inskränka sig till att behandla dels

de bestämmelser i det remitterade förslaget, som hänförde sig till skiftarbete

i spis- och knäckebrödsfabriker, dels ock den del av förslaget,

som avsåge överflyttande till annan myndighet av arbetsrådets hittillsvarande

befattning med lagens tillämpning. Arbetsrådet har vidare

anfört:

Arbetsrådets handläggning av ärenden rörande spis- och knäckebrödsfabriker

har i sina huvuddrag gestaltat sig på följande sätt.

Till arbetsrådet hava från fabriker av nu ifrågavarande slag hittills inkommit

åtta ansökningar om permanent tillstånd till ökat nattarbete. Av dessa

fabriker hava fyra begärt tillstånd att bedriva arbetet dygnet runt med tre attatimmarsskift,

sålunda med nattarbete mellan klockan 10 eftermiddagen och klockan

6 förmiddagen utöver vad i lagen medgives. Två av nämnda fabriker, vid

vilka enligt verkställd utredning arbetet på grund av tekniska skäl — användningen

av på visst sätt konstruerade uppslagsmaskiner — måste fortgå kontinuerligt,

hava av arbetsrådet med stöd av 4 § andra stycket av lagen medgivits

tillstånd att bedriva dylikt arbete. Vid lämnandet av berörda tillstånd har

Kommers
kollegium.

Arbetsrådet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj ds proposition Nr 88.

arbetsrådet emellertid meddelat vissa restriktiva föreskrifter. Så bär arbetsrådet

i ena fallet föreskrivit, att en och samma arbetare icke finge användas till nattarbete

oftare än var tredje vecka. I det andra fallet har arbetsrådet stadgat, att

halva antalet arbetare finge användas till nattarbete högst varannan vecka och

de återstående högst var tredje vecka. Beträffande de båda övriga ansökningarna

om tillstånd till arbete med tre åttatimmarsskift hava de av arbetsrådet verkställda

utredningarna givit vid handen, att den begärda eftergiften visserligen

kunde anses av ekonomiska skäl önskvärd, men att den likväl icke kunde betraktas

som oundgängligen erforderlig för en ändamålsenlig drift. På grund

härav har arbetsrådet med hänsyn till hithörande lagbestämmelsers avfattning

varit nödsakat att avslå nu ifrågavarande ansökningar.

Framställningar om tillstånd att bedriva nattarbete vid drift på allenast två

skift hava inkommit från fyra fabriker, av vilka dock endast två fullföljt sina ansökningar.

Dessa två fabriker hava av arbetsrådet medgivits tillstånd att bedriva

nattarbete mellan klockan 5 och klockan 6 förmiddagen, varvid i det ena fallet

föreskrivits, att en och samma arbetare icke finge användas till dylikt nattarbete

oftare än var fjärde vecka.

Den erfarenhet, som hittills vunnits beträffande användandet av manlig och

kvinnlig arbetskraft i spis- och knäckebrödsfabrikerna, synes arbetsrådet icke

vara ägnad att häva de betänkligheter mot ett undantagande av nämnda fabriker

från lagens tillämpning, vilka blivit framställda under förarbetena till nu gällande

lag. Arbetsrådet finner sig. därför böra tillstyrka, att rätten till nattarbete på

sätt socialstyrelsen föreslagit göres beroende på tillstånd i varje särskilt fall.

Endast på detta sätt torde det kunna möjliggöras att, såsom arbetsrådet under

sin verksamhet gjort, förbinda rätten till nattarbete med betryggande och för

det enskilda fallet avpassade villkor till förebyggande av missbruk.

A andra sidan liar arbetsrådet funnit att den genom stadgandet i 4 § andra

stycket av nu. gällande lag medgivna möjligheten till eftergift icke varit ägnad

att i erforderlig mån tillgodose spis- och knäckebrödfabrikernas behov av nattarbete.

Såsom av arbetsrådets ovan lämnade redogörelse för dess befattning

med hithörande ärenden lärer framgå, har den strama avfattningen av nu ifrågavarande

stadgande i nagra fall förhindrat rådet från att medgiva en eftergift, som

varit påkallad. Formuleringen av stadgandet i fråga torde jämväl hava föranlett,

att .arbetsgivare i en del fall underlåtit att göra framställning om eftergifter, vilka

varit behövliga. Detta förhållande torde utgöra en förklaring till att så få ansökningar

på förevarande område inkommit till arbetsrådet. Med hänsyn till sin

härutinnan gjorda erfarenhet har arbetsrådet redan i ett den 13 februari 1922

till riksdagens andra lagutskott avgivet utlåtande hemställt, att i 4 § andra

stycket av nu gällande lag ordet »oundgängligen» måtte uteslutas. Då bestämmelserna

i 4 § andra stycket av det remitterade lagförslaget överensstämma med

arbetsrådets uppfattning i nu förevarande avseende, vill arbetsrådet för sin del

tillstyrka desamma.

Beträffande därefter socialstyrelsens förslag att överflytta arbetsrådets hittillsvarande

befattning med lagens tillämpning till yrkesinspektionens chefsmyndighet

är detsamma motiverat av önskvärdheten att koncentrera lagens handhavande

på färre myndigheter än vad för närvarande är fallet. Det torde icke

kunna förnekas, att den nuvarande splittringen av dispensbefogenheten på tre

olika myndigheter (socialstyrelsen, arbetsrådet och vederbörande yrkesinspektör)

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

21

är ägnad att onödigtvis inveckla förfarandet för de arbetsgivare, som önska utverka

dispens. Då det enligt arbetsrådets mening är synnerligen viktigt, att

sättet för sökande av undantag från lagar av nu ifrågavarande art göres så enkelt

och lättbegripligt som möjligt, samt socialstyrelsens förslag härutinnan innebär

ett steg i rätt riktning, vill arbetsrådet ansluta sig till vad socialstyrelsen i denna

del föreslagit.

Sveriges bageriidkareförening och Stockholms bageriindustriförening

hava anfört, att därest bagerilagen fortfarande skulle mot bageriidkarnas

vilja påtvingas dem, yrkades från deras sida, att spisbrödsfabriker, vilka

dreves med regelbunden skiftindelning, skulle i likhet med annan industri

kunna vara i verksamhet dygnet om. Man finge emellertid hoppas, att

det svåraste hindret för tillämpning av kontinuerlig drift vore undanröjt

genom de av socialstyrelsen föreslagna ändringarna.

Svenska livsmedelsarbetareförbundet har ansett, att lagens hittillsvarande

lydelse i denna del borde bibehållas.

Lika med myndigheterna och de hörda organisationerna anser jag,

att eftergift av den art, som omförmäles i 4 § andra stycket, fortfarande

bör stå till buds. Av utredningen synes emellertid framgå, att den

nuvarande bestämmelsens stränga avfattning lagt hinder i vägen för

behörigt tillgodoseende av bagerinäringens intressen. Någon lättnad i

förevarande avseende synes därför erforderlig. Den av socialstyrelsen

föreslagna avfattningen torde i huvudsak kunna godtagas; dock har det

synts nödvändigt att tydligare än som skett i styrelsens förslag utsäga,

att vid meddelande av dispens skola föreskrivas de villkor, som ur arbetarskyddssynpunkt

kunna anses erforderliga. I samband härmed har

vidtagits en jämkning i den föreslagna 6 § i syfte att överträdelse av

sålunda föreskrivna villkor skall bliva belagd med straff.

Förslaget att överflytta prövningen av ifrågavarande dispensansökningar

från arbetsrådet till yrkesinspektionens chefsmyndighet synes mig

väl grundat.

Socialstyrelsen har föreslagit införande i övergångsbestämmelserna av

ett stadgande, innebärande att de med stöd av den nu gällande bagerilagen

meddelade dispenserna skulle fortfara att gälla även efter utgången

av lagens giltighetstid. Med hänsyn till det ringa antalet av de dispenser,

som av arbetsrådet beviljats, enligt uppgift allenast fyra, har jag

ansett det ifrågasatta stadgandet obehövligt.

Sedan departementschefen härefter uppläst ett i enlighet med ovan

angivna grunder inom departementet upprättat förslag till lag om bageri
-

Sveriges

bageriidkaroförening

m. fl.

Svenska

livsmedels
arbetare
förbundet.

Departe
mentschefen.

Övergångs
bestämmel
serna.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

och konditoriarbetes förläggande till viss del av dygnet *, hemställer departementschefen,

att lagrådets utlåtande över nämnda förslag måtte, för det

ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas medelst utdrag

av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

* Det till lagrådet remitterade lagförslaget, vilket är av lika lydelse med det vid propositionen

fogade förslaget, har här uteslutits.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ls proposition Nr 88.

23

Bilaga l.

Stockholm den 21 december 1922.

Till Konungen.

Den nu gällande, väsentligen i enlighet med arbetstidskommitténs förslag i

ämnet avfattade lagen om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete,

vilken lag utfärdats den 17 oktober 1919, är av provisorisk karaktär, och utlöper

dess giltighet med utgången av år 1923. Nämnda lag — bagerilagen — har ej

såsom den samtidigt med densamma utfärdade s. k. åttatimmarslagen varit föremål

för något beslut om revision från riksdagens sida. Emellertid väckte herr

Kinmanson vid 1922 års riksdag i andra kammaren en motion, nr 67, med förslag

till lag om vissa inskränkningar i avseende å tiden för arbetets förläggning

i bagerier och konditorier, med vilken motion åsyftades att få till stånd vissa

modifikationer uti ifrågavarande lagstiftning. I det yttrande över nu berörda

lagförslag, vilket socialstyrelsen avgav till andra lagutskottet, påpekade styrelsen

bland annat bagerilagens provisoriska natur och framhöll, att det med hänsyn

därtill eljest skulle ankomma på 1923 års riksdag att pröva, huruvida och i vilken

gestaltning denna lag fortfarande skulle äga tillämpning. Något särskilt material

för bedömande av de frågor, som väcktes genom motionen, förfogade styrelsen

icke över, men var det styrelsens avsikt att söka hopbringa dylikt material till

den sålunda förestående prövningen. Med hänsyn, som det vill synas, väsentligen

till vad sålunda anförts från styrelsen sida avslogs motionen.

Styrelsen har, ehuru något särskilt uppdrag därom icke lämnats styrelsen, med

hänsyn till innehållet i sin instruktion ansett sig förpliktad att upptaga till prövning

och för Kungl. Maj:t framlägga spörsmålet om ifrågavarande lagstiftnings

bibehållande, utan eller med förändringar, efter nästkommande års utgång. I

betraktande härav har styrelsen dels tillika med sin utredning rörande åttatimmarslagens

verkningar och dels genom en särskild av polismyndigheterna verkställd

enquéte sökt att skaffa sig upplysning i vissa avseenden, hur bagerilagens

tillämpning tett sig. En kortfattad redogörelse för denna undersökning närlägges.

Det första man beträffande förevarande fråga har att taga ståndpunkt till

är givetvis, huruvida en lagstadgad reglering, väsentligen motsvarande bagerilagen,

överhuvud taget bör upprätthållas. Enligt socialstyrelsens mening måste härå

givas ett jakande svar. Det missförhållande, som denna lagstiftning vänder sig

emot, eller det eljest i nära nog oavbruten följd året runt förekommande nattarbetet

för en rätt betydande grupp av arbetare torde nämligen från arbetarskyddssynpunkt

få anses så allvarligt, att endast verkligt betydande olägenheter

av lagstiftningen skulle kunna motivera dess avskaffande. Av de verkställda

undersökningarna framgår visserligen, att från arbetsgivarsidan framförts många

och bittra klagomål över bagerilagen, vilka klagomål sannolikt icke alldeles sakna

skäl för sig. De olägenheter, klagomålen röra och vilka väl även i viss mån

varit kännbara för allmänheten, synas emellertid knappast ha varit av den svårartade

beskaffenhet, varom nyss nämnts. Av länststyrelserna, som yttrat sig i

samband med den sistberörda undersökningen, ha sålunda 14 förklarat sig anse,

att bagerilagen icke medfört några mer betydande olägenheter, och 8 att, även

om lagen i vissa hänseenden varit till men för bagerinäringen, detta dock ej

varit förhållandet i sådan utsträckning, att lagens prolongering borde avstyrkas.

Ett annat stöd för styrelsens härovan angivna mening kan hämtas från herr

Kinmansons förut berörda motion. Denna, som väl får anses motsvara bageri
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl Maj:ts proposition Nr 88.

idkarnas allmänna uppfattning i frågan, åsyftade nämligen ej den ifrågavarande

regleringens upphävande utan, såsom förut nämnts, endast dess modifierande i

vissa avseenden.

Får man sålunda, såsom det synes styrelsen välgrundat, utgå från att den

förevarande lagstiftningen åtminstone tillsvidare bör upprätthållas, har man att

övergå till en prövning, om och i vad mån ändringar kunna vara påkallade i

denna lagstiftning. Innan styrelsen ingår i en sådan prövning, har styrelsen

emellertid, med hänsyn till den i viss mån grundläggande betydelsen därav för

prövningen, ansett sig böra klargöra, huruvida den förnyade bagerilagen bör

framläggas såsom en definitiv eller allenast som en provisorisk reglering — valet

mellan dessa båda alternativ måste tydligtvis inverka på revisionens beskaffenhet.

Ehuru bagerinäringen väl varit mindre utsatt för de senaste årens konjunkturväxlingar

än industrien i gemen, lär den dock ej ha gott alldeles fri från kristidens

påkänningar. I viss mån torde sålunda beträffande nämnda näring föreligga

enahanda grunder för ett förlängt provisorium, som enligt styrelsens mening

gjort sig gällande i fråga om åttatimmarslagen. För att låta bagerilagen

i förevarande avseende följa nu berörda huvudsakliga författning på arbetstidslagstiftningens

område talar dessutom den omständigheten, att det, sedan styrelsen

den 30 nästlidne november erhållit nådigt uppdrag att i viss omfattning

revidera lagen om arbetarskydd, möjligen inom den närmare framtiden kan ifrågakomma

att nu allmängiltigt reglera nattarbetet,

Styrelsen utgår sålunda i sin följande framställning från att åt en förnyad

bagerilag skulle givas allenast provisorisk giltighet. Med en dylik anordning,

som förutsätter eu förnyad revision inom en närmare framtid, torde vara bäst

förenligt att väsentligen bibehålla lagens nuvarande avfattning och att icke företaga

flera eller större förändringar, än som äro mer påtagligt påkallade med hänsyn

till särskilda omständigheter.

Lagens huvudsakliga bestämmelse utgöres av det i 1 § första stycket intagna

förbudet mot arbete för tillverkning till avsalu av bageri- eller konditorivaror

mellan kl. 8 e. m. och 6 f. m. Detta förbud var visserligen i avsevärd

mån förberett genom småningom genomförda inskränkningar av nattarbetet och

genom vissa av kristidens restriktioner, men torde det likväl av bageriidkarnas

uttalanden att döma, på många håll ha drabbat bagerinäringen ganska kännbart.

Herr Kinmanson vände sig i sin motion mot detta förbud med mycken skärpa

och påkallade medgivande till arbetets igångsättande två timmar tidigare. De

klagomål över arbetstidsbegränsningens olägenheter, som från bageriidkare inkommo

såsom svar på frågoformulären rörande åttatimmarslagens verkningar,

syntes i många fall väsentligen vara föranledda av bagerilagens nattarbetsförbud.

Vid den förut omtalade, genom polismyndigheterna verkställda undersökningen

rörande bagerilagens tillämpning framkommo också en mångfald

klagomål över de olägenheter, nattarbetsförbudet förorsakat bagerinäringen. Ur

den bifogade redogörelsen för undersökningen må här anföras de mer väsentliga

av dessa olägenheter: Färskt bröd kan ej tillhandahållas å tid, som kunder och

återförsäljare skäligen fordra. På grund av den knappa arbetstiden måste bakningen

under morgontimmarna forceras, vilket förhindrade ett omsorgsfullt arbete,

försämrade brödets kvalitet och ökade jäståtgången. För forceringen måste

även arbetarantalet ökas, vilket åter hade till följd, att arbetskostnaderna ökades

och att arbetstiden senare på dagen ofta icke kunde till fullo utnyttjas. Vid distribution

och försändande måste brödet ofta inpackas varmt, varigenom det mer

eller mindre skadades.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts ‘proposition Nr 88.

25

Enligt styrelsens uppfattning lär det ej kunna förnekas, att bär ifrågavarande

förbud för bagerinäringen och i viss mån även för den konsumerande

allmänheten genom kostnadsökning och på annat sätt medfört en del olägenheter.

Ifrågasatt har också blivit, att statsmakterna möjligen skulle, till lindrande

av berörda olägenheter, i någon mån gå bagerinäringens önskningar till mötes

genom att med någon kortare tidrymd, exempelvis en timme, tillbakaflytta tiderna

för de olika arbetenas början. Efter en dylik förändring skulle arbetet i allmänhet

kunna börja kl. 5 i stidlet för kl. 6 f. m. eller vid den tid, som gäller för

arbetets början enligt lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors

användande till arbete nattetid i vissa industriella företag och som återfinnes

såsom gräns för nattarbetet jämväl i vissa internationella konventioner. Styrelsen

har emellertid icke ansett sig kunna förorda en sådan förändring, enär densamma

från arbetarskyddssynpunkt måste betraktas som en avsevärd försämring

och från bageriarbetarnas sida skulle möta starkt motstånd.

Det i lagens 1 § första stycket stadgade undantag för rörelse, som bedrives

utan biträde av annan än make och hemmavarande barn, framfördes i reservationer

mot andra särskilda utskottets -utlåtande i ämnet vid 1919 års tvenne riksdagar

— arbetstidskommittén såväl som socialstyrelsen, sociala rådets första

sektion, Kungl. Maj:t och utskottet hade från konkurrenssynpunkt ansett påkallat,

att lagen omfattade varje arbetare för tillverkning till avsalu av bageri- eller

konditorivaror. Herr Kinmanson påyrkade i sin motion, att nu berörda undantag

skulle uteslutas, varemot i lagen skulle införas en bestämmelse om undantag

till förmån för sådant arbete för tillverkning av spis- eller knäckebröd, som

bedrives med regelbunden skiftindelning och utan samband med annat bageriarbete.

I sitt den 8 februari 1922 till riksdagens andra lagutskott avgivna yttrande

över motionen vidblev socialstyrelsen sin förut intagna ståndpunkt beträffande

förut berörda undan tagsstadgande och biträdde, ehuru styrelsen ansåg mycket

vägande invändningar från annan synpunkt kunna göras däremot, motionärens

yrkande om dess uteslutning. Andra lagutskottet, som ju väsentligen med hänsyn

till den förestående revisionen avstyrkte motionen, ställde sig tveksamt i

förevarande avseende. Enligt utskottets uppfattning vore det för frågans bedömande

av avgörande betydelse att få utrönt, i vad mån efter bagerilagens tillkomst

en förskjutning inom bageribranschen skett i riktning mot ökat antal

hembagerier och vidgad omsättning för dem på bekostnad av de mer yrkesmässigt

bedrivna bagerierna. Därjämte önskade utskottet för samma ändamål

upplysning om, i vilken utsträckning hembagerierna begagnade sig av och ansågo

sig behöva utnyttja den dem tillkommande rätten att börja arbetet tidigare

om morgnarna.

Med sin förut omförmälda, genom polismyndigheternas förmedling utförda

undersökning rörande bagerinäringen avsåg styrelsen bl. a. att vinna upplysning

om utvecklingstendensen för de små, utan lejd arbetskraft skötta bagerierna —

måhända lämpligen betecknade »familjebagerier» — i jämförelse med de större,

mer yrkesmässigt bedrivna bageriföretagen. Av de inkomna uppgifterna framgår,

att antalet bagerier inom riket, vilka använde främmande arbetskraft uppgick vid

tiden för 1920 års början, d. v. s. när bagerilagen trädde i kraft, till 2,052 och

vid den 1 april 1922 till 2,143 samt att motsvarande siffror beträffande sådana

bagerier, som bedrevos utan biträde av annan än make och hemmavarande barn,

voro 1,118 och 1,212. Av hela antalet bagerier inom riket— frånsett dock föreBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 68 käft. (Nr 88J 37i 28 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

tag för uteslutande tillverkning av spis- eller knäckebröd eller konditorivaror

utgjorde sålunda familjebagerierna vid 1920 års början 35''3 % och vid den 1

april 1922 36''l %. Under nu åsyftade tidrymd både antalet arbetare vid bagerier

med främmande arbetskraft ökats från 6,423 till 6,723, medan familjebageriernas

arbetarantal stigit från 1,156 till 1,245. Procentuellt i förhållande till samtliga

bageriarbetare visade sålunda familj ebageriernas arbetarstam en ökning från 15'' 3

till 15''6. Ser man på motsvarande siffror för de olika länen, finner man, att

procenttalen för familj ebagerierna visserligen ökat i flertalet län men även att

de sjunkit i ej så få. Såsom totalomdöme i förevarande avseende torde man

kunna säga, att den tendens till starkare ökning under tiden 1 januari 1920—1

april 1922, som familj ebagerierna visat, är så obetydlig och till sin förekomst så

splittrad, att man ej gärna kan tillerkänna den någon avsevärd beviskraft beträffande

verkningarna av ifrågavarande undantag i bagerilagen.

Ifråga om den senare av de båda ovan angivna punkter, rörande vilka andra

lagutskottet önskade utredning, eller i vilken utsträckning familj ebagerierna ansågo

sig behöva begagna och utnyttjade rätten att börja arbeta tidigare om morgnarna,

bär styrelsen, då tillförlitliga upplysningar härom knappast torde stå att

vinna utan betydande arbete, icke funnit sig föranlåten föranstalta om någon

utredning. Med hänsyn till att det för dessa små bagerier i regel ej torde vara

fråga om tillverkning för någon avsevärd distribution — det tidigare färdigställande

av brödet är särskilt påkallat för distributionen — synes det vara sannolikt,

att arbetet i dessa bagerier i stort sett ej börjar mycket tidigare än i de

större, mer yrkesmässiga företagen. En inom yrkesinspektionen verkställd i

utskottsutlåtandet angående herr Kinmansons motion åberopad utredning rörande

kvinnors nattarbete giver även stöd åt nu angivna uppfattning.

Styrelsen är givetvis fortfarande av den uppfattningen, att det från konkurrenssynpunkt

måste anses rätt och billigt, att bagerilagens förbud gälla för

alla slag av bageriföretag. Någon mer avsevärd praktisk betydelse till förfång

för de större bagerierna torde emellertid, såsom ovan visats, förevarande undantag

ej gärna kunna anses äga. I betraktande härav och då det nu endast skulle

vara fråga om en förlängd provisorisk reglering, har styrelsen icke trott sig ha

tillräcklig anledning att påkalla uteslutande av förevarande på riksdagens initiativ

tillfogade undantagsbestämmelse.

Den i 3 § förekommande begränsningen av skiften till högst 8 timmar har

från bageriidkarnas sida framhållits såsom en orättvis inskränkning av arbetstidens

längd. Då åttatimmarslagen, oavsett möjlighet till övertid, under vissa villkor

medgiver en daglig arbetstid av 9 timmar, torde berörda klagomål icke sakna

skäl för sig. Med hänsyn därtill och då sistnämnda lag, vartill förslag senare

utarbetades, medfört reglering av arbetstidens längd, har här ifrågavarande bestämmelse

synts mindre väl motiverad samt uteslutits.

Herr Kinmanson hade i sin motion påyrkat, att från lagens tillämpning

skulle undantagas sådant arbete för tillverkning av spis- eller knäckebröd, som

bedrives med regelbunden skiftindelning och utan samband med annat bageriarbete.

Körande detta yrkande framhöll socialstyrelsen i sitt yttrande över

motionen bl. a. följande.

Redan under de förberedande arbetena för lagen hade det på åtskilliga håll

mött betänkligheter att ifråga om arbetstidens förläggning jämställa den med

regelbunden skiftindelning bedrivna spis- och knäckebrödstillverkningen med det

egentliga bageriarbetet. Ehuru i princip benägen att gå motionären till mötes

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Ktmyl. Maj.ts proposition Nr 88.

kunde styrelsen icke biträda hans förslag att från lagens tillämpning avskilja

all dylik tillverkning. I de avsedda företagen användes i övervägande mån kvinnlig

personal. Då denna genom lagen den 20 november 1909 angående förbud

mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag vore

förhindrad att deltaga i arbetet mellan kl. 10 e. in. och 5 f. m., kunde det, såsom

även erfarenheten torde bekräftat, befaras att nattarbetet uppdrogs åt ett lag

manliga arbetare, vilka sålunda finge gå i nära nog ständigt nattarbete — d. v. s.

just det missförhållande, som lagen hade till ändamål att undanröja. Med hänsyn

härtill fann sig styrelsen nödgad avstyrka ett helt frigivande av ifrågavarande

tillverkning och förordade, att undantagande skulle göras beroende av prövning

av förhållandena i varje särskilt fall. Enklast kunde detta möjliggöras genom

att i lagens 4 § andra stycket utesluta ordet »oundgängligen». Till beaktande

av kravet på en tillfredsställande fördelning av nattarbetet kunde det möjligen

därjämte vara lämpligt att före ordet »lämna» i sista satsen infoga »där nattarbetets

anordning kan anses tillfredsställande» eller annan därmed till innebörden

likartad betingelse.

Den lösning av frågan, styrelsen sålunda föreslagit, synes fortfarande mest

lämplig. Den torde även väl överensstämma med den förut uttalade principen

om begränsning av ändringarna.

Meddelandet av eftergifter på grund av den bestämmelse, varom här senast

varit frågan, ankommer nu på arbetsrådet, under det! befogenheten att bevilja

övriga eftergifter från lagens tillämpning — frånsett anstånd därmed — tillkommer

yrkesinspektör eller yrkesinspektionens chefsmyndighet. Då det tydligen

ej kan vara lämpligt att ha befogenheten att lämna eftergifter från lagen sa

splittrad och några särskilda skäl icke synas tala för arbetsrådets bibehållande

vid dess endast sällan utövade befogenhet i sådant avseende, har styrelsen ansett

sig böra föreslå jämväl den förändring i 4 § andra stycket, att »arbetsrådet» ersättes

med »yrkesinspektionens chefsmyndighet».

Med anledning av den förut omtalade förändringen, varigenom arbetsrådet

helt befriats från att taga befattning med bagerilagens tillämpning, bär lagens

9 §, rörande ärendenas handläggning lios arbetsrådet m. m., blivit överflödig och

med hänsyn härtill uteslutits.

Slutligen må nämnas, att i bestämmelserna angående den reviderade lagens

ikraftträdande vidtagits vissa ändringar, påkallade eller motiverade med hänsyn

till lagens förnyade utfärdande och provisoriska prolongering. Anmarkas bor

måhända, att med uttrycket »vederbörande myndighet» i punkten 3) åsyftas den

myndighet, som enligt den nya lagen skulle äga att bevilja eftergift, varom är

Ett i enlighet med vad ovan anförts modifierat förslag till lagstiftning i

ämnet närlägges.

Förslag

till

Förnyad lag om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete. 1

1 §•

Arbete för tillverkning till avsalu av bageri- eller konditorivaror må icke

bedrivas å sön- eller helgdag eller å tid mellan klockan 8 eftermiddagen och

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

klockan 6 förmiddagen å söckendag. Yad sålunda stadgats äger dock icke tilllämpning

å rörelse, som bedrives utan biträde av annan än make och hemmavarande

barn.

Om arbete, varom här är sagt, i hotell-, restaurang- eller kaférörelse eller

eljest bedrives utan samband med bageri- eller konditorirörelse, skall det icke

vara underkastat denna lag i vidare mån, än det avser tillverkning av bröd, bakelser

eller annat därmed jämförligt bakverk.

2 §•

Utan hinder av vad i 1 § är stadgat må

a) i bageri- eller konditorirörelse arbete för tillverkning av konditorivaror

utföras å sön- eller helgdag under högst tre timmar mellan klockan 6 förmiddagen

och klockan 6 eftermiddagen;

b) i hotell-, restaurang- eller kaférörelse sådant arbete för tillverkning av

bröd, bakelser eller annat därmed jämförligt bakverk, vilket bedrives utan samband

med bageri- eller konditorirörelse, utföras å sön- eller helgdag under tid,

som under a) sägs;

c) s. k. anrörning utföras å sön- eller helgdag under högst två timmar mellan

klockan 8 förmiddagen och klockan 8 eftermiddagen;

d) uppeldning eller deggörning utföras å söckendag mellan klockan 4 och

klockan 6 förmiddagen;

e) uppeldning utföras av annan än bageri- eller konditoriarbetare å tid, då

eljest arbete enligt denna lag ej må bedrivas;

f) under natten till söckendag, som närmast föregår två eller flera på varandra

följande sön- eller helgdagar, uppeldning eller deggörning utföras jämväl

mellan klockan 2 och klockan 4 förmiddagen och annat arbete mellan klockan 3

och klockan 6 förmiddagen.

3 §•

Arbete för tillverkning av spis- eller knäckebröd må, där arbetet är indelat

i skift, fortgå jämväl mellan klockan 8 och klockan 10 eftermiddagen ävensom,

i den mån så kräves för det tillverkade brödets torkning, mellan klockan 10 eftermiddagen

och klockan 12 midnatt.

4§-

Därest särskilt förhållande påkallar avvikelse från det i 1 § stadgade förbud,

utöver vad enligt 2 och 3 §§ är medgivet, äge vederbörande jrkesinspektör att

meddela tillstånd därtill. Sådant tillstånd, vilket skall sökas för varje särskilt

tillfälle, må ej avse mer än två dygn i sänder eller för samma arbetsställe meddelas

mer än tio gånger under ett och samma kalenderår. Är ytterligare eftergift

av särskilt förhållande tillfälligtvis påkallad, må sådan eftergift meddelas av

yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Erfordras för ändamålsenlig drift av tillverkning, som avses i 3 §, ytterligare

nattarbete, äge yrkesinspektionens chefsmyndighet att, där nattarbetets

anordning kan anses tillfredsställande, lämna medgivande därtill.

Är på grund av olyckshändelse eller annan oförutsedd omständighet avvikelse,

varom i första stycket sägs, oundgängligen nödvändig, och är ej tid att

inhämta tillstånd därtill, må avvikelsen vidtagas utan tillstånd, dock ej för mer

än ett dygn i sänder. Om sådan åtgärd och anledningen därtill åligger det företagets

innehavare att ofördröjligen göra anmälan till vederbörande yrkesinspektör.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 88.

•r> §•

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens befattningshavare;

och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad som

finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen om arbetarskydd den 29

juni 1912.

Å arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen om arbetarskydd,

bedrives på stadigvarande sätt, skall förevarande lag ''finnas anslagen på lämplig

plats.

6 §■

Bedriver innehavare av företag, som i denna lag avses, arbete i strid mot vad

i lagen är stadgat, straffes med böter från och med tio till och med ett tusen kronor.

Har på sådant sätt till arbete med faders eller målsmans vetskap och vilja

använts person under aderton år, vare fadern eller målsmannen förfallen till

böter från och med fem till och med femtio kronor.

Hen, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom i denna

paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill lagligen

förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdas och delgivits, fällas till

det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

7 §•

Därest innehavare av företag, som i denna lag avses, försummar att fullgöra

anmälningsskyldighet, varom stadgas i 4 § tredje stycket, eller skyldighet,

som är föreskriven i 5 § andra stycket, straffes med böter från och med fem

till och med femhundra kronor.

8 §-

Förseelse, som omförmäles i 6 eller 7 §, åtalas vid polisdomstol, där särskild

sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes,

vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

1) Denna lag träder i kraft den 1 januari 1924 samt gäller till och med den

31 december'' 1926; skolande i fråga om sådan under tiden för lagens giltighet

begången förseelse, som avses i 6 eller 7 §, vad i lagen är stadgat fortfara att

gälla även efter sistnämnda dag.

2) Vederbörande myndighet äger att jämväl före den 1 januari 1924 meddela

beslut om eftergift, som avses i 4 §.

3) Eftergift, som beviljats med stöd av lagen den 17 oktober 1919 om begränsning

av tiden för bageri- och konditoriarbete, skall fortfarande äga giltighet,

intill dess den för eftergiftens tillgodonjutande bestämda tiden utlupit eller ock

eftergiften återkallats av vederbörande myndighet. I

I detta ärendes slutliga handläggning ha, förutom undertecknade, deltagit

byråchefen Järte, t. f. byråchefen Nyström samt socialfullmäktige von Sydow

och Johansson. Från styrelsens beslut ha anmälts avvikande mening av herr

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.is proposition Nr 88.

von Sydow, som ansett, att här ifrågavarande lagstiftning icke borde förlängas,

samt av herr Johansson, vilken förklarat sig kunna biträda styrelsens förslag om

förlängd provisorisk lagstiftning allenast under den förutsättningen, att den nu

gällande lagen i oförändrat skick prolongerades.

A. Molin.

Underdånigst

GUNNAR HUSS.

Utredning rörande bagerilagens verkningar.

I syfte att närmare klarlägga verkningarna av lagen den 17 oktober 1919

om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete, vilken lag i likhet med

arbetstidslagen är avsedd att äga giltighet t. o. m. år 1923, har styrelsen hänvänt

sig till överståthållarämbetet i Stockholm samt samtliga länsstyrelser med anhållan

om meddelande, huruvida och i vad mån nämnda lag medfört några avsevärda

olägenheter för bagerirörelsen. Därjämte har upplysning begärts rörande

dels sammanlagda antalet bagerier (frånsett företag för uteslutande tillverkning

av spis- eller knäckebröd eller konditorivaror) med lejd arbetskraft jämte antalet

däri använda arbetare och dels antalet bagerier, bedrivna utan biträde av annan

än make och hemmavarande barn (i det följande benämnda »familjebagerier»)

jämte antalet av deras biträden. Samtliga dessa uppgifter skulle avse dels tiden

den 1 januari 1920 och dels tiden den 1 april 1922.

Med stöd av de upplysningar, som i detta syfte infordrats från ortsmyndigheterna

i respektive län (magistrater och stadsstyrelser, polismyndigheter samt

landsfiskaler) ha överståthållarämbetet i Stockholm samt 21 länsstyrelser avgivit

utlåtande rörande lagens verkningar jämte begärda siffermässiga uppgifter. Dessutom

ha i inalles 10 fall bifogats ett större eller mindre antal svar från lokalmyndigheter

eller enskilda företagare. Länsstyrelserna i Stockholms och Västmanlands

län hänvisa i sina svar endast till sistnämnda uppgifter, medan länsstyrelsen i

Jönköpings län som eget utlåtande åberopar handelskammarens i frågan avgivna

betänkande.

Som svar på styrelsens förfrågan anföra 14 länsstyrelser som sin mening,

att bagerilagen icke medfört några mera betydande olägenheter. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län meddelar dock, att missnöje med lagen här och var

yppat sig, såsom framgår av bifogade uppgifter från vissa städer och andra

orter. Vidare uppgives beträffande Gottlands län lagen ha fungerat tillfredsställande

på landsbygden och endast i Visby stad blivit föremål för klander från

yrkesutövarna. Överståthållarämbetet i Stockholm samt länsstyrelserna i Södermanlands,

Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Malmöhus, "Kopparbergs och

Västerbottens län äro däremot av den uppfattningen, att lagen i vissa hänseenden

varit till men för bagerirörelsen, i intet fall dock i den utsträckning, att dess

prolongering bör avstyrkas. De viktigaste av dessa olägenheter, som framför

allt förorsakats av förbudet mot nattarbete, framgå närmare av följande redogörelse,

vilken utgör en sammanfattning av de vanligast förekommande och mest

vägande anmärkningarna.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 88.

31

1. Bestämmelsen, att bageriarbetet får börja först kl. fl f. m. omöjliggör tillhandahållandet

av färskt bröd vid den tidpunkt, som kunder och återförsäljare

skäligen fordra.

Länsstyrelserna i Jönköpings, Blekinge, Malmöhus och Västernorrlands län

fästa särskilt uppmärksamheten på denna punkt — så göra även bl. a. ett större

antal stadsmyndigheter och vissa enskilda arbetsgivare inom andra län. Undantagsvis

framhålles, att allmänheten efter hand börjat vänja sig vid nämnda förhållande,

men i regel uppges missnöjet vara jämförelsevis stort.

»Det har för bageriyrket visat sig vara en livsangelägenliet att på morgonen

kunna tillhandahålla nybakat bröd», uppger sålunda en arbetsgivare i Lyckeby.

I en del fall svara särskilt de mindre företagarna, att stora svårigheter föreligga

att inom rimlig tid få brödet färdigt på grund av det ringa utrymmet i ugnarna.

A andra orter (Norrköping, Göteborg) har anmärkning gjorts från restauratörer

och hotellägare, vilka se sig ur stånd att servera kunderna färskt bröd till första

frukostmålet.

I allmänhet torde brödet vara färdigt till försäljning eller utdistribuering

först kl. 9 f. m. eller senare. Härom skriver stadsfiskalen i Jönköping: »Från

bageriarbetsgivarhåll har framhållits, att den åsyftade lagen den 17 oktober 1919

om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete medfört den olägenheten,

art det s. k. frukostbrödet, på grund av den bestämda sena tiden för bageriarbetets

början om morgnarna ej hunnit bliva färdigt tidigt nog utan först kl.

10—11-tiden f. m., varigenom blivit en följd dels minskad omsättning, dels oek att

brödutkörarna få köra ut särskilt med dylikt bröd och särskilt med det tidigare

bakade s. k. kaffebrödet.» Stadsfiskalen i Ystad anför följande från bageriidkare

i staden avgivna utlåtande: »Det vore eu allmänt känd och för övrigt helt naturlig

sak, att allmänheten önskade erhålla färskt bröd för dagen och så tidigt som

möjligt på morgnarna. Inför bekymren för dagens nödtorft i brödväg, tänkte

icke konsumenterna det ringaste på eller fäste sig vid 8-timmarsarbetet och de

extra svårigheter, den nya lagen förorsakat bageriidkarna med avseende på tillverkningen

och distribueringen av bröd, utan var och en fordrade fortfarande att

erhålla sitt »färska bröd för dagen» vid den tidiga timme, som vore förenligt

med uppstigandet och dagsarbetets påbörjande. Då det mänskliga behovet av

färskt bröd tidigt på morgonen sålunda icke underordnat eller ville underordna

sig bestämmelserna i den nya lagen och de förutvarande metoderna för brödtillverkning

blivit otillräckliga för tillfredsställandet av allmänhetens inrotade

vanor och fordran på färska varor under de tidiga morgontimmarna, hade bageriidkarna

tvunget nödgats träffa anstalter för en kraftig forcering av tillverkningen

under de första arbetstimmarna på morgonen för att i görligaste mån få ut brödet

så fort som möjligt till de väntande, otåliga köparna. Ehuru bageriidkarna på

allt sätt gjort sitt allra bästa för åstadkommande av ett raskt arbete, kunde icke

wienerbrödet distribueras ut före klockan halv åtta på morgonen och franskt bröd

och kaffebröd icke förr än klockan halv tio. Och kuskarna voro icke färdiga att

köra ut förrän klockan tiotiden.» Poliskommissarien i Umeå-slutligen yttrar, att

ett allmänt önskemål torde föreligga såväl bland bageriidkarna som allmänheten,

att bröd kunde levereras i god tid före frukosten. Som förhållandet nu är torde

icke alla, som det åstunda, kunna påräkna för dagen bakat bröd till denna tid.

Här berörda nackdelar synas, av flera uttalanden att döma, vara särskilt

kännbara å dagar före sön- och helgdagar. Från arbetsgivarehåll har även bl. a.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

uttalats det önskemålet, att i lagen måtte inryckas bestämmelser, som medgåve

rätt för arbetsgivare och arbetare att träffa avtal om utförande av arbete i bageri

en ä två timmar tidigare, än vad nu är föreskrivet, å nämnda dagar. I andra

fall har man icke stannat härvid utan yrkat på nattarbetsförbudets totala avskaffande

eller åtminstone en generell tillbakaflyttning av tiden för arbetets början

(vanligen 2 tim. tidigare). Stadsfiskalen i Östhammar in. fl. nöja sig dock med

det förslaget, att endast smärre bagerier (med färre än 4 arbetare) skulle undantagas

från lagens tillämpning. En bageriidkare i Jönköping hemställer, att nattarbete

måtte få obehindrat utföras eller att deggörning måtte få börjas senast

kl. 2 och uppslagning kl. 4 f. m. Av flera bageriidkare i Ystad betonas, att genom

framflyttning av bageriarbetets början till klockan 4 på morgonen i stället för

klockan 6, skulle en betydande förbättring och större lugn i arbetet vinnas utan

skada vare sig för yrket eller arbetarne, vartill kommer att allmänheten skulle

bättre tillgodoses med gott bröd på lämplig tid. Poliskommissarien i Umeå åter

anser, att början kl. 5 f. m. vore tillfyllest.

2. På grund av den knappa arbetstiden måste baleningen under morgontimmarna

forceras, vilket förhindrar ett omsorgsfullt arbete och försämrar brödets kvalitet.

Smålands handelskammare samt länsstyrelsen i Malmö omtala klagomål av

nu angivna innebörd. Även vissa ortsmyndigheter (7 st.) ha konstaterat olägenheter

av denna art. En bageriägare i Ystad belyser exempelvis frågan på följande

sätt: »Som en naturlig följd av den tvungna arbetsintensiteten på morg
narna

hade arbetet under sagda tid numera blivit i hög grad nervöst, oroligt och

obekvämt på allt sätt, För en rask jäsning av degen fordrades t. ex. numera en

tredjedel mera jäst än förr. Ja, till och med dubbelt så mycket för sådana brödsorter

som franskt bröd och wienerbröd. För ett fullt utnyttjande av den brådskande

arbetstiden under de första morgontimmarna, erfordrades tillika brådeldning

av ugnarna och därav föranledd större bränsleförbrukning, varför största påpasslighet

erfordrades.» Norrtälje stadsfiskal uppger, att arbetet måste i högsta

grad forceras samt att brödet i anledning härav ofta nog bleve ofullständigt

gräddat och ohälsosamt att förtära. Även i andra fall klagas över jästmissbruk

som en nödvändig följd av arbetstidsminskningen.

3. Vid leveranser och försändelser får brödet ofta inpackas varmt, varigenom det

mer eller mindre skadas.

Särskilt vid transport synes förefinnas en viss risk för, att det nybakade

brödet försämras. Magistraten i Yaxholm yttrar sålunda: »I avseende å de

bagerier, som finnas i Yaxholm har ifrågakomna lag vållat väsentliga olägenheter,

som visat sig bland annat däruti, att bröd, som varit avsett till försäljning å

Pin do och andra kringliggande öar, icke kunnat, som sig bort, expedieras med

morgonbåtama, och har härav blivit följden, att konsumenterna på öarna icke

erhållit brödet så färskt, som förr varit vanligt. Har understundom beträffande

viss brödsort försändandet kunnat äga rum med morgonbåt från Yaxholm, har

inpackning måst ske, medan brödet ännu varit varmt, vilket måste anses ha varit

till skada.» Liknande olägenheter ha yppat sig vid utkörning, vilket framhålles

från flera håll, bland annat länsstyrelsen i Malmö. Polisen i Umeå anmärker

exempelvis, att då brödet är varmt vid packningen, blir det degigt och ej så

smakligt, som om det hunnit något avkylas.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj.ts proposition Nr 88.

33

4. På grund av den nödtvungna forceringen av morgonarbetet måste antalet arbetare

utökas, varigenom ofta arbetstiden senare på dagen icke kan till fullo utnyttjas.

I inalles 7 fall, bl. a. av Blekinge länsstyrelse, bär meddelats, att den knappa

arbetstiden nödvändiggjort anställande av större personal. »Bageriidkarna nödgas»,

upplyser Norrköpings magistrat, »under arbetsdagens första timmar anlita

största möjliga antal arbetare, för vilket antal under arbetsdagarna i övrigt knappast

finnes fullt arbete.» Tillfrågade bageriidkare i Nässjö framhålla bl. a. att

tiden för bakning är för knappt tilltagen, i all synnerhet om det tages i betraktande,

att ena gången kan degen jäsa fort och en annan gång sakta, vid vilka

tillfällen arbetarna icke ha något arbete att utföra men ändock måste vistas i

bageriet och sålunda räkna denna tid som arbetstid. Polisen i Göteborg anför,

att bageriidkarna för att åtminstone fram på middagen kunna tillhandahålla sina

kunder färskt bröd redan på morgonen nödgas sätta hela sin arbetsstyrka i

verksamhet. Fram mot arbetstidens slut kan tillverkning av bröd ej ånyo påbörjas,

enär det icke kan färdigbakas den dagen, varför arbetarna måste upphöra

med arbetet tidigare än kl. 8 e. m.

5. För innehavare av smärre bagerier, som själva deltaga i arbetet, har bagerilagen

i många fall medfört avsevärt ökat arbete.

Börande denna omständighet upplyser bl. a. länsstyrelsen i Malmö, att

arbetsgivarna i många fall själva måste utföra allt för- och efterarbete, vilket har

till följd att ordning och renlighet i bagerierna blir otillfredsställande. Stadsfiskalen

i Östhammar betonar likaledes, att bageriidkarna personligen måste

verkställa anrörnings-, uppeldnings- och deggörningsarbeten, för att allt skall

medhinnas. Även från andra håll ha anförts liknande klagomål. Så skriver en

mindre bageriägare i Ystad: »För de bagerier, som stodo på gränsen till hem
bagerier

eller andra dylika mindre företag med liten omsättning och arbete för

t. ex. endast en främmande arbetare och två lärlingar, har genom lagen uppstått

stora svårigheter att rätt och rättvist utnyttja och fördela arbetet mellan ägarenbageriidkaren

och arbetarna. Omsättningen i dylika bagerier vore nämligen för

liten att hålla två arbetsskift.»

6. Familjebageriernas undantagande från bagerilagens tillämpning innebär en orätt
visa

mot övriga bageriidkare.

Överståthållarämbetet i Stockholm samt länsstyrelserna i Södermanlands,

Jönköpings, Blekinge, Kopparbergs och Västern orrlands län framhålla, att familjebageriernas

undantagsställning varit till men för de företagare, som äro bundna

av den lagstadgade arbetstiden, i det att de förra äro oförhindrade att utföra

nattarbete och sålunda kunna leverera färskt morgonbröd långt tidigare än bagerier

med främmande arbetskraft. Överståthållarämbetet yttrar rörande denna sak,

att de enhälliga uttalanden mot denna punkt från såväl arbetsgivar- som arbetar - håll, vilka vid innevarande års riksdag avgivits till riksdagen, torde bära vittne

därom, att olägenheter uppstått. Från principiell synpunkt skulle icke heller

tillräcklig anledning förefinnas för undantagandet av familjebagerierna från lagens

bestämmelser. Smålands handelskammare förfäktar likställighet i detta hänseende

mellan familjebagerier och industriella bagerier men hyser å andra sidan starka

betänkligheter mot att utsträcka lagen till de förra. »En dylik åtgärd», säger

handelskammaren, »måste förvisso anses synnerligen olämplig. Den skulle inneBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 68 käft. (Nr 88.) 37i 23 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung1. Maj:ts proposition Nr 88.

bära ett mycket farligt avsteg från den i 1864 års näringsfrihetsförordning uttalade

grundsats om rätt för familjemedlem att oberoende av näringslagstiftningen

idka hantverk och handel med biträde av make och hemmavarande barn. Handelskammaren

kan därför icke tillstyrka någon inskränkning i hembageriernas frihet

i fråga om nattarbete. Att genom näringslagstiftning ingripa i familjens inre

angelägenheter är icke att förorda. Det vore att ställa arbetet inom familjen

under offentlig kontroll, om överhuvud taget kontroll är möjlig.» I stället påyrkas

från samma håll, att arbetet vid samtliga bagerier borde få börja kl. 4 f. m.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län yttrar härom bl. a.: »Genom lagens tillkomst

synas antalet hembagerier hava betydligt ökats till förfång för övriga bageriidkare.

Dessa senare hava ock framhållit att, därest lagens giltighetstid skall

ytterligare förlängas, lagen bör omfatta alla bagerier.» Farm]jebageriernas gynnade

ställning och större konkurrenskraft betonas även av myndigheterna i vissa städer

och ett flertal enskilda arbetsgivare, vilka i flera fall påyrka, att även dessa

bagerier borde inrymmas under samma lagbestämmelser som de mera yrkesmässigt

drivna. »En bagare, som utövar sin rörelse med två arbetare», skriver

magistraten i Sala, »är exempelvis bunden av den lagstadgade begränsningen,

under det att en bagare, som bedriver rörelsen med två hemmavarande söner, är

obunden härav. De olika bagerirörelserna kunna tänkas vara av ungefär samma

omfattning. Här föreligger givetvis en orättvisa, som bör avhjälpas.»

7. Lagen liar medfört höjda driftkostnader och onödig stegring av brödpriserna.

Produktionskostnadernas förhöjning tillskrives i främsta rummet dels den

nödtvungna ökningen av arbetarestammen, dels minskad prestationsförmåga genom

arbetstidens ^knäppning. Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar som sin

mening, att lagen för de större bagerierna medfört ökade kostnader, vilka i sin

ordning torde drabba konsumenterna. Västernorrlands länsstyrelse är av samma

uppfattning och uppskattar tillverkningskostnadernas stegring till omkring 20 %.

Även inom Kopparbergs län ha polismyndigheterna någon gång vitsordat, att

lagens bestämmelser föranlett ökning av brödpriset. Länsstyrelsen i Malmöhus

län gör slutligen gällande, att även de utvidgningar och förändringar av arbetslokalerna,

som den avkortade arbetstiden nödvändiggjort, verkat fördyrande.

Lagens fördyrande inverkan påtalas även av vissa stadsmyndigheter (Visby,

Borås, Västerås och Köping) samt av polismyndigheterna i flera smärre orter på

landsbygden. Magistraten i Västerås skriver härom bland annat: »Eu fördyring

av de tillverkade varorna för allmänheten har på grund av det ökade arbetad

antalet och svårigheter att praktiskt utnyttja arbetstiden inom den trångt begränsade

ramen för tillåten arbetstid uppkommit. Det är därvid de s. k. rörliga

kostnadernas (avlöningar o. d.) ökning, vilken i vissa fall uppgått ända till 25 I,

som åstadkommit brödprisens förhöjning och hindrat en effektivare sänkning av

priset i och med en inträdande prisbillighet å råvarorna.» Landsfiskalen i Färentuna

har av samtliga tillfrågade bageriidkare fått det beskedet, att begränsningen

av arbetstiden medfört ökad produktionskostnad, vilken till en del pålagts den

tillverkade varan. Allmänheten får således i sista hand delvis betala den genom

begränsningen orsakade merkostnaden. Någon gång omnämnes, att konsumenterna,

på grund av de höga brödpriserna själva börja tillverka sitt bröd i större utsträckning

än förut.

Prisstegringen tillskrives på sina håll även den omständigheten, att antalet

utkörare maste ökas. Brödet kan nämligen numera icke levereras färskt på en

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition .Nr 88.

gång utan litet då och litet då under dagens lopp vilket nödvändiggör ^distribuering

i flera omgångar och hållande av större utkörarepersonal än tidigare.

8. Smärre bageri- och konditor iidkare kunna icke i samma utsträckning som förut

åtaga sig tillfälliga beställningar.

Å sex platser ha arbetsgivarna anfört klagomål över svårigheten att med

nuvarande begränsade arbetstid utföra beställningsarbeten. Så har stadsfiskalen

i Östhammar erfarit, att det på grund av bagerilagen många gånger är omöjligt

att utföra sent gjorda beställningar, varigenom företagarna tillskyndas ekonomiska

förluster. En bageriägare i Ystad skriver: »Då beställningarna av tårtor och

finare bakverk till kvällen och påföljande dags morgon icke plägade inkomma

förrän allra tidigast klockan 12—1-tiden på middagen, oftast så sent som efter

klockan 5 eftermiddagen, så medhunne icke arbetaren utföra dessa arbeten under

arbetstiden. Under sådant förhållande finge bageriidkaren antingen avvisa beställningarna

eller själv utföra dem senare på dagen, då han rätteligen borde vara

fri. Det vore nämligen på samma sätt med finare bakverk och tårtor som med

kaffe- och wienerbröd, att de skulle vara absolut färska för att kunna avyttras.»

Stadsfiskalen i Köping meddelar slutligen, att konditori- och bageriägare ej

som förr kunna mottaga beställningar å bakverk till begravningar, bröllop o. s. v.

och andra arbeten, vilka fordra skyndsamt utförande.

9. Övriga olägenheter.

I 2 fall anföres från arbetsgivarhåll, att lagen varit ägnad att åtminstone

icke höja arbetsintensiteten utan snarare motsatsen. Härom skriver Västerås

magistrat: »En verkan, som väntades komma av arbetstidslagen var den, att arbetsvillighet

och arbetsintensitet skulle ökas, men någon sådan verkan har icke kunnat

påvisas. Den ökade fritid, som genom lagen beretts arbetarna, synes beträffande

de yngre ogifta arbetarna åstadkomma dagdriveri och nöjeslystnad med åtföljande

arbetsolust.»

Slutligen har i ett par enstaka fall även uppgivits, att lagen bidragit till att

öka arbetslösheten inom bagerinäringen, delvis på grund av husmödrarnas ovannämnda

ökade benägenhet att själva baka sitt bröd i hemmen.

Antalet bagerier och arbetare åren 1920 och 1922.

En sammanställning av de inkomna uppgifterna rörande antalet bagerier

med främmande arbetskraft och familjebagerier samt däri använda arbetare och

biträden åren 1920 och 1922 meddelas å närlagda tabell. Enligt denna sammanställning

funnos vid 1920 års början i hela landet 2,052 bagerier med främmande

arbetskraft samt något över hälften så många eller 1,118 familj ebagerier. I april

1922 voro motsvarande siffror 2,143 och 1,212, vilket innebär eu stegring av respektive

4.4 % och 8.4 %. Samtidigt hade antalet arbetare ökats från 6,423 till 6,723

(4.7 %) i den förra och från 1,156 till 1,245 (7.7 %) i den senare kategorien av

bagerier ''). Av samtliga bagerier utgjorde familjebagerierna år 1920 35.3 % och l

l) Anmärkas må emellertid, att totalantalet i »bagerier med främmande arbetskraft» anställda

arbetare i verkligheten torde vara något större än vad ovanstående siffror angiva, beroende

därpå, att de härom inlämnade uppgifterna i vissa fall synas avse icke kela antalet i

dylika bagerier arbetande personer (lejda arbetare + familjemedlemmar) utan endast de främmande

arbetarna.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

år 1922 36.1 %, Familjebageriernas arbetare uppgingo år 1920 till 15.3 % och

år 1922 till 15.6 % av samtliga bageriarbetare. Siffrorna häntyda sålunda på en

något kraftigare utveckling av sistnämnda kategori än beträffande de mera yrkesmässigt

drivna bagerierna, en omständighet, som delvis torde böra tillskrivas

bagerilagen.

Ser man på förhållandena inom olika län, visa familj ebagerierna i 20 fall

ökning, i 1 fall minskning samt i 4 fall oförändrad siffra. Övriga bagerier ha

även ökats i 20 län och minskats i 4, medan i 1 fall samma antal uppgivits.

Av de i tabellens näst sista kolumn redovisade procenttalen framgår, att

familjebagerierna, relativt sett, äro anmärkningsvärt talrika bland annat i Västerbottens

län, där de vid ifrågavarande tidpunkter utgjorde respektive 59.2 och

57.1 % av samtliga, Kalmar län (51.8 och 53.7 %), Kronobergs län (47.4 och 48.2 %),

Kristianstads län (47.8 och 46.2 %), Kopparbergs län (47.i och 47.8 %) samt Västernorrlands

län (46.8 och 47.ö %). Förutom i huvudstaden, där familjebageriernas

antal ej uppgår till en tiondel av totalsumman, är nämnda kategori däremot

relativt svagt representerad bland annat i Göteborgs och Bohus län (14.3 och

14.8 %), Skaraborgs län (L6.o och 16.3 %), Värmlands län (20.6 och 30.7 %), Jönköpings

län (22.2 och 23.6 %) samt Uppsala län (23.7 och 27.9 %''). Absolut taget

förete familj ebagerierna den starkaste ökningen i Malmöhus län (med 13 stycken),

medan stegringen i förhållande till totalantalet varit kraftigast i Värmlands län,

där år 1920 cirka en femtedel men år 1922 inemot en tredjedel av samtliga tillhörde

familjebageritypen.

Huru förhållandena tett sig i större och mindre samhällen, framgår närmare

av nedanstående tablå, vilken uppgjorts på grundval av de uppgifter för de särskilda

orterna, som inkommit från inalles 9 län1), (samt Stockholm och Göteborg):

Antal bage- rier med

Antal däri

Antal

Antal däri

Antal famije-

använda

familj e-

använda

bagerier i %

arbetskraft

arbetare

bagerier

biträden

av samtliga

1920

1922

1920

1922

1920

1922

1920

1922

1920

1922

Stockholm, Göteborg och

Malmö ........................

362

380

2 383

2 505

53

55

71

77

12-8

12-6

Övriga större städer.........

226

229

808

865

71

84

60

66

23v

26-8

Mindre städer .................

119

139

284

299

36

35

49

42

23*

20-i

Landsbygden ...................

4é0

460

797

804

359

387

330

349

44-4

45''7

Summa

1157

1208

4 272

4 473

519

561

510

534

31o

31-7

Som man kunde vänta, är familjebageriernas betydelse jämförelsevis störst

på landsbygden, där närmare hälften av bagerierna uppgivits vara av denna typ

och minst i de tre största städerna, i vilka orter familj ebagerierna i genomsnitt

endast uppgå till ungefär en sjundedel av samtliga (i Göteborg till blott 3 ä 4 %).

Ser man åter på utvecklingen mellan 1920 och 1922, synes gruppen »övriga större

städer» samt i någon mån landsbygden visa någon förskjutning till familjebageriernas

förmån, medan motsatsen kan konstateras beträffande »mindre städer».

Inom de tre storstäderna är proportionen däremot ungefärligen densamma. 1

1) Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Malmöhus, Vastemorrlands, Västerbottens

och Norrbottens län.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

37

1

-

Antal

bagerier

med främ- mande

arbetskraft

Antal

däri använda

arbetare

Antal

familj e- bagerier

Antal

däri använda

biträden

Antal

famije- bagerier

i % av

samtliga

Antal

i familje- bagerier

anställda

arbetare i %

av samtliga

g* j

År

1922

År

1920

År

1922

År

1920

År

1922

År

1920

År

1922

År

1920

År

1922

År

1920

År

1922

Stockholms stad

175

175

1022

1013

18

19

21

27

9‘3

9-8

2-o

2 c

Stockholms

län

106

no

249

249

48

50

54

54

31-2

31-8

17-8

17-8

Uppsala

»

45

44

145

154

14

17

8

12

23-7

27-9

5 2

7''2

Södermanlands

»

43

46

183

179

33

36

30

33

43-4

43-9

14i

15''C

Östergötlands

»

82

94

210

233

39

43

26

24

32 2

31 4

ll-o

9*3

Jönköpings

»

56

62

138

146

16

19

21

23

22 a

23-5

13-2

13-6

Kronobergs

»

41

43

51

55

37

40

25

32

47-4

48-2

32-9

36-8

Kalmar

»

55

57

113

150

59

66

48

60

51-8

53''7

29-8

28-c

Gottlands

»

12

13

22

22

1

1

1

1

7-7

7-1

4-3

4-3

Blekinge

»

45

48

123

148

40

42

37

42

47-1

46-7

23i

22-i

Kristianstads

»

89

93

158

164

80

80

80

76

47-3

46-2

33-6

31*7

Malmöhus

»

287

288

816

844

139

152

175

178

32-6

34-5

17-7

17-4

Hallands

»

44

45

113

126

22

22

21

25

33-s

32-8

15-7

16 c

Göteborgs och

Bohus

»

156

178

1153

1311

26

31

38

44

14 3

14-8

3-2

3-2

Älvsborgs

»

49

60

158

173

34

34

42

41

41''0

36-2

21-o

19-2

Skaraborgs

»

68

72

94

95

13

14

17

17

16o

16-3

15''3

15-2

V ärmlands

))

62

61

168

173

16

27

17

34

20-5

30-7

9-2

16-4

1 Örebro

»)

52

55

158

168

26

33

21

28

33s

37-5

11-7

14-3

Västmanlands

»

66

76

185

193

30

33

40

43

31-3

30-s

17-8

18-2

! Kopparbergs

»

81

79

246

225

72

71

73

60

47i

47-3

22 9

21-1

| Gävleborgs

))

132

126

324

293

97

106

151

170

42-4

45''7

31-8

36-7

| Yästemorrlands

»

83

88

171

192

73

81

73

80

46-8

47-9

30-o

29-4

i Jämtlands

»

66

69

114

108

51

56

40

43

43-6

44''8

26o

28-5

j Västerbottens

»

51

54

86

94

74

72

53

49

59-2

57-1

38i

34 s

j Norrbottens

»

106

107

223

215

60

67

44

49

36''i

38 5

16-5

18-6

Hela riket

2 052

2143

6 423

6 723

1118

1212

1156

1245

35-s

36i

15-3

15 c

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung1. May.ts proposition Nr 88.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts

lagråd den 27 februari 1923.

Närvarande:

Justitierådet Sundberg, regeringsrådet Thulin, justitierådet Stenberg,

justitierådet Koersner.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 9 februari

1923, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle, för det

ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över upprättat förslag

till lag om bageri- och konditoriarbetes förläggande till viss del av

dygnet.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av byråchefen för lagärenden i socialdepartementet, hovrättsrådet Willand

Aschan.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 88.

a;*

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 2 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist, lagrådets

den 27 februari 1923 avgivna utlåtande över det den 9 i samma månad

till lagrådet remitterade förslaget till lag om bageri- och konditoriarbetes

förläggande till viss del av dygnet, samt hemställer, att förslaget,

som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Torsten Wolff.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:180 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om bagerioch konditoriarbetes förläggande till viss del av dygnet del s. 1 i texten
  2. 2LU 1923:16 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om bagerioch konditoriarbetes förläggande till viss del av dygnet dels ock i ämnet s. 1 i texten