Sök i Ratio Lex

Med förslag till viss ändring i postavgiften vid postabonnemang å tidning

1924-05-03 · 59 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 50 av 59 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:226, Med förslag till viss ändring i postavgiften vid postabonnemang å tidning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 226.

1

Nr 226.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

viss ändring i postavgiften vid postabonnemang å

tidning; given Stockholms slott den 16 maj 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Sven Lubeck.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 16 maj 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Lubeck:

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga frågan angående villkoren

för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter.

Postavgiften vid tidningsabonnemang utgöres för närvarande av dels förskrivningsavgift

och dels befordringsavgift. Enligt 8 § 2 mom. i förordningen

den 17 juni 1916 (nr 216) angående villkoren för postbefordran av tidningar

och andra periodiska skrifter, sådant detta författningsrum lyder jämlikt,

kungörelsen den 11 juni 1920 (nr 293), utgår förskrivningsavgiften för närvarande

dels med en fix avgift för varje abonnemang, oberoende av abonnemangsterminens

längd, dels ock med en viss procent av det pris, som

utgivaren betingat sig. Procenten räknas för helt år och i förhållande därtill

för kortare abonnemangstider. De ordinarie avgifterna äro 10 öre och

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 187 käft. (Nr 226.) 996 24 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

2 procent å prenumerationsavgiften, den procentuella avgiften dock ej

under 5 öre. Dessa avgifter hava sedan år 1921 utgått med 100 procents

förhöjning eller således med 20 öre för abonnemangstermin och 4 procent

av den utgivaren tillkommande prenumerationsavgiften.

I skrivelse den 25 februari 1921 i fråga om vissa postavgifter meddelade

generalpoststyrelsen, att innan frågan om ändring av de grunder, efter vilka

avgiften för postabonnemang å tidning beräknades, upptoges till närmare

prövning, hade det ansetts nödvändigt undersöka icke blott postverkets kostnader

för tidningarna utan även huru dessa kostnader fördelade sig å de

olika prestationer, som postverket utförde för tidningarna, samt att det även

befunnits nödvändigt att kombinera denna undersökning med en utredning

rörande fördelningen av postverkets driftkostnader på samtliga olika rörelsegrenar.

Sedan denna utredning slutförts, meddelade generalpoststyrelsen i

skrivelse den 27 februari 1922, att utredningen, vad de postabonnerade tidningarna

beträffade, givit vid handen, att 22.8 procent av postverkets samtliga

driftkostnader komme på tidningsrörelsen. Med siffrorna för 1920, vilket

år undersökningen avsåg, skulle postverkets kostnader för de postabonnerade

tidningarna uppgått till mellan 15 och 16 miljoner kronor. Emellertid hava

vissa utgiftsposter sedan dess nedgått, och för år 1922 kunna nu ifrågavarande

kostnader beräknas till 12 ä 13 miljoner kronor. Postverkets inkomster

av de postabonnerade tidningarna uppgingo samma år till omkring

3,800,000 kronor. När generalpoststyrelsen i skrivelse den 6 mars 1923

föreslog, att de provisoriska tidningsavgifterna skulle utgå under ännu ett

år, framhöll också styrelsen att, även om den provisoriska höjningen av

postavgiften bibehölles, postverket tillfördes 7 ä 8 miljoner kronor mindre än

det belopp, vartill postverkets kostnad för tidningsrörelsen kunde beräknas

uppgå. Med anledning härav gjorde 1923 års riksdag i sin skrivelse, nr 136,

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa postavgifter det

uttalandet, att riksdagen förutsatte, att den anmärkningsvärda brist, som

ifrågavarande verksamhet uppvisade, vid utredningen angående tidningsförordningens

revision bleve särskilt beaktad.

Jämlikt av Kungl. Maj:t den 26 oktober 1923 givet bemyndigande utsåg

jag ledamoten av riksdagens första kammare, lektorn Johan Edvard Björnsson,

kaptenen i flottans reserv, huvudredaktören Sten Fredrik Dehlgren,

riksgäldsfullmäktigen, filosofie doktorn Karl Emil Hildebrand Hildebrand

samt ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören Anders Pers att

såsom sakkunniga samarbeta med generalpoststyrelsen vid verkställande av

utredning och avgivande av förslag angående revision av gällande bestämmelser

i fråga om villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska

skrifter.

Efter överläggningar med de sakkunniga har inom generalpoststyrelsen

utarbetats förslag till ny förordning angående villkoren för postbefordran

av tidningar och andra periodiska skrifter, vilket förslag jämte motivering

och särskilda yttranden av herrar Björnsson och Dehlgren av styrelsen med

skrivelse den 11 mars 1924 överlämnats till Kungl. Maj:t; och torde skrivelsen

få såsom bilaga fogas till detta protokoll.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kanyl. Maj:ts proposition nr 22H.

I nyssnämnda skrivelse anför generalpoststyrelsen, bland annat, följande:

Inom generalpoststyrelsen hade verkställts en utredning angående merkostnaderna

för postabonnemangen, d. v. s. en beräkning beträffande de utgifter,

som skulle besparas postverket, om bestyret med postabonnemanget

tänktes helt och hållet bortfalla. Det belopp, som man därvid kommit till,

utgjorde för år 1922 omkring 5,900,000 kronor, varav 1,500,000 kronor postföringskostnad,

150,000 kronor kostnad för förbrukningsartiklar m. m. och

återstoden personalkostnader. Med tillämpning av de ordinarie avgifterna

för postabonnemang skulle för år 1922 hava tillförts postverket omkring

l, 900,000 kronor. För att postverket skulle erhålla ersättning för sina merkostnader,

erfordrades således en inkomstökning med mer än 200 procent.

Styrelsen hade verkställt en undersökning huruvida postverkets kostnader

för tidningarna kunde minskas. Emellertid vore det enligt styrelsens förmenande

icke möjligt att avsevärt nedbringa postverkets utgifter för bestyret

med tidningarna. För att det ekonomiska resultatet därav skulle förbättras,

måste alltså inkomsterna höjas. Såsom förut påvisats, skulle en höjning med

mer än 200 procent å de ordinarie avgifterna för postabonnemang vara erforderlig,

för att postverkets merkostnader för detta bestyr skulle bliva ersatta. Det

vore härav tydligt, att någon nedsättning av de nu utgående provisoriska avgifterna

icke kunde ifrågakomma. Beträffande storleken av den höjning, som därutöver

kunde böra vidtagas, ställde sig generalpoststyrelsen emellertid tveksam.

Styrelsen funne det visserligen principiellt riktigt, att postverket erhölle full ersättning

för tidningsbestyret, men styrelsen befarade, att höjning med ytterligare

100 procent å de ordinarie avgifterna skulle så väsentligt fördyra tidningarna,

att mången mindre bemedlad skulle se sig nödsakad att avstå ifrån

att hålla sig med tidning. Då numera en tidning — särskilt en orts- eller länstidning

— i många fall vore en verklig nödvändighetsvara, skulle ett dylikt

fördyrande av tidningarna säkerligen icke vara lyckligt. På grund härav

hade generalpoststyrelsen icke ansett sig böra gå längre än att föreslå en

sådan höjning av postavgiften för postabonnemang, att postverkets inkomst

ökades med omkring 140 procent i förhållande till den inkomst, som den

ordinarie avgiften skulle inbringa.

Beträffande den närmare innebörden av generalpoststyrelsens förslag får

jag hänvisa till styrelsens skrivelse, däri nu gällande författning i ämnet

finnes återgiven såsom parallelltext till det av styrelsen framlagda författningsförslaget.

Generalpoststyrelsen har föreslagit sådan ändring av förskrivningsavgiften,

att den däri ingående procentuella avgiften, beräknad å prenumerationsavgiften,

skulle bortfalla, varemot avgiften för abonnemangstermin skulle kvarstå,

liksom nu är fallet förhöjd med 100 procent till 20 öre.

Till stöd för detta förslag har generalpoststyrelsen anfört:

Förskrivningsavgiften bör utgöra ersättning för allt det postverkets arbete,

som för varje abonnemang är detsamma, vare sig abonnemanget avser längre

eller kortare tid och oberoende av tidningens periodicitet eller vikt. Detta

arbete utföres dels inom generalpoststyrelsen och dels vid postanstalterna.

Inom generalpoststyrelsen verkställes således bland annat:

prövning av inkommande framställning om tryckalsters behandling såsom

tidning i postal mening;

granskning av utgivares uppgift till tidningstaxan;

tidningstaxans utarbetande, tryckning och distribuering;

åtgärder med anledning av tidnings upphörande, namn- eller prisförändring

m. m.; samt

Goneralpost
styrolson.

Förskrivnings
aygiften.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

revision av tidningsräkenskapernas såväl debet som kredit.

Det arbete, som vid postanstalterna är detsamma vid varje abonnemang

och därför borde ersättas med förskrivningsavgiften, är i huvudsak följande:

mottagande av tidningsrekvisition med tillhörande belopp, uppgifternas

granskning mot tidningstaxan, samt, när abonnenten därom gör framställning,

meddelande av kvitto;

medlens bokförande;

antecknande under särskilt konto för varje tidning av abonnents namn

och adress samt den tid abonnemanget avser;

upprättande av listor för olika brevbäraredistrikt m. m.;

rekvisitionens förseende med vissa erforderliga tjänsteanteckningar;

rekvisitionens avsändande och befordran till utgivningsortens postanstalt;

rekvisitionens granskning å sistnämnda postanstalt samt upprättande av

fördelningslistor angående det antal exemplar av varje tidning, som skall

tillställas skilda pos tans tal ter;

tidningens beställande hos utgivaren;

åtgärder med anledning av felande eller övertaliga exemplar m. in.; samt

upprättande av räkenskapshandlingar för uträknande av utgivarnas tillgodohavande

och postavgifterna samt avräkning med utgivarna.

Postverkets här ovan i korthet angivna arbete är, såsom förut sagts, detsamma

vid varje abonnemang. Förskrivningsavgiften bör därför alltid utgå

med samma belopp. Den del av denna avgift, som för närvarande utgår

med en viss procent av tidningens pris, lägges emellertid med olika belopp

på olika abonnemangsterminer. Mot denna procentuella del gjordes invändningar

redan när kommittéutlåtandet med förslag till 1904 års tidningsförordning

förelåg. Så hemställde Svenska Tidningsutgivareföreningen i

underdånigt yttrande, som avgavs över nämnda förslag, att procentavgiften

skulle såsom i princip oriktig bortfalla. I kommittéutlåtandet motiverades

denna avgift bland annat därmed, att, då postavgifterna för det dåvarande

bestämdes uteslutande med hänsyn till prenumerationspriset, övergången

till det av kommitterade föreslagna nya systemet skulle underlättas genom

bibehållandet av en procentuell avgiftsdel, varjämte framhölls, att då procenttalet

sattes så lågt, denna del av avgiften bleve av mindre betydelse. Man

finner också, att det högsta prenumerationspris, som kommitterade hade att

räkna med, var 15 kronor per helår, varför den procentuella delen av postavgiften

icke i något fall komme att överstiga 30 öre. Av hela postverkets

inkomst av tidningsabonnemangen beräknades endast 7 ä 8 procent inflyta

av nu ifrågavarande avgiftsdel. Med de särskilt under åren 1920 och 1921

höga tidningspriserna och i anledning av den tillfälligt höjda postavgiften

kom den procentuella delen av postavgiften att uppgå ända till 1 krona

60 öre och utgjorde i medeltal 15.4 procent av hela postverkets ersättning

för postabonnemangen. Man kan väl också antaga, att när anmärkningar

riktats däremot, att vid den provisoriska höjningen av postavgiften för postabonnemang

samtliga avgiftsdelar fingo vidkännas samma höjning, denna

anmärkning särskilt riktat sig mot höjningen av den procentuella avgiften.

Generalpoststyrelsen är också av den uppfattningen, att en rättelse härutinnan

nu bör ske.

I främmande länders postala bestämmelser på nu ifrågavarande område

tages i allmänhet icke någon hänsyn till tidningens pris, och det synes

generalpoststyrelsen, som om tiden nu vore mogen för att man vid fastställandet

av grunderna för beräknandet av postavgiften vid postabonnemang

helt och hållet bortser från denna faktor. Visserligen kan man säga, att

postverket genom den procentuella avgiftsdelen beredes en viss provision

för dess redovisning av uppburna tidningsmedel, men de olika tidningarnas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ts proposition nr 226. 5

priser hålla sig i allmänhet inom sådana belopp, att, om en avgiftsskala i

huvudsaklig överensstämmelse med den för postanvisningar gällande skulle

tillämpas, någon mera nämnvärd skillnad icke skulle uppstå mellan de

avgiftsbelopp, som borde påföras de olika tidningarna. Vid sådant förhållande

lärer något bärande skäl för denna särskilda avgiftsdels bibehållande

icke föreligga. Denna avgift har också ofta drabbat tidningarna synnerligen

orättvist.

År 1922 tillförde den procentuella avgiftsdelen — med den provisoriska

förhöjningen till 4 procent — postverket en inkomst av omkring 454,000

kronor. Ehuru den procentuella avgiftsdelen räknas till förskrivningsavgiften,

minskas dock icke genom denna avgiftsdels borttagande ersättningen för

förskrivningsarbetet med hela det nu angivna beloppet. Såsom förut sagts,

lägges nämligen den procentuella avgiften med olika belopp på olika abonnemangsterminer,

och denna avgiftsdel är således icke en förskrivningsavgift

i den bemärkelsen, att den i sin helhet utgör ersättning för den del av postverkets

arbete, som är oberoende av abonnemangstidens längd och tidnings

periodicitet och vikt. Då dessutom tidnings pris, varå procenten beräknas,

1 allmänhet står i ett visst förhållande till tidningens periodicitet och vikt,

föreligga goda skäl för att genom befordringsavgiften uttaga åtminstone

större delen av det belopp, som för närvarande inflyter av den procentuella

avgiftsdelen. Med hänsyn till det arbete, som borde ersättas av den fasta

förskrivningsavgiften, vore emellertid en höjning av denna, för närvarande

20 öre, val motiverad. Under överläggningarna med de sakkunniga har

också frågan om förskrivningsavgiftens storlek ingående diskuterats. Mot

en till högre belopp än 20 öre bestämd förskrivningsavgift har emellertid

anförts, att den — som ju skulle utgå med samma belopp även för kortare

perioder — komme att kännbart betunga de kortare abonnemangen, till

vilka de ekonomiskt minst bärkraftiga abonnenterna till stor del vore hänvisade.

Med beaktande av detta skäl och då det icke lärer vara nödvändigt

att strängt fasthålla vid att varje avgiftsdel skall avse att ersätta en viss

detalj av postverkets arbete, utan hela postavgiften kan betraktas såsom

en enhet, har styrelsen stannat vid att föreslå en förskrivningsavgift av

20 öre, vilket således innebär dels att den i nuvarande förordnings § 8 mom.

2 a) stadgade ordinarie avgiften höjes med 100 procent — d. v. s. till samma

belopp, som för närvarande utgår — dels ock att den under b) samma moment

bestämda avgiften bortfaller.

Enligt 8 § 3 mom. i tidningsförordningen beräknas befordringsavgiften för

år med proportionellt avdrag för kortare abonnemangstider. I denna avgift,

vilken nu liksom förskrivningsavgiften utgår med 100 procents förhöjning å

den ordinarie avgiften, ingå dels den s. k. periodicitetsavgiften, som för närvarande

utgår med 24 öre för varje nummer i veckan, dock med viss rabatt,

om tidningen utkommer med mer än 7 nummer i veckan, dels ock viktavgiften,

som utgår med 12 öre för varje helt eller påbörjat kilogram av tidningens

sammanlagda vikt under nästföregående helårsperiod, räknad från

och med den 1 oktober till och med den 30 september.

Generalpoststyrelsen har nu föreslagit, att periodicitetsavgiften skulle bibehållas

oförändrad vid 24 öre för varje under en vecka utkommande nummer,

varemot viktavgiften skulle ökas från 12 öre till 20 öre för varje helt eller

påbörjat kilogram av tidnings årsvikt. Till stöd för detta förslag har generalpoststyrelsen

anfört:

Befordrings
avgiften.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Genom b ef ordringsa vgiften skall postverket erhålla ersättning dels för tidningarnas

inslagning till de skilda utdelningspostanstalterna, tidningsexemplarens

förseende med abonnenternas namn m. m. samt för utdelningen, dels

ock för själva befordringen. Det är naturligt, att omfattningen av dessa bestyr

är beroende av det antal nummer, varmed tidningen utkommer, och tidningens

vikt. I överensstämmelse härmed är också den s. k. befordringsavgiften

för närvarande uppdelad dels i eu avgift för varje nummer i veckan

(periodicitetsavgift), dels ock en avgift för varje kilogram av tidningens årsvikt

(viktavgift). Mot denna uppdelning torde icke något vara att invända.

I vissa främmande länders postverk, där någon motsvarighet till det svenska

systemet med postabonnemang förekommer, grundar man emellertid befordringsavgiften

icke på tidningens årsvikt utan på varje nummers medelvikt.

Därvid sammanslår man, så att säga, periodicitetsavgiften och viktavgiften

på sätt av följande exempel framgår. Om ett tidningsnummer med eu medelvikt

av 50 gram anses böra betinga en avgift av 1 öre, blir befordringsavgiften

för helår för eu tidning, som utkommer med 52 nummer per år, 52 öre

(1 X 52), för eu 6-dagarstidning 3 kronor 8 öre (1 X 308 nummer) o. s. v. I

enlighet med detta system hava hos generalpoststyrelsen upprättats åtskilliga

förslag. Dessutom hava verkställts beräkningar med ett system, enligt vilket

befordringsavgiften skulle utgå med en viss avgift per kilogram av tidningens

årsvikt med viss minimiavgift för varje veckonummer. I stort sett innebära

de olika systemen ungefär detsamma, och då det synts önskvärt, att

det nuvarande förhållandet mellan de skilda tidningarnas postavgifter så

litet som möjligt rubbas, har generalpoststyrelsen stannat vid att föreslå det

nuvarande systemets bibehållande. Tidningsutgivarna torde också bäst finna

sig till rätta därmed.

Det har då gällt att undersöka, till vilka belopp periodicitets- och viktavgifterna

lämpligen böra sättas. Därvid har man att ihågkomma, att av

befordringsavgiften skall — utöver det belopp, som för närvarande inflyter

av densamma — utvinnas dels den inkomst, 454,000 kronor, som bortfaller

genom den procentuella avgiftsdelens slopande, dels ock den ökade inkomst,

som enligt generalpoststyrelsens allmänna uttalande här ovan anses böra beredas

postverket för dess bestyr med postabonnemangen.

För närvarande är periodicitetsavgiften dubbelt så stor som viktavgiften.

Något skäl, varför detta förhållande valts, finnes icke anfört i 1901 års kommittéutlåtande.

Befordringsavgiften skulle, enligt kommitterades mening,

avse att bereda postverket gottgörelse för dess bestyr med tidningarnas försändande

och tillhandahållande till vederbörande adressater och borde, då

omfattningen av dessa bestyr huvudsakligen berodde av tidningarnas nummerantal

och vikt, beräknas med hänsyn till dessa faktorer. Kostnaderna för ifrågavarande

bestyr bestå av personalkostnader och transportkostnader, men även

kostnader för lokaler och vissa förbrukningsartiklar stå i nära sambandmeddessa

bestyr. Det synes emellertid näppeligen hava varit kommitterades mening att

efter några särskilda grunder fördela dessa kostnader på periodicitets- och viktavgifterna.

Till den senare avgiften borde väl i sådant fall hava i första

hand förts transportkostnaderna, men av de beräkningar angående postverkets

kostnader för tidningsrörelsen, vilka åberopas i kommittéutlåtandet,

finner man, att nära hälften av dessa kostnader beräknades falla på tidningarnas

postbefordran. Att kommitterade det oaktat satte periodicitetetsavgiften

till dubbelt så högt belopp som viktavgiften synes tyda därpå, att

man valde ett förhållande, som ansågs på ett lämpligt sätt avväga postavgifterna

för de olika tidningarna.

Under de år, som förflutit sedan ovannämnda kommittéutlåtande avgavs,

har en avsevärd förskjutning ägt rum mellan fördelningen av postverkets

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!,. Maj:ts proposition nr 220.

utgifter, i det att personalkostnaderna för närvarande äro avsevärt större än

postföringskostnaderna. Att bestämma periodicitets- och viktavgifternas inbördes

förhållande med hänsyn till postverkets kostnader för de olika prestationer,

postverket utför, lärer emellertid icke låta sig gorå, allra minst när

man genom att sätta en låg förskrivningsavgift flyttat över på befordringsavgiften

eu del av ersättningen för det arbete, som kan anses tillhiira förskrivningen.

Vid sådant förhållande har det synts generalpoststyrelsen lämpligast,

att avgiftsbeloppen fastställas huvudsakligen med tanke på att postverket

erhåller en viss ökad inkomst och att de avgiftsförliöjningar, som härför

bliva nödvändiga, drabba de olika tidningarna så litet betungande som

möjligt. En annan synpunkt, som även förtjänar beaktas, är den, att avgifterna

böra så avvägas, att postverkets ersättning för tidningsbestyret i

största möjliga mån ökas i förhållande till tidningsrörelsens utveckling.

Detta är naturligtvis så mycket mer önskvärt som generalpoststyrelsen icke

anser sig kunna föreslå avgifternas bestämmande till de belopp, som skulle

erfordras för täckande av postverkets merkostnader för tidningsrörelsen..

Under de senare åren har tidningarnas vikt visat en fortgående stegring,

varemot i fråga om periodiciteten någon nämnvärd ökning icke torde vara

att förvänta. Ökade inkomster kunna således säkrast påräknas genom höjning

av viktavgiften. Visserligen kan invändas, att en mera nämnvärd ökning

av sistnämnda avgift kunde föranleda tidningarna att göra inskränkningar,

varigenom den beräknade merinkomsten komme att utebli; men da

tidningarnas viktökning i icke ringa mån torde bero på ökad tillströmning

av annonser, och inkomsten från dessa säkerligen väl uppväger den ökade

postavgiften — vilken för övrigt ofta uttages av allmänheten — torde några

nämnvärda inskränkningar i fråga om tidningarnas vikt näppeligen vara att

befara.

Ett skäl för kraftigare ökning av viktavgiften än av andra delar av postavgiften

för tidningar ligger också däri, att vissa tidningar nu nått en så

hög vikt, att deras postbehandling är besvärande. Man behöver endast betänka,

att en brevbärare, som har att utdela 10 exemplar av en tidning med

en nummervikt av 150 gram, därmed får sin börda ökad med U/2 kilogram,

för att nu icke tala om svårigheten att i brevbärarväskan rymma den post,

som skall’ utdelas under en brevbäringstur. Det inträffar också, att brevbäraren

måste återvända till postkontoret för att hämta post, som han icke

omedelbart kunnat medföra. Härav föranledes förlängd tjänstgöringstid för

brevbäraren, och allmänheten blir lidande genom fördröjd postutdelning.

Av nu anförda skäl och då dessutom för de mindre tidningarna en höjning

av viktavgiften medför i någon mån mindre avgiftsökning än vad eu

höjning av periodicitetsavgiften skulle innebära, har generalpoststyrelsen ansett

sig böra föreslå, att periodicitetsavgiften sättes till 24 öre och viktavgiften

till 20 öre. Detta innebär, att den i nuvarande förordnings § 8

mom. 3 a) stadgade ordinarie avgiften höjes med 100 procent — d. v. s. till

samma belopp som för närvarande utgår — och att den under b) i samma

moment stadgade avgiften höjes med 233 procent, således en höjning av

ungefär 66 procent på nu utgående avgift.

Enligt 8 § 6 mom. i dess av generalpoststyrelsen förslagna lydelse skulle

tidningsutgivare, som ombesörjer postabonnerade tidningsexemplars inslag- ’

ning till vederbörande postanstalter enligt meddelade föreskrifter, erhålla viss

rabatt å postavgiften.

Utöver ovan omförmälda ändringar i förskrivnings- och befordringsavgifterna

har generalpoststyrelsen föreslagit åtskilliga mindre genomgripande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beräknad

inkomstökning.

De sakkunnigS.

B Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

ändringar, beträffande vilka hänvisas till styrelsens skrivelse. Endast de

viktigaste av ändringsförslagen skola i det följande i korthet beröras.

Beträffande 3 § har föreslagits den ändring, att tryckalster, som icke utkommer

med minst ett nummer i varje kalenderkvartal, ej må införas i tidningsregistret.

Detta har till följd, att sådant tryckalster icke såsom hittills

kan befordras såsom utgivarkorsband mot den i 11 § föreskrivna, jämförelsevis

låga avgiften utan måste befordras såsom vanligt korsband eller paket.

I 5 § 2 mom. har stadgats skyldighet för tidnings utgivare att erlägga en

avgift å 20 kronor för varje anmälan om tidnings införande i tidningstaxan

eller om ändring av en i taxan intagen uppgift. Avgiften är avsedd att utgöra

ersättning för taxans utarbetande, tryckning och distribution.

Vidare har föreslagits viss ändring av den i 11 § bestämda avgiften för

utgivarkorsband, varjämte föreslagits införande av särskilda bestämmelser om

s. k. kommissionärskorsband, för vilka skulle utgå lägre avgifter än vanliga

utgivarkorsband.

Generalpoststyrelsen har beräknat, att postverket genom de föreslagna

ändringarna skulle tillföras en inkomstökning för postabonnemang och utgivarkorsband

till belopp av omkring 640,000 kronor, och har styrelsen

härom anfört:

Under förutsättning att antalet abonnemang å de olika tidningarna skulle

bliva detsamma under år 1924 som under år 1922 — det sista år, för vilket

fullständiga uppgifter finnas att tillgå — beräknas det nu framlagda förslaget

tillföra postverket en inkomst av omkring 4,600,000 kronor. Under

samma förutsättning skulle med de ordinarie avgifterna inflyta omkring

1.950.000 kronor och således med de nu utgående provisoriska avgifterna

3.900.000 kronor. I förhållande till sistnämnda belopp innebär förslaget

således en inkomstökning av 700,000 kronor. Denna summa måste emellertid

_ reduceras dels med det belopp, som skulle utbetalas till de tidningsutgivare,

vilka själva komme att ombestyra tidningsinslagningen, dels ock

med beloppet av postavgifterna för de postabonnemang, som kunna antagas

komma att ersättas med de föreslagna kommissionärskorsbanden. Dessa

belopp hava med hänsyn till nu kända förhållanden ansetts böra beräknas

till 130,000 respektive 270,000 kronor eller tillsammans 400,000 kronor. Postverkets

ökade inkomst av postabonnemangen skulle efter dessa beräkningar

— utöver ökningen genom den nu gällande provisoriska avgiftsförhöjningen

— inskränka sig till 300,000 kronor.

Genom viss föreslagen omläggning av avgiften för utgivarkorsband i allmänhet,

. för vilken omläggning redogöres i § 11 av författningsförslaget och

motiveringen därtill, beräknas postverkets inkomst av denna del av tidningsrörelsen

komma att ökas med omkring 160,000 kronor. Därjämte skulle de

kommissionärskorsband, som antagits skola träda i stället''för vissa postabonnemang,

draga en avgift av förslagsvis 180,000 kronor. Den sammanlagda

inkomstökningen av postabonnemangen och utgivarkorsbanden anses

således kunna beräknas till omkring 640,000 kronor.

Omförmälda sakkunniga, vilka samarbetat med generalpoststyrelsen vid

verkställandet av ifrågavarande utredning, hava förklarat sig kunna giva sin

anslutning till det av generalpoststyrelsen framlagda förslaget; dock hava

herrar Björnsson och Delilgren anmält avvikande mening beträffande särskilda

delar av förslaget.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22b‘. 9

Herr Björnsson liar förklarat sig anse, att någon ändring i 3 § 1 inom.

icke bör äga rum.

Herr Dehlgren tiar förklarat sig icke kunna biträda generalpoststyrelsens

förslag, i vad det angår befordringsavgifterna.

Beträffande de av nämnda sakkunniga anförda skid för deras avvikande

meningar får jag hänvisa till generalpoststyrelsens skrivelse.

Sedan publicistklubben och Svenska tidningsutgivareföreningen lämnats

tillfälle att yttra sig över generalpoststyrelsens förslag, hava styrelserna för

klubben och föreningen den 3 maj 1924 avgivit gemensamt utlåtande, vilket

torde få såsom bilaga fogas till protokollet. Styrelserna anföra bland annat.

Den av generalpoststyrelsen föreslagna höjningen av taxan för tidningarnas

postbefordran syntes både betungande och mindre lyckligt avvägd. Skulle

någon höjning eller omläggning av nu gällande taxa ur det allmännas synpunkt

befinnas oavvislig, borde förändringarna i vissa hänseenden ske efter

andra grunder än de av generalpoststyrelsen föreslagna. Sålunda borde särskild

uppmärksamhet fästas vid förslagets mindre lyckliga avvägning beträffande

postavgifterna för å ena sidan den egentliga tidningspressen och å

andra sidan för veckotidningarna. Det föreliggande förslaget lade nämligen

nästan hela den ökade tungan på dags- och ortspressen, under det att flertalet

veckotidningar skulle få sina postbefordringsavgifter nedsatta. Blott i

ett fåtal fall vore deras avgifter, obetydligt höjda.

En sådan fördelning av postavgifterna måste anses strida såväl mot postverkets

intressen som mot grundåskådningen i det nu föreliggande förslagets

motivering. Generalpoststyrelsen gjorde nämligen, med allt fog, gällande i

sitt betänkande, att veckotidningarna och tidningar, som utkomme mindre

ofta än en gång i veckan, i vissa avseenden förorsakade postverket förhållandevis

mera arbete än andra tidningar. Så vore det icke möjligt för

brevbärare och andra postutdelare att hålla i minnet namn och adresser å

dylika tidningars abonnenter, varför fullständig namn- och adresspåskrift

måste verkställas i betydligt större omfattning än vad fallet vore rörande

andra tidningar.

Härjämte borde enligt styrelsernas uppfattning framhållas, att dessa

mindre ofta utkommande publikationer tvivelsutan beredde postverket ökat

besvär och fördyring av omkostnaderna även på grund av den »toppbelastning»

de vållade postverket den enda dag i veckan, då de utkomme, under

det att postdistributionen av dagspressen medförde en jämn fördelning av

arbetsuppgifterna på veckans alla dagar. Den enorma utvecklingen av veckotidningsutgivningen

torde även kraftigt hava bidragit till personalkostnadernas

betydande stegring inom postverkets tidningsrörelse, bland annat

genom att dessa publikationers nummer ofta vore tunga och skrymmande

och tvingade till dubbla utbäringsturer.

Det hade enligt styrelsernas mening varit önskligt, att en mera ingående

utredning kunnat företagas i syfte att bringa större klarhet rörande distributionskostnaderna

för veckotidningar i förhållande till dags- och ortstidningar.

I varje fall hade det synts styrelserna blotta en allvarlig svaghet

i det föreliggande förslaget, när generalpoststyrelsen å ena sidan konstaterade

veckotidningsdistributionens oförmånliga inverkan på postverkets arbete och

ekonomi i förhållande till dagstidningarna och å andra sidan föresloge så gott

som hela den påfordrade taxeökningens läggande på dagstidningarna.

Detta missförhållande i det av generalpoststyrelsen nu framlagda förslaget

syntes delvis bero på att den procentuella förskrivningsavgiften borttagits

och kompensationen härför samt den av postverket begärda förhöjningen av

inkomsten på tidningsrörelsen helt och hållet lagts på viktavgiften.

Yttrande av

1’ublicistklubben

och

Svenska tidningsutgivareföreningen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Befunnes det nödvändigt att bereda postverket ökad inkomst av tidningsrörelsen,

borde, enligt styrelsernas mening, denna ökade inkomst i främsta

rummet uttagas av de delavgifter i postabonnemanget, som avsåge att lämna

ersättning för det arbete, vilket åsamkade postverket största kostnad. I

stället för att sänka förskrivningsavgiften, vilket i generalpoststyrelsens förslag

skett genom borttagande av den procentuella ersättningen till postverket

för varje abonnemang, syntes därför — under förutsättning att höjning

av tidningstaxan över liuvud taget skulle äga rum — eu höjning på

denna punkt vara mera rättvis med hänsyn till postverkets omkostnader för

denna del av tidningsrörelsen.

Den förmån, som generalpoststyrelsen genom den nya bestämmelsen i § 8

mom. 6 önskat bereda tidningsutgivarna, torde visserligen kunna anses rättvis,

men ansåge styrelserna likväl, då denna rabattering utgjorde ett avsteg

från postverkets allmänna taxeprinciper, att tidningsutgivarna lika gärna såge,

att de gamla bestämmelserna fortfarande finge gälla, d. v. s. att ingen särskild

ersättning lämnades de utgivare, som själva ombestyrde postabonnerade

tidningsexemplars inslagning, men väl att som förut postverket tillhandahölle

sådan utgivare erforderligt antal korsbandsomslag.

Styrelserna funne befogat, att i taxan för utgivarekorsband infördes en särskild

avgift per försändelse (§11 mom. 1), men ansåge, att de sammanlagda

avgifter, som enligt förslaget skulle komma att påläggas utgivarekorsbanden,

komme att innebära en förhöjning av nu gällande belopp, som knappast

kunde anses sakligt motiverad och som högst avsevärt skulle ekonomiskt betunga

den ej ringa del av pressen, som använde sig av detta för postverket

arbetsbesparande befordringssätt.

Enligt styrelsernas uppfattning hade hittills gällande bestämmelser genom

sin sammansättning av de olika avgifterna och genom sin innebörd i övrigt

verkat synnerligen lyckligt både för allmänheten och den svenska pressen,

och den senare hade under de gångna decennierna i inbördes konkurrens

anpassat sig efter de rådande taxeförhållandena. En rubbning av dessa olika

delavgifters inbördes ställning borde därför enligt styrelsernas mening — i fall

kravet på ökade inkomster för tidningarnas befordran ansåges oavvisligt ur

statsfinansiell synpunkt —• om möjligt undvikas eller åtminstone ske synnerligen

varsamt för att ej, som eljest lätt bleve fallet, framkalla orättvisa och

störande förhållanden de olika tidningarna emellan.

Ur denna synpunkt förefölle den av generalpoststyrelsen föreslagna betydliga

ökningen av viktavgiften med icke mindre än 233 procent utöver den i

1904 års tidningstaxa gällande och med 66 procent utöver nu föreskrivna

provisoriska avgift särskilt betänklig. En sådan höjning skulle nämligen

komma att drabba dags- och ortspressen synnerligen orättvist och därvid

framför allt de tidningar, som tillförde postverket de största indirekta inkomsterna.

Av den i ärendet verkställda utredningen framgår, att postverkets inkomster

av tidningsbefordringen, även med den nu gällande provisoriska avgiftsförhöjningen,

icke tillnärmelsevis förslå att täcka de med denna rörelsegren

förenade kostnaderna. Med allt beaktande av den viktiga kulturella

uppgift, tidningarna hava att fylla, och även om man anser, att postverkets

utgifter för tidningsbefordringen icke behöva till fullo täckas av därför uppburna

avgifter, måste det dock sägas, att ett sådant missförhållande mellan

inkomster och utgifter, som inom denna rörelsegren äger rum, icke bör få

fortvara. Riksdagen har också funnit nämnda missförhållande anmärkningsvärt

och förutsatt, att det skulle särskilt beaktas vid den nu fullbordade utredningen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Ett genomförande av generalpoststyrelsens förslag beräknas medföra eu

inkomstökning av omkring 640,000 kronor. Emellertid bär mot förslaget i

flera avseenden riktats anmärkningar såväl av reservanter bland de sakkunniga

som av styrelserna för publicistklubben och Svenska tidningsutgivareföreningen.

Den allvarligaste bland dessa anmärkningar synes vara den, att

höjningen av den i befordringsavgiften ingående viktavgiften föreslagits

oproportionerligt stor, så att den skulle bliva betungande för de tyngre dagliga

tidningarna, under det att för vissa veckotidningar skulle komma att

betalas allt för låg avgift. Men även vissa andra av de mot förslaget uttalade

betänkligheterna synas icke kunna frånkännas betydelse. Vid sådant

förhållande lärer det av generalpoststyrelsen avgivna förslaget icke utan

ytterligare utredning kunna läggas till grund för definitiva bestämmelser i

ämnet. Då resultatet av eu dylik utredning givetvis icke kan hinna föreläggas

innevarande års riksdag, synes man nu böra åtnöjas med provisoriska

åtgärder av mindre genomgripande natur.

Efter undersökning av åtskilliga tänkbara alternativ har jag funnit, att ett ur

ekonomisk synpunkt någorlunda tillfredsställande resultat kan vinnas utan annan

ändring av gällande bestämmelser än att den i 8 § 3 mom. b) tidningsförordningen

bestämda viktavgiften höjes från nu utgående 12 öre till 15 öre för varje

helt eller påbörjat kilogram av tidningens sammanlagda vikt under nästföregående

helårsperiod. En sådan ändring beräknas bereda postverket eu

inkomstökning av omkring 400.000 kronor årligen. Härigenom skulle såväl

de av reservanterna som de av publicistklubben och tidningsutgivareföreningen

framställda önskemålen bliva i huvudsak tillgodosedda med ganska obetydlig

rubbning av nu bestående förhållanden, samtidigt som en icke oväsentlig

inkomstökning komme att tillföras postverket. Det torde ej heller kunna

bestridas, att en avgiftsförhöjning för de tunga tidningarna skäligen bör äga

rum, och får jag härutinnan hänvisa till de skäl, generalpoststyrelsen anfört

för en dylik förhöjning. Det motstånd, som från publicistklubbens och tidningsutgivareföreningens

sida rests mot generalpoststyrelsens förslag i denna

del, lärer i främsta rummet hava berott därpå, att den av generalpoststyrelsen

föreslagna höjningen synts alltför stor — 233 procent mot av mig ifrågasatta

150 procent å den ordinarie viktavgiften. Eör jämförelse mellan de nu

utgående postavgifterna och de, som skulle utgå efter den av mig nyss antydda

ändringen i viktavgiften, har jag låtit verkställa uträkning av berörda

avgifters belopp för åtskilliga tidningar, vilken uträkning torde få såsom bilaga

fogas till protokollet. Sammanställes nyssnämnda uträkning med den

i generalpoststyrelsens skrivelse återgivna motsvarande beräkningen, torde

man finna, att den av mig ifrågasatta avgiftsförhöjningen skulle bliva väsentligt

mindre kännbar för dagspressen än den av generalpoststyrelsen föreslagna,

under det att de stora veckotidningarna skulle få vidkännas en skälig

avgiftsökning.

I detta sammanhang vill jag erinra, att Kungl. Maj:t i proposition den

14 mars 1924, nr 189, föreslagit riksdagen besluta, att de av riksdagen för

tiden till 1924 års utgång beslutade postavgifterna skola äga fortsatt tillämp
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-.ts proposition nr 226.

ning till och med den 31 december 1925; dock med viss nedsättning i avgifterna

för inrikes postanvisning och postförskott från och med den 1 oktober

1924.

Nyssnämnda förslag innebär, att viktavgiften för tidning skulle utgå med

12 öre för kilogram. Den av mig nu ifrågasatta höjningen av viktavgiften till

15 öre för kilogram förutsätter således viss jämkning i det tidigare framlagda

förslaget.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte,

med ändring av tidigare till riksdagen uti proposition nr 189 framlagt förslag,

i vad detsamma avser postavgiften vid postabonnemang å tidning, föreslå

riksdagen besluta,

att den av riksdagen för tiden till 1924 års utgång beslutade

postavgiften vid postabonnemang å tidning skall äga fortsatt

tillämpning till och med den 31 december 1925; dock att den

jämlikt 8 § 3 mom. b) i förordningen angående villkoren för

postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter utgående

avgift skall vid postabonnemang å tidning, som avser år

1925, utgöra 15 öre för varje helt eller påbörjat [kilogram} av

tidnings sammanlagda vikt under nästföregående helårsperiod,

beräknad på sätt i nyssnämnda författningsrum sägs.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

13

Bilaga 1.

Till KONUNGEN.

Nu gällande förordning angående villkoren för postbefordran av tidningar

och andra periodiska skrifter är utfärdad den 17 juni 1916. I förordningen

meddelade bestämmelser äro, på ett undantag när, i överensstämmelse med

ett av generalpoststyrelsen med biträde av särskilda, utav Kungl. Maj:t utsedda

sakkunniga utarbetat förslag. I denna förordning har genom kungl.

kungörelse den 30 maj 1919 vidtagits den ändringen, att den särskilda lägre

avgiften för s. k. vanligt tidningskorsband borttagits.

I övrigt innehåller förordningen i fråga om postverkets ersättning för

tidningsbestyret samma bestämmelser som förut gällande tidningsförordning,

vilken var utfärdad den 27 maj 1904. Erågan om ändring av postavgifterna

vid postabonnemang och för utgivarkorsband var under övervägande vid utarbetandet

av förslag till 1916 års förordning, men av vissa anledningar ansåg

sig generalpoststyrelsen då icke böra framföra något förslag i ämnet.

Genom kungl. kungörelser av den 11 juni 1920, den 7 juli 1921, den 21 juni

1922 och den 11 maj 1923 hava emellertid tidningsavgifterna, efter beslut

av riksdagen, för ett år i sänder och nu senast intill utgången av år 1924

höjts med 100 procent. När dessa tillfälliga höjningar vidtagits, har såväl

av vederbörande departementschef och riksdagen som av generalpoststyrelsen

framhållits önskvärdheten av en utredning dels beträffande postverkets

kostnader för tidningsrörelsen och dels rörande de grunder, efter vilka postavgiften

för tidningsabonnemang borde vara sammansatt. Dessutom har av

generalpoststyrelsen gjorts det uttalandet, att jämväl vissa andra bestämmelser

i 1916 års tidningsförordning borde underkastas revision. Med anledning

av vad sålunda förekommit har statsrådet och chefen för kungl.

kommunikationsdepartementet jämlikt av Kungl. Maj:t den 26 oktober 1923

givet bemyndigande till sakkunniga att samarbeta med generalpoststyrelsen

vid verkställande av utredning och avgivande av förslag angående revision

av gällande bestämmelser i fråga om villkoren för postbefordran av tidningar

och andra periodiska skrifter utsett ledamoten av riksdagens första

kammare, lektorn Johan Edvard Björnsson, kaptenen i flottans reserv, huvudredaktören

Sten Fredrik Dehlgren, riksgäldsfullmäktigen, filosofie doktorn

Karl Emil Hildebrand Hildebrand samt ledamoten av riksdagens första kammare,

redaktören Anders Pers.

Efter överläggningar med dessa sakkunniga har inom generalpoststyrelsen

utarbetats ett förslag till ny tidningsförordning, vilket meddelas här nedan.

Beträffande de ändringar av nu gällande bestämmelser, som föreslås, ävensom

de skäl, som enligt generalpoststyrelsens mening påkalla dessa ändringar,

tillåter sig styrelsen i allmänhet hänvisa till den för varje paragraf lämnade

särskilda motiveringen. Härutöver vill generalpoststyrelsen emellertid göra

några mera allmänna uttalanden angående den ekonomiska frågan.

I underdånig skrivelse den 25 februari 1921, i fråga om vissa postavgifter,

meddelade generalpoststyrelsen, att innan frågan om ändring av de

grunder, efter vilka avgiften för postabonnemang å tidning beräknades, upptoges

till närmare prövning, hade det ansetts nödvändigt undersöka icke

blott postverkets kostnader för tidningarna utan även huru dessa kostnader

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

fördelade sig å de olika prestationer, som postverket utför för tidningarna,

samt att det även befunnits nödvändigt att kombinera denna undersökning

med en utredning rörande fördelningen av postverkets driftkostnader på

samtliga olika rörelsegrenar. Sedan denna utredning slutförts, meddelade

generalpoststyrelsen i underdånig skrivelse den 27 februari 1922, att utredningen,

vad de postabonnerade tidningarna beträffar, givit vid banden, att

22.8 procent av postverkets samtliga driftkostnader komme på tidningsrörelsen.

Med siffrorna för 1920, vilket år undersökningen avsåg, skulle

postverkets kostnader för de postabonnerade tidningarna uppgått till mellan

15 och 16 miljoner kronor. Emellertid hava vissa utgiftsposter sedan dess

nedgått, och för år 1922 kunna nu ifrågavarande kostnader beräknas till 12

ä 13 miljoner kronor. Postverkets inkomster av de postabonnerade tidningarna

uppgingo samma år till omkring 3,800,000 kronor. När generalpoststyrelsen

i underdånig skrivelse den 6 mars 1923 föreslog, att de provisoriska

tidningsavgifterna skulle utgå under ännu ett år, framhöll också

styrelsen att, även om den provisoriska höjningen av postavgiften bibehölles,

postverket tillfördes 7 ä 8 miljoner kronor mindre än det belopp, vartill

postverkets kostnad för tidningsrörelsen kunde beräknas uppgå. Med anledning

härav gjorde 1923 års riksdag i sin skrivelse (nr 136) till Konungen

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa postavgifter det uttalandet,

att riksdagen förutsatte, att den anmärkningsvärda brist, som

ifrågavarande verksamhetsgren uppvisade, vid utredningen (angående tidningsförordningens

revision) skulle särskilt beaktas.

De här ovan angivna kostnaderna äro delkostnader, d. v. s. tidningsrörelsen

har belastats med — förutom postverkets direkta kostnader för

denna rörelsegren — så stor del av postverkets övriga utgiftsposter, som

ansetts stå i förhållande till rörelsens omfattning. Detta beräkningssätt är

naturligtvis fullt riktigt, enär i annat fall någon rörelsegren skulle bliva belastad

med kostnader, som åtminstone delvis förorsakas av andra rörelsegrenar.

Så vore det givetvis icke riktigt att t. ex. belasta enbart brevrörelsen

med kostnaderna för postverkets central- och distriktsförvaltningar.

Å andra sidan har ofta uttalats den meningen, att det icke är ovillkorligen

nödvändigt, att varje särskild rörelsegren »bär sig». Yad särskilt beträffar

tidningarna har deras kulturella uppgift ansetts vara så stor, att statsverket

icke bör taga full ersättning för det arbete, som av postverket utföres

för tidningarnas räkning. Därjämte har anförts, att tidningarna genom

sina annonsavdelningar indirekt tillföra postverket inkomster. 1901 års

kommitterade ansågo sig icke heller kunna ifrågasätta så stor höjning av

postavgifterna, som skulle erfordrats med hänsyn till postverkets kostnader

för tidningsbestyret, och de avgifter, som av kommitterade föreslogos,

beräknades täcka endast omkring 46 procent av postverkets kostnader

för tidningarna. Det var då fråga om vad här ovan benämnts delkostnaderna.

Generalpoststyrelsen har heller icke ansett sig kunna ifrågasätta, att postverket

nu skulle beredas full ersättning för tidningsbestyret.

Inom generalpoststyrelsen har verkställts en utredning angående merkostnaderna

för postabonnemangen, d. v. s. en beräkning beträffande de utgifter,

som skulle besparas postverket, om bestyret med postabonnemangen

tänktes helt och hållet bortfalla. Det belopp, som man därvid kommit till,

utgör för år 1922 omkring 5,900,000 kronor, varav 1,500,000 kronor postföringskostnad,

150,000 kronor kostnad för förbrukningsartiklar m. m. och

återstoden personalkostnader. Med tillämpning av de ordinarie avgifterna

för postabonnemang skulle för år 1922 hava tillförts postverket omkring

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr ''J''Jti. I f>

1,900,000 kronor. För att postverket skulle erhålla ersättning för sina merkostnader,

erfordras således eu inkomstökning med mer än 200 procent.

För ernående av bättre överensstämmelse mellan inkomster och utgifter

har generalpoststyrelsen i första hand ansett sig böra undersöka, huruvida

postverkets kostnader för tidningarna kunna i någon mån nedbringas. Kostnaderna

fördela sig huvudsakligen på personal och befordran.

Nedbringande av postföringskostnaderna genom försämring av postförbindelserna

kan icke ifrågasättas, och kostnaderna för befintliga postlinjer

äro beroende på förhållanden, över vilka generalpoststyrelsen i stort sett

icke kan öva något inflytande.

Beträffande personalen kunde ju tänkas, att billigare arbetskraft användes

än vad för närvarande är fallet. Arbetet med tidningarnas inslagning, sortering

och utdelning utföres emellertid redan nu av den lägst avlönade manliga

personalen i postverket. Däremot användes å postkontoren arbetskraft,

tillhörande högre tjänstegrupper, för tidningsmedlens mottagande,

bokföring och redovisning ävensom för vissa göromål med tidningsrekvisitionernas

bokförande m. in. Sistnämnda göromål hava under de senare åren,

i all den mån så låtit sig göra, överflyttats på tjänstemän i lägre tjänstegrupper

— överpostiljoner, förste postiljoner, kansli- och kontorsbiträden —

men då härvid måste tagas hänsyn till det allmänna postarbetet å de olika

platserna, lärer i förevarande hänseende icke kunna vidtagas ytterligare

överflyttningar av sådan omfattning, att nämnvärd ekonomisk vinst därav

uppstår.

Ett annat sätt att minska postverkets kostnader för tidningsrörelsen vore

att minska det arbete, som postverket för närvarande utför med tidningarna.

De expeditionsföreskrifter, som i förevarande hänseende tillämpas, äro emellertid

så enkla som för nödig kontroll och arbetets behöriga utförande är

möjligt. Allmänheten har stora fordringar på att få tidningarna regelbundet,

och eu förenkling —• om nu en sådan överhuvud taget vore möjlig — genom

vilken den goda ordningen riskerades, skulle säkerligen möta det bestämdaste

motstånd från såväl allmänheten som tidningsutgivarna. Där tidningsrörelsen

är av särskilt stor omfattning, såsom i Stockholm, har generalpoststyrelsen

också genom praktiska maskinella anordningar nedbringat

personalkostnaderna.

Eu viss arbetslättnad skulle vinnas, om abonnemangens verkställande i

än högre grad än nu är fallet koncentrerades till några få perioder. I vissa

länder mottages icke abonnemang för kortare period än ett kvartal. I tidningsförordningen

finnes icke någon bestämmelse angående vilka abonnemangstider,

som äro medgivna, men vid överläggningarna med de sakkunniga

har diskuterats möjligheten av att även här i Sverige icke mottaga

postabonnemang för månad. Då emellertid en undersökning visat, att månadsabonnemang

förekomma i jämförelsevis stor utsträckning, har någon

ändring i förevarande hänseende icke ansetts önskvärd.

Det verksammaste sättet för vinnande av arbetsbesparing och därmed

minskade utgifter för postverket är givetvis att överflytta till tidningsutgivaren

så mycket som möjligt av det arbete, som nu utföres av postverket.

Knappast i något land utför postverket så mycket arbete för tidningsutgivarnas

räkning som i Sverige är fallet. I Norge t. ex. gå tidningsrekvisitionerna

direkt till tidningsutgivaren, som i regel själv har att ombestyra

tidningens försändning till abonnenten. I Finland utfärdades år 1921

en ny tidningsförordning, som i väsentliga delar överensstämmer med den

svenska förordningen, men det åligger den finska tidningsutgivaren att förse

varje tidningsexemplar med adressetikett samt att sammanbunta alla till

samma postanstalt adresserade tidningsexemplar. I flera andra länder, t. ex.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 226

England och Nord-Amerikas förenta stater, taga postverken icke annan befattning

med tidningarna än med andra försändelseslag. Här i Sverige utför

postverket strängt taget allt arbete med tidningsabonnemangen. Utgivaren

bär endast att till postanstalten å utgivningsorten överlämna det

beställda antalet tidningsexemplar samt att från postverket utkvittera prenumerationsmedlen.

Postverket ser till, att envar abonnent får sitt exemplar.

Det borde väl icke möta några oöverkomliga svårigheter att här i Sverige

använda samma system som exempelvis i Norge eller Finland. Under

förutsättning av att tidningarna komme abonnenten riktigt tillhanda, skulle

skillnaden knappast bliva märkbar för denna. Vid reklamationer och överflyttningar

bleve det däremot omständigare att vända sig direkt till utgivaren

i stället för såsom nu till vederbörande postanstalt. Tidningarna

däremot måste helt och hållet omlägga sina expeditioner, föra noggranna

listor över abonnenterna å skilda orter o. s. v. Med hänsyn till de ständiga

växlingarna vid övergång från den ena till den andra abonnemangsterminen

kräver detta arbete mycken tid och omsorg, och det kan ifrågasättas,

huruvida det stora flertalet tidningar skulle utan förhållandevis höga

kostnader kunna övertaga detta arbete. Med hänsyn härtill och då det nuvarande

systemet fungerar till belåtenhet för såväl allmänheten som tidningsutgivarna,

har det nu icke ansetts böra föreslås någon mera genomgripande

förändring i förevarande hänseende.

Vissa tidningsutgivare hava emellertid redan nu övertagit en del av det

arbete, som vad andra tidningar beträffar utföres av postverket. Detta förhållande

har också vid tidningsfrågans behandling i riksdagen anförts såsom

ett skäl mot den tillfälliga förhöjningen av postavgifterna för postabonnerade

tidningar. Detta resonemang är icke riktigt, ty postverkets

kostnader hava beräknats efter det arbete postverket utför, och skillnaden

mellan inkomster och utgifter skulle således, om postverket haft att verkställa

de bestyr, vissa tidningar övertagit, blivit ännu större än vad utredningen

utvisar.

Tidningsutgivarnas nu ifrågavarande arbete består dels däri, att tidningsexemplar

efter av postanstalten upprättade listor inslås av tidningens expedition

direkt till abonnemangspostanstalterna och i vissa fall avlämnas direkt

till postförande tåg, dels ock däri, att fyra större tidningar och svenska

pressbyrån erhållit medgivande att tills vidare använda ett särskilt förfarande

vid tidningsförsändning till vissa kommissionärer, s. k. kommissionärsabonnemang.

Generalpoststyrelsen har icke ansett sig böra föreslå, att i tidningsförordningen

intages bestämmelse om skyldighet för tidningsutgivare att själv

inslå tidningsexemplaren, men har dock, med hänsyn till den arbetsbesparing,

som genom nu ifrågavarande förfarande beredes postverket, i § 8 mom.

6 av författningsförslaget intagit eu bestämmelse om rätt för utgivare, som

utför detta arbete, att tillgodoräkna sig en viss rabatt å postavgifterna. Beträffande

denna fråga tillåter sig generalpoststyrelsen för övrigt hänvisa till

nyssnämnda föreslagna författningsställe och den särskilda motiveringen

därtill.

De s. k. kommissionärsabonnemangens bibehållande kan generalpoststyrelsen

icke förorda, men då det onekligen innebär eu fördel för postverket,

att postabonnemangen utbytas mot utgivarkorsband, har generalpoststyrelsen,

såsom av § ll i författningsförslaget och den särskilda motiveringen

därtill framgår, ansett sig böra, i stället för kommissionärsabonnemangen,

föreslå ett särskilt slags utgivarkorsband, kommissionärskorsband, med lägre

avgift än andra utgivarkorsband.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

17

Vad generalpoststyrelsen således föreslagit i avsikt att i någon mån lätta

postverkets arbete med tidningarna torde — särskilt vid det förhållandet

att för tidningsinslagningen skulle utgå viss ersättning till tidningsutgivaren

— icke åtminstone omedelbart medföra någon nämnvärd ekonomisk fördel

för postverket. Det är dock att hoppas, att så skall bliva fallet, om

de stora tidningarna mera allmänt övertaga tidningsinslagningen och kommissionärskorsbanden

träda i stället för postabonnemang.

Enär således, enligt generalpoststyrelsens förmenande, några åtgärder,

varigenom postverkets utgifter för tidningsbestyret avsevärt nedbringas, icke

för närvarande kunna eller böra vidtagas, återstår, om det ekonomiska resultatet

av detta bestyr skall förbättras, intet annat än att höja inkomsterna.

Såsom förut påvisats, skulle en höjning med mer än 200 procent å de

ordinarie avgifterna för postabonnemang vara erforderlig, för att postverkets

merkostnader för detta bestyr skulle bliva ersatta. Det är härav först och

främst tydligt, att någon nedsättning av de nu utgående provisoriska avgifterna

icke kan ifrågakomma. Beträffande storleken av den höjning, som

därutöver kan böra vidtagas, ställer sig generalpoststyrelsen emellertid tveksam.

Styrelsen finner det visserligen principiellt riktigt, att postverket erhölle

full ersättning för tidningsbestyret och att, när tidningarnas kulturella

uppgift anses berättiga dem till särskilt låga postavgifter, postverket på annat

sätt — t. ex. genom ersättning från ett särskilt anslag — liölles skadeslöst.

Riksdagen lärer väl näppeligen kunna vinnas för en sådan form av statsunderstöd

åt tidningarna, och även för tidningarna själva torde ett sådant

sätt att lösa frågan icke vara tilltalande. Den inkomstökning, som skall beredas

postverket, måste därför uttagas genom postavgiften. Generalpoststyrelsen

befarar emellertid, att höjning med ytterligare 100 procent å de ordinarie

avgifterna skulle så väsentligt fördyra tidningarna, att mången mindre bemedlad

skulle se sig nödsakad att avstå ifrån att hålla sig med tidning. Då numera

en tidning — särskilt en orts- eller länstidning — i många fall är en verklig

nödvändighetsvara, skulle ett dylikt fördyrande av tidningarna säkerligen

icke vara lyckligt.

På grund härav har generalpoststyrelsen icke ansett sig böra gå längre

än att föreslå en sådan höjning av postavgiften för postabonnemang, att

postverkets inkomst ökas med omkring 140 procent i förhållande till den

inkomst, som den ordinarie avgiften skulle inbringa. Angående den föreslagna

avgiftens sammansättning tillåter sig generalpoststyrelsen hänvisa till

§ 8 i författningsförslaget och den särskilda motiveringen därtill.

Under förutsättning att antalet abonnemang å de olika tidningarna skulle

bliva detsamma under år 1924 som under år 1922 — det sista år, för vilket

fullständiga uppgifter finnas att tillgå — beräknas det nu framlagda förslaget

tillföra postverket en inkomst av omkring 4,600,000 kronor. Under samma

förutsättning skulle med de ordinarie avgifterna inflyta omkring 1,950,000

kronor och således med de nu utgående provisoriska avgifterna 3,900,000

kronor. I förhållande till sistnämnda belopp innebär förslaget således en

inkomstökning av 700,000 kronor. Denna summa måste emellertid reduceras

dels med det belopp, som skulle utbetalas till de tidningsutgivare, vilka själva

komme att ombestyra tidningsinslagningen, dels ock med beloppet av postavgifterna

för de postabonnemang, som kunna antagas komma att ersättas

med de föreslagna kommissionärskorsbanden. Dessa belopp hava med hänsyn

till nu kända förhållanden ansetts böra beräknas till 130,000 respektive

270,000 kronor eller tillsammans 400,000 kronor. Postverkets ökade inkomst

av postabonnemangen skidle efter dessa beräkningar — utöver ökningen

Bihang till riksdagens protokoll 1224. 1 samt. 187 haft. (Nr 226.) 99c 24 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj-.ts proposition nr 226.

genom den nu gällande provisoriska avgiftsförhöjningen — inskränka sig till

300,000 kronor.

Genom viss föreslagen omläggning av avgiften för utgivarkorsband i allmänhet,

för vilken omläggning redogöres i § 11 av författningsförslaget och

motiveringen därtill, beräknas postverkets inkomst av denna del av tidningsrörelsen

komma att ökas med omkring 160,000 kronor. Därjämte skulle de

kommissionärskorsband, som antagits skola träda i stället för vissa postabonnemang,

draga en avgift av förslagsvis 180,000 kronor. Den sammanlagda

inkomstökningen av postabonnemangen och utgivarkorsbanden anses

således kunna beräknas till omkring 640,000 kronor.

Generalpoststyrelsen är visserligen fullt medveten om, att den föreslagna

inkomstökningen av postabonnemangen, 300,000 kronor, är allt för ringa i

förhållande till postverkets kostnader för denna rörelsegren, men betraktar

man de ordinarie avgifterna som utgångspunkt, blir inkomstökningen — efter

de verkställda reduktionerna — omkring 2,250,000 kronor.

Såsom skäl för att icke sätta avgifterna högre har generalpoststyrelsen

redan anfört olämpligheten av att allt för mycket fördyra tidningarna för

allmänheten. Generalpoststyrelsen har också ansett sig höra räkna med att

postverkets utgifter — särskilt kostnaderna för järnvägspostföringen — skola

efter hand i någon mån nedgå samt att, med den sammansättning postavgiften

enligt förslaget erhållit, inkomsterna skola komma att förete en mera

konstant ökning än vad hittills varit fallet. Genom den i författningsförslagets

§ 5 intagna bestämmelsen om en särskild avgift för anmälan till tidningstaxan

skulle också kostnaderna för denna publikations utarbetande,

tryckning och distribution bliva väl täckta. Vidare har generalpoststyrelsen,

såsom av förslagets § 3 mom. 1 framgår, tänkt sig, att vissa tryckalster, som

nu sändas mot det låga utgivarkorsbandsportot, skulle hänvisas till försändning

såsom vanliga korsband eller såsom paket, varigenom postverket erhölle

ökade inkomster. Dessutom skulle väl de förmåner, som genom ersättning

för tidningsinslagningen och genom kommissionärskorsbanden beredas tidningsutgivarna,

bidraga till att minska postverkets arbete med postabonnemangen.

Det är visserligen sannolikt, att en mera allmän användning av kommissionärskorsbanden

komme att minska postverkets inkomster, utan att

motsvarande minskning av utgifterna kunde omedelbart påvisas, men fördelarna

för postverket av det enklare förfaringssättet skulle dock efter hand

bliva allt mer påtagliga.

På grund av alla nu berörda omständigheter hyser generalpoststyrelsen

den förhoppningen, att genom det nu framlagda förslagets genomförande den

bristande överensstämmelsen mellan postverkets inkomster av tidningsrörelsen

och dess merkostnader för samma rörelsegren skall efter hand bliva

mindre anmärkningsvärd.

Generalpoststyrelsen övergår nu till författningsförslaget, varvid för underlättande

av granskningen samtidigt meddelas motsvarande bestämmelser i nu

gällande förordning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

19

(Nuvarande lydelse.)

Kungl. Maj:ts nådiga förgudning

angående villkoren för postbefordran

av tidningar och andra

periodiska skrifter;

given Stockholms slott den 17 juni 1916.

(Med genom kungl. kungörelsen

den 30 maj 1919 vidtagna ändringar

och de genom kungl. kungörelsen den

11 juni 1920 bestämda avgiftsbelopp,

vilka enligt kungl. kungörelsen den

11 maj 1923 skola, med viss inskränkning,

tillämpas intill 1924 års utgång.)

1 §•

De stadganden, som meddelas i

aena förordning, gälla endast periodiska

skrifter, som tryckas och utgivas

i Sverige, samt endast postbefordran

inom riket. Med benämningen tidning

avses i förordningen även annan periodisk

skrift.

2 §•

1 mom. För att vinna postbefordran

på de villkor, som här nedan stadgas,

skall tidning vara efter anmälan av

vederbörande utgivare införd i tidningsregister,

som föres hos generalpoststyrelsen.

2 mom. Utkommer tidning i upplagor

med olika pris eller olika antal

nummer eller väsentligen olika innehåll,

skall varje sådan upplaga vara i

behörig ordning införd i tidningsregistret.

Dylik upplaga behandlas

såsom särskild tidning.

3§-

1 mom. Tryckalster, som efter abonnemang

hålles allmänheten tillhanda,

kan med de i detta moment angivna

undantag införas i tidningsregistret,

såvida på anmälan om dess utgivande

bevis enligt tryckfrihetsförordningen

blivit av chefen för justitiedepartementet

meddelat.

I tidningsregistret må ej införas:

a) tryckalster, vars innehåll uteslu
-

(Föreslagen lydelse.)

Förslag

till

Förordning

angående villkoren för postbefordran

av tidningar och andra

periodiska skrifter.

§ I
De

stadganden, som meddelas i

denna förordning, gälla endast periodiska

skrifter, som tryckas och utgivas

i Sverige, samt endast postbefordran

inom riket. Med benämningen tidning

avses i förordningen även annan periodisk

skrift.

§ 2.

Mom. 1. För att vinna postbefordran

på de villkor, som här nedan stadgas,

skall tidning vara efter anmälan av

vederbörande utgivare införd i'' tidningsregister,

som föres hos generalpoststyrelsen.

Mom. 2. Utkommer tidning i upplagor

med olika pris eller olika antal

nummer eller väsentligen olika innehåll,

skall varje sådan upplaga vara i

behörig ordning införd i tidningsregistret.

Dylik upplaga behandlas

såsom särskild tidning.

§ 3.

Mom. 1. Tryckalster, som utkommer

med minst ett nummer i varje

kalenderkvartal och som efter abonnemang

hålles allmänheten tillhanda,

kan med de i detta moment angivna

undantag införas i tidningsregistret,

såvida på anmälan om dess utgivande

bevis enligt tryckfrihetsförordningen

blivit av chefen för justitiedepartementet

meddelat.

I tidningsregistret må ej införas:

a) tryckalster, vars innehåll uteslu
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!.. Maj:ts proposition nr 226.

(Nuvarande lydelse.)

tande eller till väsentligaste delen består

av ett eller flera större arbeten

eller av särskilda delar av sådana, avsedda

att fortsättas från det ena numret

eller häftet till det andra;

b) tryckalster, som väsentligen är

att anse såsom affärsmeddelande eller

vars huvudsakliga syfte uppenbarligen

är att göra reklam för ett eller flera

affärsföretag, såsom:

affärscirkulär, kataloger, priskuranter,

kurs- och prislistor, varuförteckningar,

reklamblad för visst varuhus;

c) tryckalster, vars väsentligaste

innehåll utgöres av personalförteckning

eller av program eller redogörelse

för sammankomst, tävling, lotteri

eller annat liknande;

d) tidning, vars benämning antingen

är alldeles lika med titeln å tidning,

som redan är för annans räkning

införd eller behörigen anmäld till införande

i tidningsregistret eller ock

med dylik titel företer sådan likhet,

att tidningarna lätt kunna förväxlas.

Generalpoststyrelsen äger, där sådant

anses nödigt, infordra provnummer

av tryckalster, som anmäles till

införande i tidningsregistret.

2 mom. Av statsmyndigheter utgivna,

nummervis utkommande författningsamlingar

och tillkännagivanden

ävensom riksdagens protokoll med

därtill hörande bihang kunna i registret

införas utan hinder därav att de

icke uppfylla de villkor, som i 1 mom.

stadgas.

4§-

1 mom. Tidning eller tidningsupplaga,

av vilken under ett kalenderår

icke, såvitt generalpoststyrelsen kunnat

inhämta, utkommit något nummer,

skall såsom upphörd avföras ur tidningsregistret.

(Föreslagen lydelse.)

tande eller till väsentligaste delen består

av ett eller flera större arbeten

eller av särskilda delar av sådana, avsedda

att fortsättas från det ena numret

eller häftet till det andra;

b) tryckalster, som väsentligen är

att anse såsom affärsmeddelande eller

vars huvudsakliga syfte uppenbarligen

är att göra reklam för ett eller flera

affärsföretag, såsom:

affärscirkulär, kataloger, priskuranter,

kurs- och prislistor, varuförteckningar,

reklamblad för visst varuhus;

c) tryckalster, vars väsentligaste

innehåll utgöres av föreningsstadgar,

personalförteckning eller av program

för eller annat meddelande om sammankomst,

tävling, lotteri eller annat

liknande;

d) tidning, vars benämning antingen

är alldeles lika med titeln å tidning,

som redan är för annans räkning

införd eller behörigen anmäld till införande

i tidningsregistret eller ock

med dylik titel företer sådan likhet,

att tidningarna lätt kunna förväxlas;

e) tidning, vars titel typografiskt

anbragts på sådant sätt, att förväxling

med annan i registret förut införd tidning

lätt kan äga rum.

Generalpoststyrelsen äger, där sådant

anses nödigt, infordra provnummer

av tryckalster, som anmäles till

införande i tidningsregistret.

Mom. 2. Av statsmyndigheter utgivna,

nummervis utkommande författningssamlingar

och tillkännagivanden,

riksdagens protokoll med därtill hörande

bihang ävensom hushållningssällskapens

handlingar kunna införas

i tidningsregistret utan hinder därav

att de icke uppfylla de villkor, som

i mom. 1 stadgas.

§ 4-

Mom. 1 Tidning eller tidningsupplaga,

av vilken under ett kalenderår

icke, såvitt generalpoststyrelsen kunnat

inhämta, utkommit något nummer,

skall såsom upphörd avföras ur tidningsregistret.

Mom. 2. Utgivare av tidning, som

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

21

(Nuvarande lydelse.)

2 mom. Befinnes tryckalster, som

blivit i tidningsregistret infört, sedermera

i något avseende strida mot vad

i 3 § 1 mom. stadgas, äger generalpoststyrelsen

att ur tidningsregistret

utesluta detta tryckalster.

3 mom. Skulle av ett i tidningsregistret

infört tryckalster något enstaka

nummer icke uppfylla de i 3 §

1 mom. stadgade villkor för tryckalsters

registrering, äger generalpoststyrelsen

vägra detta nummers postbefordran

såsom tidning.

5 §■

1 mom. Abonnemang å tidning, som

införts i tidningsregistret, sker antingen

“ genom postverkets förmedling

(postabonnemang) eller direkt lios utgivaren.

I såväl ena som andra fallet

har utgivaren att anmäla tidningen till

införande i tidningstaxa, som för varje

år utfärdas av generalpoststyrelsen.

Postabonnemang medgives emellertid

endast å tidning, som utkommer

minst fyra gånger om året.

2 mom. Beträffande tidning, som

utkommer oftare än en gång i veckan,

gäller, att vid postanstalt å utgivningsorten

abonnemang icke må äga rum

för person, som bor eller vistas å

nämnda ort och vilkens post utdelas

genom lokalbrevbäring. 6 *

6 §•

Vid postabonnemang å tidning har

abonnenten att för abonnemangstiden

i förskott erlägga såväl utgivaren tillkommande

avgift (prenumerationsavgift),

där sådan förekommer, som be
-

(Föreslagen lydelse.)

intagits i tidningsregistret, skall till

vederbörande postanstalt å utgivningsorten

överlämna ett fullständigt exemplar

av varje utkommande nummer

med avgiftsfria bilagor.

Mom. 3. Befinnes tryckalster, som

blivit infört i! tidningsregistret, sedermera

i något avseende strida mot vad

i § 3 mom. 1 stadgas, äger generalpoststyrelsen

att utesluta detta tryckalster

ur tidningsregistret.

Mom. 4. Skulle av ett i tidningsregistret

infört tryckalster något enstaka

nummer icke uppfylla de i § 3

mom. 1 stadgade villkor för tryckalsters

registrering, äger generalpoststyrelsen

vägra detta nummers postbefordran

såsom tidning.

§ 5.

Mom. 1. Abonnemang å tidning, som

införts i tidningsregistret, sker antingen

genom postverkets förmedling

(postabonnemang) eller direkt hos utgivaren.

I såväl ena som andra fallet

har utgivaren att anmäla tidningen till

införande i tidningstaxa, som för varje

år utfärdas av generalpoststyrelsen.

Mom. 2. För varje anmälan om tidnings

införande i tidningstaxan eller

om ändring av en i taxan intagen uppgift

har utgivaren att erlägga en avgift

av 20 kronor.

Mom. 3. Beträffande tidning, som

utkommer oftare än en gång i veckan,

gäller, att vid postanstalt å utgivningsorten

abonnemang icke må äga rum

för person, som bor eller vistas å

nämnda ort och vilkens post utdelas

genom lokalbrevbäring; generalpoststyrelsen

dock obetaget, att i särskilt

fall annorlunda bestämma.

§6.

Vid postabonnemang å tidning kar

abonnenten att för abonnemangstiden

i förskott erlägga såväl utgivaren tillkommande

avgift (utgivaravgift), där

sådan förekommer, som belöpande av
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj:ts proposition nr 226.

(Nuvarande lydelse.)

löpande avgift till postkassan (postavgift),

vilka avgifter med ett gemensamt

namn kallas abonnemangsavgift.

7 §''

För postabonnerade exemplar av

tidning, som regelbundet utkommit

under ett helt kalenderår och ett omedelbart

därpå följande kalenderkvartal,

äger utgivaren att, sedan minst ett

nummer av tidningen för vederbörande

abonnemangstermin avlämnats till

postbefordran, av postverket utbekomma

de prenumerationsavgifter, som

influtit för denna termin. Även beträffande

tidning, som icke regelbundet

utkommit under ett helt kalenderår

och ett omedelbart därpå följande

kalenderkvartal, tillkommer enahanda

rätt, som nyss sagts, utgivaren, när

denne för prenumerationsavgifterna

ställt säkerhet, som av generalpoststyrelsen

godkännes. Om däremot

utgivaren av tidning utav sistnämnda

slag icke ställt godkänd säkerhet, kan

postverket av de influtna prenumerationsavgifterna

innehålla vad som anses

belöpa på återstående nummer av

de tidningsexemplar, å vilka postabonnemang

skett.

I varje fall äger emellertid utgivare

icke rätt att av postverket erhålla redovisning

för prenumerationsavgifter förr

än vederbörande abonnemangstermin

begynt och ej heller oftare än två

gånger i var månad.

8 §•

1 mom. Postavgiften vid postabonnemang

å tidning utgöres av dels förskrivningsavgift

och dels befordringsavgift.

2 mom. För skri vningsavgif ten utgår

med:

a) 20 öre för varje i taxan intagen

abonnemangstermin, som abonnemanget

avser, och

b) 4 procent av den utgivaren tillkommande

prenumerationsavgift, dock

ej under 10 öre, allt räknat för helt

år och i förhållande därtill för kortare

abonnemangstider.

(Föreslagen lydelse.)

gift till postkassan (postavgift). Summan

av dessa avgifter kallas abonnemangsavgift.

§ V.

För postabonnerade exemplar av

tidning, som regelbundet utkommit

under ett helt kalenderår och ett omedelbart

därpå följande kalender kvartal,

äger utgivaren att, sedan minst ett

nummer av tidningen för vederbörande

abonnemangstermin avlämnats till

postbefordran, av postverket utbekomma

de utgivaravgifter, som influtit

för denna termin. Även beträffande

tidning, som icke regelbundet utkommit

under ett helt kalenderår och ett

omedelbart därpå följande kalenderkvartal,

tillkommer enahanda rätt, som

nyss sagts, utgivaren, när denne för

utgivaravgifterna ställt säkerhet, som

av generalpoststyrelsen godkännes.

Om däremot utgivaren av tidning utav

sistnämnda slag icke ställt godkänd

säkerhet, kan postverket av de influtna

utgivaravgifterna innehålla vad som

anses belöpa på återstående nummer

av de tidningsexemplar, å vilka postabonnemang

skett.

I varje fall äger emellertid utgivare

icke rätt att av postverket erhålla redovisning

för utgivaravgifter förr än

vederbörande abonnemangstermin begynt

och ej heller oftare än två gånger

i var månad.

§8-

Mom. 1. Postavgiften vid postabonnemang

å tidning utgöres av dels förskrivningsavgift

och dels befordringsavgift.

Blom. 2. Förskrivningsavgiften utgår

med 20 öre för varje i taxan intagen

abonnemangstermin, som abonnemanget

avser.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

23

(Nuvarande lydelse.)

3 mom. Befordringsavgiften beräknas

för år och i förhållande därtill

för kortare abonnemangstider sålunda:

a) 24 öre för varje nummer i veckan,

men för tidning, som utkommer med

mer än 7 nummer i veckan, 24 öre

för vart och ett av 7 nummer och 12

öre för varje överskjutande nummer

i veckan; skolande tidning, vilken utkommer

mindre ofta än en gång i

veckan, ävensom de i 3 § 2 mom. omförmälda

tryckalster räknas lika med

tidning, som utgives med ett nummer

i veckan, varjämte i fråga om tidning,

som under olika tider av året utkommer

med olika antal nummer i

veckan, avgiftsberäkningen bör grundas

på medeltalet av de sålunda förekommande

nummerantal med avjämning,

där så erfordras, till närmast

högre hela tal; och

b) 12 öre för varje helt eller påbörjat

kilogram av tidningens sammanlagda

vikt under nästföregående

helårsperiod, räknad från och med

den 1 oktober till och med den 30

september; skolande helårsvikten för

tidning, som börjat utkomma under

loppet av eller efter denna period,

beräknas i förhållande till vikten av

utgivna nummer av tidningen och för

ny tidning med ledning av utgivarens

uppgift om tidningens blivande vikt.

Yikten av avgiftsfria bilagor till tidning

skola inberäknas i tidningens

vikt. 4 5 6

4 mom. Om vid postavgiftens beräknande

uppkomma bråkdelar av öre,

avrundas dessa uppåt till helt öretal.

5 mom. För varje gång postabonnemang

sker skall, evad abonnemanget

avser längre eller kortare tid, postavgiften

alltid utgöra minst 40 öre för

varje särskilt tidningsexemplar.

6 mom. Om i avgiften för postabonnemang

ingår öretal, skall detta

alltid kunna jämnt delas med 5; och

skall fördenskull den prenumerationsavgift,

utgivaren betingat sig, eller,

(Föreslagen lydelse.)

Mom. 3. Befordringsavgiften beräknas

för år och i förhållande därtill

för kortare abonnemandstider sålunda:

a) 24 öre för varje under en vecka

utkommande nummer, och skall därvid

tidning, vilken utkommer mindre

ofta än en gång i veckan, ävensom de

i § 3 mom. 2 omförmälda tryckalster

räknas lika med tidning, som utgives

med ett nummer i veckan, varjämte

i fråga om tidning, som under olika

tider av året utkommer med olika antal

nummer i veckan, avgiftsberäkningen

skall grundas på medeltalet av de

sålunda förekommande nummerantal

med avjåmning, där så erfordras, till

närmast högre hela tal; och

b) 20 öre för varje helt eller påbörjat

kilogram av tidningens sammanlagda

vikt under nästföregående

helårsperiod, räknad från och med den

1 oktober till och med den 30 september;

skolande helårsvikten för tidning,

som börjat utkomma under

loppet av eller efter denna period,

beräknas i förhållande till vikten av

utgivna nummer av tidningen och för

ny tidning med ledning av utgivarens

uppgift om tidningens blivande vikt.

Yikten av avgiftsfria bilagor till tidning

skola inberäknas i tidningens

vikt.

Befordringsavgiften skall utgöra

minst 70 öre för helår och för kortare

abonnemangsterminer i förhållande

därtill, dock ej under 20 öre.

Mom. 4. Om vid postavgiftens beräknande

uppkomma bråkdelar av öre,

avrundas dessa uppåt till helt öretal.

Mom. 5. Om i avgiften för postabonnemang

ingår öretal, skall detta

alltid kunna jämnt delas med 5. Fördenskull

skall postavgiften i erforderlig

mån höjas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

(Nuvarande lydelse.)

om sådan avgift icke förekommer,

postavgiften i erforderlig mån höjas.

7 mom. Skulle tidning upprepade

gånger utkomma med större antal

nummer i veckan än som legat till

grund för postavgiftens beräknande,

äger generalpoststyrelsen förordna om

avgiftens höjande för de_ exemplar av

tidningen, å vilka abonnemang därefter

sker. I sådant fall har tidningens

utgivare eller den, till vilken

prenumerationsmedlen skola av postverket

redovisas, att för vart exemplar

av tidningen, som, efter det förordnande

om postavgiftens höjning trätt

i kraft, avlämnas till postbefordran

efter den lägre avgiften, erlägga ett

mot skillnaden i postavgifter svarande

belopp, vilket må vid sedermera skeende

redovisning för influtna prenumerationsmedel

innehållas.

Enahanda gäller, om vikten av tidning,

som ej utkommit under den i

3 mom. b) omförmälda tidsperiod,

skulle visa sig i väsentlig mån överstiga

vad som motsvarar den beräknade

helårsvikten av tidningen.

8 mom. Utgivare av tidning, som

tillhandahålles allmänheten efter postabonnemang,

skall till vederbörande

postanstalt å utgivningsorten överlämna

ett fullständigt exemplar av varje

utkommande nummer med avgiftsfria

bilagor.

9§-

1 mom. Vid avlämnandet till postbefordran

skall varje postabonnerat

tidningsexemplar, i förekommande fall

efter vikning eller häftning, hava ett

format, som lämpar sig för postbehandlingen

och i varje fall ej över
-

(Föreslagen lydelse.)

Mom. 6. Om utgivare av tidning,

som utkommer oftare än en gång i

veckan, själv ombesörjer de postabonnerade

tidningsexemplarens inslagning

till vederbörande abonnemangspostanstalter

enligt av generalpoststyrelsen

meddelade föreskrifter, äger utgivaren

att för sålunda expedierade tidningsexemplar

av postverket uppbära 6

procent å de i denna paragraf stadgade

postavgifterna.

Mom. 7. Skulle tidning upprepade

gånger utkomma med större antal

nummer i veckan än som legat till

grund för postavgiftens beräknande,

äger generalpoststyrelsen förordna om

avgiftens höjande för de exemplar av

tidningen, å vilka abonnemang därefter

sker. I sådant fall har tidningens

utgivare eller den, till vilken

utgivaravgifterna skola av postverket

redovisas, att för vart exemplar av

tidningen, som, efter det förordnande

om postavgiftens höjning trätt i kraft,

avlämnas till postbefordran efter den

lägre avgiften, erlägga ett mot skillnaden

i postavgifter svarande belopp,

vilket må vid sedermera skeende redovisning

för influtna utgivaravgifter

innehållas.

Enahanda gäller, om vikten av tidning,

som ej utkommit under den i

mom. 3 b) omförmälda tidsperiod,

skulle visa sig i väsentlig mån överstiga

vad som motsvarar den beräknade

helårsvikten av tidningen.

§9-

Mom. 1. Vid avlämnande till postbefordran

skall varje postabonnerat

tidningsexemplar, i förekommande fall

efter vikning eller häftning, hava ett

format, som lämpar sig för postbehandlingen

och i varje fall ej över
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220,

25

(Nuvarande lydelse.)

skrider 53 centimeter i längd och 32

centimeter i bredd.

2 mom. Tidningsexemplar, som skall

befordras efter postabonnemang, må

icke vara inbundet samt ej heller med

därtill hörande avgiftsfria bilagor överstiga

200 grams vikt.

Vad sålunda föreskrivits äger icke

tillämpning med avseende å de i 3 §

2 mom. omförmälda tryckalster.

10 §.

1 mom. Skulle, sedan postabonnemang

å ett i tidningsregistret intaget

tryckalster skett och avgifterna därför

erlagts, tryckalstret bliva av anledning,

som i 4 § 2 mom. omförmäles, uteslutet

ur tidningsregistret, kan generalpoststyrelsen,

när omständigheterna

därtill föranleda, medgiva, att postbefordringen

till abonnenterna må

fortgå under den tid, deras abonnemang

omfatta.

2 mom. Om tidning, å vilken postabonnemang

skett, antingen icke utkommer

eller innan abonnemangstiden

tilländagått, upphör att utgivas, äger

abonnenten att efter anmälan återbekomma,

i förra fallet hela befordringsavgiften

och i senare fallet så

mycket av denna avgift, som belöper

på varje helt kvartal, vilket efter tidningens

upphörande möjligen återstår

av abonnemangstiden.

3 mom. För den förlust, som i

övrigt drabbar abonnent genom upphörande

av tidning, å vilken postabonnemang

ägt rum, ikläder sig postverket

icke någon ansvarighet. Dock

har postverket att, i den mån så lämpligen

kan ske, lämna abonnenten biträde,

för att han må erhålla den ersättning,

som i dylikt fall kan tillkomma

honom.

(Föreslagen lydelse.)

skrider 53 centimeter i längd och 32

centimeter i bredd.

Mom. 2. Tidningsexemplar, som

skall befordras efter postabonnemang,

må icke vara inbundet samt ej heller

med därtill hörande avgiftsfria bilagor

överstiga 250 grams vikt.

Vad sålunda föreskrivits äger icke

tillämpning med avseende å de i § 3

mom. 2 omförmälda tryckalster.

§ 10.

Mom. 1. Skulle, sedan postabonnemang

å ett i tidningsregistret intaget

tryckalster skett och avgifterna därför

erlagts, tryckalstret bliva av anledning,

som i § 4 mom. 3 omförmäles, uteslutet

ur tidningstaxan, kan generalpoststyrelsen,

när omständigheterna

därtill föranleda, medgiva, att postbefordringen

till abonnenterna må

fortgå under den tid, deras abonnemang

omfatta.

Mom. 2. Om tidning, å vilken

postabonnemang skett, antingen icke

utkommer eller, innan abonnemangstiden

tilländagått, upphör att utgivas,

äger abonnenten att efter anmälan

återbekomma, i förra fallet hela befordringsavgiften

och i senare fallet

så mycket av denna avgift, som belöper

på varje helt kvartal, vilket efter

tidningens upphörande möjligen återstår

av abonnemangstiden. Har postanstalten

å utgivningsorten sig bekant,

att tidning, å vilken abonnemang

mottagits, icke kommer att utgivas,

och sker fördenskull icke någon beställning

hos utgivaren, må hela den

erlagda abonnemangsavgiften återbetalas

till abonnenten.

Mom. 3. För den förlust, som i

övrigt drabbar abonnent genom upphörande

av tidning, å vilken postabonnemang

ägt rum, ikläder sig postverket

icke någon ansvarighet. Dock

har postverket att, i den mån så lämpligen

kan ske, lämna abonnenten biträde,

för att han må erhålla den ersättning,

som i dylikt fall kan tillkomma

honom.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

(Nuvarande lydelse.)

11 §:

1 mom. Om tidnings utgivare till

postanstalt å utgivningsorten avlämnar

exemplar av tidningen för befordran

såsom korsband, må, efter anmälan

av utgivaren, postbefordringsavgiften

beräknas efter sammanlagda vikten av

de försändelser, som på en gång avlämnas,

och skall för sådana korsband

(utgivarkorsband) avgiften utgöra 12

öre för varje vikt av ett halvt kilogram

eller del av halvt kilogram. Avlämnas

samtidigt olika av samma person

utgivna tidningar, beräknas avgiften

å tidningarnas sammanlagda

vikt. Yarje gång utgivarkorsband avlämnas

till postbehandling skall emellertid

befordringsavgiften beräknas för

minst två kilogram.

2 mom. Utgivarkorsband, som blir

obeställbart, är postverket icke skyldigt

att återbefordra till avsändaren,

med mindre denne genom tillkännagivande

å försändelsen dels hemställt,

att försändelsen i händelse av obeställbarhet

återsändes, dels ock förbundit

sig att för återbefordringen erlägga

avgift såsom för korsband i allmänhet.

3 mom. Finner i särskilt fall

Konungen omständigheterna därtill

föranleda, må även annan än veder
-

(Föreslagen lydelse).

§ n
Mom.

1. Om tidnings utgivare till

postanstalt å utgivningsorten eller,

när generalpoststyrelsen för särskilt

fall därtill lämnat medgivande, till viss

annan postanstalt avlämnar exemplar

av tidningen för befordran såsom korsband,

må, efter anmälan av utgivaren,

postbefordringsavgiften för sådana

korsband (utgivarkorsband) beräknas

på följande sätt:

a) för utgivarkorsband i allmänhet:

20 öre för varje vikt av ett kilogram

eller del av ett kilogram, och

2 öre för varje försändelse;

b) för sådana utgivarkorsband, som,

1 enlighet med vad här nedan i mom.

2 sägs, sändas till vissa tidningars

återf örsälj are (kommissionärskor sband):
18

öre för varje vikt av ett kilogram

eller del av ett kilogram.

Yiktavgiften beräknas efter sammanlagda

vikten av de försändelser,

som på en gång avlämnas, och skall

för varje gång utgivarkorsband avlämnas

till postbehandling beräknas för

minst två kilogram.

Mom. 2. Den för sådana utgivarkorsband,

som benämnas kommissionärskorsband,

bestämda lägre postbefordringsavgiften

utgår endast beträffande

tidningar, som utkomma med

minst sex nummer i veckan, och endast

efter framställning till generalpoststyrelsen,

som äger föreskriva viss

minimivikt för dylika försändelser

ävensom i övrigt meddela närmare

bestämmelser för ifrågavarande försändningssätt.

Mom. 3. Utgivarkorsband, som blir

obeställbart, är postverket icke skyldigt

att återbefordra till avsändaren,

med mindre denne genom tillkännagivande

å försändelsen dels hemställt,

att försändelsen i händelse av obeställbarhet

återsändes, dels ock förbundit

sig att för återbefordringen erlägga

avgift såsom för korsband i allmänhet.

Mom. 4. Finner i särskilt fall

Konungen omständigheterna därtill

föranleda, må även annan än veder
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

21

(Nuvarande lydelse.)

börande tidningsutgivare medgivas rätt

att avsända tidningskorsband mot avgift,

beräknad på sätt i 1 mom. sägs.

4 mom. I övrigt skola beträffande

tidningar, som avlämnas till postbefordran

såsom utgivarkorsband, tilllämpas

de bestämmelser, som gälla

för befordran av korsband i allmänhet,

dock ej vad angår högsta vikt för varje

särskild försändelse.

12 §.

1 mom. Oinbundet tryckalster av

sådan beskaffenhet att detsamma, när

det befordras ensamt för sig i korsband,

bör taxeras såsom trycksak, kan

på de i denna paragraf angivna villkor

postbefordras såsom bilaga till tidning.

2 mom. Ä tryckalster, som är avsett

att postbefordras såsom tidningsbilaga,

skall finnas angivet, till vilken

tidning bilagan hör, och skall i tidningen

vara infört tillkännagivande

därom att bilagan åtföljer tidningen.

Vid avlämnande till postbehandling

skall bilaga, såvida icke generalpoststyrelsen

för särskilt fall annorlunda

bestämmer, vara inlagd i det tidningsexemplar,

till vilket bilagan hör.

Med varje särskilt tidningsexemplar

kunna följa flera bilagor, dock ej

mer än ett exemplar av en och samma

bilaga.

3 mom. Följande bilagor till tid
-

(Föreslagen lydelse.)

börande tidningsutgivare medgivas rätt

att avsända tidningskorsband enligt

bestämmelserna i denna paragraf.

Mom. 5. Högsta medgivna vikten

för en försändelse, som skall befordras

såsom utgivarkorsband, utgör 25

kilogram.

Mom. 6. I den mån icke i denna

förordning, annorlunda stadgas eller

generalpoststyrelsen på grund av i

förordningen lämnat bemyndigande

annorlunda föreskriver, skola beträffande

tidningar, som avlämnas till

postbefordran såsom utgivarkorsband,

tillämpas de bestämmelser, som gälla

för befordran av korsband i allmänhet;

dock ej vad angår största format för

varje särskild försändelse, i den mån

detta är för vanligt korsband lägre än

det för postabonnerat tidningsexemplar

medgivna formatet.

§ 12.

Mom. 1. Oinbundet tryckalster av

sådan beskaffenhet att detsamma, när

det befordras ensamt för sig i korsband,

bör taxeras såsom trycksak, kan

på de i denna paragraf angivna villkor

postbefordras såsom bilaga till tidning.

Mom. 2. Med varje särskilt tidningsexemplar

kunna följa flera bilagor,

dock ej mer än ett exemplar av en

och samma bilaga.

Mom. 3. Följande bilagor till tid
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

(Nuvarande lydelse.)

ning skola, om de åtfölja alla postabonnerade

exemplar av tidningen

samt bilagorna vid avlämnandet till

postbehandling icke hava ett format,

som är avsevärt större än det format,

vari själva tidningen avlämnas, anses

såsom delar av tidningen och följaktligen

— vare sig tidningen expedieras

efter postabonnemang eller såsom

korsband — postbefordras utan särskild

avgift, nämligen:

a) planscher, kartor och andra dylika

bilagor, vilka utgöra förklaring

av eller eljest tydligen hänföra sig

till innehållet i den tidning, som de

åtfölja; samt

b) bihang, vilka äro utgivna av tidningens

redaktion för att utgöra tilllägg

till eller fortsättning av det tidningsnummer,

som de åtfölja, dock

med förbehåll att dessa bihang skola

vara tryckta å samma ort som huvudnumret.

4 mom. Särskild postbefordringsavgift

erlägges icke heller för:

a) tidningsbilaga, som endast avser

abonnemang å den tidning, med vilken

bilagan befordras, och vilken bilaga

åtföljer alla postabonnerade exemplar

av tidningen;

b) sådana officiella berättelser eller

meddelanden, som, enligt Konungens

föreskrift, med Post- och Inrikes Tidningar

utdelas till allmänheten; och

c) tidningsbilaga, som utgöres av

en tidning med samma utgivare och

samma utgivningsort som huvudtidtidningen

och vilken enligt anmälan

skall regelbundet medfölja sistnämnda

tidning.

5 mom. Aven annat tryckalster än

som i 3 och 4 mom. sägs må befordras

såsom bilaga till tidning, under förutsättning

att tryckalstret åtföljer tidningen

till alla dess postabonnenter.

(Föreslagen lydelse.)

ning skola, om de åtfölja alla postabonnerade

exemplar av tidningen

samt bilagorna vid avlämnandet till

postbehandling icke hava ett format,

som är avsevärt större än det format,

vari själva tidningen avlämnas, anses

såsom delar av tidningen och följaktligen

— vare sig tidningen expedieras

efter postabonnemang eller såsom utgivarkorsband

— postbefordras utan

särskild avgift, nämligen:

a) planscher, kartor och andra dylika

bilagor, vilka utgöra förklaring

av eller eljest tydligen hänföra sig

till innehållet i den tidning, som de

åtfölja; samt

b) bihang, vilka äro utgivna av tidningens

redaktion för att utgöra tilllägg

till eller fortsättning av det tidningsnummer,

som de åtfölja, dock

med förbehåll att dessa bihang äro

tryckta å samma ort som liuvudnumret

och icke hava till syfte att göra

reklam för ett eller några få affärsföretag

eller utgöras av föreningsstadgar,

årsberättelser, personalförteckningar,

tidtabeller, självständiga

broschyrer, meddelanden rörande sammankomst,

tävling, lotteri eller annat

liknande.

Mom. 4. Särskild befordringsavgift

erlägges icke heller för:

a) tidningsbilaga, som endast utgöres

av blankett för abonnemang å

den tidning, med vilken bilagan befordras,

och vilken bilaga åtföljer alla

postabonnerade exemplar av tidningen;

b) sådana officiella berättelser eller

meddelanden, som, enligt Konungens

föreskrift, med Post- och Inrikes Tidningar

utdelas till allmänheten; och

c) tidningsbilaga, som utgöres av

en tidning med samma utgivare och

samma utgivningsort som huvudtidningen

och vilken enligt anmälan

skall regelbundet medfölja sistnämnda

tidning.

Mom. 5- Aven annat tryckalster än

som i mom. 3 och 4 sägs må befordras

såsom bilaga till tidning, under förutsättning

att tryckalstret i fråga om

format och beskaffenhet i övrigt lämpar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 220.

2!>

(Nuvarande lydelse.)

För varje exemplar av bilagan, som

befordras med postabonnerade eller

såsom utgivarkorsband expedierade

exemplar av tidningen, skall emellertid

till postkassan erläggas särskild

avgift med, om bilagans vikt icke överstiger

25 gram, V2 öre och eljest med

enahanda belopp, som skolat för det

såsom bilaga befordrade tryckalstret

utgå, om detta ensamt för sig avsänts

såsom korsband; dock att, om i särskilt

fall omständigheterna därtill föranleda,

generalpoststyrelsen äger medgiva, att

tidningsbilaga må postbefordras antingen

utan särskild gottgörelse eller

mot lägre postbefordringsavgift än som

här ovan i momentet stadgas.

Om vid beräkning av den särskilda

avgiften för befordran av bilaga uppkomma

bråkdelar av öre, avrundas

dessa uppåt till helt öretal.

Yad i detta moment sägs gäller,

vare sig sådan bilaga, varom här är

fråga, befordras med något enstaka

tidningsnummer eller enligt anmälan

skall regelbundet medfölja tidningen.

6 mom. Den omständigheten, att

ett tryckalster inklistrats eller annorledes

fästs i tidning eller tidningsbilaga,

medför icke i och för sig befrielse

för utgivaren att särskilt för

detta tryckalster erlägga sådan avgift,

som i 5 mom. sägs.

13 §.

Om för vinnande av snabbare postbehandling

så erfordras, äger efter anmälan

utgivare av tidning att å annan

tid än den, då postanstalten å utgivningsorten

hålles öppen för allmänheten,

därstädes till postbefordran avlämna

exemplar av tidningen. Prövas

dylikt avlämnande icke kunna ske utan

ökad kostnad för postverket, kan generalpoststyrelsen

ålägga tidningsutgivaren

att till postverket utgiva särskild

ersättning med det belopp, som av

(Föreslagen lydelse.'')

sig för befordran tillsammans med tidningen

samt åtföljer tidningen till

alla dess postabonnenter. För varje

exemplar av bilagan, som befordras

med postabonnerade eller såsom utgivarkorsband

expedierade exemplar

av tidningen, skall emellertid till postkassan

erläggas en särskild avgift med,

om bilagans vikt icke överstiger 25

gram, 1 öre och eljest med enahanda

belopp, som skolat för det såsom bilaga

befordrade tryckalstret utgå, om

detta ensamt för sig avsänts såsom

korsband. Efter sistnämnda grund utgår

avgiften jämväl i det fall, att med

ett och samma tidningsexemplar följa

två eller flera avgiftspliktiga bilagor

med sammanlagd vikt av mer än 25

gram, och beräknas härvid särskild

avgift för varje bilaga. Om i särskilt

fall omständigheterna därtill föranleda,

äger generalpoststyrelsen medgiva, att

tidningsbilaga må postbefordras antingen

utan särskild gottgörelse eller

mot lägre postbefordringsavgift än den

som här ovan i momentet stadgas.

Yad i detta moment sägs gäller,

vare sig sådan bilaga, varom här bifråga,

befordras med något enstaka

tidningsnummer eller enligt anmälan

skall regelbundet medfölja tidningen.

Mom. 6. Den omständigheten, att

ett tryckalster inklistrats eller annorledes

fästs i tidning eller tidningsbilaga,

medför icke i och för sig befrielse

för utgivaren att särskilt för

detta tryckalster erlägga sådan avgift,

som i mom. 5 sägs.

§ 13.

Om för vinnande av snabbare postbehandling

så erfordras, äger efter anmälan

utgivare av tidning att å annan

tid än den, då postanstalten å utgivningsorten

hålles öppen för allmänheten,

därstädes till postbefordran avlämna

exemplar av tidningen. Prövas

dylikt avlämnande icke kunna ske utan

ökad kostnad för postverket, kan generalpoststyrelsen

ålägga tidningsutgivaren

att till postverket utgiva särskild

ersättning med det belopp, som av

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

(Nuvarande lydelse.)

styrelsen beräknas motsvara postverkets

ökade kostnad.

14 §.

Generalpoststyrelsen har att meddela

de närmare föreskrifter, som för

behörig tillämpning av här ovan givna

stadganden kunna finnas erforderliga.

(Föreslagen lydelse.)

styrelsen beräknas motsvara postverkets

ökade kostnad.

§ 14-

Generalpoststyrelsen har att meddela

de närmare föreskrifter, som för

behörig tillämpning av här ovan givna

stadganden kunna finnas erforderliga.

Yad sålunda blivit stadgat skall

träda i kraft den 1 januari — — —

Yad sålunda blivit stadgat skall

träda i kraft den 1 januari 1925, vid

vilken tid nådiga förordningen angående

villkoren för postbefordran av

tidningar och andra periodiska skrifter

den 17 juni 1916 upphör att gälla,

dock att följande av de nu meddelade

bestämmelserna skola redan tidigare

tillämpas, nämligen föreskrifterna i

§ 3 från och med den 1 juli 1924, föreskrifterna

i § 5 mom. 2 beträffande

sådana anmälningar till 1925 års tidningstaxa,

som göras under år 1924,

samt föreskrifterna i § 5 mom. 3 och

i § 8 mom. 2—5 beträffande sådana

abonnemang för år 1925, som verkställas

under år 1924.

Beträffande de föreslagna ändringarna samt skälen till desamma tillåter

sig generalpoststyrelsen vid vederbörande paragrafer och moment anföra

följande.

§§ 1 och 2.

De här föreslagna bestämmelserna äro oförändrade återgivna från motsvarande

paragrafer i nu gällande förordning.

§3.

Såsom av generalpoststyrelsens allmänna yttrande här ovan framgår, har

styrelsen icke ansett sig kunna föreslå sådan förhöjning av postavgifterna

för tidningar, att därav skulle täckas ens postverkets merkostnad för tidningsrörelsen.

Yid sådant förhållande har det synts nödvändigt, att, i den

mån så utan större olägenhet kan ske, vidtaga åtgärder för att de låga tidningsavgifterna

endast må komma verkliga tidningar till del. I sådant syfte

har i § 3 mom. 1 föreslagits, att i tidningsregistret skulle intagas endast

sådant tryckalster, som utkommer med minst ett nummer i varje kalenderkvartal.

En sådan begränsning är vidtagen i Danmark, Norge, Finland och

åtskilliga andra främmande länder.

Den omständigheten att tidningarna — åtminstone i allmänhet — utkomma

regelbundet med flera nummer under en viss bestämd period torde

vara en av de väsentligaste orsakerna till att tidningarna kommit att i

postalt hänseende intaga en i förhållande till andra trycksaker särskilt gyn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

:;i

Kumjl. Maj:ts proposition nr 22H.

nåd ställning. Genom att fn gång vända sig till vederbörande postanstalt

erhåller abonnenten en hel serie tidningsnummer, och det låg därför nära

till hands att låta postverket så att säga mera direkt verkställa distributionen.

Är det däremot fråga om endast ett eller annat enstaka nummer, är

det med postabonnemang förenade arbetet allt för omständligt. Det är därför

fullt riktigt, att postabonnemang, jämlikt § ö mom. 1 i nu gällande tidningsförordning,

icke mottages beträffande tidning, som utkommer mindre

ofta än fyra gånger om året. Dessa tryckalster betraktas emellertid fortfarande

här i Sverige — i motsats till vad såsom ovan sagts är fallet t. ex.

i Danmark, Norge och Finland — såsom tidningar i postal mening och intagas

således i tidningsregistret. Anmälan till registret sker i dylika fall

uteslutande för att tryckalstret må vinna befordran mot det låga porto, som

är medgivet för utgivarkorsband. När de kommitterade, som upprättade

förslag till 1904 års tidningsförordning, förordade införandet av utgivarkorsband,

hyste de den förhoppningen, att utgivarkorsbanden skulle träda i

stället för de för postverket betungande postabonnemangen. I överensstämmelse

härmed fick enligt 1904 års förordning utgivarkorsband användas

endast när verkligt abonnemang hos utgivaren förelåge. Det visade sig

emellertid omöjligt att i praktiken övervaka denna bestämmelses efterlevnad,

varför bestämmelsen icke medtogs i 1916 års tidningsförordning, och vid försändning

såsom utgivarkorsband av tidning, som utkommer mindre ofta än

4 gånger om året, torde i allmänhet icke föreligga abonnemang i verklig

mening. Icke heller lärer vid bestämmandet av priset å dessa publikationer

hänsyn tagas till det billiga försändningssätt, som utgivarkorsbandsförsändningen

erbjuder. Ofta utgöres priset av årsavgiften till en förening. Någon

fördel för allmänheten torde detta försändningssätt icke innebära beträffande

nu ifrågavarande publikationer.

Utgår man ifrån, att postverkets särskilda bestyr med tidningarna egentligen

avser att bereda allmänheten lätt tillgång till verkliga tidningar, så

synes det föreligga anledning undersöka, huruvida dessa tryckalster, vilka

utkomma mindre ofta än fyra gånger årligen och på vilka redan med nuvarande

föreskrifter eu del av tidningsförordningens bestämmelser icke äro

tillämpliga, äro av beskaffenhet att framför böcker och andra tryckalster i

allmänhet böra tillförsäkras särskilt låga postbefordringsavgifter. För bedömandet

av denna fråga kunna vissa upplysningar hämtas ur postverkets

tidningstaxa. De i 1923 års taxa intagna publikationer, som utgåvos mindre

ofta än fyra gånger årligen, fördelade sig på ungefär följande sätt:

1) enskilda samfunds och föreningars årsskrifter o. d........................... 44 st.

2) jultidningar o. d................................................................................... 42 »

31 vetenskapliga tidskrifter ....................................................................... 4 »

4) diverse ................................................................................................... 3 ;

Summa 93 st.

Till den första gruppen höra i allmänhet årstryck och andra meddelanden

från religiösa samfund eller föreningar, från yrkessammanslutningar samt

från idrotts-, nykterhets-, turist- eller därmed jämförliga föreningar. I den

mån dylika publikationer, vilket till stor del är fallet, innehålla meddelanden

angående föreningsangelägenheter, hava de intresse endast för viss, ofta mycket

begränsad läsekrets. De stora bankernas och många andra affärsföretags

årsberättelser äro säkerligen av minst lika allmänt intresse som de meddelanden,

vilka utsändas av vissa klubbar och föreningar, men man torde näppeligen

vilja inrangera bankrapporter och revisionsberättelser bland »tidningar

och andra periodiska skrifter». När åter sådan föreningspublikation, varom

nu är fråga, innehåller uppsatser i ämnen, som tillhöra vederbörande förenings

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj;ts proposition nr 226.

verksamhetsområde, kan tryckalstret likställas med bokalster i allmänhet.

Så skiljer sig t. ex. Svenska turistföreningens årsskrift näppeligen från annan

turistlitteratur.

Själva ordet »periodisk» innebär någonting som återkommer, och enär

anmälan till tidningstaxan avser kalenderår, synes därför — såsom också i

eu reservation till 1901 års kommittéutlåtande framhölls — ett tryckalster,

som utkommer endast en gång under perioden (kalenderåret), icke kunde

anses såsom periodisk. År denna uppfattning riktig, skulle den andra gruppen

av de i tidningstaxan intagna tryckalster, vilka utkomma mindre ofta än fyra

gånger årligen, nämligen jultidningarna, såsom icke periodiska skrifter vara

uteslutna från de särskilda postala förmåner, som enligt tidningsförordningen

tillkomma tidningar och andra periodiska skrifter, d. v. s. i detta fall rätten

att vinna befordran mot utgivarkorsbandsporto. I allmänhet lärer väl heller

icke ett exemplar av en jultidning sändas från utgivaren direkt till en köpare.

Dessa tryckalster tillhandahållas i de flesta fall genom bokhandlare och kommissionärer

samt utsändas därför i stora packor, ofta såsom järnvägsgods.

För försändelser intill 1 kilograms vikt kan det vanliga korsbandsportot 5

öre per 100 gram — vilket för övrigt, trots prisförhöjningar på de flesta

andra områden, nu är lägre än före världskriget — icke anses avskräckande,

i all synneidiet som ju försändandet sker endast en gång årligen.

Yad slutligen angår de i 1923 års tidningstaxa intagna fyra vetenskapliga

tidskrifter, vilka utkomma mindre ofta än fyra gånger årligen, så torde dessa

icke utgå i så stora upplagor, att skillnaden mellan utgivarkorsbandsportot

och vanligt korsbandsporto kan vara av någon ekonomisk betydelse.

Med det nu anförda har geiferalpoststyrelsen velat visa, att det icke skulle

innebära några orättvisor eller någon inskränkning i de verkliga tidningarnas

postala förmåner, om jämväl här i Sverige infördes en bestämmelse därom,

att ett tryckalster, som utkommer mindre ofta än fyra gånger årligen, icke

i postalt hänseende anses såsom periodisk skrift. Den invändningen, att

tryckalster med ungefärligen liknande innehåll och vilket utkomme minst

fyra gånger årligen eller oftare, fortfarande komme att postbehandlas såsom

tidning, förfaller därmed att här är fråga om periodiciteten, icke innehållet.

Det torde väl också kunna sägas, att ett tryckalster, som utkommer fyra

gånger årligen eller oftare, har karaktären av periodisk skrift i högre grad

än vad fallet är med ett tryckalster, som utkommer endast en eller par

gånger under perioden.

Det synes näppeligen kunna göras någon berättigad invändning mot att

här i Sverige införes en bestämmelse, som tillämpas i andra länder, där postverken

taga jämförelsevis ringa befattning med tidningsbestyret. För att en

sådan bestämmelse som den nu ifrågasatta icke skulle kringgås på sådant

sätt, att fyra nummer anmäldes, men sammansloges exempelvis till två, vilka

betecknades nr 1—2 och nr 3—4, föreslås att, såsom fallet är i Danmark,

minst ett nummer skall utgivas i varje kalender kvartal.

Genom nu föreslagna bestämmelse skulle vissa tryckalster, som nu sändas

mot utgivarkorsbandsporto, komma att befordras mot vanligt korsbandsporto

eller såsom paket. Härigenom beredes postverket en ökad inkomst, vilkens

storlek dock icke låter sig beräkna.

Den i nuvarande § 3 mom. 1 intagna bestämmelsen, att tidning skall efter

abonnemang hållas allmänheten tillhanda, har bibehållits i förslaget. Visserligen

kan tidning försändas såsom utgivarkorsband utan att abonnemang

föreligger, men tryckalster, som i postal bemärkelse anses såsom tidning,

bör dock såsom i 1901 års kommittéutlåtande framhölls, vara avsett för

spridning bland allmänheten. Skulle det bliva generalpoststyrelsen bekant,

att en person, som enligt uppgifterna i tidningstaxan rekvirerat en tidning

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2''JU. 33

hos utgivaren, blivit förvägrad tidningen under förebärande att densamma

endast vore avsedd för en viss läsekrets, läror generalpoststyrelsen böra äga

befogenhet att från tidningsregistret utesluta ett sådant tryckalster.

Såsom förut framhållits, böra de fördelar, som bestämmelserna i tidningsförordningen

erbjuda, så vitt möjligt komma endast verkliga tidningar och

tidskrifter till del. I överensstämmelse härmed finnas i § .9 mom. 1 angivna

vissa tryckalster, som icke få betraktas såsom tidningar i postal mening.

Tillämpningen av de här meddelade bestämmelserna möter ofta stora svårigheter.

Då det emellertid, huru bestämmelserna än avfattas, icke lärer kunna

undvikas, att svårbestämbara gränsfall förekomma, har styrelsen inskränkt

sig till att med anledning av inträffade fall föreslå, att under c) tillföres

»föreningsstadgar», varjämte i samma punkt ordet »redogörelse» utbytts mot

det mera omfattande ordet »meddelande».

Under det att punkterna a)—c) i nu ifrågavande moment avser tryckalsters

innehåll, är bestämmelsen i punkt d) tillkommen för att förhindra den svårighet

vid postbehandlingen, som måste uppstå, därest tidningar på grund

av likhet i fråga om titeln lätt kunde förväxlas. Emellertid hava på senaste

tiden inträffat flera fall, då tidnings titel visserligen icke varit så lika med

förut anmäld tidnings, att registrering ansetts kunna på grund av bestämmelsen

i punkt d) förbjudas, men då det visat sig, att tidningens titel —

uppenbarligen med full avsikt — typografiskt anbragts på sådant sätt, att

förväxling med förut befintlig tidning svårligen kunnat undvikas. Givetvis

lärer det icke tillkomma generalpoststyrelsen att beivra den illojala konkurrens,

som sålunda förelegat, men i den mån postarbetet genom den vidtagna

anordningen försvåras, synes g e n e r a 1 p o s t s tyr el s e n böra äga befogenhet

att påfordra rättelse. I överensstämmelse härmed har i momentet tillförts

en ny frankt e).

I mom. 2 har bland publikationer, som må registreras, ehuru de icke uppfylla

de i mom. 1 stadgade vilkor, tillförts hushållningssällskapens handlingar.

Dessa hava nämligen ansetts stå så nära övriga i mom. 2 angivna

tryckalster, att de böra medgivas registrering oberoende av periodicitet och

innehåll.

§ 4.

Föreskriften om skyldighet för utgivaren att till postanstalten å utgivningsorten

avlämna ett fullständigt exemplar av tidningen med avgiftsfria

bilagor, vilken föreskrift införts såsom mom. 2, finnes för närvarande i § 8

mom. 8, och har tillkommit för att postanstalten må hava tillgång till nödiga

exemplar för lielårsviktens beräknande. I överensstämmelse härmed har

dylikt avlämnande hittills påfordrats endast beträffande tidning, som varit

anmäld till postabonnemang. Då det emellertid är av vikt, att postverket

är i tillfälle pröva, huruvida en tidnings nummer uppfyller de för kvarstående

i tidningsregistret stadgade villkor, synes det lämpligt att nu ifrågavarande

föreskrift utvidgas att gälla även tidningar, som sändas endast såsom

utgivarkorsband. Det må nämnas, att sålunda avlämnade tidningsexemplar

efter ett års förlopp återställas till tidningsutgivaren.

§ 5.

Andra stycket i nuvarande mom. 1 komme att utgå i och med att tryckalster,

som utkommer mindre ofta än en gång i kvartalet, icke längre skulle

anses såsom tidning i postal mening.

I ett nytt mom. 2 föreslås en avgift av 20 kronor för anmälan till tidningstaxan.

Förslaget avser att tillföra postverket ersättning för taxans utarbetande,

tryckning och distribution. Med hänsyn till de låga tidningsavgifter,

som i övrigt föreslås, har nu ifrågavarande avgift ansetts kunnat sättas till 20

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 187 käft. (Nr 226.) 996 24 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj:ts proposition nr 226.

kronor. Postverkets årliga inkomst av den föreslagna avgiften kan beräknas

till omkring 30,000 kronor.

Enligt nuvarande mom. 2 i § 5 gäller att beträffande tidning, som utkommer

oftare än eu gång i veckan, abonnemang vid postantalt å utgivningsorten

icke må äga rum för person, som bor eller vistas å nämnda ort och

vilkens post utdelas genom lokalbrevbäring. I 1904 års tidningsförordning

hade bestämmelsen följande lydelse: »å tidning, som utkommer mer än en

gång i veckan, medgives icke abonnemang vid postanstalt, där tidningen utgives».

Den omformulering, som vidtogs i 1916 års förordning, avsåg endast

att bringa bestämmelsen i överensstämmelse med tillämpad praxis. Man

har nämligen icke ansett sig böra förvägra lokalabonnemang i de fall då

abonnenten bott utom lokalbrevbäringsområdet och fått sig posten tillställd

t. ex. genom lantbrevbärare eller medelst lösväska. I allmänhet torde någon

ändring härutinnan nu icke vara påkallad. Emellertid kan i vissa fall en

sträng tolkning av bestämmelsen leda till egendomliga förhållanden. Så

äger med nuvarande formulering en person, som från utgivningsortens postkontor

avhämtar sin post, abonnera å lokaltidning, även om personen bor i

omedelbar närhet av tidningens expedition, varemot t. ex. en person i något

av de med Stockholm inkorporerade samhällena, icke skulle få abonnera å

tidning, som utkommer i Stockholm ■— hela Stor-Stockholm måste väl anses

såsom utgivningsort — därest posten utdelas genom lokalbrevbäring. Vidare

äro förhållandena sådana, att s. k. lådbrevbäring, som enligt kungl. brevet

den 22 mars 1912 av generalpoststyrelsen inrättats å vissa platser, i förevarande

hänseende lämpligen bör i vissa fall likställas med lokalbrevbäring,

i andra fall däremot med lantbrevbäring.

Då det icke lärer vara möjligt att åt nu ifrågavarande författningsställe

giva en sådan avfattning, att däri kunna inrymmas alla tänkbara fall, då

lokalabonnemang bör medgivas eller förvägras, och enär bestämmelsen i

dess nuvarande formulering i allmänhet är tillämplig, har det synts generalpoststyrelsen

lämpligt att icke vidtaga annan ändring än att generalpoststyrelsen

skulle äga befogenhet att för särskilda fall bestämma i förevarande

hänseende. I överensstämmelse härmed föreslås ett tillägg till bestämmelmelsen,

vilken återfinnes i mom. 3 i förslaget.

§ 6.

Här föreslås icke någon ändring i sak. Enär emellertid med »prenumerationsavgift»

i allmänhet torde förstås hela det belopp, som erlägges vid

prenumeration, föreslås benämningen »utgi vara vgift» såsom motsats till »postavgift

■>.

§ 7-

I denna paragraf har endast vidtagits den omformulering, som blir en

följd av vad under § 6 förslagits.

§ 8.

Postavgiften vid postabonnemang är för närvarande uppdelad i förskrivningsavgift

och befordringsavgift. Denna uppdelning synes fullt riktig och

har därför bibehållits. Mom. 1 är därför ofördrändrat.

Mom. 2 handlar om förskrivningsavgiften. Den utgår för närvarande dels

med en fix avgift för varje abonnemang, oberoende av terminens längd, dels

och med en viss procent av det pris, som utgivaren betingat sig. Procenten

räknas för helt år och i förhållande därtill för kortare abonnemangstider.

De ordinarie avgifterna äro 10 öre och 2 procent, den senare dock ej under

5 öre. Dessa belopp hava sedan år 1921 utgått med 100 procents förhöjning.

Förskrivningsavgiften bör .utgöra ersättning för allt det postverkets arbete,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 226‘. 35

som för värjo abonnemang är detsamma, vare sig abonnemanget avser längre

eller kortare tid och oberoende av tidningens periodicitet eller vikt. Detta

arbete utföres dels inom generalpoststyrelsen och dels vid postanstalterna.

Inom generalpoststyrelsen verkställes således bland annat:

prövning av inkommande framställning om tryckalsters behandling såsom

tidning i postal mening;

granskning av utgivares uppgift till tidningstaxan;

tidningstaxans utarbetande, tryckning och distribuering;

åtgärder med anledning av tidnings upphörande, namn- eller prisförändring

in. m.; samt

revision av tidningsräkenskapernas såväl debet som kredit.

Det arbete, som vid postanstalterna är detsamma vid varje abonnemang

och därför borde ersättas med förskrivningsavgiften, är i huvudsak följande:

mottagande av tidningsrekvisition med tillhörande belopp, uppgifternas

granskning mot tidningstaxan, samt, när abonnenten därom gör framställning,

meddelande av kvitto;

medlens bokförande;

antecknande under särskilt konto för varje tidning av abonnents namn

och adress samt den tid abonnemanget avser;

upprättande av listor för olika brevbäraredistrikt m. m.;

rekvisitionens förseende med vissa erforderliga tjänsteanteckningar;

rekvisitionens avsändande och befordran till utgivningsortens postanstalt;

rekvisitionens granskning å sistnämnda postanstalt samt upprättande av

fördelningslistor angående det antal exemplar av varje tidning, som skall

tillställas skilda postanstalter;

tidningens beställande hos utgivaren;

åtgärder med anledning av felande eller övertaliga exemplar m. in.; samt

upprättande av räkenskapshandlingar för uträknande av utgivarnas tillgodohavande

och postavgifterna samt avräkning med utgivarna.

Postverkets här ovan i korthet angivna arbete är, såsom förut sagts, detsamma

vid varje abonnemang. Förskrivningsavgiften bör därför alltid utgå

med samma belopp. Den del av denna avgift, som för närvarande utgår

med en viss procent av tidningens pris, lägges emellertid med olika belopp

på olika abonnemangsterminer. Mot denna procentuella del gjordes invändningar

redan när kommitteutlåtandet med förslag till 1904 års tidningsförordning

förelåg. Så hemställde Svenska Tidningsutgivareföreningen i underdånigt

yttrande, som avgavs över nämnda förslag, att procentavgiften skulle

såsom i princip oriktig bortfalla. I kommittéutlåtandet motiverades denna

avgift bland annat därmed, att, då postavgifterna för det dåvarande bestämdes

uteslutande med hänsyn till prenumerationspriset, övergången till det

av kommitterade föreslagna nya systemet skulle underlättas genom bibehållandet

av en procentuell avgiftsdel, varjämte framhölls, att då procenttalet

sattes så lågt, denna del av avgiften bleve av mindre betydelse. Man

finner också, att det högsta prenumerationspris, som kommitterade hade att

räkna med, var 15 kronor per helår, varför den procentuella delen av postavgiften

icke i något fall komme att överstiga 30 öre. Av hela postverkets

inkomst av tidningsabonnemangen beräknades endast 7 ä 8 procent inflyta

av nu ifrågavarande avgiftsdel. Med de särskilt under åren 1920 och 1921

höga tidningspriserna och i anledning av den tillfälligt höjda postavgiften

kom den procentuella delen av postavgiften att uppgå ända till 1 krona 60

öre och utgjorde i medeltal 15.4 procent av hela postverkets ersättning

för postabonnemangen. Man kan väl också antaga, att när anmärkningar

riktats däremot, att vid den provisoriska höjningen av postavgiften för postabonnemang

samtliga avgiftsdelar fingo vidkännas samma höjning, denna

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

anmärkning särskilt riktat sig mot höjningen av den procentuella avgiften.

Generalpoststyrelsen är också av den uppfattningen, att en rättelse härutinnan

nu bör ske.

I främmande länders postala bestämmelser på nu ifrågavande område

tages i allmänhet icke någon hänsyn till tidningens pris, och det synes

generalpoststyrelsen som om tiden nu vore mogen för att man vid fastställandet

av grunderna för beräknadet av postavgiften vid postabonnemang

helt och hållet bortser från denna faktor. Visserligen kan man säga, att

postverket genom den procentuella avgiftsdelen beredes en viss provision

för dess redovisning av uppbura tidningsmedel, men de olika tidningarnas

priser hålla sig i allmänhet inom sådana belopp, att, om en avgiftsskala i

huvudsaklig överensstämmelse med den för postanvisningar gällande skulle

tillämpas, någon mera nämnvärd skillnad icke skulle uppstå mellan de avgiftsbelopp,

som borde påföras de olika tidningarna. Vid sådant förhållande

lärer något bärande skäl för denna särskilda avgiftsdels bibehållande icke

föreligga. Denna avgift har också ofta drabbat tidningarna synnerligen

orättvist.

År 1922 tillförde den procentuella avgiftsdelen — med den provisoriska

förhöjningen till 4 procent — postverket en inkomst av omkring 454,(XX)

kronor. Ehuru den procentuella avgiftsdelen räknas till förskrivningavgiften,

minskas dock icke genom denna avgiftsdels borttagande ersättningen för

förskrivningsarbetet med hela det nu angivna beloppet. Såsom förut sagts,

lägges nämligen den procentuella avgiften med olika belopp på olika abonnemangsterminer,

och denna avgiftsdel är således icke en förskrivningsavgift

1 den bemärkelsen, att den i sin helhet utgör ersättning för den del av

postverkets arbete, som är oberoende av abonnemangstidens längd och tidnings

periodicitet och vikt. Då dessutom tidnings pris, varå procenten beräknas,

i allmänhet står i ett visst förhållande till tidningens periodicitet

och vikt, föreligga goda skäl för att genom befordringsavgiften uttaga åtminstone

större delen av det belopp, som för närvarande inbyter av den procentuella

avgiftsdelen. Med hänsyn till det arbete, som borde ersättas av

den fasta förskrivningsavgiften, vore emellertid en höjning av denna, för

närvarande 20 öre, väl motiverad. Under överläggningarna med de sakkunniga

har också frågan om förskrivningsavgiftens storlek ingående diskuterats.

Mot en till högre belopp än 20 öre bestämd förskrivningsavgift har emellertid

anförts, att den — som ju skulle utgå med samma belopp även för

kortare perioder — komme att kännbart betunga de kortare abonnemangen,

till vilka de ekonomiskt minst bärkraftiga abonnenterna till stor del vore

hänvisade. Med beaktande av detta skäl och då det icke lärer vara nödvändigt

att strängt fasthålla vid att varje avgiftsdel skall avse att ersätta

viss detalj av postverkets arbete, utan hela postavgiften kan betraktas såsom

en enhet, har styrelsen stannat vid att föreslå en förskrivningsavift av 20

öre, vilket således innebär dels att den i nuvarande förordnings § 8 mom.

2 a) stadgade ordinarie avgiften höjes med 100 procent — cl. v. s. till samma

belopp som för närvarande utgår — dels ock att den under b) samma moment

bestämda avgiften bortfaller.

När generalpoststyrelsen föreslår denna förskrivningsavgift, har styrelsen

också räknat med att den i § 5 mom. 2 föreslagna avgiften skall lämna ersättning

för kostnaden med tidningstaxan, vilken kostnad, enligt vad ovan

sagts, rätteligen ansetts böra påföras förskrivningsavgiften.

I §8 mom. ii behandlas befordringsavgiften. Genom denna avift skall

postverket erhålla ersättning dels för tidningarnas inslagning till de skilda

utdelningspostanstalterna, tidningsexemplarens förseende med abonnenternas

namn in. m. samt för utdelningen, dels ock för själva befordringen. Det är

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:t& proposition nr 2''26.

37

av tidningens årsvikt med viss minimistort

sett innebära de olika systemen unge
-

avgifterna lämpligen böra sättas,

befordringsavgiften skall — utöver

naturligt, att omfattningen av dessa bestyr är beroende av det antal nummer,

varmed tidningen utkommer, och tidningens vikt. I överensstämmelse bär

med är också den s. k. befordringsavgiften för närvarande uppdelad dels i

eu avgift för värjo nummer i veckan (periodicitetsavgift), dels ock eu avgift

för varje kilogram av tidningens årsvikt (viktavgift). Mot denna uppdelning

torde icke något vara att invända. I vissa främmande länders postverk,

där någon motsvarighet till det svenska systemet med postabonnemang förekommer,

grundar man emellertid befordringsavgiften icke på tidningens årsvikt

utan på varje nummers medelvikt. Därvid sammanslår man, så att

säga, periodicitetsavgiften och viktavgiften på sätt av följande exempel framgår.

Om ett tidningsnummer med en medelvikt av 50 gram anses böra betinga

en avgift av 1 öre, blir befordringsavgiften för helår för eu tidning,

som utkommer med 52 nummer per år, 52 öre (1 X52), för en 6-dagarstidning

3 kronor 8 öre (1 X 308 nummer) o. s. v. I enlighet med detta system hava

hos generalpoststyrelsen upprättats åtskilliga förslag. Dessutom hava verkställts

beräkningar med ett system, enligt vilket befordringsavgiften skulle

utgå med en viss avgift per kilogram

avgift för varje veckonummer. I

fär detsamma, och då det synts önskvärt, att det nuvarande förhållandet

mellan de skilda tidningarnas postavgifter så litet som möjligt rubbas, har

generalpoststyrelsen stannat vid att föreslå det nuvarande systemets bibehållande.

Tidningsutgivarna torde också bäst finna sig till rätta därmed.

Det har då gällt att undersöka, till vilka belopp periodicitets- och vikt
Därvid

har man att ihågkomma, att av

det belopp, som för närvarande inflyter

av densamma — utvinnas dels den inkomst, 454,000 kronor, som bortfaller

genom den procentuella avgiftsdelens slopande, dels ock den ökade inkomst,

som enligt generalpoststyrelsens allmänna uttalande här ovan anses böra

beredas postverket för dess bestyr med postabonnemangen.

För närvarande är periodicitetsavgiften dubbelt så stor som viktavgiften.

Något skäl, varför detta förhållande valts, finnes icke anfört i 1901 års kommittéirtlåtande.

Befordringsavgiften skulle, enligt kommitterades mening,

avse att bereda postverket gottgörelse för dess bestyr med tidningarnas försändande

och tillhandahållande till vederbörande adressater och borde, då

omfattningen av dessa bestyr huvudsakligen berodde av tidningarnas nummerantal

och vikt, beräknas med hänsyn till dessa faktorer. Kostnaderna

för ifrågavarande bestyr bestå av personalkostnader och transportkostnader,

men även kostnader för lokaler och vissa förbrukningsartiklar stå i nära

samband med dessa bestyr. Det synes emellertid näppeligen hava varit

kommitterades mening att efter några särskilda grunder fördela dessa kostnader

på periodicitets- och viktavgifterna. Till den senare avgiften borde

väl i sådant fall hava i första hand förts transportkostnaderna, men av de

beräkningar angående postverkets kostnader för tidningsrörelsen, vilka åberopas

i kommittéutlåtandet, finner man, att nära hälften av dessa kostnader

beräknades falla på tidningarnas postbefordran. Att kommitterade det oaktat

satte periodicitetsavgiften till dubbelt så högt belopp som viktavgiften synes

tyda därpå, att man valde ett förhållande, som ansågs på ett lämpligt sätt

avväga postavgifterna för de olika tidningarna.

Under de år, som förflutit sedan ovannämnda kommittéutlåtande avgavs,

har eu avsevärd förskjutning ägt rum mellan fördelningen av postverkets

utgifter, i det att personalkostnaderna för närvarande äro avsevärt större

än postföringskostnaderna. Att bestämma periodicitets- och viktavgifternas

inbördes förhållande med hänsyn till postverkets kostnader för de olika

prestationer, postverket utför, lärer emellertid icke låta sig göra, allra minst

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

när man genom att sätta en tåg förskrivningsavgift flyttat över på befordringsavgiften

en del av ersättningen för det arbete, som kan anses tillhöra förskrivningen.

Vid sådant förhållande har det synts generalpoststyrelsen

lämpligast, att avgiftsbeloppen fastställas huvudsakligen med tanke på att

postverket erhåller en viss ökad inkomst och att de avgiftsförhöjningar, som

härför bliva nödvändiga, drabba de olika tidningarna så litet betungande

som möjligt. En annan synpunkt, som även förtjänar beaktas, är den, att

avgifterna böra så avvägas, att postverkets ersättning för tidningsbestyret i

största möjliga mån ökas i förhållande till tidningsrörelsens utveckling.

Detta är naturligtvis så mycket mer önskvärt som generalpoststyrelsen icke

anser sig kunna föreslå avgifternas bestämmande till de belopp, som skulle

erfordras för täckande av postverkets merkostnader för tidningsrörelsen.

Under de senare åren har tidningarnas vikt visat en fortgående stegring,

varemot i fråga om periodiciteten någon nämnvärd ökning icke torde vara

att förvänta. Okade inkomster kunna således säkrast påräknas genom

höjning av viktavgiften. Visserligen kan invändas, att en mera nämnvärd

ökning av sistnämnda avgift kunde föranleda tidningarna att göra inskränkningar,

varigenom den beräknade merinkomsten komme att utebli; men då

tidningarnas viktökning i icke ringa mån torde bero på ökad tillströmning

av annonser, och inkomsten från dessa säkerligen väl uppväger den ökade

postavgiften — vilken för övrigt ofta uttages av allmänheten — torde några

nämnvärda inskränkningar i fråga om tidningarnas vikt näppeligen vara att

befara.

Ett skäl för kraftigare ökning av viktavgiften än av andra delar av postavgiften

för tidningar ligger också däri, att vissa tidningar nu nått eu så

hög vikt, att deras postbehandling är besvärande. Man behöver endast

betänka, att eu brevbärare, som har att utdela It) exemplar av en tidning

med en nummervikt av 150 gram, därmed får sin börda ökad med 11/2 kilogram,

för att nu icke tala om svårigheten att i brevbärarväskan rymma den

post, som skall utdelas under en brevbäringstur. Det inträffar också, att

brevbäraren måste återvända till postkontoret för att hämta post, som han

icke omedelbart kunnat medföra. Härav föranledes förlängd tjänstgöringstid

för brevbäraren, och allmänheten blir lidande genom fördröjd postutdelning.

Av nu anförda skäl och då dessutom för de mindre tidningarna en höjning

av viktavgiften medför i någon mån mindre avgiftsökning än vad en höjning

av periodicitetsavgiften skulle innebära, har generalpoststyrelsen ansett sig

böra föreslå, att periodicitetsavgiften sättes till 24 öre och viktavgiften till

20 öre. Detta innebär, att den i nuvarande förordnings § 8 mom. 3 a)

stadgade ordinarie avgiften höjes med 100 procent — d. v. s. till samma

belopp som för närvarande utgår — och att den under b) i samma moment

stadgade avgiften höjes med 233 procent, således en höjning av ungefär

66 procent på nu utgående avgift.

Utöver avgiftsbeloppen företer förslagets § 8 mom. 3 a) och b) ingen

annan olikhet i förhållande till motsvarande författningsställe i nuvarande

förordning än att bestämmelsen om en lägre periodicitetsavgift för varje

nummer över 7 i veckan föreslås utgå. För närvarande utgives icke ’ i

Sverige någon tidningsupplaga med mer än 7 nummer i veckan, men om så

vore fallet, skulle säkerligen de nummer, som utgåves samma dag, befordras

och utdelas med olika lägenheter och således i detta hänseende varje nummer

för sig kräva samma kostnad som vilket annat tidningsnummer som helst.

Något skäl för en lägre periodicitetsavgift för vissa nummer synes därför

icke föreligga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Afaj:ts proposition ur 220. .''it •

I momentet liar tillförts eu bestämmelse om, att befordringsavgiften skall

utgå med visst minimibelopp. Såsom postavgiften enligt generalpoststyrelsens

förslag skulle beräknas, bleve för en tidning med högst ett nummer i

veckan och en årsvikt av högst ett kilogram postavgiften vid lielårsabonnemang

64 öre. Motsvarande lägsta avgift är för närvarande 66 öre. Veckotidningarna

och tidningar, som utkomma mindre ofta än eu gång i veckan,

förorsaka emellertid i vissa avseenden postverket förhållandevis mera arbete

än andra tidningar. Så är det icke möjligt för brevbärare och andra postutdelare

att hålla i minnet namn och adresser å dylika tidningars abonnenter,

varför fullständig namn- och adresspåskrift måste verkställas i betydligt

större omfattning än vad fallet är beträffande andra tidningar. Det synes

fullt berättigat att för sådan tidning, varom nu är fråga, utgår en viss

minimiavgift oberoende av tidningens vikt. Sättes denna avgift till 90 öre

per helårsabonnemang, blir lägsta postavgiften för ett nummer av en veckotidning

omkring 1.7 öre, vilket belopp icke kan anses för högt. Enär förskrivningsavgiften,

om den procentuella delen borttages, alltid kommer att

utgå med fixt belopp, enligt förslaget 20 öre för varje abonnemangstermin,

är det lämpligt att bestämma ett minimibelopp för befordringsavgiften.

Sättes detta belopp till 70 öre blir således lägsta postavgiften vid helårsabonnemang

90 öre.

I nuvarande mom. 5 av § 6 stadgas, att postavgiften alltid skall utgöra

minst 20 öre, vilket belopp för närvarande är förhöjt med 100 procent.

Med nuvarande avgiftsbelopp kan denna minimiavgift ifrågakomma endast

för kortare abonnemangsterminer. Då generalpoststyrelsen i det föregående

föreslagit, att de avgiftsdelar, varav postavgiften är sammansatt, skola höjas

med minst 100 procent, synes det följdriktigt, att ifrågavarande minimiavgift

bestämmes till 40 öre. I överensstämmelse härmed föreslås i § 8 mom. 3

att befordringsavgiften skall för kortare abonnemangsperioder än ett år utgöra

minst 20 öre. Tillsammans med den fixa förskrivningsavgiften, 20 öre,

bleve denna minimiavgift således 40 öre eller densamma som för närvarande.

Med anledning av vad under mom. 3 föreslagits angående minimibelopp

för befordringsavgiften komme nuvarande mom. 5 att utgå.

Huru de föreslagna postavgifterna vid postabonnemang skulle ställa sig

för de olika tidningarna framgår av bifogade förteckning, å vilken beträffande

åtskilliga tidningar av olika periodicitet och vikt sammanställts nu utgående

och föreslagna avgifter.

I mom. 5 i förslaget — motsvarande nuvarande mom. 6 — har vidtagits

den ändringen att, när i momentet omförmäld höjning vidtages, det härför

erforderliga beloppet alltid skall läggas till postavgiften. 1 de flesta fall

angiver tidningsutgivaren det pris, tidningen skall betinga med postavgiften

inberäknad, och sådan utjämning, varom här är fråga, förekommer därför

sällan. Det synes emellertid riktigare att, i förekommande fall, postavgiften

höjes än att utgivaren skall tillgodoföras ett, låt vara obetydligt, högre belopp

än han själv begärt.

Det i förslaget intagna mom. 6 innehåller en helt och hållet ny bestämmelse.

Beträffande möjligheten och lämpligheten av att genom visst arbetes

överflyttande till tidningsutgivarna nedbringa postverkets kostnader för tidningsrörelsen

tillåter sig generalpoststyrelsen hänvisa till sina allmänna

uttalanden i denna skrivelse. Såsom där omförmäles, förekommer det att

tidningsutgivarna själva, efter av vederbörande postanstalt upprättade listor,

verkställer tidningsexemplarens inslagning till utdelningspostanstalterna

ävensom tidningspostens transporterande till vederbörande bantåg. Detta

förfarande medför givetvis en arbetsbesparing för postverket på samma gång

som det innebär eu fördel för tidningsutgivaren, som därigenom kan förkorta

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

tiden mellan pressläggningen och tidningens avsändande. Ett allmänt genomförande

av systemet skulle emellertid på ett för postverket mindre fördelaktigt

sätt överföra sorteringsarbetet från de fasta postanstalterna till postkupéerna,

där givetvis utrymmet är mera begränsat och tiden mera knapp.

Med anledning härav och då dessutom de mindre tidningarna näppeligen

äro rustade för att övertaga detta arbete, har förfarandet icke ansetts böra

göras obligatoriskt.

För att någon mera betydande kostnadsbesparing skulle uppkomma för

postverket, borde visserligen ifrågavarande inslagning verkställas av tidningarna

utan någon särskild gottgörelse från postverkets sida. Enär emellertid

de tidningsutgivare, som själva verkställa inslagningen, utföra ett arbete,

som icke ansetts böra åläggas dem, och då postverket således har mindre

bestyr med dessa än med andra tidningar, har generalpoststyrelsen icke

velat motsätta sig att till dessa tidningsutgivare, på sätt i nu förevarande

moment föreslås, utbetalas en viss ersättning för ifrågavarande bestyr. Att

förfarandet så att säga blir officiellt kan också hava sin betydelse såsom

ett första steg till tidningsarbetets överflyttande från postverket till tidningsutgivarna.

Från rätten att erhålla ersättning för bestyret med tidningsinslagningen

hava emellertid i förslaget undantagits tidningar, som utkomma

högst en gång i veckan. För dessa tidningar torde icke föreligga behov av

den snabbare expedition, som vinnes genom att tidningen själv ombesörjer

inslagningen, och för postverket skulle det säkerligen medföra övervägande

olägenheter, om en liel del mindre veckotidningar begagnade sig av systemet

i fråga.

Med huru stort belopp denna ersättning lämpligen bör utgå, är svårt att

beräkna. Uppenbart är, att för postverket, som har för dylikt arbete tränad

personal och som ofta kan sammanföra olika tidningar i samma omslag,

arbetet ställer sig lättare och väl även billigare än för den enskilde tidningsutgivaren.

Generalpoststyrelsen föreslår, att ersättningen till utgivarna skall

utgå med 6 procent av postavgiften. Högre lärer ersättningen icke kunna

sättas, utan att systemet blir ekonomiskt ofördelaktigt för postverket. Å

andra sidan skulle tidningsutgivarna anse en lägre ersättning allt för ringa

i förhållande till det arbete, som de åtaga sig. Het förtjänar också nämnas,

att de utgivare, som själva inslå tidningarna, för närvarande erhålla erforderligt

omslagspapper avgiftsfritt från postverket. Denna förmån borde givetvis

bortfalla, om utgivaren erhåller ersättning för inslagningens verkställande.

Åt generalpoststyrelsen torde böra överlåtas att meddela närmare villkor

för ersättningens åtnjutande ävensom bestämmelser angående sättet för

ersättningens utbetalande. För tjänstgöringens behöriga ordnande å postanstalterna

lärer det bliva nödvändigt att bland annat föreskriva, att utgivares

åtagande att ombesörja inslagningen skall omfatta viss bestämd

minimiperiod.

Förordningens mom. 6 skulle utgå. Den däri meddelade bestämmelsen

har i något utvidgad form intagits i förslagets § 4 mom. 2.

§ 9-

Mom. 1 har behållits oförändrat.

I mom. 2 föreslås maximivikten för tidningsnummer, som skall befordras

efter postabonnemang, höjt till 250 gram. Ifrågavarande maximivikt, som

enligt 1904 års tidningsförordning utgjorde 150 gram, höjdes år 1916 till

nuvarande 200 gram. På senare tiden har det visat sig, att detta viktmaximum

i vissa fall varit otillräckligt. Visserligen äro de tunga tidningarna

— såsom generalpoststyrelsen framhållit här ovan vid behandlingen

av frågan om viktavgiftens fastställande — besvärande särskilt vid postutdel
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 22U.

ningen, men (lå enligt det nu framlagda förslaget till postavgift vid postabonnemang

postverket skulle vid ökning av tidnings vikt erhålla avsevärt

högre ersättning än vad nu är fallet, har generalpoststyrelsen ansett sig.

kunna föreslå att viktgränsen sättes till 250 gram.

10.

I denna paragraf, som motsvarar paragrafen med samma nummer i förordningen,

föreslås icke några större förändringar. I mom. 2 har emellertid

gjorts ett tillägg angående rätt för postverket att i visst fall till abonnent

återbetala hela abonnemangsavgiften. Visserligen har postverket även i det

fall, som där avses, haft besvär med tidningsrekvisitionens mottagande m. in.,

men å andra sidan kan ju sägas, att abonnenten erhållit en oriktig uppgift

i tidningstaxan. Då tidningen icke bokföres å utgivningsortens postanstalt,

är det också ur räkenskapssynpunkt enklast, att hela det inbetalade belopjiet

återbetalas till abonnenten.

§ 11.

Denna paragraf behandlar såväl i förordningen som i förslaget utgivarkorsbanden.

Såsom i ett annat sammanhang omnämnts gällde ursprungligen

såsom villkor för försändning såsom utgivarkorsband, att tidning skulle vara

abonnerad hos utgivaren. Svårigheten att övervaka denna bestämmelses

efterlevnad föranledde emellertid bestämmelsens upphävande, och nu äger

eu tidningsutgivare att använda detta försändningssätt när som helst, således

även om tidningen sändes till exempel till eu annonsör eller i reklamsyfte.

Vad de stora dagliga tidningarna och även de andra nyhetstidningarna beträffar,

torde det höra till sällsyntheterna, att ett exemplar av tidningen

sändes hela året nummer för nummer till en abonnent. Däremot förekomma

i stor omfattning utgivarkorsband till återförsäljare.

I förordningens mom. 1 stadgas bland annat, att utgivarkorsband skall

avlämnas till postanstalt å utgivningsorten. Hos generalpoststyrelsen hava

vid åtskilliga tillfällen gjorts framställningar om undantag från denna bestämmelse,

något som med hänsyn till bestämmelsens kategoriska avfattning

givetvis icke kunnat beviljas. Skälet till dylik framställning är i allmänhet

det, att tidningen har sin expedition förlagd till annan ort än den, där tidningen

tryckes, och vilken sistnämnda ort enligt det av chefen för justitiedepartementet

meddelade hinderslöshetsbeviset måste anses såsom tidningens

utgivningsort. Ur postutväxlingens synpunkt är det icke av någon större

betydelse till vilken postanstalt utgivarkorsbanden avlämnas, men postverket

måste nummer för nummer övervaka, att icke såsom utgivarkorsband sändes

annat tryckalster än sådant, som är berättigat att kvarstå i tidningsregistret,

ävensom att avgift i vederbörlig ordning erlägges för möjligen medföljande

avgiftspliktiga bilagor. Detta övervakande skulle försvåras, om åt utgivaren

lämnades rätt att efter hans eget gottfinnande lämna utgivarkorsbanden än

å den ena än å den andra postanstalten. Enär emellertid för utgivaren

kan föreligga ett fullt lojalt behov av att få avlämna tidningen vid annan

postanstalt än å utgivningsorten, synes det böra lämnas generalpoststyrelsen

befogenhet att medgiva undantag från den allmänna regeln, att utgivarkorsband

skall avlämnas till postanstalt å utgivningsorten. Ett tillägg i överensstämmelse

härmed har intagits i förslaget.

Avgiften för utgivarkorsband är enligt den ordinarie taxan 6 öre per halvt

kilogram eller del av halvt kilogram och beräknas varje gång för minst två

kilogram. Liksom postavgiften vid postabonnemang är även utgivarkorsbandsavgiften

för närvarande höjd med 100 procent.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj-.ts proposition nr 226.

Mot den sålunda utgående avgiften för utgivarkorsband kunna två anmärkningar

göras. Först och främst är avgiften alldeles för låg för de

• lättare försändelserna. Alldenstund avgiften beräknas efter de avlämnade

försändelsernas sammanlagda vikt utan att någon hänsyn tages till försändelsernas

antal, kan postverket, när tryckalstret är mycket lätt, få befordra och

utdela en betydande mängd försändelser för den ringa avgiften av 24 öre.

Det har sålunda inträffat, att ett »tidningsnummer» med omslag vägde endast

27, gram. Varje försändelse innehöll endast ett exemplar och det gick således

400 försändelser på ett kilogram, d. v. s. postverkets ersättning belöpte

sig enligt den provisoriskt höjda taxan till 0.0 6 öre per försändelse. Många

»tidningar» — särskilt medlemsblad för föreningar och dylikt — hava mycket

ringa vikt. Vid en nummervikt av 10 gram, vilket icke är något sällsynt,

får postverket, om varje nummer för sig sändes såsom utgivarkorsband,

omkring 1 4 öre per försändelse. Som vanligt trycksakskorsband skulle varje

dylik försändelse draga ett porto av 5 öre. Att detta förhållande tarvar eu

rättelse är uppenbart.

Med hänsyn till försändelsernas mycket varierande vikt ställer det sig

svårt att bestämma eu viktavgift, som för varje särskilt fall gåve postverket

skälig ersättning för varje försändelse. Icke heller är det lämpligt att —

såsom saken ordnats i vissa främmande länder — uttaga en nummeravgift

och en viktavgift. Skulle varje försändelse endast innehålla ett nummerexemplar,

vore en sådan anordning fördelaktig ur expeditionssynpunkt, men

systemet skulle medföra, att två försändelser av samma vikt komme att,

beroende av de inneliggande tidningsexemplarens antal och vikt, draga helt

olika porton. Fastställdes till exempel en nummeravgift av 1 öre och en

viktavgift av 20 öre per kilogram, skulle en försändelse av 1 kilograms vikt

kosta, om nummervikten vore 10 gram 1 krona 20 öre (1 öre X 100 nummerexemplar

+ 20 öre), men endast 28 öre (1 öre X 8 nummerexemplar -f 20 öre),

om försändelsen innehölle exemplar av en tidning med 125 grams nummervikt.

Då postverkets kostnad för dessa två försändelser givetvis vore densamma,

bleve ett sådant system i hög grad orättvist.

Det riktigaste är onekligen, att postverkets ersättning beräknas efter försändelsernas

antal och vikt. I överensstämmelse härmed har generalpoststyrelsen

stannat vid att föreslå dels en avgift för varje försändelse, oberoende

av densammas vikt, dels ock såsom för närvarande en efter de avlämnade

försändelsernas sammanlagda vikt beräknad viktavgift. Mot en sålunda

beräknad avgift kan invändas, att utgivarkorsbandens mottagande skulle, om

man nödgades räkna försändelserna, kräva avsevärt längre tid än vad för

närvarande är fallet och därmed öka postverkets kostnader. Genom lämpliga

anordningar torde emellertid merarbetet kunna inskränkas till en obetydlighet.

I sådant hänseende har ifrågasatts, att försändelserna skulle genom

utgivarens försorg förses med ett från postverket inköpt märke. Försändelsernas

avsändande skulle icke behöva försenas i följd av granskning angående

dylikt märkes befintlighet, utan denna granskning kunde lika väl ske

å transit- eller adresspostanstalt. Försändelse, som saknade dylikt märke,

skulle återsändas. Det här skisserade förfarandet avser endast att visa, att

saken kan ordnas på ett jämförelsevis enkelt sätt, och det lärer givetvis

böra överlämnas åt generalpoststyrelsen att meddela de föreskrifter, som i

förevarande hänseende må befinnas lämpliga,

Yad avgiftsbeloppen beträffar har generalpoststyrelsen ansett sig böra

föreslå, att viktavgiften beräknas för kilogram — för närvarande för halvt

kilogram — samt sättes till 20 öre per kilogram, således till samma belopp

som den föreslagna viktavgiften vid postabonnemang. Härutöver skulle utgå

en avgift av 2 öre för varje försändelse. Med en på detta sätt bestämd

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kmujl. Maj:ts proposition nr 220. 43

avgift skulle ett utgivarkorsband av 10 grams v ikt komma att kosta 2.2 öre.

Enligt den vanliga taxan för trycksakskorsband drager en försändelse av

samma vikt ett porto av f> öre, och i allmänhet komme ett på sätt nu ifrågasatts

bestämt utgivarkorsbandsporto att motsvara ungefär hiilvten av vanligt

korsbandsporto.

Mot det nuvarande utgivarkorsband sportot har vidare anmärkts, att det

för de tyngre tidningarna är för högt i förhållande till postavgiften vid

postabonnemang. I 1901 års kommittéutlåtande gjordes det uttalandet,

att avgiften för utgivarkorsband borde i regel vara lägre än postavgiften

vid postabonnemang, och för att detta i möjligaste mån skulle bliva

fallet föreslogo kommitterade, att utgivarkorsbandsavgiften skulle utgå med

olika belopp för tidningar med olika periodicitet. Sfi blev emellertid icke

fallet, och genom att ifrågavarande avgift sattes till lika belopp, 6 öre per

halvt kilogram, för samtliga tidningar, kom redan från början denna avgift

att i många fall ställa sig högre än postavgiften vid postabonnemang, ett

förhållande som blivit allt mer framträdande i samma mån som tidningarna

ökat i vikt.

När nämnda tidningskommitterade föreslogo införandet av utgivarkorsbandsförsändning,

hyste de den förhoppningen, att detta försändningssätt

skulle komma till användning i stället för de för postverket betungande

postabonnemangen, varför också, såsom förut sagts, enligt 1904 års tidningsförordning

utgivarkorsband fick användas endast för tidningsexemplar, som

voro abonnerade hos utgivaren. Då nu detta villkor icke längre gäller, och

eu stor, måhända den största delen av utgivarkorsband icke skulle kunna

med fördel ersättas av postabonnemang, är det näppeligen någon ovillkorlig

nödvändighet att i regel sätta utgivarkorsbandsportot i förhållande till postavgiften

vid postabonnemang. Utgivarkorsbandsportot synes nu lämpligen

böra jämföras med portot för trycksakskorsband i allmänhet, och tidningsutgivarnas

berättigade anspråk äro säkerligen väl tillgodosedda, när det förra

portot är avsevärt lägre än det senare.

Det nu sagda gäller emellertid icke de tidningsexemplar, som de dagliga

tidningarna sända till sina återförsäljare. Dessa tidningsförsändningar, som

verkställas dag för dag med i regel samma antal exemplar till samma personer,

hava i stort sett karaktären av abonnemang, vilket också framgår

därav, att för dessa tidningsexemplar tillkommit den anordning, som benämnes

kommissionärsabonnemang. Denna anordning innebär, att utgivaren

å utgivningsorten verkställer abonnemang för sina landsortskommissionärers

räkning samt själv inslår tidningsexemplaren och ombesörjer deras avlämnande

till vederbörande postförande tåg. Å adressorten avhämtas tidningarna

av kommissionären direkt vid tåget. Generalpoststyrelsen har endast

med tvekan och försöksvis kunnat medgiva denna anordning för fyra dagliga

tidningar och Svenska pressbyrån. Styrelsen kan nämligen icke uppgiva

kontrollen över att endast det antal exemplar, för vilka avgift erlagts, verkligen

sändes. Enär tidningarna avlämnas direkt till och avhämtas direkt

från postkupé, kan kontrollen, på grund av det forcerade arbetet inom postkupéerna,

icke ske annat än genom stickprov och ofta icke alls. Denna

svårighet med kontrollen ävensom svårigheten för vederbörande postfunktionär

att vid stationer, där tåget gör kort uppehåll och funktionären är fullt

upptagen av viktigare postala göromål, medhinna utlämnandet av tidningar

till derå kommissionärer, omöjliggör någon allmännare användning av de s. k.

kommissionärsabonnemangen. Skulle flera utgivare göra framställning om

samma förmån, kunde framställningen icke bifallas och, enär alla böra behandlas

lika, bleve det nödvändigt att återkalla de medgivanden, som endast

tills vidare på försök lämnats några få tidningsutgivare.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Med hänsyn till det nu anförda böra kommissionärsabonnemangen borttagas.

Det synes emellertid rimligt, att någon anordning vidtages, varigenom

kommissionärsexemplaren kunna försändas på ett billigt och praktiskt sätt.

Det lämpligaste sättet är onekligen utgivarkorsbandsförsändning. I Danmark

få utgivarkorsband försändas endast till tidningarnas återförsäljare, vilka äro

skyldiga att själva å adresspostanstalten eller, efter särskilt medgivande, vid

vederbörande tåg avhämta tidningarna. Det torde heller icke råda någon

tvekan om att även för utgivarna utgivarkorsband äro att föredraga framför

abonnemang. Anledningen till att vissa utgivare övergått till det senare

försändningsättet är emellertid den att med nu utgående avgifter utgivarkorsbanden

ställa sig avsevärt dyrare. Men även beträffande kommissionärsabonnemangen

har anmärkts, att de med hänsyn till det mindre arbete dessa

abonnemang kräva i förhållande till andra abonnemang draga en jämförelsevis

allt för hög avgift. Denna anmärkning har också ett visst berättigande,

i det att vid kommissionärsabonnemangen distribueringen och så gott som

hela bokföringsarbetet bortfaller.

På grund av det nu anförda har generalpoststyrelsen ansett sig böra föreslå

införandet av ett särskilt slag av utgivarkorsband, kommissionärskorsband,

med lägre avgift än andra utgivarkorsband. För dessa kommissionärskorsband

skulle generalpoststyrelsen äga stadga särskilda villkor, och försändningen

skulle få ske först efter prövning av styrelsen. Såsom villkor

tiar styrelsen tänkt sig bland annat, att varje försändelse skulle hava eu

viss, jämförelsevis hög minimivikt, att försändningen skulle ske regelbundet,

att antalet kommissionärer å varje plats skulle inskränkas till det minsta

möjliga samt att försändelserna skulle avhämtas å adresspostanstalten eller

i undantagsfall vid vederbörande tåg. "Vidare bär generalpoststyrelsen tänkt

sig att detta försändningssätt skulle få -användas endast av tidningar, som

utkomma med minst 6 nummer i veckan. Generalpoststyrelsen anser nämligen,

att den nu ifrågasatta förmånen bör komma endast de verkliga nyhetstidningarna

till del, och vad beträffar dylika tidningar, vilka komma ut

mindre ofta än 6 gånger i veckan, så torde för dessa icke föreligga samma

behov i förevarande hänseende som för de dagliga tidningarna. De mindre

landsortstidningarna äro i allmänhet spridda inom ett mycket begränsat område

och hava säkerligen icke någon lösnummerförsäljning av betydelse. I

den händelse en sådan tidning sänder någon större mängcl tidningar till en

kommissionär, torde befordringsvägen vara så kort, att det ställer sig ekonomiskt

fördelaktigt att använda annat befordringsmedel än posten.

Om kommissionärskorsbanden finge eu så begränsad användning och för

övrigt bleve underkastade de bestämmelser, som här ovan ifrågasatts, kunde

avgiften för desamma sättas jämförelsevis låg. Generalpoststyrelen har ansett

sig böra föreslå 18 öre per kilogram, vilket är lägre än den föreslagna

viktavgiften vid postabonnemang. I sistnämnda avgift måste emellertid —

såsom postavgiften vid postabonnemang föreslå sammansatt — anses ingå

en del av ersättningen för tidningarnas utdelning och vissa andra kostnader.

Med ett kommissionärskorsbandsporto av 18 öre per kilogram komme detta försändningssätt

att för de tyngsta tidningarna ställa sig ekonomiskt lika fördelaktigt

som för närvarande kommissionärsabonnemang, och i den mån lättare

tidningar komme att begagna sig av kommissionärskorsbanden bleve detta

försändningssätt billigare än såväl postabonnemang som utgivarkorsband

enligt nu utgående avgifter. Att generalpoststyrelsen anser sig kunna föreslå

en så låg avgift beror därpå, att. enligt styrelsens förmenande, ett

billigt och praktiskt försändningssätt för tidningsexemplar till kommissionärer

innebär den bästa lösningen av spörsmålet om de betungande postabonnemangens

successiva avlyftande från postverket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

K''wii/l. Maj: tu proposition nr 22ti.

4f>

I förslagets § 11 mom. 5 bär intagits en föreskrift om maximivikt för

försändelse, som skall befordras såsom utgivarkorsband. Då dylika korsband

taxeras efter de avlämnade försändelsernas sammanlagda vikt. är en bestämmelse

om maximivikt visserligen ieke av någon betydelse i taxehänseende,

men enär allt för tunga försändelser äro besvärande för posttjänsten bär, i

motsats vad nu är fallet, eu viss gräns ansetts böra sättas. I Danmark är

maximivikten för utgivarkorsband bestämd till 10 kilogram.

Förslagets mom. 6, som motsvarar nuvarande mom. 4, bar såsom en följd

av vissa bestämmelser, som i författningsförslaget ifrågasatts, erhållit ändrad

formulering, varjämte gjorts ett tillägg, som påkallas därav att korsband i

allmänhet icke får i längd överstiga 45 centimeter i annat fall än om försändelsen

har format av en rulle, under det att postabonneråt tidningsexemplar

enligt § 9 mom. 1 i denna förordning får hava en längd av 53 centimeter.

§ l-;

I första stycket av nuvarande 2 mom. finnes meddelad bestämmelse bland

annat därom, att å tidningsbilaga skall finnas angivet, till vilken tidning

bilagan bör. Detta bör visserligen vara regeln, men fall förekomma dock,

då undantag härifrån kunde utan nämnvärd olägenhet medgivas. Med hänsyn

härtill och då generalpoststyrelsen enligt § 14 äger meddela närmare

föreskrifter för förordningens behöriga tillämpning, synes det icke nödvändigt

att i förordningen bibehålla ifrågavarande detalj föreskrift. Detsamma

gäller stadgandet i nuvarande 2 momentets andra stycke.

Mom. 3 innehåller bestämmelser angående vissa tidningsbilagor, vilka på

grund av nära samband med tidningen äro avgiftsfria. I 1901 års kommittéutlåtande

framhölls, att de för tidningar gällande bestämmelser borde tilllämpas

jämväl å dessa bilagor, såsom utgörande delar av vederbörande tidningar.

Enligt denna mening vore det följdriktigast att på grund av nu

ifrågavarande bestämmelse finge såsom avgiftsfri bilaga endast befordras

tryckalster, som i och för sig kunde befordras såsom tidning. Emellertid

lärer till exempel en trycksak, som utgör fortsättning på eu i tidningen

såsom följetong införd roman, böra betraktas såsom avgiftsfri bilaga, ehuru

romanen i och för sig icke skulle kunna befordras såsom tidning. A andra

sidan bör det uttryckligen sägas, att reklamtryck, personalförteckningar,

självständiga broschyrer och dylika tryckalster, vilka enligt förordningens

§ 3 mom. 1 icke få betraktas såsom tidningar, icke heller må genom att behandlas

såsom avgiftsfria bilagor så att säga på en omväg göras delaktiga

av de för tidningar stadgade särskilda förmåner. I överensstämmelse härmed

föreslås vissa tillägg till bestämmelsen i mom. 3 b).

Det i mom. 4 b) lämnade medgivandet om avgiftsfri befordran av bilaga,

som endast »avser abonnemang» å tidningen, har föranlett, att reklamtryck

för vinnande av abonnenter å tidningen, meddelanden om prenumerantsamling

och liknande tryckalster icke ansetts kunna förvägras avgiftsfri befordran.

Det torde emellertid vara uppenbart, att medgivandet endast varit avsett att

bereda utgivaren möjlighet att tillställa abonnenten en blankett för prenumerationens

förnyande. Bestämmelsen bär i förslaget givits eu härmed överensstämmande

formulering.

I mom. 5 avhandlas avgiftspliktiga bilagor. I förslaget har intagits en

föreskrift om att dylik bilaga skall i fråga om format och beskaffenhet i

övrigt lämpa sig för befordran tillsammans med tidningen. En sådan fordran

synes helt naturlig.

För bilaga av nu ifrågavarande slag, vilken väger högst 25 gram, stadgades

i 1904 års förordning en avgift av V2 öre och denna avgift kvarstår

oförändrad, trots höjningar av andra tidningsavgifter. I Danmark och Norge

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

är lägsta avgiften för avgiftspliktig bilaga 2 öre, och i Finland utgår för

dylik bilaga alltid vanligt korsbandsporto. Då här är fråga om tryckalster,

som icke hava något som helst gemensamt med tidningarna och som, därest

försändning såsom tidningsbilaga icke stode till buds, skulle befordras såsom

vanligt trycksakskorsband, kan den nu föreslagsa avgiften av 1 öre icke

anses för hög. Detta belopp utgör endast en femtedel av det vanliga korsbandsportot.

Förhöjningen kan beräknas tillföra postverket en ökad inkomst

av omkring 25,000 kronor.

Bestämmelse om korsbandsavgift för avgiftspliktig bilaga, som väger över

25 gram, skulle kunna kringgås därigenom, att exempelvis en affärsman,

som ville såsom tidningsbilaga mot den lägre bihangsavgiften distribuera en

tyngre priskurant, uppdelade katalogen i mindre publikationer, envar vägande

högst 25 gram. Jämlikt förordningens § 12 mom. 2 är det nämligen

medgivet att med varje särskilt tidningsexemplar försända flera bilagor,

under förutsättning att dessa icke utgöra exemplar av ett och samma tryckalster.

Någon inskränkning i detta medgivande har icke ansetts böra ifrågasättas.

Däremot synes det följdriktigt och i full överensstämmelse med vad

som i förordningens bestämmelser åsyftats, att den lägre avgiften för bilaga

om högst 25 grams vikt icke kommer till användning i andra fall än att

antingen fråga är om endast en bilaga eller, när flera avgiftspliktiga bilagor

befordras med samma tidningsexemplar, dessa bilagors sammanlagda vikt

icke överstiger 25 gram. En bestämmelse om avgiftens beräknande i överensstämmelse

med vad nu sagts har införts i i förslagets mom. 5. Denna

bestämmelse skulle visserligen kunna medföra, att avsändaren av en tidningsbilaga

om högst 25 grams vikt ginge miste om förmånen av den

lägre bilagsavgiften, därför att även annan avgiftspliktig bilaga medföljde

tidningen och bägge bilagornas sammanlagda vikt uppginge till mer än 25

gram. Genom att fördela bilagorna på skilda tidningsnummer kunde emellertid

vederbörande tidningsutgivare undvika detta. Däremot skulle icke genom

den ifrågasatta bestämmelsen förhindras, att ett större tryckalster uppdelas

och att de olika delarna försändas med olika tidningsnummer. I sådant fall

lärer det väl dock bliva nödvändigt att giva varje del karaktären av ett

självständigt tryckalster. Vid försändning i utgivarkorsband — och detta är

det vanligaste försändningssättet för dylika bilagor — komme varje tryckalsters

befordran med särskilt tidningsnummer att för avsändaren medföra

väsentligt arbete och ökade kostnader för inslagning in. m.

Det generalpoststyrelsen i nuvarande förordning lämnade bemyndigandet

att i särskilt fall medgiva tidningsbilagas postbefordran utan gottgörelse

eller mot nedsatt avgift skulle bibehållas.

§§ 13 och 14.

Beträffande bestämmelserna i dessa paragrafer av nu gällande förordning

föreslås icke några ändringar.

De övergångsbestämmelser, som av generalpoststyrelsen föreslås, äro i full

överensstämmelse med vad som i sådant hänseende stadgats vid andra tillfällen,

när ny tidningsförordning utfärdats.

Med anledning av vad sålunda blivit anfört får generalpoststyrelsen i

underdånighet hemställa,

det täcktes Kungl. Maj:t, sedan frågan i vederbörlig ordning

underställts riksdagens prövning, utfärda nådig förordning i

överensstämmelse med generalpoststyrelsens föreliggande förslag.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kurnjl Maj.ts proposition nr 22b''.

47

Ovannämnda, av chefen för Kungl. Kommunikationsdepartementet utsedda

sakkunniga hava förklarat sig kunna giva sin anslutning till vad generalpoststyrelsen

nu föreslagit med de undantag, som här nedan angivas.

Herr Björnsson har ansett, att första stycket av § 3 mom. 1 samt § 5

mom. 1 i förslaget bort erhålla samma lydelse som i nu gällande förordning

och har i sådant hänseende anfört följande:

»Den förändring av första stycket i § 3 mom. 1, vilken av generalpoststyrelsen

föreslagits, innebär, att periodisk skrift, som icke utkommer minst

eu gång i varje kalenderkvartal, hädanefter icke, såsom hittills varit fallet,

skulle få införas i tidningstaxan och ej heller befordras såsom utgivarkorsband.

De tryckalster, som sålunda skulle uteslutas från dessa postala förmåner,

äro utom en del jultidningar huvudsakligen åtskilliga enskilda samfunds

och föreningars årstryck samt ett fåtal vetenskapliga tidskrifter.

Själva utgångspunkten för specialmotiveringen till detta ändringsförslag,

»att postverkets särskilda bestyr med tidningar egentligen avser att bereda

allmänheten lätt tillgång till verkliga tidningar», är enligt min mening icke

vare sig historiskt berättigad eller sakligt välgrundad, om man med »verkliga

tidningar» här avser endast vanliga nyhetsblad.

Genom Kong! kungörelse den 23 jan. 1830 medgavs samma portolindring

för periodiska skrifter och broschyrer som för tidningar, och i Kongl. kungörelse

den 30 nov. 1860 jämnställdes de vanliga tidningarna med andra

periodiska skrifter och tryckta avhandlingar. Genomgående synes alltid det

lägre portot hava haft till syfte, att underlätta spridningen i vårt glest befolkade

land av nyttig litteratur överhuvud, men icke att utgöra en skattelindring

för en viss typ av periodiska skrifter, vilka det för övrigt synes

vara omöjligt på ett tillfredsställande sätt avgränsa från andra.

Ehuru periodiciteten formellt begagnas för att verkställa en opartisk

gallring bland de tryckalster, som nu upptagas i tidningstaxan, blir det

faktiskt oväsentliga omständigheter, vilka bliva avgörande för gallringen.

Under det att publikationer, sådana som Bananbladet och Meddelanden

från fondhandlaren Per Jönsson lämnas kvar därför, att de utkomma 2 resp.

1 gång i månaden, skulle genom här åsyftade förslagsändring sådana tryckalster

som t. ex. Tidskrift för Skåneland, Svenska turistföreningens årsskrift,

Meddelanden från Sveriges lärares nykterhetsförbund o. s. v. hänvisas till

det dyrare korsbandsportot endast av det skälet, att de utkomma mindre

ofta.

Då de förra, huru allmännyttiga de än i och för sig må vara, dock huvudsakligen

utgivas i syfte att göra reklam för enskilda affärsföretag måste det

anses orimligt att giva dem eu postalt mera gynnad ställning än de mera

ideellt betonade publikationerna av den senare typen.

Ej heller med hänsyn till postverkets ekonomi synes det vara nödvändigt

eller ens obetingat önskvärd, att vidtaga den föreslagna begränsningen.

De tryckalster det här gäller ha hittills befordrats som utgivarkorsband,

och postverkets förlust på denna verksamhetsgren kan icke hava varit ens

tillnärmelsevis så stor som på den egentliga tidningsrörelsen.

Enligt tillgängliga statistiska uppgifter bär postverket under år 1922 för

befordran av ett postabonnerat tidningsnummer erhållit i medeltal c:a 1.6

öre och för ett utgivarekorsband c:a 6.7 öre, under det att vanlig korsbandsavgift

skulle ha utgjort 5 resp. 15 öre. Trots det att postverkets utgifter

för en postabonneraJ tidning på grund av förskrivning, redovisning, kontroll,

adressering o. s. v., äro mycket större än för ett utgivarekorsband, visar det

sig sålunda, att portolindringen för det förra jämfört med korsbandstaxan

är procentuellt åtskilligt större än för det senare.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj-.ts proposition nr 226.

Och vidare kan en utgivare kringgå här ifrågavarande bestämmelse genom

att uppdela sin publikation på fyra i stället för på 1—3 exemplar på året.

Detta innebär för postverket, att det får besvär med detta tryckalster fyra

gånger på året i stället för ett mindre antal gånger utan ökad ersättning,

och för utgivaren, att han måste ordna sitt arbete på ett sätt, som eljest

icke för honom skulle vara det lämpligaste. Taxor, vilka på dylikt sätt premiera

improduktivt arbete, äro icke förenliga med god nationalekonomi.

I specialmotiveringen till § 3 betonas med särskild styrka, att många av

de tryckalster, varom det här är fråga, utkomma endast en gång om året och

därför icke böra betraktas som periodiska skrifter utan närmast likställas

med vanliga aperiodiska bokalster. Självfallet kan man i primär lagtext

använda »periodisk» som fackterm och däri definitionsvis inlägga vilken betydelse

man önskar, men det står dock i uppenbar strid mot hävdvunnet

språkbruk att frånkänna en årligen återkommande företeelse periodicitet.

Och man måste finna det betänkligt att i tidningsförordningen ge en annan

betydelse åt »periodisk», än det har i tryckfrihetslagen, med vilken den förra

har ett visst samband. Enligt tryckfrihetslagen är t. ex. en jultidning otvivelaktigt

att anse som periodsk skrift.

Men viktigare än dylika formella synpunkter på frågan synes det mig

vara, att den ordnade bokhandeln i stora delar av vårt glest befolkade land

är mycket sparsamt företrädd, och att det därför måste vara av stor fördel

för spridningen av litteratur till en större allmänhet, att det på varje postanstalt,

stor eller liten, tinnes att tillgå en så vitt möjligt fullständig förteckning

på den i Sverige utkommande periodiska litteraturen. Och även

om den förmån det lägre portot för utgivarkorsband innebär i vissa fall

tages i anspråk för försändelser till återförsäljare, synes mig skadan härav

för postverket vara ringa i jämförelse med den fördel för allmänheten, som

underlättandet av litteraturens spridning innebär. Ej heller synes det förhållandet,

att man i andra länder snävare begränsat portonedsättningen för

periodiska skrifter än i Sverige, för oss utgöra ett skäl att frångå de traditioner

härutinnan, vilka i sin mån bidragit att skapa och underhålla den

höga allmänna folkbildningen i vårt land.

Enligt § 5 i nu gällande tidningsförordning medges postabonnemang endast

å tidning, som utkommer minst fyra gånger om året. Om åt § 3 ges

den nu föreslagna lydelsen, blir denna bestämmelse överflödig, men om första

stycket av § 3 mom. 1 får den av mig förordade lydelsen, bör som följd

härav även åt § 5 mom. 1 ges samma lydelse som i nu gällande förordning.»

Herr Dahlgren har icke ansett sig kunna biträda generalpoststyrelsens

förslag i vad det rör befordringsavgifterna och bär gjort följande uttalande:

»Kungl. Generalpoststyrelsens förslag till bestämmelser för tidningsbefordran

kan jag särskilt i vad rör de föreslagna befordringsavgifterna ej biträda.

Detta av två skäl. Först och främst synas de, i olikket mot nu

gällande avgifter för tidningsbefordran och till skillnad mot andra postala

avgifter, icke vara byggda på principen om skälig ersättning för det olika

postala arbete och de postverkets omkostnader, som i skilda fall påkallas,

utan i stället på någon slags uppfattning om att tidningar med större ekonomisk

bärkraft böra bära högre avgifter än sådana med svag ekonomi.

Även detta kan ju visserligen vara en princip — ehuru postverket i andra

fall och enligt min tanke riktigt, icke ansett sig böra eller kunna bestämma

portonas storlek efter avsändarnas större eller mindre taxerade inkomst —

men då man tillika tydligen genom den stora procentuella förhöjning som

viktavgiften undergått ansett tidningarnas ekonomiska bärkraft direkt proportionell

mot deras årsvikter, för denna tanke, omsatt i praktiken, till orättvisa

och orimliga konsekvenser, förhållandet är nämligen i verkligheten icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

4!)

Kungl. Majds proposition nr 226.

så att en tidning med stor årsvikt med nödvändighet har större ekonomisk

bärkraft än eu med ringa sådan vikt. Varthän det föreliggande förslaget

också leder må visas med ett par exempel. Stockholms Dagblad, A-upplagan

erhåller sålunda eu höjning i nuvarande postavgift med över 26 % och

Folkets Dagblad Politiken med över 10 % under det att Vecko-Journalen,

B-upplagan, Husmodern och Hvar 8 Dag samtliga få minskade avgifter med

respektive 9.3, 2.1 och 8.9 %. Något skäl att på detta sätt låta de dagliga

tidningarna, nyhetspressen, få bära hela bördan av postverkets som erforderlig

avsedda inkomstökning och samtidigt sänka avgiften för en stor del

av veckopressen synes mig icke föreligga.

Det andra skälet, varför jag ej kan biträda Kungl. Styrelsens förslag är

att avvägningen mellan avgifterna för postabonnemang och utgivarekorsband

i högre grad än förut kommer att motverka tidningsutgivarnas benägenhet

att välja ett för postverket arbets- och kostnadsbesparande befordringssätt.

För en 4-dagars tidning som t. ex. Smålandsposten stå tvenne befordringsmöjligheter

öppna: postabonnemang och utgivarekorsband. Avgiften pr år

blir med nu gällande bestämmelser i förra fallet 2: 70 kr. och i senare fallet

2: 59 kr. Enligt Kungl. Styrelsens förslag skulle samma tidning, sänd till

en prenumerant, vid postabonnemang utan att tidningen själv ombesörjer

inslagning och adressering betinga en avgift av 3: 36 kr. under det att kostnaden

vid befordran med utgivarkorsband blir ej mindre än 6: 32 kr. Hur

under sådana förhållanden den nämnda tidningens utgivare skall kunna

finna någon fördel i att välja utgivarkorsbandet som befordringssätt och på

så vis genom att själv ombesörja inslagning och adressering minska postverkets

arbete och därigenom den riktiga tanke som låg till grund för utgivarekorsbandets

införande bli tillämpad förefaller obegripligt.

Avgiften för utgivarekorsband bör enligt min mening sättas lägre än vad

Kungl. Styrelsen föreslagit och postverkets inkomstökning — om en sådan

även med nuvarande 15 mill. kronors vinst för verket anses erforderlig —

i stället vinnas genom större höjning i avgiften för postabonnemang, där

förskrivnings- och nummeravgifterna böra höjas och viktavgiften sänkas i

förhållande till Kungl. Styrelsens förslag. Det framgår nämligen med all

tydlighet av förebragta utredningar att de ökade utgifter för tidningsbefordran

som postverket fått och som anses motivera en höjning av postavgifterna,

mera hänföra sig till personal- än till postföringskostnader, av vilka

de förra mest tagas i anspråk för det arbete som skall täckas av förskrivnings-

och nummeravgift och de senare för det arbete som viktavgiften avser

att lämna ersättning för. En avvägning och taxebestämning på antytt

sätt skulle också mera jämt fördela avgiftsförhöjningen på alla tidningar.»

I behandlingen av förevarande ärende hava jämväl deltagit byråcheferna

Kihlmark, Hasselrot och Lager samt t. f. byråchefen Broberg.

Stockholm den 11 mars 1924.

Ernst Högner.

Underdånigst:

JULIUS JUHLIN.

II. G. Holmström.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 187 käft. (Nr 226.) 996 24 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Jämförelse mellan nu utgående och av generalpoststyrelsen föreslagna avgifter

för vissa tidningar.

Postavgift för helår

Tidnings namn

Ärsvikt

enligt

1924 års

taxa

Pris

hos

utgivaren

år 1924

(ordinarie

avgift -f

100 %

förhöjning

enligt

| general- post- styrelsens

förslag

7 nummer i veckan.

1

i

1

,

Svenska Dagbladet, A, .............................

54.7

26

46

9

54

12

88

{ Dagens Nyheter, A,...................................

50.o

27

03

8

97

11

88

Stockholms-Tidningen, A,..........................

44.o

20

03

7

97

10

68

Svenska Dagbladet, B, ..............................

40. o

17

61

7

39

9

88

Sydsvenska Dagbladet Snällposten...............

37.8

17

84

7

16

9

48

Nya Dagligt Allehanda, A och B,...............

36.0

28

65

7

35

9

i 08

Aftonbladet, A och B, ..............................

35.0

28

76

7

24

8

! 88

Nya Dagligt Allehanda, C, ........................

33.1

3

69

6

31

8

| 68

Aftonbladet, C,..........................................

30.4

9

03

5

97

8

08

Stockholms-Tidningen, B, ..........................

28.0

5

42

5

58

7

68

Dagens Nyheter, B,....................................

28.0

6

50

5

50

7

48

Socialdemokraten, A, ..............

27.0

25

84

6

16

7

I 28

Stockholms Dagblad. A,.............................

26.7

16

23

5

77

7

! 28

» » , B,..............................

22.5

7

07

4

93

6

| 48

Skånska Dagbladet .................... ...........

22.2

12

36

5

14

6

48

Helsingborgs Dagblad................................

18.4

15

23

4

77

5

68

6 nummer i veckan.

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning ......

34.3

13

61

6

39

8

64

Göteborgs-Posten, A, ...............................

21.2

8

38

4

62

6

04

Folkets Dagblad Politiken..........................

18.5

25

07

4

93

5

44

Ostgöta Correspondenten ...........................

16.3

H

84

4

16

5

04

Kalmartidningen Barometern .....................

14.4

9

67

3

83

4

64

Västmanlands Läns Tidning...................

13.9

10

26

3

74

4

44

Ystads Allehanda ...........

11.0

10

50

3

50

4

04

Gotlands Allehanda...................................

8.4

7

3

—

3

44

4 nummer i veckan.

Smålandsposten..........................................

10.8

5

30

2

70

3

36

Nya Yäxjöbladet.......................................

9.7

5

42

2

58

3

16

''Mellersta Skåne.............................

8.2

8

90

2

60

2

96

Norrtelje Tidning, A,.................................<

6.6

4

80 1

2

20

2

56

Gotlands-Posten ......................................

5.2

4

92

2

08

2

36

3 nummer i veckan.

!

Hässleholms-Tidningen Norra Skåne............

9.1

6

61 j

2

39

2

92

Upsala Nya Tidning, B,...........................

8.2

5

76

2

24

2

72

Nora Tidning..................................

7.0

4

44

2

06

2

52

Handelstidningens Veckoblad .....................

7.1

2

51

1

99

2

52

Vestgöten ...................................

6.o

3

23!

1

77

2

12

Hudiks v alls-Tidningen.................................

4.7

3

34

1

66

1

92

2 nummer i veckan.

Aftonbladet, E,..........................................j

8.0

6

48

2

02

2

48

Dagens Nyheter, C, .........................

7.2

2

75

i

75

2

28

Svenska Morgonbladet, D,........................j

6.2

4

11

i

69

2

08

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t$ proposition nr 226.

51

..

Årsvikt

enligt

1924 års

taxa

Postavgift för helår

Tidnings namn

Pris

hos

utgivaren

år 1924

(ordinarie

avgift +

100 %

förhöjning)

enligt

förslaget

Vårt Land och. Folk, B,..............................

5.2

2

98

i

52

i

88

Norrlandsposten, B,....................................

4.3

4

53

i

47

i

68

Svenska Posten..........................................

3.6

3

21

i

29

i

48

Värmlandsberg ..........................................

2.8

2

84

i

16

i

28

1 nummer i veckan.

Vecko-Joumalen, B,...................................

9.o

23

53

2

47

2

24

Husmodern................................................

6.4

14

87

1

88

1

84

Teknisk Tidskrift, A, ................................

5.5

27

73

2

27

1

64

Hvar 8 Dag, A,..........................................

Svensk Läraretidning.................................

4.8

13

42

1

58

1

44

3.2

8

73

1

27

1

24

Yecko-Posten.............................................

2.6

5

48

1

02

1

04

Triumf.....................................................

1.8

2

71

—

79

—

90

Skolans Annonsblad .................................

0.5

—

34

—

66

—

90

3 nummer i månaden.

Svensk Farmaceutisk Tidskrift ..................

1.8

23

38

1

62

—

90

Folkskolans Barntidning ...........................

0.4

2

34

—

66

—

90

2 nummer i månaden.

Svensk Polistidning....................................

2.3

6

92

1

08

1

04

Svensk Hantverkstidning ...........................

0.9

4

26

—

74

—

90

1 nummer i månaden.

Nvkterhetsfolkets Tidning...........................

0.5

—

54

—

66

—

90

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kung1. Maj:ts proposition nr 226.

Bilaga 2.

Till KONUNGEN.

Med anledning av Statsrådets och Chefens för kommunikationsdepartementet

skrivelse av den 11 april 1924 få Publicistklubbens och Svenska

Tidningsutgivareföreningens styrelser härmed i underdånighet avgiva nedanstående

gemensamma yttrande över av Kungl. Generalpoststyrelsen utarbetat

förslag till ny Tidningsförordning.

Så långt man kan se tillbaka på det svenska postverkets befattning med

tidningarnas distribution har pressens stora betydelse för vårt folks höjande

i kulturellt hänseende med styrka gjorts gällande från det allmännas sida.

Sålunda uttalade redan år 1810 Kikets Ständer i skrivelse till Kungl. Maj:t

den önskan, att postfrihet utom för Post- och Inrikes Tidningar måtte

jämväl beviljas för andra dagblad, vilka Kungl. Kanslistyrelsen funne »leda

till det med tryckfriheten åsyftade ändamål: litteraturens tillväxt och allmänna

upplysningars befordran». Även i senare tider ha statsmakterna och

det allmännas representanter i övrigt givit uttryck åt en rättvis uppskattning

av tidningspressens stora kulturella och folkupplysningen främjande

uppgifter. Sålunda anför generalpoststyrelsen i sitt föreliggande förslag att

numera en tidning »i många fall är en verklig nödvändighetsvara» samt att

tidningarnas kulturella uppgift »anses berättiga dem till särskilt låga postavgifter».

Men även om styrelserna med erkännande konstatera denna det allmännas

uppskattning av tidningspressens betydelse, har det nu föreliggande förslaget

i flera avseenden måst väcka allvarliga betänkligheter ej blott ur pressens

synpunkter, men som styrelserna tro, jämväl ur allmänhetens, då det är

uppenbart att en förhöjning av tidningarnas postbefordringsavgifter i ej ringa

grad måste påverka det pris, som allmänheten måste betala för att erhålla

sina tidningar. Denna synpunkt blir än mer betydelsefull, då det redan

visat sig att nuvarande prenumerationspris stå på sådan höjd att allmänheten

i viss mån av ekonomiska skäl minskat sin tidningsprenumeration.

Styrelserna utgå från att det alltjämt måste betraktas som en viktig samhällsangelägenhet

att i möjligaste mån underlätta den folkupplysande och

kulturfrämjande tidningspressens verksamhet. Det må i detta sammanhang

tillåtas styrelserna att med några ord beröra samhälleliga uppgifter, vilka

åligga denna del av pressen, men som så vitt styrelserna kunnat finna icke

fullt beaktats vid behandlingen av här ifrågavarande angelägenhet.

De egentliga tidningarna, dags- och ortspressen, utgöra numera icke blott

organ för spridande av nyheter och upplysning i allmänhet, utan få i en

utsträckning som aldrig förr tjäna såsom förbindelselänk mellan den statliga

och kommunala administrationen å ena sidan samt hela befolkningen å den

andra. Då vårt folk, såsom allmänt känt är, står framför de flesta andra

i fråga om läskunnighet, är det helt naturligt att den vidlyftiga statliga och

kommunala förvaltningsapparaten på snabbaste och effektivaste sätt samt

utan nämnvärda ekonomiska uppoffringar kan kommunicera med samhällets

medlemmar genom tidningspressen. Denna har också städse med villighet

ställt sig till det allmännas förfogande för dylik tjänst, huru krävande den

än varit; helt visst är den också av långt större omfattning än man i all
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition nr 226. 53

mänhet föreställer sig. Här må blott erinras om (Ten arbetsbörda tidningspressen

i detta avseende påtog sig under världskriget och de bekymmersamma

förhållanden, varunder vårt folk då levde. Men även om pressens

förbindelsetjänst mellan myndigheter och befolkning under nyssnämnda år

nådde sin höjdpunkt, är det påtagligt att denna tjänst alltjämt och även

under fullkomligt normala förhållanden fullgöres i betydande omfattning.

Otaliga äro de uppgifter, som härvidlag åligga dags- och ortspress. Att

statens officiella tidningsorgan, Post- och Inrikes Tidningar, som i forna

tider i nämnda hänseende ägde en stor betydelse, numera blott i ringa grad

kan tillgodose ifrågavarande allmänna behov, ligger i öppen dag. Likaledes

är det för varje med hithörande förhållanden förtrogen uppenbart, att de

kungörelser från myndigheter, vilka ingå i dagstidningarnas annonsavdelningar

och sålunda betalas, blott utgöra en ytterst ringa del av meddelanden

från det allmännas olika organ och att största delen av innehållet i statliga

och kommunala författningar, bestämmelser och föreskrifter, statsjärnvägarnas

tidtabeller o. s. v. meddelas allmänheten genom tidningarnas textspalter.

Det har synts styrelserna att denna sida av tidningspressens gärning

rättvisligen borde i någon mån uppmärksammas, när det gäller att bestämma

avgifterna för de prestanda, vilka vederbörande statsmyndighet fullgör

i egenskap av pressens distributionsorgan.

Icke heller må vid bedömande av postverkets förhållanden till pressen

glömmas den roll, som tidningarna spela för att uppdriva rörelsen inom

postverkets många andra verksamhetsgrenar. Tidningarnas direkta brevkorrespondens

med allmänheten har nu nått en enorm omfattning och ökas

dagligen. En enda annons i en tidinng föranleder ofta insändandet med

posten av många hundra brevsvar; i andra fall medför annonsering korrespondens

i stor skala direkt mellan annonsören och allmänheten. Även tidningarnas

redaktionella avdelningar öka i avsevärd grad postverkets inkomster

genom ständiga diskussioner i aktuella ämnen, enquéter m. m. Från

ett håll föreligger t. ex. uppgiften, att under förlidet år icke mindre än

336,000 postala försändelser ankommo till och avgingo från en enda daglig

tidning i huvudstaden. Eu annan huvudstadstidning uppvisar för det senaste

året en kostnad endast för postporton på 82,500 kronor för den från tidningens

kontor utgående korrespondensen, och enligt uppgift från en medelstor

landsortstidning omsluter dess brevrörelse årligen omkring 30,000 försändelser.

Den av generalpoststyrelsen nu föreslagna höjningen av taxan för tidningars

postbefordran ha styrelserna funnit både betungande och mindre

lyckligt avvägd. Styrelserna vilja i detta hänseende erinra om att dessa avgifter

för närvarande utgå med 100 procents förhöjning mot tiden före 1920.

Redan denna förhöjning befinner sig alltså ovan gränsen för nu gällande

indextal och undergår automatiskt reell ökning i samma mån som indextalet

fortfar att falla. Samtidigt äger postverket en så god ekonomisk ställning,

att man tagit en ny sänkning av brevportot under allvarligt övervägande,

ehuru detta porto för närvarande blott är 50 procent högre än före kriget.

Tar man denna senare omständighet i betraktande må det också anses förklarligt

att man från pressens sida knappast funnit motiven fullt bärande

för en så kraftig ytterligare höjning av tidningarnas postavgifter, som den

nu föreslagna. Man kan måhända också ifrågasätta, om den verkliga uppskattningen

av postverkets utgifter för tidningsrörelsen, rörande vars detaljer

styrelserna sakna närmare kännedom, vilar på så pass tillförlitlig grund, att

den utan vidare kan godtagas såsom norm för en ny taxehöjmng och om

icke för postverkets övriga rörelsegrenar utgifterna beräknats alltför lågt, när

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

det blott med 50 procent förhöjda brevportot kunnat tillföra postverket så

betydande överskott.

Yad generalpoststyrelsens utredning beträffar, torde det vara uppenbart

att en dylik beräkning aldrig torde kunna bli annat än approximativ, då till

poströrelsen numera höra en mängd skiftande göromål och bestyr, vilkas

del i det hela näppeligen kan med någon större tillförlitlighet var för sig

utrönas. Tages vidare i betraktande, att personalen på det övervägande antalet

postanstalter i landet torde utgöras av ett fåtal funktionärer på varje

anstalt och i en mängd fall av poststationsföreståndaren ensam, må det med

tanke på postverkets monopol på all brevbefordran kunna ifrågasättas, huruvida

postverkets personalkostnader på alla dessa anstalter skulle kunna avsevärt

nedbringas, därest postverkets bestyr med tidningarna — där intet

monopol föreligger — bortfölle.

Skulle emellertid någon höjning eller omläggning av nu gällande taxa ur

det allmännas synpunkt befinnas oavvislig, anse styrelserna att förändringarna

borde i vissa hänseenden ske efter andra grunder än de av generalpoststyrelsen

nu föreslagna. Sålunda tillåta sig styrelserna i främsta rummet

fästa uppmärksamheten på förslagets mindre lyckliga avvägning beträffande

postavgifterna för å ena sidan den egentliga tidningspressen och å andra

sidan för veckotidningarna.

Utgår man från den enligt styrelsernas mening riktiga uppfattningen att

»de låga tidningsavgifterna endast må komma verkliga tidningar till del»,

vilket uttryck i annat sammanhang återfinnes i generalpoststyrelsens skrivelse,

samt att nyhetstidningarna väl obestridligen i främsta rummet böra

vara berättigade att innefattas i begreppet »verkliga tidningar», så måste det

enligt styrelsernas mening anses föga lyckligt eller rättvist, att det föreliggande

förslaget, avseende höjning av postverkets inkomster på tidningsrörelsen,

lägger nästan hela den ökade tungan på dags- och ortspressen,

under det att flertalet veckotidningar få sina postbefordringsavgifter nedsatta.

Blott i ett fåtal fall äro deras avgifter obetydligt höjda.

En sådan placering av den ökade ekonomiska bördan finna styrelserna

så mycket mera orimlig som veckopressen — i motsats till dags- och ortstidningar,

av vilka många under senare år av ekonomiska skäl måst nedläggas

eller också kämpa med betydande finansiella svårigheter — samtidigt

uppvisat en enorm tillväxt med så gott som dagligen nykommande alster,

ofta av en ur samhällets synpunkt föga önskvärd art. Under nämnda kategori

av nytillkomna tryckalster återfinner man bland annat eu stor mängd

mer eller mindre pornografiska publikationer, som det allmänna, ehuru

hittills till synes fåfängt, på andra fronter sökt att bekämpa som landsskadlig

litteratur. Yissa boxningspublikationer eller andra utväxter från en i allmänhet

gagnelig idrottspress höra också till de organ, vilka enligt generalpoststyrelsens

förslag i flera fall skulle få en gynnsammare ställning än den

»egentliga tidningspressen».

Belysande för utvecklingen i detta hänseende äro uppgifterna ur postverkets

senaste tidningstaxa, enligt vilken för närvarande utgivas 1,276 tidningar

och tidskrifter i landet, av vilka blott 100 äro dagliga eller sex gånger

i veckan utkommande. De egentliga tidningarnas, dags- och ortspress, antal

i Sverige utgör enligt samma källa tillsammans endast 287.

Men även om många veckotidningar fylla eu samliällsgagnande uppgift,

och så är ju lyckligtvis fallet, måste den av styrelserna anmärkta fördelningen

av postavgifterna anses strida såväl mot generalpoststyrelsens intressen

som mot grundåskådningen i det nu föreliggande förslagets motivering.

Generalpoststyrelsen gör nämligen, med allt fog, bland annat gällande i sitt

betänkande att veckotidningarna och tidningar, som utkomma mindre ofta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts proposition nr 22H. f)f>

un eu gång i veckan, i vissa avseenden förorsaka postverket förhållandevis

mera arbete ån andra tidningar. Så är det — framhåller generalpoststyrelsen

vidare — icke möjligt för brevbärare och andra postutdelare att hålla i minnet

namn och adresser å dylika tidningars abonnenter, varför fullständig namnoch

adresspåskrift måste verkställas i betydligt större omfattning än vad

fallet är rörande andra tidningar.

Härtill torde enligt styrelsernas uppfattning böra framhållas att dessa

mindre ofta utkommande publikationer tvivelsutan bereda postverket ökat

besvär och fördyring av omkostnaderna även på grund av den »toppbelastning»

de vålla postverket den enda dag i veckan då de utkomma, under det

att postdistributionen av dagspressen medför eu jämn fördelning av arbetsuppgifterna

på veckans alla dagar. Den enorma utvecklingen av veckotidningsutgivningen

torde även kraftigt ha bidragit till personalkostnadernas

betydande stegring inom postverkets tidningsrörelse, bland annat genom att

dessa publikationers nummer ofta äro tunga och skrymmande och tvinga

till dubbla utbärningsturer.

I förevarande avseende hade det enligt styrelsernas mening varit önskligt

att eu mera ingående utredning kunnat företagas i syfte att bringa större

klarhet rörande distributionskostnaderna för veckotidningar i förhållande till

dags- och ortstidningar. I varje fall har det synts styrelserna blotta eu allvarlig

svaghet i det föreliggande förslaget, när generalpoststyrelsen å ena

sidan konstaterar veckotidningsdistributionens oförmånliga inverkan på postverkets

arbete och ekonomi i förhållande till dagstidningarna och å andra

sidan föreslår så gott som hela den påfordrade taxeökningens läggande på

dagsti dningarna.

Detta missförhållande i det av generalpoststyrelsen nu framlagda förslaget

torde delvis bero på att den procentuella förskrivningsavgiften borttagits

och kompensationen härför samt den av postverket begärda förhöjningen av

inkomsten på tidningsrörelsen helt och hållet lagts på viktavgiften.

Befinnes det nödvändigt att bereda postverket ökad inkomst av tidningsrörelsen,

bör, enligt styrelsernas mening, denna ökade inkomst i främsta

rummet uttagas av de delavgifter i postabonnemanget som avse att lämna

ersättning för det arbete vilket åsamkar postverket självt största kostnad.

I stället för att sänka förskrivningsavgiften, vilket i generalpoststyrelsens

förslag skett genom borttagande av den procentuella ersättningen till postverket

för varje abonnemang, torde därför — under förutsättning att höjning

av tidningstaxan över huvud taget skall äga rum — en höjning på denna

punkt vara mer rättvis med hänsyn till postverkets omkostnader för denna

del av tidningsrörelsen.

En indragning av den procentuella ersättningen till postverket, nu utgående

med 4 procent av utgivaren tillkommande prenumerationsavgift, förefaller

också att stå i strid med generalpoststyrelsens eget uttalande om personalkostnadernas

storlek, vilka utgöra icke mindre än 72 procent av de totala

utgifterna för tidningsrörelsen. Då dessa beräknade personalkostnader till

allra största delen föranledas av postverkets arbete med förskrivningen, sorteringen

och htbärningen av tidningarna, böra givetvis de i postavgiften ingående

delbeloppen avvägas så, att inkomsterna av förskrivningsavgiften

bättre motsvara postverkets kostnad för arbetet med förskrivningen.

Vad därefter andra föreslagna ändringar i nu gällande bestämmelser för

tidningsbefordran angå vill styrelserna på i huvudsak av generalpoststyrelsen

anförda grunder tillstyrka § 3 mom. 1 i föreslagen ny lydelse, varigenom

som villkor för införande i tidningsregistret kräves att tryckalster skulle utkomma

med minst ett nummer i varje kalenderkvartal ävensom den i § 5

mom. 2 föreslagna avgiften för anmälan till tidningstaxan.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Majds proposition nr 226.

Den förmån som generalpoststyrelsen genom den nya bestämmelsen i § 8

mom. 6 önskat bereda tidningsutgivarne torde visserligen kunna anses rättvis,

men anse styrelserna likväl, då denna rabattering utgör ett avsteg från

postverkets allmänna taxeprinciper, att tidningsutgivarne lika gärna se att

de gamla bestämmelserna fortfarande få gälla, d. v. s. att ingen särskild ersättning

lämnas de utgivare, som själva ombestyra postabonnerade tidningsexemplars

inslagning, men väl att som förut postverket tillhandahåller sådan

utgivare erforderligt antal korsbandsomslag.

Mot den föreslagna bestämmelsen i § 9 mom. 2 rörande högsta tillåtna

vikt för tidning befordrad efter postabonnemang ävensom de ändrade bestämmelserna

i § 12 rörande tidningsbilagor ha styrelserna intet att erinra.

Styrelserna ha med tillfredsställelse funnit, att generalpoststyrelsen trots

det att motsvarande distributionsförfarande saknas i andra länder fortfarande

räknat med bibehållande av postabonnemanget, detta för svenska förhållanden

med i vissa trakter av vårt land låg befolkningstäthet synnerligen lämpade

befordringssätt, på vilket svenska tidningsutgivarne av ålder satt högt

värde och som för den största delen av den egentliga tidningspressen måhända

spelar och alltjämt kommer att spela den förnämsta rollen. Aven de

övriga av generalpoststyrelsen föreslagna befordringssätten, utgivare- och

kommissionärskorsbanden, synas väl ägnade att tillgodose aktuella behov.

Styrelserna finna även på av generalpoststyrelsen angivna grunder befogat,

att i taxan för utgivarekorsband införes en särskild avgift per försändelse

(§ 11 mom. 1) men anse att de sammanlagda avgifter som enligt förslaget

skulle komma att påläggas utgivarekorsbanden komma att innebära en förhöjning

av nu gällande belopp, som knappast kan anses sakligt motiverad

och som högst avsevärt skulle ekonomiskt betunga den ej ringa del av pressen,

som använder sig av detta för postverket arbetsbesparande befordringssätt.

Styrelserna vilja till sist ifrågasätta, huruvida tiden ännu kan vara fullt

inne att definitivt omreglera taxan för tidningsbefordran. Ännu är ju icke

den svenska prisnivån fullt stabiliserad, och så väl tidningarnas självkostnad,

till stor del beroende på papperspriset, som även postveihets självkostnad,

där lönerna till personalen spela den största rollen, kunna ännu tänkas

undergå ej obetydliga förändringar. Måhända skulle under sådana förhållanden

vara lämpligast att ytterligare någon tid, tills fastare hållpunkter vinnas,

låta nuvarande provisoriska höjningar i postavgifterna bestå.

De gällande bestämmelserna för tidningsbefordran, med undantag för avgifterna

som 1921 fördubblades, antogos för jämnt 20 år sedan och framkommo

som resultat av ett omfattande utredningsarbete, där största hänsyn

togos till pressorganisationernas önskemål. Enligt styrelsernas uppfattning

ha dessa bestämmelser genom sin sammansättning av de olika avgifterna och

genom sin innebörd i övrigt verkat synnerligen lyckligt både för allmänheten

och den svenska pressen, och den senare har under de gångna decennierna

i inbördes konkurrens anpassat sig efter de rådande taxeförhållandena. Eu

rubbning av dessa olika delavgifters inbördes ställning bör därför enligt

styrelsernas mening — i fall kravet på ökade inkomster för tidningarnas

befordran anses oavvisligt ur statsfinansiell synpunkt — om möjligt undvikas

eller åtminstone ske synnerligen varsamt för att ej, som eljest lätt blir fallet,

framkalla orättvisa och störande förhållanden de olika tidningarna emellan.

(Jr denna synpunkt förefaller, som förut anförts, den av generalpoststyrelsen

föreslagna betydliga ökningen av viktavgiften med icke mindre än

233 procent utöver den i 1904 års tidningstaxa gällande och med 66 procent

utöver nu föreskrivna provisoriska avgift särskilt betänklig. En sådan höjning

skulle nämligen komma att drabba dags- och ortspressen synnerligen

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 226. 57

orättvist och därvid framför allt de tidningar, som tillföra postverket de

största indirekta inkomsterna.

Stockholm den 3 maj 1924.

Underdånigst

För styrelserna för

Publicistklubben och Svenska tidningsutgivareföreningen:

LEON. LJUNGLUND.

K. Eoeck Hansen.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 187 käft. (Nr 226.)

996 24 o

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kangl. Maj:ts proposition nr 226.

Bilaga 3.

Jämförelse mellan nu utgående och av Kungl. Maj:t föreslagna avgifter för vissa

tidningar.

Postavgift

med vikt- portot höjt

från 12 till

15 öre, men

i övrigt

nuvarande

avgifter *)

Ärsvikt

enligt

1924 års

taxa

Postavgift för helår

Tidnings namn

Pris

hos ut- givaren

år 1924

(ordinarie

avgift +

100 % för- höjning)

enligt

general-

post-

styrelsens

förslag

7 nummer i veckan.

Svenska Dagbladet, A..................

11

19

54.7

26

46

9

54

12

88

Dagens Nyheter, A......................

JO

47

50. o

27

03

8

97

11

88

Stockholms-Tidningen, A............

9

29

44.0

20

03

7

97

10

68

Svenska Dagbladet, B..................

b

59

40. o

17

61

7

39

9

88

Sydsvenska Dagbladet Snällposten

8

30

37.8

17

84

7

16

9

48

Nya Dagligt Allehanda, A. och B.

8

43

36.0

28

bb

7

3b

9

08

Aftonbladet, A. och B...................

8

29

35.o

28

76

7

24

8

88

Nya Dagligt Allehanda, C.............

7

33

33.i

8

69

6

31

8

68

Aftonbi adel:, C............................

6

90

30.4

9

03

5

97

8

08

Stockholms-Tidningen, B.............

6

45

28.6

5

42

5

58

7

68

Dagens Nyheter, B.....................

6

34

28.0

6

50

5

50

7

48

Socialdemokraten, A....................

6

97

27.0

25

84

6

16

7

28

Stockholms Dagblad. A................

6

58

26.7

16

23

5

77

7

28

» » , B. ......

5

62

22.5

7

07

4

93

6

48

Skånska Dagbladet .....................

5

83

22.2

12

36

5

14

6

48

Helsingborgs Dagblad ..................

5

34

18.4

15

23

4

77

5

68

6 nummer i veckan.

Göteborgs Handels- och Sjöfarts-

8

tidning ...................................

7

44

34.3

13

61

6

39

64

Göteborgs-Posten, A...................

5

28

21.2

8

38

4

62

6

04

Folkets Dagblad Politiken ............

5

50

18.5

25

07

4

93

5

44

Östgöta Correspondenten ........

4

67

16.3

11

84

4

16

5

04

Kalmartidningen Barometern.........

Västmanlands Läns Tidning .......

4

4

28

16

14.4

13.9

9

10

67

26

3

3

83

74

4

4

64

44

Ystads Allehanda .......................

3

86

11.6

10

50

3

50

4

04

Gotlands Allehanda .....................

3

27

8.4

7

—

3

—

3

44

4 nummer i veckan.

Smålandsposten ........................

3

03

10.8

5

30

2

70

3

36

Nya Växjöbladet...........................

2

88

9.7

5

42

2

58

3

16

Mellersta Skåne ...........................

2

87

8.2

8

90

2

60

2

96

Norrtälje Tidning, A...................

l

41

6.6

4

80

2

20

2

56

Gotlands-Posten...........................

2

26

5.2

4

92

2

08

2

36

3 nummer i veckan.

Hässleholms-Tidningen Norra Skåne

2

69

9.1

6

61

2

39

2

92

Upsala Nya Tidning, B................

2

51

8.2

5

76

2

24

2

72

Nora Tidning ..............................

2

30

7.6

4

44

2

06

2

52

Handelstidningens Veckoblad.........

2

23

7.1

2

51

1

99

2

52

Vestgöten...................................

1

95

6.0

3

23

1

77

2

12

Hudiksvalls-Tidningen ..................

1

81

4.7

3

34

1

66

1

92

'') Således: förskrivningsavgift 20 öre -f- 4 % på priset Iiob utgivare!), befordringsavgift 24 öre

per nummer i veckan och 15 öre per kg.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 226.

59

Postavgift

med vikt- portot höjt

från 12 till

15 öre, men

i övrigt

nuvarande

avgifter *)

Årsvikt

enligt

1924 års

taxa

Postavgift för helår

Tidnings namn

Pris

hos ut- givaren

år 1924

(ordinarie

avgift -f- 100 % för- höjning)

enligt

general-

post-

styrelsens

förslag

2 nummer i veckan.

Aftonbladet, E............................

2

29

8.6

6

48

2

02

2

48

Dagens Nyheter, C.....................

1

99

7.2

2

75

1

75

2

28

Svenska Morgonbladet, D.............

1

90

6.2

4

11

1

69

2

08

Vårt Land och Folk, B................

1

70

5.2

2

98

1

52

i

88

Norrlandsposten, B.....................

1

62

4.3

4

53

1

47

i

68

Svenska Posten ...........................

1

41

3.6

3

21

1

29

i

48

Värmlandsberg ...........................

1

25

2.8

2

84

1

16

i

28

1 nummer i veckan.

Vecko-Journalen, B.....................

2

74

9.0

23

53

2

47

2

24

Husmodern ................................

2

09

6.4

14

87

1

88

1

84

Teknisk Tidskrift, A...................

2

45

5.5

27

73

2

27

1

64

Hvar 8 Dag. A..........................

1

73

4.8

13

42

1

58

1

44

Svensk Läraretidning ..................

1

39

3.2

8

73

1

27

1

24

Yecko-Posten ...........................

1

11

2.6

5

48

1

02

1

04

Triumf ......................................

—

85

1.8

2

71

—

79

—

90

Skolans Annonsblad .....................

—

69

0.5

34

66

90

3 nummer i månaden.

Svensk Farmaceutisk Tidskrift......

1

68

1.8

23

38

1

62

—

90

Folkskolans Barntidning ...............

—

69

0.4

2

34

~

66

90

2 nummer i månaden.

Svensk Polistidning ....................

1

17

2.3

6

92

1

08

1

04

Svensk Hantverkstidning...............

—

77

0.9

4

26

74

90

1 nummer i månaden.

Nykterhetsfolkets Tidning ............

—

69

0.5

54

—

66

—

90

*) Således: förskrivningsavgift *0 öre + 4 % på priset hos utgivaren, befordringsavgift 24 Ure

per nummer i veckan och 15 öre per kg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:277 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Mai ds proposition angående vissa inrikes postavgifter, dels ock Kungl. Maj.ts proposition med förslag till s. 9 i texten
  2. BevU 1924:52 Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proj>osition angående vissa inrikes postavgifter ävensom en i ämnet väckt motion, dels ock Kungl. M a jäs proposit s. 1 i texten