Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen
1924-03-19 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1924:179, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
1
Nr 179.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 om
val till riksdagen; given Stockholms slott den 19 mars
1924.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 26
november 1920 om val till riksdagen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Birger Ekeberg.
Bihang till riksdagens protokoll 19S4-
1 samt.
l4l käft. (Nr 179.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 (nr 796) om
val till riksdagen.
Härigenom förordnas, att 15, 17, 19, 21, 59, 79 och 87 §§ i lagen den 26
november 1920 om val till riksdagen skola, 15, 17, 21, 59, 79 och 87 §§ i nedan
angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:
15 §.
Val------- kännetecken.
Å valsedel skall ovanför namnen utsättas partibeteckning (partinamn eller
annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller viss meningsriktning).
Mellan partibeteckningen och namnen må förekomma en underpartibeteckning
(beteckning i ord för viss grupp av valmän eller viss meningsriktning inom
partiet) och mellan sådan beteckning och namnen en fraktionsbeteckning (beteckning
.i ord för viss grupp av valmän eller viss meningsriktning inom underpartiet).
I övrigt skall sedeln avfattas i överensstämmelse med formulär 1
vid denna lag.
A7arje---—- ---andra.
Blanketter-----valet.
17 §.
Ogill — — —---med avsikt där anbragt;
vilken saknar partibeteckning, eller upptager sådan eller underpartibeteckning
eller fraktionsbeteckning å annat ställe än ovanför namnen, eller upptager
flera än tre beteckningar ovanför namnen;
vilken-----namn.
19 §.
1. För rösternas sammanräknande ordnas valsedlarna efter partibeteckning.
Förekommer inom parti underpartibeteckning, ordnas partiets valsedlar efter
sådan beteckning. Sedlar utan underpartibeteckning anses tillhöra ett särskilt
underparti.
Förekommer inom underparti fraktionsbeteckning, ordnas underpartiets valsedlar
efter sådan beteckning. Sedlar utan fraktionsbeteckning anses tillhöra
en särskild fraktion.
Kung!. Maj:ts proposition nr 179.
3
2. a) För varje fraktion bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda
sammanräkningar ordning mellan de namn å fraktionens valsedlar, vilka
avse själva riksdagsmannavalet.
Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.
b) Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn, som står först
å sedeln.
Fraktionens valsedlar ordnas i grupper så, att sedlar med samma första namn
bilda en grupp.
Valsedlarna inom varje grupp räknas, och deras antal utgör gruppens rösttal.
Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står först på gruppens
valsedlar.
Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ordningen.
c) Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det namn, vilket,
bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står främst å sedeln.
Den eller de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående sammanräkning
gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplösas, och nämnda
valsedlar ordnas i nya grupper så, att sedlar, som vid den pågående sammanräkningen
gälla för ett och samma namn, bilda en grupp; däremot bibehållas
övriga befintliga grupper oförändrade.
Valsedlarna inom varje nybildad grupp räknas, och deras antal utgör gruppens
rösttal.
För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och jämförelsetal.
Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den grupp eller sammanlagda
rösttalet för de grupper, vilkas valsedlar gälla för namnet.
Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke grupp av valsedlar,
som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad plats. Har
så skett, erhålles namnets jämförelsetal genom att dela dess rösttal med det tal,
som motsvarar den del, gruppen tagit i besättandet av plats eller platser, som
utdelats (gruppens platstal), ökat med 1, eller, om flera grupper av valsedlar,
som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad plats, med dessa
gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1. Platstalet för en grupp beräknas
sålunda, att gruppens rösttal delas med största jämförelsetalet vid sammanräkningen
närmast före gruppens bildande.
Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.
d) Bråktal, som uppkommer vid delning, beräknas i decimaler, två till antalet.
Höjning av den sista decimalsiffran må ej äga rum.
3. För varje underparti bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda
sammanräkningar ordning mellan de namn å underpartiets valsedlar,
vilka avse själva riksdagsmannavalet. Därvid anses namnen å varje fraktions
valsedlar förekomma i den jämlikt 2 mom. bestämda ordning och tillämpas
i övrigt de i nämnda mom. angivna grunder.
4. För varje parti bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda
sammanräkningar ordning mellan de namn å partiets valsedlar, vilka avse själva
riksdagsmannavalet. Därvid anses namnen å varje underpartis valsedlar före
-
4
Kung!. Maj:ts proposition nr 179.
komma i den jämlikt 3 mom. bestämda ordning och tillämpas i övrigt de i 2 mom.
angivna grunder.
21 §.
Där -— —— — — honom.
Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka upptaga
den avgångnes namn och på grund därav gällde för detta namn vid den
sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen inom partiet. Varje
valsedel gäller såsom hel röst. Med iakttagande--------den avgångnes
ställe.
Skulle jämväl sålunda utsedd riksdagsman vid valtillfället avsäga sig uppdraget,
förf ares på enahanda sätt; och skall vid den nya sammanräkningen såsom
förut hänsyn tagas blott till de valsedlar, som upptaga den först avgångnes
namn och på grund därav gällde för detta namn vid den sammanräkning, då
namnet tilldelades plats i ordningen inom partiet.
59 §.
Vid-----kännetecken.
Å valsedel skall ovanför namnen utsättas partibeteckning (partinamn eller
annan beteckning i ord för viss grupp av väljare eller viss meningsriktning).
Mellan partibeteckningen och namnen må förekomma en underpartibeteckning
(beteckning i ord för viss grupp av väljare eller viss meningsriktning inom
partiet) och mellan sådan beteckning och namnen en fraktionsbeteckning (beteckning
i ord för viss grupp av väljare eller viss meningsriktning inom under
-
partiet).
Namnen-------avser. . ..
Valsedel —----åsyftas.
79 §.
Ogin — —---med avsikt där änbragt;
vilkeh saknar partibeteckning, eller upptager sådan eller underpartibeteckning
eller fraktionsbeteckning å annat ställe än ovanför namnen, eller upptager flera
än tre beteckningar ovanför namnen; '' i . • ■
vilken—•.----— — namn. -
Finnas--:---- •— ogilla.
87 §.
. 1. Har — —,---honom.
Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka upptaga
den avgångnes namn och på grund, därav gällde för detta namn vid den
sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen inom partiet. Varje
.valsedel gäller såsom hel röst, och röstvärdet — -------— skilje lotten.
. Efter:—--—— — försegling. ■
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
5
2. Lag samma vare, där riksdagsman, som blivit utsedd jämlikt 1 mom.,
avgått före utgången av den tid, för vilken lian blivit utsedd; och skall vid den
nya sammanräkningen såsom förut hänsyn tagas blott till de valsedlar, som
upptaga den först avgångnes namn och på grund därav gällde för delta namn
vid den sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen inom partiet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1924.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
Formulär 1.
Formulär till valsedel vid val till första kammaren.
Plats för partibeteckning.
Plats för underpartibeteckning.
Plats för fraktionsbeteckning.
Valsedelns storlek och antalet rum å sedeln må lämpas efter behovet.
Vänstra sidan är avsedd för riksdagsmanna- och efterträdarenamn; högra sidan är
avsedd för särskilda efterträdarenamn.
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
7
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 19 mars 1924.
N ärvarande:
Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmrotii, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg anför:
Genom lagen den 17 juni 1921 (nr 316) om ändring i vissa delar av lagen
den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen infördes utom andra,
mindre genomgripande ändringar ett väsentligen nytt sammanräkningsförfarande
vid valen till riksdagens kamrar samt ny valkretsindelning vid valen till
andra kammaren.
Det nya sammanräkningsförfarandet, vilket sedermera blivit infört jämväl vid
val av landstingsmän, stads- och kommunalfullmäktige samt elektorer för utseende
av riksdagsmän i första kammaren, avser en bättre ordning för platsernas
fördelning inom partierna, och den nya valkretsindelningen, genom valkretsarnas
förstorande, en rättvisare fördelning av platserna mellan partierna.
Ifrågavarande reform är byggd på 1919 års proportionsvalssakkunnigas den
18 april 1921 avgivna betänkande II angående det proportionella valsättet vid
val till riksdagen. De sakkunniga föreslogo emellertid även, i fråga om valen
till andra kammaren, införande av officiella valförberedelser samt möjliggörande
av vad de sakkunniga benämna personröstning med subsidiär liströstning.
Vid föredragning i statsrådet av det förslag (prop. 1921 nr 353), som ledde
till antagandet av lagen den 17 juni 1921, yttrade jag beträffande de sakkunnigas
förslag till förbättrande av valsättet till andra kammaren följande:
»De sakkunnigas förslag synas mig i det hela väl avpassade för sina syften
och sålunda ägnade att avhjälpa de bristfälligheter, som kunna anses vidlåda
det gällande proportionella valsättet. Förslagets olika delar sammanhänga därjämte
på ett organiskt sätt med varandra. En reform, som byggde på de sakkunnigas
förslag i dess helhet, komme därför att kännetecknas av enhetlighet
och jämvikt mellan dess olika moment.
Emellertid anmäla sig mot en sådan reform betänkligheter, beroende därpå,
att vissa delar av förslaget erbjuda så vittgående nyheter, att dels dessa nyheter
kräva ett grundligare övervägande, än som i betraktande av den långt framskridna
tiden blir möjligt, dels under alla förhållanden deras omedelbara genomförande
kan tänkas vålla svårigheter vid tillämpningen. Detta gäller i främsta
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
Systemet
med partibe
teckningar.
Karteller
och fraktioner.
rummet anordningen med officiella valförberedelser. För visso kunna valmännen
tänkas behöva längre tid än som under förutsättning av en snar tillämpning
kan komma att stå^dem till buds för att bliva så förtrogna med dylika nya anoidningar,
att de på tillbörligt sätt förmå utnyttja dem. Enahanda anmärkning
lärer med fog kunna göras i fråga om förslaget om personröstning med subsidiär
hstrostning, ett institut, som för övrigt synes bäst utnyttjas i samband med officiella
valförberedelser. Av nu nämnt skäl finner jag mig ej böra förorda här
närmast berörda tvenne nyheter till omedelbart införande i vårt valsystem.»
De skäl till att ställa på framtiden de sakkunnigas förslag om officiella valförberedelser
och personröstning med subsidiär liströstning, som förelågo 1921,
gälla i det hela även nu. Visserligen har de sakkunnigas förslag sedan dess
hunnit offentligen debatteras, men nu, liksom 1921, förestå allmänna val till
andra kammaren inom helt kort tid efter det en lagändring kunde kumma att
träda i kraft. Följaktligen anser jag mig icke heller nu böra upptaga frågan om
införande av dessa institut.
Emellertid synes redan inom ramen av det nu gällande fria valsystemet ett av
de sakkunnigas syftemål med de av dem föreslagna officiella valförberedelserna
kunna tillgodoses. I dessa valförberedelser ingår officiellt förbundsförfarande.
Vad man därmed velat vinna torde delvis kunna ernås på en annan väg. nämligen
genom en utveckling av det nuvarande systemet med partibetecknade
valsedlar.
Berörda system infördes i vårt land samtidigt med den proportionella valmetoden.
Med partibetecknade valsedlar har man bland annat velat vinna möjlighet
för valmannen att, utan skada för sitt parti, rösta på just de kandidater,
vilka han finner vara de bästa. Då de olika partierna gått till val var för sig
och valsedlarna inom varje parti icke företett alltför genomgående skiljaktigheter
med avseende å personvalet, 1orde väl också valsedlarnas uppdelning efter
partibeteckning hava i stort sett verkat tillfredsställande.
_ Emellertid började omedelbart det tillvägagångssättet praktiseras, att två i
själva verket skilda partier gingo till val under samma partibeteckning (ingingo
kartell) ; och även inom samma parti rösta stundom två eller flera fraktioner med
helt skilda listor. I dylika fall gjorde sig den gamla sammanräkningsmotodens
brister i särskilt hög grad gällande. Förutsättningarna för rangordningsregelns
tillämplighet minskades och fara för dekapitering inträdde. Berörda risk är väl
hävd genom införandet med den nya sammanräkningsmetoden av absolut rangordning
mellan namnen å en valsedel. Däremot kvarstår och, i vissa fall, ökas
med absolut rangordning en annan olägenhet, nämligen den, att, om två grupper
av väljare rösta under samma partibeteckning och den ena gruppen utmärker
sig för stark splittring i fråga om namnens ordning å valsedlarna, den andra
däremot för stor enighet i detta avseende, den förstnämnda gruppen kan förlora
en plats eller mera på samgåendet. Detta beror givetvis därpå, att den absoluta
rangordningen i viss utsträckning förhindrar sammanräkning av valsedlar, vilka
upptaga samma namn, fastän i olika ordning. Genom valkretsförstoringen ökas
risken, i den mån förutsättningarna för splittring bliva större.
Kung!,. Maj:ts proposition nr 179.
9
Med det av de sakkunniga föreslagna på officiell nominering och numreringav
kandidatlistor byggda officiella förbundsförfarandet motverkas ifrågavarande
olägenhet därigenom, att närbesläktade listor kunna sammanföras till enheter,
med den verkan, att de vid sammanräkningen icke konkurrera med varandra
annat än inom den gemensamma ram, som skyddar dem i konkurrensen med
andra listor.
Den funktion, som förbundsförfarandet härutinnan fyller, kan tydligen tillgodoses
jämväl genom underbeteckningar å valsedlarna.
Men förbundsförfarandet skulle enligt de sakkunniga icke blott råda bot för
den nu omhandlade, med den absoluta rangordningen förbundna risken utan även
utgöra korrektiv mot vissa vanskligheter, som vore förknippade med valkretsförstoringen.
Mot de stora valkretsarna har såsom huvudargument anförts, att
väljarna i sådana ej kunde komma i den personliga beröring vare sig med varandra
eller med kandidaterna, som vore önskvärd, och afl valen därför alltför
mycket komme att läggas i händerna på valledningarna. Genom det föreslagna
förbundsförfarandet skulle behövlig decentralisering av valrörelsen kunna åstadkommas.
Olika trakter av samma län kunde självständigt för sig uppställa
sina kandidater och bedriva sin valrörelse. Likasinnade kunde därefter förbinda
sina listor för hela länsvalkretsen och därmed gemensamt utnyttja sina röstöverskott.
Även detta mål skulle givetvis kunna vinnas genom en anordning med underbetecknade
valsedlar.
Proportionsvalssakkunniga kommo ej närmare in på frågan om underbeteckningar
å valsedlarna, enär de sakkunniga, dels för att radikalt förebygga de påtalade
missbruken av partibeteckningar, dels ock av andra orsaker, föreslogo
partibeteckningarnas avskaffande och ersättande med det officiella nomineringsoch
förbundsförfarandet.
Däremot har frågan sedermera varit uppe i riksdagen.
Vid 1922 års riksdag väcktes i första kammaren motion (nr 19) om underpartibeteckning.
Motionären påpekade, hurusom genom 1921 års ändring av valmetoden
enskilda valmän hade större möjlighet att göra sig gällande inom partiet
än tidigare, samt anförde vidare: Vid 1921 års val till andra kammaren hade
också i ett stort antal valkretsar de olika partierna gått till val med ett flertal
listtyper. En olägenhet med valmetoden vore emellertid, att, om två eller flera
partier ginge till val under gemensam partibeteckning, varje parti måste ena sig
om endast en lista. Om, t. ex., två partier ginge tillsammans under den gemensamma
partibeteckningen »Samlingslistan», och det ena partiet, A, ginge fram
med en lista, på vilken avgåves 2,002 röster, men det andra partiet, B, vid valet
hade två listtyper och var och en av dessa erhölle 2,000 röster, så tillsatte inom
partiet »Samlingslistan» partiet A första platsen med 2,002 röster, fastän partiet
B förfogade över 4,000 röster. Då motionären ansåge, att en grupp av enskilda
valmän borde få tillfälle att göra sig gällande även då två eller flera partier
ginge tillsammans under gemensam partibeteckning, hemställde han, att
riksdagen ville besluta om sådan ändring i den proportionella valmetoden, att
Under
beteckning
ar.
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
underpartibeteckning finge användas vid riksdagsmannaval och landstingsmannaval.
Konstitutionsutskottet anförde i avgivet utlåtande (nr 20) bland annat: Det
syntes utskottet tvivelaktigt, huruvida det i föreliggande motion framförda
önskemålet kunde förverkligas annat än i samband med införande av något
system med officiella förberedelser vid de ifrågavarande valen. Och då problemet
härom vore så omfattande, att det icke kunnat av utskottet så genomarbetas,
att något på en sådan prövning byggt förslag skulle kunnat framföras
i tillräcklig tid för att kunna lända till efterrättelse vid vare sig höstens
landstingsmannaval eller vid andra under året infallande val, hemställde utskottet,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
En ledamot reserverade sig mot utskottets motivering. Två andra ledamöter
anförde i huvudsak följande: Även med de större valkretsar, som nu funnes
för riksdagsmannaval till andra kammaren, gjorde sig ofta gällande ett behov
av samverkan mellan olika partier, icke så mycket måhända av proportionalitetsgrunder
eller i följd av valsystemets teknik, som fastmera av reala skäl — motsättningarnas
skärpande på vissa håll och utjämning å andra, utan att därför den
en gång givna partiorganisationen försvunne. Om därvid gemensam partibe*
teckning komrne till användning, bleve behovet av underpartibeteckning lätt
kännbart. Å andra sidan kunde motionen icke utan vidare förordas, då införandet
av underpartibeteckning utan garantier mot användande av gemensam
partibeteckning blott efter ömsesidigt medgivande icke torde vara lämpligt.
Vid övervägande av sådana garantier syntes proportionsvalssakkunnigas förslag
böra läggas till grund, och förordades en lösning i enlighet med ett lagförslag,
som under anknytning till de sakkunnigas förslag blott upptoge det
oundgängligaste och bortskure det mindre väsentliga. Vid en sådan lösning
bleve emellertid formellt sett den gemensamma partibeteckningen överflödig och
ersattes genom anmälan om samverkan mellan bestämda nummerlistor. På
grund av det anförda hade utskottet enligt reservanternas mening bort hemställa.
, att riksdagen i anledning av motionen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om framläggande för nästa lagtima riksdag av förslag till sådana ändringar
i vallag och landstingsförordning, att samverkan mellan partier, utan att
gemensam partibeteckning användes, möjliggjordes utan att därigenom partiernas
självbestämningsrätt sattes i fara.
Vid frågans behandling i första kammaren redogjorde konstitutionsutskottets
ordförande närmare för hurudan ställningen varit inom utskottet. Han anförde
i sådant hänseende bland annat: Det hade i själva verket varit så, när utskottet
började behandla ifrågavarande motion, att motionärens förslag vunnit ganska
stora sympatier. Utskottet hade därför tillsatt en delegation, som skulle försöka
utarbeta ett tillfredsställande förslag i den av motionen angivna riktningen.
Emellertid hade bestämd enighet icke kunnat uppnås inom den nämnda delegationen,
och under sådana förhållanden hade det, då frågan nära riksdagens slut
åter kommit upp i utskottet, varit omöjligt för dess övriga ledamöter, som icke
tillhört delegationen, att tränga in i frågan tillräckligt för att kunna framlägga
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
11
något förslag. Det vore detta, som komme till uttryck i utskottets betänkande,
när utskottet sade ifrån, att det icke varit utskottet möjligt att genomarbeta frågan.
Utskottet hade därför underlåtit att intaga någon bestämd position till
förevarande problem. Men frågan stode i varje fall öppen för utskottsmajoriteten,
och det hade funnits rätt starka sympatier inom utskottet för att kunna
gå fram på den föreslagna vägen. — Till slut uttryckte talaren den förhoppningen,
att på grundval av redan på Kungl. Maj:ts föranstaltande verkställd
utredning skulle, genom kungl. proposition eller motionsvägen, vid en blivande
riksdag komma fram ett förslag i saken, utan att det skulle behöva förbindas
med andra rätt ingående ändringar i hela valsättet.
En annan talare uttalade sympatier för en lösning av frågan utan sammanhang
med officiella valförberedelser; och från flera håll framhävdes angelägenheten
av att i allt fall något bleve åtgjort i frågan.
Utskottets hemställan bifölls av kamrarna, av andra kammaren utan debatt.
I samband med proposition (nr 120) till 1922 års riksdag angående, bland
annat, införande vid de kommunala valen av det föregående år för de politiska
valen antagna nya sammanräkningsförfarandet väcktes i första kammaren
motion (nr 121) därom, att riksdagen ville för sin del besluta sådana ändringar
i kommunallagarna, att vid val av kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige
och landstingsmän kunde å valsedel upptagas särskilda efterträdarenamn
för vart och ett av de namn, som avsåge själva valet.
Konstitutionsutskottet hemställde (utlåt, nr 19) om bifall till motionen och
anförde därvid bland annat: I likhet med vad i motionen framhållits funne
utskottet gällande bestämmelser i fråga om val av ersättare för ledamöter i de
kommunala representantförsamlingarna så till vida mindre tillfredsställande,
som de i viss mån motverkade användandet vid de kommunala valen av gemensamma
vallistor för väljaregrupper företrädande olika meningsriktningar. Den
omständigheten, att möjlighet ej torde vara för handen att vid användandet av
gemensam vallista tillfredställande garantera de olika väljaregruppernas särskilda
intressen i fråga om ersättarenamnen, torde nämligen, såsom i motionen
betonats, vid åtskilliga tillfällen avhålla valmännen från dylik listas begagnande,
då enighet därom eljest skulle kunna uppnås. Den särskilt vid kommunala
val ofta konstaterade benägenheten hos väljarkårerna att genom förhandlingar
före valen överenskomma om representationernas sammansättning borde emellertid
icke genom de formella anordningarna vid valen hindras att komma till uttryck.
Det hade därför synts utskottet påkallat, att det omförmälda, härutinnan
förefintliga hindret måtte undanröjas.
En reservant ansåg, att utskottet bort hemställa, att riksdagen ville, med avslag
å propositionen ävensom ifrågavarande och en annan motion, hos Kungl.
Maj:t anhålla om framläggande i ett sammanhang av förnyat förslag till ändrad
valmetod vid kommunalvalen med beaktande därvid även av behovet av
ordnad valsamverkan mellan partier.
En annan reservant hemställde om avslag å motionen. Han anförde därvid,
bland annat, att frågan om underpartibeteckningar och officiella valförberedel
-
12
Kung!. Maj:ts proposition nr 179.
ser ännu icke vant föremål för riksdagens prövning samt att dessa frågor stode
i sadant sammanhang med frågan om särskilda efterträdarenamn vid val, att
dessa frågor borde av riksdagen gemensamt prövas.
Under debatterna i kamrarna framhölls, att man med ifrågavarande lagändring
bland annat velat göra något för det betydelsefulla spörsmålet att underlätta
samarbetet mellan partierna, och betonades av olika talare behövligheten
av ytterligare åtgärder i sådant hänseende.
Motionen föranledde ändringar i de särskilda kommunallagarna (Sv. förf.- saml. nr 240 243) samt, beträffande elektorsval, i vallagen (Sv. förf.-saml.
nr 245).
Vid 1923 års riksdag väcktes motion (nr 52) i andra kammaren därom, att
riksdagen matte besluta hos Kungl. Maj :t hemställa om förslag till bestämmelser
om skydd för partibeteckning vid allmänna val. Med motionen avsågs i främsta
rummet skydd, icke mot vad som i allmänhet förstås med missbruk av partibeteckning
utan emot ett annat slags missbruk, nämligen det, att utomstående
upptaga en partibeteckning, som icke användes av det parti, för vilket beteckningen
är vedertagen, enär detta parti vid valet ingått kartell med annat parti
under en för tillfället uppfunnen beteckning.
Konstitutionsutskottet hemställde (utlåt, nr 21) och kamrarna beslöto, att
motionen icke skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Emellertid är det tydligt, att ifrågavarande syfte skulle vinnas, om tillfälle
funnes till underbeteckning å valsedlarna. I sådant fall kunde ju de i kartellen
ingående partierna använda sina hävdvunna partibeteckningar som underbeteckningar.
Berörda möjlighet torde för övrigt även i och för sig böra betraktas som
en fördel.
I en motion (nr 135) i andra kammaren vid innevarande års riksdag har det
av de båda reservanterna mot konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 vid 1922
års riksdag framlagda förslaget ånyo framförts.
Såsom av det föregående torde framgå, föreligger ett obestridligt behov att
ordna det lojala kartellväsendet på sådant sätt, att det fyller sitt ändamål utan
menliga biverkningar. Så länge nuvarande stadganden bestå oförändrade, motverkar
risken att göra platsförlust den samverkan mellan olika politiska partier,
som eljest kunde synas lämplig. Och å andra sidan framträder ofta inom särskilda
fraktioner inom ett parti en önskan att bättre än med nuvarande bestämmelser
kunna, utan att därigenom skada fraktionens gemensamma intressen,
göra gällande speciella önskningar med avseende å personvalet. Genom
införande av rätt till underbeteckningar å valsedlarna skulle man kunna utan
omgång vinna den önskvärda förbättringen uti ifrågavarande avseenden. Svårigheterna
hänga tydligen samman med frågan om missbruk av partibeteckningar.
Kungl. Maj:is proposition nr 179.
13
Redan vid partibeteckningarnas införande beaktade man den olägenheten, att Missbruk a
ett parti kunde genom att utan medgivande av ett annat parti använda dess partibeteckning
obehörigt främja sina syften. Vid tiden för 1912 års proportionsvalssakkunnigas
betänkande (1913) funno visserligen dessa, att den ifrågavarande
möjligheten icke utnyttjats i sådan utsträckning, att från den synpunkten
tillräckliga skäl förelåge för inskränkning av rätten att åsätta valsedlarna
vilken partibeteckning som helst. Klagomålen återkommo emellertid allt starkare,
och vid 1918 års lagtima riksdag hemställdes i en motion (nr 118) i andra
kammaren om revision av valrättsbestämmelserna i, bland annat, det syftet att
förekomma missbruk av partibeteckningar. Motionären anmärkte, att man haft
särskild anledning att uppmärksamma den påtalade bristen i valmetoden vid
1917 års andrakammarval, »då ett sådant ohederligt förfaringssätt (annekterande
av annat partis beteckning) vid flera tillfällen användes på ett sätt, som
kan betecknas som skandalöst». Och han tilläde, att »angeläget synes det i den
politiska moralens namn vara, att ett sådant förfaringssätt om möjligt förhindras
genom lämpliga bestämmelser i vallagen». Riksdagen var i sin skrivelse
den 22 maj 1918 (nr 226) ense med motionären därom, att i det anmärkta hänseendet
ett uppenbart missförhållande förelåge, och framhöll bland de frågor,
som vid en blivande utredning särskilt borde vinna beaktande, frågan om skydd
för partibeteckningar.
Riksdagen förutsatte emellertid, att spörsmålet icke kunde lösas utan införande
i en eller annan form av officiell inregistrering av partibeteckningar eventuellt
även av vallistor; och de i anledning av skrivelsen år 1919 tillsatta proportionsvalssakkunniga
föreslogo, såsom nämnts, partibeteckningarnas avskaffande
och ersättande med officiellt nominerings- och förbundsförfarande.
Då de sakkunnigas förslag uti ifrågavarande del icke samtidigt med förslagen
om större valkretsar och ett nytt sammanräkningsförfarande förelädes riksdagen,
förbisågs icke, att ett av de i 1918 års riksdagsskrivelse framställda önskemålen
enligt propositionen icke blivit tillgodosett. Tvärtom erkändes, att genom
införande av den absoluta rangordningen den risken kunde tänkas uppstå, »att
ett enhetligt röstande parti genom att otillbörligt tillägna sig ett sådant partis
beteckning, vilkas medlemmar i vidsträckt omfattning varierade namnordningen
på sina valsedlar, skulle kunna räkna på förstärkta utsikter att göra en platsvinst
från det för manövern utsatta partiet —- en risk, som införandet av länsvalkretsar
till följd av den därmed förbundna möjligheten till ökad splittring
vore ägnad att ytterligare befrämja».
Emellertid påpekades, att den berörda risken icke borde överdrivas. Även
med det i betänkandet föreslagna sammanräkningssättet kunde namn, som å sedlarna
uppförts i olika ordningsrum, i mycket stor omfattning sammanräknas;
och, om valkretsförstoringen av antydd orsak kunde tänkas stegra eggelsen till
illojala manövrer med partibeteckning, kunde den å andra sidan förväntas hava
en verkan i motsatt riktning. Då det inom valkretsen funnes lika många eller
flera platser än partier och möjlighet sålunda förelåge för varje parti att bliva
representerat, måste nämligen frestelsen till annektering av annat partis beteck
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
ning vara mindre än då i valkretsen skulle tillsättas endast tre ä fyra platser,
om vilka fem å sex partier hade att tävla.
Vid föredragning i statsrådet av det förslag, som ledde till antagande av lagen
den 17 juni 1921, anförde jag vidare:
»Vad angår sannolikheten av illojalt annekterande av partibeteckning, är det
visserligen måhända för optimistiskt att förvänta, att den politiska moralen numera
skulle hava utvecklat sig till sådan nivå, att det skarpa fördömande av
partibeteckningsstöld, åt vilket 1918 års riksdagsskrivelse giver uttryck, undantagslöst
omfattas och att således redan av dylika skäl en reducering av den praktiska
risken till obetydliga mått vore välgrundad. Någon betydelse kan måhända
dock tillmätas den reflexionen, att det, efter all den debatt i frågan, som
förekommit, och med den ogillande uppmärksamhet, för vilken detta slags manöver
från riksdagens sida varit föremål, borde anses vara i än högre grad än tidigare
nedsättande för ett partis prestige att giva sig in på en sådan. Belysande
i detta avseende förefaller onekligen den omständigheten vara, att, enligt
vad de sakkunniga meddelat, vid 1920 års val till andra kammaren veterligen
inga sådana manipulationer förekommit, vilka skulle kunna betecknas såsom
stöld av partibeteckning.
Skulle, såsom vore att hoppas rent undantagsvis, ett parti i någon valkrets
vilja företaga sig att, i syfte att obehörigen tillskansa sig någon platsvinst, utan
tillstånd tillgripa ett annat partis beteckning, torde avsikten icke kunna hemlighållas,
och får det för attacken utsatta partiet söka inom sina led åvägabringa
det mått av sammanhållning vid röstningen, som erfordras för att möta faran.»
I detta sammanhang må nämnas, att, såvitt jag kunnat utröna, varken vid
1921 års val till andra kammaren eller vid de senare årens kommunala val s. k.
stöld av partibeteckning förekommit. Detta torde i sin mån sammanhänga med
att de gängse partibeteckningarnas innebörd numera så ingått i det allmänna
medvetandet, att det mera än förr bjuder emot för de olika partierna att tillägna
sig varandras beteckningar.
Emellertid har det påståtts, att härutinnan genom införande av underbeteckningar
en ändring till det sämre kunde komma att inträda, i det att ett parti,
som tillägnade sig ett annat partis beteckning, kunde anse sig icke härigenom
göra någon orätt, blott det annekterande partiet jämte partibeteckningen utsatte
en särskild underbeteckning. Så länge det rör sig om hävdvunna partibeteckningar,
lärer skillnaden dock icke bliva synnerligen stor. Saken ställer sig måhända
något annorlunda, när det icke gäller olika partier utan särskilda fraktioner
inom ett och samma parti. I det ena som det andra fallet torde emellertid
kunna förväntas, att, då genom förevarande reform en bestämd ordning skulle
tillskapas för ett lojalt samgående, det skulle komma att anses ännu mera otillständigt
än förut av en grupp väljare att utan samtycke av en annan grupp eller
emot dess vilja tränga sig på densamma.
Det torde emellertid icke kunna förnekas, att därest manövern dock företages,
densamma kan, efter införande av möjlighet till underbeteckning å valsedlarna,
bliva i visst hänseende mera effektiv än eljest. Utsikten för ett parti att genom
Kungl. Maj ds proposition nr 179.
15
tillgrepp av ett annat partis beteckning göra platsvinst på det senare partiets bekostnad
ökas givetvis därigenom, att det annekterande partiet genom att rösta
under en särskild underbetebkning kommer att gentemot det andra partiet framstå
såsom en enbet. Det annekterande partiet behöver icke ålägga sig någon begränsning
i fråga om namnvariation å sedlarna, under det att den allra minsta
splittring inom det för manövern utsatta partiet kan bliva ödesdiger för detta.
Visserligen torde i regel möjlighet föreligga för sistnämnda parti att genom att
också antaga en underbeteckning neutralisera den ökade risken, men, då detta
parti förutsattes vara emot all samverkan, kan en sådan åtgärd, vilken lätt
kunde misstydas, vara motbjudande för partiet.
Ifrågavarande olägenhet kan för övrigt komma att göra sig gällande även utan
att direkt missbruk föreligger. Meningen med det föreslagna institutet är, bland
annat, att särskilda grupper inom ett parti, vilka känna sig närmare samhöriga,
skola kunna, utan att dock behöva uppgiva inbördes särintressen, sluta sig samman
gentemot övriga grupper inom partiet; och står det sistnämnda grupper
fritt att handla på samma sätt. Därest den ifrågavarande åtgärden företoges i
sista stunden, exempelvis på valdagens morgon, kunde dock lätt överrumpling
äga rum.
Nu omhandlade risk torde emellertid kunna helt omintetgöras genom en bestämmelse
av innebörd, att, så snart jämsides med underbetecknade valsedlar
förekomma sådana utan underbeteckning, samtliga sedlar av sistnämnda beskaffenhet
betraktas såsom om de hade en gemensam underbeteckning. Väl kan det
sägas, att ett sådant tillvägagångssätt är principiellt mindre riktigt, särskilt, när
fråga är om olika grupper inom ett och samma parti. Det är nämligen ingalunda
säkert, att, då inom ett parti förekomma en eller flera underbetecknade
grupper vid sidan om valsedlar utan sådan beteckning, alla de grupper, av vilka
de icke underbetecknade valsedlarna bestå, äro inbördes mera besläktade än vad
en eller annan sådan grupp kan vara med grupp med underbeteckning. Och
vetskapen om att underbeteckning å en grupps valsedlar medför, att alla övriga
grupper komma att sammanföras till ett block, kan måhända komma att avhålla
den förstnämnda gruppen från att begagna sig av underbeteckning. Ifrågavarande
bestämmelse kan således komma att göra institutet i någon mån mindre
användbart. Berörda invändningar torde dock väga lätt i jämförelse med den
trygghet mot svårare missbruk, som bestämmelsen torde medföra.
Såsom av det föregående lärer framgå, är det två önskemål man vill förverk- Underpayliliga
med underbeteckningar å valsedlarna. Man vill möjliggöra dels för två eller Joch frat:- flera partier att med varandra ingå kartell dels ock för väljare inom sär- tionsieteckskilda
fraktioner att utan risk för den gemensamma saken göra speciella
önskemål gällande vid röstningen. Vart och ett av dessa mål kan vinnas genom
införande av allenast ett slags underbeteckning. Kartellen kan uttryckas genom
partibeteckningen och de särskilda partierna genom underpartibeteckningar, eller
också kan partiet uttryckas genom partibeteckningen och fraktionerna genom
underpartibeteckningar. Men båda önskemålen kunna icke samtidigt förverkligas
utan införande av två slags underbeteckningar. Med två slags underbeteckningar,
16
Kungl. Mai ds proposition nr 179.
Platsfördelningen
mellan
underpartier
och
fraktioner.
av vilka den ena torde böra benämnas underpartibeteckning, den andra fraktionsbeteckning,
finnes däremot möjlighet att uttrycka kartellen med partibeteckningen,
de särskilda partierna med underpartibeteckningar och särskilda fraktioner
inom ett parti med fraktionsbeteckningar. Därmed torde de uti ifrågavarande avseende
framkomna önskemålen hava vunnit tillbörligt beaktande. Proportionsvalssakkunniga
hade visserligen motsvarighet till ytterligare en beteckning.
Det är emellertid att märka, att de sakkunnigas förslag var förenat med officiella
valförberedelser och därför kunde utan risk att vid tillämpningen gå sönder
vara mera detaljerat. För övrigt har de sakkunnigas förslag icke undgått den
anmärkningen, att detsamma vore uti ifrågavarande hänseende alltför invecklat.
Jag föreslår således, att å en valsedel må under partibeteckningen förekomma
en underpartibeteckning och under sådan beteckning en fraktionsbeteckning.
Samtliga beteckningarna skola givetvis, såsom för närvarande partibeteckningen,
förekomma ovanför namnen.
Vid upprepade tillfällen, då fråga varit om införande av underpartibeteckningar,
har det föreslagits, att de platser, som tillkomma partiet, skulle fördelas mellan
underpartierna enligt samma regler, som enligt 20 § i vallagen gälla för fördelning
av platserna mellan partierna. Med en fri metod, som icke kan förbjuda
och följaktligen under alla förhållanden måste räkna med förekomsten av gemensamma
namn emellan de olika underpartierna, torde emellertid detta icke
lämpligen låta sig göra. Särskilt då man med underbeteckningarna vill vinna
icke blott möjlighet för olika politiska partier att med särskilda underbeteckningar
rösta under samma partibeteckning utan även möjlighet för särskilda fraktioner
inom ett parti att utan uppgivande av inbördes särintressen genom särskilda
underbeteckningar bättre göra sig gällande inom det gemensamma partiet, torde
det få anses alltför otillfredsställande att vid platsfördelningen inom partierna
använda det i fråga om de gemensamma namnen synnerligen summariska tillvägagångssätt,
som nu äger rum vid platsfördelningen mellan partierna. Möjlighet
för särskilda fraktioner att på ett effektivt sätt framföra gemensamma
namn torde icke under några förhållanden böra givas till spillo. Och även mellan
olika partier kunna förekomma gemensamma namn. Vid de kommunala
valen har detta, särskilt på senare tid, i viss omfattning ägt rum. Den av
proportionsvalssakkunniga föreslagna förbundsmetoden, vilken mellan de översta
listsammanslutningarna — valförbunden och listförbunden —, i regel motsvarande
karteller och partier, utmönstrar de gemensamma namnen, upptager
vid fördelningen av platserna mellan sådana listsammanslutningar d’Hondts
fördelningsregel; men vid fördelning av platser mellan de lägsta graderna av
listsammanslutningar — listgrupperna -—, i regel motsvarande fraktioner,
inom vilka gemensamma namn få förekomma, kommer enligt de sakkunnigas
förslag i tillämpliga delar till användning samma metod, den Phragménska,
som numera begagnas vid platstillsättningen inom partierna. Och då detta
synes kunna ske utan att förfarandet därigenom bliver i nämnvärd mån invecklat,
vilket det däremot enligt reglerna i 20 § vallagen kan bliva, nämligen om
gemensamma namn förekomma i större utsträckning, har jag beträffande före
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
17
varande förslag stannat vid det för närvarande vid platstillsättningen inom partierna
använda tillvägagångssättet.
Proportionsvalssakkunnigas förslag om officiellt kandidatnominerings- och
förbundsförfarande gällde endast andra kammaren. Förfarandet vore enligt de
sakkunniga icke av behovet påkallat beträffande valen till första kammaren.
Det skulle snarare förefalla som en onödigt stor apparat, när fråga vore om en
så liten och koncentrerad väljarekår. Även det nu ifrågavarande systemet torde
hava sin största betydelse med avseende å valen till andra kammaren. Det lärer
dock kunna bliva till nytta även vid förstakammarvalen, och, då det av de sakkunniga
sist anförda skälet till uteslutande för förstakammarvalens del av de
officiella valförberedelserna icke föreligger i fråga om systemet med underbeteckningar,
föreslår jag införande av möjlighet till dylika även vid valen till
första kammaren.
Rörande förslagets tillämpning vid val av landstingsman, stads- och kommunalfullmäktige
samt elektorer har jag samrått med chefen för socialdepartementet.
Vi anse starka skäl föreligga för systemets införande jämväl vid dessa val.
Då sådana val emellertid skola äga rum först under år 1926, hava vi ansett
frågans närmare prövning kunna med avseende å dessa val anstå till nästa år.
De föreslagna lagändringarna torde lämpligen böra träda i kraft den 1 nästkommande
juli.
I enlighet med det anförda har jag låtit inom justitiedepartementet utarbeta
förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 (nr 796)
om val till riksdagen. bestämmel
Bestämmelsema
om de nya beteckningarna å valsedlarna hava införts i 15 och serna59
§§. I sammanhang härmed hava vissa följdändringar vidtagits dels å det till
15 § hörande valsedelformuläret dels ock i 17 och 79 §§.
De ändringar i sammanräkningsförfarandet, som påkallas av underbeteckningarna,
föranleda omskrivning av 19 §, vilken rör förfarandet vid förstakammarvalen.
I fråga om andra kammaren förekommer i 81 § hänvisning till 19 §.
Sammanräkningsförfarandet börjar enligt förslaget liksom för närvarande
med valsedlarnas ordnande efter partibeteckning. Inom varje parti ordnas valsedlarna
efter underpartibeteckning, där sådan förekommer. Sedlar utan underbeteckning
sammanföras därvid till ett särskilt underparti. Förekommer å valsedel
endast en underbeteckning, blir denna givetvis att betrakta som underpartibeteckning,
även om den upptagits å den å valsedelformuläret för fraktionsbeteckning
avsedda plats. Fraktionsbeteckning kan nämligen icke förekomma
annat än i samband med underpartibeteckning. Inom varje underparti ordnas
valsedlarna efter fraktionsbeteckning, där sådan förekommer; och behandlas
därvid sedlar utan fraktionsbeteckning som en särskild fraktion.
Sedan valsedlarna blivit på detta sätt ordnade, fastställes ordning mellan
namnen, först å de särskilda fraktionernas, sedan å underpartiernas och slutligen
å partiernas valsedlar. Därvid tillämpas i den nuvarande 19 § stadgade grunder,
beträffande underpartierna och partierna dock med den modifikationen,
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. l4l käft. (Nr 179.) 2
Förslagets
omfatt
ning.
Speciell
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
Särskilda
anvisningar.
att namnen å valsedlarna i ea till ett underparti hörande fraktion eller ett till
ett parti hörande underparti anses förekomma i den för fraktionen eller underpartiet
förut bestämda ordning. Förekommer ej underbeteckning inom ett parti,
blir förfarandet givetvis detsamma som enligt nuvarande bestämmelser.
Slutligen erfordras vissa följdändringar i 21 och 87 §§, vilka angå ersättare
val.
De valsedlar, vilka gällde för den avgångnes namn, vid den sammanräkning,
då namnet tilldelades plats i ordningen inom partiet, upptaga med den nuvarande
avfattningen av 19 § samtliga detta namn. Enligt förslaget kunna
däremot sedlar komma att gälla för ett namn utan att namnet förekommer
å sedlarna. Jämlikt 19 § 3 och 4 mom. i förslaget skola nämligen vid platstillsättningen
inom underparti eller parti namnen å sedlarna i varje till underpartiet
hörande fraktion eller varje till partiet hörande underparti anses förekomma
i den för fraktionen eller underpartiet förut bestämda ordning. Sedlarna
torde emellertid enligt förslaget såsom för närvarande böra komma i betraktande
vid ersättarevalet allenast då de upptaga den avgångnes namn å
sådan plats, att de på grund därav medverkat till att namnet erhöll plats i ordningen
inom partiet.
För närvarande regleras sammanräkningsförfarandet ytterligare genom de i
24 och 83 §§ omförmälda blanketter och anvisningar, vilka återfinnas i kungörelsen
den 18 juli 1921 (nr 422) rörande formulär till protokoll vid riksdagsmannaval
m. m. Därest ifrågavarande förslag varder upphöjt till lag,
komma givetvis av den nya lagen påkallade ändringar i berörda kungörelse att
i god tid före valen utfärdas. Dessutom är det min avsikt att för sådant fall
föranstalta om särskilda anvisningar till valförrättare och röstsammanräknare.
Departementschefen uppläser förut omförmälda förslag till lag om ändring i
vissa delar av lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen samt
hemställer, att detta förslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Oskar Adelsohn.
Stockholm 1924. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
2J0H67
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- KU 1924:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen jämte tre m s. 1 i texten
- KU 1924:36 Memorial angående arvode åt revisionssekreteraren H. Kylandet'', vilken inom utskottet biträtt vid behandlingen av viss fråga. s. 1 i texten