Med förslag till lag om bagerioch konditoriarbetes förläggande till viss del av dygnet
39 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 36 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1923:88, Med förslag till lag om bagerioch konditoriarbetes förläggande till viss del av dygnet
Dokumentets text
Kung!. Maj:ts proposition Nr 88.
1
Nr 88.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
om bageri- och konditoriarbetes förläggande till viss del
av dygnet; given Stockholms slott den 2 mars 1923.
Kungl. Maj:t vill härmed under åberopande av bilagda i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
antaga härvid fogat förslag till lag om bageri- och konditoriarbetes
förläggande till viss del av dygnet.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Herm. Lindqvist.
Bitning till riksdagens protokoll 1923.
1 sand.
68 käft. (Nr 88.)
371 33 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.
Förslag
till
Lag om bageri- och konditoriarbetes förläggande till viss del av dygnet.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Arbete för tillverkning till avsalu av bageri- eller konditorivaror
må icke bedrivas å sön- eller helgdag eller å tid mellan klockan 8 eftermiddagen
och klockan 6 förmiddagen å söckendag. Vad sålunda stadgats
äger dock icke tillämpning å rörelse, som bedrives utan biträde av
annan än make och hemmavarande barn.
Om arbete, varom här är sagt, i hotell-, restaurang- eller kaférörelse
eller eljest bedrives utan samband med bageri- eller konditorirörelse,
skall det icke vara underkastat denna lag i vidare mån, än det avser
tillverkning av bröd, bakelser eller annat därmed jämförligt bakverk.
2 §■
Utan hinder av vad i 1 § är stadgat må
a) i bageri- eller konditorirörelse arbete för tillverkning av konditorivaror
utföras å sön- eller helgdag under högst tre timmar mellan
klockan 6 förmiddagen och klockan 6 eftermiddagen;
b) i hotell-, restaurang- eller kaférörelse sådant arbete för tillverkning
av bröd, bakelser eller annat därmed jämförligt bakverk, vilket
bedrives utan samband med bageri- eller konditorirörelse, utföras å söneller
helgdag under tid, som under a) sägs;
c) s. k. anrörning utföras å sön- eller helgdag under högst två
timmar mellan klockan 8 förmiddagen och klockan 8 eftermiddagen;
d) uppeldning eller deggörning utföras å söckendag mellan klockan
4 och klockan 6 förmiddagen;
e) uppeldning utföras av annan än bageri- eller konditoriarbetare
å tid, då eljest arbete enligt denna lag ej må bedrivas;
f) under natten till söckendag, som närmast föregår två eller flera
på varandra följande sön- eller helgdagar, uppeldning eller deggörning
utföras jämväl mellan klockan 2 och klockan 4 förmiddagen och annat
arbete mellan klockan 3 och klockan 6 förmiddagen.
Kung1. Maj:ts proposition Nr 88.
3
3 §•
Arbete för tillverkning av spis- eller knäckebröd må, där arbetet
är indelat i skift, å söckendag fortgå jämväl mellan klockan 8 och
klockan 10 eftermiddagen ävensom, i den män så kräves för det tillverkade
brödets torkning, mellan klockan 10 eftermiddagen och klockan
12 midnatt.
4 §•
Därest särskilt förhållande påkallar avvikelse från det i 1 § stadgade
förbud, utöver vad enligt 2 och 3 §§ är medgivet, äge vederbörande
yrkesinspektör att meddela tillstånd därtill. Sådant tillstånd,
vilket skall sökas för varje särskilt tillfälle, må ej avse mer än två dygn
i sänder eller för samma arbetsställe meddelas mer än tio gånger under
ett och samma kalenderår. År ytterligare eftergift av särskilt förhållande
tillfälligtvis påkallad, må sådan eftergift meddelas av yrkesinspektionens
chefsmyndighet.
Erfordras för ändamålsenlig drift av tillverkning, som i 3 § avses,
ytterligare nattarbete, äge yrkesinspektionens chefsmyndighet att lämna
medgivande därtill; och skola därvid meddelas de föreskrifter om nattarbetets
anordnande, som kunna finnas erforderliga.
År på grund av olyckshändelse eller annan oförutsedd omständighet
avvikelse, varom i första stycket sägs, oundgängligen nödvändig, och
är ej tid att inhämta tillstånd därtill, må avvikelsen vidtagas utan tillstånd,
dock ej för mer än ett dygn i sänder. Om sådan åtgärd och
anledningen därtill åligger det företagets innehavare att ofördröjligen göra
anmälan till vederbörande yrkesinspektör.
5 §•
Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens
befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse
vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen
om arbetarskydd den 29 juni 1912.
Å arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen om arbetarskydd,
bedrives på stadigvarande sätt, skall förevarande lag finnas
anslagen på lämplig plats.
6 §•
Bedriver innehavare av företag, som i denna lag avses, arbete i
strid mot stadgande i lagen eller med stöd av sådant stadgande utfärdad
föreskrift, straffes med böter från och med tio till och med ettusen
4
Kungl. May.ts proposition Nr 88.
kronor. Har på sådant sätt till arbete med faders eller målsmans vetskap
och vilja använts person under aderton år, vare fadern eller målsmannen
förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor.
Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom
i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han
varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats
och delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan
förseelse.
i §•
Därest innehavare av företag, som i denna lag avses, försummar
att fullgöra anmälningsskyldighet, varom stadgats i 4 § tredje stycket,
eller skyldighet, som är föreskriven i 5 § andra stycket, straffes med
böter från och med fem till och med femhundra kronor.
8 §•
Förseelse, som omförmäles i 6 eller 7 §, åtalas vid polisdomstol,
där särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där
sådan ej finnes, vid allmän domstol.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1924 samt gäller till och
med den 31 december 1926; skolande i fråga om sådan under tiden för
lagens giltighet begången förseelse, som avses i 6 eller 7 §, vad i
lagen är stadgat fortfara att gälla även efter sistnämnda dag.
Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt i
kraft meddela beslut om eftergift, som avses i 4 §.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.
5
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9
februari 1923.
Närvarande:
Statsråden Lindqvist, Thorsson, Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist:
Lagen den 17 oktober 1919 om begränsning av tiden för bagerioch
konditoriarbete upphör att gälla med 1923 års utgång. Tiden torde
fördenskull nu vara inne att taga under omprövning, vilka lagstiftningsåtgärder
med anledning härav kunna erfordras.
Ifrågavarande lag, i det följande kallad bagerilagen, har icke, såsom
den samtidigt utfärdade lagen om arbetstidens begränsning, undergått
någon revision. Visserligen väcktes vid 1922 års riksdag inom andra
kammaren av herr Kinmanson motion (nr 67) med yrkande om antagande
av ett av honom framlagt förslag till lagstiftning i ämnet, men
motionen vann ej riksdagens bifall.
I skrivelse den 21 december 1922 har socialstyrelsen, med bifogande
av redogörelse över av styrelsen föranstaltad undersökning rörande
bagerilagens verkningar, framlagt ett av motivering åtföljt förslag
till förnyad lag om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete,
över förslaget hava utlåtanden infordrats från kommerskollegium och
arbetsrådet, varjämte Sveriges bageriidkareförening, Stockholms bageriindustriförening
och Svenska livsmedelsarbetareförbundet lämnats tillfälle
att yttra sig.
I syfte att närmare klarlägga bagerilagens verkningar har socialstyrelsen
hänvänt sig till samtliga länsstyrelser med anhållan om meddelande,
huruvida och i vad mån nämnda lag medfört några avsevärda
olägenheter för bagerirörelsen. Därjämte har upplysning begärts rö
-
Lagens verkningar.
Socialsty
relsens
utredning.
6
Kung!. Maj:ts proposition Nr 88.
Behov av lagstiftning.
Social
styrelsen.
rande dels sammanlagda antalet bagerier (frånsett företag för uteslutande
tillverkning av spis- eller knäckebröd eller konditorivaror) med lejd arbetskraft
jämte antalet däri använda arbetare och dels antalet bagerier,
bedrivna utan biträde av annan än make och hemmavarande barn (i det
följande benämnda i familjebagerier») jämte antalet av deras biträden.
Samtliga dessa uppgifter skulle avse dels tiden den 1 januari 1920 och
dels tiden den 1 april 1922.
Som svar på styrelsens förfrågan hava 14 länsstyrelser anfört som
sin mening, att bagerilagen icke medfört några mera betydande olägenheter.
Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län har dock meddelat,
att missnöje med lagen här och var yppat sig. Beträffande Gottlands
län har lagen uppgivits hava fungerat tillfredsställande på landsbygden
och endast i Yisby stad blivit föremål för klander från yrkesutövarna.
Overståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands,
Jönköpings, Blekinge, Malmöhus, Kopparbergs och Västerbottens län
hava däremot uttalat den uppfattningen, att lagen i vissa hänseenden
varit till men för bagerirörelsen, i intet fall dock i den utsträckning, att
dess prolongering borde avstyrkas.
De i yttrandena vanligast förekommande anmärkningarna mot lagen
hava varit följande:
Bestämmelsen, att bageriarbetet finge börja först kl. 6 f. m. omöjliggjorde
tillhandahållandet av färskt bröd vid den tidpunkt, som kunder och återförsäljare
skäligen kunde fordra. På grund av den knappa arbetstiden måste bakningen
under morgontimmarna forceras, vilket förhindrade ett omsorgsfullt arbete
och försämrade brödets kvalitet. Vid leveranser och försändelser finge brödet
ofta inpackas varmt, varigenom det mer eller mindre skadades. På grund av
den nödtvungna forceringen av morgonarbetet måste antalet arbetare utökas, varigenom
ofta arbetstiden senare på dagen icke kunde till fullo utnyttjas. Pör
innehavare av smärre bagerier, som själva deltoge i arbetet, hade bagerilagen i
många fall medfört avsevärt ökat arbete. Pamiljebageriernas undantagande från
bagerilagens tillämpning innebure en orättvisa mot övriga bageriidkare. Lagen
hade medfört höjda driftkostnader och onödig stegring av brödpriserna. Smärre
bageri- och konditoriidkare kunde icke i samma utsträckning som förut åtaga sig
tillfälliga beställningar.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de framställda anmärkningarna,
ber jag att få hänvisa till socialstyrelsens utlåtande, vilket
torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll.
Med utgångspunkt från den verkställda utredningen har socialstyrelsen
till besvarande upptagit frågan, huruvida en lagstadgad reglering,
väsentligen motsvarande den nuvarande bagerilagen, överhuvud taget
Kungl. Maj.ts proposition Nr 88.
7
borde upprätthållas; och har styrelsen ansett denna fråga böra besvaras
jakande. Till utveckling av sin mening har styrelsen anfört:
Det missförhållande, som denna lagstiftning vände sig emot, eller det eljest
i nära nog oavbruten följd året runt förekommande nattarbetet för en rätt betydande
grupp av arbetare torde från arbetarskyddssynpunkt få anses så allvarligt,
att endast verkligt betydande olägenheter av lagstiftningen skulle kunna motivera
dess avskaffande. Av de verkställda undersökningarna framginge visserligen, att
från arbetsgivarsidan framförts många och bittra klagomål över bagerilagen, vilka
klagomål sannolikt icke alldeles saknade skäl för sig. De olägenheter, klagomålen
rörde och vilka väl även i viss mån varit kännbara för allmänheten, syntes
emellertid knappast ha varit av den svårartade beskaffenhet, varom nyss nämnts.
Beträffande frågan, huruvida den ifrågasatta lagstiftningen borde
förlänas definitiv eller provisorisk karaktär, har socialstyrelsen anfört:
Ehuru bagerinäringen väl varit mindre utsatt för de senaste årens konjunkturväxlingar
än industrien i gemen, syntes den dock ej ha gått alldeles fri
från kristidens påkänningar. I viss mån torde sålunda beträffande nämnda näring
föreligga enahanda grunder för ett förlängt provisorium, som enligt styrelsens
mening gjort sig gällande ifråga om åttatimmarslagen. För att låta bagerilagen
i förevarande avseende följa nu berörda huvudsakliga författning på arbetstidslagstiftningens
område talade dessutom den omständigheten, att det, sedan styrelsen
den 30 november 1922 erhållit uppdrag att i viss omfattning revidera lagen
om arbetarskydd, möjligen inom den närmare framtiden kunde ifrågakomma att
nu allmängiltigt reglera nattarbetet.
På grund av vad sålunda anförts har styrelsen föreslagit en provisorisk
lagstiftning med giltighet till 1926 års utgång.
Mot socialstyrelsens utlåtanden hava reservationer anmälts dels av
lierr von Sydow, som ansett, att ifrågavarande lagstiftning icke borde
förlängas, dels av herr Johansson, vilken förklarat sig kunna biträda förslaget
om förlängd provisorisk lagstiftning allenast under förutsättning
att den nu gällande lagen i oförändrat skick prolongerades.
Kommerskollegium har förklarat sig anse, att en särskild reglering
av arbetstiden för bagerier vore ur arbetsskyddssynpunkt ofrånkomlig
till undvikande av sociala olägenheter av allvarlig art för den inom yrket
anställda personalen. Av samma skäl, som av kollegium anförts i utlåtande
den 20 november 1922 i fråga om förlängning av 8-timmarslagen
och med hänsyn till vad socialstyrelsen framhållit rörande möjligheten,
att inom den närmaste framtiden en mera allmängiltig reglering av
nattarbetet kunde ifrågakomma, förordade kollegium jämväl, att den
förnyade bagerilagen endast bleve av provisorisk beskaffenhet och komme
att gälla intill utgången av år 1926.
Reserva
tioner.
Kommers
kollegium.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.
Sveriges
bageriidkareförening
m. fl
Sveriges bageriidkareförening och Stockholms bageriindustriförening
hava i gemensamt utlåtande anfört, bland annat:
Den av socialstyrelsen föranstaltade utredningen syntes ej hava skett med
tillräcklig grundlighet. Sålunda funnes icke bland hela utredningsmaterialet
något yttrande från någon bageriidkarekorporation. På de platser, där de lokala
myndigheterna ansett lämpligt att direkt taga reda på förhållandena inom
bagerinäringen, hade emellertid de överallt existerande missförhållandena icke
kunnat undgå att på ett otvetydigt sätt träda i dagen. De i socialstyrelsens utredning
omförmälda olägenheterna av bagerilagen hade medfört betydligt höjda
drifts- och tillverkningskostnader samt därigenom framtvungit eu avsevärt högre
prisnivå än den, som eljest skulle kunna hållas. Föreningarna kunde betyga, att
de vid utredningen konstaterade missförhållandena på grund av lagen, visserligen
i olika omfattning och i olika avseenden på olika håll, gällde hela bageriyrket.
Den av bagerilagen för yrkesbagerierna framtvungna stegringen av arbetsstyrkan
kunde i medeltal beräknas till 20 procent. Stegringen av distributionskostnaderna
vore på grund av de olika lokala förhållandena så olikartad, att den undandroge
sig en allmängiltig beräkning, men överstege i många fall flera, gånger
stegringen av arbetsstyrkan. Stegringen i jäståtgången kunde icke beräknas lägre
än till i medeltal 25 procent. Från flera håll hade fördubblad jäståtgång anmälts.
Åtgången av bränsle och av vissa andra materialier ävensom de allmänna omkostnaderna
hade betydligt ökats. Härtill komme, att det nervösa arbetssätt,
som den genom lagen framtvungna forceringen av morgonarbetet medfört, inverkade
kostsamt på materialhushållningen i det hela, på samma gång den hade allt
annat än fördelaktiga inverkningar på brödets kvalitet och första behandling. På
grund av alla dylika svårigheter ävensom den olidliga konkurrensen med de från
lagen befriade företagen hade de lagen underkastade bageriernas omsättning nedgått
på ett sätt, som innebure de allra största faror för det svenska bageriyrkets
framtida bestånd.
Socialstyrelsen, som icke bestritt tillvaron av dessa olägenheter, hade dock
utan tvekan förordat lagens förlängning, emedan nattarbetet i bagerierna, mot
vilket lagen riktade sig, enligt styrelsens mening innebure ett så allvarligt missförhållande.
Denna fråga hade emellertid icke gjorts till föremål för någon utredning.
Man hade städse framhållit, att den bärande principen för all arbetareskyddslagstiftning
vore att densamma riktade sig »mot användande av arbetare
under vissa förhållanden, som enligt lagstiftarens uppfattning innebure fara för
arbetarens liv eller hälsa», och man vitsordade att skälen emot nattarbetet i bagerierna
borde koncentrera sig kring de menliga följderna i hygieniskt avseende»,
det i bagerierna praktiserade nattarbet skulle medföra. Men när det sedermera
gällt att påvisa dessa menliga följder i verkligheten, så hade man varken från
bageriarbetarnas eller de utredande myndigheternas sida haft det allra minsta
belägg att komma med utöver de allmänna fraserna. Körande åtskilliga andra
förhållanden, vilka oftast varit av eu utpräglat sekundär, om ens någon betydelse
för saken i fråga, hade utförliga statistiska översikter lämnats. Men angående
det traditionella bageriarbetets menliga inflytande på bageriarbetarnas »liv och
hälsa» hade i de olika aktstyckena emot nattarbetet i bagerierna ej en siffra eller
något enda sakkunnigt utlåtande publicerats. Om så hade skett hade utredningsresultatet
blivit ett helt annat. Ty alla siffror, som skulle kunnat åberopas
i dessa stycken, torde enhälligt vittna om att det i bagerier tillämpade
nattarbetet icke varit skadligt för arbetarnas liv och hälsa.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 88. 9
Föreningarna hava härefter till stöd för sistnämnda påstående åberopat
resubaten av åtskilliga undersökningar, verkställda av doktor J.
Leffler, 1884 års arbetarförsäkringskommitté, tuberkuloskommittén, professor
Westergaard och Reichsgesundheitsamt i Tyskland. Föreningarna
anföra vidare:
De ifrågavarande siffrorna härröra, till en viss grad med undantag för tuberkuloskonnnitténs
betänkande, samtliga från tiden, då nattarbetet var obetingat
förhärskande i bagerierna, då arbetstiden därstädes var mycket längre och de
hygieniska anordningarna vida mindre betryggande än vid tiden omedelbart före
den nuvarande bagerilagens genomförande, och äro därför givetvis i ännu högre
grad vittnesgill i fråga om denna tidpunkt, då det i de nyssnämnda hänseendena
var vida bättre ställt för bageriarbetarna. Vad särskilt det genom lagen förbjudna
nattarbetet vidkommer, så hava arbetsgivarna inom yrket på intet sätt
ställt sig oförstående gent emot arbetarnas strävanden emot nattarbetet, utan
efter hand inskränkt detsamma till det minimum, som med de genom den fortskridande
utvecklingen vid varje tidpunkt aktuella förhållandena visat sig vara
på något sätt möjligt. Och i det hänseendet innehåller den statistiska avdelningen
av det kommittébetänkande, som låg till grund för lagens antagande,
siffror, som ställa kravet på en undantagslagstiftning om nattarbetet i en nog så
betänklig belysning.
Av dessa siffror framgår nämligen, att under det att 1897, det år, under
vilket den förut nämnda Lefflerska undersökningen företogs, icke mindre än 85.6
procent av samtliga bageriarbetare voro nattarbetare, har denna siffra 1905 sjunkit till
36.3 procent samt 1917 till 19.9 procent, eller om samma tid, nämligen kl. 8 e. m. till 6
f. m., i sistnämnda fall som år 1897 räknas till natten, till 29.6 procent av hela antalet.
Och under det att 1897 säkerligen för så gott som alla de 85 procent nattarbetare
den ojämförligt största delen av natten togs i anspråk för arbetet, framgår av
kommitténs siffror, att medelnattarbetstiden för de 19.9 procent, som 1917 sysselsattes
med dylikt arbete, nedgått till 3.7 timmar pr dygn, eller om i stället
veckan lägges till grund för beräkningen, till 20.4 timmar pr vecka. Sammanställas
de ifrågavarande båda synpunkterna, så inses utan vidare, vilken oerhörd
inskränkning av nattarbetet inom bageriyrket, som försiggått under de båda ifrågavarande
årtiondena. Sett i sin totalitet, representerade nattarbetet 1917, om
arbetarna och deras nattarbete betraktas såsom sammanlagda helheter, endast en
bråkdel, omkring en tolftedel, av vad det mot slutet av nittonde århundrandet,
med andra ord en generellt taget så pass oväsentlig inskränkning i arbetarnas
bekvämlighet, att icke heller de hänsyn till arbetarnas allmänna trevnad, hemliv,
rekreation o. d., som man velat göra gällande, vid sidan av huvudskälet hälsosynpunkten,
rimligtvis kunna anses vara i större omfattning åsidosatta genom de
före lagens antagande rådande förhållandena.
Under åberopande av vad sålunda anförts hava föreningarna hemställt,
att ifrågavarande lag icke måtte i någon form erhålla förlängd
giltighet.
Svenska livsmedelsarbetareförbundet har yrkat, att lagen efter att
hava undergått vissa ändringar måtte givas definitiv karaktär.
Bihang till riksdagens protokoll 0)23. 1 sand. 68 käft. (Nr 88.) 37143 2
Svenska
livsmedels
arbetare
förbundet.
10
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 88.
Departe
mentschefen.
Motion vid
1922 års
riksdag.
Andra
lagutskottet.
Departe
mentschefen.
Lika med de hörda myndigheterna finner jag det nödvändigt att
genom en lagstiftning av i huvudsak samma innebörd som den nu
gällande bagerilagen söka förebygga de sociala missförhållanden, som
utan tvivel lätt kunna bliva en följd av oreglerat nattarbete inom ifrågavarande
yrke. De olägenheter, som hittills gällande bestämmelser i
ämnet till äventyrs kunna hava medfört för bageriidkarna, synas ej heller
varit av den betydenhet, att någon mera genomgripande förändring av
dessa bestämmelser erfordras. Av skäl, som åberopats av socialstyrelsen
och kommerskollegium, anser jag det icke lämpligt att nu skrida till en
definitiv lagstiftning utan biträder myndigheternas förslag om utfärdande
av en provisorisk lag gällande under tre år.
Jag övergår nu till att redogöra för de förslag om ändringar i
gällande bestämmelser, som framkommit under ärendets behandling, samt
för de avvikelser från samma bestämmelser, som jag funnit böra göras.
Lagens rubrik.
Uti en vid 1922 års riksdag inom andra kammaren väckt motion,
nr 67, framlade herr Kinmanson förslag till ny lag i förevarande ämne
med rubrik: »Lag om vissa inskränkningar i avseende å tiden för arbetets
förläggning i bagerier och konditorier». Motionären framhöll, att
förändringen av rubriken skett i avsikt att tydligt utmärka, det bagerilagen
ej avsåge att på något sätt begränsa själva arbetstiden inom yrket.
Denna begränsning skedde uteslutande genom den allmänna arbetstidslagen.
Bagerilagen åsyftade allenast att förlägga arbetstiden inom yrket
så, att nattarbete och söndagsarbete reglerades.
Andra lagutskottet förklarade sig anse bagerilagens nuvarande rubrik
icke giva ett fullt tillfredsställande uttryck för lagens innehåll men fann
frågan därom ej lämpligen böra upptagas till omprövning förrän i samband
med ett blivande ståndpunktstagande till spörsmålet om lagens
jag bar icke kunnat undgå att finna den nuvarande lagens
överskrift mindre tillfredsställande. Särskilt om den jämföres med den
allmänna arbetstidslagens rubrik, kan överskriften giva anledning till den
missuppfattning, att bagerilagen skulle hava till uppgift att reglera arbetstidens
längd inom ifrågavarande yrke samt att bageri- och konditoriarbete
vore undantaget från den allmänna arbetstidslagens bestämmelser.
Då jag anser det vara av vikt att förebygga en dylik missuppfattning,
synes den ifrågasatta nya lagens överskrift böra tydligare angiva lagens
förnyande.
Aven
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88. 11
syfte, nämligen bageri- och konditoriarbetes förläggande till viss del
av dygnet.
1 §•
Socialstyrelsen har ansett, att någon ändring i hittills gällande för- Förbudet mot
bud mot nattarbete icke bör ifrågakomma, och bar i sådant avseende nattarbete
°
Social
ail
lort: styrelsen.
Lagens huvudsakliga bestämmelse utgöres av det i 1 § första stycket intagna
förbudet mot arbete för tillverkning till avsalu av bageri- eller konditorivaror
mellan kl. 8 e. m. och 6 f. m. Detta förbud var visserligen i avsevärd
män förberett genom småningom genomförda inskränkningar av nattarbetet och
genom vissa av kristidens restriktioner, men torde det likväl av bageriidkarnas
uttalanden att döma, på många håll ha drabbat bagerinäringen ganska kännbart.
Herr Kinmansson vände sig i sin motion mot detta förbud med mycken
skärpa och påkallade medgivande till arbetets igångsättande två timmar tidigare.
De klagomål över arbetstidsbegränsningens olägenheter, som från bageriidkare
inkommo såsom svar på frågeformulären rörande åttatimmarslagens verkningar,
syntes i många fall väsentligen vara föranledda av bagerilagens nattarbetsförbud.
Vid den genom polismyndigheterna verkställda undersökningen rörande bagerilagens
tillämpning framkommo också en mångfald klagomål över de olägenheter,
nattarbetsförbudet förorsakat bagerinäringen. Ur redogörelsen för undersökningen
må här anföras de mer väsentliga av dessa olägenheter: Färskt bröd kan ej tillhandahållas
å tid, som kunder och återförsäljare skäligen fordra. På grund av den
knappa arbetstiden måste bakningen under morgontimmarna forceras, vilket förhindrade
ett omsorgsfullt arbete, försämrade brödets kvalitet och ökade jäståtgången.
För forceringen måste även arbetarantalet ökas, vilket åter hade till
följd, att arbetskostnaderna ökades och att arbetstiden senare på dagen ofta icke
kunde till fullo utnyttjas. Vid distribution och försändande måste brödet ofta
inpackas varmt, varigenom det mer eller mindre skadades.
Enligt styrelsens uppfattning lär det ej kunna förnekas, att här ifrågavarande
förbud för bagerinäringen och i viss mån även för den konsumerande
allmänheten genom kostnadsökning och på annat sätt medfört en del olägenheter.
Ifrågasatt har också blivit, att statsmakterna möjligen skulle, till lindrande av
berörda olägenheter, i någon mån gå bagerinäringens önskningar till mötes genom
att med någon kortare tidrymd, exempelvis en timme, tillbakaflytta tiderna för
de olika arbetenas början. Efter en dylik förändring skulle arbetet i allmänhet
kunna börja kl. 5 i stället för kl. 6 f. m. eller vid den tid, som gäller för arbetets
början enligt lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors användande
till arbete nattetid i vissa industriella företag och som återfinnes såsom
gräns för nattarbetet jämväl i vissa internationella konventioner. Styrelsen harem
ellertid icke ansett sig kunna förorda en sådan förändring, enär densamma
från arbetarskyddssynpunkt måste betraktas som en avsevärd försämring och från
bageriarbetarnas sida skulle möta starkt motstånd.
Kommerskollegium har förordat en ändring av lagen i syfte att bereda
någon möjlighet för industriellt drivna bagerier att börja arbetet en, högst
två timmar tidigare än för närvarande är tillåtet. Efter att hava redo
-
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.
gjort för de från bageriidkare framställda, i socialstyrelsens yttrande
återgivna klagomålen över nu gällande bestämmelsers menliga följder
anför kollegium:
Det torde enligt kollegii mening icke kunna bestridas, att dessa anmärkningar
ägde åtskilligt fog. Att jäståtgången ökats, framginge jämväl av annan,
inom kollegium pågående utredning; och detta oberoende av en mera tillfällig,
illegitim användning för s. k. hembränning, som förekommit under krisåren men
numera, torde i väsentlig mån minskats. Den snabbjäsning, som sålunda i mer
eller mindre grad vunnit tillämpning, syntes knappast vara ägnad att frambringa
bästa möjliga produkt; ej heller syntes en alltför starkt påskyndad distribution
av ännu varmt bröd vara ur kvalitetssynpunkt önskvärd. Även i ett annat avseende
hade en olägenhet fram trätt i samband med nuvarande starka begränsning
av bakningstiden på morgonen, nämligen i fråga om möjligheten att använda
elektriskt värmda ugnar för brödets gräddning. Det syntes sannolikt, att det
nya uppslag, som läge i införandet inom bageritekniken av dylika ugnar, kunde
för framtiden erbjuda mycket avsevärda fördelar i bränslebesparing, gynnsammare
arbetsförhållanden och bättre arbetsprodukt. Men för att möjliggöra användningen
av elektrisk energi för detta ändamål borde användningstiden förläggas
till timmarna före kl. 7 f. m., då såsom regel ökad strömförbrukning för andra
ändamål och följaktligen s. k. liögtariff inträdde.
Ur dessa olika synpunkter syntes mycket tala för, att möjlighet borde
beredas även industriellt drivna bagerier att, där särskilda skäl därtill förelåge,
börja arbetet 1 ä högst 2 timmar tidigare, än vad nu vore fallet. Sådan möjlighet
kunde tänkas beredd därigenom, att yrkesinspektionens chefsmyndighet
erliölle bemyndigande att i dylika fall medgiva dispens, så att arbetet finge taga
sin början exempelvis kl. 5 f. m. Ifrågasättas kunde vidare, att, där arbetet
fördelades på två skift, ytterligare medgivande skulle kunna lämnas att påbörja
arbetet redan kl. 4 f. m., i båda fallen med tillämpning av bestämmelser av
liknande art, som de nu gällande, för de förberedande arbetena med degberedning
och ugnseldning.
Mot införande av den sålunda ifrågasatta dispensrätten kunde givetvis anföras
det av socialstyrelsen åberopade skälet mot någon förändring i dylik riktning,
nämligen att densamma skulle ur arbetarskyddssynpunkt innebära en försämring
och från bageriarbetarnas sida möta starkt motstånd. Det syntes dock tänkbart,
att de tekniska och ekonomiska fördelar, som stode att vinna, kunde i vissa fall
bliva så påtagliga, att enighet om ändring i riktning mot något tidigare förlagd
arbetstid vunnes mellan arbetare och arbetsgivare, t. ex. ortsvis. Vidare syntes
det, som i varje fall mindre bageriidkare, vilken personligen deltoge i arbetet,
icke skäligen borde kunna förvägras att på detta sätt själv erhålla dispens att
börja arbetet något tidigare. Och detta så mycket mer, som redan nu icke blott
de egentliga »familjebagerierna», utan även kooperativa sammanslutningar av
bagare, där samtliga i arbetet deltagande vore självständiga delägare i rörelsen,
vore undantagna från den lagstadgade tidsbegränsningen.
Genom möjliggörande av sådan dispensrätt, som här ifrågasatts, skulle även
den påtalade, nuvarande olägenheten av en i viss mån obillig konkurrens från
de förutnämnda familje- och andelsbageriernas sida kunna utjämnas.
Kung1. May.ts proposition Nr 88.
13
Sveriges bageriidkareförening och Stockholms bageriindustriforening
hava hemställt om tillbakaflyttande av tiden för det ordinarie bageriarbetets
början från kl. 6 till kl. 4 förmiddagen och hava till stöd
därför anfört:
Även om bageriyrket icke därigenom helt komme i det fria läge i arbetslön
seende, som vore nödvändigt för att det fullt obehindrat skulle kunna tillgodose
allmänheten med möjligast bästa och billiga bröd, så skulle på så sätt
likväl ett betydelsefullt steg vara taget i den riktningen och de svåraste arbetstekniska
och folkekonomiska olägenheterna av den restriktiva bagerilagstiftningen
vara övervunna. Den onaturliga forceringen av ai''betet under morgontimmarna
skulle till större delen bliva obehövlig. Därigenom skulle kunna besparas den
allra största delen av de extra omkostnader och övriga fördyrande faktorer, vilka
såsom i det föregående nämnts på grund av lagens morgonarbetsbestämmelser
för närvarande tyngde bageriyrket. Och härigenom skulle brödet därtill genom
en omsorgsfullare beredning bli bättre och värdefullare än nu kunde ske samt
komma allmänheten tillhanda i någorlunda rätt tid. Med den erfarenhet, som
vunnits att den nuvarande försäljningsminskningen koncentrerats till morgonen
behövde man icke heller tvivla på att en dylik reform även skulle så inverka på
omsättningen, att densamma skulle möjliggöra det nuvarande arbetareantalets
väsentliga bibehållande.
Beträffande det av socialstyrelsen mot en dylik ändring anförda
skälet, att en sådan ändring skulle innebära en avsevärd försämring ur
arbetarskyddssynpunkt, hava föreningarna anfört, att detta skäl i förevarande
fall icke med fog kunde göras gällande. Arbetarna komme ju
i alla händelser i åtnjutande av 8-timmars arbetsdag; de bleve lediga
mitt på dagen och skulle hava till sitt förfogande en riklig tid både till
nattsömn, hemliv och lämpliga förströelser.
Svenska livsmedelsarbetareförbundet har yrkat, att tiden för arbetets
början måtte framflyttas från respektive kl. 4 och kl. 6 förmiddagen
till respektive kl. 6 och kl. 8 förmiddagen.
Enahanda yrkande, som nu framförts av Sveriges bageriidkareförening
m. fl., gjordes även av herr Kinmanson i hans förut omförmälda
motion vid 1922 års riksdag. I anledning av detta yrkande yttrade
andra lagutskottet, att även om ett förverkligande av detta förslag skulle
vara ägnat att medföra ett förbilligande och, enligt vad av motionären
gjorts gällande, jämväl ett förbättrande av varorna, syntes det dock utskottet
uteslutet att kunna biträda samma förslag, vars genomförande
skulle nära nog vara liktydigt med ett upphävande av lagen. Utskottet
förutsatte emellertid, att den av socialstyrelsen till ämnade undersökningen
angående lagens verkningar skulle komma att lämna nödigt underlag
även för bedömandet av frågan, huruvida och i vad man de i nu före
-
Sverigos
bageriidkareföroniug
m. 11.
’Svenska
livsmedelsarbetareförbundet.
Departements
chefen.
14
Kung!. Maj:ts proposition Nr 88.
Undantaget
för familj ebagerier.
Social
styrelsen.
varande hänseende gällande restriktiva bestämmelserna tilläventyrs kunde
i något hänseende tarva jämkning.
Av samma skäl som urskottet anfört beträffande herr Kinmansons
motion i denna del finner jag det uteslutet att godtaga bageriföreningarnas
yrkande. Men jag har ej heller kunnat ansluta mig till kommerskollegii
mindre långt gående förslag. Det måste nämligen fasthållas vid, att även
ett tillbakaflyttande av arbetets begynnelsetid med allenast eu timme till
respektive kl. 3 och kl. 5 förmiddagen innebär en ur skyddssynpunkt
betydande försämring, och enligt min uppfattning har icke den förebragta
utredningen givit vid handen, att de nuvarande bestämmelserna
medfört sådana olägenheter, att en dylik åtgärd vore försvarlig. Beträffande
särskilt lämpligheten av att, såsom kollegium ifrågasatt, giva innehavare
av mindre bageri, som ej vore att hänföra till familjebageri, tillstånd att
för egen del börja arbetet tidigare än sina arbetare, kunde dylika tillstånd
medföra svårighet att övervaka lagens efterlevnad och skulle i varje
fall ej vara ägnade att minska de större bageriidkarnas klagomål över
obillig konkurrens.
Beträffande det i 1 § upptagna undantaget från lagens bestämmelser
till förmån för rörelse, som bedrives utan biträde av annan än make och
hemmavarande barn, har socialstyrelsen erinrat, att till grund för denna
bestämmelse läge eu reservation mot andra särskilda utskottets utlåtande
i ämnet vid 1919 års urtima riksdag, vilken reservation av riksdagen
bifölls, under det att arbetstidskommittén, socialstyrelsen, sociala rådets
första sektion, Kungl. Maj:t och utskottet ansett det från konkurrenssynpunkt
påkallat, att lagen omfattade varje arbete för tillverkning till
avsalu av bageri- eller konditorivaror. Socialstyrelsen har vidare anfört:
Sedan herr Kinmanson i sin förut omförmälda motion vid 1922 års riksdag
yrkat, att berörda undantag skulle uteslutas, hade socialstyrelsen i ett till riksdagens
andra lagutskott avgivet yttrande över motionen vidblivit sin förut intagna
ståndpunkt beträffande förut berörda undantagsstadgande och hade, ehuru styrelsen
ansåg mycket vägande invändningar från annan synpunkt kunna göras däremot,
biträtt motionärens yrkande om dess uteslutning. Andra lagutskottet, som väsentligen
med hänsyn till den förestående revisionen avstyrkte motionen, ställde sig
tveksamt i förevarande avseende. Enligt utskottets uppfattning vore det för
frågans bedömande av avgörande betydelse att få utrönt, i vad mån efter bagerilagens
tillkomst en förskjutning inom bageribranschen skett i riktning mot ökat
antal hembagerier och vidgad omsättning för dem på bekostnad av de mer yrkesmässigt
bedrivna bagerierna. Därjämte önskade utskottet för samma ändamål
upplysning om, i vilken utsträckning hembagerierna begagnade sig av och ansågo
sig behöva utnyttja den dem tillkommande rätten att börja arbetet tidigare om
morgnarna.
Kuntjl- Maj:ts proposition Nr 88. 15
Medelst eu genom polismyndigheternas förmedling utförd undersökning
rörande bagerinäringen hade styrelsen avsett bland annat att vinna upplysning om
utvecklingstendensen för de små, utan lejd arbetskraft skötta bagerierna (»familjebagerier»)
i jämförelse med de större, mer yrkesmässigt bedrivna bageriföretagen.
Av de inkomna uppgifterna framginge, att antalet bagerier inom riket, vilka
använde främmande arbetskraft uppgick vid tiden för 1920 års början, d. v. s.
när bagerilagen trädde i kraft, till 2,052 och den I april 1922 till 2,143 samt
att motsvarande siffror beträffande sådana bagerier, som bedrevos utan biträde
av annan än make och hemmavarande barn, voro 1,118 och 1,212. Av hela
antalet bagerier inom riket — frånsett dock företag för uteslutande tillverkning
av spis- eller knäckebröd eller konditorivaror — utgjorde sålunda familjebagerierna
vid 1920 års början 35.3 % och den 1 april 1922 36. i %. Under nu åsyftade
tidrymd hade antalet arbetare vid bagerier med främmande arbetskraft ökats från
6,423 till 6,723, medan familjebageriernas arbetarantal stigit från 1,156 till 1,245.
Procentuellt i förhållande till samtliga bageriarbetare visade sålunda familjebageriernas
arbetarstam en ökning från 15.3 till 15.6. Såge man på motsvarande
siffror för de olika länen, funne man, att procenttalen för familjebagerierna visserligen
ökat i flertalet län men även att de sjunkit i ej så få. Såsom totalomdöme
i förevarande avseende torde man kunna säga, att den tendens till starkare ökning
under tiden 1 januari 1920—1 april 1922, som familj ebagerierna visat, vore så
obetydlig och till sin förekomst så splitrad, att man ej gärna kunde tillerkänna
den någon avsevärd beviskraft beträffande verkningarna av ifrågavarande undantag
i bagerilagen.
Ifråga om den senare av de båda ovan angivna punkter, rörande vilka andra
lagutskottet önskade utredning, eller i vilken utsträckning familjebagerierna ansågo
sig behöva begagna och utnyttjade rätten att börja arbeta tidigare om
morgnarna, hade styrelsen, då tillförlitliga upplysningar härom knappast torde
stå att vinna utan betydande arbete, icke funnit sig föranlåten föranstalta om
någon utredning. Med hänsyn till att det för dessa små bagerier i regel ej torde
vara fråga om tillverkning för någon avsevärd distribution — det tidiga färdigställandet
av brödet vore särskilt påkallat för distributionen — syntes det vara
sannolikt, att arbetet i dessa bagerier i stort sett ej började mycket tidigare än
i de större, mer yrkesmässiga företagen. En inom yrkesinspektionen verkställd
i utskottsutlåtandet angående herr Kinmansons motion åberopad utredning rörande
kvinnors nattarbete gåve även stöd åt nu angivna uppfattning.
Styrelsen vore givetvis fortfarande av den uppfattningen, att det från konkurrenssynpunkt
måste anses rätt och billigt, att bagerilagens förbud gällde för
alla slag av bageriföretag. Någon mer avsevärd praktisk betydelse till förfång
för de större bagerierna torde emellertid, såsom ovan visats, förevarande undantag
ej gärna kunna anses äga. I betraktande härav och då det nu endast skulle
vara fråga om en förlängd provisorisk reglering, hade styrelsen icke trott sig ha
tillräcklig anledning att påkalla uteslutande av förevarande på riksdagens initiativ
tillfogade undantagsbestämmelse.
Sveriges bageriidkareförening och Stockholms bageriindustriförening
hava hemställt, att de s. k. familjebagerierna måtte jämställas med övriga
bagerier, samt hava i sådant avseende anfört, bland annat:
Det mest upprörande missförhållandet i fråga om den gällande undantagslagstiftningen
för bageriyrket vore, att genom de s. k. familjebageriernas undan
-
Sveriges
bageriidkar
förening m.
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.
tagande från lagen en mycket betydande del av den för avsalu bedrivna brödtillverkningen
beretts en utomordentligt privilegierad ställning till ödesdigert förfång
för det egentliga bageriyrket.
De siffror socialstyrelsen meddelat i fråga om förhållandet emellan bagerierna
med lejd arbetskraft och familjebagerierna ställde motiven för dess ändrade
hållning i en synnerligen egendomlig dager. Enligt nämnda siffror skulle under
1922 familjebagerierna utgöra 1,212 och således representera avsevärt mera än
hälften av de övriga bageriernas till 2,143 uppgående antal eller över en tredjedel
av hela antalet svenska bagerier. Och familj ebageriernas arbetareantal skulle
utgöra 1,245 eller tillsammans med innehavarna, vilka där givetvis alltigenom
fyllde platser som arbetare, 2,457. De övriga bageriernas arbetare skulle utgöra
6,723. Om man för dessa högt inräknade eu 13 av de 2,143 företagarna i det
effektiva arbetareantalet, komme man för de egentliga yrkesbageriernas vidkommande
till en arbetaresiffra på boråt 7,500, d. v. s. föga mera än tre gånger familjebageriernas
arbetare, vilka sålunda skulle utgöra en fjärdedel av samtliga
svenska bageriarbetare, vartill komme att dessa sistnämndas arbetare med sin
obegränsade arbetstid och rättigheten att helt anpassa arbetet efter yrkets naturliga
förhållanden, torde kunna prestera åtskilligt mera än de andra bageriernas.
Dessa siffror talade ett språk, som ingen borde kunna missförstå, Det läge väl
nämligen i öppen dag, vilken odräglig konkurrens som det måste innebära för
de under lagen sorterande företagen, att andra företag, motsvarande mer än en
tredjedel av antalet samtliga bagerier och med ett arbetareantal motsvarande en
fjärdedel av samtliga bageriarbetare helt vore undantagna från lagens inskränkande
bestämmelser. Ett kraftigare argument än dessa siffror kunde näppeligen
förebringas för upphävande av familj ebageriernas ifrågavarande undantagsställning.
Socialstyrelsen hade icke funnit sig föranlåten att föranstalta någon utredning,
huruvida man i de ifrågavarande bagerierna i verkligheten började tidigare om
morgnarna än lagen tilläte, och det måste ju erkännas, att det vore ganska svårt
att genom direkta meddelanden vinna tillförlitliga upplysningar därvidlag. Att
så måste vara förhållandet framginge emellertid med otvetydig visshet därav att
man i allmänhet praktiskt taget huru tidigt som helst kunde erhålla färskt bröd
från dylika bagerier, m. a. o. vid en sådan tidpunkt, att natten måste hava
tagits till hjälp. Genom att sålunda leverera bröd, vid vilken tid folk önskade detsamma,
både dessa privilegierade bagerier ett övertag i konkurrensen, som visat
sig ytterst ödesdiger för yrkesbageriernas omsättning.
Härvid medverkade också en annan omständighet, vilken ur en annan synpunkt
innebure ett kraftigt motiv för en eventuellt prolongerad lags giltighet för
alla slag av bageriföretag. Redan det faktum att det funnes vissa undantag från
lagen hade visat sig framkalla försök i massa att räkna sig detsamma till godo,
även där det vore både si och så med de i bageridriften deltagandes fallande
under kategorien »make och hemmavarande barn». Så hade uppstått ett flertal
»kompanjonbagerier», »syskonbagerier» o. s. v., vilka i vanliga fall utan några
rättsliga följder tillgodogjort sig familj ebageriernas rättigheter. Och så arbetade
en mängd småbagerier av hembageri- och även av icke hembagerityp ritan hänsyn
till att en eller flera tjänsteanställda deltoge i arbetet och driften, veterligen
och (på grund av tiden för brödets tillhandahållande) bevisligen utan vidare,
som om de vore familj ebagerier. Härtill komme att under senare tiden en
mängd restauranter och kaféer börjat tillverka sitt vid serveringen använda bröd
samt i vissa fall även bröd till avsalu utom den egna verksamheten, allt på ett
sätt som väsentligen undandroge sig lagens bestämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts proposition Nr 88.
IT
Svenska livsmedelsarbetareförbundet har ävenledes hemställt, att
familjebagerierna ej vidare skulle undantagas från lagens tillämpning.
Detta undantag hade nämligen utnytt jats av bagerier med två eller flera
delägare, vilket ej varit lagstiftarens mening.
För min del anser jag, att man icke utan trängande skäl bör borttaga
det på riksdagens initiativ tillkomna undantaget från lagen till
förmån för familjebagerierna. Erinras må, att ett undantag av denna
art ingalunda saknar motstycke utan tvärtom står i god överensstämmelse
med gällande rättsregler. Sålunda har rörelse, som av någon bedrives
utan biträde av annan än make och hemmavarande barn, undantagits
från statlig reglering i näringsfrihetsförordningen, lagen om arbetarskydd
och lagen om arbetstidens begränsning. Ur skyddssynpunkt
torde intet vara att erinra mot familjebageriernas undantagande, och vad
beträffar konkurrensen från dessa bageriers sida, varöver så mycket
klagas, lärer den förebragta utredningen knappast giva vid handen, att
familjebageriernas gynnade ställning medfört menliga följder av större
betydelse.
3 §•
Enligt 3 § i bagerilagen har i fråga om medelst skiftarbete bedriven
tillverkning av spis- eller knäckebröd medgivits, att arbetet må å
söckendag fortgå jämväl mellan kl. 8 och kl. 10 eftermiddagen ävensom,
om så kräves för brödets torkning, mellan kl. 10 eftermiddagen
och kl. 12 midnatt. Såsom förutsättning för detta medgivande har dock
uppställts det villkör, att arbetstiden, raster däri inbegripna, icke för
något arbetslag får överstiga åtta timmar av dygnet.
Socialstyrelsen har föreslagit, att nämnda villkor måtte uteslutas,
samt till stöd därför anfört:
Den i 3 § förekommande begränsningen av skiften till högst 8 timmar
hade från bageriidkarnas sida framhållits såsom en orättvis inskränkning av arbetstidens
längd. Då åttatimmarslagen, oavsett möjlighet till övertid, under
vissa villkor medgåve en daglig arbetstid av 9 timmar, torde berörda klagomål
icke sakna skäl för sig. Med hänsyn därtill och då sistnämnda lag, vartill förslag
senare utarbetades, medfört reglering av arbetstidens längd, hade här ifrågavarande
bestämmelse synts mindre väl motiverad samt av styrelsen uteslutits.
I de avgivna yttrandena har mot socialstyrelsens förslag erinran ej
framställts i vidare mån än att Svenska livsmedelsarbetareförbundet hemställt,
att den nuvarande bagerilagen måtte lämnas oförändrad utom i
vissa delar, varom här ej är fråga.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 68 käft. (Nr 88.)
Svenska
livsmodels
arbetaro
förbundet.
Departe
mentschefen.
Spis• och
knäckebrödstillverkning.
Social
styrelsen.
Svenska
livsmedels
arbetare
förbundet.
371 23 3
18
Departe
mentschefen.
Särskilt medgivande
till
utsträckt
nattarbete.
Social
styrelsen.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 88.
Ovan nämnda ändringsförslag torde visserligen icke vara av större
praktisk betydelse, men då i förevarande fall särskild anledning saknas
att för denna tillverkning beträffande arbetstidens längd föreskriva
strängare villkor än för annat arbete, bar jag intet att erinra mot ifrågavarande
förslag.
I socialstyrelsens förslag till lagtext hava de i förevarande lagrum
enligt dess nuvarande lydelse förekommande orden »å söckendag» uteslutits,
men då detta kunde giva anledning till den tolkning, att arbetet
inom ifrågavarande tillverkning skulle få fortgå jämväl å söndagar, bär
jag icke kunnat godtaga detta ändringsförslag.
4§.
Enligt 4 § första stycket av bagerilagen äger yrkesinspektör eller
i visst fall yrkesinspektionens chefsmyndighet meddela eftergift från det
i 1 § stadgade förbudet.
I 4 § andra stycket stadgas, att, om för ändamålsenlig drift av
tillverkning av spis- eller knäckebröd oundgängligen erfordras ytterligare
nattarbete, skall arbetsrådet äga lämna medgivande därtill.
I den förut omförmälda av herr Kinmanson vid 1922 års riksdag
väckta motionen yrkades, att från lagens tillämpning skulle undantagas
sådant arbete för tillverkning av spis- eller knäckebröd, som bedreves
med regelbunden skiftindelning och utan samband med annat bageriarbete.
I anledning av nämnda motion anförde socialstyrelsen i yttrande
till andra lagutskottet bland annat följande:
Redan under de förberedande arbetena för lagen hade det på åtskilliga håll
mött betänkligheter att ifråga om arbetstidens förläggning jämställa den med
regelbunden skiftindelning bedrivna spis- och knäckebrödstillverkningen med det
egentliga bageriarbetet. Ehuru i princip benägen att gå motionären till mötes
kunde styrelsen icke biträda hans förslag att från lagens tillämpning avskilja all
dylik tillverkning. I de avsedda företagen användes i övervägande mån kvinnlig personal.
Då denna genom lagen den 20 november 1909 angående förbud mot
kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag vore förhindrad
att deltaga i arbetet mellan kl. 10 e. m. och 5 f. m., kunde det, såsom
även erfarenheten torde bekräftat, befaras att nattarbetet uppdroges åt ett lag
manliga arbetare, vilka sålunda finge gå i nära nog ständigt nattarbete —- d. v. sjust
det missförhållande, som lagen hade till ändamål att undanröja. Med hänsyn
härtill funne sig styrelsen nödgad avstyrka ett helt frigivande av ifrågavarande
tillverkning och förordade, att undantagande skulle göras beroende av
prövning av förhållandena i varje särskilt fall. Enklast kunde detta möjliggöras
genom att i lagens 4 § andra stycket utesluta ordet »oundgängligen». Till beaktande
av kravet på en tillfredsställande fördelning av nattarbetet kunde det
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88. 1!)
möjligen därjämte vara lämpligt att före ordet »lämna» i sista satsen infoga »där
nattarbetets anordning kan anses tillfredsställande» eller annan därmed till innebörden
likartad betingelse.
I sitt nu avgivna yttrande har socialstyrelsen förklarat sig anse den
lösning av frågan, som styrelsen på sätt nyss angivits förut ifrågasatt,
fortfarande vara den mest lämpliga. Socialstyrelsen har vidare föreslagit,
att meddelandet av ifrågavarande dispenser icke vidare skulle tillkomma
arbetsrådet utan yrkesinspektionens chefsmyndighet. Till stöd
härför har styrelsen anfört, att det icke kunde vara lämpligt, att befogenheten
att lämna eftergifter från lagen vore så splittrad, samt att särskilda
skäl icke syntes tala för arbetsrådets bibehållande vid dess sällan
utövade befogenhet i sådant avseende.
Kommerskollegium har förklarat sig tillstyrka socialstyrelsens förslag
till avfattning av förevarande lagrum, enär därigenom alla berättigade
intressen syntes bliva på lämpligt sätt tillgodosedda.
Arbetsrådet har till en början framhållit, att dess befattning med
tillämpningen av bagerilagen vore inskränkt till två uppgifter, nämligen
dels till att i vissa fall medgiva anstånd med lagens tillämpning, dels
ock till att lämna medgivande till ökat nattarbete i sådana spis- och
knäckebrödsfabriker, varest arbetet bedreves i skift. Den förstnämnda
uppgiften hade varit av mycket ringa omfattning och betydelse. På
grund härav vore arbetsrådets erfarenhet av lagens tillämpning och verkningar
praktiskt sett begränsad till förhållandena vid de skiftgående
spis- och knäckebrödsfabrikerna. Med hänsyn härtill funne sig arbetsrådet
böra i sitt utlåtande i ärendet inskränka sig till att behandla dels
de bestämmelser i det remitterade förslaget, som hänförde sig till skiftarbete
i spis- och knäckebrödsfabriker, dels ock den del av förslaget,
som avsåge överflyttande till annan myndighet av arbetsrådets hittillsvarande
befattning med lagens tillämpning. Arbetsrådet har vidare
anfört:
Arbetsrådets handläggning av ärenden rörande spis- och knäckebrödsfabriker
har i sina huvuddrag gestaltat sig på följande sätt.
Till arbetsrådet hava från fabriker av nu ifrågavarande slag hittills inkommit
åtta ansökningar om permanent tillstånd till ökat nattarbete. Av dessa
fabriker hava fyra begärt tillstånd att bedriva arbetet dygnet runt med tre attatimmarsskift,
sålunda med nattarbete mellan klockan 10 eftermiddagen och klockan
6 förmiddagen utöver vad i lagen medgives. Två av nämnda fabriker, vid
vilka enligt verkställd utredning arbetet på grund av tekniska skäl — användningen
av på visst sätt konstruerade uppslagsmaskiner — måste fortgå kontinuerligt,
hava av arbetsrådet med stöd av 4 § andra stycket av lagen medgivits
tillstånd att bedriva dylikt arbete. Vid lämnandet av berörda tillstånd har
Kommers
kollegium.
Arbetsrådet.
20
Kungl. Maj ds proposition Nr 88.
arbetsrådet emellertid meddelat vissa restriktiva föreskrifter. Så bär arbetsrådet
i ena fallet föreskrivit, att en och samma arbetare icke finge användas till nattarbete
oftare än var tredje vecka. I det andra fallet har arbetsrådet stadgat, att
halva antalet arbetare finge användas till nattarbete högst varannan vecka och
de återstående högst var tredje vecka. Beträffande de båda övriga ansökningarna
om tillstånd till arbete med tre åttatimmarsskift hava de av arbetsrådet verkställda
utredningarna givit vid handen, att den begärda eftergiften visserligen
kunde anses av ekonomiska skäl önskvärd, men att den likväl icke kunde betraktas
som oundgängligen erforderlig för en ändamålsenlig drift. På grund
härav har arbetsrådet med hänsyn till hithörande lagbestämmelsers avfattning
varit nödsakat att avslå nu ifrågavarande ansökningar.
Framställningar om tillstånd att bedriva nattarbete vid drift på allenast två
skift hava inkommit från fyra fabriker, av vilka dock endast två fullföljt sina ansökningar.
Dessa två fabriker hava av arbetsrådet medgivits tillstånd att bedriva
nattarbete mellan klockan 5 och klockan 6 förmiddagen, varvid i det ena fallet
föreskrivits, att en och samma arbetare icke finge användas till dylikt nattarbete
oftare än var fjärde vecka.
Den erfarenhet, som hittills vunnits beträffande användandet av manlig och
kvinnlig arbetskraft i spis- och knäckebrödsfabrikerna, synes arbetsrådet icke
vara ägnad att häva de betänkligheter mot ett undantagande av nämnda fabriker
från lagens tillämpning, vilka blivit framställda under förarbetena till nu gällande
lag. Arbetsrådet finner sig. därför böra tillstyrka, att rätten till nattarbete på
sätt socialstyrelsen föreslagit göres beroende på tillstånd i varje särskilt fall.
Endast på detta sätt torde det kunna möjliggöras att, såsom arbetsrådet under
sin verksamhet gjort, förbinda rätten till nattarbete med betryggande och för
det enskilda fallet avpassade villkor till förebyggande av missbruk.
A andra sidan liar arbetsrådet funnit att den genom stadgandet i 4 § andra
stycket av nu. gällande lag medgivna möjligheten till eftergift icke varit ägnad
att i erforderlig mån tillgodose spis- och knäckebrödfabrikernas behov av nattarbete.
Såsom av arbetsrådets ovan lämnade redogörelse för dess befattning
med hithörande ärenden lärer framgå, har den strama avfattningen av nu ifrågavarande
stadgande i nagra fall förhindrat rådet från att medgiva en eftergift, som
varit påkallad. Formuleringen av stadgandet i fråga torde jämväl hava föranlett,
att .arbetsgivare i en del fall underlåtit att göra framställning om eftergifter, vilka
varit behövliga. Detta förhållande torde utgöra en förklaring till att så få ansökningar
på förevarande område inkommit till arbetsrådet. Med hänsyn till sin
härutinnan gjorda erfarenhet har arbetsrådet redan i ett den 13 februari 1922
till riksdagens andra lagutskott avgivet utlåtande hemställt, att i 4 § andra
stycket av nu gällande lag ordet »oundgängligen» måtte uteslutas. Då bestämmelserna
i 4 § andra stycket av det remitterade lagförslaget överensstämma med
arbetsrådets uppfattning i nu förevarande avseende, vill arbetsrådet för sin del
tillstyrka desamma.
Beträffande därefter socialstyrelsens förslag att överflytta arbetsrådets hittillsvarande
befattning med lagens tillämpning till yrkesinspektionens chefsmyndighet
är detsamma motiverat av önskvärdheten att koncentrera lagens handhavande
på färre myndigheter än vad för närvarande är fallet. Det torde icke
kunna förnekas, att den nuvarande splittringen av dispensbefogenheten på tre
olika myndigheter (socialstyrelsen, arbetsrådet och vederbörande yrkesinspektör)
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.
21
är ägnad att onödigtvis inveckla förfarandet för de arbetsgivare, som önska utverka
dispens. Då det enligt arbetsrådets mening är synnerligen viktigt, att
sättet för sökande av undantag från lagar av nu ifrågavarande art göres så enkelt
och lättbegripligt som möjligt, samt socialstyrelsens förslag härutinnan innebär
ett steg i rätt riktning, vill arbetsrådet ansluta sig till vad socialstyrelsen i denna
del föreslagit.
Sveriges bageriidkareförening och Stockholms bageriindustriförening
hava anfört, att därest bagerilagen fortfarande skulle mot bageriidkarnas
vilja påtvingas dem, yrkades från deras sida, att spisbrödsfabriker, vilka
dreves med regelbunden skiftindelning, skulle i likhet med annan industri
kunna vara i verksamhet dygnet om. Man finge emellertid hoppas, att
det svåraste hindret för tillämpning av kontinuerlig drift vore undanröjt
genom de av socialstyrelsen föreslagna ändringarna.
Svenska livsmedelsarbetareförbundet har ansett, att lagens hittillsvarande
lydelse i denna del borde bibehållas.
Lika med myndigheterna och de hörda organisationerna anser jag,
att eftergift av den art, som omförmäles i 4 § andra stycket, fortfarande
bör stå till buds. Av utredningen synes emellertid framgå, att den
nuvarande bestämmelsens stränga avfattning lagt hinder i vägen för
behörigt tillgodoseende av bagerinäringens intressen. Någon lättnad i
förevarande avseende synes därför erforderlig. Den av socialstyrelsen
föreslagna avfattningen torde i huvudsak kunna godtagas; dock har det
synts nödvändigt att tydligare än som skett i styrelsens förslag utsäga,
att vid meddelande av dispens skola föreskrivas de villkor, som ur arbetarskyddssynpunkt
kunna anses erforderliga. I samband härmed har
vidtagits en jämkning i den föreslagna 6 § i syfte att överträdelse av
sålunda föreskrivna villkor skall bliva belagd med straff.
Förslaget att överflytta prövningen av ifrågavarande dispensansökningar
från arbetsrådet till yrkesinspektionens chefsmyndighet synes mig
väl grundat.
Socialstyrelsen har föreslagit införande i övergångsbestämmelserna av
ett stadgande, innebärande att de med stöd av den nu gällande bagerilagen
meddelade dispenserna skulle fortfara att gälla även efter utgången
av lagens giltighetstid. Med hänsyn till det ringa antalet av de dispenser,
som av arbetsrådet beviljats, enligt uppgift allenast fyra, har jag
ansett det ifrågasatta stadgandet obehövligt.
Sedan departementschefen härefter uppläst ett i enlighet med ovan
angivna grunder inom departementet upprättat förslag till lag om bageri
-
Sveriges
bageriidkaroförening
m. fl.
Svenska
livsmedels
arbetare
förbundet.
Departe
mentschefen.
Övergångs
bestämmel
serna.
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.
och konditoriarbetes förläggande till viss del av dygnet *, hemställer departementschefen,
att lagrådets utlåtande över nämnda förslag måtte, för det
ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas medelst utdrag
av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna
bifall.
Ur protokollet:
Carl Stålhammar.
* Det till lagrådet remitterade lagförslaget, vilket är av lika lydelse med det vid propositionen
fogade förslaget, har här uteslutits.
Kungl. May.ls proposition Nr 88.
23
Bilaga l.
Stockholm den 21 december 1922.
Till Konungen.
Den nu gällande, väsentligen i enlighet med arbetstidskommitténs förslag i
ämnet avfattade lagen om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete,
vilken lag utfärdats den 17 oktober 1919, är av provisorisk karaktär, och utlöper
dess giltighet med utgången av år 1923. Nämnda lag — bagerilagen — har ej
såsom den samtidigt med densamma utfärdade s. k. åttatimmarslagen varit föremål
för något beslut om revision från riksdagens sida. Emellertid väckte herr
Kinmanson vid 1922 års riksdag i andra kammaren en motion, nr 67, med förslag
till lag om vissa inskränkningar i avseende å tiden för arbetets förläggning
i bagerier och konditorier, med vilken motion åsyftades att få till stånd vissa
modifikationer uti ifrågavarande lagstiftning. I det yttrande över nu berörda
lagförslag, vilket socialstyrelsen avgav till andra lagutskottet, påpekade styrelsen
bland annat bagerilagens provisoriska natur och framhöll, att det med hänsyn
därtill eljest skulle ankomma på 1923 års riksdag att pröva, huruvida och i vilken
gestaltning denna lag fortfarande skulle äga tillämpning. Något särskilt material
för bedömande av de frågor, som väcktes genom motionen, förfogade styrelsen
icke över, men var det styrelsens avsikt att söka hopbringa dylikt material till
den sålunda förestående prövningen. Med hänsyn, som det vill synas, väsentligen
till vad sålunda anförts från styrelsen sida avslogs motionen.
Styrelsen har, ehuru något särskilt uppdrag därom icke lämnats styrelsen, med
hänsyn till innehållet i sin instruktion ansett sig förpliktad att upptaga till prövning
och för Kungl. Maj:t framlägga spörsmålet om ifrågavarande lagstiftnings
bibehållande, utan eller med förändringar, efter nästkommande års utgång. I
betraktande härav har styrelsen dels tillika med sin utredning rörande åttatimmarslagens
verkningar och dels genom en särskild av polismyndigheterna verkställd
enquéte sökt att skaffa sig upplysning i vissa avseenden, hur bagerilagens
tillämpning tett sig. En kortfattad redogörelse för denna undersökning närlägges.
Det första man beträffande förevarande fråga har att taga ståndpunkt till
är givetvis, huruvida en lagstadgad reglering, väsentligen motsvarande bagerilagen,
överhuvud taget bör upprätthållas. Enligt socialstyrelsens mening måste härå
givas ett jakande svar. Det missförhållande, som denna lagstiftning vänder sig
emot, eller det eljest i nära nog oavbruten följd året runt förekommande nattarbetet
för en rätt betydande grupp av arbetare torde nämligen från arbetarskyddssynpunkt
få anses så allvarligt, att endast verkligt betydande olägenheter
av lagstiftningen skulle kunna motivera dess avskaffande. Av de verkställda
undersökningarna framgår visserligen, att från arbetsgivarsidan framförts många
och bittra klagomål över bagerilagen, vilka klagomål sannolikt icke alldeles sakna
skäl för sig. De olägenheter, klagomålen röra och vilka väl även i viss mån
varit kännbara för allmänheten, synas emellertid knappast ha varit av den svårartade
beskaffenhet, varom nyss nämnts. Av länststyrelserna, som yttrat sig i
samband med den sistberörda undersökningen, ha sålunda 14 förklarat sig anse,
att bagerilagen icke medfört några mer betydande olägenheter, och 8 att, även
om lagen i vissa hänseenden varit till men för bagerinäringen, detta dock ej
varit förhållandet i sådan utsträckning, att lagens prolongering borde avstyrkas.
Ett annat stöd för styrelsens härovan angivna mening kan hämtas från herr
Kinmansons förut berörda motion. Denna, som väl får anses motsvara bageri
-
24
Kungl Maj:ts proposition Nr 88.
idkarnas allmänna uppfattning i frågan, åsyftade nämligen ej den ifrågavarande
regleringens upphävande utan, såsom förut nämnts, endast dess modifierande i
vissa avseenden.
Får man sålunda, såsom det synes styrelsen välgrundat, utgå från att den
förevarande lagstiftningen åtminstone tillsvidare bör upprätthållas, har man att
övergå till en prövning, om och i vad mån ändringar kunna vara påkallade i
denna lagstiftning. Innan styrelsen ingår i en sådan prövning, har styrelsen
emellertid, med hänsyn till den i viss mån grundläggande betydelsen därav för
prövningen, ansett sig böra klargöra, huruvida den förnyade bagerilagen bör
framläggas såsom en definitiv eller allenast som en provisorisk reglering — valet
mellan dessa båda alternativ måste tydligtvis inverka på revisionens beskaffenhet.
Ehuru bagerinäringen väl varit mindre utsatt för de senaste årens konjunkturväxlingar
än industrien i gemen, lär den dock ej ha gott alldeles fri från kristidens
påkänningar. I viss mån torde sålunda beträffande nämnda näring föreligga
enahanda grunder för ett förlängt provisorium, som enligt styrelsens mening
gjort sig gällande i fråga om åttatimmarslagen. För att låta bagerilagen
i förevarande avseende följa nu berörda huvudsakliga författning på arbetstidslagstiftningens
område talar dessutom den omständigheten, att det, sedan styrelsen
den 30 nästlidne november erhållit nådigt uppdrag att i viss omfattning
revidera lagen om arbetarskydd, möjligen inom den närmare framtiden kan ifrågakomma
att nu allmängiltigt reglera nattarbetet,
Styrelsen utgår sålunda i sin följande framställning från att åt en förnyad
bagerilag skulle givas allenast provisorisk giltighet. Med en dylik anordning,
som förutsätter eu förnyad revision inom en närmare framtid, torde vara bäst
förenligt att väsentligen bibehålla lagens nuvarande avfattning och att icke företaga
flera eller större förändringar, än som äro mer påtagligt påkallade med hänsyn
till särskilda omständigheter.
Lagens huvudsakliga bestämmelse utgöres av det i 1 § första stycket intagna
förbudet mot arbete för tillverkning till avsalu av bageri- eller konditorivaror
mellan kl. 8 e. m. och 6 f. m. Detta förbud var visserligen i avsevärd
mån förberett genom småningom genomförda inskränkningar av nattarbetet och
genom vissa av kristidens restriktioner, men torde det likväl av bageriidkarnas
uttalanden att döma, på många håll ha drabbat bagerinäringen ganska kännbart.
Herr Kinmanson vände sig i sin motion mot detta förbud med mycken skärpa
och påkallade medgivande till arbetets igångsättande två timmar tidigare. De
klagomål över arbetstidsbegränsningens olägenheter, som från bageriidkare inkommo
såsom svar på frågoformulären rörande åttatimmarslagens verkningar,
syntes i många fall väsentligen vara föranledda av bagerilagens nattarbetsförbud.
Vid den förut omtalade, genom polismyndigheterna verkställda undersökningen
rörande bagerilagens tillämpning framkommo också en mångfald
klagomål över de olägenheter, nattarbetsförbudet förorsakat bagerinäringen. Ur
den bifogade redogörelsen för undersökningen må här anföras de mer väsentliga
av dessa olägenheter: Färskt bröd kan ej tillhandahållas å tid, som kunder och
återförsäljare skäligen fordra. På grund av den knappa arbetstiden måste bakningen
under morgontimmarna forceras, vilket förhindrade ett omsorgsfullt arbete,
försämrade brödets kvalitet och ökade jäståtgången. För forceringen måste
även arbetarantalet ökas, vilket åter hade till följd, att arbetskostnaderna ökades
och att arbetstiden senare på dagen ofta icke kunde till fullo utnyttjas. Vid distribution
och försändande måste brödet ofta inpackas varmt, varigenom det mer
eller mindre skadades.
Kungl. Maj.ts ‘proposition Nr 88.
25
Enligt styrelsens uppfattning lär det ej kunna förnekas, att bär ifrågavarande
förbud för bagerinäringen och i viss mån även för den konsumerande
allmänheten genom kostnadsökning och på annat sätt medfört en del olägenheter.
Ifrågasatt har också blivit, att statsmakterna möjligen skulle, till lindrande
av berörda olägenheter, i någon mån gå bagerinäringens önskningar till mötes
genom att med någon kortare tidrymd, exempelvis en timme, tillbakaflytta tiderna
för de olika arbetenas början. Efter en dylik förändring skulle arbetet i allmänhet
kunna börja kl. 5 i stidlet för kl. 6 f. m. eller vid den tid, som gäller för
arbetets början enligt lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors
användande till arbete nattetid i vissa industriella företag och som återfinnes
såsom gräns för nattarbetet jämväl i vissa internationella konventioner. Styrelsen
har emellertid icke ansett sig kunna förorda en sådan förändring, enär densamma
från arbetarskyddssynpunkt måste betraktas som en avsevärd försämring
och från bageriarbetarnas sida skulle möta starkt motstånd.
Det i lagens 1 § första stycket stadgade undantag för rörelse, som bedrives
utan biträde av annan än make och hemmavarande barn, framfördes i reservationer
mot andra särskilda utskottets -utlåtande i ämnet vid 1919 års tvenne riksdagar
— arbetstidskommittén såväl som socialstyrelsen, sociala rådets första
sektion, Kungl. Maj:t och utskottet hade från konkurrenssynpunkt ansett påkallat,
att lagen omfattade varje arbetare för tillverkning till avsalu av bageri- eller
konditorivaror. Herr Kinmanson påyrkade i sin motion, att nu berörda undantag
skulle uteslutas, varemot i lagen skulle införas en bestämmelse om undantag
till förmån för sådant arbete för tillverkning av spis- eller knäckebröd, som
bedrives med regelbunden skiftindelning och utan samband med annat bageriarbete.
I sitt den 8 februari 1922 till riksdagens andra lagutskott avgivna yttrande
över motionen vidblev socialstyrelsen sin förut intagna ståndpunkt beträffande
förut berörda undan tagsstadgande och biträdde, ehuru styrelsen ansåg mycket
vägande invändningar från annan synpunkt kunna göras däremot, motionärens
yrkande om dess uteslutning. Andra lagutskottet, som ju väsentligen med hänsyn
till den förestående revisionen avstyrkte motionen, ställde sig tveksamt i
förevarande avseende. Enligt utskottets uppfattning vore det för frågans bedömande
av avgörande betydelse att få utrönt, i vad mån efter bagerilagens tillkomst
en förskjutning inom bageribranschen skett i riktning mot ökat antal
hembagerier och vidgad omsättning för dem på bekostnad av de mer yrkesmässigt
bedrivna bagerierna. Därjämte önskade utskottet för samma ändamål
upplysning om, i vilken utsträckning hembagerierna begagnade sig av och ansågo
sig behöva utnyttja den dem tillkommande rätten att börja arbetet tidigare
om morgnarna.
Med sin förut omförmälda, genom polismyndigheternas förmedling utförda
undersökning rörande bagerinäringen avsåg styrelsen bl. a. att vinna upplysning
om utvecklingstendensen för de små, utan lejd arbetskraft skötta bagerierna —
måhända lämpligen betecknade »familjebagerier» — i jämförelse med de större,
mer yrkesmässigt bedrivna bageriföretagen. Av de inkomna uppgifterna framgår,
att antalet bagerier inom riket, vilka använde främmande arbetskraft uppgick vid
tiden för 1920 års början, d. v. s. när bagerilagen trädde i kraft, till 2,052 och
vid den 1 april 1922 till 2,143 samt att motsvarande siffror beträffande sådana
bagerier, som bedrevos utan biträde av annan än make och hemmavarande barn,
voro 1,118 och 1,212. Av hela antalet bagerier inom riket— frånsett dock föreBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 68 käft. (Nr 88J 37i 28 4
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.
tag för uteslutande tillverkning av spis- eller knäckebröd eller konditorivaror
utgjorde sålunda familjebagerierna vid 1920 års början 35''3 % och vid den 1
april 1922 36''l %. Under nu åsyftade tidrymd både antalet arbetare vid bagerier
med främmande arbetskraft ökats från 6,423 till 6,723, medan familjebageriernas
arbetarantal stigit från 1,156 till 1,245. Procentuellt i förhållande till samtliga
bageriarbetare visade sålunda familj ebageriernas arbetarstam en ökning från 15'' 3
till 15''6. Ser man på motsvarande siffror för de olika länen, finner man, att
procenttalen för familj ebagerierna visserligen ökat i flertalet län men även att
de sjunkit i ej så få. Såsom totalomdöme i förevarande avseende torde man
kunna säga, att den tendens till starkare ökning under tiden 1 januari 1920—1
april 1922, som familj ebagerierna visat, är så obetydlig och till sin förekomst så
splittrad, att man ej gärna kan tillerkänna den någon avsevärd beviskraft beträffande
verkningarna av ifrågavarande undantag i bagerilagen.
Ifråga om den senare av de båda ovan angivna punkter, rörande vilka andra
lagutskottet önskade utredning, eller i vilken utsträckning familj ebagerierna ansågo
sig behöva begagna och utnyttjade rätten att börja arbeta tidigare om morgnarna,
bär styrelsen, då tillförlitliga upplysningar härom knappast torde stå att
vinna utan betydande arbete, icke funnit sig föranlåten föranstalta om någon
utredning. Med hänsyn till att det för dessa små bagerier i regel ej torde vara
fråga om tillverkning för någon avsevärd distribution — det tidigare färdigställande
av brödet är särskilt påkallat för distributionen — synes det vara sannolikt,
att arbetet i dessa bagerier i stort sett ej börjar mycket tidigare än i de
större, mer yrkesmässiga företagen. En inom yrkesinspektionen verkställd i
utskottsutlåtandet angående herr Kinmansons motion åberopad utredning rörande
kvinnors nattarbete giver även stöd åt nu angivna uppfattning.
Styrelsen är givetvis fortfarande av den uppfattningen, att det från konkurrenssynpunkt
måste anses rätt och billigt, att bagerilagens förbud gälla för
alla slag av bageriföretag. Någon mer avsevärd praktisk betydelse till förfång
för de större bagerierna torde emellertid, såsom ovan visats, förevarande undantag
ej gärna kunna anses äga. I betraktande härav och då det nu endast skulle
vara fråga om en förlängd provisorisk reglering, har styrelsen icke trott sig ha
tillräcklig anledning att påkalla uteslutande av förevarande på riksdagens initiativ
tillfogade undantagsbestämmelse.
Den i 3 § förekommande begränsningen av skiften till högst 8 timmar har
från bageriidkarnas sida framhållits såsom en orättvis inskränkning av arbetstidens
längd. Då åttatimmarslagen, oavsett möjlighet till övertid, under vissa villkor
medgiver en daglig arbetstid av 9 timmar, torde berörda klagomål icke sakna
skäl för sig. Med hänsyn därtill och då sistnämnda lag, vartill förslag senare
utarbetades, medfört reglering av arbetstidens längd, har här ifrågavarande bestämmelse
synts mindre väl motiverad samt uteslutits.
Herr Kinmanson hade i sin motion påyrkat, att från lagens tillämpning
skulle undantagas sådant arbete för tillverkning av spis- eller knäckebröd, som
bedrives med regelbunden skiftindelning och utan samband med annat bageriarbete.
Körande detta yrkande framhöll socialstyrelsen i sitt yttrande över
motionen bl. a. följande.
Redan under de förberedande arbetena för lagen hade det på åtskilliga håll
mött betänkligheter att ifråga om arbetstidens förläggning jämställa den med
regelbunden skiftindelning bedrivna spis- och knäckebrödstillverkningen med det
egentliga bageriarbetet. Ehuru i princip benägen att gå motionären till mötes
27
Ktmyl. Maj.ts proposition Nr 88.
kunde styrelsen icke biträda hans förslag att från lagens tillämpning avskilja
all dylik tillverkning. I de avsedda företagen användes i övervägande mån kvinnlig
personal. Då denna genom lagen den 20 november 1909 angående förbud
mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag vore
förhindrad att deltaga i arbetet mellan kl. 10 e. in. och 5 f. m., kunde det, såsom
även erfarenheten torde bekräftat, befaras att nattarbetet uppdrogs åt ett lag
manliga arbetare, vilka sålunda finge gå i nära nog ständigt nattarbete — d. v. s.
just det missförhållande, som lagen hade till ändamål att undanröja. Med hänsyn
härtill fann sig styrelsen nödgad avstyrka ett helt frigivande av ifrågavarande
tillverkning och förordade, att undantagande skulle göras beroende av prövning
av förhållandena i varje särskilt fall. Enklast kunde detta möjliggöras genom
att i lagens 4 § andra stycket utesluta ordet »oundgängligen». Till beaktande
av kravet på en tillfredsställande fördelning av nattarbetet kunde det möjligen
därjämte vara lämpligt att före ordet »lämna» i sista satsen infoga »där nattarbetets
anordning kan anses tillfredsställande» eller annan därmed till innebörden
likartad betingelse.
Den lösning av frågan, styrelsen sålunda föreslagit, synes fortfarande mest
lämplig. Den torde även väl överensstämma med den förut uttalade principen
om begränsning av ändringarna.
Meddelandet av eftergifter på grund av den bestämmelse, varom här senast
varit frågan, ankommer nu på arbetsrådet, under det! befogenheten att bevilja
övriga eftergifter från lagens tillämpning — frånsett anstånd därmed — tillkommer
yrkesinspektör eller yrkesinspektionens chefsmyndighet. Då det tydligen
ej kan vara lämpligt att ha befogenheten att lämna eftergifter från lagen sa
splittrad och några särskilda skäl icke synas tala för arbetsrådets bibehållande
vid dess endast sällan utövade befogenhet i sådant avseende, har styrelsen ansett
sig böra föreslå jämväl den förändring i 4 § andra stycket, att »arbetsrådet» ersättes
med »yrkesinspektionens chefsmyndighet».
Med anledning av den förut omtalade förändringen, varigenom arbetsrådet
helt befriats från att taga befattning med bagerilagens tillämpning, bär lagens
9 §, rörande ärendenas handläggning lios arbetsrådet m. m., blivit överflödig och
med hänsyn härtill uteslutits.
Slutligen må nämnas, att i bestämmelserna angående den reviderade lagens
ikraftträdande vidtagits vissa ändringar, påkallade eller motiverade med hänsyn
till lagens förnyade utfärdande och provisoriska prolongering. Anmarkas bor
måhända, att med uttrycket »vederbörande myndighet» i punkten 3) åsyftas den
myndighet, som enligt den nya lagen skulle äga att bevilja eftergift, varom är
Ett i enlighet med vad ovan anförts modifierat förslag till lagstiftning i
ämnet närlägges.
Förslag
till
Förnyad lag om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete. 1
1 §•
Arbete för tillverkning till avsalu av bageri- eller konditorivaror må icke
bedrivas å sön- eller helgdag eller å tid mellan klockan 8 eftermiddagen och
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.
klockan 6 förmiddagen å söckendag. Yad sålunda stadgats äger dock icke tilllämpning
å rörelse, som bedrives utan biträde av annan än make och hemmavarande
barn.
Om arbete, varom här är sagt, i hotell-, restaurang- eller kaférörelse eller
eljest bedrives utan samband med bageri- eller konditorirörelse, skall det icke
vara underkastat denna lag i vidare mån, än det avser tillverkning av bröd, bakelser
eller annat därmed jämförligt bakverk.
2 §•
Utan hinder av vad i 1 § är stadgat må
a) i bageri- eller konditorirörelse arbete för tillverkning av konditorivaror
utföras å sön- eller helgdag under högst tre timmar mellan klockan 6 förmiddagen
och klockan 6 eftermiddagen;
b) i hotell-, restaurang- eller kaférörelse sådant arbete för tillverkning av
bröd, bakelser eller annat därmed jämförligt bakverk, vilket bedrives utan samband
med bageri- eller konditorirörelse, utföras å sön- eller helgdag under tid,
som under a) sägs;
c) s. k. anrörning utföras å sön- eller helgdag under högst två timmar mellan
klockan 8 förmiddagen och klockan 8 eftermiddagen;
d) uppeldning eller deggörning utföras å söckendag mellan klockan 4 och
klockan 6 förmiddagen;
e) uppeldning utföras av annan än bageri- eller konditoriarbetare å tid, då
eljest arbete enligt denna lag ej må bedrivas;
f) under natten till söckendag, som närmast föregår två eller flera på varandra
följande sön- eller helgdagar, uppeldning eller deggörning utföras jämväl
mellan klockan 2 och klockan 4 förmiddagen och annat arbete mellan klockan 3
och klockan 6 förmiddagen.
3 §•
Arbete för tillverkning av spis- eller knäckebröd må, där arbetet är indelat
i skift, fortgå jämväl mellan klockan 8 och klockan 10 eftermiddagen ävensom,
i den mån så kräves för det tillverkade brödets torkning, mellan klockan 10 eftermiddagen
och klockan 12 midnatt.
4§-
Därest särskilt förhållande påkallar avvikelse från det i 1 § stadgade förbud,
utöver vad enligt 2 och 3 §§ är medgivet, äge vederbörande jrkesinspektör att
meddela tillstånd därtill. Sådant tillstånd, vilket skall sökas för varje särskilt
tillfälle, må ej avse mer än två dygn i sänder eller för samma arbetsställe meddelas
mer än tio gånger under ett och samma kalenderår. Är ytterligare eftergift
av särskilt förhållande tillfälligtvis påkallad, må sådan eftergift meddelas av
yrkesinspektionens chefsmyndighet.
Erfordras för ändamålsenlig drift av tillverkning, som avses i 3 §, ytterligare
nattarbete, äge yrkesinspektionens chefsmyndighet att, där nattarbetets
anordning kan anses tillfredsställande, lämna medgivande därtill.
Är på grund av olyckshändelse eller annan oförutsedd omständighet avvikelse,
varom i första stycket sägs, oundgängligen nödvändig, och är ej tid att
inhämta tillstånd därtill, må avvikelsen vidtagas utan tillstånd, dock ej för mer
än ett dygn i sänder. Om sådan åtgärd och anledningen därtill åligger det företagets
innehavare att ofördröjligen göra anmälan till vederbörande yrkesinspektör.
29
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 88.
•r> §•
Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens befattningshavare;
och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad som
finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen om arbetarskydd den 29
juni 1912.
Å arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen om arbetarskydd,
bedrives på stadigvarande sätt, skall förevarande lag ''finnas anslagen på lämplig
plats.
6 §■
Bedriver innehavare av företag, som i denna lag avses, arbete i strid mot vad
i lagen är stadgat, straffes med böter från och med tio till och med ett tusen kronor.
Har på sådant sätt till arbete med faders eller målsmans vetskap och vilja
använts person under aderton år, vare fadern eller målsmannen förfallen till
böter från och med fem till och med femtio kronor.
Hen, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom i denna
paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill lagligen
förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdas och delgivits, fällas till
det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.
7 §•
Därest innehavare av företag, som i denna lag avses, försummar att fullgöra
anmälningsskyldighet, varom stadgas i 4 § tredje stycket, eller skyldighet,
som är föreskriven i 5 § andra stycket, straffes med böter från och med fem
till och med femhundra kronor.
8 §-
Förseelse, som omförmäles i 6 eller 7 §, åtalas vid polisdomstol, där särskild
sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes,
vid allmän domstol.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.
1) Denna lag träder i kraft den 1 januari 1924 samt gäller till och med den
31 december'' 1926; skolande i fråga om sådan under tiden för lagens giltighet
begången förseelse, som avses i 6 eller 7 §, vad i lagen är stadgat fortfara att
gälla även efter sistnämnda dag.
2) Vederbörande myndighet äger att jämväl före den 1 januari 1924 meddela
beslut om eftergift, som avses i 4 §.
3) Eftergift, som beviljats med stöd av lagen den 17 oktober 1919 om begränsning
av tiden för bageri- och konditoriarbete, skall fortfarande äga giltighet,
intill dess den för eftergiftens tillgodonjutande bestämda tiden utlupit eller ock
eftergiften återkallats av vederbörande myndighet. I
I detta ärendes slutliga handläggning ha, förutom undertecknade, deltagit
byråchefen Järte, t. f. byråchefen Nyström samt socialfullmäktige von Sydow
och Johansson. Från styrelsens beslut ha anmälts avvikande mening av herr
30
Kungl. Maj.is proposition Nr 88.
von Sydow, som ansett, att här ifrågavarande lagstiftning icke borde förlängas,
samt av herr Johansson, vilken förklarat sig kunna biträda styrelsens förslag om
förlängd provisorisk lagstiftning allenast under den förutsättningen, att den nu
gällande lagen i oförändrat skick prolongerades.
A. Molin.
Underdånigst
GUNNAR HUSS.
Utredning rörande bagerilagens verkningar.
I syfte att närmare klarlägga verkningarna av lagen den 17 oktober 1919
om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete, vilken lag i likhet med
arbetstidslagen är avsedd att äga giltighet t. o. m. år 1923, har styrelsen hänvänt
sig till överståthållarämbetet i Stockholm samt samtliga länsstyrelser med anhållan
om meddelande, huruvida och i vad mån nämnda lag medfört några avsevärda
olägenheter för bagerirörelsen. Därjämte har upplysning begärts rörande
dels sammanlagda antalet bagerier (frånsett företag för uteslutande tillverkning
av spis- eller knäckebröd eller konditorivaror) med lejd arbetskraft jämte antalet
däri använda arbetare och dels antalet bagerier, bedrivna utan biträde av annan
än make och hemmavarande barn (i det följande benämnda »familjebagerier»)
jämte antalet av deras biträden. Samtliga dessa uppgifter skulle avse dels tiden
den 1 januari 1920 och dels tiden den 1 april 1922.
Med stöd av de upplysningar, som i detta syfte infordrats från ortsmyndigheterna
i respektive län (magistrater och stadsstyrelser, polismyndigheter samt
landsfiskaler) ha överståthållarämbetet i Stockholm samt 21 länsstyrelser avgivit
utlåtande rörande lagens verkningar jämte begärda siffermässiga uppgifter. Dessutom
ha i inalles 10 fall bifogats ett större eller mindre antal svar från lokalmyndigheter
eller enskilda företagare. Länsstyrelserna i Stockholms och Västmanlands
län hänvisa i sina svar endast till sistnämnda uppgifter, medan länsstyrelsen i
Jönköpings län som eget utlåtande åberopar handelskammarens i frågan avgivna
betänkande.
Som svar på styrelsens förfrågan anföra 14 länsstyrelser som sin mening,
att bagerilagen icke medfört några mera betydande olägenheter. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län meddelar dock, att missnöje med lagen här och var
yppat sig, såsom framgår av bifogade uppgifter från vissa städer och andra
orter. Vidare uppgives beträffande Gottlands län lagen ha fungerat tillfredsställande
på landsbygden och endast i Visby stad blivit föremål för klander från
yrkesutövarna. Överståthållarämbetet i Stockholm samt länsstyrelserna i Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Malmöhus, "Kopparbergs och
Västerbottens län äro däremot av den uppfattningen, att lagen i vissa hänseenden
varit till men för bagerirörelsen, i intet fall dock i den utsträckning, att dess
prolongering bör avstyrkas. De viktigaste av dessa olägenheter, som framför
allt förorsakats av förbudet mot nattarbete, framgå närmare av följande redogörelse,
vilken utgör en sammanfattning av de vanligast förekommande och mest
vägande anmärkningarna.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 88.
31
1. Bestämmelsen, att bageriarbetet får börja först kl. fl f. m. omöjliggör tillhandahållandet
av färskt bröd vid den tidpunkt, som kunder och återförsäljare
skäligen fordra.
Länsstyrelserna i Jönköpings, Blekinge, Malmöhus och Västernorrlands län
fästa särskilt uppmärksamheten på denna punkt — så göra även bl. a. ett större
antal stadsmyndigheter och vissa enskilda arbetsgivare inom andra län. Undantagsvis
framhålles, att allmänheten efter hand börjat vänja sig vid nämnda förhållande,
men i regel uppges missnöjet vara jämförelsevis stort.
»Det har för bageriyrket visat sig vara en livsangelägenliet att på morgonen
kunna tillhandahålla nybakat bröd», uppger sålunda en arbetsgivare i Lyckeby.
I en del fall svara särskilt de mindre företagarna, att stora svårigheter föreligga
att inom rimlig tid få brödet färdigt på grund av det ringa utrymmet i ugnarna.
A andra orter (Norrköping, Göteborg) har anmärkning gjorts från restauratörer
och hotellägare, vilka se sig ur stånd att servera kunderna färskt bröd till första
frukostmålet.
I allmänhet torde brödet vara färdigt till försäljning eller utdistribuering
först kl. 9 f. m. eller senare. Härom skriver stadsfiskalen i Jönköping: »Från
bageriarbetsgivarhåll har framhållits, att den åsyftade lagen den 17 oktober 1919
om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete medfört den olägenheten,
art det s. k. frukostbrödet, på grund av den bestämda sena tiden för bageriarbetets
början om morgnarna ej hunnit bliva färdigt tidigt nog utan först kl.
10—11-tiden f. m., varigenom blivit en följd dels minskad omsättning, dels oek att
brödutkörarna få köra ut särskilt med dylikt bröd och särskilt med det tidigare
bakade s. k. kaffebrödet.» Stadsfiskalen i Ystad anför följande från bageriidkare
i staden avgivna utlåtande: »Det vore eu allmänt känd och för övrigt helt naturlig
sak, att allmänheten önskade erhålla färskt bröd för dagen och så tidigt som
möjligt på morgnarna. Inför bekymren för dagens nödtorft i brödväg, tänkte
icke konsumenterna det ringaste på eller fäste sig vid 8-timmarsarbetet och de
extra svårigheter, den nya lagen förorsakat bageriidkarna med avseende på tillverkningen
och distribueringen av bröd, utan var och en fordrade fortfarande att
erhålla sitt »färska bröd för dagen» vid den tidiga timme, som vore förenligt
med uppstigandet och dagsarbetets påbörjande. Då det mänskliga behovet av
färskt bröd tidigt på morgonen sålunda icke underordnat eller ville underordna
sig bestämmelserna i den nya lagen och de förutvarande metoderna för brödtillverkning
blivit otillräckliga för tillfredsställandet av allmänhetens inrotade
vanor och fordran på färska varor under de tidiga morgontimmarna, hade bageriidkarna
tvunget nödgats träffa anstalter för en kraftig forcering av tillverkningen
under de första arbetstimmarna på morgonen för att i görligaste mån få ut brödet
så fort som möjligt till de väntande, otåliga köparna. Ehuru bageriidkarna på
allt sätt gjort sitt allra bästa för åstadkommande av ett raskt arbete, kunde icke
wienerbrödet distribueras ut före klockan halv åtta på morgonen och franskt bröd
och kaffebröd icke förr än klockan halv tio. Och kuskarna voro icke färdiga att
köra ut förrän klockan tiotiden.» Poliskommissarien i Umeå-slutligen yttrar, att
ett allmänt önskemål torde föreligga såväl bland bageriidkarna som allmänheten,
att bröd kunde levereras i god tid före frukosten. Som förhållandet nu är torde
icke alla, som det åstunda, kunna påräkna för dagen bakat bröd till denna tid.
Här berörda nackdelar synas, av flera uttalanden att döma, vara särskilt
kännbara å dagar före sön- och helgdagar. Från arbetsgivarehåll har även bl. a.
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.
uttalats det önskemålet, att i lagen måtte inryckas bestämmelser, som medgåve
rätt för arbetsgivare och arbetare att träffa avtal om utförande av arbete i bageri
en ä två timmar tidigare, än vad nu är föreskrivet, å nämnda dagar. I andra
fall har man icke stannat härvid utan yrkat på nattarbetsförbudets totala avskaffande
eller åtminstone en generell tillbakaflyttning av tiden för arbetets början
(vanligen 2 tim. tidigare). Stadsfiskalen i Östhammar in. fl. nöja sig dock med
det förslaget, att endast smärre bagerier (med färre än 4 arbetare) skulle undantagas
från lagens tillämpning. En bageriidkare i Jönköping hemställer, att nattarbete
måtte få obehindrat utföras eller att deggörning måtte få börjas senast
kl. 2 och uppslagning kl. 4 f. m. Av flera bageriidkare i Ystad betonas, att genom
framflyttning av bageriarbetets början till klockan 4 på morgonen i stället för
klockan 6, skulle en betydande förbättring och större lugn i arbetet vinnas utan
skada vare sig för yrket eller arbetarne, vartill kommer att allmänheten skulle
bättre tillgodoses med gott bröd på lämplig tid. Poliskommissarien i Umeå åter
anser, att början kl. 5 f. m. vore tillfyllest.
2. På grund av den knappa arbetstiden måste baleningen under morgontimmarna
forceras, vilket förhindrar ett omsorgsfullt arbete och försämrar brödets kvalitet.
Smålands handelskammare samt länsstyrelsen i Malmö omtala klagomål av
nu angivna innebörd. Även vissa ortsmyndigheter (7 st.) ha konstaterat olägenheter
av denna art. En bageriägare i Ystad belyser exempelvis frågan på följande
sätt: »Som en naturlig följd av den tvungna arbetsintensiteten på morg
narna
hade arbetet under sagda tid numera blivit i hög grad nervöst, oroligt och
obekvämt på allt sätt, För en rask jäsning av degen fordrades t. ex. numera en
tredjedel mera jäst än förr. Ja, till och med dubbelt så mycket för sådana brödsorter
som franskt bröd och wienerbröd. För ett fullt utnyttjande av den brådskande
arbetstiden under de första morgontimmarna, erfordrades tillika brådeldning
av ugnarna och därav föranledd större bränsleförbrukning, varför största påpasslighet
erfordrades.» Norrtälje stadsfiskal uppger, att arbetet måste i högsta
grad forceras samt att brödet i anledning härav ofta nog bleve ofullständigt
gräddat och ohälsosamt att förtära. Även i andra fall klagas över jästmissbruk
som en nödvändig följd av arbetstidsminskningen.
3. Vid leveranser och försändelser får brödet ofta inpackas varmt, varigenom det
mer eller mindre skadas.
Särskilt vid transport synes förefinnas en viss risk för, att det nybakade
brödet försämras. Magistraten i Yaxholm yttrar sålunda: »I avseende å de
bagerier, som finnas i Yaxholm har ifrågakomna lag vållat väsentliga olägenheter,
som visat sig bland annat däruti, att bröd, som varit avsett till försäljning å
Pin do och andra kringliggande öar, icke kunnat, som sig bort, expedieras med
morgonbåtama, och har härav blivit följden, att konsumenterna på öarna icke
erhållit brödet så färskt, som förr varit vanligt. Har understundom beträffande
viss brödsort försändandet kunnat äga rum med morgonbåt från Yaxholm, har
inpackning måst ske, medan brödet ännu varit varmt, vilket måste anses ha varit
till skada.» Liknande olägenheter ha yppat sig vid utkörning, vilket framhålles
från flera håll, bland annat länsstyrelsen i Malmö. Polisen i Umeå anmärker
exempelvis, att då brödet är varmt vid packningen, blir det degigt och ej så
smakligt, som om det hunnit något avkylas.
Kung}. Maj.ts proposition Nr 88.
33
4. På grund av den nödtvungna forceringen av morgonarbetet måste antalet arbetare
utökas, varigenom ofta arbetstiden senare på dagen icke kan till fullo utnyttjas.
I inalles 7 fall, bl. a. av Blekinge länsstyrelse, bär meddelats, att den knappa
arbetstiden nödvändiggjort anställande av större personal. »Bageriidkarna nödgas»,
upplyser Norrköpings magistrat, »under arbetsdagens första timmar anlita
största möjliga antal arbetare, för vilket antal under arbetsdagarna i övrigt knappast
finnes fullt arbete.» Tillfrågade bageriidkare i Nässjö framhålla bl. a. att
tiden för bakning är för knappt tilltagen, i all synnerhet om det tages i betraktande,
att ena gången kan degen jäsa fort och en annan gång sakta, vid vilka
tillfällen arbetarna icke ha något arbete att utföra men ändock måste vistas i
bageriet och sålunda räkna denna tid som arbetstid. Polisen i Göteborg anför,
att bageriidkarna för att åtminstone fram på middagen kunna tillhandahålla sina
kunder färskt bröd redan på morgonen nödgas sätta hela sin arbetsstyrka i
verksamhet. Fram mot arbetstidens slut kan tillverkning av bröd ej ånyo påbörjas,
enär det icke kan färdigbakas den dagen, varför arbetarna måste upphöra
med arbetet tidigare än kl. 8 e. m.
5. För innehavare av smärre bagerier, som själva deltaga i arbetet, har bagerilagen
i många fall medfört avsevärt ökat arbete.
Börande denna omständighet upplyser bl. a. länsstyrelsen i Malmö, att
arbetsgivarna i många fall själva måste utföra allt för- och efterarbete, vilket har
till följd att ordning och renlighet i bagerierna blir otillfredsställande. Stadsfiskalen
i Östhammar betonar likaledes, att bageriidkarna personligen måste
verkställa anrörnings-, uppeldnings- och deggörningsarbeten, för att allt skall
medhinnas. Även från andra håll ha anförts liknande klagomål. Så skriver en
mindre bageriägare i Ystad: »För de bagerier, som stodo på gränsen till hem
bagerier
eller andra dylika mindre företag med liten omsättning och arbete för
t. ex. endast en främmande arbetare och två lärlingar, har genom lagen uppstått
stora svårigheter att rätt och rättvist utnyttja och fördela arbetet mellan ägarenbageriidkaren
och arbetarna. Omsättningen i dylika bagerier vore nämligen för
liten att hålla två arbetsskift.»
6. Familjebageriernas undantagande från bagerilagens tillämpning innebär en orätt
visa
mot övriga bageriidkare.
Överståthållarämbetet i Stockholm samt länsstyrelserna i Södermanlands,
Jönköpings, Blekinge, Kopparbergs och Västern orrlands län framhålla, att familjebageriernas
undantagsställning varit till men för de företagare, som äro bundna
av den lagstadgade arbetstiden, i det att de förra äro oförhindrade att utföra
nattarbete och sålunda kunna leverera färskt morgonbröd långt tidigare än bagerier
med främmande arbetskraft. Överståthållarämbetet yttrar rörande denna sak,
att de enhälliga uttalanden mot denna punkt från såväl arbetsgivar- som arbetar - håll, vilka vid innevarande års riksdag avgivits till riksdagen, torde bära vittne
därom, att olägenheter uppstått. Från principiell synpunkt skulle icke heller
tillräcklig anledning förefinnas för undantagandet av familjebagerierna från lagens
bestämmelser. Smålands handelskammare förfäktar likställighet i detta hänseende
mellan familjebagerier och industriella bagerier men hyser å andra sidan starka
betänkligheter mot att utsträcka lagen till de förra. »En dylik åtgärd», säger
handelskammaren, »måste förvisso anses synnerligen olämplig. Den skulle inneBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 68 käft. (Nr 88.) 37i 23 5
34
Kung1. Maj:ts proposition Nr 88.
bära ett mycket farligt avsteg från den i 1864 års näringsfrihetsförordning uttalade
grundsats om rätt för familjemedlem att oberoende av näringslagstiftningen
idka hantverk och handel med biträde av make och hemmavarande barn. Handelskammaren
kan därför icke tillstyrka någon inskränkning i hembageriernas frihet
i fråga om nattarbete. Att genom näringslagstiftning ingripa i familjens inre
angelägenheter är icke att förorda. Det vore att ställa arbetet inom familjen
under offentlig kontroll, om överhuvud taget kontroll är möjlig.» I stället påyrkas
från samma håll, att arbetet vid samtliga bagerier borde få börja kl. 4 f. m.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län yttrar härom bl. a.: »Genom lagens tillkomst
synas antalet hembagerier hava betydligt ökats till förfång för övriga bageriidkare.
Dessa senare hava ock framhållit att, därest lagens giltighetstid skall
ytterligare förlängas, lagen bör omfatta alla bagerier.» Farm]jebageriernas gynnade
ställning och större konkurrenskraft betonas även av myndigheterna i vissa städer
och ett flertal enskilda arbetsgivare, vilka i flera fall påyrka, att även dessa
bagerier borde inrymmas under samma lagbestämmelser som de mera yrkesmässigt
drivna. »En bagare, som utövar sin rörelse med två arbetare», skriver
magistraten i Sala, »är exempelvis bunden av den lagstadgade begränsningen,
under det att en bagare, som bedriver rörelsen med två hemmavarande söner, är
obunden härav. De olika bagerirörelserna kunna tänkas vara av ungefär samma
omfattning. Här föreligger givetvis en orättvisa, som bör avhjälpas.»
7. Lagen liar medfört höjda driftkostnader och onödig stegring av brödpriserna.
Produktionskostnadernas förhöjning tillskrives i främsta rummet dels den
nödtvungna ökningen av arbetarestammen, dels minskad prestationsförmåga genom
arbetstidens ^knäppning. Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar som sin
mening, att lagen för de större bagerierna medfört ökade kostnader, vilka i sin
ordning torde drabba konsumenterna. Västernorrlands länsstyrelse är av samma
uppfattning och uppskattar tillverkningskostnadernas stegring till omkring 20 %.
Även inom Kopparbergs län ha polismyndigheterna någon gång vitsordat, att
lagens bestämmelser föranlett ökning av brödpriset. Länsstyrelsen i Malmöhus
län gör slutligen gällande, att även de utvidgningar och förändringar av arbetslokalerna,
som den avkortade arbetstiden nödvändiggjort, verkat fördyrande.
Lagens fördyrande inverkan påtalas även av vissa stadsmyndigheter (Visby,
Borås, Västerås och Köping) samt av polismyndigheterna i flera smärre orter på
landsbygden. Magistraten i Västerås skriver härom bland annat: »Eu fördyring
av de tillverkade varorna för allmänheten har på grund av det ökade arbetad
antalet och svårigheter att praktiskt utnyttja arbetstiden inom den trångt begränsade
ramen för tillåten arbetstid uppkommit. Det är därvid de s. k. rörliga
kostnadernas (avlöningar o. d.) ökning, vilken i vissa fall uppgått ända till 25 I,
som åstadkommit brödprisens förhöjning och hindrat en effektivare sänkning av
priset i och med en inträdande prisbillighet å råvarorna.» Landsfiskalen i Färentuna
har av samtliga tillfrågade bageriidkare fått det beskedet, att begränsningen
av arbetstiden medfört ökad produktionskostnad, vilken till en del pålagts den
tillverkade varan. Allmänheten får således i sista hand delvis betala den genom
begränsningen orsakade merkostnaden. Någon gång omnämnes, att konsumenterna,
på grund av de höga brödpriserna själva börja tillverka sitt bröd i större utsträckning
än förut.
Prisstegringen tillskrives på sina håll även den omständigheten, att antalet
utkörare maste ökas. Brödet kan nämligen numera icke levereras färskt på en
35
Kungl. Maj.ts proposition .Nr 88.
gång utan litet då och litet då under dagens lopp vilket nödvändiggör ^distribuering
i flera omgångar och hållande av större utkörarepersonal än tidigare.
8. Smärre bageri- och konditor iidkare kunna icke i samma utsträckning som förut
åtaga sig tillfälliga beställningar.
Å sex platser ha arbetsgivarna anfört klagomål över svårigheten att med
nuvarande begränsade arbetstid utföra beställningsarbeten. Så har stadsfiskalen
i Östhammar erfarit, att det på grund av bagerilagen många gånger är omöjligt
att utföra sent gjorda beställningar, varigenom företagarna tillskyndas ekonomiska
förluster. En bageriägare i Ystad skriver: »Då beställningarna av tårtor och
finare bakverk till kvällen och påföljande dags morgon icke plägade inkomma
förrän allra tidigast klockan 12—1-tiden på middagen, oftast så sent som efter
klockan 5 eftermiddagen, så medhunne icke arbetaren utföra dessa arbeten under
arbetstiden. Under sådant förhållande finge bageriidkaren antingen avvisa beställningarna
eller själv utföra dem senare på dagen, då han rätteligen borde vara
fri. Det vore nämligen på samma sätt med finare bakverk och tårtor som med
kaffe- och wienerbröd, att de skulle vara absolut färska för att kunna avyttras.»
Stadsfiskalen i Köping meddelar slutligen, att konditori- och bageriägare ej
som förr kunna mottaga beställningar å bakverk till begravningar, bröllop o. s. v.
och andra arbeten, vilka fordra skyndsamt utförande.
9. Övriga olägenheter.
I 2 fall anföres från arbetsgivarhåll, att lagen varit ägnad att åtminstone
icke höja arbetsintensiteten utan snarare motsatsen. Härom skriver Västerås
magistrat: »En verkan, som väntades komma av arbetstidslagen var den, att arbetsvillighet
och arbetsintensitet skulle ökas, men någon sådan verkan har icke kunnat
påvisas. Den ökade fritid, som genom lagen beretts arbetarna, synes beträffande
de yngre ogifta arbetarna åstadkomma dagdriveri och nöjeslystnad med åtföljande
arbetsolust.»
Slutligen har i ett par enstaka fall även uppgivits, att lagen bidragit till att
öka arbetslösheten inom bagerinäringen, delvis på grund av husmödrarnas ovannämnda
ökade benägenhet att själva baka sitt bröd i hemmen.
Antalet bagerier och arbetare åren 1920 och 1922.
En sammanställning av de inkomna uppgifterna rörande antalet bagerier
med främmande arbetskraft och familjebagerier samt däri använda arbetare och
biträden åren 1920 och 1922 meddelas å närlagda tabell. Enligt denna sammanställning
funnos vid 1920 års början i hela landet 2,052 bagerier med främmande
arbetskraft samt något över hälften så många eller 1,118 familj ebagerier. I april
1922 voro motsvarande siffror 2,143 och 1,212, vilket innebär eu stegring av respektive
4.4 % och 8.4 %. Samtidigt hade antalet arbetare ökats från 6,423 till 6,723
(4.7 %) i den förra och från 1,156 till 1,245 (7.7 %) i den senare kategorien av
bagerier ''). Av samtliga bagerier utgjorde familjebagerierna år 1920 35.3 % och l
l) Anmärkas må emellertid, att totalantalet i »bagerier med främmande arbetskraft» anställda
arbetare i verkligheten torde vara något större än vad ovanstående siffror angiva, beroende
därpå, att de härom inlämnade uppgifterna i vissa fall synas avse icke kela antalet i
dylika bagerier arbetande personer (lejda arbetare + familjemedlemmar) utan endast de främmande
arbetarna.
36
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.
år 1922 36.1 %, Familjebageriernas arbetare uppgingo år 1920 till 15.3 % och
år 1922 till 15.6 % av samtliga bageriarbetare. Siffrorna häntyda sålunda på en
något kraftigare utveckling av sistnämnda kategori än beträffande de mera yrkesmässigt
drivna bagerierna, en omständighet, som delvis torde böra tillskrivas
bagerilagen.
Ser man på förhållandena inom olika län, visa familj ebagerierna i 20 fall
ökning, i 1 fall minskning samt i 4 fall oförändrad siffra. Övriga bagerier ha
även ökats i 20 län och minskats i 4, medan i 1 fall samma antal uppgivits.
Av de i tabellens näst sista kolumn redovisade procenttalen framgår, att
familjebagerierna, relativt sett, äro anmärkningsvärt talrika bland annat i Västerbottens
län, där de vid ifrågavarande tidpunkter utgjorde respektive 59.2 och
57.1 % av samtliga, Kalmar län (51.8 och 53.7 %), Kronobergs län (47.4 och 48.2 %),
Kristianstads län (47.8 och 46.2 %), Kopparbergs län (47.i och 47.8 %) samt Västernorrlands
län (46.8 och 47.ö %). Förutom i huvudstaden, där familjebageriernas
antal ej uppgår till en tiondel av totalsumman, är nämnda kategori däremot
relativt svagt representerad bland annat i Göteborgs och Bohus län (14.3 och
14.8 %), Skaraborgs län (L6.o och 16.3 %), Värmlands län (20.6 och 30.7 %), Jönköpings
län (22.2 och 23.6 %) samt Uppsala län (23.7 och 27.9 %''). Absolut taget
förete familj ebagerierna den starkaste ökningen i Malmöhus län (med 13 stycken),
medan stegringen i förhållande till totalantalet varit kraftigast i Värmlands län,
där år 1920 cirka en femtedel men år 1922 inemot en tredjedel av samtliga tillhörde
familjebageritypen.
Huru förhållandena tett sig i större och mindre samhällen, framgår närmare
av nedanstående tablå, vilken uppgjorts på grundval av de uppgifter för de särskilda
orterna, som inkommit från inalles 9 län1), (samt Stockholm och Göteborg):
Antal bage- rier med
Antal däri
Antal
Antal däri
Antal famije-
använda
familj e-
använda
bagerier i %
arbetskraft
arbetare
bagerier
biträden
av samtliga
1920
1922
1920
1922
1920
1922
1920
1922
1920
1922
Stockholm, Göteborg och
Malmö ........................
362
380
2 383
2 505
53
55
71
77
12-8
12-6
Övriga större städer.........
226
229
808
865
71
84
60
66
23v
26-8
Mindre städer .................
119
139
284
299
36
35
49
42
23*
20-i
Landsbygden ...................
4é0
460
797
804
359
387
330
349
44-4
45''7
Summa
1157
1208
4 272
4 473
519
561
510
534
31o
31-7
Som man kunde vänta, är familjebageriernas betydelse jämförelsevis störst
på landsbygden, där närmare hälften av bagerierna uppgivits vara av denna typ
och minst i de tre största städerna, i vilka orter familj ebagerierna i genomsnitt
endast uppgå till ungefär en sjundedel av samtliga (i Göteborg till blott 3 ä 4 %).
Ser man åter på utvecklingen mellan 1920 och 1922, synes gruppen »övriga större
städer» samt i någon mån landsbygden visa någon förskjutning till familjebageriernas
förmån, medan motsatsen kan konstateras beträffande »mindre städer».
Inom de tre storstäderna är proportionen däremot ungefärligen densamma. 1
1) Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Malmöhus, Vastemorrlands, Västerbottens
och Norrbottens län.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.
37
1
-
Antal
bagerier
med främ- mande
arbetskraft
Antal
däri använda
arbetare
Antal
familj e- bagerier
Antal
däri använda
biträden
Antal
famije- bagerier
i % av
samtliga
Antal
i familje- bagerier
anställda
arbetare i %
av samtliga
g* j
År
1922
År
1920
År
1922
År
1920
År
1922
År
1920
År
1922
År
1920
År
1922
År
1920
År
1922
Stockholms stad
175
175
1022
1013
18
19
21
27
9‘3
9-8
2-o
2 c
Stockholms
län
106
no
249
249
48
50
54
54
31-2
31-8
17-8
17-8
Uppsala
»
45
44
145
154
14
17
8
12
23-7
27-9
5 2
7''2
Södermanlands
»
43
46
183
179
33
36
30
33
43-4
43-9
14i
15''C
Östergötlands
»
82
94
210
233
39
43
26
24
32 2
31 4
ll-o
9*3
Jönköpings
»
56
62
138
146
16
19
21
23
22 a
23-5
13-2
13-6
Kronobergs
»
41
43
51
55
37
40
25
32
47-4
48-2
32-9
36-8
Kalmar
»
55
57
113
150
59
66
48
60
51-8
53''7
29-8
28-c
Gottlands
»
12
13
22
22
1
1
1
1
7-7
7-1
4-3
4-3
Blekinge
»
45
48
123
148
40
42
37
42
47-1
46-7
23i
22-i
Kristianstads
»
89
93
158
164
80
80
80
76
47-3
46-2
33-6
31*7
Malmöhus
»
287
288
816
844
139
152
175
178
32-6
34-5
17-7
17-4
Hallands
»
44
45
113
126
22
22
21
25
33-s
32-8
15-7
16 c
Göteborgs och
Bohus
»
156
178
1153
1311
26
31
38
44
14 3
14-8
3-2
3-2
Älvsborgs
»
49
60
158
173
34
34
42
41
41''0
36-2
21-o
19-2
Skaraborgs
»
68
72
94
95
13
14
17
17
16o
16-3
15''3
15-2
V ärmlands
))
62
61
168
173
16
27
17
34
20-5
30-7
9-2
16-4
1 Örebro
»)
52
55
158
168
26
33
21
28
33s
37-5
11-7
14-3
Västmanlands
»
66
76
185
193
30
33
40
43
31-3
30-s
17-8
18-2
! Kopparbergs
»
81
79
246
225
72
71
73
60
47i
47-3
22 9
21-1
| Gävleborgs
))
132
126
324
293
97
106
151
170
42-4
45''7
31-8
36-7
| Yästemorrlands
»
83
88
171
192
73
81
73
80
46-8
47-9
30-o
29-4
i Jämtlands
»
66
69
114
108
51
56
40
43
43-6
44''8
26o
28-5
j Västerbottens
»
51
54
86
94
74
72
53
49
59-2
57-1
38i
34 s
j Norrbottens
»
106
107
223
215
60
67
44
49
36''i
38 5
16-5
18-6
Hela riket
2 052
2143
6 423
6 723
1118
1212
1156
1245
35-s
36i
15-3
15 c
38
Kung1. May.ts proposition Nr 88.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts
lagråd den 27 februari 1923.
Närvarande:
Justitierådet Sundberg, regeringsrådet Thulin, justitierådet Stenberg,
justitierådet Koersner.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 9 februari
1923, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle, för det
ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över upprättat förslag
till lag om bageri- och konditoriarbetes förläggande till viss del av
dygnet.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av byråchefen för lagärenden i socialdepartementet, hovrättsrådet Willand
Aschan.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts proposition Nr 88.
a;*
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 2 mars 1923.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist, lagrådets
den 27 februari 1923 avgivna utlåtande över det den 9 i samma månad
till lagrådet remitterade förslaget till lag om bageri- och konditoriarbetes
förläggande till viss del av dygnet, samt hemställer, att förslaget,
som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Torsten Wolff.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1923:180 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om bagerioch konditoriarbetes förläggande till viss del av dygnet del s. 1 i texten
- 2LU 1923:16 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om bagerioch konditoriarbetes förläggande till viss del av dygnet dels ock i ämnet s. 1 i texten