Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel, m. m

1924-03-07 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:185, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

1

Nr 185.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående

statsverkets fond av rusdrycksmedel, m. m.; given Stockholms

slott den 7 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av

1 § i förordningen den 18 juli 1913 (nr 199) angående statsverkets fond av

rusdrycksmedel;

dels ock bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen därjämte hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

K. J. Beskow.

Bihang till riksdagens protokoll 1924

I samt

US höft. (Nr 185)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 185.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse hy 1 § i förordningen den 18 juli 1913

(nr 199) angående statsverkets fond av rusdryck smedel.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående

statsverkets fond av rusdrycksmedel skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 *•

Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt och rusdrycksförsäljningsmedel

skall, efter avdrag av vad på grund av särskilda bestämmelser

restituerats av brännvinstillverkningsskattemedlen, till en särskild

fond avsättas vad som för varje statsregleringsår överskjuter ett belopp av

18,000,000 kronor.

Skulle för tre på varandra följande statsregleringsår medeltalet av ovannämnda

inkomster understiga 18,000,000 kronor, skall därefter vad som

överskjuter detta medeltalsbelopp avsättas till fonden. På enahanda sätt

förfares, om därefter vid årligen verkställd uträkning befinnes, att medeltalet

av ovannämnda inkomster under närmast föregående tre statsregleringsår

ytterligare nedgått. Vid berörda medeltalsberäkning skall hänsyn

icke tagas till inkomst, som influtit under statsregleringsperioden 1 januari—

30 juni 1923.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Tryggek, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Beskow, anför:

I 1 § av förordningen den 18 juli 1913 (nr 199) angående statsverkets

fond av rusdrycksmedel, sådan samma paragraf lyder enligt förordningen

den 9 juni 1922 (nr 252), stadgas som följer:

»Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt, maltskatt och

rusdrycksförsäl.jni nysmedel ävensom den år 1920 beslutade mertull å arrak

och rom skall, efter avdrag av vad på grund av särskilda bestämmelser

restituerats av brännvinstillverkningsskatte-, maltskatte- eller tullmedlen,

till en särskild fond avsättas vad som för varje statsregleringsår överskjuter

ett belopp av 18,800,000 kronor.

Skulle för tre på varandra följande statsregleringsår medeltalet av ovannämnda

inkomster understiga 18,800,000 kronor, skall därefter vad som

överskjuter detta medeltalsbelopp avsättas till fonden. På enahanda sätt

förfares, om därefter vid årligen verkställd uträkning befinnes, att medeltalet

av ovannämnda inkomster under närmast föregående tre statsregleringsår

ytterligare nedgått. Vid berörda medeltalsberäkning skall hänsyn

icke tagas till inkomst, som influtit under statsregleringsperioden 1 januari

—30 juni 1923.»

Vid anmälan den 2 januari 1924 av finansplan för budgetåret 1924—

1925 uttalade jag, att jag vid beräkning av avsättning till statsverkets

fond av rusdrycksmedel förutsatte viss ändring i gällande bestämmelser, i

syfte att vad som inflöte i maltskatt hädanefter icke skulle tillföras nämnda

fond. Till stöd för en dylik åtgärd anförde jag följande.

Den sistlidet år föreslagna betydande höjningen av maltskatten hade av

dåvarande chefen för finansdepartementet angivits åsyfta att erhålla eu

kompensation för en ifrågasatt sänkning av omsättnings- och utskänkningsskatten

ä spritdrycker, en inkomstpost, som icke enligt gällande föreskrifter

tillflyter rusdrycksmedelsfonden. Maltskattens höjning hade bifallits

av riksdagen, som tillika beslutat, att ett belopp av 24.3 miljoner kronor,

motsvarande vad som väntades under innevarande budgetår tillflyta rus
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr J85.

drycksmedelsfonden, skulle tagas i anspråk för löpande utgifter. Genom

ändringar i maltdryckstillverkningslagstiftningen hade även av förra årets riksdag

införts förbud mot tillverkning och försäljning inom riket av maltdrycker,

hållande mer än viss lägre procent alkohol; samtidigt hade — visserligen

närmast av formella skäl — maltdryckerna avförts från kategorien av de

i rusdryeksförsäljningsförordningen avsedda rusdryckerna. Då alldeles oavsett

denna ändring det numera ej funnes anledning att hänföra i riket tillverkade

och försålda maltdrycker till rusdryckerna, syntes det ej heller

vara ur materiell synpunkt riktigt att hänföra maltskatten till rusdrycksmedel.

Av dessa och andra skäl, som jag ej då ansåge mig höra närmare

utveckla, vore jag av den uppfattningen, att sådan anordning borde träffas,

att maltskattemedlen hädanefter ej skulle ingå bland dem, som avsattes

till en rusdrycksmedelsfond.

Jag anmälde ock min avsikt att senare framlägga förslag i berörda syfte.

Tillika omnämnde jag, att jag därvid skulle få tillfälle föreslå viss annan

ändring i förordningen angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Denna ändring skulle innebära, att även den så kallade mertullen å arrak

och rom, av generaltullstyrelsen för nästkommande budgetår uppskattad till

800,000 kronor, skulle avföras från de medel, som skulle tillflyta fonden,

dock utan att den totala avsättningen till fonden i genomsnitt skulle därigenom

minskas. Detta skulle genomföras på det sätt, att förordningen om

statsverkets fond av rusdrycksmedel ändrades så, att avsättning skulle ske

av vad som överstege 18 miljoner kronor i stället för, såsom nu, av vad

som överstege 18.8 miljoner kronor, men att bland de avsatta medlen ej

skulle ingå mertull ä arrak och rom.

Jag uttalade slutligen, att det möjligen skulle komma att göras gällande,

att någon avsättning till rusdrycksmedelsfonden alls ej vore nödvändig

eller att fondens behållning för året kunde tagas i anspråk för löpande

budgetändamål, samt att, om avsättning underlätes eller behållningen i

fonden på angivet sätt användes, en mindre stark beskärning av olika anslag

varit möjlig. Ett dylikt förfarande måste emellertid — enligt min

mening — givetvis betecknas såsom en nödfallsutväg. Det vore för övrigt

icke möjligt att med någon säkerhet förutse den ekonomiska konjunkturen

för nästkommande budgetår. Det skulle exempelvis kunna inträffa, att

arbetslöshet av större omfattning ånyo inträdde, och att staten bleve nödsakad

att på nytt träda hjälpande emellan, varför en reserv borde finnas

att tillgå. Jag hade fördenskull funnit ett användande för löpande budgetändamål

i ena eller andra formen av vad som enligt angivna grunder

skulle fonderas nu ur rent budgetär synpunkt icke vara försvarligt.

I statsverkspropositionen hava inkomsterna av brännvinstillverkningsskatt

och rusdrycksförsäljningsmedel för budgetåret 1924—1925 upptagits med

tillhopa 29 miljoner kronor. Ränteavkastningen av statsverkets fond av

rusdrycksmedel har för samma budgetår i statsverkspropositionen beräknats

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 18ö.

5

till 1.9 miljoner kronor. Denna avkastning skall jämlikt 4 § i förordningen

angående nämnda fond läggas till fondens kapital.

I enlighet med det av mig till statsverkspropositionen gjorda uttalandet

har Kungl. Maj:t i nämnda proposition föreslagit riksdagen att, i avbidan

på den proposition i ämnet, som kunde komma att föreläggas riksdagen,

för avsättning till statsverkets fond av rusdrycksmedel under rubrik »Utgifter

för kapitalökning. V. Statsverkets fond av rusdrycksmedel» såsom

förslagsanslag beräkna dels enligt 1 § i förordningen angående statsverkets

fond av rusdrycksmedel ett belopp av 11,000,000 kronor, dels ock såsom

överskott å statsverkets fond av rusdrycksmedel ett belopp av 1,900,000

kronor.

Då jag nu går att för Kungl. Maj:t anmäla frågan om den sålunda förebådade

propositionen, torde jag få något närmare beröra de skäl, som jämte

förut angivna lämnat stöd för mitt förordande av de ifrågasatta åtgärderna,

och därvid till en början erinra om tillkomsten av de bestämmelser, som

åsyfta ett statens frigörande från beroendet av från rusdryckshanteringen

härflytande medel.

I skrivelse den 25 maj 1909, nr 247, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t

ville låta på lämpligaste sätt verkställa en allsidig utredning rörande statens,

kommunernas, landstingens och hushållningssällskapens frigörande i

större eller mindre omfattning från deras ekonomiska beroende av från

rusdryckshanteringen härflytande medel samt för riksdagen framlägga resultatet

av denna utredning med de förslag, vartill samma utredning möjligen

kunde föranleda. Den av riksdagen begärda utredningen anförtroddes åt

en kommitté (rusdrycksmedelskommittén), som den 29 december 1911 avgav

betänkande och förslag i ämnet. Kommittén hemställde därvid bland annat,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att besluta, att till en särskild

fond, som skulle ställas under statskontorets förvaltning och över vilkens

användning Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt skulle besluta, skulle

avsättas den summa, varmed sammanlagda beloppet av statsverkets inkomster

av brännvinstillverkningsskatt, maltskatt, punschskatt och brännvinsförsäljningsmedel

(efter vissa avdrag) översköte 40,800,000 kronor. Summan av

de överskottsmedel, som skulle kunna påräknas för den ifrågavarande fonden,

skulle enligt kommitténs beräkningar komma att utgöra minst omkring

2,000,000 kronor årligen. En minoritet inom kommittén ansåg emellertid

kommitténs förslag innebära icke ens en början till ett statens frigörande,

utan på sin höjd ett försök att hindra fortsatt ökning av statens dittillsvarande

beroende av rusdrycksmedlen. För att åtminstone i någon omfattning

åvägabringa ett statens frigörande i merberörda avseende måste enligt

minoritetens mening eu lägre maximisiffra för begränsningen ovillkorligen

utsättas än den av kommittén föreslagna. Reservanterna ansågo, att maximisiffran

för begränsningen borde sättas till 37,000,000 kronor och därjämte

ställas i en sådan relation till nykterhetens framsteg bland befolkningen,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

att statens genom maximisiffran uttryckta minskade beroende av rusdrycksmedlen

bleve en direkt och automatiskt inträffande följd av rusdrycksförbrukningens

minskande. I enlighet härmed loreslogo reservanterna, att,

om under något år rusdrycksmedlen skulle komma att understiga 37,000,000

kronor, denna mindre summa sedermera skulle bliva det maximibelopp, som

staten ägde använda för statsregleringsändamål, tills eventuellt åter en mindre

inkomstsumma uppstode, då denna därefter i sin ordning bleve maximibeloppet,

och så undan för undan.

Över kommitténs förslag avgåvos utlåtanden av åtskilliga myndigheter och

korporationer ävensom av den av Kungl. Maj:t den 17 november 1911 tillsatta

s. k. nykterhetskommittén.

I likhet med minoriteten inom rusdrycksmedelskommittén ansåg nykterhetskommittén

— som föreslagit ett begränsningstal av 39,000,000 kronor

— att begränsningssiffran borde ställas i en sådan relation till nykterhetens

framsteg bland befolkningen, att statens genom ifrågavarande siffra uttryckta

minskade beroende av rusdrycksmedlen bleve en direkt och automatiskt

inträffande följd av rusdrycksförbrukningens minskande. Det av

reservanterna föreslagna sättet för bestämmande av den nedåt rörliga begränsningen

syntes emellertid enligt nykterhetskommitténs mening undervisa

omständigheter kunna medföra alltför häftiga kastningar i budgeten.

Om under något år statsinkomsterna av rusdrycksmedlen betydligt nedginge

av anledning, som vore främmande för nykterhetsfrågan, såsom t. ex.

fallet varit under året 1909, skulle enligt minoritetens förslag en ny begränsningssiffra

hava nåtts, vilken emellertid icke behövde vara en följd

av nykterhetens framsteg bland befolkningen. För att förebygga inverkan

av dylika tillfälliga omständigheter hade nykterhetskommittén ansett, att

begränsningssiffran borde minskas allenast för det fall, att medeltalet av

statens samtliga inkomster av rusdrycksmedlen under en viss tid understege

den gällande begränsningssiffran. Den tid, för vilken ett dylikt medeltal

skulle beräknas, syntes lämpligen kunna fastställas till tre år.

Med proposition den 4 april 1913, nr 186, förelädes denna fråga riksdagen.

Föredragande departementschefen anförde därvid, att han funnit

det av nykterhetskommittén förordade förslaget till frågans lösning vara

mest ägnat att på samma gång hålla möjligheten öppen för vinnande av

det åsyftade målet och bereda nödig trygghet mot störande rubbningar

i statens ekonomi. Vid propositionen var fogat förslag till förordning angående

statsverkets fond av rusdrycksmedel. I skrivelse den 30 maj 1913,

nr 168, anmälde riksdagen sina beslut i anledning av berörda proposition,

därvid riksdagen ändrat maximisiffran för begränsningen till 41,900,000

kronor. Emot Kungl. Maj:ts förslag, att detta maximibelopp skulle i de

fall, då medeltalet av statsinkomsterna av rusdryckmedlen under närmast

föregående tre år understigit samma belopp, sänkas till beloppet av sistberörda

medeltal, hade riksdagen icke haft någon erinran att göra. I över
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Kr 185. 7

ensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades den 18 juli 1913 förordning

(nr 199) angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.

De i statsekonomiskt avseende kritiska förhållanden, som rått alltsedan

rusdrycksmedelsfondens tillkomst, hava medfört dels att avsättningen till

fonden kommit att bliva synnerligen ojämn, dels ock att fondens kapital

måst i betydande utsträckning tågas i anspråk för fyllande av statsverkets

medelsbehov. I förstnämnda avseendet är att märka, att den nedgång i

rusdryckskonsumtionen, som — väsentligen på grund av bristande tillgång

på rusdrycker — ägde rum under åren 1917—1919, föranledde, att ingen avsättning

till fonden ägde rum även samma år. På grund härav sänktes därefter

begränsningssiffran från 41.9 ända ned till 18.8 miljoner kronor, vilket

i sin ordning medförde, att — då konsumtionen efter fredstillståndets inträde

åter kraftigt ökades — avsättningen efter år 1919 stigit till belopp,

varmed man ingalunda räknat vid fondens tillskapande. Detta förhållande,

att fonden tillfördes medel i långt större utsträckning än som från början

avsetts, ledde helt naturligt till att för avveckling av kristidens statsfinansiella

svårigheter fondens tillgångar tagits i anspråk år efter år. Jämväl

för innevarande budgetår har hela den beräknade fondavsättningen av rusdrycksinkomsterna

omedelbart tagits i anspråk för statsregleringen.

Samtidigt med att rusdryeksmedelsfonden till betydande del tagits i anspråk

för ändamål, som legat vid sidan av dess uppgift, har som följd av

de onormala förhållandena tillgripits särskild rusdrycksbeskattning, som i

sin nuvarande form av omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker i

viss motsats till tidigare utgående spirituosaaccis och spritdrycksaccis även

i budgettekniskt avseende ställts utanför fonderingen.

En reglering av rusdrycksbeskattningens förhållande till rusdrycksmedelsfonden

vore givetvis ur flera synpunkter önskvärd. Tiden är dock ännu

icke inne för ett definitivt ordnande av denna fråga. Förevarande förslag,

som bygger på att maltskattemedlen icke vidare hänföras till rusdrycksmedel,

föregriper emellertid icke en eventuell framtida reglering av antydd

art, då denna givetvis bör avse allenast sistnämnda medel.

Den i statsverkspropositionen beräknade kapitalavsättningen till rusdrycksmedelsfonden

är, även om hänsyn tages till förenämnda särskilda beskattning

av rusdrycker, relativt taget avsevärt större än som vid fondens tillkomst

i allmänhet åsyftats. Jag erinrar sålunda, att det belopp om 2 miljoner

kronor, som rusdrycksmedelskommittén beräknade skola komma att årligen

tillflyta fonden, av kommittén ansågs såsom icke alltför obetydligt, samt att

kommittén föreslagit begränsningssiffran 40.8 miljoner kronor. Såsom förut

nämnts stannade 1913 års riksdag för begränsningssiffran 41.9 miljoner

kronor. Den inträdda kraftiga sänkningen av begränsningssiffran, vilken

såsom antytts icke berott på någon konstant nedgång i rusdryckskonsumtionen

på grund av nykterhetens framsteg bland befolkningen, har emel
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

lertid haft till följd, att, även om maltskattemedlen ej tillföras rusdrycksmedelsfonden,

denna kommer att av de samlade rusdrycksmedelsinkomsterna,

inclusive maltskatten, tillföras väsentligt större del än fallet var, dä fonden

kom till. I riksstaten för år 1915, där ifrågavarande lagstiftning första gången

tillämpades, beräknades inkomsterna av brännvinstillverkningsskatt, punschskatt,

maltskatt och brännvinsförsäljningsmedel till sammanlagt 45. i mil

joner kronor, och för kapitalavsättning till statsvei''kets fond av rusdrycksmedel

upptogs ett belopp av 3.2 miljoner kronor, utgörande 7.1 procent

av nämnda rusdrycksmedelsinkomster. En motsvarande beräkning för det

framlagda budgetförslaget ger till resultat, att kapitalavsättningen till fonden

— bortsett från räntetillskottet — uppgår till 12.7 procent av sammanlagda beloppet

av följande inkomsttitlar, nämligen: brännvinstillverkningsskatt, mertull

å arrak och rom, maltskatt och rusdrycksförsäljningsmedel ävensom omsättnings-

och utskänkningsskatt å spritdrycker. I det sålunda anförda har

jag funnit ytterligare ett stöd för min uppfattning, att sådan anordning nu

bör träffas, att maltskattemedlen hädanefter ej skola ingå bland dem, som

avsättas till en rusdrycksmedelsfond.

Jag övergår härefter till den särskilda frågan om undantagande av mertullen

å arrak och rom från avsättning till rusdrycksmedelsfonden.

Genom proposition den 27 februari 1920, nr 136, föreläde Kungl. Maj:t

riksdagen ett förslag till förändring av den gamla punschbeskattningen,

vilket förslag avsåg att undanröja de olägenheter, som visat sig vara förenade

med stämpelbeläggningsförfarandet. Riksdagen meddelade emellertid

i skrivelse den 17 juni 1920, nr 320, att riksdagen icke kunnat godkänna

propositionen utan i stället — med avskaffande av stämpelbeskattningen för

punsch — beslutat viss höjning av tullen för arrak och rom. Kungörelse

i ämnet, innefattande de beslutade tullförhöjningarna, utfärdades den 17

december 1920 (nr 836).

Då riksdagen enligt berörda skrivelse emellertid tänkt sig, att någon anordning

borde kunna träffas, genom vilken den uppkommande merinkomsten

av tull å arrak och rom skulle kunna tillföras rusdrycksmedelsfonden, framlade

Kungl. Maj:t i proposition den 4 februari 1921, nr 59, för riksdagen

förslag till sådan ändring i förordningen angående nämnda fond, att ordet

»punschskatt» uteslöts och till övriga för avsättning till fonden bestämda

rusdrycksmedel fogades den år 1920 beslutade mertull å arrak och rom (efter

avdrag av vad på grund av särskilda bestämmelser restituera!» av tullmedlen).

Förslaget vann riksdagens bifall.

Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tillföres rusdrycksmedelsfonden

mertullen å arrak och rom på det sätt, att generaltullstyrelsen

för varje månad till statskontoret lämnar uppgift å det belopp, som

under den nästföregående månaden influtit i mertull å arrak och rom enligt

berörda kungörelse, efter avdrag av under samma månad beviljade

restitutioner av dylik mertull. Statskontoret låter sedan i sina räkenskaper

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

9

från vederbörligt i riksstaten under rubrik »Utgifter för kapitalökning» uppfört

anslag till statsverkets fond av rusdrycksmedel överföra de belopp, som

enligt de av generaltullstyrelsen sålunda lämnade uppgifterna tillkomma

fonden.

Enligt uppgift från generaltullstyrelsens revisionsbyrås statistiska avdelning

har mertull å arrak och rom influtit med 1,249,668 kronor 59 öre år

1921, 1,082,411 kronor 33 öre år 1922 och 968,927 kronor 68 öre år 1923.

För budgetåret 1924—1925 beräknar generaltullstyrelsen, såsom förut nämnts,

ett belopp av 800,000 kronor.

Den särskilda redovisningen av mertullen å arrak och rom har, enligt

vad jag inhämtat, förorsakat tullverket ett ganska avsevärt arbete, som om

möjligt bör undvikas. Vid sådant förhållande och då mertullen äger ringa

betydelse för rusdrycksmedelsfonden har jag ansett, att densamma hörundan

tagas från avsättning till fonden, samt att i stället fonden hör beredas ersättning

genom sänkning av begränsningssiffran med det ungefärliga belopp,

varmed mertullen kan beräknas för framtiden inflyta.

Jag har nu låtit inom finansdepartementet upprätta förslag till förordning

om ändrad lydelse av 1 § i förordningen angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Detta förslag innebär, att ur paragrafens första stycke skola utgå

de bestämmelser, som reglera avsättning till fonden av maltskatt ävensom

av mertull å arrak och rom, samt att den nya begränsningssiffran 18,000,000

kronor införes. Förordningen torde böra träda i kraft den 1 juli 1924.

Någon anledning att nu frångå de i statsverkspropositionen gjorda beräkningarna

av ifrågavarande rusdrycksmedelstitlar eller av ränteavkastningen

å fonden föreligger ej. De under rubriken »Utgifter för kapitalökning. V.

Statsverkets fond av rusdrycksmedel» i budgetförslaget beräknade anslagen

för avsättning till fonden böra förty äskas med angivna belopp.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst berörda förslag

till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913

(nr 199) angående statsverkets fond av rusdrycksmedel, hemställer departementschefen,

att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att

ej mindre antaga nämnda förslag;

än även för avsättning till statsverkets fond av rusdrycksmedel för budgetåret

1924—1925 såsom förslagsanslag anvisa

dels enligt 1 § i förordningen angående statsverkets fond av rusdrycksmedel

ett belopp av ............................................................... kronor 11,000,000,

dels ock såsom överskott å statsverkets fond av rusdrycksmedel ett belopp

av........................................................................................... kronor 1,900,000.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 146 käft. (Nr 1X5.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla och förordnar,

att proposition av den lydelse, bil. litt____vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Robert Borgström.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:274 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående s. 1 i texten
  2. SBevU 1924:9 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående statsverkets f s. 1 i texten