Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel, m. m
1924-03-07 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1924:185, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.
1
Nr 185.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående
statsverkets fond av rusdrycksmedel, m. m.; given Stockholms
slott den 7 mars 1924.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av
1 § i förordningen den 18 juli 1913 (nr 199) angående statsverkets fond av
rusdrycksmedel;
dels ock bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen därjämte hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
K. J. Beskow.
Bihang till riksdagens protokoll 1924
I samt
US höft. (Nr 185)
I
2
Kungl. Mnj:ts proposition Nr 185.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse hy 1 § i förordningen den 18 juli 1913
(nr 199) angående statsverkets fond av rusdryck smedel.
Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående
statsverkets fond av rusdrycksmedel skall erhålla följande ändrade lydelse:
1 *•
Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt och rusdrycksförsäljningsmedel
skall, efter avdrag av vad på grund av särskilda bestämmelser
restituerats av brännvinstillverkningsskattemedlen, till en särskild
fond avsättas vad som för varje statsregleringsår överskjuter ett belopp av
18,000,000 kronor.
Skulle för tre på varandra följande statsregleringsår medeltalet av ovannämnda
inkomster understiga 18,000,000 kronor, skall därefter vad som
överskjuter detta medeltalsbelopp avsättas till fonden. På enahanda sätt
förfares, om därefter vid årligen verkställd uträkning befinnes, att medeltalet
av ovannämnda inkomster under närmast föregående tre statsregleringsår
ytterligare nedgått. Vid berörda medeltalsberäkning skall hänsyn
icke tagas till inkomst, som influtit under statsregleringsperioden 1 januari—
30 juni 1923.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars 1924.
Närvarande:
Statsministern Tryggek, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Departementschefen, statsrådet Beskow, anför:
I 1 § av förordningen den 18 juli 1913 (nr 199) angående statsverkets
fond av rusdrycksmedel, sådan samma paragraf lyder enligt förordningen
den 9 juni 1922 (nr 252), stadgas som följer:
»Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt, maltskatt och
rusdrycksförsäl.jni nysmedel ävensom den år 1920 beslutade mertull å arrak
och rom skall, efter avdrag av vad på grund av särskilda bestämmelser
restituerats av brännvinstillverkningsskatte-, maltskatte- eller tullmedlen,
till en särskild fond avsättas vad som för varje statsregleringsår överskjuter
ett belopp av 18,800,000 kronor.
Skulle för tre på varandra följande statsregleringsår medeltalet av ovannämnda
inkomster understiga 18,800,000 kronor, skall därefter vad som
överskjuter detta medeltalsbelopp avsättas till fonden. På enahanda sätt
förfares, om därefter vid årligen verkställd uträkning befinnes, att medeltalet
av ovannämnda inkomster under närmast föregående tre statsregleringsår
ytterligare nedgått. Vid berörda medeltalsberäkning skall hänsyn
icke tagas till inkomst, som influtit under statsregleringsperioden 1 januari
—30 juni 1923.»
Vid anmälan den 2 januari 1924 av finansplan för budgetåret 1924—
1925 uttalade jag, att jag vid beräkning av avsättning till statsverkets
fond av rusdrycksmedel förutsatte viss ändring i gällande bestämmelser, i
syfte att vad som inflöte i maltskatt hädanefter icke skulle tillföras nämnda
fond. Till stöd för en dylik åtgärd anförde jag följande.
Den sistlidet år föreslagna betydande höjningen av maltskatten hade av
dåvarande chefen för finansdepartementet angivits åsyfta att erhålla eu
kompensation för en ifrågasatt sänkning av omsättnings- och utskänkningsskatten
ä spritdrycker, en inkomstpost, som icke enligt gällande föreskrifter
tillflyter rusdrycksmedelsfonden. Maltskattens höjning hade bifallits
av riksdagen, som tillika beslutat, att ett belopp av 24.3 miljoner kronor,
motsvarande vad som väntades under innevarande budgetår tillflyta rus
-
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr J85.
drycksmedelsfonden, skulle tagas i anspråk för löpande utgifter. Genom
ändringar i maltdryckstillverkningslagstiftningen hade även av förra årets riksdag
införts förbud mot tillverkning och försäljning inom riket av maltdrycker,
hållande mer än viss lägre procent alkohol; samtidigt hade — visserligen
närmast av formella skäl — maltdryckerna avförts från kategorien av de
i rusdryeksförsäljningsförordningen avsedda rusdryckerna. Då alldeles oavsett
denna ändring det numera ej funnes anledning att hänföra i riket tillverkade
och försålda maltdrycker till rusdryckerna, syntes det ej heller
vara ur materiell synpunkt riktigt att hänföra maltskatten till rusdrycksmedel.
Av dessa och andra skäl, som jag ej då ansåge mig höra närmare
utveckla, vore jag av den uppfattningen, att sådan anordning borde träffas,
att maltskattemedlen hädanefter ej skulle ingå bland dem, som avsattes
till en rusdrycksmedelsfond.
Jag anmälde ock min avsikt att senare framlägga förslag i berörda syfte.
Tillika omnämnde jag, att jag därvid skulle få tillfälle föreslå viss annan
ändring i förordningen angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Denna ändring skulle innebära, att även den så kallade mertullen å arrak
och rom, av generaltullstyrelsen för nästkommande budgetår uppskattad till
800,000 kronor, skulle avföras från de medel, som skulle tillflyta fonden,
dock utan att den totala avsättningen till fonden i genomsnitt skulle därigenom
minskas. Detta skulle genomföras på det sätt, att förordningen om
statsverkets fond av rusdrycksmedel ändrades så, att avsättning skulle ske
av vad som överstege 18 miljoner kronor i stället för, såsom nu, av vad
som överstege 18.8 miljoner kronor, men att bland de avsatta medlen ej
skulle ingå mertull ä arrak och rom.
Jag uttalade slutligen, att det möjligen skulle komma att göras gällande,
att någon avsättning till rusdrycksmedelsfonden alls ej vore nödvändig
eller att fondens behållning för året kunde tagas i anspråk för löpande
budgetändamål, samt att, om avsättning underlätes eller behållningen i
fonden på angivet sätt användes, en mindre stark beskärning av olika anslag
varit möjlig. Ett dylikt förfarande måste emellertid — enligt min
mening — givetvis betecknas såsom en nödfallsutväg. Det vore för övrigt
icke möjligt att med någon säkerhet förutse den ekonomiska konjunkturen
för nästkommande budgetår. Det skulle exempelvis kunna inträffa, att
arbetslöshet av större omfattning ånyo inträdde, och att staten bleve nödsakad
att på nytt träda hjälpande emellan, varför en reserv borde finnas
att tillgå. Jag hade fördenskull funnit ett användande för löpande budgetändamål
i ena eller andra formen av vad som enligt angivna grunder
skulle fonderas nu ur rent budgetär synpunkt icke vara försvarligt.
I statsverkspropositionen hava inkomsterna av brännvinstillverkningsskatt
och rusdrycksförsäljningsmedel för budgetåret 1924—1925 upptagits med
tillhopa 29 miljoner kronor. Ränteavkastningen av statsverkets fond av
rusdrycksmedel har för samma budgetår i statsverkspropositionen beräknats
Kungl. Maj.ts proposition Nr 18ö.
5
till 1.9 miljoner kronor. Denna avkastning skall jämlikt 4 § i förordningen
angående nämnda fond läggas till fondens kapital.
I enlighet med det av mig till statsverkspropositionen gjorda uttalandet
har Kungl. Maj:t i nämnda proposition föreslagit riksdagen att, i avbidan
på den proposition i ämnet, som kunde komma att föreläggas riksdagen,
för avsättning till statsverkets fond av rusdrycksmedel under rubrik »Utgifter
för kapitalökning. V. Statsverkets fond av rusdrycksmedel» såsom
förslagsanslag beräkna dels enligt 1 § i förordningen angående statsverkets
fond av rusdrycksmedel ett belopp av 11,000,000 kronor, dels ock såsom
överskott å statsverkets fond av rusdrycksmedel ett belopp av 1,900,000
kronor.
Då jag nu går att för Kungl. Maj:t anmäla frågan om den sålunda förebådade
propositionen, torde jag få något närmare beröra de skäl, som jämte
förut angivna lämnat stöd för mitt förordande av de ifrågasatta åtgärderna,
och därvid till en början erinra om tillkomsten av de bestämmelser, som
åsyfta ett statens frigörande från beroendet av från rusdryckshanteringen
härflytande medel.
I skrivelse den 25 maj 1909, nr 247, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t
ville låta på lämpligaste sätt verkställa en allsidig utredning rörande statens,
kommunernas, landstingens och hushållningssällskapens frigörande i
större eller mindre omfattning från deras ekonomiska beroende av från
rusdryckshanteringen härflytande medel samt för riksdagen framlägga resultatet
av denna utredning med de förslag, vartill samma utredning möjligen
kunde föranleda. Den av riksdagen begärda utredningen anförtroddes åt
en kommitté (rusdrycksmedelskommittén), som den 29 december 1911 avgav
betänkande och förslag i ämnet. Kommittén hemställde därvid bland annat,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att besluta, att till en särskild
fond, som skulle ställas under statskontorets förvaltning och över vilkens
användning Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt skulle besluta, skulle
avsättas den summa, varmed sammanlagda beloppet av statsverkets inkomster
av brännvinstillverkningsskatt, maltskatt, punschskatt och brännvinsförsäljningsmedel
(efter vissa avdrag) översköte 40,800,000 kronor. Summan av
de överskottsmedel, som skulle kunna påräknas för den ifrågavarande fonden,
skulle enligt kommitténs beräkningar komma att utgöra minst omkring
2,000,000 kronor årligen. En minoritet inom kommittén ansåg emellertid
kommitténs förslag innebära icke ens en början till ett statens frigörande,
utan på sin höjd ett försök att hindra fortsatt ökning av statens dittillsvarande
beroende av rusdrycksmedlen. För att åtminstone i någon omfattning
åvägabringa ett statens frigörande i merberörda avseende måste enligt
minoritetens mening eu lägre maximisiffra för begränsningen ovillkorligen
utsättas än den av kommittén föreslagna. Reservanterna ansågo, att maximisiffran
för begränsningen borde sättas till 37,000,000 kronor och därjämte
ställas i en sådan relation till nykterhetens framsteg bland befolkningen,
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.
att statens genom maximisiffran uttryckta minskade beroende av rusdrycksmedlen
bleve en direkt och automatiskt inträffande följd av rusdrycksförbrukningens
minskande. I enlighet härmed loreslogo reservanterna, att,
om under något år rusdrycksmedlen skulle komma att understiga 37,000,000
kronor, denna mindre summa sedermera skulle bliva det maximibelopp, som
staten ägde använda för statsregleringsändamål, tills eventuellt åter en mindre
inkomstsumma uppstode, då denna därefter i sin ordning bleve maximibeloppet,
och så undan för undan.
Över kommitténs förslag avgåvos utlåtanden av åtskilliga myndigheter och
korporationer ävensom av den av Kungl. Maj:t den 17 november 1911 tillsatta
s. k. nykterhetskommittén.
I likhet med minoriteten inom rusdrycksmedelskommittén ansåg nykterhetskommittén
— som föreslagit ett begränsningstal av 39,000,000 kronor
— att begränsningssiffran borde ställas i en sådan relation till nykterhetens
framsteg bland befolkningen, att statens genom ifrågavarande siffra uttryckta
minskade beroende av rusdrycksmedlen bleve en direkt och automatiskt
inträffande följd av rusdrycksförbrukningens minskande. Det av
reservanterna föreslagna sättet för bestämmande av den nedåt rörliga begränsningen
syntes emellertid enligt nykterhetskommitténs mening undervisa
omständigheter kunna medföra alltför häftiga kastningar i budgeten.
Om under något år statsinkomsterna av rusdrycksmedlen betydligt nedginge
av anledning, som vore främmande för nykterhetsfrågan, såsom t. ex.
fallet varit under året 1909, skulle enligt minoritetens förslag en ny begränsningssiffra
hava nåtts, vilken emellertid icke behövde vara en följd
av nykterhetens framsteg bland befolkningen. För att förebygga inverkan
av dylika tillfälliga omständigheter hade nykterhetskommittén ansett, att
begränsningssiffran borde minskas allenast för det fall, att medeltalet av
statens samtliga inkomster av rusdrycksmedlen under en viss tid understege
den gällande begränsningssiffran. Den tid, för vilken ett dylikt medeltal
skulle beräknas, syntes lämpligen kunna fastställas till tre år.
Med proposition den 4 april 1913, nr 186, förelädes denna fråga riksdagen.
Föredragande departementschefen anförde därvid, att han funnit
det av nykterhetskommittén förordade förslaget till frågans lösning vara
mest ägnat att på samma gång hålla möjligheten öppen för vinnande av
det åsyftade målet och bereda nödig trygghet mot störande rubbningar
i statens ekonomi. Vid propositionen var fogat förslag till förordning angående
statsverkets fond av rusdrycksmedel. I skrivelse den 30 maj 1913,
nr 168, anmälde riksdagen sina beslut i anledning av berörda proposition,
därvid riksdagen ändrat maximisiffran för begränsningen till 41,900,000
kronor. Emot Kungl. Maj:ts förslag, att detta maximibelopp skulle i de
fall, då medeltalet av statsinkomsterna av rusdryckmedlen under närmast
föregående tre år understigit samma belopp, sänkas till beloppet av sistberörda
medeltal, hade riksdagen icke haft någon erinran att göra. I över
-
Kanyl. Maj:ts proposition Kr 185. 7
ensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades den 18 juli 1913 förordning
(nr 199) angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.
De i statsekonomiskt avseende kritiska förhållanden, som rått alltsedan
rusdrycksmedelsfondens tillkomst, hava medfört dels att avsättningen till
fonden kommit att bliva synnerligen ojämn, dels ock att fondens kapital
måst i betydande utsträckning tågas i anspråk för fyllande av statsverkets
medelsbehov. I förstnämnda avseendet är att märka, att den nedgång i
rusdryckskonsumtionen, som — väsentligen på grund av bristande tillgång
på rusdrycker — ägde rum under åren 1917—1919, föranledde, att ingen avsättning
till fonden ägde rum även samma år. På grund härav sänktes därefter
begränsningssiffran från 41.9 ända ned till 18.8 miljoner kronor, vilket
i sin ordning medförde, att — då konsumtionen efter fredstillståndets inträde
åter kraftigt ökades — avsättningen efter år 1919 stigit till belopp,
varmed man ingalunda räknat vid fondens tillskapande. Detta förhållande,
att fonden tillfördes medel i långt större utsträckning än som från början
avsetts, ledde helt naturligt till att för avveckling av kristidens statsfinansiella
svårigheter fondens tillgångar tagits i anspråk år efter år. Jämväl
för innevarande budgetår har hela den beräknade fondavsättningen av rusdrycksinkomsterna
omedelbart tagits i anspråk för statsregleringen.
Samtidigt med att rusdryeksmedelsfonden till betydande del tagits i anspråk
för ändamål, som legat vid sidan av dess uppgift, har som följd av
de onormala förhållandena tillgripits särskild rusdrycksbeskattning, som i
sin nuvarande form av omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker i
viss motsats till tidigare utgående spirituosaaccis och spritdrycksaccis även
i budgettekniskt avseende ställts utanför fonderingen.
En reglering av rusdrycksbeskattningens förhållande till rusdrycksmedelsfonden
vore givetvis ur flera synpunkter önskvärd. Tiden är dock ännu
icke inne för ett definitivt ordnande av denna fråga. Förevarande förslag,
som bygger på att maltskattemedlen icke vidare hänföras till rusdrycksmedel,
föregriper emellertid icke en eventuell framtida reglering av antydd
art, då denna givetvis bör avse allenast sistnämnda medel.
Den i statsverkspropositionen beräknade kapitalavsättningen till rusdrycksmedelsfonden
är, även om hänsyn tages till förenämnda särskilda beskattning
av rusdrycker, relativt taget avsevärt större än som vid fondens tillkomst
i allmänhet åsyftats. Jag erinrar sålunda, att det belopp om 2 miljoner
kronor, som rusdrycksmedelskommittén beräknade skola komma att årligen
tillflyta fonden, av kommittén ansågs såsom icke alltför obetydligt, samt att
kommittén föreslagit begränsningssiffran 40.8 miljoner kronor. Såsom förut
nämnts stannade 1913 års riksdag för begränsningssiffran 41.9 miljoner
kronor. Den inträdda kraftiga sänkningen av begränsningssiffran, vilken
såsom antytts icke berott på någon konstant nedgång i rusdryckskonsumtionen
på grund av nykterhetens framsteg bland befolkningen, har emel
-
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.
lertid haft till följd, att, även om maltskattemedlen ej tillföras rusdrycksmedelsfonden,
denna kommer att av de samlade rusdrycksmedelsinkomsterna,
inclusive maltskatten, tillföras väsentligt större del än fallet var, dä fonden
kom till. I riksstaten för år 1915, där ifrågavarande lagstiftning första gången
tillämpades, beräknades inkomsterna av brännvinstillverkningsskatt, punschskatt,
maltskatt och brännvinsförsäljningsmedel till sammanlagt 45. i mil
joner kronor, och för kapitalavsättning till statsvei''kets fond av rusdrycksmedel
upptogs ett belopp av 3.2 miljoner kronor, utgörande 7.1 procent
av nämnda rusdrycksmedelsinkomster. En motsvarande beräkning för det
framlagda budgetförslaget ger till resultat, att kapitalavsättningen till fonden
— bortsett från räntetillskottet — uppgår till 12.7 procent av sammanlagda beloppet
av följande inkomsttitlar, nämligen: brännvinstillverkningsskatt, mertull
å arrak och rom, maltskatt och rusdrycksförsäljningsmedel ävensom omsättnings-
och utskänkningsskatt å spritdrycker. I det sålunda anförda har
jag funnit ytterligare ett stöd för min uppfattning, att sådan anordning nu
bör träffas, att maltskattemedlen hädanefter ej skola ingå bland dem, som
avsättas till en rusdrycksmedelsfond.
Jag övergår härefter till den särskilda frågan om undantagande av mertullen
å arrak och rom från avsättning till rusdrycksmedelsfonden.
Genom proposition den 27 februari 1920, nr 136, föreläde Kungl. Maj:t
riksdagen ett förslag till förändring av den gamla punschbeskattningen,
vilket förslag avsåg att undanröja de olägenheter, som visat sig vara förenade
med stämpelbeläggningsförfarandet. Riksdagen meddelade emellertid
i skrivelse den 17 juni 1920, nr 320, att riksdagen icke kunnat godkänna
propositionen utan i stället — med avskaffande av stämpelbeskattningen för
punsch — beslutat viss höjning av tullen för arrak och rom. Kungörelse
i ämnet, innefattande de beslutade tullförhöjningarna, utfärdades den 17
december 1920 (nr 836).
Då riksdagen enligt berörda skrivelse emellertid tänkt sig, att någon anordning
borde kunna träffas, genom vilken den uppkommande merinkomsten
av tull å arrak och rom skulle kunna tillföras rusdrycksmedelsfonden, framlade
Kungl. Maj:t i proposition den 4 februari 1921, nr 59, för riksdagen
förslag till sådan ändring i förordningen angående nämnda fond, att ordet
»punschskatt» uteslöts och till övriga för avsättning till fonden bestämda
rusdrycksmedel fogades den år 1920 beslutade mertull å arrak och rom (efter
avdrag av vad på grund av särskilda bestämmelser restituera!» av tullmedlen).
Förslaget vann riksdagens bifall.
Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tillföres rusdrycksmedelsfonden
mertullen å arrak och rom på det sätt, att generaltullstyrelsen
för varje månad till statskontoret lämnar uppgift å det belopp, som
under den nästföregående månaden influtit i mertull å arrak och rom enligt
berörda kungörelse, efter avdrag av under samma månad beviljade
restitutioner av dylik mertull. Statskontoret låter sedan i sina räkenskaper
Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.
9
från vederbörligt i riksstaten under rubrik »Utgifter för kapitalökning» uppfört
anslag till statsverkets fond av rusdrycksmedel överföra de belopp, som
enligt de av generaltullstyrelsen sålunda lämnade uppgifterna tillkomma
fonden.
Enligt uppgift från generaltullstyrelsens revisionsbyrås statistiska avdelning
har mertull å arrak och rom influtit med 1,249,668 kronor 59 öre år
1921, 1,082,411 kronor 33 öre år 1922 och 968,927 kronor 68 öre år 1923.
För budgetåret 1924—1925 beräknar generaltullstyrelsen, såsom förut nämnts,
ett belopp av 800,000 kronor.
Den särskilda redovisningen av mertullen å arrak och rom har, enligt
vad jag inhämtat, förorsakat tullverket ett ganska avsevärt arbete, som om
möjligt bör undvikas. Vid sådant förhållande och då mertullen äger ringa
betydelse för rusdrycksmedelsfonden har jag ansett, att densamma hörundan
tagas från avsättning till fonden, samt att i stället fonden hör beredas ersättning
genom sänkning av begränsningssiffran med det ungefärliga belopp,
varmed mertullen kan beräknas för framtiden inflyta.
Jag har nu låtit inom finansdepartementet upprätta förslag till förordning
om ändrad lydelse av 1 § i förordningen angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Detta förslag innebär, att ur paragrafens första stycke skola utgå
de bestämmelser, som reglera avsättning till fonden av maltskatt ävensom
av mertull å arrak och rom, samt att den nya begränsningssiffran 18,000,000
kronor införes. Förordningen torde böra träda i kraft den 1 juli 1924.
Någon anledning att nu frångå de i statsverkspropositionen gjorda beräkningarna
av ifrågavarande rusdrycksmedelstitlar eller av ränteavkastningen
å fonden föreligger ej. De under rubriken »Utgifter för kapitalökning. V.
Statsverkets fond av rusdrycksmedel» i budgetförslaget beräknade anslagen
för avsättning till fonden böra förty äskas med angivna belopp.
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst berörda förslag
till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913
(nr 199) angående statsverkets fond av rusdrycksmedel, hemställer departementschefen,
att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att
ej mindre antaga nämnda förslag;
än även för avsättning till statsverkets fond av rusdrycksmedel för budgetåret
1924—1925 såsom förslagsanslag anvisa
dels enligt 1 § i förordningen angående statsverkets fond av rusdrycksmedel
ett belopp av ............................................................... kronor 11,000,000,
dels ock såsom överskott å statsverkets fond av rusdrycksmedel ett belopp
av........................................................................................... kronor 1,900,000.
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 146 käft. (Nr 1X5.)
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla och förordnar,
att proposition av den lydelse, bil. litt____vid
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Robert Borgström.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1924:274 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående s. 1 i texten
- SBevU 1924:9 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående statsverkets f s. 1 i texten