Sök i Ratio Lex

Med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1924—1925 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner

1924-03-14 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:182, Med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1924—1925 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 182.

1

Nr 182.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till grunder

för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1924—1925 åt

dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat

samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster,

dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner; given

Stockholms slott den 14 mars 1924.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam. Clason.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 14 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Clason anför härefter:

Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla frågan om beredande av DyrtidsUll
dyrtidstillägg

under ecklesiastikåret 1924—1925 åt de präster, som fått sina kyrka

. „ , , . härdar och

löneförmåner reglerade genom 1910 års prästerliga avlönmgslagar. komministrar

Det torde därvid vara lämpligt att till en början erinra om gällande be- * nyreglerade

....... pastorat m. fl.

stämmelser i ämnet. prästmåti»

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sarnl. 143 höft. (Nr 182.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

De grundläggande stadgandena rörande prästernas dyrtidstillägg finnas

intagna i den efter riksdagens och kyrkomötets hörande utfärdade lagen den

30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade

pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av

prästerliga emeritilöner.

Angående sättet för gäldandet av krigstidsunderstödet föreskrives i lagen,

att dylikt understöd åt kyrkoherdar, komministrar och ständiga adjunkter

skall för varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap, bestridas, i den mån

sådant erfordras, medelst församlingsavgifter och övriga till prästerskapet

anslagna avlöningstillgångar, på sätt och i den ordning 11 § första mom.

samt 19 och 20 §§ lagen om reglering av prästerskapets avlöning stadga.

Har för bestridande av, jämte avlöning, krigstidsunderstöd åt nu nämnda

präster såsom församlingsavgifter inom ett pastorat utdebiterats sammanlagt

större belopp än som motsvarar 6 öre för varje helt eller påbörjat tiotal

kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, skall ersättning av kyrkofondens

medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet. Krigstidsunderstöd

åt adjunkt i egentlig bemärkelse samt åt innehavare av prästerlig emeritilön

skall i sin helhet gäldas ur kyrkofonden.

I lagen meddelas vidare, bland annat, den bestämmelsen, att kyrkofonden

ej får för något år i vidsträcktare mån tagas i anspråk för gäldande av

krigstidsunderstöd än som motsvarar fondens återstående överskott för närmast

föregående kalenderår, sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter

blivit bestridda.

Genom lag den 22 april 1921 (nr 192) har ett tillägg till denna bestämmelse

gjorts av innehåll, att, därest med iakttagande av angivna begränsning

skäligt krigstidsunderstöd icke kan beredas prästerskapet, då må, där

särskilda skäl föreligga, för ändamålet användas jämväl ytterligare belopp,

icke överstigande den kapitalökning, fonden intill närmast föregående kalenderår

vunnit efter den hl december 1918.

Vad kontraktsprostarna beträffar, bereddes möjlighet till dyrtidstillägg först

genom lagen den 19 november 1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg åt

kontraktsprostar.

De närmare bestämmelserna om prästernas dyrtidstillägg under ecklesiastikåret

1923—1924 återfinnas dels i kungörelsen den 22 juni 1923 (nr 317)

angående dyrtidstillägg för sagda ecklesiastikår åt kyrkoherdar och komministrar

i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie

präster, dels ock i kungörelsen samma dag (nr 308) angående dyrtidstillägg

för nämnda tid åt innehavare av prästerliga emeritilöner.

Att lämna någon närmare redogörelse för innehållet i nämnda kungörelser

torde icke vara påkallat. Jag anser mig dock böra erinra om några av

de allmänna grunderna för tilläggets utgående.

Till de i tjänst varande prästmännen utgår dyrtidstillägget under form av

procentuellt tillägg, utgörande 33 procent av de med befattningen i fråga

förenade kontanta avlöningsförmånerna, varjämte till befattningshavare, vilken

vid ingången av ecklesiastikåret 1923—1924 på grund av försörjningsplikt

underhöll barn under 16 års ålder, utgår ett fast tillägg av 60 kronor

för år räknat för varje dylikt barn, s. k. barntillägg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Till innehavarna av prästerliga emeritilöner utgår dyrtidstillägget med dels

ett belopp, bestämt i förhållande till ett för varje kvartal gällande grundtal,

procentuellt tillägg, dels barntillägg, dels ock ett för varje kvartal lika belopp,

fast tillägg. Det procentuella tillägget utmätes efter enahanda grunder som

dyrtidstillägget till statens icke nyreglerade pensionärer med tillämpning av

så kallad glidande skala. Olikheterna äro endast formella och hänföra sig

huvudsakligen till det förhållandet, att emeritilönerna utbetalas för ecklesiastikkvartal.

Barntillägget utgår till innehavare av emeritilön, vilken vid

ecklesiastikårets ingång på grund av försörjningsplikt underhöll barn under

16 år, med 15 kronor för kvartal och varje sålunda underhållet barn, dock

med iakttagande av viss begränsning. Det fasta tillägget avser att giva

innehavarna av de lägsta emeritilönerna en förhöjning i dyrtidstillägget,

som motsvarar det till vissa av statens pensionärer utgående pensionstillägget

jämte därå belöpande dyrtidstillägg. Med hänsyn till bestämmelserna i emeritilönelagen

har det nämligen icke varit möjligt att utan kyrkomötets hörande

förhöja emeritilönerna med belopp, motsvarande pensionstillägget.

De sålunda fastställda grunderna för bestämmandet av dyrtidstillägg under

ecklesiastikåret 1923—1924 åt de i tjänst varande prästmännen avvika i

någon mån från dem som varit gällande i fråga om statens befattningshavare

under motsvarande tidsperiod.

Med hänsyn till de säregna grunder, varefter det ordinarie prästerskapets

löner utmätas, samt de regler, som gälla för bestridandet av kostnaden för

det till samma prästmän utgående dyrtidstillägget, ansåg man, då systemet

med s. k. glidande skala började användas för statstjänstemannens del, icke

lämpligt att övergå till samma system beträffande de i tjänst varande prästmännen.

Dessas dyrtidstillägg har därför även under ecklesiastikåren 1919—

1924 utgått efter ett system med fixa belopp. För att bereda möjlighet att under

löpande ecklesiastikårs lopp vidtaga eventuellt nödig jämkning i det prästerna

tilldelade dyrtidstillägget har emellertid Kungl. Maj:t erhållit bemyndigande

att, därest det grundtal, i förhållande vartill statstjänstemannens dyrtidstillägg

beräknades, under året bleve föremål för sänkning, förordna, att det

till prästerna utgående tillägget skulle undergå skälig minskning. Med anledning

härav har för nämnda ecklesiastikår stadgandet om tilläggets storlek

formulerats på sådant sätt, att bestämmelsen förklarats skola gälla allenast

tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade. Under

ecklesiastikåret 1923—1924 har någon sänkning av prästernas dyrtidstillägg

icke behövt vidtagas.

Med hänsyn till de naturaförmåner och tjänstbarheter, som tillförsäkrats

en stor del av prästerskapet i samband med de förutvarande bostadsboställenas

utarrendering, och vilka givetvis i ett flertal fall medfört en ej oväsentlig

lättnad i dyrtidens tryck, har det beträffande ecklesiastikåret 1918—

1919 och senare ecklesiastikår ansetts skäligt, att do i tjänst varande prästernas

dyrtidstillägg bleve föremål för någon nedsättning i jämförelse med

statstjänstemannens. För innevarande ecklesiastikår har det till prästerna

utgående tillägget utmätts så, att det skulle komma att ligga omkring 4

Jämförelse

mellan pras

temas och

statstjänstemannens

dyr

tidstillägg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj;ts proposition Nr 182.

procent under statstjänstemannens. Ifrågavarande minskning har ansetts

lämpligen böra drabba enbart det procentuella tillagget

Övriga avvikelser från de för statstjänstemannen gällande bestämmelserna,

vilka avvikelser i regel varit föranledda av hänsyn till det egenartade prästerliga

avlöningssystemet, torde icke vara av beskaffenhet att behöva särskilt

beröras.

1lägget för Efter dotma återblick på de bestämmelser, som reglera grunderna för

ecklesiastik- prästernas dyrtidstillägg under nu löpande ecklesiastikår, ber jag få övergå

1924-1925. tdl frågan om beredande av dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1924—1925.

T>VlägågS1'' 1 likhet med vad tidiSaie varit fallet synes beträffande det till prästerna

storlek. under ecklesiastikåret 1924—1925 utgående dyrtidstillägget såsom allmän

regel böra gälla, att de grunder, som kunna komma att fastställas för utmätande

av statstjänstemännens och statspensionärernas dyrtidstillägg för motsvarande

tidrymd, böra i tillämpliga delar vara normerande jämväl för prästernas

tillägg.

a) varaSde8* Beträffande nu gällande grunder för dyrtidstillägg åt statstjänstemannen

prästmännen, äro bestämmelser meddelade i kungörelse den 15 juni 1923 (nr 265), vilken

kungörelse trädde i kraft den 1 juli 1923 och gäller tills vidare utan någon

tidsbegränsning.

I proposition den 2 januari 1924 (nr 5) har nu Kungl. Maj:t framlagt

förslag till kungörelse angående vissa ändringar i nyssnämnda kungörelse,

att gälla från och med den 1 juli 1924.

De föreslagna ändringarna i vad de äro av betydelse för prästernas dyrtidstillägg

framgår av det följande.

Enligt nu gällande grunder fastställas de procenttal, efter vilka dyrtidstilläggen

utgå, med ledning av det vid varje kvartalsskifte uträknade talet

för levnadskostnadsökningen. Sedan numera levnadskostnaderna i avsevärd

mån stabiliserats, i följd varav växlingarna i indextalen för levnadskostnaderna

endast medfört obetydliga variationer i dyrtidstilläggen, föreslås i

nämnda proposition att låta dyrtidstilläggen utgå efter fasta, för hela budgetåret

gällande procenttal, fastställda med ledning av den för budgetåret

väntade genomsnittliga indexställningen. Procenttalet föreslås för befattningshavare

vid oreglerade verk till 33. Då enligt nu gällande grunder

dyrtidstilläggen åt i tjänst varande befattningshavare skulle vid en antagen

indexställning av 175 utgå efter 37 procent, innebär Kungl. Maj:ts förslag

eu nedsättning av procenttalet med 4 enheter. Denna nedsättning är avsedd

att drabba endast de procentuella tilläggen.

I avseende på de i kungörelsen den 15 juni 1923 intagna bestämmelserna

dels om barntillägg, dels att till befattningshavare, som icke uppnått 25 års

ålder och icke har försörjningsplikt, dyrtidstillägget skall minskas med Vio,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182. 5

dels ock att dyrtidstillägg icke utgår å den del av avlöningen, som överstiger

650 kronor i månaden, har i propositionen icke föreslagits någon ändring.

Med tillämpning av de normer, som i propositionen föreslagits att från

och med den 1 juli 1924 gälla för statstjänstemannens dyrtidstillägg, skulle

dyrtidstillägget till de i tjänst varande prästmännen såsom regel utgöra 33

procent av årliga avlöningsbeloppet. Någon sänkning av procenttalet på

grund av sjunkande indextal skulle, i motsats till vad hittills varit fallet,

icke kunna äga rum. För präster med barn under 16 år skulle barntillägg

utgå enligt samma grunder som de nu gällande. För annan befattningshavare,

som ej uppnått 25 års ålder, skulle tilläggsbeloppet minskas med Vio.

A den del av årsavlöningen, som överstiger 7,800 kronor, skulle dyrtidstillägg

ej utgå.

I likhet med vad tidigare ägt rum, torde emellertid, då fråga är om de

prästerliga befattningshavarna, vissa jämkningar böra vidtagas i de normel,

som skola tillämpas beträffande statstjänstemannens dyrtidstillägg.

Såsom förut framhållits, har man med hänsyn till de naturaförmåner av

olika slag, som ett flertal präster fått sig tillförsäkrade, hittills utgått ifrån

att prästernas dyrtidstillägg borde ligga något under statstjänstemannens.

Ifrågavarande skillnad, som först fastställdes till 3 procent, utgjorde under

ecklesiastikåren 1919—1923 7 procent. För innevarande ecklesiastikår är

skillnaden nedsatt till 4 procent.

Enligt vad som framgår av det vid Kungl. Maj:ts proposition den 16

mars 1923, nr 215, med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret

1923—1924 åt präster fogade utdraget av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för samma dag, anförde kyrkofonds korn mitten i sitt i

ämnet den 9 mars 1923 avgivna utlåtande såsom motiv för nedsättning av

skillnadsbeloppet från 7 till 4 procent följande:

De förhållanden, som rådde, då denna skillnad fixerades till 7 procent,

hade numera undergått så stora förändringar, att en minskning av sagda

procenttal enligt kommitténs mening vore av behovet påkallad. Levnadskostnadsökningen,

som i början av år 1919 uppgick till 167 procent och

vid ingången av år 1920 utgjorde 159 procent, både vid början av år 1923

nedgått till 83 procent. Den ekonomiska förmån, som naturaprestationerna

utgjort — särskilt i de fall, där de skolat betalas efter bestämda pris, fixerade

före eller i början av dyrtiden — hade på grund av denna allmänna prissänkning

i hög grad minskats. Härtill komme, att ett icke obetydligt antal

ordinarie präster — inemot 20 procent av hela antalet — icke åtnjöte några

som helst tjänstbarheter, samt att i de fall, då tjänstbarheter utginge, dessa,

enligt vad undersökningar, som utförts av de s. k. ecklesiastika arrendesakkunniga,

gåve vid handen, såsom regel icke torde kunna anses tillskynda

vederbörande befattningshavare någon verkligt betydande ekonomisk förmån.

I övrigt finge kommittén rörande spörsmålet om naturaprestationerna och

deras ekonomiska betydelse hänvisa till det betänkande och förslag angående

det ecklesiastika arrendeväsendet, som den 28 februari 1923 avgivits

av nyssberörda sakkunniga (sid. 27 o. följ.).

opaginerad Kontrollera mot PDF

c

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Såsom förut framhållits, medföra de ändrade grunder för dyrtidstilläggets

utmätande, vilka för statstjänstemannen föreslagits, en nedsättning av tilllägget,

som vid ett indextal av 175 uppgår till 4 procent (från 37 procent

till 33 procent). Vid eu så stark reducering av tilläggets storlek synes skäligt,

att avståndet mellan statstjänstemannens och prästernas dyrtid stillägg

ytterligare något minskas, förslagsvis till 3 procent, d. v. s. samma skillnad,

som fastställdes att gälla för ecklesiastikåret 1918—1919, då prästernas procentuella

dyrtidstillägg utgjorde 30 procent, under det att statstjänstemannens

procentuella tillägg för år 1918 uppgick till 337s procent.

Därest skillnaden bestämmes till 3 procent, skulle prästernas dyrtidstillägg

under ecklesiastikåret 1924—1925 komma att utgå med 30 procent av avlöningsbeloppet.

Vad angår den för statstjänstemannens dyrtidstillägg gällande föreskriften

<^t för befattningshavare, som ej uppnått 25 års ålder och ej har försörjningsplikt,

dyrtidstillägget skall minskas med 1/io synes det, då det endast

torde finnas ett mycket obetydligt antal prästmän, som icke uppnått 25 års

ålder, icke vara påkallat att vid dyrtidstilläggets bestämmande tillämpa särskilda

regler i fråga om dessa unga präster. Dyrtidstillägget till de icke

familjeförsörjande prästerna torde därför, i likhet med vad som gäller för

innevarande ecklesiastikår, i samtliga fall böra utgå med fulla beloppet.

I fråga om de grupper av befattningshavare, som skola erhålla dyrtidstillägg,

och de löneförmåner, å vilka tillägget bör beräknas, torde någon

ändring av de för närvarande gällande bestämmelserna icke erfordras utom

i följande avseende.

Med föranledande av bestämmelse i 6 § 8 mom. kyrkofondslagen äro för

vissa kontrakt inom Luleå stift anställda s. k. kontraktsadjunkter. Enligt

gällande bestämmelser för dyrtidstillägg utgår dylikt tillägg för dessa adjunkter

å av Konungen bestämt arvode och tillfällig löneförbättring. Genom

beslut den 30 november 1923 har emellertid Kungl. Maj:t medgivit, att

kontraktsadjunkterna, som förut icke tillerkänts ålderstillägg, må, jämte fastställt

arvode, åtnjuta ålderstillägg enligt vissa angivna grunder. Med hänsyn

härtill torde vid meddelande av bestämmelser rörande grunder för dyrtidstilläggets

utgående böra iakttagas, att för kontraktsadjunkterna dyrtidstillägg

skall utgå jämväl å ålderstillägg.

Tillika vill jag erinra därom, att förslag för närvarande föreligger att,

med stöd av nyssberörda stadgande i kyrkofondslagen, för Visby stift anställa

stiftsadjunkter. Skulle detta förslag komma att förverkligas, bör

dyrtidstillägg till dessa adjunkter utgå efter liknande giunder som för kontraktsadjunkterna.

Slutligen anser jag mig böra meddela, att jag har för avsikt att senare

denna dag hemställa om avlåtande av proposition till riksdagen angående

ändrad lydelse av 6 § 8 mom. kyrkofondslagen i syfte att anslag för

tjänstgöring, som omförmäles i nämnda författningsrum, måtte kunna be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ts proposition Nr 182. 7

viljas jämväl ordinarie prästman. Därest en dylik proposition vinner riksdagens

bifall, bör naturligen detta beaktas vid utfärdandet av bestämmelser

rörande grunderna för dyrtidstilläggets utgående.

Vad härefter angår frågan om dyrtidstillägg åt innehavare av prästerliga

emeritilöner vill jag erinra därom, att jämlikt 3 § lagen om krigstidsunderstöd

den 30 augusti 1918 de grunder, som gälla för krigstidstillägg eller annat

dylikt understöd åt statens pensionärer, skola äga motsvarande tillämpning

i fråga om krigstidstillägg åt prästerliga emeriti.

För att i möjligaste mån jämställa de sistnämnda med pensionerade f. d.

befattningshavare i statens tjänst i motsvarande pensionsläge har man, enligt

vad förut nämnts, tilldelat innehavarna av emeritilöner under en viss

storlek, förutom dyrtidstillägg och barntillägg, jämväl ett s. k. fast tillägg,

så avpassat att det motsvarar statspensionärernas pensionstillägg med därå

belöpande dyrtidstillägg.

Enligt det förslag i fråga om dyrtidstillägg åt statens pensionärer, som

av Kungl. Maj:t i proposition den 7 februari 1924, nr 43, framlagts för

riksdagen, skulle, i likhet med vad som föreslagits för statens i tjänst varande

befattningshavare, jämväl för pensionärerna införas den anordningen, att

dyrtidstilläggen bindas vid fasta, för hela budgetåret gällande procenttal.

Dessa procenttal hava för innehavare av oreglerade pensioner föreslagits till

samma siffra som för statstjänstemän vid oreglerade verk eller 33. Någon

annan ändring av nu gällande bestämmelser i ämnet föreslås däremot icke.

Med tillämpning av sagda, för tiden från och med den 1 juli 1924 föreslagna

grunder för dyrtidstillägg åt statens pensionärer synes i fråga om

dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1924—1925 åt innehavare av prästerliga

emeritilöner icke behöva vidtagas annan ändring i för deras dyrtidstillägg

nu gällande grunder än att det procentuella tillägget sättes till 33 procent.

Jag övergår härefter till att behandla dels frågan om kostnaden för dyrtidstillägget

under ecklesiastikåret 1924—1925, därest detta tillägg kommer

att utgå enligt de av mig förordade grunderna, dels ock spörsmålet om kyrkofondens

förmåga att bära den på fonden belöpande andelen av sagda kostnad.

Såsom redan framhållits kommer på grund av stadgandet i 4 § lagen

den 30 augusti 1918 en del av dyrtidstillägget till det ordinarie prästerskapet

och de ständiga adjunkterna i nyreglerade pastorat att påvila pastoraten i

form av ökade församlingsavgifter inom den stadgade ramen av 6 öre per

10-krona av hela inkomstbeloppet. Återstoden av tillägget till nämnda befattningshavare

får kyrkofonden vidkännas dels i form av minskad inkomst

av arrendemedel, lägenhetsavgälder oelx räntor, vilka eljest skulle från pastoraten

hava inlevererats till fonden enligt 3 § 5 mom. kyrkofondslagen

dels genom ökad utbetalning av skogsförsäljningsmedel, som tillkomma pastoraten

enligt 19 § 4 mom. prästlöneregleringslagen, dels och genom förhöjda

bj Emeriti.

Kostnadsbe
räkningar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

bidrag till pastoraten enligt 21 § sistnämnda lag. Vad åter angår dyrtidstillägget

till adjunkter i egentlig bemärkelse, kontraktsadjunkter, stiftsadjunkter,

kontraktsprostar och emeriti drabbar kostnaden härför allenast kyrkofonden.

Beträffande kostnaden för dyrtidstilläggen och dess fördelning mellan

pastoraten och kyrkofonden har hittills utredning verkställts av kyrkofonds*

kommittén. Då nämnda kommitté numera upphört, har beräkning i förevarande

avseende verkställts inom ecklesiastikdepartementet. Med ledning

av en rörande ifrågavarande kostnad för ecklesiastikåret 1923—1924 och

densammas fördelning av kommittén utförd undersökning och kalkyl, vars

resultat finnes intaget i förberörda statsrådsprotokoll för den 16 mars 1923,

hava nu kostnaderna för ifrågavarande dyrtidstillägg under ecklesiastikåret

1924—1925 approximativt beräknats på sätt framgår av följande tablå.

Ordinarie präster och ständiga adjunkter

Adjunkter i egentlig bemärkelse

Kontraktsadjunkter m. fl.

Kontraktsprostar

Summa dyr- tidstillägg

Av totalbeloppet be- strides av

pastoraten

kyrkofonden

kr.

kr.

kr.

3,900,000

100,000

15.000

25.000

140,000

1,560,000

2,340,000

100,000

15.000

25.000

140.000

Emeriti .

4,180,000

1,560,000

2,620,000

Såsom synes av tablån beräknas utgifterna för prästernas dyrtidstillägg

under ecklesiastikåret 1924—1925 enligt föreslagna grunder uppgå till ett

sammanlagt belopp av omkring 4,180,000 kronor, varav cirka 1,560,000

kronor skulle bestridas av de särskilda pastoraten under det att omkring

2,620,000 kronor skulle komma att belasta kyrkofonden.

Jag kommer härefter till frågan om kyrkofondens förmåga att bära den

på fonden belöpande andelen av utgifterna för dyrtidstillägget.

Enligt å statskontorets fondbyrå verkställda sammandrag av kyrkofondens

kassa och lånekonton utgjorde fondens behållning vid 1922 års början ungefär

23,960,000 kronor och vid årets slut cirka 26,120,000 kronor, vadan

fondens behållning således under året ökats med i runt tal 2,160,000 kronor.

Enär fondens räkenskaper från och med den 1 juli 1923 omlagts från kalenderår

till budgetår, kan fondens ställning den 31 december 1923 icke

direkt avläsas i något sagda dag verkställt bokslut. Enligt å fondbyrån

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

9

verkställd approximativ beräkning har emellertid fondens behållning under

år 1923 ökats till cirka 28,900,000 kronor, vadan fondens inkomster under

året överstigit dess utgifter — dyrtidstillägget inberäknat — för samma tid

med i runt tal 2,780,000 kronor.

T 5 § första stycket lagen den 30 augusti 1918 om krigstidsunderstöd

stadgas, att kyrkofonden icke må för något år i vidsträcktare mån tagas i

anspråk för gäldande av krigstidsunderstöd än som motsvarar fondens återstående

överskott för närmast föregående kalenderår, sedan samtliga fonden

eljest åliggande utgifter blivit bestridda. Till bestridande av kostnaden för

dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1924—1925 lärer således enligt detta förförfattningsrum

få disponeras ett belopp, motsvarande skillnaden mellan

fondens inkomster under år 1923 och dess så att säga ordinarie utgifter

(d. v. s. de utgifter, som icke hänföra sig till dyrtidstillägget) under samma

år.

Då såsom framgår av det förut sagda fonden under år 1923 ökats med

cirka 2,780,000 kronor, men fondens utgifter för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret

1924—1925 beräknats komma att uppgå till allenast omkring

2,620,000 kronor, äro de formella förutsättningarna för beviljande av dyrtidstillägg

fyllda, oberoende av huru stor del av fondens utgifter under år

1923, som kan beräknas hänföra sig till dyrtidstilläggen

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

godkänna de av mig i det föregående förordade allmänna

grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret

1924—1925 till de prästmän, som finnas omförmälda

i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd

åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa

extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner

ävensom i lagen den 19 november 1920 (nr 844) angående

dyrtidstillägg åt kontraktsprostar.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenteu

bifalla samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Hemming Gadd.

De formella

förutsättningarna

för beviljande

av

dyrtidstillägg

för ecklesiastikdret

1924—1925.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. 143 käft. (Nr 182.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm 1924, Ivar Hteggströms Boktryckeri A. B.

3400823

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:238 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1924—1925 åt dels kyrkoherd s. 5 i texten
  2. SU 1924:103 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecldesiastikåret 1924 —1925 åt dels kyrkoherdar och kommini s. 10 i texten