Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning för telegraf ering eller telefonering utan träd m. m

1924-03-14 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:155, Med förslag till lag om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning för telegraf ering eller telefonering utan träd m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

1

Nr 155.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med förslag till lag om

utförande och nyttjande av elektrisk anläggning för telegraf

ering eller telefonering utan träd m. m.; given

Stockholms slott den 14 mars 1924.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om utförande och nyttjande av elektrisk

anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd m. m.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Liibeck.

Bihang till riksdagens protokoll 1921/. 1 samt

117 höft. (Nr 155.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Förslag

till

Lag

om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning för telegrafera

eller telefonering utan tråd m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Elektrisk anläggning för telegrafera eller telefonering utan tråd, vilken

ej är avsedd enbart för mottagande av utsändning från annan dylik anläggning,

benämnes i denna lag radioanläggning.

Anläggning eller annan anordning, avsedd enbart för mottagande av utsändning

från radioanläggning, benämnes i denna lag radiomottagningsapparat.

2 §.

Vill någon bär i riket på land eller å stationärt fartyg utföra eller nyttja

radioanläggning, söke Konungens tillstånd därtill.

3 §.

Konungens tillstånd skall ock sökas, då någon vill å svenskt fartyg, som

ej är stationärt, utföra eller nyttja radioanläggning.

4 §.

Tillstånd, varom i 2 eller 3 § sägs, må meddelas endast för viss tid. Vid

tillstånds meddelande föreskriver Konungen, under förbehåll av enskild rätt,

på vilket sätt och under vilka villkor radioanläggningen må utföras och nyttjas.

Därvid må även fastställas viss avgift för anläggningens nyttjande

5 §.

Yar, som utan Konungens tillstånd eller i strid mot de vid meddelande av

tillstånd givna föreskrifter utför eller nyttjar radioanläggning, straffes med

böter från och med tjugufem till och med ettusen kronor, där ej å överträdelsen

straff är i allmänna strafflagen utsatt
6

§.

Utföres eller nyttjas radioanläggning utan Konungens tillstånd eller i strid

mot de vid meddelande av tillstånd givna föreskrifter, eller förklarar Konungen

meddelat tillstånd till sådan anläggnings utförande eller nyttjande förverkat,

ankomme på Konungens befallningshavande att vidtaga erforderlig

åtgärd till förekommande av anläggningens nyttjande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts proposition nr 155.

3

7 §•

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

8 §.

Vad i denna lag är stadgat rörande radioanläggning avser icke dylik anläggning

för kronans räkning.

9 §.

De föreskrifter, vilka med avseende å främmande fartyg, som ej äro å

svenskt område stationära, må erfordras i fråga om nyttjande här i riket av

radioanläggning, meddelas av Konungen.

10 §.

I fråga om rätt att här i riket samt utom riket å svenskt fartyg, som ej

är stationärt, innehava radiomottagningsapparat samt om avgiftsskyldighet

för innehavare av dylik apparat gäller vad Konungen förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1924, från och med vilken dag lagen

den 31 augusti 1907 (nr 94) om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning

för telegrafering eller telefonering utan tråd upphör att gälla, dock att

på grund härav tillstånd, som meddelats med stöd av sistnämnda lag, icke

skall förlora sin giltighet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 22 februari 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Löbeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Liibeck:

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 februari 1924 har telegrafstyrelsen framlagt

förslag om visst tillägg till lagen om utförande och nyttjande av elektrisk

anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd den 31 augusti 1907

(nr 94).

Innan detta förslag vidare beröres, torde i korthet få erinras om de förhållanden,

som påkalla en ändring i lagstiftningen på förevarande område.

1!)05 års lag. Den första lagstiftningen rörande anläggningar av ifrågavarande slag tillkom

år 1905 och avsåg att skapa förutsättningar för en statlig kontroll å det

trådlösa elektriska kommunikationsmedlet, vilket då stod i början av sin utveckling.

Vid denna tid hade den trådlösa telegraferingen (radiotelegrafering) redan

i rätt stor utsträckning kommit i bruk för utväxlande av meddelanden mellan

land och fartyg på havet samt mellan fartyg inbördes, varemot densamma

ännu icke fått någon avsevärd betydelse för meddelanden mellan olika platser

på land. Ej heller hade uppfinningen att telefonera utan tråd i någon större

utsträckning praktiskt prövats. Emellertid funno statsmakterna välbetänkt,

att det nya kommunikationsmedlet, vilket förutsågs komma att få stor användning

i den allmänna samfärdseln, icke lämnades att alldeles oberoende av statsmyndigheterna

fritt utveckla sig.

1905 års lag, som trädde i kraft den 1 januari 1906, innefattade förbud att

här i riket utan Konungens tillstånd utföra elektrisk anläggning för telegrafering

eller telefonering utan tråd; dock var medgivet att utan särskilt tillstånd

anbringa inrättning för dylik telegrafering eller telefonering å fartyg, som var

avsett till sjöfart. Sådan inrättning fick dock endast användas medan fartyget

var på resa och ej befann sig inom hamnområde.

Nn gällande 1905 års lag upphävdes genom ovannämnda lag i ämnet av den 31 augusti

la9• 1907. Den då genomförda lagändringen avsåg att möjliggöra Sveriges anslut
ning

till den konvention med tilläggsförbindelse m. m., som antagits vid en år

1906 hållen internationell kongress för överläggning om frågor rörande telegra
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

5

fering utan träd. Nämnda konvention förutsatte för Sveriges del lagstadgan - den, som förbjödo enskild att utan Konungens tillstånd eller i strid mot föreskrifter,

som vid meddelande av tillstånd givits, inrätta eller nyttja kuststation

för allmänt bruk eller fartygsstation å svenskt fartyg för vare sig enskilt eller

allmänt bruk. I fråga om kuststationerna var förutsättningen uppfylld genom

bestämmelserna i 1905 års lag. Beträffande fartygsstationerna åter var, såsom

av det föregående framgår, en ändrad lagstiftning nödvändig för uppfyllande

av konventionens bestämmelser.

Enligt nu gällande lag åligger det en var, som vill här i riket på land eller å

stationärt fartyg utföra elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering

utan tråd, till allmänt eller enskilt bruk, att söka Konungens tillstånd till företaget.

Sådant tillstånd erfordras jämväl för anläggningar av ifrågavarande

slag å svenskt fartyg, som ej är stationärt. Tillstånd kan av Konungen meddelas

endast för viss tid. Vid tillstånds meddelande äger Konungen, under förbehåll

av enskild rätt, föreskriva, på vilket sätt och under vilka villkor anläggningen

må utföras och nyttjas.

Beträffande främmande fartyg, som ej äro å svenskt område stationära, äger

Konungen utfärda de föreskrifter, som erfordras i fråga om nyttjande här i riket

av radioanläggning. Bestämmelser i sådant hänseende hava tid efter annan av

Kungl. Maj:t utfärdats. Nu gällande bestämmelser i ämnet innefattas i en

kungörelse av den 13 maj 1921, nr 257.

Sedan 1907 års lag tillkom, har det trådlösa elektriska kommunikationsmedlet

oavlåtligen vunnit ökad betydelse. Radiotelegraf eringen har sålunda kommit

till användning icke blott för korrespondens med eller mellan fartyg utan

även i stor utsträckning för den allmänna telegrafkorrespondensen, vilken tidigare

försiggått uteslutande medelst trådlinjer och undervattenskablar. Emellertid

är det radioteknikens användning för den trådlösa telefonien, radiotelefonien,

som här närmast är av intresse, och i främsta rummet dess användning som

överförare av tal och musik från en centralpunkt till ett godtyckligt antal för

enbär mottagning apterade apparater inom visst av avsändningsstationens och

mottagarapparaternas beskaffenhet bestämt område eller med andra ord radiotelefoniens

användning för rundradioändamål.

Rundradion förutsätter, såsom antytts, samverkan mellan två särskilda funktioner,

en utsändande och en avlyssnande. I motsats till den vanliga telegrafen

och telefonen, där de utsändande och mottagande organen i stort sett äro

jämställda med avseende på såväl teknisk omfattning som anläggnings- och underhållskostnader,

råder beträffande radioväsendet en utpräglad motsats mellan

det avsändande organet och det mottagande. Utsändningsstationerna äro sålunda

tekniskt komplicerade anordningar, som fordra betydande resurser både för

sin anläggning och för sin drift. Avlyssningsapparaterna äro däremot i regel

prisbilliga och enkla, så att de kunna utan större kostnad av den enskilde förvärvas

och jämväl utan mera betydande tekniska kunskaper tillverkas.

De första försöken att medelst radiotelefon till mottagare på skilda platser

utsända nyheter, musik, sång, föredrag, predikningar och dylikt anställdes i

slutet av år 1920 i Amerika. Sedermera utvecklade sig rundradioverksamheten

Rundradioverksamhetens

utveckling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition nr 155.

därstädes synnerligen hastigt, vilket i främsta rummet torde hava sin förklaring

däri, att upprättandet av såväl avsändnings- som mottagningsstationer

praktiskt taget varit utan alla restriktioner. Rundradioverksamheten har ock

hittills huvudsakligen drivits i reklamsyfte, särskilt av tillverkare och försäljare

av mottagningsapparater. Denna obegränsade frihet har emellertid i ganska

avsevärd grad försvårat ett tillfredsställande ordnande för framtiden av rundradioverksamheten

.

Av Kungl.

Mnj:t godkända

riktlinjer

för

rundradio
-

Från Amerika har radiotelefoneringen i den nu ifrågavarande formen upptagits

även i Europa och har i vissa land varit föremål för ett statligt ordnande.

I detta hänseende torde särskilt England vara av intresse, då här en rationellt

ordnad rundradioverksamhet kommit till stånd.

I England handhaves rundradioverksamheten av ett för ändamålet bildat bolag,

garanterat av vissa radiointresserade företag i landet, vilket bolag av brittiska

Post Office erhållit tillstånd till bedrivande av »broad-casting»-rörelse

i Storbritannien till och med år 1926. Bolaget har tilldelats rätt och ålagts

skyldighet att upprätta de erforderliga avsändningsstationerna och är pliktigt

att från dem dagligen utsända tillfredsställande underhållningsprogram.

För rätt att innehava mottagningsapparater för »broad-casting» erfordras särskild

licens, som utfärdas av Post Office och gäller för en tid av ett år. Sådan

licens kan förvärvas å varje postanstalt mot en avgift av 10 shillings per apparat,

om den tillverkats av delägare i ovannämnda bolag, samt i annat fall 15

shillings. Av dessa avgifter erhåller bolaget 7 shillings 6 pence respektive 12

shillings 6 pence. Härutöver erhåller bolaget viss procent på inkomsten vid försäljning

av apparater, som tillverkats av delägare i bolaget.

För närvarande sker daglig utsändning av ett omväxlande radioprogram från

åtta stationer i Storbritannien. Antalet licenserade apparater torde nu uppgå

till cirka 600,000.

Inom de skandinaviska länderna har ett statligt ordnande av rundradioverksamheten

hittills icke kommit till stånd. Såväl i Danmark som i Norge har

emellertid genom vissa lagbestämmelser möjlighet vunnits att på administrativ

väg ordna denna fråga.

För Sveriges vidkommande har 1907 års lag om utförande och nyttjande av

elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd ansetts tilllämplig

även å anläggningar för rundradioverksamhet. Med tillämpning av

denna lag har tillstånd i ett rätt stort antal fall lämnats såväl för sändaranläggningar,

avsedda för experimentändamål, som ock för anordningar för mottagning

av rundradio. De meddelade tillstånden gälla i regel tills vidare och till

dess Kungl. Maj:t kan komma att utfärda allmänna bestämmelser i ämnet. För

närvarande sker provisorisk utsändning från några stationer i Stockholm och i

landsorten. Antalet av med Kungl. Majrts tillstånd inrättade mottagningsstationer

uppgår nu till omkring 13,000 och växer för närvarande med omkring

1,200 per vecka.

Frågan om rundradioverksamhetens ordnande här i landet har emellertid redan

i princip varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning, i det att Kungl. Maj:t

genom beslut den 29 juni 1923 godkänt vissa av mig föreslagna riktlinjer för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts proposition nr 155.

7

ordnande av denna verksamhet. Kungl. Maj:t har därvid biträtt av mig uttalad

uppfattning, att betydelsen av det nya kommunikationsmedlet väl motiverar,

att staten ingriper för att söka genomföra ett ändamålsenligt ordnande

av rundradiorörelsen och att denna redan från början ställes under statens kontroll.

Enligt förenämnda riktlinjer, vilka finnas angivna i Post- och Inrikes tidningar

för den 4 juli 1923, skulle anordnandet av för rundradioändamål avsedda

sändarstationer ankomma på staten, som jämväl skulle förbehålla sig

äganderätten till stationerna. Utövandet av den egentliga rundradioverksamheten

skulle emellertid överlämnas åt den enskilda företagsamheten, därvid statens

stationer på lämpliga tider och villkor skulle ställas till förfogande för

ändamålet. Enligt uppgift från telegrafstyrelsen skulle tio stationer med en

kilowatts antennenergi kunna tillgodose landets behov av avsändarstationer för

rundradioändamål.

Nu berörda riktlinjer förutsätta vidare, att ifrågavarande verksamhet åtminstone

till en början i ekonomiskt hänseende baseras på bland annat årliga bidrag

från innehavare av mottagningsapparater för avlyssnande av rundradioutsändning.

För att möjliggöra uttagandet av dessa bidrag och även av vissa andra

skäl har det ansetts nödvändigt att fasthålla krav på särskild licens för rätt

att innehava mottagningsapparater. För erhållande av dylik licens, vilken

skulle gälla allenast ett år i sänder, skulle erläggas viss avgift, varav en del

skulle tillfalla staten och återstoden det eller de företag, som kunna komma

att övertaga rundradioverksamheten. Anskaffandet av licens skulle emellertid

i möjligaste mån underlättas, och har man tänkt sig, att allmänheten skulle

beredas tillfälle att allenast mot lämnande av de uppgifter, som kunde finnas

erforderliga för statens kontrollverksamhet, samt erläggande av den avgift,

som kunde bliva fastställd, erhålla dylik licens, vilken i så fall syntes böra

tillhandahållas genom telegrafverkets försorg, eventuellt även genom bemedling

av andra institutioner.

Beträffande avgifterna för mottagarapparater framhöll jag vid anmälan

av föreliggande fråga, att avgifternas erläggande i viss mån alltid

måste bliva beroende på den enskildes rättskänsla. Sattes avgifterna höga,

riskerade man, att en stor del av allmänheten skulle underlåta att söka licens,

trots det äventyr av straff eller annan påföljd, som borde finnas stadgat för

sådan underlåtenhet. Man hade alltså att avväga dessa avgifter så, att å ena

sidan tillräckligt bidrag erhölles för bedrivande av en vederhäftig om ock i

början relativt begränsad rundradioverksamhet, men att å andra sidan allmänheten

icke bleve benägen att söka undandraga sig avgifternas erläggande.

I samband med godkännande av dessa riktlinjer bär Kungl. Maj:t anbefallt

telegrafstyrelsen att efter de förberedande utredningar, som kunde finnas erforderliga,

på lämpligt sätt infordra anbud om rätt till utövande av rundradiorörelse

samt att till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag i ämnet, vartill

kunde finnas anledning.

Enligt de för berörda utredningar lämnade direktiven avse desamma bland

annat att vinna klarhet rörande de ekonomiska och tekniska förutsättningarna

verksamhetens

ordnande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Telegrafstyrelsens

förslag i

ämnet.

Departe
ments
chefen.

för rundradioverksambetens ordnande enligt ovan angivna riktlinjer. Särskilt

har styrelsen att därvid till närmare övervägande upptaga frågan om storleken

av de årliga avgifterna för mottagarapparater ävensom den andel av dessa avgifter,

som bör tillkomma staten för tillhandahållandet av avsändarstationer.

Enligt vad telegrafstyrelsen meddelat, hava ifrågavarande utredningar ännu

icke hunnit slutföras, och lärer det därför komma att dröja ännu någon tid,

innan resultatet av desamma kan underställas Kungl. Maj :t. Emellertid torde,

utan avvaktan härpå, förslag om de ändringar i nu gällande lagstiftning, som

erfordras för rundradioverksamhetens ordnande, böra föreläggas riksdagen.

I sin förenämnda skrivelse den 11 februari 1924 med förslag i ämnet har

telegrafstyrelsen bland annat framhållit, att de anordningar, som nyttjades för

mottagande av signaler, meddelanden och dylikt på trådlös väg, i många fall

vore av så enkel beskaffenhet, att det kunde vara föremål för tvekan, huruvida

de vore att anse såsom anläggningar av det slag, 1907 års lag åsyftade. Då

emellertid rundradioverksamheten, huru den än komme att ordnas, måste förutsätta

ett statligt, licensförfarande även beträffande dylika anordningar, borde

enligt styrelsens mening nämnda lag kompletteras med sådant tillägg, att den

komme att bliva gällande beträffande varje slag av anordning, medelst vilken

trådlösa signaler, meddelanden och dylikt kunde mottagas. Nämnda tilläggborde

därvid så avfattas, att det bleve tillämpligt å såväl telefoniska som telegrafiska

meddelanden, enär en och samma anordning kunde nyttjas för mottagande

av båda slagen av meddelanden.

Vidare har telegrafstyrelsen föreslagit tilläggsbestämmelser av innehåll, att

Kungl. Maj:t skulle erhålla befogenhet dels att generellt uppdraga åt telegrafstyrelsen

att utfärda tillstånd enligt 1907 års lag beträffande anordningar för

enbart mottagande av trådlösa signaler och meddelanden dels ock att fastställa

avgift till telegrafverket för innehav av anläggningar eller anordningar av

ifrågavarande slag.

De lagändringar, som påkallas med hänsyn till rundradioverksamhetens ordnande,

sammanhänga närmast med frågan om rätten att innehava anordningar

för mottagande av radioutsändning samt skyldigheten för innehavare av dylika

anordningar att bidraga till kostnaderna för nämnda verksamhet.

Av vad ovan anförts torde framgå, att man för närvarande måste utgå från,

att rätten att innehava mottagaranordningar skall vara beroende av särskilt

tillstånd, ehuru sättet för erhållande av sådant tillstånd bör i möjligaste mån

förenklas. Att genom lagstiftning fastslå, huru denna fråga praktiskt bör

lösas, är uppenbarligen ej lämpligt. Det torde därför böra ankomma på Kungl.

Maj:t att utfärda de bestämmelser i förevarande avseende, som kunna finnas

erforderliga. Ett bemyndigande i sådan riktning bör av skäl, som telegrafstyrelsen

anfört, givas sådan avfattning, att detsamma kommer att omfatta

ej blott anläggningar i egentlig mening utan varje för mottagande av radioutsändning

användbar anordning.

De av Kungl. Maj:t godkända riktlinjerna förutsätta såsom nämnts avgiftsplikt

för innehavare av radiomottagningsanordningar, men kan på frågans nuvarande

ståndpunkt något närmare förslag rörande den lämpliga storleken av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

9

dessa avgifter ej framläggas. Då det emellertid ej lärer kunna ifrågasättas att i

lag fastlåsa avgifternas storlek, synes Kungl. Maj :t böra bemyndigas att i samband

med fastställande av villkoren för rätt att innehava mottagningsanordningar

även fastställa ifrågavarande avgifter.

I fråga om sättet för erhållande av tillstånd till radioanläggningar, avsedda

för utsändning eller såväl utsändning som mottagning (exempelvis fartygsstationer

och experimentstationer), synes någon ändring i nu stadgat förfaringssätt

ej hehövlig. Emellertid kunna även dylika anläggningar nyttjas för rundradiomottagning,

och bör det därför vara Kungl. Maj :t obetaget att, där omständigheterna

därtill föranleda, för dessa anläggningar fastställa viss avgiftsplikt.

Redan på frågans nuvarande ståndpunkt torde det vara klart, att de avgifter,

som kunna av Kung!. Maj:t föreskrivas, skola för statens räkning genom

telegrafverkets försorg inkasseras. Det bör emellertid ankomma på Kungl.

Maj:t att bestämma, huru stor andel av dessa avgifter bör tillkomma företag

såsom ersättning för ombesörjande av rundradioprogrammens tillhandahållande.

I överensstämmelse med vad sålunda föreslagits har jag låtit inom kommunikationsdepartementet

upprätta förslag till lag om utförande'' och nyttjande av

elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd m. m. Frånsett

av mig ovan förordade ändringar bygger lagförslaget på gällande lag. Vissa

redaktionella ändringar hava emellertid vidtagits.

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets yttrande över förslaget

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag

av protokollet.

( Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj-.ts proposition nr 155.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning för telegrafering

eller telefoneriug utan tråd m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd, vilken ej

är avsedd enbart för mottagande av utsändning från annan dylik anläggning,

benämnes i denna lag radioanläggning.

Anläggning eller annan anordning, avsedd enbart för mottagande av utsändning

från radioanläggning, benämnes i denna lag radiomottagningsapparat.

2 §.

Vill någon här i riket på land eller å stationärt fartyg utföra eller nyttja

radioanläggning, söke Konungens tillstånd därtill.

ej

3 §.

Konungens tillstånd skall ock sökas, då någon vill å svenskt fartyg, som

är stationärt, utföra eller nyttja radioanläggning.

4 §.

Tillstånd, varom i 2 eller 3 § sägs, må meddelas endast för viss tid. Vid tillstånds

meddelande föreskriver Konungen, under förbehåll av enskild rätt, på

vilket sätt och under vilka villkor radioanläggningen må utföras och nyttjas»

Därvid må även fastställas viss avgift för anläggningens nyttjande.

5 §.

Var, som utan Konungens tillstånd eller i strid mot de vid meddelande av tillstånd

givna föreskrifter utför eller nyttjar radioanläggning, straffes med böter

från och med tjugufem till och med ettusen kronor, där ej å överträdelsen straff

är i allmänna strafflagen utsatt.

6 §.

Utföres eller nyttjas radioanläggning utan Konungens tillstånd eller i strid

mot de vid meddelande av tillstånd givna föreskrifter, eller förklarar Konungen

meddelat tillstånd till sådan anläggnings utförande eller nyttjande förverkat,

ankomme på Konungens befallningshavande att vidtaga erforderlig åtgärd till

förekommande av anläggningens nyttjande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.-

7 §•

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

8 §.

Vad i denna lag är stadgat rörande radioanläggning avser icke dylik anläggning

för kronans räkning.

9 §.

De föreskrifter, vilka med avseende å främmande fartyg, som ej äro å svenskt

område stationära, må erfordras i fråga om nyttjande här i riket av radioanläggning,

meddelas av Konungen.

10 §.

I fråga om rätt att här i riket samt utom riket å svenskt fartyg, som ej är

stationärt, innehava radiomottagningsapparat samt om avgiftsskyldighet för

innehavare av dylik apparat gäller vad Konungen förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1924, från och med vilken dag lagen den

31 augusti 1907 (nr 94) om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning

för telegrafering eller telefonering utan tråd upphör att gälla.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 14 mars 1924.

N ärvarande:

justitierådet Sundberg,

regeringsrådet Thulin,

justitierådet Stenberg,

justitierådet Koersner.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över kommunikationsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 22 februari

1924, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda äudamål inhämtas över upprättat förslag

till lag om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning för telegrafering

eller telefonering utan tråd m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av kanslirådet Torsten Löfgren.

Lagrådet lämnade förslaget utan annan erinran än att till stadgandet om

tiden, då 1907 års lag skulle upphöra att gälla och den nya lagen träda i

kraft, syntes böra fogas en bestämmelse, varigenom åt tillstånd, som meddelats

enligt den äldre lagen och sträcker sig utöver nämnda tidpunkt, beredes

fortfarande giltighet oberoende av den nya lagens föreskrifter.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

13

Utdrag av protokollet över Jcommunilcationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 14 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

WtiRTEMBERG, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Liibeck, lagrådets den 14

mars 1924 avgivna yttrande över det den 22 februari samma år till lagrådet

remitterade förslaget till lag om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning

för telegrafering eller telefonering utan tråd m. m. Efter att hava

redogjort för innehållet i lagrådets yttrande anför föredraganden:

»De tillstånd, som med stöd av 1907 års lag meddelats för anläggningar av

ifrågavarande slag och som fortfarande gälla, hava i flertalet fall givits tills

vidare och intill dess Kungl. Maj:t kan komma att utfärda nya föreskrifter

i ämnet. Endast beträffande ett fåtal anläggningar sträcka sig de lämnade

tillstånden till viss tidpunkt efter den 1 juli 1924. Givetvis har det icke varit

avsett, att på grund av uwi nya lagens ikraftträdande redan meddelade tillstånd

skulle upphöra att gälla. Då emellertid av lagrådets yttrande framgår, att

viss vekan kan göra sig gällande i berörda hänseende, synes eu bestämmelse

av innehåll lagrådet föreslagit böra intagas i den nya lagen, och har i enlighet

härmed viss ändring gjorts i det remitterade förslagen»

Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med vad sålunda anförts

upprättat förslag till lag om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning

för telegrafering eller telefonering utan tråd m. m. samt hemställer, att förslaget

måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

täckes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna

bifall, och skall till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:132 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning för telegrafering eller a1 i texten
  2. 2LU 1924:14 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering s. 1 i texten