Angående pensionering av vissa i lantförsvarets tjänst anställda eller förut anställda personer
1924-03-19 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1924:184, Angående pensionering av vissa i lantförsvarets tjänst anställda eller förut anställda personer
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 184,
1
Nr 184.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionering
av vissa i lantförsvarets tjänst anställda
eller förut anställda personer; given Stockholms slott
den 19 mars 1924.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Carl Malmroth.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 19 mars 1924.
Närvarande:
Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks
von Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth,
Hasselrot, Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Departementschefen, statsrådet Malmroth anhåller att få underställa Kungl,
Maj:ts prövning inkomna framställningar angående beredande av pension åt
vissa i lantförsvarets tjänst anställda eller förut anställda personer samt
anför därvid följande:
bo.
Uti eu den 19 december 1923 dagtecknad skrift har maskinstickerskan
Emma Maria Elisabet Segerdahl i Visby hos Kungl. Maj:t gjort ansökning
om erhållande av pension.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Segerdahl är född den 23 juli
1858; att hon under tiden 1 april 1905—28 november 1922 i sitt hem mot
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. 145 haft. (Nr 184.) 587 24 1
Ant7. pension
åt maskinstickerskan
E. M. E.
Segerdahl.
2
''JCungl. Maj ds proposition nr 184.
ersättning efter särskild taxa och med tillhjälp av egna biträden utfört allt
arbete med vidstickning av strumpor för Gotlands infanteriregementes räkning
och under berörda tid uteslutande varit sysselsatt med nämnda arbete, ävensom
att hon fortfarande, ehuru i mindre utsträckning, anlitas av regementet
för dylikt arbete; att hon för omförmälda arbete under åren 1919—1922 från
regementet uppburit ersättning med ett belopp av i medeltal omkring 3,200
kronor för år; att hon enligt läkarintyg på grund av halvsidig förlamning
med kvarstående svaghet i vänstra sidan anses vara fullständigt oförmögen
till arbete; samt att hon utfört det henne anförtrodda arbetet vid regementet
till full belåtenhet.
I utlåtande den 8 februari 1924 har arméförvaltningens intendentsdepartement
anfört, att Segerdahl under den tid, hon arbetat för ovannämnda regementes
räkning, visserligen icke innehaft direkt statsanställning, utan arbetat
i egenskap av entreprenör. I åtskilliga fall hade emellertid även dylikt arbete
räknats pensionssökande till godo vid bedömande av frågan, huruvida
pension borde tillerkännas vederbörande. Då Segerdahl syntes under en
tid av närmare 18 år hava ägnat sin huvudsakliga verksamhet åt armén,
och då hon enligt läkarintyg ansåges vara fullständigt oförmögen till arbete,
funne departementet det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att något understöd från statens sida bereddes henne för hennes „
återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd syntes det
departementet, som om Segerdahl med hänsyn till arten av och tiden för
hennes verksamhet i statens tjänst icke borde tillerkännas högre årlig pension
än 300 kronor. Då Segerdahl fortfarande — om ock i mindre omfattning
— ombesörjde arbete för regementets räkning och hon sålunda ännu
åtnjöte inkomster därifrån, men hon på grund av sin svaga hälsa allenast
en kortare tid torde kunna anlitas för nämnda arbetes utförande, funne
departementet sig böra föreslå, att pensionen i fråga måtte utgå från och
med den 1 juli 1924, under förutsättning dock att efter sistberörda tidpunkt
något arbete för regementets räkning ej lämnades henne. På grund av vad
departementet sålunda anfört hemställde departementet, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva, att Segerdahl finge från och med den 1
juli 1924, därest hon då upphört att utföra arbete för Gotlands infanteriregementes
räkning, under sin återstående livstid, så länge hon förbleve
ogift, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300 kronor.
Statskontoret har den 27 februari 1924 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att riksdagen i flera fall medgivit, att årliga understöd finge utgå
till personer anställda hos entreprenörer, vilka utfört arbete för statens räkning.
Ävenledes hade det förekommit, att årligt understöd beviljats person,
som direkt utfört entreprenadarbete för statens räkning. Statskontoret ville
sålunda erinra om 1918 års riksdags beslut i anledning av väckt motion om
årligt understöd åt tvätterskan Karolina Karlsson, född Magnusson, (riksdagens
skrivelse nr 10 A, punkt 67). I över motionen avgivna utlåtanden
hade såväl marinförvaltningen som statskontoret uttalat betänkligheter mot
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
beredande av pension för uteslutande på entreprenad utfört arbete för statens
räkning (bankoutskottets utlåtande nr 55, punkt 13). Då emellertid
den omständigheten, att en person icke innehaft anställning i statens tjänst,
ej i nyss angivna fall ansetts utgöra hinder för beviljande av årligt understöd,
syntes sådant understöd även kunna ifrågakomma för Segerdahl, vilken
i en följd under tiden 1 april 1905—28 november 1922 utfört stickningsarbete
för Gotlands infanteriregementes räkning och därunder varit uteslutande
sysselsatt med ifrågavarande arbete. Mot det av arméförvaltningens
intendentsdepartement föreslagna understödsbeloppet, 300 kronor, hade statskontoret
intet att erinra och ej heller mot den av intendentsdepartementet
ifrågasatta tidpunkten för understödets utgående. Yad däremot beträffade
förslaget, att pensionens åtnjutande skulle göras beroende av att Segerdahl
kvarbleve i nuvarande civilstånd, ville statskontoret erinra därom, att sådant
villkor för pensions åtnjutande plägat uppställas endast i fråga om änkepension,
d. v. s. pension, som vederbörande erhölle i egenskap av änka efter
statsanställd befattningshavare. I nu förevarande fall däremot torde ett
sådant villkor för pensionens åtnjutande icke kunna anses vara på sin plats.
I likhet med myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka, att pension av
statsmedel beredes Segerdahl. Mot det föreslagna pensionsbeloppet, 300
kronor för år, har jag intet att erinra. Pensionen torde böra utgå från och
med månaden näst efter den, då Segerdahl upphör att arbeta för regementets
räkning. På sätt statskontoret framhållit, förefinnes icke någon anledning
att göra pensionens åtnjutande beroende av Segerdahls civilstånd, utan
torde densamma böra tillkomma henne under hennes återstående livstid.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att maskinstickerskan Emma Maria Elisabet Segerdahl må
från och med månaden näst efter den, varunder hon upphör
att arbeta för Gotlands infanteriregementes räkning, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 300 kronor.
2:o.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 januari 1924 har sekundchefen för
Svea livgarde gjort framställning om beredande av pension åt kokerskan
vid regementet Anna Augusta Malmqvist, född Yallöf, vilken på grund av
nedsatt arbetsförmåga komme att avgå från sin anställning vid regementet
innevarande år.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Malmqvist, som är född den 22
december 1867, är änka efter musikfanjunkaren vid Göta livgarde C. G.
Malmqvist; att hon den 15 juni 1909 anställts såsom kokerska vid »Svea
livgarde, vilken befattning hon fortfarande innehar; att hennes avlöningsförmåner,
frånsett dyrtidstillägg, utgjorts dels av arvode till belopp av 730
kronor under ett vart av åren 1919—1921 och 870 kronor under ett vart av
åren 1922—1923, dels ock av portion in natura samt fri bostad med bränsle
Ang. pension
åt kokerskan
A. A. Malmqvist,
född
Yallöf.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
och lyse; att hon, som lider av hjärtmuskelinflammation och för högt blodtryck,
är oförmögen att deltaga i tyngre arbete, vilket för henne på grund av
sagda åkommor medför stor risk; att hon under sin ifrågavarande anställning
skött henne åliggande göromål på ett förtjänstfullt och i allo hedrande
sätt; samt att hon efter sin avlidne man från och med den 1 februari 1907
åtnjuter eu årlig pension av 300 kronor från arméns nya änke- och pupillkassa
jämte pupilltillägg för en son med 50 kronor årligen, vartill kommer
författningsenligt dyrtidstillägg.
Chefen för fjärde arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.
Arméförvaltningens intendentsdepartement har den 26 februari 1924 yttrat
sig i ärendet och därvid anfört, att departementet, då Malmqvist, såsom
ovan nämnts, åtnjöte årlig pension efter sin avlidne man jämte pupilltillägg
ävensom författningsenligt dyrtidstillägg och ömmande omständigheter i
ekonomiskt avseende för Malmqvist sålunda icke syntes föreligga, icke ansåge
sig kunna tillstyrka, att något ytterligare understöd av statsmedel tillerkändes
henne.
Statskontoret har uti den 5 mars 1924 avgivet utlåtande anfört, att då den
tid, varunder Malmqvist innehaft sin befattning såsom kokerska vid Svea
livgarde, icke uppginge till mer än omkring 15 år samt härtill komme, att
hon med hänsyn till den pensionsförmån, som på grund av inbetalta avgifter
åtnjötes av henne i egenskap av änka efter musikfanjunkaren Malmqvist,
icke kunde anses vara alldeles utan medel för sitt uppehälle, syntes
det visserligen statskontoret i någon mån tveksamt, huruvida pension av
statsmedel borde i detta fall beredas. Men då av handlingarna syntes
framgå, att den sjuklighet, som nödgade Malmqvist att redan nu vid endast
57 års ålder lämna sin befattning, sammanhängde med det ansträngande arbetet
vid befattningen, ville det dock synas statskontoret billigt, att staten
genom någon liten pension beredde henne lättnad i levnadsvillkoren. Statskontoret
ifrågasatte därför, huruvida icke Kungl. Maj:t kunde finna skäl föreligga
att föreslå riksdagen medgiva, att Malmqvist finge från och med månaden
näst efter den, vari avgång från kokerskebefattningen ägde rum, under
sin återstående livstid åtnjuta pension å allmänna indragningsstaten till
belopp av förslagsvis 150 kronor årligen.
Med hänsyn till i ärendet förekommande omständigheter anser jag mig
i likhet med statskontoret böra tillstyrka, att någon pension från allmänna
indragningsstaten beredes Malmqvist. Pensionen synes mig skäligen kunna
bestämmas till av statskontoret föreslaget belopp, 150 kronor för år.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kokerskan vid Svea livgarde Anna Augusta Malmqvist,
född Yallöf, må från och med månaden näst efter den, varunder
hon entledigas från sin anställning vid regementet, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 150 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
5
3:o.
Uti en den 11 januari 1924 dagtecknad skrift har försvarsverkens civila Ang. pension
personals förbund hos Kungl. Maj:t gjort ansökning om beredande av pen- ^akeriar
sion
åt sadelmakeriarbetaren vid arméns intendenturförråd i Stockholm Carl betaren C. J-r
-i r* ii Coursell.
Johan Coursell.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Coursell är född den 4 november
1851; att han, efter föregående anställning såsom sadelmakeriarbetare i kronans
tjänst under eu sammanlagd tid av omkring 16 år 4 månader, den
16 juli 1912 anställts såsom sadelmakeriarbetare vid arméns intendenturförråd
i Stockholm, vilken anställning han fortfarande innehar; att han under
de senare åren från intendenturförrådet uppburit en avlöning, som, frånsett
dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,100 kronor för år; att
han till följd av sjukdom är oförmögen till regelbunden verksamhet och ur
stånd att med eget arbete försörja sig; samt att han städse iakttagit ett
mycket gott uppförande och på ett tillfredsställande sätt utfört honom förelagda
göromål.
I utlåtande den 19 februari 1924 har arméförvaltningens intendentsdeparte
ment anfört, att i betraktande av Coursells långa och väl vitsordade verksamhet
i statens tjänst samt hans höga ålder departementet funne det vara
med rättvisa och billighet överensstämmande, att han från och med månaden
näst efter den, under vilken han erhölle avsked från sin anställning vid
intendenturförrådet, komme i åtnjutande av något understöd från statens
sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd
syntes det departementet, som om understödet skäligen borde bestämmas
till det belopp, vilket i allmänhet plägat beviljas åt arbetare vid armén i
liknande ställning som Coursell, eller 600 kronor för år. På grund av vad
sålunda anförts hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att Coursell finge från och med månaden näst efter
den, under vilken han erhölle avsked från sin anställning vid intendenturförrådet,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
eu årlig pension av 600 kronor.
Statskontoret har den 5 mars 1924 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att statskontoret i likhet med arméförvaltningens intendentsdepartement
ansåge goda skäl föreligga för beredande av någon pension i detta
fall. Yad beträffade det av nämnda departement föreslagna pensionsbeloppet,
600 kronor, ville statskontoret dock erinra därom, att Kungl. Maj:t, såsom
framginge av den till 1923 års riksdag avlåtna propositionen nr 213, punkterna
2 och 4, funnit, att ett sådant belopp borde i regel tilläggas arbetare endast
efter fulla 30 års anställning i statstjänst. Med hänsyn därtill att Coursell
under 28 år varit i statens tjänst anställd, syntes pensionen för honom böra
sättas något högre än det belopp av 500 kronor, som beviljats i nyssnämnda
fall, och lämpligen bestämmas till 550 kronor. Statskontoret hemställde
alltså, att Kungl. Maj it måtte föreslå riksdagen medgiva, att Coursell finge
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ang. pension
åt arbetaren
0. L.
Gustafsson.
G Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
från och med månaden näst efter den, varunder lian avginge från sin anställning
vid intendenturförrådet, under sin återstående livstid åtnjuta pension
å allmänna indragningsstaten till belopp av 550 kronor årligen.
Under åberopande av vad sålunda förekommit och då jag i fråga om pensionsbeloppets
storlek biträder statskontorets ståndpunkt, får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att sadelmakeriarbetaren vid arméns intendenturförråd i Stockholm
Carl Johan Coursell må från och med månaden näst efter
den, varunder han entledigas från sin anställning vid intendenturförrådet,
under sin . återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 550 kronor.
-ko.
Uti eu till arméförvaltningens fortifikationsdepartement ställd, den 19
januari 1924 dagtecknad skrift har förre arbetaren vid Borghamns kalkstensbrott
Oskar Leonard Gustafsson gjort ansökning om erhållande av pension.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Gustafsson är född den 1 december
1861; att han under åren 1890—1912 med vissa avbrott haft anställning
vid Borghamns kalkstensbrott och den 1 januari 1913 entledigats från
sin anställning därstädes; att han på grund av allmän klenhet numera är
oförmögen att genom eget arbete försörja sig; samt att han under den tid,
han varit anställd vid Borghamns kalkstensbrott, visat sig pålitlig och fullgjort
sitt arbete till full belåtenhet.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens fortifkationsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 januari 1924 anfört, att
departementet, i betraktande av föreliggande ömmande omständigheter, funne
det billigt, att Gustafsson genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle
under sin återstående levnad; och ansåge departementet med
hänsyn till de belopp, riksdagen förut beviljat med Gustafsson jämställda
arbetare i statens tjänst, pensionen till honom böra bestämmas till 300
kronor för år. Departementet hemställde således, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Gustafsson en
årlig pension av 300 kronor under hans återstående livstid, att utgå från
och med den 1 januari 1924.
Statslcontoret har i utlåtande den 8 mars 1924 anfört, att liksom det enligt
kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) erfordrades en anställningstid
av minst 25 år för att förman eller arbetare vid statens järnvägsbyggnader
eller statens vattenfallsverks byggnadsavdelning kunde komma i åtnjutande
av pension, så hade också, när det gällt att hos riksdagen i särskilt
fall utverka pension åt byggnadsarbetare, den fordran i allmänhet uppställts,
att vederbörande skulle under minst 25 år hava arbetat för statens
räkning. Vid sådant förhållande och då Gustafsson varit vid statens kalk
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
stensbrott i Borghamn anställd endast under åren 1890—1912 och därunder
haft en effektiv arbetstid av blott något över 18 år, kunde det visserligen
synas ganska tveksamt, huruvida någon pension av statsmedel borde beviljas
honom. Enär Gustafsson emellertid, enligt vad fortifikationsbefälhavaren i
Karlsborgs fästning meddelat, entledigats på grund avarbetsbrist samt ömmande
omständigheter förelåge, syntes det statskontoret, som om någon pension
borde beredas honom. I anledning härav och då intet syntes vara att erinra
mot det jämförelsevis låga pensionsbelopp, som av arméförvaltningens
fortifikationsdepartement föreslagits, finge statskontoret tillstyrka, att åtgärd
måtte . vidtagas i överensstämmelse med nämnda departements hemställan.
Med avseende å vad sålunda i ärendet förekommit får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre arbetaren vid Borghamns kalkstensbrott Oskar
Leonard Gustafsson må från och med den 1 januari 1924 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 300 kronor.
Yad departementschefen under punkterna l:o—4:o hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten bifalla samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erih von Horn.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1924:40 Bankoutskottets utlåtande Nr 40 s. 8 i texten