Sök i Ratio Lex

Angående pensionering av vissa i lantförsvarets tjänst anställda eller förut anställda personer

1924-03-19 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:184, Angående pensionering av vissa i lantförsvarets tjänst anställda eller förut anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184,

1

Nr 184.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionering

av vissa i lantförsvarets tjänst anställda

eller förut anställda personer; given Stockholms slott

den 19 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Carl Malmroth.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 19 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks

von Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth,

Hasselrot, Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Malmroth anhåller att få underställa Kungl,

Maj:ts prövning inkomna framställningar angående beredande av pension åt

vissa i lantförsvarets tjänst anställda eller förut anställda personer samt

anför därvid följande:

bo.

Uti eu den 19 december 1923 dagtecknad skrift har maskinstickerskan

Emma Maria Elisabet Segerdahl i Visby hos Kungl. Maj:t gjort ansökning

om erhållande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Segerdahl är född den 23 juli

1858; att hon under tiden 1 april 1905—28 november 1922 i sitt hem mot

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. 145 haft. (Nr 184.) 587 24 1

Ant7. pension

åt maskinstickerskan

E. M. E.

Segerdahl.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

''JCungl. Maj ds proposition nr 184.

ersättning efter särskild taxa och med tillhjälp av egna biträden utfört allt

arbete med vidstickning av strumpor för Gotlands infanteriregementes räkning

och under berörda tid uteslutande varit sysselsatt med nämnda arbete, ävensom

att hon fortfarande, ehuru i mindre utsträckning, anlitas av regementet

för dylikt arbete; att hon för omförmälda arbete under åren 1919—1922 från

regementet uppburit ersättning med ett belopp av i medeltal omkring 3,200

kronor för år; att hon enligt läkarintyg på grund av halvsidig förlamning

med kvarstående svaghet i vänstra sidan anses vara fullständigt oförmögen

till arbete; samt att hon utfört det henne anförtrodda arbetet vid regementet

till full belåtenhet.

I utlåtande den 8 februari 1924 har arméförvaltningens intendentsdepartement

anfört, att Segerdahl under den tid, hon arbetat för ovannämnda regementes

räkning, visserligen icke innehaft direkt statsanställning, utan arbetat

i egenskap av entreprenör. I åtskilliga fall hade emellertid även dylikt arbete

räknats pensionssökande till godo vid bedömande av frågan, huruvida

pension borde tillerkännas vederbörande. Då Segerdahl syntes under en

tid av närmare 18 år hava ägnat sin huvudsakliga verksamhet åt armén,

och då hon enligt läkarintyg ansåges vara fullständigt oförmögen till arbete,

funne departementet det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att något understöd från statens sida bereddes henne för hennes „

återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd syntes det

departementet, som om Segerdahl med hänsyn till arten av och tiden för

hennes verksamhet i statens tjänst icke borde tillerkännas högre årlig pension

än 300 kronor. Då Segerdahl fortfarande — om ock i mindre omfattning

— ombesörjde arbete för regementets räkning och hon sålunda ännu

åtnjöte inkomster därifrån, men hon på grund av sin svaga hälsa allenast

en kortare tid torde kunna anlitas för nämnda arbetes utförande, funne

departementet sig böra föreslå, att pensionen i fråga måtte utgå från och

med den 1 juli 1924, under förutsättning dock att efter sistberörda tidpunkt

något arbete för regementets räkning ej lämnades henne. På grund av vad

departementet sålunda anfört hemställde departementet, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att Segerdahl finge från och med den 1

juli 1924, därest hon då upphört att utföra arbete för Gotlands infanteriregementes

räkning, under sin återstående livstid, så länge hon förbleve

ogift, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300 kronor.

Statskontoret har den 27 februari 1924 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att riksdagen i flera fall medgivit, att årliga understöd finge utgå

till personer anställda hos entreprenörer, vilka utfört arbete för statens räkning.

Ävenledes hade det förekommit, att årligt understöd beviljats person,

som direkt utfört entreprenadarbete för statens räkning. Statskontoret ville

sålunda erinra om 1918 års riksdags beslut i anledning av väckt motion om

årligt understöd åt tvätterskan Karolina Karlsson, född Magnusson, (riksdagens

skrivelse nr 10 A, punkt 67). I över motionen avgivna utlåtanden

hade såväl marinförvaltningen som statskontoret uttalat betänkligheter mot

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

beredande av pension för uteslutande på entreprenad utfört arbete för statens

räkning (bankoutskottets utlåtande nr 55, punkt 13). Då emellertid

den omständigheten, att en person icke innehaft anställning i statens tjänst,

ej i nyss angivna fall ansetts utgöra hinder för beviljande av årligt understöd,

syntes sådant understöd även kunna ifrågakomma för Segerdahl, vilken

i en följd under tiden 1 april 1905—28 november 1922 utfört stickningsarbete

för Gotlands infanteriregementes räkning och därunder varit uteslutande

sysselsatt med ifrågavarande arbete. Mot det av arméförvaltningens

intendentsdepartement föreslagna understödsbeloppet, 300 kronor, hade statskontoret

intet att erinra och ej heller mot den av intendentsdepartementet

ifrågasatta tidpunkten för understödets utgående. Yad däremot beträffade

förslaget, att pensionens åtnjutande skulle göras beroende av att Segerdahl

kvarbleve i nuvarande civilstånd, ville statskontoret erinra därom, att sådant

villkor för pensions åtnjutande plägat uppställas endast i fråga om änkepension,

d. v. s. pension, som vederbörande erhölle i egenskap av änka efter

statsanställd befattningshavare. I nu förevarande fall däremot torde ett

sådant villkor för pensionens åtnjutande icke kunna anses vara på sin plats.

I likhet med myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka, att pension av

statsmedel beredes Segerdahl. Mot det föreslagna pensionsbeloppet, 300

kronor för år, har jag intet att erinra. Pensionen torde böra utgå från och

med månaden näst efter den, då Segerdahl upphör att arbeta för regementets

räkning. På sätt statskontoret framhållit, förefinnes icke någon anledning

att göra pensionens åtnjutande beroende av Segerdahls civilstånd, utan

torde densamma böra tillkomma henne under hennes återstående livstid.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att maskinstickerskan Emma Maria Elisabet Segerdahl må

från och med månaden näst efter den, varunder hon upphör

att arbeta för Gotlands infanteriregementes räkning, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 300 kronor.

2:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 januari 1924 har sekundchefen för

Svea livgarde gjort framställning om beredande av pension åt kokerskan

vid regementet Anna Augusta Malmqvist, född Yallöf, vilken på grund av

nedsatt arbetsförmåga komme att avgå från sin anställning vid regementet

innevarande år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Malmqvist, som är född den 22

december 1867, är änka efter musikfanjunkaren vid Göta livgarde C. G.

Malmqvist; att hon den 15 juni 1909 anställts såsom kokerska vid »Svea

livgarde, vilken befattning hon fortfarande innehar; att hennes avlöningsförmåner,

frånsett dyrtidstillägg, utgjorts dels av arvode till belopp av 730

kronor under ett vart av åren 1919—1921 och 870 kronor under ett vart av

åren 1922—1923, dels ock av portion in natura samt fri bostad med bränsle

Ang. pension

åt kokerskan

A. A. Malmqvist,

född

Yallöf.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

och lyse; att hon, som lider av hjärtmuskelinflammation och för högt blodtryck,

är oförmögen att deltaga i tyngre arbete, vilket för henne på grund av

sagda åkommor medför stor risk; att hon under sin ifrågavarande anställning

skött henne åliggande göromål på ett förtjänstfullt och i allo hedrande

sätt; samt att hon efter sin avlidne man från och med den 1 februari 1907

åtnjuter eu årlig pension av 300 kronor från arméns nya änke- och pupillkassa

jämte pupilltillägg för en son med 50 kronor årligen, vartill kommer

författningsenligt dyrtidstillägg.

Chefen för fjärde arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har den 26 februari 1924 yttrat

sig i ärendet och därvid anfört, att departementet, då Malmqvist, såsom

ovan nämnts, åtnjöte årlig pension efter sin avlidne man jämte pupilltillägg

ävensom författningsenligt dyrtidstillägg och ömmande omständigheter i

ekonomiskt avseende för Malmqvist sålunda icke syntes föreligga, icke ansåge

sig kunna tillstyrka, att något ytterligare understöd av statsmedel tillerkändes

henne.

Statskontoret har uti den 5 mars 1924 avgivet utlåtande anfört, att då den

tid, varunder Malmqvist innehaft sin befattning såsom kokerska vid Svea

livgarde, icke uppginge till mer än omkring 15 år samt härtill komme, att

hon med hänsyn till den pensionsförmån, som på grund av inbetalta avgifter

åtnjötes av henne i egenskap av änka efter musikfanjunkaren Malmqvist,

icke kunde anses vara alldeles utan medel för sitt uppehälle, syntes

det visserligen statskontoret i någon mån tveksamt, huruvida pension av

statsmedel borde i detta fall beredas. Men då av handlingarna syntes

framgå, att den sjuklighet, som nödgade Malmqvist att redan nu vid endast

57 års ålder lämna sin befattning, sammanhängde med det ansträngande arbetet

vid befattningen, ville det dock synas statskontoret billigt, att staten

genom någon liten pension beredde henne lättnad i levnadsvillkoren. Statskontoret

ifrågasatte därför, huruvida icke Kungl. Maj:t kunde finna skäl föreligga

att föreslå riksdagen medgiva, att Malmqvist finge från och med månaden

näst efter den, vari avgång från kokerskebefattningen ägde rum, under

sin återstående livstid åtnjuta pension å allmänna indragningsstaten till

belopp av förslagsvis 150 kronor årligen.

Med hänsyn till i ärendet förekommande omständigheter anser jag mig

i likhet med statskontoret böra tillstyrka, att någon pension från allmänna

indragningsstaten beredes Malmqvist. Pensionen synes mig skäligen kunna

bestämmas till av statskontoret föreslaget belopp, 150 kronor för år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kokerskan vid Svea livgarde Anna Augusta Malmqvist,

född Yallöf, må från och med månaden näst efter den, varunder

hon entledigas från sin anställning vid regementet, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 150 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

5

3:o.

Uti en den 11 januari 1924 dagtecknad skrift har försvarsverkens civila Ang. pension

personals förbund hos Kungl. Maj:t gjort ansökning om beredande av pen- ^akeriar
sion

åt sadelmakeriarbetaren vid arméns intendenturförråd i Stockholm Carl betaren C. J-r

-i r* ii Coursell.

Johan Coursell.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Coursell är född den 4 november

1851; att han, efter föregående anställning såsom sadelmakeriarbetare i kronans

tjänst under eu sammanlagd tid av omkring 16 år 4 månader, den

16 juli 1912 anställts såsom sadelmakeriarbetare vid arméns intendenturförråd

i Stockholm, vilken anställning han fortfarande innehar; att han under

de senare åren från intendenturförrådet uppburit en avlöning, som, frånsett

dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,100 kronor för år; att

han till följd av sjukdom är oförmögen till regelbunden verksamhet och ur

stånd att med eget arbete försörja sig; samt att han städse iakttagit ett

mycket gott uppförande och på ett tillfredsställande sätt utfört honom förelagda

göromål.

I utlåtande den 19 februari 1924 har arméförvaltningens intendentsdeparte

ment anfört, att i betraktande av Coursells långa och väl vitsordade verksamhet

i statens tjänst samt hans höga ålder departementet funne det vara

med rättvisa och billighet överensstämmande, att han från och med månaden

näst efter den, under vilken han erhölle avsked från sin anställning vid

intendenturförrådet, komme i åtnjutande av något understöd från statens

sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd

syntes det departementet, som om understödet skäligen borde bestämmas

till det belopp, vilket i allmänhet plägat beviljas åt arbetare vid armén i

liknande ställning som Coursell, eller 600 kronor för år. På grund av vad

sålunda anförts hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att Coursell finge från och med månaden näst efter

den, under vilken han erhölle avsked från sin anställning vid intendenturförrådet,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

eu årlig pension av 600 kronor.

Statskontoret har den 5 mars 1924 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att statskontoret i likhet med arméförvaltningens intendentsdepartement

ansåge goda skäl föreligga för beredande av någon pension i detta

fall. Yad beträffade det av nämnda departement föreslagna pensionsbeloppet,

600 kronor, ville statskontoret dock erinra därom, att Kungl. Maj:t, såsom

framginge av den till 1923 års riksdag avlåtna propositionen nr 213, punkterna

2 och 4, funnit, att ett sådant belopp borde i regel tilläggas arbetare endast

efter fulla 30 års anställning i statstjänst. Med hänsyn därtill att Coursell

under 28 år varit i statens tjänst anställd, syntes pensionen för honom böra

sättas något högre än det belopp av 500 kronor, som beviljats i nyssnämnda

fall, och lämpligen bestämmas till 550 kronor. Statskontoret hemställde

alltså, att Kungl. Maj it måtte föreslå riksdagen medgiva, att Coursell finge

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ang. pension

åt arbetaren

0. L.

Gustafsson.

G Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

från och med månaden näst efter den, varunder lian avginge från sin anställning

vid intendenturförrådet, under sin återstående livstid åtnjuta pension

å allmänna indragningsstaten till belopp av 550 kronor årligen.

Under åberopande av vad sålunda förekommit och då jag i fråga om pensionsbeloppets

storlek biträder statskontorets ståndpunkt, får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att sadelmakeriarbetaren vid arméns intendenturförråd i Stockholm

Carl Johan Coursell må från och med månaden näst efter

den, varunder han entledigas från sin anställning vid intendenturförrådet,

under sin . återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 550 kronor.

-ko.

Uti eu till arméförvaltningens fortifikationsdepartement ställd, den 19

januari 1924 dagtecknad skrift har förre arbetaren vid Borghamns kalkstensbrott

Oskar Leonard Gustafsson gjort ansökning om erhållande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Gustafsson är född den 1 december

1861; att han under åren 1890—1912 med vissa avbrott haft anställning

vid Borghamns kalkstensbrott och den 1 januari 1913 entledigats från

sin anställning därstädes; att han på grund av allmän klenhet numera är

oförmögen att genom eget arbete försörja sig; samt att han under den tid,

han varit anställd vid Borghamns kalkstensbrott, visat sig pålitlig och fullgjort

sitt arbete till full belåtenhet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens fortifkationsdepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 januari 1924 anfört, att

departementet, i betraktande av föreliggande ömmande omständigheter, funne

det billigt, att Gustafsson genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle

under sin återstående levnad; och ansåge departementet med

hänsyn till de belopp, riksdagen förut beviljat med Gustafsson jämställda

arbetare i statens tjänst, pensionen till honom böra bestämmas till 300

kronor för år. Departementet hemställde således, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Gustafsson en

årlig pension av 300 kronor under hans återstående livstid, att utgå från

och med den 1 januari 1924.

Statslcontoret har i utlåtande den 8 mars 1924 anfört, att liksom det enligt

kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) erfordrades en anställningstid

av minst 25 år för att förman eller arbetare vid statens järnvägsbyggnader

eller statens vattenfallsverks byggnadsavdelning kunde komma i åtnjutande

av pension, så hade också, när det gällt att hos riksdagen i särskilt

fall utverka pension åt byggnadsarbetare, den fordran i allmänhet uppställts,

att vederbörande skulle under minst 25 år hava arbetat för statens

räkning. Vid sådant förhållande och då Gustafsson varit vid statens kalk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

stensbrott i Borghamn anställd endast under åren 1890—1912 och därunder

haft en effektiv arbetstid av blott något över 18 år, kunde det visserligen

synas ganska tveksamt, huruvida någon pension av statsmedel borde beviljas

honom. Enär Gustafsson emellertid, enligt vad fortifikationsbefälhavaren i

Karlsborgs fästning meddelat, entledigats på grund avarbetsbrist samt ömmande

omständigheter förelåge, syntes det statskontoret, som om någon pension

borde beredas honom. I anledning härav och då intet syntes vara att erinra

mot det jämförelsevis låga pensionsbelopp, som av arméförvaltningens

fortifikationsdepartement föreslagits, finge statskontoret tillstyrka, att åtgärd

måtte . vidtagas i överensstämmelse med nämnda departements hemställan.

Med avseende å vad sålunda i ärendet förekommit får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre arbetaren vid Borghamns kalkstensbrott Oskar

Leonard Gustafsson må från och med den 1 januari 1924 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 300 kronor.

Yad departementschefen under punkterna l:o—4:o hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten bifalla samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erih von Horn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1924:40 Bankoutskottets utlåtande Nr 40 s. 8 i texten