Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen

1924-03-19 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:179, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

1

Nr 179.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 om

val till riksdagen; given Stockholms slott den 19 mars

1924.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 26

november 1920 om val till riksdagen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Birger Ekeberg.

Bihang till riksdagens protokoll 19S4-

1 samt.

l4l käft. (Nr 179.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 (nr 796) om

val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 15, 17, 19, 21, 59, 79 och 87 §§ i lagen den 26

november 1920 om val till riksdagen skola, 15, 17, 21, 59, 79 och 87 §§ i nedan

angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

15 §.

Val------- kännetecken.

Å valsedel skall ovanför namnen utsättas partibeteckning (partinamn eller

annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller viss meningsriktning).

Mellan partibeteckningen och namnen må förekomma en underpartibeteckning

(beteckning i ord för viss grupp av valmän eller viss meningsriktning inom

partiet) och mellan sådan beteckning och namnen en fraktionsbeteckning (beteckning

.i ord för viss grupp av valmän eller viss meningsriktning inom underpartiet).

I övrigt skall sedeln avfattas i överensstämmelse med formulär 1

vid denna lag.

A7arje---—- ---andra.

Blanketter-----valet.

17 §.

Ogill — — —---med avsikt där anbragt;

vilken saknar partibeteckning, eller upptager sådan eller underpartibeteckning

eller fraktionsbeteckning å annat ställe än ovanför namnen, eller upptager

flera än tre beteckningar ovanför namnen;

vilken-----namn.

19 §.

1. För rösternas sammanräknande ordnas valsedlarna efter partibeteckning.

Förekommer inom parti underpartibeteckning, ordnas partiets valsedlar efter

sådan beteckning. Sedlar utan underpartibeteckning anses tillhöra ett särskilt

underparti.

Förekommer inom underparti fraktionsbeteckning, ordnas underpartiets valsedlar

efter sådan beteckning. Sedlar utan fraktionsbeteckning anses tillhöra

en särskild fraktion.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 179.

3

2. a) För varje fraktion bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda

sammanräkningar ordning mellan de namn å fraktionens valsedlar, vilka

avse själva riksdagsmannavalet.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.

b) Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn, som står först

å sedeln.

Fraktionens valsedlar ordnas i grupper så, att sedlar med samma första namn

bilda en grupp.

Valsedlarna inom varje grupp räknas, och deras antal utgör gruppens rösttal.

Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står först på gruppens

valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ordningen.

c) Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det namn, vilket,

bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står främst å sedeln.

Den eller de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående sammanräkning

gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplösas, och nämnda

valsedlar ordnas i nya grupper så, att sedlar, som vid den pågående sammanräkningen

gälla för ett och samma namn, bilda en grupp; däremot bibehållas

övriga befintliga grupper oförändrade.

Valsedlarna inom varje nybildad grupp räknas, och deras antal utgör gruppens

rösttal.

För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den grupp eller sammanlagda

rösttalet för de grupper, vilkas valsedlar gälla för namnet.

Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke grupp av valsedlar,

som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad plats. Har

så skett, erhålles namnets jämförelsetal genom att dela dess rösttal med det tal,

som motsvarar den del, gruppen tagit i besättandet av plats eller platser, som

utdelats (gruppens platstal), ökat med 1, eller, om flera grupper av valsedlar,

som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad plats, med dessa

gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1. Platstalet för en grupp beräknas

sålunda, att gruppens rösttal delas med största jämförelsetalet vid sammanräkningen

närmast före gruppens bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.

d) Bråktal, som uppkommer vid delning, beräknas i decimaler, två till antalet.

Höjning av den sista decimalsiffran må ej äga rum.

3. För varje underparti bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda

sammanräkningar ordning mellan de namn å underpartiets valsedlar,

vilka avse själva riksdagsmannavalet. Därvid anses namnen å varje fraktions

valsedlar förekomma i den jämlikt 2 mom. bestämda ordning och tillämpas

i övrigt de i nämnda mom. angivna grunder.

4. För varje parti bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda

sammanräkningar ordning mellan de namn å partiets valsedlar, vilka avse själva

riksdagsmannavalet. Därvid anses namnen å varje underpartis valsedlar före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts proposition nr 179.

komma i den jämlikt 3 mom. bestämda ordning och tillämpas i övrigt de i 2 mom.

angivna grunder.

21 §.

Där -— —— — — honom.

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka upptaga

den avgångnes namn och på grund därav gällde för detta namn vid den

sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen inom partiet. Varje

valsedel gäller såsom hel röst. Med iakttagande--------den avgångnes

ställe.

Skulle jämväl sålunda utsedd riksdagsman vid valtillfället avsäga sig uppdraget,

förf ares på enahanda sätt; och skall vid den nya sammanräkningen såsom

förut hänsyn tagas blott till de valsedlar, som upptaga den först avgångnes

namn och på grund därav gällde för detta namn vid den sammanräkning, då

namnet tilldelades plats i ordningen inom partiet.

59 §.

Vid-----kännetecken.

Å valsedel skall ovanför namnen utsättas partibeteckning (partinamn eller

annan beteckning i ord för viss grupp av väljare eller viss meningsriktning).

Mellan partibeteckningen och namnen må förekomma en underpartibeteckning

(beteckning i ord för viss grupp av väljare eller viss meningsriktning inom

partiet) och mellan sådan beteckning och namnen en fraktionsbeteckning (beteckning

i ord för viss grupp av väljare eller viss meningsriktning inom under
-

partiet).

Namnen-------avser. . ..

Valsedel —----åsyftas.

79 §.

Ogin — —---med avsikt där änbragt;

vilkeh saknar partibeteckning, eller upptager sådan eller underpartibeteckning

eller fraktionsbeteckning å annat ställe än ovanför namnen, eller upptager flera

än tre beteckningar ovanför namnen; '' i . • ■

vilken—•.----— — namn. -

Finnas--:---- •— ogilla.

87 §.

. 1. Har — —,---honom.

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka upptaga

den avgångnes namn och på grund, därav gällde för detta namn vid den

sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen inom partiet. Varje

.valsedel gäller såsom hel röst, och röstvärdet — -------— skilje lotten.

. Efter:—--—— — försegling. ■

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

5

2. Lag samma vare, där riksdagsman, som blivit utsedd jämlikt 1 mom.,

avgått före utgången av den tid, för vilken lian blivit utsedd; och skall vid den

nya sammanräkningen såsom förut hänsyn tagas blott till de valsedlar, som

upptaga den först avgångnes namn och på grund därav gällde för delta namn

vid den sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen inom partiet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1924.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

Formulär 1.

Formulär till valsedel vid val till första kammaren.

Plats för partibeteckning.

Plats för underpartibeteckning.

Plats för fraktionsbeteckning.

Valsedelns storlek och antalet rum å sedeln må lämpas efter behovet.

Vänstra sidan är avsedd för riksdagsmanna- och efterträdarenamn; högra sidan är

avsedd för särskilda efterträdarenamn.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 19 mars 1924.

N ärvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmrotii, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg anför:

Genom lagen den 17 juni 1921 (nr 316) om ändring i vissa delar av lagen

den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen infördes utom andra,

mindre genomgripande ändringar ett väsentligen nytt sammanräkningsförfarande

vid valen till riksdagens kamrar samt ny valkretsindelning vid valen till

andra kammaren.

Det nya sammanräkningsförfarandet, vilket sedermera blivit infört jämväl vid

val av landstingsmän, stads- och kommunalfullmäktige samt elektorer för utseende

av riksdagsmän i första kammaren, avser en bättre ordning för platsernas

fördelning inom partierna, och den nya valkretsindelningen, genom valkretsarnas

förstorande, en rättvisare fördelning av platserna mellan partierna.

Ifrågavarande reform är byggd på 1919 års proportionsvalssakkunnigas den

18 april 1921 avgivna betänkande II angående det proportionella valsättet vid

val till riksdagen. De sakkunniga föreslogo emellertid även, i fråga om valen

till andra kammaren, införande av officiella valförberedelser samt möjliggörande

av vad de sakkunniga benämna personröstning med subsidiär liströstning.

Vid föredragning i statsrådet av det förslag (prop. 1921 nr 353), som ledde

till antagandet av lagen den 17 juni 1921, yttrade jag beträffande de sakkunnigas

förslag till förbättrande av valsättet till andra kammaren följande:

»De sakkunnigas förslag synas mig i det hela väl avpassade för sina syften

och sålunda ägnade att avhjälpa de bristfälligheter, som kunna anses vidlåda

det gällande proportionella valsättet. Förslagets olika delar sammanhänga därjämte

på ett organiskt sätt med varandra. En reform, som byggde på de sakkunnigas

förslag i dess helhet, komme därför att kännetecknas av enhetlighet

och jämvikt mellan dess olika moment.

Emellertid anmäla sig mot en sådan reform betänkligheter, beroende därpå,

att vissa delar av förslaget erbjuda så vittgående nyheter, att dels dessa nyheter

kräva ett grundligare övervägande, än som i betraktande av den långt framskridna

tiden blir möjligt, dels under alla förhållanden deras omedelbara genomförande

kan tänkas vålla svårigheter vid tillämpningen. Detta gäller i främsta

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

Systemet

med partibe

teckningar.

Karteller

och fraktioner.

rummet anordningen med officiella valförberedelser. För visso kunna valmännen

tänkas behöva längre tid än som under förutsättning av en snar tillämpning

kan komma att stå^dem till buds för att bliva så förtrogna med dylika nya anoidningar,

att de på tillbörligt sätt förmå utnyttja dem. Enahanda anmärkning

lärer med fog kunna göras i fråga om förslaget om personröstning med subsidiär

hstrostning, ett institut, som för övrigt synes bäst utnyttjas i samband med officiella

valförberedelser. Av nu nämnt skäl finner jag mig ej böra förorda här

närmast berörda tvenne nyheter till omedelbart införande i vårt valsystem.»

De skäl till att ställa på framtiden de sakkunnigas förslag om officiella valförberedelser

och personröstning med subsidiär liströstning, som förelågo 1921,

gälla i det hela även nu. Visserligen har de sakkunnigas förslag sedan dess

hunnit offentligen debatteras, men nu, liksom 1921, förestå allmänna val till

andra kammaren inom helt kort tid efter det en lagändring kunde kumma att

träda i kraft. Följaktligen anser jag mig icke heller nu böra upptaga frågan om

införande av dessa institut.

Emellertid synes redan inom ramen av det nu gällande fria valsystemet ett av

de sakkunnigas syftemål med de av dem föreslagna officiella valförberedelserna

kunna tillgodoses. I dessa valförberedelser ingår officiellt förbundsförfarande.

Vad man därmed velat vinna torde delvis kunna ernås på en annan väg. nämligen

genom en utveckling av det nuvarande systemet med partibetecknade

valsedlar.

Berörda system infördes i vårt land samtidigt med den proportionella valmetoden.

Med partibetecknade valsedlar har man bland annat velat vinna möjlighet

för valmannen att, utan skada för sitt parti, rösta på just de kandidater,

vilka han finner vara de bästa. Då de olika partierna gått till val var för sig

och valsedlarna inom varje parti icke företett alltför genomgående skiljaktigheter

med avseende å personvalet, 1orde väl också valsedlarnas uppdelning efter

partibeteckning hava i stort sett verkat tillfredsställande.

_ Emellertid började omedelbart det tillvägagångssättet praktiseras, att två i

själva verket skilda partier gingo till val under samma partibeteckning (ingingo

kartell) ; och även inom samma parti rösta stundom två eller flera fraktioner med

helt skilda listor. I dylika fall gjorde sig den gamla sammanräkningsmotodens

brister i särskilt hög grad gällande. Förutsättningarna för rangordningsregelns

tillämplighet minskades och fara för dekapitering inträdde. Berörda risk är väl

hävd genom införandet med den nya sammanräkningsmetoden av absolut rangordning

mellan namnen å en valsedel. Däremot kvarstår och, i vissa fall, ökas

med absolut rangordning en annan olägenhet, nämligen den, att, om två grupper

av väljare rösta under samma partibeteckning och den ena gruppen utmärker

sig för stark splittring i fråga om namnens ordning å valsedlarna, den andra

däremot för stor enighet i detta avseende, den förstnämnda gruppen kan förlora

en plats eller mera på samgåendet. Detta beror givetvis därpå, att den absoluta

rangordningen i viss utsträckning förhindrar sammanräkning av valsedlar, vilka

upptaga samma namn, fastän i olika ordning. Genom valkretsförstoringen ökas

risken, i den mån förutsättningarna för splittring bliva större.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts proposition nr 179.

9

Med det av de sakkunniga föreslagna på officiell nominering och numreringav

kandidatlistor byggda officiella förbundsförfarandet motverkas ifrågavarande

olägenhet därigenom, att närbesläktade listor kunna sammanföras till enheter,

med den verkan, att de vid sammanräkningen icke konkurrera med varandra

annat än inom den gemensamma ram, som skyddar dem i konkurrensen med

andra listor.

Den funktion, som förbundsförfarandet härutinnan fyller, kan tydligen tillgodoses

jämväl genom underbeteckningar å valsedlarna.

Men förbundsförfarandet skulle enligt de sakkunniga icke blott råda bot för

den nu omhandlade, med den absoluta rangordningen förbundna risken utan även

utgöra korrektiv mot vissa vanskligheter, som vore förknippade med valkretsförstoringen.

Mot de stora valkretsarna har såsom huvudargument anförts, att

väljarna i sådana ej kunde komma i den personliga beröring vare sig med varandra

eller med kandidaterna, som vore önskvärd, och afl valen därför alltför

mycket komme att läggas i händerna på valledningarna. Genom det föreslagna

förbundsförfarandet skulle behövlig decentralisering av valrörelsen kunna åstadkommas.

Olika trakter av samma län kunde självständigt för sig uppställa

sina kandidater och bedriva sin valrörelse. Likasinnade kunde därefter förbinda

sina listor för hela länsvalkretsen och därmed gemensamt utnyttja sina röstöverskott.

Även detta mål skulle givetvis kunna vinnas genom en anordning med underbetecknade

valsedlar.

Proportionsvalssakkunniga kommo ej närmare in på frågan om underbeteckningar

å valsedlarna, enär de sakkunniga, dels för att radikalt förebygga de påtalade

missbruken av partibeteckningar, dels ock av andra orsaker, föreslogo

partibeteckningarnas avskaffande och ersättande med det officiella nomineringsoch

förbundsförfarandet.

Däremot har frågan sedermera varit uppe i riksdagen.

Vid 1922 års riksdag väcktes i första kammaren motion (nr 19) om underpartibeteckning.

Motionären påpekade, hurusom genom 1921 års ändring av valmetoden

enskilda valmän hade större möjlighet att göra sig gällande inom partiet

än tidigare, samt anförde vidare: Vid 1921 års val till andra kammaren hade

också i ett stort antal valkretsar de olika partierna gått till val med ett flertal

listtyper. En olägenhet med valmetoden vore emellertid, att, om två eller flera

partier ginge till val under gemensam partibeteckning, varje parti måste ena sig

om endast en lista. Om, t. ex., två partier ginge tillsammans under den gemensamma

partibeteckningen »Samlingslistan», och det ena partiet, A, ginge fram

med en lista, på vilken avgåves 2,002 röster, men det andra partiet, B, vid valet

hade två listtyper och var och en av dessa erhölle 2,000 röster, så tillsatte inom

partiet »Samlingslistan» partiet A första platsen med 2,002 röster, fastän partiet

B förfogade över 4,000 röster. Då motionären ansåge, att en grupp av enskilda

valmän borde få tillfälle att göra sig gällande även då två eller flera partier

ginge tillsammans under gemensam partibeteckning, hemställde han, att

riksdagen ville besluta om sådan ändring i den proportionella valmetoden, att

Under
beteckning
ar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

underpartibeteckning finge användas vid riksdagsmannaval och landstingsmannaval.

Konstitutionsutskottet anförde i avgivet utlåtande (nr 20) bland annat: Det

syntes utskottet tvivelaktigt, huruvida det i föreliggande motion framförda

önskemålet kunde förverkligas annat än i samband med införande av något

system med officiella förberedelser vid de ifrågavarande valen. Och då problemet

härom vore så omfattande, att det icke kunnat av utskottet så genomarbetas,

att något på en sådan prövning byggt förslag skulle kunnat framföras

i tillräcklig tid för att kunna lända till efterrättelse vid vare sig höstens

landstingsmannaval eller vid andra under året infallande val, hemställde utskottet,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

En ledamot reserverade sig mot utskottets motivering. Två andra ledamöter

anförde i huvudsak följande: Även med de större valkretsar, som nu funnes

för riksdagsmannaval till andra kammaren, gjorde sig ofta gällande ett behov

av samverkan mellan olika partier, icke så mycket måhända av proportionalitetsgrunder

eller i följd av valsystemets teknik, som fastmera av reala skäl — motsättningarnas

skärpande på vissa håll och utjämning å andra, utan att därför den

en gång givna partiorganisationen försvunne. Om därvid gemensam partibe*

teckning komrne till användning, bleve behovet av underpartibeteckning lätt

kännbart. Å andra sidan kunde motionen icke utan vidare förordas, då införandet

av underpartibeteckning utan garantier mot användande av gemensam

partibeteckning blott efter ömsesidigt medgivande icke torde vara lämpligt.

Vid övervägande av sådana garantier syntes proportionsvalssakkunnigas förslag

böra läggas till grund, och förordades en lösning i enlighet med ett lagförslag,

som under anknytning till de sakkunnigas förslag blott upptoge det

oundgängligaste och bortskure det mindre väsentliga. Vid en sådan lösning

bleve emellertid formellt sett den gemensamma partibeteckningen överflödig och

ersattes genom anmälan om samverkan mellan bestämda nummerlistor. På

grund av det anförda hade utskottet enligt reservanternas mening bort hemställa.

, att riksdagen i anledning av motionen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om framläggande för nästa lagtima riksdag av förslag till sådana ändringar

i vallag och landstingsförordning, att samverkan mellan partier, utan att

gemensam partibeteckning användes, möjliggjordes utan att därigenom partiernas

självbestämningsrätt sattes i fara.

Vid frågans behandling i första kammaren redogjorde konstitutionsutskottets

ordförande närmare för hurudan ställningen varit inom utskottet. Han anförde

i sådant hänseende bland annat: Det hade i själva verket varit så, när utskottet

började behandla ifrågavarande motion, att motionärens förslag vunnit ganska

stora sympatier. Utskottet hade därför tillsatt en delegation, som skulle försöka

utarbeta ett tillfredsställande förslag i den av motionen angivna riktningen.

Emellertid hade bestämd enighet icke kunnat uppnås inom den nämnda delegationen,

och under sådana förhållanden hade det, då frågan nära riksdagens slut

åter kommit upp i utskottet, varit omöjligt för dess övriga ledamöter, som icke

tillhört delegationen, att tränga in i frågan tillräckligt för att kunna framlägga

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

11

något förslag. Det vore detta, som komme till uttryck i utskottets betänkande,

när utskottet sade ifrån, att det icke varit utskottet möjligt att genomarbeta frågan.

Utskottet hade därför underlåtit att intaga någon bestämd position till

förevarande problem. Men frågan stode i varje fall öppen för utskottsmajoriteten,

och det hade funnits rätt starka sympatier inom utskottet för att kunna

gå fram på den föreslagna vägen. — Till slut uttryckte talaren den förhoppningen,

att på grundval av redan på Kungl. Maj:ts föranstaltande verkställd

utredning skulle, genom kungl. proposition eller motionsvägen, vid en blivande

riksdag komma fram ett förslag i saken, utan att det skulle behöva förbindas

med andra rätt ingående ändringar i hela valsättet.

En annan talare uttalade sympatier för en lösning av frågan utan sammanhang

med officiella valförberedelser; och från flera håll framhävdes angelägenheten

av att i allt fall något bleve åtgjort i frågan.

Utskottets hemställan bifölls av kamrarna, av andra kammaren utan debatt.

I samband med proposition (nr 120) till 1922 års riksdag angående, bland

annat, införande vid de kommunala valen av det föregående år för de politiska

valen antagna nya sammanräkningsförfarandet väcktes i första kammaren

motion (nr 121) därom, att riksdagen ville för sin del besluta sådana ändringar

i kommunallagarna, att vid val av kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige

och landstingsmän kunde å valsedel upptagas särskilda efterträdarenamn

för vart och ett av de namn, som avsåge själva valet.

Konstitutionsutskottet hemställde (utlåt, nr 19) om bifall till motionen och

anförde därvid bland annat: I likhet med vad i motionen framhållits funne

utskottet gällande bestämmelser i fråga om val av ersättare för ledamöter i de

kommunala representantförsamlingarna så till vida mindre tillfredsställande,

som de i viss mån motverkade användandet vid de kommunala valen av gemensamma

vallistor för väljaregrupper företrädande olika meningsriktningar. Den

omständigheten, att möjlighet ej torde vara för handen att vid användandet av

gemensam vallista tillfredställande garantera de olika väljaregruppernas särskilda

intressen i fråga om ersättarenamnen, torde nämligen, såsom i motionen

betonats, vid åtskilliga tillfällen avhålla valmännen från dylik listas begagnande,

då enighet därom eljest skulle kunna uppnås. Den särskilt vid kommunala

val ofta konstaterade benägenheten hos väljarkårerna att genom förhandlingar

före valen överenskomma om representationernas sammansättning borde emellertid

icke genom de formella anordningarna vid valen hindras att komma till uttryck.

Det hade därför synts utskottet påkallat, att det omförmälda, härutinnan

förefintliga hindret måtte undanröjas.

En reservant ansåg, att utskottet bort hemställa, att riksdagen ville, med avslag

å propositionen ävensom ifrågavarande och en annan motion, hos Kungl.

Maj:t anhålla om framläggande i ett sammanhang av förnyat förslag till ändrad

valmetod vid kommunalvalen med beaktande därvid även av behovet av

ordnad valsamverkan mellan partier.

En annan reservant hemställde om avslag å motionen. Han anförde därvid,

bland annat, att frågan om underpartibeteckningar och officiella valförberedel
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts proposition nr 179.

ser ännu icke vant föremål för riksdagens prövning samt att dessa frågor stode

i sadant sammanhang med frågan om särskilda efterträdarenamn vid val, att

dessa frågor borde av riksdagen gemensamt prövas.

Under debatterna i kamrarna framhölls, att man med ifrågavarande lagändring

bland annat velat göra något för det betydelsefulla spörsmålet att underlätta

samarbetet mellan partierna, och betonades av olika talare behövligheten

av ytterligare åtgärder i sådant hänseende.

Motionen föranledde ändringar i de särskilda kommunallagarna (Sv. förf.- saml. nr 240 243) samt, beträffande elektorsval, i vallagen (Sv. förf.-saml.

nr 245).

Vid 1923 års riksdag väcktes motion (nr 52) i andra kammaren därom, att

riksdagen matte besluta hos Kungl. Maj :t hemställa om förslag till bestämmelser

om skydd för partibeteckning vid allmänna val. Med motionen avsågs i främsta

rummet skydd, icke mot vad som i allmänhet förstås med missbruk av partibeteckning

utan emot ett annat slags missbruk, nämligen det, att utomstående

upptaga en partibeteckning, som icke användes av det parti, för vilket beteckningen

är vedertagen, enär detta parti vid valet ingått kartell med annat parti

under en för tillfället uppfunnen beteckning.

Konstitutionsutskottet hemställde (utlåt, nr 21) och kamrarna beslöto, att

motionen icke skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Emellertid är det tydligt, att ifrågavarande syfte skulle vinnas, om tillfälle

funnes till underbeteckning å valsedlarna. I sådant fall kunde ju de i kartellen

ingående partierna använda sina hävdvunna partibeteckningar som underbeteckningar.

Berörda möjlighet torde för övrigt även i och för sig böra betraktas som

en fördel.

I en motion (nr 135) i andra kammaren vid innevarande års riksdag har det

av de båda reservanterna mot konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 vid 1922

års riksdag framlagda förslaget ånyo framförts.

Såsom av det föregående torde framgå, föreligger ett obestridligt behov att

ordna det lojala kartellväsendet på sådant sätt, att det fyller sitt ändamål utan

menliga biverkningar. Så länge nuvarande stadganden bestå oförändrade, motverkar

risken att göra platsförlust den samverkan mellan olika politiska partier,

som eljest kunde synas lämplig. Och å andra sidan framträder ofta inom särskilda

fraktioner inom ett parti en önskan att bättre än med nuvarande bestämmelser

kunna, utan att därigenom skada fraktionens gemensamma intressen,

göra gällande speciella önskningar med avseende å personvalet. Genom

införande av rätt till underbeteckningar å valsedlarna skulle man kunna utan

omgång vinna den önskvärda förbättringen uti ifrågavarande avseenden. Svårigheterna

hänga tydligen samman med frågan om missbruk av partibeteckningar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 179.

13

Redan vid partibeteckningarnas införande beaktade man den olägenheten, att Missbruk a

ett parti kunde genom att utan medgivande av ett annat parti använda dess partibeteckning

obehörigt främja sina syften. Vid tiden för 1912 års proportionsvalssakkunnigas

betänkande (1913) funno visserligen dessa, att den ifrågavarande

möjligheten icke utnyttjats i sådan utsträckning, att från den synpunkten

tillräckliga skäl förelåge för inskränkning av rätten att åsätta valsedlarna

vilken partibeteckning som helst. Klagomålen återkommo emellertid allt starkare,

och vid 1918 års lagtima riksdag hemställdes i en motion (nr 118) i andra

kammaren om revision av valrättsbestämmelserna i, bland annat, det syftet att

förekomma missbruk av partibeteckningar. Motionären anmärkte, att man haft

särskild anledning att uppmärksamma den påtalade bristen i valmetoden vid

1917 års andrakammarval, »då ett sådant ohederligt förfaringssätt (annekterande

av annat partis beteckning) vid flera tillfällen användes på ett sätt, som

kan betecknas som skandalöst». Och han tilläde, att »angeläget synes det i den

politiska moralens namn vara, att ett sådant förfaringssätt om möjligt förhindras

genom lämpliga bestämmelser i vallagen». Riksdagen var i sin skrivelse

den 22 maj 1918 (nr 226) ense med motionären därom, att i det anmärkta hänseendet

ett uppenbart missförhållande förelåge, och framhöll bland de frågor,

som vid en blivande utredning särskilt borde vinna beaktande, frågan om skydd

för partibeteckningar.

Riksdagen förutsatte emellertid, att spörsmålet icke kunde lösas utan införande

i en eller annan form av officiell inregistrering av partibeteckningar eventuellt

även av vallistor; och de i anledning av skrivelsen år 1919 tillsatta proportionsvalssakkunniga

föreslogo, såsom nämnts, partibeteckningarnas avskaffande

och ersättande med officiellt nominerings- och förbundsförfarande.

Då de sakkunnigas förslag uti ifrågavarande del icke samtidigt med förslagen

om större valkretsar och ett nytt sammanräkningsförfarande förelädes riksdagen,

förbisågs icke, att ett av de i 1918 års riksdagsskrivelse framställda önskemålen

enligt propositionen icke blivit tillgodosett. Tvärtom erkändes, att genom

införande av den absoluta rangordningen den risken kunde tänkas uppstå, »att

ett enhetligt röstande parti genom att otillbörligt tillägna sig ett sådant partis

beteckning, vilkas medlemmar i vidsträckt omfattning varierade namnordningen

på sina valsedlar, skulle kunna räkna på förstärkta utsikter att göra en platsvinst

från det för manövern utsatta partiet —- en risk, som införandet av länsvalkretsar

till följd av den därmed förbundna möjligheten till ökad splittring

vore ägnad att ytterligare befrämja».

Emellertid påpekades, att den berörda risken icke borde överdrivas. Även

med det i betänkandet föreslagna sammanräkningssättet kunde namn, som å sedlarna

uppförts i olika ordningsrum, i mycket stor omfattning sammanräknas;

och, om valkretsförstoringen av antydd orsak kunde tänkas stegra eggelsen till

illojala manövrer med partibeteckning, kunde den å andra sidan förväntas hava

en verkan i motsatt riktning. Då det inom valkretsen funnes lika många eller

flera platser än partier och möjlighet sålunda förelåge för varje parti att bliva

representerat, måste nämligen frestelsen till annektering av annat partis beteck
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

ning vara mindre än då i valkretsen skulle tillsättas endast tre ä fyra platser,

om vilka fem å sex partier hade att tävla.

Vid föredragning i statsrådet av det förslag, som ledde till antagande av lagen

den 17 juni 1921, anförde jag vidare:

»Vad angår sannolikheten av illojalt annekterande av partibeteckning, är det

visserligen måhända för optimistiskt att förvänta, att den politiska moralen numera

skulle hava utvecklat sig till sådan nivå, att det skarpa fördömande av

partibeteckningsstöld, åt vilket 1918 års riksdagsskrivelse giver uttryck, undantagslöst

omfattas och att således redan av dylika skäl en reducering av den praktiska

risken till obetydliga mått vore välgrundad. Någon betydelse kan måhända

dock tillmätas den reflexionen, att det, efter all den debatt i frågan, som

förekommit, och med den ogillande uppmärksamhet, för vilken detta slags manöver

från riksdagens sida varit föremål, borde anses vara i än högre grad än tidigare

nedsättande för ett partis prestige att giva sig in på en sådan. Belysande

i detta avseende förefaller onekligen den omständigheten vara, att, enligt

vad de sakkunniga meddelat, vid 1920 års val till andra kammaren veterligen

inga sådana manipulationer förekommit, vilka skulle kunna betecknas såsom

stöld av partibeteckning.

Skulle, såsom vore att hoppas rent undantagsvis, ett parti i någon valkrets

vilja företaga sig att, i syfte att obehörigen tillskansa sig någon platsvinst, utan

tillstånd tillgripa ett annat partis beteckning, torde avsikten icke kunna hemlighållas,

och får det för attacken utsatta partiet söka inom sina led åvägabringa

det mått av sammanhållning vid röstningen, som erfordras för att möta faran.»

I detta sammanhang må nämnas, att, såvitt jag kunnat utröna, varken vid

1921 års val till andra kammaren eller vid de senare årens kommunala val s. k.

stöld av partibeteckning förekommit. Detta torde i sin mån sammanhänga med

att de gängse partibeteckningarnas innebörd numera så ingått i det allmänna

medvetandet, att det mera än förr bjuder emot för de olika partierna att tillägna

sig varandras beteckningar.

Emellertid har det påståtts, att härutinnan genom införande av underbeteckningar

en ändring till det sämre kunde komma att inträda, i det att ett parti,

som tillägnade sig ett annat partis beteckning, kunde anse sig icke härigenom

göra någon orätt, blott det annekterande partiet jämte partibeteckningen utsatte

en särskild underbeteckning. Så länge det rör sig om hävdvunna partibeteckningar,

lärer skillnaden dock icke bliva synnerligen stor. Saken ställer sig måhända

något annorlunda, när det icke gäller olika partier utan särskilda fraktioner

inom ett och samma parti. I det ena som det andra fallet torde emellertid

kunna förväntas, att, då genom förevarande reform en bestämd ordning skulle

tillskapas för ett lojalt samgående, det skulle komma att anses ännu mera otillständigt

än förut av en grupp väljare att utan samtycke av en annan grupp eller

emot dess vilja tränga sig på densamma.

Det torde emellertid icke kunna förnekas, att därest manövern dock företages,

densamma kan, efter införande av möjlighet till underbeteckning å valsedlarna,

bliva i visst hänseende mera effektiv än eljest. Utsikten för ett parti att genom

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 179.

15

tillgrepp av ett annat partis beteckning göra platsvinst på det senare partiets bekostnad

ökas givetvis därigenom, att det annekterande partiet genom att rösta

under en särskild underbetebkning kommer att gentemot det andra partiet framstå

såsom en enbet. Det annekterande partiet behöver icke ålägga sig någon begränsning

i fråga om namnvariation å sedlarna, under det att den allra minsta

splittring inom det för manövern utsatta partiet kan bliva ödesdiger för detta.

Visserligen torde i regel möjlighet föreligga för sistnämnda parti att genom att

också antaga en underbeteckning neutralisera den ökade risken, men, då detta

parti förutsattes vara emot all samverkan, kan en sådan åtgärd, vilken lätt

kunde misstydas, vara motbjudande för partiet.

Ifrågavarande olägenhet kan för övrigt komma att göra sig gällande även utan

att direkt missbruk föreligger. Meningen med det föreslagna institutet är, bland

annat, att särskilda grupper inom ett parti, vilka känna sig närmare samhöriga,

skola kunna, utan att dock behöva uppgiva inbördes särintressen, sluta sig samman

gentemot övriga grupper inom partiet; och står det sistnämnda grupper

fritt att handla på samma sätt. Därest den ifrågavarande åtgärden företoges i

sista stunden, exempelvis på valdagens morgon, kunde dock lätt överrumpling

äga rum.

Nu omhandlade risk torde emellertid kunna helt omintetgöras genom en bestämmelse

av innebörd, att, så snart jämsides med underbetecknade valsedlar

förekomma sådana utan underbeteckning, samtliga sedlar av sistnämnda beskaffenhet

betraktas såsom om de hade en gemensam underbeteckning. Väl kan det

sägas, att ett sådant tillvägagångssätt är principiellt mindre riktigt, särskilt, när

fråga är om olika grupper inom ett och samma parti. Det är nämligen ingalunda

säkert, att, då inom ett parti förekomma en eller flera underbetecknade

grupper vid sidan om valsedlar utan sådan beteckning, alla de grupper, av vilka

de icke underbetecknade valsedlarna bestå, äro inbördes mera besläktade än vad

en eller annan sådan grupp kan vara med grupp med underbeteckning. Och

vetskapen om att underbeteckning å en grupps valsedlar medför, att alla övriga

grupper komma att sammanföras till ett block, kan måhända komma att avhålla

den förstnämnda gruppen från att begagna sig av underbeteckning. Ifrågavarande

bestämmelse kan således komma att göra institutet i någon mån mindre

användbart. Berörda invändningar torde dock väga lätt i jämförelse med den

trygghet mot svårare missbruk, som bestämmelsen torde medföra.

Såsom av det föregående lärer framgå, är det två önskemål man vill förverk- Underpayliliga

med underbeteckningar å valsedlarna. Man vill möjliggöra dels för två eller Joch frat:- flera partier att med varandra ingå kartell dels ock för väljare inom sär- tionsieteckskilda

fraktioner att utan risk för den gemensamma saken göra speciella

önskemål gällande vid röstningen. Vart och ett av dessa mål kan vinnas genom

införande av allenast ett slags underbeteckning. Kartellen kan uttryckas genom

partibeteckningen och de särskilda partierna genom underpartibeteckningar, eller

också kan partiet uttryckas genom partibeteckningen och fraktionerna genom

underpartibeteckningar. Men båda önskemålen kunna icke samtidigt förverkligas

utan införande av två slags underbeteckningar. Med två slags underbeteckningar,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Mai ds proposition nr 179.

Platsfördelningen

mellan

underpartier

och

fraktioner.

av vilka den ena torde böra benämnas underpartibeteckning, den andra fraktionsbeteckning,

finnes däremot möjlighet att uttrycka kartellen med partibeteckningen,

de särskilda partierna med underpartibeteckningar och särskilda fraktioner

inom ett parti med fraktionsbeteckningar. Därmed torde de uti ifrågavarande avseende

framkomna önskemålen hava vunnit tillbörligt beaktande. Proportionsvalssakkunniga

hade visserligen motsvarighet till ytterligare en beteckning.

Det är emellertid att märka, att de sakkunnigas förslag var förenat med officiella

valförberedelser och därför kunde utan risk att vid tillämpningen gå sönder

vara mera detaljerat. För övrigt har de sakkunnigas förslag icke undgått den

anmärkningen, att detsamma vore uti ifrågavarande hänseende alltför invecklat.

Jag föreslår således, att å en valsedel må under partibeteckningen förekomma

en underpartibeteckning och under sådan beteckning en fraktionsbeteckning.

Samtliga beteckningarna skola givetvis, såsom för närvarande partibeteckningen,

förekomma ovanför namnen.

Vid upprepade tillfällen, då fråga varit om införande av underpartibeteckningar,

har det föreslagits, att de platser, som tillkomma partiet, skulle fördelas mellan

underpartierna enligt samma regler, som enligt 20 § i vallagen gälla för fördelning

av platserna mellan partierna. Med en fri metod, som icke kan förbjuda

och följaktligen under alla förhållanden måste räkna med förekomsten av gemensamma

namn emellan de olika underpartierna, torde emellertid detta icke

lämpligen låta sig göra. Särskilt då man med underbeteckningarna vill vinna

icke blott möjlighet för olika politiska partier att med särskilda underbeteckningar

rösta under samma partibeteckning utan även möjlighet för särskilda fraktioner

inom ett parti att utan uppgivande av inbördes särintressen genom särskilda

underbeteckningar bättre göra sig gällande inom det gemensamma partiet, torde

det få anses alltför otillfredsställande att vid platsfördelningen inom partierna

använda det i fråga om de gemensamma namnen synnerligen summariska tillvägagångssätt,

som nu äger rum vid platsfördelningen mellan partierna. Möjlighet

för särskilda fraktioner att på ett effektivt sätt framföra gemensamma

namn torde icke under några förhållanden böra givas till spillo. Och även mellan

olika partier kunna förekomma gemensamma namn. Vid de kommunala

valen har detta, särskilt på senare tid, i viss omfattning ägt rum. Den av

proportionsvalssakkunniga föreslagna förbundsmetoden, vilken mellan de översta

listsammanslutningarna — valförbunden och listförbunden —, i regel motsvarande

karteller och partier, utmönstrar de gemensamma namnen, upptager

vid fördelningen av platserna mellan sådana listsammanslutningar d’Hondts

fördelningsregel; men vid fördelning av platser mellan de lägsta graderna av

listsammanslutningar — listgrupperna -—, i regel motsvarande fraktioner,

inom vilka gemensamma namn få förekomma, kommer enligt de sakkunnigas

förslag i tillämpliga delar till användning samma metod, den Phragménska,

som numera begagnas vid platstillsättningen inom partierna. Och då detta

synes kunna ske utan att förfarandet därigenom bliver i nämnvärd mån invecklat,

vilket det däremot enligt reglerna i 20 § vallagen kan bliva, nämligen om

gemensamma namn förekomma i större utsträckning, har jag beträffande före
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

17

varande förslag stannat vid det för närvarande vid platstillsättningen inom partierna

använda tillvägagångssättet.

Proportionsvalssakkunnigas förslag om officiellt kandidatnominerings- och

förbundsförfarande gällde endast andra kammaren. Förfarandet vore enligt de

sakkunniga icke av behovet påkallat beträffande valen till första kammaren.

Det skulle snarare förefalla som en onödigt stor apparat, när fråga vore om en

så liten och koncentrerad väljarekår. Även det nu ifrågavarande systemet torde

hava sin största betydelse med avseende å valen till andra kammaren. Det lärer

dock kunna bliva till nytta även vid förstakammarvalen, och, då det av de sakkunniga

sist anförda skälet till uteslutande för förstakammarvalens del av de

officiella valförberedelserna icke föreligger i fråga om systemet med underbeteckningar,

föreslår jag införande av möjlighet till dylika även vid valen till

första kammaren.

Rörande förslagets tillämpning vid val av landstingsman, stads- och kommunalfullmäktige

samt elektorer har jag samrått med chefen för socialdepartementet.

Vi anse starka skäl föreligga för systemets införande jämväl vid dessa val.

Då sådana val emellertid skola äga rum först under år 1926, hava vi ansett

frågans närmare prövning kunna med avseende å dessa val anstå till nästa år.

De föreslagna lagändringarna torde lämpligen böra träda i kraft den 1 nästkommande

juli.

I enlighet med det anförda har jag låtit inom justitiedepartementet utarbeta

förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 (nr 796)

om val till riksdagen. bestämmel
Bestämmelsema

om de nya beteckningarna å valsedlarna hava införts i 15 och serna59

§§. I sammanhang härmed hava vissa följdändringar vidtagits dels å det till

15 § hörande valsedelformuläret dels ock i 17 och 79 §§.

De ändringar i sammanräkningsförfarandet, som påkallas av underbeteckningarna,

föranleda omskrivning av 19 §, vilken rör förfarandet vid förstakammarvalen.

I fråga om andra kammaren förekommer i 81 § hänvisning till 19 §.

Sammanräkningsförfarandet börjar enligt förslaget liksom för närvarande

med valsedlarnas ordnande efter partibeteckning. Inom varje parti ordnas valsedlarna

efter underpartibeteckning, där sådan förekommer. Sedlar utan underbeteckning

sammanföras därvid till ett särskilt underparti. Förekommer å valsedel

endast en underbeteckning, blir denna givetvis att betrakta som underpartibeteckning,

även om den upptagits å den å valsedelformuläret för fraktionsbeteckning

avsedda plats. Fraktionsbeteckning kan nämligen icke förekomma

annat än i samband med underpartibeteckning. Inom varje underparti ordnas

valsedlarna efter fraktionsbeteckning, där sådan förekommer; och behandlas

därvid sedlar utan fraktionsbeteckning som en särskild fraktion.

Sedan valsedlarna blivit på detta sätt ordnade, fastställes ordning mellan

namnen, först å de särskilda fraktionernas, sedan å underpartiernas och slutligen

å partiernas valsedlar. Därvid tillämpas i den nuvarande 19 § stadgade grunder,

beträffande underpartierna och partierna dock med den modifikationen,

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. l4l käft. (Nr 179.) 2

Förslagets

omfatt
ning.

Speciell

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

Särskilda

anvisningar.

att namnen å valsedlarna i ea till ett underparti hörande fraktion eller ett till

ett parti hörande underparti anses förekomma i den för fraktionen eller underpartiet

förut bestämda ordning. Förekommer ej underbeteckning inom ett parti,

blir förfarandet givetvis detsamma som enligt nuvarande bestämmelser.

Slutligen erfordras vissa följdändringar i 21 och 87 §§, vilka angå ersättare

val.

De valsedlar, vilka gällde för den avgångnes namn, vid den sammanräkning,

då namnet tilldelades plats i ordningen inom partiet, upptaga med den nuvarande

avfattningen av 19 § samtliga detta namn. Enligt förslaget kunna

däremot sedlar komma att gälla för ett namn utan att namnet förekommer

å sedlarna. Jämlikt 19 § 3 och 4 mom. i förslaget skola nämligen vid platstillsättningen

inom underparti eller parti namnen å sedlarna i varje till underpartiet

hörande fraktion eller varje till partiet hörande underparti anses förekomma

i den för fraktionen eller underpartiet förut bestämda ordning. Sedlarna

torde emellertid enligt förslaget såsom för närvarande böra komma i betraktande

vid ersättarevalet allenast då de upptaga den avgångnes namn å

sådan plats, att de på grund därav medverkat till att namnet erhöll plats i ordningen

inom partiet.

För närvarande regleras sammanräkningsförfarandet ytterligare genom de i

24 och 83 §§ omförmälda blanketter och anvisningar, vilka återfinnas i kungörelsen

den 18 juli 1921 (nr 422) rörande formulär till protokoll vid riksdagsmannaval

m. m. Därest ifrågavarande förslag varder upphöjt till lag,

komma givetvis av den nya lagen påkallade ändringar i berörda kungörelse att

i god tid före valen utfärdas. Dessutom är det min avsikt att för sådant fall

föranstalta om särskilda anvisningar till valförrättare och röstsammanräknare.

Departementschefen uppläser förut omförmälda förslag till lag om ändring i

vissa delar av lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen samt

hemställer, att detta förslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Oskar Adelsohn.

Stockholm 1924. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

2J0H67

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. KU 1924:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen jämte tre m s. 1 i texten
  2. KU 1924:36 Memorial angående arvode åt revisionssekreteraren H. Kylandet'', vilken inom utskottet biträtt vid behandlingen av viss fråga. s. 1 i texten