Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna .sedlar med guld

1923-03-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:94, Angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna .sedlar med guld

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 94.

1

Nr 94.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt befrielse

för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av

banken utgivna .sedlar med guld; given Stockholms slott den

2 mars 1923.

Kung]. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

F. V. Thorsson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 2 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Thorsson anför härefter:

»Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla frågan om fortsatt

befrielse för riksbanken från skyldigheten att vid anfordran inlösa sina

sedlar med guld efter deras lydelse. I fråga om vad som i detta ämne

tidigare förekommit vill jag allenast erinra, att sådan befrielse varit

riksbanken medgiven alltsedan den 17 mars 1920, samt att det nu

gällande medgivandet lämnats i kungörelse den 27 september 1922, nr

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 73 höft. (Nr 94.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 9d.

479, för tiden till och med den 31 mars 1923. Sistnämnda medgivande

har riksdagen enligt skrivelse den 26 januari 1923, nr 13, gillat.

Fullmäktige i riksbanken hava nu inkommit med en framställningav

den 22 februari 1923 angående fortsatt suspension av sedelinlösningsskyldigheten,

vilken framställning är av följande tydelse:

»Den Sveriges riksbank senast medgivna befrielsen från skyldigheten att

inlösa sina sedlar med guld tilländagår den 31 mars 1923 och hava fullmäktige

i riksbanken därför ansett sig böra i god tid upptaga till behandling frågan,

huruvida efter utgången av denna tid nämnda befrielse bör upphöra och återgång

till en effektiv guldmyntfot äga rum.

Under den tid, som förflutit sedan fullmäktige i skrivelse av den 14 september

1922 hos Eders Kungl. Maj:t senast anhöllo om ifrågavarande befrielse, har den

svenska kronans värde stått i närheten av eller vid guldpariteten. Den 15 september

noterades dollar härstädes 3.8 0, den 3 november hade kursen nedgått till pari eller

3.7 3 och den 2 januari nåddes lägsta punkten 3.70. Dollarkursens fluktuationer

ha sedan mitten av oktober hållit sig inom de s. k. guldpunkterna och ha således

icke varit större än de hade kunnat vara, även om guldmyntfot varit rådande i

vårt land. Den svenska kronan hav alltså, efter att under nära fyra år stått

under pari i förhållande till guld, åter uppnått sitt lagligen fastställda guldvärde.

En annan ljuspunkt på den mörka tavla, som den internationella valutamarknaden

fortfarande i stort sett visar, har varit pundkursens stegring i förhållande

till dollar. Pund sterling står för närvarande endast omkring 2 1/2 % under

parivärdet. Till följd av det nyligen träffade avtalet mellan England och Förenta

Staterna rörande sättet för betalning av den engelska krigsskulden till Förenta

Staterna torde pundkursens stegring till guldpariteten under en nära framtid kunna

förväntas, och lärer därmed det svåraste hindret för Englands återgång till guldmyntfot

vara undanröjt.

Upprepade gånger har yrkats, att vårt land oberoende av övriga valutastarka

europeiska länders åtgöranden skulle på egen hand utan dröjsmål återgå

till guldmyntfot.

Gent emot dessa yrkanden ha fullmäktige förut framhållit den risk, som

skulle följa för den svenska valutan därav, att Sverige ensamt bland Europas

länder återinförde guldmyntfoten och därigenom bleve det enda europeiska land,

som läge öppet för andra länders valutaoperationer. Riksbanken skulle förlora det

skydd, riksbanken för närvarande äger i fritagelsen från skyldigheten att inlösa

sedlarna med guld, men utlandet skulle få full frihet att utnyttja den svenska

valutans ställning för sina syften, vilka säkerligen mången gång skulle komma

att stå i rak strid mot vårt lands egna intressen. Härav följande valntaoperationer

för utländsk räkning, företagna på den svenska marknaden, kunde antaga

för våra förhållanden överväldigande proportioner. Att valutaoperationer, fullföljda

för vinnande av ett visst mål, kunna kräva mycket stora belopp, därpå ha

fullmäktige nyligen fått ett påtagligt bevis. Sedan härvarande dollarkurs under

sistlidna november månad nedgått under pari, vidtog riksbanken vissa dispositioner

i ändamål att hindra dollarkursen att nedgå under den nedre guldpunkten. Målet

vanns, men för att nå detsamma måste riksbanken på härvarande valutamarknad

s. 3 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Muj:ts proposition Nr 94.

3

uppköpa icke mindre än 27 miljoner dollar, motsvarande i svenskt mynt mer än

100 miljoner kronor. Härvid har dock riksbanken hela tiden haft initiativet i sin

hand och kunnat efter sig företeende omständigheter bestämma operationens omfång.

Om vårt land ensamt återginge till guldmyntfot, skulle utlandet när som

helst kunna taga initiativet till och bestämma omfattningen av dylika operationer

på den svenska valutamarknaden. Och härvid är att märka, att 100 miljoner

kronor spela för vårt lands vidkommande en mycket stor roll, under det att motsvarande

belopp, 27 miljoner dollar för Förenta Staterna eller 6 miljoner pund för

England, äro av föga betydelse för dessa länder vid operationer av denna beskaffenhet.

Utsikterna för vårt lands återgång till guldmyntfot hava, sedan fullmäktige

den 14 september 1922 skrevo till Eders Kungl. Maj:t i detta ärende, förbättrats

därigenom, att såsom förut nämnts den svenska kronan återtagit sitt lagfästade

guldvärde samt tidpunkten för Englands återgång till guldmyntfot ryckt närmare

genom pundkursens stegring och avslutandet av den engelsk amerikanska överenskommelsen

rörande krigsskuldens betalning. Men dessa gynnsamma moment uppvägas

enligt fullmäktiges uppfattning av den förändring till det sämre den allmänna

utrikespolitiska situationen undergått sedan årsskiftet. På detta område

härskar för närvarande stor osäkerhet. Ingen vet vad morgondagen kan bära i

sitt sköte. Att under sådana förhållanden beröva riksbanken det skydd, banken

för närvarande i likhet med alla andra europeiska centralbanker äger i fritagelsen

från skyldigheten att inlösa sina sedlar, vore enligt fullmäktiges bestämda övertygelse

oklokt.

I detta sammanhang tillåta sig fullmäktige erinra därom, att beträffande

tidpunkten, då återgång till en effektiv guldmyntfot borde ske, riksdagen, såsom

närmare framgår av dess skrivelse till Eders Kungl. Maj:t nr 148 år 1922, anslutit

sig till den meningen, att Sverige i angivna hänseende borde handla i samförstånd

med andra länder, vilkas valutaställning vore närmast jämförlig med vår,

och icke ensamt återgå till guldmyntfot. Fullmäktige ha förvissat sig om, att

man i berörda länder bedömer det nuvarande valutapolitiska läget i stort sett på

samma sätt som fullmäktige göra.

Fördelarna av vårt lands omedelbara återgång till guldmyntfot skulle bestå

däri, att den guldparitet, den svenska kronan redan uppnått, skulle definitivt fastslås.

Nu har emellertid riksbanken lyckats att under senaste tiden stabilisera härvarande

dollarkurs, och denna riksbankens strävan kommer att fortsättas.

Om guldmyntfoten återinfördes av Sverige ensamt i Europa, skulle vårt

land så långt möjligt vore fastkedjas vid den amerikanska prisnivån, om vars

utveckling i för oss gynnsam eller ogynnsam riktning vi ingenting veta. Annorlunda

skulle förhållandena gestalta sig, om vårt land samtidigt med England återginge

till guldmyntfoten. Då skulle stabiliseringen komma att vila på tre länder:

Förenta Staterna, England och Sverige. Vårt land skulle ej stå ensamt i Europa,

vi skulle hava Englands fasta stöd. Bördan av stabiliseringens vidmakthållande

skulle då otvivelaktigt komma att huvudsakligen vila på England. Vårt land

skulle bli beroende såväl av den amerikanska som ock av den engelska prisnivån,

vilket givetvis vore mycket att föredraga framför ett ensidigt amerikanskt beroende.

Guldmyntfotens återinförande bör vara slutakten på valutasvårigheterna.

Men denna slutakt får icke komma förrän tiden därför är inne. Vårt land bör

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 94.

Departements•

chefen.

icke genom av otålighet framtvungna förhastade åtgärder riskera sin i ekonomiskt

avseende goda internationella ställning.

För det närvarande måste således fullmäktige hemställa, att Eders Kungl.

Maj:t ville i proposition till riksdagen framlägga förslag om riksbankens fortsatta

fritagelse under tiden från och med den 1 april till och med den 15 maj 1923

från skyldigheten att vid anfordran inlösa sina sedlar med guld.»

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava förklarat sig ej hava något

att erinra mot ifrågavarande framställning.

Såsom framgår av fullmäktiges i riksbanken förevarande framställning

hava de förhoppningar om en stabilisering av penningvärdet,

som knutits till tidigare beslut om suspension av sedelinlösningen, så

till vida infriats, som den svenska kronan alltsedan hösten 1922 stått

i närheten av eller vid guldpariteten. Man torde ock kunna hysa grundad

förväntan, att den av riksbanksfullmäktige ifrågasatta förlängningen av

befrielsen från sedelinlösningsskyldigheten icke skall behöva vidare förnyas.

Under sådana förhållanden har jag funnit mig böra tillstyrka

bifall till fullmäktiges föreliggande förslag.

Med åberopande av vad jag nu anfört, får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att riksbanken må för tiden från och med den 1 april till och

med den 15 maj 1923 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran

inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt

dock för riksbanken att, om förhållandena därtill giva anledning, före

utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.»

Statsråden Sandler ocli Orne tillkännagiva, att de icke biträda

denna hemställan.

Statsrådet Nothin, med vilken statsrådet Schlyter instämmer, anför:

»Med hänsyn därtill, att den svenska kronans värde under längre

tid befunnit sig invid guldpariteten, anser jag en sådan stabilisering av

vår valuta numera hava kommit till stånd, att eu ytterligare förlängningav

riksbankens befrielse från sedelinlösningsskyldigheten icke bör äga rum.»

Statsrådets övriga ledamöter instämma med föredragande

departementschefen; och behagar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla vad denne hemställt

samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Martin Philipson.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:63 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av bank a1 i texten
  2. BU 1923:16 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sed s. 1 i texten