Sök i Ratio Lex

Angående pensionering av vissa i lånt för sv arets tjänst anställda eller förut anställda personer

1924-03-14 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:124, Angående pensionering av vissa i lånt för sv arets tjänst anställda eller förut anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

1

Nr 124.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionering

av vissa i lånt för sv arets tjänst anställda eller

förut anställda personer; given Stockholms slott den

14 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—8:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Carl Malmroth.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott den 14 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wttrtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Malmroth anhåller att få underställa Kungl.

Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande avpension

åt vissa i lantförsvarets tjänst anställda eller förut anställda personer

samt anför därvid följande:

l:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj: t den 23 juni 1923 har chefen för Norrlands

dragonregemente hemställt, att snickaren vid regementet Karl Linder, vilken

komme att avgå från sin anställning med utgången av september 1923, måtte

komma i åtnjutande av pension från och med oktober samma år.

Bihang till riksdagens protokoll 1.924. 1 sand. 91 käft. (Nr 124.) säl 21 1

Anr/. pension

åt förre,

snickaren

K. Linder.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. May.ts proposition nr 124.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Linder är född den 14 november

1863; att han deltagit i arbetet med uppförandet av Norrlands dragonregementes

kasernetablissemang i Umeå under hela byggnadstiden, varvid han

visserligen i huvudsak arbetat hos kronans entreprenörer därstädes, men

samtidigt därmed, efter regementets förläggning till Umeå, mot timpenning

utfört eu del arbeten för regementet; att han sedan år 1903 i oavbruten

följd haft anställning vid regementet enligt muntlig överenskommelse; att

under sistnämnda anställning ersättningen till honom intill hösten 1918 utgått

i form av timpenning samt därefter såsom viss månadsavlöning, dock

att han för en del arbeten erhållit betalning enligt räkning; att hans avlöning

vid regementet under de senare åren uppgått till i medeltal 3,600 kronor

för år; att hans arbetsförmåga på grund av ålder och sjukdom är betydligt

nedsatt; samt att han städse skött sina göromål vid regementet på ett förtjänstfullt

sätt och såväl i som utom arbetet alltid iakttagit ett värdigt och

rättskaffens uppträdande.

Chefen för sjätte arméfördelningen har tillstyrkt den av chefen för Norrlands

dragonregemente gjorda framställningen.

Uti den 6 februari 1924 avgivet utlåtande har arméförvaltningens fortifikationsdepartement

anfört, att departementet i anledning av vad i ärendet förekommit

ansåge tvivelaktigt, huruvida Linder, som i en del fall givetvis varit

att betrakta såsom regementets entreprenör, kunde anses haft sådan anställning

vid regementet, att han enligt de grunder, som riksdagen under de

senare åren tillämpat, kunde komma i åtnjutande av statspension. Därest

emellertid Kungl. Maj:t skulle anse, att statspension borde tilldelas Linder,

hemställde fortifikationsdepartementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,

att Linder under sin återstående livstid finge från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 400 kronor.

I ärendet har statskontoret den 23 februari 1924 avgivit utlåtande och därvid

anfört, att även om Linders arbete vid kasernbyggnaden för Norrlands

dragonregemente måste anses vara endast indirekt, genom anställning hos

vederbörande byggnadsentreprenör, utfört för statens räkning, så hade dock

Linder efter byggnadsarbetets fullbordande alltsedan år 1903 haft anställning

vid regementet mot timlön eller månadsavlöning. Med hänsyn härtill

samt till övriga i ärendet åberopade förhållanden och då exempel icke saknades

därpå, att även arbete under först angivna omständigheter ansetts

böra beaktas i fråga om pension av statsmedel, syntes billighetsskäl i detta

fall föreligga för beredande av någon pension. Då statskontoret icke hade

något att erinra mot det belopp av 400 kronor, som av arméförvaltningens

fortifikationsdepartement ifrågasatts, hemställde statskontoret, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Linder finge från och med månaden

näst efter den, vari avgång från anställningen vid regementet ägt

rum, under sin återstående livstid åtnjuta pension å allmänna indragningsstaten

till belopp av 400 kronor årligen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Med avseende å vad i ärendet förekommit och då, enligt vad jag underhand

inhämtat, Linder avgått från sin ifrågavarande anställning med utgången

av september månad 1923, får jag hemställa, att Kungl. Maj.t matte

föreslå riksdagen medgiva,

att förre snickaren vid Norrlands dragonregemente Karl Linder

må från och med den 1 oktober 1923 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 400 kronor.

2:o.

Med bifall till av Kungl. Maj:t i proposition (nr 134) till 1913 års riks- Ang. förhöjd

dag framställt förslag medgav riksdagen, att stenarbetaren vid Karlsborgs stenarbetaren

fästningsbyggnad Johan August Bngberg, vilken varit anställd vid nämnda j. A. Engberg.

fästningsbyggnad under sammanlagt 34 år, finge å allmänna indragningsstaten

erhålla en årlig pension av 300 kronor, att utgå från och med månaden

näst efter den, då han upphörde att vara anställd vid kronans arbeten

(riksdagens skrivelse nr 10, punkt 47:o).

Uti skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 4 december

1923 har fortifikationsbefälhavaren å Karlsborg — med förmälan att

Engberg fortfarande kvarstode i tjänst, men att han på grund av nedsatt

arbetsförmåga snarast önskade avgå från sin anställning — hemställt, att

den Engberg beviljade pensionen måtte höjas till belopp, varmed pension

under de senare åren plägat tillerkännas statens arbetare i liknande ställning.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Engberg är född den 28 mars

1865; att han under åren 1920—1922 uppburit en avlöning, som, frånsett

dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,830 kronor för år; att han

på grund av kronisk magkatarr, kronisk ledgångsreumatism och allmän svaghet

är ur stånd att vidare fullgöra de med hans anställning vid fästningsbyggnaden

förenade göromål och för framtiden oförmögen att med arbete

försörja sig; att han är gift och har två minderåriga barn; samt att han

under sin ifrågavarande anställning oförvitligt, plikttroget och med stol

skicklighet fullgjort sina åligganden.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har wnnöjör v cil In ingens fort i - fikationsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 december 1923 anfört,

att departementet, på grund av vad i ärendet förekommit och med

hänsyn till de av Engberg åtnjutna löneförmånerna samt de belopp, som

av riksdagen på senaste tiden beviljats med Engberg jämställda befattningshavare

i statens tjänst, och särskilt till Engbergs långa och väl vitsordade

tjänst, ansåge sig böra föreslå, att pensionsbeloppet åt Engberg matte bestämmas

till 500 kronor årligen. Departementet hemställde således, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja

Engberg en till 500 kronor ökad årlig pension, att utgå frän och med

månaden näst efter den, då han upphört att vara anställd vid kronans arbeten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Statskontoret har den 14 januari 1924 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att då Engberg, efter det att rätt till pension å 300 kronor blivit

honom av 1913 års riksdag medgiven, att åtnjutas sedan han upphört att

■vara anställd vid kronans arbeten, emellertid allt fortfarande innehaft anställning

vid fästningsbyggnadsarbetena samt nu uppnått en tjänstetid i

statstjänst av 44 år, syntes, med hänsyn tillika till vad handlingarna i övrigt

inneliölle särskilt därom att Engberg numera vore på grund av sjukdom

för framtiden oförmögen att med arbete försörja sig, billighetsskäl få anses

föreligga att bereda förhöjning av den honom beviljade men av honom hittills

icke åtnjutna pensionen. Pa grund härav och då det föreslagna beloppet

icke överstege vad en arbetare vid statens järnvägsbyggnader under

liknande förhallanden med avseende å levnads- och tjänstålder skulle i pension

bekomma enligt kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859), förenade

sig statskontoret i den av arméförvaltningens fortifikationsdepartement gjorda

hemställan.

På grund av vad sålunda i ärendet förekommit får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att stenarbetaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad Johan

August Engberg må från och med månaden näst efter den,

varunder han upphör att vara anställd vid kronans arbeten,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten i årlig

pension uppbära, utöver honom av 1913 års riksdag beviljat

belopp av 300 kronor, ytterligare 200 kronor eller sammanlagt

500 kronor.

3:o.

åtliufsr^‘1 Uti 611 den 19 december 1923 dagtecknad skrift har underlöjtnanten i

biträdet9 arm®n> 1''ullföringsbiträdet vid Kristinehamns rullföringsområde, nr 40, Jan

J. p. Borg. Peter Borg gjort ansökning om erhållande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Borg, som är född den 19 maj

1858, den 10 oktober 1876 antagits till volontär vid dåvarande Nerikes regemente,

den 28 september 1882 befordrats till sergeant av 2. klassen, den

22 april 1891 erhållit avsked från sistnämnda beställning och då inträtt i

reserven, där han fortfarande kvarstår, ävensom att Borg utnämnts den 12

mars 1909 till svärdsman samt den 14 december 1917 till underlöjtnant i

armén. Vidare inhämtas, att Borg förordnats den 30 november 1891 till

avdelningsområdesbefälhavare vid Ölme kompaniområde, nr 121, samt den 1

januari 1902 till rullföringsbiträde vid Kristinehamns rullföringsområde, nr 40,

å vilken sistnämnda befattning han fortfarande är förordnad till och med

den 30 september 1924.

Chefen för fjärde arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda ansökningen.

Arméförvaltningens civila departement har den 29 december 1923 avgivit

utlåtande i ärendet och därvid — under erinran att avlöning till befattnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

]lavare av ifrågavarande slag utginge i form av arvode — anfört, att dylika

befattningar väl i huvudsak syntes vara avsedda för pensionerad militär

personal, men att då i bestämmelserna i generalorder den 1 november 1901

beträffande tillsättning av personalen vid rullföringsområdena allenast stadgats,

att rullföringsbiträde skulle vara underofficer i regementes eller kårs

reserv, hinder icke mött för Borgs förordnande å förevarande befattning.

Någon författningsenlig rätt för Borg, som i sin förutvarande egenskap av

underofficer på stat icke förvärvat rätt till pension och fyllnadspension såsom

sådan, att efter avgången från befattningen såsom rullföringsbiträde

komma i åtnjutande av pension förelåge emellertid icke.

Med hänsyn till Borgs långvariga och synnerligen väl vitsordade tjänstgöring

i statens tjänst, bland annat, såsom rullföringsbiträde i mer än 22

år ävensom till den höga ålder, han numera uppnått, ansåge departementet

likväl billiglietsskäl tala för att honom bereddes pension. Vid bestämmandet

av pensionens storlek syntes hänsyn böra tagas till beloppet av det arvode,

som Borg för närvarande åtnjöte såsom rullföringsbiträde, eller 2,130

kronor för år räknat. Då sådana statens med arvoden avlönade befattningshavare,

vilkas arbetstid helt toges i anspråk för vederbörlig befattning,

i den mån dem tillerkänts pension, i regel syntes hava erhållit sådan

förmån med belopp, som motsvarat omkring I 2/3 av arvodet, skulle pensionen

för Borg komma att uppgå till omkring 1,400 kronor. Det syntes i

förevarande fall dock böra iakttagas, att Borgs pensionsförmåner icke komme

att överstiga det pensionsbelopp, som Borg, därest han kvarstått på aktiv

stat och där vunnit befordran till fanjunkare, ägt att vid uppnådd pensionsålder

såsom sådan, d. v. s. i maj 1908, uppbära eller 1,000 kronor. Därest

pension med nyss angivna belopp bereddes Borg, torde han jämväl komma

i åtnjutande av pensionstillägg enligt bestämmelserna i kungörelsen den 15

juni 1922 (nr 360).

I anslutning till vad sålunda anförts hemställde departementet, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Borg finge från och med månaden

näst efter den, varunder lian entledigades från sin innehavande befattning,

från allmänna indragningsstaten uppbära pension av 1,000 kronor

årligen.

I ärendet har statskontoret den 22 januari 1924 avgivit utlåtande och därvid

anfört, att, såsom av arméförvaltningens civila departement framhållits,

vid rullföringen huvudsakligen anställdes personal, som från aktiv anställning

vid armén avgått med åtnjutande av pension. Vid sådant förhållande

hade den omständigheten, att sådan pensionär under i regel jämförelsevis

kort tid biträtt vid rullföringen, icke ansetts böra föranleda, att honom bereddes

någon särskild pensionsförmån. Ehuru det syntes i viss mån betänkligt

att frångå den hittills tillämpade regeln, att arbete vid rullföringen

icke grundläde rätt till pension, syntes det dock icke kunna förnekas, att

saken komme i ett annat läge, när, såsom fallet vore i fråga om Borg, någon

pension icke förut åtnjötes samt anställningen vid rullföringen omfattade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Ang. pension

åt verkstadsföreståndaren

F. 0. Johansson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

mer än 20 år och syntes hava utgjort vederbörandes huvudsakliga verksamhet,

på grund varav anställningen sålunda berett honom hans egentliga levebröd.

Med hänsyn härtill och jämväl till Borgs föregående tjänstgöring vid

armén torde det kunna anses billigt, att någon pension av statsmedel bereddes

honom, när han inom kort vid framskriden ålder nödgades lämna

sin befattning. Då statskontoret icke funne anledning till erinran mot det

av arméförvaltningens civila departement föreslagna pensionsbeloppet, anslöte

sig statskontoret till den av nämnda departement gjorda hemställan.

Med avseende å vad sålunda i ärendet förekommit får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att underlöjtnanten i armén, rullföringsbiträdet vid Kristinehamns

rullföringsområde, nr 40, Jan Peter Borg må från och

med månaden näst efter den, varunder han avgår från sin

befattning såsom rullföringsbiträde, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

1,000 kronor.

4:o.

Uti eu den 28 december 1923 dagtecknad skrift har försvarsverkens civila

personals förbund hos Kungl. Maj:t gjort framställning om beredande av

pension åt föreståndaren för Svea livgardes sadelmakeriverkstad Frans Oskar

Johansson. Vidare har sekundchefen för Svea livgarde i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 29 januari 1924 gjort framställning i enahanda syfte.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson är född den 11 juni 1858;

att han under tiden 15 augusti 1891—15 augusti 1896 varit anställd såsom

sadelmakeriarbetare vid Göta livgarde och från och med den 16 augusti 1896

anställts såsom föreståndare för Svea livgardes sadelmakeriverkstad, vilken

anställning han fortfarande innehar; att han under åren 1919—1923 vid sistnämnda

regemente uppburit eu avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till

i medeltal omkring 2,960 kronor för år; att han på grund av sjukdom (sockersjuka)

är mindre arbetsför, och att berörda nedsättning i arbetsförmågan

sannolikt är för framtiden bestående; samt att han under sin anställning

vid Svea livgarde med berömvärd skicklighet och flit fullgjort sina tjänsteåligganden,

varjämte han städse iakttagit ett värdigt och rättskaffens uppförande.

Chef ?» för fjärde arméfördelningen har tillstyrkt den av sekundchefen för

Svea livgarde gjorda framställningen.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har den 5 februari 1924 avgivit

utlåtande i ärendet och därvid anfört, att departementet i betraktande av

Johanssons långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne det

vara billigt, att han från och med månaden näst efter den, under vilken han

erhölle avsked från sin anställning vid regementet, komme i åtnjutande av

något understöd från statens sida för sin återstående levnad. I fråga om

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

storleken av dylikt understöd erinrade departementet, att årliga pensioner

å 800 ä 1,000 kronor i allmänhet plägat beviljas vid armén anställda arbetare,

vilka intagit förmans ställning. Med hänsyn emellertid därtill, att Johanssons

arbetsförmåga vore nedsatt med endast en tredjedel, och att han sålunda

syntes kunna genom eget arbete avsevärt bidraga till sitt uppehälle

efter erhållet avsked, ansåge departementet sig böra föreslå Johansson till

erhållande av pension allenast med 700 kronor för år. På grund harav

hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Johansson finge från och med månaden näst efter den, varunder han

erhölle avsked från sin anställning vid regementet, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension av 700 kronor.

I ärendet har statskontoret den 19 februari 1924 avgivit utlåtande och

därvid anfört, att med hänsyn till Johanssons väl vitsordade arbete under

långvarig statsanställning goda skäl syntes föreligga att bereda honom någon

pension av statsmedel, när han inom kort på grund av ålder och sjuklighet

nödgades lämna sin befattning. På det syntes vara att antaga, att vid den

framskridna ålder Johansson uppnått endast kort tid återstode, tills arbetsförmågan

vore i det närmaste uttömd, torde den omständigheten, att arbetsförmågan

ännu icke befunnits nedsatt med mer än en tredjedel, knappast

kunna lämna stöd för reducering av pensionsbelopp, som eljest i och för

sig skulle kunna finnas skäligt. Berörda omständighet syntes nämligen icke

böra tillmätas någon särskild betydelse vid det förhållande, att Johansson

i allt fall ansetts icke lämpligen kunna under någon längre tid bibehållas

vid sin anställning. Då statskontoret emellertid för sin del med hänsyn till

föreliggande omständigheter icke funne anledning till erinran mot det föreslagna

pensionsbeloppet, 700 kronor, hemställde ämbetsverket om vidtagande

av åtgärd i enlighet med det av arméförvaltningens intendentsdepartement

framlagda förslaget.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att föreståndaren för Svea livgardes sadelmakeriverkstad

Frans Oskar Johansson må från och med månaden näst efter

den, varunder han entledigas från sin anställning vid regementet,

under sin återstående livstid å allmänna indiagningsstaten

uppbära eu årlig pension av 700 kronor.

5:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 december 1923 har chefen för Skånska

husarregementets avdelning i Landskrona gjort framställning om beredande av

pension åt skrädderiarbeterskan vid nämnda avdelnings intendenturverkstader

Carolina Lindan, född Johannesdotter.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindan är född den 2 augusti

1864; att hon under åren 1894—1908 varit anställd såsom skrädderiarbeterska

Ang.

pension åt

skrädderiarbeterskan

C. Lindau,

född Johannesdotter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

vid Skanska trängkaren samt därefter tillträtt sin innehavande anställning

vid Skånska husarregementets avdelning i Landskrona; att hon under de

senare åren från regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstilllägg,

uppgått till i medeltal omkring 810 kronor för år; att hon lider av kronisk

lungsjukdom samt allmän svaghet och kraftnedsättning, i följd varav

hon endast i mycket ringa mån genom arbete kan bidraga till sitt uppehälle;

att hon utfört det henne anförtrodda arbetet på ett fullt tillfredsställande

sätt; samt att hon är gift och måste bidraga till makens underhåll, enär

denne på grund av sjukdom är nästan fullständigt oförmögen till arbete.

Chefen för första arméfördelningen bär tillstyrkt den gjorda framställningen.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har den 19 februari 1924 avgivit

utlåtande i ärendet och därvid anfört, att departementet, i betraktande av

Lindans långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst ävensom med

hänsyn till de synnerligen ömmande omständigheter, som här syntes föreligg3'')

funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att hon

från och med månaden näst efter den, under vilken hon erliölle avsked från

sin anställning vid regementet, komme i åtnjutande av något understöd från

statens sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt

understöd erinrade departementet därom, att riksdagen under de senare

åren tillerkänt åtskilliga befattningshavare i statens tjänst i liknande ställning

som Lindau pensioner från allmänna indragningsstaten. Sålunda hade

1923 års riksdag, med bifall till av Kungl. Maj:t i proposition nr 213, punkt 1.

därom gjord framställning, beviljat förra tvätterskan vid Norrlands dragonregemente

Anna Brita Lindqvist, född Öberg, vilken varit anställd vid nämnda

regemente under 21 år, pension å allmänna indragningsstaten med 350 kronor

årligen (riksdagens skrivelse nr 183, punkt 1). Då Lindau kunde åberopa

en anställningstid i statens tjänst av 30 år och då hon måste bidraga till

försörjningen av sin make, hölle departementet före, att pensionen till Lindau

skäligen borde bestämmas till 450 kronor för år. På grund härav hemställde

intendentsdepartementet, att Kungl. Maj:t matte föreslå riksdagen medgiva,

att Lindau finge från och med månaden näst efter den, under vilken hon

erliölle avsked från sin ifrågavarande anställning, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 450 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 27 februari 1924 instämt uti vad arméförvaltningens

intendentsdepartement i sitt ovanberörda utlåtande föreslagit.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skrädderiarbeterskan vid Skånska husarregementets avdelnings

i Landskrona intendenturverkstäder Carolina Lindau,

född Johannesdotter, må från och med månaden näst efter den,

varunder hon entledigas från sin berörda anställning, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 450 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

9

ö:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 januari 1924 bär chefen för Norrlands

artilleriregemente gjort framställning om beredande av pension åt sömmerskan

vid regementets intendenturverkstäder Maria Josefina Lidberg samt

tvätterskorna vid regementet änkan Margareta Magnusson, född Esbjömsson,

och Brita Jonsson Boden, vilka inom den närmaste framtiden komme att

avskedas på grund av nedsatt arbetsförmåga.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Lidberg, att hon är född den 15 oktober 1860, att hon alltsedan

den 1 september 1898 är anställd såsom sömmerska vid regementets

intendenturverkstäder; och att hennes arbetsförmåga till följd av kronisk

ledgångsreumatism är väsentligt nedsatt;

beträffande Magnusson, att hon är född den 24 december 1859; att hon

från och med den 1 november 1904 är anställd såsom tvätterska vid regementet;

och att hennes arbetsförmåga på grund av allmän kraftnedsättning

är i väsentlig mån minskad; samt

beträffande Bodén, att hon är född den 22 maj 1859; att hon från och med

den 21 september 1907 är anställd såsom tvätterska vid regementet; och att

hon på grund av allmän kraftnedsättning är mindre arbetsför.

Vidare inhämtas, att till envar av ovannämnda arbeterskor under de

senaste fem åren utgått avlöning med, frånsett dyrtidstillägg, omkring 3

kronor för dag; samt att omförmälda arbeterskor, av vilka Lidberg år 1918

tilldelats Patriotiska sällskapets medalj i silver, under sin anställning vid

regementet alltid utfört sitt arbete på ett synnerligen plikttroget och för

regementet förtjänstfullt sätt.

Ang. pension

åt sömmerskan

M. J.

Lidberg samt

tvätterskorna

M. Magnusson,

född

Esbjömsson,

och B. J.

Bodén.

Arméförvaltningens intenden tsdepartement har den 1 februari 1924 avgivit

utlåtande i ärendet och därvid anfört, att departementet, i betraktande av

bemälda arbeterskors väl vitsordade verksamhet i statens tjänst samt då de

inom den närmaste tiden komme att avskedas på grund av nedsättning i

arbetsförmågan, funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att de efter erhållet avsked från innehavande anställningar vid regementet

komme i åtnjutande av något understöd från statens sida för sin återstående

levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd erinrade departementet

därom, att riksdagen under de senare åren tillerkänt åtskilliga befattningshavare

i statens tjänst i liknande ställning som här ifrågavarande arbeterskor

pensioner från allmänna indragningsstaten. Sålunda hade 1923 års riksdag

beviljat förra tvätterskan vid Norrlands dragonregemente Anna Brita

Lindqvist, född Öberg, vilken varit anställd vid nämnda regemente under

21 år, pension å allmänna indragningsstaten med 350 kronor årligen. Då

Magnusson med avseende å anställningstidens längd — omkring 19 år 3 månader

— syntes kunna jämställas med ovanberörda tvätterska vid Norrlands

dragonregemente, ansåge departementet sig böra föreslå Magnusson till erhållande

av en pension av 350 kronor för år. Beträffande åter Bodén funne sig

departementet med hänsyn till hennes kortare anställningstid i statens tjänst

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 91 höft. (Nr 124.) Bill st 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kun f/l. Maj:ts proposition nr 124.

— omkring IG år 4 månader — icke kunna föreslå, att pensionsbeloppet för

henne sattes högre ån 300 kronor för år. Vad slutligen anginge Lidberg, kunde

denna åberopa en anställningstid i statens tjänst av omkring 25 V2 år, vadan

departementet liölle före, att pensionsbeloppet för henne skäligen borde

sättas till 400 kronor för år. Samtliga pensioner syntes böra få utgå från

och med månaden näst efter den, under vilken ifrågavarande arbeterskor

komme att entledigas från sina anställningar vid regementet. På grund av

vad sålunda anförts hemställde departementet, att Kungi. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att ovannämnda arbeterskor finge från och med månaden

näst efter den, under vilken de erhölle avsked från innehavande anställningar

vid regementet, under sin återstående livstid, Lidberg och Bodén,

så länge de vore ogifta, samt Magnusson, så länge hon förbleve i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära årliga pensioner

med, Lidberg 400 kronor, Magnusson 350 kronor samt Bodén 300 kronor.

Statskontoret har den 23 februari 1924 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid anfört, att ämbetsverket i likhet med arméförvaltningens intendentsdepartement

funne med rättvisa och billighet överensstämmande, att ifrågavarande

arbeterskor erhölle något årligt understöd, när de inom kort nödgades

till följd av framskriden ålder och sjuklighet lämna sina anställningar. Yad

anginge storleken av dylikt understöd, finge statskontoret erinra därom, att

de pensioner, som under senare år beviljats arbeterskor vid marinen, fastställts

med hänsyn till de pensioner, som tillkomme manliga daglönare med

motsvarande tjänstetid i enlighet med föreskrifterna i kungörelsen den 24

augusti 1920 (nr 645). I överensstämmelse härmed hade exempelvis 1922

års riksdag, med bifall till av Kung! Maj:t i proposition nr 107 framställt

förslag, förklarat två kvinnliga arbeterskor vid marinen med 29, respektive

2o års tjänstetid berättigade åtnjuta pension med 450, respektive 400 kronor

årligen (riksdagens skrivelse nr 302, punkt 31). För manlig daglönare, som

räknade eu tjänstetid av 25 år, utgjorde pensionen 500 kronor; och för

varje fullt tjänstår därutöver förhöjdes pensionen med 20 kronor. Till

kvinnlig daglönare syntes pension böra utgå med 400 kronor efter 25 års

tjänstetid. Om tjänstetiden över- eller understege nämnda antal år, syntes

pensionen böra höjas med 10 kronor för varje fullt tjänstår därutöver,

respektive minskas med 10 kronor för varje understigande år. Då de av

intendentsdepartementet ifrågasatta pensionsbeloppen i avrundade tal överensstämde

med vad som skulle utgå vid tillämpning av nu angivna principer,

hade statskontoret intet att erinra mot framställningen i denna del. Yad

däremot beträffade förslaget, att pensionernas fortsatta åtnjutande skulle

göras beroende av, att ifrågavarande arbeterskor kvarbleve i nuvarande civilstånd,

ville statskontoret erinra därom, att sådant villkor för pensions åtnjutande

plägade uppställas endast i fråga om änkepension, d. v. s. pension,

som vederbörande erhölle i egenskap av änka efter statsanställd befattningshavare.

I nu förevarande fall gällde det pensioner till personer, som genom

egen anställning i statstjänst befunnits hava gjort sig därav förtjänta, och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

då syntes ett sådant villkor för pensionens åtnjutande icke kunna auses

vara på sin plats. På grund av det anförda hemställde statskontoret, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att envar av ovannämnda

arbeterskor vid Norrlands artilleriregemente måtte från och med månaden

näst efter den, vari hon entledigades från sin anställning, under sin återstående

livstid åtnjuta årlig pension å allmänna indragningsstaten till följande

belopp, nämligen Lidberg med 400 kronor, Magnusson med 350 kronor samt

Bodén med 300 kronor.

I likhet med myndigheterna anser jag med rättvisa och billighet överensstämmande,

att pensioner av statsmedel beredas ifrågavarande arbeterskor.

Mot de föreslagna pensionernas storlek har jag intet att erinra. På sätt

statskontoret framhållit, förefinnes icke någon anledning att i nu föreliggande

fall göra pensionernas åtnjutande beroende av pensionstagarnas civilstånd,

utan torde pensionerna beviljas att utgå under vederbörandes återstående

livstid.

.Tåg hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av sömmerskan vid Norrlands artilleriregementes

intendenturverkstäder Maria Josefina Lidberg samt tvätterskorna

vid regementet änkan Margareta Magnusson, född Esbjörnsson,

och Brita Jonsson Bodén må från och med månaden

näst efter den, varunder hon entledigas från sin anställning

vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära årlig pension, Lidberg med 400

kronor, Magnusson med 350 kronor och Bodén med 300 kronor.

7:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 16 februari

1924 har styresmannen för ammunitionsfabriken gjort framställning om beredande

av pension åt arbeterskan vid fabriken Kristina Hansson, vilken hade

för avsikt att avgå från sin ifrågavarande anställning med utgången av juni

månad 1924.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hansson är född den 14 september

1860; att hon anställts vid ammunitionsfabriken den 1 november 1876

och därefter, med undantag för tiden 1 november—31 december 1902, innehaft

oavbruten anställning vid fabriken; att hennes arbetsförtjänst vid fabriken

under år 1923, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till 1,130 kronor 72

öre; att hon på grund av allmän kraftnedsättning, vilken sannolikt kommer

att bliva för framtiden bestående, är oförmögen att vidare fullgöra de med

hennes anstiillning vid fabriken förenade göromål, och att hennes förmåga

att genom arbete själv bidraga till sin bärgning är i hög grad nedsatt;

samt att hon under sin anställning vid ammunitionsfabriken ådagalagt god

arbetsduglighet och ett hedrande uppförande.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arm/förvaltningens artUleridepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 februari 1924 anfört,

Ang. pension

åt arbeterskan

K. Hansson.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts •proposition nr 124.

att departementet ansåge billigt, att Hansson genom pension bereddes någon

hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid, ävensom att departementet

i fråga om storleken härav finge föreslå samma pensionsbelopp, som

1923 års riksdag i liknande fall beviljat förra arbeterskan vid ainmunitionsfabriken

Maria Josefina Malmborg, född Hellqvist, eller 400 kronor för år

(riksdagens skrivelse nr 69, punkt 13 m). Artilleridepartementet hemställde

således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten

bevilja Hansson under hennes återstående livstid en årlig pension

av 400 kronor, att utgå från och med den 1 juli 1924.

Statskontoret har den 25 februari 1924 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att den av arméförvaltningens artilleridepartement omförmälda

förra arbeterskan Malmborg endast kunnat räkna en tjänstetid av 20 år

under det att Hansson varit anställd i statens tjänst under 47 år. Het ville

därför synas statskontoret med rättvisa överensstämmande, att åt Hansson,

då hon nu på grund av allmän kraftnedsättning vore oförmögen att utföra

med hennes anställning förenat arbete, utverkades årligt understöd med

högre belopp än det, som beviljats Malmborg. Statskontoret erinrade, att

ämbetsverket i sitt under punkt 6 omförmälda utlåtande av den 23 februari

1924 rörande beredande av pension åt vissa arbeterskor vid armén anfört,

att kvinnlig daglönare syntes böra erhålla pension med 400 kronor efter 25

års tjänstetid, och om tjänstetiden över- eller understege nämnda antal år,

syntes pensionen böra höjas med 10 kronor för varje fullt tjänstår därutöver,

respektive minskas med 10 kronor för varje år, som fattades. I likhet med

vad i kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) vore föreskrivet beträffande

pension åt manlig daglönare, syntes pension åt kvinnlig daglönare dock böra

utgå med högst visst belopp, förslagsvis 500 kronor. På grund av det anförda

hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Hansson finge från och med månaden näst efter den, varunder

hon entledigades från sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna

mdragningsstaten åtnjuta pension med 500 kronor för år räknat.

I likhet med vederbörande myndigheter tillstyrker jag, att pension av

statsmedel beredes Hansson. Beträffande pensionens storlek och tidpunkten

för dess utgående ansluter jag mig till statskontorets förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbeterskan vid ammunitionsfabriken Kristina Hansson

må från och med månaden näst efter den, varunder hon entledigas

från sin anställning vid fabriken, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 500 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

8:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 28 november Ang. pension

1923 har styresmannen för ammunitionsfabriken till erhållande av årliga under- ar})eter skorna

stöd föreslagit arbeterskorna vid fabriken Jones Kerstin Jonsson, Anna X x^/onsson,

Karlsson, född Persdotter, samt Johanna Margareta Andersson. född Pers
Av

handlingarna i ärendet inhämtas

beträgande Jonsson, att hon är född den 2 februari 1876; att lion, som '' so" ers

anställts vid ammunitionsfabriken från och med den 4 augusti 1892, innehar

mer än 31 tjänstår; samt att hennes arbetsförtjänst under år 1922, frånsett

dyrtidstillägg, uppgått till 1,117 kronor 12 öre;

beträffande Karlsson, att hon är född den 27 juni 1875 och är hustru till

muraren J. W. Karlsson; att hon, som anställts vid ammunitionsfabriken

från och med den 28 maj 1895, innehar mer än 28 tjänstår; att hon, som

under en del av 1922 varit av sjukdom förhindrad att fullgöra arbete vid

ammunitionsfabriken, skulle, därest hon under hela aret arbetat vid fabriken,

hava uppburit en arbetsförtjänst, vilken, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till

1,096 kronor; att mannen Karlsson taxerats för en inkomst under år 1922

av 1,940 kronor; samt att makarna Karlsson hava ett minderårigt barn; och

beträffande Andersson, att hon är född den 14 april 1878; att hon, som

dels arbetat vid ammunitionsfabriken under tiden 16 mars 1895 19 augusti

1899 och dels från och med den 17 september 1906 ånyo anställts vid fabriken,

innehar mer än 21 tjänstår; samt att hennes arbetsförtjänst under åi 1922,

frånsett dyrtidstillägg, uppgått till 1,095 kronor 28 öre.

Vidare inhämtas, att ifrågavarande tre arbeterskor lida, Jonsson av kronisk

ledgångsreumatism samt Karlsson och Andersson av nervsvaghet, ävensom

att de på grund härav äro olämpliga för arbete vid ammunitionsfabriken

och icke hava utsikt att bliva så återställda, att de vidare kunna användas

i fabrikens tjänst, men att det dock icke synes vara uteslutet, att

de med lindrigare och lugnare sysselsättning kunna bidraga till sitt uppehälle;

samt att omförmälda arbeterskor under sin anställning vid ammunitionsfabriken

visat ett hedrande uppförande och god arbetsduglighet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 december 1923 anfört,

att departementet ansåge billigt, att förenämnda arbeterskor bereddes någon

hjälp till livsuppehälle under sin återstående levnad, och finge departementet

ifråga om storleken härav föreslå samma pensionsbelopp, som 1923 års

riksdag i liknande fall tillerkänt förra arbeterskan vid ammunitionsfabriken

Maria Josefina Malmborg, född Hellqvist, eller 400 kronor för år. Artilleridepartementet

hemställde således, att Kungl. Maj:t matte föreslå riksdagen

att å allmänna indragningsstaten bevilja envar av Jonsson, Karlsson och

Andersson under hennes återstående livstid en årlig pension av 400 kronor,

att utgå från och med den 1 januari 1924.

Statskontoret har den 16 januari 1924 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att då intet syntes vara att erinra mot bifall till vad arméförBihang

till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 91 höft. (Nr 124.) r>3i ar .!

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

valtningens artilleridepartement föreslagit, funne sig statskontoret, som inhämtat,

att ifrågavarande arbeterskor avgått från sin anställning vid ammunitionsfabriken

med utgången av år 1923, kunna instämma i artilleridepartementets

hemställan.

Med avseende å vad i ärendet förekommit finner även jag mig böra tillstyrka,

att pensioner å allmänna indragningsstaten beredas ifrågavarande tre

arbeterskor från och med innevarande år. Beträffande pensionernas storlek

synas mig emellertid dessa, med tillämpning av de grunder, som i enlighet

med av statskontoret framställt förslag under punkterna 6 och 7 förordats

i fråga om pensioner till vissa arbeterskor vid armén, böra bestämmas, för

Jonsson till 460 kronor, för Karlsson till 430 kronor och för Andersson

till 360 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av förra arbeterskorna vid ammunitionsfabriken

Jones Kerstin Jonsson, Anna Karlsson, född Persdotter, samt

Johanna Margareta Andersson må från och med den 1 januari

1924 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension, Jonsson med 460 kronor, Karlsson med

430 kronor samt Andersson med 360 kronor.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—8:o

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten bifalla

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Eric Bciad-Heimer.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1924:40 Bankoutskottets utlåtande Nr 40 s. 3 i texten